Podcasts about vandrar

Förintelsen i Litauen var ett skoningslöst mördande med stor medverkan från lokalbefolkningen. Karin Brygger ser hur försöken att skriva historien sätter frågan om minnets på sin spets. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I mitten av Demokraternas torg i Kaunas, Litauen, växer grågrönt gräs på en rektangulär upphöjning. Man ser knappt detta försök till levande växtlighet längre för resten av denna en gång så ödesdigra plats är idag inget annat än lerig parkering framför en enda ljuspunkt, livsmedelsbutiken. Under tre månader 2017 delades 9200 plastpåsar märkta med orden ”till vänster” ut i butikens kassa. 17 412 påsar märkta ”till höger” blev också de utdelade till butikens kunder.Vilken plastpåse man gick hem med var slumpmässigt. Höger eller vänster. Vänster eller höger.Förutom den spöklika undertonen i detta ”till vänster/till höger” var varje påse märkt med ett nummer. Elever i skolan bredvid hade skrivit dit dem under handledning av konstnären Jenny Kagan. Varför? Varför gör konstnärer så underliga saker?Kanske för att barnen med sina egna händer skulle ställa frågan hur minns vi egentligen? Nummer fördes trots allt under skrivandet in också i muskelminnet på dessa levande barn. Nummer som sedan skulle sorteras av den som packade upp sina varor och antingen ställde sig frågan: vad betyder detta? Är detta en människa –Eller som med vana händer knölade ihop skräpet utan att lägga märke till att någon som sedan länge inte finns just besökt dem, i form av en enkel tuschanteckning.Att skriva historia, hävdade Walter Benjamin, är inte bara är att återvända till det förgångna, vördnadsfullt och med syfte att beskriva det ”så som verkligen var”. Nej, när det gäller historiseringen av katastrofer måste det finnas en vision för minnet, en vision om att det på något vis ska kunna sättas i rörelse - eftersom en katastrof kan tränga fram när vi minst anar det. Vi är en smula bättre rustade om vi redan är hemsökta av tidigare katastrofer.Att läsa, skriva, berätta, minnas och att skriva historia är således en form av krisberedskap. Historien är förstås aldrig ett facit men den kan vara, som Benjamin menar, ett slags brandvarnare.Under andra världskriget ockuperades Litauen först av Sovjet. När tyskarna 1941 därpå invaderade började judeförföljelserna snabbt. 95 procent av landets judar kom att mördas, samtidigt som ett aktivt motstånd pågick i Vilnius ghetto och i skogarna omkring. Litauens befolkning bär en efterhängsen skuld: de lät sina judiska grannar marschera ut i skogarna och det var ofta litauer som genomförda massavrättningarna. Vandrar man in i en glänta under den trötta litauiska solen kan man alltså råka vandra rakt över en massgrav, över ett fasansfullt brott.Samtidigt pågår idag arbetet med att återuppbygga judiskt minne i det land vars huvudstad en gång kallades Lilla Jerusalem. Men några judar hittar man inte i första taget. Milda Jakulytē-Vasil vid Lost Shtetl-museum har kartlagt både massgravar och förlorade shtetl, de små, typiskt judisk dominerade samhällena. Hon har tecknat in dem på kartor som är förvillande lika: de symboler som märker ut antingen en shtetl - eller massmord överlappar. Det historiska landskapet är således pepprat med bevis för såväl judiskt liv som judisk död. Och nu?Idag finns inga shtetl kvar. Men byar som i bästa fall har en övervuxen judisk begravningsplats finns. Bredvid begravningsplatsen i Šeduva står nu nybyggda Lost Shtetl museum. Arkitekturen hänförande modern: som hade ett rymdskepp landat på landsbygden. Men ser man museet ovanifrån skapar byggnaden illusionen av en mycket liten shtetl, takås står vid takås.När jag går runt i novembergräset på begravningsplatsen får jag veta att museets team länge trodde att Šeduvas judar var ovanligt fattiga. Gravstenarna var ju så små! Det var tills de förstod att byborna plundrat begravningsplatsen. Det var ju fritt fram efter att byns alla judar mördats under blott två dagar i augusti 1941, och därmed inte längre kunde vårda sina hädangångna. Bara två personer har idag återlämnat stöldgodset, påkostade stenar som nu är placerade på en separat del av gravfältet. Övriga stulna stenar är svåra att finna, de judiska namnen är sedan länge bortslipade och stenarna står på den kristna kyrkogården för att hedra helt andra döda. Eller så har de blivit trappsteg och interiör i någons hem.Också Lost Shtetl Museum kan läsas som protest mot att brist är det judiska eftermälet i Šeduva. För plötsligt är begravningsplatsen omskött. Förvisso blir den judiska närvaron snarast minnet av sig självt, en illustration av sitt försvinnande men också ett insisterande på att den faktiskt funnits. Alla försök att hedra, minnas står trots allt inför samma risk: i bästa fall bli sanningens viktiga avgrund, i värsta fall lam kompensation. För vad är väl en minnesplakett vid vägrenen?Ett stumt tecken på irreparabel fasa. I skogen kommer jag att tänka på Clarice Lispector som en gång skrev att det som fortfarande skrämde henne var ”[…] att till och med den ostraffbara skräcken generöst skulle sugas tillbaka ner i den outsinliga tidens avgrund, uppslukas i de ändlösa höjdernas avgrund, i Guds djupa avgrund: försvinna i likgiltighetens famn.”Den dubbla känslan av tacksamhet för försöken och raseriet över deras givna misslyckanden infinner sig åter på Demokraternas torg, där jag igen står och begrundar de ovetande omgivande femvåningshusen. Den som går förbi här kommer inte att få veta att morgonen 28 oktober 1941 fördes alla judar i Kaunas ghetto hit, nästan 30 000 människor. Selektionen började klockan 9. Dagen därpå marscherades de 9200 barn, kvinnor och män som fått gå till vänster till Kaunas Nionde Fort, där de sköts till döds innan mörker föll. Det var det enskilt största massmordet under Förintelsen i Litauen. Vid Fortet finns museum och monument, installationer vars små klockor klagar i vinden. Men på Demokraternas torg finns bara regnet, himlens gråt. De tunga vattendropparna slår hål i de grumliga pölarna.Torget är ett lerigt, fattigt bevis på att de döda inte har en chans mot de levande. Och därmed också på att vi, som faktiskt lever, för alltid står inför den hopplösa övningen att trots det se dem. Ge dem en smula av berättelsen om en framtid som togs ifrån dem. Men hur? Hur ska minnet tränga in i samhällskroppen så att det vi kallar historia blir den sorts ”brandvarnare” Walter Benjamin önskade? Ett sätt är just att insistera på att återinstallera judisk närvaro i landskapet, som Jenny Kagans plastpåseintervention ”The Big Action”. Kagan förde det förflutna in i vår samtid via det vardagligaste: slumpen och en plastpåse utan instruktion - så att den djupa insiktens börda återigen hamnade där den hör hemma: hos individen. Kanske är det bara så kan traumats verkliga och osynliga efterverkningar kan avslöjas och synliggöras: de finns mitt ibland oss, på torget, i handen, i örat.Karin Bryggerförfattare och adjunkt i Medier, estetik och berättande

Bernt Karlsson leder en grupp som heter Älta Seniorvandrare varje vecka. De har vandrat varje torsdag sedan Covid började. Den här gången går de runt Tyresö-Flaten från Nyfors till Gammelström. De letar efter ett gammalt fornminne och fikar på ett vackert ställe på andra sidan sjön. Reporter: Ann Sandin-Lindgren.

"Det finns så många fötter, som på vår jord vandrar omkring, några går långsamt, andra är fulla med spring. Vissa är stora, mellanstora, medan andra är små, men för alla, lika viktigt, att de sin egen väg får gå. Klädda i dyra skor, i billiga skor, i trasiga skor, och så finns det dom, som inga skor har alls, några går med tunga steg, när andra dansar vals. Fötter möter fötter, i ensamhet många stegen tar, men de flesta får nog ändå vara glada åt, att de ett par fötter har." - A-M Käll     Snart åker vi på weekend med vår samarbetspartner  Clarion Collection (en del av   Strawberry hotels)! Den stora frågan.. Hur många skor ska vi packa med?? Skönt att man inte behöver tänka på mat i alla fall efter som de bjuder på både eftermiddagsfika, middag och frukost! Packa skorna och åk på en weekend du också! Med den här länken  (Klicka här) får du dessutom 20% rabatt! :)     Kontakt: hello@poddagency.com   Natti, Natti är en produktion av Poddagency

Syfilis var en skambelagd sjukdom men samtidigt så utbredd att den fick genomslag i kulturen. Anneli Jordahl reflekterar över sjukdomens betydelse och vår tilltro till vattnets läkande kraft. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.All sjukdom döda. Så löd en strof i en dikt om vattnets helande kraft vid järnkällan i kallvattenkuranstalten Augustenbad. Källvattnet ansågs magiskt, särskilt kraftfullt vid midsommarafton, sjuka människor vallfärdade dit. Kurorten låg i en prunkande dal vid rullstensåsen i sörmländska Bie, en liten by en mil norr om Katrineholm. Dit flyttade jag i början av 2000-talet och bodde granne med kurortsplatsen. Kvar som ett minne om fornstora dar stod två källöverbyggnader. Särskilt den gotiska förlänade parken en gåtfull skönhet. Det porlade från bäckar, källor och rännilar kring parken.Vid hembygdsföreningens stånd en marknadsdag i juni bläddrade jag i Allan Degermans ambitiösa skrift om kurortsläkaren Per Axel Levin verksam i Bie. En stridbar hydroterapeut känd för att under slutet av 1800-talet bota syfilitiker och alkoholister med iskalla bad. Jag läste och tittade upp mot åshöjden där en praktfull trävilla tronade. Aha, där vårdades alltså syfilissjuka. Inbäddade som mumier i blångarnslakan som doppats i sexgradigt vatten. Ironiskt nog kallas villan än i dag för Paradiset.Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet.Vandrar du i syfilisspår blir du snabbt smittad. Jag strök runt parken och försökte föreställa mig allt mänskligt lidande före penicillinet. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Per Axel Levin var inte ensam inom läkarvetenskapen att undvika, eller tona ned, den gängse behandlingen med kvicksilver, vilken många gånger var mer livshotande än sjukdomen i sig. Vatten däremot, lindrade och förhindrade.Kurorterna bjöd på nationalromantisk nordisk sommarkänsla med skira björkstammar och lusthus efter promenadstigarna. Kurortstanken var en del av friskvårdsrörelsen och nationalismens vurm för landsbygden, som ett svar på urbaniseringen vid 1800-talets mitt.På baden tvagades den friska, hälsosamma svensken fram. Det nya seklet skulle byggas med kraft. Ett sunt sinne förväntades välja bort alkohol och dekadent leverne. Nu gällde gymnastik och skogspromenader. På så vis skulle också fattigdomen stävjas.I mina anteckningsböcker växte det fram en sommar i slutet av 1800-talet. Det blev en roman om lidande, passioner och död. Sjukdomar och dödsångest ger onekligen vitalitet åt litteraturen. Hur många sjukdomsskildringar ges det ut på ett bokår? Själv hade jag stor användning av författaren Alphonse Daudets dagboksanteckningar om sjukdomens nedbrytande förlopp i slutskedet. Han badar också på kurorter vid samma tid som min roman utspelar sig. I den ofullbordade "I smärtans riken" som gavs ut efter hans död nämner han sina olycksbröder, Baudelaire, Flaubert och Heine.Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. Min roman "Augustenbad en sommar" nämns i litteraturforskaren Agneta Rahikainens "Smittans rike – om syfilis i konst, kultur och kropp", en studie som utgår från morfaderns död i sjukdomen. På Paradisets veranda sitter min fiktiva Amanda Eggerts vid fullmånenätter och skriver onda sagor. På den tiden var det socialt accepterat att män köpte sex och smittan överfördes till hustrun. Eggerts skelett vittrar i tredje stadiet.Alla reagerar individuellt på den nyckfulla sjukdomen. Förloppet kunde stanna vid det första och mycket smittsamma fasen då en plita uppstår på könet. Eller stanna vid det andra stadiet som innebär svår värk, yrsel och synrubbningar. I Rahikainens bok bockar jag av kända män som lidit av sjukdomen, som Anders Zorn och finske symbolisten Hugo Simberg som är mest känd för målningen med två småpojkar som bär på en sårad ängel. Karen Blixen är en av få kvinnor i sjukdomens hall of fame. Jag dröjer mig spänt kvar i ett för mig nytt spår. Rahikainen skriver om hur barn till syfilitiker påverkas av sin erfarenhet. Enligt Freud kunde syfilissjuka föräldrar orsaka neuroser hos barnen. Kanske har konstnären Egon Schieles typiska förvrängda avmagrade kroppar att göra med erfarenheten av syfilisdrabbade föräldrar. Fadern vägrade erkänna sjukdomen som på grund av hjärnsyfilis gled över i galenskap. Sjukdomen innebar en sträng tystnadskultur i familjer och släkter. Skam och skuldbeläggande. Namnet var onämnbart och den andre skuldbelades: Prostituerade eller utlänningar. Fransosen kallades den i Sverige, spanjoren sa man i Frankrike.I Europa spreds smittan redan på 1400-talet bland militärer och sjöfarare. Först hade den en tjusig stämpel eftersom kungar och högreståndspersoner drabbades. Enligt myten – som inte stärkts av forskning – kunde ett extatiskt tillstånd av genialitet uppstå när hjärnan angreps. Filosofen Friedrich Nietzsche brukar nämnas i den vevan. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad.Veneriska sjukdomar är fortfarande vidhäftade med skam. Var tredje svensk bär på herpesviruset vars symptom inte är helt olikt syfilis i första stadiet. Hur mycket får vi läsa om det, förutom i Johan Jönsons famösa dikt.I dag botas syfilis snabbt med penicillin, för dem som har tillgång till antibiotika, vill säga. I fattiga länder kvarstår lidandet. Vad händer om mänskligheten blir resistent mot penicillin? Det är lätt att drabbas av sjukdomsskräck. Hur ska oron stävjas?Vatten, vatten. Människans eviga tro på dess läkande kraft. När covid 19-pandemin bröt ut och smittan ökade som häftigast under vintermånaderna samlades avklädda människor på nedisade bryggor. Iklädda baddräkt och toppluva sänkte de sig i isvakar. Det blev en trend och reportagen om vinterbad fyllde medierna, isvatten påstods stärka immunförsvaret.Pandemin pågår fortfarande när jag påpälsad betraktar fotografen Sara Mac Keys bilder på vinterbadare, utställda på en brygga vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Jag såg Bie kallvattenkuranstalt framför mig när jag huttrande iakttog badarna. Kom 90-talets spavåg - och en hysterisk konsumtion av mineralvatten - mitt under en folklig rädsla för hiv-smitta? Under covidpandemin kunde ett iskallt bad få en nedstämd och uttråkad person att blixtra till i förhöjd livskänsla. Om än för en kort stund. Kanske ett substitut för inställda partyn och släktkalas.Det får vara hur hälsosamt det vill, jag avstår. Jag badar aldrig under 20 grader. Sorgligt nog är därför mina bad lätträknade under en svensk sommar. Jag drabbas av dödsångest när iskylan griper tag om mig.Anneli Jordahl, författareLitteraturDaudet, Alphonse, de Goncourt, Edmond, I smärtans riken, övers. Elisas Wraak (Alastor press).Degerman, Allan, Per Axel Levin – den sörmländske läkaren och folkbildningsmannen, Sörmländska handlingar 34.Läke Konst Ars Medica, Hagströmerbiblioteket.Rahikainen, Agneta, Smittans rike - Om syfilis i konst, kultur och kropp (Natur & Kultur).

Vandrar vägen fram, sen tricken förbi Gamla stan Helikopterplattan, gröna jackan, svarta doktor Martens Regnet faller, rinner längst nacken, Minnen o regn faller till marken. Rubriker som kläs i svart, som får dagen att förvandlas till natt.

Psalm 738 Herre du vandrar försoningens väg - PEHR FLÜHR by Sörmlandspodden med Pehr Flühr

Dagens huvudämne är ingen rolig historia, tvärtom, den är obehaglig men nödvändig att ta itu med. Södermans tålamod med omskrivningar börjar tryta. Ska vi kunna göra rätt och intet frukta så krävs det att veta vad det är vi har emot oss. Förutom det blir det lite klarspråk om överbefolkningen också, hur hållbart är det att låta jordens befolkning bara växa? Inlägget Demoner vandrar ibland oss dök först upp på Dagens Svegot.

Vi tillhör inte världen som Jesus säger i Johannes 17. Vi är inte vanliga vandrare eller luffare. Första Petrusbrevet är en underbar handbok för pilgrimer, och det börjar med följande text: "Från Petrus, Jesu Kristi apostel. Till de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien..." 1 Petrus 1:1–2 Jesus säger i Johannesevangeliet 17:16 "De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen." Ett Guds pilgrim har åtminstone fem viktiga egenskaper: 1. Har ett tydligt mål: 1 Petrus 1:8-9 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje 9 när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning. 2. Bär ett hemligt budskap 1 Petrus 1:10-12 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet – ett budskap som änglar längtar att få blicka in i. 3. Vandrar i en ständig helgelse 1 Petrus 1:13-16 13 Spänn därför bältet om livet, var vakna och hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig. 14 Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. 15 Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör. 16 Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är helig. 4. Har en tydlig väg 1 Petrusbrevet 2:21-25 21 Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. 22 Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. 23 När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare. 5. Står emot djävulen 1 Peter 5:8-11 8 Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 9 Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. 10 Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. 11 Hans är makten i evighet. Amen.

Hasse Persson: In the bible we see a people that are continually taking steps in their spiritual journey with the goal of reaching new depths in knowing God. This sermon will enhance your walk with God.  

Livet är en vandring inåt och utåt jag förstår allt mer av sammanhang och blir en medvandrare. Emmausvandrarna i bibeln har alltid fascinerat Marie Demker. Lukasevangeliet berättelse om de två lärjungarna som på annandag påsk vandrar mot byn  Emmaus när den återuppståndne Jesus kommer och slår följe med dom. De känner inte igen honom förrän senare. Och denna främling börjar med att säga: tänk så lite ni förstår. Påsken är ett memento, det är en omvändelsepunkt, den sanna vandringen påbörjas nu, vandringen tillsammans med den uppståndne Jesus. Livet med Jesus kan inte vara stillastående, det är en vandring var yttersta syfte är att befria och frälsa hela världen. Nu följer våra lärjungar inte Jesus och hoppas på mirakel, nu vandrar de själva med Jesus vid sin sida och styrkta av sammanhanget. Marie Demker är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och aktiv i Equmeniakyrkan.Text Lukas 24:13-16, 2831Musik Gymnopedie nr 2 av Eric SatieProducent Neta Norrmo ljudmix Frida Claesson Johansson för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

 Jörgen  hör björnen lufsa utanför tältet. Plötsligt river den upp tältduken och tittar in. Jörgen är fast i sin sovsäck ½ m från björnen och pratat lugnande till den. I avsnittet får du veta hur det gick.  Många inom ultralight backpacking är nördar med extremt prylintresse som prio 1. Jörgen är måttfull och har djupa kunskaper som bygger på massiv erfarenhet. För honom är det centrala att vara ute och uppleva fantastisk natur i stora vildmarker. Att fjällvandra med 25 kg i ryggsäcken är en plåga. Att vandra med 10 -15 kg är fantastiskt. Det är samma sak med livet i övrigt. Lightweight backpackning i livet blir minimalism när det gäller många prylar och åtaganden. För att kunna maxa upplevelser och utöva dina intressen mer. För att skapa ett rikare liv .  Du får  höra om Ray Jardin som är den som startade lätt packnings revolutionen. Vi talar också om Andrew Skurka som gjort extrema prestationer mär det gäller långvandring i stora vildmarker. Jörgen har skrivit flera böcker. ”Vandra fjäderlätt: för njutbara turer” är mycket bra. En guidebok om Gröna bandet kommer mycket snart ut. Jag skulle gärna vilja läsa boken ”Lev fjäderlätt: för ett njutbart härligt liv”. Men ingen har skrivit den än. Mer om Jörgen Johansson finns på www.fjaderlatt.se . www.mentalkravmaga.se Enjoy 

Syfilis var en skambelagd sjukdom men samtidigt så utbredd att den fick genomslag i kulturen. Anneli Jordahl reflekterar över sjukdomens betydelse och vår tilltro till vattnets läkande kraft. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.All sjukdom döda. Så löd en strof i en dikt om vattnets helande kraft vid järnkällan i kallvattenkuranstalten Augustenbad. Källvattnet ansågs magiskt, särskilt kraftfullt vid midsommarafton, sjuka människor vallfärdade dit. Kurorten låg i en prunkande dal vid rullstensåsen i sörmländska Bie, en liten by en mil norr om Katrineholm. Dit flyttade jag i början av 2000-talet och bodde granne med kurortsplatsen. Kvar som ett minne om fornstora dar stod två källöverbyggnader. Särskilt den gotiska förlänade parken en gåtfull skönhet. Det porlade från bäckar, källor och rännilar kring parken.Vid hembygdsföreningens stånd en marknadsdag i juni bläddrade jag i Allan Degermans ambitiösa skrift om kurortsläkaren Per Axel Levin verksam i Bie. En stridbar hydroterapeut känd för att under slutet av 1800-talet bota syfilitiker och alkoholister med iskalla bad. Jag läste och tittade upp mot åshöjden där en praktfull trävilla tronade. Aha, där vårdades alltså syfilissjuka. Inbäddade som mumier i blångarnslakan som doppats i sexgradigt vatten. Ironiskt nog kallas villan än i dag för Paradiset.Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet.Vandrar du i syfilisspår blir du snabbt smittad. Jag strök runt parken och försökte föreställa mig allt mänskligt lidande före penicillinet. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Per Axel Levin var inte ensam inom läkarvetenskapen att undvika, eller tona ned, den gängse behandlingen med kvicksilver, vilken många gånger var mer livshotande än sjukdomen i sig. Vatten däremot, lindrade och förhindrade.Kurorterna bjöd på nationalromantisk nordisk sommarkänsla med skira björkstammar och lusthus efter promenadstigarna. Kurortstanken var en del av friskvårdsrörelsen och nationalismens vurm för landsbygden, som ett svar på urbaniseringen vid 1800-talets mitt.På baden tvagades den friska, hälsosamma svensken fram. Det nya seklet skulle byggas med kraft. Ett sunt sinne förväntades välja bort alkohol och dekadent leverne. Nu gällde gymnastik och skogspromenader. På så vis skulle också fattigdomen stävjas.I mina anteckningsböcker växte det fram en sommar i slutet av 1800-talet. Det blev en roman om lidande, passioner och död. Sjukdomar och dödsångest ger onekligen vitalitet åt litteraturen. Hur många sjukdomsskildringar ges det ut på ett bokår? Själv hade jag stor användning av författaren Alphonse Daudets dagboksanteckningar om sjukdomens nedbrytande förlopp i slutskedet. Han badar också på kurorter vid samma tid som min roman utspelar sig.  I den ofullbordade "I smärtans riken" som gavs ut efter hans död nämner han sina olycksbröder, Baudelaire, Flaubert och Heine.Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. Min roman "Augustenbad en sommar" nämns i litteraturforskaren Agneta Rahikainens "Smittans rike om syfilis i konst, kultur och kropp", en studie som utgår från morfaderns död i sjukdomen. På Paradisets veranda sitter min fiktiva Amanda Eggerts vid fullmånenätter och skriver onda sagor. På den tiden var det socialt accepterat att män köpte sex och smittan överfördes till hustrun. Eggerts skelett vittrar i tredje stadiet.Alla reagerar individuellt på den nyckfulla sjukdomen. Förloppet kunde stanna vid det första och mycket smittsamma fasen då en plita uppstår på könet. Eller stanna vid det andra stadiet som innebär svår värk, yrsel och synrubbningar. I Rahikainens bok bockar jag av kända män som lidit av sjukdomen, som Anders Zorn och finske symbolisten Hugo Simberg som är mest känd för målningen med två småpojkar som bär på en sårad ängel. Karen Blixen är en av få kvinnor i sjukdomens hall of fame. Jag dröjer mig spänt kvar i ett för mig nytt spår. Rahikainen skriver om hur barn till syfilitiker påverkas av sin erfarenhet. Enligt Freud kunde syfilissjuka föräldrar orsaka neuroser hos barnen. Kanske har konstnären Egon Schieles typiska förvrängda avmagrade kroppar att göra med erfarenheten av syfilisdrabbade föräldrar. Fadern vägrade erkänna sjukdomen som på grund av hjärnsyfilis gled över i galenskap. Sjukdomen innebar en sträng tystnadskultur i familjer och släkter. Skam och skuldbeläggande. Namnet var onämnbart och den andre skuldbelades: Prostituerade eller utlänningar. Fransosen kallades den i Sverige, spanjoren sa man i Frankrike.I Europa spreds smittan redan på 1400-talet bland militärer och sjöfarare. Först hade den en tjusig stämpel eftersom kungar och högreståndspersoner drabbades. Enligt myten som inte stärkts av forskning kunde ett extatiskt tillstånd av genialitet uppstå när hjärnan angreps. Filosofen Friedrich Nietzsche brukar nämnas i den vevan. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad.Veneriska sjukdomar är fortfarande vidhäftade med skam. Var tredje svensk bär på herpesviruset vars symptom inte är helt olikt syfilis i första stadiet. Hur mycket får vi läsa om det, förutom i Johan Jönsons famösa dikt.I dag botas syfilis snabbt med penicillin, för dem som har tillgång till antibiotika, vill säga. I fattiga länder kvarstår lidandet. Vad händer om mänskligheten blir resistent mot penicillin? Det är lätt att drabbas av sjukdomsskräck. Hur ska oron stävjas?Vatten, vatten. Människans eviga tro på dess läkande kraft. När covid 19-pandemin bröt ut och smittan ökade som häftigast under vintermånaderna samlades avklädda människor på nedisade bryggor. Iklädda baddräkt och toppluva sänkte de sig i isvakar. Det blev en trend och reportagen om vinterbad fyllde medierna, isvatten påstods stärka immunförsvaret.Pandemin pågår fortfarande när jag påpälsad betraktar fotografen Sara Mac Keys bilder på vinterbadare, utställda på en brygga vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Jag såg Bie kallvattenkuranstalt framför mig när jag huttrande iakttog badarna. Kom 90-talets spavåg - och en hysterisk konsumtion av mineralvatten - mitt under en folklig rädsla för hiv-smitta? Under covidpandemin kunde ett iskallt bad få en nedstämd och uttråkad person att blixtra till i förhöjd livskänsla. Om än för en kort stund. Kanske ett substitut för inställda partyn och släktkalas.Det får vara hur hälsosamt det vill, jag avstår. Jag badar aldrig under 20 grader. Sorgligt nog är därför mina bad lätträknade under en svensk sommar. Jag drabbas av dödsångest när iskylan griper tag om mig.Anneli Jordahl, författareLitteraturDaudet, Alphonse, de Goncourt, Edmond, I smärtans riken, övers. Elisas Wraak (Alastor press).Degerman, Allan, Per Axel Levin den sörmländske läkaren och folkbildningsmannen, Sörmländska handlingar 34.Läke Konst Ars Medica, Hagströmerbiblioteket.Rahikainen, Agneta, Smittans rike - Om syfilis i konst, kultur och kropp (Natur & Kultur).

2022.01.30 Jacob Orlenius - Frihet i Kristus: Hur vandrar jag i frihet? by Linneakyrkan

Dikt: ur "Näckrosön" Första rad: Vandrar lycklig här DIKTSAMLING: Naturbarn (2017)MUSIK  Antonio Vivaldi: Largo ur Violinsonat A-durEXEKUTÖR La serenissima

Som alla veneriska sjukdomar var Syfilis belagd med skam - men samtidigt så utbredd att den fick stort genomslag i kulturen. Författaren Anneli Jordahl reflekterar över sjukdomens betydelser och vår tidlösa tilltro till vattnets läkande kraft. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. All sjukdom döda. Så löd en strof i en dikt om vattnets helande kraft vid järnkällan i kallvattenkuranstalten Augustenbad. Källvattnet ansågs magiskt, särskilt kraftfullt vid midsommarafton, sjuka människor vallfärdade dit. Kurorten låg i en prunkande dal vid rullstensåsen i sörmländska Bie, en liten by en mil norr om Katrineholm. Dit flyttade jag i början av 2000-talet och bodde granne med kurortsplatsen. Kvar som ett minne om fornstora dar stod två källöverbyggnader. Särskilt den gotiska förlänade parken en gåtfull skönhet. Det porlade från bäckar, källor och rännilar kring parken. Vid hembygdsföreningens stånd en marknadsdag i juni bläddrade jag i Allan Degermans ambitiösa skrift om kurortsläkaren Per Axel Levin verksam i Bie. En stridbar hydroterapeut känd för att under slutet av 1800-talet bota syfilitiker och alkoholister med iskalla bad. Jag läste och tittade upp mot åshöjden där en praktfull trävilla tronade. Aha, där vårdades alltså syfilissjuka. Inbäddade som mumier i blångarnslakan som doppats i sexgradigt vatten. Ironiskt nog kallas villan än i dag för Paradiset. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Vandrar du i syfilisspår blir du snabbt smittad. Jag strök runt parken och försökte föreställa mig allt mänskligt lidande före penicillinet. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Per Axel Levin var inte ensam inom läkarvetenskapen att undvika, eller tona ned, den gängse behandlingen med kvicksilver, vilken många gånger var mer livshotande än sjukdomen i sig. Vatten däremot, lindrade och förhindrade. Kurorterna bjöd på nationalromantisk nordisk sommarkänsla med skira björkstammar och lusthus efter promenadstigarna. Kurortstanken var en del av friskvårdsrörelsen och nationalismens vurm för landsbygden, som ett svar på urbaniseringen vid 1800-talets mitt. På baden tvagades den friska, hälsosamma svensken fram. Det nya seklet skulle byggas med kraft. Ett sunt sinne förväntades välja bort alkohol och dekadent leverne. Nu gällde gymnastik och skogspromenader. På så vis skulle också fattigdomen stävjas. Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. I mina anteckningsböcker växte det fram en sommar i slutet av 1800-talet. Det blev en roman om lidande, passioner och död. Sjukdomar och dödsångest ger onekligen vitalitet åt litteraturen. Hur många sjukdomsskildringar ges det ut på ett bokår? Själv hade jag stor användning av författaren Alphonse Daudets dagboksanteckningar om sjukdomens nedbrytande förlopp i slutskedet. Han badar också på kurorter vid samma tid som min roman utspelar sig.  I den ofullbordade "I smärtans riken" som gavs ut efter hans död nämner han sina olycksbröder, Baudelaire, Flaubert och Heine. Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. Min roman "Augustenbad en sommar" nämns i litteraturforskaren Agneta Rahikainens "Smittans rike om syfilis i konst, kultur och kropp", en studie som utgår från morfaderns död i sjukdomen. På Paradisets veranda sitter min fiktiva Amanda Eggerts vid fullmånenätter och skriver onda sagor. På den tiden var det socialt accepterat att män köpte sex och smittan överfördes till hustrun. Eggerts skelett vittrar i tredje stadiet. Alla reagerar individuellt på den nyckfulla sjukdomen. Förloppet kunde stanna vid det första och mycket smittsamma fasen då en plita uppstår på könet. Eller stanna vid det andra stadiet som innebär svår värk, yrsel och synrubbningar. I Rahikainens bok bockar jag av kända män som lidit av sjukdomen, som Anders Zorn och finske symbolisten Hugo Simberg som är mest känd för målningen med två småpojkar som bär på en sårad ängel. Karen Blixen är en av få kvinnor i sjukdomens hall of fame. Hon smittades av sin man Bror Blixen och medan hon blev svårt sjuk och märkt för livet fortsatte han med lejonjakter och kvinnoaffärer. Jag dröjer mig spänt kvar i ett för mig nytt spår. Rahikainen skriver om hur barn till syfilitiker påverkas av sin erfarenhet. Enligt Freud kunde syfilissjuka föräldrar orsaka neuroser hos barnen. Kanske har konstnären Egon Schieles typiska förvrängda avmagrade kroppar att göra med erfarenheten av syfilisdrabbade föräldrar. Fadern vägrade erkänna sjukdomen som på grund av hjärnsyfilis gled över i galenskap. Sjukdomen innebar en sträng tystnadskultur i familjer och släkter. Skam och skuldbeläggande. Namnet var onämnbart och den andre skuldbelades: Prostituerade eller utlänningar. Fransosen kallades den i Sverige, spanjoren sa man i Frankrike. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad. I Europa spreds smittan redan på 1400-talet bland militärer och sjöfarare. Först hade den en tjusig stämpel eftersom kungar och högreståndspersoner drabbades. Enligt myten som inte stärkts av forskning kunde ett extatiskt tillstånd av genialitet uppstå när hjärnan angreps. Filosofen Friedrich Nietzsche brukar nämnas i den vevan. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad. Veneriska sjukdomar är fortfarande vidhäftade med skam. Var tredje svensk bär på herpesviruset vars symptom inte är helt olikt syfilis i första stadiet. Hur mycket får vi läsa om det, förutom i Johan Jönsons famösa dikt. I dag botas syfilis snabbt med penicillin, för dem som har tillgång till antibiotika, vill säga. I fattiga länder kvarstår lidandet. Vad händer om mänskligheten blir resistent mot penicillin? Det är lätt att drabbas av sjukdomsskräck. Hur ska oron stävjas? Vatten, vatten. Människans eviga tro på dess läkande kraft. När covid 19-pandemin bröt ut och smittan ökade som häftigast under vintermånaderna samlades avklädda människor på nedisade bryggor. Iklädda baddräkt och toppluva sänkte de sig i isvakar. Det blev en trend och reportagen om vinterbad fyllde medierna, isvatten påstods stärka immunförsvaret. Pandemin pågår fortfarande när jag påpälsad betraktar fotografen Sara Mac Keys bilder på vinterbadare, utställda på en brygga vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Jag såg Bie kallvattenkuranstalt framför mig när jag huttrande iakttog badarna. Kom 90-talets spavåg - och en hysterisk konsumtion av mineralvatten - mitt under en folklig rädsla för hiv-smitta? Under covidpandemin kunde ett iskallt bad få en nedstämd och uttråkad person att blixtra till i förhöjd livskänsla. Om än för en kort stund. Kanske ett substitut för inställda partyn och släktkalas. Det får vara hur hälsosamt det vill, jag avstår. Jag badar aldrig under 20 grader. Sorgligt nog är därför mina bad lätträknade under en svensk sommar. Jag drabbas av dödsångest när iskylan griper tag om mig. Anneli Jordahl Litteratur Daudet, Alphonse, de Goncourt, Edmond, I smärtans riken, övers. Elisas Wraak (Alastor press). Degerman, Allan, Per Axel Levin den sörmländske läkaren och folkbildningsmannen, Sörmländska handlingar 34. Läke Konst Ars Medica, Hagströmerbiblioteket. Rahikainen, Agneta, Smittans rike - Om syfilis i konst, kultur och kropp (Natur & Kultur).

Avsnitt 106: Har vi verkligen något ytterligare att säga om Linda Skugges recension av Kristina Sandbergs bok En ensam plats? Troligen inte. Men vi kan ändå inte låta bli… Har ni någon gång läst en presentation av ett företag som ska börintroduceras? Journalisten har men är ändå lite tagen av det prospekt som Bokusgruppen presenterar. … Continue reading Vi närmar oss, sist av alla, recensionen som ”alla” pratar om, samtalar med Bokusgruppens vd Maria Edsman inför börsnoteringen och vandrar vidare bland förläggarens förlagsminnen. →

Hur och att du vandrar genom elden är viktigast

2020.03.29 Hillsong Sweden

Fader Mikael predikar om yttersta domen. I dagens evangelietext berättas att Herren skiljer de rättfärdiga från de orättfärdiga (Matt 25:31-46). Redan nu dömer vi oss själva genom de livsval vi gör. Vandrar vi på dödens eller livets väg? Idag får vi stanna upp och reflektera över våra livsval och på allvar fråga oss vart hän det barkar.

Avsnitt 71: Årets Bokbranschdag var den bästa hittills enligt journalisten som ändå hittar en del att kritisera. I nästa stund blir vi, helt korrekt, själva hårt kritiserade. Så hittar vi ett citat som vi spikar upp på väggen, ett avslöjande som för alltid slår fast det vi länge sagt om Sveavägens syn på andra förlags … Continue reading Vi rapporterar från Bokbranschdagen, funderar över en stelbent ryggmärgsreflex, blir kraftigt tillrättavisade av en författare och vandrar till Canossa längs Karlavägen i Stockholm. Helt i onödan skulle det visa sig. →

Söndag 22 december 2019

I det här avsnittet gästas vi av Sveriges kanske enda professionella drömmare, Staffan Taylor. Men vad gör egentligen en professionell drömmare och vad hände när Staffan blev inbjuden till den uppmärksammade youtubesuccén ”Yes theory”? Lyssna på veckans avsnitt av Med målet i sikte!

EIDSBORG: Gjennom 10 år har Lill Susan Rognli Vale jobba som prosjektleiar for VandreTelemark for å skape bulyst og turglede i Telemark! – Eg er ikkje Cecilie Skog, men trives utruleg godt på tur! I VandreTelemark har me samla dei beste turopplevingane rundt om i fylket - turstiar som er skilta, merka og gradert i fargar etter kor krevjande turen er, seier Lill. Gode turstiar kjem både fastbuande, gjester og turistar til gode! Bli med den sprudlande prosjektleiaren på tur til Brynesteinsbrotet i Eidsborg og få tips også om andre herlege turar rundt om i Telemark! Vert: Styrk Fjærtoft

Pilgrimsgudstjänst med texter av Hans-Erik Lindström och musik av Linda Sandström. Från Slottskapellet i Jönköping. Pilgrimens sju nyckelord står i centrum i denna musikgudstjänst. De är nedtecknade och läses av prästen och författaren Hans-Erik Lindström. Varje nyckelord kommenteras även i nyskriven musik av Linda Sandström, kantor i Dalvikskyrkan i Jönköping. Du kan lyssna på eller ladda ner Hans-Erik Lindströms texter separat. Gudstjänsten är en återutsändning från 2018. Den här gudstjänsten har som tema Pilgrimens sju nyckelord. De är framtagna ur en månadslång vandring jag gjorde för tjugo år sedan i Östgötabygd. Jag tränade då upp mina sinnen för att se vad blommorna hade att berätta, höra fåglarnas sång, kände vad vinden kunde lära mig, hur sommarhagen doftade och vad smaken av ett färskt äpple betydde. Den vandringen som jag delade med några vänner kom att betyda mycket för mig som både pilgrim och människa. Orden som kom till mig efter vandringen, används idag som en tolkningsnyckel för den nutida pilgrimsrörelsens tro och liv i hela Skandinavien. De är ett slags längtansord och därmed också saknadsord i det höghastighetssamhälle som är vårt. Hans-Erik Lindström Pilgrimens sju nyckelord är: Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet, Delande. Ordet Fetblad bildar begynnelsebokstäverna på pilgrimens sju nyckelord. Det gör det lite lättare att minnas dem. En av de mer kända fetbladsväxterna är kärleksörten. Den växer på öppen och torr mark som hällmarker, torrbackar, strandvallar och vägkanter. Kärleksörten är mycket tålig och behöver inte mycket vatten. Den blommar till sent om hösten och är också en uppskattad växt i många trädgårdar. Den är enkel, robust och vacker. Blomman kan sägas vara en symbol för pilgrimsrörelsen. Hans-Erik Lindström Medverkande Hans-Erik Lindström, pilgrimspräst och författare Ann Aldén, kyrkoherde Dalvikskyrkans kör under ledning av kantor Linda Sandström Bymarkskyrkans kör under ledning av kantor Christina Peterson Karin Stridh, solist Patrik Kilhammar, solist Frida Berggren, solist Matilda Björnsdotter och Sanna Bobacken, solister Linda Sandström, flöjt och piano Ulrika Holm, cello och flygelhorn Ingemar Lundback, kontrabas Ulrika Martinsson och Christina Petersson, piano Musik Preludium - Linda Sandström Tillit - Linda Sandström                                              Våga tro och våga hoppas - Marianne Bokblad/ Linda Sandström Lär mig lyssna - Marianne Bokblad/ Linda Sandström Slut dina ögon - Linda Sandström Innesluten - Linda Sandström Var stilla - Linda Sandström Vem vandrar vid min sida - Linda Sandström Ett bröd i handen - Katarina Stolt Simfors/Linda Sandström Psalm 730 Må din väg gå dig till mötes - Per Harling/Trad irsländsk Vi är ett med allt som lever - Marianne Bokblad/Linda Sandström Ett bröd i handen - Linda Sandström Producent Marianne Greip Tekniker Magnus Larsson och Magnus Walfridsson Sveriges Radio Kronoberg liv@sverigesradio.se

Filip tar på sig Barbara Walters-hatten och leder Micke och Robin längs med memory lane. Vi får lyssna på en bit ur det absolut första avsnittet (om anatomiskt korrekta Ken-dockor), och en bit ur det femtionde (om äldreboende). Även veckans fag eller gag är en throwback, så spänn fast dig så åker vi längs med minnesavenyn. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mötet i söndags växte fram med en uppenbarelse som gör att du får hela predikan. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mötet i söndags växte fram med en uppenbarelse som gör att du får hela predikan.

Är det så med det vi inte kan se eller ta på - att det tillhör fantasins värld? Det frågar Sune Eriksson, pensionerad präst i Dals Långed i Dalsland. Han berättar om en dramatisk incident när han blev kallad till en stuga inne i skogen sent en höstkväll. En man med vapenskåpet öppnat hotade honom. Men mitt i allt det ruskiga kände sig Sune ändå lugn. - Det var som om det fanns någon vid min sida.... Vi hör The Real Group med "Annas song".

Ett lusthus ute på Djurgården i Stockholm var mötesplatsen för Spanarnas sista sammanträde vårsäsongen 2010. Per Naroskin: Enheten är OK! Håll dig lugn. Jessika Gedin: Dikten och vetenskapen vandrar hand i hand. Jonas Hallberg: Kronprinsessan Ulrika vigs i juni 2040. Programmet gör nu ett sommaruppehåll och återkommer fredagen den 27:e augusti. Spanarnas önskar alla sina lyssnare en solig sommar!

Elisabeth Wiklander delar om hur Gud är med oss i alla livets omständigheter, även när vi vandrar genom dödskuggans dal.