Podcasts about religionens

På söndag genomförs den andra valomgången i Turkiet, ett val som beskrivits som en folkomröstning om demokratin. Vid sidan om de politiska diskussionerna pågår en ideologisk kamp om vilket land Turkiet ska vara och hur landet ska orientera sig mellan väst och öst, mellan Europa och Asien och mellan islam och sekularism.Åsa Furuhagen har besökt den stora moskén Hagia Sofia, men också en helt nybyggd syrisk-ortodox kyrka i Istanbul."Att en kristen minoritet får bygga en ny kyrka i ett muslimsk land, det är unikt" säger projektledaren Kenan Gürdal.Åsa har också besökt Hrant Dink Foundation, där projektledaren Asli Yolcu visar hur de vill värna yttrandefriheten i Turkiet och berättar om hur de bland annat arbetar med att övervaka hatretorik i turkisk media.Olof Heilo, föreståndare för Svenska forskningsinstitutet i Istanbul medverkar i programmet, på plats från Turkiet.programledare: Åsa Furuhagenproducent: Anders Diamant

Gäst i det här avsnittet är David Thurfjell, religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. David är aktuell med boken ”En lockton i ödemarken”, som ur en rad olika perspektiv försöker belysa vad detta svårfångade fenomen som vi kallar för religion egentligen är för något. Det blir ett samtal om människans förmåga att besjäla världen, om längtan, om berättelsernas kraft, om tro och om religionens lockande obegriplighet.

Gäst i veckan podd är David Thurfjell, författare och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. I sin nya bok En lockton i ödemarken utforskar och upplöser Thurfjell gränsen mellan religiösa och sekulära uttryck. Trots att vi på rationell väg kan överblicka och förklara allt fler aspekter av tillvaron verkar religionen inte visa några tecken på att försvinna, varför är det så? Foto: Magnus Liam Karlsson Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hvordan skal vi behandle religion i dagens sekulære samfunn? Skal alle få tro på alt, uten innblanding? Den svenske teologen og samfunnsdebattanten Joel Halldorf mener at troen på det sekulære samfunnet uten religion er en utopi. 84 prosent av verdens befolkning er i dag religiøse.

Från ljusbärare i kyrkan till Frälsarkransen: Frågan är om någon har påverkat fromhetslivet i Svenska kyrkan så mycket som biskop Martin Lönnebo. Men hur ser egentligen hans teologi ut? Läsarpodden har läst "Religionens fem språk" och samtalar om teologi, vetenskap och mystiska erfarenheter.

Torbjörn Elensky är kritiker, librettist och författare: nu senast till Absolut text, en bok om hur språket i allmänhet och skriften i synnerhet formar vår värld. Framställningen bygger på anteckningar och reflexioner som Elensky gjort under mycket lång tid, jag egentligen hela sitt vuxna liv. Resultatet har också blivit rikt och brett med gott om historiska referenser. Religionens nära samspel med text, översättningarnas problem och möjligheter, vad makten att namnge betyder är bara några av de frågeställningar han tar sig an.

Kom med til 1700-tallets Danmark. Religionens tunge åg hænger over folkesindet og udskammer tidens letfærdige kvindfolk. Kom med til en tid med illegale aborter, spædbarnsdrab og love, der ikke virker efter hensigten.

I veckans avsnitt tar vi upp Trumps syn på rättsväsendet som ånyo aktualiserats den senaste veckan. Vi pratar om Högsta domstolens historiska livesändning och vad det handlar om. Men framför allt gräver vi på djupet i religionens roll i det amerikanska samhället och politiken. Som vanligt får ni veckans Trump och lite om bortglömda nyheter.

I veckans avsnitt tar vi upp Trumps syn på rättsväsendet som ånyo aktualiserats den senaste veckan. Vi pratar om Högsta domstolens historiska livesändning och vad det handlar om. Men framför allt gräver vi på djupet i religionens roll i det amerikanska samhället och politiken. Som vanligt får ni veckans Trump och lite om bortglömda nyheter.

Den pågående Coronapandemin slår hårt mot hela världen och påverkar människors liv i grunden. Men vilken roll har religionen i olika länder och hjälper eller stjälper den bekämpningen av viruset? Tacklar mindre sekulära länder än Sverige krisen på ett annat sätt än vad vi gör? Sveriges radios utrikeskorrespondenter Johan Mathis Sommarström i Mellanöstern,  Lotten Collin i Latinamerika,  Margareta Svensson i Sydeuropa, Kajsa Boglind i USA  och Samuel Larsson i Afrika berättar från sin områden om kovändningar från regimer, presidenter som hävdar att viruset inte smittar i kyrkan, och människor som tycker att Gud spelar för liten roll i krishanteringen. Edgar Mannheimer ger oss också en aktuell bild av hur Jerusalem påverkats av Coronapandemin. Programledare: Linda Thulin Producent: Antonio de la Cruz

Vi behöver mening och kanske är det därför som gud och religiösa former lever kvar i sekulär skepnad. Dan Korn reflekterar över ateister som predikar och andra former av sekulär tro. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I ett litet hörnhus vid Øster Farimagsgade i Köpenhamn hade min gamle vän Elias Levin en butik för sadlar, grimmor, hjälmar och annat en ryttare behöver. Han bodde på övervåningen. Jag var med där och firade hans åttioårsdag 1989. Elias var en av få danska judar som överlevt Förintelsen. De flesta lyckades ju, i september 1943, fly över Sundet till Sverige i en räddningsaktion genomförd av den danska motståndsrörelsen med den svenska regeringens och den tyske guvernörens tysta medgivande. Elias hade också rest till de små fiskebyarna vid kusten för att hitta en båt för att ta sig över till Sverige. Men de kom inte med någon båt första dagen och i stället för att hitta boende i fiskebyn ville hans pappa hellre åka hem. En granne såg när de återvände, ringde Gestapo och snart var de på väg till Theresienstadt. I krigets slutskede, när tyskarna inte längre förvarade de danska judarna i ett mönsterläger för att maskera vad de höll på med, skickades Elias till Auschwitz. Där blev Elias religiös. Det motsatta brukar vara mycket vanligare. Det var många religiösa människor som i lägren miste sin tro. Men för Elias var det tvärt om. Han berättade för mig att han kom från ett strängt religiöst hem, men själv var han måttligt intresserad före kriget. Men när han var i Auschwitz tänkte han för sig själv: Det som sker nu runt omkring mig är otroligt, så otroligt att det inte skulle vara möjligt om det inte fanns en gud som styr världen. Jag gillar inte hur han styr den nu, men jag kan inte förneka Gud. Psykiatrikern Viktor Frankl var också först placerad i Theresienstadt för att senare deporteras till Auschwitz. Efter kriget skrev han den kända boken Livet måste ha mening, där han argumenterar för att människor som kände att deras liv hade en mening hade lättare att överleva lägrens fasor. För de som mördades spelade det givetvis ingen roll om de trodde på livets mening, men för dem som med svält och sjukdomar slet med slavarbete kunde tron på livets mening vara skillnaden mellan liv och död. Frankl skriver: Vi som levde i koncentrationsläger kan minnas männen som gick genom barackerna och tröstade andra, som kunde ge bort sina sista stycken bröd. De må ha varit få till antalet, men de är tillräckliga bevis för att allt kan tas från en människa, utom en sak; den sista mänskliga friheten att själv välja sin inställning i varje omständighet, att välja sin egen väg. Det är inte bara för att överleva koncentrationsläger livet måste ha en mening. Den amerikanske psykologiprofessorn Clay Routledge menar att tron på något högre, vad det än är, gör oss till hälsosammare människor. Religionen ger livet mening. När vi väljer bort Gud ersätter vi därför Gud med något annat. Vi tror att det är modern rationalitet, men bak den fasaden lever ofta magi och skrock vidare, fast i annan klädsel. På 1990-talet kände jag en man som bodde i en omålad, fallfärdig gammal stuga i norra Västergötland. Han undslapp sig att han trodde på tomten. Alltså han berättade inte historier om att människor förr trott på tomten, utan han berättade att han fortfarande satte ut ett fat med gröt på julafton för att få tomtens välsignelse för det kommande året. Nästa dag var gröten uppäten, så nog fanns tomten alltid. Och han försvarade sin tro med att säga: Förr trodde folk på tomten, nu tror de på marknadskrafterna i stället. Men det krävs allt mer än ett fat med gröt för att blidka marknadskrafterna Den fransk-amerikanske litteraturvetaren och filosofen René Girard säger samma sak i boken Evolution and conversion. Nittiotalets tro på marknadskrafterna, säger Girard, har påfallande likheter med religiös tro. Precis som man tror på en allsmäktig gud trodde många att om marknaden bara får vara helt ostörd och oreglerad kommer allt att lösa sig till det bästa. Marknaden tillskrevs samma vishet och allsmäktighet som Gud. Trots att Girard genomskådade detta tyckte han att det var en bra lösning. Marknaden kräver sina offer, men jämfört med många andra samhällssystem krävde den fria marknaden förhållandevis få offer. På samma sätt kan man i dag se de uppenbara likheterna mellan religion och klimatångest. Det behöver inte alls innebära att man förnekar klimatförändringar eller är motståndare till försök till lösningar att man kan se att klimatet har intagit Guds roll. Det är en straffande, grym gud vi har att göra med, en som inte låter sig blidkas så lätt. Men klimatet tar emot offer i form av klimatkompensation och andra goda handlingar samt har en form av gudstjänst i form av skamkänslor och offentlig bikt för flygande. Klimatet har en profet i form av Al Gore och ett helgon i form av Greta Thunberg. Hon har till och med avbildats med helgongloria på en målning. När saker som detta kritiserats har det kallats för hån och kritikerna fått motta en reaktion som minner om forntida kättarförföljelser. Som sagt, man kan se dessa uppenbara likheter utan att för den sakens skull förneka klimatförändringar. Den brittiske filosofen John Gray menar att vi måste utgå från att livet inte har en mening för att verkligen kunna vara ateister. Nästan allt som kallas ateism är i själva verket monoteistisk religion i nya förklädnader, menar han. Det är en flykt från ett gudlöst samhälle in i det som ger tillvaron mening. I boken Seven types of atheism visar han på de uppenbara likheterna mellan religioner och sekulära ideologier. Dessa ideologier är tillkomna för att verkligheten skulle kännas för skrämmande om tillvaron saknade en kraft som ger ordning och någon form av rättvisa. I stället för Gud kallar vi den kraften naturen, utvecklingen, marknaden eller något annat. Ateismen letar alltså efter surrogat för Gud. Mänsklighetens utveckling har ersatt Guds styrande hand. Tron på att mänskligheten under historiens gång insett gemensamma mål är en sekulär form av den religiösa tron på frälsning. Gray kallar sig ateist, men propagerar inte för ateism, just därför att det propagerandet har uppenbara likheter med religiöst dogmatisk tro på en sanning, i dess mest bokstavstrogna form. Precis som evangeliska kristna tror man att världen blir bättre om alla tror som dem. Men historien lär oss att viljan att tvinga alla att tycka likadant i stället leder till de värsta konflikter. Nästan all form av religion, säger Gray, handlar inte så mycket om vad man tror på, utan mera om vad man gör. Samma sak borde gälla oss alla. Tänk på vad du gör och strunta i vad både du och andra tror på. Dan Korn, författare, debattör och utbildad rabbin

I det här avsnittet dyker vi in i känslornas roll för vår upplevelse av livet. Om vi förstärker våra positiva känslor, hur påverkar det oss? Jenny har varit på pilgrimsvandring genom Europas största nationalpark och fått känna på den Andalusiska kulturen på nära håll. Det blev tydligt hur kulturen skiljer sig åt och hur spanjorerna inte lägger band på sina känslor på samma sätt som svenskar.-Spanien vs. Sverige att KÄNNA sina känslor-Religionens enande roll i Andalusien-Våra känslor styr hela vår upplevelse av livet-Vikten av att testa sina drömmar!-Gör tidsbristen i vardagen att vi tackar nej till mycket?-Barnen och djuren är våra bästa förebilder!www.bluezones.comwww.shamandurek.comNimai Delgadowww.veganfitness.comwww.gamechangersmovie.comSÅ HÄR STÖTTAR DU VÅR PODCAST:1. Gå till www.jessicaisegran.com/gc-link-tree och donera till våra utgifter kopplade till produktionskostnader!2. Prenumerera där du lyssnar på oss!3. Skriv en recension på iTunes nu!Dela podden med en vän redan idag!VILL DU SÄGA HEJ TILL OSS, BOKA RETREATS ELLER LIKNANDE SÅ HITTAR DU OSS HÄR:Maila oss om du har idéer, frågor eller bara vill säga något trevligt :)Thegamechangerspodcast@gmail.comHitta podcasten på Insta:@TheGameChangersPodcastPå Facebook:The Game Changers PodcastVåra företag:jessicaisegran.com Om du vill boka yoga coach, privatlektion i yoga, meditation, coachande samtal eller coaching i att äta växtbaserat.Soulplanet.se Om du vill boka Reconnective Healing eller “Nå dina mål” med mental träning.Instagram@jessicaisegran@soulplanet_wellnessFacebookSoulplanet - Jennys sidaJessica Isegran - Jessicas sidaMusik:Werq by Kevin MacLeod (incompetech.com)Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0http://creativecommons.org/licenses/by/3.0/

Vilken plats har religionen i världens mest sekulära land? Och vilken är egentligen den kalenderhögtid som de allra flesta av oss samlas kring. Är det jul eller Melodifestivalen? Den som lyssnar får svar på det och väldigt mycket mer mellan himmel och jord. Avstamp för samtalet tar vi hos Nordiska museet och får lära oss om den kristna bakgrunden till något som väldigt, väldigt många av oss har hemma. I religionens namn – ett samtal om Sverige som ett kristet sekulärt land mellan David Thurfjlell som är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola och Eli Göndör som är fil. dr. i religionshistoria, forskare och författare knuten till tankesmedjan Timbro där han tar fokus på integrations- och religionsfrågor.  

Vi glädjer oss över att få arbeta med en lyssnarfråga. I det här avsnittet tar vi itu med en riktigt sorglig gammal klassiker: ”Alla krig är religionens fel” och världen vore så mycket bättre utan allt kaos som orsakas av religionen. Känner du igen det?För dig som är kristen finns det faktiskt bra svar att... Inlägget Lyssnarfråga: ”Är det inte religionens fel att vi har så många krig?” dök först upp på Till trons försvar.

De senaste åren har religionen åter gjort sig påmind i debatter om extremism, parallellsamhällen, klockringning och religiösa friskolor. Har Gud återuppstått? Är vi på väg mot ett postsekulärt samhälle? Vi bjöd in Joel Halldorf, kyrkohistoriker, Anna Bergström, forskare i global hälsa och ordförande Humanisterna, och Ivar Arpi, ledarskribent Svenska Dagbladet, till ett samtal om ateismen under 1900-talet och religionens roll i demokratin idag. Samtalet spelades in i Scalateaterns foajé. Under kvällen lanserade vi den brittiska idéhistorikern Peter Watson Den gudlösa tidsåldern. 

Lars Gyllensten var en stridbar författare, hård kritiker av svenskt kulturliv, ständig sekreterare och senare avhoppare från Svenska akademien. Ulrika Knutson saknar hans självprövande hållning idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sverige är de förströddas land man älskar så ljumt, man hatar så grunt, man glömmer så fort vad som varit. Så inleder Lars Gyllensten sina memoarer, "Minnen, bara minnen". Det är det elakaste någon skrivit om kulturlivet i vårt land, sedan Strindbergs "Det nya riket". Massor av profiler slätrakas här. Gyllensten lindar inte in någonting. Sture Allén, som efterträdde honom som ständig sekreterare i Svenska Akademien, kallas redan i innehållsförteckningen för "prestigelysten myglare". Det är det snällaste som står om honom. Tal i egen sak förstås. Kritiken på sin tid, år 2000, gillade det inte. För mycket malört. Men han ville ha grälen till hävderna, särskilt de i  Akademien. På sjuttiotalet fick Eyvind Johnson och Harry Martinson dela på Nobelpriset. Att Akademien valt att belöna två av sina egna väckte reaktioner. Hånet ledde på sikt till att Martinson tog sitt liv, menar Gyllensten, som lägger skulden på Olof Lagercrantz och Sven Delblanc. 1989 vägrade Akademiens majoritet att protestera mot Iran, för dödsdomen mot Salman Rushdie. Motsättningarna ledde till att Gyllensten och Kerstin Ekman lämnade Akademien, följda av Werner Aspenström. Såren har inte läkt. Allt detta nämns i boken "Den glömde Gyllensten", av Thure Stenström, professor emeritus i litteratur i Uppsala. För den som vill lära känna berättaren och filosofen Lars Gyllensten ges här ett utmärkt tillfälle. Thure Stenström var god vän med författaren, som gick bort 2006. Lars Gyllensten föddes i Stockholm 1921. Han utbildade sig till läkare, och debuterade 1946 med diktsamlingen "Camera Obscura". Den gavs ut under pseudonymen Jan Wictor, och Gyllensten skrev den tillsammans med medicinarkollegan Torgny Greitz på skoj! Syftet var att parodiera fyrtiotalspoesins svulstiga bildspråk: Evangelium i boudoiren dold bakom sängomhängen pormaskplockning baddning av ögonen med eau-de-cologne  Den store Erik Lindegren skrev att poetens "intelligens var obestridlig" och även om Lindegren blivit lurad, så hade han ju rätt. Gyllensten återkom snart som seriös fyrtiotalist under eget namn. Han skrev mer än fyrtio böcker, romaner och essäer. Och även om han är en utpräglat idéburen författare, så spritter det i stilen. Han växlar lätt mellan sval ironi och drömsk surrealism. Enkla, nästan rara bilder, där minnet ligger som ett skrumpet äpple i barndomens verandafönster, möter grotesk och äckel. Vad är jaget? En säck med kött och dunster. Båda är oroväckande familjära med Döden, har inga problem med att se sitt eget ansikte under kistlocket. Thure Stenström kallar Lars Gyllensten en i god mening pubertal författare, som inte räds de stora livsgåtorna, som han återkommer till i mer än ett halvt sekel. Vill man roa sig kan man hitta beröringspunkter med den några år äldre Ingmar Bergman, av alla. De tillhör verkligen samma generation. Som gymnasister läser de Schopenhauer, ser lyckan gå över i leda; Hjalmar Bergman är bådas husgud. Båda skildrar sin borgerliga barndom med stor sensualism, där de smyger mellan smultronstället och skuggorna. Båda är oroväckande familjära med Döden, har inga problem med att se sitt eget ansikte under kistlocket. Båda är ironiskt förtjusta i begreppet melodram, använder det ofta. I slutet av femtiotalet lodar Gyllensten och Bergman verkligen i samma vatten. Guds tystnad dånar i deras verk. Författaren Gyllensten har bättre grepp om politik och diktatur än regissören Bergman någonsin haft. Gyllenstens roman Senatorn från 1958 präglas av Sovjets intåg i Ungern -56. Men under kritiken av auktoritära system och politisk förvillelse ligger en existentiell troskris som liknar Bergmans filmer vid samma tid. Till råga på allt heter Senatorn Antonin Bhör, mot Bergmans riddare Antonius Block, i "Det sjunde inseglet". Senator Bhör vittnar: "Jag gjorde vad jag kunde för min gud, och jag hade det ganska bra med honom. Men sedan alltför länge känner jag inte igen mig i honom mer. Han har inte mina drag, och jag har inte hans." Antonin Bhör landar i samma förlust, intighet och språklöshet, som Antonius Block när denne bara ser tomhet och skräck i den döende häxans blick på bålet. Ur hennes ögon möter varken Gud eller djävulen. Detta är ett dilemma för den sekulariserade nutidsmänniskan också, menar Lars Gyllensten. Själv ateist går han gärna i närkamp med det kristna idégodset men inte med hätskhet som dagens ateistiska fundamentalister. Jag tror inte på Gud, men jag tycker om honom, säger Gyllensten. Oavsett tro är det viktigt att lära känna årtusenden av kristet tänkande, som på djupet gestaltat människans  erfarenhet. Han tycker att vi gjorde oss urarva när vi högg av förbindelserna med katolsk kultur, och skriver syrligt: "En ängslig puritanism, en pryd provinsialism har blockerat våra källflöden från 1500 år av kristet skapande". Och oavsett tro, en värld där människan är alltings mått är dömd att torka ut, menar Gyllensten. Religionens språk behövs för att förstå människan, för att formulera en etik och för att utmana döden, en annan av Gyllenstens pubertala ödesfrågor. Själv medicinare var Gyllensten stenhård mot naturvetare och teknologer. De fick minsann inga intellektuella fribrev. Gyllensten var också  socialdemokraten som hatade nyvänstern. Döden har verkligen länge gått vid hans sida, och det tyngsta avsnittet i Thure Stenströms bok heter just Samtalet med de döda. I en av Gyllenstens finast romaner, "Palatset i parken" från 1970, blir vi turister på besök i dödsriket, barndomen är ett slags Hades. Att minnas är att sällskapa med de döda. Och Gyllenstens livslånga  följeslagare är döda filosofer med stil. Som Montaigne, som prövar jagets gränser och lånar sitt motto av Sokrates; "Att filosofera är att lära sig dö". Gyllensten nöjer sig inte med den godmodige Montaigne utan söker upp hans motståndare hundra år senare, 1600-talstänkaren Blaise Pascal. Även han skeptiker och stor stilist, men frommare och strängare. Pascal föraktar oss alla för att vi flyr tanken på döden med lättsinne och trams. Märk väl, detta säger han i en tid då lättsinnet var gud vid Ludvig XIVs hov. Galanteri var påbjudet. Radikalpessimisten Pascal fräser åt de parfymerade perukerna i Versailles: "Sista akten är blodig, hur vacker komedin än är i övrigt. Man kastar jord på huvudet, och ajöss med alltsammans!" Med Pascal anser Gyllensten att den moderna människan ägnar sig åt andefattiga distraktioner i stället för att ta livet och döden på allvar. Och hon gör det med gräslig arrogans, skryter med sin rationalitet, slår sig för bröstet utan täckning. Själv medicinare var Gyllensten stenhård mot naturvetare och teknologer. De fick minsann inga intellektuella fribrev. Gyllensten var också  socialdemokraten som hatade nyvänstern. Men när han gisslar kapitalismen låter han lika ettrig själv. Han hade verkligen modet att pröva inte bara sina motståndare, utan också sina egna premisser. När man läser Gyllenstens artiklar från sjuttiotalet undrar man om inte den stora glömskan snart är på väg att spy upp honom, särskilt när han talar om ekologi och demokrati. Den moderna industristatens rovdrift på resurser är anti-human och hotfull, inte välfärdsskapande som vi tror. Och de västerländska demokratierna lämnar mycket övrigt att önska. Makten ligger i händerna på små politiska och ekonomiska eliter, och de gamla social-liberala formerna för demokratisk styrning hämmas av teknokrater. Så skrev Gyllensten 1974, och griper rakt in i dagens debatt om populismen och hoten mot demokratin. Så hur glömd är Lars Gyllensten egentligen? Hans enorma  lärdom avskräcker många, det är sant, och ibland kan den gamle häcklaren av fyrtiotalspoesin bli rätt svulstig själv. Och hans hatretorik kan gott få vila i frid. Man kan också lite hädiskt fråga sig om det inte vore lika bra att gå direkt på Montaigne och Pascal, utan att ta omvägen om Gyllensten. Men vad vi saknar av Lars Gyllensten i dagens intellektuella klimat är att göra samhällsdebatt till en personlig fråga, inte bara ett spel. Han hade verkligen modet att pröva inte bara sina motståndare, utan också sina egna premisser. I döda filosofers sällskap  rannsakade han vår civilisation och sig själv. Det känns inte alls gammalmodigt, snarare uppfriskande. Ulrika Knutson, journalist och författare Litteratur Thure Stenström: Den glömde Gyllensten. Artos & Norma bokförlag, 2018.

Finns det plats för religion och andlighet i det globala miljöarbetet? Vi har träffat Henrik Grape, handläggare för hållbar utveckling i Svenska Kyrkan. Han berättar dels om kyrkornas världsråd och hur samarbetet mellan de olika religionerna fungerar gällande klimat och hållbarhet, men han talar också om vikten av att tänka på det inre och själsliga i arbetet för en hållbar värld. Intro & outro music is used in non-commercial purpose only and all credits go to the artist and genius Alejandro Jodorowsky. Edit and mastering by our sound technician: Jonathan Jörnfalk

När den katolske prästen Krysztof Charamsa gick ut med att han levde i en homosexuell relation fick han sparken. Nu kommer han med en bok om sin tid inom Vatikanen. Hör Alexandra Sandels intervju. Hur personlig kan en präst eller imam vara på facebook? Finns det några gränser för hur personlig en präst eller imam kan vara på facebook, utan att det påverkar yrkesrollen? Hur kan det t ex påverka ett själavårdande samtal? Vilka avvägningar bör religiösa företrädare göra i sociala medier? Gäster är Camilla Lif, präst i Svenska kyrkan, och Kashif Virk, imam i Ahmadiyyasamfundet.Lesbiska missionärer i Västerbotten om förkunnelse och fördomar för hundra år sedan.Ett gammalt fotoalbum väckte nyfikenheten på villkoren för de kvinnor som för ett sekel sedan åkte runt i byarna och spred sin kristna tro. Nu har nyfikenheten förvandlats till en teaterföreställning, Missionären, och regissören Malin Hellqvist Sellén är vår gäst.Religionens roll i Uzbekistan efter diktatorns död.Han styrde landet med järnhand i 25 år, men i helgen begravdes president Karimov i hemstaden Samarkand. Men vad händer nu i Uzbekistan? Vad spelar religionen för roll för samhällsutvecklingen? Hör journalisten Torgny Hinnemo, som bevakat Centralasien i snart fyra decennier.Både religiös och sekulär ceremoni när Riksdagsledamöterna samlas.Vid Riksmötets öppnande nästa vecka kan alla inbjudna välja mellan att gå till kyrkan eller till en sekulär ceremoni. Det är första året som evenemangen är likställda. Men varför är det här viktigt? Frågan går till Christer Sturmark, ordförande för förbundet Humanisterna.

Var går egentligen gränsen för vad man får säga i religionens namn, och hur står det till med feminismen inom islam? Dessa två frågor står i centrum när Radiokorrespondenterna med Sveriges Radios Danmarkskorrespondent Samuel Larsson tar sig an den yviga danska religionsdebatten - där skärningslinjen mellan det traditionella och moderna och det sekulära och det religiösa - väcker känslor. Gäst i programmet är Magdalena Nordin, religionssociolog vid Lunds universitet som forskat på religionens plats i ett globaliserat och mångkulturellt samhälle.

Granskning av riksdagsmotioner om religionens roll i det offentliga rummet. Reportage av Simon Sarnecki om de flitigaste motionärerna, SD, och deras påverkan på övriga politikers inställning till gränsdragningar. Samtal med Thomas Strand, Socialdemokrat och Annika Eclund, Kristdemokrat, båda från Riksdagens utbildningsutskott. Nyheter i korthet med Maja Falkeborn Willner. Samtal med Christer Sturmark, aktuell med boken Upplysning i den 21:a århundradet. Krönikar från SRs Asienkorrespondent Margita Boström. Reportage från Sri Lanka ett år efter dödsskjutningarna efter militanta buddistmunkars attack mot muslimer. Reporter Ric Wasserrman. Info om nästa vecka.

Religionens betydelse för Rysslands agerande på Krim. Samtal med Elena Namli, professor i teologisk etik och Rysslandsstudier vid Uppsala Universitet. Svenska samer vill ha ett samiskt vårdcenter som tar in samisk världs- och livsåskådning i vården enligt nordnorsk modell. Reportage av Cecilia Josefson. Nyhetssvep med Julia Blomgren. Fransiskuseffekt i amerikansk politik och samhällsdebatt, men trots Påvens popularitet återvänder inte ex katoliker till kyrkan. Reportage av Petra Socolovsky. Krönika av SRs Nordenkorrespondent Jenny Sanner Roosqvist. Samtal med Mia Törnqvist, dramatiker som nu sätter upp sin senaste pjäs Intensiven på Stockholms stadsteater, en pjäs om de svåra valen kring liv och död på en barnintensivavdelning.

49 – antalet kommuner i Västra Götaland. Men 49 är också det antalet avsnitt som släppts av din favoritpodcast Kvack!. I det här programmet är Frida ute på grönbete, men vi fick lyckligtvis in illusionisten Daniel Karlsson, känd från SVT:s Den Itusågade Kaninen, som gästpanelist! I programmet snackar David om bombdåd, Henrik är mer inne […] See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Predikant Kjell Haltorp gir deg 10 minutter vitale ord fra Bibelen for dagen.