Podcasts about klangen

#Berørt - Genkend klangen Prædiken af Sam Couper (Engelsk) Tekstlæsning: Apostlenes Gerninger (Acts), 8.

BERØRT: Genkend klangen | Joel's bog 3,1-4 | HCVP

BERØRT 2024: genkend klangen | Joh 20,19-23 | HCVP Credit til Sangild for at skrive og producere "genkend klangen", temasangen til årets berørt-konference i Aarhus Valgmenighed

In dieser Folge sprechen Alex und Mark über MMORPGs, die auf dem Papier super klangen, aber in der Realität komplett enttäuscht haben. Dazu zählen sowohl Spiele, die erschienen, als auch welche, die schon in der Entwicklung gescheitert sind.  Dabei geht es um die folgenden 5 Titel: EverQuest Next Tabula Rasa Swords of Legends Online WildStar Shroud of the Avatar MMO News erscheint jeden Donnerstag. Ihr könnt uns zudem eine E-Mail mit Feedback schreiben oder uns auf Twitter folgen: MMO News Alex Mark Oder unserem Discord beitreten.

En podcast om vokal av Hege Bjerk. Gjest i denne episoden er artist, produsent og låtskriver Tommy Fredvang. Podcasten "Syngedama?" er støttet av NOPA.

Welche Geräusche haben Dinosaurer gemacht? Haben sie gebrüllt, geschnattert, gegrunzt oder vielleicht sogar gezwitschert? Forscher versuchen genau das herauszufinden und sind sich bei einem ziemlich sicher: Die "Dinos-Sounds" aus Hollywoodfilmen sind alles andere als realistisch.

Was wir über Dinosaurier wissen, das erschließen wir uns durch die Überreste, die wir von ihnen finden – vor allem sind das Knochen, ganz selten gibt es auch Spuren von Haaren oder inneren Organen. Aber: Welche Laute haben die Saurier gemacht? Eine wissenschaftliche Spurensuche.

I Peenemünde vid Östersjöns kust tillverkade Hitlerregimen ohyggliga raketer. I dag är fabriken museum över ondskan. I maj 2022 gästades platsen av New York Philharmonic med världsartister. Peenemünde ligger på ön Usedom i norra Tyskland, 16 mil rakt söder om Simrishamn. I maj hölls en unik festival, en manifestation för fred, i öns gamla vapenfabrik, som efter järnridåns fall gjordes om till ett museum.En av de drivande var världsdirigenten Kurt Masur, som själv spelade en avgörande roll när Tyskland återförenades utan våld. Kurt Masur blev en hjälte, en institution, och många ville se honom som politiker men han valde musiken. Han ledde sedan en av världens mest ansedda orkestrar, New York Philharmonic i många år, men glömde aldrig Usedom.Kurt Masurs dröm var att orkestern någon gång skulle spela i Peenemünde. I maj 2022, sju år efter hans död, blev drömmen verklighet. Idel världsartister som Anne Sophie Mutter, Thomas Hampson och Jan Lisiecki spelade en noga vald repertoar tillsammans med den 106 personer starka orkestern.Platsen bär en förskräcklig historia, men musik har kraft att förändra också en fasornas fabrik som orkesterns första violinist Yulia Ziskel, själv med judiskt påbrå, uttrycker det: We really have to change the energy in this place and I think we did.En dokumentär från 2022 av Eva Sjöstrand.

Heute, am zweiten Weihnachtsfeiertag gibt es keine richtige Postkatze, eher einen ausgedehnten Weihnachstgruß. Und Weihnachten war, zumindest bei uns, ruhiger denn je.

Heute, am zweiten Weihnachtsfeiertag gibt es keine richtige Postkatze, eher einen ausgedehnten Weihnachstgruß. Und Weihnachten war, zumindest bei uns, ruhiger denn je.

Består livet av mer "och" än "men"? I veckans morgonandakter pratar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå, om det motsägelsefulla i livet. Livets motsatser stillhet och rörelse, död och liv, att tala och tiga. Susanne Dahl pratar i andakterna om att öva sig i att leva livet som mer och än men. Klangen från meditationsklockan bjuder oss in i tystnaden. Så sitter jag där, tillsammans med de andra och ensam med mig själv. I stillheten blir det som är, det som pågår i mig, plötsligt så tydligt. Att tankar kan vara så högljudda. Susanne Dahl i andakten Text Markusevangeliet 7:31-37 Musik Undone Òlafur Arnalds The fruits of silence Peteris Vasks, Voces8 Producent Helena Andersson Holmqvist liv@sverigesradio.se Moskit media för Sveriges radio Västerbotten

In this interview, I chat and connect with free-spirited Duco who has been living the Nomad life in Bali, he shares his journey from travelling around Europe living in a van finding the best surf spots, to building his business online from his laptop and helping others do the same.  Duco works with a fast-growing sustainable company called Enagic, which promotes innovate water technology - Klangen water. If you are wanting to become a digital nomad and would love to be location independent, work for a sustainable company, and earn a decent income, this is an insightful episode for anyone who feels the call to create the dream nomad life. Duco also shares the importance of drinking alkalised H20 for our whole immune system, as so many of us are acidic due to the water we drink, causing A LOT of our health issues. Duco shares the awesome benefits you receive when working for this company, this is an epic job as a young entrepreneur wanting to find freedom working online.  If you're interested in pursuing a career online, and fancy embarking on the nomad life, this episode will expand your mindset that anything is possible when you believe in it.  Loved talking to Duco, about building and working for sustainable brands, living a life of abundance, and freedom and of course surf is what inspires Duco to serve humanity on his Dharma Journey! How inspired are you to create a life of freedom?  Connect with Duco Flint: Instagram: @flyingflint Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCrrZprhaql703_jbDt8NmjQ Become a digital nomad: https://www.flyingflint.com/ Connect with Bryre Roots: Email: Bryre@bryreroots.com Website: Bryreroots.com Instagram: @Bryreroots Music by @ellearthur

"Andante", "Vintermusik" och "Stoft". Så heter pjäserna i Noréns 10-talstrilogi. Mikael Timm ser hur dramatikern som faktiskt älskade julen flyttar scenen längre ut i tystnaden. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen den 13 november 2019. En Norén-middag, en Norén-sommar, en Norén-jul. När en författares namn blir ett begrepp så behöver man inte fundera på om författaren är viktig. Den speciella form av erkännande som det innebär att få något uppkallat efter sig kan tyckas egendomlig när det gäller en författare som aldrig varit del av populärkulturen och inte sitter i diskussionspaneler eller skriver på kultursidorna, men Lars Noréns texter är så starka att hans namn blivit ett begrepp också för dem som inte läst en rad av honom. En julhelg när allting går åt helvete. När inte bara julskinkan bränns vid, utan även relationerna mellan rabiata släktingar fulla av lika delar hat och snaps. Ett begrepp som, trots att inte en enda scen i en Norénpjäs utspelas explicit under en julhelg och trots att Lars Norén själv enligt säkra källor älskar julen, har etablerats i folkmun som ett uttryck för en julafton där tomtens lösskägg är den minsta livslögnen. Ja, så definierar Riksteaterns nätlexikon begreppet Norénjul. Julscener eller ej. Noréns pjäser handlar om familjens sammanbrott, ett tema teatern utforskat sedan 1800-talet. Urbilden för det borgerliga familjedramat är Ibsens Ett dockhem, välkonstruerat, effektivt, som med god fart och skarpa repliker tar oss till slutscenen. Formmässigt är Noréns dramatik Ibsens motsats: ordmassor, nästan utan början och slut. Men så är det också ett annat samhälle som ger näring åt Noréns texter. Han skriver på gränsen till det postindustriella Europa det där alltfler människor hamnar utanför normaliteten ett tema som blir allt tydligare i Noréns sena verk. Ett skapande på gränsen alltså. Lars Norén är både modernist, i bemärkelsen formförnyare, och traditionalist i val av teman. Det brukar sägas att Norén debuterade som poet, vilket stämmer om räknar till utgivna verk. Året var 1963 men vid den tiden lär han också ha skrivit sin första pjäs även om den inte nådde publiken. Jag säger lär ha skrivit för trots att Norén i flera decennier varit en av Europas mest spelade dramatiker är han som privatperson osynlig och har inte givit många nycklar till sitt författarskap. Noréns första pjäser kom på 70-talet, själv minns jag Dramatens uppsättning av Fursteslickaren. Då hade jag sett tv-dramat Amala Kamala ett par år innan. Absurd och expressionistisk handlar den om två indiska barn som växt upp i djungeln, uppfostrade av vargar alltså samma tema som i Truffauts Vilden och Werner Herzogs Kaspar Hauser. I det politiskt rätlinjiga 70-talet var Noréns text särpräglad. När andra författare skulle ha granskat fakta (förmodligen är fallet med de två flickorna mer myt än verklighet) är hans text ett språng in i det inre mörkret. Fursteslickaren gick längre.  Pjäsen berättar om en kompositör, en påhittad elev till den verklige Carlo Gesualdo, madrigalernas mästare. Eleven ska skriva en opera som hyllar fursten som begått ett massmord. Mitt subjektiva minne är att jag var rätt ensam om att gilla uppsättningen. Aftonbladets Allan Fagerström skrev att uppsättningen borde läggas ned, P O Enquist kallade den för årets sämsta pjäs. Helt uppenbart gick Norén inte i takt med sin samtid. Jag uppehåller mig kanske för mycket vid mitt eget minne, men impulsen är svår stå emot efter att ha tagit del av Noréns trilogi från 2010-talet som kretsar kring minnenas upplösning, alltså döden. För om man inte minns vem man är finns man då? "Andante", "Vintermusik" och "Stoft" handlar alla om en grupp åldringar vars liv snart är slut. Trilogins första del utspelas på ett äldreboende med personal och besök av barn. I mellandelen, Vintermusik, är gruppen på någon form av gemensam resa i varmare land, förvirrade, uttråkade. Deras situation är fortfarande igenkännbar. I den sista delen, Stoft, är de åter vid en strand, kanske i Mellanöstern. De sitter bland cementblock, i fragment av en förgången värld som upphört i något krig. Personalen är försvunnen, utanför finns flyktingar eller är de änglar som skall föra åldringarna över till dödsriket? Två av dessa pjäser har regisserats av Norén själv, han har med tiden blivit en driven yrkesman. Regipraktiken i olika teaterhus har också påverkat hans språk. Den absurda humorn finns kvar. Replikerna sägs rakt ut, utan att skådespelaren bäddar för skämtet. Det bygger på att vi i publiken förstår smärtan under humorn. Det liknar Buster Keatons stumma komik och Becketts ordknappa humor. Både i de tidiga och sena pjäserna talar personerna förbi varandra ut i rymden där vi i publiken förstås finns. Men språket är numera direktare, det finns ingen listig dramaturgi, inget slut med svar. Men det är nog säkrast att inte dra för tydliga linjer mellan den sene och tidige Noréns verk. Norén har själv sagt att de 23 pjäser som finns utgivna i volymen Terminal har samma personer och händelser. Vissa skiljelinjer kan dock urskiljas. Först kommer de experimentella pjäserna som Fursteslickaren, sedan följer de borgerliga dramerna med hög igenkänningsfaktor som fick publiken att skratta åt sina egna tillkortakommanden. Och så kommer de sena pjäser, ibland kallade Terminalpjäserna, som 3:31:93 i vilka Norén återvänder till de marginaliserade existenser som finns i hans tidiga lyrik. NU finns alltså en fjärde akt präglad av drömmens klarhet. Hur nådde Norén dit? När Norén slog igenom med Modet att döda och Underjordens leende överlämnade han pjäser som inte var färdiga regissörer och dramaturger fick vaska fram manus ur ordmassorna. Norén var raka motsatsen till Eugene ONeill och andra amerikanska dramatiker som han beundrade. Idag är det tvärtom. Han skriver och regisserar med stor precision. De sena pjäserna är täta ordvävar där replikerna går i och ur varandra tills det nästan inte har någon betydelse vem som säger vad till vem. Det är monologer med flera stämmor, ett körverk. Klangen, associationsväven är än viktigare när handlingen är borta. I dessa pjäser har gestalterna inga namn. De delar identitet med varandra, eller rättare sagt: de glider utför tiden, in i tystnaden. Det är en slags Slutspel för att associera till Becket men mångtydiga. Norén har talat om sitt intresse för Swedenborg, framförallt dennes tanke att man kan ändra sig efter döden och flera av hans sena pjäser utspelas i ett personligt no mans land, mellan kropp och själ. Utplåningen är ett tema Norén varit inne på tidigare, ibland kopplat till ett livslångt intresse för Simone Weil och Primo Levis författarskap om koncentrationslägren. Det nya i denna trilogi är musikaliteten, i synnerhet i den avslutande delen Stoft. Rytmen understryks av Noréns regi som regissör är han tydlig, påfallande mån om att texten ska nå fram. Det är i hög grad dramatik post postmodernismen, där sammanhangen återstår att konstruera bland fake news, fakta, fiktion och filosofisk återanvändning. Vi åhörare får binda ihop tankarna, fylla i det som ätits upp av tiden. Och blir därmed delar av föreställningen. Norén har arbetat sig från marginalen de utstötta i den tidiga poesin till kärnfamiljen och så ut i periferin igen. Den som följt med på resan är kanske inte muntrare, men lite klokare, lite mer förlåtande. Mikael Timm, kulturredaktionen

Kim Småge, den originale krimdronningen, fyller 75 år i 2020, og vi feirer med et dobbeltarrangement under Trondheim litteraturfest. Småge vil åpne lørdagen på festivalen med foredraget “Kims krim - Trondheim som åsted”, før hun setter seg ned for bli intervjuet om forfatterskapet av forfatterkollega Toril Brekke. Kim Småge slo gjennom i 1983 med Nattdykk, som hun ble tildelt Rivertonprisen for. Mange krimbøker har fulgt denne, ikke minst de syv bøkene med Anne-kin Halvorsen som hovedperson. Småge har også gitt ut ungdomsromanen Interrail (1989), samt oppvekst- og miljøskildringen Koksbiter og trollsplint (1999). Hennes foreløpig siste roman er Dameroman m/menn fra 2016. Toril Brekke, som vil intervjue Kim Småge, debuterte som forfatter i 1976. Hun er kanskje mest kjent for sine historiske romaner, og er for tiden aktuelle med Klangen av frihet, den siste boka i hennes oppvekst-trilogi fra Oslo.

Viktor Alner & Erik Nyman diskuterar hur försäsongen hittills varit samt intervju med Brynäshistorikern Ulf Kriström och mycket mer!

Viktor Alner & Erik Nyman diskuterar hur försäsongen hittills varit samt intervju med Brynäshistorikern Ulf Kriström och mycket mer!

Viktor Alner & Erik Nyman diskuterar hur försäsongen hittills varit samt intervju med Brynäshistorikern Ulf Kriström och mycket mer!

Viktor Alner & Erik Nyman diskuterar hur försäsongen hittills varit samt intervju med Brynäshistorikern Ulf Kriström och mycket mer!

Prædiken af Olsen til gudstjenesten pinsedag.

Vad är ett eget uttryck, en egen röst i musiken? Hur manifesterar sig den egna rösten hos en tonsättare, en instrumentalist, en dirigent, sångare eller hos en operachef? Får alla ha en egen röst? I fem program handlar det om att ha en egen röst, ett eget uttryck, i musiken. Dirigenten Susanna Mälkki dirigerar världens främsta symfoniorkestrar och hon gör det utan pinne. Dirigentens egen musikaliska röst skapas genom att förbinda de olika stämmorna I en orkester. Klangen blir en slags vävnad, säger Mälkki. Tolkningen går genom min röst, min personlighet. Tonhöjd och karaktär, javisst, men även precision, intonation, omständighet, energi och vanor påverkar. När tiden upphör skapas den vackra balansgången mellan att driva orkestern framåt och att låta musiken hända. De grekiska filosoferna Platon och Sokrates förbjöd tonarter som uttryckte längtan eller klagan. Bl a det antika Greklands mixolydiska tonart som poeten Sappho skapat. Mångsträngade instrument som harpa ville man förbjuda, till förmån för entoniga flöjter. I det fundamentalistiskt och islamistiskt styrda Iran finns stenhård censur av kvinnliga sångröster. De får inte höjas offentligt. Det är omänskligt, anser censurerade iranska sångerskan Mahsa Vahdat, som vill få fundamentalister att vekna. Det är som att förbjuda kvinnor att skratta, att gråta och att andas - tillsammans med män. Över hela världen har kvinnliga röster en underrepresentation inom musiken, förklarar Marie Korpe, chef för Freemuse, Freedom of Musical Expression. Kvinnors låga musikaliska status har ofta inte religiösa orsaker utan kulturella och sociala skäl. Här finns många röster, som väntar på att få blomma ut! Vad är en egen röst, undrar singer-songwritern Edda Magnason. Min stämma förändrar sig ständigt även om min kärna är kvar. Jazzartisten Cæcilie Norby tar modigt ton på ny skiva med egna sångtexter till klassiker av tonsättare som Erik Satie och Maurice Ravel. De franska impressionisternas mood passar mitt uttryck, förklarar Cæcilie Norby. De skavanker du har i rösten är också det mest personliga. Dina erfarenheter och din ålder ger avtryck I din stämma.   Spellista: Phrase E Satie, Cæcilie Norby Cæcilie Norby m fl. Arabesque Sony     Before the mountains were born Borisova-Ollas, Victoria Mälkki, Susanna (dir), Sveriges Radios Symfoniorkester Inspelat Berwaldshallen 2008-03-14     Mystery Mahsa Vahdat, text & musik Mahsa Vahdat, sång Listen To The Banned Freemuse & Deeyah          HCD7249     Wuthering Hights Kate Bush, text & musik Kate Bush, sång     Drömde jag var hund Edda Magnason Edda Magnason, m fl Caprice CAP 21812     Boats Edda Magnason Edda Magnason Caprice CAP 21812                Snow Edda Magnason Edda Magnason Caprice CAP 21812     No Air Erik Satie, Cæcilie Norby Cæcilie Norby m fl Arabesque Sony     Phrase E Satie, Cæcilie Norby Cæcilie Norby m fl. Arabesque Sony     Sange Til Digte Fra Des Knaben Wunderhorn. 3. Steile Liebe Anton Webern Solveig Lumholt, sopran. Erik Norby & Thomas Clausen     The Dead Princess Maurice Ravel Cæcilie Norby m fl Arabesque Sony     Pavane pour une Infante defunte Maurice Ravel Maurice Ravel, pianorulle     Bei Mir Bist du schjein Sholom Secunda, musik. Jacob Jacobs, text. Cæcilie Norby m fl. Arabesque Sony

Tomas Tranströmers förtätade, genomlysta bilder ger oss inte enbart en ny tillgång till det verkliga. I programmet visar vi att Tranströmers lyrik även klingar av musik. Han spelade själv piano. I det femte och sista programmet i serien Musiken har ordet står poeten och pianisten Tomas Tranströmer i fokus. Vi hör honom läsa egna dikter och dessutom själv spela pianostycken för vänster hand.   Vi möter poeten Eva Ström, tonsättaren och dirigenten Bo Holten, pianisten och tonsättaren Daniel Stagno och tonsättaren och musikern Catharina Backman.   2011 fick poeten Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur med motiveringen: för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga. I programmet visar vi att Tranströmers lyrik även klingar av musik.   Poeten och författaren Eva Ström fick diktsamlingen Den halvfärdiga himlen redan som tonåring.   -Tranströmers dikter var musik från första stund! Där finns gåtfullhet och mystik. Där finns även hot, ångest och skräck, men han beskriver också räddningen, och det är ofta musiken som ger tröst, säger Eva Ström, och ger exempel från dikterna Namnet och Carillon.   Danske tonsättaren och dirigenten Bo Holten komponerade musikstycket Resan mot C av två av Tranströmers dikter Resan och C-dur, som står efter varandra i diktsamlingen Den halvfärdiga himlen.   -Jag använder två kompletta körer som kastar ljus över temat från två olika håll. När kör ett lider känner kör två glädje och vice versa. Stycket går från mörker mot ljus, mot låga register till helt ljusa register i musiken, förklarar Bo Holten.   I stycket lade Bo Holten in klingande fragment av en sång många svenskar känner till, Den blomstertid nu kommer, för att skapa en varm och trygg känsla.   -Det finns människor som tror att smärta och lidande är djupare känslor än glädje. Det är fel, anser Bo Holten.   Pianisten och tonsättaren Daniel Stagno har länge intresserat sig för vänsterhandskompositioner och har skrivit ett sådant stycke inspirerat av Tranströmers dikt Kyrie. Stagno skrev också 17 sånger för piano och bayton baserade på dikter av nobelpristagaren.   -Hans poesi ger enorm inspiration, och det är svårt att låta bli att komponera till dem, säger Daniel Stagno.   Tonsättaren och musikern Catharina Backman valde en dikt av Tranströmer som har plats för musik, nämligen Minusgrader med den inledande frasen Vi är på en fest som inte älskar oss.   -Det är en kort prosatext som var rolig att tonsätta! En känsla av kyla och ensamhet grep dock tag i mig när jag läste orden - om festen som en växlingsbangård där Kalla kolosser står på skenor i dimman. Då lät jag en man i kören uttrycka en gråtares klagosång, en kontemplativ sorgefras, som påminner om östeuropeisk folkmusik, säger Catharina Backman.   -Vid uruppförandet i Storkyrkan i Stockholm blev den minutlånga inledningen av musikstycket bortcensurerad, berättar Catharina Backman. Där gestaltas en fest med partymusik och sorl där körmedlemmarna citerar fraser ur dikten. Det var tydligen alltför magstarkt för kyrkan!         Tomas Tranströmer, The Official Website: http://tomastranstromer.net   Tomas Tranströmer, Albert Bonniers Förlag: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Forfattarpresentation/?personId=5920   Tomas Tranströmer, Svenska Akademin: http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset_i_litteratur/pristagarna/tomas_transtromer     Eva Ström, blogg:http://evastrom.blogg.se   Eva Ström, Albert Bonniers förlag: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Forfattarpresentation/?personId=6086     Bo Holten, Bach Cantatas:http://www.bach-cantatas.com/Bio/Holten-Bo.htm     Daniel Stagnos hemsida:http://www.stagno.net   Daniel Stagno, Wikipedia:http://sv.wikipedia.org/wiki/Daniel_Stagno     Catharina Backman, STIM: http://www.mic.stim.se/avd/mic/prod/micv6.nsf/docsbycodename/soekresultat?opendocument&fraga=Catharina%20BACKMAN   Catharina Backman, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Catharina_Backman Låtlista: Sonata in F major Hob. XVI 23 - I. Allegro moderato Joseph Haydn Vladomir Horowitz, piano Allegro (ur Den halvfärdiga himlen). Jag spelar Haydn Tomas Tranströmer, text. Tomas Tranströmer, uppläsning Klangen säger att friheten finns Nachklangstudie I Josef Mattias Hauer Josef Mattias Hauer Tomas Tranströmer, piano för vänsterhand Den stora gåtan  IMPROVISATIONER FÖR PIANO VÄNSTER HAND NR 2 A VIGIL Frank Bridge Tomas Tranströmer, piano         Leonora-uvertyr nr 3 c-dur (op 72a) Beethoven Riccardo Chailly, dir. Gewandhausorkestern  Namnet Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Tomas Tranströmer Läser 82 Dikter Ur 10 Böcker 1954-1996   Carillon Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Tomas Tranströmer Läser 82 Dikter Ur 10 Böcker 1954-1996   Carillon Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Tomas Tranströmer Läser 82 Dikter Ur 10 Böcker 1954-1996    Resan mot C för kör och orkester Bo Holten Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör. Symphony No. 3 in C major, op. 52, sats 3, Moderato  Allegro ma non tanto Jean Sibelius Leonard Bernstein, New York Philharmonic 1965  C-dur (ur Den halvfärdiga himlen)    Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Klangen säger att friheten finns Resan mot C för kör och orkester Bo Holten Gustaf Sjökvists Kammarkör. Gustaf Sjökvist, dirigent. Kyrie Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Tomas Tranströmer Läser 82 Dikter Ur 10 Böcker 1954-1996  Pianostycke för vänsterhand baserat på Tomas Tranströmers Kyrie Daniel Stagno, piano Privat inspelning  Pianostycke för vänsterhand baserat på Tomas Tranströmers Kyrie Daniel Stagno, piano Privat inspelning En konstnär i norr (ur Klanger och spår) Tomas Tranströmer Tomas Tranströmer, uppläsning Klangen säger att friheten finns Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör. Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör. Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör.  Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör.  Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör.

Medverkar gör fagottisten Monica Ellis i ensemblen Imani Winds, tonsättaren Nkeiru Okoye och countertenoren Darryl Taylor. Monica Ellis bor i Harlem och spelar fagott i blåskvintetten Imani Winds, vilket betyder tillit och förtroende på swahili. Gruppen, tre kvinnor och två män, firar 2017 tjugoårsjubileum! - Klangen och färgerna i instrumenten är unika, annorlunda än stråkkvartetter eller pianotrios. Våra gemensamma musikaliska rötter är mångfaldiga: klassisk musik, jazz, rythmnblues och negro spirituals säger Monica Ellis. Vi är stolta över att representera våra rötter på det här sättet. Nkeiru Okoye komponerade operan Harriet Tubman, When I Crossed that Line. Harriet Tubman var en f d slav som blev frihetskämpe och var en av dem som räddade 300 slavar från den amerikanska södern genom de underjordiska järnvägarna. Harriet Tubman sjunger i operan: Solen lyser som guld genom träden. Det känns som om jag är i himlen. Jag gick över gränsen och jag är fri! Countertenoren Darryl Taylor grundade 1997 The African American Art Songs Alliance. Ett arkiv och en samlingsplats på nätet för konstfulla sånger i den afroamerikanska traditionen. Han har spelat in en CD med Negro Spirituals arrangerade av konstmusiktonsättare. - Bland operastjärnor av idag kan jag bara komma på en enda svart tenor i hela världen! Svarta barytoner får ofta jobb som operans skurkar, Scarpia i Tosca eller Jago i Othello, berättar Darryl Taylor. Musiklista:SYMFONI NR 1William Grant Still,John Jeter/ Fort Smith SymphonyNAXOS 14590, 8.5591743 Visions - No. 2. SummerlandWilliam Grant Still,Althea Waites PianoCambria Cd 1097, CAMBRIA CD-1097 AMAZING GRACETrad, Hale SmithJohn NewtonDarryl Taylor / Brent McmunnALBANY 14638, TROY 1244Homage To DukeJeff Scott,Imani WindsKOCH INTERNATIONAL, CLASSIC SKIC-CD-7599 Homage To DukeJeff Scott,Imani WindsKOCH INTERNATIONAL, CLASSICS KIC-CD-7599Rite Of SpringStravinskij,Imani WindsGo Tell It On The MountainValerie Coleman,Imani WindsKOCH INTERNATIONAL, KIC-CD-7748 DE GOSPEL TRAINTrad Från Usa,Trad Från UsaMarian Anderson / Franz RuppURANIA 22858, URN 22.328DE GOSPEL TRAINTrad, Kurt Kaiser / Don Marsh / Patrick RussTradKathleen Battle / Jessye Norman / James LevineDGG 00174, 429 790-2Songs Of Harriet Tubman - 1. My Name Is AaramintaNkeiru Okoye,Louise ToppinJulius P Williams, dirigent Dvoand 345 K Symphony OrchestraAlbany Troy 1314, TROY1314Songs Of Harriet Tubman - 3. I Am Harriet TubmanNkeiru Okoye,Louise Toppin Julius P Williams, dirigentDvoand 345 K Symphony OrchestraAlbany Troy 1314, TROY1314 GUIDE MY FEETTrad Från USA, Jacqueline HairstonTrad Från USA Darryl Taylor / Brent McmunnALBANY 14638, TROY 1244OH PETER GO RING DEM BELLSTrad Från USA, Margaret BondsTrad Från USADarryl Taylor/ Brent McmunnALBANY 14638, TROY 1244SISTER MARY WORE THREE LENGTHS OF CHAINTrad, George WalkerDarryl Taylor / BrentMcmunnALBANY 14638, TROY 1244AIN'T GOT TIMET O DIETrad Från USA,Trad Från USARobert Mcferrin / Norman JohnsonRIVERSIDE 00325, RLP 12-812

To af Danmarks førende ny musik-ensembler, Ars Nova og Athelas Sinfonietta, har sat hinanden stævne til, hvad de kalder en klanglig oversvømmelse. Musik af Per Nørgård, Ole Buck, Kaija Saariaho samt svenske Benjamin Staern. (Borups Højskole, København 7. februar). Ca. kl. 21. 30: Bratschisten Daniel Eklund, der er debuteret fra Det Kgl. Danske Musikkonservatorium, spiller Hindemith. Vært: Max Fage-Pedersen.

Hon tar publik och orkestrar med storm, dirigenten Maria Eklund, den Rysslandsfödda Stockholmsbon som har världen som arena. En kvinna som frossar i klangen och använder både pinnen och händerna. Maria Eklund föddes i Ryssland men har bott i Sverige i 22 år, i större delen av sitt liv. Hon utbildade sig i Moskva, både vid Tjajkovskij-konservatoriet och Gnesins musikakademi. - Klangen är viktigast i en orkester, säger Maria Eklund som regelbundet arbetar med flera av de ledande symfoniorkestrarna och operahusen, Arena di Verona, som är världens största utomhusarena, Bolsjojteatern, vilken är Rysslands nationalscen för balett och opera, Berlin Sinfonietta, Norrlandsoperans symfoniorkester, Nationaloperan i Kina, och Ryska Nationalorkestern.Under åren 2005-2008 var Maria Eklund första gästdirigent vid Ryska symfoniorkestern.Hennes mentor vid Moskvakonservatoriet var dirigenten Gennadij Rozjdestvenskij som ledde Kungliga Filharmonikerna under 2 perioder (1974-1977, 1992-95). Hon var Rozjdestvenskijs assistent i Helsingfors, London, Stockholm och Moskva. Maria Eklund känner speciellt för de stora ryska tonsättarnas verk. - De melodier som tonsättarna använder har ofta en folklig förankring eller förankring i språket. Jag känner väl de intonationer som finns i musiken.Hösten 2015 har Maria Eklund ett av sina få jobb i Sverige, nämligen på Folkoperan i Stockholm, där hon tillsammans med dirigenten Marit Strindlund turas om att dirigera Verdis opera La Traviata. I dokumentären hör vi Maria Eklund dirigera Göteborgs Symfoniker i Leonard Bernsteins Candide, Arena di Veronas kör och orkester i Verdis opera Nebukadnessar och Mascagnis opera Iris.Maria Eklund är ordförande i föreningen KUPP - Kvinnor upp på pulten, som 2012 bildades för att stötta och aktivt synliggöra svenska kvinnliga dirigenter. KUPP anordnade tillsammans med Kultur i Väst i Göteborg en dirigentkurs för unga kvinnor mellan 15 och 25 år.I programmet medverkar även musikstuderande Zaida Ponthin som deltog i denna dirigentkurs. - Det är viktigt med kvinnliga förebilden på dirigentpulten. Det ger mig en stor skjuts att andra, som är som jag, dirigerar en stor orkester! Det förklarar Zaida Ponthin i programmet.En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan Medverkande: Maria Eklund, dirigentJurij Gourman, journalist på Radio Swedens ryska redaktionZaida Ponthin, musikstuderande, dirigentelevBirgitta Tollan, manus, regi och produktion.Låtlista: 14:00 Göteborgs Symfoniorkester Maria Eklund - Candide 14:03 Folkoperan Maria Eklund - Ouverture La Traviata 14:06 Renée Fleming, Joseph Calleja, Patrick Summers, Orchestra Of Saint Luke's (New York) - La Traviata: Akt 1, "E Strano...Ah Fors'E Lui...Follie...Sempre Libera" 14:10 Renée Fleming, Joseph Calleja, Patrick Summers, Orchestra Of Saint Luke's (New York) - La Traviata: Akt 1, "E Strano...Ah Fors'E Lui...Follie...Sempre Libera" 14:16 Maria Eklund Berlin Sinfonietta - Serenade For String Orchestra Es-Major Op.6 Allegro Ma Non Troppo E Grazioso 14:21 Berlin Sinfonietta Maria Eklund - Rigaudon From Holbergs Time Suite In Old Style 14:24 Diana Damrau, Gianandrea Noseda, Teatro Regio (Turin): Orkester - I Puritani 14:35 Chicago Symphony Chorus, Georg Solti, Chicago Symphony Orchestra - I Lombardi Alla Prima Crociata: (18) 14:41 Arena Di Veronas Orkester Och Kör Maria Eklund - Va Penciero Ur Nebukadnessar 14:43 Arena Di Veronas Orkester Och Kör Maria Eklund - Preludio E Inno Del Sole Ur Operan Iris 14:48 Berlin Sinfonietta Live Maria Eklund - Russian Photographs Ur Stalin Cocktail 14:53 Moskvas Filharmoniska Orkester Maria Eklund - Ouvertyrfantasi Ur Romeo Och Julia 14:56 Moskvas Filharmoniska Orkester Maria Eklund - Ouvertyrfantasi Ur Romeo Och Julia

Hon tar publik och orkestrar med storm, dirigenten Maria Eklund, den Rysslandsfödda Stockholmsbon som har världen som arena. En kvinna som frossar i klangen och använder både pinnen och händerna. Maria Eklund föddes i Ryssland men har bott i Sverige i 22 år, i större delen av sitt liv. Hon utbildade sig i Moskva, både vid Tjajkovskij-konservatoriet och Gnesins musikakademi.  - Klangen är viktigast i en orkester, säger Maria Eklund som regelbundet arbetar med flera av de ledande symfoniorkestrarna och operahusen, Arena di Verona, som är världens största utomhusarena, Bolsjojteatern, vilken är Rysslands nationalscen för balett och opera, Berlin Sinfonietta, Norrlandsoperans symfoniorkester, Nationaloperan i Kina, och Ryska Nationalorkestern. Under åren 2005-2008 var Maria Eklund första gästdirigent vid Ryska symfoniorkestern. Hennes mentor vid Moskvakonservatoriet var dirigenten Gennadij Rozjdestvenskij som ledde Kungliga Filharmonikerna under 2 perioder (1974-1977, 1992-95). Hon var Rozjdestvenskijs assistent i Helsingfors, London, Stockholm och Moskva.  Maria Eklund känner speciellt för de stora ryska tonsättarnas verk.  - De melodier som tonsättarna använder har ofta en folklig förankring eller förankring i språket. Jag känner väl de intonationer som finns i musiken. Hösten 2015 har Maria Eklund ett av sina få jobb i Sverige, nämligen på Folkoperan i Stockholm, där hon tillsammans med dirigenten Marit Strindlund turas om att dirigera Verdis opera La Traviata.  I dokumentären hör vi Maria Eklund dirigera Göteborgs Symfoniorkester i Leonard Bernsteins Candide, Arena di Veronas kör och orkester i Verdis opera Nebukadnessar och Mascagnis opera Iris. Maria Eklund är ordförande i föreningen KUPP - Kvinnor upp på pulten, som 2012 bildades för att stötta och aktivt synliggöra svenska kvinnliga dirigenter. KUPP anordnade tillsammans med Kultur i Väst i Göteborg en dirigentkurs för unga kvinnor mellan 15 och 25 år. I programmet medverkar även musikstuderande Zaida Ponthin som deltog i denna dirigentkurs.  - Det är viktigt med kvinnliga förebilden på dirigentpulten. Det ger mig en stor skjuts att andra, som är som jag, dirigerar en stor orkester! Det förklarar Zaida Ponthin i programmet. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan Medverkande: Maria Eklund, dirigent Jurij Gourman, journalist på Radio Swedens ryska redaktion Zaida Ponthin, musikstuderande, dirigentelev Birgitta Tollan, manus, regi och produktion.  

Det tredje programmet av tio i Birgitta Tollans serie How sweet the sound. Medverkar gör fagottisten Monica Ellis, tonsättaren Nkeiru Okoye och countertenoren Darryl Taylor. Monica Ellis bor i Harlem och spelar fagott i blåskvintetten Imani Winds, vilket betyder tillit och förtroende på swahili. Gruppen, fyra kvinnor och en man, har existerat i 16 år. - Klangen och färgerna i instrumenten är unika, annorlunda än stråkkvartetter eller pianotrios. Våra gemensamma musikaliska rötter är mångfaldiga: klassisk musik, jazz, rythm’nblues och negro spirituals säger Monica Ellis. Vi är stolta äver att representera våra rötter på det här sättet. Nkeiru Okoye komponerade operan ”Harriet Tubman, When I Crossed that Line”. Harriet Tubman var en f d slav som blev frihetskämpe och var en av dem som räddade 300 slavar från den amerikanska södern genom de”underjordiska järnvägarna”. Harriet Tubman sjunger i operan: ”Solen lyser som guld genom träden. Det känns som om jag är i himlen. Jag gick över gränsen och jag är fri!” Countertenoren Darryl Taylor grundade 1997 The African American Art Songs Alliance. Ett arkiv och en samlingsplats på nätet för konstfulla sånger i den afroamerikanska traditionen. Han har spelat in en CD med Negro Spirituals arrangerade av konstmusiktonsättare. - Bland operastjärnor av idag kan jag bara komma på en enda svart tenor – i hela världen! Svarta barytoner får ofta jobb som operans skurkar, Scarpia i Tosca eller Jago i Othello, berättar Darryl Taylor. För manus, regi och produktion står Birgitta Tollan.