Podcast appearances and mentions of hanna arendt

Patrizia Monzeglio"La valigia di zia Elsa"Neos Edizioniwww.neosedizioni.itLa Resistenza nel Monferrato, la tragedia degli ebrei di Casale e Moncalvo,le storie e i misteri famigliari nascosti dentro una valigia A quante persone succede di aprire una valigia e trovarsi catapultati nella Storia, quella con la S maiuscola?“La valigia di zia Elsa” è un romanzo ambientato in Piemonte, in un immaginario paese del Monferrato, che affronta il tema della Resistenza, mettendo in evidenza non solo ciò che ha significato quel momento storico per la generazione che l'ha vissuta ma anche ciò che rappresenta oggi per chi si deve rapportare con la “memoria”, composta di cose note, di quelle raccontate in famiglia, e delle parti che mancano e forse sono perdute per sempre, come per ogni passato.Un romanzo su come rapportarsi alla memoria della Resistenza e sulla nostra responsabilità di difenderla e mantenerla viva.Francesca, la protagonista del romanzo, è una scrittrice che trova nella valigia della zia, da poco defunta, vecchie foto e vecchie lettere risalenti alla gioventù della madre, documenti che raccontano storie famigliari a lei sconosciute, lati oscuri del passato dei suoi genitori e dei suoi parenti, mettendo in luce una realtà diversa da quella a lei nota. Come un vaso di Pandora, dalla valigia escono interrogativi scomodi, dubbi, misteri famigliari. Una foto in particolare, scattata il 5 settembre del 1943 davanti ad una casa di campagna, che ritrae due giovani uomini e due giovani donne. Turbata dalla scoperta, Francesca si mette sulle tracce della verità e, per trovare il giusto distacco e comprendere le proprie radici, intrecciate strettamente con la memoria storica della propria terra, racconta la sua ricerca in un romanzo.Con il ritmo di un mistery – ci sono misteri più coinvolgenti di quelli che toccano i nostri cari? ‒ il romanzo si snoda fra Casale, Torino e le colline del Monferrato, dove potrebbero esserci ancora dei testimoni delle vicende adombrate nelle carte riemerse, e, traendo spunto da fatti veri seppur rielaborati in forma romanzata, affronta temi importanti come il dramma dell'8 settembre, quando alcune famiglie videro i parenti schierati su fronti diversi, la tragedia degli ebrei di Moncalvo e Casale, la lotta partigiana nel Monferrato (la Banda Lenti, la banda Tom), le Brigate Nere e la Repubblica di Salò, il difficile ritorno alla normalità nel dopoguerra, il rischio di veder scomparire la memoria della Resistenza a distanza di 80 anni dalla fine della guerra.  Patrizia Monzeglio è nata a Vignale Monferrato, in provincia di Alessandria, nel 1957. Laureata in Economia, ha lavorato per un grande gruppo bancario, a livello manageriale. Nel 2017 ha conseguito una seconda laurea in Filosofia, con una tesi dal titolo Vita activa di Hanna Arendt, riflessioni sulla sua attualità. Per lavoro, ha vissuto a Bologna e a Milano; ora vive a Torino e trascorre il tempo libero nel Monferrato. In qualità di assessore di Vignale Monferrato è stata curatrice delle mostre “Memorie di Resistenza vignalese” e “Vignalesi ai tempi della Grande Guerra”. Con Neos edizioni ha pubblicato nel 2022 il romanzo “La ragione del silenzio”.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.it Diventa un supporter di questo podcast: https://www.spreaker.com/podcast/il-posto-delle-parole--1487855/support.

Comment ces deux-là ont pu sʹaimer malgré tout? Elle, Hanna Arendt, lʹintellectuelle juive rescapée de la Shoah; lui Martin Heidegger, le philosophe compromis avec les Nazis. Au Pulloff de Lausanne jusquʹau 14 janvier, "Un rapport sur la banalité de lʹamour" pièce de lʹArgentin Mario Diament, mise en scène par François Marin retrace cet amour hors normes. Les interprètes Sabrina Martin et Frank Semelet racontent leur personnage au micro de Thierry Sartoretti.

Hvordan kan kræfterne bag krig og ufred beskrives. Og er der veje til forsoning? Filosof Anne Marie Paghuus vender de Store spørgsmål i lyset af den jødiske tænker Hanna Arendt. Og i et genhør fortæller komponist Else Marie Pade om blive mishandlet af gestapo og mødet med omsorg af medfanger i Frøslev lejren.

Att var konsekvent och stå upp för sina ideal är svårt, särskilt i oroliga tider. Det gäller även filosofer, konstaterar Eva-Lotta Hultén. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Eleverna var upprörda när de kom in i mitt klassrum. Lektionen före hade de haft matematik och när de inte förstått lärarens genomgång hade de bett honom förklara igen. Och igen. Till sist hade läraren blivit frustrerad och utbrustit: ”Men är ni dumma i huvudet!?”Det är svårt att tänka sig ett mindre lämpligt tillfälle att ryta något sådant än i ett klassrum där elever ber om hjälp med att förstå. Men i ärlighetens namn är vi nog fler som tänkt, och kanske någon gång också råkat uttalat oss, just så när något vi säger inte går in hos den tänkta mottagaren.Jag arbetar inte längre som lärare men vacklar ständigt mellan mina spontana reaktioner och min mer viljebaserade strävan efter att förstå andras situation och grundvalar. Vanlig okunskap eller oförmåga har jag ofta stort tålamod med men jag vill vara respektfull mot och kunna känna empati även för dem som gör eller säger saker som jag ogillar. Jag har rentav skrivit både artiklar och böcker om vikten av att lyssna, sätta sig in i andras perspektiv och tala vänligt också med dem som har åsikter man avskyr. Ändå kan ”Hur dum får man vara!?” dyka upp som ett mantra i huvudet när jag tar del av nyhetsintervjuer eller diskussioner på sociala medier. Varför fattar folk så trögt?! Jag vet vikten av att hålla mig lugn i samtal med meningsmotståndare. Trots det blir jag ibland hätsk eller nedlåtande.Det är lätt hänt att vara förstående och lyhörd när man filosoferar och misantrop när man reagerar när det kommer till politik och andras människosyn. Verkligheten, och våra känslor, envisas hela tiden med att sabotera för oss i vår praktiska tillämpning av ståndpunkter.Jag finner tröst i att en av de filosofer som jag tycker allra sämst om, Ayn Rand, misslyckades kapitalt med att leva upp till sina egna uppförandeideal. Rand var den rationella egoismens lovsångare. De enda plikter man har i livet, menade Rand, var att i alla lägen hålla fast vid egennyttan och se precis allt, inklusive relationer, som transaktioner. Till och med kärlek skulle vara en rationell uppgörelse mellan två förnuftiga parter som i första hand hade sin egen välgång för ögonen.I hennes böcker lyser dessutom ett starkt svaghetsförakt igenom. Ändå levde hon större delen av sitt liv med en man som i mångas ögon antagligen framstod som tämligen misslyckad. Den vänlige Frank O'Connor började som skådespelare men fick få roller. Han försökte sig på även flera andra yrken utan större framgång. Men Rand tycks ha älskat honom ändå. I sina böcker skriver hon dessutom hela tiden fram hjältar som är helt oberörda inför andras uppfattning om dem och rationellt kyliga i alla relationer. För egen del tycks hon i perioder ha varit ganska känslig för vad andra tyckte om henne och när hennes unge älskare lämnade henne fick hon ett mentalt sammanbrott.Intrigerna i Ayn Rands böcker må vara banala och karaktärerna platta. Men Rand själv var långt ifrån så okomplicerad som hennes idealmänniskotyp. Vilket gör henne till en mer sympatisk och intressant person i mina ögon.Ayn Rand klarade alltså inte att hålla linjen i sin egen livsfilosofi: rationalitet och styrka framför allt. Att leva som man lär är ofta svårt. Särskilt i omvälvande tider, som åren före och under andra världskriget, då både Ayn Rand och Simone Weil verkade. De kan betraktas som varandras motpoler. Den totala egoismens filosof mot den totala uppoffringens. Men när det gäller förmågan att få livsideal att gå ihop med verkligheten kom de båda till korta. Simone Weil brann för att göra världen till en mer rättvis och jämlik plats. Det ledde henne till att ta värvning som frivillig i spanska inbördeskriget – trots att hon var pacifist. En motsättning i sig. Väl vid fronten krävde hon dessutom att förses med gevär trots att hon såg så dåligt och var så tafatt att hennes brigadkamrater var rädda att hon skulle råka skjuta dem i stället för fienden.Om detta berättas i Wolfram Eilenbergers bok ”Frihetens lågor” där han följer inte bara Rand och Weil utan även Simone de Beauvoir och Hanna Arendt under åren 1933-1943. Inte minst Arendt sattes på svåra prov. Som judinna hade hon varit en stark förespråkare för ett hem för judarna i Palestina. Men under Biltmorekonferensen som den sionistiska rörelsen anordnade i New York 1942 antogs en vision om Palestina som ett ”judiskt samhälle”. Den faktiska majoritetsbefolkningen av palestinier skulle bara ges minoritetsrättigheter och till exempel inte ha rösträtt. Arendt blev både rasande och förtvivlad.Idén om en enhetligt judisk nationalstat utan inkludering av det folk som redan bodde i området krockade med hennes syn på hur en välfungerande nation borde se ut och fungera. För Arendt ledde detta till en brytning med den sionistiska rörelsen. En brytning som skedde samtidigt som Det tredje rikets grymheter mot det judiska folket blev alltmer extremt och uppmärksammat i världen. Arendt lyckades alltså hålla fast vid sina ideal även i en tid av mycket stark press, som borde ha kunnat göra vem som helst ideologiskt förvirrad och benägen att följa med den flock man anslutit sig till.Men ingen lyckas förstås hålla fast vid sina ideal i varje situation. Inte heller Hannah Arendt. En av den moderna västerländska filosofins mest välkända romantiska skandaler måste vara hennes relation till den tyske filosofen Martin Heidegger. Som 18-årig student hade hon inlett en relation med sin då 35-årige lärare. Den varade i flera år och de höll kontakten och förblev vänner även efter brytningen. Trots att Martin Heidegger 1933 gick med i nazistpartiet och bad aldrig om ursäkt för det. Efter kriget försökte Arendt bidra till att tvätta Heideggers gärning ren.Ju mer världen och andra människor kräver av oss desto svårare blir det att leva upp till idealen och navigera mellan grynnorna i de egna tankesystemen. Så hur ska vi förhålla oss till våra ideal när omvärlden gungar? Hur ska vi klara att hålla fast vid det som vi håller för rätt och sant också när allt kastas omkull? Hur ska vi göra med vårt tvivel på andra människors förståndsförmåga i en tid av enorma motsättningar och hot mot mänskligheten? Så mycket krävs, och kommer att krävas av oss. Inte minst förmågan att ompröva gamla sanningar. Men vilka, och när?Öppenhet är kanske en av vår oroliga sam- och framtids allra främsta dygder. För att inte tala om förmåga att ifrågasätta också sin egen omdömes- eller fattningsförmåga. Det kan alltid vara man själv som fattar trögt.På hyllan med pennor över mitt skrivbord har jag nu satt upp en uppmaning till mig själv: Vid komplexitet – tvivla! Det finns alltid andra vägar ut och i prövande samtal med andra – och oss själva, kan vi hitta dem. Det gäller även om folk ibland, ofrånkomligen, är dumma i huvudet.Eva-Lotta Hulténförfattare och journalistLitteraturWolfram Eilenberger: Frihetens lågor : filosofins räddning i en mörk tid 1933–1943. Simone de Beauvoir, Simone Weil, Hannah Arendt, Ayn Rand. Bokförlaget Daidalos, 2023.

Assine o Café Brasil em https://canalcafebrasil.com.br  No filme Matrix, Neo, interpretado por Keanu Reeves, escolhe entre a pílula azul e a pílula vermelha oferecidas por Morpheus, uma atitude emblemática. Tomar a pílula azul o fará retornar à sua vida normal na ignorância. Tomar a pílula vermelha o fará descobrir a verdade sobre a Matrix, uma realidade simulada em que a humanidade está aprisionada sem saber. A escolha de Neo pela pílula vermelha inicia sua jornada para se tornar o "Escolhido", capaz de ver além das ilusões da Matrix e lutar contra os opressores da humanidade. Pensar sempre foi perigoso, e quem falou bastante sobre isso foi a filósofa Hanna Arendt. Hannah Arendt e a Matrix. Onde mais? No Café Brasil, oras. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Dagens avsnitt handlar om samvetet. Gäst är Cecilia Sjöholm, professor i estetik vid Södertörns högskola och aktuell med boken ”Utan samvete?: Hur vi förlorade vår inre röst”. Vi samtalar om samvetets kärna bland annat utifrån Shakespeare, Martin Luther, Sigmund Freud, nazisten Adolf Eichmann och modern hjärnforskning. Vi pratar också om idén att människan är skapad med ett otillräckligt samvete och vad som behövs för att öka vår empatiska förmåga.Cecilia Sjöholms bok: https://www.adlibris.com/se/bok/utan-samvete-hur-vi-forlorade-var-inre-rost-9789113125992Stötta podden på patreon.com/bildningskomplexet och få avsnitt före alla andra eller på SWISH på 0709262541.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Sergio Ariotti"Festival delle Colline Torinesi"Il 14 ottobre al via il Festival delle Colline Torinesi Martedì 10 anteprima del Festival e della stagione TPE conBirds o l'impeccabile armonia del caso del Mulino di Amleto 5 prime, 6 produzioni, 16 spettacoli, 26 giorni, 41 reciteIl Festival ventottoIl Festival delle Colline Torinesi - Torino Creazione Contemporanea torna dal 14 ottobre al 5 novembre 2023, con un'anteprima il 10 ottobre. La storica rassegna teatrale, sempre organizzata dalla TPE - Teatro Astra, propone un'edizione di ampio respiro che può contare su 5 prime, 6 produzioni, 16 spettacoli, 26 giorni di programmazione e 41 recite. Continua il percorso del festival di teatro contemporaneo d'autunnoIl Festival delle Colline Torinesi prosegue, per il terzo anno, il suo nuovo cammino di festival d'autunno ribadendo il rapporto con la creazione contemporanea anche grazie alla partnership progettuale con la Fondazione Merz, nei cui spazi, specie durante la settimana di ContemporaryArt, avranno luogo appuntamenti di teatro più sperimentale. L'anteprimaIl 10 ottobre andrà in scena Birds o l'impeccabile armonia del caso del Mulino di Amleto, anteprima del Festival e della stagione TPE nell'ambito del Libano paese ospite. Potente e lacerante, il capolavoro di Wajdi Mouawad, tradotto in italiano per la prima assoluta diretta da Marco Lorenzi, racconta la storia d'amore tra Eitan, giovane di origine israeliana, e Wahida, ragazza di origine araba, in una realtà storica fatta di conflitti, dolore, odi, attentati. La produzione è sostenuta nell'ambito del bando “ART~WAVES. Per la creatività, dall'idea alla scena” della Fondazione Compagnia di San Paolo. Il temaConfini-sconfinamenti è il tema dell'ultimo anno di un triennio. Fa riferimento al confine geografico, che viene superato in caso di migrazione, di fuga dal proprio paese. Esuli, profughi, migranti, rifugiati, espatriati, sono termini, quasi equivalenti, che vengono spesso adoperati per identificare persone che hanno lasciato il loro paese d'origine, varcato uno o più confini, a seguito di guerre, calamità, persecuzioni. L'espatrio, come necessità individuale o collettiva, è antico come il mondo, ma nel ventesimo e ventunesimo secolo ha assunto caratteristiche ben precise, correlate, ad esempio, all'avvento di dittature o a sommovimenti politici. Ondate migratorie sono nate dopo la rivoluzione russa del 1917, con il fascismo, il nazismo (dalla presa di potere di Hitler fino al 1946), il franchismo. Per altre ragioni ci sono stati esodi dall'Europa verso l'America, dettati prevalentemente dalla povertà e mancanza di lavoro, e oggi, per motivi più complessi, tra le Americhe, dal Nord Africa verso l'Europa, con protagonista lo sventurato popolo dei barconi. Da non dimenticare la fuga dall'Ucraina pari ormai a quelle della Seconda Guerra Mondiale. Sconfinamenti sono anche quelli tra i linguaggi artistici. Il Paese ospiteIl Libano è il paese ospite del Festival '23 e Lina Majdalanie e Rabih Mroué sono i protagonisti della monografia d'artista ‘23.Lo spettacolo inaugurale Hartāqat, di Lina e Rabih, una sorta di manifesto dell'edizione 2023, propone tre racconti di sconfinamenti. Dalla Palestina verso il Libano di Izdihar, dal Libano verso altri paesi, dalla propria obbligata identità di genere ad altra. Viene evocata anche Hannah Arendt, intellettuale ebrea, allieva di Heidegger, fuggita dalla Germania nazista alla volta di Parigi e degli USA, testimone come giornalista del processo Eichmann, autrice di un fondamentale saggio, ristampato, recentemente da Einaudi, Noi rifugiati. Lina Majdalanie lo ricorda nello spettacolo presentato in prima nazionale. “Sembra che nessuno voglia sapere che la storia contemporanea ha creato una nuova specie di esseri umani: quelli che vengono messi nei campi di concentramento dai loro nemici e e nei campi di internamento dai loro amici”. (Hanna Arendt, Noi rifugiati, Einaudi, 2022).A completare la vetrina del “paese ospite” ci saranno ancora Lina Majdalanie e Rabih Mroué con una videoinstallazione dedicata alla fotografia alla Fondazione Merz, Second Look, sempre in prima nazionale. La fugaLa fuga verso l'Europa c'è in Blind Runner. Percorrere di corsa il tunnel della Manica per raggiungere l'Inghilterra. È il proposito di due fuggiaschi dall'Iran, marito e moglie. Lei finisce in prigione, ma i due non smettono di allenarsi. Regista: Amir Reza Koohestani, iraniano. In La Isla di Agrupaciòn Senor Serrano e in Frankenstein (A Love Story) di Motus si narra invece una fuga immateriale dalla condizione umana. Uno sconfinamento verso il mondo dell'intelligenza artificiale, dove superare le divisioni o uno sconfinamento, magari mostruoso, quello creato dalle pagine di Mary Shelley, con il ricomporsi di parti di esseri umani. La madre dell'autrice era morta drammaticamente. Mary vuole vendicarsi sulla morte. Infine una fuga nel linguaggio dei segni c'è in Urla silenziose di Tedacà, uno spettacolo sulla falsariga della vita di un'attrice sorda, Emmanuelle Laborit, Premio Molière.Passage, conversazione con alcuni posteri, uno spettacolo itinerante da pagine di Walter Benjamin, interpretato da Paolo Musio in Galleria Subalpina, celebra la complessità intellettuale di un famoso esule del novecento. In fuga dall'incubo nazista, Walter Benjamin giunge a Parigi il 18 marzo 1933. Non tornerà più in Germania. Concluderà suicida la sua vita di esiliato a Port Bou in Spagna, nel 1940. Passage evoca i passages e la Biblioteca Nazionale di Parigi, il buon rifugio di Benjamin.Tra i tanti termini che integrano quello di migrante c'è anche perseguitato. Non siete stati ancora sconfitti è un libro di Alaa Abd el-Fattah, scrittore e blogger, vittima di una spietata persecuzione giudiziaria. In Egitto. Uno sciopero della fame gli ha fatto rischiare la vita. Fa una lettura scenica, di questo libro, Massimiliano Speziani, lo zio Vanja nel prossimo spettacolo di Leonardo Lidi. La lettura scenica ha debuttato a Palermo negli spazi dello ZACentrale.Una riga nera al piano di sopra, in ricordo dei fuggiaschi dal Polesine, è infine un testo scritto e interpretato da Matilde Vigna. I confini fra le artiConfini-sconfinamenti fa riferimento anche, come detto, al confine tra le arti, teatro e arte e questi sconfinamenti saranno ospitati alla Fondazione Merz con cui continua una felice esperienza di co-progettazione. Ashes di Muta Imago, ad esempio, allestito negli spazi espositivi della Fondazione, è l'esplorazione dei suoni come frammenti di memoria. Il segno d'artista del festival, quest'anno, è di Mario Merz: il particolare di un igloo con la scritta My Home's Wind. Un riferimento consono all'idea di fuga, a una casa provvisoria, all'essere una particella dell'universo. L'omaggio a Romeo CastellucciChe cosa si lasciano dietro i migranti? Spesso guerre e totalitarismi. Il nazismo nel caso di Arendt e Benjamin. In Il Terzo Reich di Romeo Castellucci, vengono proposte le parole del potere con probabile allusione proprio al nazismo. I suoni sono di Scott Gibbons. Un progetto speciale del Festival in collaborazione con il Teatro Stabile di Torino, e la Fondazione Merz. Il valore della memoriaAl dovere di ricordare fanno riferimento alcuni spettacoli del Festival '23, che hanno nelle nonne grandi protagoniste. Oltre a Izdihar, una nonna che dalla Palestina fugge in Libano in Hartāqat, c'è la nonna di Sergi Casero Nieto in El pacto del olvido che invita a ricordare gli anni del franchismo, della guerra civile spagnola, e c'è una nonna di decisiva importanza drammaturgica in Birds.La memoria irrompe a teatro anche nello spettacolo Con la carabina di Licia Lanera, da un dramma di Pauline Peyrade che ha recentemente vinto il Premio Ubu quale miglior testo straniero.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.itQuesto show fa parte del network Spreaker Prime. Se sei interessato a fare pubblicità in questo podcast, contattaci su https://www.spreaker.com/show/1487855/advertisement

A partir de les figures d'Ulisses i Eneas i dels testimonis de Hanna Arendt, la fil

Three books that tell us more about ourselves than we wish to admit. Hanna Arendt and the Origins of Totalitarianism, the recently published book "the psychology of totalitarianism" by Mattias Desmet, and the 1992 book "Ordinary Men" by Christopher Browning. Jung's theory of the shadow in us all, on display. How do we control our monsters within if we do not admit our reality. Know thyself, to know.

Te gast zijn de broeders Simon en Jelle Verwer, echte en gepassioneerde onderwijsmensen, met wie ik dieper inga op de thema's vakmanschap en pedagogisch denken over onderwijs. Vakmanschap is voor Simon allereerst het ambacht van mooie lessen maken en geven. Daarnaast gaat het over kunnen handelen en reflecteren tegelijkertijd. Situationeel bewustzijn of situationeel leraarschap noemt hij dat. Voor Jelle bestaat vakmanschap allereerst uit breed gevormd zijn als leraar in de lerarenopleiding en vervolgens continu willen verbeteren, individueel maar juist ook met je team. Dit is ook de visie van Stichting Leerkracht, waar hij directeur van is. Vervolgens spreken we over onderwijs vanuit pedagogisch perspectief. Simon leert veel van het denken van Gert Biesta over subjectificatie en van Philippe Meirieu over de paradox tussen opvoedbaarheid en vrijheid. Jelle denkt hier meer in de geesteswetenschappelijke lijn van filosofen als Martha Nussbaum en Hanna Arendt. Andere pedagogen die voorbij komen, zijn Joop Berding, Wouter Pols en Jan Masschelein. Aanvullend op deze grote denkers brachten we met elkaar ook onderwijspedagogische vakmensen in beeld, zoals Piet Roos, Iris Driessen, Roos Warmerdam en Bert Snater. De vraag naar mooi onderwijs kwam via Simon ook op tafel. Voor Simon is dat onvoorspelbaar onderwijs, dat de lesplanning onderbreekt en poëtisch van aard is. Jelle heeft dan brede vorming voor ogen, voorbij het smalle idee van toetsresultaten en basisvakken, en waarin voor hem ook de literatuur en de geesteswetenschappen een plek hebben. Deze podcast is mede mogelijk gemaakt door ATTC, schoolleidersopleiding in Hilversum, en De vallei van het goede leven.

Fernsehen, Smartphone, Emigration, Umwelt - kaum einer dachte so nah am Alltag entlang wie der Philosoph Günther Anders. Vielleicht wird der Heidegger-Schüler und Ex-Mann von Hanna Arendt deshalb immer wieder neu entdeckt. Vor 30 Jahren ist er gestorben. In der Friedensbewegung war er eine der wichtigsten Stimmen. Brauchen wir heute ein Revival des großen Humanisten? Alexander Wasner diskutiert mit Dr. Christian Dries – Soziologe und Obmann der Günther Anders-Gesellschaft, Freiburg; Prof. Dr. Petra Gehring – Professorin für Philosophie, TU Darmstadt; Konstantin Sakkas – freier Autor, Berlin

Em 1945 se iniciaram os julgamentos de Nuremberg, que mostravam pela primeira vez ao mundo os horrores perpetrados pelo regime nazista alemão. Diante do horror, muitos pensadores passam a se dedicar na busca sobre a origem do mal. Afinal, o que era o mal? O mal era inerente aos seres humanos? Qualquer um podia fazer o mal? Quais eram as condições para tamanha barbárie? Hanna Arendt, uma pensadora judia de origem alemã passa a se debruçar sobre essas questões. Após a sua fuga do regime, dedicou parte do seu trabalho a compreender as origens do totalitarismo e do terror perpetuado pelos nazistas durante as décadas de 1930 e 1940. Entre as suas obras sobre o tema destaco “As origens do Totalitarismo” (de 1951) e “Eichmann em Jerusalém - Um relato sobre a banalidade do mal” (de 1961). Nas Origens do Totalitarismo Arendt busca primeiramente entender quais foram as condições na Alemanha que permitiram o estabelecimento de um regime singular como o nazismo; e em Eichman em Jerusalem Arendt se dedica ao Julgamento do Adolf Eichman, um “burocrata do III Reich”. Um sujeito, que dentro de uma lógica burocrática justificou suas ações, sempre responsabilizando seus atos a uma cadeia de comandos. Tendo essas obras em vista, vamos dedicar esse episódio a duas obras, baseadas em experimentos sociais: A Onda (filme baseado em um experimento real, ocorrido na Califórnia em 1967 pelo professor Ron Jones, que teve diversas versões: 1981, 2009 e a série de 2019 “nos somos a onda”) e o filme “A Experiência, de 2001”. O filme baseado nos experimentos de Stanford, encabeçado pelo professor Phillip Zimbardo, que recebeu diversas adaptações como “Detenção” de 2010 e “O Experimento de Aprisionamento de Stanford” de 2015.

Playlist der Sendung 149 00:00 SHOW INTRO 05:00 THESE DER WOCHE: Wir müssten uns mehr um (Arbeits-)Politik kümmern, wenn wir wirklich in Sachen mehr wirksamer Arbeit vorankommen wollen. 06:40 FUNDSTÜCKE Arbeit und Politik 07:24 FUNDSTÜCK 1 “Freiheit für alle: Das Ende der Arbeit, wie wir sie kannten” 09:03 FUNDSTÜCK 2 “Arbeitspolitik in digitalen Zeiten” 10:23 FUNDSTÜCK 3 “Vita activa oder Vom tätigen Leben” 11:51 O-Ton Hannah Arendt über Arbeit und Konsum 15:05 ARBEITSGEZWITSCHER - Tweets mit Hashtag #Arbeitspolitik 17:50 SHOW OUTRO 19:33 ZUGABE “Lob der Faulheit” von Wiglaf Droste   Shownotes zur Sendung 149 WeSession online, Live-Diskussions-Runde “Grundeinkommen - Der Stand der Dinge in Zeiten der Dauerkrise”, Zoom-Raum: https://us02web.zoom.us/j/83275054887?pwd=M3RyU0NaK2lJUXloSEwyQm53aDVZdz09 Expedition Arbeit Miro Board “Bessere Politik - bessere Arbeit?”   Freiheit für alle: Das Ende der Arbeit, wie wir sie kannten, Richard David Precht, 2021   Arbeitspolitik in digitalen Zeiten, Haipeter/Hoose/Rosenboom (Hrsg.), 2021   Vita activa oder Vom tätigen Leben, Hanna Arendt, 1958   Lob der Faulheit, Wiglaf Droste, 2000 in der taz     MITGLIED WERDEN Expedition Arbeit wünscht sich viele, neue Mitglieder: Denn dann können wir gemeinsam mehr bewirken, außerdem schaffen wir nur ab einer gewissen Größe die gewünschten Netzwerk- und Matching-Effekte. Vor allem aber glauben wir, dass wir nur mit ganz vielen auch ganz viel in Sachen sinnstiftender, selbstbestimmter und wirksamer Arbeit erreichen können.  Mitglied werden ist einfach. Kündigen übrigens auch. Weil es eben kein Abo ist, sondern eine Mitgliedschaft. Alles dazu findet Ihr auf unserer Website oder direkt auf der Crowdfunding-Plattform Steady: https://steadyhq.com/de/expeditionarbeit/about Kommt an Bord, seid dabei, lasst uns etwas bewegen!   ALLGEMEINE LINKS zu Expedition Arbeit Ideen, Anregungen und Kritisches an die Redaktion:    Expedition Arbeit-Mitglied werden   Mitglied bei Expedition Arbeit werden   Du willst in der Community mitmachen? Dann melde dich bei Der öffentliche Expedition Arbeit-Newsletter   Unsere halböffentliche LinkedIn-Gruppe   Unsere öffentliche LinkedIn-Seite   Expedition Arbeit bei Twitter   Expedition Arbeit, Event-Kalender   Community Management und Host Community Radio: Florian Städtler bei LinkedIn   Redaktionsleitung: Wolfgang Pfeifer   Sprecherin Zwischenmoderationen: Stefanie Mrachacz   Schnitt und Mix: Yannik Mattes Die Musik und SFX (Sound-Effekte) in allen Sendungen stammen von der Plattform bzw. von Florian Städtler

Patrizia Monzeglio"La ragione del silenzio"Neos Edizionihttp://www.neosedizioni.it/Ogni silenzio ha le sue ragioni. C'è quello utile a ritrovare se stessi e quello che serve a coprire le ombre della vita. In quest'ultimo si imbatte Letizia quando Giovanni, proprietario di una storica libreria, riceve delle minacce e scompare. Qualcosa si nasconde nel suo passato…Dopo la morte del marito, Letizia affronta il lutto impegnandosi in una nuova attività. Michele, suo ex studente, ha appena acquisito alcune quote di una celebre libreria di Casale da Giovanni, il suo storico proprietario che ora naviga in cattive acque. Per far ripartire l'attività, Letizia e Michele inaugurano il Cafè Philo, dove si parla astrattamente di giustizia e libertà. Però, Giovanni inizia a ricevere inquietanti messaggi e decide di andarsene senza più dare notizie. Michele teme di aver fatto un investimento sbagliato e chiede aiuto a Letizia per scoprire cosa si nasconda dietro queste vicende.In un intreccio che non disdegna la suspense e l'azione, due generazioni si confrontano: quella di Letizia dovrà fare i conti con le scelte fatte in gioventù e quella di Michele prenderà atto di un passato prossimo troppo presto dimenticato. I due personaggi impareranno a dialogare e solo così potranno dare un senso vero ai temi del Cafè Philo e ricomporre i pezzi di una vicenda che si intreccia coi fatti cruenti degli anni di piombo.… Sergio, il marito della sindacalista, si sentì in dovere di intervenire in difesa della moglie e con piglio deciso esordì dicendo: «Bisogna sapersi prendere le proprie responsabilità per essere veramente liberi. Ha ragione Eliana, bisogna essere pronti anche a combattere per difendere la propria libertà… Il sistema ci vuole sottomessi e la libertà ha dei costi».Gli amici di Michele, quasi fossero stati un gruppo a sé stante che prendeva posizione in blocco, lo interruppero per criticare le sue posizioni.«Ma di che sistema parla? Siamo nel XXI secolo, mica negli anni '60» disse uno di loro con aria di sufficienza…«Ma che discorsi sono? ‒ domandò l'uomo con tono aggressivo. ‒ Leggete Malcom X! La libertà non te la regala nessuno, così come nessuno ti dà l'eguaglianza o la giustizia. Se sei un uomo te la prendi!».Nel brusio improvviso che si levò in sala si sentì la voce di Fabrizio che, rivolto al gruppo degli amici, chiedeva con ironia: «Ma chi è 'sto Malcom X? Un rapper?». Scoppiarono tutti a ridere colpendosi l'un l'altro con il palmo della mano.Patrizia Monzeglioè nata a Vignale Monferrato, in provincia di Alessandria, nel 1957. Laureata in Economia, ha lavorato fino al 2010 per un grande gruppo bancario, a livello manageriale, e nella sua lunga carriera professionale si è occupata di redazione di articoli, comunicati stampa, relazioni tecniche e discorsi. Nel 2017 ha conseguito una seconda laurea in Filosofia, con una tesi dal titolo Vita activa di Hanna Arendt, riflessioni sulla sua attualità.Per lavoro, ha vissuto a Bologna e a Milano; ora viva a Torino e trascorre il tempo libero nel Monferrato, sua terra di origine. In qualità di assessore è stata curatrice delle mostre Memorie di Resistenza vignalese e Vignalesi ai tempi della Grande Guerra. Attualmente collabora con l'Associazione Amici per Palazzo Callori, per la quale ha curato la mostra Il cardinale vignalese, e con il Club per l'Unesco di Vignale Monferrato lavorando al progetto Vignale si racconta.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.it/

Mi invitado formó parte importante de uno de los colectivos de fotografía más influyentes de nuestro país y se define a sí mismo como fotógrafo, docente e impulsor de proyectos que usan la imagen como herramienta social de pensamiento. Divide su tiempo y energía entre el lanzamiento de trabajos propios que le han valido reconocimiento internacional y la creación y coordinación de infinidad de proyectos colaborativos y multidisciplinares. Hoy, en Calle Oscura, Julián Barón. En este episodio hablamos de - La transición entre dos mundos diferentes (pero no tanto). - El poder de la imagen. - Imaginación colectiva y discursos oficiales. - Que la Fotografía es política. - Nuevas acepciones de la palabra “formación”. - Ponerse al servicio del error fotográfico. - Encontrar hilos de los que tirar. - Procesos colectivos y colaborativos. - La enorme potencia de los libros. - Que esos objetos son organismos vivos. Y de muchas otras cosas… Quién nos acompaña Julián nace en Castellón en 1978, se forma en Ingeniería Industrial y acaba dejando su trabajo como responsable de calidad de una empresa para formar parte de Blank Paper, donde dirige las secciones de Valencia, Castellón y on line. En 2011 publica su primer libro, C.E.N.S.U.R.A., con el que recibe la mención de honor en el First PhotoBook Award, Paris Photo-Aperture Foundation y también el Magnum Photography Awards. A ese trabajo le siguen muchos otros proyectos y una incesante actividad pedagógica con enfoque eminentemente colaborativo a lo largo y ancho del mundo. Referencias y enlaces Autores y colectivos - Blank Paper. - Boris Mikhaïlov. - Eloi Gimeno. - Escuela de Fotografía de Kharkov. (https://moksop.org/) - Getxophoto. - Imagenred (http://www.imagenred.org/). - Jorge Villacorta. - José Luis Brea. - Marta Martín Núñez. - Max Aub. - Mónica Allende. - Noelia Pérez Sánchez. - Óscar Molina. - Pablo Ortiz Monasterio. - Ricardo Cases. Trabajos - Elogio de la superficialidad, de Vilém Flusser. - At dusk y On the ground, de Boris Mikhailov (https://www.tate.org.uk/art/artworks/mikhailov-at-dusk-p20370 y https://www.artsy.net/artwork/boris-mikhailov-by-the-ground) - Case History, de Boris Mikhailov (https://www.moma.org/calendar/exhibitions/1125) - C.E.N.S.U.R.A., de Julián Barón. - El Laberinto Mágico, de Julián Barón. - La Teoría del Desdoblamiento del Espacio y el Tiempo, de Jean Pierre Garnier. - Qué es la Política, de Hanna Arendt y Rosa Sala Carbó. (https://amzn.to/37sKDNy) - Tauromaquia, de Julián Barón. - Unfinished dissertation, de Boris Mikhailov (https://vimeo.com/146773991) - Vida y Muerte de la Imagen, de Regis Debray. (https://amzn.to/3v3cNrp) - Shilo Group: Series como Euromaidan o Cronique de los disturbios de 2014 (https://cargocollective.com/shilo y aquí). - Tea, coffee, capuccino, de Boris Mikahilov. (https://kristinwilson.com/2013/12/15/miklhailov-tea-coffee-cappuccino/) Gracias por tu escucha Ojalá hayáis disfrutado de esta charla con Julián tanto como yo. Si ha sido así no olvidéis suscribiros y dejar 5 estrellas, compartir este capítulo en vuestras redes y recomendarlo a vuestra gente. Podéis encontrar a Julián en julianbaron.es (http://julianbaron.es/), en su perfil de Instagram (https://www.instagram.com/julianbaronestudio/) y en su muy recomendable canal de YouTube (https://www.youtube.com/user/julianbaron100/videos). Además, si tenéis ocasión no dejéis de asistir a uno de sus talleres, de los que solo se oyen cosas fabulosas. Ahí tienes los comentarios, para seguir conversando sobre los temas abordados con Julián. Muchas gracias por estar ahí, al otro lado. Y gracias a Ricoh y su modelo GR3, mi cámara digital favorita, por apoyar la emisión de este podcast. (https://www.tiendapentaxeros.com/camaras/compactas/ricoh-gr/) Muy pronto, más Calle Oscura. Mientras tanto… Nos vemos en la calle! Jota.

Går det att ha en stark övertygelse, och samtidigt vara öppen för andras åsikter om vad som är rätt och fel? Elena Namli funderar på triumfalismens arv i den europeiska idétraditionen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Att läsa Abdulrazak Gurnahs romaner om den europeiska kolonialismen i Afrika är en omskakande upplevelse. Smärtan och medkänslan blir intensiv just eftersom författaren är återhållsam i sitt sätt att berätta. Sällan beskriver han starka känslor eller använder stora ord.I romanen "Efterliv" dras en ung kille, Hamza, in i ett blodigt krig mellan de tyska och brittiska kolonialmakterna. Samtidigt som han medverkar i ett för honom obegripligt krig utsätts Hamza för ett slags civilisationsprojekt. Den tyske oberleutnant som Hamza är betjänt till agerar som hans lärare. Gurnah skriver:[officeren] gav [Hamza] en nästan omärkligt liten gillande blick när han gjorde bra ifrån sig, och log motvilligt när han åstadkom något oväntat. Du är väldigt duktig, sa han, men du är inte redo för Schiller ännu. Ibland fortsatte lektionerna även på eftermiddagen, så Hamza tyckte att det kändes som om han gick i skolan []För oberleutnanten står alltså förmågan att kunna läsa Schillers lyrik för civilisationens högsta punkt. Han skryter till och med om att Hamza en dag kommer att kunna läsa Schiller. Senare får Hamza Schillers "Kalender" som en sista gåva från sin officer.Gurnah ger en lika stram som obarmhärtig bild av vad kolonialismen gör med människor. Européer förde med sig krig och förslavning till Afrikas folk men de menade sig bidra till utvecklingen. Denna utveckling ansågs vara så värdefull att tvång inte längre var tvång och mord inte längre var mord.   Gurnahs lågmälda berättande aktualiserar frågan om triumfalismens plats i europeisk kultur. Går det att hålla något för sant och viktigt utan att samtidigt betrakta denna sin övertygelse på ett triumfalistiskt sätt? Kommer vi någonsin att kunna göra upp med föreställningen om den europeiska kulturens överlägsenhet?  Triumfalismen verkar vara vanlig i samband med starka övertygelser. Religiösa föreställningar om moral och frälsning, men också sekulära föreställningar om till exempel mänskliga rättigheter och demokrati antar ofta triumfalistiska former de betraktas som segrande över andra föreställningar och hållningar. Om min uppfattning om det rätta och det sanna har segrat har jag också rätten att betrakta andras sätt att leva och tänka som underlägsna.Inom triumfalismens logik föreställer man sig den andres utveckling som en rörelse mot det man själv menar sig ha uppnått. När kristendomen var kolonialismens ideologi uppfattades den segrande kristna sanningen som målet för de andras utveckling. Till exempel användes både utbildning och våld som medel för att i andra kulturer införa normer från den överlägsna kristna sexualetiken.Kristen moral som legitimering av kolonialism är till stor del historia. Men triumfalismen lever vidare. Olika visioner av modernisering, demokrati och inte minst mänskliga rättigheter betraktas av många i Väst som ett slags segertåg och ett mål för alla andra. Till exempel fördömde de kristna missionärerna all sexualitet utanför den heterosexuella familjen idag bekämpar människorättsaktivister sådana konservativa tolkningar av sexualitet inom både kristendom och islam.Triumfalismen har flera rötter. Dess viktigaste grund är makten den rejäla möjligheten att tvinga sina uppfattningar på andra människor. Men triumfalismen går också tillbaka på de idéer som företräddes av upplysningsfilosoferna, liksom av Karl Marx. Dessa europeiska humanister tänkte sig att all progressiv utveckling går i en och samma riktning.Just detta inslag i upplysningstraditionen behöver vi göra upp med. Men vilka resurser finns det för att motarbeta triumfalism när vi blir frestade att uppfatta vår egen utveckling som ett slutmål för andra eller till och med för alla? Om jag har rätt och om makten möjliggör triumfalistiska praktiker borde jämlik maktfördelning motverka triumfalismen. Men även den som kämpar för jämlikhet kan anamma triumfalism som sin hållning. En lika dråplig som träffsäker beskrivning av triumfalism finns i en av Umberto Ecos gamla essäer den som heter Eloge till Thomas av Aquino. Eco framställer den store teologen och filosofen Thomas av Aquino som en passionerad sanningssökare vars gärning ödeläggs när han helgonförklaras av kyrkan. Eco skriver:[] den olyckliga händelse som ödelägger Thomas av Aquinos liv inträffar år 1323 [] då Johannes XXII beslutar att helgonförklara honom. Det är som att få nobelpriset, bli invald i Franska Akademin eller få en Oscar. Man blir som Mona Lisa: en kliché. Det är det ögonblick då den store pyromanen blir utsedd till brandchef.Thomas av Aquino är främst känd som den kristna rationalismens filosof. Förenklat menar Thomas att det finns en morallag som alla människor kan förstå med hjälp av sitt förnuft. Man behöver alltså inte vara kristen för att förstå vad som är rätt och fel. Med hjälp av förnuftet kan var och en inse vad som svarar mot gudomlig lag och vad som strider mot den. Med hjälp av denna sin lära och i en dialog med samtida muslimska teologer, framför allt Ibn Rushd, föreslår Thomas en modell för teologisk rationalism ett sätt att förena teologi och vetenskap. I sin essä reflekterar Eco över vad som händer med Thomas teologi när den av kyrkan betraktas som en filosofisk och teologisk triumf. Från att vara ett levande sanningssökande blir Thomas rationalism till ett objekt för dyrkan ja, Mona Lisa, en  kliché.För de flesta av oss idag är det inte Thomas av Aquino som i första hand behöver räddas från sin olycksaliga helgonstatus. Det många av oss dyrkar i stället för att tänka, leva ut och förhålla oss till är andra idoler: vetenskap, mänskliga rättigheter eller demokrati. För om man menar sig redan ha uppnått, eller nästan har uppnått,  demokratins och de mänskliga rättigheternas seger finns svaga incitament för att fortsätta tänka och diskutera med andra. Då gäller det att försvara denna sin antagna seger mot sanningens och moralens fiender.Vi behöver synliggöra och motarbeta förståelsen av utveckling såsom en rörelse mot ett och samma mål. I det avseendet tilltalas jag av Hanna Arendts syn på politiken. Hon tänker sig att genuint politiska projekt aldrig någonsin kan slutföras. Arendt påminner oss helt enkelt om att människor är dödliga och vad vi än företar oss måste det alltid göras på nytt av andra.Denna icke-linjära syn på demokrati borde gälla även när vi tänker och agerar i den globala världen. När människor självständigt utformar sina samhällen på olika sätt är det inte därför att de önskar få ett Nobelpris i demokrati. Det handlar om mänskliga och i de flesta fall både häftiga och knasiga försök att leva sina egna liv. Strävan att nå fram till det goda och det sanna är inte en tävling där det gäller att uppnå ett mål som redan är givet.Hanna Arendt var inte relativist. Det är jag inte heller. Allt är inte lika rätt och jag är redo att argumentera för mina uppfattningar i viktiga frågor. Men Gud bevare mig från frestelsen att se min egen uppfattning som ett mål för all andra människors utveckling.Elena Namli, professor i teologisk etik

En 2022 se cumple el 60º aniversario de la ejecución de Adolf Eichmann en Israel, Documentos RNE se adentra en las circunstancias de la captura, juicio y ajusticiamiento de la persona que organizó la infraestructura y ejecución de la Solución Final nazi, el Holocausto judío. Un comando israelí secuestró en 1960 en Buenos Aires a este antiguo teniente coronel de las SS, refugiado en Argentina después de la guerra. Aquella captura, ordenada por el gobierno de Israel vulnerando las normas internacionales, también puso de manifiesto la impunidad en la que vivían numerosos criminales de guerra nazis en países de América Latina, España y otros. El juicio de Jerusalén a Adolf Eichmann se abrió el 11 de abril de 1961 y se prolongó hasta el 15 de diciembre: 8 meses en 114 sesiones, en el que se juzgó la responsabilidad personal del oficial nazi, pero también el Holocausto mismo (la Shoá, en hebreo). El desfile por el estrado de decenas de supervivientes para testimoniar sus terribles sufrimientos, caló hondo en la sociedad israelí. La memoria de la Shoá empezó a incorporarse desde ese momento a la identidad nacional del joven país. Adolf Eichmann se defendió tratando de diluir su responsabilidad personal en la del Estado alemán y en la de los altos dirigentes nazis. Él solo habría actuado como un funcionario aplicado que ponía en práctica las órdenes que recibía. La sentencia dictaminó que, incluso, admitiendo ese argumento, el hecho de que un hombre participara en crímenes de tal magnitud durante años debía pagarse con la máxima pena. Eichmann fue sentenciado a muerte por crímenes contra el pueblo judío, crímenes contra la humanidad y crímenes de guerra y ahorcado el 1 de junio de 1962. El juicio de Jerusalén tuvo como secuela una polémica intelectual tras la publicación de Eichmann en Jerusalén, de Hanna Arendt, quien asistió al juicio enviada por The New Yorker. Arendt acuñó un término polémico, que aún hoy está en discusión, la banalidad del mal: la colaboración irreflexiva y sin preocuparse por las consecuencias de personas corrientes con la política criminal de regímenes autoritarios. En el programa, con guion de Luis Miguel Úbeda, han participado el historiador Avraham Milgram, exdirector del Museo Yad Vashem de Jerusalén y especialista en historia de los judíos, antisemitismo y Holocausto; Efraim Zadoff, doctor en Historia Judía en América Latina e investigador asociado de la Universidad Bar-Ilan; Alejandro Baer, catedrático de Sociología y director del Center for Holocaust and Genocide Studies de la Universidad de Minnesota; Hernando Valencia, profesor de Derecho Internacional de los Derechos Humanos, antiguo procurador en Colombia y especialista en Derecho Penal Internacional; y Fina Birulés, especialista en la obra de Hanna Arendt, profesora de Filosofía de la Universidad de Barcelona y fundadora del Grupo Arendtiano de Pensamiento y Política. Escuchar audio

Dagens avsnitt gästas av Ulrika Björk, lektor i filosofi vid Södertorns högskola. Ämnet är ”Den banala ondskan”, ett begrepp som myntades av Hanna Arendt, tysk-judisk filosof som flydde från Nazityskland och bosatte sig i USA 1941. Arendt bevakade år 1961 rättegången mot SS-officeren Adolf Eichmann som greps av israeliska underrättelsetjänsten och ställdes inför rätta i Jerusalem för sin delaktighet i Förintelsen. Arendt såg i Eichmann en simpel byråkrat som skyllde sitt handlande på att han endast hade lytt order. För Arendt var Eichmanns uppenbarelse ett uttryck för en banal ondska. Vad detta begrepp innebär och vad vi har att lära oss av det idag handlar dagens avsnitt.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Platón y su forma de entender al mundo revolucionaron la filosofía, sin embargo a pesar de todo lo positivo de su pensamiento y la gran admiración que tenía a su maestro Sócrates pareciera que su ideas son completamente dañinas a la vida política de la sociedad y contrarias a su profesor . Dicha premisa fue trabajada por la filosofa Hanna Arendt, acompáñanos a escuchar la siguiente cápsula!!!!

Te gast is pedagoog Joop Berding. We spreken naar aanleiding van zijn boek Opvoeding en onderwijs tussen geduld en ongeduld over pedagogische taal en pedagogisch denken.  Ons gesprek is, net als zijn boek, een route langs pedagogen en denkers zoals Janusz Kortzac, Hanna Arendt, Gert Biesta, Cornelis Verhoeven, John Dewey, Joke Hermsen, Michael Sandel en Joop zelf natuurlijk, ook in een onpedagogische ervaring die hij zelf veroorzaakte. De twee polen geduld en ongeduld bevatten dilemma's en uiteindelijk wereldbeelden, waarbij het pedagogische en morele meer zit aan de kant van het geduld en het economische, maatschappelijke en politieke (onderwijs)klimaat meer aan de kant van het ongeduld. Joop heeft veel meer pedagogische en filosofische boeken geschreven, waaronder (samen met Wouter Pols) het historisch pedagogische boek Schoolpedagogiek dat volgens mij een standaardwerk zou moeten zijn in elke onderwijsopleiding po en vo. Onlangs verscheen zijn meest recente en nu al veel geprezen boek over Hannah Arendt. Deze podcast is mede mogelijk gemaakt door ATTC, schoolleidersopleiding in Hilversum voor PO en VO.

No episódio de hoje, um pouco de história, filosofia e reflexão através do controverso agente nazista julgado e condenado em Jerusalém, Adolf Eichmann, sob a ótima de Hanna Arendt e do Cinema - filmes “Operação Final” e “Hannah Arendt”.   Como o cinema serve à história e às nossas próprias questões?    Ainda, um pouco do filme “O Leitor”, que deu à Kate Winslet o Oscar de melhor atriz, numa ficção que muito conversa com a realidade, e com a linguística. A Cabine do Filme, um programa do Podcast Rabiscos, é apresentada por Carol Pedrosa e editada por Tadeu Rodrigues   Para envio de livros e postagens: Tadeu Rodrigues Caixa Postal nº 129  CEP: 37701-010 - Poços de Caldas - MG   Acompanhe, curta, compartilhe!   Siga-nos | Instagram: @podcastrabiscos | @tadeufrodrigues | @cartasdecarolina | email: podcastrabiscos@gmail.com | tadeufrodrigues@gmail.com

1924- el profesor y filósofo Martin Heidegger conoce a su extraordinaria alumna Hanna Arendt. Casado y padre de dos hijos, no se resiste a la atracción que le significa esta joven particular y brillante, con su pelo a lo garcon y sus trajes elegantes y modernos, atípicos para una señorita de entonces. En 1925 le escribe su primera carta y le confiesa: "Nunca podré poseerla, pero usted permanecerá a partir de ahora en mi vida”. El romance, secreto claro, cobra vida, se ven pero, sobre todo, se escriben. En una de sus cartas Heidegger le dice. En la voz, Bárbara Espejo.

Philosophy's concern with laughter is as old as philosophy itself. The association of laughter with derision and contempt runs through the concerns of philosophers from Plato and Aristotle to Hobbes and Nietzsche. But is there laughter beyond ridicule and derision? Can laughter be transformative or liberating?

Melankoli är en form av djup depression, som länge förknippades med tänkande och kreativitet. Poeten Ellen Nordmark slår ett slag för melankolin och en musikalisk liten insekt. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Hör du syrsornas sång? Den minner om doften av hur solvarmt gräs svalnar i sommarkvällen; hur middagsbordet aldrig dukas av; hur samtalen bara fortsätter. Förda till samma toner som för 2400 år sedan ackompanjerade Sokrates och Faidros. Fast egentligen har det aldrig varit syrsor som spelar, utan svenska vårtbitare och grekiska cikador. Inte konstigt att uttrycket sätta griller i huvudet kommer från grekiskans gryllos som betyder gräshoppa. Och därför grubblar vi, för att sådan är livsgången: svårdefinierad som syrssången. Det berättades förklarar Sokrates att cikadorna en gång i tiden hörde till det människosläkte som fanns innan muserna blev till. När så muserna kom med sång och filosofi, blev några av dessa människor så utom sig av förtjusning att de glömde mat och dryck och dog utan att själva märka det. Berättelsen om hur människor uppslukas av konsten så till den grad att de förvandlas till insekter, är på sitt säregna vis vacker. Samtidigt ligger det något lika melankoliskt över den som över sången i sommarkvällen: en kontinuitet präglad av entonighet, kombinerad med självutplånande förgänglighet. Kanske är det ingen tillfällighet att den mörka, kalla jorden är cikadornas habitat. Inom humoralpatologin, en antik lära där sjukdom anses bero på en obalans mellan kroppsvätskorna, kopplas jorden till svart galla och därigenom till melankoli. Tankarna var tongivande långt in på 1800-talet och renässansförfattaren Robert Burton hänvisar direkt till Sokrates berättelse, när han i mastodontverket Melankolins Anatomi resonerar kring varför de bildningstörstande oftare tycks hemfalla åt melankoli än sina medmänniskor. Till detta finner han två grundorsaker: Det ena är att de lever ett stillasittande, ensamt liv, för sig själva och Muserna skriver han. Det andra är kontemplationen i sig, den torkar ut hjärnan och släcker all naturlig glöd. Från antiken hämtar Burton också sin melankoliske arketyp: Aristoteles som sägs offra sin hälsa för tänkandet. Men som samtidigt kanske var den förste att koppla samman melankoli och geni. Till denna tveeggade tradition sällar sig även modernare tänkare. Exempelvis fastställer filosofen och litteraturvetaren Walter Benjamin att han kom till världen i Saturnus tecken Saturnus som är den svarta gallans och melankolins planet. Han förklarar vidare i avhandlingen Ursprung des deutschen Trauerspiels att melankolin är den mest genuint sinnliga av de kontemplativa impulserna, och det har alltid varit känt att dess kraft lika gärna kan återfinnas i den galne hundens blick som hos geniet.  Burtons omvärld är med hans egna ord jäktad och ärelysten, författarna är förhäxade efter begär och berömmelse defekter som också vår tid anklagas för. Renässansen kan betecknas som övergången mellan en medeltida kollektivism med kristna förtecken till modern individualism. Livet går från att vara en färdsträcka mot himmelriket, till att bli något som ska självförverkligas. Hanna Arendt - som för övrigt gör just Benjamins liv till en karaktäristisk melankoli när hon liknar det vid ett nät av meriter, talanger, klumpighet och stor otur beskriver i sin essä Arbete, tillverkning, handling omställningen i samhällets värdegrund med begreppen Vita Contemplativa, det kontemplerande livet, och Vita Activa, det aktiva livet. I och med moderniteten nedvärderas kontemplationen och handling blir viktigare än tanke. Samtidens Vita Activa-människa klagar visserligen på att lärare och vårdpersonal inte hinner med sina primära arbetsuppgifter i och med det ökade kravet på dokumentation, och att det är för mycket snack och för lite verkstad i politiken. Men i slutänden är målet med allt detta snack snarare mätbar prestation än verkligt begrundande. Tidsandan sammanfattas av Donald Trumps versalröst: Jag tycker inte om att analysera mig själv, eftersom jag kanske inte kommer tycka om vad jag får syn på. Så dränks syrsornas sång. Att likt Sokrates förlora sig i tankar och fastna i farstun på väg till nästa möte, eller gästabud, accepteras inte. Ändå är det hans reflektioner som väcker mest insikt och förundran när han väl kommer fram. Melankolin förråder världen till förmån för kunskapen, fastslår Benjamin. Den blir en anomali, ett hot mot tidsandan, och har därför allt sedan Burtons dagar definierats som diverse sjukdomstillstånd. En inkräktare på det riktiga, friska jaget som ska avlägsnas. Burton förespråkar åderlåtning och avhållsamhet från svårsmält viltkött. Tvåtusentalssvensken vänder sig till självhjälpsböcker, raw food och high intensity interval training för att bli sitt bästa jag. Psykisk ohälsa kan medföra stort lidande och förödande konsekvenser, det bör inte romantiseras. Men kanske kan det vara värt att ställa sig frågan om det verkligen finns ett riktigt jag helt skiljt från det sjuka, och om det som anses sjukt enbart är av ondo. Vår upplevelse av världen sker trots allt ofrånkomligen genom kroppens lins. Ändå klarar vi inte av att tala om dess melankoliska svaghet som en naturlig del av livet. Att se in i sjukdomens rätta ansikte kräver, som Virginia Woolf uttryckt det, modet hos en lejontämjare, en robust filosofi och ett förnuft djupt rotat i jorden. Djupt rotat i den melankoliska jorden finner vi Vita Contemplativa, vars avsaknad av resultatinriktning och inneboende svaghet gör det till ett uppror: det öppnar för en tolerantare världsbild, där varje enskildhet också är helhet och nödvändighet. Det enda nöje en melankoliker tillåter sig är allegorin förklarar Benjamin. Det allegoriska synsättet utvidgar tingens mening och bygger nya helheter av dem. Sokrates tycks kanske svamla om garvare och packåsnor, andra gånger om stjärnor, bergarter och vaser: det är inte förrän åhörarna tittar in i resonemangen som det avslöjas att otaliga, fängslande bilder ryms därinne. Den melankoliska allegorin bygger mening också av livlösa ting på en grund av meningslöshet, och står därmed i direkt korrelation till död och förfall. Livets mening skapas i förhållande till döden, och dödens ofrånkomlighet gör melankolin till en grundsten i världsordningen, inte en parasit på den. Snarare då en cikada, lika odödlig som tingen, som krälande och småäcklig spelar förtrollande musik. I Vita Contemplativas melankoliska farstu lurar alltid handlingsförlamningen och meningslösheten. Jag har en talang för misslyckanden suckar Benjamin inför alla sina oavslutade projekt. Liksom Sokrates måste kontemplationen våga sig in på festen. Men förgäves om inte gästerna vill höra på: för dialog krävs som bekant två. Det är kanske dags för Vita Activa att sänka rösten, se in i lejonansiktet och acceptera att den livssång vi lever i också är syrsornas melodi. När cikadorna blev cikador fick de, berättar Sokrates, en gåva av gudarna: de behöver varken mat eller dryck. Ser de oss fastslår han däremot inbegripna i samtal och oberörda av deras sirensång, då kanske de med glädje skänker oss den. Troligen blir vi aldrig behovslösa gudar, men kanske kan vi acceptera människans mångfacetterade, självmotsägande natur och bli melankoliska aktivister i sommarkvällen. Ellen Nordmark KÄLLOR - Arendt, Hanna. 2013. Arbete, tillverkning, handling. ARNE MELBERG (red. & övers.) Essäer. Göteborg: Bokförlaget Daidalos. - Arendt, Hanna. 1968. Walter Benjamin. Zohn, Harry (övers.). Men in dark times. San Diego/New York/London: Harvest Book Harcourt & Brace Company. Tillgänglig: fdocuments.in_hannah-arendt-men-in-dark-times.pdf [hämtat 21-03-23]. - Barbaro, Michael. 2016. What Drives Donald Trump? Fear of Losing Status, Tapes Show. New York Times. 25 oktober. Tillgänglig: https://www.nytimes.com/2016/10/26/us/politics/donald-trump-interviews.html [hämtat 201108] - Benjamin, Walter. 1998. The Origin of German Tragic Drama. Osborne, John (övers.) LONDON: Verso. - Burton, Robert. 2019. Melankolins anatomi. Melberg, Arne (övers.). Stockholm: Atlantis. - Platon. 1969. Faidros. Wester, Ellen (övers.). ERIK BERGGREN (red.). Dialoger Sokrates Försvarstal Faidon Faidros. Stockholm: Bonniers. - Platon. 2000. Gästabudet. Stolpe, Jan (övers.). JAN STOLPE (red.). Platon. Skrifter. Bok I. Sokrates försvarstal/ Kriton / Euthyfron / Laches / Den mindre Hippias / Gästabudet / Faidon /Gorgias. Stockholm: Atlantis. - Woolf, Virginia. 2015. The Moment and Other Essays. Project Gutenberg of Australia. Tillgänglig: http://www.gutenberg.net.au/ebooks15/1500221h.html#ch3 [hämtat 201108] - Öhman, Marie. 2007. Här kan jag äntligen tala. Tematik och litterär gestaltning i Åsa Nelvins författarskap. Diss., Örebro Universitet. Tillgänglig: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:135308/FULLTEXT03.pdf [hämtad 201108] - Birnbaum, Daniel. 1993. Melankolisk trio. Labyrintiskt om Saturnus och svart galla. Dagens nyheter. 23 mars. Tillgänglig: https://www.dn.se/arkiv/kultur/melankolisk-trio-labyrintiskt-om-saturnus-och-svart-galla/ [hämtat 21-03-23]

É bem provável que, ao longo do último ano, você tenha escutado a expressão "banalidade do mal". E que essa expressão tenha sido associada aos integrantes do governo federal pela tragédia em relação ao combate à pandemia do coronavírus. A expressão banalidade do mal foi cunhada pela filósofa alemã Hannah Arendt quando ela escreveu o livro "O julgamento de Eichmann", um criminoso nazista julgado e condenado à morte em Israel no começo da década de 1960. Para falar sobre Hanna Arendt, Adolf Eichmann, a "banalidade do mal", massacres administrativos organizados pelo aparelho do estado e como isso se relaciona ao que acontece no Brasil de hoje, Carlos Alberto Jr. entrevista Renata Nagamine, uma das grandes estudiosas da obra da Hannah Arendt. Contato: roteirices@gmail.com Link para o podcast Via Marginal: https://open.spotify.com/show/2MTK4t8HXASOD5I554U39T Link para o substak da Via Marginal: https://viamarginal.substack.com/people/20237140-via-marginal Link para apoiar o Roteirices no Catarse: https://www.catarse.me/roteirices_podcast?ref=user_contributed&project_id=138437&project_user_id=178775 Link para apoiar o Roteirices no Anchor: https://anchor.fm/carlos-alberto-jr Código para apoiar o Roteirices no PIX: carlosalbertojr1569@gmail.com Link para a lista de distribuição do Roteirices no Telegram: https://t.me/roteirices Contato: roteirices@gmail.com --- Support this podcast: https://anchor.fm/carlos-alberto-jr/support

O que explica a maldade humana? Como a filosofia e a psicologia lidaram com esse tema ao longo dos séculos. Como Deus e o diabo se refletem nos homens? E como esse conceito se insere na necropolítica de Bolsonaro e dos bolsonaristas durante a pandemia de coronavirus?Bolsonaro pode ser considerado um psicopata? E os bolsonaristas radicais? São todos perversos? São homens maus? E, mais do que isso, consideram-se homens maus?*****– Colabore com a Rádio Escafandro e receba recompensas.Clique aqui.*****– Entrevistados do episódioTessa Moura LacerdaFilósofa e professora da Universidade de São Paulo. Faz parte do Grupo de Estudos Espinosanos da USP e coordena o NÓS - Grupo de estudos sobre Feminismos. Atualmente é editora dos Cadernos Espinosanos (USP) e parecerista dos Cadernos de Ética e Filosofia Política (USP). É membro da Comissão de Defesa de Direitos Humanos da FFLCH-USP.Marcelo LorenoDiretor de uma clínica de recuperação passou mais de vinte anos preso e fez parte da liderança do PCC - Primeiro Comando da Capital.Frei BettoEstudou jornalismo, antropologia, filosofia e teologia. Frade dominicano e escritor, tem sessenta livros publicados, entre contos, ensaios, romances e obras infanto-juvenis. Ganhou duas vezes o prêmio Jabuti . Suas obras já foram traduzidas para 25 idiomas.Joel BirmanPsiquiatra e psicanalista, professor de psicologia da Universidade Federal do Rio de Janeiro. Autor de livros diversos, entre eles O Trauma na Pandemia de Coronavírus (2020, Civilização Brasileira).- Ficha técnica:Concepção, produção, roteiro, apresentação, sonorização e edição: Tomás ChiaveriniTrilha sonora tema: Paulo GamaMixagem: Vitor CoroaTrilha incidental: Blue Dots

O homem contemporâneo está a serviço da maldade? O que você pensa sobre isso? É quase impossível passar pelo tema da maldade humana sem passar pela filosofia moral e pela ética política. Muitos pensadores debruçaram-se sobre este assunto. Neste episódio do FilosoPOP você conhecerá mais sobre uma mulher extraordinária, filósofa especialista em teoria política. Muito atual, conhecer o pensamento de Hanna Arendt é uma rajada de ar fresco essencial para entendermos um pouco sobre o que tem acontecido no nosso planeta. Aproveite!

La condición humana de Hanna Arendt --- Send in a voice message: https://anchor.fm/clasesnerdistas/message

Les droits des enfants et la place de la femme dans la société ont énormément évolué durant les 50 dernières années. Mais chez nos voisins les Américains, on estime que la pandémie de COVID-19 risque d'annuler plusieurs de ces gains seulement en quelques mois. Avec des répercussions aussi ailleurs dans le monde. Avec Élise Jetté et Charles Trahan.    Une production QUB radio Octobre 2020   Pour de l’information concernant l’utilisation de vos données personnelles - https://omnystudio.com/policies/listener/fr

Não querer fazer nada e a pressão para fazer coisas novas; Emergência climática no planeta; Trecho de entrevista com Hilda Hilst do livro Fico Besta Quando me Entendem; A existência além do mundo digital; Carta de Hanna Arendt para Martin Heidegger; Carta de Tchekhov para Ivan Leontiev; Trecho de Eu Sou Melhor que Você de Moreno Veloso. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/peixe-voador/message

Nesse podcast desevolvemos a dscussão sobre a natureza humana e a codição humana no sentido de problematizarmos o que define o homem como portador de uma natureza humana?

Book Presented: “Men in Dark Times” At the 106th session of the Toronto Book Club held on February 12, 2016, Mehdi Khalaji introduces Hanna Arendt’s book “ Men in Dark Times” translated by him in Farsi and talks about the similarities of Arendt’s time with the current situation in the Middle East. معرفی کتاب: “انسان‌ها در عصر ظلمت” نوشته‌ هانا آرنت گفتگو با مترجم: مهدی خاجی مهدی خلجی، مترجم کتاب “انسان‌ها در عصر ظلمت” در معرفی این کتاب از فلسفه هانا آرنت و شباهت دنیای اطراف او با شرایط فعلی خاورمیانه سخن میگوید تاریخ: ۱۲ فوریه ۲۰۱۶

Trumpsupporter-evangelist Jerry Falwell jr in diskrediet en in de zomerserie De ware aard onderzoeken Jos Palm en Julie Blussé deze week het boek 'Eichmann in Jerusalem' van Hanna Arendt met mensenrechtenadvocaat Liesbeth Zegveld en filosoof Thomas Muntz.

Neste episódio com José Antonio "Smith" Mariano, Marco Túlio "Simonds" Freitas e Renato "Paulus" Kloss, continuamos a conversa sobre algumas das mentes mais intrigantes do século XX. Para quem quer conhecer melhor como funcionavam as cabeças dos principais líderes do III Reich, este é um episódio imperdível. Encontre aqui: - Goebbels - Speer - Keitel - Höss - Mengele - Eichmann Literatura recomendada: - Hitler, a study in tiranny - Allan Bullock: https://amzn.to/329j1Gu - Hitler - Joachim Fest: https://amzn.to/3iWhx9a - Hitler - Ian Kershaw: https://amzn.to/34mCm9J - Hitler e as mulheres - Ian Sayer e Douglas Botting - Himmler, uma biografia - Peter Longerich: https://amzn.to/3aKKxxC - Himmler - Roger Manvell - Goering: The Rise and Fall of the Notorious Nazi Leader - Heinrich Fraenkel e Roger Manvell - Goebbels - Peter Longerich: https://amzn.to/3g9G1dm - O Carrasco de Hitler, a vida de Reinhard Heydrich - Robert Gerwarth: https://amzn.to/31fME9D - Por dentro do III Reich - Albert Speer: https://amzn.to/3gfXPn9 - Estado Maior Alemão - Barry Leach: https://amzn.to/32aqaGj - Os Generais de Hitler - Correli Barnett: https://amzn.to/3aGynWR - Eichmann em Jerusalém - Hanna Arendt: https://amzn.to/2EeeDhf - Mengele, a história completa do Anjo da Morte de Auschwitz - Gerald L. Posner e John Ware: https://amzn.to/2QoxGIt - Assim foi Auschwitz - Primo Levi: https://amzn.to/32djQxI - Auschwitz, o testemunho de um médico - Miklos Nyizli - Hanns & Rudolf, o judeu-alemão e a caçada ao Kommandant de Auschwitz - Thomas Harding: https://amzn.to/2Q7osQC - Ponerologia - Psicopatas no Poder: https://amzn.to/2E1U6g1 Episódio em áudio e vídeo, consuma como preferir! Ouça Podcasts - conteúdo interessante onde, como e quando você quiser! Assine o Clube dos Generais pelo seu aplicativo de podcasts favorito. Acompanhe as atividades do Clube dos Generais https://linktr.ee/ClubeDosGenerais --- Send in a voice message: https://anchor.fm/clubedosgenerais/message

¿Fue la revolución francesa territorio para mujeres? y si lo extrapolamos al resto de revoluciones, ¿qué relación existe entre mujeres y movimientos revolucionarios? El período que va de la convocatoria de los Estados Generales (agosto de 1888) y su apertura en mayo de 1789, es un tiempo prolífico en reivindicaciones para todos o casi todos.

¿Fue la revolución francesa territorio para mujeres? y si lo extrapolamos al resto de revoluciones, ¿qué relación existe entre mujeres y movimientos revolucionarios? El período que va de la convocatoria de los Estados Generales (agosto de 1888) y su apertura en mayo de 1789, es un tiempo prolífico en reivindicaciones para todos o casi todos.

O que seria da humanidade sem Filosofia? Este é o tema do 44º episódio do Supremo Cast! Nossos apresentadores Bruno Zampier, Francisco Menezes e Carol Carlos conversam sobre o tema com Bernardo Nogueira, Doutor em Direito pela PUC Minas, Mestre pela Universidade de Coimbra e professor do Supremo nos cursos para a OAB e no de Reaprendizagem Jurídica. O bate-papo foi muito divertido, os assuntos foram abordados com leveza e Bernardo explicou pensamentos filosóficos de maneira bastante didática. A conversa começou com a definição de Filosofia, tratando do poder da disciplina, da importância de estudá-la e de sua relevância para o Direito. De forma muito descontraída, o convidado traçou uma linha do tempo, explicando os pensamentos grego, medieval, moderno e pós-moderno, citando grandes filósofos e suas teorias. Falou, ainda, sobre a Ética da Alteridade, de Levinas, Teoria da Banalidade do Mal, de Hanna Arendt, Filosofia Amorosa, de Luc Ferry, desconstruções em Derrida, feridas narcísicas, Filosofia Decolonial, Ecologia dos Saberes e o pensamento de Boaventura Santos. Também aproveitou para fazer diversas reflexões sobre empatia, teorias do reconhecimento, responsabilidades, amor, vida e sociedade. A conversa foi regada a boas gargalhadas, a referências musicais e a orientações de como entender os filósofos e suas obras. Além das diversas dicas citadas durante o episódio, foram recomendados um filme, séries e livros interessantíssimos na Dica Suprema! Quer entender mais sobre o assunto? Aperte o play agora mesmo! Quer enviar seu feedback, comentário ou sugestão? Escreva para supremocast@supremotv.com.br Aproveite para nos acompanhar nas redes sociais! Postamos dicas e conteúdos gratuitos diariamente em todas elas: Instagram: https://www.instagram.com/supremotv/ Facebook: https://www.facebook.com/supremo.concursos Telegram: bit.ly/TelegramSupremo Blog do Supremo: https://blog.supremotv.com.br/ Acesse nosso site e confira nossos cursos: https://www.supremotv.com.br/

"No momento em que não temos uma imprensa livre, tudo pode acontecer" - Hanna Arendt.⁣ Em meio à pandemia, à crise política e ao crescente debate envolvendo fake news, a imprensa se mostra cada dia mais essencial. Peça fundamental em toda democracia, uma imprensa livre e comprometida com a verdade não apenas informa as pessoas como também introduz debates e discussões fundamentais. ⁣ No episódio de hoje, as nossas hosts @astridlacerda e @julietamorais conversam com o jornalista e repórter @pedromeletti sobre a importância e o dia a dia do jornalismo. ⁣ A equipe da WOMA agradece ao incansável trabalho desses que estão na linha de frente do combate à pandemia e à desinformação.

Tomás Vírgala repasa la figura de Adolf Eichmann desde la perspectiva de la banalidad del mal de Hanna Arendt.

Lezione scolastica di filosofia, di introduzione ad Hannah Arendt

A partir de la captura del genocida Eichmann y de su juicio, Hanna Arendt desarrolla la idea de la banalidad del mal--- Support this podcast: https://anchor.fm/hernu00e1n-melana/support

Elle s’est imposée comme l’une des grandes philosophes du 20e siècle en proposant qu’il n’existât pas de telle chose que l’humain typique, en soulignant que les tyrannies modernes dominaient des victimes passives, puis en postulant que le mal véritable se trouvait dans la banale obéissance des individus. En tentant de comprendre son présent sous le régime nazi, la penseuse allemande a décrypté les mécanismes de l’autoritarisme, du fascisme et de la domination des humains par d’autres humains. Laure Adler, journaliste et femme de lettres, explique à Jacques Beauchamp que Hanna Arendt a démontré le danger dans l’acte de réfléchir, ainsi que l’importance de la pensée critique.

Quién sos fuera del “sistema”? Entre el estructuralismo y Hanna Arendt planteamos un juego hipotético para descubrir nuestra esencia. Sos tus ideas? Sos lo que tenés para decir?

Aquele em que os odiados, em sintonia com o final de semana de coronamanifestações conservadoras e obtusas (desprovidas de inteligência - 15/03/20), proseiam sobre movimentos socias. Indo do clássico movimento operário do século XIX aos movimentos contemporâneos agrário, gênero, antiglobalização, etnia e congêneres, Bruno, Cássio e Osvaldo debatem sobre consciência de classe, transformação, coletivos literários, lugar de fala, individualidade, literatura marginal, representação, ideologia e cenário político atual, tateando autores como Hanna Arendt, Axel Honneth, Maria da Glória Gohn, Ilse Scherer-Warren, Lillian Schwartz, Paulo Leminsk, Karl Marx, Alain Touraine, Peter Singer, dentre outros. Em diálogos eivados de reflexões sobre os fatos políticos atuais absolutamente patéticos, como uma secretária da cultura que despreza em seu discurso produção cultural do que é considerado ideologicamente minoria ou de um presidente que utiliza um comediante para falar com a impressa, só para citar algumas das inúmeras desventuras em série de um governo grosseiro/autoritário com o cidadão, os odiados mesclam nesse episódio reflexões teóricas, conceituais com a análises lúcidas da história do Brasil, passando pela abolição da escravatura, era Vargas, tropicália, “diretas já”, até fatos mais recentes como as manifestações de junho de 2013 e o avanço da ideologia de extrema-direita em solo nacional. Destarte, questionamentos como "reivindico, logo exsito?"; "escrevo, logo transformo/aglutino?"; se o estado brasileiro foi construído com o silenciamento dos movimentos sociais?; quanto pior, melhor ou pior?; levaram nossos queridos odiados a produzir um episódio equilibrado e incômodo. Quer conferir o resultado? Aperte o play e se enforque na corda da liberdade! CofeComMilque é Bruno Malavolta, Cássio Rodrigues e Osvaldo Machado; Fale conosco: cofecommilque@gmail.com; Siga-nos no Instagram: @cofecommilque Este programa é produzido e editado pela Élis Estúdios.

En este audio hablamos de Hanna Arendt, de la "banalidad del mal" y del sentido común como herramienta o guía de vida.

Cette " Jeanne d'Arc" africaine avait déclenché les foudres du colon portugais quand elle a fondé un mouvement et une foi, censés libérer la fierté du noir africain.

Was ist das Böse? Wie lässt es sich beschreiben? Wie kann man ihm begegnen, wie es verhindern? Fragen, die die Philosophin Hannah Arendt ein ganzes intellektuelles Leben lang umtrieben. Als Beobachterin im Prozess gegen den NS-Verbrecher Adolf Eichmann gewann Hanna Arendt ebenso aufschlussreiche wie provokative Erkenntnisse, die sie in ihrem Jahrhundertwerk «Die Banalität des Bösen» darlegte. Archivaufnahme aus dem Jahr 1965.

En aquesta edició del programa hem entrevistat l'actriu i creadora Blanca Garcia-Lladó, que interpreta dos personatges a #AmorMundi de Victoria Szpunberg (autora i directora), dramaturga que ens fascina i que ha estat resident a Sala Beckett durant la temporada 2018-19. L'obra sorgeix d'un procés de creació col·lectiva i ara es pot veure el resultat fins el 28 de juliol a la Beckett, dins el marc del Festival #Grec2019 de Barcelona. Magnífics treballs de les tres intèrprets. Juntament amb la Blanca, Marca Angelat i Aina Calpe encarnen tres dones que es troben en situacions crucials de la seva vida, les personalitats de les quals son molt diverses però convergeixen gràcies justament a aquestes diferències i al que pot aportar cadascuna. A través de diversos llenguatges escènics, on s'incorporen el vídeo com documental, com part de la història que se'ns està contant, el moviment amb la nena que pateix bullying i la pressió de la família, i una il·luminació que té vida. Absolutament imprescindible. I hem clos el programa parlant sobre Hanna Arendt, filòsofa i humanista rellevant a la nostra història, que també és present a l'obra. #teatre #pensament #dramatúrgia #direcció #interpretació #autores #autora #actrius @OnaCultural @Radioonadesants 94.6 FM onadesants.cat #cultura

En aquesta edició del programa hem entrevistat l'actriu i creadora Blanca Garcia-Lladó, que interpreta dos personatges a #AmorMundi de Victoria Szpunberg (autora i directora), dramaturga que ens fascina i que ha estat resident a Sala Beckett durant la temporada 2018-19. L'obra sorgeix d'un procés de creació col·lectiva i ara es pot veure el resultat fins el 28 de juliol a la Beckett, dins el marc del Festival #Grec2019 de Barcelona. Magnífics treballs de les tres intèrprets. Juntament amb la Blanca, Marca Angelat i Aina Calpe encarnen tres dones que es troben en situacions crucials de la seva vida, les personalitats de les quals son molt diverses però convergeixen gràcies justament a aquestes diferències i al que pot aportar cadascuna. A través de diversos llenguatges escènics, on s'incorporen el vídeo com documental, com part de la història que se'ns està contant, el moviment amb la nena que pateix bullying i la pressió de la família, i una il·luminació que té vida. Absolutament imprescindible. I hem clos el programa parlant sobre Hanna Arendt, filòsofa i humanista rellevant a la nostra història, que també és present a l'obra. #teatre #pensament #dramatúrgia #direcció #interpretació #autores #autora #actrius @OnaCultural @Radioonadesants 94.6 FM onadesants.cat #cultura

Embustes y cuentos, de uno nacen cientos I Demos (2019-07-12) La actualidad con criterio. En el programa se analiza la Teoría de la Mentira con nuestro invitado Luis García-Chico, experto en este tema teológico-filosófico tan interesante en todas las épocas. En un principio era el Verbo, la Palabra que ilumina la sombra, brotando como un manantial inteligente. Escribió Adolfo Colombres, que en la gran Nada Primordial irrumpió la Palabra de los dioses y fue el viento de la palabra con su tono imperativo la que engendró el universo. Hágase La Luz dijo el Dios del Génesis y (…) . La palabra obra, la palabra es acto (Adolfo Colombres) Si la palabra verdadera crea el ser de las cosas, la mentira, no constituirá apenas un mal hábito, la mentira constituirá algo abominable, puesto que puebla el mundo de seres falaces, siembra desavenencia, siembra rencores, la mentira confunde los límites, degrada lo sagrado, quiebra el equilibrio de la vida. - ¿Qué es la razón de Estado?¿Es normal que el Estado mienta? ¿Existe pues, la razón de Estado? - MENTIRA. Cosa que se dice sabiendo que no es verdad, con intención de que sea creída. Decir lo contrario de lo que se piensa, con la intención de engañar. - ENGAÑAR. Hacer *creer a alguien, con palabras o de cualquier manera, una cosa que no es verdad. - ERROR. Idea o expresión no conforme a la verdad. - FALSO. No verdadero, no *auténtico o no correspondiente a la realidad: * Hanna Arendt planteó en verdad, mentira y política. - "Una política desligada de la verdad se corrompe desde dentro y termina convirtiendo al Estado en una maquinaria que destruye el Derecho" - Qué distingue al Estado de una banda de ladrones. (San Agustín de Hipona). - ¿Cual es la diferencia entre un estado y una banda de mafiosos?¿Es la mentira?¿Vivimos en una gran mentira?¿Cualquier político siempre miente? - El derecho. ¿Pero es que la banda de ladrones no tiene normas? ¿No tiene moral? - ¿Es el compromiso con la verdad? - De las costumbres de los príncipes y de las leyes de los pueblos se hacen de los hombres bestias y de los bestias hombres. - VERDAD FACTUAL. Científica sobre hechos. - VERDAD RACIONAL. Realizada por la razón. Criterio y opinión. - El criterio nos sirve para razonar. La opinión no. - ¿Los políticos trabajan con mentiras, ya sea para engañar o porque verdaderamente se creen sus propios embustes? ¿Las propias ideas con las que trabajan son la verdad? - La verdad solo la tienen los dioses y los necios. El eros superior, el que aspira a ella, dota de vida. La Verdad Revelada: Libro. Hoy es la de los políticos. La verdad coincide con sus intereses (violencia de género, alianza de civilizaciones,...) Se ha descubierto: Animales. con el camuflaje, el mimetismo, el cambio de forma o aparentar que están muertos. En primates más complejos. - PENSAR. La verdad solo la tienen los dioses y los necios. El eros superior, el que aspita a ella, dota de vida. - ¿Toda verdad es una hipótesis que va a ser superada por otra, pero nunca llega a la verdad? ¿El que busca la sabiduría llega a la verdad? - ¿Un sistema cerrado de ideas, puede ser coherente? ¿El sistema coherente ha de tener ideas fuerade ese sistema? ¿Todas las ideologías para ser coherentes necesitan de dogmas? * "Pensar dentro de la caja" por Jacob Aagaard. * Han Intervenido: - D. José Papí. Empresario y experto en política Europea. - D. José Luis Escobar Jurista y Abogado. - D. Luis García-Chico. Graduado en Derecho, y Máster en Economía. Experto en la Teoría de la Mentira. Opositor a Judicatura. - Equipo Técnico: Equipo de Medios. *Siendo el fin de DEMOS la libertad política colectiva, nos enorgullecemos de tener simpatizantes de todas las ideologías que nos honran con sus opiniones, aunque no tengan que ser forzosamente compartidas por DEMOS. *ADVERTENCIA: Agradecemos los comentarios. “La gente inteligente habla de ideas, la gente común habla de cosas y la gente mediocre habla de gente" (Jules Romains). No se admitirán improperios, insultos y expresiones de semejante soez. * PATREON: https://www.patreon.com/DemosTV?utm_medium=social&utm_source=twitter&utm_campaign=creatorshare SUSCRÍBETE ? https://bit.ly/2xcePpQ y activa las notificaciones????. CONÓCENOS ? https://www.elcritico.org/quienes-somos/ VISITA NUESTRO DIARIO ? https://www.elcritico.org/ Síguenos también en: https://www.spreaker.com/show/demos-r... https://www.ivoox.com/podcast-demos-r... https://twitter.com/DemosLibertad https://www.facebook.com/DEMOSRTV Canal de televisión DEMOS 2: https://www.youtube.com/channel/UC6fpreNQ2NY4MK36ENjz5Mw/videos María Ángeles Fernández

TESTO DELL'ARTICOLO ➜ http://www.bastabugie.it/it/articoli.php?id=5645I DATI NASCOSTI DEL DISASTRO DELL'UNIONE EUROPEA IN GRECIA di Guido da LandrianoQuanto vale l'Unione Europea? Quanto valgono gli "Ideali europei". Un morto, 10 morti, 100 morti? Sicuramente per Fubini, il noto giornalista del Corriere, valgono almeno 700 bambini. Chi lo dice? Lui stesso.Vi invito a guardare l'estratto di questa intervista a TV2000, la TV dei vescovi italiani, in cui candidamente confessa di aver saputo che l'aumento della mortalità infantile in Grecia ha portato alla morte di almeno 700 bambini, ma di averlo nascosto all'epoca al Corriere, di non averne scritto, per non dare delle armi ai movimenti contrari all'Unione Europea."C'è un articolo che non ho voluto scrivere sul Corriere della Sera: guardando i dati della mortalità infantile in Grecia mi sono accorto che con la crisi sono aumentati i decessi di bambini".Quindi è legittimo nascondere la verità se si servono degli interessi superiori. Mi chiedo se questa sia stata la base anche del giornalismo in Germania durante il periodo nazista: non scriviamo dei campi di concentramento, perché potrebbero dar fastidio al nostro ideologo.Il giornalismo, un buon giornalismo, dovrebbe dire TUTTO per permettere le scelte migliori, non far finta di informare per poi guidare verso delle supposte "Finalità superiori". Chi lo fa non è un giornalista, non fa un servizio al giornalismo, fa perfino un cattivo servizio ai propri padroni, perché si comporta come un cattivo, pessimo, predicatore. Quale credibilità può avere chi non dice la verità perché scomoda, qual è la sua funzione sociale?Poi c'è un aspetto umano forse anche più inquietante: l'assoluta freddezza con la quale parla di questi 700 bambini morti in più. Sono numeri, non esseri viventi, per lui sono probabilmente esseri inferiori. Mi ricorda la "Banalità del male" di cui parlava Hanna Arendt, in fatto che alla fine questo appaia, e sia, un burocrate banale dell'informazione all'interno di un meccanismo malato e fondamentalmente malato molto più ampio, in grado di qualsiasi delitto pur di autosostenersi. La totale mancanza di empatia di Fubini fa paura e dovrebbe farvi pensare, tutti.

Danish philosopher Knud Loegstrup was a contemporary of Sartre, Arendt and Levinas—but his influence outside the world of Nordic philosophy has been limited. Scott Stephens speaks with Loegstrup's two English translators about his masterwork The Ethical Demand, and about some unexpected resonances with English moral philosopher Iris Murdoch.

Mi reportaje sobre Cine sobre la FILOSOFÍA vista en el Cine. Entre otras: Dogville, Hanna Arendt, Àgora, Merlí, Lou Andreas Salomé, Hamlet, Fahrenheit 451, Jules y Jim, Hannah y sus Hermanas, Fresas salvajes, El séptimo sello, Irrational Man, Delitos y faltas, Muerte en Venecia, etc.

Mi reportaje sobre Cine sobre la FILOSOFÍA vista en el Cine. Entre otras: Dogville, Hanna Arendt, Àgora, Merlí, Lou Andreas Salomé, Hamlet, Fahrenheit 451, Jules y Jim, Hannah y sus Hermanas, Fresas salvajes, El séptimo sello, Irrational Man, Delitos y faltas, Muerte en Venecia, etc.

PATREON: http://bit.ly/ARONFLAMDK SWISH: 0768943737 I det här avsnittet av DEKONSTRUKTIV KRITIK talar jag med Ann Heberlein, lektor i etik och numera också riksdagskandidat. Många har skrivit in och begärt att jag ska spela in ett samtal med Ann om hennes senaste bok ”Den Banala Godheten” och tack vare dig som sponsrar den här podden kunde jag åkte ner till Malmö och Lund för att inte bara intervjua Ann utan också delta i den första nordiska Cannabiskonferensen och medverka i Normaliseringspodden. https://enbraursakt.libsyn.com/ Så tack till dig som stöttar DEKONSTRUKTIV KRITIK. Det är också många som skrivit och undrat varför jag inte tydligt tagit avstånd från NMRs marsch på Yom Kippur – eller som det kallas av majoriteten svenskar – Bokmässan i Göteborg. Så om du undrar tar jag kraftigt avstånd från nazism. Jag har aldrig så mycket som övervägt medlemskap i någon nazistisk organisation och det är nog lika så bra eftersom de ofta har intagningskrav som utesluter mig på etnisk grund. Och jag tycker absolut att varje person har ett ansvar att mota sina egna galningar i grind, men jag ser inte riktigt nazisterna i NMR som MINA galningar liksom jag är rätt säker på att de inte ser mig som sin, galning. Men i dagens samtal ägnar vi oss åt Ann Heberlein och hennes bok ”Den Banala Godheten” som alltså syftar till ett citat av Hanna Arendt (https://en.wikipedia.org/wiki/Eichmann_in_Jerusalem). Hanna Arendt var politisk filosof och bevakade rättegången av Eichmann åt tidningen The New Yorker när hon observerade hur banal ondskan verkade vara. I vårt land verkar det dock som att observationen går att vända på. Vi svenskar verkar uppvisa en nästan patologisk besatthet av att verka goda. I mina ögon kompensatoriskt men vi får som sagt tillfälle att återvända till det i kommande essämonologer. Ann gör i alla fall den observationen. Vad den beror på kan man givetvis kivas om. Men att den är där tycks självklart. Ann har skrivit en bok som i mångt och mycket utgår från anekdoter. Och med anekdotisk bevisföring ska man vara försiktig. Däremot är det svårt att argumentera mot massan. För det är inte bara en anekdot. Det är många. https://www.bokus.com/bok/9789198403107/den-banala-godheten-mangkultur-integration-och-svenska-varderingar/ http://www.expressen.se/kultur/bocker/konspirationsteorier-och-siffertrix-i-heberleins-bok/ http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/7r6LW/osmakligt-heberlein https://www.svd.se/kritikerna-gor-skev-lasning-av-heberleins-bok https://www.svd.se/heberlein-lar-skramma-bort-dem-som-behover-lasa AVSNITTET med flera länkar finns på http://bit.ly/DK_AnnHeberlein

Die Befreiung von Auschwitz. Hanna Arendt, Fritz Bauer, der Bubis-Walser-Streit. Die Geschichte des deutschen Judentums in Original-Tondokumenten. (Produktion 2015)

Hva skal vi mene om menneskegrisen? For første gang har forskere klart å skape et foster med celler fra både menneske og gris. Kan helikopterpenger redde økonomien? Borgerlønn kan hjelpe økonomien og sikre fortsatt fri flyt av penger og arbeidskraft mener liberal økonom. Ikke alle er enige. Det normale er at overgrep skjer! Å monsterforklare overgripere er like feil som å late som om ingenting har skjedd sier de som opplevde overgrep da de var barn. En ny film gjør Hanna Arendt svært relevant for vår tid. Tysk-jødiske Arendt fikk sjokk da hun hørte om Holocaust i 1942. Det preget all hennes tenkning, og mange vender seg til henne i dag.

Continuación de mi reportaje sobre la sociedad vista en el cine. Entre otras: El dormilón, El planeta de los simios, Fahrenheit 451, Un asunto real, Cuentos de Tokio, El último tango en Paris, Hanna Arendt, Catalunya Über Alles, e incluso citando a Joan Capri, Mariano Ozores, Laurel y Hardy, etc.

Continuación de mi reportaje sobre la sociedad vista en el cine. Entre otras: El dormilón, El planeta de los simios, Fahrenheit 451, Un asunto real, Cuentos de Tokio, El último tango en Paris, Hanna Arendt, Catalunya Über Alles, e incluso citando a Joan Capri, Mariano Ozores, Laurel y Hardy, etc.

Paolo Colagrande racconta il suo romanzo "Senti le rane"; Francesco Cataluccio recensisce "L'arte di collezionare le mosche" di Fredrik Sjoberg; Oreste Pivetta ci parla di "Un anno vissuto pericolosamente", il libro di Stefano Natoli sul primo anno di governo di Matteo Renzi; Margherita Redaelli interviene sulla modernità del pensiero di Hanna Arendt; Bruna Miorelli intervista Silvana Gandolfi, autrice del romanzo "I più deserti luoghi".

Paolo Colagrande racconta il suo romanzo "Senti le rane"; Francesco Cataluccio recensisce "L'arte di collezionare le mosche" di Fredrik Sjoberg; Oreste Pivetta ci parla di "Un anno vissuto pericolosamente", il libro di Stefano Natoli sul primo anno di governo di Matteo Renzi; Margherita Redaelli interviene sulla modernità del pensiero di Hanna Arendt; Bruna Miorelli intervista Silvana Gandolfi, autrice del romanzo "I più deserti luoghi".

Un grande amore e la follia del nazismo. con Max e Helene, su Raiuno va in onda un'intensa storia d'amore (vera), protagonisti Carolina Crescentini e Alessandro Averone, la regia di Giacomo Battiato. Sempre in tema la lezione spettacolo su Hanna Arendt, La banalità del male con Paola Bigatto.