Podcasts about paradoxen

Sun, 09 Feb 2025 08:14:00 +0000 https://jungeanleger.podigee.io/1991-soulsurfing-podcast-s1-01-ich-schickte-mich-in-die-wuste-und-erlebte-wie-ich-zum-maestro-meiner-eigenen-soul-melody-wurde 14d251b5d80bd88caa550a0410872bc6 Eigentlich habe ich gar nichts zu sagen und auch nicht den Anspruch, Mehrwert mitzugeben. Ich surfe in dieser 1. Folge vielmehr um einen A4-Zettel. Geht es darum, die richtige Version von mir zu finden in diesem Leben? Oder geht es viel mehr darum, eine unumstößliche innere Klarheit zu spüren, um mich selbst erfolgreich durch mein Leben zu führen. Erfolgreich in Bezug darauf, was der Seele wohl tut. Eine Klarheit, die mich inneren Frieden spüren lässt und mit der ich keine Angst haben muss, still zu werden. Echt ich sein. Oft fehlt uns die Zeit für diese Innenschau. Meiner Erfahrung nach fehlen uns aber auch die Skills. Wie geht es ganz konkret und bodenständig, stabil in der eigenen Veränderung zu sein (eines von vielen Paradoxen des Lebens)? Soulsurfing heisst, wie du immer wieder zu dir finden kannst, mutig das Licht anknipst in dir, mit leichtem Gepäck durch dein Leben travellst und zum Maestro deiner eigenen Soul Melody wirst. Was es mit der Klaviatur des Lebens auf sich hat, erfährst du in dieser ersten Podcastfolge. https://ich-bin.at https://www.linkedin.com/in/monikakletzmayr https://www.instagram.com/monikakletzmayr About: Monika Kletzmayr 12/2023 als Podcastgast: https://audio-cd.at/page/playlist/5414 Der Soulsurfing Podcast erscheint auf audio-CD.at mit 8 Folgen in dieser Staffel jeden zweiten und vierten Sonntag im Monat. Bewertungen bei Apple (oder auch Spotify) machenFreude: http://www.audio-cd.at/apple http://www.audio-cd.at/spotify 1991 full no Christian Drastil Comm.

In dieser Folge sprechen wir über ein Thema, das immer mehr zunimmt: paradoxe Resilienz. Warum halten wir manchmal an Situationen fest, die uns mehr schaden als nutzen? Ich zeige dir, wie du erkennst, ob du gerade aushältst, was du gar nicht aushalten müsstest – und wie du stattdessen ins Handeln kommst.

Bisher ist es noch niemandem gelungen, durch die Zeit zu reisen - zumindest nach meinem letzten Stand, sonst würde mich längst jemand aufhalten bei dem was ich vorhabe!-, aber die Frage, ob ein solches Kunststück theoretisch möglich wäre, fasziniert die Wissenschaftler nach wie vor. An sich ist die Zeitreise in die Zukunft kein Problem, da gibt es keine komischen Paradoxen die auftreten können und in die Zukunft wortwörtlich zu reisen haben wir auch bereits mehrmals getan. Zwar nur Bruchteile von Sekunden aber Astronauten im Weltall, durch die Geschwindigkeit mit der Sie um die Erde kreisen, reisen tatsächlich ein wenig in die Zukunft, oder bewegen sich durch die Zeit einen tacken schneller als wir Lahmärsche hier auf der Erde. Doch Filme wie „Terminator“, „Donnie Darko“, „Zurück in die Zukunft“ und viele andere zeigen, das dass Herumreisen in der Zeit eine Menge Probleme für die grundlegenden Regeln des Universums mit sich bringt: Wenn man in der Zeit zurückreist und zum Beispiel verhindert, dass sich seine Eltern treffen, wie kann man dann überhaupt existieren, um in die Vergangenheit zu reisen? ! Empfohlenes Video dazu: https://youtu.be/5vv6rL0HQ8s Zu meinen Social Media Links: https://linktr.ee/JourneyDE Abonniere jetzt die Entropy, um keine der coolen & interessanten Episoden zu verpassen! Das unterstützt mich natürlich und hilft mir meinen Content zu verbessern und zu erweitern! Hier abonnieren: https://www.youtube.com/channel/UC5dBZm6ztKizdUnN7Puz3QQ?sub_confirmation=1 ♦ MEINE NEUE WEBSITE - WISSENSCHAFT IM ÜBERBLICK: https://www.entropywse.com ♦ MERCH: https://yvolve.shop/collections/vendors?q=Entropy ♦ PATREON: https://www.patreon.com/entropy_wse ♦ TWITTER: https://twitter.com/Entropy_channel ♦ INSTAGRAM: https://www.instagram.com/roma_perezogin/ ♦ INSTAGRAM: https://www.instagram.com/entropy_channel/ ♦ DISCORD-SERVER: https://discord.gg/xGtUAaAw98 ♦ GOODNIGHT STORIES: https://open.spotify.com/show/5Mz5jx2lm7DXN3FizSigoJ

Wer wahnsinnig genug ist, sich am politischen Diskurs in den sozialen Medien zu beteiligen, begegnet neuen Formen des politischen Sprechens: Aktivisten, die sich staatstragend äußern, als wären sie Bundespräsidenten, verbeamtete Wissenschaftler, die die Revolutionen fordern oder auch subversive Komiker, die ganz unironisch Werbung für die deutsche Polizei machen. Oder doch ironisch? In der politischen Kommunikation scheinen klassische Differenzen zu verschwimmen: Es verbinden sich Affirmatives und Kritisches, rhetorisch Gesetztes und Wildes, Flapsiges und Bitterernstes. Wir haben es mit neuen, manchmal verwirrenden Paradoxen politischer Kommunikation zu tun. Astrid Séville und Julian Müller setzen sich mit dieser neuen kommunikativen Unübersichtlichkeit auseinander. Politische Redeweisen, so ihre These, müssen heute ganz unterschiedliche Erwartungen auf oft paradoxe Weise miteinander verbinden. Wir sprechen mit ihnen über Versuche, Autorität in einer autoritätsskeptischen Gesellschaft zu beanspruchen, den journalistischen Meinungsmarkt und die Rolle der Sozialwissenschaften dabei.

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i paradoxen möts de. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången 2020.Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen.” Så skrev författaren G K Chesterton i boken ”Ortodoxi” från 1908. Femtio år senare, i sin bok ”Tröstens villkor”, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att ”inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi.”Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i ”Ortodoxi” kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen.Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor.Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, ”det första vilda tvivlet på tvivlandet självt”. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det – tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. ”Den som förlorar sitt liv skall vinna det.” ”Genom död till liv.” ”De sista skall vara de första.” Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. ”Sekularitetens dubbla attack”, skrev Chesterton, ”har kastat ljus över tron.”Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om ”buddhismen” men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. ”Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen”, skriver Chesterton, ”utan vid ropet från korset – ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu … ateisterna själva – fastän det är för svårt att uttrycka i ord – välja en gud. De kommer bara att finna … en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist.”Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland.Øverland kallade kristendomen för ”den tionde landsplågan” och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. ”Jag har aldrig gillat kristendomen”, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör.Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: ”Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din?”Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag:”Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos – ogripbar i sin sorg”.Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok ”Ortodoxi”, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista.Maria Küchen, författare och kritiker

Vi äter vår frukost som vanligt, men konstaterar att hysteriska tider inte lyfterv fram det bästa hos människan. det gäller förstås Melodifestivalen, Israel och Palestina, men en hel del annat också. Allt är inte heller nytt under solen: när Susanna jobbade extra på Svensson och Butler under det sena sjuttiotalet hörde det till vardagen att bli uppfostrad av SKP:are och annan tokvänster: "inget smink, ingen BH…" etc, etc. Och så veckans klipp: ett par från Mellanöstern som går på gatan och på utmärkt svenska talar om att alla kristna borde bombas. Och Andreas Malm, universitetslektorn som önskar att han hade fått delta i terrordådet den 7 oktober, som dyker upp vid en Palestinademonstration och börjar vifta med sin militanta tatuering. Och Sverigedemokraterna: vad avslöjar egentligen Kalla faktas granskning av deras "trollfabrik"? Kanske något om de som blir upprörda. Dessutom lite rörlig kultur: Palm Royale på Apple TV är mycket bättre än vad folk sagt. I vår herres hage — den nya versionen — på SVT får Johan att smälta, men inte Susanna. Och så var det detta med Robert Kennedy jr:s mask i hjärnan … Stackars amerikaner … Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kyrka och föreningsliv får det svårt när alla har fullt upp med att vara sig själva. Hur blev det egentligen så här? Kulturredaktionens Joakim Silverdal får en individualistisk insikt i kyrkbänken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.”Innan 1960-talet ville nästan ingen bli sig själv.”Jag hade helt och hållet zonat ut i kyrkbänken när den frasen bröt sig in i mitt medvetande med en våldsam kraft.I Skelleftehamns kyrka målade den finlandssvenske teologen Patrik Hagman fram en av den kristna kyrkans största utmaningar i dag.Han menade att sökandet efter identiteten – det undflyende jaget – var en ödesdiger fråga för ett sammanhang som bygger på att medlemmarna egentligen bara behöver ha en sak gemensamt: sin tro.Inte sina politiska åsikter, sin världsbild, eller sina intressen. Bara sin tro.En sådan spretig liten samling saknar dragningskraft, när alla vill staka ut sin egen väg genom verkligheten, menade han. När världen, så sakteliga, gjort sig allt svårare att definiera ”Ingen ville bli sig själv”. De där orden svävade runt och vägrade släppa taget om mig.När jag kom hem från den där konferensen möttes jag av ett paket i min brevlåda. Jag bröt mig igenom wellpappen och där låg en foto-bok som jag nästan hade glömt att jag klickat hem från ett antikvariat på nätet.Svartvita fotografier på allvarliga damer med knutar i håret, barn som slumrat till i bänkarna och predikanter som talar till sin församling med Bibeln i hand.Den hyllade dokumentärfotografen Sune Jonsson hade besökt pingströrelsens stora konferens Lapplandsveckan i mitten av 50-talet och resultatet blev boken ”Sammankomst i elden” Bild på bild av människor med slutna ögon, som sträcker sina händer mot en himmel, som vi bara får ana finns där, ovanför det väldiga tältets tak.Man kan riktigt känna hur kameran fångat vibrationerna av segertoner och bönebrus.Medan jag bläddrade runt lite på måfå kom tanken till mig: ”Här har vi alltså människor som inte ville bli sig själva”.Men stämmer det där då? Att ingen ville bli sig själv innan 60-talet?Ja och nej. Litteraturprofessor Carin Franzén har gett sig ut på jakt efter det litterära jaget i boken ”När vi talar om oss själva: subjektivitetens historia”.Hon lyfter Montaigne, Descartes och Rousseaus olika sätt att skriva om sig själva men backar först tillbaka långt tidigare än så.Redan i slutet av 300-talet skrev kyrkofadern Augustinus sin text Bekännelser som kommit att kallas för historiens första självbiografi.Men när Augustinus målar med sitt ”Jag” är det främst i syfte av att ge läsaren ett exempel att följa.Det är först över tusen år senare som föreställningen om ”det egna” träder fram i litteraturen, på 1700-talet när Jean Jacques Rousseau ger ut sin text Bekännelser.Franzén menar att Rousseaus ord är de första tassande stegen mot vår tids individualism, eftersom han är så tydlig med att det han gör saknar motstycke. Hans liv är ett exempel värt att studera, men omöjligt att efterlikna.Utvecklingen tog ett explosivt kliv när ungdomskulturen dundrande in i samhället under 1950 och 1960-talen.Och därifrån har den växt och muterats till att nå 2000-talets individualism – dopad med den globala marknadens steroider.För köpkraften är stark hos de individer som utan att själva riktigt inse det är med och befäster en räcka normer och värderingar genom selfies och statusuppdateringar, skriver Carin Franzén.Det vore inte konstigt, med andra ord, om barn och barnbarn till arbetare och bönder på Lapplandsveckan 1956, i högre grad än sina föräldrar, började söka friheten som sprang ur att staka ut sina egna identiteter.Att de, som Laleh och ett oräkneligt antal andra popsångare före henne sjungit, fick insikt i vad det innebar att ”bara få va sig själva”.Men konsekvenserna har tornat upp sig.För det som Patrik Hagman presenterade som en utmaning för kyrkan är egentligen en utmaning för hela samhället, för vår gemenskap.Ett tynande föreningsliv skriker efter medlemmar. Inga händer lyfts när frågan kommer om vem som vill vara klassförälder eller knattefotbollstränare.”Jag vet inte riktigt om det är jag. Är det verkligen jag, en knattefotbollstränare?”Den nya konflikten mellan jaget och gemenskapen är påtaglig nästan överallt. Jag kan själv känna hur den gnager i mig när jag varje söndag sitter i bänken i min gamla baptistförsamling och samtidigt upplever ett brinnande behov av att få vara mig själv.”Jag skulle aldrig vilja tillhöra en klubb som skulle ha någon som mig som medlem.”Paradoxen i det gamla Groucho Marx-citatet har alltid kittlat min fantasi.För det finns nåt så underbart i att bryta sig fri från det förväntade, från gruppen, från sammanhanget.”Vem är du att säga vem jag är?”Ett påstående som går att vira in sig i som en varm filt. Jag gör det ofta.Och samtidigt.I Betelkyrkan i Umeå har vi något som heter ”Hjärtats röst”. En kort del i varje gudstjänst, när vilken besökare som helst får möjligheten att säga nåt den haft på sitt hjärta.En 80-årig kvinna går upp och nynnar på en psalm, en 18-årig tjej manar till bön för klimatet, en man brister ut i gråt när han berättar om barnbarnet som diagnostiserats med leukemi.”Allt kött är hö, allt flyktar här. Blott herrens ord förbliver”, brukar vi sjunga när våren går över i sommar.Det finns absolut sådana här tunga, tydliga ord i kyrkan. Raka budskap om en tro som nog tycks vara en dårskap för de allra flesta.Men ofta finns där också andrum för en spretig, sargad samling individer.Det finns inga enkla svar på frågan om hur vi lockar tillbaka dagens individualister till föreningsliv och kyrka. Därför skulle jag vilja ställa en annan fråga: Finns det något mer befriande än att få spränga sin filterbubbla i atomer?I kyrkan händer det oftast runt fikaborden, i knattefotbollen kanske det sker på bussresan till bortamatchen. Ett samtal du inte kunnat föreställa dig, med en person du aldrig annars hade närmat dig. Nyanserna träder plötsligt fram och världen får färg. Ofta har jag tänkt att en församling, skräddarsydd för varje medlem, hade varit så himla skönt, men faktiskt hade det nog också blivit ett oöverstigligt hinder för min tro. Det är väl därför vi fortsätter med våra försök att sträcka oss bortom individualismen, bortom det väldiga tältets tak. Bortom allt vi kan förstå, tills våra ”Jag” bleknar bort och nåt annat, större fått ta plats.Joakim Silverdalmedarbetare på kulturredaktionen

Anders ber om ursäkt för alla faktafelen. Dexter Romweber är död och Fritte vill hedra hans minne. Vidare har vi lyssnat på Talkshow i P1, med bl a Jonas Bonnier.Stötta oss via patreon.com/fyrameterStötta Ukraina genom https://www.defendukraine.org/donate Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kostenlose Masterclass & Release-Plan:

Fredrik LignellEtt barn har föttshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/underbar-i-rad-ar5f1Vi lever i en tid då oron är påtaglig. Det är invasionskrig i Europa för första gången på mycket länge, konflikten i Israel/Palestina är outhärdlig att följa och klimatkrisen tilltar medan världens ledare misslyckas med att komma överens om hur den ska lösas. Parallellt med detta lever många människor med ökad oro för sin privata situation. Så frågan är: Hur blir det med framtiden? Vad ska man göra med Guds löften? Vi vill under några veckor stanna i texten från Jesajas nionde kapitel. Jes 9:1-7I kap 8 talas det om kriget som skövlar, och så småningom om hur folket söker råd hos spådomsandar och avgudar. Det leder till ”nöd, mörker, ångestens natt och töcken utan någon ljusning” (8:22). Sedan vänder det i kap 9: Natten ska vika där ångest nu råder. Texten mynnar ut i det ofattbara: Ett barn är fött. In i våldet, maktlösheten, mörkret och konflikterna ges ett barn, och detta barn har en rad namn. I Israel var namnet betydelsefullt. Det var framförallt ett uttryck för bärarens egenskaper och personlighet. Vad är det för ett barn som föds? Bland omgivande folk kallades kungarna de mest spektakulära saker, men så var det inte i Israel. Här var det Gud som ägde alla de fantastiska namnen, och inte en jordisk kung. Men när Jesaja talar om att någon fötts in i mörkret och våldet, då finns en rad namn kopplade till det barnet. Profeten påstår att i framtiden ska Gud skapa något helt nytt, mer djupgående och omvälvande än någon människa kan åstadkomma. Matt 4:13-17När Jesus träder fram och börjar predika går löftet från Jesaja i uppfyllelse. Nu till namnet. Underbar i råd. Tidigare i Jesaja har kungarna och ledarna fördömts — de leder folket vilse och förmår inte göra rätt. I en rådlös tid presenterar profeten Barnet som Underbar i råd. Han är den yttersta rådgivaren. Paulus säger: ”I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda” (Kol. 2:3)Ordet underbar har en mycket tyngre betydelse än när vi använder det. Han är ofattbar. Dom 13:18Typ: “Varför frågar du efter mitt namn när det ändå är bortom din förmåga att förstå det?”“Lita inte på mäktiga män”, säger psalmisten i Psalm 146. Paradoxen är att de resursstarka politikerna och världshärskarna saknar det som Barnet som fötts äger. Så vad säger namnet Underbar i råd om vår tid? Här krävs ett mått av nykter realism. Världen lagar inte sig själv. Vi bekänner oss inte till utvecklingsoptimism där allt automatiskt blir bättre. Människor har begränsad förmåga att rädda och bota. Den djupaste visheten, klarsynen och förmågan finns hos Barnet som fötts. Vi sätter vårt hopp till Honom som förmår leda oss. Och vad säger namnet Underbar i råd om framtiden? Bibelns klara budskap är att ingen människa äger visheten, klarheten, heligheten, barmhärtigheten eller makten att föra tiden och historien i mål. När Johannes ser detta brister han i gråt. Ingen! Ängeln säger: Gråt inte. Barnet som fötts, Underbar i råd, Guds lamm som klivit in i mörkret, är den som ska knyta ihop allt (Upp 5). Håll dig nära honom, bind ditt liv så tätt invid honom som du bara kan. Han är värdig att öppna bokrullen, han ska bota världens all smärta och förlust. Också din personliga. Han är Underbar i råd! -----------------------För samtal:Samtala med varandra om vad som oroar, både i den stora världen och i din privata situation. På vilket sätt kan Barnets namn Underbar i råd kommunicera in i dessa situationer? Också de människor du möter i vardagen känner av många skäl stor oro. Samtala om hur du kunde d...

Matinbum och Glooten pratar om bussar, AI-s påverkan på skolan samt går igenom ett par nya CVs!Avsnittet på YouTube ► https://youtu.be/BDchw7Ae5KUSynkat Merch! ► https://bit.ly/SynkatMerchSynkat består av:Mattias ► https://youtube.com/MatinbumJosef ► https://youtube.com/GlootenMaila oss på ► synkatpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det ÄR min födelsedag och jag SITTER själv i bilen och spelar in ett kanonavsnitt! Om både att ligga med tjejer som har mens OCH om vikten av att vara autentisk - måste man välja nivå? Såklart inte. Lyssna då. Och tack Carla.se - Sveriges favorit-el bil-handlare! Sälj till dem! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Herzlich willkommen zu Rund um Rapid

En kortis om Joh 16:12-15 om Jesus löfte att ge oss Sanningens Ande. Ett löfte som nuddar vid treeinghetens mysterium. Jesus ger oss Anden han tagit emot från Fadern. Rörigt? Lite. En paradox. Absolut.  "Tankar om texten" är en specialare på Parafraspodden, tidigare publicerad inför-helgen-text i tidningen Dagen som här är inläst.

Wie ging das schon wieder in der Betriebswirtschaftslehre? Eine Investition ist dann eine (gute) Investition, wenn sie dazu beiträgt, dass der Ertrag während der Abschreibungszeit mindestens ausgeglichen, besser aber um ein vielfaches gesteigert werden kann. In Tat und Wahrheit wird es noch etwas komplexer sein. Aber so als Faustregel mag es gelten. Folglich sollten auch Investitionen in die Informationssicherheit rechnerisch sinnvoll sein. Angenommen es ist günstiger, die allfälligen Kosten eines Ausfalls / Cyberangriffes zu tragen, als all die teuren Security Massnahmen zu finanzieren. Dann wäre es rein betriebswirtschaftlich doch sinnvoller die Investitionen in die Informationssicherheit nicht zu tätigen. Leider ist das aber nicht so einfach. Nur schon die Berechnungen dazu basieren auf kaum stichhaltigen Zahlen. Dazu kommt, dass z.B. eine Veröffentlichung meiner Daten durch Cyberkriminelle einen Reputationsschaden zur Folge hat (oder zumindest haben kann), der kaum zu berechnen ist. Solchen und ähnlichen Paradoxen gehen Andreas Wisler und Sandro Müller in dieser Folge auf den Grund.

Diese Woche möchte ich im Podcast das zweite paradoxe Gebot von Kent Keith teilen. Kent Keiths zweites Paradoxes Gebot lautet: Wenn du Gutes tust, wird man glauben du hättest Hintergedanken. Tu es trotzdem! Wir werden über selbsterfüllende Prophezeiungen sprechen und darüber, wie die Gedanken, die wir denken und die Überzeugungen, die daraus entstehen, unsere Realität prägen. Eine sich selbst erfüllende Prophezeiung ist eine Situation, in der die Erwartung eines Menschen an eine bestimmte Situation dazu führen kann, dass diese Situation eintritt. Die kleine Geschichte zeigt, dass die Erwartungen, die wir an unser Gegenüber haben, oft ganz viel über uns selbst aussagt. Ich wünsche dir viel Spaß mit der neuen Podcastfolge! BONUS: ---> Ich habe einen Spickzettel mit meinen drei besten Möglichkeiten für das Entwickeln von Selbstvertrauen angefertigt, den ich mit dir teilen möchte. Im Folgenden finden du also Tipps, wie du dich von der Selbstkritik abwenden und Gedanken annehmen kannst, die hilfreich sind und das Selbstvertrauen stärken. Hier kannst du dir diesen Leitfaden mit drei fantastischen Übungen um Selbstvertrauen zu entwickeln herunterladen: Download über diesen Link Ich wünsche ganz viel Spaß mit den drei vorbereiteten Möglichkeiten, um Selbstvertrauen zu entwickeln und wünsche dir eine gute neue Woche! Weitere Informationen findest du auf: www.karlajohannaschaeffer.com    

Als ich darüber nachgedacht habe, was ich diese Woche im Podcast besprechen möchte, fiel mir das Buch ANYWAY, - die paradoxen Gebote von Kent Keith ein, dem ich vor einem knappen Jahr begegnet bin. Es geht in diesem Buch darum, Sinn zu finden, Glück zu empfinden, gut mit sich und anderen zu sein und mit einem "verrückten" Leben umgehen zu können. Kent Keith hat in seinem 2004 erstmals veröffentlichten Buch Anyway: The Paradoxical Commandments (Die paradoxen Gebote), das erweitert, was er in den 1960er Jahren erstmals geschrieben hat.  In den Paradoxen Geboten geht es darum, angesichts von Herausforderungen und Widrigkeiten einen persönlichen Sinn zu finden. Es gibt das Paradoxon: Wenn die Dinge gut laufen, kann es schwierig sein, Sinn und tiefes Glück zu finden. Und zwar heißt das Buch ANYWAY. Tu es Trotzdem. Das Buch fordert uns auf, unser Bestes zu geben, auch in schwierigen Zeiten. Wir können nicht kontrollieren, was um uns herum geschieht. Aber du kannst kontrollieren, wie du reagierst. Ein Satz von ihm ist: Gib der Welt das Beste, was du hast, und du bekommst einen Tritt in den Hintern. Aber gib der Welt trotzdem das Beste, was du hast. Tu es trotzdem. Do it ANYWAY. Viel Spaß mit den Gedanken dieser Podcastfolge! Wenn du jemanden kennst, der oder die auch davon profitieren könnte, leite die Folge gerne weiter! --- Erlernen der TRE Methode zum Stressabbau: Details Jahrescoaching für ein positives Selbstbild: Details Weitere Informationen findest du auf: www.karlajohannaschaeffer.com 

Zum Abschluss der Studio B Klassiker-Wochen eine historische Sendung mit Büchern vom King. Dem Stephen, versteht sich. Und damit man weiß, worüber sich Heiko Schramm, Irmgard Lumpini und Herr Falschgold am Ende in die Haare bekommen, gibt's die komplette Sendung inklusive Rezensionen aus dem Jahr 2012.Der 22. November 1963 war für die Generation der Babyboomers, was uns 9/11 ist. JFK, der 35. Präsident der Vereinigten Staaten wird in Dallas, TX erschossen – ein immenser Riss im persönlichen Raum-Zeit-Kontinuum. Jeder, der damals schon bewusst denken konnte weiß, wo er zur Mittagszeit an jenem Tag war.Zu denen, die dieses Trauma jahrelang zumindest nicht künstlerisch verarbeiten konnten, gehört Stephen King. Ja, der Stephen King. Im Jahr 2011 vollendete er ein Werk, dass er schon vor 20 Jahren schreiben wollte und das sich mit dem Mord an John F. Kennedy auf eine Art und Weise auseinandersetzt, wie es unerwarteter kaum sein kann – in der Form eines phantastischen Romans: mit Zeitreisen, Paradoxen und allem, was zu einem Stephen King Roman dazugehört.Das dabei Weltliteratur herauskommt, beschreiben Irmgard Lumpini und Heiko Schramm in ihren ganz unterschiedlichen Rezensionen – und erklären das gerne auch nochmal Herrn Falschgold in einer Diskussionsrunde mit der passenden musikalischen Umrahmung. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit lobundverriss.substack.com

Tweede-Kamervoorzitter Vera Bergkamp kreeg een stevige analyse met aanbevelingen over hoe toekomstige kabinetsformaties niet zo ‘onprofessioneel', ‘vreselijk' en ‘chaotisch' zouden moeten verlopen als die van Rutte IV. Een groep kenners onder aanvoering van emeritus-hoogleraar Carla van Baalen was er goed voor gaan zitten en kwam met een stevig en onthullend stuk. Het rapport-Van Baalen houdt alle betrokkenen een spiegel voor en daagt ze uit allereerst ook over hun eigen rol goed na te denken. Jaap Jansen en PG Kroeger gaan na of dit advies nu echt helpt en wat we nog meer kunnen leren uit de onthullende passages en terugblikken van alle deelnemers in die zo lange formatie van 2021. *** Op sommige podcast-apps kun je niet alles lezen. De complete tekst vind je altijd hier*** De formatie van 2021 vertoont allerlei paradoxen die een zelfkritische benadering verdienen. De Tweede Kamer ging zo haastig en onvoorbereid aan de slag, dat meteen een reeks welhaast fatale fouten werd gemaakt. En die leidden tot zeer moeizame toestanden, wantrouwen en ernstige vertraging in het hele proces. Het ging al meteen mis in de nacht na de verkiezingsuitslag met een telefonische deal tussen Mark Rutte en Sigrid Kaag.Pijnlijk duidelijk is dat veel Kamerleden geen idee hebben wat zij bedoelen als men zegt 'de regie' te hebben genomen. Sophie Hermans noteert zelfs dat er tijdens een formatie eigenlijk sprake is van twee Tweede Kamers. Er is ook tien jaar na het uit de formatie halen van de koning nog steeds verwarring over wat diens rol was. En er blijkt niettemin behoefte aan bovenpartijdige procesbegeleiding. De opmerkingen daarover in Betrouwbare Bronnen 210 van Herman Tjeenk Willink blijken nog altijd zeer actueel.In het rapport-Van Baalen breken alle oud-informateurs de staf over hoe de Kamer bij hun verslagen over de inhoud van hun werk juist geen regie pleegde. Hier sluit het rapport direct aan bij de opmerkingen van Mariëtte Hamer Betrouwbare Bronnen 224. Van Baalen komt met een eenvoudige maar fundamentele aanbeveling: laat in het Kamerdebat de informateur zelf als eerste zijn conclusies toelichten.Hoe zou een kabinetsformatie helderder en doeltreffender kunnen? Kunnen bijvoorbeeld strakke tussentijdse deadlines helpen? En waarom is de boeiende poging met het inhoudelijke akkoord op hoofdlijnen van Sophie Hermans en Rob Jetten zo achteloos weggemoffeld? Wat maakt een verkenner succesvol en waarom had Mark Rutte in het beruchte '1 april debat' op een cruciaal punt helemaal gelijk? En wat bezielt Van Baalen bij haar betoog tegen hoorzittingen van de Kamer met kandidaat-bewindslieden?*** Deze aflevering is mede mogelijk gemaakt met donaties van luisteraars die we hiervoor hartelijk danken. Word ook vriend van de show!En we bedanken ook onze adverteerders, zoals Het Nationale Theater, met Shakespeares Coriolanus op tournee t/m 7 april 2023. Met 20 procent Betrouwbare Bronnen-korting kun jij hier ook bij zijn!En de Staatsloterij, die bij de trekking van 10 maart 2023 bovenop het prijzenpakket een extra geldprijs uitdeelt: tien jaar lang 100.000 euro per jaar! Heeft u belangstelling om in onze podcast te adverteren of ons te sponsoren? Stuur voor informatie een mailtje naar adverteren@dagennacht.nl*** Verder lezenKamervoorzitter ontvangt evaluatie formatie 2021 (23 februari 2023)***Verder luisterenSven op 1 met parlementair historicus Carla van Baalen (WNL, Radio 1, 23 februari 2023)En eerdere afleveringen van Betrouwbare Bronnen:271 - Hoe Sigrid Kaag welbewust grote risico's neemt261 - Mariëtte Hamer en de kunst van het voorzitten - een masterclass243 - Regeringsverklaring Rutte IV: alles moet veranderen opdat alles hetzelfde blijft238 - Kabinetsformatie 2021: Een opmerkelijk coalitieakkoord en de Kamer op zoek naar haar rol237 - Kabinetsformatie 2021: do's en don'ts voor nieuwe bewindslieden234 - Kabinetsformatie 2021: Nieuw elan met nieuwe ministeries en nieuwe ministers233 - Kabinetsformatie 2021: Otto Fricke over de Europese ambities van de nieuwe Duitse regering232 – Kabinetsformatie 2021: Kan de Kamer haar rol wel aan? En wat te doen met antidemocratische partijen?224 - Kabinetsformatie 2021: Het ongeduld van Mariëtte Hamer219 - Kabinetsformatie 2021: Een beknopt coalitieakkoord met meer ruimte voor de Kamer als spannend experiment217 - Kabinetsformatie 2021: Wordt Rutte IV het tweede kabinet-Den Uyl?213 - Van Agt/Den Uyl/Terlouw (1981), de verschrikkelijkste kabinetsformatie ooit210 - Kabinetsformatie 2021: Herman Tjeenk Willink over het verval van de democratische rechtsorde209 - Kabinetsformatie 2021: De VVD nerveus, het CDA labiel en Hamer houdt stug vol193 - Kabinetsformatie 2021: Mark Rutte en de slijtage van zijn leiderschap192 - Kabinetsformatie 2021: Het gaat over hun toekomst: jongeren voor het eerst aan tafel in de formatie191 - Kabinetsformatie 2021: Hoe krijgen we de balans terug in de trias politica? De Kamer kan zelf al heel veel doen!187 - Kabinetsformatie 2021: De klaagzang van het kabinet en de Kamer184 - Kabinetsformatie 2021: Brieven aan de informateur - geslaagde en minder geslaagde lobby's182 - Kabinetsformatie 2021: De verrassend vertrouwde werkwijze van Herman Tjeenk Willink180 - Kabinetsformatie 2021: Hoe Mark Rutte de eenzaamste man van het Binnenhof werd179 - Kabinetsformatie 2021: Verkenners die schielijk van het toneel verdwenen, een politieke sluipmoord en de 'gouden standaard' van wijs en effectief formeren177 - Kabinetsformatie 2021: Formeren is faseren, dus het begint met verkennen222 - Na de kindertoeslagaffaire. Hoe Nederland rechtsstaat en democratie kan verbeteren. Gesprek met Richard Barrett van de Venetië Commissie162 - Pieter Omtzigt over macht en tegenmacht160 - De val van het kabinet Rutte III*** Tijdlijn00:00:00 – Deel 100:03:30 – Spotje: Het Nationale Theater – Shakespeares Coriolanus (tournee t/m 7 april 2023)00:37:49 – Spotje: Staatsloterij (trekking 10 maart 2023)00:47:15 – Deel 201:10:47 – Einde Zie het privacybeleid op https://art19.com/privacy en de privacyverklaring van Californië op https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Mit Georg Reyes spreche ich über den Prozess des Selbst-Bewussts-Werdens und der Sinn-Findung. Essenzielle Elemente sind individuelle und kollektive Traumata, Schattenarbeit und Meditation und die Realisierung von Non-Dualität.Ich habe schon als Kind fasziniert in die Weite des Sternenhimmels und die Tiefe des Lagerfeuers geschaut und mich gefragt: „Was bedeutet das?“. Ich habe nie aufgehört, mich das zu fragen. Die kalte, endlose Weite des Himmels und die heiße, knisternde Hölle des Feuers scheinen so gegensätzlich und doch so gleich. Meine ganze Gesundheits- und Fitnessreise ist im Grunde von diesen Fragen geprägt. Ich glaube, deine ist es auch. 

Mit Georg Reyes spreche ich über den Prozess des Selbst-Bewussts-Werdens und der Sinn-Findung. Essenzielle Elemente sind individuelle und kollektive Traumata, Schattenarbeit und Meditation und die Realisierung von Non-Dualität.Ich habe schon als Kind fasziniert in die Weite des Sternenhimmels und die Tiefe des Lagerfeuers geschaut und mich gefragt: „Was bedeutet das?“. Ich habe nie aufgehört, mich das zu fragen. Die kalte, endlose Weite des Himmels und die heiße, knisternde Hölle des Feuers scheinen so gegensätzlich und doch so gleich. Meine ganze Gesundheits- und Fitnessreise ist im Grunde von diesen Fragen geprägt. Ich glaube, deine ist es auch.

Fredrik LignellTacksamhet för vad Gud görhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/tacksamhet-ar4haLuk 17:11-19En av de tio verkar tänka: Vänta nu. Vi kallade honom för mästare, och vi anade att han kunde hjälpa oss. Nu har han gjort det. Jag måste hitta honom! Mannen faller ner vid Jesu fötter och visar sin tacksamhet. Gud är alla goda gåvors givare, säger Bibeln. Ursprunget till all godhet och skönhet, alla välsignelser och allt tillfredsställande är Gud själv. Att vara en skapad människa är ett under. Att skapelsen fortsätter att finnas och fungera är ett dagligt mirakel. Jesus, hävdar Hebreerbrevet, bär upp allt med kraften i sitt ord (Hebr 1:3). Om han tog tillbaks sitt ord skulle inget finnas. Planeterna skulle inte längre förhålla sig till varandra, solen skulle inte lysa, månen skulle inte samspela med jorden, fotosyntesen skulle inte funka, naturlagarna skulle sättas ur spel, inga barn skulle födas och ingen skulle kunna andas om inte Gud i Jesus Kristus höll uppe allt med sitt ord. Att få syn på detta och sedan rikta sitt tack år rätt håll är avgörande för varje människa. De flesta av oss behöver öva vår blick och vårt hjärta. Vad gör tacksamheten med oss människor?Vi mår mentalt bättre. Forskare vid UCLA har visat att tacksamheten gör oss mer positiva till våra medmänniskor och minskar känsligheten för olika stressfaktorer. Vi mår fysiskt bättre. Tacksamhet aktiverar hypotalamus i hjärnan, som reglerar en rad olika funktioner som kroppstemperatur, känslomässiga reaktioner, aptit och sömn. Tacksamheten binder oss vid Jesus. Vad händer med den ende man som återvände till Jesus för att säga tack? Han är med om hur helandet griper om fler områden i livet. I stället för att ropa på Jesus på avstånd får han ett personligt möte med honom. Han får se Jesus i ögonen. Det är där och då hans liv binds vid Jesus från Nasaret. Paradoxen är att det inte är den som faller ner vid Jesu fötter som krymper, utan de som inte gör det. Rikedomen tillfaller den tacksamme, den som kopplar sina välsignelser till Guds godhet, och som uttrycker sitt tack. Här vidgas hjärtat!Hur övar man på att inte ta saker för givet, både i det egna livet och i församlingens gemensamma liv? Learning by doing. Börja tacka. Be Gud öppna dina ögon så du kan se. Avsluta dagen med en återblick där tacksamheten står i fokus. Tacka för allt från att solen gått upp, för människorna du har i din närhet, materiella välsignelser, relationen med Gud, goda mänskliga möten, att du får tillhöra församlingen, dop… Ps 100-----------------------För samtal:Dela erfarenheter med varandra av när tacksamheten odlats, och när den saknats. Vad lärde du dig? Hur påverkade det dig? Hur kan vi, utan att bli flåsiga eller livsförnekande, hjälpa varandra växa i tacksamhet?

Het geheim van het bouwen en behouden van een succesvol bedrijf - Over de paradoxen van het ondernemerschap Klik op de link hieronder voor alle informatie over de sessie die ik geef op maandag 14 november van 10:00-12:00 waarin ik een eerlijk kijkje achter de schermen geef: https://tinekezwart.plugandpay.nl/checkout/eerlijk-kijkje

Der Leitartikel als Podcast: Auf lange Sicht wohnt der Monarchie ein prinzipieller Konstruktionsfehler inne.

Episode 367 von TMNT - Der Talk. Das Hauptthema diesmal ist "Der Aufstieg der TMNT: Der Film". Besucht auch meinen Blog unter http://tmnttalk.blogspot.com oder schreibt mir an tmnttalk1984@gmail.com.

När till slut rättegången i tingsrätten ska avslutas, så kollapsar den. Nämndemän visar sig ha pratat med en journalist och uttalat sig i förväg om de båda männens skuld. Rättens ordförande och en nämndeman vill fria de båda, men fyra andra nämndemän anser dem skyldiga. Till slut beslutar man att ta om hela rättegången, från början. Och då friar man dem för mord, samtidigt som man i domskälet kommer anse dem vara skyldiga till styckningen. En paradox som kommer ge eko genom decennier.  Vill du stödja Spårs journalistik och få exklusiv tillgång till säsongen en gång i veckan bli prenumerant. Du kan prenumerera via Thirdearstudio.com och då får du full tillgång till den här podden och alla andra program vi gör på Third Ear Studio, såsom Skuggland, DOKland och Uppgång och Fall. Du kan också prenumerera via Acast:   https://plus.acast.com/s/sparpodcast eller via Apple Podcaster: https://podcasts.apple.com/se/channel/third-ear-se/id6442569298?l=en See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/sparpodcast. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Diese Episode erschien bereits am 22. Mai 2022 in Textform, wir reichen hier die Audioversion nach.Der Abgrund zwischen meiner Liebe zur Mathematik und meiner kompletten, absoluten Unfähigkeit diese Auszuüben könnte tiefer nicht sein.So erschuf ich, schulpflichtig, bei der Kalkulation einfachster chemischer Formeln, bei der man im Grunde nur die kleinen Zahlen am Fuß der chemischen Elemente im Kopf addieren muss, die phantastisch-unmöglichsten Verbindungen zum kopfschüttelnden Spott des gestrengen Herrn Chemielehrer, gleichzeitig gab es nichts faszinierenderes für mich, als wenn man mir versuchte zu erklären wie man mittels einer mathematischen Berechnung namens Fouriertransformation Uropas Stimme auf dem nahezu abgeschliffenen Wachszylinder hörbar machen kann.Heute, älter, nicht schlauer, ist für mich die zweitgeilste Erfindung nach dem Schnittbrot die Möglichkeit ins Google-Suchfeld 12+14 einzugeben und augenblicklich, achtund.. sechsunddreißig angezeigt zu bekommen. Schau ich dann auf vom Notebook steht im Bücherregal prominent der sechs Zentimeter breite Buchrücken des fantastischsten Kompendiums der Mathematik ever “Mathematics: From the Birth of Numbers”, des schwedischen Kinderarztes Jan Gullberg, ein irres Werk, welches von “What’s a number?” bis zum Kolmogoroffschen Dreireihensatz das komplette Menschheitswissen über die Mathematik hält und didaktisch und ästhetisch so grandios ist, dass ich stundenlang wie ein Kind darin blättern kann, um mich einfach nur am Buchsatz zu ergötzen.Diese Faszination an der Mathematik erklärt mir der innere Küchenpsychologe mit einem heftigen Streben danach, den Dingen auf den Grund zu gehen. Ein paradoxerweise in der Schulmathematik kontraproduktives Verlangen, bestand ich meine Mathe-Abiprüfung doch nur weil ich die absolute Mindestanzahl an Punkten, die mich vom Durchfallen retten sollte, einzig und ausschließlich durch das absolvieren der Geometrieübungen erreichte. Das, weil die Geometrie an sich nur Malen nach Zahlen ist, aber man beim Lösen von Gleichungen oder gar dem Absolvieren von mathematischen Beweisen schulweise gezwungen wurde betrügerische Abkürzungen, euphemistisch “Merksätze” genannt, zu benutzen und Beweisführungen mit “Definitionen” begannen, unumstößlichen, ewig wahren gar, denen ich regelmäßig mit einem “Wirklich? Warum?” begegnete und ich so von 90 Minuten Prüfungszeit 80 mit dem durchgrübeln mathematisch-philosophischen Fragen zugebracht hätte, die, zugegeben, die alten Griechen vor zweieinhalbtausend Jahren schon alle für mich gelöst hatten.Nun, nicht alle, aber die Basics standen. Die Mathematik, ursprünglich als praktische Hilfestellung zur Bewältigung alltäglicher Probleme gefunden, war mit a2+b2=c2 im Zenit ihrer Praktischheit, wenn es darum ging, einen Baum zu fällen oder eine Pyramide zu bauen. Das reine Zählen beherrschte man schon länger, weil, was ist wichtiger als zu wissen, ob der alte Papadakis dich beim letzten Schweineschlachten wieder beschissen hat und er dir jetzt vier Scheffel Gyros schuldet - oder Du ihm, weil du das Gymnasium beim gestrengen Papadopoulos, der, der noch beim Pythagoras in die Schule gegangen war, nur mit Hilfe von Kreisemalen bestanden hattest.So einfach und praktisch war die Welt der Mathematik und ihrer handfesten Schwester, der Physik, im Grunde bis ans Ende des 19. Jahrhunderts, Zahlen waren real, Planetenumlaufbahnen waren rund, die Uhr tickte in nur eine Richtung, im ewig gleichen Takt. Was Newton im Jahr 1666, per Apfelfall auf den Kopf, über unsere Welt in Erfahrung gebracht und in Gleichungen gepackt hatte, galt augenscheinlich, und mit ein bisschen Mühe konnte das jeder verstehen und überprüfen.Dann, auf einmal, kam der Herr E. aus U. und mit diesem wurde im Jahr 1905 aus absolut auf einmal relativ und aus einer wohldefinierten Welt eine Theorie, zunächst eine spezielle und bald eine allgemeine. Diese Relativitätstheorien erklärten dem interessierten Laien wie Gelehrten nun unter anderem, dass der Apfel keineswegs auf den Kopf fällt, vorausgesetzt er ist groß und die Erde schnell genug, plus ein paar andere Umstände, die zunächst in Gedankenexperimenten theoretisch und später mit Beginn des Raumfahrzeitalters praktisch belegbar waren; Schweinezüchter, Forstarbeiter und Pyramidenmaurer weltweit jedoch waren am Ende ihres Verständnis für derlei Entrücktes und Enthobenes und sprachen weise “so what?”, bevor sie ihre Drachmen weiterzählten.Ganz anders ging es ob des Unerhörten Allem, was in der Mathematik des beginnenden 20. Jahrhunderts Rang und Namen hatte. Ein gewöhnlicher Roman über die Grenzen des menschlichen Verständnis, und das ist titelgebend im Englischen der hier besprochene von Benjamin Labatut, würde mit genau diesen Mathematikern und Physikern beginnen, aber Labatut macht das und noch sehr vieles Andere anders. “When we cease to understand the world” heißt sein Buch oder vom deutschen Verlagswesen “übersetzt”, ja, wen wunderts, “Das blinde Licht: Irrfahrten der Wissenschaft”.Statt also von bass erstaunten Wissenschaftlern zu berichten werden wir von Labatut zunächst in das düsterste Kapitel des 20. Jahrhunderts geworfen und lernen wie es über ein halbes dutzend Umwege zu Zyklon B kam, dem Gift, mit dem in deutschen KZs Millionen von Menschen umgebracht wurden. Das passiert in einer Mischung aus Kuriosität und Lakonie ohne respektlos den Opfern gegenüber zu sein. Es liest sich im Grunde wie ein dichter, gut recherchierter Artikel in einem angesehenen Magazin, stellenweise wie ein, sehr kurzer, Thomas Pynchon, man staunt und lernt über Textilfärber und Alchemisten am preußischen Hof Friedrich des I. auf der Suche nach der perfekten Farbe für dessen Armeeuniformen und landet über den Umweg der Giftgastoten des ersten Weltkrieges mit Entsetzen an den Mauern der Gaskammern von Auschwitz und weiß nun warum diese Preußisch-Blau schimmern. Innen.Labatut zeigt hier, fast bevor das Buch überhaupt beginnt, ominös und clever, in beiläufigem Storytelling, dass, wenn wir über das Unverständnis gegenüber der Welt reden, wir nicht in die hinteren Kapitel Mathematischer Enzyklopädien schauen müssen. Das liegt näher. Viel näher.Ok. Ein Geständnis. Ich lese nie Klappentexte und höre bei mich interessierenden Büchern über die ich per Rezension stolpere augenblicklich auf, diese zu lesen. Aber hier war es zu spät, ich schnappte eine entscheidende Aussage über “When we cease to understand the world” auf: Labatut bezeichnet das Buch als “non-fiction novel”, alles basiere auf tatsächlichen Begebenheiten, um die er eine bestimmte Menge Fiktion geschrieben habe. Im ersten Kapitel sei es ein lausiger Absatz gewesen, der ausgedacht sei, später wäre er großzügiger geworden. Seltsamerweise, hat mir das als Spoilernazi nicht im geringsten das Vergnügen am Buch gemindert, im Gegenteil, es war der Beginn einer Schnitzeljagd nach dem Fiktiven, bewaffnet mit Google und Wikipedia hinterfrug ich zunächst jedes mir suspekte Detail - und gab alsbald auf. Es spielte irgendwie keine Rolle. Wer das Selbstvertrauen hat, einen Roman im Graubereich zwischen Realität und Fiktion mit dem Holocaust zu beginnen und nicht auf einer deutschen Anklagebank sitzt hat mein Vertrauen.Aber nur fast. Im zweiten Kapitel schreibt ein Mann namens Schwarzschild aus den Schützengräben des ersten Weltkrieges einen Brief an Albert Einstein, so erfahren wir, in dem er diesem in winziger Handschrift eine Lösung der in seiner allgemeinen Relativitätstheorie nur aufgestellten Gleichungen präsentiert. Ein ganz ungeheuerlicher Vorgang, von dem Einstein angab, ihn nicht in seiner Lebzeit erwartet zu haben, so komplex erschien der Wissenschaft die allgemeine Theorie von der Relativität. Hah! “Fakenews” grummelnd tippte ich triumphierend den Namen Schwarzschild in www.wikipedia.de - alas! - 1:0 Labatut, stimmt alles! Schwarzschild gab es, er war ein Genie, der mit seiner Lösung die Existenz Schwarzer Löcher bewiesen hatte - und fünf Monate nach dem Absenden des Briefes an Albert Einstein an den Folgen des Einatmens von Senfgas starb. Mit dieser Tatsache macht das erste Kapitel nun noch mehr Sinn und es ist nicht der letze Loop, den Labatut hier tut (ich kann nicht anders 🙄). Der Autor, geboren 1980, ist kulturell sozialisiert wie wir alle, er kennt die Mechanismen guter Netflixserien oder cleverer Comedians, die uns mit zunächst zusammenhanglosen Details verwirren, um irgendwann wieder auf diese zurück zu kommen und uns erstaunt den Kopf zu schütteln. Er konstruiert seinen Roman um zahlreiche dieser konkreten oder abstrakten, fiktiven oder nur scheinbar fiktiven Tatsachen und Begebenheiten. Er beginnt das alles in einem Stil, der oft mehr an Reportage denn Roman denken lässt und damit unserem ergebnisorientierten, oder positiv “wissbegierigen”, modernen Leseverhalten scheinbar entgegen kommt. Doch bringt er uns immer wieder ins stolpern und träumen und er wird anders enden und wir werden den Übergang nicht gemerkt haben.Im dritten Kapitel war ich mir so sicher, Labatut erwischt zu haben. Es geht um einen Japaner mit einem in Japan eher Dutzendnamen der die mathematische Vermutung a+b=c beweisen will. Verarschen kann ich mich alleine.Das Kapitel erklärt faszinierend lebendig was für eine verflixte Frage diese unscheinbaren fünf mathematischen Symbole aufwerfen, wie sich verschiedene andere japanische Mathematiker mit genauso generischen Nachnamen damit herumgeschlagen haben und dabei dem, na klar, “Grothendieck’s Fluch” erlegen seien. “Jetzt kommen noch die deutschen Fakenamen dazu”, denkt der Rezensent, der genau dieses Kapitel im Funkloch las, no wikipedia no more, in dem es um einen fantastischen Mathematiker geht, Alexander Grothendieck, der in den Sechzigern der marottigste Star des wissenschaftlichen Feldes war; jeder wollte sein wie er oder auch nur ihn lehren hören, er hatte alle am kleinen Finger. Ein Genie welches schon im Kindesalter jahrhundertealte mathematische Probleme löste und in der Hochzeit seiner Karriere das Feld revolutionierte - um sich 1973 als nahezu kleiderloser Eremit zurückzuziehen, weil er begriff, dass seine Wissenschaft und damit seine Erfolge in dieser aber auch sowas von irrelevant für die Menschen dieser Welt seien, den ökologischen Verfall des Planeten nicht aufhielten, keine Bombe weniger gebaut noch geworfen würde, nur weil er sich in homologischer Algebra auskennt. Grothendieck verstand 99% der Mathematik - und die Welt nicht mehr.Krasse Story, Herr Labatut, gut geschmiedet. Als ich wieder Empfang hatte wurde mir meine mathematische Ignoranz von Google und Wiki erwartbar um die Ohren gehauen. Alles war grundlegend wahr, das so trivial klingende Theorem a+b=c beschäftigt Mathematiker seit Jahrzehnten, alle handelnden Personen sind real und haben in etwa die erzählte Geschichte. Die Welt der Mathematiker ist eine wahnwitzige und eine der Wahnsinnigen, wer hätte das gedacht.Aber ist das verwunderlich? Während Maurermeister Muhammad in seinem Garten Pyramiden baut und den Satz des Pythagoras beherrscht, weswegen die Dinger, unter Wasser, in Jahrtausenden noch stehen werden, schreibt der Mathematiker László Lovász Perfekte-Graphen-Sätze und muss dann zugeben, dass die nur schwach sind. Die Sätze? Die Graphen? Who knows. Wozu sind die gut? Für Strukturen, wie sie bei der Eckenfärbung auftreten. Auch in Preußisch-Blau?Muhammad tangiert solch abgehobener Unsinn nicht, nicht beim Pyramidenbau. Aber abends, wenn er sich die Tabulé abwischt und sich über die Welt Gedanken macht, kommt er unweigerlich im Jahr 1926 an.War Albert Einsteins allgemeine Relativitätstheorie mit ihren scheinbaren Paradoxen im miteinander von Raum und Zeit für Muhammad verstehbar, trat in diesem Jahr der ambivalente Katzenliebhaber S. auf und sperrte das Objekt seiner Liebe in eine Kiste, deren Beobachtung er zunächst verbot.Einstein war aufgefallen, dass an Newtons Mechanik nicht alles rund lief und kam mit der Einbeziehung der vierten Dimension - der Zeit - der Sache so nahe, dass selbst hundert Jahre später die Theorie für die Praxis, von A wie Atombombe über G wie GPS bis zum Z auf dem Panzer im Donbass exakt tut, was sie soll. Schrödinger auf einem Kongress in München im Jahr 1926 jedoch fand ein Problem. Wenn man die Bewegungen von Atomen und deren Bestandteile berechnen will - und wer will das nicht? - funktionieren die aktuellen mathematischen Modell nicht. Ein neues muss her!“Teilchen”, so Schrödinger, “sind eigentlich Wellen!”“Und meine Pyramide im Garten ist Gott”, frevelt Muhammad in seinen Bart, “Blumen sind Tiere, Menschen sind Bücher, Schöne hässlich und Reiche arm”, rieb er sich verzweifelt die Augen und geht zu Bett.Wie Schrödinger seine Theorie auf der Bühne des Mathematikerkongress mit Gleichungen unterlegte kam ein junger Student mit Namen Heisenberg auf dieselbe und machte einen Will Smith, wischte buchstäblich Schrödingers Formeln von der Tafel und sprach, sinngemäß: “Nimm nie wieder das Wort Realität in dem Mund! Dein Modell is all b******t, man kann sich die Welt der Atome nicht vorstellen wie sie ist! Man kann sie sich gar nicht vorstellen!” (Und wurde, anders als Herr Smith, prompt rausgeworfen.)Waren es bei Newton noch Steine oder, gottlob Äpfel, die die Welt formten und bei Einstein noch greifbare Atome plus ein wenig Zeit, bei Schrödinger wenigstens noch Wellen und Teilchen, blieb bei Heisenberg nur noch Unschärfe. Nicht nur kann man Atome nicht beobachten, man kann sie noch nicht mal beschreiben, ja man solle sie sich noch nicht einmal vorstellen. Sobald man begänne, sich ein Elektron vorzustellen, dass um ein Proton kreist liege man schon falsch. Alles was man von der Welt wissen könne sind Wahrscheinlichkeiten. Erst wenn man diese messe erscheinen sie, wie von Gott geschaffen, durch die Messung selbst. Man könne sogar entscheiden, was erschaffen würde. Messe man die Eigenschaften einer Welle, so erscheine eine Welle - messe man die Eigenschaften eines Teilchens, so erscheine dieses. Wo und in welcher Geschwindigkeit dieses existiert ist dann jedoch auch wieder nicht feststellbar, man muss sich entscheiden, misst man die Masse des Teilchens, verliert man die Möglichkeit dessen Geschwindigkeit zu messen und umgekehrt. Misst man dann die Masse bekommt man jedoch keine eindeutige Zahl, zwei Kilo Kartoffeln, man bekomme eine Wahrscheinlichkeit, wie auf einem Wiener Biomarkt sind es am Ende nur drei Pfund Erdäpfel, die Hälfte wahrscheinlich schon verschimmelt!Labatut beschreibt, dass Schrödinger wie Heisenberg ob ihrer Erkentnisse hilflos verrückt geworden seien, zumindest zeitweise, und obwohl diese Episoden belegt sind, findet hier die Fiktion im Buch ihr zuhause: Schrödinger kommt der Kindschändung verdammt nahe und Heisinger trinkt Absynth, phantasiert und masturbiert. Labatut findet auch hier eine beeindruckende Sicherheit dem Leser die Krassheit der Entrückung nahezubringen, den Blick in den Abgrund, den beide Männer warfen und was das mit einem macht. Es ist geradeso düster, dass man die Konsequenz versteht, geradeso aushaltbar, dass man zurück findet zum Thema, wie die beiden Wissenschaftler zu ihrem.Das Thema ist: Muss das alles sein?Der Mensch sucht nach Sinn in der Welt, das unterscheidet ihn vom Tier. Es hält ihn bei der Stange, das kleine Menschchen, so unterlegen er körperlich auch ist, diese Suche nach dem Sinn macht ihn zum Überlebenden. Wenn Du etwas hast, wofür du lebst, bist du schneller als der Tiger der aus dem Busch springt, klüger als ein Virus, dass Du dir beim Fledermausemahl eingefangen hast und brutaler in deinem Vernichtungswillen als jeder Dodo und jedes Mammut. Du magst falsch liegen mit dem lustigen Gott mit dem Elefantenkopf, mit dem beeindruckenden Gott mit den Blitzen, mit dem eher lamen Gott, der sich an ein Holzkreuz tackern ließ, aber alle drei gaben dir die Kraft deinen Brüdern im Zweifel den Schädel einzuschlagen, wenn Sie dir den Hummus aus der Pita klauen.Dann kam die Renaissance und die Aufklärung und obwohl etwas prosaisch und abstrakt und nicht mehr ganz so funny gab sie dir ein klareres Bild von der Welt. Und Kohle! Und Fortschritt! Und etwas gegen die Pusteln nach dem Besuch im Puff! Und Speed! Und die Mutter, die sich beklagt, dass Du Sie zu selten anrufst! Dafür lohnte es sich den Giftgaskanister in die richtige Windrichtung zu öffnen. Abwurf der H-Bomb nicht unter 9000m! Ist der Virenscanner aktuell?Was passiert, ist die latente Frage, wenn wir zwei Wissenschaftler haben, Bohr und Heisenberg, die nicht nur eine Theorie entwickeln, dass alles was wir sehen inherent unwahr ist, schlimmer, nicht erkennbar und, schlimmer, diese Theorie belegen, so klar und eindeutig, dass nicht nur Einstein darob verzweifelte, schlimmer, die uns über diese Theorie sagen: “Wir betrachten die Quantenmechanik als eine geschlossene Theorie. Die ihr zugrunde liegende Mathematik und Physik sind nicht mehr veränderbar”. Ein Kopfschuss für jeden, der nach Erkenntnis sucht.Darum geht es in Benjamin Labatuts Buch “When we cease to understand the world”. “Wenn wir aufhören die Welt zu verstehen” ist dabei ein zu schwacher Titel, denn verstanden haben wir diese noch nie. Aber wir haben es versucht. Manchmal dumm, manchmal lustig, in der Rückschau oft brutal und nicht in deren oder unserem bestem Interesse. Aber was wir seit Bohr und Heisenberg tun, ist uns zu beweisen, dass wir diese nicht verstehen können werden. (Dass dieser Satz im Deutschen die grammatikalische Form “Futur II” hat, beendet die Diskussion darüber, ob die Deutschen Humor haben.)Wie und ob wir, die Menschheit, damit leben können ist die offensichtlichste Frage und dass uns Benjamin Labatut in “When we cease to understand the world” in brillanter Art und Weise darob aufrüttelt, ist dieses Buch zu lesen wert. Und mit dem Fakt, dass alle dem Wahn und der Depression verfallenen Protagonisten zumindest in der Fiktion des Buches wieder und klüger aus dieser entstiegen, will uns vielleicht etwas sagen, sage ich leise hoffnungsvoll. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit lobundverriss.substack.com

Audiomitschnitt vom 6. April 2022. Die Publikation zum Vortrag kann hier bestellt werden: https://www.helle-panke.de/de/topic/158.publikationen.html?productId=73004 Was für ein Sozialismus ist in der Sowjetunion und später in der DDR tatsächlich entstanden? Was waren Faktoren für diese Entwicklung? Dr. phil. Ulrich Knappe, Philosophiehistoriker aus Dresden, wird seine Auffassungen zu diesem Thema entwickeln. Erst nachdem diese Positionsbestimmung zum Charakter der Gesellschaft erfolgt ist, sollte man die Sicht auf oppositionelles Denken und Handeln richten. Moderation: Dr. phil. Wladislaw Hedeler "Helle Panke" e.V. dankt für Spenden, z.B. via PayPal an: info@helle-panke.de

Met zijn vernieuwende ideeën over de journalistiek zou je Joris Luyendijk gerust de intellectuele founding father van De Correspondent kunnen noemen. Hij is antropoloog en auteur van bestsellers als Het zijn net mensen (2006), Dit kan niet waar zijn (2015) en, vers van de pers, De zeven vinkjes. We spreken Joris over dat laatste boek, dat al veel stof heeft doen opwaaien. Het gaat over hoe mannen 'zoals Joris Luyendijk' de baas spelen. Zij hebben namelijk zeven 'vinkjes' die hen de wind in de rug geven: man (1), hetero (2) en wit (3). Ze hebben minstens één hoogopgeleide of welgestelde ouder (4), minstens één in Nederland geboren ouder (5), en ze zijn zelf naar het vwo/gymnasium (6) en naar de universiteit (7) gegaan. We gingen met Joris in gesprek over zijn eigen leercurve en zijn werkwijze als schrijver. We vroegen wanneer succes dan wel echt 'verdiend' is (wat Joris een 'typische zevenvinkjesvraag' vindt), en spraken over de ‘quasi-ironische opgewektheid van zevenvinkjes' die het presteren om boeken te schrijven met titels als De meeste mensen deugen. Een van de interessantste dingen zei Joris toen de microfoon helaas al uit stond. Dus bij dezen: hij merkte op dat in het publieke debat 'hypocrisie' vaak strenger wordt bestraft dan slechtheid. Je kunt beter helemaal geen idealen hebben, dan je idealen tekort doen. En die fixatie op de hypocrisie van anderen zou wellicht eens moeten veranderen – want hypocriet zijn we uiteindelijk allemaal, in zekere mate. Leesvoer voor bij de aflevering • We spraken uiteraard met Joris over zijn nieuwste boek, De zeven vinkjes (https://corr.es/350a05) • Eerder kwam ook dit gesprek tussen correspondent Valentijn de Hingh, auteur Dilara Bilgiç en Joris uit op De Correspondent. Met zijn drieën spraken zij over identiteit en labels. (https://corr.es/df4098) • Ook werd het boek Witte onschuld. Paradoxen van kolonialisme en ras, van Gloria Wekker kort genoemd. (https://corr.es/321cd4)

Met zijn vernieuwende ideeën over de journalistiek zou je Joris Luyendijk gerust de intellectuele founding father van De Correspondent kunnen noemen. Hij is antropoloog en auteur van bestsellers als Het zijn net mensen (2006), Dit kan niet waar zijn (2015) en, vers van de pers, De zeven vinkjes. We spreken Joris over dat laatste boek, dat al veel stof heeft doen opwaaien. Het gaat over hoe mannen 'zoals Joris Luyendijk' de baas spelen. Zij hebben namelijk zeven 'vinkjes' die hen de wind in de rug geven: man (1), hetero (2) en wit (3). Ze hebben minstens één hoogopgeleide of welgestelde ouder (4), minstens één in Nederland geboren ouder (5), en ze zijn zelf naar het vwo/gymnasium (6) en naar de universiteit (7) gegaan. We gingen met Joris in gesprek over zijn eigen leercurve en zijn werkwijze als schrijver. We vroegen wanneer succes dan wel echt 'verdiend' is (wat Joris een 'typische zevenvinkjesvraag' vindt), en spraken over de ‘quasi-ironische opgewektheid van zevenvinkjes' die het presteren om boeken te schrijven met titels als De meeste mensen deugen. Een van de interessantste dingen zei Joris toen de microfoon helaas al uit stond. Dus bij dezen: hij merkte op dat in het publieke debat 'hypocrisie' vaak strenger wordt bestraft dan slechtheid. Je kunt beter helemaal geen idealen hebben, dan je idealen tekort doen. En die fixatie op de hypocrisie van anderen zou wellicht eens moeten veranderen – want hypocriet zijn we uiteindelijk allemaal, in zekere mate. Leesvoer bij deze aflevering • We spraken uiteraard met Joris over zijn nieuwste boek, De zeven vinkjes (https://corr.es/350a05) • Eerder kwam ook dit gesprek tussen correspondent Valentijn de Hingh, auteur Dilara Bilgiç en Joris uit op De Correspondent. Met zijn drieën spraken zij over identiteit en labels. (https://corr.es/df4098) • Ook werd het boek Witte onschuld. Paradoxen van kolonialisme en ras, van Gloria Wekker kort genoemd. (https://corr.es/321cd4)

Camilla Sköld är doktor i neurovetenskap och grundare av Center for Mindfulness Sweden. Hon är initiativtagare till och kursansvarig för Mindfulnessbaserad Stresshantering på Karolinska Institutet, och är dessutom en av våra lärare i Mindfully. Vi pratar om vad trauma är, och hur det kan uppstå på olika sätt. Att mindfulness kan hjälpa oss att upptäcka trauman som vi varit omedvetna om. Hur vi kan röra oss i vårt toleransfönster. Paradoxen med kärlek och trauma. Användbara metoder när trauma återaktiveras. Att se guidade instruktioner som en inbjudan. Om att stress och smärta är våra lärare. Vikten av att ha meditationsvänner. Hur vi står i vägen för oss själva och att gå från nej till okej. Och att ställa sig själv frågan, vad behöver jag för att känna mig trygg? Camilla avslutar sedan vårt samtal med att guida en meditation med fokus på medkänsla. Vill du veta mer eller komma i kontakt med Camilla, gå till www.cfms.se Här hittar du dokumentären som Camilla tipsade om www.thewisdomoftrauma.com Meditera Mera är en podcast från Mindfully, Sveriges nya meditationsapp. Du kan prova Mindfully kostnadsfritt i 14 dagar. Starta din provperiod på vår hemsida och hämta appen i App Store eller på Google Play. För mer information om Mindfully, besök vår hemsida www.mindfully.nu

Vi fortsätter vår bibelserie! Detta avsnitt kollar vi på vad Bibeln är. Hur det är ett bibliotek böcker av gudomlig och mänsklig härkomst på samma gång. Vad ska vi göra av denna paradox? Vad innebär det att Bibeln är 100% gudomlig och 100% mänsklig? Hur påverkar det vår läsning? 

Julen står för dörren, trots ytterligare ett pandemiår, och vi diskuterar vad som egentligen händer med oss i julyran och julångesten. Paradoxen gemenskap/ensamhet är sällan så glasklar som vid denna tidpunkt på året. Vi kollar statistiken över självmord och blir lite överraskade. Kanske är inte julen den värsta högtiden för

Het Nationaal Kiezersonderzoek is vandaag gepubliceerd, daarom is Haagse Zaken een dag eerder bij je. Dat onderzoek naar het stemgedrag van kiezers vindt altijd plaats in de maanden rond de Tweede Kamerverkiezingen Waarom kiezen kiezers uiteindelijk hoe en wat zij kiezen? Politieke partijen kijken er over het algemeen reikhalzend naar uit omdat het ze veel leert over het gedrag van de mensen die zij proberen te bereiken. In deze Haagse Zaken hoor je van politicoloog Tom van der Meer en chef van de politieke redactie Guus Valk hoe het gaat met de kiezer en waarom dit een verkiezingsuitslag vol paradoxen was. Hoewel rechts won, kan je niet spreken van verrechtsing. En de coalitiepartijen van kabinet Rutte III hebben samen een meerderheid en praten over een doorstart, maar dat betekent niet dat alles bij hetzelfde is gebleven. Nog nooit waren er zoveel partijen met minder dan tien zetels in de Tweede Kamer, en ook partijen met één zetel vestigden een nieuw record.Lees hier zelf het Nationaal Kiezersonderzoekhttps://www.dpes.nl/wp-content/uploads/2021/11/NKO-2021-Versplinterde-vertegenwoordiging.pdfBekijk hier de website waarop je zelf analyses kunt uitvoerenhttps://www.dpes.nl/Lees hier het artikel van Guus Valk over het onderzoekhttps://www.nrc.nl/nieuws/2021/11/25/kiezers-zijn-uit-op-conflict-maar-middenpartijen-vlakken-juist-af-a4066907@LamyaeA // @apjvalk // @TomWGvdMeerHost: Lamyae AharouayGasten: Guus Valk & Tom van der MeerRedactie & productie: Iris VerhulsdonkMontage: Pieter BakkerZie het privacybeleid op https://art19.com/privacy en de privacyverklaring van Californië op https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Gå med i FB Gruppen för män som kliver in i sin potential här https://www.facebook.com/groups/mannensvag

2013 pratade alla om Lars Noréns dagbok. Andreas ville skriva en artikel om det i tidningen som Mattias var redaktör för. Men hur skulle det göras? Var inte allting sagt? Det här avsnittet handlar om hur vi man kan ta fram idéer i par. 1) Andreas fann en ny infallsvinkel på Noréns dagbok. 2) Mattias coachade fram idén från "strategi" till design. 3) Det blev ett bra exempel på samarbete.    Den färdiga texten kan du läsa här: Vem kunde ana att en 69-årig dramatiker skulle skriva standardverket för svenska storshoppare? DN Lördag har läst Lars Noréns detaljerade dag-bok och listar hans köpvanor. Ett ohämmat sug efter dyra designkläder förknippas främst med bloggar som skrivs av unga kvinnor. De kritiseras ofta för sin ytlighet och för att bidra till en konsumtion som är ohållbar för både plånbok och miljö. För fem år sedan fick de konkurrens från oväntat håll. Då kom Lars Norén - kanske mest känd för pjäser som "Natten är dagens mor", "Kaos är granne med gud" och kontroversiella "Sju tre" - ut med "En dramatikers dagbok" som skildrar hans liv mellan 2000 och 2005. Tidigare i år släpptes nästa volym som täcker 2005-2012. Bara Norén själv vet om innehållet är sant, men intrycket av dagböckerna är att de fungerar som rådata från någon som ägnar sig åt ett litterärt experiment. De är krävande läsning med sina bibeltunna, onumrerade sidor. Trots att poeten, dramatikern, regissören och före detta konstnärlige ledaren Lars Norén är en uppburen kulturpersonlighet är parallellen till shoppingbloggar ofrånkomlig. Han avfärdar Hennes & Mauritz som trist och anser att Filippa K:s plagg är av undermålig kvalitet. I den första dagboken handlar vanemänni-skan Lars Norén företrädelsevis kläder från klassiska lyxmärkena Armani, Prada och Yamamoto. Efter 2005, i andra boken, handlas mer supermoderna snitt från Carpe Diem, Comme des Garçons och Acne (där han har 25 procents rabatt). Han beskriver ofta hur vackra plaggen är och ångesten inför att betala 10 000 kronor för ett par byxor. Kanske är det därför Norén ej sällan använder handpenning för att få lite betänketid. "Jag gick in och såg på ett par opraktiska solglasögon från formgivaren Philippe Starck (...) De kostar 3 300. Jag la 500 på dem, fast jag tycker att det är sinnessjukt, för att det är ett jävla slöseri. Jag kommer säkert att köpa dem. Jag vill inte komma in och framstå som en människa som ångrar sig och inte vet vad han vill", noterar Norén den 18 oktober 2002. Han skriver aldrig om vad han har på sig för dagen eller känslan av att bära de exklusiva plaggen. Själva inköpet är det centrala, något som många säkert kan känna igen sig i. Skillnaden är att en internationellt erkänd dramatiker som Lars Norén inte behöver spara. Han bara handlar. Ett annat problem är att han har svårt att göra sig av med plagg i samma takt som nya tillkommer. "Det enda jag inte kan slänga är kläder. Jag har gjort det två gånger, lämnat till härbärget på Slussen och till en klädinsamling i Södertörn, och jag har fortfarande obehagliga minnen på nätterna. Jag har kvar kläder sen sextiotalet", skriver Norén den 22 februari 2001. Dagböckerna kan också fungera som avskräckande exempel för alla som funderar på att köpa fritidshus. Gården på Gotland är ett svart hål där hundratusentals kronor försvinner i renoveringar, växt efter växt inhandlas och oräkneliga kubikmeter grus beställs till trädgården (en besatthet som växer sig så stark att en spade i en grushög beskrivs som det vackraste han sett). - Konsumtion började bli en del av identiteten redan på 1800-talet då varuhusen växte fram. Men det tog fart under 1960-talet då marknadsföringen började handla om att sälja en livsstil och det är något som fortfarande ökar, säger Magdalena Petersson McIntyre, docent i etnologi på Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs universitet. Mest passionerad är Lars Norén när det gäller mode. Kläderna får ett högre värde än det rent estetiska. Marcus Gianneschi, doktor i företagsekonomi, menar att det finns ett spänningsfält mellan yta och djup. Vi är uppfostrade med att det är insidan som räknas samtidigt som vårt yttre har stor betydelse i sociala sammanhang. - Paradoxen mellan materialism och idealism kan hos vissa bli väldigt ångestfylld, säger Marcus Gianneschi. Somliga brottas med känslan av att de lägger pengar på fel saker, andra får dåligt samvete för att de medverkar till mänsklighetens ohållbara livsstil. När Marcus Gianneschi i egenskap av forskare har intervjuat människor om detta har det sällan tagit längre än någon kvart innan grubblerierna kommit upp till ytan. - Alla har egna strategier för att hantera det här. Vissa gör uppehåll i sitt shoppande eller fattar beslut om att inte handla de billigaste kläderna eftersom de tillverkats av människor med låga löner i andra delar av världen. Men det är väldigt svårt att inte falla tillbaka i gamla vanor, säger Marcus Gianneschi. Lars Norén reflekterar återkommande över sin konsumtion. Varför köper han en bok av Dennis Lehane som han redan i Hedengrens bokhandel vet att han aldrig kommer att läsa? Eller en Commes des Garçons-kostym trots att han nästan aldrig klär sig så dressat längre? Han förstår det inte själv, äcklas över sin konsumtion och gör ta-fatta försök att ta sig i kragen. Den 18 maj 2003: "Jag har slutat konsumera. Konsumera gör man för att det är så enkelt, en av de enklaste handlingarna i världen." Den 24 september samma år: "De belöningar jag ger mig, hämningslöst och obetänksamt, är vackra dyrbara kläder hos Yamamoto, Issey Miyake, L'Eclaireur. Jag köper bara plagg som jag känner igen mig själv i, som har ett mörker." Och mycket mörker blir det under arbetsperioderna i Berlin. Vid ett tillfälle shoppar Lars Norén så mycket att kreditkortets magnetremsa slits ut. Inga Johansson, den hårt prövade revisorn, tvingas skicka ett nytt från Sverige. I Berlin umgås Norén tätt med scenografen och shoppingbrodern Charles Koroly, i dagboken kallad Charly, som delar intresset för exklusiva kläder. Tillsammans ägnar de sig åt en modemässig variant av "Brakfesten", filmen där fyra män äter ihjäl sig. Enligt den första dagboken handlar Koroly så mycket att han på flygplatsen tvingas betala för 40 kilos övervikt. Han reagerar genom att anklaga tyskarna för att tillverka alldeles för stora resväskor. I medierna har Lars Noréns dagböcker fått mest uppmärksamhet för hårda personomdömen. Men det finns mycket annat att diskutera. Det tyckte Göteborgs kliniska seminarium som 2008 anordnade en diskussion om den första dagboken. Initiativtagare var psykologen och psykoterapeuten Mats Svensson, som har en lång relation till Lars Noréns konstnärskap. Redan 1968 köpte han diktsamlingen "Stupor - Nobody knows you when you're down and out" som lästes hemma i köket på mammas plastmatta. Mats Svensson tycker att beskrivningen av konsumtion i Noréns första dagbok är intressant: - Både damer och herrar i vår ålder, som inte längre kan förlita sig på naturen, skaffar sig ofta särskilda egenheter. Det kan vara dyra hattar eller fina smycken. Fenomenet är mycket utbrett men det pratas sällan om det. Trots att Lars Norén är höginkomsttagare ska-par shoppandet problem. Revisorn Inga påpekar gång på gång det ohållbara i excesser som att handla kläder för tiotusentals kronor på en vecka (Berlin 2002). "Jag måste skaffa pengar. Inga ring-de i morse och sa att de börjar sina", skriver han i februari 2006. Två år senare är problemen likartade: "Jag har bett Inga göra en kalkyl över hur mycket jag behöver tjäna i månaden för att klara mig. Kring 120000 var det förra året ..." Med tanke på att ångest och depression är återkommande ingredienser i stora delar av dagböckerna ligger det nära till hands att tro att konsumtionen fungerar som ångestdämpare. Norén skriver det aldrig rätt ut, men däremot: "Jag skall gå till affären med Comme des Garçons och Yamamoto imorgon, bara för att belöna mig. Jag arbetar hårt, men det betyder inte att jag är värd en belöning." Det kanske mest extrema exemplet är en notering från den 21 mars 2006: "Jag tog en promenad, lämnade in min klocka, köpte en t-shirt, svart, fullkomligt i onödan, sjukligt, eftersom jag har minst 200 svarta t-shirts." - Det står ju var och en fritt att konsumera som den vill. Men om shoppandet medför viss ångest kan det vara läge att se över sitt beteende. En vanlig varningssignal är att man går in i en butik bara för att titta och går ut därifrån med flera kassar, säger Bodil Hallin som är familjeekonom på Ikanobanken. Första steget för att komma till insikt om alltför höga utgifter brukar vara att föra kassabok. Kanske har den första dagboken fungerat så för Lars Norén, för i den andra har den mest extrema konsumtionen försvunnit. Även om den fortfarande befinner sig på en nivå som är otänkbar för de flesta svenskar. I alla noteringar om dyra inköp och stark olust finns också rörande inslag, som när Lars Norén den 29 juli 2009 handlar på Coop i Visby: "Köpte pocketutgåvan av min dagbok. Expediten sa att de hade sålt elva exemplar och beställt nya. (...) Det kändes obscent att köpa sin egen bok, men jag hade den inte." Dagens Nyheter, 9 november 2013.

"Don't ask what the world needs. Ask yourself what makes you come alive and bring that to the world. Because what the world needs, is people who are fully alive", is het motto van Lenette Schuijt, trainer en coach van managers en auteur en veelgevraagd spreker over werk en bezieling. Ik heb met Lenette een bezield en tegelijk concreet gesprek - vol met ervaringen en theorieën, beelden en modellen, wijsheid en tips - over haar boek Met ziel en zakelijkheid. Daarin werkt ze die twee begrippen uit de titel, ziel en zakelijkheid, uit aan de hand van vijf paradoxen: Binnenkant en buitenkant Zijn en doen De weg en het doel Loslaten en verantwoordelijkheid nemen Individu en gemeenschap Bezieling en concreetheid, zacht en hard, heb je beide volgens Lenette nodig om als compleet professional en mens je werk goed te doen. Beide kanten zijn samen een zogenaamde paradox. Paradoxen zijn geen compromissen maar vragen van jou als leider of leraar om heelheid te zoeken tussen beide uitersten in de paradox. Het gaat volgens Lenette in het hanteren van paradoxen om en... en... denken en niet om of... of... denken. We spreken onder andere over de vijf paradoxen uit haar boek en over het inhoudelijke verschil tussen motiveren en inspireren en over haar concrete model ego-, ontwikkel- en zielsdrijfveren. Ego en zielsdrijveren zijn daarin ook weer de uitersten van een paradox. Via bewustwording van je ontwikkeldrijfveren leer je daartussen heen en weer gaan. Je hebt ze dus alle drie nodig, net zoals het zogenaamde zwaard, een beeld dat Lenette haalt uit de oosterse filosofie, omdat ons binnenste niet alleen bezieling herbergt, maar ook psychische patronen en kwetsuren. De ultieme zielsdrijfveer is voor haar te kunnen bijdragen aan het van betekenis zijn voor mensen om je heen vanuit wie jij ten diepste bent. vandaar ook: "Ask yourself what makes you come alive and bring that to the world. Because what the world needs is people who are fully alive." Lenette geeft nog veel meer tips en wijsheden. Een belangrijke is bijvoorbeeld: Begin altijd met bezieling. Begin je namelijk bij de zakelijkheid, dan raak je vrij snel weer het zicht op de bezieling kwijt. Haar literatuurtip helpt je hier concreet bij: Leiderschap met hart en ziel van Johan Verstraeten. Andere bronnen die Lenette in het gesprek noemt: Drijfverenspel Film Crash I know it when I see it van John Guaspari The structuring of organizations van Henry Mintzberg Deze podcast is mede mogelijk gemaakt door ATTC, schoolleidersopleiding in Hilversum voor leraren en beginnende leidinggevenden in Po en VO.

Könntest du deine Großeltern ermorden? Und was hat eine Katze mit Quantenphysik zu tun?Unsere Welt ist andauernd paradox und manche Paradoxa können aufgelöst werden, einige werden jedoch für immer bestehen.Maurice und Nils betrachten in dieser Folge einige sehr unterschiedliche Paradoxa. Zum Beispiel wie Schrödinger mit einer Katze die paradoxe Quantenphysik verdeutlicht oder wie Jevons schon im 19. Jahrhundert vorhergesagt hat, dass Diätlebensmittel nicht unbedingt beim Abnehmen helfen.Zusätzlich geht es um die Vorfälle im amerikanischen Kapitol und wie paradox doch Toleranz ist.

In deze aflevering vertel ik over zeven paradoxen die ik ontdekt heb in tantra. Dingen dus die tegengesteld lijken en toch samen kunnen gaan. Zoals: tantra heeft bepaalde doelen en toch is het niet de bedoeling dat je doelgericht bezig gaat. Ook vertel ik hoe je dan kunt weten wat 'waar' is. www.blissyourbody.nl

Nachdem mehr und mehr Veranstaltungen rund um den Jahreswechsel abgesagt wurden hat Matthias sich mit einer Freundin dazu entschlossen, sich (und Sie) kurzerhand über die Feiertage hinweg im Spielwarenladen einzusperren. Damit dürfte er realisiert haben, wovon viele als Kind immer schon mal geträumt haben. Nach dieser Erfahrung hat er mir eine Best Of Liste geschrieben mit den TOP Spielen, welche die Beiden über die sechs Tage hinweg gespielt hatten. Hier die Games: T.I.M.E Stories Die T.I.M.E.-Agency schützt die Menschheit durch das Verhindern von Zeitrissen und Paradoxen, die das Grundgerüst unseres Universums bedrohen Als Zeitagenten werdet ihr und euer Team in die Körper verschiedener Lebewesen aus verschiedenen Welten und Realitäten geschickt, um Missionen zu erfüllen Ab 10+ Jahre 2 - 4 Spieler 60 - 90 Minuten Spielzeit Mythos Tales Ermittlungen in H. P. Lovecrafts Arkham Einzigartige Mischung aus Brettspiel und Abenteuergeschichte 8 knifflige Fälle für schlaue Köpfe Für bis zu 10 Spieler Kennerspiel ab 12 Jahren Spieldauer: 90-120 Minuten Spieleranzahl: 1-10 Asmodee Arkham Horror Das kooperative Kartenspiel Arkham Horror LCG verwischt die traditionellen Grenzen von Rollenspiel und Kartenspielen Jeder Spieler schlüpft in die Rolle eines einzigartigen Charakters mit eigenen Talenten und Macken und Ermittelt mysteriöse Fälle Dieses Deck hilft euch und eure Freunde, die gefährlichsten und schrecklichsten Mysterien der Welt von H.P. Lovecrafts Arkham Horror aufzudecken Dieses Spiel ist eine Mischung aus einem traditionellen Living Card Game und Rollenspiel und lässt sich um viele Szenarien erweitern 1-2 Spieler | Ab 12+ Jahren | Bis zu 2 Stunden Spielzeit je Partie | Spiel in Deutsch Fog Of Love Einzigartiger Beziehungssimulator Die Spieler erleben mit ihren Charakteren Szenen aus ihrer Beziehung Wird die gespielte Beziehung zum Höhenflug oder zum Scherbenhaufen? Inklusive Tutorial, das die Regeln während der ersten Partie vermittelt Kennerspiel ab 17 Jahren Spieldauer: 60-120 Minuten Spieleranzahl: 2 MicroMacro: Crime City Für 1 - 4 Spieler Spieldauer: 15-45 Minuten Ab 10 Jahren _____ Mehr Informationen selbstverständlich auch auf unserer Website: http://www.games-cafe.de Du hast Lust eines dieser Spiele mit uns zu spielen? Na, dann treffe Dich mit uns im Games Café Weiden. Dich interessieren andere Spiele oder Du möchtest, dass wir ein Spiel welches Dich aktuell interessiert hier vorstellen? Dann kontaktiere uns doch einfach per Mail, Twitter, Facebook, uvm. Über Anchor.FM kannst Du uns auch eine Audiobotschaft hinterlassen, welche wir in den folgenden Episoden abspielen. Besuche uns doch auf Instagram: https://www.instagram.com/gamescafe_de/Twitter: https://twitter.com/GamesCafe_de Den Johannes (alias @alltagsvlog) findest Du Im Netz: https://duerr-johannes.de/Auf YouTube: https://www.youtube.com/channel/UCEMAVFSJKJYpMX21YtLzBBwTwitter: https://twitter.com/alltagsvlog --- Send in a voice message: https://anchor.fm/games-cafe-de/message

Paradoxen av rädsla

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i paradoxen möts de. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen. Så skrev författaren G K Chesterton i boken Ortodoxi från 1908. Femtio år senare, i sin bok Tröstens villkor, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi. Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i Ortodoxi kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen. Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor. Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, det första vilda tvivlet på tvivlandet självt. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. Den som förlorar sitt liv skall vinna det. Genom död till liv. De sista skall vara de första. Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. Sekularitetens dubbla attack, skrev Chesterton, har kastat ljus över tron. Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om buddhismen men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen, skriver Chesterton, utan vid ropet från korset ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu ateisterna själva fastän det är för svårt att uttrycka i ord välja en gud. De kommer bara att finna en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist. Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland. Øverland kallade kristendomen för den tionde landsplågan och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. Jag har aldrig gillat kristendomen, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör. Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din? Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag: Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos ogripbar i sin sorg. Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok Ortodoxi, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista. Maria Küchen, författare och kritiker

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i pradoxen möts ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen. Så skrev författaren G K Chesterton i boken Ortodoxi från 1908. Femtio år senare, i sin bok Tröstens villkor, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi. Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i Ortodoxi kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen. Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor. Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, det första vilda tvivlet på tvivlandet självt. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. Den som förlorar sitt liv skall vinna det. Genom död till liv. De sista skall vara de första. Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. Sekularitetens dubbla attack, skrev Chesterton, har kastat ljus över tron. Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om buddhismen men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen, skriver Chesterton, utan vid ropet från korset ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu ateisterna själva fastän det är för svårt att uttrycka i ord välja en gud. De kommer bara att finna en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist. Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland. Øverland kallade kristendomen för den tionde landsplågan och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. Jag har aldrig gillat kristendomen, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör. Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din? Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag: Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos ogripbar i sin sorg. Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok Ortodoxi, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista. Maria Küchen, författare och kritiker

Johan en Sven stappen in hun tijdmachines, synchroniseren hun tijden en stellen hun bestemming in. Maar dan blijken ze elkaar niet te treffen op de plaats van bestemming. Dan maar snel terug naar hun eigen tijd. Teruggekomen is niks meer wat het lijkt. Paradoxen, restricties... Het bericht Slot Omlaag #05: Tijdreizen verscheen eerst op Praatje Podcast.

Alle machen mit, aber nicht alle: Beim EU-Gipfel in Brüssel wollten die EU-Staaten ihr gemeinsames Klima-Ziel festschreiben und präsentieren am Ende Ausnahmeregeln. Dafür scheint der Brexit endlich geregelt - oder doch nicht? Die Widersprüche der Woche entwirren Samuel Jackisch, Helga Schmidt, Stephan Ueberbach und Astrid Corall.

“Jobs, jobs, jobs.” De slogan van premier Charles Michel staat ondertussen in ons geheugen gegrift. Maar hoe waardevol is die beleidsambitie nog in 2019? In de tweede aflevering van Itinera Talks gaan Marc De Vos en Simon Ghiotto samen op zoek naar de paradoxen van de Belgische arbeidsmarkt. Hoe krijgen we meer mensen aan de slag? Waarom scoort België ondermaats in vergelijking met zijn buurlanden? Hoe kunnen we het sociaal overleg heruitvinden? Ontdek het in deze aflevering van Itinera Talks. Sprekers: Simon Ghiotto, Marc De Vos Over deze podcast: Itinera Talks is de tweewekelijkse podcast van de Belgische onafhankelijke denktank Itinera. Gastheer Simon Ghiotto ontleedt er samen met de experten van Itinera de belangrijkste maatschappelijke en politieke uitdagingen die op ons afkomen. Itinera Talks verschijnt om de twee weken op vrijdag.

Sidekick: Elli Flén. Eftersnack 13 år! Temat därför ... Havs-Lappland och Kemi. När vänstern är störst. Ge inte mopo till barnen? Varför inte "skaffa" barn? Paradoxen i välfärden. En skinnpäls för 70 år sedan förändrade allt. Att ge vidare en god gärning. Lämna Norra Sentinel i fred. Gott ledarskap. Norrsken dubbelt upp. Musfällans två sidor.

Als je met een andere soort organisatie bezig bent, dan kom je nogal wat paradoxen tegen. Wat kun je ermee? Nou ze zijn soms wel handig om te begrijpen of te weten dat ze er zijn, zodat je niet in de war raakt. Shoutout naar Arjan van der Vlugt voor de inspiratie over paradoxen

'Zurück in die Zukunft' - Great Scott! 'Stamm'-Eskapist Daniel und 'Eskapist der Herzen' Sascha vom 'iLike Podcast' ballern mit dem Delorean durch die Zeit und knallen euch 'ne geile Folge vor'n Latz: Mit 'Back to the Future' widmnen wir uns dieses Mal einer DER Kult-Trilogien aus den 1980ern, die auch heute noch mit fantastischem Skript, unfassbarer Darsteller-Chemie von Michael J. Fox und Christopher Lloyd und jeder Menge Zeitreise-Charme zu begeistern wissen. Wer die 'Ninja Turtles'-Folge (Empfehlung!!!) gehört hat, weiß dass die beiden Realitätsflüchtigen mitunter die Zeit ein bisschen aus dem Auge verlieren - aber hey: Mit 'Zurück in die Zukunft', 'Zurück in die Zukunft Part II' und 'Zurück in die Zukunft Part III' sowie unzähligen Videospiel-Versoftungen, Comics, einer Cartoon-Serie und der Attraktion in den Universal Studios will ja auch wieder mal eine Menge Holz besprochen werden. Wir gehen natürlich auf die Entstehungsgeschichte rund um Bob Gales und Robert Zemeckis Werk ein, beleuchten die Hauptcharaktere des Franchises, hauen jede Menge Trivia zu den Darstellern raus und ergründen die (traurigen?) Schicksale von Eric Stoltz und Crispin Glover! Traut euren Ohren kaum, wenn wir gemeinsam mit Marty McFly und Doc Emmet Lathrop Brown mit 1.21 Gigawatt unsere nostalgische Reise ins Hill Valley der 1950er Jahre mit persönlichen Anekdoten, abwegigster Trivia und stumpfsten hessischen Humor antreten und dem Kult-Franchise unseren gebührenden Tribut zollen. Und hier im Kleingedruckten lest ihr jetzt ganz überrascht, dass wir uns dazu entschieden haben, die Folge in zweit Teilen zu releasen - diesen Monat gibbet drei Stunden auffe Ohren, nächsten Monat den Rest - und glaubt uns, es lohnt sich! Unsere 'Ich sehe, was was du nicht siehst'-Rubrik haben wir dieses Mal ein bisschen zurecht gestutzt, damit wir mehr Zeit für Raum-Zeit-Kontinuen, Fluxkomepensatoren, Großvater-Paradoxen und Ödipuskomplexe haben - trotzdem hat es noch für 'Schloss aus Glas' und den ein oder anderen Tarantino-Streifen gereicht - Ehrensache! Aber hey, wer bis hierhin gekommen ist, liest auch Beipackzettel von Medikamenten: Wenn ihr wissen wollt, ob George McFly nicht doch bei Lorraines Mutter spannt, warum Marty eigentlich als Calvin Klein von seinen Eltern erkannt werden müsste und warum Zeitreise-Filme schwindelig machen, der scheppert sich am besten unsere neue Folge auf den Hörnerv! 00:00 Intro 01:14 Begrüßung und herzlich willkommen 07:20 Organisatorisches 12:50 'Ich sehe, was was du nicht siehst' mit 'Schloss aus Glas', 'Tarantino'-Special... aber hey. 15:30 'Zurück in die Zukunft': Nostalgie, Kindheit, Erinnerungen, Zusammenfassung, Genre 28:55 Robert Zemeckis, Bob Gale und das Highschool-Jahrbuch vum Babba - Entstehungsgeschichte 37:30 Vor de Klammer: Marty McFly, Doc Brown & Co. Schrägstrich Michael J. Fox, Christopher Lloyd & die Akten Crispin Glover / Eric Stoltz 70:26 'Zurück in die Zukunft': Eskapisten-Geballer! Mit jeder Menge Trivia, Infos und Fluxkompensator-Knowledge 118:58 "Ich bin Marty McFly" 174:22 Abmoderation und tschüüüüüß "DIE LIBYER!!!!!" - Doc Emmett Lathrop Brown In diesem Sinne, viel Spaß mit den 'Zurück in die Zukunft'! Eure Eskapisten Sascha und Daniel (und Markus und Lukas im Geiste!) Wir freuen uns natürlich riesig über Feeback, Kritik und Anregungen auf https://www.facebook.com/dieEskapisten/ und bei Instagram jasonpvnk/DieEskapisten! Vielen Dank für's Anhören! Folge direkt herunterladen

I det 52:a avsnittet av Källarpodden: Nygren och Nisse pratar vi om: • Verklighetens "Human Centipede" • Kapitalisktiska hyresvärdar, • Framtida gäster! • Vinnaren i veckans tävling, • Feta Hundar • och Källarpodden The Game; http://xn--kllarpodden-l8a.se/game/ Veckans utmaning: https://youtu.be/QCbj3c84IVg Vill kontakta oss med ett ämne att prata om eller en annan synpunkt så kan du höra av dig till oss på sociala medier eller på kallarpodden@gmail.com Patreons: https://www.patreon.com/kallarpodden Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCMKc7v2KVTfS_AF1t_JUPBQ Källarpoddens hemsida: http://xn--kllarpodden-l8a.se/ All info om Ostämman 2018: http://ostamman.blogspot.se/

Hallå! Denna vecka snackar vi om problematiken med att behöva ha curve i hc för att spela normal. Vad är det om? Hur ska en då komma framåt? Det diskuterar vi efter att lyssnaren Ian mailat in om det.  Sedan bugar vi inför de allsmäktiga addonsen som kan vara rent av livsviktiga för att kunna spela. WoW är ett spel med många aspekter, och efter dagens avsnitt har vi insett att det viktigaste - det är att ha kul!  Tack så mycket för att ni lyssnar! Ni gör oss så glada. Hör gärna av er på warcraftpodden@gmailcom eller på Facebook under Warcraftpodden!   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi fortsätter serien där vi läser Daniel Ringdahls bok "Inte så bara". I detta avsnitt kommer vi in på teologin hos Luther, och framför allt Lag och evangelium. Olof hakar upp sig på en cykelhjälm och Magnus går inte mot rött.

Inger Enkvist har i flera decennier varit en envis och kompromisslös kritiker av tillståndet i den svenska skolan. De snabbt fallande resultaten i internationella undersökningar förklarar hon framför allt av läroplaner och skolpolitik som i 50 år premierat jämlikhet framför kunskapskrav. Det har lett till en utarmning av lärarkåren och en uppluckring av ordningen i skolan som varit förödande för inlärningen. ”Den som hävdar något annat talar helt enkelt mot bättre vetande”. Paradoxen, menar Inger Enkvist, är att det är alla de lågpresterande elever som ska skyddas i den svenska skolan som i själva verket lider mest av bristen på ordning och struktur. Hon kommenterar i samtalet med Fjärde Uppgiften att pedagogik som forskningsområde har stora problem. "Staten har satsat enorma resurser på forskningsbidrag och professorstjänster och ändå sjunker Sveriges resultat. Trots att pedagogerna är så många så har de låtit katastrofen fortgå i alla år utan att alarmera”. Inger Enkvist Professor spanska med... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I höst bestäms villkoren för svensk forskning de närmsta åren. Över trettio tusen personer på de svenska lärosätena berörs av beslutet - och många vill ha del av de runt 30 miljarder av våra skattepengar som varje år går till forskningen. Men stämmer allt som påstås i debatten inför den forskningsproposition som regeringen presenterar i oktober? Vi träffar också en av de tyngsta personerna inom svensk forskningspolitik, statssekreterare Peter Honeth, som just nu sammanställer den regeringsproposition om forskning som regeringen presenterar i oktober. Forum Special är en programserie från Vetenskapsredaktionen om forskningspolitik – och om politik och forskning. I kommande program granskas, med hjälp av samhälls- och humanistforskare, olika områden där politikerna gör en sak , samtidigt som forskningen visar en annan. Fyra program sändes tidigare i vår och fyra program till sänds nu under sensommaren. Producent och programledare är Therese Bergstedt.