Podcasts about ibsens

Vi i Nerdelandslaget er de heldigste gamerne i Norge, det syns vi i hvert fall selv. Hvem andre får muligheten til å møte, lære av og snakke med så mange fantastiske mennesker hvert eneste år?

Send us a text"Powerage – A Tribute to AC/DC" er et Grenlandsbasert tribute-band som har hyllet AC/DC siden 2016. Med ikoniske låter som Back in Black, Gone Shootin', Highway to Hell og Thunderstruck i bagasjen, har de satt sitt preg på scener rundt omkring i flere år. Men nå er det slutt. Lørdag 28. september setter bandet et punktum – og det med et smell. Og dette skjer på Parkbiografen i Ibsens fødeby, Skien. Emil og Thomas fra bandet har gjestet Let There Be Pod for å dele historien om hvordan alt startet, hvordan de siste årene har vært, og hva vi kan forvente av deres aller siste konsert. De to har en litt uvanlig inngang til AC/DCs musikk – de var nemlig ikke de største fanene før de selv begynte å spille låtene. Nå, etter å ha levd og åndet for musikken i flere år, er de klare til å avslutte reisen med stil.

Ibsens salong har fått besøk av den nye kunstneriske lederen av Kulturfestivalen Peer Gynt på Gålå, Erik Ulfsby.   Opptak: Christian Andre Strand og Stian Nybru. Redigering og foto: Stian Nybru. Musikk: Alexander Lindbäck.

Bues, Mariewww.deutschlandfunkkultur.de, Rang 1

God torsdag! Dagens sendeteam er bestående av Ida, Ingeborg og Trond Markus. Det blir prat om den nye Barbenheimer-filmen, Trond Markus sin nye kamelfrakk, Ingeborg sin kaotiske konsertopplevelse, og Ibsens, Hedda Gabler som skal bli filmatisert til en ny engelsk film. Ingeborg og Ida blir også quizet i Se og Hør-titler. Tusen takk til Ima på teknikk

Video killed the radio star, og latinen tok livet av lille Marius. Det er noe alle vet. Eller, vent: I Gift står det faktisk at gutten hadde hjernebetennelse (i tillegg til kjipe lærere). Er dette fri fantasi, eller finnes denne sykdommen? Vi sjekker med medisinsk ekspertise. Også i denne episoden: Gaslighting, overfladisk kristendom og flørting ved fabrikken. I høst leser vi oss gjennom Alexander Kiellands klassiker Gift (1883) kapittel for kapittel, og diskuterer den i podcasten. Vil du ha et splitter nytt eksemplar til odel og eie? Henvend deg i skranken i første etasje på Sølvberget. Vi kan også sende den til deg; ta kontakt på podcast@solvberget.no, så får du boka i posten. Da får du også ett av våre nye, supereksklusive Gift-bokmerker! I dagens episode diskuterer vi kapittel 7 og 8. Les mer: www.solvberget.no/gift #vilesergift --- Innspilt på Sølvberget bibliotek og kulturhus i oktober 2023. Medvirkende: Thale Dobbert, Tomas Gustafsson og Åsmund Ådnøy Produksjon: Åsmund Ådnøy Musikk: https://orangefreesounds.com/requiem-piano-mozart/ --- Dette er de andre verkene som nevnes i episoden: Jan Kjærstad - Forføreren, Erobreren, Oppdageren (Jonas Wergeland-trilogien) Bjørnstjerne Bjørnson - Faderen Karl Ove Knausgård - Min kamp Henrik Ibsen - Hedda Gabler, Peer Gynt, Lille Eyolf, Brand, Gjengangere Gustave Flaubert - Madame Bovary Sigrid Undset - Jenny Johann Wolfgang von Goethe - Unge Werthers lidelser Arne Garborg - Fred Leo Tolstoj - Anna Karenina "Hold kjeft, det er Ibsen" - skuespill med Liv Gulbrandsen Amalie Skram - Hellemyrsfolket, På St. Jørgen, Professor Hieronimus Sissel Gran - Hekta på et håp om kjærlighet Om selvmord i Ibsens skuespill: Artikkelen "Ibsens selvmordere" av Vigdis Ystad", https://journals.uio.no/suicidologi/article/view/3889/3339

Stāsta literatūrzinātnieks, Latvijas Universitātes Literatūras, folkloras un mākslas institūta vadošais pētnieks Benedikts Kalnačs Henrika Ibsena dramatiskā poēma "Brands" bija nozīmīgākais pavērsiena punkts norvēģu rakstnieka radošajā biogrāfijā, jo tieši ar šo darbu viņš izpelnījās vispārēju ievērību. Taču "Branda" publicēšana saistījās ar pārpratumiem, kas manuskriptam varēja kļūt liktenīgi. Dramatisko poēmu "Brands" Ibsens uzrakstīja pēc tam, kad 1864. gadā Norvēģijas parlaments Stūrtings bija viņam piešķīris gada stipendiju klasiskās kultūras studijām Itālijā. Ibsens apmetās Romā, kur, dzīvodams visai pieticīgos apstākļos, centās iepazīties ar antīko un Renesanses mākslu un rast vielu jaunam literāram darbam. Viņa iepriekšējā pieredze teātrī nebija īpaši laimīga, jo gadu pirms aizbraukšanas no dzimtenes bankrotēja viņa vadītais Kristiānijas (tagad Oslo) Norvēģu teātris; tur glabātās Ibsena personiskās lietas vēlāk, pēc viņa aizbraukšanas, tika pārdotas ūtrupē. Sieva Suzanna vēlāk atmiņās stāstīja, ka 1865. gada vasarā, kad Itālijas mazpilsētā Aričā tapa "Brands", viņi dzīvoja ne tikvien nabadzīgi, bet gandrīz kā ubagi. Tāpēc Ibsenam ienākumi par jauna darba publikāciju bija izšķirīgi svarīgi. "Branda" sacerēšana tomēr nesekmējās tā, kā gribētos. Ibsens sāka "Brandu" rakstīt kā episku poēmu, taču darbs nevirzījās uz priekšu. Par to, ka aizsāktais sižets tiks veidots dramaturģiskā formā, Ibsens izšķīrās vairāk nekā gadu pēc ierašanās Romā. Rakstnieka vēstules liecina, ka "Branda" monumentālais, plašais vēriens viņam kļuva skaidrs pēc Svētā Pētera katedrāles apmeklējuma. Ibsens vēstulēs uzsvēris arī to, ka ar grūtībām spēj saskatīt antīkās mākslas saistību ar 19. gadsimtu, savukārt Renesanses perioda Mikelandželo darbi, arī Džovanni Lorenco Bernīni veidotā baroka laikmeta arhitektūra ir tāda, kurā viņš saskata mākslinieka uzdrīkstēšanos un pat neprātu, kāds bija nepieciešams arī "Branda" radīšanā. Turklāt Ibsenu vadīja personiskas dusmas un aizvainojums par to, ko viņš pa ceļam uz Itāliju bija piedzīvojis Berlīnē, kur tieši tobrīd tika skaļi svinēta uzvara prūšu-dāņu karā un demonstrētas dāņiem atņemtās trofejas. Citas Skandināvijas valstis izvairījās no iesaistīšanās šajā konfliktā un ieņēma nogaidošu nostāju, par ko Ibsens bija patiesi sašutis, un dusmas par šādu neizlēmību atspoguļojas arī “Brandā”. Savam laikabiedram Bjernstjernem Bjernsonam Ibsens rakstīja, ka Norvēģijas parlaments, kas bija viņam piešķīris stipendiju, diezin vai būs priecīgs par topošo lugu, tomēr uzsvēra, ka nav gatavs nekādiem kompromisiem. Tieši Bjernsons, viens no tiem, kurš jau iepriekš bija atbalstījis Ibsenu, 1865. gadā panāca vienošanos ar Kopenhāgenas izdevēju Frederiku Hēgeli par Ibsena jaunās lugas izdošanu. Tomēr situācija veidojās sarežģīta. Mutiska vienošanās bija panākta par sacerējumu, kurā būtu risināta ar antīko pasauli saistīta tēma, tomēr rakstnieks izdevēju pārsteidza. Ibsens pavēstīja Hēgelim, ka viņa sacerējums, "Brands", būs laikmetīga luga, kurā pa daļai satīriski atspoguļota norvēģu sabiedrība. Kad rakstnieks nosūtīja lugas manuskriptu, izdevēja atbilde ilgi kavējās, un Ibsens nesaprata, vai viņa darbs apgādā ir saņemts vai arī ir pazudis. Pēc kāda laika Hēgelis tomēr atbildēja un izteica priekšlikumu uz pusi samazināt sākotnēji iecerēto grāmatas metienu. Ibsens nosūtīja uz Kopenhāgenu vēstuli, kurā piedāvājumam piekrita. Taču šī vēstule ceļā noklīda, un rakstnieks, nesaņēmis ziņas no izdevēja, atkal bija neskaidrībā par tālāko. Pēc vairāku mēnešu ilgas kavēšanās “Branda” izdevums tika laists klajā 1866. gada martā. Notikumu tālākā attīstība pārspēja visas cerības. Līdz gada beigām, kā izdevējs ziņoja Ibsenam, luga tika publicēta atkārtoti, četros izdevumos. Frederiks Hēgelis kļuva par pastāvīgu Ibsena darbu izdevēju, turklāt sniedza autoram svarīgus padomus finanšu lietās, tostarp par to, kā vislabāk ieguldīt iekrātos līdzekļus, jo pēc piedzīvotā trūkuma Ibsena ģimene turpināja dzīvot ļoti taupīgi. Tomēr rakstnieks uzreiz apzinājās, ka ar "Branda" panākumiem ir notikusi viņa literārā izlaušanās. Saņemtie honorāri ļāva viņam ar ģimeni apmesties uz dzīvi Itālijā un pievērsties tikai literārajam darbam; turpmāk regulāri sarakstot vienu lugu divos gados, Ibsens izpelnījās arvien lielāku popularitāti un ar saviem darbiem spēja nodrošināt ģimenei stabilus ienākumus. "Branda" publikācija bija pavērsiena punkts arī rakstnieka tēla veidošanā. Ibsens mainīja ģērbšanās paradumus, turpmāk vienmēr cenšoties apģērbā ievērot vislielāko cienību, kas radīja pamatu vēlākajos gados plaši cirkulējošām anekdotēm par Ibsena pilsoniskajiem un pat konservatīvajiem uzskatiem. Viņš mainīja arī rokrakstu, straujas un visai nekārtīgas rakstīšanas vietā turpmāk izdevējam sūtīdams glītus un labi nostrādātus manuskriptus. Tomēr ārējā cienība nekļuva par šķērsli tam, lai Ibsens kļūtu par vienu no visradošākajiem un arī izaicinošākajiem 19. gadsimta pēdējā ceturkšņa autoriem Eiropas literatūrā.

Ett nytt avsnitt späckat med content! Det är högsäsong på teatrarna och massor finns att prata om, men det är fortfarande en bris av kris i luften. Både för teatern och för kritiken. Loretto har varit ute och rest igen och vi har just sett Lumors nya pjäs Content (av David Wiberg och Oskar Thunberg, med Eric Stern, Eva Rexed och Sofia Rönnegård) på Teater Tribunalen. Dessutom pratar vi om Ett Dockhem, Ibsens alltså i regi av Anna Pettersson, samt Lilla Dödsdansen av Kristian Hallberg efter Strindberg. Båda på Dramaten. Veckans innehåll rymmer även något om Alexander Ekmans "Hammer" i Göteborg och Eirik Stubøs Norma på Folkoperan, förhandsskvaller om Bombina Bombasts nya VR-produktion Slumberland, med mera. Mycket content alltså. Medverkande som vanligt: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (prod. & redigering)

I denne episode har jeg besøg af Ulla Kallenbach, der fortæller om et helt nyt og moderne slags teater, der opstår i sidste halvdel af 1800-tallet, det realistiske, og om Henrik Ibsens 'Et dukkehjem', der får det bedre borgerskab til at hoppe i sæderne på det nybyggede kongelige teater. Vært og tilrettelægger: Liv Thomsen. Lyd': Per Buhl  Ács. Musik: Upright Music Produceret for Dansk teater 300 år. Med støtte fra Augustinus Fonden, Konsul George Jorck og Hustru Emma Jorck's Fond, A.P. Møller Fonden, Gangstedfonden I næste episode taler Annelis Kuhlmann om naturalismen og svenskeren August Strindberg, der fortsætter, hvor Ibsen slipper, og som skaber så provokerende teater, at det, i modsætning til Ibsens værker, ikke kan spilles på Det Kongelige Teater.

Ueding, Corneliewww.deutschlandfunk.de, Kultur heuteDirekter Link zur Audiodatei

I dette avsnittet ser vi med lupe på høstens store hovedsceneproduksjon – «John Gabriel Borkman» av Henrik Ibsen. I hendene på regissør Lucia Bihler har dette mørke familiedramaet fått en spøkelsesaktig visuell kraftinnpakning, suggererende musikk – og kun et fåtall replikker. Men hva er Ibsen uten ord? Hør dramaturg Hege Randi Tørressen forklare oss mer om Bihlers eksperimenterende Borkman, en fortelling som begynner etter at Ibsens drama er slutt. I studio: Gunhild Aarebrot Kilde og Hege Randi TørressenMusikk fra forestillingen: Jacob SuskeProdusent: Oda TømteIntro- og avslutningsmusikk: Gaute Tønder og Olav Waastad Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karsten avslører at det er så mangt han ikke vet. Linnéa Myhre er på besøk med hennes nye kokebok. Hør episoden i appen NRK Radio

Dronning Elisabeth er død til Storbritanniens store sorg. Herhjemme er Prins Nikolai og Felix ved at blive kørt helt ud på et sidespor, og der spekuleres i, om de to internationale prinser skal ikke skinne mere end Christian. Og så er Bubber blevet gift med Signe - barnepigen, han gjorde gravid bag Ibsens ryg. Panelet gav Ibsen et par gode råd, og ikke mindst Bubbers tre børn, der ikke kom til begravelsen. I studiet sad chefredaktør på Illustreret Videnskab, Jonas Kuld Rathje, teaterredaktør, Jakob Steen Olsen og Frihedsbrevetes chefredaktør, Kristoffer Eriksen.Sarah Bech producerede.Ditte Okman var vært.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Neugebauer, Stefanwww.deutschlandfunkkultur.de, Rang 1Direkter Link zur Audiodatei

(00:00:34) Er ist ein Träumer und Fantast: Peer Gynt, der Protagonist im gleichnamigen Drama von Henrik Ibsen. Der rumänische Choreograf Edward Clug hat das Stück 2015 mit dem Slowenischen Nationalballett Maribor fürs Ballett adaptiert. Jetzt hat er das Stück am Opernhaus Zürich erneut inszeniert. Weitere Themen: (00:05:05) Zensur: An Schulen in den USA werden zahlreiche Bücher aus dem Unterricht verbannt. (00:09:12) Neuer Blick auf die eigene Geschichte: Das Natural History Museum in Newy York rückt die indigenen Völker stärker in den Fokus. (00:13:12) Mit seinem Film «Tschaikofskys Wife» ist Kirill Serebrennikov der einzige russische Künstler im offiziellen Programm von Cannes. (00:17:05) Das Berliner Theatertreffen ist die Bestenschau des deutschsprachigen Theaters. Neu ist es internationaler, weiblicher und nachhaltiger.

Skandale! Samtidens konservative kritikere var ikke nådige mot Henrik Ibsens abnorme kvinneskikkelser. Marta Norheim har lest Eivind Tjønnelands bok om Ibsen og dekadensen. Hør episoden i appen NRK Radio

En ny bok om den eldre Ibsens unge kvinner har fått en hard mottakelse, men én anmelder brydde seg ikke særlig mye om et manglende metoo-perspektiv. Forfatterne har begynt med styrketrening: Hvilke konsekvenser kan det ha for litteraturen og kan det representere en fare for kritikerens helse? Vi diskuterer også kriminallitteratur og spør om krimforfatterne føler seg utenfor det gode litterære selskap. Og hva er egentlig god krim og bør sjangeren anmeldes på en annen måte enn den «seriøse» litteraturen? Vi får besøk av krimforfatterne Chris Tvedt og Ingebjørg Berg Holm. Opptak fra Bergen offentlige bibliotek den 21. april 2022.

Gregers Werle hyr ett rum hos Ekdals, han är en sanningsivrare och tycker inte att Ekdals äktenskap vilar på en sanningens grund och ser sig kallad att ändra på det... Vinden är husets dotter Hedvigs bästa ställe där hon, tillsammans med sin farfar den gamle Ekdal, har sitt. På vinden vårdar gamle Ekdal sitt duvslag och går på låtsasjakt. Och där tar han och Hedvig också hand om en skadeskjuten vildand. Allt är gott nog tills Hjalmar Ekdal nås av något han tror är sanning och plötsligt är han övertygad om att hans käraste Hedvig inte är hans dotter.Vildanden är ett av Ibsens mest spelade verk och hade sin scenpremiär 1885.Vildanden av Henrik IbsenÖversättning: Axel RingströmI rollerna som Hjalmar och Gina Ekdal: Ulf Palme och Eva DahlbeckHedvig – Christina Lundqvist, Gamle Ekdal – Georg Funkquist, Grosshandlare Werle – Åke Claesson, Gregers Werle – Henrik Schildt, Fru Sörby – Aino Taube, Relling – Georg Rydeberg, Molvik – Lars Amble, En blekfet herre – Olle Hilding, En herre med tunt hår – Åke Lagergren, En närsynt herre – Gösta Borg Regi: Alf SjöbergFrån 1966.

Gregers Werle hyr ett rum hos Ekdals, han är en sanningsivrare och tycker inte att Ekdals äktenskap vilar på en sanningens grund. Vinden är husets dotter Hedvigs bästa ställe där hon, tillsammans med sin farfar den gamle Ekdal, har sitt. På vinden vårdar gamle Ekdal sitt duvslag och går på låtsasjakt. Och där tar han och Hedvig också hand hand om en skadeskjuten vildand. Allt är gott nog tills Hjalmar Ekdals nås av något han tror är sanning och plötsligt är han övertygad om att hans käraste Hedvig inte är hans dotter.Vildanden är ett av Ibsens mest spelade verk och hade sin scenpremiär 1885.Vildanden av Henrik IbsenÖversättning: Axel Ringström I rollerna: Ulf Palme och Eva Dahlbeck som Hjalmar och Gina Ekdal, Christina Lundqvist Hedvig, Georg Funkquist Gamle Ekdal, Åke Claesson Grosshandlare Werle, Henrik Schildt Gregers Werle, Aino Taube Fru Sörby, Georg Rydeberg Relling, Lars Amble Molvik, Olle Hilding En blekfet herre, Åke Lagergren En herre med tunt hår, Gösta Borg En närsynt herreRegi: Alf SjöbergFrån 1966.

Gregers Werle hyr ett rum hos Ekdals, han är en sanningsivrare och tycker inte att Ekdals äktenskap vilar på en sanningens grund. Vinden är husets dotter Hedvigs bästa ställe där hon, tillsammans med sin farfar den gamle Ekdal, har sitt. På vinden vårdar gamle Ekdal sitt duvslag och går på låtsasjakt. Och där tar han och Hedvig också hand hand om en skadeskjuten vildand. Allt är gott nog tills Hjalmar Ekdals nås av något han tror är sanning och plötsligt är han övertygad om att hans käraste Hedvig inte är hans dotter.Vildanden är ett av Ibsens mest spelade verk och hade sin scenpremiär 1885.Vildanden av Henrik IbsenÖversättning: Axel Ringström I rollerna: Ulf Palme och Eva Dahlbeck som Hjalmar och Gina Ekdal, Christina Lundqvist Hedvig, Georg Funkquist Gamle Ekdal, Åke Claesson Grosshandlare Werle, Henrik Schildt Gregers Werle, Aino Taube Fru Sörby, Georg Rydeberg Relling, Lars Amble Molvik, Olle Hilding En blekfet herre, Åke Lagergren En herre med tunt hår, Gösta Borg En närsynt herreRegi: Alf SjöbergFrån 1966.

I en helt ny bok, utforsker Ibsenforsker Astrid Sæther fire unge kvinner som fanget Henrik Ibsens interesse sent på 1800-tallet. Hør episoden i appen NRK Radio

Trioen fra forrige uke stepper opp og fortsetter der vi slapp!

Morten Michelsen ble skutt av politiet i sin egen leilighet 21. desember i fjor. Han døde like etter. Morten tok lydopptak av det som skjedde den kvelden. Vi advarer mot sterke scener i denne episoden. Journalist: Rune Christophersen Produsent: Anna Ofstad og Arve Stigen

Vi popper champagnen og inviterer til en feministisk fest hvor Juni Dahr og hennes Ibsenkvinner er æresgjester! Hør oss diskutere forestillingen "Ibsens kvinner", kvinnerollen i litteraturen og et behagelig intervju med Juni Dahr. Sett deg ned, hell noe godt i glasset og nyt vår kamp mot patriarkatet.

Gå utenom! sa Bøygen til PeerGynt. Det har ikke billedkunstner Tone Dietrichson gjort. Hun har jobbet seg gjennom diktet Peer Gynt,  og resultatet er 110 bilder som nå skal stilles ut på Sollie Brug. Hvordan har denne prosessen vært? Det skal vi få vite mer om i denne episoden Ibsens salong.

Hvorfor har vi så peiling på hvitevarer? Skal du bry mannen din med slankinga di? Hvorfor kan ikke folk styre seg med molter og andre ting som er gratis? Hvordan kom den nakne mannen seg inn? Hvem inførte pastaen til Norge?

I denne episoden av #LØRN WLT møter vi leder for helse i Trondheim og Senior Manager i Accenture, Tine Hunt. I en samtale med Silvija Seres tar de i et dypdykk i helseteknologiens muligheter og utfordringer, og hvordan bringe teknologi og mennesker sammen. – Det er jo et paradoks hvor vidåpne mange av oss er i sosiale medier, samtidig som vi er veldig redde for både smittesporingsapp og for å dele innad i et helsevesen hvor alle er underlagt taushetsplikt, sier hun. Dette LØRNER du:HelseteknologiAccentureTeknologihovedstaden TrondheimTeknologi og menneskerFremtidsrettet teknologiAnbefalt litteratur:Jeg har vel en liten greie for bøker om sterke kvinner, og biografene til Malala og Michelle Obama har gitt meg mye. Forloveden min gav meg et Håkon Bleken-bilde som heter «Hedda Skyter» i julegave første året vi var sammen; Ibsens sterke kvinne. Jeg synes Vigdis Hjorts «gjendiktning» av Ibsen i «Henrik Falk» er vel verdt å lese. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Autor: Mumot, Andre Sendung: Fazit Hören bis: 19.01.2038 04:14

Konservator Elisabeth Koren ved Norsk Maritimt Museum inviterer Ibsens salong til museet for å snakke om Samfunnets støtter, sjøfart og skipsklokka til Caritas, fregatten Henrik Ibsens farfar gikk ned med bare 32 år gammel.   Foto: Beate Kjørslevik, NMM

Die Inszenierung von Ibsens dramatischem Gedicht über den Bauernsohn Peer Gynt, der mit Lügengeschichten versucht der Realität zu entfliehen, stellt Regie und Ausstattung auch knapp 150 Jahre nach der Erstaufführung noch vor große Herausforderungen.

"Andante", "Vintermusik" och "Stoft". Så heter pjäserna i Noréns 10-talstrilogi. Mikael Timm ser hur dramatikern som faktiskt älskade julen flyttar scenen längre ut i tystnaden. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen den 13 november 2019. En Norén-middag, en Norén-sommar, en Norén-jul. När en författares namn blir ett begrepp så behöver man inte fundera på om författaren är viktig. Den speciella form av erkännande som det innebär att få något uppkallat efter sig kan tyckas egendomlig när det gäller en författare som aldrig varit del av populärkulturen och inte sitter i diskussionspaneler eller skriver på kultursidorna, men Lars Noréns texter är så starka att hans namn blivit ett begrepp också för dem som inte läst en rad av honom. En julhelg när allting går åt helvete. När inte bara julskinkan bränns vid, utan även relationerna mellan rabiata släktingar fulla av lika delar hat och snaps. Ett begrepp som, trots att inte en enda scen i en Norénpjäs utspelas explicit under en julhelg och trots att Lars Norén själv enligt säkra källor älskar julen, har etablerats i folkmun som ett uttryck för en julafton där tomtens lösskägg är den minsta livslögnen. Ja, så definierar Riksteaterns nätlexikon begreppet Norénjul. Julscener eller ej. Noréns pjäser handlar om familjens sammanbrott, ett tema teatern utforskat sedan 1800-talet. Urbilden för det borgerliga familjedramat är Ibsens Ett dockhem, välkonstruerat, effektivt, som med god fart och skarpa repliker tar oss till slutscenen. Formmässigt är Noréns dramatik Ibsens motsats: ordmassor, nästan utan början och slut. Men så är det också ett annat samhälle som ger näring åt Noréns texter. Han skriver på gränsen till det postindustriella Europa det där alltfler människor hamnar utanför normaliteten ett tema som blir allt tydligare i Noréns sena verk. Ett skapande på gränsen alltså. Lars Norén är både modernist, i bemärkelsen formförnyare, och traditionalist i val av teman. Det brukar sägas att Norén debuterade som poet, vilket stämmer om räknar till utgivna verk. Året var 1963 men vid den tiden lär han också ha skrivit sin första pjäs även om den inte nådde publiken. Jag säger lär ha skrivit för trots att Norén i flera decennier varit en av Europas mest spelade dramatiker är han som privatperson osynlig och har inte givit många nycklar till sitt författarskap. Noréns första pjäser kom på 70-talet, själv minns jag Dramatens uppsättning av Fursteslickaren. Då hade jag sett tv-dramat Amala Kamala ett par år innan. Absurd och expressionistisk handlar den om två indiska barn som växt upp i djungeln, uppfostrade av vargar alltså samma tema som i Truffauts Vilden och Werner Herzogs Kaspar Hauser. I det politiskt rätlinjiga 70-talet var Noréns text särpräglad. När andra författare skulle ha granskat fakta (förmodligen är fallet med de två flickorna mer myt än verklighet) är hans text ett språng in i det inre mörkret. Fursteslickaren gick längre.  Pjäsen berättar om en kompositör, en påhittad elev till den verklige Carlo Gesualdo, madrigalernas mästare. Eleven ska skriva en opera som hyllar fursten som begått ett massmord. Mitt subjektiva minne är att jag var rätt ensam om att gilla uppsättningen. Aftonbladets Allan Fagerström skrev att uppsättningen borde läggas ned, P O Enquist kallade den för årets sämsta pjäs. Helt uppenbart gick Norén inte i takt med sin samtid. Jag uppehåller mig kanske för mycket vid mitt eget minne, men impulsen är svår stå emot efter att ha tagit del av Noréns trilogi från 2010-talet som kretsar kring minnenas upplösning, alltså döden. För om man inte minns vem man är finns man då? "Andante", "Vintermusik" och "Stoft" handlar alla om en grupp åldringar vars liv snart är slut. Trilogins första del utspelas på ett äldreboende med personal och besök av barn. I mellandelen, Vintermusik, är gruppen på någon form av gemensam resa i varmare land, förvirrade, uttråkade. Deras situation är fortfarande igenkännbar. I den sista delen, Stoft, är de åter vid en strand, kanske i Mellanöstern. De sitter bland cementblock, i fragment av en förgången värld som upphört i något krig. Personalen är försvunnen, utanför finns flyktingar eller är de änglar som skall föra åldringarna över till dödsriket? Två av dessa pjäser har regisserats av Norén själv, han har med tiden blivit en driven yrkesman. Regipraktiken i olika teaterhus har också påverkat hans språk. Den absurda humorn finns kvar. Replikerna sägs rakt ut, utan att skådespelaren bäddar för skämtet. Det bygger på att vi i publiken förstår smärtan under humorn. Det liknar Buster Keatons stumma komik och Becketts ordknappa humor. Både i de tidiga och sena pjäserna talar personerna förbi varandra ut i rymden där vi i publiken förstås finns. Men språket är numera direktare, det finns ingen listig dramaturgi, inget slut med svar. Men det är nog säkrast att inte dra för tydliga linjer mellan den sene och tidige Noréns verk. Norén har själv sagt att de 23 pjäser som finns utgivna i volymen Terminal har samma personer och händelser. Vissa skiljelinjer kan dock urskiljas. Först kommer de experimentella pjäserna som Fursteslickaren, sedan följer de borgerliga dramerna med hög igenkänningsfaktor som fick publiken att skratta åt sina egna tillkortakommanden. Och så kommer de sena pjäser, ibland kallade Terminalpjäserna, som 3:31:93 i vilka Norén återvänder till de marginaliserade existenser som finns i hans tidiga lyrik. NU finns alltså en fjärde akt präglad av drömmens klarhet. Hur nådde Norén dit? När Norén slog igenom med Modet att döda och Underjordens leende överlämnade han pjäser som inte var färdiga regissörer och dramaturger fick vaska fram manus ur ordmassorna. Norén var raka motsatsen till Eugene ONeill och andra amerikanska dramatiker som han beundrade. Idag är det tvärtom. Han skriver och regisserar med stor precision. De sena pjäserna är täta ordvävar där replikerna går i och ur varandra tills det nästan inte har någon betydelse vem som säger vad till vem. Det är monologer med flera stämmor, ett körverk. Klangen, associationsväven är än viktigare när handlingen är borta. I dessa pjäser har gestalterna inga namn. De delar identitet med varandra, eller rättare sagt: de glider utför tiden, in i tystnaden. Det är en slags Slutspel för att associera till Becket men mångtydiga. Norén har talat om sitt intresse för Swedenborg, framförallt dennes tanke att man kan ändra sig efter döden och flera av hans sena pjäser utspelas i ett personligt no mans land, mellan kropp och själ. Utplåningen är ett tema Norén varit inne på tidigare, ibland kopplat till ett livslångt intresse för Simone Weil och Primo Levis författarskap om koncentrationslägren. Det nya i denna trilogi är musikaliteten, i synnerhet i den avslutande delen Stoft. Rytmen understryks av Noréns regi som regissör är han tydlig, påfallande mån om att texten ska nå fram. Det är i hög grad dramatik post postmodernismen, där sammanhangen återstår att konstruera bland fake news, fakta, fiktion och filosofisk återanvändning. Vi åhörare får binda ihop tankarna, fylla i det som ätits upp av tiden. Och blir därmed delar av föreställningen. Norén har arbetat sig från marginalen de utstötta i den tidiga poesin till kärnfamiljen och så ut i periferin igen. Den som följt med på resan är kanske inte muntrare, men lite klokare, lite mer förlåtande. Mikael Timm, kulturredaktionen

"For meg var julen aldri noen lystig tid" skal Ibsen ha sagt. Hvorfor var det slik? Geir Thomas Risåsen fra Norsk Folkemuseum og Ibsenmuseets Erik Henning Edvardsen kommer til Ibsens salong for å snakke om Ibsen og jula.  

Jan-Ove Tuv er kunstner, podcaster, instruktør og tidligere elev av Odd Nerdrum. Sammen med Bork S. Nerdrum, driver han også Youtube-kanalen og podcasten Cave of Apelles.Hør Wolfgang Wee Uncut i Spotify:Hør Wolfgang Wee Uncut i Apple PodcastSe Wolfgang Wee Uncut på YoutubeUkentlig Nyhetsbrev (påmelding her)HjemmesideInstagramFacebookTwitter See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jan-Ove Tuv er kunstner, podcaster, instruktør og tidligere elev av Odd Nerdrum. Sammen med Bork S. Nerdrum, driver han også Youtube-kanalen og podcasten Cave of Apelles.Hør Wolfgang Wee Uncut i Spotify:Hør Wolfgang Wee Uncut i Apple PodcastSe Wolfgang Wee Uncut på YoutubeUkentlig Nyhetsbrev (påmelding her)HjemmesideInstagramFacebookTwitter See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

”Lille Eyolf” er måske et af Henrik Ibsens mindre kendte værker, men det har man nu gjort noget ved på Husets Teater i København med en højintens udgave af Ibsens familiedrama. Med Livs Helms som[...]

Troen på bedre tider er her, selv om Staten roter når ny sjef i Statens Pensjonsfond utland skal ansettes. Og om Olaf Gulbransson og Ibsens støvletter. Tegner Roar Hagen og Anders Giæver konverserer om kultur og karikatur. Produsent Magne Antonsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Byrampen prøver seg på vanskelige setninger, Hedvig viser til forskjellige talenter, og Dennyse har problemer med sommerens jentetur. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Gabrielle Leahy Tillson forteller om Ibsens verk Gengangere, og om hvordan Nasjonalballetten har skapt sin versjon, som har blitt et av deres signaturverk!

Vi har trent opp en kunstig intelligens med Ibsens samlede verker, i håp om at den skulle spytte ut noen nye teaterstykker av Ibsen-kvalitet. Kanskje blir det et nytt teaterstykke på Nationaltheatret -- eller kanskje ikke. Du får bedømme.

I denne internordiske podcast fortæller forfatterne Vigdis Hjorth, Merete Pryds Helle og Klas Östergren om deres værker, der alle baserer sig på den norske forfatter Henrik Ibsens udødelige teaterværker. Hør, hvordan de hver især behandler Ibsens evigtgyldige temaer, når de i samtale med retoriker og forfatter Barbara Læssøe Stephensen diskuterer den nordiske kulturarv og dens udtryksformer.

Denne udgave af ”Mellem ørerne” er optaget live på Bogforum i Bella Centret i København – og gæsterne er to af Danmarks bedste og mest populære forfattere, der begge har fået De Gyldne Laurbær. Merete Pryds Helle er første gæst og aktuel med bogen ”Nora” – en nyfortolkning af Ibsens berømte stykke ”Et dukkehjem”. Hun taler blandt andet med Cecilie Frøkjær om sin egen frigørelse, og om hvad hun har lært af Nora og hendes oprør. Podcastens anden gæst er Leonora Christina Skov, der gør status over de meget store forandringer, hendes bog ”Den, der lever stille” har medført i hendes liv. Og så afslører hun, hvad hendes næste bog skal handle om.

Førsnakk fra 4 oktober 2019. Manusforfatter Knut Nærum, regissør Audny Chris Holsen og Reidar Reidar Mosland. «Ibsen på speed» er den blitt kalt, denne forrykende sceneteksten Knut Nærum har skrevet. Strengt tatt har han stjålet alle Ibsens beste replikker og smelt dem sammen til 78 minutter der høydepunktene kommer så tett at de tar pusten fra deg. Her får du valuta for pengene. Hvert sekund. Tre skuespillere tar deg gjennom 28 teaterstykker og hele 131 roller på under halvannen time. Det er bare å ønske dem lykke til.

"Wirf den Helden in deiner Seele nicht weg!" Das hat Friedrich Nietzsche einst geschrieben, und das ist auch der Leitspruch des Philosophen Dieter Thomä, der für einen "zeitgemäßen Heroismus" plädiert. Mit seinem Buch "Warum wir Helden brauchen" ist er für den Bayerischen Buchpreis nominiert. /Weitere Themen: Das 56. Berliner Jazzfest - eine Bilanz/ Andreas Kriegenburg inszeniert Ibsens "Nora" in Nürnberg/ Wagners "Lohengrin" am Salzburger Landestheater

Fyra nordiska romanförfattare, bland annat Knausgård och Klas Östergren, tar sig an Ibsens karaktärer. Varför det?, undrar vi. Och så är många bestörta över valet av Peter Handke som Nobelpristagare. Under den knappa vecka som gått sedan Svenska Akademien tillkännagav den österrikiske författaren Peter Handke som mottagare av 2019 års Nobelpris, har debatten svallat inte minst i internationella medier. En av alla kritiska röster har varit den danske författaren och journalisten Carsten Jensen. Vi ber honom förklara varför han inte tycker att Handke borde ha fått priset. Det har även seglat upp en "telefonskandal", där någon sade sig ringa från Akademien till den irländske författaren John Banville med budskapet att han skulle få Nobelpriset i litteratur. P1 Kulturs reporter och litteraturkritiker Lina Kalmteg redogör för alla de senaste turerna kring Svenska Akademien och Nobelpriset. Och så Ibsen. Magnus Berg från Sveriges Radio Drama berättar om de tre nya romanerna kring Henrik Ibsens klassiska 1800-talskaraktärer. Varför detta - nu? Dessutom funderar Kulturredaktionens Jenny Teleman om Karl Ove Knausgårds nya tolkning av Ibsens drama Peer Gynt, där Solveig blir en modern tonårsmamma snarare än den eviga vänterskan. Vi har också ett reportage om Mattias Anderssons sista uppsättning på Backa Teater i Göteborg - innan han blir chef för Dramaten i Stockholm. Vår reporter Mina Benaissa har träffat honom och ett antal av skådespelarna veckan före premiären. I dagens OBS-essä funderar kulturjournalisten Malin Krutmeijer över DNA-testernas allt större dragningskraft - och varför hon själv beställde ett. Programledare: Roger Wilson. Producent: Mattias Berg.

Norska Vigdis Hjorth talar med Kamilla Skarström Hinojosa om sin nya roman Henrik som bygger på Ibsens karaktär Hedda Gabler. En thrillerlik roman om rädsla och mod, kön och klass, borgerlighetens blanka yta och livslögnernas höga pris. Medarrangör: Natur & Kultur

General Gablers datter er vakker og stolt og nygift. Trolig er hun også gravid. Så hvorfor skulle hun ta livet sitt? Ibsens stykke vekker stadig engasjement.

Skuespilleren Kåre Conradi er svært entusiastisk når det kommer til Henrik Ibsen. Så begeistret er han at han har startet Det Norske Ibsenkompaniet. De har hatt stor suksess både i inn- og utland med Lady from the sea. Dette, og mye mer, snakker vi om i denne episoden av Ibsens salong. Lenke til Det Norske Ibsenkompaniets nettside: www.norwegianibsencompany.com

At Henrik Johan Ibsen kom til Grimstad som 15-år gammel apotekerlærling, at han fikk barn utenfor ekteskapet og at han skrev et par dikt og skuespillet Catilina på Apotekets bakrom. Det er godt kjent. Men at han i flere år hadde fått privatundervisning av en kunstmaler, at han malte mange oljemalerier og tok oppdrag som illustratør mens han var i Grimstad, det er ikke fullt så kjent. Det er noe av det vi får høre mer om i denne utgaven av MUSEUM, som ble sendt første gang i 2006. Xylografi Faktisk var det som avistegner og illustratør i tidens nye trykketeknikk, xylografi, den unge Henrik Ibsen så som sin kunstneriske løpebane ved siden av oppdrag som sceneinstruktør. Han var med på å starte et ukeblad i Christiania og gjorde flere reiser rundt i Sør-Norge for å male og lage nye trykk. I 1860 forbød Suzannah Henrik Ibsen å bruke mer tid ved staffeliet. Etter dette kastet Ibsen alle sine tegninger og paret eide aldri noen av Ibsens malerier eller tegninger. Kun de som ble gitt bort eller solgt viser denne siden av Ibsens kunstneriske talent. MUSEUM besøker Grimstad Bymuseum, hvor noen av Ibsens originale oljemalerier henger på veggen, blant annet et portrett av losen Svend Haaø som mange mener er en forstudie til Terje Vigen. Også ved Ibsenmuseet i Arbiens gate 1 i Oslo er det samlet en lang rekke trykk og tegninger fra Ibsens hånd. Medvirkende : Rolf Erik Nilsen, Erik Henning Edvardsen. Programleder Øyvind Arntsen. Sendt første gang i 2006

Denne Ibsen-timen kommer garantert til å gi deg noe, selv om du aldri har lest Ibsen. Jeg lover. Samtale med billedkunstner Tone Dietrichson om livet, kunsten, Ibsen og Vildanden. Tone har hatt utstillinger sammen med Leonard Cohen "There's a crack in everything", med Håkon Bleken og Morten Krogvold. I 18 år har hun fordypet seg i Ibsens arbeid. Hva har hun lært av han? Og hvorfor er Ibsen (eller Henrik som vi kaller han i podcasten)så himla tidløs og viktig?

I Ibsens salong Episode 7 møter Bergljot Geist skuespiller Nicolay Lange-Nielsen.

Jeg ante ikke konsekvensen av hva jeg gjorde, og det tror jeg ingen gjør. Når du går inn i Ibsens litteratur så må det skje noe med deg - særlig hvis du blir der en stund. Da Tone Dietrichson leste Henrik Ibsens Vildanden kjente hun seg selv igjen i alle karakterene i stykket. I tillegg til alle hennes bilder som stykket har inspirert, har Dietrichson også reist rundt med en personlig forestilling basert på Vildanden, om karakterene og hvordan de har påvirket hennes liv.

"Jeg ante ikke konsekvensen av hva jeg gjorde, og det tror jeg ingen gjør. Når du går inn i Ibsens litteratur så må det skje noe med deg - særlig hvis du blir der en stund."Da Tone Dietrichson leste Henrik Ibsens Vildanden kjente hun seg selv igjen i alle karakterene i stykket. I tillegg til alle hennes bilder som stykket har inspirert, har Dietrichson også reist rundt med en personlig forestilling basert på Vildanden, om karakterene og hvordan de har påvirket hennes liv. Tone Dietrichsons hjemmeside

Museumsleder ved Ibsenmuseet i Oslo, Erik Edvardsen, forteller mer om Ibsens liv i byen.

Gjenhør med første episode av Ibsenmuseets podcastserie publisert mandag 10. september 2018. «En normalt bygget sannhet lever i regelen en 17-18, høyst 20 år. Sjelden lenger», sier Dr Stockmann i En folkefiende.

Gabrielle Tillson forteller om Nasjonalballettens tilnærming til Ibsens drama Hedda Gabler, der Marit Moum Aune har regi og koreografi. Musikk av Nils Petter Molvær

Nigel Iyer snublet over korrupsjon for første gang da han var 16 år på et lager i Manchester. Siden har han vært besatt av jakte på økonomiens svartekunstnere. Han mener Ibsens dramatikk også kan forklare oss hvordan vi alle er litt korrupte. Programleder Ragna Nordenborg

Grensekrøll, Ibsens ripsbusker fra Kasakhstan, hacking av toalett, og karma-snømann i Kentucky. Og så spør vi: Kan du høre forskjell på varmt og kaldt vann?

Oslo, eller Christiania/Kristiania som den het, er byen Ibsen tilbrakte mest tid i. Først som student, senere som artistisk direktør og som verdensberømt dramatiker. Legger vi sammen ferier og årene han bodde her blir det 23 år. Museumsleder ved Ibsenmuseet i Oslo, Erik Edvardsen, forteller mer om Ibsens liv i byen. «Jeg kan lige saa godt have mit hovedkvarter i Kristiania som München (…); jernbanerne fører mig jo paa kort tid, hvorhen jeg vil.»

Vi har sett den nya filmen om Millennium-författaren Stieg Larssons yrkesverksamhet som undersökande journalist och grundare av Expo. Dessutom kontroversiella författaren Michel Houellebecq som teater. Det är Kulturredaktionens kritiker Mikael Timm som har sett filmen om journalisten Stieg Larsson, med titeln "Mannen som lekte med elden". Vår teaterkritiker Jenny Teleman kommer till studion för att tala om den nya uppsättningen av Michel Houellebecqs kontroversiella roman "Underkastelse" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, samt uppföljningen av Ibsens klassiker med namnet "Ett dockhem 2".  Dessutom har filmkritikern och dagens programledare - Roger Wilson varit på de internationella filmfestivalerna Cinema Queer och Panoramica, som just nu pågår i Stockholm. Reportern Björn Jansson har gjort ett förhandsreportage kring uppsättning av Riksteaterns uppsättning av barnpjäsen "Biet i huvet" av den omtalade tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig. Dagens OBS-essä är den tredje på veckans tema: Läsande. I dag tittar konstkritikern Linda Fagerström på motivet "den läsande kvinnan" som bild och metafor. Till sist får vi även en försmak av veckans avsnitt av Bergmanpodden, som handlar om filmen "Såsom i en spegel" - och där regissören Gabriella Pichler medverkar. Programledare: Roger Wilson. Producent: Mattias Berg.

Ibsens "Hærmennene på Helgeland" har blitt et rått og brutalt stykke om hvordan det er når livet slik du tror det var, revner.

«En normalt bygget sannhet lever i regelen en 17-18, høyst 20 år. Sjelden lenger», sier Dr Stockmann i En folkefiende. Dette fikk Henrik Ibsen Museum på Venstøp merke da Jørgen Haave, konservator ved Telemark Museum, begynte å grave i kildene. Nå må historien om Ibsens barndom skrives om. Jørgen Haave har skrevet boken "Familien Ibsen" (Museumsforlaget).

Første episode av Ibsenmuseets podcastserie publiseres mandag 10. september 2018. «En normalt bygget sannhet lever i regelen en 17-18, høyst 20 år. Sjelden lenger», sier Dr Stockmann i En folkefiende. Dette fikk Henrik Ibsen Museum på Venstøp merke da Jørgen Haave, konservator ved Telemark Museum, begynte å grave i kildene. Nå må historien om Ibsens barndom skrives om. Jørgen Haave har skrevet boken "Familien Ibsen" (Museumsforlaget).  

Norge sto ikke på verdenslitteraturens kart da Henrik Ibsen debuterte i 1850. Men på bare noen få tiår, var verden blitt Ibsens scene. Siden har han ikke vært til å komme utenom. I Ibsen, Scandinavia and the Making of a World Drama presenterer Tore Rem og Narve Fulsås nye perspektiver på forutsetningene for «fenomenet Ibsen». Nå møter de kulturredaktør i Morgenbladet Ane Farsethås til samtale om hvordan norsk litteratur tok steget fra fjern periferi til verdenslitteraturens sentrum. Foto: Nasjonalbiblioteket See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

** Innvandrerungdommer har ikke tillit til politiet, ifølge forskningsstiftelsen FAFO. ** -Dette er bare toppen av et stort isfjell, sier psykologen som behandler tenåringer som har mistet kontrollen over nakenbilder i sosiale medier. ** Private avfallsselskaper er redd de har fått et dårlig omdømme etter konkursen i RenoNorden. ** Ibsens slemmeste kvinne Hedda Gabler går til dansen.

Sammen med Frekvens har vi produsert vår aller første podkast! I denne episoden tar vi dere med bak på prøvene til Gjengangere. Opplev hvordan et skuespill blir til og hvordan skuespillerne finner sine roller i kanskje Ibsens aller beste teaterstykke. Dokumentarist: Lars Kristian Øverland. Klipp: Rasmus Bitsch. Foto: Erik Berg. Medvirkende: Bentein Baardson, Gjertrud Jynge, Per Egil Aske, Gunnar Eiriksson, Lasse Lindtner og Nils Wingerei. Musikk: Dimitri Shostakovich - «Cello Sonata in D-Minor, Op.40: III.Largo», Francisca Skoogh & Daniel Blendulf, Brian Eno - «Fullness Of Wind», Bjarne Gustavsen - «Manders Trøorgel», Nils Wingerei - «Fjords», J. S. Bach – «Toccata in D Minor», Constandinos Boudounis - «Solo Cello» (live). Opptaket er gjort i september 2017.

...samlede verker. Samantha og Randi forteller om hvordan deres opplevelse da de så Ibsens Samlede Verker på DNS. I studio snakker vi om hva som gjør en parodi eller adapsjon god. Og så har Absence Crew besøkt oss, og du kan høre de fortelle om hvordan det er å kombinere dans og teater. I studio: Samantha Hatten, Randi Heggernes Eilertsen og Åshild Enstad

Tuberkulose var den romantiske sykdommen, kreft var innkapslet lidenskap, mens syfilis hadde ulike funksjoner hos Ibsens figurer... - Kulturelle forståelser av sykdom er ofte helt på villspor, men i vår oppfatning av helse er kultur viktig. Også for å få oss til å forstå at åpenhet er viktig. Gjest: psykiater Arne Thorvik. Ved Aase Cathrine Myrtveit.

Den franske teaterregissøren og koreografen Laurent Chétouane prater om den tyske forfatteren og dramatikeren Georg Büchner. Laurent Chétouane er en fransk teaterregissør og koreograf, bosatt i Berlin. Han er utdannet både som ingeniør og som regissør, med teaterstudier fra Sorbonne-universitetet i Paris og fra Hochschule für Musik und Darstellende Kunst i Frankfurt.Chétouane har flere ganger arbeidet for det norske Nationaltheatret, med utforskende nyversjoner av Molières "Misantropen" (Torshovteatret 2009), Ibsens "Et dukkehjem" (2010), Shakespeares "Sonetter" (2014) og Holbergs "Den stundesløse" (2016).

Dramatiker Malmfrid Hovsveen Hallum vant Skien kommunes kunstnerstipend. I ett år bodde hun i Ibsens hus, og beskriver det som "en periode i livet jeg virkelig var meg selv". Hun er lei av den påfallende politiske kritikken mot de sårt trengte kunstnerstipendene. Det er disse pengene som er med på å skape kunsten som fremtiden skal huske oss for. Et rom i Tyskland og et langbord med stabler av Stasi-dokumenter er bakgrunnen for teaterstykket om det smertefulle sviket. Skuespiller Gisken Armand tolker forfatter Virginia Woolfs selvmordsbrev fra boken "Bemerkelsesverdige brev" av Shaun Usher. Perfomancekunstner Constance Tenvik forteller om seg selv, kunsten, latter og en masse sjokoladesaus i sitt kunstneressay.

I norsk finnes mange dialektord for det som skjer i naturen. Vann som har "flotret seg", har nesten frosset til is, men ikke helt. Isnålene som flyter oppå vannet, kan kalles "flotr". Tor Erik Jenstad forteller om bakgrunnen for disse og andre dialektord. Han forklarer også hvordan dialekten fra Brønnøysund har oppstått. - Kom og sett deg her hos meg, hva? - Nei, nå har vi det hyggelig, hva? Ordet "hva" kan være veldig irriterende, hvis en person bruker det stadig vekk. Ibsens figur, Jørgen Tesman, setter et "hva" på slutten av setningene sine veldig ofte. I stykket Hedda Gabler gjør han det nesten i hver tredje replikk, har oversetter og teaterviter Anne Lande Peters regnet ut. Regnestykket laget hun da hun skulle oversette Hedda Gabler til japansk. I dag vil vi heller plassere et "ikke sant" på slutten av utsagnet, mener Jan Svennevig, språkprofessor ved Universitetet i Oslo. Men det blir ikke mindre irriterende for det, legger han til. Stedsnavnet "Kalvskinnet" vitner om hvordan man betalte skatt i middelalderen, forteller navnegransker Inge Særheim. Programleder er Ann Jones.

Hör hur vår Bokcirkel med författarna Frida Nilsson och Lars Gustafsson tolkar naturkatastrofen i sjumilaskogen. Hör också hur de med stor entusiasm gör om slutet på A.A. Milnes mästerverk, Nalle Puh. - Tar ni livslögnen från en människa så tar ni lyckan av honom med detsamma. Så lyder en klassisk replik i Henrik Ibsens pjäs Vildanden. Ja, hur är det nu? Är sanningen alltid eftersträvansvärd i alla lägen, eller kan en lögn vara konstruktiv? Vår reporter Jenny Teleman ger sig ut i ett grävande livslögnsreportage, rakt ned i Ibsens klassiker. Till sin hjälp har hon teaterregissören Anna Pettersson, aktuell med sin föreställning av Vildanden på Dramaten i Stockholm.   -  Om jag berättar för folk i mataffären i New York att jag är poet, så tror de att jag är galen. Om jag däremot säger att jag är professor, så blir de väldigt glada. Det säger Meena Alexander, turligt nog både poet och professor i engelska och kreativt skrivande i New York. Från början kommer hon från Kerala i Indien, hon har levt ett kringflackande liv, och nyss var hon på Sverigebesök. Vår reporter Naila Saleem träffade henne för att prata om hennes poesi.  

Samtale om arbeidet med debutboken "Det er jeg som er Torvald" med Silje Stavrum Norevik. Mattis Herman Nyquists debutroman Det er jeg som er Torvald har høstet gode kritikker etter utgivelsen i vår. Nyquist er skuespiller, og har hentet inspirasjon til romanen fra rollefiguren Torvald i Henrik Ibsens Et dukkehjem. Da Nyquist leste Ibsens stykke på Teaterhøgskolen, kunne han ikke forstå hvorfor alle snakket om Nora. For ham var det Torvald som var interessant. – Jeg så for meg at han hadde så mye han ville si, men at han ikke hadde noe språk for å uttrykke det indre livet sitt. Nyquist kommer denne kvelden til Litteraturhuset for å fortelle om arbeidet med debutboken. Intervjuer: Silje Stavrum Norevik.

Henrik Ibsens leilighet i Arbins gate i Oslo er fredningsverdig. Det har byantikvaren slått fast etter en befaring nå i ettermiddag. I forrige uke ble det kjent at bygården som huser leiligheten er lagt ut for salg på det åpne markedet. Den er per i dag ikke fredet, og det har fått byantikvaren til å komme på hastevisitt. Byantikvaren har gjort en fredningsvurdering i leiligheten nå i ettermiddag, reporter Ina Strøm du er i Ibsens gamle leilighet sammen med byantikvaren - Hva er det som foregår der?

She was only 17! Sending 17 består av trenelyder, mann kledd ut som rose, feilfokusert reportasje om Posten fra Vegar, kleskode, vi prøver å gi Michael terapi, forsøk på Ibsens ripsbusker, avbrytende nyhetssending, Arild Stavrums 31 år på gress, vi får besøk fra fakultet for deprimerende vitenskap +++ (3 plusser, det er mye det!)

I kväll är det premiär i Umeå på en internationell uppsättning av Ibsens allra sista pjäs När vi döda vaknar - When we dead awaken. Det är Västerbottensteatern som med regissören Josette Bushell -Mingo i spetsen ger sig i kast med Ibsens svanesång, tillsammans med Unity Theatre i Liverpool och Riksteatern. Föreställningen spelas på engelska av en ensemble med svenska och engelska skådespelare. Kerstin Berggren har tittat närmare på det internationella teatersamarbetet och i Kulturradion Snittet får lyssnarna också veta mer om den engelska organisationen PUSH, som stöttar svarta artister inom brittisk scenkonst och arbetar med att öka mångfalden hos de brittiska kulturinstitutionerna. Regissören Josette Bushell - Mingo som till vardags är konstnärlig ledare på Riksteaterns Tyst Teater, är en av grundarna till PUSH och hon har också fått ta emot Brittiska Imperieordern av den engelska drottningen. . Efter premiären i Umeå kommer When we dead awaken att turnera i England och Sver