Podcasts about allmogen

Play Episode Listen Later May 16, 2020 13:05

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Jonas E, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om kvarnen GrotteDenna till Frodesägnen hörande fornsång står i Eddan alldeles ensam och utan något samband med de öfriga hjältesångerna. Om sångens hjälte, Frode, säger Lüning: »I den något utförligare inledningen i Snorre-Eddan, pag. 78, kallas Frode en sonson till Sköld och är altså gjord till en af Leidrekonungarne. Under hans regering herskade en så djup fred, att ’ingen tillfogade annan man men, mötte han också, lös eller bunden, sin faders eller broders bane’. Denne Frode hörer dock icke till antalet af de egentlige Sköldungarne, utan han är en rent mytisk gestalt, enligt Munch identisk med Frö [Ynglingasagan bringar Frodefridens stiftande i samband med Frös herravälde i Upsala], dock alt från början stående i förbindelse med helgedomen vid Leidre och som sagogestalt äldre än Sköld. De tyska egennamnen Fanigolt och Manigolt (jämför Fänja och Mänja) antyda, att sagan om Frodes guld och altså väl också om hans fred, äfven varit bekant i Tyskland».

musik bj viking jag ngen tyskland munch joakim per l torbj michael d gustaf frode grotte anna g carl l jan p daniel n inledningsvis erik l roger k stefan j upsala poetiska joakim l kvarnen allmogen

Avsnitt 37: Den poetiska Eddan – Sången om Hamde

Play Episode Listen Later May 9, 2020 12:16

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Jonas E, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om HamdeInnehållet af denna sång är väsendtligen bygdt på samma uppslag som den förra, men här föres berättelsen framåt ända till följderna af Gudruns äggelse. Först vardt det tvedrägt mellan Gudruns söner, i det Sörle och Hamde, hvilka (ehuru den senare tvekande) gått in på att fullfölja hämden, på vägen dråpo sin spotske och motsträfvige broder Ärp, sedan kommo de till Jörmunrek, af hvars folk de vordo öfvermannade och stenade, hvadan Gudruns alla ättlingar gå ur lifvet före henne.Denna liksom föregående sång anses af Sv. Grundtvig visserligen tillhöra ett yngre skede af hjältediktningen än de yppersta kvädena, men dock ej vara yngre än från det nionde århundradet.

musik bj viking jag sv ngen joakim per l torbj michael d gustaf anna g carl l jan p daniel n grundtvig inledningsvis erik l roger k stefan j gudruns poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 36: Den poetiska Eddan – Gudruns eggelse

Play Episode Listen Later May 2, 2020 10:57

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Gudruns eggelseI slutet af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påvisades, att Völsungasägnens naturliga slut vore fullbordandet af hämden på Atle. Gudrun störtade sig också efter denna gärning i hafvet, och därmed kunde man väntat, att äfven hon vore svunnen ur diktens verld. Men sådan är icke händelsen. En fortsättning finnes, Svanhvit Jörmunrekssägnen, upptagande två sånger. I den första af dessa, Gudruns Äggelse, är Gudrun hufvudpersonen. Gudrun har, buren af hafvets böljor, kommit till konung Jonåkers land och är vorden gift med honom samt har födt honom tre söner, Sörle, Ärp och Hamde. Där uppfostrades också Svanhild, Sigurds och Gudruns dotter, tills hon vardt gift med en gubbe, kung Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke, Atles onde rådgifvare. Han stiftade en kärlekshandel mellan Svanhild och hennes stjufson, Randver; och denna kärlekshandel yppade sedan Bicke för Jörmunrek, hvilken till hämd lät Svanhild trampas till döds under ystra hästars hofvar. Detta är uppslaget, och sångens väsendtliga innehåll utgöres af Gudruns klagosång öfver sin lefnads hårda öden samt hennes sträfvan att ägga sina tre nu lefvande söner till hämd för deras systers undergång. Hela denna sägen kan tydligen tänkas ursprungligen hafva varit själfständig och fristående och först senare hopknuten med Völsunga-Gjukungasägnen.Jonåker Jörmunreks sägnens hela ställning till den egentliga Völsungasägnen, liksom dennas förhållande till de två öfriga sägnerna, Gjukunga- och Åslögssägnerna, skildras af Sv. Grundtvig sårdeles träffande i en noga genomförd bild. »Låta vi nu blicken», säger han, »glida ut öfver hela sagokretsen, så kunna vi likna denna vid en storartad forntidsbyggning, med en götisk domkyrka af första rang. Skeppet är då uppenbarligen den älsta delen af hvad som finnes, ett väldigt långskepp, bygdt i en ren och sträng, allvarlig stil; detta är den egentliga episka Völsungaättesägnen från Sigge till Sigurd. Det väldiga torn, som reser sig för ändan af skeppet, är väl tydligen något senare tillbygdt, men smälter dock sålunda samman med hufvudskeppet, att vi nu hafva svårt att tänka oss det borta; detta är hela den mera dramatiska Gjukungasägnen. Men en annan tillbyggnad, ehuru också synbarligen mycket gammal och i sig själf ett vackert stycke arbete, passar dock icke rätt till det öfriga, utan förstör symmetrien genom att dana en sidoflygel ut från det stora tornet; detta är Jonåker- Jörmunrekssägnen. Värre är det ändå med det åbäke, som är upphängdt på tornet på den andra sidan, dels för att dana en falsk symmetri med den förra tillbyggnaden, dels och förnämligast för att utgöra en förbindelse med den yttersta flygeln af en helt annan byggning, den yttersta flygeln af en gammal konungaborg; det är Åslögssägnen. Till denna sista finnes intet spår i själfva fornkvädena och icke häller i de till dem fogade prosaiska anmärkningarna» o. s. v. — Jämför om Åslögssägnen noten till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, visan 41!

men musik bj viking jag detta sv hela hos joakim per l torbj michael d sigurd gudrun gustaf atle sigge anna g carl l jan p daniel n grundtvig inledningsvis erik l roger k stefan j skeppet sigurds gudruns poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 35: Den poetiska Eddan – Den grönländska sången om Atle, Del 2

Play Episode Listen Later Apr 25, 2020 22:19

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Den grönlänske sången om AtleDenna, den yngsta af Eddans hjältesånger, hvilken enligt Sv. Grundtvig sannolikt är diktad i Norge i det nionde eller tionde århundradet, är en utförlig och bred skildring af samma del af sägnen, som inneslutes i den förra sången. I det hela äro händelserna lika, men en och annan detalj är dock, såsom redan synts af noterna till det förra kvädet, här afvikande. Så spelar Gunnar harpan med handen enligt den förra sången, med tårna enligt denna; Gudrun är ensam, då hon i den förra sången dräper Atle, i denna gör hon det tillsammans med Högnes son; i den förra sången bränner hon efter Atles död upp borgen med alla, som äro där inne, i denna tillreder hon vaxade lakan till svepning och rustar ett kungligt graföl efter Atle o. s. v. I allo visar det sig, att den förra sången står högre i poetisk kraft än denna, om än denna till gengäld har partier af stor skönhet, hvilka saknas i denna förra. Ett sådant är Högnes samtal med sin maka. Kostbära, och Gunnars med sin husfru. Glömvar, om de olycksbådande drömmar, som dessa kvinnor haft i anledning af Atles bjudning; ett annat är, där de dödsbestämda barnen i visan 77 förtröstansfullt söka skydd i modersfamnen, ett af de mest på en gång sköna och hemska ställen i Eddan.En punkt af denna sång, Gunnars harpospel med tårna, har med förkärlek tagits till ämne af forntidens bildskärare. På den kyrkportal från Hyllestad, som omtalas uti inledningen framför noterna till Sången om Fåfne, finnes nämligen Utom Sigurdsbilderna en liggande figur, omslingrad af ormar, och med fötterna vidrörande en harpa. Denna figur måste vara Gunnar i ormagropen, och dess förekomst såsom slutfigur efter Sigurdsbilderna har godt skäl för sig. Efter Gunnars död hvilar nämligen Niflungaskatten, kring hvilken hela sagan hvälft sig, till domedag på flodens botten. Ingen kan uppenbara hvar den samma finnes, sagan är slut. — Ett annat snidverk öfver samma, ämne, äfvenledes ett norskt arbete, finnes bevaradt och aftecknadt, nämligen en brudstol från Telemarken. På ryggstycket af denna stol ser man Gunnar i midten med harpan vid sina fötter och med händerna hopbundna samt på båda sidor om honom en mängd konstfullt hopflätade ormar.I hvilket förhållande denna sång står till det amerikanska Grönland, af hvilket han fått namn, är icke klart. Bugge skrifver härom: »Möjligen har blott den omständigheten, att skrifvaren eller hans hemulsman hört dikten på Grönland, gifvit anledning till tillnamnet. Jag ser dock intet, som förbjuder oss att antaga, det dikten blifvit till på Grönland, ty inflytelse af kristligt uttryckssätt, skick och tänkesätt låter sig på flera ställen, såsom i visorna 87 och 103, påvisas. Skulle ej också visorna 17 och 18 peka hän till Grönland? Kostbära drömmer om en »björn», som kommer in i huset och förskräcker alla, och Högne, som i sitt svar förklarar drömmen om en rasande östanstorm, talar, som om Kostbära hade nämt en »hvitbjöm», hvilket synes förutsätta, att hvitbjörnen var den enda art af björn, som man här kunde tänka på».

musik bj viking ett jag norge ingen sv ngen skulle joakim per l torbj michael d gudrun gustaf den gro atle gunnars anna g bugge carl l jan p daniel n grundtvig inledningsvis erik l roger k stefan j poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 34: Den poetiska Eddan – Den grönländska sången om Atle, Del 1

Play Episode Listen Later Apr 18, 2020 23:04

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Den grönlänske sången om AtleDenna, den yngsta af Eddans hjältesånger, hvilken enligt Sv. Grundtvig sannolikt är diktad i Norge i det nionde eller tionde århundradet, är en utförlig och bred skildring af samma del af sägnen, som inneslutes i den förra sången. I det hela äro händelserna lika, men en och annan detalj är dock, såsom redan synts af noterna till det förra kvädet, här afvikande. Så spelar Gunnar harpan med handen enligt den förra sången, med tårna enligt denna; Gudrun är ensam, då hon i den förra sången dräper Atle, i denna gör hon det tillsammans med Högnes son; i den förra sången bränner hon efter Atles död upp borgen med alla, som äro där inne, i denna tillreder hon vaxade lakan till svepning och rustar ett kungligt graföl efter Atle o. s. v. I allo visar det sig, att den förra sången står högre i poetisk kraft än denna, om än denna till gengäld har partier af stor skönhet, hvilka saknas i denna förra. Ett sådant är Högnes samtal med sin maka. Kostbära, och Gunnars med sin husfru. Glömvar, om de olycksbådande drömmar, som dessa kvinnor haft i anledning af Atles bjudning; ett annat är, där de dödsbestämda barnen i visan 77 förtröstansfullt söka skydd i modersfamnen, ett af de mest på en gång sköna och hemska ställen i Eddan.

musik bj viking ett jag norge sv ngen joakim torbj michael d gudrun gustaf den gro atle gunnars anna g carl l jan p daniel n grundtvig inledningsvis roger k stefan j poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 33: Den poetiska Eddan – Kvädet om Atle

Play Episode Listen Later Apr 11, 2020 17:34

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Kvädet om AtleDe två Atlekvädena, hvilka räknas vara de yngsta af Eddans sånger, äro till stil och framställning mer mångordiga och bredt anlagda än föregående sånger samt äfven i versformen afvikande. Se om det senare Inledningen!Båda kvädena, bland hvilka detta synes vara älst, börja med den lömska inbjudning, som Atle sände sina svågrar, Gunnar och Högne, och skildra händelsernas gång ända till och med Atles undergång genom Gudruns hämd. Hela detta händelsernas förlopp finnes framstäldt i senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane.Dessa Atlekväden kunna icke i storslagen enkelhet och skönhet mäta sig med de älsta af Eddans hjältesånger, men de bilda genom ämnets tragiska väldighet och diktionens framträdande böjelse för prakt så att säga en naturlig mellanlänk mellan Eddasången och medeltidsdikten.

musik bj viking jag hela kv joakim torbj michael d gustaf atle noter anna g carl l jan p daniel n inledningsvis roger k stefan j eddas inledningen gudruns poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 32: Den poetiska Eddan – Oddruns klagan

Play Episode Listen Later Apr 4, 2020 10:06

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Oddruns klaganDetta kväde sammanknyter hufvudhändelsema i Atlekvädena med det föregående af de handlande personernas öden. Borgny, som endast förekommer i denna dikt, och som eljest icke ingriper i händelsernas gång, är vorden förförd af sin älskare, men kan ej framföda sitt barn, förr än Brynhilds och Atles syster, Oddrun, bevekt af hennes nöd, med trolldom förlöser henne. I det samtal, som sedan uppstår dem emellan, gripes Oddrun af likheten mellan Borgnys och sina egna öden och utbryter i den klagosång, i hvilken hon vid sidan af Brynhilds historia skildrar sin egen förnedring och sina vemodiga öden. Efter Brynhilds död hade nämligen Gunnar och Oddrun dragits af en oemotståndlig kärlek till hvar andra. Men Atle hade vägrat deras förening. Då de detta oaktadt ej kunnat motstå sin böjelse, utkräfver Atle både på Gunnar och dennes broder Högne den förfärliga hämd, som sedan frammanar Gudruns, Gunnars och Högnes systers, än hemskare återhämd, hvilken skildras i slutet af båda Atlekvädena.

musik bj viking jag joakim torbj michael d gustaf atle noter gunnars anna g carl l jan p daniel n inledningsvis roger k stefan j gudruns poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 31: Den poetiska Eddan – Tredje kvädet om Gudrun

Play Episode Listen Later Mar 28, 2020 5:25

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Tredje kvädet om GudrunDetta lilla kväde innehåller blott en episod, som icke är af någon afgörande vigt för hufvudhändelserna. Det visar blott, att fomåldern tänkte sig Gudrun höjd öfver alla lägre lidelser och pligttrogen äfven mot en man, som hon ej älskade. En Atles frilla, Härkja, hade nämligen misstydt Gudnms af föregående sång kända långa samtal med Tjodrek. Gudruns oskuld framgår emellertid genom skållningsprof, ett medel till skulds eller oskulds utrönande, som äfven omtalas i Grågås, Islands gamla lagbok, samt i Frostatingslagen och i Eidsivatingslagens Kristingarätt.Detta kväde anses af Svend Grundtvig, till motsats mot de öfriga Völsungakvädena, vara yngre än det nionde århundradet.

musik bj viking islands jag detta tredje joakim torbj michael d gudrun gustaf noter anna g carl l jan p daniel n inledningsvis roger k stefan j gudruns poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 30: Den poetiska Eddan – Det andra (gamla) kvädet om Gudrun

Play Episode Listen Later Mar 21, 2020 15:08

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Det andra kvädet om GudrunDetta kväde innehåller i öfverblick Gudruns öden alt ifrån hennes jungfrutid i fädernegården och ända till kort före hennes hämd på Atle för sina bröders död. Det innehåller således åtskilligt, som redan är kändt af föregående kväden, och äfven åtskilligt, som sedan kommer att utförligare besjungas i de följande. Det är därför dock ingalunda fragmentariskt, utan framträder på många punkter fulltonigt och rikt genomfördt. Af senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, där Gudruns öden i sammanhang förtäljas, är det lätt att finna den sammanhållande tråden mellan de punkter af Gudruns lif, som i detta kväde beröras. Gudrun talar här alt igenom såsom Atles drottning. Det är konung Tjodreks minnen af sorgliga nederlag, som förmå Gudrun att sjunga om sina sorger.En egenhet med kvädets sångform är för öfrigt, att det är en stor monolog. S. Grundtvig påvisar dock, att denna form sannolikt icke är den ursprungliga, utan är senare tillkommen. De handlande personerna uppträda nämligen midt i berättelsen såsom talande alldeles som i de öfriga sångerna. Den tillbakablicksform, som här sålunda troligtvis är sekundär, är däremot enligt S. Grundtvig tydligen ursprunglig uti två andra sånger, som äro att räkna bland Eddans yngre, nämligen Oddruns klagan och Gudruns äggelse. Denna omarbetning tyder emellertid på en senare tid och en nyare smak, än den, som var herskande, då kvädet först diktades. Detta röjer tillvaron af en märklig utveckling, som dock måste tänkas helt och hållet falla inom hednatiden.

musik bj af viking jag detta joakim torbj gamla michael d gudrun gustaf atle noter anna g carl l jan p daniel n grundtvig inledningsvis roger k stefan j gudruns poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 29: Den poetiska Eddan – Nifelungarnas dråp

Play Episode Listen Later Mar 21, 2020 2:42

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Niflungarnas dråpDetta prosastycke innehåller i kort sammandrag det förnämsta af innehållet uti de följande Gudrunskvädena, Oddruns klagan samt Atlekvädena.

musik bj viking jag joakim torbj michael d gustaf noter anna g carl l jan p daniel n inledningsvis roger k stefan j poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 28: Den poetiska Eddan – Brynhilds ritt till Hel

Play Episode Listen Later Mar 21, 2020 5:32

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Brynhilds ritt till Hel:Detta kväde, hvilket nära sluter sig till den sista leden af det föregående, anses, liksom Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, vara något yngre än de öfriga Völsungasångerna, men dock hedniskt. Det innehåller af sagostoff intet nytt, utan utgör endast ett återupprepande af de händelser, som närmast sammanhänga med Brynhilds kärlek till Sigurd. För öfrigt har detta kväde ur etnografisk synpunkt sitt förnämsta intresse; ty detta återupprepande förorsakas af det möte med en gygja (jättinna), för hvilket Brynhild på ridten till Häl råkar ut. Denna gygja häjdar henne och utslungar mot henne förebråelser, som komma henne att till själfförsvar upprepa sin historia. Den inblick, kvädet sålunda ger uti en betydelsefull punkt af våra faders uppfattning af lifvet efter detta, är onekligen af vigt. Det är den förflutna lefnadens minnen och känslor, som gå igen i den dödes tankar. Och samvetet är ingalunda den minst högröstade af dessa inre makter. Detta röjes här af gygjans uppträdande; ty denna gygja, som sinkar Brynhild på vägen till Häl och förehåller henne hennes gärningar, är, såsom C. Hauch säger, egentligen att anse »som ett uttryck af hennes egna tankar, hvilka icke ens efter döden lemna henne någon ro». I detta hänseende står grundtanken i denna sång i full samklang med en mängd af medeltida visor och nyare sägner. Ty det är ett mycket vanligt motiv i all vår folkdikt, att lefnadens minnen, synnerligast de dystra, ej gifva den döde ro, utan drifva honom att söka försona eller godtgöra någon aggande ogärning.De i detta kväde med klammer försedda visorna 7-10 äro förnämligast upptagna därför, att de af ålder räknats hit. S. Grundtvig har emellertid gifvit starka skäl för den åsigten, att de rätteligen tillhöra Sången om Segerdrifva, där de också införts under n:r 4-7. Genom deras borttagande ur Brynhilds ridt till Häl skulle också det förnämsta stöd, som i Eddan förefunnits för den sammanblandning af Segerdrifva och Brynhild, som förvirrar Völsungasagans framställning af Sigurds lefnadsöden, hafva bortfallit.

musik bj viking jag detta genom hel joakim ritt torbj hauch michael d sigurd gustaf noter anna g carl l jan p daniel n grundtvig inledningsvis roger k stefan j sigurds poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 27: Den poetiska Eddan – Tredje kvädet om Sigurd Fafnesbane

Play Episode Listen Later Mar 14, 2020 22:31

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Tredje kvädet om Sigurd FafnesbaneDetta kväde, som är af öfvervägande episk art, innehåller dels i kort sammandrag åtskilligt, som finnes utförligare besjunget i andra kväden, dels utförligare, hvad i andra endast finnes kort antydt, dels också sådant, som ligger obesjunget mellan andra kväden. Det börjar med Fåfnes fall, från hvilket det med ens hoppar till Sigurds besök hos Gjuke och hans ridt med Gunnar till Brynhild. Sigurds och Brynhilds skuldfrihet framträder här å nyo på det klaraste. Mellan visorna 5 och 6 är åter ett stort hopp; både Sigurd och Brynhild äro i den senare visan gifta. Brynhild äggar nu Gunnar till hämd; men märkas bör, att denna sång hör till en version, enligt hvilken Brynhild vid denna äggelse icke pådiktar sig och Sigurd något brott. Därpå följer Gunnars och Högnes samtal, synnerligt utfördt, samt Guttorms införande i sveket. Han, som icke svurit Sigurd någon ed, skulle utföra dådet. Efter öfverfallet på Sigurd och Guttorms undergång genom den dödssårade Sigurds svärdskast följa Sigurds sista ord till Gudrun. Därpå träder Brynhild i förgrunden. Sedan nämligen Gunnar på henne kastat all skulden, stiger hon upp och kväder om hela sin lefnad och höjer en lofsång öfver Sigurd. Mot honom vore Gjukes söner blott ringe män.»En jag älskatoch ingen mer,valkyrian har ejhvälfvande hug»,detta är den höga tanke, som fyller hennes sinne. Därför besluter hon att följa Sigurd i döden. Gunnar och alle hans män utom brodern Högne gå fram och söka förmå henne att afstå från detta beslut, men förgäfves. Hon delar ut sitt guld och sina skatter, dräper en mängd af sina svenner, tärnor och trälakvinnor samt genomborrar sig själf med ett svärd. Kvädet slutar med hennes storartade dödssång. Hon vänder sig till sina tärnor och bjuder dem följa med henne och Sigurd till Valhall. Därpå vänder hon sig till Gunnar, förutsäger Gudruns gifte med hennes egen broder Atle samt förutspår i korta drag så väl Gunnars som Atles och Gudruns slutliga, hemska öden. Till slut, i visorna 65-71, kväder hon sin sista bön, att Gunnar skulle bygga ett stort bål åt henne och Sigurd och därpå bränna alla, som fallit, så att de i en enda stor, väldig skara skulle draga in genom Valhalls guld-ringsglänsande portar. Det är i ljuset af detta Brynhilds storslagna slut, som man måste se det föregående af hennes bana, för att man skall fatta hela djupet af hennes väldiga karakter, säkert den på en gång skönaste och mest tragiska gestalt, som finnes skildrad i hela Eddadiktningen.

musik bj viking efter jag mot sedan kv mellan tredje joakim torbj michael d sigurd gudrun gustaf atle noter gunnars anna g carl l jan p daniel n inledningsvis roger k stefan j valhall sigurds gudruns poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 26: Den poetiska Eddan – Första kvädet om Gudrun

Play Episode Listen Later Mar 7, 2020 11:59

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Första kvädet om GudrunDenna, den mest rörande af alla Eddans sånger, står i poetisk skönhet och psykologisk sanning såsom ett mönster för alla tider. Ämnet är lika enkelt som gripande. Gudrun, en äkta nordisk kvinna i bedröfvelse, sitter sörjande öfver den döde Sigurd. Men hennes sorg är stum. Hon finner icke tårarnas lindring. Män och kvinnor, jarlar och konungadöttrar, gå fram att trösta henne, men utan påföljd. Kvinnorna tälja, för att dela hennes tankar, sina egna sorger, alt hvad de själfva svårast lidit. Men intet hjälper, förr än Gullrand, Gjukes dotter, lyfter täckelset från den döde Sigurd. Åsynen af den bleknade bryter då hos den kvalda på en gång tårarnas dam och tungans band, så att hon får gråta ut och i en strålande lofsång öfver den döde kan gifva sitt hjärta luft.Efter denna lofsång träder emellertid Gudrun å nyo in i lifvet, varder en annans maka och genomgår nya slitningar, såsom synes af de två senare kvädena om Gudrun och af kvädena om Atle.Såsom motsats mot Gudruns känslosamma men öfvergående sorg, framträder i slutet af denna dikt Brynhild, söndersliten, mörk och hemsk. För hennes sorg finnes ingen lindring, på hennes kval intet slut. Hennes ännu mer gripande sätt att sörja och dö skildras i sista hälften af Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane.Ett och annat uttryck i Gudruns klagan påminner om ställen i Sigruns sköna klagan öfver Hälge i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visorna 36-38.

men musik bj viking efter ett jag hennes tredje joakim torbj michael d sigurd gudrun gustaf kvinnorna atle anna g carl l jan p daniel n inledningsvis roger k stefan j gudruns poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 25: Den poetiska Eddan – Stycke av ett kväde om Sigurd

Play Episode Listen Later Feb 29, 2020 10:06

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om SegerdrifvaRedan uti inledningen öfver noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påpekas, att den händelse, som innehålles i denna dikt, nämligen Sigurds ridt upp till sköldborgen på Hindarfjället, valkyrians uppväckelse ur trollsömnen och hennes runosång, alldeles lika återfinnes äfven i Völsungasagan, men där med Brynhild till hjältinna i stället för Segerdrifva samt lyktande med en trolofning. Eddans uppfattning är högre. Segerdrifva är en valkyria, som med runosången skänker Sigurd underbar visdom, men aldrig Sigurds älskarinna. Brynhild åter bindes vid honom med kärlekens hela hängifvenhet. Dessa två, Segerdrifva och Brynhild, ursprungligen skilda, olika personer, hafva dock, såsom vi sett, redan tidigt sammanblandats och hopflutit till en. De måste dock skiljas åt, ty Segerdrifva har en gång älskat, innan hon stuckits med sömntörnet, och mellan henne och Sigurd uppstår ingen passionens låga. Brynhild åter, som strax bindes vid Sigurd, kan aldrig förr hafva känt kärlek till någon man. Det är således icke Segerdrifva och Gudrun, utan Brynhild och Gudrun, som äro de två kvinnor, hvilka stå såsom hvar andras motsatser på hvar sin sida om Sigurd, men båda lika fast bundna vid honom, medan Segerdrifva står skild från dem båda och är fri.Största delen af denna öfvervägande lyriska dikt upptages af Segerdrifvas runosång. Dessa märkvärdiga och dunkla visor, hvilka böra sammanställas och jämföras dels med slutet af Den Höges Sång, alt från visan 142, dels med visorna 61, 78 och 79 af Solsången, skildra, huru Odin är runornas öfverbringare till verlden, och huru han funnit dem genom att lyssna till talet från Mimes hufvud. Af detta tal har han fått veta, att de stå ristade på skölden framför skinande guden, på Ärvaks öra och Allsvinns hof o. s. v. Alla dessa hafva sedan skafts utaf och sändts, blandade uti det heliga mjödet, ut åt alla håll. De finnas därför bland Åsar, bland alfvar, några hos vise Vaner, några hos Midgårds mänskor. Som skriftecknens bruk, och runorna äro Nordens älsta skriftecken, måste förefalla de oinvigde såsom ren trolldom, är det lätt att fatta, att ordet »runa» hos de gamle dels kan betyda »skriftecken», dels »visdom», »hemlig kunskap», eller nära nog »trolldom», dels kan ega dessa båda betydelser hopblandade. Af denna ordets skiftrika betydelse förklaras det också, att Odin i Den Höges Sång än kan säga »så sjunger jag», än åter »så ristar jag» och i båda fallen underförstå »runor». Såsom af Eddans runosånger ses, uträttas med runornas hjälp väldiga ting; ty de frälsa från sorg och sjukdom, döfva svärd, häjda flygande pil, stilla storm och eld m. m. dylikt. Denna tro på runornas underbara trolldomsmakt har ej dött ut med hedendomen utan uppenbarar sin fortvaro i många nordiska folkvisor från Medeltiden. Liksom Odin i Den Höges Sång med runosång villar trollen, som sväfva genom luften, så att de fara vilse från sin vanliga hamn (gestalt) och från sina vanliga tankar, så lockar riddaren i medeltidsvisan näcken med harpospel och binder honom, så att han måste återgifva sitt rof; liksom Odin i Den Höges Sång säger, att han icke blott med runor kunde locka till sig en jungfru, om han ville, utan äfven med samma medel kunde kvarhålla hennes sinne fånget, så kastar »Ridder Stig» i den danska visan runor på »Regisse», konungens syster, med den påföljd, att hon måste följa honom dag och natt, i lif och död. Många andra drag, belysande hednatidens och medeltidens tro på runornas underbara makt, skulle kunna anföras, men detta ginge utöfver ändamålet med dessa förklaringar.

musik bj af viking dessa jag joakim torbj nordens den h michael d sigurd gudrun gustaf sols vaner mimes anna g carl l jan p daniel n inledningsvis medeltiden roger k stefan j midg sigurds poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 24: Den poetiska Eddan – Sången om Segerdriva

Play Episode Listen Later Feb 22, 2020 17:54

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Sången om SegerdrifvaRedan uti inledningen öfver noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påpekas, att den händelse, som innehålles i denna dikt, nämligen Sigurds ridt upp till sköldborgen på Hindarfjället, valkyrians uppväckelse ur trollsömnen och hennes runosång, alldeles lika återfinnes äfven i Völsungasagan, men där med Brynhild till hjältinna i stället för Segerdrifva samt lyktande med en trolofning. Eddans uppfattning är högre. Segerdrifva är en valkyria, som med runosången skänker Sigurd underbar visdom, men aldrig Sigurds älskarinna. Brynhild åter bindes vid honom med kärlekens hela hängifvenhet. Dessa två, Segerdrifva och Brynhild, ursprungligen skilda, olika personer, hafva dock, såsom vi sett, redan tidigt sammanblandats och hopflutit till en. De måste dock skiljas åt, ty Segerdrifva har en gång älskat, innan hon stuckits med sömntörnet, och mellan henne och Sigurd uppstår ingen passionens låga. Brynhild åter, som strax bindes vid Sigurd, kan aldrig förr hafva känt kärlek till någon man. Det är således icke Segerdrifva och Gudrun, utan Brynhild och Gudrun, som äro de två kvinnor, hvilka stå såsom hvar andras motsatser på hvar sin sida om Sigurd, men båda lika fast bundna vid honom, medan Segerdrifva står skild från dem båda och är fri.Största delen af denna öfvervägande lyriska dikt upptages af Segerdrifvas runosång. Dessa märkvärdiga och dunkla visor, hvilka böra sammanställas och jämföras dels med slutet af Den Höges Sång, alt från visan 142, dels med visorna 61, 78 och 79 af Solsången, skildra, huru Odin är runornas öfverbringare till verlden, och huru han funnit dem genom att lyssna till talet från Mimes hufvud. Af detta tal har han fått veta, att de stå ristade på skölden framför skinande guden, på Ärvaks öra och Allsvinns hof o. s. v. Alla dessa hafva sedan skafts utaf och sändts, blandade uti det heliga mjödet, ut åt alla håll. De finnas därför bland Åsar, bland alfvar, några hos vise Vaner, några hos Midgårds mänskor. Som skriftecknens bruk, och runorna äro Nordens älsta skriftecken, måste förefalla de oinvigde såsom ren trolldom, är det lätt att fatta, att ordet »runa» hos de gamle dels kan betyda »skriftecken», dels »visdom», »hemlig kunskap», eller nära nog »trolldom», dels kan ega dessa båda betydelser hopblandade. Af denna ordets skiftrika betydelse förklaras det också, att Odin i Den Höges Sång än kan säga »så sjunger jag», än åter »så ristar jag» och i båda fallen underförstå »runor». Såsom af Eddans runosånger ses, uträttas med runornas hjälp väldiga ting; ty de frälsa från sorg och sjukdom, döfva svärd, häjda flygande pil, stilla storm och eld m. m. dylikt. Denna tro på runornas underbara trolldomsmakt har ej dött ut med hedendomen utan uppenbarar sin fortvaro i många nordiska folkvisor från Medeltiden. Liksom Odin i Den Höges Sång med runosång villar trollen, som sväfva genom luften, så att de fara vilse från sin vanliga hamn (gestalt) och från sina vanliga tankar, så lockar riddaren i medeltidsvisan näcken med harpospel och binder honom, så att han måste återgifva sitt rof; liksom Odin i Den Höges Sång säger, att han icke blott med runor kunde locka till sig en jungfru, om han ville, utan äfven med samma medel kunde kvarhålla hennes sinne fånget, så kastar »Ridder Stig» i den danska visan runor på »Regisse», konungens syster, med den påföljd, att hon måste följa honom dag och natt, i lif och död. Många andra drag, belysande hednatidens och medeltidens tro på runornas underbara makt, skulle kunna anföras, men detta ginge utöfver ändamålet med dessa förklaringar.

musik bj af viking dessa jag ngen joakim torbj nordens den h michael d sigurd gudrun gustaf sols vaner mimes noter anna g carl l jan p daniel n inledningsvis medeltiden roger k stefan j midg sigurds poetiska joakim l allmogen

Avsnitt 23: Den poetiska Eddan – Sången om Fafne

Play Episode Listen Later Feb 15, 2020 17:54

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Sången om FåfneDenna sång, hvilken af Sv. Grundtvig räknas bland dem af Eddans kväden, hvilka hafva en öfvervägande lyrisk karakter, skildrar först, huru Sigurd gaf banehugget åt Fåfne. Sedan följer det långa samtalet mellan den dödssårade Fåfne och den segrande Sigurd. När Fåfne var död, skar Rägin ut hjärtat ur honom samt drack blod ur såret. Sedan bad han Sigurd steka Fåfnes hjärta på spett, medan han själf lade sig att sofva. Efter en stund ville Sigurd fresta, om hjärtat var stekt, men brände sig därvid i fingret, hvarför han stack detta i munnen. Men då han gjorde detta och sålunda fick Fåfnes hjärteblod på sin tunga, vardt han strax så vis, att han förstod, hvad foglarna sjöngo i träden rundt omkring honom. De uppmanade honom, såsom synes af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, att dräpa den falske Rägin och sedan uppsöka den förtrollade mön på Hindarfjället.Slutet af sången skildrar, huru Sigurd plundrade Fåfnes bo och lastade alt guldet på Grane.Völsungasagan och särskildt den i denna och föregående sång inneslutna delen af Sigurdssägnen, alt från svärdssmidningen och till Rägins fall, har, såsom professor Karl Säve, fröken I. Mestorf, m. fl. forskare nyligen ådagalagt, på flera ställen i Norden i en mycket aflägsen forntid gifvit anledning till konstnärliga försök af stor etnografisk och kulturhistorisk betydelse. De förnämsta i Sverige kända monumenten af detta slag äro ristningarna på:Göksstenen nära Näsbyholms gård uti Härads socken af Åkers härad i Södermanland och påRamsundsbärget i Sjövikshagen under Mora by i Jäders socken af Öster-Rekarne härad, också i Södermanland.Den sista af dessa ristningar, hvilken är fullständigast bevarad, innehåller eller antyder, på en yta af omkring 80 ☐ fot, sex olika handlingar eller uppträden ur sagan, nämligen:Uttern, Rägins och Fåfnes broder, hvars dråp gaf anledning till gudarnes fängslande och uppsökandet af Andvares guld, hvilket sedan med sin förbannelse spelar en så vigtig rol i hela fortgången af sagan;Rägin framför smedstädet, omgifven af smedsverktyg, nämligen hammare, dubbelbälg och tång, samt hållande med högra handen ett föremål (möjligen ämne till ett svärd) öfver elden, medan han med den vänstra skyler sitt bortvända ansigte, som om han hviskade åt någon. Denne någon kan vara Sigurd, med hvilken Rägin under smidandet talade;(Denna figur kunde i och för sig mycket väl vara Sigurd, som steker Fåfnes hjärta öfver elden och därvid brännande sig lyfter upp handen för att sticka det brända fingret i munnen, men då den motsvarande figuren å Göksstenen tydligen håller en hammare i högra handen, ger detta ökad styrka åt det antagandet, alt det är Rägin och ej Sigurd, som åsyftas.)Sigurd, nedifrån med sitt svärd genomstingande den i en lång orms skepnad framstälde Fåfne. Märkas bör, att Sigurd gräft en grop tvärs öfver den väg, på hvilken Fåfne plägade ringla fram, och att han, stående i denna grop, stack svärdet rätt upp genom Fåfnes kropp;De två foglar (denna sång nämner sju och Völsungasagan sex, medan en afbildning i Norge blott har tre), som sjöngo för Sigurd, då han stekte Fåfnes hjärta ;Rägins dvärgakropp och ett stycke därifrån hans afhuggna hufvud;Hästen Grane, bunden vid det träd, i hvilket foglarna sitta, och på sin rygg bärande Fåfnes skatt.Göksstenen innehåller i det närmaste samma ristningar, ehuru i råare teckning.Professor Säve, som af åtskilliga grunder antager, att dessa Sigurdsristningar gjorts omkring eller före midten af det elfte århundradet, framställer såsom gissning, att de personer, som i den långa ormens runeskrift nämnas såsom konstverkens upphof, hållit sig själfva för att vara ätteläggar af Sigurd Fåfnesbane, och att sålunda dessa minnesmärken skulle bevisa, att här midt i Svitjod funnits slägter, som räknat sina anor ända upp till Völsungarne. Om nu än denna tilltalande förmodan ej kan ledas i bevis, så är det dock visst, att dessa utförliga bildristningar, hvilka emellertid icke äro de enda af detta slag, som hos oss finnas, oemotsägligt styrka, att Sigurd Fåfnesbanes saga varit ända in i sina enskildheter känd här i Sverige vid den antydda tidpunkten, en omständighet, som, jämte många andra, starkt vittnar för vårt folks rätt att räkna sig som delegare i de poetiska skatter, som inneslutas i Eddans hjältedikt.Norge eger i träbildskärningarna på portalerna till Hyllestads och Veigusdals kyrkor i Sätersdalen, detta hem för uråldriga minnen, en räcka ypperliga, omkring 200 år yngre teckningar öfver nästan alldeles samma punkter af Sigurds sagan, som de, hvilka finnas på de svenska monumenten, och äfven Sönder-Jylland eger på ett granitblock, inmuradt i den 1¼ mil från staden Slesvig belägna kyrkan i byn Norder-Fahrenstedt, några bilder, en drake, en fogel och en man till häst, hvilka tyckas syfta på samma sägen.

men musik bj viking sverige efter sj denne jag norge norden sv professors sedan ngen joakim torbj michael d sigurd slutet gustaf karls jylland noter anna g carl l jan p daniel n grundtvig inledningsvis roger k stefan j grane fafner sigurds poetiska joakim l allmogen

53. Dackefejden blev det sista stora bondeupproret i Sverige

Historia.nu

Play Episode Listen Later Jun 5, 2019 51:00

Dackefejden som startade vid midsommar år 1542 är det största bondeupproret i Nordens historia. Upprorsmannen Nils Dacke organiserade ett överfall på Gustav Vasas fogdar söder om Kalmar. Upproret spred sig snabbt till andra delar av Småland.I november 1542 kontrollerade upprorsmännen större delen av Småland, södra Östergötland och Öland. Kungen Gustav Vasa tvingades att förhandla om stillestånd och den 8 november slöts ett avtal om en ettårig vapenvila. Men Gustav Vasa hade aldrig för avsikt att acceptera en upprorsman vid makten.Det fanns ett utbrett missnöjde med den ogudaktige kungen som hade drivit in kyrkans egendomar och infört ”det kätterska lutheriet”. Allmogen ville inte överge sina fäders tro. Att mässan numer hölls på svenska kritiserades med ”att ett spenebarn snart från en dyngvagn kunde vissla fram en mässa.”Gustav Vasa hade sedan han kom till makten stärkt statsmakten och effektiviserat skatteuppbörden. Många extraskatter tyngde folket. År 1541 lade kungen beslag på 370 kilo silver från småländska kyrkor. Nils Dacke kom från en småbondesläkt som bodde i både de sydligaste delarna av Södra Möre härad (Kalmar län) och i det angränsande danska Blekinge. Redan år 1536hade Nils Dacke dödat en fogde och levt som fredslös tills han betalade en bot på 200 riksdaler. Han blev ledaren för dackeupproret efter att han anfallit fogdar och en frälseman.I mars 1543 sårades Nils Dacke svårt i en strid med Gustav Vasa legotrupper när en kula gick igen hans båda lår. Dacke flydde och återupptog inte kampen mot Gustav Vasa förrän vid midsommar. Men kungamakten var för stark och Nils Dacke tvingades fly mot riksgränsen, men dödades några veckor senare. Upproret var nedslaget.Upprorsmän spårades upp förhördes under tortyr. Några avrättades och steglades medan andra fick sina gårdar beslagtagna och tvingades betala dryga böter.I avsnitt 53 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olle Larsson, dr i historia och lektor i historia vid Katedralskolan i Växjö som är aktuell med biografin Gustav Vasa – En furste bland furstar.Musiken i avsnittet är Claudio Monteverdis Quel Augelin Che Canta framförd av The Tudor Consort och utgiven under Creative Commons under Attribution 3.0 International License.Seeacast.com/privacyfor privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

men va att sverige sm sista attribution stora blev redan nordens international license kalmar musiken blekinge gustav vasa gustav vasas upproret dackefejden nils dacke olle larsson katedralskolan urban lindstedt allmogen

38: Svensk skola: 175 år av ofrihet. Del 2: 1842 års folkskolestadga

Mises Ljud

Play Episode Listen Later May 17, 2018 7:58

Även om det fanns liberala tankegångar om att alla barn skulle lära sig att läsa, skriva och räkna, handlade 1842 års folkskolestadga snarare om disciplinering av en allt större underklass. Jordbruksreformerna, alltså förbättringarna inom jordbruket, under första hälften av 1800-talet hade lett till att det fanns allt fler backstugesittare, jordbruksarbetare, torpare och inhysehjon. Dessa fattiga människor behövde tuktas, och eftersom hela samhället hade sekulariserats var den nya statsreligionen demokrati, därav att folk behövde ”demokratiseras”. Allmogen utgjorde ett hot mot den rådande ordningen och därför behövdes undervisning som syftade till disciplinering, underkastelse samt demokratisk och nationalistisk fostran. Del 2 av Rickard Dahlins artikelserie om den svenska skolan. Publicerades 2018-05-09: https://www.mises.se/2018/05/09/svensk-skola-175-ar-av-ofrihet-del-2-1842-ars-folkskolestadga/ Inläst av Simon Gustafsson

dessa svensk inl skola publicerades allmogen

Vårdträd, fornborgar och en småländsk utvandrare

Play Episode Listen Later May 4, 2018 32:16

I dagens avsnitt pratar vi vårdträd, totalitär kulturpolitik, fornborgar och utvandrarbrev från en småländsk emigrant.Ideologiseringen av kulturarvet:https://allmogen.org/ideologiseringen-av-kulturarvet-fortsatter/https://allmogen.org/ny-chef-historiska-museet/Artikel om vårdträd: https://allmogen.org/viktor-rydberg-om-vardtrad/Historiekartan: https://allmogen.org/karta/Uppläsare av utvandrarbrevet: Jon Nylander, ordförande vid Ludwig von Mises-Institutet i Sverige.Hjälp Allmogen levandegöra mer av vår historia och kulturarv, bli en av det här folkbildningsprojektets 1000 sanna vänner: https://allmogen.org/medlem/Swish: 123 223 34 27Bitcoin: 1PZCjeb4eixzqZYGJArsTDjLSbGHuJu5amFölj AllmogenInstagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/ Youtube: https://www.youtube.com/allmogenFacebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenFölj Daniel SjöbergTwitter: https://twitter.com/sjbrgFacebook: https://www.facebook.com/sjbrgInstagram: https://www.instagram.com/danielsjbrg/

sverige ludwig hj swish ludwig von mises uppl allmogen

Vårdträd, fornborgar och en småländsk utvandrare

Play Episode Listen Later May 4, 2018 32:16

I dagens avsnitt pratar vi vårdträd, totalitär kulturpolitik, fornborgar och utvandrarbrev från en småländsk emigrant.Ideologiseringen av kulturarvet:https://allmogen.org/ideologiseringen-av-kulturarvet-fortsatter/https://allmogen.org/ny-chef-historiska-museet/Artikel om vårdträd: https://allmogen.org/viktor-rydberg-om-vardtrad/Historiekartan: https://allmogen.org/karta/Uppläsare av utvandrarbrevet: Jon Nylander, ordförande vid Ludwig von Mises-Institutet i Sverige.Hjälp Allmogen levandegöra mer av vår historia och kulturarv, bli en av det här folkbildningsprojektets 1000 sanna vänner: https://allmogen.org/medlem/Swish: 123 223 34 27Bitcoin: 1PZCjeb4eixzqZYGJArsTDjLSbGHuJu5amFölj AllmogenInstagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/ Youtube: https://www.youtube.com/allmogenFacebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenFölj Daniel SjöbergTwitter: https://twitter.com/sjbrgFacebook: https://www.facebook.com/sjbrgInstagram: https://www.instagram.com/danielsjbrg/

sverige ludwig hj swish ludwig von mises uppl allmogen

Förtal och en utvandrad hälsing om sina plågoandar

Play Episode Listen Later Mar 10, 2018 24:52

Ett utvandrarbrev från en utvandrad hälsing, uppläst av en annan hälsing nu över 100 år senare. Plus, om förtalsattacken mot mig och Projekt Allmogen härom veckan.Uppläsare: Thomas von WachenfeldtHjälp Allmogen levandegöra mer av vår historia och kulturarv, bli en av det här folkbildningsprojektets 1000 sanna vänner: https://allmogen.org/medlem/Swish: 123 223 34 27Bitcoin: 1PZCjeb4eixzqZYGJArsTDjLSbGHuJu5amFölj AllmogenInstagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/ Youtube: https://www.youtube.com/allmogenFacebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenFölj Daniel SjöbergTwitter: https://twitter.com/sjbrgFacebook: https://www.facebook.com/sjbrgInstagram: https://www.instagram.com/danielsjbrg/

historia ett sina swish uppl allmogen

Förtal och en utvandrad hälsing om sina plågoandar

Play Episode Listen Later Mar 9, 2018 24:52

Ett utvandrarbrev från en utvandrad hälsing, uppläst av en annan hälsing nu över 100 år senare. Plus, om förtalsattacken mot mig och Projekt Allmogen härom veckan.Uppläsare: Thomas von WachenfeldtHjälp Allmogen levandegöra mer av vår historia och kulturarv, bli en av det här folkbildningsprojektets 1000 sanna vänner: https://allmogen.org/medlem/Swish: 123 223 34 27Bitcoin: 1PZCjeb4eixzqZYGJArsTDjLSbGHuJu5amFölj AllmogenInstagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/ Youtube: https://www.youtube.com/allmogenFacebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenFölj Daniel SjöbergTwitter: https://twitter.com/sjbrgFacebook: https://www.facebook.com/sjbrgInstagram: https://www.instagram.com/danielsjbrg/

historia ett sina swish uppl allmogen

Vad jag har sått, skall du i morgon skörda

Play Episode Listen Later Mar 2, 2018 25:33

Högläsning av Karin Boyes dikt "Till en okänd efterkommande" från 1922, plus eftersnack om "Sverige är ett rikt land", allmogens rätt till liv och egendom, och de djupa skogarna.Dikten i textform: https://allmogen.org/dikt/till-en-okand-efterkommande/Hjälp Allmogen växa, bli en av projektets 1000 sanna vänner: https://allmogen.org/medlem/Swish: 123 223 34 27Bitcoin: 1PZCjeb4eixzqZYGJArsTDjLSbGHuJu5amInstagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/Youtube: https://www.youtube.com/allmogenFacebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenVK: https://vk.com/allmogen

historia sverige hj swish lyrik poesi skall morgon dikten karin boyes allmogen

Vad jag har sått, skall du i morgon skörda

Play Episode Listen Later Mar 2, 2018 25:33

Högläsning av Karin Boyes dikt "Till en okänd efterkommande" från 1922, plus eftersnack om "Sverige är ett rikt land", allmogens rätt till liv och egendom, och de djupa skogarna.Dikten i textform: https://allmogen.org/dikt/till-en-okand-efterkommande/Hjälp Allmogen växa, bli en av projektets 1000 sanna vänner: https://allmogen.org/medlem/Swish: 123 223 34 27Bitcoin: 1PZCjeb4eixzqZYGJArsTDjLSbGHuJu5amInstagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/Youtube: https://www.youtube.com/allmogenFacebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenVK: https://vk.com/allmogen

historia sverige hj swish lyrik poesi skall morgon dikten karin boyes allmogen

Vårt fria ord

Play Episode Listen Later Feb 16, 2018 15:02

Högläsning av dikten Vårt fria ord från 1856, plus eftersnack om det fria ordet, yttrandefrihet, alternativa medier och lede fi.Dikten i textform: https://allmogen.org/dikt/vart-fria-ord/Hjälp Allmogen växa, bli stödmedlem: https://allmogen.org/medlem/Instagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/Facebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenVK: https://vk.com/allmogen

historia hj fria lyrik dikten allmogen

Vårt fria ord

Play Episode Listen Later Feb 16, 2018 15:02

Högläsning av dikten Vårt fria ord från 1856, plus eftersnack om det fria ordet, yttrandefrihet, alternativa medier och lede fi.Dikten i textform: https://allmogen.org/dikt/vart-fria-ord/Hjälp Allmogen växa, bli stödmedlem: https://allmogen.org/medlem/Instagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/Facebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenVK: https://vk.com/allmogen

historia hj fria lyrik dikten allmogen

Hustrun Sara blev änka och för alltid beroende av andras hjälp

Play Episode Listen Later Jan 8, 2018 24:12

Sara blev änka i unga år. Två av hennes barn fick stämplen "mindre vetande" och "trög". När hon sedan fick ett utomäktenskapligt barn blev hon för alltid beroende av andras hjälp. I det gamla samhället var det vanligt att en åldrande förälder skulle försörjas och tas om hand av sina barn. Men om barnet själv behövde tas om hand även som vuxen blev situationen annorlunda. Så blev det för Sara Persdotter som födde två barn som i kyrkböckerna kallades för "mindre vetande" respektive "trög". Och Saras tillvaro blev ännu svårare genom att hon i hela sitt liv blev övergiven av dem hon var beroende av, och som skulle kunnat innebära ett tryggare liv för henne. Sara föddes i Norge 1780 men växte upp i Arjeplogs församling. Familjen var nybyggare och på gården fanns flera generationer. Men när Sara var 11 år förändrades hennes tillvaron drastiskt då hennes pappa Per Jonsson lämnade och det fastän det var planerat att det var han som skulle ta över gården. Det berättar Ida Lejon som är ättling till en av Saras söner. - Per Jonssons föräldrar som äger nybygget hade skapat ett förgångskontrakt där det stod att Per skulle ta hand om sina föräldrar när de blev äldre och få ta hand om nybygget. Men eftersom Per stack skrev dom över kontraktet på dottern. Det blev Saras faster som tog över gården och i förgångskontraktet kan man mellan raderna skymta hur besviken fadern Jon Persson är över sonens svek. Såsom jag Jon Persson och min hustru Marta Olofdotter i Arieplog för wår sjukdom af ålderdomsbräckelighet skull sedan wår son Per Jonsson uphäfwit det med honom förr ingångna Contract och flyttat ifrån oss samt därigenom lemnat oss utan alla hielp nu icke lengre förmå uppehålla wårt nybygge. Altså återkalla wi hermed den öfwerenskommelse, som med wår son Per Jonnson skrivit, at han ingen rättighet derefter mera har at fordra. Samma år som Saras pappa försvann lämnade också mamman gården, och därmed hade familjen splittrats. Men Sara stannade kvar på nybygget fram till dess hon fyllde 18 och då tog tjänst som piga, först i Sverige och sedan i Norge där hon också mötte sin Anders Olsen. - Hans pappa var länsman och hade säkert en hög status i området. Sara och Anders fick fyra barn, men det äldsta barnet dog som liten. De andra barnen var Peder, Eva och Anders. Och när Anders, den yngste, föds 1811 står Anders som avliden i kyrkboken. Sara väljer då att flytta tillbaka till Sverige och Peder lämnas kvar i Norge. Hon har med sig Anders som är ett år och dottern Eva står noterad som "mindre vetande" och "vanvettig" vilket visar att hon har någon typ av handikapp, säger Ida Lejon. - Det kanske fanns en förhoppning om att hon skulle träffa en ny man i Sverige som kunde vara pappa till hennes barn, men så blev det ju inte. Sara träffade i och för sig en ny man, drängen Olof Isaksson från Björkholmen vars far var klockare och med det också han kommen från en väl ansedd familj. Sara och Olof får sonen Johan i september 1816 fastän de inte var gifta och i kyrkboken står den lille Johan noterad som oäkta. Men bara tre månader efter att barnet fötts gifter sig Olof med en annan kvinna och lämnar Sara ensam med de tre små barnen. Saras situation ansågs vara så svår att den togs upp på sockenstämman i Jokkmokk den 24 november, bara två månader efter att Johan fötts. Om utfattiga Norrska Enkan Sara Greta Pehrsdotter yttrade Allmogen, på Pastors gjorda ömma föreställningar, sig villig, att vid alla sammankomster nästkommande år, 1817, söka att en hvar, efter råd och tillfälle, stödja henne och hennes barn med lifvets näring. Saras försörjning blev nu hela socknens ansvar och hennes situation var verkligen eländig. För inte nog med att Olof hade bara övergett Sara. Hans nya kvinna var gravid när Sara födde sitt barn. Och kanske var det närheten till Olof och hans nya familj som gjorde att Sara valde att resa vidare trots pastorns goda föresatser att hjälpa henne. Sara och hennes tre små barn flyttade igen och i kyrkboken står det noterat att hon var ledig till äktenskap. - Det måste ha varit tufft och det fanns ju inget att falla tillbaka på. Hon flyttar till Sävast och fick väl hyra in sig i en stuga där hon stannar till sin död 50 år senare. Eva bodde hela livet med sin mamma och dog på fattighuset. Anders stämplades för stöld och med tanke på att de fick fattigunderstöd i så många år, fanns det inte medel att ta hand om alla, säger Ida Lejon. - Han ansågs inte heller kunna jobba bra och försvinner från hemmet. Lösa Drängen Anders Öström i Säfvast är född år 1813, at han genom sin vårdslöshet saknar tillbörlig Christendoms Kunskap och derföre icke begått herrans Nattvard. Han har altjemt drifvit omkring, är känd för både trög och oskicklig till arbete, hvarföre ingen vill taga honom i sin tjenst. Socknen bestrida honom försvar, med anhållan, at han måtte få plats vid något publiqt arbete. Ida har inte kunnat finna vart Anders tog vägen, men han verkar inte ha återvänt till sin mamma. Så kvar i stugan var Sara och hennes dotter Eva, som var stämplad som mindre vetande, och sonen Johan. Som husfattig, dvs de som hade bostad men saknade medel för uppehälle fick Sara pengaunderstöd och utsädeskorn från fattigvårdskommittén. Ida har sett att Sara fick mer underhåll ju äldre hon blev. Först 1859 började församlingen diskutera om de skulle upprätta en fattigstuga, och det var till den Eva flyttade när hennes mor Sara dog. Saras berättelse är alltigenom sorglig, men det fanns ändå en ljuspunkt i familjens liv, och det var sonen Johan som släktforskaren Ida Lejon stammar från. - Han hittade sig en tio år äldre hustru och fick fem barn, varav en av döttrarna är Idas anmoder. Han fick ett soldatkontrakt med ett eget torp med tillhörande mark och fick namnet Rolig. Förgångskontrakt I det här avsnittet av Släktband berättar Ida Lejon om ett så kallat förgångskontrakt. Förgångskontrakt innebar att ägaren till en fastighet skrev över fastigheten på en annan person, oftast en son, mot att den gamle ägaren fick bo kvar på gården i resten av sitt liv. Normalt fanns det i kontraktet stadgat till exempel hur mycket utsäde, spannmål, mjölk och ved som den gamle ägaren hade rätt till varje år. Samma slags eller liknande kontrakt kallades vid olika namn i olika delar av Sverige. Förgångskontrakt var namnet som användes i norra Sverige. I södra delen av landet var den vanligaste benämningen Undantagskontrakt och i vissa fall Födorådskontrakt. I Finland heter kontraktet Sytningskontrakt. De kallades mindre vetande", "fånar" och "idioter Saras dotter Eva stod antecknad som "mindre vetande" i kyrkoboken, en term som antyder att hon hade någon form av funktionsnedsättning. Och hon levde ju också hela sitt liv på fattighuset där hon dog 1878, 70 år gammal. Många barn vars föräldrar inte kunde ta hand om dom hamnade i fosterhem, men det var nog inte aktuellt för Eva eftersom hon sannolikt inte kunde bidra med arbete i en familj. Det säger Roger Qvarsell som är historiker och professor emeritus vid Linköpings universitet. -Det genomgående mönstret var att de som tog emot fosterbarn ville ha friska, starka och arbetsföra barn. Ofta hade fosterfamiljerna inga egna eller bara få barn och behövde den extra arbetskraft som ännu ett barn innebar. Det innebar att barn med olika handikapp bara mycket sällan blev fosterhemsplacerade. Istället blev de föremål för fattigvården i sina socknar. - I Evas fall fanns det ju faktiskt ett fattighus. Det var vanligt att det var de lite mer välbeställda socknarna som hade egna fattighus, annars blev fattighjonen hänvisade till så kallad rotegång eller liknande. Så det varierar kraftigt hur fattigvården är organiserad i olika delar av landet, säger Roger Qvarsell. När man råkar på personer som Eva i gamla arkivhandlingar kan man bli en smula förskräckt över terminologin. Hon kallades ju Mindre vetande annars ser man ofta benämningar som Fånig, Idiot och Sinnesslö användas, inte minst i husförhörslängderna. Men det gäller att inte lägga nutida värderingar på de där orden, säger Roger Qvarsell. - De där nedsättande värderingarna är en del av det historiska materialet, och vi kan inte avstå från att använda dem om vi vill förstå hur samtididen såg på människor med psykiska handikapp, säger han. - Fånig Stupid och Idiot var medicinska termer och de användes framför allt om dem som blev kvar på de hospital som långsamt omvandlades till sinnessjukhus från 1823. Då beslöt riksdagen att man skulle inrätta stora centralhospital bara för de som kallades sinnessjuka. - Men det fanns kvar personer som hade en medfödd svaghet och som man betraktade som obildbara. Den gruppen kategoriserades som fåniga, som var den mildare formen, stupid som var lite allvarligare och idiot, som var den allvarligaste varianten. - Benämningen idiot levde kvar hela 1800-talet, när man inrättade stora så kallade idiotanstalter för de med de svåraste utvecklingsstörningarna. Synen på personer med psykisk funktionsnedsättning har skiftat. Under upplysningstiden på 1700-talet ville man gärna tro att människan var bildbar och kunde lära sig saker utifrån sina egna förutsättningar. Men en bit in på 1800-talet börjar man att betona arvet mer, och då blev det avgörande hur skadan uppstått om den var medfödd eller förvärvad, - Vid mitten av 1800-talet konkurreras upplysningsidéerna om att alla är behandlingsbara ut av en mer pessimistisk syn på möjligheten till behandling. Med start i Tyskland skedde en uppdelning mellan dem som man såg som Obildbara och dem som var Bildbara. Man inrättade särskilda skolhem och liknande där de bildbara skulle få lära sig tillräckligt mycket för att kunna klara sig själva i någon mån. - De kunde få lära sig vissa hantverksyrken, kanske kunde de klara att bli konfirmerade. Det första skolhemmet av det här slaget inrättades på Nya Varvet i Göteborg 1868. Ända från slutet av 1500-talet och framåt så sker det en långsam förflyttning av ansvaret för de svaga i samhället, från familjen till det allmänna. Men den här utvecklingen gick långt ifrån spikrakt - när samhällsekonomin blev ansträngd, så fick familjerna rycka in igen- Den första gången staten går in med någon slags hjälp är i slutet av 1500-talet då sårade soldater fick en viss hjälp. På 1600-talet är det föräldralösa barn som första gången får stöd, och på 1700-talet är det de sjuka barnens tid. Under 1800-talet sker stora satsningar på sinnessjukvården. Familjeansvaret varierar över tid även i lagstiftningen. - Det stora bakslaget kom med fattiglagstiftningen 1871, berättar Qvarsell. Då lades huvudansvaret på familjerna igen, och skälet till det var att antalet fattiga i slutet av 1800-talet var så stort. Det fanns inga förutsättningar för de små socknarna att klara fattigvården. Det här var tiden då de svåra nödåren drabbade landet, den stora emigrationen gjorde att landet fick en ofördelaktig ålderssammansättning på landsbygden. De unga flyttade till städerna eller till Amerika och kvar blev gamla, sjuka och små barn, och det gjorde att fattigdomen ökade ganska kraftigt. Trots att det alltså fanns perioder då staten, samhället, av ekonomiska skäl var tvunget att dra tillbaka sitt ansvar för de svaga, så fanns ändå ett stort behov av att veta hur många människor som faktiskt var i behov av hjälp och stöd. Så, två gånger under 1800-talet så gjorde staten stora utredningar om fattigvården och i båda fallen kom det att handla ganska mycket om människor med olika funktionsstörningar. Första gången var 1826, då prästerna ombeds att rapportera hur många personer det fanns i deras socknar, som inte klarade sig på egen hand. De som redan var på olika institutioner hade man ju förstås koll på, men hur många som togs om hand av sina familjer, det visste man inte. - I slutet av 1800-talet gjorde undersökning nummer två och den var ännu mer väldokumenterad, och det var e undersökning av alla psykiskt sjuka och utvecklingsstörda som inte fanns på någon institution utan ute i socknarna. Den gången kom man fram till att det fanns 13 000 i hela landet. Den här undersökningen blir grunden för de nya institutioner som byggs upp, asyler och skolhem, för olika grupper. Man byter namn på dem vid flera tillfällen, från asyl till idiotanstalt, hospital och sinnessjukhus. - Dels ville man nog komma bort från den nedsättande stämpel som de här namnen innebär, men ibland har det också handlat om att verksamheten har ändrat inriktning och arbetssätt, och det har man velat markera genom att byta namn på institutionen, säger Roger Qvarsell. - Namnbytena markerar både att attityden redan har ändrats, men är också försök att aktivt påverka attityder gentemot de psykiskt sjuka. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Anders Wikström slaktband@sverigeradio.se

tv man men contract bj hans med idiots pastors amerika sverige av norge sl vid tyskland trots blev alltid dels mindre programmet alts samma hj lp olof saras idas ofta familjen peder andras normalt beroende uppl synen jokkmokk i finland jon persson per jonsson hustrun allmogen gunilla nordlund

Stolta smeder blev träskoadeln

Play Episode Listen Later Feb 3, 2014 24:34

Det finns några yrkesgrupper i det gamla Sverige som är lättare att både identifiera och spåra i våra arkiv än andra. En sån grupp är smederna som arbetade på landets många järnbruk genom århundraden. Det är lätt att tänka att smeder är lika med valloner, men de flesta smederna var faktiskt inte valloner utan kom från svenska och också tyska smedssläkter. När Ulf Spennare i Jörlanda räknar 12 generationer bakåt i rakt led på farssidan så hamnar han hos Mats Hansson Spännare, som var mästersmed på Ängelsbergs bruk i Västmanland. I sitt sökande efter uppgifter om Mats Spännare hittade han plötsligt en anteckning i ett gammalt rättegångsprotokoll. Mats Hansson Spännare återfinns i Ängelbergs bruks rullor första gången 1718. Då, samma år som Karl den tolfte dog borta i Norge, jobbade den 16årige Mats som kolgosse. Han arbetade sig uppåt i smedshierakin och blev till slut , 1735, hammarsmedmästare. Det är tre år senare, den 11 april 1738, som rättegången hålls, som hans ättling Ulf läst om. Den som är anklagad är Mats Spännares egen dräng Erik Månsson. Han hade stulit en järnstång ur ett förråd från sin bruksherre, kapten Söderhielm. Med järnet i handen smög han över ån till grannsmedjan, Stabäcks hammare, och där hade han bett en smed att kröka till järnet. Att stjäla järn var ett allvarligt brott, och inte alldeles enkelt att genomföra heller eftersom det dyrbara järnet var ordentligt inlåst. Men drängen Erik fann på råd. - Han hade sågat ett litet hål i ytterväggen och dragit ut sin tång genom det. Att han ville ha det krökt berodde nog på att det på så sätt skulle bli lättare att transportera. - Det var väl lite knepigt att få ner det i plånboken, skrattar Ulf. Det berättas att Erik behövde ha pengarna han kunde få för stången till att betala en gästgivarskjuts. Att skilja en bit järn från en annan låter ju som en knepig uppgift, men var i själva verket ganska enkelt. Järnet var stämplat så att man visste vilken smedja och vilken mäster som gjort det, men det fanns också andra sätt att förstå skillnaden på järn och järn. - De kunde se på järnets finhet varifrån det kom, berättar Ulf Spennare. Just det här järnet var fyrkantigt trekvartstum, och det gjorde att man visste att det tillhörde kapten Söderhielm på Ängelsbergs bruk. Under Rättegången försöker man finna en förklaring till varför drängen Erik gick till Stabäcks hammare för att kröka järnet. Man försökte leda i bevis att det inte var så konstigt, där var det nämligen ingen ordning på sakernas tillstånd. Det påstods att där tillverkades brännvis olagligt, och att det var allmänt rörigt och i oordning där. Kanske var det ändå inte så illa ställt med ordningen på Stabäcks hammare, för det verkar som att järnet förblev okrökt, trots allt. Mats Hansson Spännare blir inkallad till rätten som vittne, men han säger sig inte veta någonting om saken, men till slut blir ändå smeddrängen Erik Månsson dömd för stölden. I första skedet döms han till ett gatlopp, men straffet mildras senare till 4 par spö, dvs åtta piskrapp. Det var tillräckligt för att slå sönder en rygg. Ändå var det ett mildare straff än det som först utfärdades, då Erik Månsson dömdes enligt 49:e punkten i 1649 års järnbergsordning till gatlopp i ett varv. Ulf Spännares fru Marie är den som har gjort den mesta forskningen i de gamla dokumenten, och hon tycker sig se att Erik, trots det hårda straffet får en rättvis rättegång:, han är inte dömd på förhand. Vad som sedan händer med Erik vet de inte. Ulf Spennare har också hittat material i arkiven som gör att han varit tvungen att omvärdera sin egen bild av hur en smed på den här tiden såg ut. - Marie har hittat foton på senare män i släkten och de ser alla ut som jag – det är ganska små, seniga, starka envetna gubbar, skrattar han. Så bilden av den stora starka svartmuskiga smeden, den har jag fått göra upp med. Hammartingen Ulf Spennares ana vittnade i Hammartinget vilket var den rättsliga instans som fanns till just för smeder och andra som arbetade och levde inom bruken. Hammartingen är en viktig källa för den som vill veta mer om smeder. Ulf Berggren från Föreningen för smedsläktsforskning tycker att de här protokollen är en av de viktigaste källorna för den som vill forska om smeder. - Hammartingen var en speciell domstol för bergshanteringen. ”Bergstingen” var en mer generell term, som handlade om gruvhanteringen och liknande, men den del som handlar om smederna och bruken de hette Hammarting, berättar Ulf Berggren. - Man förde böcker över hammartingen i två exemplar vilket gör att det oftast finns åtminstone någon bevarad, fortsätter han. Det ena exemplaret finns idag på Landsarkiven och det andra finns på Riksarkivets i Bergskollegiums arkiv i Stockholm. Det senare finns tillgängligt på nätet via SVAR, som är riksarkivets web-institution. - Där finns dels vanliga domstolshandlingar, ganska ofta handlar det om smeder som sålde järn olovlig, men det är också mycket tvister mellan smeder och deras bruksägare, till exempel vid flyttningar. Reglerna sa att den nye brukspatronen skulle betala smedens gamla skulder när han flyttade, men det var inte alltid han hade berättat om sina skulder. - Det kunde givetvis ha legat i vägen så att han inte skulle få den nya anställningen, säger Ulf Berggren. Men hammartingsprotokollen är också en slags skråhandlingar där det skrivs in hur enskilda personer tar sig uppåt i hierarkin och får nya och viktigare positioner, ända upp till mästersmed och ålderman. Utbildningsgången var lång och därtill en smula hemlighetsfull, berättar Berggren. - Det var inte vem som helst som fick reda på hur det gick till att smida, utan ofta skrev de in släktingar. Yrket gick ju ofta i arv, så därför finns det ju stora smedssläkter, inte sällan med släktnamn, Allmogen vid den här tiden använde så kallade patronymikon, det vill säga, om far hette Anders fick sonen heta Andersson och dottern Andersdotter, men bland smedssläkterna var namnskicket ett annat. Man tog sig ett namn som sedan gick i arv till både söner och döttrar, ett släktnamn helt enkelt. Men bruket att tala om vem som var ens far det levde ofta kvar. Inte sällan ser man en blandning av båda namnskicken. Ulf Spännares anfader, till exempel, som vi hörde berättas om i början av programmet, hette ju Mats Hansson Spännare. För släktforskare idag innebär smedernas släktnamn att det ofta blir betydligt lättare att forska i arkiven. Ulf Berggren, från föreningen för smedsläktforskning tror att det finns flera förklaringar till att smedernas valde att ta sig särskilda släktnamn. Smedjorna var ju stora arbetsplatser som gjorde att det kunde bli svårt att skilja på folk, precis som förhållandet var inom armén. - Men sen var de också säkert inspirerade av vallonerna som ju hade släktnamn med sig när de kom till Sverige på 1600-talet, tror Ulf Berggren. Privata bruksarkiv Alla som arbetade på bruket bokfördes noggrant. I stora liggare skrev man in hur mycket de hade arbetat, vad de fick i ersättning och vad de hade tagit ut i form av mat och varor. Men bruken var privata och därför kan man idag inte vara säker att arkiven är bevarade eller öppna för allmänheten. I Surahammar får Släktband möjligheten att gå ner i ortens bruksarkiv tillsammans med Christina Sirtoft Breitholtz som är arkivchef från Arkiv Västmanland. Hon har fått låna nycklarna till källaren där alla gamla handlingar finns. Arkivet är ännu inte öppet för allmänheten och det finns hyllmeter efter hyllmeter av arkivmaterial som samlats under flera hundra år. - Det här är en skatt för de som vill hembygds- eller släktforska, och det vi jobbar på nu är att få det här arkivet tillgängligt för så många som möjligt, berättar Christina Sirtoft Breitholtz. De som jobbade på ett bruk, som ju är en industri, har stora möjligheter att hitta många dokument eftersom de skapade väldigt många noggranna handlingar för sin administration, berättar Christina Sirtoft Breitholtz. - Varje person som jobbade på bruket har på något sätt ett konto, och därför kan man hitta ett uppslag där det står vad exempelvis en smed fick i lön, vad han gjorde för att få lönen och vilka matvaror de hämtade ut. De äldsta handlingarna i Surahammars arkiv är troligtvis från 1700- talet. Christina Sirtoft Breitholtz tror att det kan finnas många arkiv som inte är tillgängliga och dolda likt det i Surahammar. Smedsforskaren Brage Lundströms anfader Nils Andersson Flodström En av de som ägnat många timmar i bruksarkiven är Brage Lundström från Västerås. Hans anfader Nils Andersson Flodström startade sin karriär som smed bara några mil norr om Surahammar. Nils var en ganska typisk smed både när det gällde den gängse karriärvägen men också för att han flyttade från bruk till bruk. - Hammarsmederna flyttade väldigt ofta. Jag kan tänka mig att det är ungefär som rekryteringen av en attraktiv yrkesman eller yrkeskvinna, säger Brage Lundström. Samuel Gustaf Hermelin startade ett bruk utanför Luleå som hette Selets Bruk. - Han rekryterade många smeder och masmästare från bruk i södra Sverige, och antagligen lyckades han intressera Nils att flytta upp till Luleå. De första som kom dit var masmästarna. Troligtvis var resan dit strapatsrik, berättar Brage Lundström, som försökt rekonstruera hans resväg. - Han måste ha endera på Arbogaån eller med häst och skjuts till Arboga. Därifrån tog de en Mälarjakt till Stockholm där de bytte till större fartyg, segelfartyg, upp till Luleå vilket tog en vecka eller så, berättar Brage Lundström. - Sen tog de sig längs Luleälven till bruket som ligger ett par mil från själva Luleå. Kan man då genom dokumenten se hur Nils var som person? Ja, han fick ofta gratifikationer för väl utfört smide, berättar Brage Lundström. - Och då var jag en gång till Uppsala för att forska och se om Nils var duktigare än de flesta andra smeder, så att jag skulle kunna skryta. Men det lyckades jag inte uttyda. Men det fanns en smed som fick väldigt lite pengar. - Jag tänke att han måste ha varit en dålig smed eller kanske lat. Men när jag tittade i Bruksinspektorns handlingar fann jag en post där 1 Riksdaler skulle betalas ut till den här smeden för sprit till "den sjuke smeden". Det visade sig alltså att han varit sjuk och fått sprit som medicin. Brage funderar och tänker att smederna nog på sätt och vis var livegna. - Men samtidigt var nog många av patronerna angelägna om att behålla personalen. Nils var gift med en tysk kvinna. Det som skiljer tysksmederna åt från vallonerna var att tysksmederna kom först. Gustav vasa rekryterade duktigt arbetsfolk från Tyskland som skulle kunna utbilda svenskarna. Den smidestraditionen kallas för Tysksmide och bruken var lite mindre, berättar Brage Lundström. När vallonerna kom senare var det en annan smidesmetod, bland annat var bruken mycket större och fanns framfrallt i Uppland och Värmland. Brage som forskat om smeder i många år tycker att, om bara arkivet finns kvar, är det intressantare att läsa om vad de tillverkade och vad de tog ut i mat osv. Bruksdisponenten och riksdagsmannen Lorichs från Bernshammar skriver; Befolkningens föda var även under normala år både enkel och enformig. Vad man stödde sig på var rågbrödet. Det var den grundläggande födan, och kunde något däröver anskaffas av så kallad sovel, så var det mycket bättre. Av trädgårdsprodukter voro rovor och rötter de vanligaste. Därnäst kom fläsket. Slaktgrisen har sedan långliga tider tillbaka varit en av de dyrbaraste tillhörigheterna i ett hushåll. Kött förekom även, måhända minst i bondehemmanen, som icke hade råd att avstå från förtjänsten av en eller annan försåld ko. Mjölk var däremot oumbärlig, men både grädde och smör voro lyxartiklar, likaså socker och kaffe, men dessa båda varuslags betydelse ökades år från år i stegrad progression. Däremot dröjde det ett gott stycke fram på det nittonde seklet, innan potatisen vann någon nämnvärd popularitet. Rättaren Ryd på Bernshammar berättade att det var svårt att få de gamle att äta potatis, som de misstrodde. De föredrog rovorna. - Det är svårt idag att sätts sig in under vilka förhållanden de levde. De bodde nästan hela veckorna i smedjorna och arbetade i skift. Verksamheten var i gång från måndag morgon till lördag eftermiddag. Nils blev 86 år gammal och i dödboken finns en notering om att han dog fattig. Träskoadeln Trots de hårda villkor som de allra flesta smederna levde under, anar man deras stora stolthet över sitt arbete. Och de kallades till och med för träskoadel. Namnet kom från de träskor de använde och som skyddade mot heta föremål på golvet i smedjan. Det berättar Ulf Berggren. Trots de hårda villkor som de allra flesta smederna levde under, anar man deras stora stolthet över sitt arbete. De kallades till och med för träskoadel. Namnet kom från de träskor de använde och som skyddade mot heta föremål på golvet i smedjan. Det berättar Ulf Berggren. - Träskoadeln, det var ett namn som sprang ur deras stolthet. De ansågs lika stolta som adeln trots att de gick i träskor – det var ju det enda de kunde ha på fötterna i de varma smedjorna, säger han. Smedjorna var inga ofarliga arbetsplatser. Framför allt var det många som brände sig, och som hade syn- och hörselskador. Många av dem fick lite pengar ur ämbetslådan. Det uppstod ofta konflikter mellan smederna och bruken om betalningen, berättar Ulf Berggren. Det var meningen att smederna skulle få ut minst en tredjedel av sin betalning i reda pengar, en summa som i bruksvärlden kallades för ”tredje”. Resten av betalningen fick han i varor, men Ulf Berggren har ofta sett i bruksarkivens avräkningsböcker att det blir lite si och så med de kontanta medlen. I avräkningsböckerna där man kan se om smeden och hans familj gick på plus eller minus. -Det är inte säkert att han själv alltid visste hur det låg till. Bruken skulle egentligen göra av avräkning varje år, men slarvade ofta med det, och då blev det svårt att veta hur mycket pengar varje smed hade gjort slut på. Arkivtips Jernkontorets bibliotek har gott om litteratur som handlar om verksamheten i gruvor och bruk. I biblioteket finns också en hammarsmedsordning från 1766 som noggrant berättar om hur hammarsmedjorna var organiserade.

man men hans stockholm med mj att sverige av inte jag norge sl nils mats tyskland trots kanske stab blev gustav andersson uppsala varje svar resten ulf framf lule berggren namnet arkivet brage erik m uppland reglerna arboga verksamheten ryd troligtvis bruken yrket stolta surahammar allmogen riksarkivets

Soldat med eller utan tvång

Play Episode Listen Later Oct 15, 2012 24:32

Under stora delar av 16- och 1700 talen var Sverige i krig och nästan alla med svenska rötter har en eller flera soldater i sina anor. Sättet att rekrytera soldater har skiftat genom historien, och metoderna har byggt på mer eller mindre tvång. Men på 1680- talet infördes indelningsverket som blev mycket framgångsrikt, kanske för att det byggde på frivillighet. Med jämna mellanrum kallades soldaterna till träning bland annat på Axevalla hed utanför Skövde. Och där finns också Björn Lippold som ägnat sitt liv åt forskning om indelta soldater och också byggt upp det Centrala Soldatregistret på nätet där man kan få hjälp att söka sina soldatrötter. - 1858 var det storläger här i Axevalla. Här bodde då 300 människor, men under några veckor kom uppemot 15 000 soldater från 14 regementen till heden, berättar Björn Lippold och blickar ut över den stora heden. Ute på heden fanns fler byggnader än idag, bland annat kungahuset som byggdes på 1700- talet. Där bodde kungen när soldaterna mönstrade vart tredje år. Det här är en av de finaste övningshedar som vi har kvar i landet. Många har vuxit igen, men inte den här! Litteraturen är full av berättelser om soldater som mot sin vilja tvingades in i det militära. Om unga män som supits fulla och som, utan att förstå det, skrivit på värvningspapper, vilket tvingat dem bort från hembygden till kriget långt borta. Men tvångsrekryteringar var faktiskt vanligare i länder som England och Preussen än det var i Sverige. I Sverige var tvånget länge av ett mera raffinerat slag. Mellan 1619 och 1680 plockades var tionde man till krigsmakten. Professor Lars Ericson Wolke vid Försvarshögskolan vet hur det gick till. -Vi vet väldigt väl hur man gjorde för källmaterialet är bevarat, säger Wolke. Från 1620 till cirka 1680 så förde prästen i socknen utskrivnings- och roteringslängder över alla unga män som hade fyllt 15 år. Ungefär vart tredje år hade man en utskrivning. Då kom en militär kommission till byn och alla män som stod i längderna skulle inställa sig. Man delade in dem i grupper om tio, varje tiomannagrupp kallades en rote, och ur varje rote plockade man ut en man till krigstjänstgöring, berättar Lars Ericson Wolke. -Det här innebar att alla män skulle mönstras och att vi alltså har namnen på dem från 1620. I rullorna finns en anteckning om vem som togs ut till soldat, och den personen går sedan att följa i de militära rullorna. Utpekandet av den av de tio i roten som skulle tas ut till krigstjänstgöring skedde genom att man ställde upp tio man framför utskrivningskommissionen. Militärerna pekade på den de ville ha i första hand, sannolikt den fysiskt mest lämpade. I det läget kunde böndernas förtroendemän, de så kallade sexmännen börja förhandla om vem som skulle skickas iväg. -Bönderna kunde alltid visa att ”om armén eller flottan tar några av mina söner så kommer jag inte att kunna sköta gården och då kommer jag inte att kunna betala skatt till staten”, säger Lars Ericson Wolke. Det fanns ett gemensamt intresse från staten och bönderna att inte skicka bondsönerna i krig. De som åtminstone i början skickades istället, var så kallat ”löskefolk” det vill säga unga män som inte hade jord att bruka. -De kunde sannolikt pressas av bönderna att ställa upp, säger Wolke. Men när krigen fortgick och utskrivningarna kom allt oftare så måste till slut också bondsöner gå ut i krig. De äldsta var de som blev kvar längst hemma, och Wolke har sett hur en del bönder själva går ut istället för sina söner kanske för att skydda dem från kriget eller rädda gården för framtiden. -För att bli soldat på 1600-talet var, om inte en dödsdom så i alla fall väldigt, väldigt nära. Lars Ericson Wolke har flera exempel ur arkiven som visar att det var si och så med frivilligheten inom den svenska 1600-talsarmén. Ett av den är från 1640-talet då de första svenska skeppen på väg till den svenska Delaware-kolonin i Nordamerika seglade ut från Göteborg. -Man har folk från hela riket med på skeppet Calmare Nyckel - det är stockholmare, örebroare, några kommer från Borgå i Finland och några engelsmän är med, äger Wolke. På vägen till Amerika stannar skeppet till i Friesland, och där noterar man i rullorna på ungefär var tredje sjöman att det står antecknat ”Förrymd i Friesland”. -De har stuckit iland när de har sin sista chans att slippa åka med till Amerika, och när var tredje man rymmer så är det ett tydligt bevis på att man inte ville följa med, säger Wolke. Den som blir rekryterad mot sin vilja blir i allmänhet en dålig eller i alla fall rymningsbenägen soldat, och de många rymningarna var ett viktigt skäl till att indelningsverket introducerades 1682. Det var visserligen dödsstraff på rymningar, men risken att dö i fält var också stor. -Resultatet blev att tusentals soldater rymde under 1600-talet, och man hade helt enkelt inte råd att förlora så mycket folk, säger Wolke. -Man ville ha ett system som inte kostade så mycket pengar, och det uteslöt legosoldater. Det skulle också vara pålitliga soldater, läs svenska och finska, och man ville frivilliga soldater, fortsätter han. -Och ska du få helt frivilliga individer så måste du ha ett lockbete. Det lockbetet blev soldattorpet med sin lilla markplätt. För de unga män som nu lät sig värvas som indelta soldater var oftast sådana som aldrig själva skulle haft råd att själva köpa eller ärva en egen gård. Och det nya indelningsverket fungerade. Björn Lippold har i de över 400 000 soldatakterna som finns i databasen sett hur villkoren blev för de indelta soldaterna. -Infanterisoldaten skulle ha ungefär ett halvt tunnland åkermark, en stuga som var 4 x 8 meter och som byggdes efter vanlig sed på platsen, stugan skulle ha ett fönster, sju stockar höga väggar på långsidorna, det skulle finnas en kammare där soldaten förvarade viktiga saker och ett fähus som var ungefär lika stort som stugan, berättar Björn Lippold. - Den 4 december 1682 antog Riksdagen förslaget om att kungen skulle göra frivilliga avtal med allmogen att sätta upp en armé, berättar Björn Lippold. Allmogen skulle själva slippa att gå ut i krig om de skaffade en soldat. Vart tredje år skulle det ske en generalmönstring av soldaten och även deras torp skulle synas. Vad var då en generalmönstring? Jo, berättar Björn Lippold, det var en mönstring i närvaro av en generalperson eller kunglig person. Där tittade man på soldaten, undersökte om de kunde skriva och läsa, marschera och använda sitt vapen. De ville också se om soldaten var kunnig i sitt upplärda yrke, ex som skomakare eller snickare. Om soldaten inte infann sig upprepade gånger kunde han bli avsked, och då var de även tvingade att flytta från soldattorpet inom tre månader. Rotens bönder hade med andra ord tre månader på sig att tillsätta en ny soldat till torpet. Om de inte gjorde det kunde de åka på en vakansavgift berättar Björn Lippold. Samma sak gällde om soldaten omkom, då hade hustrun tre 3 månader på sig att lämna gården med barn och allt. Och så berättar Björn Lippold den fantastiska historien om änkan vars man 1699 gick med Skaraborgs regemente till nuvarande Tyskland där han skulle ligga fredsvakt. 1710 får kvinnan besked om att hennes man omkommit i slaget vid Poltava. Hon var då tvungen att flytta från soldattorpet inom 3 månader. Till torpet kom en ny soldat som "konserverade" änkan, dvs gifte sig med henne. De fick två barn. 1718 gick den nye mannen ut i strid. I februari 1719 får kvinnan veta att även han omkommit. Nu förstod hon att hon måste flytta, berättar Björn Lippold. - Men det behövde hon inte. En ny soldat kom som också han konserverade änkan. 1721 var det sedan storläger på heden här bakom oss i Axevalla. Dit går hennes tredje man och träffar där på hans hustrus två före detta män. -Vem valde då kvinnan? Sista äktenskapet eller det första? Jo, berättar Björn Lippold, efter en massa skriverier blev det första äktenskapet som gällde. I ett soldatperiod föddes det 4, 6 barn under den här perioden vilket är något mindre än i vanliga familjer berättar Björn Lippold. Kanske berodde det på att de var borta men också att de fick lära sig familjeplanering. Hur populärt var det då att bli soldat? - Det var ett jättebra jobb i tider av arbetslöshet. Dessutom utbildades soldaterna till skomakare, skräddare, snickare och andra yrken som de kunde utöva när de inte exercerade eller var i strid. Soldaten blev också den store nyhetsbäraren eftersom han gick långt bort från socknen och fick höra om händelser från andra platser på jorden. Men det var inte alla soldater som var indelta och frivilliga säger Lars Ericson Wolke. Vid sidan av de indelta frivilliga soldaterna fanns också en värvad del, berättar han. De fick inga torp utan fick istället lön i pengar eller natura, och de bodde i städerna eller i fästningar. På det här sättet organiserades till exempel livgardesregementena och artilleriet. -Och i de förbanden var det ganska vanligt med tvångsrekrytering, förklarar Wolke. Det ser man därför att man i mitten av 1700-talet inrättade särskilda instanser, så kallade värvningskommissarialrätter där nyvärvade kunde klaga på att de blivit tvångsrekryterade. I de protokollen ser man hur unga män säger. Jag har blivit lurad, de söp mig under bordet och lurade mig att skriva på! Det här är det klassiska tillvägagångssättet som man använde sig mycket av i England och Preussen, förklarar Wolke. Det finns bara arkivrester av från dessa instanser, och de som finns ligger på Krigsarkivet i Stockholm. På Krigsarkivet finns de flesta handlingar som rör de svenska soldaterna oavsett om de är indelta eller inte. En bra ingång till att forska om de indelta soldaterna är att söka i det Centrala soldatregistret. Det registret blir ständigt större för runt om landet sitter en grupp personer och registerar de vanligaste uppgifterna i rullorna, eller registren. Varje dag svarar Björn Lippold på frågor om uppgifter ur arkiven och på kontoret i Axevalla får han varje vecka sprätta runt 100 brev med nya frågor. - Det är lika spännande varje gång, om jag kan hjälpa dem, berättar Björn Lippold när han sprättar upp ett av kuverten. Björn Lippold har i 29 år arbetat med Centrala Soldatregistret. Till en början var det länsbibliotekarien i Skara som bad honom att inventera de 2 700 soldattorp som finns i Skaraborgs län. Björn tänkte att det nog inte skulle ta så lång tid att hitta 2 700 soldater, men det de inte tänkt på var att indelningsverket fanns mellan 1685 och 1901, och att det i medeltal bodde 17 soldater på varje torp vilket blir runt 35 000 personer. Och då är inte officerare och musiker inräknade. Det blir uppemot 50 000 man. Trots att arkivhandlingarna ibland är torra och ibland knapphändiga kan enskilda öden få konturer och liv. Ett sånt är berättelsen om indelte soldaten Jon Frimodig som på 1750 talet inte mindre än två gånger blev tvångsrekryterad till den prussiska armen och hamnade mitt i krigets hetta. -Han åker iväg med sitt regemente till det Pommerska kriget mot Preussen 1757. De går iland i Stralsund i svenska Pommern och sen är man ute och slåss mot preussarna, men Jon Frimodig har otur och blir en av en ganska stor grupp svenskar som hamnar som krigsfångar hos den preussiska armén, berättar Lars Ericson Wolke. Preussarna var urtypen för ett land med en tvångsrekryterad armé där grundtanken var att soldaterna skulle vara räddare för sina befäl än för motståndarna i kriget. -Det var den metod man använde för att få dem att gå framåt, förklarar Wolke. För preussarna var det självklart att använda sina krigsfångar i striderna, och Jon Frimodig blev preussisk soldat som sattes in i strider mot Österrike. Men han lyckades fly till österrikarna, som skickad honom hem till sitt svenska regemente i Stralsund igen. Men redan efter två veckor så tas han för andra gången till fånge av preussarna. Han hade verkligen en magistral otur, kommenterar Wolke. På samma sätt som första gången lyckas Frimodig fly till österrikiska sidan, som återigen skickade honom till Stralsund och den svenska armén. Wolke berättar att det upprättades en egen rulla för Frimodig när han kom gång nummer två till Stralsund. -Det är mig veterligen den enda militära mönsterrulla som bara upptar ett enda namn. Jon Frimodig tjänstgjorde i Stralsund några månader innan han skickades hem till Sverige igen, men under den tiden släpptes han aldrig ens ut utanför stadens murar. Till sist kom han hem till sitt soldattorp där han levde ytterligare ett tiotal år. Man ser bilden framför sig av den gamle avskedade knekten som sitter i skenet av eldstaden och berättar för den yngre generationen, och man bara önskar att man kunde varit med och lyssnat, säger Lars Ericson Wolke. Länk till: Vill du veta mer kan du lyssna till:

man men england finland bj stockholm med delaware vem eller amerika dit sverige ett dessutom vid borg milit sista tyskland utan kanske soldaten mellan varje soldat vart ute wolke samma nordamerika resultatet ungef i sverige friesland riksdagen skara stralsund litteraturen poltava preussen pommern centrala lippold frimodig axevalla skaraborgs lars ericson wolke allmogen

Rik och fattig i Skåne