Podcast appearances and mentions of umberto ecos

Regisseur Davide Ferrario  entführt in seinem Dokumentarfilm „Umberto Eco – Eine Bibliothek der Welt“ in die verwinkelten Gänge von Umberto Ecos Privatbibliothek, wo sich über 30.000 zeitgenössische und 1.500 antike Bücher wie Schätze aneinanderreihen, und in einen magischen Kosmos des Wissens und der Erinnerungen einladen.

Siss Vik anbefaler Umberto Ecos klassiker om moderne konspirasjonsteorier. Hør episoden i appen NRK Radio

40 Jahre nach dem Erscheinen der deutschen Übersetzung von Umberto Ecos "Der Name der Rose" legt Dirk Schümer eine kongeniale Fortsetzung des Bestsellers vor. Sein Roman "Die schwarze Rose" spielt in Avignon, wo der deutsche Theologe Meister Eckhart auf seinen Ketzerprozess wartet und rebellische Franziskaner gegen den Papst aufbegehren. Der fiktive Dominikaner Wittekind Tentronk tritt mit viel Mut und Verstand das Erbe von Ecos Ermittler William von Baskerville an und macht sich auf die Spur eines blutigen Verbrechens. Rezension von Christoph Schmälzle Zsolnay Verlag, 608 Seiten, 28 Euro ISBN 978-3-552-07250-3

Fredrik och Kristoffer börjar med att snacka om glädjen och nyttan i att putta på pixlar och göra fina saker i gränssnitt. Därifrån kommer vi in på att man kanske borde bygga lite fler visuella verktyg för att felsöka sin kod och förtå vad som egentligen händer. Sedan blir det boksnack. Eller snack utifrån bok. Fredrik har läst ut How to write a thesis och har tankar om vad man kan lära sig av Umberto Ecos sätt att arbeta med avhandlingar när man ska försöka skaffa sig koll på utveckling på nätet. Efterforska ordentligt, sålla bland saker, och att faktiskt lära sig och praktiskt öva istället för att bara lära sig teoretiskt. Vetenskapligt tänk kanske kan hjälpa oss både sålla information bättre, och lära oss mer och djupare? På något sätt lyckas vi därifrån beröra både kärnkraft och pianospelande. Och, tro det eller ej, kodknackande. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Podcast chapters Juicing Grapefrukt-Martin och Petri Purho om att juica sina spel OS X - minimera fönster till dockan Itunes-knappen för att bränna CD - drygt halvvägs ner på sidan Deep green - schackspelet med urverk på baksidan av spelplanen Alpha-beta-pruning Timing-API:erna för webbläsares HTTP-anrop Query insights i GCP Förra avsnittet How to write a thesis Umberto Eco Dunning-Kruger-effekten Wait but why - Tim Urban Safe - scaled agile framework The leprecauns of software engineering - en kort och kärnfull bok som försöker hitta sanningen - eller i alla fall ursprungen - till diverse etablerade “sanningar” inom mjukvaruutveckling CGP Grey Tiffany-videon Someone dead ruined my life … again Titlar Pixelputtar Spackla gränssnitt Rita upp minnet på en bild Bygga bibliografi Forska sig ner Det mesta är ju inte värt att läsa Gräv ner dig Loopen man vill få till Väldigt lite praktisk kunskap Var kommer vedertagen kunskap ifrån?

Zum 40-jährigen Jubiläum von Umberto Ecos Roman "Der Name der Rose" erscheint dieser in einer Neuauflage im Hanser Verlag. Grund genug für mich, mir diesen Roman noch mal vorzunehmen, denn dieses rätselhafte und umfassende Universalkunstwerk beinhaltet neben einer (eher klassischen) Kriminalhandlung jede Menge Querverweise auf die Welt der Religionsphilosophie, der Wissenschaftsgeschichte und des Mittelalters. Ich habe mich für euch durch dieses knapp 800 Seiten lange Roman-Monster gekämpft und berichte in dieser Folge, ob sich der 40 Jahre junge Klassiker immer noch (oder noch einmal?) lohnt und verrate vielleicht sogar, was es eigentlich mit dem Titel auf sich hat. Shownotes und Links: Umberto Ecos Roman "Der Name der Rose" beim Hanser Verlag Autorenseite von Umberto Eco beim Hanser Verlag Hörbuch zu Umberto Ecos Roman "Der Name der Rose" bei Der Hörverlag Hörspiel zu Umberto Ecos Roman "Der Name der Rose" in der ARD Audiothek Verfilmung von Umberto Ecos Roman "Der Name der Rose" bei IMDB TV-Miniserie zu Umberto Ecos Roman "Der Name der Rose" bei Amazon "Auf ein Buch!" zu Gast in "Ludos Literatursalon" (YouTube) "Auf ein Buch!" bei Spotify "Auf ein Buch!" bei Instagram Blog zu "Auf ein Buch!"

Går det att ha en stark övertygelse, och samtidigt vara öppen för andras åsikter om vad som är rätt och fel? Elena Namli funderar på triumfalismens arv i den europeiska idétraditionen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Att läsa Abdulrazak Gurnahs romaner om den europeiska kolonialismen i Afrika är en omskakande upplevelse. Smärtan och medkänslan blir intensiv just eftersom författaren är återhållsam i sitt sätt att berätta. Sällan beskriver han starka känslor eller använder stora ord.I romanen "Efterliv" dras en ung kille, Hamza, in i ett blodigt krig mellan de tyska och brittiska kolonialmakterna. Samtidigt som han medverkar i ett för honom obegripligt krig utsätts Hamza för ett slags civilisationsprojekt. Den tyske oberleutnant som Hamza är betjänt till agerar som hans lärare. Gurnah skriver:[officeren] gav [Hamza] en nästan omärkligt liten gillande blick när han gjorde bra ifrån sig, och log motvilligt när han åstadkom något oväntat. Du är väldigt duktig, sa han, men du är inte redo för Schiller ännu. Ibland fortsatte lektionerna även på eftermiddagen, så Hamza tyckte att det kändes som om han gick i skolan []För oberleutnanten står alltså förmågan att kunna läsa Schillers lyrik för civilisationens högsta punkt. Han skryter till och med om att Hamza en dag kommer att kunna läsa Schiller. Senare får Hamza Schillers "Kalender" som en sista gåva från sin officer.Gurnah ger en lika stram som obarmhärtig bild av vad kolonialismen gör med människor. Européer förde med sig krig och förslavning till Afrikas folk men de menade sig bidra till utvecklingen. Denna utveckling ansågs vara så värdefull att tvång inte längre var tvång och mord inte längre var mord.   Gurnahs lågmälda berättande aktualiserar frågan om triumfalismens plats i europeisk kultur. Går det att hålla något för sant och viktigt utan att samtidigt betrakta denna sin övertygelse på ett triumfalistiskt sätt? Kommer vi någonsin att kunna göra upp med föreställningen om den europeiska kulturens överlägsenhet?  Triumfalismen verkar vara vanlig i samband med starka övertygelser. Religiösa föreställningar om moral och frälsning, men också sekulära föreställningar om till exempel mänskliga rättigheter och demokrati antar ofta triumfalistiska former de betraktas som segrande över andra föreställningar och hållningar. Om min uppfattning om det rätta och det sanna har segrat har jag också rätten att betrakta andras sätt att leva och tänka som underlägsna.Inom triumfalismens logik föreställer man sig den andres utveckling som en rörelse mot det man själv menar sig ha uppnått. När kristendomen var kolonialismens ideologi uppfattades den segrande kristna sanningen som målet för de andras utveckling. Till exempel användes både utbildning och våld som medel för att i andra kulturer införa normer från den överlägsna kristna sexualetiken.Kristen moral som legitimering av kolonialism är till stor del historia. Men triumfalismen lever vidare. Olika visioner av modernisering, demokrati och inte minst mänskliga rättigheter betraktas av många i Väst som ett slags segertåg och ett mål för alla andra. Till exempel fördömde de kristna missionärerna all sexualitet utanför den heterosexuella familjen idag bekämpar människorättsaktivister sådana konservativa tolkningar av sexualitet inom både kristendom och islam.Triumfalismen har flera rötter. Dess viktigaste grund är makten den rejäla möjligheten att tvinga sina uppfattningar på andra människor. Men triumfalismen går också tillbaka på de idéer som företräddes av upplysningsfilosoferna, liksom av Karl Marx. Dessa europeiska humanister tänkte sig att all progressiv utveckling går i en och samma riktning.Just detta inslag i upplysningstraditionen behöver vi göra upp med. Men vilka resurser finns det för att motarbeta triumfalism när vi blir frestade att uppfatta vår egen utveckling som ett slutmål för andra eller till och med för alla? Om jag har rätt och om makten möjliggör triumfalistiska praktiker borde jämlik maktfördelning motverka triumfalismen. Men även den som kämpar för jämlikhet kan anamma triumfalism som sin hållning. En lika dråplig som träffsäker beskrivning av triumfalism finns i en av Umberto Ecos gamla essäer den som heter Eloge till Thomas av Aquino. Eco framställer den store teologen och filosofen Thomas av Aquino som en passionerad sanningssökare vars gärning ödeläggs när han helgonförklaras av kyrkan. Eco skriver:[] den olyckliga händelse som ödelägger Thomas av Aquinos liv inträffar år 1323 [] då Johannes XXII beslutar att helgonförklara honom. Det är som att få nobelpriset, bli invald i Franska Akademin eller få en Oscar. Man blir som Mona Lisa: en kliché. Det är det ögonblick då den store pyromanen blir utsedd till brandchef.Thomas av Aquino är främst känd som den kristna rationalismens filosof. Förenklat menar Thomas att det finns en morallag som alla människor kan förstå med hjälp av sitt förnuft. Man behöver alltså inte vara kristen för att förstå vad som är rätt och fel. Med hjälp av förnuftet kan var och en inse vad som svarar mot gudomlig lag och vad som strider mot den. Med hjälp av denna sin lära och i en dialog med samtida muslimska teologer, framför allt Ibn Rushd, föreslår Thomas en modell för teologisk rationalism ett sätt att förena teologi och vetenskap. I sin essä reflekterar Eco över vad som händer med Thomas teologi när den av kyrkan betraktas som en filosofisk och teologisk triumf. Från att vara ett levande sanningssökande blir Thomas rationalism till ett objekt för dyrkan ja, Mona Lisa, en  kliché.För de flesta av oss idag är det inte Thomas av Aquino som i första hand behöver räddas från sin olycksaliga helgonstatus. Det många av oss dyrkar i stället för att tänka, leva ut och förhålla oss till är andra idoler: vetenskap, mänskliga rättigheter eller demokrati. För om man menar sig redan ha uppnått, eller nästan har uppnått,  demokratins och de mänskliga rättigheternas seger finns svaga incitament för att fortsätta tänka och diskutera med andra. Då gäller det att försvara denna sin antagna seger mot sanningens och moralens fiender.Vi behöver synliggöra och motarbeta förståelsen av utveckling såsom en rörelse mot ett och samma mål. I det avseendet tilltalas jag av Hanna Arendts syn på politiken. Hon tänker sig att genuint politiska projekt aldrig någonsin kan slutföras. Arendt påminner oss helt enkelt om att människor är dödliga och vad vi än företar oss måste det alltid göras på nytt av andra.Denna icke-linjära syn på demokrati borde gälla även när vi tänker och agerar i den globala världen. När människor självständigt utformar sina samhällen på olika sätt är det inte därför att de önskar få ett Nobelpris i demokrati. Det handlar om mänskliga och i de flesta fall både häftiga och knasiga försök att leva sina egna liv. Strävan att nå fram till det goda och det sanna är inte en tävling där det gäller att uppnå ett mål som redan är givet.Hanna Arendt var inte relativist. Det är jag inte heller. Allt är inte lika rätt och jag är redo att argumentera för mina uppfattningar i viktiga frågor. Men Gud bevare mig från frestelsen att se min egen uppfattning som ett mål för all andra människors utveckling.Elena Namli, professor i teologisk etik

Umberto Ecos 40 Jahre alter Mittelalter-Krimi erscheint in Prachtausgabe. Er erzählt von der Macht des geschriebenen Wortes und von Liebe.

Vi recenserar säsong två av Star Wars-serien The Mandalorian, Disneys succéserie som förenat internet i dess kärlek för Baby Yoda och Baby Yoda relaterade memes. Kristoffer recenserar Rosens Namn, en miniserie som är baserad på Umberto Ecos klassiska roman, tillgänglig via SVT Play. Redaktionen diskuterar kunskap under medeltidens Europa, katolska kyrkan och påvedömet och försöker i allmänhet flika in lite bildningspodd i Tagning 103. Alice och Eva snackar kort om Guldbaggegalan, där de diskuterar några av galans vinnare. Göteborgs filmfestival drar nu igång och det tipsas om några filmer som finns med i programmet. Massa gott i nya avsnittet, missa inte detta! Glöm inte följa oss på instagram på @tagning103 Programledare: Alice Dryden, Kristoffer Rissanen & Eva Gustavfsson Detta är en podcast från K103 Göteborgs Studentradio

Wer Deutsch beherrscht, ist etwas Besonderes. Das will die Deutschlehrerin ihren Lernenden neben Grammatik, Vokabeln und richtiger Aussprache der Umlaute vermitteln.Name: Alba Land: Kolumbien Geburtsjahr: 1976 Beruf: Koordinatorin für Internationale Beziehungen, Deutsch-Lehrbeauftragte, Lehrerin für Religion, Politik und Bildungsmedien an der Escuela Normal Superior María Auxiliadora de Copacabana in Antioquia Das mag ich an der deutschen Sprache: Dass man Repekt von anderen Leuten erntet, wenn man eine in ihren Augen so schwierige Sprache beherrscht. Vor allem unseren ärmsten Schülerinnen und Schülern können so in der Zukunft Türen geöffnet werden, die sonst verschlossen wären. Ich unterrichte Deutsch, weil … ich an einem Forschungsprojekt der PH Heidelberg zur Pädagogik für Straßenkinder beteiligt war. Ziel war es zu erreichen, dass Deutschunterricht in den Lehrplan von Schulen aufgenommen wurde. Für das Projekt wurden einige Lehrerinnen und Lehrer sowie Alumni verpflichtet, Deutsch zu lernen und zu lehren. Das ist typisch deutsch für mich: Fachwerkhäuser, Pünktlichkeit und Umweltschutz. Meine Lieblingsregion/-stadt in Deutschland: Die Region um die wunderschöne mittelalterliche Stadt Schwäbisch Hall. Mit ihr verbinde ich sehr viele schöne Erinnerungen. Aber es gibt noch mehrere andere Orte, die mich begeistern. Freiburg, wo ich mich 2018 im Rahmen der Internationale Deutscholympiade (IDO) aufhielt, gehört sicher dazu. Mein deutsches Lieblingsessen: Die zahlreichen Sorten von Brötchen und Kuchen. Mein deutsches Lieblingswort: „Möglichkeit“. Das war das erste Wort mit Umlaut, das ich auf A1-Niveau gelernt habe. Mein deutsches Lieblingsbuch: Allgemein mag ich Werke von Soziologen und Theologen wie beispielsweise von Hans Küng. Aber auch historische Romane wie Umberto Ecos „Der Friedhof in Prag“ reizen mich. Mein Lektüretipp für den Deutschunterricht: Lektüre wähle ich abhängig vom jeweiligen Sprachniveau. Jungen mögen Krimis sehr. Für die Niveaus A1 und A2 empfehle ich manchmal „Der Tote im Moor“. Das ist für meine Schüler schwer an der deutschen Sprache: Die Deklination, das Genus, das oft nicht mit dem spanischer Wörter übereinstimmt, aber auch die Aussprache von Umlauten. Mein größtes Erfolgserlebnis als Lehrerin: Die Möglichkeit, jungen Menschen Austauschmöglichkeiten und neues kulturelles Wissen vermitteln zu können. Meine Erfahrungen mit den Deutschlernangeboten der Deutschen Welle: Ich arbeite im Unterricht viel mit den verschiedenen Lernangeboten, egal ob Video, Text oder Audio, schätze die didaktische Aufbereitung. Mir persönlich gefallen aber auch TV-Sendungen der Deutschen Welle wie Euromaxx, Kultur.21, Quadriga. Dieses Interview entstand im Rahmen der Internationalen Deutscholympiade 2018. Sie wird gemeinsam vom Goethe-Institut mit dem Internationalen Deutschlehrerinnen- und Deutschlehrerverband veranstaltet.

"Der Friedhof in Prag" ist Umberto Ecos letzter Roman. Trotz einer ereignisreichen Handlung und seines fantastisch recherchierten historischen Rahmens gilt er vielen als ein gescheitertes Werk - aus einem ganz bestimmten Grund. Eine Rezension

"Oversætter, underviser og foredragsholder Lorens Juul Madsen gæster Den Røde Sofa for at tale om sit arbejde som oversætter. Lorens Juul Madsen oversætter fra italiensk til dansk og har blandt andet oversat Umberto Eco og de ikoniske tegneserie af Hugo Pratt om Corto Maltese. Lorens taler blandt andet om glæden ved at oversætte Umberto Ecos solide sproglige arbejde og udfordringerne ved at oversætte de mange kulturelle referencer, som...

Erika Kvistad, Ida Sofia Vaa og Ida Jahr diskuterer tre kulturfenomener med varierende grad av 90talls-nostalgi og konspirasjonstenkning: den nye sesongen av 90-tallsfenomenet X-Files, BBC4 sin hørespillsversjon av Neil Gaimans Neverwhere, og Umberto Ecos essay om Casablanca i marsutgaven av Popkulturtantene.

Vi bjuder på ett stort hemma-hos-reportage hos författaren Umberto Eco! Vår reporter Laura Wihlborg har träffat lärdomsgiganten och boknörden Eco i hans hem i Milano. Och så Susanna Alakoski - om liv, saknad, längtan. Om april i anhörigsverige. Umberto Ecos debutroman Rosens namn kom 1980 ( på svenska 1983) och blev en världssuccé med miljontals läsare. Sedan dess har denna spränglärda professor haft en stark ställning bland europeiska intellektuella. Nu kommer hans roman Upplaga noll, och vår reporter Laura Wihlborg träffar honom i hans hem och bokpalats i Milano. Om liv och icke-liv. Om kärlek och brist på kärlek. Om känslan av skam, och en längtan som vägrar släppa sitt grepp. Missa inte vår långa intervju med Susanna Alakoski, om hennes nya bok April i anhörigsverige. Vad är egentligen en kyss? Och hur gör man? Är inte näsan i vägen? Och hur hanterar man en främmande tunga? 13-åriga Millan längtar kollossalt efter att ge sig in i kyssandets konst, men samtidigt verkar det som en svår och konstig sysselsättning. Nu kommer den sjätte delen i böckerna om Millan, Millan och det där med kyssar. Vi pratar bokkyssar med författaren Milena Bergquist. Och vill gärna ha tips från er lyssnare och läsare: Vilken är din favoritkyss i litteraturen? Handlar det om en romantisk, eldig eller misslyckad långtradare? Ge oss dina exempel på minnesvärda bokkyssar! Maila till bokradio@sr.se, skriv till Lundströms Bokradio. Sveriges Radio, 105 10 Stockholm, twittra till @LundstromP1 under #bokkyss, eller gå in på Marie Lundströms facebooksida.

Historische Romane galten über Jahrzehnte als hoffnungslos veraltet. Doch dann erschien 1980 Umberto Ecos packend erzählter Mittelalterroman "Der Name der Rose". Das Buch wurde ein Weltbestseller und machte das Genre des historischen Romans wieder attraktiv.

Sångerskan Whitney Houston och den kinesiska konstnären Ai Weiwei är fixstjärnorna i veckans Kritiken. I dagarna ges Cissy Houstons biografi om dottern ut på svenska, en berättelse om hur Whitney Houston blev en av musikhistoriens bäst säljande artister - men också en historia om ett destruktivt liv som slutade med en överdos. Kritiken diskuterar boken med musikjournalisten Ella Petersson och Valerie Kyeyune Backström, för att leta nya ledtrådar till Whitney Houstons öde. Och - just nu pågår den hittills största utställningen någonsin av Ai Weiweis konst. På Martin Gropius Bau i Berlin visas verk i 18 rum på 3000 kvadratmeter. Kulturredaktionens Cecilia Blomberg var där och beskriver hela utställningen"Evidence" som en duell mellan konstnären och de kinesiska myndigheterna. Dessutom berättar Christian Wulff i publikens egna inslag, Verket som värker, varför han återvänt till Umberto Ecos roman "Focaults pendel" så många gånger. Programledare Anneli Dufva Producent Maria Götselius

  Diesmal mit Cosmos, Wissenschaftskommunikation, Tatort, der Doku A Man Of Science, Umberto Ecos “Das Foucaultsche Pendel” und “Der Friedhof in Prag“*, Neal Stephensons barocker Trilogie (Quicksilver, Confusion, Principia)*, Beringia, dem Benguelastrom, dem Zusammenhang zwischen Klimawandel und Artensterben, russichen Riesenviren, tellurischen Strömen, einer Auktion mit Weltraum-Andenken, Markus Gabriels “Warum es die Welt nicht gibt“* (Im Podcast), faulen Hartzern, attraktiven […]