Podcasts about sofokles

Per Magnus Johansson, psykoanalytiker, idéhistoriker och författare, reder ut psykoanalysens förhållande till antiken. Hur förband sig Sigmund Freud till antiken och den kunskapstradition som bars upp av den grekiska dramatiken och filosofin? Freud använde sig av Sofokles text om Kung Oidipus när han formulerade teorin om Oidipuskomplexet. Han tolkade myten utifrån den psykoanalytiska teorin och praktiken. Hur skall man förstå denna transformation? Och hur är det rimligt att tolka Freuds läsning idag? Inspelat onsdagen den 4 december kl. 18Arrangerat av Göteborgs Förening för Filosofi och Psykoanalys Plats: Göteborgs stadsbibliotek

Hämnden är ljuv heter det, men hur ofta går vi egentligen från tanke till handling? Kan hämndkänslorna istället bli en kreativ motor? Häng med P1 Kultur in i själens mörka vrår! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. HÄMNDENS DRIVKRAFTER I NY ROMANPsykologen och författaren Jenny Jägerfeld är aktuell med sin nya bok ”Hämndprojektet”, en roman om ett sexuellt övergrepp och hur offret, Nico, blir besatt av att hämnas. Boken skildrar hennes historia, men blir också en genomgång av psykologiska teorier om hämnd, om verklig hämnd, om fantiserad hämnd och om hämnden som motiv i kulturen - många är de konstnärliga verk som har hämnden som grund. Jenny Jägerfeld kommer till dagens P1 Kultur-studio för ett samtal om hämnd och dess drivkrafter.Och – ”all konst är hämnd” sa regissören och dramatikern Suzanne Osten i sitt bejublade Sommar i augusti, vad menade hon egentligen med det? Programledare Lisa Bergström ringer upp och frågar.SERIEROMANEN ”CLUB LONELY” OM JAKTEN PÅ ERKÄNNANDE”Club Lonely” heter serietecknaren och illustratören Pelle Forsheds nya serieroman, där han dråpligt och med en rejäl skopa svart humor, berättar om en serietecknare som gör allt för att få sin nya seriebok recenserad. Och då menar vi verkligen allt! Som att till exempel bryta sig in i en uppburen kritikers lägenhet... Pelle Forshed medverkar om självtvivel och kampen för att fortsätta skapa och nå ut med sin konst.NY SVENSK FILM OM PANDEMIN OCH VISSELBLÅSAREN SOM FICK RÄTTPå fredag är det premiär för ”Så länge hjärtat slår” i regi av Ella Lemhagen. Inspirationen till dramafilmen är hämtad från Johanna Sjövalls P1-dokumentär ”Det illojala vårdbiträdet” som berättar om vårdbiträdet Stine Christophersen som 2020 slår larm om missförhållanden på ett äldreboende under coronapandemins första månader. P1 Kulturs Björn Jansson har träffat Bianca Kronlöf som spelar huvudrollen, vårdbiträdet Hanne, för att tala om civilkurage, mod och behovet av tala om de som arbetar med äldreomsorg.ESSÄN: ”SVERIGES RELATION TILL KURDERNA VISAR VILKA VI BLIVIT”Relationerna mellan kurder och nordbor sträcker sig långt bak i tiden. Kurdistan är ett stort område i delar av Turkiet, Irak, Iran, Syrien och Armenien och kontakterna mellan nordbor och kurder fanns redan på vikingatiden. Katarina Bjärvall, journalist och författare, funderar i dagens essä på hur Sveriges relation till kurderna har förändrats - och vad det säger om vårt land.HÄMND – P1 KULTUR TIPSAR OM VERK!Det går inte att överblicka mängden böcker, filmer, låtar och konstverk som handlar om hämnd, men här är en lista med några av alla de verk som dök upp när vi bad om tips från redaktionen!Böcker och drama”En dåres försvarstal” av Agust Strindberg”Den högsta kasten” av Carina Rydberg”Greven av Monte Cristo” av Alexander Dumas”Tracy´s hämnd” av Sidney Sheldon”En hondjävuls liv och lustar” av Faye Weldon”Haggan” av Aase Berg”Medea”av Euripides”Orestien” av Aischylos”Elektra” av Sofokles och ”Elektra” av Euripides”Tosca” av Giacomo Puccini, en av alla operor med hämndtemaNågra låtar!”Still standing” med Elton John”Go to Hell”med Dolly parton”Troy” med Sinéad O'Connor”Positively 4th street” med Bob Dylan”Resten av ditt liv” med Timbuktu”Hämden är ljuv” med Min Stora Sorg”Bloody mother fucking asshole” med Martha Wainwright”Fuck you” med Lilly Allen”Fuck you” med Cee-Lo Greenoch redaktionens favorit! Wanda Jackson med ”My big iron skillet””Revenge” med Pink och Eminem...och så filmerTill exempel ”Kill Bill”, ”Django Unchained” och ”Pulp fiction” av Quentin Tarantiono, ”Promising Young Woman” av Emerald Fennell, ”Carrie” av Brian de Palma, ”Återträffen” av Anna Odell, ”The Equalizer” av Anton Fuqua , ”Memento” av Christopher Nolan, ”Thelma och Louise” av Ridley Scott... Med flera!Jenny Jägerfelds favoritkonstverk med starka hämndkänslor: "Judith dödar Holofernes" av Artemisia Gentileschi (1593-1656)Till sist! ”Döden och flickan” som finns som bok, filmer, opera, teater och konstverk!Programledare: Lisa BergströmProducent: Maria Götselius

Marek Cichocki i Dariusz Karłowicz rozmawiają czym jest tragiczność w polityce, polityka historyczna i czy pojednanie jest możliwe we wspólnocie politycznej. Eumenidy Ajschylosa to jeden z najważniejszych tekstów, w których filozofia polityczna wyjaśnia czym dla wspólnoty politycznej jest zbrodnia, kara i sprawiedliwość. Podobne pytania zadawali Sofokles i Eurypides. Czy można uwolnić ludzi od ciężaru popełnionych zbrodni w przeszłości w imię przyszłości? Czy można żyć bez sprawiedliwości? Podobają Ci się podcasty Teologii Politycznej? Serdecznie zachęcamy do wsparcia naszych nagrań:https://teologiapolityczna.pl/podcasty

Ob 100. obletnici rojstva Milana Butine, slikarja, likovnega teoretika in scenografa je v Slovenskem gledališkem inštitutu na ogled razstava o njegovem scenografskem opusu. V slovenskih gledališčih je ustvarjal v 50-ih in 60-ih letih prejšnjega stoletja, na razstavi iz zbirk Inštituta pa so, poleg makete, njegovih slikarskega stojala, trinožnika in barv, na ogled njegove scenske skice oziroma scenografski osnutki. Ti odražajo tako razvoj avtorjevega likovnega jezika kot razumevanja ploskve in prostora in njunih razmerij. Po razstavi smo se sprehodili s kustosinjo mag. Teo Rogelj. Vabimo vas k poslušanju! na sliki. Sofokles, Kralj Edip, neizvedeno, 1961. Scenografski osnutek: Milan Butina; vir: Ikonoteka SLOGI, izsek

Leta 442 pr. Kr. je grški dramatik Sofokles napisal dramo Antigona, zgodbo o moški moči in oblasti vladarja Kreona, ki po koncu bratomornega spopada za mesto Tebe prepove pokop padlega Polinejka. Ta je dvignil vojsko nad svoj lastni rodni kraj, da bi preprečil vladavino bratu Eteoklu. Polinejkova sestra Antigona v trdem, bojevitem moškem svetu pooseblja načelo ženske, materinske ljubezni, ki poskuša premagati okrutno in maščevalno družinsko in hkrati tudi družbeno sovraštvo v tebanski mestni državici. Upre se namreč ukazu Kreona, da je treba Polinejkovo truplo pustiti nepokopano, na milost in nemilost izpostavljeno žrtju mrhovinarjev. Sredi noči najde bratovo mrtvo telo in ga simbolno pokoplje s prgiščem zemlje. Od takrat je Antigona v svetovni književnosti najvišji ideal človeškosti in človečanstva, ki svojo zavezo po dostojanstvu slehernega človeškega bitja po smrti povzdigne nad svoja prepričanja, družbene norme in politične ukaze. Hkrati s svojo zdravo in razumsko presojo, da pred vse družbeno na prvo mesto postavi človečnost v sebi, poskuša mestu prinesti mir in spravo. A vendar je zaradi svojega zgleda sestrske ljubezni nazadnje kaznovana in tudi sama umre. In tok maščevanja, ubijanja in skrunjenja mrtvih neusmiljeno melje ljudstva in narode skozi zgodovino vse do danes. V tem mlinu sovraštva in družbenih laži, ki pa jih vedno narekujejo zasebni interesi, bo ugonobljen tudi slovenski narod, ker vse do danes ne zmore dostojno pokopati svojih mrtvih na kateri koli strani bratomorne vojne. Še vedno dovolimo, da nam novodobni Kreoni narekujejo, koga in kje se bo lahko na nam vsem skupni slovenski zemlji, pokopalo. V resnici pa s tem v sebi pokopavamo svoje lastno dostojanstvo - tisto bistveno, kar nas loči od drugih živih bitij. To je govorica človeške ljubezni, sočutja do drugega in spoštovanja do mrtvih. Kakor so bile Tebe, bomo tudi mi v svoji sprtosti lahek plen kriminala in interesov drugih držav, če se ne najdejo Antigone 21. stoletja, ženske in matere, ki bodo končno dvignile svoj klic k ljubezni med nami.

Det tjugonde avsnittet av ”Har du inte läst den?” ägnas åt Sofokles 2500 år gamla nagelbitare om kungen som till sin stora förskräckelse upptäcker att han råkat döda sin far och äkta sin mor - helt i linje med en profetia som han å ena sidan försökt undkomma, å andra sidan inte riktigt verkar ta på allvar (för är orakel verkligen något att lyssna på?!). Hedvig funderar över människans eviga strävan efter att försöka ställa sig över sitt öde. Lydia frågar sig om man i grekisk tragedistil bör varna lite mer för hybris också i våra dagar. Och, med tanke på det barnafödande som pågått under denna bildningsresa långsamma men oförtrutna gång - är detta avsnitt måhända en mammapodd i förklädnad? Litteratur:  H.D.F Kitto: Greek Tragedy.  Sofokles: Kung Oidipus, översättning Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson (Ellerströms förlag) Musik av Linus Lahti. 

Bu bölümde Sofokles'in Antigone tragedyasını konuşmaya başladık. Antigone'nin abisinin gömülmemesiyle ilgili verdiği mücadele ve kral Kreon'un bu konudaki tutumu üzerine konuştuk. Bir sonraki bölümde Antigone'nin trajik sonunu konuşacağız. Keyifli dinlemeler! Sophokles, Antigone, İş Bankası Yayınları, 2014. Instagram: https://www.instagram.com/psikanalizsohbetleri/ Twitter: https://twitter.com/PsikanalizS https://www.oguzhannacak.com/

Ibland tänker jag att det är tur att antiken genier inte vet vilken roll vi har tillskrivit dem i efterhand. Bilden ni ser på Facebooksidan är Jean Auguste Dominiques hyllning till Homeros från 1827 som idag hänger på Louvren. En ängel ger honom en gloria, vid hans fötter sitter Iliaden och Odysséen i fysisk form som två kvinnor. Herodotos, Sofokles, Aesop, Alexander den Store, Moliere, Rafael, Mozart och Shakespeare ingår i den skara som kröner Homeros till kung över allt berättande. Ta inte i så att du spricker, Jean Auguste, vill man säga.Men visst. Den västerländska litteraturen börjar med Homeros och i dennes två epos hittar vi mycket av det material som gång efter annan allt sedan dess har idisslats på nytt. Bra grejer är det dessutom.I hundratals år har forskningen om Homeros, den homeriska frågan kallad, försökt komma till botten med vem Homeros var, om Homeros ens fanns och hur dessa otroliga epos kom till. Vi tar er med genom århundradena i denna holmgång. Varmt välkomna!Litteraturlista (bl a):Linnér, Sture, Homeros, [Ny utg.], Norstedt, Stockholm, 1989Homeros, Iliaden, Natur och kultur, Stockholm, 1999Henrikson, Alf, Antikens historier, Bonnier, Stockholm, 1958Hägg, Göran, Världens litteraturhistoria, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 2000 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In deze eerste aflevering bespreek ik het tragische lot van Oidipous aan de hand van Sofokles' 'Koning Oidipous'. Wat is een tragedie? Wat maakt het lot van Oidipous tragisch? Wat heeft de tragedie ons te vertellen over onszelf? Je hoort het hier! Ik gebruik de vertaling van Evert Straat, uitgegeven in 1962 door Bert Bakker/Daamen te Den Haag. Voor een goede hedendaagse vertaling, zie 'Vijf tragedies' verschenen bij Athenaeum: https://www.athenaeum.nl/boek?authortitle=sofokles/vijf-tragedies--9789025312091. Voor een voorbeeld van Heideggers analyse van 'aletheia', zie bijvoorbeeld §44 van 'Zijn en Tijd'. Het aangehaalde boek van Nietzsche is uitgegeven bij de Nietzsche-bibliotheek onder de titel 'De geboorte van de tragedie, of Griekse cultuur en pessimisme'. Ben je het al? Nee? Wees niet getreurd, want met één klik op de knop ben je Vriend van de Show! Klik door naar https://vriendvandeshow.nl/eenwereldaanliteratuur Vragen of opmerkingen? Stuur een mail naar eenwereldaanliteratuur@gmail.com

Słuchowisko "Edyp w Kolonos" Sofoklesa w reżyserii Mariusza Malca oraz spektakl telewizyjny "Król Edyp" Sofoklesa w reżyserii Jacka Raginisa-Królikiewicza zdobyły Grand Prix XXI Festiwalu Teatru Polskiego Radia i Teatru Telewizji Polskiej "Dwa Teatry" w Zamościu. - Jeżeli wygrywamy 2:0 z całą resztą dramaturgii, to znaczy, że Sofokles po 2,5 tysiąca lat ma moc - mówił Mariusz Malec.

Nuevas funcionalidades, busquedas por usuario, canales de Aitor Roma, proyectos de Sofokles y reflexión sobre Trolls y admin. El contenido de la newsletters de Aviones de Papel. https://aviones.substack.com/p/aviones-de-papel-03 Correo avionesdepapel@mailo.com Métodos de contacto Twitter @AvionesDePape10 Canal de Telegram @AvionesDePapel Feed https://anchor.fm/s/10399404/podcast/rss Anchor.fm https://anchor.fm/avionesdepapel Ivoox https://www.ivoox.com/podcast-aviones-papel_sq_f1799280_1.html

Dnes pôjdeme v čase poriadne ďaleko, pretože si povieme niečo o literárnom diele z čias antického Grécka – a to o dráme Antigona od Sofokla. Tragédia je ideálnym príkladom antickej tvorby. Dodnes sa objavuje v programoch divadiel, býva dokonca predlohou aj pre dnešné filmy a to aj vtedy, ak sa odohrávajú v súčasnosti. Konflikty, ktoré sa v tragédii objavujú sú tak aktuálne aj dnes. Tento podcast ti prináša Univerzita Komenského. Vyber si ešte dnes svoj budúci študijný program UK! Spolu s deadlinom prihlášok a ďalšími informáciami ho nájdeš na stránke zaziden.uniba.sk. Tento podcast ti prináša online magazín Hashtag.sk Viac info: https://www.schooltag.sk/ https://www.instagram.com/schooltag.sk/

Sofokles, autor "Antygony", jest jednym z najwybitniejszych tragików antycznej Grecji. "Antygona" jest chronologicznie ostatnią po Królu Edypie oraz Edypie w Kolonie, częścią tzw. tragedii tebańskich. Zawarte w nich historie opierają się na mitach tebańskich opisujących dzieje rodu Labdakidów. W tym odcinku podcastu znajdziesz streszczenie "Antygony", opracowanie oraz przedstawienie jej problematyki. Uzupełnij wiedzę przed sprawdzianem lub maturą!

Hvordan gjenspeiles Henrik Ibsens dramateknikker med Sofokles sine stykker.

Ett drama som utspelar sig på en ö med en sårad fot

Om Thebe-trilogin av Sofokles

Wychodząc naprzeciw potrzebom maturzystów proponujemy serię audycji dla szykujących się do egzaminu dojrzałości. To 20-minutowe programy poświęcone lekturom szkolnym.

Mange har hørt, at det antikke Grækenland, og i særdeleshed det antikke Athen, i årtusinder har dannet og stadigvæk danner grundlag for vores vestlige civilisation. Den placering på 'det kulturelle stamtræ' gør det antikke Athen til et tidsløst interessant emne — på én og samme tid virker den antikke verden både utrolig langt væk og utrolig tæt på vores egen tid. Det bliver i særdeleshed tydeligt, når man begynder at læse de antikke dramaer og filosofi. Her bliver det klart, at disse værker stadigvæk fortæller os ufattelig meget om menneskesindet.  Til at tage os med ud på en rejse tilbage til det antikke Athen er udsendelsens gæst Marcel Lysgaard Lech, der er lektor i klassiske studier på Syddansk Universitet. Marcel har foruden en lang række forskningsartikler oversat en række græske tragedier til dansk, såsom værker af Sofokles og Euripides. Udgangspunktet for samtalen er netop det græske drama og filosofi. Den første del af samtalen handler om Marcels egen vej ind i klassiske studier og den tilhørende forskning og giver derudover et overblik over det antikke græske samfund. Herefter bevæger interviewet sig videre til både den græske tragedie og komedie med fokus på den samfundsrolle, disse dramaer endte med at have. I forlængelse heraf beskæftiger interviewet sig herefter med filosofiens rolle i det antikke Athen og kommer blandt andet ind på Sokrates betydning. Afslutningsvis giver Marcel en anbefaling på et antikt drama og filosofisk værk.God fornøjelse!Vært: Victor LangeProduktion: Heine Volder

Rok 496 przed naszą erą. Sofokles rodzi się w Kolonos, dzisiejszych przedmieściach Aten. Zapewne jego matka nie wie jeszcze, że pamięć o nim przetrwa stulecia, dajmy więc im spokój i przejdźmy do roku 442, również przed Chrystusem. Sofokles, mąż już dojrzały i doświadczony, od dłuższego czasu również piszący sztuki, tworzy Antygonę.

Oedipus 216-511 Oplæsning

Oplæsning og enkelte kommentarer til tekststykket, som skal hjælpe jer til forståelse og udtale af navnene i forbindelse med vores læsning.

Kungaparet i Thebe får i en spådom veta att deras nyfödde son en dag skall döda sin far och äkta sin mor! Fasan inför detta får dem att sätta ut den lille Oidipus i vildmarken. Några herdar finner gossebarnet och lämnar honom att växa upp hos kung Polybos. Då Oidipus vuxit upp bestämmer han sig för att söka sitt egentliga ursprung. Vid ett besök hos oraklet i Delfi blir även han varse sitt förutspådda öde... Lyssna och ladda ner till och med 29 oktober 2021. Kung Oidipus av Sofokles. Översättning: Emil Zilliacus. Bearbetning: Bengt Ekerot. Medverkande: Jarl Kulle Oidipus, Birgitta Valberg Iokaste, Hans Strååt Kreon, Gunnar Olsson Siaren Teiresias, Hugo Björne Prästen, Allan Edwall Budbäraren, Olof Sandborg Herden, Ingvar Kjellson Tjänaren. Regi: Bengt Ekerot Från 1958.

Nuevo audio de Aviones de Papel 08: Troll en Telegram Volvemos con un episodio clásico , con sus secciones en este podcast, donde en la sección de Noticias, explico como va el juicio sobre GRAM y las consecuencia que ha provocado en la red TON, también de un par de concursos @Infoton Concursos cliente web de Telegram , segunda fase.https://t.me/tginfoen/832 Concurso cuestionarios educacionales. https://t.me/contest/173 En la sección de Recomendaciones hablo de un bot muy interesante para reenviar a Telegram información de diferentes fuentes. @EventsAggregatorBot En la sección de Buscador, hablo de un proyecto de una persona que fue entrevistada en este podcast,Sofokles, también de varios canales cuya temática es GNU/Linux. @soberania_tecnologica @linuxgram @sololinux @itfoss @muylinux Como Tema Central tengo una pequeña reflexión sobre los trolls. Si quieres apoyarme de forma económica para mis podcast y canales, puedes realizarlo de diferentes formas: PayPal https://paypal.me/JoseAJimenez Programa afiliado de Amazon https://amzn.to/2Myjet8 , si compras a través de ese enlace,recibiré una pequeña comisión sin alterar el precio de compra Digital Ocean https://m.do.co/c/34c3769f0465 , con este enlace tendrás 60$ para probar sus servicios, cuando gastes 25$ yo recibiré la misma cantidad para mantener alojado mi blog rooteando.com Enlaces Listado de grupos y canales de Telegram de podcast https://telegra.ph/Canales-y-grupos-de-Podcast-11-27 Métodos de contacto Twitter @AvionesDePape10 Canal de Telegram @AvionesDePapel Feed https://anchor.fm/s/10399404/podcast/rss Anchor.fm https://anchor.fm/avionesdepapel Ivoox https://www.ivoox.com/podcast-aviones-papel_sq_f1799280_1.html

Nuevo episodio del podcast Aviones de Papel 06: Entrevista a Sofokles. Tenemos nuestra primera entrevista a un usuario, administrador de canales y desarrollador de bot en Telegram, de nombre Sofokles. Hablamos sobre Telegram y los proyectos que tiene dentro y fuera de Telegram. Bots de Telegram https://t.me/qwasapbot https://qwasap.com https://telegram.me/channel2rssbot https://t.me/rss2bot https://bitmachine.org Canales https://t.me/ulinks Sitios web https://superpatanegra.com https://komun.org Directorios de canales de Telegram https://t.me/canalestelegram https://t.me/todosloscanalestelegram Si quieres apoyarme de forma económica para mis podcast y canales, puedes realizarlo de diferentes formas: PayPal https://paypal.me/JoseAJimenez Programa afiliado de Amazon https://amzn.to/2Myjet8 , si compras a través de ese enlace,recibiré una pequeña comisión sin alterar el precio de compra Digital Ocean https://m.do.co/c/34c3769f0465 , con este enlace tendrás 60$ para probar sus servicios, cuando gastes 25$ yo recibiré la misma cantidad para mantener alojado mi blog rooteando.com Enlaces Listado de grupos y canales de Telegram de podcast https://telegra.ph/Canales-y-grupos-de-Podcast-11-27 Métodos de contacto Twitter @AvionesDePape10 (https://twitter.com/AvionesDePape10)Grupo privado de Telegram para oyentes del podcast https://t.me/joinchat/AF1F5kt1Hq2gL3ZXFAcfdg (https://t.me/joinchat/AF1F5kt1Hq2gL3ZXFAcfdg)Canal de Telegram @AvionesDePapel Feed https://anchor.fm/s/10399404/podcast/rss Anchor.fm https://anchor.fm/avionesdepapel (https://anchor.fm/avionesdepapel)Ivoox https://www.ivoox.com/podcast-aviones-papel_sq_f1799280_1.html (https://www.ivoox.com/podcast-aviones-papel_sq_f1799280_1.html)

Vi träffar Cristofer Andersson, mer känd som Sofokles på Twitter eller för sin blogg Fermentum vitae. Vi pratar om hans nya bok om börspsykologi som du verkligen inte vill missa!Mer om Cristofers bok här: https://www.adlibris.com/se/bok/borspsykologi---sa-blir-du-en-battre-investerare-9789188699343BloggenFermentum vitae: http://fermentumvitae.blogspot.com/Sofokles på Twitter: https://twitter.com/don_crisseBonus, här är vinet som Cristofer nämner i slutet: https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/chateau-musar-746301-----Twitter: https://twitter.com/marketmakerspodKontakt: podcast@marketmakers.seHemsida: https://www.marketmakers.se/Vi som rattar podden hittar du på:https://twitter.com/alden_niklashttps://twitter.com/franzen_fabian See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi kombinerar utbombad betting med sänket Brexit och hittar kanske en guldklimp i spillrorna! Dessutom blir det en djupdykning i techjättarnas rapporter med extra fokus på YouTube och molntjänster.Passa på att bli medlem hos vår sponsor Best Secret och shoppa kvalitetsmärken till fantastiska priser: https://www.bestsecret.se/marketmakersIntervju med Market Makers i podcasten Outsiders: https://soundcloud.com/user-27302032/outsiders-100-market-makers-omIntervju med Niklas på Sofokles blogg: https://tradevenue.se/fermentumvitae/intervju-med-skaparen-av-marknaden-0-----Twitter: https://twitter.com/marketmakerspodKontakt: podcast@marketmakers.seHemsida: https://www.marketmakers.se/Vi som rattar podden hittar du på:https://twitter.com/alden_niklashttps://twitter.com/franzen_fabian See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Segrarna skriver historien. Antikens sju underverk kom till när grekerna förvandlade sitt imperiums mest framstående monument till historiska ikoner. Mattias Berg reflekterar över deras betydelse. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Man säger att segraren skriver historien. Men varje sådan segrare har hittills visat sig vara tillfällig. Bygger sina väldiga triumfbågar och krigsminnen innan någon annan segrare kommer och skriver över den historien. Raserar monument, ibland hela kulturer. Så där får vi sitta bland ruinerna. Tyda spår och tecken efter allt som försvunnit, gått i bitar, bränts eller rövats. Av det grekiska dramat återstår till exempel hela verk av inte fler än tre författare: Aischylos, Sofokles och Euripides. Men även här finns bara en bråkdel kvar vad gäller Sofokles sju av 120 dramer. Allt det andra, hela det litterära myller vi kan ana i andrahandskällorna, är mer eller mindre borta. Trots det bildar vi oss uppfattningar om det grekiska dramat som sådant, påstår ett eller annat, om hur det var och inte var. Och vi måste väl förhålla oss till sakernas tillstånd: att allt som finns kvar är några korn i sanden, en droppe i havet. Måste försöka tolka, begripa, mot alla odds. Med insikten om att helheten alltid kommer att vara undflyende och instabil. Att summan av alla dessa segrar blir en sorts förlust, av minne och monument. För inte ens underverken blev kvar. Av mänsklighetens allra mest omsusade skapelser kan vi i dag bara se Egyptens pyramider med egna ögon. I boken "Antikens sju underverk" från 2019 försöker antikvetaren Allan Klynne ändå rekonstruera dem med en detektivs noggrannhet. Tillkomsten, konstruktionssättet, sönderfallet genom jordbävning eller belägring och så det utdragna sökandet efter spåren efteråt. Frågan är också om vissa av underverken ens funnits, eller snarare varit ett slags legering av legender: sammansmälta beskrivningar som ofta motsäger varandra. Inte minst gör Klynne sitt bästa för att reda ut Babylons hängande trädgårdar, som ändå inte tycks gå ihop på någon ledd. Vare sig hängande eller klättrande. Något liknande verkar gälla Kolossen på Rhodos, som sägs ha poserat bredbent över hamninloppet vilket tillät även de största fartyg att passera därigenom. Men enligt Allan Klynne kunde den knappast ha stått på det sättet, rent tekniskt. Och inte heller varit fullt så kolossal som myten menar. Med Mausoleet i Halikarnassos, en enorm överbyggnad av Kung Mausollos grav på 300-talet före Kristus i nuvarande turkiska Bodrum, är efterspelet minst lika intressant som tillkomsten. Det var romarna som först använde termen mausoleum när de lät Kejsar Augustus grav bli nästan lika väldig som den i Halikarnassos och begreppet har sedan dess använts för bland annat Lenins och Maos gigantiska gravbyggnader. Men trots att monumentet över Mausollos, som sades vara minst 40 meter högt, stod sig ända fram till 1100-talet efter Kristus: alltså i nästan ett och ett halvt millennium, blev den ett mysterium för den modernare människan. Hur graven egentligen såg ut, exakt var den hade legat, vilka av dåtidens mest berömda skulptörer som gjorde utsmyckningarna. Romaren Plinius den äldre gav Mausollos grav dess mest utförliga beskrivning, som dock så isande tydligt illustrerar det närmast hopplösa i att försöka tolka äldre tider korrekt. Enbart av Plinius inledande mening finns det i dag enligt Allan Klynne 58 olika versioner. Främst på grund av att romaren, som brukligt var, skrev utan mellanslag och texten därmed kunde tolkas olika i de senare avskrifter som utgör våra källor. Sökandet efter själva mausoleet, vilket så småningom torde ha raserats av en jordbävning, är också en historia i sig. En flera hundra år lång skattjakt, som vid mitten av 1800-talet ledde till att 799 bitar från underverket kunde skeppas till England av brittiska arkeologer. Sedan pågick det fruktlösa pusslandet i ytterligare ett drygt sekel, innan en dansk expedition först på 1970-talet hittade de bitar som behövdes för att begripa helheten. Det var de gamla grekerna som skapade föreställningen om Världens sju underverk, som de hette när det begav sig, Den äldsta ännu existerande topplistan formulerades av Antipatros från Sidon på 100-talet före Kristus med fem av sju underverk placerade just i det grekiska imperiets hjärta, inom en liten cirkel av hela jordklotet, eftersom segrarna skrev historien redan då. Och det är inte enbart underverken i sig som försvunnit, utan även definitionerna av dem. Antipatros uppräkning kan enligt Allan Klynne bygga på poeten Kallimachos försvunna bok "Förteckning över sevärdheter från världens alla hörn", skriven halvtannat sekel tidigare, eller från en lista som återfanns på ett mumie-emballage i Berlin i början av 1900-talet. Men den papyrusen var så skadad att bara tre av vad som sades vara sju sevärdheter gick att tyda: Pyramiderna, Mausollos grav och Artemis-templet i Efesos i nuvarande Turkiet. Självklart har den här topplistan sedan diskuterats och ifrågasatts genom historien. Redan romarna nästa segrare i ordningen tyckte till exempel att deras egna skapelser måste uppmärksammas mer. Inte minst akvedukterna, som Plinius den äldre kallade "den största tekniska triumfen i världshistorien". Och så har det fortsatt, in i vår tid. Jag läser om det senaste grandiosa försöket att skapa världens nya sju underverk. Från och med millennieskiftet sägs 100 miljoner människor ha deltagit i en global digital omröstning, där man fick välja mellan ett antal existerande byggnadsverk och som passande nog pågick i sju år med slutpunkt 2007. Resultatet blev väl inte särskilt oväntat. Här finns romarnas Colosseum och en betydligt vidare geografisk spridning, med bland annat Chichén Itzá i Mexiko, Kinesiska Muren och indiska mausoleet Taj Mahal. Det i vår tid så uppmärksammade begreppet "Världsarv" är ju ett annat försök att lyfta fram det bästa som mänskligheten åstadkommit. Att underverken inte längre är sju, utan närmare 900 byggnader eller stadsmiljöer på Unescos lista, visar på både fördelen och nackdelen av att göra den bredare och mer representativ. Risken är att listan samtidigt blir allt mer svåröverskådlig och till sist tappar sin pedagogiska poäng. Fortfarande ligger dock ungefär hälften av de kulturella världsarven i Europa och Nordamerika, det vill säga jordklotets härskare under nu snart tre sekel, efter Kinas senaste storhetstid under 1700-talet. Så den övergripande tendensen tycks stå sig relativt väl sedan de gamla grekerna. Just nu är det vi själva som skriver historien, innan Kina kanske tar över igen. Hur tidstypiska sådana här topplistor över mänsklighetens mäktigaste byggnadsverk än är, hur ytliga eller fåfänga, ser jag dock ändå deras värde. I bästa fall kan de fungera som en lättfattlig guide till kulturhistorien. Någonting som väcker vår fantasi och kunskapstörst, liksom respekten för andra kulturer. I värsta fall kan de snarast fungera tvärtom och lättfattligheten slå tillbaka. Världsarven förvandlas då till självklara mål för dem som vill rasera monument, än en gång skriva över historien, statuera exempel. Vilket IS nutida härjningar i bland annat Palmyra och Mosul bara alltför tydligt illustrerar. Men just den ursinniga viljan visar samtidigt på minnesmärkenas symboliska tyngd och därmed också vikten av att ha dem kvar på våra kom ihåg-listor för framtiden. Inte minst om själva byggnadsverken förvandlas till grus och aska. Som en sorts arkeologiska ledtrådar, på samma sätt som antikens sju underverk varit för oss under tvåtusen år. Ett trotsigt "Låt stå!" på historiens svarta tavla. Mattias Berg mattias.berg@sr.se

I antikens Grekland framställdes kvinnor ofta som irrationella varelser som saknade förmåga att argumentera rationellt. Så brukar det i alla fall låta när de antika dramerna tolkas. Men stämmer det verkligen? I Aischylos trilogi Orestien – men också hos dramatikerna Aristofanes, Euripides och Sofokles – spelar kvinnliga gestalter i själva verket en helt annan roll. Det är genom dem som förnuftet får tala. Dimitrios Iordanoglou och Johan Tralau reviderar historieskrivningen om grekernas syn på kvinnorna och intellektet. DIMITRIOS IORDANOGLOU är docent i grekiska och utbildningsledare vid Uppsala universitet. JOHAN TRALAU är professor i statskunskap vid Uppsala universitet. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Magdalena In de Betou och Mathias Westin. Musik: Oskar Schönning Redaktör: Magnus Bremmer

Vi flyver langt tilbage i tiden og besøger Sofokles og hans tragedier der handler om Ødipus. Derefter bliver det lidt underligt når vi snakker om Ødipus komplekset. Det er også det korteste afsnit indtil videre. Virker det?Du kan fortælle os hvad du synes på vores facebookside påwww.facebook.com/voksenskolen eller på vores instagram www.instagram.com/voksenskolen Du kan også sende os en mail på voksenskolenpod@gmail.com

En undersøkelse av den gjensidige utvekslingen. Siden sin fødsel i 1896 har psykoanalysens relasjon til litteraturen stått sterkt. De inngår i en jevnbyrdig utveksling av inspirasjon og kunnskap. Kan man tenke seg ødipuskomplekset uten Sofokles' tragedie, for eksempel? Freud mente selv han blott forsøkte å forklare vitenskapelig det forfatterne allerede visste. Men hva kjennetegner den psykoanalytiske litteraturteorien? Og på hvilken måte kan vi bruke psykoanalysen til å lese litteratur i dag? Professor i allmenn litteraturvitenskap Gisle Selnes og førsteamanuensis ved Senter for kvinne- og kjønnsforskning Kari Jegerstedt møter psykoanalytiker og forfatter Ulf Karl Olov Nilsson til en samtale om psykoanalyse og litteratur.

En undersøkelse av den gjensidige utvekslingen. Siden sin fødsel i 1896 har psykoanalysens relasjon til litteraturen stått sterkt. De inngår i en jevnbyrdig utveksling av inspirasjon og kunnskap. Kan man tenke seg ødipuskomplekset uten Sofokles’ tragedie, for eksempel? Freud mente selv han blott forsøkte å forklare vitenskapelig det forfatterne allerede visste. Men hva kjennetegner den psykoanalytiske litteraturteorien? Og på hvilken måte kan vi bruke psykoanalysen til å lese litteratur i dag? Professor i allmenn litteraturvitenskap Gisle Selnes og førsteamanuensis ved Senter for kvinne- og kjønnsforskning Kari Jegerstedt møter psykoanalytiker og forfatter Ulf Karl Olov Nilsson til en samtale om psykoanalyse og litteratur.

Vilken roll spelar översättningar när antika pjäser får nytt liv i vår samtid? Hur påverkas det litterära översättningsarbetet av teaterns former för iscensättning? Och vad händer när grekiska pjäser kommer till svenska teatrar via engelskan? Kristina Hagström-Ståhl har översatt och regisserar nu Anne Carsons nyöversättning av Sofokles tragedi "Antigone" för Göteborgs stadsteater och Helena Fagertun översätter för andra gången David Greigs bearbetning av Aischylos "De skyddssökande" för uppsättning på Malmö stadsteater i höst. Medverkande: Kristina Hagström-Ståhl och Helena Fagertun Arrangör: Akademin Valand

Dnes pôjdeme v čase poriadne ďaleko, pretože si povieme niečo o literárnom diele z čias antického Grécka – a to o dráme Antigona od Sofokla. Tragédia je ideálnym príkladom antickej tvorby. Dodnes sa objavuje v programoch divadiel, býva dokonca predlohou aj pre dnešné filmy a to aj vtedy, ak sa odohrávajú v súčasnosti. Konflikty, ktoré sa v tragédii objavujú sú tak aktuálne aj dnes. Viac k podcastom nájdeš na Hashtag.sk. Naše podcasty nájdeš tiež na Youtube, Spotify, Apple Podcasts alebo v každej podcastovej aplikácii.

Människans tillstånd pendlar mellan det som inte går att förstå och det som inte går att acceptera. Michael Azar spårar ödets, slumpens och rättvisans rörelser, från antiken till Philip Roth. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. (Spoilervarning för Philip Roths bok "Nemesis") Det finns en lång tanketradition som hävdar att det rättfärdiga livet utgör ett säkert värn mot ödets nyckfulla kast. När till exempel den svårt plågade Job beklagar sig över sin olycksaliga lott, svarar hans vänner att han måste ha gjort något som dragit på sig Guds vrede. Tänk efter!, säger de. När gick en oskyldig under, var gick en rättrådig förlorad?  De som plöjer ondska och sår ofärd, de får skörda det. Liknande resonemang finner vi hos Platon. I Sokrates försvarstal låter han sin mästare förklara  att det inte finns något ont för en god människa, varken i livet eller i döden. Mot sina belackare hänvisar Sokrates till en högre gudomlig rättvisa som inte bara försäkrar att dygden får sin lön, utan också att lasten får sitt straff. Några år hundra år senare uttrycker den stoiske kejsaren, Marcus Aurelius, samma känsla av upphöjdhet inför Fortunas nycker. Den rättfärdiga människan kan vara lugn, ty ödet tar inte hans liv ofullbordat. Grundtanken är att världen inte är styrd av slumpen, utan underkastad en evig moralisk ordning som garanterar att det finns en mening med, och en rättvisa i, allt som sker. Den som lyder moralens bud kan räkna med gudarnas omsorg. Den som bryter mot dem slår istället upp olyckans alla portar. I en sådan ändamålsenlig världsordning har människan i slutänden alltid sig själv att skylla för de olyckor som hon hemsöks av. När gick en oskyldig under, var gick en rättrådig förlorad? Jag tänker på denna livsåskådning när jag läser ett reportage från den lilla ö-nationen Östtimor där en viss folktro sägs göra gällande att landets krokodiler bara angriper onda människor. Förvåningen bland de troende är därför alltid lika stor när någon krokodil råkar slå sina käftar runt ett till synes oskyldigt barn. Ändå tar många gärna krokodilerna, betraktade som heliga förfäder, i försvar. Tänk efter!, säger de. När gick en oskyldig under? Var går en rättrådig förlorad!? I en sådan föreställningsvärld spelar det egentligen ingen roll hur mycket meningslöst lidande man än försöker påvisa, i form av till exempel svältkatastrofer, massakrer, barn som slukas av vilda djur eller drabbas av ebola. Svaret blir ändå att det som på ytan framstår som ohyggligt och orättvist ytterst bara är ett uttryck för en Högre Mening. Under det skenbart outhärdliga verkar gudomens mer eller mindre outgrundliga vilja. Mot denna tradition reser sig en helt annan verklighetsuppfattning som vi skulle kunna kalla för den tragiska livskonceptionen. I sin mest renodlade form ifrågasätter den alla former av gudomlig providens. Här är det tvärtom alltid fullt möjligt att de mest oskyldiga drabbas av de mest horribla av fasor, samtidigt som tyranner och seriemördare helt visst kan klara sig undan alla slags efterräkningar. Det är hos Aristoteles som begreppet tragedi får sin första mer systematiska behandling. I dramatikens värld kännetecknas tragedin av att den efterbildar händelser som väcker medlidande och fruktan. Medlidande  eftersom händelsen drabbar personer som, enligt Aristoteles, oförtjänt råkat i olycka. Fruktan  eftersom de drabbades öde likaväl kunde ha varit vårt eget. Aristoteles exemplifierar gärna med Sofokles dramer, dessa svåröverträffade studier över det fåfänga i människornas strävan. Nej, säger den grekiske tragöden, vi kan aldrig helt förstå de krafter som danar oss i det fördolda. Och åter nej, människan förmår aldrig överbrygga glappet mellan sina avsikter och resultatet av sina handlingar. I tragedin spelar det föga roll hur rent mjöl du har i påsen. Ibland kan det tvärtom vara just din renhet som leder dig mot undergången. Eftersom världen varken är god, rättvis eller förnuftig finns det inget sätt för människan att en gång för alla ta sitt öde i egna händer. Men denna tragiska livsuppfattning rymmer samtidigt en besvärande oklarhet. För vad betyder det egentligen att olyckan drabbar någon oförtjänt? Ta bara Sofokles mest berömda drama, Kung Oidipus, där en mycket svårgripbar dimension kastar nytt ljus över frågan det omedvetna. Dramats kärna ligger ju i att Oidipus trots allt bryter mot flera heliga lagar  först dödar han sin far, sedan äktar han sin mor  om än hela tiden utan att förstå att det är just detta han gör. I det ögonblick som siaren Teiresias slutligen låter kungen veta att den mördare du söker är du själv, uppdagas just den sanning som på samma gång placerar Oidipus i det outhärdliga och bekräftar den moraliska lagens outgrundliga räckvidd. [Freud] kunde aldrig helt övervinna sin misstanke att även förnuftstron vilade på ett fromt önsketänkande  Det är inte undra på att berättelsen kommit att inspirera det omedvetnas mest ihärdiga utforskare, Sigmund Freud. Historien om den arme svullfotens omedvetna brott griper enligt Freud tag i oss just eftersom Oidipus öde skulle kunna ha varit vårt eget, ty oraklet har också före vår födelse lagt samma förbannelse på oss som på honom. Enligt Freud blottar nämligen Sofokles saga hur det omedvetna driftslivet verkar som en utslagsgivande makt i allas våra öden. Så tänk efter en gång till! När gick egentligen en oskyldig under och var gick en rättrådig förlorad? Det säregna med Freud är att han å ena sidan betraktar Gud som en förtvivlad eufemism för den blinda slumpen, ett fantasmatiskt skydd som människan i sin hjälplöshet reser mot det övermäktiga ödet. Å andra sidan förstår han att det inte bara är religionen som i det outgrundligas namn håller den outhärdliga vanmakten på avstånd. Livet som sådant, säger Freud, rymmer helt enkelt alltför många smärtor och olösliga uppgifter för att uthärdas utan lindrande illusioner. Få av förnuftets förespråkare har visat sig lika tvivlande som Freud inför förnuftets faktiska möjligheter. Han kunde aldrig helt övervinna sin misstanke att även förnuftstron vilade på ett fromt önsketänkande drömmen att vetenskapen och förnuftet en dag skulle kunna betvinga det outgrundliga, avskaffa det gudomliga och slutgiltigt inrätta människans totala herravälde över ödet. När allt kommer omkring menade ju Freud att det mänskliga jaget inte ens var herre i sitt eget hus. Likt Sofokles placerar Philip Roth oss vid den mänskliga tillvarons lika outhärdliga som outgrundliga bråddjup. I den postfreudianska eran får ödets tragiska spel andra gestaltningar än i de klassiska tragedierna. I den amerikanske författaren Philip Roths roman, Nemesis, möter vi en lågmäld skildring av det sätt på vilket slumpen och döden förenar sig för att krossa den förträfflige fritidsledaren Bucky Cantor. Berättelsen börjar med att stadens judiska skolbarn börjar falla offer, en efter en, för ett våldsamt polioutbrott sommaren 1944. Den oförvitlige Bucky låter sig varken lamslås eller dras med i den allmänna hysterin. Istället kämpar han med alla sina krafter för att låta förnuftet råda och hålla hoppet levande. Det är en bitter kamp mot en övermäktig fiende och snart väntar också det brutala omslaget från mod till förtvivlan, från hopp till nederlag och från liv till död. Det visar sig nämligen att Bucky själv helt symptomfri och därigenom, naturligtvis, helt omedvetet råkat bära smittan vidare i sin egen kropp. Den fiende han bekämpat visar sig nu vara han själv. Likt Sofokles placerar Philip Roth oss vid den mänskliga tillvarons lika outhärdliga som outgrundliga bråddjup. Och likt Oidipus tvingas Bucky rasa mot sitt oblida öde när allt fler barn i hans närhet drabbas av förlamning och plågsam död. Det är den moderna tragedin i ett nötskal: i en värld utan gudomlig nåd måste Bucky tillbringa sina dagar med att hudflänga sig själv för ett brott som endast han själv kan avgöra om han begått. Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria   Litteratur Philip Roth: Nemesis (Random House, 2011 [2010]); svensk översättning: Nancy Westman, Albert Bonniers förlag, 2015. Krokodilerna i Östtimor skördar dödsoffer men får inte dödas." Henrik Brandão Jönsson, Dagens nyheter, 21/4-2018

Sofokles tragedi "Kung Oidipus" har fascinerat sedan den sattes upp omkring år 429 före Kristus. Johan Tralau tror att intresset beror på ett problem som vi fortfarande tampas med. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Kung Oidipus lever. Sofokles mest berömda tragedi spelas och läses år efter år och 2017 utkom en ny översättning av Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson. Berättelsen om en man som helt ovetande råkar döda sin far och gifta sig och få barn med sin egen mor anses uppenbarligen aktuell och relevant i vår tid. Jag tror att skälet till dess långa liv och dess fascination under två och ett halvt årtusende är att pjäsen sätter fingret i ett sår, i ett principiellt moraliskt problem som vi inte är klara med. Den handlar om en besvärande fråga om ansvar. i dag skulle vi ju konstatera att en person som har begått dessa brott under dessa omständigheter inte är ansvarig i moralisk mening.   Kung Oidipus anses ha skrivits och producerats under den förra delen av 420-talet före Kristus. Den grekiske filosofen Aristoteles, som verkade under århundradet efter Sofokles, betraktade detta drama som den mest fulländade tragedin. Frågan är varför. Historien själv är ju faktiskt mycket osannolik att en person som spädbarn skulle lämnas i vildmarken för att dö och råka bli räddad, för att senare råka slå ihjäl sin biologiske far och gifta sig med sin mor, med vilken han dessutom råkar få hela fyra barn, ja, ni hör ju, det är, ska vi säga, inte så realistiskt. Och ännu värre: hela frågeställningen verkar inaktuell. När Oidipus förstår sanningen om sin härkomst sticker han ut sina ögon en ganska obehaglig scen eftersom han inte står ut med att se världen. Men i dag skulle vi ju konstatera att en person som har begått dessa brott under dessa omständigheter inte är ansvarig i moralisk mening. Oidipus straffas för något som han inte hade för avsikt att göra, och som han inte heller kunde förutse. Och en modern, i någon mening, förståelse av straff förutsätter väl någon typ av ansvar som inte alls verkar finnas i Oidipus fall. Han hade inte intentionen att bli fadermördare eller att begå incest, och han kunde rimligen heller inte förutse det. Så detta ser ut som ett annat kapitel av avsiktens historia, inte det som vi lever i. För ett grekiskt samhälle var det avgörande att Oidipus är befläckad, smutsig, och att han själv befläckar andra. När Oidipus bestämmer straffet för den ännu okände mördare, som senare visar sig vara han själv, heter det här i Stolpes och Svenssons översättning:   Av ingen får han tilltalas, av ingen tas emot. Han utesluts från all gemenskap bön och offer och från heligt vatten som har vigts. Han måste hållas borta från vartenda hus. Vi har ju alla drabbats av befläckelse Vi möter här en religiös föreställning om besmutsning, en idé om hur staten och kulten hör samman, och hur båda hotas när en medlem i gemenskapen är en källa till orenhet. Mycket omodernt, allt detta, och kanske inaktuellt. Det heter ibland att konstverk från andra epoker måste göras aktuella eller relevanta för oss. Men den sortens krav bör inte bli ett imperialistiskt anspråk på att alla tidsåldrar eller kulturer måste spegla våra egna idéer, eller de idéer som någon kulturpotentat anser att vi måste ha. I stället kan detta annorlunda hjälpa oss att förstå ett principiellt problem bättre ett filosofiskt, moraliskt, juridiskt och politiskt sådant.   Det sägs ofta att grekerna inte hade någon föreställning om individuellt ansvar. En person kunde bestraffas för andras missdåd, eller för befläckelse som man har råkat ut för. Men redan tidigt finns tecken på att man i grekiska samhällen började uppfatta detta som orättvist. Den athenske statsmannen och poeten Solon, som verkade under 600- och 500-talen f Kr, säger på ett ställe att en brottslings avkomma kan straffas av guden. Och intressant nog använder Solon ordet anaitioi, inte ansvariga, om dessa personer, från termen aitia, som betyder orsak, skäl och ansvar. De efterkommande som straffas för sina föräldrars brott är alltså anaitioi de är oskyldiga. Här händer uppenbarligen något viktigt i grekisk religion och politik: krypande underjordiskt utvecklas en känsla av att den gamla föreställningen om bestraffning är orättfärdig, och att individuellt ansvar måste spela roll i en bedömning om en person bör straffas eller inte. Redan hos Homeros finns enskilda ställen där vi får höra sådana idéer antydas. Senare, i den grekiska dramatiken, kan vi höra ganska radikala formuleringar av dessa nyare idéer. I Euripides Cyklopen, från den senare delen av 400-talet, säger Odysseus under sin plågsamma resa hem från det trojanska kriget att detta krig var En guds verk; ingen dödlig skyller jag för det. Det ord som jag här har översatt som skyller är aiti, just att anklaga, som återigen har med aitia att göra, orsak och ansvar. Den lilla versen speglar en intressant historisk utveckling. Många har befläckats av död, många har utfört blodiga handlingar ändå hör vi här att en person som har fått lida av sådana handlingar i någon mening frikänner de personer som har begått dem, då ju kriget enligt myten var ett resultat av de olympiska gudarnas ränker. Här ser vi en fascinerande idé om individuellt ansvar. Grekernas föreställningar om skuld är därför i rörelse. Tanken på befläckelse, som en person kan göras ansvarig för även om han eller hon inte har något ansvar för det i egentlig mening, lever kvar även i denna tid, bredvid en mycket annorlunda idé om individuellt ansvar. Ändå görs man alltså under vissa omständigheter ansvarig för sådant som man inte är ansvarig för. Och den som efter att ha sett detta återvänder till vår egen tids rättssystem och institutioner kommer att upptäcka att inte heller dessa grundar sig i någon självklar tanke om individers ansvar. En regeringschef är ansvarig när statsråd eller tjänstemän gör sig skyldiga till lagbrott eller missbedömningar, och detta gäller även om regeringschefen själv inte rimligen kan ha avsett eller förutsett dessa överträdelser. På samma sätt är en styrelse ansvarig för oegentligheter som sker i ett bolag eller en organisation också i de fall då styrelsens ledamöter inte kan förväntas ha tillräckligt mycket insyn för att upptäcka dessa. Föräldrar görs i hög grad ansvariga för sina minderåriga barn. Och medborgare i alla stater ansvarar på ett mycket konkret sätt för sina och sina förfäders handlingar en statsskuld kan man inte avsäga sig med hänvisning till att den föregående generationen har handlat oklokt och att de oskyldiga efterkommande inte ska hållas ansvariga för statens skuld. I alla dessa, mycket levande, mycket handgripliga fall kan personer göras ansvariga för, ja även bestraffas för sådant som de själva i snäv mening inte är individuellt ansvariga för. De har inte haft någon intention att handla felaktigt, inte heller har de kunnat förutse det som har gjorts. Ändå görs man alltså under vissa omständigheter ansvarig för sådant som man inte är ansvarig för. Språket revolterar här mot spänningen mellan dessa idéer: att göras ansvarig för det som man inte är ansvarig för. Men sådana är familjer, nationer och stater. De är större än bara individer. Det vore moralpsykologiskt absurt om Oidipus inte skulle reagera med fasa på insikten att den man som han har dödat var hans far, och kvinnan han har gift sig med hans mor. Och han hålls i en mening ansvarig. Han gör sig blind på grund av något som han inte har kunnat förutse, för han har del av en förbannelse och en befläckelse som han inte kan göra något åt. Också i Sofokles värld, också i det Athen som debatterade och stred med den principiella diskussionens hela blodiga allvar, var detta i en mening orättvist. Även där var det motsättningsrika förhållandet mellan individuellt ansvar och ansvar i en helt annan mening en del av rätten. Det är alldeles säkert en märklig sak i den grekiska kulturen. Ändå har vi skäl att söka efter och återupptäcka den märkligheten också i vår egen. Johan Tralau, professor i statsvetenskap   Litteratur Sofokles: Kung Oidipus. Översättning av Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson. Ellerströms, 2017.

Kritcirkeln är tillbaka! Vi blickar tillbaka på scenkonståret 2017, då trenden med teaterbearbetningar av böcker var stabil, och så pratar vi om årets första premiärer, som båda råkar bli på Dramaten: Häxorna och Tartuffe. Och så ser vi Eirik Stubos Oidipus/Antigone, när vi ändå är på Dramaten. Med Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg Kreddlista på sånt vi pratar om i avsnittet: Houellebecq! Institutet, Siriusteatern och Teaterhögskolan i Helsingfors, på STOFF-festivalen http://institutet.eu/productions/houellebecq/ Främlingsleguanen av Martina Montelius på Teater Brunnsgatan fyra Hamlet av Jens Ohlin och Hannes Meidal Teater Galeasen Häxorna av Roald Dahl, manus David Wood, regi Alexander Mørk-Eidem,, Dramaten Swede Hollow av Ola Larsmo, regi Alexander Mørk-Eidem, Dramaten Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström på Kulturhuset Stadsteatern och Vattnäs konsertlada Half life av Sharon Eyal och De l’origine av Olivier Dubois, Kungliga Baletten Max+ : Untitled Black av Sharon Eyal/Gai Behar och Max av Ohad Naharin, Göteborgsoperans danskompani NINA - Materialize Sacrifice av Jo Kamamori, Noism1 (Japan) på City Contemporary Dance Festival, Hongkong Cullbergbalettens 50-årsjubileum på Dansens hus, Eurydike är död av Birgit Cullberg Mental states of Sweden in Dance av Mattias Andersson och Cullbergbaletten Nicht Schlafen av Alain Platel, Les Ballets C de la B på Dansens Hus Dancing on the front porch of heaven - Odes to love and loss av Ulysses Dove med Stockholm 59 North på Orionteatern The Wonderful and the Ordinary av Gunilla Heilborn, I samarbete med Theater Im Bahnhof, på Dansens hus Orionteatern: Arise Amazons av Karin Victorin och Rebecka Tiger, Hålet av Mattias Fransson, Automata av Erik Holmström/Malmö Dockteater Dracula av Victoria Borisova-Ollas på Kungliga Operan och SVT Play Tartuffe av Molière, regi Staffan Valdemar Holm, Dramaten Elektra av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hofmannsthal efter Sofokles, regi Staffan Valdemar Holm, Kungliga Operan Oidipus/Antigone av Sofokles i regi av Eirik Stubø på Dramaten Gunilla Brodrejs lista på "10 sceniska grepp som teatrarna måste sluta med 2018", Expressen Kultur 17 januari: https://www.expressen.se/kultur/10-sceniska-grepp-teatrarna-maste-sluta-med-2018/

En föreläsning av Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han berättar om den grekiska tragedin, med fokus på Sofokles och Oidipus. Olika tolkningar av dramat presenteras, bland annat Sigmund Freuds och Friedrich Nietzsches perspektiv. Föreläsningen kan ses som en längre introduktion till föreställningen som följer, men kan även följas separat. Presentatör: chefdramaturg Magnus Florin. Maria Salomaa läser ur Oidipus. I samarbete med Södertörns Högskola.

På Dramaten spelas nu den klassiska tragedin Antigone av Sofokles. Filosofiska rummet sänder ett samtal med gäster inför publik på nationalscenen. Den mångbottnade och nästan 2500 år gamla tragedin Antigone sätts ständigt upp på världens scener och har tolkats av filosofer som Heidegger och Hegel och psykoanalytiker som Freud. Den har också tolkats feministiskt. Den upproriska Antigone som trycks ner av den patriarkala makten och går i döden efter att ha trotsat kung Kreons självsvåldiga styre. Gäster är Magnus Florin, dramatens chefsdramaturg, Cecilia Sjöholm, filosof och litteraturvetare, Hans Ruin, filosof och skådespelaren Maria Salomaa. Programledare och producent Peter Sandberg. Antigone i Dramatens uppsättning spelas i en version av Marie Lundquist efter Hjalmar Gullbergs översättning.

Redan de gamla grekerna... På Dramatens stora scen i Stockholm spelar man nu Sofokles dramer Oidipus och Antigone efter varandra i en dubbelföreställning. Mikael Timms recension i Kulturnytt hittar du under artikeln Oidipus hade sin urpremiär år 429 före Kristus, sägs det, och Antigone skrevs före år 441 enligt samma tideräkning. De är inte bara Sofokles mest berömda dramer utan också två av de riktig stora antika klassikerna. Men trots att Oidipus är en av världslitteraurens mest kända gestalter så spelas Sofokles pjäs alltmer sällan på våra teaterar. På Dramaten i Stockholm har nu teaterchefen Eirik Stubö skapat en helaftonsföreställning där de två dramerna Oidipus och Antigone spelas som separata föreställningar efter varandra. Kritiksamtal med kulturredaktionens Anneli Dufva, Mikael Timm och Jenny Teleman. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Gunnar Bolin

Tror du at Ødipus er navnet på en katt, så bør du definitivt sette av et par minutter.

Det kallas ibland teaterkonstens vagga, det antika grekiska drama som växte fram i Grekland kring 400-talet före Kristus. Flera av de tragedier och komedier som då spelades inför storpublik på teaterfestivaler spelas idag fortfarande på teaterscenerna, som Sofokles "Kung Oidipus" och Euripides "Medea". Och då har vi inte ens börjat tala om det inflytande som tragedin haft på det västerländska tänkandet och litteraturen, liksom hur vi tycker att riktig djupt känd olycka ska uttryckas på scen och bioduk. Men vad betyder egentligen ordet tragedi? Hur såg teaterfestivalerna ut? Vad handlar de mest kända tragedierna om? Och slutar de alltid olyckligt? Gäster i studion är Lars Nordgren, fil. dr i antik grekiska vid Stockholms universitet, och Cecilia Sjöholm, professor i estetik vid Södertörns högskola och författare till boken The Antigone Complex (2004). Bildningspodden – en podcast för vetgiriga – produceras av Magnus Bremmer och Klas Ekman för Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitetet. Inspelningstekniker är Henrik Nordgren.

Sofokles a eleusínská katarze bojovníka - Jakub Sobek

Freud’a göre edebiyat dünyasında 3 başyapıt vardır: Sofokles’in Kral Oidipus’u, Shakespeare’in Hamlet’i, Dostoyevski’nin Karamazov Kardeşler’i. Ve Freud bu üç başyapıtta da ortak noktanın babayı öldürmek olduğunu vurgular. Oğullar ancak babadan kurtulduklarında özgürlüğe kavuşurlar. Kral Oidipus babayı öldürüp bunu “yazgı” olarak niteler. Hamlet ise amcası öldürmeseydi kendisi babasını öldürecektir, o yüzden de babasının öcünü almak için amcasını öldürmekte tereddüt eder. Karamazov Kardeşler’de de dört kardeşin her biri babayı öldürmüş olabilir çünkü bunu içten içe istemektedirler. Ve Freud’dan çok etkilenen bir yazar da Kafka’dır. Kafka’nın Yargı öyküsündeki baba-oğul ilişkisini de bugünkü bölümde konuştuk.  

Didik Didik Freud: 8. Bölüm 8. bölümde Freud, babasının ölümünün ardından Oidipus kompleksini tanımlamaya doğru yol alırken Shakespeare'e başvuryor: Hamlet babasının öcünü almak için amcasını öldürmek istemekte ama kararsız davranmaktadır. Freud, 'Hamlet kararsızlığı' olarak adlandırdığı bu durumu, kendi çocukluğunda babasına karşı duyduğu hislere benzetir ve babayı öldürüp anneyle evlenme isteğini tanımlar. Freud'a göre "Hamlet'in bilinci, onun bilinçdışındaki suçluluk bilincidir." Hamlet, Shakespeare, Oidipus, Sofokles… herkes 8. bölümde Didik Didik Freud'da.

Didik Didik Freud'un 8. bölümde Freud, babasının ölümünün ardından Oidipus kompleksini tanımlamaya doğru yol alırken Shakespeare’e başvuryor: Hamlet babasının öcünü almak için amcasını öldürmek istemekte ama kararsız davranmaktadır. Freud, ‘Hamlet kararsızlığı’ olarak adlandırdığı bu durumu, kendi çocukluğunda babasına karşı duyduğu hislere benzetir ve babayı öldürüp anneyle evlenme isteğini tanımlar. Freud’a göre “Hamlet’in bilinci, onun bilinçdışındaki suçluluk bilincidir.” Hamlet, Shakespeare, Oidipus, Sofokles… herkes 8. bölümde Didik Didik Freud’da.