Podcasts about oidipus

Den unga döden skapar teologiska problem, samtidigt dras vi till korta konstnärliga liv. Michael Azar funderar över livets och dödens längd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vi vet inte, säger kyrkofader Augustinus, varför goda människor så ofta rycks bort av en förtidig död, medan de som inte alls borde ha fått födas tvärtom får leva ett långt och behagligt liv.Nej, konstaterar han. Vi människor kan aldrig riktigt förstå varför så är fallet. För Gud däremot finns det en mening bakom allt – också med det som för människorna framstår som grymt och orättvist. Utifrån den evige och allvetande gudens blickpunkt finns det nämligen ingenting sådant som en nyckfull död. Ingen träder in i dödsriket utan att Han vet om det. Det tycks rentav följa ur Guds själva väsen att han inte bara har förutsett, utan också förutbestämt hur och när var och en av oss ska lämna jordelivet.För Augustinus finns det uppenbarligen någonting trösterikt i tanken att döden inte slår blint, utan lyder som ett viljelöst redskap under den Evige Faderns nådiga plan. Ändå kan kyrkofadern inte undvika att – här och var – uttrycka sin oro över alla de svårigheter som en sådan gudsbild ger upphov till. Om Gud verkligen är allsmäktig och allvetande framträder ju människan som inte mer än en simpel marionett, utan fri vilja och förmåga att bestämma över sitt liv, sin död och sitt postuma öde.Så här skulle den engelske 1600-tals poeten John Milton säga om en sådan slutsats: ”Må jag hamna i helvetet för det, men en sådan Gud kan aldrig vinna min aktning”.Den som inkallar Gud som ett värn mot döden hamnar förr eller senare i frågan om hur vi istället ska skydda oss mot den makt som håller döden i sin hand. Man kan förvisso undra vad det finns för poäng med att tro på en Gud som låter till synes oskyldiga spädbarn gå bort i de mest plågsamma sjukdomar – medan skoningslösa tyranner får leva friska, tills de blir mätta på både dagar och nätter.Den inflytelserike muslimske tänkaren Abu al-Hasan al-Ashari – verksam i Irak några hundra år efter Augustinus – är inte lika pessimistisk vad gäller människans förmåga att förstå Guds avsikter. När Gud låter barn och ynglingar gå ur tiden, så är det i själva verket för att rädda dem från ett än värre öde.”Låt oss föreställa oss”, säger han, ”ett barn och en vuxen som båda dog i den sanna tron – men att den vuxne fått en högre plats i himlen än barnet.Barnet kommer därför att fråga Gud: 'Varför gav du den mannen en högre plats?' 'Han har gjort många goda gärningar', kommer Gud att svara.Och då kommer barnet att upprört invända: 'Men varför lät du mig dö så tidigt att jag hindrades från att göra gott?'På vilket Gud i sin tur kommer att svara: 'Jag visste att du skulle växa upp till en syndare; det var därför bättre att du dog redan som barn.'” Det är inte så att man direkt avundas Guds arbetsbörda. Tänk att behöva räkna ut det moraliska värdet av alla människors ännu inte genomförda synder – och sedan med alla upptänkliga medel, inklusive barmhärtighetsmord, försöka säkerställa att dessa synder inte ytterligare belastar våra skuldkonton.Abu al-Hasan al-Asharis resonemang för tankarna till en rad berömda exempel från västerlandets kulturhistoria. Jag tänker till exempel på kung Oidipus som uttryckligen förbannar den fåraherde som räddade Oidipus från döden när han var ett spädbarn. Om han hade låtit mig dö, klagar Oidipus, hade jag ju sluppit det fruktansvärda öde som väntade mig i livet.Men vad för slags tröst – om man nu inte nöjer sig med de himmelska makternas – kan vi annars uppbåda när vi står inför dem som ryckts ifrån oss i blomman av sin ålder?Jag tänker kanske särskilt på dem som vi idag betraktar som mänsklighetens befrämjare på grund av de djupa avtryck de satt i de sköna konsternas historia. En Masaccio, en Caravaggio, en Mozart, en Edith Södergran eller en Charlie Parker.Sorgen över deras alltför tidiga bortgång handlar inte bara om att de aldrig fick möjligheten att skapa allt det som de fortfarande bar inom sig när döden stal deras lyra från dem. Utan också om att många av dem tvingades lämna världen med känslan att deras namn var skrivna i vatten, ovetande som de ofta var om den enastående betydelse de skulle komma att få för eftervärlden.Somliga finner viss tröst i ett estetiskt perspektiv på dödens verk. Som när den danske tonsättaren Carl Nielsen skriver att Mozart ”måste dö tidigt, för att bilden av honom skulle kunna fullkomnas”. I en sådan vision är det just det intensivt levda och hastigt utbrända livet som möjliggör den förevigade skönheten. I samma anda har många säkert svårt att tänka sig Alexander den store, Arthur Rimbaud, James Dean, Janis Joplin, Che Guevara eller Bob Marley som gamla, modfällda och kraftlösa.Likt Akilles måste de möta den svarta gudinnan just när de befinner sig på höjden av sin skaparkraft.Eller tänk bara på den förkroppsligade – och mycket unga gudom – som Augustinus ständigt sjunger lovsånger till. Hur skulle vi ha förhållit oss till Jesus om han i stället hade dött på korset i samma höga ålder som den Job som lämnade jordelivet som 140-åring?En variation på samma tema finner vi i föreställningen om det så kallade romantiska geniet. Här antas den förmodade genialiteten just vara intimt förbunden med den snabbt framskridande liemannens gärningar. Varken Novalis, Schubert, Lord Byron, Keats, Shelley, Chopin, Stagnelius eller systrarna Brontë hann fylla fyrtio innan ödesgudinnorna klippte av deras livstrådar. Genikulten tillåter oss kanske att för ett ögonblick glömma deras dödsvåndor. Genikulten tillåter oss för ett ögonblick att glömma deras dödsvåndor. Livet må vara kort, men bara på villkor att konsten är lång – eller som det ibland heter: evig.”Den som gudarna älskar dör ung”, säger Lord Byron mot al-Ashari.Kanske är detta rentav en ganska vanlig fantasi bland unga musiker, skalder och konstnärer. Det sägs till exempel att Kurt Cobain redan i barndomen såg framför sig att han en dag skulle bli medlem i den så kallade ”Club 27” – det vill säga, att han skulle dö i samma unga ålder som till exempel Brian Jones, Jim Morrison, Jimi Hendrix och Janis Joplin.Det var tragiskt nog en föraning som kom att besannas.Så stark är den estetiska myten om den ungdomliga dödens skönhet, att den en dag också lyckades infiltrera mitt eget medvetande. För det var med all säkerhet den som låg bakom min förvåning när jag en dag vaknade och insåg att jag fortfarande var vid liv, trots att jag hade hunnit fylla hela fyrtio år. Mitt i glädjen över att ha fått leva så länge, kunde jag faktiskt ana en obehaglig strimma av narcissistisk missräkning.Det var som om min nyvunna ålder förvandlats till ett hånfullt tecken på att jag hade gått miste om chansen att höra till de unga dödas utvalda skara – som om jag hade låtit livet segra till priset av förlorad odödlighet.Michael Azaridéhistoriker och författareMusikMy my hey hey (akustisk) samt Hey hey my my av Neil Young med Crazy Horse, från ”Rust never sleeps”, 1979.

Psykoanalytiker och författare Per Magnus Johansson reflekterar kring Oidipuskomplexet, inspelat på Freudseminariet den 7 december 2024. Begreppet Oidipuskomplexet hämtade Sigmund Freud från den grekiska myten om Oidipus som aningslöst dödade sin far och gifte sig med sin mor. Är du intresserad av att delta på Freudseminariet? Alla är välkomna och det går att delta på plats i Göteborg eller digitalt. Läs mer på https://www.arche.se/freudseminariet/

Skulle våra politiker bli mindre slätstrukna om de kryddade sina tal med ordvitsar? Carl Magnus Juliusson berättar om hur ordlekarna använts historiskt och kan utgöra en nödvändig ventil. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det finns de som hatar ordvitsar. Det är något jag blev varse när jag läste Thomas de Quinceys självbiografiska ”En engelsk opieätares bekännelser” som första gången gavs ut anonymt 1821. 1856 publicerade De Quincy den på nytt i en reviderad utgåva. I denna utgåva har han bifogat en fotnot. Och i denna fotnot ber han om ursäkt för att en mening rymmer för många allitterationer. 8 av 36 ord börjar på bokstaven f, något som De Quincey hävdar är helt och hållet oavsiktligt.Varför han känner sig tvungen att be om ursäkt är, med hans ord, för att vissa människor ”blir irriterade, eller till och med inbillar sig själva vara förolämpade, av uppenbara allitterationer, som många blir av ordvitsar”.Förolämpade av allitterationer och ordvitsar? Allitterationen är ju en av den klassiska retorikens främsta stilfigurer! Den romerske talaren Cicero staplar allitterationer på varandra. Han gör det så ofta att det blivit ett kännetecken för hans stil – en stil som lyfts fram som den främsta inom latinsk formuleringskonst. Men även ordvitsar var ett vanligt inslag i förmodern litteratur – och det inte bara i humoristiska sammanhang. Det finns gott om ordvitsar även inom allvarliga ämnen som juridik, filosofi och till och med tragedi. Den franske antikhistorikern Jean-Pierre Vernant har lyft fram att det inte finns någon antik genre i vilken det förekommer så mycket ordvitsar som den grekiska tragedin. Flest har ”Kung Oidipus”. Syftet med ordvitsarna är dock inte att de ska vara roliga. De ska visa hur Oidipus jakt på kungens mördare hela tiden leder tillbaka till honom själv. En sådan tvetydighet finns redan i Oidipus namn. Namnet kommer av att han har en svullen fot, oidi-pous. Men också av att han vet – oida – svaret på fotens och sfinxens gåta. Att det är han själv som i själva verket är orsak till alltihop.Samma funktion har ordet homosporon. När Oidipus använder det om Iokasta vill han säga att han har gift sig med samma fru som den tidigare kungen. Men ordet kan också betyda, som när det tas i mun av siaren Tiresias, att de tillhör samma släkt. Ja oj oj.Cicero skriver mest utförligt om ordvitsar – eller ”dubbeltydiga yttranden” – i andra boken av ”Om talaren”. Där kan man läsa att de ”anses vara de allra fyndigaste”. De förekommer inte bara i skämt ”utan också i allvarliga sammanhang”. De kräver ett särskilt ”skarpsinne”. Och de framkallar ”sällan formliga gapskratt utan prisas snarare som uttryck för lärdom och elegans”.Lärdom och elegans alltså. Ordvitsen hade länge kvar sin plats inom filosofin, juridiken och inte minst tragedin. Hamlets första replik – i Shakespeares tragedi – är exempelvis en ordvits: ”A little more than kin, and less than kind”. Raden anspelar på ett talesätt – ”the nearer in kin, the less in kindness” – vars innebörd är att släkten är värst. Ordleken lyfter fram att Claudius som gift sig med Hamlets mor nu är mer släkt, ”kin”, med Hamlet än tidigare. Nu är han både farbror och styvfar. Men han är inte särskilt snäll, ”kind”, och inte av samma sort, ”kind” igen, som den avlidne fadern, utan korrupt och fördärvad.Men detta lekande med ords innebörder förändrades under 1600-talet. Förespråkare för den nya moderna vetenskapen menade att orden inte längre fungerade som de skulle för att förmedla kunskap. Att ord har flera betydelser förvanskar idéer och förvirrar tanken, snarare än att främja den. Mångtydighet lyftes därför fram som den främsta anledningen till missförstånd – något som till och med kunde orsaka krig.Filosofen John Locke yrkade på att matematik istället för vardagsspråk skulle användas för att beskriva världen. Matematiken kunde frigöra vetenskapsmannen från ordens bedräglighet, ”the Cheat of Words”, som han skriver. Och sedan dess kanske man kan säga att ordvitsen befunnit sig i ett visst nummerärt underläge. Talen fick ersatta, ja talet.Det här är något som slår igenom också i litteraturen. Det kan man se till exempel hos de brittiska romantikerna som, till skillnad från Shakespeares ordlekar, undviker tvetydigheter i ordval och syntax till förmån för ett tydligare, mindre konstlat och mer direkt tilltal.Och under 1800-talet kan man alltså till och med bli förolämpad av en ordvits.Men i en sådan värld, den värld vi fortfarande lever i, kan jag inte undgå att känna att något gått förlorat. Om allt ska uttryckas klart och tydligt, eller inte alls, om mångtydighet är något man föraktar eller suckar åt – vad händer då med allt som vi av olika anledningar inte kan, vill eller får uttrycka på ett entydigt vis?Förutom sina litterära poänger har ordvitsar historiskt inte sällan rört ämnen som det är svårt att tala om. Det kan handla om åsikter som man inte får säga rätt upp och ner, eftersom de är impopulära eller rentav olagliga, eller berör aktiviteter som det inte passar sig att tala om alltför naket och oblygt.Ett exempel från Cicero. Scenen är en rättegång. En åklagare lägger fram bevis för att Titus Annius Milo ska ha inväntat tidpunkten då Publius Clodius Pulcher lämnade sitt gods för att slå ihjäl honom.Cicero försvarar den anklagade mördaren. När man gång på gång frågar vid vilken tid Clodius ska ha blivit mördad svarar Cicero ”sero”.”Sero” betyder ”sent” på latin. Men det kan också betyda ”alltför sent”. Cicero svarar alltså att Clodius blev ihjälslagen sent på dagen. Men med hjälp av ordets mångtydighet kan han även ge uttryck åt en åsikt som kanske inte bör sägas rakt ut – att Clodius borde ha tagits av daga för länge sedan.Ja, Cicero är en dräpande försvarsadvokat. Nu menar jag så klart inte att det är bra att gå runt och önska livet ur folk. Men kanske finns det saker som man ändå måste kunna ventilera även om de är svåra att uttrycka utan omskrivning. Ordvitsen kan då utgöra en unik möjlighet att säga något utan att faktiskt säga det.I en tid där allt kan spelas in och spelas upp igen, verkar våra politiker – med vissa uppenbara undantag – bara bli mer och mer försiktiga med vad de säger. Tillsammans med sina pressekreterare printar de ner propra uttalanden som säger exakt så lite som de avser och som inte kan misstolkas av någon. Därefter viker de inte en tum från sitt manus. Klart och tydligt. Varken mer eller mindre. Men också intetsägande. Nej, i dag vimlar det kanske inte av politiker med Ciceros lärdom och elegans. Det är klart att man, mot en sådan fond, lätt kan vinna politiska framgångar med en motsatt mediestrategi för att – ursäkta – trump-eta ut sitt budskap.Humor och mångtydighet kan – också i allvarliga sammanhang – utgöra en nödvändig ventil. Hjälpa till att lätta på trycket. Och bli en politisk superkraft.Carl-Magnus Juliussonlitteraturvetare och kulturjournalist

Aktuálny diel satirickej politickej relácie Politikár vychádza každý týžden na portáli Aktuality.sk. Stand-up komici diskutujú o aktuálnych témach najmä z politiky.V dnešnej relácii sa venovali rozpadu politickej scény bez aktuálneho prezidenta Petra Pellegriniho, ale aj tomu, kto je slovenský Oidipus a prečo by sa hodil do čela parlamentu.Pre maďarského premiéra Viktora Orbána majú jasný odkaz – keď vy prehradený Dunaj, my slovenský „Ľangôš“.

Dessutom om premiärminister Netanyahus behov av kriget, om unga mäns flykt från värnplikt i militärjuntans Myanmar, om Senegals uteblivna val och om Örnnästet Volvos gamla huvudkontor som ska väckas ur sin dvala Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Timme 1*Ryssland fängslar alltfler*Natodebatten som uteblev*Gangstermode för tjejer*Krönika Ulrika Knutson*PanelenTimme 2*Netanyahus ställning i Israel och desperationen i Gaza*Satir med Public Service*Senegals uteblivna val*Skådespelaren Johan Rabeus som Oidipus i Sara Stridsbergs nya pjäs*Volvos ”Örnnäste” blir innovationscentrum*Kåseri Emil Jensen

Tässä jaksossa keskustelemme siitä, mitä ainejärjestöt ovat, mitä eri tehtäviä niillä on sekä siitä, millainen merkitys niillä on opiskelijoiden arkeen. Vieraana jaksossa luokanopettajaopiskelijoiden ainejärjestö Popsi ry:n entinen tiedotusvastaava, nykyinen varapuheenjohtaja Yoonis Abdulahi sekä psykologian opiskelijoiden ainejärjestö Oidipus ry:n entinen puheenjohtaja ja tapahtumavastaavanakin toiminut Riina Remes. Podcastin juontajana toimii Akseli Lautiainen.

Draamateatris esietendub täna õhtul Tiit Ojasoo uus lavastus "Vend Antigone, ema Oidipus".

Myšlenku připravil Petr Kronika, bývalý redaktor Radia Proglas.

Bu bölümde Kral Oidipus tragedyasının trajik sonunu konuştuk ve Freud için bu metnin neden önemli olduğu sorusuna eğildik. Freud için psikanalizin en orijinal buluşu olan ve psikanalizi diğer tüm disiplinlerden ayıran Oidipus kompleksine edebiyatın bin yıllar öncesinden işaret ettiğine değindik. Bir sonraki bölümde "yüceltme" kavramında bahsedecek ve Antigone'nin hikayesine giriş yapacağız. Keyifli dinlemeler! Bu bölümde yararlanılan eserler şunlardır: Freud, S. Letter to Fliess: https://pep-web.org/browse/document/zbk.042.0264a?page=P0264 Freud, S. Düşlerin Yorumu, çev. Emre Kapkın, İstanbul: Payel Yayınları, 2001. Freud, S. Cinsellik Üzerine Üç Deneme, çev. Ali Avni Öneş, İstanbul: Say Yayınları, 2021. Freud, S. Totem ve Tabu, çev. Kamuran Şipal, İstanbul: Say Yayınları, 2021. Sophokles, Kral Oidipus, İş Bankası Yayınları, 2016. Instagram: https://www.instagram.com/psikanalizsohbetleri/ Twitter: https://twitter.com/PsikanalizS https://www.oguzhannacak.com/

"Dil ve Edebiyat" konulu dosyamızın bu bölümünde Sophokles'in Kral Oidipus tragedyasını ele almaya başladık. Oidipus'un öyküsünü özetlediğimiz bu bölümde trajik kaderiyle yavaş yavaş yüzleşmek durumunda kalan Oidipus'un etrafındaki kişilerle diyaloglarına odaklandık. Bir sonraki bölümde olayların nasıl sonuçlandığı üzerine konuşacak ve söz konusu tragedyanın insan deneyimine dair neleri anlatmayı başardığını değerlendireceğiz. * Ömer Aygün'ün söz konusu eseri: Yeni Truva Atı - Sophokles'in Kral Oidipous Tragedyasında Dilin Rolü: https://dergipark.org.tr/tr/download/article-file/450528 Bu bölümde yararlanılan eserler şunlardır: Sophokles, Kral Oidipus, İş Bankası Yayınları, 2016. Instagram: https://www.instagram.com/psikanalizsohbetleri/ Twitter: https://twitter.com/PsikanalizS https://www.oguzhannacak.com/

Vi har spelat in vårt hundrade avsnitt och firar med att ge lite tillbaka till er: alla patreonpoddar hittills, gratis. Tack för att ni lyssnat! Vill ni stötta vår fortsatta produktion och få tillgång till ett färskt patreonavsnitt i månaden så besök oss på patreon.com/kominternpodd FEBRUARI 2022 - Femmetersmän på Oidipus stråk Februari månads patreonpodd! Vi snackar om krig i fiktion och verklighet, jättar, djinner, viralgranskningar och Tor utmanar Jan Guillou. Stort tack för att ni är med oss på det här!

Rösta i Guldpodden, eller inte:https://www.guldpodden.se/Henrik pratar med moralhora, en pantad horunge från Flashback:https://www.patreon.com/posts/58388118"Oidipus" är fortsatt en horunge, och Loan Sundman är mäktigt krockad:https://twitter.com/mrhenko123/status/1456363602798120960https://twitter.com/LoanSundman/status/1456344591456739330Poliser, sveriges böligaste yrkesgrupp:https://twitter.com/andreas_carlson/status/1453611998458130432https://twitter.com/FredrikKarrholm/status/1453605053609226240https://blaljus.nu/nyhetsartikel/dags-att-aterinfora-missfirmelse-mot-tjanstemanhttps://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9v0Eww/poliser-frias-efter-dodsskjutningen-av-eric-torellhttps://www.aftonbladet.se/nyheter/a/opl5Og/polisen-som-skot-eric-torell-jag-siktade-inte-utan-bara-skotKlippt av Magnus Esser BengtssonLyssna på vår dotterpodcast Jökungen:https://www.youtube.com/channel/UC1-xHL29owZJAK4i6D38m2ghttps://www.patreon.com/jokungenhttps://www.instagram.com/jokungen.podcast/Lek med oss på Discord: https://discord.io/haveristernaLek med oss på Facebook: https://www.facebook.com/groups/621926561576206/Följ oss på Instagram: https://www.instagram.com/haveristernaBetala oss via Patreon: https://www.patreon.com/haveristernaVinjett av Dubmood: https://dubmood.bandcamp.com/Grafik och merch av Christoffer Svanströmer:https://www.instagram.com/csvanstromer/https://shop.spreadshirt.se/haveristernastore/https://www.patreon.com/csvanstromerhttps://www.facebook.com/ChristofferSvanstromer/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bu bölüm Psikanaliz Defterleri'nin 4. sayısında yayımlanmış olan Psikanaliz ve Cinsel Kimlik başlıklı metnimin ve farklı seminerlerde sunmuş olduğum metinlerin içeriklerinin podcast için uygun hale getirilmiş bir versiyonudur. Bu bölümde Oidipus, özdeşleşme, fallus gibi kavramlar ve Lacan'ın "Cinsel ilişki yoktur." formülü ele alınmıştır. 4. kısım 21 Kasım Pazar günü yayımlanacaktır. Podcastte sözü edilen reklam için tıklayınız: https://www.youtube.com/watch?v=0FK073qi0tQ&ab_channel=IainLucey1972two 1. kısımda sözü edilen kaynakları bahsedilme sırasına göre aşağıda bulabilirsiniz: Zupančič, A., Neden Psikanaliz?, çev. Barış Engin Aksoy, İstanbul: Metis Yayınları, 2011. Freud, S., Cinsiyetler Arasındaki Anatomik Farkın Bazı Ruhsal Sonuçları bölümü, Cinsellik Üzerine içinde, çev. Emre Kapkın, İstanbul: Payel Yayınları, 2011. Lacan, J., Yine/Hala, çev. Murat Erşen, İstanbul: Metis Yayınları, 2019. https://www.oguzhannacak.com/

Nové počátky. Jsou to iluze nebo je to možné, Nový počátek je možný i když je iluzorní. Král Oidipus prozřel a pochopil až v pozdním věku. Nový začátek může být odvážným vykročením k sobě bez fanfár a těžkou myslí. U ambonu promlouvá psychoanalytik Martin Mahler.

Avsnitt 99: Lina, Anna och Karin pratar om tre pjäser från antikens Grekland - Kung Oidipus, Medea och Lysistrate. Vi pratar också om Disney+ Group Watch, filmen Star Wars: The Rise of Skywalker, audio dramat Primordial Deep och TV-serien Grey's Anatomy.   Vill du veta mer eller kommentera det vi har pratat om? Vi finns på facebook, twitter och instagram. Eller så kan du mejla till nyasvarta@gmail.com  Gillar du det vi gör? Skriv gärna en recension på facebook eller i din poddspelare. Du kan också stötta oss via Paypal eller ko-fi. 

Kungaparet i Thebe får i en spådom veta att deras nyfödde son en dag skall döda sin far och äkta sin mor! Fasan inför detta får dem att sätta ut den lille Oidipus i vildmarken. Några herdar finner gossebarnet och lämnar honom att växa upp hos kung Polybos. Då Oidipus vuxit upp bestämmer han sig för att söka sitt egentliga ursprung. Vid ett besök hos oraklet i Delfi blir även han varse sitt förutspådda öde... Lyssna och ladda ner till och med 29 oktober 2021. Kung Oidipus av Sofokles. Översättning: Emil Zilliacus. Bearbetning: Bengt Ekerot. Medverkande: Jarl Kulle Oidipus, Birgitta Valberg Iokaste, Hans Strååt Kreon, Gunnar Olsson Siaren Teiresias, Hugo Björne Prästen, Allan Edwall Budbäraren, Olof Sandborg Herden, Ingvar Kjellson Tjänaren. Regi: Bengt Ekerot Från 1958.

Mitolojik Hikayeler

Myten om kung Oidipus är en av de kändaste antika myterna någonsin – inte bara på grund av att han låg med sin mamma. Vi går igenom allt det du velat veta om Oidipus, men aldrig vågat fråga om.Musik: Etyd nr 1 (op. 25) i Ab-dur, ”Aeolian Harp / Shepherd Boy” av Frédéric Chopin framförd av Edward Neeman.Bild: ”The Blind Oedipus Commending his Children to the Gods” av Bénigne Gagneraux / Nationalmuseum/Wikimedia Commons See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Sigmund Freuds universum vilar en tung skuldbörda på Oidipus axlar. Som bekant intar antika motiv en central plats i hans verk. Men hur tänkte de gamla grekerna själva om skuld och förlåtelse? Med utgångspunkt i grekiska källor och nyare emotionshistorisk forskning visar föreläsningen hur skuld, ånger och förlåtelse uppfattades under klassisk tid. Skillnaderna mot moderna synsätt är slående. Under seklernas gång har begreppen genomgått en metamorfos som inte minst blir synlig hos Freud och hans efterföljare. Föreläsare: Kristiina Savin (fil.dr i idéhistoria, forskare vid Lunds universitet och Södertörns högskola.) Föreläsningen utgjorde den andra av fyra fristående föreläsningar i Anings serie "Tema: Skuld - Samvete, Förlåtande och ditt Ansvar", och ägde rum på Månteatern i Lund den 9/4 2018.

Anketimize katılarak podcastimizi iyileştirmemize yardımcı olabilirsiniz:https://goo.gl/forms/6Iuf3pAtyuZizjsG3Bu bölümde, kıskanma ve drama ilişkisini konuştuk ve Anytown'da ve takip ettiğimiz mecralarda karşılaştığımız öz-düşünümsel (self-reflexive) anlatıdan bahsettik.Hazırsanız başlıyoruz!Cue List:01 dk 52 sn: Samican Tandoğdu'nun Ablası ile Anıları 06 dk 20 sn: Orçun ve Zeynep'in Kıskançlık Anıları13 dk 03 sn: Anlatıda En Arkaik Aile Kıskaçlığı: Habil ve Kabil15 dk 39 sn: Tek-Eşlilik ve Kıskançlık 17 dk 55 sn: Oidipus ve Elektra Kompleksleri18 dk 56 sn: Mitolojide Çocuğunu Kurban Etme ve Binding of Isaac20 dk 22 sn: Anytown'da Kıskanma23 dk 31 sn: Orçun'un Başka Bir Kıskançlık Anısı 25 dk 22 sn: İmrendiğimiz Meslektaşlarımız28 dk 53 sn: Kıskançlık ve Komedya30 dk 16 sn: Henri Bergson ve Modern Komedya31 dk 36 sn: Kıskançlık ve Trajedya32 dk 04 sn: Oyun ve Trajedya Çelişkisi33 dk 29 sn: Amerikan Sinemasında Kıskançlık34 dk 13 sn: Deadpool, Kıskançlık ve Öz-Düşünüm35 dk 18 sn: Öz-Düşünüm ve Zeynep'in Yüksek Lisans Tezi36 dk 47 sn: House of Cards ve Ekstra Diyejetik Anlatı38 dk 03 sn: Monty Python: Holy Grail 38 dk 40 sn: Stranger Than Fiction39 dk 48 sn: Black Mirror - Bandersnatch40 dk 34 sn: Animasyon ve Öz-Düşünüm: Duck Amuck / Rejected42 dk 30 sn: Oyunlar ve Öz-Düşünüm: The Magic Circle / Getting Over With Bennett Foddy 43 dk 52 sn: Mise en Abyme44 dk 35 sn: Nedimeler Tablosu44 dk 57 sn: Sinema ve Mise en Abyme: Truman Show / Synecdoche New York46 dk 11 sn: Oyunlar ve Mise en Abyme: Stanley's Parable / Cross Code48 dk 38 sn: Anytown ve Mise en AbymeDIŞ BAĞLANTILAR:Anytown Resmi Web Sayfası:http://www.anytowngame.comBülent Somay - Cinsellik : https://www.dr.com.tr/Kitap/Cinsellige-Dair-Vazgecmemiz-Gereken-100-Efsane/Egitim-Basvuru/Aile-Cocuk/Cinsellik/urunno=0000000696721Henri Bergson: http://www.wikiwand.com/en/Henri_BergsonNedimeler Sanat Analizi - Dr. Altuğ Işığan, Dr. İpek Ekhttps://nedimeler.wordpress.com/Film: Deadpool (2016)https://www.imdb.com/title/tt1431045Film: Deadpool 2 (2018)https://www.imdb.com/title/tt5463162Dizi: House of Cards (2013-2018)https://www.imdb.com/title/tt1856010Film: Monty Python and the Holy Grail (1975)https://www.imdb.com/title/tt0071853Film: Stranger Than Fiction (2006)https://www.imdb.com/title/tt0420223Film: Black Mirror: Bandersnatch (2018)https://www.imdb.com/title/tt9495224Animasyon: Duck Amuck (1953)http://www.criticalcommons.org/Members/sammondn/clips/duck-amuck/viewAnimasyon: Rejected (2000)https://www.youtube.com/watch?v=9l7sxPLhOQkFilm: The Truman Show (1998)https://www.imdb.com/title/tt0120382Film: Synecdoche, New York (2008)https://www.imdb.com/title/tt0383028Oyun: Stanley's Parablehttps://stanleyparable.com/Oyun: The Magic Circlehttp://www.magiccirclegame.com/Oyun: Cross Code (2018)http://www.cross-code.comRoyalty Free Music:Kevin MacLeod - http://freemusicarchive.org/music/Kevin_MacLeod/Royalty Free Sounds:FreeSound.Org - http://www.freesound.org

Anketimize katılarak podcastimizi iyileştirmemize yardımcı olabilirsiniz:https://goo.gl/forms/6Iuf3pAtyuZizjsG3Bu bölümde, kıskanma ve drama ilişkisini konuştuk ve Anytown'da ve takip ettiğimiz mecralarda karşılaştığımız öz-düşünümsel (self-reflexive) anlatıdan bahsettik.Hazırsanız başlıyoruz!Cue List:01 dk 52 sn: Samican Tandoğdu'nun Ablası ile Anıları 06 dk 20 sn: Orçun ve Zeynep'in Kıskançlık Anıları13 dk 03 sn: Anlatıda En Arkaik Aile Kıskaçlığı: Habil ve Kabil15 dk 39 sn: Tek-Eşlilik ve Kıskançlık 17 dk 55 sn: Oidipus ve Elektra Kompleksleri18 dk 56 sn: Mitolojide Çocuğunu Kurban Etme ve Binding of Isaac20 dk 22 sn: Anytown'da Kıskanma23 dk 31 sn: Orçun'un Başka Bir Kıskançlık Anısı 25 dk 22 sn: İmrendiğimiz Meslektaşlarımız28 dk 53 sn: Kıskançlık ve Komedya30 dk 16 sn: Henri Bergson ve Modern Komedya31 dk 36 sn: Kıskançlık ve Trajedya32 dk 04 sn: Oyun ve Trajedya Çelişkisi33 dk 29 sn: Amerikan Sinemasında Kıskançlık34 dk 13 sn: Deadpool, Kıskançlık ve Öz-Düşünüm35 dk 18 sn: Öz-Düşünüm ve Zeynep'in Yüksek Lisans Tezi36 dk 47 sn: House of Cards ve Ekstra Diyejetik Anlatı38 dk 03 sn: Monty Python: Holy Grail 38 dk 40 sn: Stranger Than Fiction39 dk 48 sn: Black Mirror - Bandersnatch40 dk 34 sn: Animasyon ve Öz-Düşünüm: Duck Amuck / Rejected42 dk 30 sn: Oyunlar ve Öz-Düşünüm: The Magic Circle / Getting Over With Bennett Foddy 43 dk 52 sn: Mise en Abyme44 dk 35 sn: Nedimeler Tablosu44 dk 57 sn: Sinema ve Mise en Abyme: Truman Show / Synecdoche New York46 dk 11 sn: Oyunlar ve Mise en Abyme: Stanley's Parable / Cross Code48 dk 38 sn: Anytown ve Mise en AbymeDIŞ BAĞLANTILAR:Anytown Resmi Web Sayfası:http://www.anytowngame.comBülent Somay - Cinsellik : https://www.dr.com.tr/Kitap/Cinsellige-Dair-Vazgecmemiz-Gereken-100-Efsane/Egitim-Basvuru/Aile-Cocuk/Cinsellik/urunno=0000000696721Henri Bergson: http://www.wikiwand.com/en/Henri_BergsonNedimeler Sanat Analizi - Dr. Altuğ Işığan, Dr. İpek Ekhttps://nedimeler.wordpress.com/Film: Deadpool (2016)https://www.imdb.com/title/tt1431045Film: Deadpool 2 (2018)https://www.imdb.com/title/tt5463162Dizi: House of Cards (2013-2018)https://www.imdb.com/title/tt1856010Film: Monty Python and the Holy Grail (1975)https://www.imdb.com/title/tt0071853Film: Stranger Than Fiction (2006)https://www.imdb.com/title/tt0420223Film: Black Mirror: Bandersnatch (2018)https://www.imdb.com/title/tt9495224Animasyon: Duck Amuck (1953)http://www.criticalcommons.org/Members/sammondn/clips/duck-amuck/viewAnimasyon: Rejected (2000)https://www.youtube.com/watch?v=9l7sxPLhOQkFilm: The Truman Show (1998)https://www.imdb.com/title/tt0120382Film: Synecdoche, New York (2008)https://www.imdb.com/title/tt0383028Oyun: Stanley's Parablehttps://stanleyparable.com/Oyun: The Magic Circlehttp://www.magiccirclegame.com/Oyun: Cross Code (2018)http://www.cross-code.comRoyalty Free Music:Kevin MacLeod - http://freemusicarchive.org/music/Kevin_MacLeod/Royalty Free Sounds:FreeSound.Org - http://www.freesound.org

Människans tillstånd pendlar mellan det som inte går att förstå och det som inte går att acceptera. Michael Azar spårar ödets, slumpens och rättvisans rörelser, från antiken till Philip Roth. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. (Spoilervarning för Philip Roths bok "Nemesis") Det finns en lång tanketradition som hävdar att det rättfärdiga livet utgör ett säkert värn mot ödets nyckfulla kast. När till exempel den svårt plågade Job beklagar sig över sin olycksaliga lott, svarar hans vänner att han måste ha gjort något som dragit på sig Guds vrede. Tänk efter!, säger de. När gick en oskyldig under, var gick en rättrådig förlorad?  De som plöjer ondska och sår ofärd, de får skörda det. Liknande resonemang finner vi hos Platon. I Sokrates försvarstal låter han sin mästare förklara  att det inte finns något ont för en god människa, varken i livet eller i döden. Mot sina belackare hänvisar Sokrates till en högre gudomlig rättvisa som inte bara försäkrar att dygden får sin lön, utan också att lasten får sitt straff. Några år hundra år senare uttrycker den stoiske kejsaren, Marcus Aurelius, samma känsla av upphöjdhet inför Fortunas nycker. Den rättfärdiga människan kan vara lugn, ty ödet tar inte hans liv ofullbordat. Grundtanken är att världen inte är styrd av slumpen, utan underkastad en evig moralisk ordning som garanterar att det finns en mening med, och en rättvisa i, allt som sker. Den som lyder moralens bud kan räkna med gudarnas omsorg. Den som bryter mot dem slår istället upp olyckans alla portar. I en sådan ändamålsenlig världsordning har människan i slutänden alltid sig själv att skylla för de olyckor som hon hemsöks av. När gick en oskyldig under, var gick en rättrådig förlorad? Jag tänker på denna livsåskådning när jag läser ett reportage från den lilla ö-nationen Östtimor där en viss folktro sägs göra gällande att landets krokodiler bara angriper onda människor. Förvåningen bland de troende är därför alltid lika stor när någon krokodil råkar slå sina käftar runt ett till synes oskyldigt barn. Ändå tar många gärna krokodilerna, betraktade som heliga förfäder, i försvar. Tänk efter!, säger de. När gick en oskyldig under? Var går en rättrådig förlorad!? I en sådan föreställningsvärld spelar det egentligen ingen roll hur mycket meningslöst lidande man än försöker påvisa, i form av till exempel svältkatastrofer, massakrer, barn som slukas av vilda djur eller drabbas av ebola. Svaret blir ändå att det som på ytan framstår som ohyggligt och orättvist ytterst bara är ett uttryck för en Högre Mening. Under det skenbart outhärdliga verkar gudomens mer eller mindre outgrundliga vilja. Mot denna tradition reser sig en helt annan verklighetsuppfattning som vi skulle kunna kalla för den tragiska livskonceptionen. I sin mest renodlade form ifrågasätter den alla former av gudomlig providens. Här är det tvärtom alltid fullt möjligt att de mest oskyldiga drabbas av de mest horribla av fasor, samtidigt som tyranner och seriemördare helt visst kan klara sig undan alla slags efterräkningar. Det är hos Aristoteles som begreppet tragedi får sin första mer systematiska behandling. I dramatikens värld kännetecknas tragedin av att den efterbildar händelser som väcker medlidande och fruktan. Medlidande  eftersom händelsen drabbar personer som, enligt Aristoteles, oförtjänt råkat i olycka. Fruktan  eftersom de drabbades öde likaväl kunde ha varit vårt eget. Aristoteles exemplifierar gärna med Sofokles dramer, dessa svåröverträffade studier över det fåfänga i människornas strävan. Nej, säger den grekiske tragöden, vi kan aldrig helt förstå de krafter som danar oss i det fördolda. Och åter nej, människan förmår aldrig överbrygga glappet mellan sina avsikter och resultatet av sina handlingar. I tragedin spelar det föga roll hur rent mjöl du har i påsen. Ibland kan det tvärtom vara just din renhet som leder dig mot undergången. Eftersom världen varken är god, rättvis eller förnuftig finns det inget sätt för människan att en gång för alla ta sitt öde i egna händer. Men denna tragiska livsuppfattning rymmer samtidigt en besvärande oklarhet. För vad betyder det egentligen att olyckan drabbar någon oförtjänt? Ta bara Sofokles mest berömda drama, Kung Oidipus, där en mycket svårgripbar dimension kastar nytt ljus över frågan det omedvetna. Dramats kärna ligger ju i att Oidipus trots allt bryter mot flera heliga lagar  först dödar han sin far, sedan äktar han sin mor  om än hela tiden utan att förstå att det är just detta han gör. I det ögonblick som siaren Teiresias slutligen låter kungen veta att den mördare du söker är du själv, uppdagas just den sanning som på samma gång placerar Oidipus i det outhärdliga och bekräftar den moraliska lagens outgrundliga räckvidd. [Freud] kunde aldrig helt övervinna sin misstanke att även förnuftstron vilade på ett fromt önsketänkande  Det är inte undra på att berättelsen kommit att inspirera det omedvetnas mest ihärdiga utforskare, Sigmund Freud. Historien om den arme svullfotens omedvetna brott griper enligt Freud tag i oss just eftersom Oidipus öde skulle kunna ha varit vårt eget, ty oraklet har också före vår födelse lagt samma förbannelse på oss som på honom. Enligt Freud blottar nämligen Sofokles saga hur det omedvetna driftslivet verkar som en utslagsgivande makt i allas våra öden. Så tänk efter en gång till! När gick egentligen en oskyldig under och var gick en rättrådig förlorad? Det säregna med Freud är att han å ena sidan betraktar Gud som en förtvivlad eufemism för den blinda slumpen, ett fantasmatiskt skydd som människan i sin hjälplöshet reser mot det övermäktiga ödet. Å andra sidan förstår han att det inte bara är religionen som i det outgrundligas namn håller den outhärdliga vanmakten på avstånd. Livet som sådant, säger Freud, rymmer helt enkelt alltför många smärtor och olösliga uppgifter för att uthärdas utan lindrande illusioner. Få av förnuftets förespråkare har visat sig lika tvivlande som Freud inför förnuftets faktiska möjligheter. Han kunde aldrig helt övervinna sin misstanke att även förnuftstron vilade på ett fromt önsketänkande drömmen att vetenskapen och förnuftet en dag skulle kunna betvinga det outgrundliga, avskaffa det gudomliga och slutgiltigt inrätta människans totala herravälde över ödet. När allt kommer omkring menade ju Freud att det mänskliga jaget inte ens var herre i sitt eget hus. Likt Sofokles placerar Philip Roth oss vid den mänskliga tillvarons lika outhärdliga som outgrundliga bråddjup. I den postfreudianska eran får ödets tragiska spel andra gestaltningar än i de klassiska tragedierna. I den amerikanske författaren Philip Roths roman, Nemesis, möter vi en lågmäld skildring av det sätt på vilket slumpen och döden förenar sig för att krossa den förträfflige fritidsledaren Bucky Cantor. Berättelsen börjar med att stadens judiska skolbarn börjar falla offer, en efter en, för ett våldsamt polioutbrott sommaren 1944. Den oförvitlige Bucky låter sig varken lamslås eller dras med i den allmänna hysterin. Istället kämpar han med alla sina krafter för att låta förnuftet råda och hålla hoppet levande. Det är en bitter kamp mot en övermäktig fiende och snart väntar också det brutala omslaget från mod till förtvivlan, från hopp till nederlag och från liv till död. Det visar sig nämligen att Bucky själv helt symptomfri och därigenom, naturligtvis, helt omedvetet råkat bära smittan vidare i sin egen kropp. Den fiende han bekämpat visar sig nu vara han själv. Likt Sofokles placerar Philip Roth oss vid den mänskliga tillvarons lika outhärdliga som outgrundliga bråddjup. Och likt Oidipus tvingas Bucky rasa mot sitt oblida öde när allt fler barn i hans närhet drabbas av förlamning och plågsam död. Det är den moderna tragedin i ett nötskal: i en värld utan gudomlig nåd måste Bucky tillbringa sina dagar med att hudflänga sig själv för ett brott som endast han själv kan avgöra om han begått. Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria   Litteratur Philip Roth: Nemesis (Random House, 2011 [2010]); svensk översättning: Nancy Westman, Albert Bonniers förlag, 2015. Krokodilerna i Östtimor skördar dödsoffer men får inte dödas." Henrik Brandão Jönsson, Dagens nyheter, 21/4-2018

Sofokles tragedi "Kung Oidipus" har fascinerat sedan den sattes upp omkring år 429 före Kristus. Johan Tralau tror att intresset beror på ett problem som vi fortfarande tampas med. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Kung Oidipus lever. Sofokles mest berömda tragedi spelas och läses år efter år och 2017 utkom en ny översättning av Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson. Berättelsen om en man som helt ovetande råkar döda sin far och gifta sig och få barn med sin egen mor anses uppenbarligen aktuell och relevant i vår tid. Jag tror att skälet till dess långa liv och dess fascination under två och ett halvt årtusende är att pjäsen sätter fingret i ett sår, i ett principiellt moraliskt problem som vi inte är klara med. Den handlar om en besvärande fråga om ansvar. i dag skulle vi ju konstatera att en person som har begått dessa brott under dessa omständigheter inte är ansvarig i moralisk mening.   Kung Oidipus anses ha skrivits och producerats under den förra delen av 420-talet före Kristus. Den grekiske filosofen Aristoteles, som verkade under århundradet efter Sofokles, betraktade detta drama som den mest fulländade tragedin. Frågan är varför. Historien själv är ju faktiskt mycket osannolik att en person som spädbarn skulle lämnas i vildmarken för att dö och råka bli räddad, för att senare råka slå ihjäl sin biologiske far och gifta sig med sin mor, med vilken han dessutom råkar få hela fyra barn, ja, ni hör ju, det är, ska vi säga, inte så realistiskt. Och ännu värre: hela frågeställningen verkar inaktuell. När Oidipus förstår sanningen om sin härkomst sticker han ut sina ögon en ganska obehaglig scen eftersom han inte står ut med att se världen. Men i dag skulle vi ju konstatera att en person som har begått dessa brott under dessa omständigheter inte är ansvarig i moralisk mening. Oidipus straffas för något som han inte hade för avsikt att göra, och som han inte heller kunde förutse. Och en modern, i någon mening, förståelse av straff förutsätter väl någon typ av ansvar som inte alls verkar finnas i Oidipus fall. Han hade inte intentionen att bli fadermördare eller att begå incest, och han kunde rimligen heller inte förutse det. Så detta ser ut som ett annat kapitel av avsiktens historia, inte det som vi lever i. För ett grekiskt samhälle var det avgörande att Oidipus är befläckad, smutsig, och att han själv befläckar andra. När Oidipus bestämmer straffet för den ännu okände mördare, som senare visar sig vara han själv, heter det här i Stolpes och Svenssons översättning:   Av ingen får han tilltalas, av ingen tas emot. Han utesluts från all gemenskap bön och offer och från heligt vatten som har vigts. Han måste hållas borta från vartenda hus. Vi har ju alla drabbats av befläckelse Vi möter här en religiös föreställning om besmutsning, en idé om hur staten och kulten hör samman, och hur båda hotas när en medlem i gemenskapen är en källa till orenhet. Mycket omodernt, allt detta, och kanske inaktuellt. Det heter ibland att konstverk från andra epoker måste göras aktuella eller relevanta för oss. Men den sortens krav bör inte bli ett imperialistiskt anspråk på att alla tidsåldrar eller kulturer måste spegla våra egna idéer, eller de idéer som någon kulturpotentat anser att vi måste ha. I stället kan detta annorlunda hjälpa oss att förstå ett principiellt problem bättre ett filosofiskt, moraliskt, juridiskt och politiskt sådant.   Det sägs ofta att grekerna inte hade någon föreställning om individuellt ansvar. En person kunde bestraffas för andras missdåd, eller för befläckelse som man har råkat ut för. Men redan tidigt finns tecken på att man i grekiska samhällen började uppfatta detta som orättvist. Den athenske statsmannen och poeten Solon, som verkade under 600- och 500-talen f Kr, säger på ett ställe att en brottslings avkomma kan straffas av guden. Och intressant nog använder Solon ordet anaitioi, inte ansvariga, om dessa personer, från termen aitia, som betyder orsak, skäl och ansvar. De efterkommande som straffas för sina föräldrars brott är alltså anaitioi de är oskyldiga. Här händer uppenbarligen något viktigt i grekisk religion och politik: krypande underjordiskt utvecklas en känsla av att den gamla föreställningen om bestraffning är orättfärdig, och att individuellt ansvar måste spela roll i en bedömning om en person bör straffas eller inte. Redan hos Homeros finns enskilda ställen där vi får höra sådana idéer antydas. Senare, i den grekiska dramatiken, kan vi höra ganska radikala formuleringar av dessa nyare idéer. I Euripides Cyklopen, från den senare delen av 400-talet, säger Odysseus under sin plågsamma resa hem från det trojanska kriget att detta krig var En guds verk; ingen dödlig skyller jag för det. Det ord som jag här har översatt som skyller är aiti, just att anklaga, som återigen har med aitia att göra, orsak och ansvar. Den lilla versen speglar en intressant historisk utveckling. Många har befläckats av död, många har utfört blodiga handlingar ändå hör vi här att en person som har fått lida av sådana handlingar i någon mening frikänner de personer som har begått dem, då ju kriget enligt myten var ett resultat av de olympiska gudarnas ränker. Här ser vi en fascinerande idé om individuellt ansvar. Grekernas föreställningar om skuld är därför i rörelse. Tanken på befläckelse, som en person kan göras ansvarig för även om han eller hon inte har något ansvar för det i egentlig mening, lever kvar även i denna tid, bredvid en mycket annorlunda idé om individuellt ansvar. Ändå görs man alltså under vissa omständigheter ansvarig för sådant som man inte är ansvarig för. Och den som efter att ha sett detta återvänder till vår egen tids rättssystem och institutioner kommer att upptäcka att inte heller dessa grundar sig i någon självklar tanke om individers ansvar. En regeringschef är ansvarig när statsråd eller tjänstemän gör sig skyldiga till lagbrott eller missbedömningar, och detta gäller även om regeringschefen själv inte rimligen kan ha avsett eller förutsett dessa överträdelser. På samma sätt är en styrelse ansvarig för oegentligheter som sker i ett bolag eller en organisation också i de fall då styrelsens ledamöter inte kan förväntas ha tillräckligt mycket insyn för att upptäcka dessa. Föräldrar görs i hög grad ansvariga för sina minderåriga barn. Och medborgare i alla stater ansvarar på ett mycket konkret sätt för sina och sina förfäders handlingar en statsskuld kan man inte avsäga sig med hänvisning till att den föregående generationen har handlat oklokt och att de oskyldiga efterkommande inte ska hållas ansvariga för statens skuld. I alla dessa, mycket levande, mycket handgripliga fall kan personer göras ansvariga för, ja även bestraffas för sådant som de själva i snäv mening inte är individuellt ansvariga för. De har inte haft någon intention att handla felaktigt, inte heller har de kunnat förutse det som har gjorts. Ändå görs man alltså under vissa omständigheter ansvarig för sådant som man inte är ansvarig för. Språket revolterar här mot spänningen mellan dessa idéer: att göras ansvarig för det som man inte är ansvarig för. Men sådana är familjer, nationer och stater. De är större än bara individer. Det vore moralpsykologiskt absurt om Oidipus inte skulle reagera med fasa på insikten att den man som han har dödat var hans far, och kvinnan han har gift sig med hans mor. Och han hålls i en mening ansvarig. Han gör sig blind på grund av något som han inte har kunnat förutse, för han har del av en förbannelse och en befläckelse som han inte kan göra något åt. Också i Sofokles värld, också i det Athen som debatterade och stred med den principiella diskussionens hela blodiga allvar, var detta i en mening orättvist. Även där var det motsättningsrika förhållandet mellan individuellt ansvar och ansvar i en helt annan mening en del av rätten. Det är alldeles säkert en märklig sak i den grekiska kulturen. Ändå har vi skäl att söka efter och återupptäcka den märkligheten också i vår egen. Johan Tralau, professor i statsvetenskap   Litteratur Sofokles: Kung Oidipus. Översättning av Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson. Ellerströms, 2017.

I förra veckan blev han nominerad till en Guldbagge för årets manliga huvudroll för sin prestation i filmen "Korparna". Men han kan också just nu ses i titelrollen i "Oidipus" på Dramaten. Veckan gäst i Teaterprogrammet är skådepelaren Reine Brynolfsson, känd genom sina många stora roller på teatern inte minst i Lars Noréns pjäser - och genom sina roller på tv och film, som t ex i Colin Nutleys filmer Black Jack och Änglagård. Reine Brynolfsson är skådespelare, född 1953 i Göteborg. Han är också serietecknare. Han läste först juridik på universitetet i Göteborg och studerade en tid på konstindustriskolan i Göteborg innan han bytte bana och utbildade sig till skådespelare på Teaterhögskolan i Malmö mellan 1976 och 1979. Han arbetade sedan på Göteborgs Stadsteater och gjorde där bland annat det var hans genombrott rollen som den yngre brodern i Lars Noréns Natten är dagens mor och Kaos är granne med gud, 1982-83 var det Björn Melander regisserade dem. Han gjorde också rollen som Konstantin i Tjechovs Måsen för TV-teatern 1988. Sedan har han arbetat på Dramaten han började där 1991 och han har gjort en rad stora roller. Han arbetade också på Riksteatern under Lars Noréns tid där och medverkade bland annat i den omtalade 7:3. Parallellt med teatern har han synts i många filmer flera av dem i regi av Colin Nutley t ex Black Jack och Änglagård, men han har också spelat Harry Martinson i filmen Moa, han var med i Bo Widerbergs Ormens väg på Hälleberget och Jan Troells Så vit som en snö. Och just nu kan man se Reine Brynolfsson i Oidipus på Dramaten i regi av Eirik Stubø, där han spelar titelrollen och i Korparna på bio, som Jens Assur regisserat. För den rollen har han hyllats och nominerats till en Guldbagge och han hålls av många som favorit till priset (vilket delas ut den 22:a januari).

En föreläsning av Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han berättar om den grekiska tragedin, med fokus på Sofokles och Oidipus. Olika tolkningar av dramat presenteras, bland annat Sigmund Freuds och Friedrich Nietzsches perspektiv. Föreläsningen kan ses som en längre introduktion till föreställningen som följer, men kan även följas separat. Presentatör: chefdramaturg Magnus Florin. Maria Salomaa läser ur Oidipus. I samarbete med Södertörns Högskola.

Redan de gamla grekerna... På Dramatens stora scen i Stockholm spelar man nu Sofokles dramer Oidipus och Antigone efter varandra i en dubbelföreställning. Mikael Timms recension i Kulturnytt hittar du under artikeln Oidipus hade sin urpremiär år 429 före Kristus, sägs det, och Antigone skrevs före år 441 enligt samma tideräkning. De är inte bara Sofokles mest berömda dramer utan också två av de riktig stora antika klassikerna. Men trots att Oidipus är en av världslitteraurens mest kända gestalter så spelas Sofokles pjäs alltmer sällan på våra teaterar. På Dramaten i Stockholm har nu teaterchefen Eirik Stubö skapat en helaftonsföreställning där de två dramerna Oidipus och Antigone spelas som separata föreställningar efter varandra. Kritiksamtal med kulturredaktionens Anneli Dufva, Mikael Timm och Jenny Teleman. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Gunnar Bolin

Albin och Simon uppfinner en porrfilm See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Oidipus, Hamartia a Chrýsipos - Jakub Sobek

Fiilistelen Lahden kansanopiston Vapauttakaa kuningas Oidipus -näytelmää. Pohdin näytelmän teemoja ja ratkaisuja. Suosittelen katsomaan itse ja tekemään omat tulkintanne. Mielenkiintoista teatteria on helppo suositella. https://www.facebook.com/events/467213436808272/ Teatteri on ihana taiteenlaji ja halusin jakaa rakkauttani siihen. #FreeOidipus Ajatuksia on minipodcast-sarja kaikesta ja ei oikein mistään. iTunes: https://itunes.apple.com/fi/podcast/ajatuksia-podcast/id1063036543?l=fi&mt=2 Facebook: https://www.facebook.com/ajatuksetpodcast/ Twitter: https://twitter.com/thesujis

Didik Didik Freud: 8. Bölüm 8. bölümde Freud, babasının ölümünün ardından Oidipus kompleksini tanımlamaya doğru yol alırken Shakespeare'e başvuryor: Hamlet babasının öcünü almak için amcasını öldürmek istemekte ama kararsız davranmaktadır. Freud, 'Hamlet kararsızlığı' olarak adlandırdığı bu durumu, kendi çocukluğunda babasına karşı duyduğu hislere benzetir ve babayı öldürüp anneyle evlenme isteğini tanımlar. Freud'a göre "Hamlet'in bilinci, onun bilinçdışındaki suçluluk bilincidir." Hamlet, Shakespeare, Oidipus, Sofokles… herkes 8. bölümde Didik Didik Freud'da.

Didik Didik Freud'un 8. bölümde Freud, babasının ölümünün ardından Oidipus kompleksini tanımlamaya doğru yol alırken Shakespeare’e başvuryor: Hamlet babasının öcünü almak için amcasını öldürmek istemekte ama kararsız davranmaktadır. Freud, ‘Hamlet kararsızlığı’ olarak adlandırdığı bu durumu, kendi çocukluğunda babasına karşı duyduğu hislere benzetir ve babayı öldürüp anneyle evlenme isteğini tanımlar. Freud’a göre “Hamlet’in bilinci, onun bilinçdışındaki suçluluk bilincidir.” Hamlet, Shakespeare, Oidipus, Sofokles… herkes 8. bölümde Didik Didik Freud’da.

Didik Didik Freud: 7. Bölüm 1894'te Freud, "Cinsel içgüdülerde saklı ya da yoğunlaşmış enerji yüküne libido adını verdim" der ve 'libido' kavramının adını koyar, 'içgüdü'yü tanımlar ve 'bilinçdışı'nı psikanalizin temel kavramlarından biri olarak kullanmaya başlar. Hastası olan on sekiz genç kadının analizini sunarak 'Kışkırtma teorisi'ni ortaya atar. Bu kadınların hepsi çocukluk dönemlerinde aile içinde cinsel tacize uğramış ve erişkin yaşlarda çeşitli nörotik belirtilerle hekime başvurmuşlardır. Kışkırtma teorisi Katolik Viyana'da çok tepki çeker. Freud'un akademik kariyeri tehlikeye girer ve muayenehaneye gelen hastalar azalır. Babası ölünce Freud babasına karşı kendisini suçlu hissettiğini fark eder ve giderek Oidipus kompleksi teorisini oluşturmaya başlar... Bu bölümde bir de Serol Teber'in 1980'lerde Almanya'da, enseste maruz kalmış olan kadın ve çocuklarla yaptığı çalışmalardan ve Türkiye'deki deneyimlerinden de bahsedeceğiz.

1894’te Freud, “Cinsel içgüdülerde saklı ya da yoğunlaşmış enerji yüküne libido adını verdim” der ve ‘libido’ kavramının adını koyar, ‘içgüdü’yü tanımlar ve ‘bilinçdışı’nı psikanalizin temel kavramlarından biri olarak kullanmaya başlar. Hastası olan on sekiz genç kadının analizini sunarak ‘Kışkırtma teorisi’ni ortaya atar. Bu kadınların hepsi çocukluk dönemlerinde aile içinde cinsel tacize uğramış ve erişkin yaşlarda çeşitli nörotik belirtilerle hekime başvurmuşlardır. Kışkırtma teorisi Katolik Viyana’da çok tepki çeker. Freud’un akademik kariyeri tehlikeye girer ve muayenehaneye gelen hastalar azalır. Babası ölünce Freud babasına karşı kendisini suçlu hissettiğini fark eder ve giderek Oidipus kompleksi teorisini oluşturmaya başlar... Bu bölümde ayrıca Serol Teber’in 1980’lerde Almanya’da, enseste maruz kalmış olan kadın ve çocuklarla yaptığı çalışmalardan ve Türkiye’deki deneyimlerinden de bahsediyoruz.

Söndag 26 februari 17:00 i P1 (repris 2 mars 21:03) Det antika dramat föddes i Aten vid 400-talet före vår tidräkning. Det var också den antika filosofins tidevarv. Så på viket sätt speglar det antika dramat den klassiska filosofin? När kung Oidipus och Antigones öden leder mot en undergång som inte går att trotsa, hur ska dessa öde tolkas filosofiskt? Och hur har sentida filosofer använt det klassiska dramat i sitt tänkande? Medverkande är Sven-Olof Wallenstein, lektor i filosofi och estetik, Cecilia Sjöholm, professor i estetik och Magnus Florin, chefsdramaturg på Dramaten. Programledare och producent Peter Sandberg Lästips: Antiginekomplexet av Cecilia Sjöholm