Podcasts about stadens

Stumfilmen kördes över av ljudet och blev en smal sak för cineaster. Joakim Silverdal tycker att det är dags att skriva ut tysta klassiker på recept. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Alla stjärnor kommer en gång att slockna. Det gäller världsrymdens himlakroppar, likaväl som himlen över Hollywood.I Billy Wilders Sunset Boulevard från 1950 drömmer den avdankade stumfilmsskådespelerskan Norma Desmond om en comeback som aldrig kommer. Hon har inte lyckats med något sen filmen fick ljud och krossade hennes karriär.Detsamma gäller hennes gamla vänner.I en scen sitter några finklädda figurer vid ett pokerbord. Vana cineaster känner direkt igen dem: ”det är ju Buster Keaton, Anna Q Nilsson och HB Warner”. Men filmens berättare beskriver dem som dunkla figurer från den tysta eran, som inget mer än vaxdockor i Norma Desmonds kabinett.Stumfilmen var stendöd, redan 1950, det är vad vi får med oss.Men jag har blivit mer och mer övertygad om att den ljudlösa filmkonsten nu, över 70 år senare, fortfarande har förmågan att välta vår verklighet.När min dotter var två år fick hon frågan av en förskollärare vad hon gillade att se på tv. Och då svarade hon, som om det vore det naturligaste i hela världen: Charlie Chaplin.Allt uppstod i ett ögonblick av panik - när Babblarna, Daniel Tiger och Bolibompadraken helt enkelt till slut fick det att rinna över. Vad annars går att gräva fram ur streamingmörkret?Titta där: den böjda käppen, de stora skorna och det kluriga leendet. Charlie Chaplin!Vi började trevande med långfilmen Cirkus. Jag trodde egentligen inte alls på den här idén, men snart märkte jag hur uppslukad hon var. Allt som behövdes var några enkla: “Vad tror du att gubben ska göra nu? Nämen vad hände, sprang han IN till lejonet?” och så sitter en tvååring och tar in ett svartvitt, filmhistoriskt mästerverk från 1920-talet, helt utan talade repliker eller ljudeffekter.Vi upptäckte snart att Chaplin är mer än den snubbelgubbe världen ofta vill göra honom till. Vi har haft många, långa samtal om vad som gör luffaren ledsen, varför han är ensam, varför han har så trasiga kläder.Det är sådant man hinner med när tillvaron tystnar. När det konstanta larmet av hysteriskt animerade barnprogram sätts på paus, om så bara för en liten stund.Men kanske är jag naiv. Med snart 100 år av ljudfilmer är väl ändå stumfilmen dömd till en tillvaro längst ut i vår mediala periferi.Någon som var rädd för det och såg på med avsky, när ljudet trädde in i filmkonsten, var Victor Klemperer.Han var en tysk filmälskare och språkvetare vars dagböcker från 30 och 40-talen är viktiga tidsdokument över nazismens påverkan på det tyska medvetandet.I hans filmdagbok “Ljus och skugga - 1929-1945” får läsaren vara med om hur nazi-propagandans mörker kastas över de tyska biograferna.Men för den som läser noggrant, är den även en spännande ögonvittnesskildring från en biobesökare som var med om skiftet från stumfilm till ljudfilm.För Victor Klemperer var INGEN vän av den tidiga ljudfilmen, om vi säger så.Det är med ett slags glödgat hat han beskriver hur patetiskt dåligt filmljudet var till en början.1929 skriver han: “Vi har nu mött ljudfilmen två gånger och tyckte båda gångerna att den var avskyvärd”.Han tycker att det låter förskräckligt, men ljudkvaliteten är något han förstår kommer bli bättre. Vad som inte kommer åtgärdas är att ljudfilmen utstrålar något konstlat, dött. Ett slags surrogat till stumfilmen.Han skriver att “Filmen MÅSTE vara en konstform med uttryck, liknande baletten, buren av musiken, annars blir den en vedervärdig död mekanism med ett ljud som dessutom skär sig”.Precis som min tvååring, blir han väldigt förtjust när han får se Charlie Chaplin i Stadens ljus. En stumfilm som med filmmusik och några enkla ljudeffekter hånar ljudfilmen. Som när Chaplins luffare sväljer en visselpipa och försöker sjunga, men allt som kommer ut är några visslingar. ”En välsignelse att det är en stumfilm, avskyvärt att musiken gnisslar lika illa som i radion”, skriver han.Och när man ser denna eras mästerverk är det svårt att inte hålla med honom.Hur berör inte ansiktena, när ljudet fattas? I En kvinnas martyrium, det kvävande kammarspelet om Jeanne D'Arc från 1928, kryper sig skådespelerskan Maria Falconettis uppgivna uttryck långsamt in under huden.De få textrutorna ger oss absolut kontext, men det är ögonen. Ögonen. De stora uttrycksfulla ögonen som vittnar om mänsklighetens grymheter. De är starkare än all dialog i världen.Den tittare som ger sig hän, sitter till slut bara och gråter.Men tiden sprang förbi, även Chaplin började göra ljudfilm och med tiden verkar till och med Victor Klemperers syn på filmljudet mildras.Redan 1932 måste han erkänna att Marlene Dietrich och Emil Jannings skådespeleri lyfts när han får höra deras röster i Blå Ängeln. ”Klangen i detta organ”, utbrister han och när han några år senare ser musikalfilmen “Broadways melodi” är han istället förtrollad av ljudet. ”Vi sitter hänförda till den sista bilden OCH tonen”, skriver han.Men den där kraften då? Som kan få en två-åring att 100 år senare sitta hänförd i en timme och tjugo minuter?Om Victor Klemperer fortfarande var med oss - och om han skulle känna det glödgade hatet mot ljudfilmen blossa upp igen - skulle han bara behöva plocka upp valfri webbläsare, söka upp sin favoritfilm och trycka på play.Nu är stora delar av stumfilmsskatterna från 20 och 30-talen digitaliserade och ofta har rättigheterna gått över till att bli allmän egendom. Så den som vill se, kan se, utan problem.Stumfilmens kvalitet i vår moderna samtid börjar inte med stumfilmen, den börjar med dig.För när inga ljud hörs, inga röster ljuder, är det vi tittare som får jobba. Att se stumfilm är att sitta längst fram på soffkanten, framåtlutad, redo att ta in.Då behöver stumfilmen inte bli ett museum, då kan den bli ett tempel. En plats före reflektion och förundran. En plats för lugn och verklig eftertanke.I den moderna människans rusande tillvaro, där stressen äter sig in i porerna, borde stumfilm kunna skrivas ut på recept.För när jag och mina barn vaggats in i tempot från en stumfilm, märker vi snart hur vårt medvetande ställts om.Ofta tar det några minuter, vi skruvar på oss, men sen är det som om världen långsamt börjar tippa och vi själva snubblar in i filmen. Precis som när Buster Keatons biografvaktmästare i Sherlock Jr kliver fram till filmduken och in i filmen för att själv blir sagans mästerdetektiv.Att se stumfilm kan bli som att finna det verkliga värdet i tystnaden. Något som inte handlar om frånvaro, utan om närvaro.När två-åringen nu blivit fyra och själv vill välja brukar det blir Frost, eller Lejonvakten på tvn. Men ibland, ibland är det Chaplinboxen som åker fram och vi hämtar lillebror, sätter oss längst fram på soffkuddarna, lutar oss in, tills vi ramlar, rakt ner i filmhistorien.Joakim Silverdalfilmkritiker och reporter på kulturredaktionenTre bästa stumfilmerna att se med dina barn:”Guldfeber” av Charlie Chaplin”Busters miljoner” av Buster Keaton”Upp genom luften” med Harold Lloyd (regi: Fred C. Newmeyer och Sam Taylor)

.

I november 1679 kliver kung Karl XI iland på Trossö i Blekinges skärgård. Redan året därpå får Karlskrona sina stadsprivilegier. Här ska ett nytt nav för Sveriges sjömakt växa fram – långt från huvudstadens hamnar, men närmare ärkefienden Danmark.Bakom beslutet låg dyrköpta lärdomar från det skånska kriget (1675–1679), där Sverige nästan förlorade Skåne och flottan led ett förödande nederlag vid Ölands södra udde. I samband med detta gick regalskeppet Kronan under, och över 800 man omkom.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med, historikern Olle Larsson, om varför Karlskrona grundades, varför platsen valdes och hur stadens unika historia formades av flottan och samtidens marinstrategi. Detta är ett betalt samarbete med Destination Karlskrona.Det svenska riket var ett sjörike där vattenvägarna förenade stormaktens alla delar. Flottans uppgift var att skydda dessa förbindelser och möjliggöra snabb truppförflyttning. Därför blev en örlogsstad längre söderut inte bara önskvärd, utan absolut nödvändig.Efter freden i Roskilde 1658 – då Danmark avträdde Skåne, Halland och Blekinge till Sverige – blev behovet av en stark närvaro i södra Östersjön uppenbart. Det Skånska kriget visade dessutom att Stockholms hamn låg för långt norrut, och flottan där var ofta oförmögen att rycka ut – fartygen frös fast om vintern och underhållet var bristfälligt.Den 10 augusti 1680 kungör Karl XI stadsprivilegierna för Karlskrona – Sveriges första systematiskt planerade stad. Den byggdes främst för militära ändamål och utstrålade stormaktstidens storslagna ambitioner och var utformade efter barockens ideal—monumentalitet, symmetri och breda, raka gator. Stadens formgivning hämtade inspiration från andra stora europeiska anläggningar, bland annat Versailles och antikens Rom, samt örlogsstäder i England, Frankrike och Holland.Här skulle flottan husera, men också en helt ny befolkning leva, handla och arbeta i nära samspel med kanoner, kaserner och skeppsvarv. För att snabbt få igång stadens liv tvingades borgare från Ronneby, Kristianopel och andra orter att flytta hit. Dessutom omplacerades 3 000 finländare – varav över 1 100 båtsmän med familjer – till Blekinge. Skeppstimmermän och hantverkare hämtades från Österbotten, Roslagen, Bohuslän och till och med från Skeppsholmen i Stockholm, som stod tom på både material och manskap. Under 1690-talet bodde omkring 4 000 personer i Karlskrona som skulle bli rikets tredje stad efter Stockholm och Riga.På Trossö såg Karl XI och hans rådgivare chansen att skapa något helt nytt: en kombination av flottbas och barockstad, både strategiskt placerad och symbolisk för svensk dominans.År 1683 utformades stadsplanen av Erik Dahlbergh, Hans Wachtmeister och Carl Magnus Stuart enligt barockens ideal: raka gator, stora torg och en tydlig uppdelning mellan civilt och militärt. Fästningar, broförbindelser till fastlandet och ett av Europas mest moderna skeppsvarv började ta form. För att locka handel erbjöd staten tullfrihet.Musik Dido och Aeneas tredje akten av Henry Purcell, inspelad 1935 med dirigenten Clarence Raybould, sångarna Nancy Evans, Roy Henderson, Mary Hamlin, Mary Jarred, Gwen Catley, samt Boyd Neel String Orchester. Internet Archive, Public Domain.Källor:Ericson Wolke, Lars & Hammar, AnnaSara (2022). Sjömakt och sjöfolk: den svenska flottan under 500 år. Lund: Nordic Academic PressHillbom, Rune (1979). Karlskrona 300 år: en återblick i ord och bild. [D. 1] 1679-1862. Karlskrona: AbrahamsonKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

År 1683 är ett av de mest avgörande märkesåren i europeisk historia. Det var då Osmanska riket – den turkiska stormakten på Balkan och i Främre Orienten – led sitt största och mest allvarliga nederlag. Österrikare, tyskar och polacker segrade i slaget vid Wien och inledde därmed återerövringen av Ungern och dess grannländer.Den osmanska belägringen av Wien var kulmen på en omfattande expansion norrut, som sträckte sig till dagens Slovakien och mellersta Ukraina. Målet var att även göra Österrike till en vasallstat under det muslimska imperiet. Under flera månader var Wien helt inneslutet. Stadens befästningar underminerades och attackerades i våg efter våg.Den så kallade "turkfaran" fick de kristna grannländerna att reagera. Till slut anlände den polske kungen Jan Sobieski i spetsen för en stark armé för att häva belägringen. Samtidigt förberedde storvesiren Kara Mustafa den avgörande stormningen av Wien, vars försvar vid flera punkter redan hade brutits ner. Situationen var akut – staden kunde omöjligen hålla stånd mycket längre.På en och samma dramatiska dag förberedde sig storvesiren för stormning, medan Jan Sobieski planerade ett massivt kavallerianfall mot de osmanska ställningarna.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och Katarina Harrison Lindbergh, fackboksförfattare, om 1683 års avgörande uppgörelse i sydöstra Europa – den osmanska belägringen av Wien och de efterföljande krigen på Balkan.Bild: Ottomanerna omringar Wien av Frans Geffels, Badisches Landesmuseum, Wikipedia, Public Domain.Musik: Mozarts Piano Sonata no. 11, K. 331 - III. Rondo Alla Turca. Källa: Orangefreesounds, Public Domain Mark 1.0.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

.

När Taylor Swift kom till Stockholm förvandlades staden till ”Swiftholm”. Nu avslöjar kampanjmakarna arbetet bakom Sveriges mest omtalade marknadsföringsinsats och en utvärdering visade att evenemangen genererade 848 miljoner i turistekonomisk effekt. Stockholm Business Region vann Sveriges kommunikatörers stora kommunikationspris 2025 för kampanjen som förvandlade Stockholm till "Swiftholm" under Taylor Swifts tre konserter. Resultatet: över 19 000 mediemedelanden, 848 miljoner kronor i turistekonomisk effekt och 85% av stockholmarna som vill bo i en "evenemangstad". Målgruppskunskap som grund –Vi insåg ganska snabbt att vi inte hade så mycket målgruppskunskap, förklarar Kristina Pernevill, projektledare för digitala kanaler. "Så vi letade upp ett community på Facebook och frågade om det fanns någon som ville vara vårt bollplank." Genom att lära sig om Swifties upptäckte teamet att fansen är intresserade av litteratur och att genuinitet är avgörande. – De vill vara en del av vad Taylor Swift har för agenda – det är superviktigt i deras community, säger Monica Enqvist, kommunikationschef. Samverkan som framgångsfaktor Nyckeln till framgången var enligt teamet den omfattande samverkan med stadens näringsliv. Genom näringslivsträffar informerades företagen om möjligheterna när Swifties från 130 länder skulle besöka staden och många hakade på och arrangerade olika aktiviteter, allt från Arlanda Express vars konduktörer bar cowboyhattar, till gallerior som skapade pop-up-stores. – Vi tog fram en verktygslåda med färdiga posters, playlists, giffar och infographics som alla kunde använda, berättar Pernevill. – Vi hade till och med vänskapsarbandstationer runt om i staden. Mätbara resultat Kampanjens effekter var anmärkningsvärda: 848 miljoner kronor i turistekonomisk effekt (långt över estimerat 500 miljoner) 19 000+ medieinlägg under sju dagar 20 miljoner dollar i annonsvärde En drönarfilm med "Welcome to Swiftholm" fick nästan 1 miljon visningar (86% nya målgrupper) Ett särskilt drag var QR-koder på vänskapsarmbanden som genererade en tredjedel av alla besök på kampanjsidan. Stadens reaktion överraskade Genom samarbete med Handelshögskolans lyckoforskare Mikael Dalén visade mätningar att 85 procent av stockholmarna vill bo i en evenemangstad – även bland de som inte gick på konserten. – Det var tydliga lyckoeffekter i Stockholm att folk mådde bra av att känna att de bodde i en stor evenemangstad, säger Enqvist. Taylor Swift själv summerade upplevelsen på sista kvällen i gul-blå klänning: – Jag kommer aldrig göra misstaget att inte lägga in Stockholm Sverige i min turnéplan igen. Vill du veta mer om hur de skapade en frangångrik kampanj? Lyssna på hela avsnittet av Kommunikationspodden här.

.

.

Launch Sermon PlayerMissionellt liv: Lev livet och sök stadens bästa 20250518 Jakob Rönnerfors    

En av våra viktigaste uppgifter som stadsutvecklare är att aktivt arbeta för trygghet i och omkring våra fastigheter. Vi vill bidra till en stad där människor kan mötas och tillsammans bygga en tro på framtiden. För att nå dit behövs samverkan mellan många olika aktörer. I det här avsnittet av samtalsserien Människobyn får du lyssna på ett samtal om hur vi kan samarbeta för att skapa en trygg och attraktiv stad. Gäster: Torleif Falk, Stockholms Stads stadsarkitekt, Måns Gauffin, kommunpolis i Stockholm och Sarah Isaksson, hållbarhetschef på AMF Fastigheter. Moderator: Thomas Erséus, vd på AMF Fastigheter. 

Framtidens handel ur stadens perspektiv Staden är inte bara en viktig del av handeln – den är en avgörande del. Det är genom stadens filter som drömmar, idéer, visioner och kapitalintressen måste passera innan de förvandlas till den konkreta verklighet som ska forma vår omgivning i decennier framåt. Varje beslut som tas måste inte bara vara ekonomiskt hållbart utan också bidra till att stärka staden och dess attraktionskraft. I denna episod av Retail & Fastighetspodden fördjupar vi oss i frågan: Hur viktig är handeln för stadens utveckling – och hur viktig är staden för handelns framtid? Handel är inte en isolerad företeelse – den är en central del av stadsutvecklingen och påverkar allt från trygghet och stadsliv till hur vi rör oss i våra urbana miljöer. För att få stadens perspektiv på handelns roll och framtid har vi bjudit in Daniel Andersson, arkitekt och urban planner. Daniel har lång erfarenhet av stadsplanering och har ägnat sin karriär åt att förstå hur vi kan skapa levande, hållbara och attraktiva stadsmiljöer där handel blir en naturlig och värdeskapande del av stadsbilden. Hur ser staden på handelns framtid? Vilka misstag har gjorts historiskt, och vilka lärdomar kan vi ta med oss in i framtiden? Hur kan vi skapa stadsmiljöer där handeln bidrar till att göra våra stadsrum tryggare, mer levande och ekonomiskt hållbara? Välkommen till Retail & Fastighetspodden – där vi i dag utforskar framtidens handel genom stadens ögon. Trevlig lyssning!

.

Nikki Allan lämnar sina morföräldrar en onsdagskväll 1992 i brittiska staden Sunderland. Hon kom aldrig hem. Stadens invånare sluter upp och letar efter flickan vid försvinnandet. Mindre än ett dygn senare hittas sjuåriga Nikki i en övergiven byggnad, brutalt mördad. Gärningsmannen har knivhuggit henne över 37 gånger. Mordet beskrivs som både hänsynslöst och extremt våldsamt. I nästan 30 år har det olösta mordet på Nikki Allan hemsökt polisen och flickans anhöriga men nu är det löst! Se uppdateringen som publiceras direkt efter den här reprisen.Avsnitt 89. Nikki Allan.Har du teorier om vad som hänt i fallen som vi tagit upp i podden? Skicka dem till: zimwaypodcast@gmail.com så kommer vi ta upp dem i kommande avsnitt. Det här är en podd av Dan Hörning och David Oscarsson.Följ Dan Hörning här:Twitter: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwgMail: zimwaypodcast@gmail.comFacebook: https://www.facebook.com/Olostamord/Stöd oss med 20 kronor + moms i månaden och i gengäld slipper du all reklam i podden. Lyssna helt reklamfritt direkt! https://plus.acast.com/s/olostamord. Stöd oss med 20 kronor + moms i månaden och i gengäld slipper du all reklam i podden. Lyssna helt reklamfritt direkt! https://plus.acast.com/s/olostamord. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tor Billgren tar oss med till gamla Venedig, där invånarna under medeltiden och renässansen använde masker för att skydda sitt privatliv undan skvaller och statlig och kyrklig kontroll. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen 2016. Fredagen den 12 maj 1797 reste sig Venedigs statschef – Dogen – Lodovico Manin från sitt säte i Stora Rådets sal i det rosa regeringspalatset på Markusplatsen. Han tog av sig den karaktäristiska, toppiga huvudbonaden som Dogerna burit före honom sedan 1300-talet. – Ta den, sa han till sin betjänt. Jag kommer inte att behöva den igen. Samtidigt tog de över femhundra männen i Stora Rådet högtidligt av sina vita masker. I lagunen utanför låg Napoleons flotta till ankars med kanonerna laddade. Venedigs 1071 år långa historia som självstyrande och tidvis blomstrande republik var över. En av Napoleons första åtgärder när han tagit makten var att förbjuda bärandet av mask på allmän plats. För det hade nämligen venetianarna gjort. Till vardags. Fattig som rik. Man som kvinna. Ursprungligen var bruket att bära mask förbehållet aristokratin och det var begränsat till vissa högtider och till karnevalen. Masken gav de förnäma möjlighet att festa och apa sig anonymt, så att deras sociala ställning inte underminerades av eventuella snedsteg eller ovärdigt beteende. Masker förekom också vid omröstningar i de olika styrande församlingarna och fungerade alltså som en motsvarighet till dagens valhemlighet. Men i takt med att borgarklassen och dess välstånd växte, spreds maskbärandet även dit, och fram på 1600-talet var det allmänt förekommande. Det hade då också blivit tillåtet året runt. Masken som det handlar om i det här vardagssammanhanget kallas Bauta. Den är vitmålad, tillverkad av läder och går ner över munnen. Maskens överläpp går ut som en vid, spetsig näbb, som gör att man kan äta och dricka med masken på. Den förvränger även rösten en smula. Vad ordet Bauta betyder finns det olika teorier om. En förklaring är att det skulle komma ur skrämselordet BU, som på italienska motsvaras av BAU, vilket då skulle anspela på maskens hotfulla uttryck. En annan teori är att det kommer ur tyskans BEHÜTEN som betyder att skydda. Det vill säga att skydda ens identitet. Till masken hörde en dräkt som dolde kroppen helt. Tyg som täckte håret och öronen, och en slängkappa som dolde kroppsformen. Bautaförklädnaden erbjöd med andra ord fullständig anonymitet. Vad var poängen med det då? Varför uppstod behovet av detta just i Venedig? I sin bok om den venetianska masken framställer filosofidoktorn Marie Ghisi det hela som en nödvändighet. Stadens trånga gator och gränder gjorde att det fanns få platser i Venedig där man kunde röra sig utan att vara observerad. Det fanns alltid ett öppet fönster nånstans med nyfikna öron. Iförd mask kunde man gå vart man ville utan näsvisa frågor. Till hemliga möten eller för att träffa en älskare. De här kärleksmötena var vanligt förekommande, och en av anledningarna till Venedigs rykte som en lössläppthetens stad. Men masken underlättade inte bara hemlighetsmakeri, utan också det vardagliga livet. För i takt med att den förmögna eliten växte, växte det också fram sociala koder och avancerad etikett. Här blev masken ett sätt att kunna ta sig från A till B utan att tvingas stanna i varenda kvarter för att genomföra hälsningsritualer med potentater och förnäma fastrar. Och eftersom masken inte fästes av några band runt huvudet, utan var inkilad under hatten, var maskbärare dessutom undantagna från seden att lyfta på hatten vid hälsning. Detta kommenterar en ung Wolfgang Amadeus Mozart roat i ett brev under en av sina italienska resor. Att Venedig har kommit att förknippas så intimt med masker har fler orsaker än det här vardagliga maskbärandet. Jag nämnde karnevalen, som har sitt ursprung i firandet av en militär seger mot ett grannfurstedöme 1162. En tredje förklaring är att Venedig på 1500-talet blev Europas huvudstad för teater, i synnerhet Commedia dell'Arte, en improviserad teaterform som kretsar kring ett antal stereotypa karaktärer med fasta egenskaper. De kännetecknas av sina kläder – och sina speciella masker. Som exempel kan vi ta Brighella, den sluge tjänaren, som ofta driver handlingen framåt med falskspel och intriger. Han bär en mask som är halvtäckande, med kraftig näsa och barskt uttryck. Detta att förklädnaden så ofta användes för lättsamheter och omoraliska och äktenskapsbrytande syften fick Venedigs ledning och kyrkan att vilja begränsa användandet av mask. 1608 föreslog republikens nitiska säkerhetsråd till och med att förbjuda maskbärandet helt och straffa överträdelser med ett år som galärslav. Så laddad var masken. Det förbudet gick inte igenom, men det blev i alla fall förbjudet att bära mask i kyrkor och på andra heliga platser. Under pestens tid var det förbjudet av rent hälsomässiga skäl – för att smittade inte skulle kunna dölja de typiska pestutslagen. Och 1703 förbjöds de i spelsalongerna. Men republikens ledning utfärdade inte bara förbud. Deras förhållande till det allmänna maskbärandet var ambivalent och det finns också exempel på när de lagstiftade om obligatorisk mask. Som 1716, då full Bauta-maskering föreskrevs i teatersalongerna, delvis för att begränsa flörtandet – men framförallt för att hindra stadens superrika från att pråla med sina dyrbara kläder och juveler. Detta sågs nämligen som ett stort problem i republiken och det stiftades tidigt lagar som reglerade hur dyra kläder fick vara. Hur mycket pärlor som fick synas och så vidare. Kläder av rent guld – vilket förekom – förbjöds helt. Tidvis använde venetianarna Bautan för att dölja sina fina kläder och därmed kringgå lagarna, och tidvis lagstiftades det alltså om Bautatvång. Man kan spekulera kring huruvida det här sättet att begränsa uppvisningar av rikedom i offentligheten kan ha bidragit till att upprätthålla den sociala ordningen i Venedig. För trots den enorma ojämlikheten har Venedig ingen historia av större upplopp eller oroligheter. Borgare och adel, hantverkare och studenter kunde med Bautans hjälp mötas på stadens gator som jämbördiga – och inte med snorkiga miner eller underlägsenhetskänslor. Bautan gav ett sken av jämlikhet. Men den aspekt av maskbärandet som är mest inspirerande och relevant för oss idag är anonymiteten. Och framförallt: att anonymiteten respekterades – av såväl invånarna, som av republikens ledning. För även om ledningen gjorde mycket för att begränsa det allmänna maskbärandet, hade den i slutändan en tillåtande attityd. Och även om man mycket väl visste vem som dolde sig bakom en mask på stan, låtsades man aldrig om det. Utan man hälsade med en fras i stil med "Godafton, vackra mask"… Anonymiteten var så helig att det kunde räcka att bära en Bauta-formad brosch på ytterkläderna för att respekteras som inkognito. Venedigs ledning och invånarna visste att den här typen av ventiler för privatlivet var viktiga. Särskilt i tätt sammanknutna och socialt och religiöst kontrollerade samhällen. Förmodligen var möjligheten att kunna dra sig undan och vara osynlig en minst lika viktig faktor för den sociala stabiliteten, som den skenbara jämlikheten. I alla fall en mer sympatisk och modern. Tor Billgren, kulturjournalist

I veckans avsnitt är Jocke eder ciceron genom kungliga slott och Magnus har blivit bästis med Transportstyrelsen. Det våndas över ännu en bruten tå, fallskärmshoppning och gamla kartonger. Detta och mycket mer breder ut sig tillsammans med två lastgamla programledare som man lärt sig stå ut med. Trevlig helg! Vill du stödja poddens framtid? Vi behöver […]

Stadens ljus bländar bokspanarna, eller snarare städernas ljus i Paris, Tokyo och Göteborg. Veckans gäster: Sara Johansson och Agneta Krohn Strömshed Vi pratar om dessa böcker: Änkan vid Moulin Rouge av Denize Karabuda Alla nattens älskare av Mieko Kawakami Den underbara färgen: Göteborgskolorismen i nytt ljus av Kristoffer Arvidsson (red.)

Staden är inte en död, statisk plats. Städer lever och utvecklas, men kan också hamna i en negativ utvecklingsspiral. Jane Jacobs är en av de mest betydelsefulla debattörerna och analytikerna när det gäller städer och dess liv. Hon verkade i en liberal tradition med förändring och pluralism som ledstjärnor. I det här avsnittet av Ideologipodden samtalar Björn Hasselgren, senior fellow på Timbro, med Sanford Ikeda, ekonomiprofessor (em) vid New York State University, och Jan Jörnmark, ekonomhistoriker om varför Jane Jacobs är relevant även idag.

Ett litet utdrag ur senaste Della Arte som du hittar inne i värmen. Bli prenumerant på underproduktion.se/dellamonde Fram till 1 juli gäller det galna erbjudandet ett helt år för bara 350 kr om du använder rabattkoden LasseSommar

ÖVERSÄTTNING: Jasim Mohamed och Ida Börjel UPPLÄSNING: Ylva Gripfelt Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Stadens skugga” av Dalia TahaDITKSAMLING: Ensamma kroppar kan inte skriva. Kritiker nr 24/25, 2012MUSIK: Vince Mendoza: Tema ur Solstice poemEXEKUTÖR: Los Angeles gitarrkvartett

BOPOLPODDEN | Det är inte många kvar som kan berätta om hur det var att äga fastigheter innan hyresregleringen infördes. Men Anna Bellman åkte till Umeå för att träffa en som gör just det: Stadens förre stadsarkitekt Hans Åkerlind, 98 år gammal – och fortfarande aktiv i bostadsdebatten: "Jag betalar alldeles för låg hyra för min alldeles för stora lägenhet." Avsnittet kommenteras av Kent Persson.

Två svenska supporters ska gå på match i Bryssel, men blir skjutna till döds. En tredje är allvarligt skadad. Bakom dådet finns en man som sagt sig tillhöra terrorgruppen IS. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den 16 oktober möter Sverige Belgien i kvalet till fotbolls-EM. Hundratals svenska supportrar i blågula tröjor är på plats i Bryssel. Strax innan avspark skjuts två svenskar ihjäl och en tredje svensk skadas allvarligt.En polisjakt inleds och den flyende gärningsmannen, Abdeslam Lassoued, lägger upp ett klipp på sociala medier där han tar på sig dådet och säger sig tillhöra terrorgruppen Islamiska staten, IS.– Först lovprisar han Gud och sen så riktar han sig till sina trosfränder, till muslimerna och talar om försvaret för islam och så nämner han uttryckligen svenskarna, alltså att svenskarna var måltavlan för det, säger islamkännaren Jan Hjärpe, som nu är pensionär men som tidigare varit professor i islamologi vid Lunds Universitet.Svenskar prioriterade målDe senaste åren har flera händelser i Sverige fått negativ uppmärksamhet och stor spridning i den muslimska världen, och det har i sin tur lett till det ökade terrorhotet.– Det har varit kombinationen av LVU-kampanjen, och även koranbränningarna. LVU-kampanjen handlade ju om socialtjänsten och det falska narrativ som spreds om att socialtjänsten kidnappar muslimska barn, säger Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan.Bland annat pekas Sverige ut som prioriterade mål av terrorgrupper som IS och al-Qaida.Statsministerns pressträffDagen efter terrordådet skjuts gärningsmannen till döds av belgisk polis på ett café i norra Bryssel. Stadens borgmästare medverkar i en intervju och medger att fotbollsevenemanget inte bedömdes vara en riskmatch, och att man inte hade koll på historiken med koranbränningarna i det här sammanhanget.I Sverige håller statsminister Ulf Kristersson (M) en pressträff där han konstaterar att det var händelser som denna som gjorde att terrorhotsnivån höjdes av svenska säkerhetspolisen i augusti i år.– Aldrig tidigare i modern tid har Sverige och svenska intressen varit under lika stort hot som just nu, säger Ulf Kristersson.Medverkande:Magnus Ranstorp, terrorforskare, Försvarshögskolan.Jan Hjärpe, islamkännare, tidigare professor i islamologi på Lunds universitet.Programledare: Bo Torbjörn Ek och Sara SundbergProducent: Karin HållstenResearch: Karl-Johan GlasLjud från Sveriges Radio, RTBF, Aftonbladet, BFMTV.

Göteborgs stad köper in föreläsningar om osynlig rasism, medan fullt synlig kriminalitet tar över. Hur kan teorier som förlorat varje offentlig debatt under de senaste decennierna ändå styra hur städer, myndigheter och institutioner arbetar? Och så lite om historielösa journalister på Sveriges Radio, som kompenserar okunskap med manshat. Ja, det handlar om romarriket.Lite mer om poddenVarje torsdag kommer ett nytt avsnitt där vi tar upp både aktuella och rykande inaktuella händelser. Och vi vill gärna ha era frågor och tankar, som ni kan skicka i textform eller som ljudklipp, till underallkritikpodd@gmail.com. Tack till er som hört av er! Det ger värdefull input.Podden är en del av Rak höger, som är Sveriges allra minsta mediehus (till och med mindre än Kvartal). Så nu som redan prenumererar på Rak höger får automatiskt en prenumeration även på Under all kritik. Men man kan såklart prenumerera bara på Under all kritik också, om man föredrar det.Podden går att hitta i appar där poddar finns. Eller så kan man lyssna i Substackappen, om man vill.Skriv gärna en recension i Apple Podcasts, så hjälper ni andra att hitta podden!En sista sak…Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.Låt hösten ge dig en rak höger!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Han bander og svovler og har lyn i øjnene. Lederen af den russiske Wagner-lejehær forbander de russiske ministre, der ellers skulle være samme side. Volden eskalerer på Christiania. Til en grad, hvor det også rammer christianitter i hjertet. Og selv de største fri hash-romantikere er efterhånden klar til at lukke pusherstreet. Underlige demonstrationer popper op flere steder i Europa. En kortlægning viser, at alt ikke er, hvad det giver sig ud for... Vært: Simon Stefanski.

Den skånska staden Kristianstad lever under hot från att i framtiden hamna under vatten. Journalisten Morris Wikström, som vuxit upp i trakten reflekterar över hotets mytiska dimensioner. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-10-29.Jag är uppvuxen inte långt ifrån det som idag kallas för Kristianstad i nordöstra Skåne. Jag säger idag – för Kristianstad lever under ett konstant hot om att översvämmas. Om så sker kanske platsen i framtiden kommer att benämnas Kristiansund – eller Kristians träsk. Redan idag anses stadens framtid vara högst osäker – delar av den befinner sig under havsnivån och hotet om översvämning kommer bara att öka i takt med att klimatförändringarna gör att havsvattennivån höjs. För att förhindra att Kristianstad översvämmas spenderas idag stora pengar på att skydda staden. Men frågan är vid vilken tidpunkt själva hotet kommer att vara tillräckligt graverande för att hindra staden från att utvecklas och därmed inte längre vara värd investeringarna.Det slår mig att detta borde tas med i beräkningen, kanske bli en omständighet i berättelserna om Kristianstad – och därmed också mitt eget liv. Att den plats som varit så betydelsefull för mig kanske kommer att försvinna. Inte bara för att tiden går, utan också för att platsen kanske kommer att bli fysiskt oåtkomlig. En så vardaglig sak som en tågresa kommer kanske om 300 år att behöva ha skett på botten av ett träsk och stadens byggnader kommer kanske vara inlindade i alger och växtlighet som slagit rot i den dyiga botten.I Karl-Ove Knausgårds roman ”En tid för allt”, där gamla testamentets berättelser har förflyttats till ett påtagligt norskt landskap, anländer syndafloden i form av ett regn som aldrig tar slut. För att rädda sig undan det ständigt stigande vattnet flyr huvudpersonerna upp på ett berg. Till slut har vattnet stigit så högt att hela landskapet har förändrats. Byarna ligger nu på botten av en fjord som bildats mellan bergen. Ändå slutar inte regnet falla. Till slut står det klart för huvudpersonerna att ingen räddning finns – att syndafloden verkligen kommer att sluka också berget de själva befinner sig på. Det är mitt i den här insikten som de drabbade får en på alla sätt överraskande idé. De börjar simma. Berget har blivit en klippa i en skärgård, och botten består nu av ett välkänt landskap – de byar där de tidigare levt sina liv.Det är en vacker och överraskande scen i romanen. Men den säger också något om havet och vattnet och dess symboliska betydelse för människan. Möjligen för att det finns en så tydlig yta – ett över och under. Det gör havet till en distinkt geografisk plats. Samtidigt är detta som befinner sig under ytan hela tiden utom räckhåll – ofta också utom synhåll. I Knausgårds roman innebär simturen i fjordvattnet egentligen också ett betraktande av urtillståndet. Därmed sällar sig scenen till en av alla de litterära skildringar som låter ursprunget till en berättelse ligga begravd på botten.Det samma går att säga om Marilynne Robinsons roman ”Två par systrar” från 1980. Berättelsen tar sin början i en tågolycka som inträffat i den lilla orten Fingerbone. I olyckan spårade ett tåg fullt med passagerare ur och slungades ner i den svarta sjön. I olyckan gick den sista manliga familjemedlemmen i huvudpersonernas familj under. Efter olyckan återgår livet sakta till det normala. ”Det kära gamla vanliga hade läkts ihop lika sömlöst som en spegelbild på vattnet”, får vi veta. Samtidigt tycks alla överlevande på något sätt sträva mot botten av sjön. I minnesarbetet som pågår hos alla i släkten blir sjön en fysisk manifestation av familjehistorien. Men alla har sitt sätt att närma sig vattnet. Den excentriska moster Sylvia stjäl roddbåtar och förflyttar sig med ett leende över vattnet, medan barnbarnen smyger försiktigt på stränderna – deras vuxenblivande kräver att de hittar sitt eget sätt att förhålla sig till tragedin. Faktum är att hela byn där olyckan inträffat präglas av vattnet som hela tiden hotar att svämma över. Vilket också sker. En vår svämmas staden över – husen och kaninburarna och ladorna liknar ”grundstötta och förlista Noaks arkar”. Stadens bibliotek svämmas över, vilket ”åstadkommer kraftiga gap i bibliotekets klassifikationssystem”. Också huset där huvudpersonerna bor drabbas och de gamla fotografierna som fortfarande kan berätta om livet före katastrofen får hängas på tork för att räddas, samtidigt som huvudpersonerna hasar runt med vatten upp till knäna. En träffande bild över hur minnesarbetet kan se ut.Vem vet, kanske kommer också de människoöden som bebott Kristianstad att få sina uttolkare som vandrar längs stränderna av det som tidigare var en stad. Och när tiden har gått och de mänskliga berättelserna långsamt förtvinat, då kanske Kristianstad går samma öde till mötes som en gång Atlantis. Denna sjunkna ö vars existens aldrig kunnat vare sig avfärdas eller bekräftas, och därmed blivit till en projektionsyta i den mytiska värld där politiska idéer föds och speglas. Olof Rudbeck såg i Atlantis en svunnen stormaktstid i Sveriges historia. Andra har genom historien velat placera ön på så vitt skilda platser som Atlanten, Norra ishavet och Medelhavet – ofta för att motivera samtida strävanden och önskningar. Jakten på Atlantis – eller om man så vill ursprunget, guldåldern – har när den en gång inletts inte något egentligt slut. Det är ett sökande som ligger i själva vattnets natur, där den spegelblanka ytan hela tiden tycks dölja något väsentligt och livsavgörande. Och därmed också förrädiskt. Alla vet att stenar som blänker vackert på havsbotten oftast förlorar en del av sin glans när de lyfts upp ur vattnet. Sjögräset förlorar sin spänst och sjunkna skepp som konserveras i vattnet förmultnar och ruttnar på land.I de handlingsplaner som nu författas för att förlänga Kristianstads liv ovanför ytan, strategier som på olika sätt ska tackla stadens hotande undergång, borde kanske också detta tas med. För hur skyddar man minnet av staden mot revisionistiska anspråk och dunkla politiska motiv? Kanske genom att etablera vissa historiska fakta. Kanske genom att slå fast det som vi idag tar för givet, men som om 300 år fått ett förrädiskt skimmer: Tivoliparken var en vacker plats, men knappast att jämföra med Babylons hängande trädgårdar. Under Kristianstadsdagarna var stadens uteserveringar fulla, men det var aldrig tal om någon medeltida karnevalsyra. Och kanske viktigast: Kristianstad fanns. Och finns. Och kommer antagligen att fortsätta finnas långt efter att hon förvunnit ner i djupet. Om så bara som ett gäckande och mycket förrädiskt minne.Morris Wikström, journalist

Fredag!!! I dag blir det ett knippe riktigt magstarka historier. Det blir nakna finnar, snuskiga mammor, dykande genier och bortglömda gubbar. Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.com
 Missa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet 10:13 - Lumpens lenaste röv 15:38 - Den finska ubåten 22:52 - Brun bil 27:00 - Stadens anus 33:31 - Var fan är Åke? 41:00 - Studiebesök till döden 46:20 - Fagottspelaren 51:20 - Lars-Göran, skotern och traktorn 58:54 - Mamma och pumporna

Det är osäkert exakt när och vem som grundade Kalmar, men staden blev under medeltiden ett skyltfönster för Sverige samt en tummelplats för toppmöten och krig. Den praktfulla staden beskrivs som en mindre upplaga av städer som Lübeck eller Brügge.Kalmars historia utmärker sig från de första notiserna om Kalmarsund under vikingatiden till 1600-talet då den svenska regimen bestämde att staden skulle rivas och flyttas till Kvarnholmen.I den nymixade reprisen av avsnitt 83 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, som är aktuell med boken Kalmar – Den begravda staden på Historiska Media.I skrifter omnämns Kalmar som en borg på 1100-talet och framträder som stad runt år 1200. Kalmars äldsta stadssigill som härrör från mitten av 1200-talet är Nordens äldsta bevarade. I mitten av 1300-talet var borgen i Kalmar rikets starkaste fästning. Vilket var nödvändigt då staden utsattes för otaliga anfall och belägringar.Nya arkeologiska utgrävningar i Kalmar visar att staden är äldre än vad man tidigare trott. Bilden av den gamla nordiska metropolen har förändrats i grunden. Kalmar växte fram i mitten på 1100-talet eller kanske ännu tidigare.Medeltida svenska städer var små med några hundra invånare. Förutom Kalmar med sina 3000 invånare, Stockholm och Visby med runt 6000 invånare vardera. Men Kalmar var ett skyltfönster och det var hit man kom när man skulle till Sverige. En prålig stad som skulle ta andan av besökarna – ett mikrokosmos är av statustänkande.Stadens strategiska läge i Östersjön gjorde Kalmar en viktig mötesplats för den nordiska politiken under medeltiden. Det var ingen slump att Kalmarunionen hette Kalmarunionen. Den formaliserades vid unionsmötet år 1397 i staden.Men Kalmar var också en handelsstad som dominerades av rika handelsmän med tysk härkomst. Att Kalmar var en viktig handelsplats blir tydligt med att staden, vid sidan om Visby, Viborg och Stockholm, fick en ringmur år 1300.Kalmarkriget 1611 blev början på slutet på stadens storhetstid. Staden förstördes och efter en eldsvåda 1647 flyttades Kalmar till Kvarnholmen. Med freden i Roskilde 1658 förlorade Kalmar sin gynnade position som gränsstad till Danmark. Bara stagnation återstod.Musik: Dance of the long night av Dorian Kelly, Storyblocks AudioBild: Kalmar slott, fotograf Urban Lindstedt Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gestern habt ihr von der „wahrhaftige Historia“ des Brasilienreisenden Hans Staden erfahren und seinen Erlebnissen mit den Tupinambá und ihrem rituellen Kannibalismus. Für diese Folge haben sich Nuno Alves und Larissa Königs auf Recherchereise durch Deutschland begeben. Was haben sie bei der Recherche vor Ort in Wolfhagen und Homberg erlebt? Wie kam Nuno eigentlich auf die Geschichte? Und: Was hat ein Austausch seiner Tochter mit dem Fall zu tun? Die Antworten auf diese Fragen gibt es in der heutigen „Behind the Scenes“-Folge von „Tatort Reise“. Viel Spaß beim Zuhören!

Efter fiaskot på Masugnen så följer Thorn och Needle en ledtråd till Stadens Måne.

Inlägget Nr 17: Invigning av stadens sommarkonst dök först upp på Iris Media.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nikki Allan lämnar sina morföräldrar en onsdagskväll 1992 i brittiska staden Sunderland. Hon kom aldrig hem. Stadens invånare sluter upp och letar efter flickan vid försvinnandet. Mindre än ett dygn senare hittas sjuåriga Nikki i en övergiven byggnad, brutalt mördad. Gärningsmannen har knivhuggit henne över 37 gånger. Mordet beskrivs som både hänsynslöst och extremt våldsamt. I nästan 30 år har det olösta mordet på Nikki Allan hemsökt polisen och flickans anhöriga.Manus av Camilla Söderlund.Vill du att Olösta mord ska komma ut varje vecka? Du kan påverka genom att dela podden med alla du känner som kan tänkas vara intresserade och/eller sponsra via Swish. Numret är 070-7715864. Märk Swishen med "Olösta mord.". Olösta mord släpps just nu torsdagar på jämna veckor. Får vi in 1000 kr i donationer sammanlagt släpper vi även ett avsnitt en ojämn torsdag.Har du teorier om vad som hänt i fallen som vi tagit upp i podden? Skicka dem till: zimwaypodcast@gmail.com så kommer vi ta upp dem i kommande avsnitt. Det här är en podd av Dan Hörning.Följ Dan Hörning här:Twitter: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwgMail: zimwaypodcast@gmail.comFacebook: https://www.facebook.com/Olostamord/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

År 1683 belägrade en ottomansk armé om cirka 170000 soldater Wien. Stadens 15000 försvarare höll stånd i två månader innan en undsättningsarmé kunde utmana turkarna på slagfältet. Jalle och Timmie samtalar om ett av Europas mest gastkramande krig. Inlägget När Europas hjärta försvarades mot vilda turkar – Slaget vid Wien 1683 dök först upp på Radio Svegot.

Stadens strategi för de kommande fyra åren är tydlig: Vasa ska växa. Och det ska gå fort. Förslaget till ny strategi fastställer att Vasa ska ha 100 000 invånare år 2025. Kan Vasa på egen hand öka invånarmängden med flera tusen per år? Står hoppet till de eventuella etableringarna på Gigavasa-området och hur ser prognoserna ut för Vasa och Österbotten? Det här är några frågor som uppmärksammas i dagens avsnitt av nyhetspodden som VBL:s debattredaktör Björn Nyberg medverkar i. 

Det var som att befinna sig i världens centrum och samtidigt närma sig världens ände. Sommaren 1977 var New York en fattig, farlig, färgsprakande metropol. Stadens finanser hade kraschat, en seriemördare gick lös och ett enormt strömavbrott svepte in allt i totalt mörker. Plundringar, bränder, hedonism. Från ena hållet växte hiphopen, från andra hållet kom punken, i mitten glittrade fortfarande discot. Det var apokalyps, det var karneval - och det var fotboll. Pelé, Franz Beckenbauer, Giorgio Chinaglia och Carlos Alberto spelade för New York Cosmos, och 80 000 fyllde Giants Stadium för att titta på. De var dåtidens Galacticos, de var showbiz, samtid och Studio 54 - och de verkade faktiskt vara på väg att erövra USA.

Det var som att befinna sig i världens centrum och samtidigt närma sig världens ände. Sommaren 1977 var New York en fattig, farlig, färgsprakande metropol. Stadens finanser hade kraschat, en seriemördare gick lös och ett enormt strömavbrott svepte in allt i totalt mörker. Plundringar, bränder, hedonism. Från ena hållet växte hiphopen, från andra hållet kom punken, i mitten glittrade fortfarande discot. Det var apokalyps, det var karneval - och det var fotboll. Pelé, Franz Beckenbauer, Giorgio Chinaglia och Carlos Alberto spelade för New York Cosmos, och 80 000 fyllde Giants Stadium för att titta på. De var dåtidens Galacticos, de var showbiz, samtid och Studio 54 - och de verkade faktiskt vara på väg att erövra USA.

Söndags predikan från pastor Paul Orlenius den 15 Mars 2020

Arvtagaren: Sebastian LöfflerEfter 15 år utomlands återvänder Sebastian Löffler till Göteborg. Han är sedan några månader vd för Hotel Opera i rikets andra stad. Hotellet är en del av Ligula-koncernen som ägs av Sebastians far Uwe Löffler. Hur är det?- Det är jättekul, det är mitt första jobb sedan jag var hovmästare på en av våra restauranger för femton-sexton år sedan. Jag arbetar inte vägg i vägg med min far. Det finns en area-manager mellan oss. Jag född och uppvuxen med koncernen. Den är en stor av mitt liv, säger Sebastian Löffler till Travel News podcast.Under sin tid som chef på Mandarin Oriental Hotel Group i London och New York lärde han sig att allt går att lösa. Från helikopter till flygplatsen via lila elefanter vid barnfotograferingar och kravet att leva i en annan tidszon. Det handlar bara om att acceptera prislappen. - Jag har lärt mig att inte säga nej till någon. Hur undviker man missar med kräsna gäster?- I bolaget jag jobbade tidigare löste man det genom att två eller tre chefer kollade allt innan gästen kommer. Det handlar om att dela ut rätt information. Men fel kan alltid uppstå. Vi pratar också om den stora ökningen av hotellrum i Göteborg, minst 2300 rum väntas de närmaste åren. - Alla kommer inte att överleva. Det är väldigt många rum. När Liseberg är stängt och Håkan Hellström inte är på Ullevi kommer det att vara för många rum. Ett annat problem är att det är svårt att hitta medarbetare. Det är inte alltid det fräckaste att jobba på hotell. Duktiga kockar och bartenders söker sig till coola restauranger och mindre cocktailbarer. Stadens mål är att dubbla antalet kommersiella gästnätter till 9 miljoner. - Det är inget fel på målen, men de måste vara realistiska. Göteborg är inte en sommarstad utan en eventstad. Det måste finnas ett ständigt flöde av människor om vi ska nå kommunens mål.Intervjun gjordes i början på juni. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Carina Cronqvist, Ann-Charlott Salomonsson och Johan Lunell berättar vad Mobila Teamet erbjuder och hur de arbetar. Vad ser och gör de.

Stockholm var ända fram till 1800-talet en av Europas mest smutsiga städer med läckande latringropar och sopnedkast rakt ner på gatan. Sophanteringen var länge bristfällig, men för att förhindra koleraepidemier på 1800-talet fick vi kommunal renhållning med både latrintunnor och sopgrisar i stadens tjänst.De växande städerna under medeltiden var smutsiga och ohälsosamma. Borgarna var ålagda att hålla rent framför sina egna dörrar och de som kastade avfall framför sin grannes hus hotades med åtta dagar i fängelse på vatten och bröd. Men det fungerade dåligt – träck, hushållsavfall och aska blandades på gatorna.Stockholmarna brukade göra sina behov på avträden över stora latringropar som ofta läckte ut på gatorna. I slutet av medeltiden byggdes offentliga dass vid Stockholms stränder. Mycket av avfallet åts upp av alla grisar som gick fritt i staden.I det nymixade tredje avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Ylva S. Sjöstrand, historiker verksam vid Stockholms universitet, om hur synen på sopor har förändrats – från att ha varit en resurs till ett problem och en resurs igen. För sin avhandling Stadens sopor mottog hon det prestigefyllda Cliopriset 2015.Gustav Vasa utfärdade 1557 en vältalig förordning som stadgade:“att ingen orenlighet måtte bliva hållen, antingen på gatorna, i rännstenarna eller vid hamnarna, och där några finnes, som icke vilja hålla rent för sina hus, och på de platser som dem bör att hålla rent, desamma skola bliva straffade till penningar och häkte … Skola ock alla rännstenar göras rena två resor om veckan, begynnandes överst i staden, och hålle sedan på ordenteligen efter varandra, till dess de lyckta nederst vid sjön. …..Vilken därvid ohörsam eller försummelig befinnes, den skall första och andra gången böte en mark, tredje resan tre marker ock sedan dubbelt upp var gång …Det finns uppgifter om utländska diplomater som svimmat av stanken på Stockholms gator och 1641 förbjöds de sopnedkast som släppte ut både fast och flytande avfall direkt på gatan. Annars var det bödeln och hans assistenter som skulle ta hand om sopor.På 1800-talet hämtades avfall av hjon från staden arbetsinrättningar, så kallade pudrettkärringar, som berusade kunde snubbla och spilla ut allting. I Aftonbladet, 1853, beklagade sig en skribent över det hela ”… att dessa ofta i förvägen mindre nyktra personer under utförande av sitt åliggande bliva ännu rusigare och att man således får se dem med sin tunna ragla framåt gatorna…”.Ankomsten av kolera till Sverige 1834 förändrade synen på renhållning i landet och gjorde renhållning till en kommunal angelägenhet i Sverige.År 1859 fick Stockholm ett kommunalt renhållningsverk för främst latrinens bortforslande och latrintunnorna började hämtas av män, s.k. budare. Anläggandet av avlopp för dagvatten inleddes i Stockholm 1868, men vattenklosetter fick först 1909 anslutas till avloppssystemen.Återvinning har en lång historia i huvudstaden där man från 1895 lät grisar äta av hushållsavfallet på Lövsta renhållningsstation. Tanken var att grisarna skulle säljas som fläsk tillbaka till staden. Det som inte blev uppätet skulle avyttras som gödningsämnen. Tyvärr dog dock de flesta av svinen. Redan 1899 upphörde också verksamheten med grisarna i Stockholm.I början av 1900-talet var en stor del av avfallet hästgödsel och bajs. 1907 skulle stockholmarna slänga soporna i två separata behållare. Dels organiskt avfall, eller gödselsopor som det hette, i en behållare, dels icke-organiskt, eller så kallade skräpsopor, i en annan behållare. Staden började att ta till vara på avfall genom att sälja det som gödsel till jordbruk runt om staden.Men med konsumtionssamhällets framväxt blev avfallet allt mer likt dagens avfall av plast och... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stadens förändring började redan innan pandemin. Handeln är inte längre den självklara magneten och flödesgenereraren. Nu när vi levt utan kulturen i staden står det klart vilken livsavgörande roll den spelar - för människan, mötet, livet - och attraktiviteten. Vi diskuterar kulturens nya, förstärkta roll i stadsutvecklingen efter pandemin med Stockholms kultur- och stadsmiljöborgarråd Jonas Naddebo (C), AMF Fastigheters VD Mats Hederos samt Nackas stadskreatör, tillika festivalamiral för Wall Street Stockholm Fredrika Friberg. Programledare är Per Ankersjö. Stadspodden är en podcast från A Beautiful Soup.

Just som snön smälter bort och all hundskit glatt tittar fram så pratar Johan och Thomas om stadens dofter och lukter. Vad doftar gott? Vad stinker värst? Detta och mycket mer i veckans avsnitt som inte lämnar någon oberörd. Inlägget 323. Stadens dofter dök först upp på En Kvart i Veckan.

I andra avsnittet av din lokala Göteborgspodd talar vi om allt som händer i GBG. Vi behandlar hur kommunens nedskärningar i socialnämnderna tvingar kommunanställda att bryta mot lagen. Göteborg fyller 400 år och vi tittar på parallellerna till 300-årsfirandet. Stadens värsta hyresvärdar är utsedda och vi går igenom topplistan. Dessutom förklarar vi anledningen till att […]

Inlägget Nr 2: Stadens nya strategi när det gäller elsparkcyklarna dök först upp på Iris Media.

Po Tidholm: Småstadens slagläge. Maja Aase: Perfekt eller suspekt? Göran Everdahl: Tryck känns tryggt. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm. spanarna@sverigesradio.se

Missväxt och emigration. Bönderna söker sin framtid i det stora landet i väster. Lotten och Henning får sitt första barn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den lille föds samma dag som August Blanche dör, och gossen får namnet August.Tummen engagerar sig i revolutionen, klasskampen och arbetarnas rättigheter. Henning har fått ett nytt arbete hos Bodins, som sillpackare. Stadens befolkning växer och bostadsbristen blir allt värre. Men då Bodins firma inte går runt, förlorar Henning sitt arbete. Bodins erbjuder August att bo hos dem under sommaren på deras sommarnöje på Stora Essingen. Hennings hälsa vacklar. Men han lyckas få ett kortare påhugg som gårdskarl på Melinders tekniska fabrik, Lotten och äldsta flickan Emelie får på så sätt hemarbete, att klistra tvålkartonger och hushållskassan kan utökas... Det är nu ett nytt decennium, 1880.En dramatisering av de tre första delarna av Per Anders Fogelströms stora romansvit om Stockholm, Mina drömmars stad, Barn av sin stad och Minns du den stad.Förlängd lyssning! Serien finns nu tillgänglig till 1 november 2025.Stad-serien – slutet av Mina drömmars stad och början på Barn av sin stad. Del 3 av 8. Av Per Anders Fogelström i dramatisering av författaren själv.I rollerna: Henning – Per Myrberg, Lotten – Annika Tretow, Den lille August – Hans Huss, Fredrik Bodin – Erland Josephson, Annika Bodin – Helena Brodin, Den vuxne August – Lars Edström, Malin – Elsa Carlsson, Emelie – Mimmo Wåhlander, Gertrud – Christina Schollin, Olof – Jörgen Lindström, Tummen – Tor Isedal, Matilda – Barbro Larsson, Deras son Rudolf – Björn Gustafson, Läkaren – Ulf Palme, Läkarens vän – Ingvar Kjellson, Fabrikör Melinder – Hans Bendrik, Basen – Arthur Rolén, Tilda och Karin – Marianne Stjernqvist och Berit Marianne, Krögaren – Georg Funkqvist, Johan – Lars Passgård, Finn-Olle – Frej Lindqvist, Notarien – Toivo Pawlo, Stora Rosenstjärten – Lizzie Alandh, Lilla Rosenstjärten – Irma Eriksson, Gull-Pippi – Tina Hedström, Bergsprängaren, Gull-Pippis far – Erik Hell, Skräcken – Anders Ek, Bärta – Gunnel SporrBerättaren: Per Anders FogelströmDessutom medverkar: Eskil Bengtsson, Berndt Callenbo, Anders Edström, Lena Edström, Axelle Axell, Gunnar Olsson, Nils Åsblom, Inga Brink, Yvonne Lundqvist och Håkan Serner.Dragspel: Lennart Jocke JohanssonFörsångare och komposition av Baxarsången: Olle AdolphsonRegi: Per EdströmFrån 1963 och 1965.

Missväxt och emigration. Bönderna söker sin framtid i det stora landet i väster. Lotten och Henning får sitt första barn, den lille föds samma dag som August Blanche dör, och gossen får namnet August. Tummen engagerar sig i revolutionen, klasskampen och arbetarnas rättigheter. Henning har fått ett nytt arbete hos Bodins, som sillpackare. Stadens befolkning växer och bostadsbristen blir allt värre. Men då Bodins firma inte går runt, förlorar Henning sitt arbete. Bodins erbjuder August att bo hos dem under sommaren på deras sommarnöje på Stora Essingen. Hennings hälsa vacklar. Men han lyckas få ett kortare påhugg som gårdskarl på Melinders tekniska fabrik, Lotten och äldsta flickan Emelie får på så sätt hemarbete, att klistra tvålkartonger och hushållskassan kan utökas... Det är nu ett nytt decennium, 1880. En dramatisering av de tre första delarna av Per Anders Fogelströms stora romansvit om Stockholm, Mina drömmars stad, Barn av sin stad och Minns du den stad. Lyssna och ladda ner till och med 31 december 2022. Stad-serien slutet av Mina drömmars stad och början på Barn av sin stad. Del 3 av 8.  Av Per Anders Fogelström i dramatisering av författaren själv. I rollerna: Henning Per Myrberg, Lotten Annika Tretow, Den lille August Hans Huss, Fredrik Bodin Erland Josephson, Annika Bodin Helena Brodin, Den vuxne August  Lars Edström, Malin Elsa Carlsson, Emelie Mimmo Wåhlander, Gertrud Christina Schollin, Olof  Jörgen Lindström, Tummen Tor Isedal, Matilda Barbro Larsson, Deras son Rudolf Björn Gustafson, Läkaren Ulf Palme, Läkarens vän Ingvar Kjellson, Fabrikör Melinder Hans Bendrik, Basen Arthur Rolén, Tilda och Karin Marianne Stjernqvist och Berit Marianne, Krögaren Georg Funkqvist, Johan  Lars Passgård, Finn-Olle Frej Lindqvist, Notarien Toivo Pawlo, Stora rosenstjärten Lizzie Alandh, Lilla rosenstjärten Irma Eriksson, Gull-Pippi Tina Hedström, Bergsprängaren, Gull-Pippis far Erik Hell, Skräcken Anders Ek, Bärta Gunnel Sporr. Berättaren: Per Anders Fogelström Dessutom medverkar: Eskil Bengtsson, Berndt Callenbo, Anders Edström, Lena Edström,  Axelle Axell, Gunnar Olsson, Nils Åsblom, Inga Brink, Yvonne Lundqvist, Håkan Serner. Dragspel: Lennart Jocke Johansson. Försångare och komposition av Baxarsången: Olle Adolphson. Regi: Per Edström. Från 1963 och 1965.