Podcasts about biblioteken

Anna Blennow beskriver sitt sökande efter biblioteket som har tillhört den man som tros ligga bakom 1600-talspseudonymen Skogekär Bergbo. Och funderar över bokryggarnas mystiska verkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Klockan på väggen tickade. Sekund för sekund blev synlig, oändligt lång, som om sekundvisaren tvekade för varje slag. Tiden i den predigitala eran kunde vara så totalt tom, det ensamma rummet, möblerna som stod stilla på sina platser. Den enda vägen ut ur tiden var via bokstäverna. Böckernas ryggar i bokhyllan var som brev från en framtid, ett liv som kanske skulle komma att bli mitt eget när jag blev vuxen. ”Ekelöfs nej”. ”Brott och straff”. ”Rutiga kokboken”. Jag läste titlarna om och om igen, så att orden förlorade sin betydelse och blev besvärjelser som skulle hjälpa mig genom den tomma tiden.När jag långt senare kom att öppna böckerna vars ryggar var så välbekanta blev jag ofta besviken. Innehållet kunde inte mäta sig med de drömmar som de kortfattade titlarna hade skapat i mig. Det var alltså inte där livet fanns. Kanske var det i stället ensamheten som bodde i bokbanden, sökandet efter betryggande svar och fasta strukturer.”Siste quisquis ante portam es. Stanna, vem än du är, framför porten. Knacka inte på dörren och ge inte ett ljud ifrån dig. Den här platsen är helig. Detta är de gudomliga och mänskliga vetenskapernas helgedom. Här är de dödas rådsförsamling och dyrkan. Härifrån må alla arbetets mödor, allt larm och de som är okunniga om litteratur vika hädan. Stör inte ägarens ensamhet och frid.”Så stod det skrivet på latin ovanför dörren till ett av författaren Schering Rosenhane den äldres bibliotek. Länge visste man inte mer om hans boksamling än att den funnits. I en lista över de inventarier den noggranne Rosenhane förvarat på sitt kontor förtecknades boklistor från alla hans gods: Torp och Tistad i Södermanland, Säby i Järfälla, det Rosenhaneska palatset på Riddarholmen, och hans ståthållarvåning på slottet Tre Kronor. Men listorna själva är inte bevarade, och boksamlingen skingrad. Det var i samband med mitt forskningsprojekt om Rosenhane som den troliga författaren bakom diktarpseudonymen Skogekär Bergbo som jag påbörjade jakten på hans böcker.Schering Rosenhane var ämbetsman under drottning Kristinas regering på 1600-talet, ofta på statliga uppdrag utomlands. Men var han än befann sig var han på jakt efter böcker. I Paris fick han som ung student utan pengar låna till sig den läsning han längtade efter. När han sändes till de Westfaliska fredsförhandlingarna köpte han redan på väg dit, visar räkenskaperna, en hög med böcker – och en luta, för att kunna spela och dikta på lediga stunder. I Münster bodde han hos den beryktade boksamlaren Bernhard Rottendorff, vars ”sköna bibliotek” han fick begagna. Ur den svenska stormaktstidens krigsbyten belönades han för sitt fredsmäkleri med mängder av böcker. Till sonen Johan, på studieresa i Holland, sände han inköpslistor på vackra objekt till biblioteken: glober, kopparstick, kartor.Johan Rosenhane älskade också böcker. Och det var i hans bibliotekskatalog som jag hittade den: en boklista skriven med Scherings hand, om totalt nästan 600 volymer. Här var det: Schering Rosenhanes bibliotek. Men inte hela. Ett bibliotek värdigt en boksamlare rymde vid den här tiden tusentals böcker. Johan hade ärvt godset Tistad efter faderns död, och troligen var det böckerna i det biblioteket som fanns i listan.Men det var en kryptisk förteckning: oftast bara en förkortad titel och författarens efternamn. Inga tryckorter och årtal. ”Cicero, två band”. ”Apuleius verk”. Om jag ville spåra just de här böckerna skulle det bli svårt. Men det fanns, visade det sig, en lösning. Efter Johans död såldes snart biblioteket på Tistad. Det gamla huset skulle rivas, bibliotekssalen försvann, och böckerna såldes till ett kansliråd vid namn Eckleff. Men han hade det svårt ekonomiskt och lät sälja alltihop igen. Auktionskatalogen finns kvar, och där kunde jag para ihop verk efter verk med exemplaren i boklistan. Och så kunde jag ge mig ut till de samlingar och bibliotek dit många av böckerna vandrat på olika vägar. Att jag hittat rätt exemplar kunde jag se från Eckleffs ex libris; ibland fanns Johan Rosenhanes signatur i boken, ibland initialerna S.R. – Schering Rosenhane. Och på böckernas ryggar i vita pergamentband hade Schering med egen hand tecknat titel och författare i brunt bläck.Böckerna skulle innehålla fler indicier till lösningen på gåtan om Skogekär Bergbo, men det mest omvälvande för mig var inte innehållet, utan att hålla böckerna i mina händer. Känslan var långt starkare än när jag undersökt hans brev och manuskript. Det förvånade mig först, men så förstod jag: När jag bläddrar i böckerna och läser en rad här och där gör jag precis samma sak som han själv gjorde. Hans händer har vänt de här bladen precis som mina gör nu, och precis som jag har han sökt kunskap mellan de här pärmarna. I böckerna möts våra världar och är precis desamma.Böcker är inte bara objekt i sig. De bär på ytterligare fysiska spår bortom sig själva: tummade smutsiga sidor, spår av kyssar på en illuminerad helgonbild i en medeltida codex, utflutet bläck där någon strukit under eller antecknat. Böckernas historia är bibliotekens historia, men också materialens: papyrus, pergament, papper.De stora biblioteken, skriver Irene Vallejo i ”Papyrus – om bokens födelse i den antika världen”, utsattes lättare för plundring och bränder. De antika verk vi läser idag skyddades i perifera och obetydliga samlingar där de klarade sig från förödelse. Biblioteken har genom historien utgjort skyddsrum både för böcker och läsare. ”Stör inte ägarens ensamhet och frid”, stod det i biblioteket på Tistad. Begreppet, otium et solitudo, är lånat från Petrarca, som i sin tur fått det från antiken: Cicero skriver om författaren och statsmannen Cato den äldre att han aldrig var ”mindre sysslolös än när han var ledig, och aldrig mindre ensam än när han var för sig själv”. I biblioteken kunde Cicero, Petrarca och Schering Rosenhane tala med det som var förgånget och försvunnet. Och jag kan stå intill och lyssna.Bredvid universitetet där jag arbetar ligger biblioteket. När jag kommer upp för backen brukar jag alltid välja biblioteksentrén, förbunden med universitetet genom en inglasad passage, för att få en fläkt av den trygghet som strömmar ut från bokhyllor, läsplatser och bokmagasin insprängda i berggrunden. Det som präglar det tryckta ordet i motsats till digitala publikationer, skriver Lothar Müller i sin studie ”Vit magi – papperets epok”, är inte bara böckernas tredimensionella form och materialitet, utan också det fastslagna, oföränderliga. En bok kan till skillnad från en e-bok inte formateras om eller uppdateras. Det förgångna går inte att förändra, men inte heller att förlora, viskar böckernas ryggar, och det fyller mig med trygghet. Den torra doften av papper, den lite syrliga lukten av bokband, otium et solitudo. Tiden står stilla, men inte i väntan och ensamhet, utan närvaro.Anna Blennowlatinforskare och poetLitteratur Irene Vallejo: Papyrus – om bokens födelse i den antika världen. Översättare: Annakarin Thorburn. Albert Bonniers förlag, 2023.Lothar Müller: Vit magi: papperets epok. Översättare: Tommy Andersson. Glänta Produktion 2023.Kathryn M. Rudy, ”Touching parchment: how medieval users rubbed, handled, and kissed their manuscripts”, OpenBook Publishers 2023, Open access https://www.openbookpublishers.com/books/10.11647/OBP.0337Anna Blennow, ”Schering Rosenhanes kärleksvisa. En herdes väg från Seine till Sverige”, Tidskrift för litteraturvetenskap 1/2024, Open access https://publicera.kb.se/tfl/issue/view/1798

Alla, förstås. Men upplever alla det så? Och varför är tillgången till låneböcker så viktig i ett hållbart demokratiskt samhälle? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ROMANPRISET: LYSSNARJURYN OM ”TOMT BO” AV SOFIA STENSTRÖMLyssnarjuryn som ska utse Sveriges Radios Romanpris 2024 består i år av Maria Fabriani, Sonny Kjellander, Lena Kronberg, Linnea Ekström och Christer Gustafsson. De har läst de fyra nominerade böckerna, och i dag får vi smyga in i deras överläggningar och höra dem diskutera ”Tomt bo” av Sofia Stenström. En roman som tycks väcka starka känslor. Men vilken bok som vinner, det får vi reda på i fredagens P1 Kultur. SAMTAL: NICOLAS LUNABBA OCH NIOOSHA SHAMS OM VIKTEN AV TILLGÅNG TILL BIBLIOTEKVi pratar vidare om bibliotekets roll i ett demokratiskt samhälle. I stadsdelen Nydala i Malmö fanns det inget bibliotek - tills några bestämde sig för att skapa ett själva. Varför är tillgången till låneböcker så viktig för ett socialt hållbart samhälle? Författaren och ungdomsledaren Nicolas Lunabba och Nioosha Shams, författare och läsambassadör, gästar P1 Kultur. LIVE: MED BOKBUSSEN I GÄLLIVAREEtt sätt att tillgängliggöra bibliotek och litteratur för fler är bokbussar. I Gällivare kommun i Norrbotten besöker den små orter som har långt till närmaste bibliotek. Vår reporter Helene Alm följer med bussen för att ta reda på vad den har för betydelse för låntagarna. INTERVJU: MELODY FARSHIN OM SITT STARKASTE BIBLIOTEKSMINNEBibliotek är platser där minnen skapas och hela veckan samlar vi på sådana. I dag berättar komikern och författaren Melody Farshin om hur biblioteket först var en viktig plats, men som sedan vände henne bort från läsningen under många år.Programledare: Eskil Krogh LarssonProducent: Felicia Frithiof

Vi omges av text hela tiden, även när vi inte tänker på det. Så kanske är inte problemet att vi läser vi för lite utan att vi behöver ro för att läsa ordentligt, funderar Torbjörn Elensky. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad den 13 april 2021.Redan som liten var jag en närmast tvångsmässig läsare. Jag plöjde mjölkpaketens baksidor och Kalle Anka medan jag åt mackor efter skolan, med samma glupande aptit som äventyrsböcker innan jag somnade in på kvällen. Snart började jag med ryska klassiker och gick via Jules Vernes till Balzac och Flaubert. Utan minsta känsla för nivåskillnader mellan den stora litteraturens mästerverk och Tvillingdeckarna, Bill och Biggles. Den där vanan har aldrig lämnat mig, men den har förvandlats till en hälsofara.I dag invaderar texter alla delar av livet. Överallt information, underhållning, förströelse utan slut. Även under det som bara vara verkar vara bild, ljud och spel ligger texterna där. Överallt. Vi kommunicerar med korta texter, halvvägs mellan prat och skrift. Vi läser och lyssnar på texter nästan alla dygnets vakna timmar. Och det är inte bara utbrändheten som hägrar, när informationsströmmen knappt ens växlar i intensitet, utan ständigt forsar fram i så många medier, appar och kanaler. Risken är att man blir manipulerad om man motståndslöst låter sig dras med i flödet. Och vem klarar att bjuda motstånd hela tiden? Texterna skrivs med avsikter och algoritmerna tenderar att ge mig det som ligger i linje med det jag tidigare läst, även om jag aktivt försöker motverka deras insnävning av min utblick i världen.Hösten 1956 kontaktade den amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower författaren William Faulkner och frågade om inte han ville leda en kommitté för internationellt litterärt utbyte. Det handlade om att göra världen bättre och öka förståelsen mellan Öst och Väst genom att få fler att läsa amerikansk skönlitteratur. Faulkner var knappast någon framstående organisatör, men han tackade ja. Men nästan alla kolleger han bad att medverka svarade avvisande, en del var oförskämda, andra närmast förorättade över att de förväntades gå regeringens ärenden. Att en amerikansk författare står fri från alla myndigheter och organisationer är det bästa argument världen behöver för den amerikanska litteraturens egenvärde, ansåg de.I februari 1957 skulle Faulkner presentera sitt arbete för regeringen. Natten före presentationen satte han i sig en hel flaska Jack Daniel's. Hans enda förslag inför kommittén var: Vi borde tillverka två stämplar. På den ena ska det stå ”sant”, på den andra ”inte sant”, och med dem stämplar vi all litteratur som exporteras från USA, så råder inga oklarheter om vad som gäller.Man kan se en längtan efter liknande förenklingar i dag. Samtidigt som vi utsätts för alltfler texter, så sjunker läsförmågan. Ungdomar som lämnar gymnasiet med bra betyg i svenska klarar inte att läsa texterna på universitetets grundkurser. Intresset för skönlitteratur, som inte är genrelitteratur, är nog det lägsta sedan läskunnigheten slog igenom och romaner blev ett folknöje under 1800-talet. Varför ska man läsa fantasier när man kan läsa fakta? Varför läsa falskt när man kan läsa sant?Ja, det är inte bara den faktiska läsförmågan som tycks minska, utan förståelsen för texters många nivåer, ironi, självbespegling, och att en berättelse kan vara sann utan att vara faktabaserad, som en riktig saga alltid är sann.Tänk om de som säger att läsning är nyttigt har rätt. Man kanske faktiskt blir klokare, mera vidsynt och empatisk. Litteraturen kanske är viktig för demokratin. Biblioteken är en demokratisk rättighet, läsning utvecklar oss, och om inte annat så blir det svårt för den som inte läser under sin uppväxt att så småningom klara sig i vårt kunskapsintensiva samhälle där till och med träslöjd och idrott numera lär omfatta även teori. Men måste allt vara teori? Måste hela livet handla om text? Jag frågar detta i min egenskap av författare.För det är inte bara så kallat svaga elever som är dåliga läsare. Det gäller oss alla. En del förstår inte twitterspråket, andra inte klassiska romaner. Sociala medier gör att minsta gemensamma nämnare är det som gäller, för såväl tidningar som i privat kommunikation. Allusioner och gemensamma referenser verkar som bortflugna, utom i mindre grupper där självrefererandet gått från intertextualitet och förbindelser med världslitteraturen till intern jargong. Vad som klassas som ”svåra ord” verkar bli allt mer utvidgat, från tekniska termer till äldre uttryck. Komplikation och precision elimineras ur vårt dagliga språk. Ironi fungerar inte på nätet, det vet alla som testat. Bokstavstrogen läsning är det som gäller. Skämt fungerar bara i slutna grupper. Att ta för givet att någon känner till, vet eller förstår något är lika förolämpande som att utgå från att den inte har någon aning om det. Eftersom entydighet är omöjligt att uppnå och all läsning, utom av enklast tänkbara etiketter och skyltar, är tolkning är tillfällena för missförstånd fler än någonsin.Kanske lever vi faktiskt i post-sanningens tid, då vi inte kan enas om något för att vi inte ens kan förstå varandra? Och inte på grund av för lite information, utan för mycket brus, eller nej, dån, av textmassor som uppfyller hela världen.Historien om William Faulkner som återgavs tidigare berättas av den amerikanske litteraturforskaren Merve Emre i hennes bok Paraliterary, The making of bad readers in America. Men det är bara ett av hennes många exempel på hur litteraturen de senaste 100 åren utnyttjats för diverse syften. Hon skriver om hur den använts karaktärsdanande för unga kvinnor, för marknadsföring av USA såväl som för motstånd. Litteratur har varit en bruksvara, omgiven av så många motstridiga avsikter, sedan så länge att det framstår som ett mirakel att skönlitterär prosa ens lyckats överleva som konstform, efter all denna misshandel från både välmenande och ondsinta intressen. Svaret är förstås: på grund av läsarna. Inklusive alla de slarviga läsare som vill ha underhållning och bekräftelse. Om den vore helt beroende av närläsande experter skulle litteraturen kanske ha högre kvalitet, rent teoretiskt – men den skulle snart dö av syrebrist.Och även om jag vill säga att litteraturen har ett absolut egenvärde, höjt över alla intressen, är den också helt grundläggande för vår demokrati, vårt kulturarv, vår syn på oss själva och varandra och den utveckling av såväl kognitiva förmågor som empati, utan vilka vi inte kommer att klara oss. Det ironiska är att det är först då litteraturen befrias från nyttan som hon blir verkligt nyttig.Den tyske författaren Ernst Jünger skrev en gång att det är lika nyttigt för själen att periodvis avstå från tryckta texter som det är för kroppen att fasta. Även om fastans hälsoeffekter inte är oomtvistade är hans poäng tydlig och jag tror att han har rätt. I dagens ständiga textflöden, information och underhållning non stop, är detta att emellanåt stiga ut ur textmassorna viktigt för den mentala hälsan – men också för vår känsla och för vårt intellekt. Omgiven av konstant buller blir man en dålig lyssnare. Omgiven av konstant text blir vi alla dåliga läsare.Torbjörn Elensky, författareSändes första gången 3.11.2020

I samband med Stockholm Pride har vi samtalat med Martin Candell från RFSU om sexuella rättigheter, med fokus på transpersoner.Varför har sagoläsningar för barn blivit en het politisk fråga, och varför dröjer regeringen med en ny könstillhörighetslag som bygger på självbestämmande?Vad blir konsekvenserna om det blir lättare att byta juridiskt kön?Musik: Pixabay Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill att bibliotekarier ska tvingas ange papperslösa flyktingar som befinner sig på biblioteken. Det bryter mot principen om biblioteken som en arena öppen för alla, säger DIK:s ordförande Anna Troberg i det här avsnittet om angiveri och vad armlängds avstånd egentligen betyder. Samtalet leds av Svenska PEN:s ordförande Jesper Bengtsson.

Bibliotek som tagit in “drag queens” likt “Miss Shameless Winewhore” för att läsa sagor för barn, säger sig ha utsatts för dödshot, vilket anses vara ett hot mot demokratin och det fria ordet. Vi tittar närmare på biblioteken som politiskt slagfält och propagandacentral för kulturmarxisterna. Dessutom: Kritik mot att Super Marios röst görs av en vit man, och vi kollar in gårdagens debatt mellan Jimmie Åkesson och Magdalena Andersson.DETTA ÄR INTE HELA AVSNITTET! Hela avsnittet finns för dig som är stödprenumerant på https://www.svegot.seTeckna stödprenumeration: https://www.svegot.se/supportGe en gåva: https://www.svegot.se/doneraDagens Svegot är ett pratprogram om politik, kultur och samhälle som sänds direkt varje vardag 10:00. För den som vill lyssna på alla programmen i efterhand krävs en stödprenumeration, och programmen går bland annat att nå på https://www.svegot.se/kategori/podcast/dagens-svegot/

Bibliotek som tagit in “drag queens” likt “Miss Shameless Winewhore” för att läsa sagor för barn, säger sig ha utsatts för dödshot, vilket anses vara ett hot mot demokratin och det fria ordet. Vi tittar närmare på biblioteken som politiskt slagfält och propagandacentral för kulturmarxisterna. Dessutom: Kritik mot att Super Marios röst görs av en vit man, och vi kollar in gårdagens debatt mellan Jimmie Åkesson och Magdalena Andersson. Inlägget Biblioteken som slagfält dök först upp på Radio Svegot.

Vi omges av text hela tiden, även när vi inte tänker på det. Så kanske är inte problemet att vi läser vi för lite utan att vi behöver ro för att läsa ordentligt, funderar Torbjörn Elensky. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad den 13 april 2021.Redan som liten var jag en närmast tvångsmässig läsare. Jag plöjde mjölkpaketens baksidor och Kalle Anka medan jag åt mackor efter skolan, med samma glupande aptit som äventyrsböcker innan jag somnade in på kvällen. Snart började jag med ryska klassiker och gick via Jules Vernes till Balzac och Flaubert. Utan minsta känsla för nivåskillnader mellan den stora litteraturens mästerverk och Tvillingdeckarna, Bill och Biggles. Den där vanan har aldrig lämnat mig, men den har förvandlats till en hälsofara.I dag invaderar texter alla delar av livet. Överallt information, underhållning, förströelse utan slut. Även under det som bara vara verkar vara bild, ljud och spel ligger texterna där. Överallt. Vi kommunicerar med korta texter, halvvägs mellan prat och skrift. Vi läser och lyssnar på texter nästan alla dygnets vakna timmar. Och det är inte bara utbrändheten som hägrar, när informationsströmmen knappt ens växlar i intensitet, utan ständigt forsar fram i så många medier, appar och kanaler. Risken är att man blir manipulerad om man motståndslöst låter sig dras med i flödet. Och vem klarar att bjuda motstånd hela tiden? Texterna skrivs med avsikter och algoritmerna tenderar att ge mig det som ligger i linje med det jag tidigare läst, även om jag aktivt försöker motverka deras insnävning av min utblick i världen.Hösten 1956 kontaktade den amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower författaren William Faulkner och frågade om inte han ville leda en kommitté för internationellt litterärt utbyte. Det handlade om att göra världen bättre och öka förståelsen mellan Öst och Väst genom att få fler att läsa amerikansk skönlitteratur. Faulkner var knappast någon framstående organisatör, men han tackade ja. Men nästan alla kolleger han bad att medverka svarade avvisande, en del var oförskämda, andra närmast förorättade över att de förväntades gå regeringens ärenden. Att en amerikansk författare står fri från alla myndigheter och organisationer är det bästa argument världen behöver för den amerikanska litteraturens egenvärde, ansåg de.I februari 1957 skulle Faulkner presentera sitt arbete för regeringen. Natten före presentationen satte han i sig en hel flaska Jack Daniels. Hans enda förslag inför kommittén var: Vi borde tillverka två stämplar. På den ena ska det stå sant, på den andra inte sant, och med dem stämplar vi all litteratur som exporteras från USA, så råder inga oklarheter om vad som gäller.Man kan se en längtan efter liknande förenklingar i dag. Samtidigt som vi utsätts för alltfler texter, så sjunker läsförmågan. Ungdomar som lämnar gymnasiet med bra betyg i svenska klarar inte att läsa texterna på universitetets grundkurser. Intresset för skönlitteratur, som inte är genrelitteratur, är nog det lägsta sedan läskunnigheten slog igenom och romaner blev ett folknöje under 1800-talet. Varför ska man läsa fantasier när man kan läsa fakta? Varför läsa falskt när man kan läsa sant?Ja, det är inte bara den faktiska läsförmågan som tycks minska, utan förståelsen för texters många nivåer, ironi, självbespegling, och att en berättelse kan vara sann utan att vara faktabaserad, som en riktig saga alltid är sann.Tänk om de som säger att läsning är nyttigt har rätt. Man kanske faktiskt blir klokare, mera vidsynt och empatisk. Litteraturen kanske är viktig för demokratin. Biblioteken är en demokratisk rättighet, läsning utvecklar oss, och om inte annat så blir det svårt för den som inte läser under sin uppväxt att så småningom klara sig i vårt kunskapsintensiva samhälle där till och med träslöjd och idrott numera lär omfatta även teori. Men måste allt vara teori? Måste hela livet handla om text? Jag frågar detta i min egenskap av författare.För det är inte bara så kallat svaga elever som är dåliga läsare. Det gäller oss alla. En del förstår inte twitterspråket, andra inte klassiska romaner. Sociala medier gör att minsta gemensamma nämnare är det som gäller, för såväl tidningar som i privat kommunikation. Allusioner och gemensamma referenser verkar som bortflugna, utom i mindre grupper där självrefererandet gått från intertextualitet och förbindelser med världslitteraturen till intern jargong. Vad som klassas som svåra ord verkar bli allt mer utvidgat, från tekniska termer till äldre uttryck. Komplikation och precision elimineras ur vårt dagliga språk. Ironi fungerar inte på nätet, det vet alla som testat. Bokstavstrogen läsning är det som gäller. Skämt fungerar bara i slutna grupper. Att ta för givet att någon känner till, vet eller förstår något är lika förolämpande som att utgå från att den inte har någon aning om det. Eftersom entydighet är omöjligt att uppnå och all läsning, utom av enklast tänkbara etiketter och skyltar, är tolkning är tillfällena för missförstånd fler än någonsin.Kanske lever vi faktiskt i post-sanningens tid, då vi inte kan enas om något för att vi inte ens kan förstå varandra? Och inte på grund av för lite information, utan för mycket brus, eller nej, dån, av textmassor som uppfyller hela världen.Historien om William Faulkner som återgavs tidigare berättas av den amerikanske litteraturforskaren Merve Emre i hennes bok Paraliterary, The making of bad readers in America. Men det är bara ett av hennes många exempel på hur litteraturen de senaste 100 åren utnyttjats för diverse syften. Hon skriver om hur den använts karaktärsdanande för unga kvinnor, för marknadsföring av USA såväl som för motstånd. Litteratur har varit en bruksvara, omgiven av så många motstridiga avsikter, sedan så länge att det framstår som ett mirakel att skönlitterär prosa ens lyckats överleva som konstform, efter all denna misshandel från både välmenande och ondsinta intressen. Svaret är förstås: på grund av läsarna. Inklusive alla de slarviga läsare som vill ha underhållning och bekräftelse. Om den vore helt beroende av närläsande experter skulle litteraturen kanske ha högre kvalitet, rent teoretiskt men den skulle snart dö av syrebrist.Och även om jag vill säga att litteraturen har ett absolut egenvärde, höjt över alla intressen, är den också helt grundläggande för vår demokrati, vårt kulturarv, vår syn på oss själva och varandra och den utveckling av såväl kognitiva förmågor som empati, utan vilka vi inte kommer att klara oss. Det ironiska är att det är först då litteraturen befrias från nyttan som hon blir verkligt nyttig.Den tyske författaren Ernst Jünger skrev en gång att det är lika nyttigt för själen att periodvis avstå från tryckta texter som det är för kroppen att fasta. Även om fastans hälsoeffekter inte är oomtvistade är hans poäng tydlig och jag tror att han har rätt. I dagens ständiga textflöden, information och underhållning non stop, är detta att emellanåt stiga ut ur textmassorna viktigt för den mentala hälsan men också för vår känsla och för vårt intellekt. Omgiven av konstant buller blir man en dålig lyssnare. Omgiven av konstant text blir vi alla dåliga läsare.Torbjörn Elensky, författareSändes första gången 3.11.2020

Recension av Jenny Tunedals nya diktsamling "Dröm, baby, dröm" och så något så ovanligt som en finsk skräckfilm. Producent: Måns HirschfeldtProgramledare: Linnéa Wannefors

I podden Sveriges säkerhetschefer möter vi landets säkerhetschefer för att belysa yrkesrollen nu och framöver. Vi vänder oss till alla som brinner för säkerhet och trygghet och som vill säkra verksamhetens affär. I det här avsnittet träffar vi Emrah Ercin. Från allra första början ville Emrah Ercin bli polis, så han valde att gå Säkerhetsgymnasiet och att också bli väktare under studietiden. Sedan dess har han arbetat med det mesta inom bevakning men han har också studerat till, och arbetat som, gymnasielärare i historia och religion. I dag arbetar han som säkerhetssamordnare på Stockholms kulturförvaltning, som bland annat ansvarar för 40 bibliotek. Biblioteken har totalt en miljon besökare ett vanligt år. Emrah är initiativrik och målmedveten och säger att han tycker om att ”röra om i grytan”. Han tycker att säkerhetschefer generellt behöver vidga sin syn på säkerhet och att beteendevetenskap borde influera alla som arbetar med säkerhet ännu mer framöver. Hans inställning är att man kommer långt med rätt bemötande och utbildning. Han tycker om att utvecklas i arbetet och utbildar sig kontinuerligt för att hela tiden få fler verktyg. Ytterst vill han vara en bra förebild för andra. Podden produceras av Företagsuniversitetet i samarbete med Aktuell Säkerhet, Secnet och Qnet.

Mohamed Mbougar Sarr får Goncourtpriset och 200 filmfotografer i protest mot riktiga vapen vid inspelningar Producent: Nils LindströmProgramledare: Maria Askerfjord Sundeby

Vi är nog många som nån gång känt av litteraturens läkande kraft. När vi läser känner, tänker och reflekterar vi. Kanske speglar vi oss i karaktärerna eller inser något nytt om oss själva. Eller så flyr vi långt bort från vardagens tristess, in till en helt annan värld. I det här avsnittet är Eva Georgsson och Pia Ingalillsdotter inbjudna för att prata om biblioterapi! Eller om Samtala om livet, som vi kallar det på Biblioteken i Kungsbacka. Eva och Pia är båda bibliotekarier på Biblioteken i Kungsbacka och har sen 2019 hållit biblioterapeutiska träffar, utifrån en mängd olika spännande teman. I samtal med Freja Arvidsson, projektledare på Biblioteken i Kungsbacka. Inspelning och efterarbete: Maria Andrén Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt podcast är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Den 23 oktober har vi berättarfestival på Kulturhuset Fyren. Hela programmet finns på vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordetarditt

Kreativitet och skaparglädje som flödar - visst låter det härligt. Det här är avsnittet om konst som kommunicerar och om kommunikationens konst. Om mening! Och så lite om fanzines, stickning och teckning. Och självklart: Kreativitet. Vad är kreativitet egentligen? Vad behöver den för att må bra? Och när det tar stopp, varför gör det det? Freja Arvidsson, från Biblioteken i Kungsbacka, samtalar med kommunikatören och konstnären Miku Maria Gustavsson. Inspelning och efterarbete: Maria Andrén Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt podcast är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordetarditt

Hur råder man bot på besökare som bryter lugnet på biblioteken? Thomas är på plats i Berlin för att ge det senaste inför det tyska valet och så undrar vi hur lugn SJ:s nya lugna tågklass kommer vara? Idag är Thomas med från Berlin för att skildra slutspurten av den tyska valrörelsen. Angela Merkel har tidigare sagt att hon inte tänker vara med i valrörelsen men igår ryckte hon ut för att hjälpa CDU-kandidaten Armin Laschet. Är bra eller dåligt att få hjälp av "Mutti" på det här sättet? Vi vill veta mer om SJ:s nya satsning "Klass 2 lugn" som ersätter den tysta vagnen. Hur ska SJ göra för att se till att passagerarna är tillräckligt tysta så att resenärerna upplever att de har fått det lugn de betalat för? Maria Hofberg, chef för produkt och koncept på SJ medverkar tillsammans med Robert Herpai, intendent för järnvägssamlingarna på Statens maritima och transporthistoriska muséer. Hur högt fick man prata på tågen under mellankrigstiden? Dessutom pratar vi med Stockholms stadsbibliotekarie om det är rätt eller fel att porta störande personer från biblioteken. En majoritet av de biblioteksanställda tycker nämligen det. Stadsbibliotekarie i Stockholm stad, Daniel Forsman gästar programmet. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Ulrika Lindqvist

Dessutom, klimatanpassad arkitektur ställs ut i Umeå och Andrew Lloyd Webber ställer in musikalpremiär i London.

Är det bara samhällets vinnare som kan lyssna på ljudböcker? Det finns en risk för det, säger Anders Söderbäck på Stockholms stadsbibliotek. Biblioteken har nämligen hamnat i en märklig fälla. Ljudböckerna blir allt mer populära, men om biblioteken försöker svara mot behovet riskerar de att helt gå under. Kostnaderna för digital litteratur är nämligen så hög att det skulle krossa deras budgetar. Många bibliotek lägger redan idag hälften av sina pengar på digitala medier, men det räcker inte långt. På sikt riskerar hela idén med bibliotek att bli meningslös. Om de inte längre kan erbjuda den litteratur som efterfrågas till alla – vad har vi då dem till? Och förlagen gör inte saken lättare. Ofta gömmer de undan de allra mest populära titlarna från biblioteken. Dessutom har Lena Mellin och Anna Andersson lyssnat på Veronica Palms debutroman ”Inte alla män”. En bok om våld mot kvinnor.

Vi dyker ner i det digitala berättandets värld av möjligheter och kreativitet. Det här avsnittet gästas av Lisa Karlsson och Isabelle Kristensen som båda jobbar med media- och informationskunnighet (MIK) på Biblioteken i Kungsbacka. Vi pratar om det mänskliga behovet av berättelser, om rätten att få uttrycka sig och om biblioteken som en plats för att få testa sig fram och hitta sin typ av berättande, både digitalt och analogt. Ordet är ditt är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordetarditt Inspelning och efterarbete: Maria K Andrén Musik: Rasmus Alfredsson

Vi omges av text hela tiden, även när vi inte tänker på det. Så kanske är inte problemet att vi läser vi för lite utan att vi behöver ro för att läsa ordentligt, funderar Torbjörn Elensky. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Redan som liten var jag en närmast tvångsmässig läsare. Jag plöjde mjölkpaketens baksidor och Kalle Anka medan jag åt mackor efter skolan, med samma glupande aptit som äventyrsböcker innan jag somnade in på kvällen. Snart började jag med ryska klassiker och gick via Jules Vernes till Balzac och Flaubert. Utan minsta känsla för nivåskillnader mellan den stora litteraturens mästerverk och Tvillingdeckarna, Bill och Biggles. Den där vanan har aldrig lämnat mig, men den har förvandlats till en hälsofara. I dag invaderar texter alla delar av livet. Överallt information, underhållning, förströelse utan slut. Även under det som bara vara verkar vara bild, ljud och spel ligger texterna där. Överallt. Vi kommunicerar med korta texter, halvvägs mellan prat och skrift. Vi läser och lyssnar på texter nästan alla dygnets vakna timmar. Och det är inte bara utbrändheten som hägrar, när informationsströmmen knappt ens växlar i intensitet, utan ständigt forsar fram i så många medier, appar och kanaler. Risken är att man blir manipulerad om man motståndslöst låter sig dras med i flödet. Och vem klarar att bjuda motstånd hela tiden? Texterna skrivs med avsikter och algoritmerna tenderar att ge mig det som ligger i linje med det jag tidigare läst, även om jag aktivt försöker motverka deras insnävning av min utblick i världen. Hösten 1956 kontaktade den amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower författaren William Faulkner och frågade om inte han ville leda en kommitté för internationellt litterärt utbyte. Det handlade om att göra världen bättre och öka förståelsen mellan Öst och Väst genom att få fler att läsa amerikansk skönlitteratur. Faulkner var knappast någon framstående organisatör, men han tackade ja. Men nästan alla kolleger han bad att medverka svarade avvisande, en del var oförskämda, andra närmast förorättade över att de förväntades gå regeringens ärenden. Att en amerikansk författare står fri från alla myndigheter och organisationer är det bästa argument världen behöver för den amerikanska litteraturens egenvärde, ansåg de. I februari 1957 skulle Faulkner presentera sitt arbete för regeringen. Natten före presentationen satte han i sig en hel flaska Jack Daniels. Hans enda förslag inför kommittén var: Vi borde tillverka två stämplar. På den ena ska det stå sant, på den andra inte sant, och med dem stämplar vi all litteratur som exporteras från USA, så råder inga oklarheter om vad som gäller. Man kan se en längtan efter liknande förenklingar i dag. Samtidigt som vi utsätts för alltfler texter, så sjunker läsförmågan. Ungdomar som lämnar gymnasiet med bra betyg i svenska klarar inte att läsa texterna på universitetets grundkurser. Intresset för skönlitteratur, som inte är genrelitteratur, är nog det lägsta sedan läskunnigheten slog igenom och romaner blev ett folknöje under 1800-talet. Varför ska man läsa fantasier när man kan läsa fakta? Varför läsa falskt när man kan läsa sant? Ja, det är inte bara den faktiska läsförmågan som tycks minska, utan förståelsen för texters många nivåer, ironi, självbespegling, och att en berättelse kan vara sann utan att vara faktabaserad, som en riktig saga alltid är sann. Tänk om de som säger att läsning är nyttigt har rätt. Man kanske faktiskt blir klokare, mera vidsynt och empatisk. Litteraturen kanske är viktig för demokratin. Biblioteken är en demokratisk rättighet, läsning utvecklar oss, och om inte annat så blir det svårt för den som inte läser under sin uppväxt att så småningom klara sig i vårt kunskapsintensiva samhälle där till och med träslöjd och idrott numera lär omfatta även teori. Men måste allt vara teori? Måste hela livet handla om text? Jag frågar detta i min egenskap av författare. För det är inte bara så kallat svaga elever som är dåliga läsare. Det gäller oss alla. En del förstår inte twitterspråket, andra inte klassiska romaner. Sociala medier gör att minsta gemensamma nämnare är det som gäller, för såväl tidningar som i privat kommunikation. Allusioner och gemensamma referenser verkar som bortflugna, utom i mindre grupper där självrefererandet gått från intertextualitet och förbindelser med världslitteraturen till intern jargong. Vad som klassas som svåra ord verkar bli allt mer utvidgat, från tekniska termer till äldre uttryck. Komplikation och precision elimineras ur vårt dagliga språk. Ironi fungerar inte på nätet, det vet alla som testat. Bokstavstrogen läsning är det som gäller. Skämt fungerar bara i slutna grupper. Att ta för givet att någon känner till, vet eller förstår något är lika förolämpande som att utgå från att den inte har någon aning om det. Eftersom entydighet är omöjligt att uppnå och all läsning, utom av enklast tänkbara etiketter och skyltar, är tolkning är tillfällena för missförstånd fler än någonsin. Kanske lever vi faktiskt i post-sanningens tid, då vi inte kan enas om något för att vi inte ens kan förstå varandra? Och inte på grund av för lite information, utan för mycket brus, eller nej, dån, av textmassor som uppfyller hela världen. Historien om William Faulkner som återgavs tidigare berättas av den amerikanske litteraturforskaren Merve Emre i hennes bok Paraliterary, The making of bad readers in America. Men det är bara ett av hennes många exempel på hur litteraturen de senaste 100 åren utnyttjats för diverse syften. Hon skriver om hur den använts karaktärsdanande för unga kvinnor, för marknadsföring av USA såväl som för motstånd. Litteratur har varit en bruksvara, omgiven av så många motstridiga avsikter, sedan så länge att det framstår som ett mirakel att skönlitterär prosa ens lyckats överleva som konstform, efter all denna misshandel från både välmenande och ondsinta intressen. Svaret är förstås: på grund av läsarna. Inklusive alla de slarviga läsare som vill ha underhållning och bekräftelse. Om den vore helt beroende av närläsande experter skulle litteraturen kanske ha högre kvalitet, rent teoretiskt men den skulle snart dö av syrebrist. Och även om jag vill säga att litteraturen har ett absolut egenvärde, höjt över alla intressen, är den också helt grundläggande för vår demokrati, vårt kulturarv, vår syn på oss själva och varandra och den utveckling av såväl kognitiva förmågor som empati, utan vilka vi inte kommer att klara oss. Det ironiska är att det är först då litteraturen befrias från nyttan som hon blir verkligt nyttig. Den tyske författaren Ernst Jünger skrev en gång att det är lika nyttigt för själen att periodvis avstå från tryckta texter som det är för kroppen att fasta. Även om fastans hälsoeffekter inte är oomtvistade är hans poäng tydlig och jag tror att han har rätt. I dagens ständiga textflöden, information och underhållning non stop, är detta att emellanåt stiga ut ur textmassorna viktigt för den mentala hälsan men också för vår känsla och för vårt intellekt. Omgiven av konstant buller blir man en dålig lyssnare. Omgiven av konstant text blir vi alla dåliga läsare. Torbjörn Elensky, författare Sändes första gången 3.11.2020

Det här är ett hemligt avsnitt och du får följa med! In bland dagbokens längtande sidor rör vi oss från sannaste sanning till mest dramatiska lögn. Vi pratar om hur de egna dagböckerna ändras genom livet, om Sylvia Plaths fantastiska dagböcker och om Anna Nygrens romandebut Hunger, utgiven på Lesbisk pocket. Freja Arvidsson, från Biblioteken i Kungsbacka, i samtal med författaren, dramatikern och konstnären Anna Nygren. Inspelning och efterarbete: Maria Andrén Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt podcast är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordetarditt

Hur kan drömmar och lek inspirera i designprocesser? Vad är design och hur skapar vi det som vi inte ännu känner till? Om barns rätt till att forma och påverka samhället och om hur design och makt hänger ihop. Freja Arvidsson, från Biblioteken i Kungsbacka, i samtal med barnkulturdesignern Emma Andersson, utvecklare på Region Halland inom slöjd och konsthantverk för barn och unga. Inspelning och efterarbete: Maria Andrén Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt podcast är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordetarditt

Hur ideologiskt styrda är våra bibliotek? Vilken uppgift har de i samhället? Och på vilka sätt skyddar vi bäst yttrandefriheten? Det är frågor som vi tar upp i veckans Hotspot, som har ett särskilt fokus på biblioteksvärlden. Gäst i programmet är Johan Sundeen, docent i idé- och lärdomshistoria.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Läsning kan vara fullt av regler och krav. Det är ju så bra och nyttigt att läsa, men ibland är det svårt att få till läsningen i en vardag fylld av allt annat. Kanske bli läsandet lättare (och roligare!) om vi fuskar lite mer och läser som rebeller? Tips: testa läs slutet på deckaren först. I årets första avsnitt benar vi i vad som händer med hjärnan när vi läser och vad det innebär att vara läscoach. Vi pratar trevliga och överväldigande läsminnen och testar på en kort session läscoaching. Freja Arvidsson, från Biblioteken i Kungsbacka, samtalar med läscoachen Karin Kraft. Inspelning och efterarbete: Maria K Andrén Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt podcast är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordetarditt

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Ekar landsbygden helt tom och ödslig, eller är allt på landet sådär vackert och enkelt? Marit Kapla är journalist och författare, uppväxt i byn Osebol i norra Värmland och nu bosatt i Göteborg. Hennes hyllade bok Osebol tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2019 och kan läsas som ett körverk, en reportagebok eller en diktsamling där Osebols invånare berättar om sina liv. Här ryms jobben, pendlingstiderna, vänskaperna, promenaderna, förlusterna och framtiden. Vardagens kaffekoppar men också hela livets stora vändpunkter. Hör Marit Kapla berätta om bokens tillblivelse och människorna bakom, om Osebol idag och om synen på landsbygd vs storstad. I samtal med Freja Arvidsson. Inspelning och efterarbete: Niklas Lilja och Maria K Andrén Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt podcast är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordetarditt

Det här avsnittet tillägnas hemmet! I en tid när vi är hemma mycket mer än vanligt ställs nya krav på våra lägenheter, hus och hem. Kanske blir hemmet en arbetsplats, en främmande plats eller så upptäcker vi att hemmakänslan inte finns där vi bor. Anders Teglund är Kungsbackabo, förläggare och musiker. Under 2019 släpptes albumen Björkris I och II, med pianomusik som kommit till i hans hyresrätt i bostadsområdet Björkris. Här spelas vardagen fram, med dess trappuppgångar, chips, hämtningar och lämningar. Lyssna på ett samtal om hemmet som villkor och inspiration. Om vad som får ett hem att kännas som hemma. I samtal med Freja Arvidsson. Musik: Anders Teglund Inspelning och efterarbete: Niklas Lilja Ordet är ditt är Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordet-ar-ditt

Romanen Kungsbacka Ultras är en kaotisk minnesskildring av ungdomens förälskelse. Här finns en längtande väg bortåt: bort från barndomen, bort från platsen. Men kring Kungsbacka flödar också energin. Vad gömmer sig i de halländska himlarna? Vilka minnen finns utsprängda över klipporna i Åsa? Kungsbacka Ultras är Johans Esperssons debutroman. Hör ett samtal om Kungsbackas plats i litteraturen, om förälskad text och om hur det är att skriva sig in i ungdomen. I samtal med Freja Arvidsson. Inspelning och efterarbete: Niklas Lilja Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt är Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordet-ar-ditt

I mars publicerade Karin Linder och Brit Stakston en debattartikel i Dagens Samhälle, med rubriken Låt folkbiblioteken bygga medborgarnas digitala bildning och förmåga. Den här veckan är de gäster i Digitalsamtal, för ett avsnitt om digitalisering, demokrati, samhälle – och biblioteken, där samtalet främst kretsar kring frågan om vad bibliotekens roll ska vara. Har du […] The post #223 – Biblioteken som ett nav för digital kompetens appeared first on Podcasten Digitalsamtal.

Ljudmila Ignatenkos berättelse inleder Svetlana Aleksijevitjs ”Bön för Tjernobyl”, med en unik och stark röst som spränger in i hjärtat. Ljudmila har förlorat sin älskade man Vasilij Ignatenko vid kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 och är i stor sorg. Några år senare läser kulturjournalisten och regissören Gunnar Bergdahl Ljudmilas vittnesmål och kan inte släppa hennes ord. Han åker till Ukraina och av ett sammanträffande får han chansen att träffa henne. 2001 gör han dokumentärfilmen ”Ljudmilas röst” där Ljudmila Ignatenkos fängslande berättande blir ett poetiskt sammansatt manus. Det är en berättelse om vad kärnkraft kan ödelägga, men också en berättelse om kärlek. Hör Gunnar Bergdahl om filmen, dokumentärt berättande, kärnkraft och om rätten att äga sin egen berättelse. I samtal med Freja Arvidsson. Inspelning och efterarbete: Niklas Lilja Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt podcast är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: https://bibliotek.kungsbacka.se/web/arena/ordet-ar-ditt

Och så blev det ett oväntat uppsving för 1800-talsförfattaren Wilhelm von Braun i Ring Kulturradion direkt från bokmässan i Göteborg där Karsten Thurfjell med vitter panel svarade på frågor om litteratur och allt som därtill hör! I dag går det inte att ringa till Ring Kulturradion eftersom vi sänder direkt från Sveriges radios monter på Bokmässan i Göteborg. Men mejla går utmärkt! ringkulturradion@sverigesradio.se . I panelen: David Lagercrantz, författare som nyss släppt sin sin sista Milenniumroman. Anna-Karin Palm, författare, som precis släppt boken Jag vill sätta världen i rörelse, ett porträtt av Selma Lagerlöf. Palm romandebuterade 1991 med Faunen. Rolf Classon, förläggare på Kartago förlag och en av grundarna till Galago 1979. Anneli Dufva, tidigare litteraturkritiker på Sveriges Radio numera dramaturg och redaktör på Dramaten. Programledare: Karsten Thurfjell, kulturjournalist P1 och Gastronomiska akademiens ständige sekreterare. Producent: Anna-Karin Ivarsson Tekniker: Robert Egnelius Brusreducering: Susanne Martinsson Publikreporter: Lotta Kjellin

Biblioteken är ett ymnighetshorn, inte bara för bokläsare. Här finns mängder av tidskrifter och i detta avsnitt lyfter vi våra personliga favoriter. Samt ger en liten lektion i skillnaden mellan tidskrift och tidning.

#108 Staden, arkiven och biblioteken by Staden Podcast En podcast om städer.

Vilhelm Moberg är en av våra allra största författare. Alla har vi väl på något vis kommit i kontakt med hans verk. Antingen vi läst dem, hört dem som radiopjäser, sett teveinspelningarna eller lyssnat på musikalen. Moberg föddes i ett fattigt soldattorp i Småland. Det var därifrån han hämtade inspiration till sina första verk. Under andra världskriget sker en förändring i Mobergs författarskap och han blir allt mer samhällskritisk. Det är nu han skriver den legendariska Rid i natt! om den svenska eftergiftspolitiken gentemot Nazityskland. Samtalet spelade in inför publik på Biblioteken i Burlöv. Vilhelm Mobergs Utvandrarserie Utvandrarserien har fått en alldeles särskild status. I fyra romaner skildrar han de svenska migranterna som flyr undan fattigdomen för att söka sig ett bättre liv i Amerika. Böckerna har kallats nationalepos och det är dem de flesta som förespråkar en svensk litteraturkanon pekar på. Alla har Vilhelm Moberg som favoritförfattare. Alla vill göra honom till sin. Men var stod han egentligen politiskt? Och varför är det så viktigt för politiker att nämna Moberg som favoritförfattaren? Vilhelm Moberg-kännaren Jens Liljestrand Jens Liljestrand, litteraturvetare och biträdande kulturredaktör på Expressen, har ägnat över tio år åt att studera Moberg. Sin avhandling skrev han om det politiska i Utvandrarserien. Jens menar att de kan läsas som kalla krigs-romaner. De senaste åtta åren har han ägnat åt att skriva den första heltäckande biografin över en av Sveriges mest uppmärksammade författare någonsin - Vilhelm Moberg. Gillade du det här avsnittet? Hör även om Ivar Lo-Johansson och Maria Sandel!

En man somnar i sitt Richmond, i London, och vaknar upp på en idyllisk landsbygd där samhället är organiserat på ett annat sätt. När William Morris skrev den utopiska romanen Nytt från en ny värld, i slutet av 1800-talet, var han redan känd som en av frontfigurerna i Arts & Crafts-rörelsen, och som formgivare av tapeter. I det första avsnittet av "Ordet är ditt", en podcast från Biblioteken i Kungsbacka, samtalar Maria Ehrenberg och Christina Kall om romanen Nytt från en ny värld och om Tjolöholms slott, beläget strax söder om Kungsbacka. Slottet som bland annat syns i Lars Von Triers film Melancolia är kanske Sveriges finaste exempel på Arts&Crafts-rörelsen. Vad få känner till är att slottsfrun Blanche Dickson var djupt influerad av William Morris idéer och tankar om ett bättre samhälle. Inom slottets väggar finns dessutom gott om originalinredning, signerat William Morris. "Ordet är ditt" är ett läsfrämjande projekt som förutom podcasten även arrangerar Berättarbaren, en scen för muntligt berättande, samt workshops i berättande. Biblioterapi är också inkluderat i detta projekt. Inspelning och efterarbete: Niklas Lilja Musik: Rasmus Alfredsson.

Avsnitt 20: Det tyska perspektivet på andra världskriget är en garanterad bästsäljare säger förläggaren. Det brittiska eller amerikanska perspektivet är mer svårsålt. Så förläggaren jagar böcker från andra världskriget med tyskt perspektiv. Men när han hittar ett manus med ny kunskap från ett svenskt perspektiv då går det inte så bra. Journalisten å sin sida ser att bokrean ligger bakom allt ont vilket förläggaren inte riktigt kan hålla med om. Förläggaren är ibland en försiktig herre så det som är bra för bokhandeln är bra för förläggaren. Men okey, även förläggaren tror att rean bör skrotas. Lite veligt… Innehåll: 00 00 – En pudel till alla översättare 02 38 – En bok som försvann i mängden 11 30 – Rean, en institution som överlevt sig själv. 21 30 – Eböcker på biblioteken, del 2 25 25 – Amazon, del 57 Böcker som nämns: När Sveriges generalkonsul räddade Paris – en biografi över Raul Nordling av Margareta Bäckman.    

Biblioteken erbjuder gratis utlån av ljudböcker genom ny gratis app. Man lånar enkelt på sitt lånekort. Täppas och TullaMaja besöker Stockholms stadsbibliotek.

Biblioteken, den femte statsmakten? Vad innebär en nationell biblioteksstrategi? Vi pratar med legendaren Erik Fichtelius om detta och mycket annat.

Varför används Putintrogna ryska nyhetskanalen RT gång efter gång som källa hos Mittmedia? Om hur biblioteken förhåller sig till kontroversiell utgivning. Och om Facebookgrupperna som lockar köpare. Putinvänligt mediehus källa i Mittmedias utrikesbevakning Den statskontrollerade ryska mediekanalen RT har av Säpo klassats som ett centralt propagandaverktyg för Kreml och Putin. De uppenbara problemen med att okommenterat använda RT som källa i nyhetsbevakning har vi i programmet därför flera gånger återkommit till. Sedan årsskiftet har tidningskoncernen Mittmedia startat en egen utrikesbevakning. Det är som en slags intern nyhetsbyrå som ska förse Mittmedias 20 sajter och 28 morgontidningar med egenproducerade utrikesnyheter. Från Örebro och Sundsvall ska allt ifrån Syrien till USA bevakas. Men hur kommer det sig att RT, i den här nya bevakningen, återkommande används som källa utan att någon som helst förklaring ges till läsarna? Vi har granskat det här och hittar närmare tio exempel bara sen nyår. Reporter: Jonna Westin. Oenig bibliotekspolicy kring extremistisk utgivning Frågan om vad som ska finnas på våra allmänna bibliotek har fått förnyad aktualitet efter att en bibliotekarie i Stockholm hotats till livet efter att ha sagt nej till att beställa hem den högerextrema tidningen Nya tider. Samma biblioteksdebatt, och hat och hot, har följt den kontroversiella boken Massutmaningen av nationalekonomen Tino Sanandaji. Biblioteken ska vara en plats för fri åsiktsbildning. Men hur förhåller sig egentligen våra allmänna kunskapskällor till utgivningen av kontroversiella eller till och med extremistiska titlar? För att få ett svar på den frågan har vi begärt ut urvalspolicys från de 20 största kommunernas stadsbibliotek och kan slå fast att det är en minst sagt varierande läsning. Reportrar: Hedda Berglund och Johan Cedersjö. Facebookgrupper till försäljning Oavsett om du är ute efter att dela professionella erfarenheter med kollegor, diskutera politik, byta sticklingar eller sälja barnkläder finns det garanterat en eller flera Facebookgrupper för just dig. Det faktum att grupperna samlar intresserade kring vissa ämnen har gjort dem till otroligt eftertraktad mark för den som vill nå ut till, skapa relationer med eller få kunskap om en specifik målgrupp. Något som i sin tur lett till att det börjat växa fram en egen ekonomi kring Facebookgrupperna. Att sitta på en stor ämnesspecifik facebookgrupp kan idag innebära att du sitter på en potentiell guldgruva. Vår reporter Therese Rosenvinge har tittat närmare på fenomenet.

Biblioteken erbjuder idag tillgång till mängder och åter mängder av informationresurser. Att hitta rätt bland dessa kan vara utmanande för såväl bibliotekarie, forskare och student. Nya förväntningar och användarnas beteenden styr utformningen av våra söktjänster. I centrum av Chalmers biblioteks webbplats står sökfunktionen. Den här presentationen fokuserar på det bakomliggande konceptet för Sök-funktionen inklusive avgränsningen till tidskrifter och databaser samt den integrerade länkservermenyn. Daniel Forsman, Bibliotekschef på Chalmers, arbetade i webbprojektet med den övergripande sökfunktionaliteten. Han har tidigare varit avdelningschef för Informationsresurser & tillgängliggörande vid Chalmers bibliotek.

Timme ett: Skakig vapenvila i Syrien, nu riktas uppmärksamheten mot Turkiet. Reportage om Turkiets roll i Syrienkonflikten. Sedan om Nordkorea efter veckans misslyckade raketuppskjutning. Därefter uppmärksammar vi en 60-åring - det amerikanska bombplanet B-52. Biblioteken - hur ska de klara sig när pappersboken fått konkurrens? Göran Rosenbergs krönika och panelen avslutar vår första timme.

Bibliotek läggs ner, säljs ut och deras inriktning diskuteras ständigt. Varje år äger 68 miljoner fysiska och ett okänt antal virtuella biblioteksbesök rum och folkbiblioteken är mycket uppskattade och högt värderade. Samtidigt visar statistiken att det är en svagt minskande andel av svenskarna som besöker ett bibliotek varje år. Ska våra bibliotek leverera traditionell bokservice i en lugn oas eller bjuda på en mötesplats med rum för mycket mer? Att läsa en bok idag kan betyda något helt annat än att vända sida efter sida i en fysisk bok. Idag laddar allt fler ner böcker till datorn eller mobilen. Eller varför inte till en läsplatta. Andra lyssnar på ljudböcker då ögonen behöver vila eller fokusera på annat. Som att köra bil. Men vilken plats har då biblioteken i det nya mediesamhället, där bibliotek läggs ner och säljs ut? Ska de leverera traditionell bokservice eller bjuda på en mötesplats med rum för mycket mer? Folkbiblioteken är den samhällsinstitution som flest svenskar har förtroende för visar statistik från 2009. Då tyckte hela 85 procent att biblioteken är viktiga för att samhället ska fungera. Men vad är det då folk vill ha ut av sina bibliotek? När Skop intervjuade 800 slumpvist utvalda personer så visade det sig att det är de traditionella tjänsterna som biblioteksbesökarna främst vill ha. Att låna böcker, helt enkelt. Sånt som författarbesök, debatter och föreläsningar eller möjligheten att låna filmer, musik och tv-spel är inte lika viktigt. I veckans P4 Kultur åker vi till ett vägkrogsbibliotek i Värmland, som är ett sätt för biblioteken att söka sig nya läsare. Hit kommer de som spenderar mycket tid på vägarna. Veckopendlare och yrkeschaufförer, som lyssnar på ljudböcker, mil efter mil. Vägkrogsbiblioteken finns på elva platser i landet.