Podcasts about babij jar

"Specialenheder sammensat af folk fra Sikkerhedstjenesten og folk fra politibataljon N320, stod ved kanten af gravene. De skød folk ved at sigte mod deres baghoveder". Sådan berettede en tysk krigsfange i en retssal i Kyiv den 22. januar 1946. Han havde deltaget i massakren i Babij Jar i september 1941. I løbet af to dage blev 33.000 jødiske mænd, kvinder og børn skudt og dækket til i en enorm massegrav. Tyskeren indgik i en såkaldt 'Einsatz-bataljon', dvs. en lille mobil enhed, som rejste rundt i de tyskbesatte områder af Østeuropa og dræbte jøder før gaskamrene var taget i brug. Hvem var de folk, der trykkede på aftrækkerne? Hvordan var de organiseret? Og hvorfor er historien om de nazistiske dødsgrupper fortsat kontroversiel? Det er nogle af spørgsmålene i denne uges Kampen om historien, hvor Adam Holm taler med historiker og forfatter Simon Schultz van Engeland og lektor i tysk samtidshistorie Therkel Stræde. Musik: Adi Zukanovic.

1. og 30. september 1941 myrdede SS-Einsatsgruppe C, tysk politi og ukrainske hjælpere 33.771 sovjetiske jøder – mænd, kvinder og børn – med koldt blod. De blev alle skudt og efterladt i en slugt, der lå i udkanten af det nordvestlige Kyiv. Eftertiden husker ugerningen som Babij Jar-massakren, der blot var én blandt utallige forbrydelser som nazistiske massemordere fra flere forskellige korps under SS foretog i kølvandet på overfaldet af Sovjetunionen den 22. juli 1941. I begyndelsen udførte nazisterne Holocaust, dvs. folkemordet på Europas jøder, ved at skyde mennesker og begrave dem i massegrave, men med tiden udtænkte man og byggede dødslejrene med gaskamrene. Og denne uhyggelige udvikling skete netop på baggrund af nazisternes blodige første erfaringer med massenedskydninger af halvanden million jøder – i alle aldre - i Polen, Hviderusland og Ukraine. Gerningsmændene blev rekrutteret af den øverste leder af SS Heinrich Himmler og bestod af hårdkogte forbrydere, lejrpersonale fra koncentrationslejrene, men også af almindelige politifolk fra ordenspolitiet. I programmet medvirker historiker og journalist Simon Schultz van Engeland, der er aktuel med bogen ”Hitlers Dødsgrupper – Holocaust før gaskamrene”.See omnystudio.com/listener for privacy information.

I P1 Kultur hör vi dokumentärfilmaren Elena Rubashevska igen, som nu är i säkerhet i Polen. Vi berättar också om minnesområdet för massakern vid Babij Jar som skadades vid attacken mot tv-tornet i Kiev. Och så följer vi spåren de ryska oligarkernas pengar i konstvärlden. Dessutom om de läsningar som sker i Sveriges i solidaritet med Ukraina. BABIJ JAR MINNESMONUMENT ÖVER FÖRINTELSEN SKADAT I ATTACKVid ravinen Babi Jar dödades 34'000 judar av tyska armén under bara två dagar när nazisterna belägrade Kiev 1941. Igår skadades minnesplatsen vid den ryska attacken mot TV-tornet.LÄSNINGAR FÖR SOLIDARITETFörfattaren Daniel Gustafsson är konferencier vid en läsning som Svenska PEN och tidskrifter 20-tal anordnar i solidaritet med Ukraina.UKRAINSKA FILMAREN ELENA RUBACHEVSKA I SÄKERHETHur gick det för dokumentärfilmaren och filmkritikern Elena Rubashevska, som vi har följt här i P1 Kultur den senaste veckan? När invasionen inleddes lämnade hon regionen Donbass i östra Ukraina, där hon gjorde research till en dokumentärfilm, för att ta sig den osäkra vägen tillbaka till Kiev.DET HÄNDER MED OLIGARKERNAS KONSTBland alla sanktioner mot Ryssland uppmanas nu också till kulturell bojkott. Bland annat i ett ukrainskt upprop som manar till en total bojkott av rysk kultur och ryska kulturutövare.I det internationella konstlivet har ryska pengar haft stor betydelse under 2000-talet. Hur påverkas det av kriget i Ukraina?Programledare: Cecilia BlombergProducent: Måns Hirschfeldt

Pirminis atnaujintos Lietuvių kalbos ir literatūros programos projektas sulaukė didžiulės kritikos, todėl programos sudarytojų grupės vadovė Zita Nauckūnaitė paprašyta atsistatydinti. Kas toliau? Pokalbis su Švietimo, mokslo ir sporto ministre Jurgita Šiugždiniene.Kodėl nenorime prisiminti skaudžiausių dalykų? Apie mūsų atmintį mintimis dalinasi Sergejus Loznitsa, ukrainiečių režisierius, kurio filmas „Babij jar“ rodomas šiandien kino festivalyje „Scanorama“. Su režisieriumi Vilniuje susitiko Jolanta Kryževičienė.Daugiau nei pusė šimto partitūrų iš viso pasaulio – toks kūrinių kraitis, kuriuos Tarptautiniam Eduardo Balsio jaunųjų kompozitorių konkursui pasiūlė muzikai. Tai ir partitūros iš Australijos, Trinidado ar Brazilijos, JAV ir žinoma Europos. Geriausieji, atrinkti į finalą, nuskambės lapkričio 20ąją Klaipėdos koncertų salėje. Kuo paaiškinamas toks susidomėjimas konkursu Lietuvos pajūryje?Tradicinis antradienio žvilgsnis į kino muziką – Ievos Buinevičiūtės pasakojimas.Motinystė, migracija, lyčių pokyčiai visuomenėje – tai temos, kurios aktualios mokslininkei, šiuolaikinės literatūros tyrinėtojai, VU doc. Eglei Kačkutė-Hagan. Ji yra ir nuolatinė literatūros festivalio „Vilniaus lapai“ diskusijų moderatorė. Apie motinystę ir lygybę, migraciją ir literatūrą kalbamės rubrikoje „Be kaukių“ su šias temas tyrinėjančia mokslininke.Ved. Jolanta Kryževičienė ir Gabija Narušytė

Vor genau 80 Jahren ermordeten die Deutsche Wehrmacht und die SS nahe Kiew unzählige Menschen. Das war in einer Schlucht namens Babij Jar. Dass dieses Massaker und der Name Babij Jar nicht so bekannt sind, hat viel mit deren Geschichte zu tun.

Pagina 3 con Edoardo Camurri

Babij Jar. La Sinfonia n. 13 di Sostakovic e la poesia di Evtusenko

1941 richteten die deutschen Besatzer in der Ukraine ihr größtes einzelnes Massaker an Jüdinnen und Juden an. Allein am 29. und 30. September erschossen sie in der Schlucht von Babij Jar über 33.000 Menschen. Eine Stiftung sammelt nun die Namen aller Opfer. Von Sebastian Engelbrecht www.deutschlandfunkkultur.de, Interview Hören bis: 19.01.2038 04:14 Direkter Link zur Audiodatei

När ondskan härjar fritt i Gévaudan, ett stenkast från den påvliga välsignelsen, så kallar Frankrike in sina finaste och modigaste jägare för att stoppa den sadistiska mördaren som dekapiterar områdets kvinnor och barn.Men räcker det verkligen med mod för att överlista det monster som plågar människor och en nation för att förödmjuka den och tvinga den till underkastelse?Guernica,Oradour,Babij Jar,Katyń,Lidice,Sharpeville,Treblinka,Hanoi.Kommer även Gévaudan fogas in i raden över platser där våldet har triumferat?

Una puntata quella di oggi, con moltissima cultura, e con un sottile filo rosso che l'attraversa: quello delle minoranze. Minoranze che, ieri come oggi, non sono ai margini, ma al cuore della cultura o, meglio, delle culture europee. Dall'ebraismo dell'Europa orientale, fino a catari e bogomili, e ancora alla Turchia, dove il partito di Erdogan, l'AKP, ha subito la sua prima battuta d'arresto elettorale degli ultimi 17 anni, il tema delle minoranze attraversa tutta la nostra puntata (ma anche la nostra storia) fra tragedia e riscatto.Apriamo la prima parte di Kiosk per raccontare un mito ebraico che ha avuto una diffusione enorme: quello del Dibbuk. Dalla letteratura al cinema, dal teatro al fumetto, sono state moltissime le rappresentazioni di questo mito che ci riporta alla realtà dello schtetl, i villaggi a maggioranza ebraica dell'Europa centro-orientale spazzati via dal nazismo. Per raccontare questo mito, ma anche lo yiddish, lingua poco conosciuta che ha veicolato questa realtà e questo mito in diverse forme, abbiamo intervistato lo storico Vincenzo Pinto.Proseguiamo per raccontare un documentario che tratta un tema storico poco noto: le vicende dei Bogomili di Bulgaria e dei Catari dell'Italia settentrionale e dell'Occitania, i cui principi ispirati a un cristianesimo originario si diffusero dall'Europa balcanica fino a quella occidentale. Il film si chiama BOGRE - il viaggio di Bogomili e Catari nell'Europa del Medioevo. Ce ne ha parlato in anteprima il suo regista, Fredo Valla, che ha da poco terminato le riprese.Passiamo quindi a un libro straordinario, per qualità letteraria ed importanza storica: Babij Jar dello scrittore Anatolij Kuznecov, appena edito da Adelphi, per la prima volta in versione integrale. Un libro che ha avuto una storia travagliata di censure e che pone al centro della sua narrazione l'eccidio di Babij Jar, dove nel 1941 trovarono la morte in pochi giorni oltre 30.000 ebrei. Ce ne ha parlato uno storico di primissimo piano, Marcello Flores.Concludiamo parlando della Turchia, dove pochi giorni fa si sono tenute le elezioni amministrative. Un voto importante, perché in controtendenza rispetto agli ultimi anni. Per la prima volta, infatti, da che è al potere, il partito di Erdogan, l'AKP, sembra perdere sensibilmente terreno. Ha perso Ankara, Istanbul, e molte altre città, con scontri e proteste che sono finite nel sangue. Ne abbiamo parlato con Dimitri Bettoni, giornalista e ricercatore esperto di Turchia.PLAYLIST• Hichkas - Ye Rooze Khoob Miad | https://www.youtube.com/watch?v=gZY93u4M228• Moni Ovadia - Il valzer dei deportati (tratto dallo spettacolo Dibbuk) | https://www.youtube.com/watch?v=4duNpshdLC8• Djivan Gasparyan & Michael Brook - Dark souls | https://www.youtube.com/watch?v=UNV07cPTYJs• Chicago Symphony Orchestra - Symphony No. 13, Op. 113 "Babi Jar" | https://www.youtube.com/watch?v=uo8nS2EthOU• Aynur - Rewend | https://www.youtube.com/watch?v=jsLXaYG3puA

L'asse del male gioca il tutto per tutto E' di 61 morti e di quasi tremila feriti il bilancio provvisorio del sanguinoso massacro di ieri, lunedi' 14 maggio, a Gaza, quando l'esercito israeliano ha aperto il fuoco contro i partecipanti della Grande Marcia del Ritorno, indignati dalla decisione di Washington di trasferire l'ambasciata a Gerusalemme. Un gesto che offende miliardi di credenti cristiani e musulmani. Sette palestinesi uccisi erano sotto i 18 anni, inclusa una ragazza. Almeno 203 dei feriti sono bambini e 79 donne. 76 casi si trovano in lotta tra la vita e la morte e altri 54 in condizioni critiche. Una bimba di otto mesi e' morta soffocata dai gas lacrimogeni. Annunciati tre giorni di lutto. Il massacro di Gaza dice una cosa chiarissima: Israele è convinta di poter fare quello che vuole. La protezione statunitense è assicurata. La stampa occidentale, inclusa quella italiana, lascia fare. Immaginate solo cosa sarebbe successo se a Mosca, o a Teheran, si contassero decine di morti inermi. Altro che sanzioni! Saremmo già pronti ad alzare in volo i nostri missili, i nostri aerei della Nato. Saremmo alla mobilitazione generale, ovviamente in nome dei “diritti umani”. Invece i morti palestinesi sono la norma. O quasi. Ogni misura è superata. Il premier israeliano, Benjamin Netanyahu, parla di autodifesa, appoggiato dalla Casa Bianca, che ha addossato ad Hamas la piena responsabilità della morte dei palestinesi. Di tutt'altro avviso la Turchia, che ha accusato Israele, “Stato terrorista”, di genocidio, e gli Stati Uniti di complicità nel massacro. E, assieme al Sudafrica, richiama il suo ambasciatore da Israele, ma anche dagli Stati Uniti. E se Donald Trump ha definito quello di ieri “un grande giorno”, per il capo della diplomazia iraniana, Mohammad Javad Zarif, è un giorno di grande vergogna. La violenza a Gaza, così come il trasferimento dell'ambasciata Usa a Gerusalemme, sono stati condannati dal presidente francese, Emmanuel Macron. Il Kuwait ha chiesto che venga convocato oggi, martedi' 15 maggio, il Consiglio di sicurezza dell'ONU, mentre Zeid Ra'ad Al Hussein, alto commissario delle Nazioni Unite per i diritti umani, ha chiesto che i responsabili siano consegnati alla giustizia.UE, ancora sanzioni contro la RussiaSi allunga di cinque persone l'elenco di coloro, ora 155, che sono soggetti a misure restrittive per aver agito contro l'integrità territoriale dell'Ucraina. Colpevoli di aver partecipato all'organizzazione delle presidenziali russe del 18 marzo in Crimea, sono state aggiunte all'elenco ieri, lunedi' 14 maggio, dal Consiglio dell'Unione Europea. Per loro, congelamento degli attivi e divieto di ingresso nell'Unione. Il presidente ucraino, Petro Poroshenko, ha accolto con favore la decisione di Bruxelles, mentre Mosca si riserva il diritto di rispondere adeguatamente all'ennesimo atto ostile dell'Europa. Un disegno di legge sulla responsabilità penale per l'attuazione delle sanzioni occidentali in Russia è gia' stato presentato alla Duma di Stato. “Le nuove misure dell'Unione Europea rivelano ancora una volta il suo reale atteggiamento nei confronti della popolazione della Crimea, dei suoi interessi e delle sue aspirazioni”, ha dichiarato la portavoce della diplomazia russa, Maria Zakharova, che aggiunge: “dimentica degli alti principi della democrazia e dei diritti umani, Bruxelles si ostina a punire coloro che contribuiscono all'espressione della democrazia nella penisola”. Come osserva la Zakharova, l'aumento del tenore di vita in Crimea dopo il 2014 non da' pace a Bruxelles, soprattutto se paragonato con la situazione in Ucraina, i cui cittadini si sentono comprensibilmente ingannati da chi aveva promesso loro “un futuro radioso”.Berlino si accorge dell'antisemitismo in UcrainaIl console ucraino ad Amburgo, Vasilij Marushinets, e' stato ritirato per antisemitismo. Il contenuto antisemita dei post pubblicati su Facebook dal diplomatico ucraino, in cui giustificava l'Olocausto e il Massacro di Babij Jar, e' salito agli onori della cronaca il 12 maggio scorso grazie alle indagini condotte dal giornalista Anatolij Sharij. “Dichiarazioni inammissibili”, le ha definite il ministero degli Esteri della Germania. Dal social network di Zuckerberg, infatti, Marushinets esortava all'assassinio di ebrei, russi, ungheresi e antifascisti, tanto che, secondo Sharij, l'intelligence tedesca lo sorvegliava ormai da tempo. Il capo della diplomazia ucraina, Pavel Klimkin, ha dichiarato, e verrebbe da aggiungere “non senza un velo di ironia”, che “per gli antisemiti e per coloro che incitano all'odio etnico non puo' esserci alcun posto ne' in una societa' civile, ne' tantomeno al ministero degli Esteri”. “Condanniamo con forza qualsiasi manifestazione di antisemitismo, xenofobia e discriminazione”, ha aggiunto la portavoce del dicastero ucraino, Mariana Betsa, annunciando la sospensione del console e precisando che si tratta di “un caso isolato”. Piu' tardi, pero', si è scoperto che i post apertamente nazisti pubblicati da Marushinets ricevevano regolarmente dei “like” da alcuni suoi colleghi; tra questi, anche l'ambasciatore dell'Ucraina in Portogallo.Crisi finanziaria: torna la paura a Cipro Nonostante gli sforzi profusi in questi anni in Europa per ricapitalizzare le banche e per alleggerirne i bilanci dalla massa di crediti inesigibili e incagliati, continuano a sorgere nuovi problemi. Questa volta, a finire nei guai è una banca cipriota, la Cooperative Bank, seconda banca del paese, nata ottanta anni fa per concedere credito agli agricoltori. La banca è schiacciata da oltre sei miliardi di crediti inesigibili pari a circa il 60% dei crediti totali concessi ed è a forte rischio di entrare il crisi di liquidità. Il governo cipriota ieri ha rotto gli indugi e ha ricapitalizzato immettendo 2,5 miliardi di euro. Non solo, l'esecutivo ha deciso di farsi carico di ulteriori 7,5 miliardi di assets tossici ripulendone il bilancio e rimettendola immediatamente sul mercato per un tentativo di privatizzazione. Un vero salasso per le casse dell'erario della piccola isola mediterranea già provate negli anni scorsi dalla fortissima crisi bancaria che costrinse il governo ad effettuare un bail-in bruciando in una notte 9,4 miliardi tra azioni, obbligazioni e risorse sui conti correnti. Un fantasma si aggira per l'Europa: quello di una nuova crisi finanziaria.

L'asse del male gioca il tutto per tutto E' di 61 morti e di quasi tremila feriti il bilancio provvisorio del sanguinoso massacro di ieri, lunedi' 14 maggio, a Gaza, quando l'esercito israeliano ha aperto il fuoco contro i partecipanti della Grande Marcia del Ritorno, indignati dalla decisione di Washington di trasferire l'ambasciata a Gerusalemme. Un gesto che offende miliardi di credenti cristiani e musulmani. Sette palestinesi uccisi erano sotto i 18 anni, inclusa una ragazza. Almeno 203 dei feriti sono bambini e 79 donne. 76 casi si trovano in lotta tra la vita e la morte e altri 54 in condizioni critiche. Una bimba di otto mesi e' morta soffocata dai gas lacrimogeni. Annunciati tre giorni di lutto. Il massacro di Gaza dice una cosa chiarissima: Israele è convinta di poter fare quello che vuole. La protezione statunitense è assicurata. La stampa occidentale, inclusa quella italiana, lascia fare. Immaginate solo cosa sarebbe successo se a Mosca, o a Teheran, si contassero decine di morti inermi. Altro che sanzioni! Saremmo già pronti ad alzare in volo i nostri missili, i nostri aerei della Nato. Saremmo alla mobilitazione generale, ovviamente in nome dei “diritti umani”. Invece i morti palestinesi sono la norma. O quasi. Ogni misura è superata. Il premier israeliano, Benjamin Netanyahu, parla di autodifesa, appoggiato dalla Casa Bianca, che ha addossato ad Hamas la piena responsabilità della morte dei palestinesi. Di tutt'altro avviso la Turchia, che ha accusato Israele, “Stato terrorista”, di genocidio, e gli Stati Uniti di complicità nel massacro. E, assieme al Sudafrica, richiama il suo ambasciatore da Israele, ma anche dagli Stati Uniti. E se Donald Trump ha definito quello di ieri “un grande giorno”, per il capo della diplomazia iraniana, Mohammad Javad Zarif, è un giorno di grande vergogna. La violenza a Gaza, così come il trasferimento dell'ambasciata Usa a Gerusalemme, sono stati condannati dal presidente francese, Emmanuel Macron. Il Kuwait ha chiesto che venga convocato oggi, martedi' 15 maggio, il Consiglio di sicurezza dell'ONU, mentre Zeid Ra'ad Al Hussein, alto commissario delle Nazioni Unite per i diritti umani, ha chiesto che i responsabili siano consegnati alla giustizia.UE, ancora sanzioni contro la RussiaSi allunga di cinque persone l'elenco di coloro, ora 155, che sono soggetti a misure restrittive per aver agito contro l'integrità territoriale dell'Ucraina. Colpevoli di aver partecipato all'organizzazione delle presidenziali russe del 18 marzo in Crimea, sono state aggiunte all'elenco ieri, lunedi' 14 maggio, dal Consiglio dell'Unione Europea. Per loro, congelamento degli attivi e divieto di ingresso nell'Unione. Il presidente ucraino, Petro Poroshenko, ha accolto con favore la decisione di Bruxelles, mentre Mosca si riserva il diritto di rispondere adeguatamente all'ennesimo atto ostile dell'Europa. Un disegno di legge sulla responsabilità penale per l'attuazione delle sanzioni occidentali in Russia è gia' stato presentato alla Duma di Stato. “Le nuove misure dell'Unione Europea rivelano ancora una volta il suo reale atteggiamento nei confronti della popolazione della Crimea, dei suoi interessi e delle sue aspirazioni”, ha dichiarato la portavoce della diplomazia russa, Maria Zakharova, che aggiunge: “dimentica degli alti principi della democrazia e dei diritti umani, Bruxelles si ostina a punire coloro che contribuiscono all'espressione della democrazia nella penisola”. Come osserva la Zakharova, l'aumento del tenore di vita in Crimea dopo il 2014 non da' pace a Bruxelles, soprattutto se paragonato con la situazione in Ucraina, i cui cittadini si sentono comprensibilmente ingannati da chi aveva promesso loro “un futuro radioso”.Berlino si accorge dell'antisemitismo in UcrainaIl console ucraino ad Amburgo, Vasilij Marushinets, e' stato ritirato per antisemitismo. Il contenuto antisemita dei post pubblicati su Facebook dal diplomatico ucraino, in cui giustificava l'Olocausto e il Massacro di Babij Jar, e' salito agli onori della cronaca il 12 maggio scorso grazie alle indagini condotte dal giornalista Anatolij Sharij. “Dichiarazioni inammissibili”, le ha definite il ministero degli Esteri della Germania. Dal social network di Zuckerberg, infatti, Marushinets esortava all'assassinio di ebrei, russi, ungheresi e antifascisti, tanto che, secondo Sharij, l'intelligence tedesca lo sorvegliava ormai da tempo. Il capo della diplomazia ucraina, Pavel Klimkin, ha dichiarato, e verrebbe da aggiungere “non senza un velo di ironia”, che “per gli antisemiti e per coloro che incitano all'odio etnico non puo' esserci alcun posto ne' in una societa' civile, ne' tantomeno al ministero degli Esteri”. “Condanniamo con forza qualsiasi manifestazione di antisemitismo, xenofobia e discriminazione”, ha aggiunto la portavoce del dicastero ucraino, Mariana Betsa, annunciando la sospensione del console e precisando che si tratta di “un caso isolato”. Piu' tardi, pero', si è scoperto che i post apertamente nazisti pubblicati da Marushinets ricevevano regolarmente dei “like” da alcuni suoi colleghi; tra questi, anche l'ambasciatore dell'Ucraina in Portogallo.Crisi finanziaria: torna la paura a Cipro Nonostante gli sforzi profusi in questi anni in Europa per ricapitalizzare le banche e per alleggerirne i bilanci dalla massa di crediti inesigibili e incagliati, continuano a sorgere nuovi problemi. Questa volta, a finire nei guai è una banca cipriota, la Cooperative Bank, seconda banca del paese, nata ottanta anni fa per concedere credito agli agricoltori. La banca è schiacciata da oltre sei miliardi di crediti inesigibili pari a circa il 60% dei crediti totali concessi ed è a forte rischio di entrare il crisi di liquidità. Il governo cipriota ieri ha rotto gli indugi e ha ricapitalizzato immettendo 2,5 miliardi di euro. Non solo, l'esecutivo ha deciso di farsi carico di ulteriori 7,5 miliardi di assets tossici ripulendone il bilancio e rimettendola immediatamente sul mercato per un tentativo di privatizzazione. Un vero salasso per le casse dell'erario della piccola isola mediterranea già provate negli anni scorsi dalla fortissima crisi bancaria che costrinse il governo ad effettuare un bail-in bruciando in una notte 9,4 miliardi tra azioni, obbligazioni e risorse sui conti correnti. Un fantasma si aggira per l'Europa: quello di una nuova crisi finanziaria.

Am 22. April steht Michael Sanderling in der Philharmonie im Gasteig am Pult der Münchner Philharmoniker und dirigiert Werke von Beethoven sowie Schostakowitschs "Babij Jar"-Symphonie. Uta Sailer hat den Dirigenten getroffen und mit ihm über das Konzert und die Freundschaft zwischen seinem Vater - dem 2011 verstorbenen Kurt Sanderling - und Dmitrij Schostakowitsch gesprochen.

29 och 30 september 1941 mördade nazisterna nästan 34 000 judar i ravinen Babij Jar i utkanten av Kiev. Författaren Katja Petrowskaja har skrivit om sin familj som miste flera medlemmar i massakern. Författaren Katja Petrowskaja är född i Kiev men flyttade i slutet av 1990-talet till Berlin. 2014 slog hon igenom stort i Tyskland med sin debutbok "Esther kanske" som handlar om hennes judiska släkt och allt som gått förlorat under kriget och tyskarnas judeförintelse, inte minst i massakern i Babij Jar 1941.Till och med namnet på Petrowskajas gammelmormor har försvunnit på vägen. De enda överlevande släktingar som kommer ihåg gammelmormodern var så små att de bara brukade kalla henne 'babusjka' (mormor) och hörde bara sina föräldrar säga "mor" till henne. Så när Katja i boken frågar sin pappa vad hans mormor hette blir svaret: "Jag vet inte. Esther Kanske."Kulturredaktionens Fredrik Wadström har träffat Katja Petrowskaja och besökt Babij Jar som idag är en park i Kiev. Dessutom får vi följa med hem till författarens föräldrar och höra dem med egna ord berätta om saknaden efter de mördade familjemedlemmarna.Musiken i programmet är ur Dmitrij Sjostakovitj 13:e symfoni där Jevgenij Jevtusjenkos dikt "Babij Jar" ingår.Katja Petrowskajas bok "Esther kanske", som citeras i programmet, är översatt till svenska av Aimée Delblanc.

Svetlana Petrovskajas mormor var en av de 34 000 judar som mördades av nazisterna i Babij Jar 1941. Vår reporter Fredrik Wadström har besökt Babij Jar 75 år efter massakern. Den 29 september 1941 förde de tyska nazisterna över 30 000 judar till en ravin utanför Kiev. Där fick de klä av sig, lämna ifrån sig sina ägodelar, och sedan sköts de. I Fredrik Wadströms reportage möter du Svetlana Petrovskaja, den unga parkarbetaren Jana Lahuta och Leonid Finberg, chef på judiska centret vid ett av Kievs universitet.Poeten Adonis om sin kontroversiella bok Våld och islamVarför används religion för att motivera hänsynslöst våld? Och är det möjligt att modernisera islam? Adonis bok har väckt en stor och upprörd debatt. Vår reporter Alexandra Sandels har träffat den 86åriga poeten och religionskritikern. Hör också Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi, om vad han tycker är bokens styrkor och svagheter.Mordet på författaren Nahid Hattar vad händer nu i Jordanien?I förra veckan berättade vi om valet i Jordanien. Några dagar senare sköts den jordanske författaren Nahid Hattar till döds, på väg till en rättegång för att försvara att han delat en satirbild på facebook, som "förolämpat islam". Hör Nabih Bulos, korrespondent i Beirut för Los Angeles Times och själv född i Jordanien, om reaktionerna på mordet och vad det kan få för politiska konsekvenser.Etiskt kött går det att ta på allvar?Mat och klimat är en pågående debatt. Bör vi äta mindre kött för miljöns skull? Och blir världen bättre om vi äter ekologiskt? Nu finns det också "etiskt kött" i flera butiker, men vad i herrans namn är det? Reportage av Matilda Ljungkvist, och en litet startskott inför nästa vecka telefonväkteri på frågan: Är människor och djur lika mycket värda?

Violinisten Ludmila Spektor flydde 1978 från den starka antisemitismen i sovjetrepubliken Ukraina. Tyska nazister avrättade hennes farmor Berta Lea och 33 770 andra judar i Babij Jar 1941. Violinisten Ludmila Spektor flyr 1978 från Kiev i Ukraina, som då tillhör Sovjetunionen. Hon flyr till Köpenhamn med sin man och sin treåriga dotter Milena och hon flyr med anledning av den starka antisemitismen i sitt hemland. Ett par år senare blir hon fastanställd i Danmarks Radios Symfoniorkester. Hon stannar där i 34 år, tills hon pensioneras. 2014 ger Ludmila Spektor ut sin självbiografi Emigrant på livstid. Ludmila Spektor föds 1952 i Kiev. Både mor och far är judar. Sin högre musikutbildning får hon i Moskva. Året är 1941 - mer än tio år innan Ludmila Spektor föds. Det är en vacker septemberdag och Ludmilas farmor Berta Lea är ensam i sin lägenhet i Kiev. Plötsligt stormas dörren och in stövlar SS Einsatzkommando och tvingar Berta Lea att följa med. De tyska nazisterna för henne till ravinen Babij Jar en bit utanför Kiev. Namnet betyder Den gamla kvinnans ravin. Berta Lea är en av 33 771 judar, halva Kievs judiska befolkning, som den 29 och 30 september 1941 mördas av tyska nazister. I Babij Jar mördar de tyska nazisterna hundratusentals judar, romer, homosexuella, sovjetiska krigsfångar, partisaner och kommunister. Människor får klä av sig nakna, tvingas ned i ravinen, de får lägga sig på ännu varma lik och skjuts till döds med maskingevär. Småbarn begravs levande. Efter massakern fraktas 300 fångar från koncentrationslägret i Syretsk till Babij Jar för att gräva upp kropparna och råna dem på värdesaker. Kropparna bränns sedan på bål. Därefter krossar man benen i speciella maskiner och strör slutligen ut askan i Den gamla kvinnans ravin. Därefter blir även dessa fångar mördade av nazisterna. Dmitrij Sjostakovitj's 13:e symfoni heter Babij Jar. Ludmila Spektor spelar aldrig symfonin i Sovjetunionen. Inte ens vid den högre musikutbildningen. Första gången hon spelar den är med DR's symfoniorkester. -Den symfonin undveks, eftersom det handlade om judar. Och därför att ukrainare också var aktiva vid avrättningarna. Vi fick ingen information om förintelsen. -Det är en ohygglig symfoni, tycker Ludmila. Ämnet är ohyggligt och det hör vi i musiken. I programmet hör vi även Sjostakovitj's första violinkonsert med David Ojstrach. Den vackra första satsen är ett slags Requiem över de utrotade i Babij Jar. Under sina 26 år i Sovjetunionen upplever Ludmila Spektor  en mycket stark antisemitism. -I Sovjetunionen var jude en nationalitet, säger hon. Redan på födelseattesten stod det att vi var judar och om du var det på mors eller fars sida. Var du hel-jude, som jag, så hade du inte så många chanser i det sovjetiska samhället, förklarar Ludmila Spektor. De som hade en förälder som inte var jude hade större möjlighet att klara sig bättre i tillvaron. Då kunde du välja mellan att skriva jude eller sovjetmedborgare i dina papper. -Myndigheterna höll ögonen på oss. Överallt användes kvoter. Jude-procent kallades det. Myndigheterna bestämde hur många procent judar som fick komma in vid speciella utbildningar eller bli anställda vid olika arbetsplatser. -När jag efter gymnasiet skulle söka vidareutbildning som violinist berättade min mor, som också var musiker, att de endast tog in 2,3 judar på den skolan jag ville gå. Jag tänkte Herregud, vi judar är inte ens hela människor. Vi är komma något!, berättar Ludmila Spektor, som mycket riktigt inte kom in på skolan i Kiev. -Mamma övertalade mig att söka in vid musikskolan i en liten ort som heter Sumy, långt bort från Kiev. Den ligger på gränsen till Ryssland. Där fanns en bra judisk violinlärare vars judiske man var matteprofessor vid skolan. De två undervisade i Sumy eftersom jude-kvoten redan var fylld i Kiev. Ludmila var endast 16 år, kände inte en själ i Sumy och bodde under miserabla omständigheter under två år i en slags barack. -Hade jag inte varit med om detta så hade jag nog aldrig vågat fly från mitt hem, min familj och mina släktingar, konstaterar Ludmila Spektor. Jag visste att jag kunde klara mig under svåra villkor. Jag vågade emigrera och fly. Ludmila Spektor kom in på en högre musikutbildning i Moskva. I en liten obskyr konsertsal i Moskva hörde hon ett uruppförande av tonsättaren Sofija Gubajdulina, vars musik då var förbjudna i Sovjetunionen. Ludmila var 20 år och såg upp till Sofija Gubajdulina, som hon uppfattade som fantastisk, men ödmjuk och klart nedtryckt. Hon ville gärna gå fram till Sofija och tacka för den fina musiken. Men hon vågade inte. Orsaken var blyghet men även rädsla för KGB som alltid var närvarande vid dessa s a s hemliga konserter i Moskva. -Jag tänkte att jag är kvinna och jag är jude och jag behöver inga fler problem. Så jag höll mig tillbaka, berättar Ludmila Spektor. Många år senare möter hon Sofia Gubajdulina igen, denna gång i Köpenhamn då Danmarks Radios symfoniorkester skall spela tonsättarens symfoni Stimmen Verstummen, Röster som tystas. -Jag hälsar på tonsättaren. Hennes kompositioner spelas nu över hela världen. Hon ser lika beskedlig ut som i Moskva, men har mer självtillit och håller huvudet högre, säger Ludmila Spektor, som gav tonsättaren en guidad tur längs den vackra Strandvägen mellan Köpenhamn och Helsingør. Emigrant på livstid heter Ludmila Spektors biografi. Varför frågar jag? -Jo, jag är född emigrant eftersom jag föddes i ett land som aldrig betraktade mig som infödd, säger Ludmila Spektor. Jag var alltid främmande. Jag var varken ryss eller ukrainare. Jag var jude. Många, många släktingar och familjemedlemmar förintades under nazisterna. -Jag lever med en ständig rädsla att jag skall behöva fly igen, att mina barn eller barnbarn skall tvingas fly, emigrera. Så som det har varit i min familjehistoria. Jag är emigrant. Jag känner inte till något annat. Musiklista: Nahawand, improvisation Bashar Sharifa, cello SYMFONI NR 1 D-DUR Gustav Mahler Leif Segerstam/ Danmarks Radios Symfoniorkester CHANDOS007038, CHAN 9242 SYMFONI NR 13 B-MOLL OP 113 Dmitrij Sjostakovitj, Jevgenij Jevtusjenko Rudolf Barsjaj/ SergejAleksasjkin/ Kör-Akademi (Moskva)/ Kölner Rundfunk-Sinfonieorchester REGIS RECORDS025162, RRC 1102 KONSERT FOR VIOLIN & ORKESTER NR 1 A-MOLL OP 99 (77) Dmitrij Sjostakovitj, David Ojstrach/ Maksim Sjostakovitj/ New Philharmonia Orchestra(London) INTA GLIO017092, INCD 7241 UVERTYR OP 34 C-MOLL (ORIGINALVERSION FOR KLARINETT, PIANO & STRAKKVARTETT) Sergej Prokofjev Stepan Kos/ Tjeckiska Nonetten/ Vladimir Klansky PRAGA18323, PRD DSD 250216 DIVLJUS JA NA NEBO M Petrenko Anatolij Solovjanenko/Jakov Orlov/ Kievs Folkinstrumentorkester MELODIJA000412, C10-14471/72 PAPIROSN Judisk Trad Hermann Jablokoff Renata Biterman/ Estera Katz GASON RECORDS24041, CD 702 SYMFONI Stimmen Verstummen Sofia Gubajdulina, Gennadij Rozjdestvenskij / Kungl Filharmoniska Orkestern (Stockholm) CHANDOS007038, CHAN 9183 KONSERT FOR VIOLIN& ORKESTER NR 1 A-MOLL OP 99 (77) Dmitrij Sjostakovitj David Ojstrach/ MaksimSjostakovitj/ New Philharmonia Orchestra (London) INTA GLIO017092, INCD 7241

Violinisten Ludmila Spektor flydde 1978 från den starka antisemitismen i sovjetrepubliken Ukraina. Tyska nazister avrättade hennes farmor Berta Lea och 33 770 andra judar i Babij Jar 1941. Violinisten Ludmila Spektor flyr 1978 från Kiev i Ukraina, som då tillhör Sovjetunionen. Hon flyr till Köpenhamn med sin man och sin treåriga dotter Milena och hon flyr med anledning av den starka antisemitismen i sitt hemland. Ett par år senare blir hon fastanställd i Danmarks Radios Symfoniorkester. Hon stannar där i 34 år, tills hon pensioneras. 2014 ger Ludmila Spektor ut sin självbiografi Emigrant på livstid. Ludmila Spektor föds 1952 i Kiev. Både mor och far är judar. Sin högre musikutbildning får hon i Moskva. Året är 1941 - mer än tio år innan Ludmila Spektor föds. Det är en vacker septemberdag och Ludmilas farmor Berta Lea är ensam i sin lägenhet i Kiev. Plötsligt stormas dörren och in stövlar SS Einsatzkommando och tvingar Berta Lea att följa med. De tyska nazisterna för henne till ravinen Babij Jar en bit utanför Kiev. Namnet betyder Den gamla kvinnans ravin. Berta Lea är en av 33 771 judar, halva Kievs judiska befolkning, som den 29 och 30 september 1941 mördas av tyska nazister. I Babij Jar mördar de tyska nazisterna hundratusentals judar, romer, homosexuella, sovjetiska krigsfångar, partisaner och kommunister. Människor får klä av sig nakna, tvingas ned i ravinen, de får lägga sig på ännu varma lik och skjuts till döds med maskingevär. Småbarn begravs levande. Efter massakern fraktas 300 fångar från koncentrationslägret i Syretsk till Babij Jar för att gräva upp kropparna och råna dem på värdesaker. Kropparna bränns sedan på bål. Därefter krossar man benen i speciella maskiner och strör slutligen ut askan i Den gamla kvinnans ravin. Därefter blir även dessa fångar mördade av nazisterna. Dmitrij Sjostakovitj's 13:e symfoni heter Babij Jar. Ludmila Spektor spelar aldrig symfonin i Sovjetunionen. Inte ens vid den högre musikutbildningen. Första gången hon spelar den är med DR's symfoniorkester. -Den symfonin undveks, eftersom det handlade om judar. Och därför att ukrainare också var aktiva vid avrättningarna. Vi fick ingen information om förintelsen. -Det är en ohygglig symfoni, tycker Ludmila. Ämnet är ohyggligt och det hör vi i musiken. I programmet hör vi även Sjostakovitj's första violinkonsert med David Ojstrach. Den vackra första satsen är ett slags Requiem över de utrotade i Babij Jar. Under sina 26 år i Sovjetunionen upplever Ludmila Spektor  en mycket stark antisemitism. -I Sovjetunionen var jude en nationalitet, säger hon. Redan på födelseattesten stod det att vi var judar och om du var det på mors eller fars sida. Var du hel-jude, som jag, så hade du inte så många chanser i det sovjetiska samhället, förklarar Ludmila Spektor. De som hade en förälder som inte var jude hade större möjlighet att klara sig bättre i tillvaron. Då kunde du välja mellan att skriva jude eller sovjetmedborgare i dina papper. -Myndigheterna höll ögonen på oss. Överallt användes kvoter. Jude-procent kallades det. Myndigheterna bestämde hur många procent judar som fick komma in vid speciella utbildningar eller bli anställda vid olika arbetsplatser. -När jag efter gymnasiet skulle söka vidareutbildning som violinist berättade min mor, som också var musiker, att de endast tog in 2,3 judar på den skolan jag ville gå. Jag tänkte Herregud, vi judar är inte ens hela människor. Vi är komma något!, berättar Ludmila Spektor, som mycket riktigt inte kom in på skolan i Kiev. -Mamma övertalade mig att söka in vid musikskolan i en liten ort som heter Sumy, långt bort från Kiev. Den ligger på gränsen till Ryssland. Där fanns en bra judisk violinlärare vars judiske man var matteprofessor vid skolan. De två undervisade i Sumy eftersom jude-kvoten redan var fylld i Kiev. Ludmila var endast 16 år, kände inte en själ i Sumy och bodde under miserabla omständigheter under två år i en slags barack. -Hade jag inte varit med om detta så hade jag nog aldrig vågat fly från mitt hem, min familj och mina släktingar, konstaterar Ludmila Spektor. Jag visste att jag kunde klara mig under svåra villkor. Jag vågade emigrera och fly. Ludmila Spektor kom in på en högre musikutbildning i Moskva. I en liten obskyr konsertsal i Moskva hörde hon ett uruppförande av tonsättaren Sofija Gubajdulina, vars musik då var förbjudna i Sovjetunionen. Ludmila var 20 år och såg upp till Sofija Gubajdulina, som hon uppfattade som fantastisk, men ödmjuk och klart nedtryckt. Hon ville gärna gå fram till Sofija och tacka för den fina musiken. Men hon vågade inte. Orsaken var blyghet men även rädsla för KGB som alltid var närvarande vid dessa s a s hemliga konserter i Moskva. -Jag tänkte att jag är kvinna och jag är jude och jag behöver inga fler problem. Så jag höll mig tillbaka, berättar Ludmila Spektor. Många år senare möter hon Sofia Gubajdulina igen, denna gång i Köpenhamn då Danmarks Radios symfoniorkester skall spela tonsättarens symfoni Stimmen Verstummen, Röster som tystas. -Jag hälsar på tonsättaren. Hennes kompositioner spelas nu över hela världen. Hon ser lika beskedlig ut som i Moskva, men har mer självtillit och håller huvudet högre, säger Ludmila Spektor, som gav tonsättaren en guidad tur längs den vackra Strandvägen mellan Köpenhamn och Helsingør. Emigrant på livstid heter Ludmila Spektors biografi. Varför frågar jag? -Jo, jag är född emigrant eftersom jag föddes i ett land som aldrig betraktade mig som infödd, säger Ludmila Spektor. Jag var alltid främmande. Jag var varken ryss eller ukrainare. Jag var jude. Många, många släktingar och familjemedlemmar förintades under nazisterna. -Jag lever med en ständig rädsla att jag skall behöva fly igen, att mina barn eller barnbarn skall tvingas fly, emigrera. Så som det har varit i min familjehistoria. Jag är emigrant. Jag känner inte till något annat.

Das Massaker von Babij Jar bei Kiew im September 1941 war die größte Mordaktion, die von Deutschen während des Zweiten Weltkriegs in der Sowjetunion verübt wurde. Babij Jar ist gleichsam ein Synonym für die Massenexekutionen der SS-Truppen in der Sowjetunion geworden. Autorin: Julia Smilga

Das Massaker von Babij Jar bei Kiew im September 1941 war die größte Mordaktion, die von Deutschen während des Zweiten Weltkriegs in der Sowjetunion verübt wurde. Babij Jar ist gleichsam ein Synonym für die Massenexekutionen der SS-Truppen in der Sowjetunion geworden. (BR 2011)