Podcasts about publikens

(00:00:00) Inledning: Ett allvarligt samtal i stilla veckan (00:02:57) Därför vinner negativt innehåll på sociala medier (00:04:00) Självskadebeteende inom den nationella rörelsen (00:06:00) Vad bygger du egentligen när du delar? (00:13:12) Publikens reaktion: Sluta påminna, börja inspirera (00:15:00) Vi måste tala om vad vi vill – inte bara vad vi hatar (00:24:00) Nej, det är inte kört – det är bara bekvämt att säga så (00:29:00) Slutbossen väntar: börja på bana 1 (00:33:00) Alla ser allt – men förstår inte alltid (00:36:41) Vad om det inte blir värre? Då måste vi bygga ändå (00:45:00) Praktisk nationalism: Vi bygger parallellt med staten (00:49:00) Inget museum – vi bygger framtiden tillsammans (01:14:00) Lev starka liv – för din egen och folkets skull (01:20:00) Vad gör du idag – för svenskarna om 100 år? I detta specialavsnitt från Det fria Sverige diskuterar Dan Eriksson och Magnus Söderman ett ämne som länge bubblat under ytan: Hur alternativmedier och den nationalistiska oppositionen riskerar att hålla tillbaka svenskarnas kampvilja genom ett ensidigt fokus på elände, hopplöshet och negativa nyheter.

Ibland är det kanske lika bra att våra innersta hemlisar förblir hemliga. Men det är intressant att ta en funderare kring det som man är så mån om att hålla för sig själv. Är min innersta hemlighet egentligen en sida av mig själv som jag borde bejaka mera? Varför skäms jag för det här? Publiken delar med sig av sina hemligheter och Hannah och Eva avslöjar vad de egentligen gör när de säger till familjen att de har ett viktigt möte ... Relationspodd - Vad grubblar du på?

Att "mue:a" gav föga på AEWs sämsta version av Full Gear. Publikens muntliga badboll och PACs brist på civila kläder. Skvallrar Paul Heymans garderob om ett eventuellt svek mot Roman Regins? Och vad har egentligen Bayley på gång? Resultatet av Full Gear-tipset presenteras och så tippar vi Survivor Series: WarGames. Fullsmetad show! 00:00 Piledriver vs Tombstone Piledriver 04:12 Ricky Starks 13:28 Full Gear 2024 38:48 Tipset - Full Gear 39:44 Mail: AEW post CM Punk 43:16 Dynamite 46:39 Smackdown 51:22 RAW 54:56 Vi tippar Survivor Series: WarGames

Att flirta med en snygg pappa i lekparken, att skicka en och annan eldslåga till lättklädda kvinnor på Instagram eller att leta fram bilder på sitt ex och studera dem noga - det är väl inte så farligt? Publikens åsikter går helt isär den här veckan då vi behandlar ämnet mikro-otrohet. Relationspodd - Vad grubblar du på?

Joakim Lundell, som flera år rankats som den mest inflytelserika svensken på sociala medier och plockat hem TV-priser för sin serie Spökjakt, siktar nu på pengarna i Hollywood. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Joakim Lundell är aktuell med en andra skräckfilm, "Canceled". Han gör den för publiken, inte för att han själv älskar genren. Hans förra film, "Feed", vann Publikens pris på Guldbaggegalan."Canceled" handlar om Alex som överges av alla sponsorer för att han gjort övertramp på sociala medier. Och för att åter få mest klick, så går han bokstavligen över lik.Joakim Lundell berättar i intervjun om hur han förändrats av åren framför och nu bakom kameran.Reporter: Björn Jansson.

  De senaste Hockeyettan-snackisarna med Mikael Mjörnberg och Henrik Skoglund. Vi snackar om nya regler för att få arbetstillstånd och vad en transatlant måste ha i lön, tokdementin av Christoffer Törngren-ryktet, vem som om man lägger ihop pusselbitarna faktiskt borde vara Vimmerbys ”publikens lirare”, Kiruna IFs nya okända tränare, Väsbys Slovakien-koppling, huruvida Kalmar borde plocka […]

Anna har gett över 1300 föreläsningar om hur vi kommunicerar, utbildar och leder oss själva och andra - i relation till vad som händer i hjärnan. Hon har en masterexamen från Harvard University om den lärande hjärnan och gör sedan många år tillbaka den akademiska kunskapen tillgänglig för allmänheten att använda i vardagen. Connecta med Anna via LinkedIn Besök Annas hemsida Annas boktips- The Molecule of More- The Organized Mind --- Vill du få rätt förutsättningar för att äntligen kunna göra det du älskar, utan ekonomisk stress? Ansök då till 'Miljonkursen' för föreläsare och coacher via hemsidan Om du gillar Miljonpodden får du gärna följa oss och ge ditt betyg på Spotify Programledare: Jonathan Ljungqvist Redigering & Design: Eric Bergström

Alla behöver stå på scen ibland – vare sig det handlar om en presentation, en föreläsning eller roliga timmen med familjen. Just därför har vi spelat in ett magiskt avsnitt med gurun inom presentationsteknik Anna Bellman, som med enkla tips berättar hur du fångar publiken. Anna Bellman hjälper dig i avsnittet med: – Hur blir du av med nervositet – Hur tar du fram ditt huvudbudskap – Hur du fångar publikens intresse på tre sekunder – De viktigaste råden inom presentationsteknik och storytelling Och mycket mer. Vill du bli en av de där som alltid får sin röst hörd? Lyssna? I Business Hacks får du verktygen och strategierna som tar dig och ditt företag till nästa nivå, levererade av Sveriges absolut främsta experter. Programledare är entreprenören och författaren Gustaf Oscarson.  Alla avsnitt och intervjuer på www.driva-eget.se. Business Hacks ges ut av We are Business Nordic AB. Vi samlar och skapar världens bästa kunskap, verktyg, inspiration och nätverk inom företagande. Häng med!

Humor är vanligt bland människor och andra primater. Vad vi skrattar åt förändras med tiden - kanske också skrattets kvalitet? Läkaren Matz Larsson minns sin tid som clown, i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag hade precis fått min läkarlegitimation, och blivit anställd på Huddinges psykiatriska klinik. Då uppkom plötsligt behov av ledighet, lång ledighet och redan om en vecka! Det var inte särskilt populärt, eftersom jag hade flera nattjourer inplanerade. Jag väntade nervöst på besked. Min chef hade till och med tillkallat klinikchefen. De tog god tid på sig men till slut kallades jag in i rummet. De två herrarna synade mig från topp till tå. Att åka till München för att jobba som clown på en Cirkus låter fullkomligt vansinnigt, vansinnigt (lång paus) ..men samtidigt så roligt och studentikost, att det måste premieras! De slog sig för knäna och kasta till mig en beviljad ledighetsansökan. Drömjobbet var mitt! Men är det verkligen drömjobbet att vara clown, komiker yrkesmässigt reta till skratt? Historikern Peter K Andersson ställer frågan i boken Komikerns Historia. För vad händer när rampljuset slocknar? Drar sig komikern tillbaka till en värld av ensamhet och introspektion? Följande episod anges vara autentisk: En djupt deprimerad och livstrött man besöker doktorn. Denne ämnar skriva ut ett recept men får en idé och säger: Gå och se på clownen Grimaldi! Ni kommer att gå därifrån mycket gladare. Patienten suckar. Det är jag som är clownen Grimaldi. Grimaldi förändrade clownens skepnad för alltid. Det började i London 1806. Han framträdde som harlekin, men överraskade alla genom en helt ny kreation: Grälla färger, djärva mönster. Det vitsminkade ansiktet pryddes med tjocka röda läppar. Ja, Grimaldi skapade cirkusclownen och blev omåttligt populär, men hans barndom och vuxna liv var dystert och vemodigt, så han kom att bli sinnebilden för den melankoliske komikern. Fast det är konkurrens om den titeln. Max Linder filmens första världsstjärna, liksom Robin Williams - suiciderade. Den manodepressive Spike Milligan, en förebild och föregångare till Monty Pyton, for titt som tätt till psykiatriska kliniken. Lyckligt ovetande om sådant for jag ner till München för att bli clown på anrika Cirkus Krone. Den vita rocken ersattes av en harlekin-kostym med klingande bjällror på huvudet. Jag och fem andra clowner skuttade över en gammaldags plint, fastnade, krockade, snubblade, tappade byxan, fick lavemang. Kort sagt ett klassiskt clown-nummer. Artistgruppen hette Humbugs, ett passande namn, för clowner bör misslyckas med det mesta, te sig betydligt dummare än sin publik. Det var vi bra på. Cirkuspubliken kunde bokstavligt se ner på oss från sin läktare. Våra stunttrix, snubblingar och fall nådde oanade höjder och bottnar. Botten på cirkusen, dvs cirkusgolvet var hårt och kunde bli snorhalt. Björnurin och papegoj-spillning från tidigare nummer gjorde det geschwint att dratta på ändan. Visst kunde det vara smärtsamt men publikens skratt fungerade likt morfin. Publikens skratt fungerade likt morfin. Några decennier senare frågar jag mig: Hur kom det sig att jag beredd att växla läkaryrkets status och pålitliga lönekuvert mot clownens lågavlönade, kringflackande och frakturbenägna syssla? Vad var det som lockade? Svaret är nog skrattretande. Ja, nu menar jag det bokstavligt: skrattretandet det som främst lockade var faktiskt lusten, förmånen, glädjen av att framkalla skratt! Då reser sig frågan - Vad är skratt egentligen? Platon, Aristoteles, Descartes, Kant, Schopenhauer, Darwin, Freud har tacklat frågan, dock utan större framgång. Aristoteles hade fel. Skratt är inte unikt för människan. Schimpanser producerar skratt såväl när de kittlas som när de leker. Fast, skrattande schimpanser låter helt annorlunda än oss, producerar betydligt glesare skrattljud - ett enda skrattljud per utandning och inandning. Ha--Ha--Ha--Ha. Även råttor producerar skrattliknande ljud. Det var evolutionen av vår två-fota gång som liksom frikopplade det mänskliga skrattet från andningen. Bröstkorgens muskler var inte längre oumbärliga vid förflyttning. Detta möjliggör ett mycket snabbare tempo. Det finns två typer av skratt. Det spontana, "ärliga" känslodrivna skrattet brukar kallas Duchenne-skratt. När andra primater än människa brister ut i skratt handlar det alltid om Duchenne-skratt, alltså den ofrivilliga, "ärliga" sorten. Den andra skratt-varianten, det viljemässigt utlösta skrattet kan blott människan leverera. Skrattet har stor social och känslomässiga kraft, och skratt fyller helt olika funktioner i olika situationer. Att skratta åt någon vid fel tillfälle kan utlösa mord, att skratta med någon kan förena, skapa sammanhållning, rent av rädda livhanken i en hotfull situation. Skrattar många samtidigt kan det uppstå något magiskt. Det har clownerna i Humbugs och förstås många andra komiker fått uppleva. Samspelet, timingen med övriga aktörer, och viktigast av allt - publiken. Att skratta gott a la Duchenne - skänker samhörighet! På en cirkus är publikhavet nära, sinnena alerta, och reaktionerna omedelbara. Dessutom, ekvilibristiska musiker bevakar clownens krumsprång, blåser i trumpeten, slår till cymbalen i rätt millisekund. Det liksom böljar fram - musik, applåder, skrattsalvor, andningsrörelser. Artister, musiker och publik, barn som gamla, bildar som en stor synkroniserad organism. Att skratta gott a la Duchenne - skänker samhörighet! Mycket av denna sinnlighet, synkroni och närhet har gått förlorad i dagens komik. Den klassiska clownen finns i bästa fall på barnsjukhuset, men förknippas främst med skräckfilmer som Jokern. Komikern sitter i TV-soffan, eller skämtar via Youtube, fjärran från sin publik. Den postmoderna komikern drattar ej på ändan, nej hen står upp. Trots att självironin är betydande, så tycks stå upp-artisten ändå liksom vara smartare är sin publik. Och där lurar en fara: Med en förtjust publik, blir komikern till det yttre lik en predikare, men en sann komiker behöver snarare vara predikarens motsats. En komiker som tar sig själv på för stort allvar glider lätt in i predikarrollen, och humorn brakar samman. Så, kära stå-uppare: Om du blivit en förkunnare - om din humor gått i stå. Några små tips. Pröva gärna bjällror i hatten, eller varför inte vitmålade kinder, stora röda läppar, grälla färger, djärva mönster. Matz Larsson Referenser: Komikerns Historia av Peter K. Andersson, Natur och Kultur, Falun, 2020 Provine RR. Laughter as a scientific problem: An adventure in sidewalk neuroscience. J Comp Neurol. 2016 Jun 1;524(8):1532-9. doi: 10.1002/cne.23845. Epub 2015 Sep 24. PMID: 26131571.

En framgångsrik populist måste ha förmågan att piska upp opinioner med hjälp av effektfull propaganda. Men den som slår dövörat till gör det på egen risk, menar litteraturvetaren Jimmy Vulovic. Det finns nog få uttalanden Hillary Clinton ångrar lika mycket som att hälften av Donald Trumps väljare kan placeras i the basket of deplorables. Presidentvalet 2016 slutade illa för henne. Naturligtvis inte enbart på grund av det uttalandet men hennes ord bör ha spelat stor roll för att mobilisera Trumpväljare. Åtminstone efter att hans populistiska kampanj gjort sitt med det Hillary Clinton sa den 9 september 2016. En vecka senare intog han scenen på ett massmöte i Miami, Florida. Entrén skedde till tonerna av Do you hear the people sing från musikalen Les Misérables efter Victor Hugos roman från 1862. Det var en propagandistisk iscensättning av saker, händelser och tider som egentligen inte hör ihop. Sångens militäriska trummor dundrade. Bakom honom projicerades en storslagen revolutionsbild med USA:s fana centralt placerad, tillsammans med bland annat den franska trikoloren och den egna kampanjflaggan. Les Deplorables stod skrivet med stora bokstäver över den revolutionära folkmassan. Publikens jubel visste inga gränser. Publikens jubel visste inga gränser. Skickliga propagandister är alltid också opportunister, alltså den sortens människor som tar tillfället i akt så fort minsta möjlighet till påverkan ges. När nya medieteknologier dyker upp är de bland de första att ta dem till sig. Handskrift, tryckpress, fotografi, film, radio, ja, säg de teknologier som de inte snabbt har lyckats göra till effektiva propagandainstrument. I vår tid har den digitala tekniken med alla sociala medier och globala distributionsvägar förvandlats till både den politiska och kommersiella propagandans viktigaste redskap. Men det räcker såklart inte att bara vara snabb. Skickliga propagandister vet också att precision är viktigt i kampen om människornas känslor och åsikter, till exempel genom att dra nytta av växande trender och opinioner eller att som i Trumps fall effektivt vända en motståndares ord till sin fördel. När publiken lugnat ner sig lite sa han Welcome to all of you deplorables. Jubel igen. Därmed var ett i den politiska debatten nytt, slagkraftigt och långvarigt begrepp skapat. Sedan dess har det varit exempelvis den politiske strategen och rådgivaren Steve Bannons favoritbegrepp. En våg av memes och videos taggade med bland annat Les Deplorables och Deplorables Unite växte snabbt i styrka. Tack vare Hillary Clinton fick Trumps budskap om att återerövra USA från en arrogant och självtjänande elit mycket stor spridning i sociala medier och på videosajter. Propagandamaterialet ljudsattes ofta med Do you hear the people sing, i vilken ett nedtryckt folk stiger mot ljuset efter en avgörande strid. Sången är ett perfekt soundtrack till Donald Trumps populistiska strategi. Alla politiker i demokratier måste väl egentligen, för sin politiska överlevnads skull, vara någon form av populister. Samtidigt är den ideologiska populismen något mer än att bara försöka tilltala så många väljare som möjligt. Det finns alltså allmänna populister och sedan finns det populister med ett mer specifikt uppdrag. De senare bygger i princip all sin politik på föreställningen om ett ofta vagt definierat folks rätt att styra sitt öde. Det är en politisk strategi med lång historia och alla populiströrelser, såväl höger- som vänsterrörelser, när en idé om att det i kontrast till folkets vilja finns en korrupt och självtjänande elit som måste besegras, eller åtminstone regleras och regeras. Federico Finchelstein berättar i sin bok From fascism to populism från 2019 att den moderna populismen är starkt förknippad med fascism, eftersom det var den väg många fasciströrelser valde efter det andra världskrigets slut, alltså efter det totala ideologiska sammanbrott som krigsslutet innebar för dem. Antiliberalism och antielitism, fortsätter han, är två av de idéer som förenar fascismens och populismens retorik, liksom ofta främlingsfientlighet i de fall det rör sig om högerpopulism. Ändå är det enligt honom viktigt att skilja på begreppen. Populismen är inte detsamma som fascism eftersom den i regel inte bejakar våld som politisk strategi. Populister bejakar istället demokratin ledsagad av folkviljan. Den demokratiska idén om folkets självbestämmanderätt är drivande och kampen står för dem därför om att få definiera vem som tillhör respektive inte tillhör folket, samt som en följd av det vilka the enemy of the people är, för att låna Donald Trumps ord om liberal press och väl också om Hillary Clinton och hennes politiska klass. Och på spelplanens andra sida, så som den tog sig uttryck i exempelvis Occupy Wall Street och Bernie Sanders kampanjer, pekas folkfiendefingret istället mot till exempel big banks and businesses. Oavsett sida är risken för en majoritetens tyranni uppenbar, om inte individens rätt till liv, friheter och egendom säkerställs. Uttalandet om the basket of deplorables slog en bro genom tiden. Även om ideologisk populism brukar betraktas som ett modernt efterkrigsfenomen lades grunden för dess diskurs, alltså sättet att tala om och förstå det politiska livet, under 1700-talets amerikanska och franska revolutioner. Det var då de breda demokratiska idealen och idén om ett folk som ett subjekt med suverän rätt till självbestämmande föddes. Cas Mudde och Cristobal Rovira Kaltwasser påminner oss i boken Populism: A very short introduction från 2017 om att omvälvningen i Frankrike skedde på den aristokratiska elitens bekostnad. Ett argument för den blodiga uppgörelsen var den då nya idén om ett folk och en folkvilja som krävde sin rätt. Under efterföljande århundraden har sedan många andra eliter, både verkliga och rena konspirationsteoretiska fantasiprodukter, ställts mot påstådda folkviljor: kapitalister, världsjudendomens konspiratörer, socialister, militarister, globalister och nu alltså även liberal press och politiker som exempelvis Hillary Clinton. Uttalandet om the basket of deplorables slog en bro genom tiden. De nedsättande orden och det Donald Trump gjorde med dem skapade ett retoriskt associativt samband mellan franska revolutionen, dess förlorade ideal som i Les Misérables och valet 2016. Givet den öppet populistiska rörelse han leder är det lätt att förstå varför han så snabbt utnyttjade uttalandet. En maning till uppror mot det folkförakt hans anhängare såg i Hillary Clinton låg ju plötsligt bara där, precis som i en liten ask. Det var bara att öppna den. Svårare att förstå är varför Hillary Clinton bjöd på möjligheten. Kanske därför att hon behövde någonstans att placera alla de rasister, sexister, homofober, xenofober och islamofober hon såg i hans led. De finns ju onekligen där, precis som överallt annars. Men frågan är om det i huvudsak är just det hatet som nu driver denna populiströrelse, där röstandelen för Donald Trump bland flera minoriteter faktiskt ökade 2020. Och om det nu inte är det hatet som driver rörelsen just nu, säger då inte detta exempel något viktigt om faran i att hellre vilja se det man tror sig se än att se det uppenbara rakt framför en, faran med att se världen ur en snäv och död vinkel någonstans snett uppifrån. Jimmy Vulovic

Vi sammanfattar två allsvenska matcher där publiken äntligen fått komma tillbaka till Örjans vall. Då blir som vanligt snack om domare, uteblivna straffar, röda kort, avstängningar och ersättare som inte riktigt lyckas. Häng med oss i Stigs Himmel!

Det här är berättelsen om gatuhustlern som lyckades bli den första hiphopmiljardären. Det är den 25 november 2003 och det ökända Madison square garden är fullsatt. När konserten ska börja släcks arenan ner och en ensam strålkastare lyser upp mot taket. Publikens blickar följer efter ljuset och får se en vit basket-tröja hissas. Det är så man gör när en spelare ska gå i pension men istället för en basketspelares namn står i röd text Roc-A-Fella och nummer ett. Det här är inte bara en konsert det är Jay-Zs stora avskedsfest. Jay-Z har genom åren sett flera rappares karriärer ta slut. De som inte dött på grund av gatuvåldet har istället ansetts för gamla för att rappa. Nu har har åren börjat komma ikapp även Jay-Z och han tänker inte lämna sitt öde åt slumpen. Kungen av New York ska, 34 år gammal, gå i pension. Kvällen är stjärnspäckad med artister som Missy Elliot, R.Kelly och Beyonce. Efter tre timmar står Jay-Z ensam kvar på scen i pösiga jeans, stor vit basket-tröja och keps. Arenan fylls av hans mammas röst samtidigt som tusentals guldiga gnistor faller ner på scen. Jay-Z håller upp armen i en segergest och arenan släcks. Konserten är slut och Jay-Z ska dra sig tillbaka från rampljuset. Många fans sörjer, andra är förvirrade över att han som är på toppen plötsligt ska sluta. Jay-Z själv säger att han inte längre har nått att rappa om och att hiphopen blivit töntig. Men alla tror inte på att det här skulle vara det sista man ser av stjärnan. Kan det vara så att det här bara är ett PR-trick för att överleva längre? P3 Musikdokumentär om Jay-Z är berättelsen om en av världens mest framgångsrika rappare. Hur han med sin hustlermentalitet lyckats hålla sig relevant i över 25 år. Dokumentären är gjord av Linnéa Beijer år 2021. Producent är Hanna Frelin Exekutiv producent är Axel Winqvist Tekniker är Fredrik Nilson P3 Musikdokumentär görs av Tredje Statsmakten Media. En av de främsta källorna till programmet är Jay-Zs självbiografi och memoar Decoded. Ljudklippen i dokumentären kommer från MTV News, Fade to black, Rap city, Made in America, Hot 97, CNN, Fox News, ABC News och Good Morning America.

Hur mycket ska man tåla och förlåta när en närstående är psykiskt sjuk? Vad ska man göra för att inte själv rämna? Och hur diskuterar man psykisk hälsa med barn, som ser, hör och undrar men är för lojala mot sina föräldrar för att våga tala ut? Bland annat det här diskuterar Hannah och Eva med Monica Halinen, som är psykoterepeut med diger erferenhet av att arbeta med anhöriga till psykiskt sjuka.

Alla har vi hemligheter. Det kan gälla förbjudna fantasier, tankar på hämnd, lögner, eller helt enkelt saker vi gjort - som att tvätta toan med sambons tandborste. Hannah Norrena och Eva Frantz tar plats i Relationspoddens biktbås där ingen hemlis är för stor eller ryslig.

SHL-podden är tillbaka och det med ett studsigt avsnitt där Mårthen, Fimpen, Arla och Stats-Jocke bland annat avhandlar; hur bra är egentligen spelarna från KHL?, Publikens tidiga arenaflykt, Leksands ras, Växjös kris, Brynäs enorma ras och vad är egentligen skillnaden på poäng- och skytteliga?SHL-podden klipps av Martin Gustafsson.SHL-podden i sociala medier:Twitter: SHL-poddenFacebook: SHL-bloggenSajt: shlbloggen.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kinesiska appen TikTok utmanar Silicon Valley på riktigt. Källskydd i fara när regeringen vill förbjuda anonyma kontantkort. Iransk journalist söker asyl i Sverige. Är läsarombudsmannens tid är förbi? Kinesiska appen TikTok utmanar och skrämmer  Den senaste tiden har mycket handlat om handelskriget mellan USA och Kina. Men den kanske viktigaste kinesiska exporten just nu bryr sig varken om några tullar eller handelshinder. Videoappen TikTok har på kort tid etablerat sig globalt. Bland barn och tonåringar hör TikTok till en av de mest populära sociala medier-plattformarna och appen har passerat 1 miljard nedladdningar. Men vad innebär det att vi nu har en ny global app med säte i diktaturens Kina? Vad säger TikToks framfart om hur den digitala maktbalansen kommer att se ut i framtiden? Reporter: Therese Rosenvinge. Förbud mot anonyma kontantkort riskerar källskydd I veckan meddelade regeringen att den nu vill utreda ett förbud mot anonyma kontantkort i mobiltelefoner. Inrikesminister Mikael Damberg motiverade beslutet med att polisen och Säpo önskat sig förändringen för att bättre kunna stävja brottslighet. Men något som inte problematiserats i veckans rapportering är att anonyma kontantkort är helt avgörande för betydligt fler än de kriminella. Reporter: Johan Cedersjö. Svår SVT-intervju med iransk avhoppare I början av veckan kom bekräftelsen att en journalist flytt från den iranska delegation som förra helgen besökte Sverige. Hans namn är Amir Tohid Fazel och han har nu sökt asyl i Sverige. Den här historien har i veckan varit en nyhet som medier över hela världen rapporterat om. Men trots all uppmärksamhet finns det få uppgifter om vem mannen från den hårdföra regimen egentligen är. Vi träffade i veckan SVT Nyheters ansvariga utgivare Charlotta Friborg för att fråga hur de resonerade inför den exklusiva intervju de fick med Amir Tohid Fazel. Reporter: Johan Cedersjö. Publikens ombudsmän på redaktionerna ett minne blott Tänk dig att det på landets redaktioner fanns en person som publiken kunde vända sig till med beröm, kritik och synpunkter. En person som stod på publikens sida och med legitimitet granskade den egna redaktionens arbete. I början av 00-talet var det här en realitet. Då fanns ett antal anställda tittar- och läsarombudsmän vars uppgift var att tillvarata publikens intressen. Men de är idag ett minne blott. Vi åkte hem till Lilian Öhrström, pensionerad journalist och tidigare läsarombudsman på Dagens Nyheter. Reporter: Jonna Westin.

Efter fem år som VD på Sponsrings &  Eventföreningen och tidigare erfarenhet av att ha varit sponsorchef på Skandia, har Niklas Birgetz goda inblick i vad som behövs för att sponsring ska fungera för varumärken. Hör hans tips och erfarenheter kring hur stora och mindre varumärken kan bli starkare med hjälp och sponsring. Få tips som rättighetsinnehavare inom idrott, kultur och samhällsansvar.

I första avsnittet av Storytalk berättar Thomas Järvheden om att han har förändrat sin attityd jämfört med när han började som komiker. Han delar även med sig av ett knep som är en genväg till åskådarens hjärta samt berättar om ämnen han vill och inte vill skriva om. Plus att han avslöjar en talang han … Fortsätt läsa Storytalk #1: Thomas Järvheden om säkerhet på scen och genvägar till publikens hjärta Inlägget Storytalk #1: Thomas Järvheden om säkerhet på scen och genvägar till publikens hjärta dök först upp på Storytalk.

I sommaren sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Huruvida man kan leva ett innerligt liv på två geografiska platser? Vart igelkottarna har försvunnit och om man verkligen kan älska sig själv? Producent: Susanna Einerstam Musik: Tomasz Stanko Septet "Ballada". Wayne Shorter "Diana"från CD  Native Dancer. Keith Bjornstad, Svante Henryson "Visitor" från CD Nightsong. Signatur i början av programmet: Bill Frisell Probability Cloud. Slutsignatur: Tomasz Stanko Sleep Safe and Warm. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev Stort och mycket varmt TACK till Lena och P O för era kloka medkännande tankar kring, av er ibland omformulerade frågor om livets diverse vedermödor.  Dagens (11/8) två sista svar av P O berörde mig särskilt starkt o fick mina ögon att tåras; nyss avslutade jag Karl-Ove Knausgårds sista band av "Min kamp", och jag blev en ny människa, nästan frälst efter att under tusentals sidor "krupit under hans skinn". Att närma sig det nya "barndomen" med all hjälplöshet den kan innebära, borde vi tala mycket mer om! Tack ännu en gång och ni är välkomna åter! jag skall lyssna om alla åtta programmmen. Agnes, nära 80 ________________ Jag håller med de som ansåg att PO inte riktigt förstått frågan Caroline ställde, men anser att det är mänskligt att inte förstå ibland. Har bott i Spanien 50 år som spansk medborgare och de senaste 15 åren tillbringat sommarmånaderna i en liten stuga i Lappland. Min erfarenhet är att det är svårt att byta kultur och språk och det tar lång tid att acklimatisera sig. Det viktiga för mig är att man vänjer sig vid att inte vara riktigt hemma någonstans utom i sig själv och att impulser från vad som händer i båda länderna berikar en. Jag håller med PO om att Spanien är ett jäkla land med lögnaktiga politiker, stor ojämlikhet, fattigdom etc...men utan tvekan har Spanien många kulturer , natur och detaljer värda att ta i beaktande och detta beror på var och en. Till Margareta skulle jag vilja skicka en webb som ger en fantastisk redogörelse om hur Flamencon o el canto jondo skapats väl värd att läsas och begrunda. Inga afrikanska slavar. hispanoteca.eu /Musik-Spanien/Flamenco/Origen del cante flamenco.htm. Vänlia hälsningar Birgitta Nordstrom ______________ Allvarligt Talat - repris 140816 Enquist har ju helt missuppfattat Carolines fråga! Hon önskar sig inte ett hemligt liv, hon frågade om hennes relationer utvecklade på två olika platser behövde bli ytliga. Det är ju en mycket intressant fråga. Om man delar upp sitt boende till två olika platser/länder under året betyder inte det att det ligger vattentäta skott emellan de två punkterna eller människorna på de olika platserna. Det kan tvärtom både berika och fördjupa! MVH Cristina Spitzinger ____________ Nu har jag lyssnat på PO. Jag tycker att han trivialiserar min vinterångest. Och nedvärderar Spanien! Jag vet flera, både svenskar och andra, som åker till södra Europa på vintrarna för att arbeta på ekologiska jordbruk. De har berättat om fantastiska möten med människor, det är minsann inte så att det inte finns kultur i dessa länder! Och varför förutsätter PO att jag söker en kärleksrelation (eller två!)? Jag frågade om det var möjligt att få djupare relationer eller om det bara skulle bli ytliga bekantskaper - men detta tolkas alltså som otrohetslängtan. Till sist: jag läser MASSOR, särskilt på vintern. Men det hjälper inte. Inte ens dina böcker PO! Caroline ___________ Hej P-O! Jag studsade liksom Michelle över ditt svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv liksom Michelle varit där mycket under många år, rest runt över hela landet. Jag har läst spanska och studerat spansk historia m m, som jag tycker är mycket intressant och fascinerande. Tänk när man i Andalusien, fram till på 1500-talet levde kristna, judar och muslimer i fredlig samexistens och skapade fantastiska byggnadsverk och trädgårdar i denna varma torra jord i Europas södra del! Tänk på poeterna och musiken som skapats i Spanien! Flamencon som är ett kulturarv från afrikanska slavar, som tagits till Sydamerika vars musik sedan hittat tillbaks till Europa och Spanien. Tänk på Lorca och de dramer och de musikaliska verk han skapat eller inspirerat till! Ett innerligt liv kan väl visserligen vara svårt att upprätthålla med samma innehåll på två platser om man delar upp året i två  långa perioder, men kan vara berikande om man är nyfiken på kultur och människorna i den! Liksom Michelle uppfattar jag inte en sådan nyfikenhet som att man (=kvinna) är ute efter otrohet och ett hemligt liv! Jag tolkade också frågan som att det var djupare relationer av alla slag, vänskap, att komma in i en annan kultur än sin egen, som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Språket och kunskaper om landet är en bra början till att utveckla sådan relationer tror jag! I övrigt håller jag med dig om att det är en enorm känsla att gå in under skinnet på en författare och att läsa i kronologisk ordning, dig t ex, vilket jag gjort sedan jag läste "Sekonden" och boken om baltutlämningen, på 70-talet! Hälsningar Margaretha ___________ P-O! Jag tycker att du gav ett noncharlant svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv varit där flera vintrar, både i Galicien och Andalusien, jobbat på smågårdar och träffat fantastiska människor - kulturella och spirituella. Och varför antar du att hon vill vara otrogen? Jag tolkade frågan som att det var djupare relationer av alla slag som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Det var väl det hon ville att du skulle filosofera kring, huruvida djupa relationer kan uppstå om man lever ett sådant slags modernt nomadliv. Nä, efter detta svar med total avsaknad av respekt för frågeställaren är jag inte ledsen att du inte valde att besvara min fråga. Du kanske skulle säga att tvivlet att skaffa barn bara var en undermedveten drift att ha öppna relationer och sedan avfärda min fråga lika lättvindigt som Carolines. Michelle ______________ Hej P-O Jag har ett stort problem. Några av mina vänner har blivit rasister. Deras åsikter tål jag inte. Fram till nu har de varit humanister vilket gör mig förvirrad, vad har hänt. Givetvis har jag tagit upp detta men svaret blir tunt och intetsägande. Jag har nog börjat min resa till att inte tro på människan. Vad ger du mig för råd? Jag lyssnar verklig på dina råd jag har hört i programmet, jag tror på dig. Ha det gott i framtiden Vänligen Aino Dahlgren _____________ Till Allvarligt talat Hej! Mitt namn är Gunnar Bergkrantz. Jag är en lyckligt lottad person som gillar mitt jobb, som också gett mig möjligheter att resa ut  i världen...jag ser orättvisor där fattiga förblir fattiga och rika blir rikare. Där jag ser enorma lyxhus bakom höga murar. Jag ser människor plocka sopor och sorterar för att få till mat. Nu är mitt dilemma. Att jag ser girighet och korruptionen breder ut sig och jag blir irriterad, arg, nedstämd. Vad ska jag göra för att hålla modet uppe? Hur ska jag hantera mina tankar och vad kan jag göra. Snälla allvarligt talat ..ge mig råd!! Vänliga hälsningar! Gunnar Bergkrantz

I sommaren sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Huruvida man kan leva ett innerligt liv på två geografiska platser? Vart igelkottarna har försvunnit och om man verkligen kan älska sig själv? Producent: Susanna Einerstam Musik: Tomasz Stanko Septet "Ballada". Wayne Shorter "Diana"från CD  Native Dancer. Keith Bjornstad, Svante Henryson "Visitor" från CD Nightsong. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev Stort och mycket varmt TACK till Lena och P O för era kloka medkännande tankar kring, av er ibland omformulerade frågor om livets diverse vedermödor.  Dagens (11/8) två sista svar av P O berörde mig särskilt starkt o fick mina ögon att tåras; nyss avslutade jag Karl-Ove Knausgårds sista band av "Min kamp", och jag blev en ny människa, nästan frälst efter att under tusentals sidor "krupit under hans skinn". Att närma sig det nya "barndomen" med all hjälplöshet den kan innebära, borde vi tala mycket mer om! Tack ännu en gång och ni är välkomna åter! jag skall lyssna om alla åtta programmmen. Agnes, nära 80 ________________ Jag håller med de som ansåg att PO inte riktigt förstått frågan Caroline ställde, men anser att det är mänskligt att inte förstå ibland. Har bott i Spanien 50 år som spansk medborgare och de senaste 15 åren tillbringat sommarmånaderna i en liten stuga i Lappland. Min erfarenhet är att det är svårt att byta kultur och språk och det tar lång tid att acklimatisera sig. Det viktiga för mig är att man vänjer sig vid att inte vara riktigt hemma någonstans utom i sig själv och att impulser från vad som händer i båda länderna berikar en. Jag håller med PO om att Spanien är ett jäkla land med lögnaktiga politiker, stor ojämlikhet, fattigdom etc...men utan tvekan har Spanien många kulturer , natur och detaljer värda att ta i beaktande och detta beror på var och en. Till Margareta skulle jag vilja skicka en webb som ger en fantastisk redogörelse om hur Flamencon o el canto jondo skapats väl värd att läsas och begrunda. Inga afrikanska slavar. hispanoteca.eu /Musik-Spanien/Flamenco/Origen del cante flamenco.htm. Vänlia hälsningar Birgitta Nordstrom ______________ Allvarligt Talat - repris 140816 Enquist har ju helt missuppfattat Carolines fråga! Hon önskar sig inte ett hemligt liv, hon frågade om hennes relationer utvecklade på två olika platser behövde bli ytliga. Det är ju en mycket intressant fråga. Om man delar upp sitt boende till två olika platser/länder under året betyder inte det att det ligger vattentäta skott emellan de två punkterna eller människorna på de olika platserna. Det kan tvärtom både berika och fördjupa! MVH Cristina Spitzinger ____________ Nu har jag lyssnat på PO. Jag tycker att han trivialiserar min vinterångest. Och nedvärderar Spanien! Jag vet flera, både svenskar och andra, som åker till södra Europa på vintrarna för att arbeta på ekologiska jordbruk. De har berättat om fantastiska möten med människor, det är minsann inte så att det inte finns kultur i dessa länder! Och varför förutsätter PO att jag söker en kärleksrelation (eller två!)? Jag frågade om det var möjligt att få djupare relationer eller om det bara skulle bli ytliga bekantskaper - men detta tolkas alltså som otrohetslängtan. Till sist: jag läser MASSOR, särskilt på vintern. Men det hjälper inte. Inte ens dina böcker PO! Caroline ___________ Hej P-O! Jag studsade liksom Michelle över ditt svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv liksom Michelle varit där mycket under många år, rest runt över hela landet. Jag har läst spanska och studerat spansk historia m m, som jag tycker är mycket intressant och fascinerande. Tänk när man i Andalusien, fram till på 1500-talet levde kristna, judar och muslimer i fredlig samexistens och skapade fantastiska byggnadsverk och trädgårdar i denna varma torra jord i Europas södra del! Tänk på poeterna och musiken som skapats i Spanien! Flamencon som är ett kulturarv från afrikanska slavar, som tagits till Sydamerika vars musik sedan hittat tillbaks till Europa och Spanien. Tänk på Lorca och de dramer och de musikaliska verk han skapat eller inspirerat till! Ett innerligt liv kan väl visserligen vara svårt att upprätthålla med samma innehåll på två platser om man delar upp året i två  långa perioder, men kan vara berikande om man är nyfiken på kultur och människorna i den! Liksom Michelle uppfattar jag inte en sådan nyfikenhet som att man (=kvinna) är ute efter otrohet och ett hemligt liv! Jag tolkade också frågan som att det var djupare relationer av alla slag, vänskap, att komma in i en annan kultur än sin egen, som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Språket och kunskaper om landet är en bra början till att utveckla sådan relationer tror jag! I övrigt håller jag med dig om att det är en enorm känsla att gå in under skinnet på en författare och att läsa i kronologisk ordning, dig t ex, vilket jag gjort sedan jag läste "Sekonden" och boken om baltutlämningen, på 70-talet! Hälsningar Margaretha ___________ P-O! Jag tycker att du gav ett noncharlant svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv varit där flera vintrar, både i Galicien och Andalusien, jobbat på smågårdar och träffat fantastiska människor - kulturella och spirituella. Och varför antar du att hon vill vara otrogen? Jag tolkade frågan som att det var djupare relationer av alla slag som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Det var väl det hon ville att du skulle filosofera kring, huruvida djupa relationer kan uppstå om man lever ett sådant slags modernt nomadliv. Nä, efter detta svar med total avsaknad av respekt för frågeställaren är jag inte ledsen att du inte valde att besvara min fråga. Du kanske skulle säga att tvivlet att skaffa barn bara var en undermedveten drift att ha öppna relationer och sedan avfärda min fråga lika lättvindigt som Carolines. Michelle ______________ Hej P-O Jag har ett stort problem. Några av mina vänner har blivit rasister. Deras åsikter tål jag inte. Fram till nu har de varit humanister vilket gör mig förvirrad, vad har hänt. Givetvis har jag tagit upp detta men svaret blir tunt och intetsägande. Jag har nog börjat min resa till att inte tro på människan. Vad ger du mig för råd? Jag lyssnar verklig på dina råd jag har hört i programmet, jag tror på dig. Ha det gott i framtiden Vänligen Aino Dahlgren _____________ Till Allvarligt talat Hej! Mitt namn är Gunnar Bergkrantz. Jag är en lyckligt lottad person som gillar mitt jobb, som också gett mig möjligheter att resa ut  i världen...jag ser orättvisor där fattiga förblir fattiga och rika blir rikare. Där jag ser enorma lyxhus bakom höga murar. Jag ser människor plocka sopor och sorterar för att få till mat. Nu är mitt dilemma…. Att jag ser girighet och korruptionen breder ut sig och jag blir irriterad, arg, nedstämd. Vad ska jag göra för att hålla modet uppe? Hur ska jag hantera mina tankar och vad kan jag göra. Snälla allvarligt talat ..ge mig råd!! Vänliga hälsningar! Gunnar Bergkrantz

I sommarens sjunde Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: Varför man ska sträva efter att bli gammal när man inte tycker om ålderdomen? Vad det är med frukosten som gör att man går igång och värderar? Hur ska man se iden om den rätte? Producent: Susanna Einerstam Musik: Jeff Beck ”Corpus Christi”  från CD Emotion and Commotion. Ennio Morricone  ”Fuga ricerrca e ritorno” ur Cinema Paradiso. The last hurrah!!  ”The great gig in the disguise”. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Ett makalöst program idag 140804. En rak njutning från början till slut. Men var är den andra hälften av mänskligheten behöver inte vi dryfta våra spörsmål eller är alla män sig själv nock eller är vi bara en samling produktionsenheter utan drömmar och fantasier? Märkligt är det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ha de Lasse Moberg __________ Än en gång: ett stort tack för detta eminenta program ! Och för Lena Anderssons medverkan, hon var ju strålande! Hoppas att ni fortsätter detta program, det är så mycket värt att fått lyssna på något som finns kvar inom en lång tid efteråt. Tack och många hälsningar till Lena och hennes klokskap. Agneta Bergenheim Lysekil ______________ Hej! Jag vill verkligen berömma er för en liten detalj - att ni låter avslutningsmusiken inte klippas av utan rulla i hela sin längd - och att ni därigenom ger utrymme för eftertankar till det som blivit sagt... Det är djävar i mig genialt... Grattis!!!! vänligen Carl- Eric Wikner PS. Det blir inte sämre av den är väldigt vacker; Sleep warm and safe från Rosemaries baby. _____________ Hej Lena Andersson, Fyra timmar innan pappa dog, hade han ett medvetande och livsenergi nog för att krama min hand. Jag spelade Glenn Miller's Moonlight Serendade i mobilen tryckt mot hans öra och han svarade med en handtryckning. När jag kom tillbaka då han var borta fyra timmar senare, låg min pappa som en barkbit i sängen, en plocke-pin-hög. Vart tog hans medvetande och energi vägen? Energin i universum är konstant och kan aldrig bli mer eller mindre. Alltså måste hans medvetande och energi glidit ut i universum, tillsammans med hans erfarenheter och tankar. Och där flyter all energi ihop till en massa, tills en ny människa tar form och insuper sitt medvetande med den erfarenheten som finns i mängden. Och så börjar det om och vår samlade medvetenhet i ny tappning leder till mänsklighetens utveckling. Så var min reflektion. Vad tror du om detta? Hälsningar Christina Lundqvist

I det sjätte programmet av Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Vad ska man säga till sina vänner när de är på väg att missa att skaffa barn? Måste man ha idrottsvåld? Är det nödvändigt att ha en begravning? Producent: Susanna Einerstam. MUSIK: Keith Jarrett Rio "Part XV" inspelad live i Rio de Janeiro 2011. Matti Bye "Brought into light" från CD Bethanien. Signatur i början av programmet: Bill Frisell Probability Cloud. Slutsignatur: Tomasz Stanko Sleep Safe and Warm. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Hej! Mitt namn är Christoffer Edberg och jag gillar verkligen programmet allvarligt talat. Jag står nu vid ett vägskäl i livet och är osäker på vilken väg jag skall gå. Det handlar förstås om yrkesval Min fråga till er lyder: Vågar jag gå min egen väg och följa min intuition när omgivningen bara tycks välja det som ger högsta status och mest pengar? För att utveckla så verkar det som att existentiella värden har gått helt förlorade för de materiella. Folk i min bekantskapskrets verkar värdera pengar och status mer än egna intressen och passioner. Det är ständigt prat om lön, titlar, möjlighet att avancera, arbetstider, förmåner Det verkar som själva intresset och passionen för yrkesvalet verkar ha dött. Jag frågar ibland hur intresserad någon egentligen är men det verkar som att denna fråga mer har blivit en förolämpning och jag möts ofta av irritation och suckar när jag ställer den. Skulle verkligen uppskatta att få höra era tankar kring ämnet. Med vänlig hälsning Christoffer Edberg ______________ Hej lyssnade på Allvarligt talat idag och bl.a. handlade det om idrottsvåldet på våra arenor och du svarade att i USA förekom inte det varför? Vistades själv i USA ett halvt år på 1970-talet och förvånade mig då så ofta över följande: Såg aldrig skymten av någon avund. Var förvånad. I.st. verkade alla vara stolta över varandra. Som att de var ju det finaste som fanns, de var amerikaner, det kunde de vara stolta över. Vad andra där lyckades med, det hade alla del i. Om någons barn hade kommit in på en fin utbildning t.ex. så kastade sig omgivande damer om halsen på modern till det lyckade barnet och gratulerade och det verkade äkta. De blev glada. Själv umgicks jag med s.k. exekutives som hade det gott ställt, men jag upplevde samma fenomen hos t.ex. hotellportiéren eller taxichauffören. Alltid is´nt it beauthiful, wonderful m.m.m.m. De ord jag mest hörde under min tid där var lovely, real real nice, wonderful, gorgegous, beauthyful .. Just avunden där verkade inte existera, fastän den ju hos oss är så förståelig. Mvh Dorrit Fredriksson _________ Hej Jag är 44 år, fullt frisk, funktionell på alla sätt och vis. Men jag har en sak jag grubblar över och det är att jag är så fruktansvärt rädd för döden och att lämna detta jordeliv. Tror det har med min nyfikenhet att göra. Jag kan inte föreställa mig hur livet bara ska fortsätta pågå här på ytan utan mig..? Om det fanns ett piller för evigt liv hade jag tagit det pillret omgående! Människor i min närhet säger att jag kommer att vänja mig, att jag kommer att förlika mig med tanken om döden- men jag vet, att det kommer jag aldrig! Hur blir jag av med mina grubblerier? Och säg nu inte att jag återföds som en blomma eller en fjäril, för det tror jag inte på. Tack. Saa ___________ Jag heter Irene Möller, bor i Stockholm och vill ställa följande fråga till Per Olov Enquist. Varför drar du så ofta den slutsatsen att det människor frågar dig om egentligen handlar om en rädsla för döden? Är du själv rädd för döden? Jag är 76 år och tänker aldrig på döden. Jag är fullkomligt nöjd med hur jag levat mitt liv och med vad jag åstadkommit. Jag ser mig själv som en planta som så småningom kommer vissna och bli ett med jorden. Jag behöver ingen gud. Mina gener förs vidare av barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det räcker. Jag lever i nuet och ser till att jag får ut mycket av min tillvaro. I kväll ska jag åka och lyssna till en jazzkonsert och njuta av en musik jag tycker om. ______________ Hej, PO Det händer att jag lyssnar på allvarligt talat ,då du utvecklar dina tankar med anledning av diverse  mer eller mindre konstiga frågeställningar. Ofta så, att jag tycker om ditt djupsinne. Men ditt svar på frågan och läktarvåldet i samband med sportevenemang och framför allt, avsaknad på just sådant våld i USA, lämnar mig ytterst förbryllad. Du påstår, rakt av, att våld (slagsmål, fylleri) i samband med idrott inte förekommer i USA. Är det verkligen så? Jag medger gärna  att om ditt påstående är sant, är detta förvisso märkligt. Själv har jag vare sig kapacitet eller materiella resurser för att kolla huruvida ditt påstående är korrekt. Men total avsaknad av våld och bråk på och omkring arenorna i samband med lagidrotter i just USA torde vara så pass originellt att det rimligtvis borde ha varit föremål för forskning. Finns det verkligen ingen sådan på detta område? Om inte annat vore väl just vetenskaplig analys av denna nära nog sensationella avsaknad av våld och bråk i lagidrottssammanhang  och, inte minst, orsaken till att det utblivit, kunna ge underlag för att komma till rätta med fenomenet i Europa! Ytterst märkligt. Bästa hälsningar /bengt rudolf persson

I Det sjätte programmet av Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Vad ska man säga till sina vänner när de är på väg att missa att skaffa barn? Måste man ha idrottsvåld? Är det nödvändigt att ha en begravning? Producent: Susanna Einerstam MUSIK: Keith Jarrett Rio "Part XV" inspelad live i Rio de Janeiro 2011. Matti Bye "Brought into light" från CD Bethanien. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Hej! Mitt namn är Christoffer Edberg och jag gillar verkligen programmet allvarligt talat. Jag står nu vid ett vägskäl i livet och är osäker på vilken väg jag skall gå. Det handlar förstås om yrkesval Min fråga till er lyder: Vågar jag gå min egen väg och följa min intuition när omgivningen bara tycks välja det som ger högsta status och mest pengar? För att utveckla så verkar det som att existentiella värden har gått helt förlorade för de materiella. Folk i min bekantskapskrets verkar värdera pengar och status mer än egna intressen och passioner. Det är ständigt prat om lön, titlar, möjlighet att avancera, arbetstider, förmåner Det verkar som själva intresset och passionen för yrkesvalet verkar ha dött. Jag frågar ibland hur intresserad någon egentligen är men det verkar som att denna fråga mer har blivit en förolämpning och jag möts ofta av irritation och suckar när jag ställer den. Skulle verkligen uppskatta att få höra era tankar kring ämnet. Med vänlig hälsning Christoffer Edberg ______________ Hej – lyssnade på Allvarligt talat idag och bl.a. handlade det om idrottsvåldet på våra arenor och du svarade att i USA förekom inte det – varför? Vistades själv i USA ett halvt år på 1970-talet och förvånade mig då så ofta över följande: Såg aldrig skymten av någon avund. Var förvånad. I.st. verkade alla vara stolta över varandra. Som att de var ju det finaste som fanns, de var amerikaner, det kunde de vara stolta över. Vad andra där lyckades med, det hade alla del i. Om någons barn hade kommit in på en fin utbildning t.ex. så kastade sig omgivande damer om halsen på modern till det lyckade barnet och gratulerade och det verkade äkta. De blev glada. Själv umgicks jag med s.k. exekutives som hade det gott ställt, men jag upplevde samma fenomen hos t.ex. hotellportiéren eller taxichauffören. Alltid is´nt it beauthiful, wonderful m.m.m.m. De ord jag mest hörde under min tid där var lovely, real real nice, wonderful, gorgegous, beauthyful ….. Just avunden där verkade inte existera, fastän den ju hos oss är så förståelig. Mvh Dorrit Fredriksson _________ Hej Jag är 44 år, fullt frisk, funktionell på alla sätt och vis. Men jag har en sak jag grubblar över och det är att jag är så fruktansvärt rädd för döden och att lämna detta jordeliv. Tror det har med min nyfikenhet att göra. Jag kan inte föreställa mig hur livet bara ska fortsätta pågå här på ytan utan mig..? Om det fanns ett piller för evigt liv hade jag tagit det pillret omgående! Människor i min närhet säger att jag kommer att vänja mig, att jag kommer att förlika mig med tanken om döden- men jag vet, att det kommer jag aldrig! Hur blir jag av med mina grubblerier? Och säg nu inte att jag återföds som en blomma eller en fjäril, för det tror jag inte på. Tack. Saša ___________ Jag heter Irene Möller, bor i Stockholm och vill ställa följande fråga till Per Olov Enquist. Varför drar du så ofta den slutsatsen att det människor frågar dig om egentligen handlar om en rädsla för döden? Är du själv rädd för döden? Jag är 76 år och tänker aldrig på döden. Jag är fullkomligt nöjd med hur jag levat mitt liv och med vad jag åstadkommit. Jag ser mig själv som en planta som så småningom kommer vissna och bli ett med jorden. Jag behöver ingen gud. Mina gener förs vidare av barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det räcker. Jag lever i nuet och ser till att jag får ut mycket av min tillvaro. I kväll ska jag åka och lyssna till en jazzkonsert och njuta av en musik jag tycker om. ______________ Hej, PO Det händer att jag lyssnar på ”allvarligt talat” ,då du utvecklar dina tankar med anledning av diverse  mer eller mindre konstiga frågeställningar. Ofta så, att jag tycker om ditt djupsinne. Men ditt svar på frågan och läktarvåldet i samband med sportevenemang och framför allt, avsaknad på just sådant våld i USA, lämnar mig ytterst förbryllad. Du påstår, rakt av, att våld (slagsmål, fylleri) i samband med idrott inte förekommer i USA. Är det verkligen så? Jag medger gärna  att om ditt påstående är sant, är detta förvisso märkligt. Själv har jag vare sig kapacitet eller materiella resurser för att kolla huruvida ditt påstående är korrekt. Men total avsaknad av våld och bråk på och omkring arenorna i samband med lagidrotter i just USA torde vara så pass originellt att det rimligtvis borde ha varit föremål för forskning. Finns det verkligen ingen sådan på detta område? Om inte annat vore väl just vetenskaplig analys av denna nära nog sensationella avsaknad av våld och bråk i lagidrottssammanhang  och, inte minst, orsaken till att det utblivit, kunna ge underlag för att komma till rätta med fenomenet i Europa! Ytterst märkligt. Bästa hälsningar /bengt rudolf persson

I sommarens femte Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: Dom normalstörda om dom är lämpliga som föräldrar? Vad ska man svara om någon vill be om förlåtelse och man inte vill förlåta? Vad gör man när man inte vill ligga som ett vårdpaket? Producent: Susanna Einerstam Musik: Karsten Vogel  och Niels Thybo ”God only knows”. Willy Lundin   ”Min sommarlåt”. Ketil Björnstad ”Prelude XII”  från CD  Early piano music. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Hej Alvarligt talat lyckas komma närma livet och människan. Jag tänker på Sara Lidman som i ett sommarprogram säger det är viktigt för författaren att inte ställa sig i vägen för sin historia. Bästa hälsningar Åke Hagström ___________________ Hej! Kanske är det för sent, men jag provar ändå. Jag har en fråga till programmet: Varför gör det så ont i bröstet när man längtar starkt efter någon? Jag antar att det finns någon fysiologisk förklaring, men jag skulle så väldigt gärna vilja höra Lena Andersson filosofera över frågan. Hon har en sällsynt förmåga att resonera logiskt och klart. Det känns välgörande att lyssna på hur hon följer resonemangen dit de för henne. Om det nu inte är för sent, och om ni vill använda frågan, så kan jag kanske utveckla den en smula. Jag håller tummarna! :) Vänliga hälsningar Karin D _________________ Lena Andersson är så himla, himla BRA i Allvarligt talat. Clara Levin ___________________ Hej, jag reagerade på Lena Anderssons långa analys om ‘Förlåtelse’. Innebörden av förlåtelse är enkelt, som jag ser det. Att förlåta betyder att ‘släppa någon fri’. Det kräver ingen motprestation av den andre. När man känner att man kan släppa någon fri, så är det s.k. problemet löst. Att få bekräftat att förlåtelsen ,accepteras, tas emot el.dyl. speglar endast ett bekräftelsebehov hos personen. Enkelt , behöver ingen djup analys. Tycker Birgitta Tryberg __________________ Nyligen har jag upptäckt programmet Allvarligt Talat och lyssnat på Lena Andersson svar på frågor. Jag vill skicka min enorma uppskatning till er som gör progrmmet. Det är fantastisk bra. Och nu en fråga till Lena: Hur kan man få inre ro? Frågan kommer från en person som alltid är orolig av olika anldeningar. Minou Safarzadeh ________________ Hej. Jag heter Aron Wetterlund. Jag är 26 år och från Asige. Jag har alltid tänkt att det bästa i livet inte har hänt än. Vilket gör att jag har horisonten framför mig och att jag kan finna en viss ro i att det kommer att bli bättre (ännu bättre). Samtidigt försöker jag bekanta mig med tanken på att det här är mitt liv. Det jag upplever exakt nu (för stunden, dagen, veckan, månaden och året) är mitt liv. Dra horisonten mot nuet. Tanken om vad livet är har börjat gå i mer pragmatiska banor. Färgerna mattats av och jag känner mig nästan lite bitter (jaha, är detta det? Men...?). Hur resonerar ni kring detta? MVH / Aron

I sommarens fjärde Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Hur man kan veta mycket om kärlek men inget om äktenskap? Varför kistlocket ska vara på vid begravning? Varför Gud inte verkar höra våra böner? Producent: Susanna Einerstam PO Enquist svarar på publikens frågor om livet i Allvarligt TalatMusik:Krister Jonsson trio + Svante Henryson "Voices". Arvo Pärt Tallinn Chamber Orchestra "Psalom". John Coltrane "To young to go steady"från CD Ballads. Signatur i början av programmet: Bill Frisell Probability Cloud Slutsignatur: Tomasz Stanko Sleep Safe and Warm. Musikansvarig: Anton KarisLyssnarbrev:P.O. Enquist,Det är underbart att lyssna till dig. Bara din röst inger trygghet och du talar så vist.Jag önskar dig allt gott!Ulla på Österlen______________Tack PO för det underbara senaste Allvarligt talat. Jag talade igår med änkan efter min närmaste undomsvän som hon begravde för ett halvår sedan. Som jag förstod det hade hon fängslats särskilt av din beskrivning av upplevelsen av den döde som plötsligt bara ett skal. Jag tror hon på något sätt fann en trygghet i denna enkla bild.Vidare var programmet rent roligt att lyssna på Hans M Larsson_____________Tack till Per Olov! Svaret var klokt, förunderligt och "på allvar" - precis som en roman. Dina ord! Frågeställaren_____________Tack för ett mycket bra program jag lyssnar och njuter och ibland fäller jag en liten tår för att jag blir berörd!T_____________Hej! Lyssnat på programmet allvarligt talat igår-Du sa att det finns ingen Gud. Du nämnde sen nåt om kärleken-Gud.   Ord kan missförstås,naturligtvis;jag kan ha misförstått Dig. Men var finns bevisen för att ingen Gud finns?   Ondskan finns-det märker vi tydligt;kärleken finns-det märker vi också. (Ondskan nämns tydligt vid namn i evangelierna)(en makt)   Det står i evangeliet uppmaningen "sök"; Ondskan behöver vi inte söka Men kanske just därför behöver vi söka den kärleksfulle Guden.   Nog förstår man kvinnans sorg,besvikelse,som förlorat sitt barn! Men måste vi inte inse vilka löften som egentligen har givits?   (och kan man kanske tänka sig att Abraham missförstått?...vad Gud vill kan ju missförstås....)   Vänligen m______________Hur ska man förklara begreppet "sunt förnuft"? Ibland hänvisar man till det som det enda rätta att gå på, ibland är det något suspekt som står i strid med vetenskapen.Barbro Lundin________________

I sommarens fjärde Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Hur man kan veta mycket om kärlek men inget om äktenskap? Varför kistlocket ska vara på vid begravning? Varför Gud inte verkar höra våra böner? Producent: Susanna Einerstam Musik: Krister Jonsson trio + Svante Henryson "Voices". Arvo Pärt Tallinn Chamber Orchestra "Psalom". John Coltrane "To young to go steady"från CD Ballads. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: P.O. Enquist, Det är underbart att lyssna till dig. Bara din röst inger trygghet och du talar så vist. Jag önskar dig allt gott! Ulla på Österlen ______________ Tack PO för det underbara senaste Allvarligt talat. Jag talade igår med änkan efter min närmaste undomsvän som hon begravde för ett halvår sedan. Som jag förstod det hade hon fängslats särskilt av din beskrivning av upplevelsen av den döde som plötsligt bara ett skal. Jag tror hon på något sätt fann en trygghet i denna enkla bild. Vidare var programmet rent roligt att lyssna på Hans M Larsson _____________ Tack till Per Olov! Svaret var klokt, förunderligt och "på allvar" - precis som en roman. Dina ord! Frågeställaren _____________ Tack för ett mycket bra program jag lyssnar och njuter och ibland fäller jag en liten tår för att jag blir berörd! T _____________ Hej! Lyssnat på programmet allvarligt talat igår-Du sa att det finns ingen Gud. Du nämnde sen nåt om kärleken-Gud.   Ord kan missförstås,naturligtvis;jag kan ha misförstått Dig. Men var finns bevisen för att ingen Gud finns?   Ondskan finns-det märker vi tydligt;kärleken finns-det märker vi också. (Ondskan nämns tydligt vid namn i evangelierna)(en makt)   Det står i evangeliet uppmaningen "sök"; Ondskan behöver vi inte söka Men kanske just därför behöver vi söka den kärleksfulle Guden.   Nog förstår man kvinnans sorg,besvikelse,som förlorat sitt barn! Men måste vi inte inse vilka löften som egentligen har givits?   (och kan man kanske tänka sig att Abraham missförstått?...vad Gud vill kan ju missförstås....)   Vänligen m ______________ Hur ska man förklara begreppet "sunt förnuft"? Ibland hänvisar man till det som det enda rätta att gå på, ibland är det något suspekt som står i strid med vetenskapen. Barbro Lundin ________________

I sommarens tredje Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: är det viktigt att tänka på att man ska dö, finns det någon balans mellan denna tanke och att ändå leva i nuet? Vart tar färgen vägen när någonting blir solblekt? Varför tar ingen i Sverige hand om sina föräldrar? Varför känner jag en rädsla för lyckan? Producent: Susanna Einerstam Lena Andersson svarar på publikens frågor om livet i Allvarligt TalatMusik:Ketil Björnstad Prelude I från CD Early piano works. Lars Gullin Dannys dream. Arve Henriksen  "Lament". Signatur i början av programmet: Bill Frisell Probability Cloud Slutsignatur: Tomasz Stanko Sleep Safe and Warm. Musikansvarig: Anton KarisLyssnarbrev:Hej! Jag vill tacka för det underbara programmet "Allvarligt talat"  med fantastiska Lena Andersson. Hur kan det finnas en så genial, lugn och klok människa som hon, och som är så otroligt sympatisk i sina resonemang?! Och avslutningsmusiken med Tomasz Stanko är också så otroligt vacker och helt rätt. Jag vill så gärna att du framför detta och ett stort tack till henne.Varma hälsningar från Ann-Margareth Nilsson i Varberg______________Har i dag umgåtts i sommarvärmen på en kolonilott i Stockholm med min 56-åriga dotter. Själv är jag 76. Vi har druckit kaffe, rökt cigaretter, berättat episoder ur våra liv, skrattat, förfasat oss, skvallrat och badat tillsammans i Årstaviken. Jag berättade om ditt kloka svar, Lena A, till den dam som i ett tidigare program undrade varför ingen i Sverige tar hand om sina föräldrar. Frågeställaren såg det som en skyldighet. Hade min dotter och jag kunnat ha en sån här dag tillsammans om hon haft ansvaret för min omvårdnad, måst handla och laga min mat, städa min lägenhet och tvätta mig ren i badkaret? Ingen av oss trodde det.  Min dotter tyckte dina resonemang kring "återbetalning av en skuld" var intressanta.Irene Möller______________Varmaste hälsningar av tacksamhet för dina svar på svåra frågor. Min stund känns just nu som den viktigaste i mitt liv!KramarAnnMari_____________Tack Lena !Som vanligt klockren analys samt effektiv språkbehandling i dagens program 12/7 Längtar efter ditt nästa program !Mvh Bo Johnsson__________________Är för mig en viktig grej ... Så därför "vågar" jag ...Lyssnar just på Allvarligt talat, en punkt var vårt moraliska ansvar för våra föräldrar.Har hört det så ofta, och blir förtvivlad varje gång. MEN MÅSTE INTE EN FÖRÄLDER I NÅGON UTSTRÄCKNING GÖRA SIG "FÖRTJÄNT" AV DET ANSVARET OCH ENGAGEMANGET från sina barn? Min mor har - inser jag i efterhand - varit extremt manipulerande och skuldbeläggande. I hela mitt liv. Hon har aldrig släppt taget, och varit väldigt "ockuperande". Nu befinner jag mig i kvinnofällan +, en ensamstående dotter med två små barn, hon behöver absolut hjälp med att få livet att gå ihop, och så en mor på annan ort som visst, absolut har behov av praktiskt stöd - numera,  men som hela tiden spelar ut dem mot mig. Själv har jag problem med panikångest och agorafobi - en konsekvens av att "gå in i väggen" för lite mer än tio år sen. Jag prioriterar mina barnbarn, jag "står ut" med ett dagligt gnäll från mor. Jag ringer och fixar. Men egentligen skulle jag bara vilja avsäga mig hela relationen ... Har aldrig vågat, men jag tror att jag själv hade mått betydligt bättre om jag gjort det.Finns som ett tabu kring detta, att föräldrar faktiskt bara kan vara för mycket (även sådana som vare sig är missbrukare eller fängelsekunder, liksom helt "normala" och i andras ögon trevliga t o m) - hur mycket än Hemtjänsten och hon själv tycker att man borde göra mer ...Väldigt spontant!Petronella_____________Tänkvärt och lärorikt att lyssna till Lena Andersson. Tack.Hoppas få höra henne vid många tillfällen i framtiden. Ett eget program!Janicke Henrikson_____________Hej! Jag lyssnar ofta på ert program i hopp om att få mig kloka ord till livs. Så sker också för det mesta, men Lena A:s senaste gjorde mig lite ledsen och besviken. Det gäller barnens "plikt" att ta hand om åldrande föräldrar. Lena verkar helt obekant med äldrevårdssituationen åtminstone i större svenska städer och hennes råd att man tidigare i livet ska komma överens om hur det ska bli ter sig helt absurd. Här finns varken äldreboende eller adekvat hemtjänst. Vad ska barnen göra då? Frågeställarens undran var fullständigt legitim och svaret, uttryckt med Lenas ganska torra och kalla röst, var rått och verklighetsfrämmande. Förstår naturligtvis att programmet avhandlar mer filosofiska frågor, men just här var det svårt att bortse från den bistra verkligheten, åtminstone i Sverige. Med vänlig hälsning/Eva Hellström________________Jag älskar dig Lena Andersson. Fråga inte varför. Jag läst dina böcker och lyssnat på dig och kan inget annat än att beundra din intelligens. Jag är bara en vanlig bibliotekarie och väntar och hoppas på att det blir fler lyssnarfrågor som du besvarar.shahla kariimi_________________Tack för ett sådant givande, säreget program. :-)vänliga hälsningar,Ronja De Boer_________________Lyssnade på programmet med Lena Andersson idag den 7/7. Stort, stort tack!!!Alex Ekroth_________________Tack Lena Anderssonför allvarligt talat idag.Birgitta Larsson________________Hej!Jag har hört Lena Andersson några gånger och uppskattar hennes höga kvalitét och bra vinklingar på frågorna.Med vänlig hälsning Fil Dr i kemi Lennart Lyhamn

I sommarens tredje Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: är det viktigt att tänka på att man ska dö, finns det någon balans mellan denna tanke och att ändå leva i nuet? Vart tar färgen vägen när någonting blir solblekt? Varför tar ingen i Sverige hand om sina föräldrar? Varför känner jag en rädsla för lyckan? Producent: Susanna Einerstam Musik: Ketil Björnstad ”Prelude I” från CD Early piano works. Lars Gullin ”Dannys dream”. Arve Henriksen  "Lament". Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Hej! Jag vill tacka för det underbara programmet "Allvarligt talat"   med fantastiska Lena Andersson. Hur kan det finnas en så genial, lugn och klok människa som hon, och som är så otroligt sympatisk i sina resonemang?! Och avslutningsmusiken med Tomasz Stanko är också så otroligt vacker och helt rätt. Jag vill så gärna att du framför detta och ett stort tack till henne. Varma hälsningar från Ann-Margareth Nilsson i Varberg ______________ Har i dag umgåtts i sommarvärmen på en kolonilott i Stockholm med min 56-åriga dotter. Själv är jag 76. Vi har druckit kaffe, rökt cigaretter, berättat episoder ur våra liv, skrattat, förfasat oss, skvallrat och badat tillsammans i Årstaviken. Jag berättade om ditt kloka svar, Lena A, till den dam som i ett tidigare program undrade varför ingen i Sverige tar hand om sina föräldrar. Frågeställaren såg det som en skyldighet. Hade min dotter och jag kunnat ha en sån här dag tillsammans om hon haft ansvaret för min omvårdnad, måst handla och laga min mat, städa min lägenhet och tvätta mig ren i badkaret? Ingen av oss trodde det.  Min dotter tyckte dina resonemang kring "återbetalning av en skuld" var intressanta. Irene Möller ______________ Varmaste hälsningar av tacksamhet för dina svar på svåra frågor. Min stund känns just nu som den viktigaste i mitt liv! Kramar AnnMari _____________ Tack Lena ! Som vanligt klockren analys samt effektiv språkbehandling i dagens program 12/7 Längtar efter ditt nästa program ! Mvh Bo Johnsson __________________ Är för mig en viktig grej ... Så därför "vågar" jag ... Lyssnar just på Allvarligt talat, en punkt var vårt moraliska ansvar för våra föräldrar. Har hört det så ofta, och blir förtvivlad varje gång. MEN MÅSTE INTE EN FÖRÄLDER I NÅGON UTSTRÄCKNING GÖRA SIG "FÖRTJÄNT" AV DET ANSVARET OCH ENGAGEMANGET från sina barn? Min mor har - inser jag i efterhand - varit extremt manipulerande och skuldbeläggande. I hela mitt liv. Hon har aldrig släppt taget, och varit väldigt "ockuperande". Nu befinner jag mig i kvinnofällan +, en ensamstående dotter med två små barn, hon behöver absolut hjälp med att få livet att gå ihop, och så en mor på annan ort som visst, absolut har behov av praktiskt stöd - numera,  men som hela tiden spelar ut dem mot mig. Själv har jag problem med panikångest och agorafobi - en konsekvens av att "gå in i väggen" för lite mer än tio år sen. Jag prioriterar mina barnbarn, jag "står ut" med ett dagligt gnäll från mor. Jag ringer och fixar. Men egentligen skulle jag bara vilja avsäga mig hela relationen ... Har aldrig vågat, men jag tror att jag själv hade mått betydligt bättre om jag gjort det. Finns som ett tabu kring detta, att föräldrar faktiskt bara kan vara för mycket (även sådana som vare sig är missbrukare eller fängelsekunder, liksom helt "normala" och i andras ögon trevliga t o m) - hur mycket än Hemtjänsten och hon själv tycker att man borde göra mer ... Väldigt spontant! Petronella _____________ Tänkvärt och lärorikt att lyssna till Lena Andersson. Tack. Hoppas få höra henne vid många tillfällen i framtiden. Ett eget program! Janicke Henrikson _____________ Hej! Jag lyssnar ofta på ert program i hopp om att få mig kloka ord till livs. Så sker också för det mesta, men Lena A:s senaste gjorde mig lite ledsen och besviken. Det gäller barnens "plikt" att ta hand om åldrande föräldrar. Lena verkar helt obekant med äldrevårdssituationen åtminstone i större svenska städer och hennes råd att man tidigare i livet ska komma överens om hur det ska bli ter sig helt absurd. Här finns varken äldreboende eller adekvat hemtjänst. Vad ska barnen göra då? Frågeställarens undran var fullständigt legitim och svaret, uttryckt med Lenas ganska torra och kalla röst, var rått och verklighetsfrämmande. Förstår naturligtvis att programmet avhandlar mer filosofiska frågor, men just här var det svårt att bortse från den bistra verkligheten, åtminstone i Sverige. Med vänlig hälsning/Eva Hellström ________________ Jag älskar dig Lena Andersson. Fråga inte varför. Jag läst dina böcker och lyssnat på dig och kan inget annat än att beundra din intelligens. Jag är bara en vanlig bibliotekarie och väntar och hoppas på att det blir fler lyssnarfrågor som du besvarar. shahla kariimi _________________ Tack för ett sådant givande, säreget program. :-) vänliga hälsningar, Ronja De Boer _________________ Lyssnade på programmet med Lena Andersson idag den 7/7. Stort, stort tack!!! Alex Ekroth _________________ Tack Lena Andersson för allvarligt talat idag. Birgitta Larsson ________________ Hej! Jag har hört Lena Andersson några gånger och uppskattar hennes höga kvalitét och bra vinklingar på frågorna. Med vänlig hälsning Fil Dr i kemi Lennart Lyhamn

FilmFrukost med Roxy Farhat. Fredagen den 25/4 2014 i samtal med Jenny Luukkonen. Publikens frågor är bortkortade p g a att det saknas publikmikrofon.

söndag 16 december 21:03 (repris fredag 21 dec 21:03) Är tillväxt enbart en god nyhet? Finns några alternativ till dagens ekonomiska system? Varför vågar politiker inte ta svåra beslut i miljöfrågan? När Filosofiska Rummet nyligen sände från Dramaten i Stockholm fick publiken chans att ställa frågor till de medverkande. Hör frågorna och svaren! Medverkande: Sofia Nerbrand, ordförande i Bertil Ohlin- institutet, Göran Greider, författare och debattör, Sverker Sörlin, idé och miljöhistoriker och Katarina Bjärvall, författare och journalist som skrivit om konsumtion. Programledare Peter Sandberg Producent Marie-Jeanette Löfgren

När radioprogrammet Sommar sändes i år var det anmärkningsvärt många som ägnade tid åt att prata om sina terapier, och hur det påverkade deras liv. Och terapi är ett ämne i TV-serier, lunchteater och böcker. Snittet tittar på den här senaste terapitrenden och undrar om den privata terapin nu till och med blivit något man bör prata om i offentligheten. Dessutom intervjuas Torsten Ekbom om sin nya bok En trädgård av ljud där han porträtterar och analyserar konstnären och tonsättaren John Cage. Och så har Snittet sett dansgästspelet Sutra med 17 buddhistmunkar från Shaolintemplet i Kina. När radioprogrammet Sommar sändes i år var det anmärkningsvärt många som ägnade tid åt att prata om sina terapier, och hur det påverkade deras liv. I våras sändes den amerikanska TV-serien In treatment, filmade sejourer hos terapeuten och på Kulturhuset i Stockholm tas snart vårens lyckade satsning med Psykakuten upp på nytt. Publikens inskickade problem, gestaltade av skådespelare och analyserade av riktiga terapeuter. Anneli Dufva har träffat Jonas Mosskin som bl a är initiativtagare till psykologer ser på film och pratat med honom om den här senaste  terapitrenden. Är det så att den privata terapin nu till och med har blivit något man bör prata om i offentligheten? Dessutom intervjuas Torsten Ekbom om sin nya bok En tr ädgård av ljud där han porträtterar och analyserar konstnären och tonsättaren John Cage. Och så har Snittet sett dansgästspelet Sutra där en av dansvärldens hetare koreografer Sidi Larbi Cherkaoui skapat en föreställning tillsammans med Turnerprisvinnande konstnären Antony Gormley och 17 buddhistmunkar från Shaolintemplet i Kina.