Podcasts about hantverket

Aliens, alla gubbar avslöjer sig själv när dom tror på Mika Tyson, Ozempic, Varm choklad i Gamla Stan, Sofissestikerad macka med hummersås, Spisermand är med dig varje dag hela Julen, Krille på Hantverket, "brunede kartofler" och quiz. Musik av Martin Nord

Vi träffar Stefan Ekengren på restaurang Hantverket. Martin Nord har fixat musik och Alva Jakobsson är våran producent! Vi hoppas ni tycker om det!

Vad ska man läsa en regnig höstdag då man ligger under en mysig filt? Vår litteraturredaktör Lina Kalmteg har noggrant undersökt höstens utgivningar och tipsar om böcker som den litteraturintresserade ej får missa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. LITTERATURFESTIVALENS ÖKANDE POPULÄRITETNu drar Louisiana Literature igång i Danmark, en festival som lockat författare som Chimananda Ngozi Adichie, Paul Auster, Svjetlana Aleksijevitj, Haruki Murakami, Karl Ove Knausgård och Joyce Carol Oates sedan starten 2010.Men den danska litteraturfestivalen är bara ett exempel av ett ständigt växande festivalscen. De blir allt fler och det är utanför storstäderna som de frodas mest.I dagens program undersöker vi varför litteraturfestivalerna blivit så populära? Vad är det för behov hos läsarna som de fyller? Och vad tycker författarna själva om att åka till olika festivaler och möta publiken?Det gör vi tillsammans med Christian Lund, konstnärlig ledare för Louisiana Literature, Magnus Persson, professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Malmö Universitet och Erik Jonsson, arrangör för en av Sveriges äldsta och största festivaler, Littfest i Umeå.HANTVERKETOBS i P1 är inne på sista veckan av sitt sommaruppehåll. Istället hör vi ett avsnitt av serien Hantverket, där vi möter människor som verkar bakom kulissen i kulturbranschen.Idag handlar det om bokbindaren Hannah Morrissey som blev besatt av att ta reda på hur böcker egentligen blir till redan som barn. Nu är hon bokbindarmästare med egen ateljé och älskar att klä böcker i vackra sidentyger.Programledare: Lisa WallProducent: Saman Bakhtiari

P1 Kultur har redan gett tips på vilken jazzmusik du kan höra, vilka böcker du kan läsa och vilka filmer du kan kolla på under sommaren. Men vilket klassiskt album passar hängmattan i sommar? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi får besök av Musikrevyn i P2s programledare Karin Birgersson som ska ge oss sommarlyssnings tips från den klassiska musikens värld.SHAKESPEARE SOM CLOWNTEATERI år kan man se Strindbergs Dödsdansen och Bergmans Det sjunde inseglet framföras av teaterclowner. Och på Norrbottensteaterns sommarscen spelas Shakespeares Richrad den III. Vår reporter Helene Alm har åkt dit med frågan: Varför lämpar sig lämpar sig klassiker och tragedier särskilt bra för clownteater?INTERVJU: HON HAR SKRIVIT ”HEJ JAG HAR CP”Vi får besök av författaren och funkivisten Jenny Larsson som förutom att ha ett pysselkonto på sociala medier med över hundra tusen följare, även skrivit den självbiografiska boken ”Hej jag har CP!”EN SKATEPARK I EN KONSTHALLKoo Jeong A. är inte bara Sydkoreas representant på Konstbiennalen i Venedig i år. Hen är även Sverigeaktuell med utställningen ”Event Horizon Malmö” på Malmö Konsthall.En utställning som till största del består av en gigantisk skateskulptur som är som en liten skatepark i konsthallen. Som är öppen för allmänheten att ta, gå, stå, sitta, ligga eller åka skateboard på.HANTVERKET: TAPETMAKARNAOBS i P1 har sommarlov, så istället blir det ett avsnitt av Hantverket, vår serie där vi möter människor som verkar bakom kulissen i kulturbranschen.Idag möter vi de två tapetmakarna Sara Lundström och Mats Qwarfordt som arbetar med att rekonstruera gamla tapeter. Deras verkstad är en rödmålad, före detta fångvaktarbostad på Långholmen i Stockholm och där återskapar de mönsterskatter från både slott och koja. Nina Asarnoj har träffat dem och var med när de öppnade ett paket med gamla, sköra tapetfragment...Programledare: Lisa WallProducent: Saman Bakhtiari

Vi närmar oss semestern som passar perfekt till läsning, oavsett vad det blir för väder eller aktivitet. Kulturredaktionens litteraturredaktör Lina Kalmteg har därför fått i uppdrag att välja några riktigt bra böcker för den lässugna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. LINAS LÄSTIPS”Pengar på fickan” av Asta Olivia Nordenhof. Översättning: Johanne Lykke Naderehvandi.”Djävulsboken” av Asta Olivia Nordenhof. Översättning: Johanne och Khashayar Lykke Naderehvandi.”Om uträkning av omfång”, 1-3. Översättning: Ninni Holmqvist.”Syskonen” av Brigitte Reimann. Översättning: Jesper Festin.”Jag tar inte farväl” av Han Kang. Översättning: Andreas Karlsson och Okkyoung Park.”Nattens skola” av Karl Ove Knausgård. Översättning: Staffan Söderblom.”Middlemarch” av George Eliot. Översättning: Hans-Jacob Nilsson.SEPTOLOGIERNALina Kalmteg har även hittat en trend inom litteraturen bland sina lästips. Vi verkar befinna oss i septologins era. I dagens program möter vi de två danska författarna Solvej Balle och Asta Olivia Nordenhof som båda två bestämde sig för att skriva septologier, nästan samtidigt och ovetandes om den andras planer. KAMMARMUSIKFESTIVAL Går det att kombinera hållbarhet och motion med en kammarmusikfestival?Ja det gör det, om man frågar Fairplay Chamber Music!En av grundarna, Jakob Koranyi gästar programmet för att bland annat berätta om Sveriges mest klassiska lopp, ”Running for Beethoven” som kombinerar motion med klassisk konsert. PHILIP GLASS För första gången någonsin spelar Philip Glass Ensemble den amerikanska tonsättarens verk Glassworks i sin helhet utanför USA. Och det gör dem i Uppsala ikväll. Men vem är egentligen Philip Glass? Hur har han influerat musiken? Och har Glassworks som komponerades 1981 fått en revival? Det är frågor du kommer få svar på av P2s Britta Svanholm Maniette. HANTVERKET OBS essäerna har sommarledigt och under P1 Kulturs sista veckor före sommaren sänder vi Hantverket, vår serie där vi möter människor som verkar bakom kulissen i kulturbranschen. Det kan vara en en tapetmakare, en dockmakare eller som idag, attributmakaren Hanna Pettersson. Hon var i full färd att färdigställa ett gigantiskt bläckhorn till Dramatens uppsättning av ”Brott och straff” vintern 2022, då vår reporter Tove Lindell träffade henne. Programledare: Lisa WallProducent: Saman Bakhtiari

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Vi välkomnar stjärnkocken Stefan Ekengren, som driver restaurangen Hantverket, till Studio Allsvenskan!Naturligtvis blir det en hel del snack om mat i avsnittet.Men framför allt diskuterar vi arenamaten runtom i Sverige. Hur kommer det sig att den är så fruktansvärt usel på många håll? Och vad kan vi relativt enkelt göra för att den ska hålla måttet? Stefan ger sin expertblick på saken.Dessutom ringer vi upp lyssnaren Gustav, som har rest runt och testat arenamaten på alla allsvenska arenor och som dessutom betygsätter den.Men det blir även en hel del fotboll i avsnittet – Stefan är stor AIK-supporter och vi snackar en hel del om Gnagets 2023 och hur framtidsutsikterna ser ut.Missa inte när stjärnkocken Stefan Ekengren gästar oss.Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I hantverket syns spåren av det mödosamma arbetet och därmed också spåren av människan. Kanske är det därför Sigurd Lewerentz byggnader fortsätter att fascinera, funderar arkitekten Rasmus Waern. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes först 2021-09-30.Jag är inte den ende arkitekt som valt yrke efter att som tonåring besökt Sankt Petri kyrka i Klippan. Dess tunga murar är provocerande fria från allt sådant som det moderna livet tvingade på 1960-talets byggande. Här finns inga klumpiga fönsterkarmar – glasen har i stället klämts fast direkt mot murens utsida. Inte heller finns det några banala försök till prydlighet. På den stora pelaren och balken av stål som både bär upp taket och bildar ett slags kors, syns ännu strecken från smedernas pennor. Och till handfatet på toaletten slingrar sig ett ensamt kopparrör som om det vore ett tappställe i en industri. Något så tufft hade jag aldrig sett förut. Och ännu, nästan ett helt arkitektliv senare, har jag sällan sett något liknande.Det är inte bara hos mig som särarten hos de två kyrkor som arkitekten Sigurd Lewerentz gjorde sent i livet, har satt stora spår. Det finns en förunderlig kraft i Markuskyrkans till synes enkla tegelmurar i Stockholmsförorten Björkhagen, och den trolska stämningen hos Sankt Petri kyrka i den lilla Skåneorten Klippan väcker starka känslor också internationellt.Det internationella intresset för Lewerentz började växa på 1990-talet. Då var det tegelkyrkorna i Stockholm och i Klippan som stod i fokus. De blev ikoner i postmodernismens andra våg som satte ljuset på materialen och hantverkets betydelse. På det viset kom Lewerentz att bli viktig för postmodernismens både första och andra våg. I dess första våg, som präglade 1980-talet, hade klassicismen stått i fokus. Då riktades uppmärksamheten mot Skogskyrkogården i Stockholm. Han gjorde det mesta av dess världsberömda landskap, men också det sublima tempel som kallas Uppståndelsekapellet. De eleganta avstegen från antikens regler vittnar om en arkitekt med förmåga att både kunna och vilja. Det som först ter sig rakt och enkelt, visar sig vid närmare betraktande vara både vridet och komplext.Särskilt intrikat är den vikbara port som öppnar vägen ut från kapellet. Den tunga konstruktionen har samma precision och elegans som gamla kassaskåp. I detta tekniska mästerverk möttes Lewerentz två specialiteter: kyrkogårdar och smide. Paradoxalt? Nej, inte alls. Han formade livets själsliga och materiella villkor med samma allvar.Lewerentz var noggrannare än någon annan arkitekt. Detta blev efter ett tag så påfrestande för hans beställare att de drog sig tillbaka. Det fick Lewerentz att för en tid lämna arkitekturen och utveckla en verksamhet som fabrikör av dörrar och fönster i stål. När han vid närmare åttio års ålder åter tog plats på byggnadsscenen var det med en häpnadsväckande distinkt arkitektur.Hans närmast rigida omsorg om detaljerna var helt ur fas med rekordåren på 1960-talet. Den moderna tidens förhoppningar om att maskinåldern skulle befria människan hade funnits sedan 1920-talet men det var nu det industrialiserade byggandet verkligen slog igenom. Arkitekterna pressades till att rita hus som skulle vara så enkla att bygga som möjligt. Att det var fabrikören Lewerentz som tydligare än någon annan såg värdet i det handgjorda berättar om hans förmåga till att ständigt tänka om.Lewerentz sällsynta respekt för murarnas och smedernas arbete var inte bara en reaktion på samtidens osynliggörande av hantverket; det gestaltade också människan. Där man ser mödan, det idoga slitet med att foga sten till sten, grips man också av det engagemang som arbetet krävt. Arbetsintensiva byggnadsverk, vare sig det handlar om småländska stengärsgårdar eller egyptiska pyramider, inger respekt. Inget tegel fick delas. Att knäcka en sten vore som att dela en människa. Däremot fick muren gärna innehålla både skeva stenar och udda format. Det gjorde den bara rikare.Lewerentz stod för en spartansk återhållsamhet, men det var en återhållsamhet som var full av nyanser. Det kan låta som en paradox, men rymmer i själva verket själva kärnan i det våra sinnen sätter värde på: enhetlighet och variation. Vi tycker om regelbundet. Samtidigt vill vi se variation. Sådana upplevelser bjuder naturen ständigt på, och Lewerentz tegelmurar blev också de som ett stycke natur. De mörka stenarna och de vita fogarna varierar som nävern i en björkskog.Om arkitekturen hade haft en lite mer erkänd betydelse i kulturvärlden, skulle Lewerentz betraktats som en nationalklenod på 60-talet när hans båda kyrkor stod klara.Han mottog visserligen statlig konstnärslön, och ingick därmed i vad Harry Schein kallade ”konstens egen aristokrati”. Men någon riktigt folkkär arkitekt blev han aldrig. ”Kraften i Lewerentz verk var lite för stark för dagligt bruk”, skriver chefen för Arkdes Kieran Long i boken ”Sigurd Lewerentz; Dödens och livets arkitekt”. Kanske är det så som kyrkornas dunkla och kärva allvar ska användas. Som en medicin mot vardagens banaliteter.Jag tror att det som slog mig när jag för första gången såg Lewerentz kyrka i Klippan var att arkitekturen kan hjälpa oss att komma vidare; från barndomens kategoriska världsuppfattning, över ungdomens kritiska livssyn, till en nyfiken känslighet för det mystiska i tillvaron. Klippans kyrka har varit ett fäste för motståndet mot banaliseringen i över ett halvt sekel. Det ligger i sakens natur att en sådan arkitektur har svårt att bli populär. Men de som en gång drabbats av den, glömmer den inte.Att intresset för hans konst är så levande berättar något om tillkortakommanden i vår tids arkitektur, men också om en möjlig revansch. Om inte för allvaret, så åtminstone för det genomarbetade.Eftersom allt byggande förr gjordes för hand, behövdes ingen teori om dess betydelse. Hantverket fanns, vare sig man ville eller inte. Med maskinerna skulle människan kunna befrias från arbetets tyranni. Men när vi nu bor i en värld som till största delen är född på industrier, växer insikten att vi inte längre ser människan i det byggda. Då ropas det på en arkitektur från förr, i förhoppningen om att vi trivs bättre i en stil än i en annan. Egentligen är det kanske bara spåren av ett genuint arbete man önskar sig.Lewerentz hörde till de som kunde hantverket. Att komma in i hans två kyrkor blir därför också ett möte med alla de som skapat husen. Det är därför unga arkitekter fortsätter att vallfärda till Björkhagen och till Klippan. Ska de verk man skapar sätta verkliga spår i människors medvetande, och inte bara göra sig på bild, så är handarbetet ett svårslaget medel.Dagens arkitekter vill nog gärna få till handgjorda hus, men det är i samtidskonsten man ser de tydligaste spåren av handarbetets betydelse. Såväl konstnärer som publik fascineras av den kraft som sparas i spåren av en idog flit. Vad var det annars som fick besökarna på Tate Modern i London att tappa hakan inför konstnären Ai Weiweis hundra miljoner handmålade solrosfrön av porslin?Att förundras över vad människan förmår skapa är att se sig själv i ett nytt ljus. Därför är det så lätt att beundra de hus där spåren av arbetet ligger i öppen dager. De går att relatera till, eftersom vi i grunden är mer intresserade av människor än av konstruktioner.Rasmus Wærn

Paulus skriver: Jag planterade, Apollos vattnade men Gud gav växten. I dagens avsnitt samtalar Magnus med Simon Holst, pingstpastor och föreståndare för pingstförsamlingen Bet:L i Skövde om församlingsförnyelse och församlingstillväxt. Vad är Guds verk och vad är vårt ansvar? Hur förvaltar man ett andligt skeende och hur bygger man upp en församling med vision, kultur och struktur för tillväxt? 

Han är känd som "Världens äldsta kock" och har vigt sitt liv åt det traditionella svenska köket. Sedan 2016 är han köksmästare på Hantverket i Stockholm och tänjer dagligen gränserna på vad husmanskost är. Som barn var kylskåpet ofta tomt och skolmaten blev både en räddning och en källa till inspiration. Jakten på en Michelin-stjärna finns inte, betyder det att han inte är ambitiös eller nytänkande, absolut inte.. snarare tvärtom. Och utan att ha träffat alla kockar i världen vet jag att Stefan Ekengren gjort flest snitt i potatisar utav precis alla..

Vad krävs för att få spinn på en nyhet i medier och sociala medier 2023? Kommer PR-proffs behöva lära sig att pitcha in nyheter till AI-robotar? Och hur får man viral spridning på TikTok och andra plattformar? Hör Redgert Comms VD Chloë Bernhardsson och PR-konsulten Erik Boltjes diskuterar PR-hantverket 2023, om alltifrån vikten av bra talespersoner och personliga relationer mitt i all datadrivet.

De två tapetmakarna Sara Lundström och Mats Qwarfordt arbetar med att rekonstruera gamla tapeter utifrån små och stora pappersfragment. I verkstaden på Långholmen i Stockholm återskapar de mönsterskatter från både slott och koja. I snart fyrtio år har Sara Lundström och Mats Qwarfordt arbetat med att återskapa historiska tapeter. Ibland handmålar de vackra bladmönster på tjockt papper, ibland tar de till schabloner - men allra oftast handlar det om handtryckta tapeter i två olika tekniker - blocktryck eller screentryck.Till den röda fångvaktarbostaden "Lilla Knapersta" på Långholmen i Stockholm, där "Handtryckta Tapeter" ligger, vallfärdar tapetintresserade människor från hela världen. Ibland är det bara själva tapetfragmenten som kommer dit i en papplåda, för att de båda tapetmakarna ska kunna skapa en kopia av någons gamla 1800-talstapet. Men bland är det vuxna barnbarn som vill återskapa mormors grälla 70-talsmönster från ett älskat sommarställe."Vi arbetar helst med har-lim när vi klistrar ihop tapetarken", säger Sara Lundström och Mats Qwarfordt, "då luktar det gott av köttsoppa i hela verkstaden när vi värmer det".Producent och reporter: Nina Asarnoj

Glasblåsaren Peter Kuchinke på The Glass Factory i Boda Glasbruk, Småland, mår dåligt om han inte får blåsa glas varje dag och svettas i hyttan. -Flowet är allt, säger Peter Kuchinke när han blåser och formar en stor tjock, slingrande ljusstake på The Glass Factory. Rörelserna tillsammans med assistenterna inne i glashyttan är nästan som en dans.-Om man halvvägs gör ett jävla fel då är det bara att avbryta och slänga skiten och börja på nytt. Pincetten är hans fingerspetsar, skärsaxen händerna och med vått tidningspapper kan han modellera och stryka det heta glasämnet.I snart 40 år har Peter Kuchinke arbetat som glasblåsare och slutar aldrig fascineras över allt man kan göra med glas.Reporter och producent: Helene Alm

Richard Damm gjuter en bronsskulptur och vi får vara med om det magiska momentet när den gurglande metallen hälls i gjutformarna. Richard Damm driver Vadstena Konstgjuteri och gjuter skulpturer som ska bli offentlig konst. Originalen som konstnärerna lämnar in kan vara vad som helst:”Det kan vara papper, köttbullar, allt möjligt, men det viktigaste är att det håller ihop sig själv hyfsat i alla fall.”Det roligaste är själva gjutningen då flera veckors förarbete står på spel, tycker Richard Damm som vi möter när han gjuter en bronsskulptur åt konstnären Martin Hansson.Reporter och producent: Helene Alm

Nino Bisori går i närkamp med en flygel som ska stämmas inför en liveinspelning "Jag fick träna om mitt gehör. Idag har jag väl fått det att stanna på 442 svängningar..."Hur ska tonen A egentligen låta? Och lät den annorlunda förr när 440 svängningar per sekund var internationell standard?Nino Bisori berättar om tjusningen i att få ett instrument som klingar falskt att låta riktigt fint.Det är ett finlir att justera pianosträngar och stämnaglar som är utsatta för väldigt krafter.Järnramen i flygeln som Nino ska stämma inför en liveinspelning hanterar ett tryck på uppemot 20 ton.Reporter och producent: Helene Alm

Annika Jacobsson är sufflös på Malmö Opera och måste kunna rätt uttal på flera språk, läsa noter och följa dirigentens rörelser. Sufflösen Annika Jacobsson älskar Verdis operor och drömde som liten om att få spela Violetta i La Traviata."Men jag hade inte modet eller talangen att stå på scenen, så då tänkte jag att sufflör är det perfekta yrket, för då är man mitt i det, men behöver inte stå där uppe själv."Vi följer med in i luckan längst fram på scenen på Malmö Opera när Annika Jacobsson sufflerar under en repetition av Romeo och Juliet.Reporter Hedvig Weibull.

Det var Emma Gauffins stora intresse för tygerna som öppnade upp en värld av både teater och så småningom film. I Emma Gauffin ateljé, ett gammalt skyddsrum på Östermalm, är allting cirkulärt. Kläder både återanvänds och byggs om och används på nytt.Men vissa speciella plagg får bestå såsom Jonas Karlsson prasselrock, en herrock i vindtyg, från Emmas allra första film Stockholm Stories: "Den lämnade liksom inte ett knyst av ljud efter sig och den fladdrade liksom perfekt i bild"Reporter och producent Tove Lindell

För attributmakaren Hanna Petterson är attribut som avhuggna kroppsdelar vardagsmat och något som ska vara med i nästan varje uppsättning. Hanna Petterson har en förkärlek för att skulptera, och hur hon än väljer att ta sig an ett attribut så är tillvägagångssättet alltid skulptural.Hela Hannas verkstad är utsmyckad med attribut från tidigare föreställningar. Små grillade kycklingar, tomater, bröd och bakverk i skumgummi och avhuggna huvuden med förfärade ansiktsuttryck ligger utströsslade i lokalen.När vi träffar Hanna är hon i fullfart med att måla ett gigantiskt bläckhorn till Dramatens uppsättning av "Brott och straff", målet är att skapa en illusion av glas: "Vissa delar gör man för publiken och vissa delar får man göra för skådespelarna och vissa delar gör man helt enkelt för sig själv för det är så roligt" Reporter och producent: Tove Lindell

Det kan handla om gamla kyrkor, 20-talsvillor och reveterade torp. Tekniken att blanda kalk och sand och vatten för att skapa ett beständigt fasadmaterial har använts de senaste 5000 åren. Ett byggnads visuella uttryck beror mycket på fasadens material och struktur. Spritputs, slätputs och Palæputs är bara några av de tekniker som används av en murare. När putsen är handpåslagen (alltså kastad på fasaden för hand med en putsslev) blir ytan ofta unik för den murare som utfört arbetet. Handen sätter sitt personliga avtryck.Nyligen kom boken "Puts. Utseende, funktion, beständighet", skriven av restaureringsarkitekten Per Arne Ivarsson. I boken berättar han om putsens historia och kalkens unika egenskaper ända ner på molekylnivå. Det handlar också om de klassiska putsteknikerna inom byggnadskonsten där stuckatörer och konstnärer dekorerar väggar och tak i kyrkor och offentliga byggnader.För bokens bildexempel på hur olika putsade ytor kan se ut, står muraren Henrik Apelgren. Nina Asarnoj reste till Varberg för att besöka honom och putsbokens författare, Per Arne Ivarsson i murarens verkstad med adress: Stengårdshult 20 i Derome.Reporter: Nina Asarnoj

Fast potatis till mos. Mjölig till krispigt. Skrubba eller skala. Och koka inte färdigt. Potatisälskaren ger massor med tips och trix. Och hyllar den mest användbara råvaran. - Jag älskar chips. Chips är en väldigt stor del av mitt potatisliv.Och gaffelmos - när man mosar potatis i såsen - tycker han är det allra godaste.Stefan Ekengren, kock och krögare på restaurang Hantverket i Stockholm, visar sin kärlek till potatis i den nya kokboken Potatis. - Potatis är så tillåtande. Det finns ingen annan produkt som klarar så mycket. Det är det som har gjort den så stor.Koka, steka, fritera, mosa, gratinera, ugnsrosta. Potatis ändrar helt karaktär beroende på vad man gör med den. - För mig är potatisen centralpunkten på tallriken. Potatisen är en referenspunkt och ett bollplank för det andra.Stefan bryr sig inte så mycket om olika sorter.- Det är inte så stor skillnad. Det blir lite snobbigt. Då är valet mellan mjölig och fast viktigare. Den vanligaste rekommendationen är att använda mjölig till mos. Men det tycker inte Stefan.- Finns en risk att det smakar mer stärkelse, för den mjöliga är mer stärkelserik.Men det största problemet är att det lätt kokar in mer vatten i den mjöliga. - Och då finns det mindre plats för mjölk, grädde och smör, det som gör moset gott.- Är du osäker: ta fast potatis, för den passar till det mesta.Däremot tycker Stefan att mjölig passar bäst om det ska bli krispigt. Stärkelsen gör att det blir krispigare. Så välj mjöligt till chips, pommes frites och klyftpotatis.Och koka inte potatisen helt klar. Stefan vill att det ska vara lite kärna i mitten.- Koka alltid med lock på. Det blir en helt annat resultat om man kokar utan lock.Skal eller inte? Stefan skrubbar lätt eller skalar potatisen.Dessutom massor av tips och trix om:Pressad potatis, stompad potatis, skillnaden mellan mos och puré, duchessepotatis, ugnsrostad, parmesanpotatis, Karin Franssons smutsiga potatis, den svenska världskändisen hasselbackspotatis, och småtrendiga tilltryckt potatis.

Jostein Pedersen tillverkar orgelpipor som de gjorde på 1700-talet och fascineras av det gamla hantverket. Jostein Pedersen jobbade på stålverket SSAB i Luleå när orgelbyggarna kom på besök och erbjöd plats som lärling.Jag har alltid varit hantverkare i själ och hjärta och slöjdat sen barnsben, så just det här hantverket passade mig perfekt, säger han.I över 30 år har han tillverkat metallpipor till både moderna orglar och kopior av äldre och i det här reportaget följer vi honom när gör pipor till en orgel som är en kopia från 1730-talet.Reporter och producent: Helene Alm

Hannah Morrissey blev redan som liten besatt av att ta reda på hur böcker egentligen blir till. Nu är hon bokbindarmästare med egen ateljé och älskar att klä böcker i vackra sidentyger. Hannah Morrissey älskade att läsa, men funderade alltid på hur böckerna egentligen var gjorda och varför det var sån skillnad på inbundna böcker och pocket.Idag är hon fullfjädrad bokbindarmästare och gör helskinnband, halvskinn och pappersband, men allra helst klär hon böckerna i siden, det vill säga klotband, från engelskans ord för tyg, cloth.Det jag tycker är så kul med hantverk är att det blir som man vill ha det, man går inte till en affär och väljer mellan någon annans olika visioner, utan man skapar sin egen vision, säger Hannah Morrissey.Reporter och producent: Helene Alm

Robert Lindberg tycker att det är tråkigt med bara vita ramar och hoppas alltid att folk ska våga ta ut svängarna lite mer när de ramar in sin konst. Robert Lindberg gillar udda och personliga ramar på konstverk, men viktigast är att man anpassar ramen efter konstverket och då är det först färgerna han tittar på.Det var intresset för konst och slöjd som gjorde att han blev rammakare och han älskar sitt jobb: Tänk att det kan vara så roligt med ramar och inramningar, det är otroligt, det är känslor!Följ med ner i snickarboa och in i pappersrummet i Robert Lindbergs ramverkstad.Reporter och producent: Helene Alm

Nino Bisori går i närkamp med en flygel som ska stämmas inför en liveinspelning "Jag fick träna om mitt gehör. Idag har jag väl fått det att stanna på 442 svängningar..." Hur ska tonen A egentligen låta? Och lät den annorlunda förr när 440 svängningar per sekund var internationell standard? Nino Bisori berättar om tjusningen i att få ett instrument som klingar falskt att låta riktigt fint. Det är ett finlir att justera pianosträngar och stämnaglar som är utsatta för väldigt krafter. Järnramen i flygeln som Nino ska stämma inför en liveinspelning hanterar ett tryck på uppemot 20 ton.Reporter och producent: Helene Alm

Berättelsen om 1900-talet handlar till stor del om hur automatisering och tekniska landvinningar gjort det möjligt att befria människor i stora delar av världen från tungt och mödosamt arbete. Men i hantverket syns spåren av det mödosamma arbetet och därmed också spåren av människan. Kanske är det därför arkitekten Sigurd Lewerentz byggnader fortsätter att fascinera. Det funderar arkitekten Rasmus Waern på i den här essän. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag är inte den ende arkitekt som valt yrke efter att som tonåring besökt Sankt Petri kyrka i Klippan. Dess tunga murar är provocerande fria från allt sådant som det moderna livet tvingade på 1960-talets byggande. Här finns inga klumpiga fönsterkarmar glasen har i stället klämts fast direkt mot murens utsida. Inte heller finns det några banala försök till prydlighet. På den stora pelaren och balken av stål som både bär upp taket och bildar ett slags kors, syns ännu strecken från smedernas pennor. Och till handfatet på toaletten slingrar sig ett ensamt kopparrör som om det vore ett tappställe i en industri. Något så tufft hade jag aldrig sett förut. Och ännu, nästan ett helt arkitektliv senare, har jag sällan sett något liknande. Det är inte bara hos mig som särarten hos de två kyrkor som arkitekten Sigurd Lewerentz gjorde sent i livet, har satt stora spår. Det finns en förunderlig kraft i Markuskyrkans till synes enkla tegelmurar i Stockholmsförorten Björkhagen, och den trolska stämningen hos Sankt Petri kyrka i den lilla Skåneorten Klippan väcker starka känslor också internationellt. Det internationella intresset för Lewerentz började växa på 1990-talet. Då var det tegelkyrkorna i Stockholm och i Klippan som stod i fokus. De blev ikoner i postmodernismens andra våg som satte ljuset på materialen och hantverkets betydelse. På det viset kom Lewerentz att bli viktig för postmodernismens både första och andra våg.  I dess första våg, som präglade 1980-talet, hade klassicismen stått i fokus. Då riktades uppmärksamheten mot Skogskyrkogården i Stockholm. Han gjorde det mesta av dess världsberömda landskap, men också det sublima tempel som kallas Uppståndelsekapellet. De eleganta avstegen från antikens regler vittnar om en arkitekt med förmåga att både kunna och vilja. Det som först ter sig rakt och enkelt, visar sig vid närmare betraktande vara både vridet och komplext. Särskilt intrikat är den vikbara port som öppnar vägen ut från kapellet. Den tunga konstruktionen har samma precision och elegans som gamla kassaskåp. I detta tekniska mästerverk möttes Lewerentz två specialiteter: kyrkogårdar och smide. Paradoxalt? Nej, inte alls. Han formade livets själsliga och materiella villkor med samma allvar. Lewerentz var noggrannare än någon annan arkitekt. Detta blev efter ett tag så påfrestande för hans beställare att de drog sig tillbaka. Det fick Lewerentz att för en tid lämna arkitekturen och utveckla en verksamhet som fabrikör av dörrar och fönster i stål. När han vid närmare åttio års ålder åter tog plats på byggnadsscenen var det med en häpnadsväckande distinkt arkitektur. Hans närmast rigida omsorg om detaljerna var helt ur fas med rekordåren på 1960-talet. Den moderna tidens förhoppningar om att maskinåldern skulle befria människan hade funnits sedan 1920-talet men det var nu det industrialiserade byggandet verkligen slog igenom. Arkitekterna pressades till att rita hus som skulle vara så enkla att bygga som möjligt. Att det var fabrikören Lewerentz som tydligare än någon annan såg värdet i det handgjorda berättar om hans förmåga till att ständigt tänka om. Lewerentz sällsynta respekt för murarnas och smedernas arbete var inte bara en reaktion på samtidens osynliggörande av hantverket; det gestaltade också människan. Där man ser mödan, det idoga slitet med att foga sten till sten, grips man också av det engagemang som arbetet krävt. Arbetsintensiva byggnadsverk, vare sig det handlar om småländska stengärsgårdar eller egyptiska pyramider, inger respekt. Inget tegel fick delas. Att knäcka en sten vore som att dela en människa. Däremot fick muren gärna innehålla både skeva stenar och udda format. Det gjorde den bara rikare. Lewerentz stod för en spartansk återhållsamhet, men det var en återhållsamhet som var full av nyanser. Det kan låta som en paradox, men rymmer i själva verket själva kärnan i det våra sinnen sätter värde på: enhetlighet och variation. Vi tycker om regelbundet. Samtidigt vill vi se variation. Sådana upplevelser bjuder naturen ständigt på, och Lewerentz tegelmurar blev också de som ett stycke natur. De mörka stenarna och de vita fogarna varierar som nävern i en björkskog. Om arkitekturen hade haft en lite mer erkänd betydelse i kulturvärlden, skulle Lewerentz betraktats som en nationalklenod på 60-talet när hans båda kyrkor stod klara. Han mottog visserligen statlig konstnärslön, och ingick därmed i vad Harry Schein kallade konstens egen aristokrati. Men någon riktigt folkkär arkitekt blev han aldrig. Kraften i Lewerentz verk var lite för stark för dagligt bruk, skriver chefen för Arkdes Kieran Long i boken Sigurd Lewerentz; Dödens och livets arkitekt. Kanske är det så som kyrkornas dunkla och kärva allvar ska användas. Som en medicin mot vardagens banaliteter. Jag tror att det som slog mig när jag för första gången såg Lewerentz kyrka i Klippan var att arkitekturen kan hjälpa oss att komma vidare; från barndomens kategoriska världsuppfattning, över ungdomens kritiska livssyn, till en nyfiken känslighet för det mystiska i tillvaron. Klippans kyrka har varit ett fäste för motståndet mot banaliseringen i över ett halvt sekel. Det ligger i sakens natur att en sådan arkitektur har svårt att bli populär. Men de som en gång drabbats av den, glömmer den inte. Att intresset för hans konst är så levande berättar något om tillkortakommanden i vår tids arkitektur, men också om en möjlig revansch. Om inte för allvaret, så åtminstone för det genomarbetade. Eftersom allt byggande förr gjordes för hand, behövdes ingen teori om dess betydelse. Hantverket fanns, vare sig man ville eller inte. Med maskinerna skulle människan kunna befrias från arbetets tyranni. Men när vi nu bor i en värld som till största delen är född på industrier, växer insikten att vi inte längre ser människan i det byggda. Då ropas det på en arkitektur från förr, i förhoppningen om att vi trivs bättre i en stil än i en annan. Egentligen är det kanske bara spåren av ett genuint arbete man önskar sig. Lewerentz hörde till de som kunde hantverket. Att komma in i hans två kyrkor blir därför också ett möte med alla de som skapat husen. Det är därför unga arkitekter fortsätter att vallfärda till Björkhagen och till Klippan. Ska de verk man skapar sätta verkliga spår i människors medvetande, och inte bara göra sig på bild, så är handarbetet ett svårslaget medel. Dagens arkitekter vill nog gärna få till handgjorda hus, men det är i samtidskonsten man ser de tydligaste spåren av handarbetets betydelse. Såväl konstnärer som publik fascineras av den kraft som sparas i spåren av en idog flit. Vad var det annars som fick besökarna på Tate Modern i London att tappa hakan inför konstnären Ai Weiweis hundra miljoner handmålade solrosfrön av porslin? Att förundras över vad människan förmår skapa är att se sig själv i ett nytt ljus. Därför är det så lätt att beundra de hus där spåren av arbetet ligger i öppen dager. De går att relatera till, eftersom vi i grunden är mer intresserade av människor än av konstruktioner. Rasmus Wærn

Sebastian startade sin försäljningskarriär som 18-åring med att sälja tidningar till konsumenter. Han har spelat fotboll på elitnivå i Degerfors IF och Landskrona BoIS. Karriären inom sälj återupptogs som 28 åring på Canon och sedan PWC. De senaste sex åren har han arbetat inom Serendipity-sfären som både interim VD samt anställd VD. Sebastian grundade Mirovia 2020 som investerar i entreprenörledda IT bolag. Mirovia bygger hela sin M&A verksamhet på ett Sales Funnel-tänk och jobbar kategoriskt uppsökande när man hittar bolag att investera i. Hantverket försäljning ”har aldrig varit viktigare” i Sebastians karriär. Sebastian berättar om sin karriär men framförallt kring hur han ser på sälj. För Sebastian är sälj ”allt” och är inte bara direkt försäljning utan all ”go to market” strategi. Vi går in på tre specifika områden för framgång. - Sales intelligence (skapa unika budskap för mottagaren) - Vikten av utfallsmetodik och tålamod- Exponeras mot "icke säljande" vertikalerSom vanligt, lyssna, inspireras, lär, och gör! Glad sommar! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stefan Ekengren driver Hantverket i Stockholm men är också kokboksförfattare och krönikör i tidningen Gourmet. För Gastroradio berättar han hur uppväxten har präglat hans matintresse, drömmen om ett liv som fotbollsproffs, om att vara vetgirig, ifrågasatt och hur han hittar sin inre kraft. Stefan pratar också om att ta ansvar för sina anställda och vikten av att satsa på nollstjärnigt - på riktigt. Slutligen nördar vi ner oss i en maträtt som alla har en åsikt om - råbiffen.

Stellagalan i samarbete med Gastroradio.se. Stellagalan har hållit både prisgalor och jämställdhetsforum, och lanserade förra året också sina köksbordssamtal. Nu vill vi höra vad några av de ledande männen i restaurangvärlden har att säga om klimatet i branschen idag. I andra avsnittet möts Anna-Antonia Svedberg och Stefan Ekengren. Anna-Antonia Svedberg är kock och utbildad sommelier verksam i mat- och dryckesbranschen sedan 15 år. Har drivit Kafé Klavér på Södermalm i Stockholm och driver idag Birkagårdens kafé och soppkök med stort fokus på hållbarhet och vegetarisk/vegansk matlagning. Anna-Antonia är även ansvarig för Stellagalans jurygrupper och sköter vår löpande ekonomi. Hon och Stefan Ekengren, Hantverket, kommer att diskutera stämningen i köket ur perspektiv som kollegor - arbetskamrater emellan. Hur får man en skön jargongen. Hur arbetar man som kollega för en jämlikare arbetsplats och hur får man folk att backa varandra? Avsnittet är inspelat på Clarion Sign Hotel. Moderator: Tove Oskarsson Henckel.

Hur Ikea fick sina köttbullar. Varför kocken Stefan Ekengren gör köttbullarna med krossat is. Besök i köttbullefabriken så görs de (och därför kan de ibland lukta illa). Michael La Cour, chef för Ikea Foods globalt, berättar hur receptet till Ikeas köttbullar togs fram. Det tog nästan ett år. Och receptet skyddas i stil med Coca-Cola-receptet. Ikea säljer årligen en miljard köttbullar - Swedish meatballs - i världen. Bröderna Magnus och Fredrik Dafgård visar hur köttbulletillverkning på industriell nivå går till. De är tredje generationen på Dafgårds matfabrik i Källby utanför Lidköping. I princip görs köttbullarna på samma sätt som i ett vanligt hem, men i en mycket större skala. Kocken Stefan Ekengren på restaurang Hantverket i Stockholm skriver i sina kokböcker Husman och Högtid, att han använder krossad is i köttbullesmeten. Tekniken har han hämtat från korvtillverkning. Resultatet ger en saftigare köttbulle. Stefan berättar hur det går till. I Saluhallen i Göteborg ligger sen början av 1970-talet Kåges hörna, ett lunchställe med dagens, oftast husmanskost. Varje dag serveras också mängder med pannbiff. Enklare att göra än köttbullar, men samma smet. Tony Almsäter berättar att utländska gäster som frågar efter Swedish meatballs serveras två stora köttbullar (pannbiffar). Café du Nord i Göteborg öppnades 1875. Det kallas också Köttbullekällaren och är känt för sina stora köttbullar. Vi provsmakar.

Jesper har varit på gymmet och hittat en jämlike, Tjafanny har fastnat i svarta backen i Sälen, och frågan är om man överhuvudtaget får säga "svart backe" 2020? Carina Berg låter killarna killgissa på killiga grejer som killar borde känna till. Har Kodjos höga tonläge alltid varit ett faktum, eller är det något som anammats på senare år? Dessutom kommer Stefan Ekengren från krogen Hantverket och slår en jävla bea mitt i sändning! Stötta oss på Patreon! www.patreon.com/gottsnack MEDVERKANDE: Fredrik Söderholm Jesper Ekstedt Fanny Klefelt Casper Karlqvist Carina Berg Stefan Ekengren See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Efter att den romska silversmeden Rosa Taikon dog uppstod ett tomrum. Nu vill Erland Kaldaras, nationell utvecklare för romskt hantverk, återuppliva det romska hantverket. I avsnitt 10 av Handgjort förklarar han hur hantverket och historien hänger ihop. Läs mer om projektet romskt hantverk här.  Och läs mer om Rosa Taikon här. Handgjort produceras av Peter Gropman på produktionsbolaget Iris media, på uppdrag av Nämnden för hemslöjdsfrågor. Maila redaktionen på handgjort@irismedia.se Följ oss på Instagram! 

Fredrik njuter av att vara partisk. Fanny har slutat med lyckopiller på eget bevåg och utan sin läkares medgivande. Jesper listar: De franskaste fransoserna genom tiderna. Halländsk lokalpolitiker är besviken på att 1.Cuz sjunger om våld och vapen men främst för att han inte kommer i tid till avtalat möte. Stefan Ekengren gästar och berättar varför Hantverket inte vill ha michelinstjärnor och bjuder på struvor med anklever. Patron-exklusivt: Hela timmen med Stefan Ekengren. Jespers bedårande hockeyanekodot https://www.patreon.com/gottsnack Medverkande: Fredrik Söderholm Fanny Klefelt @tjafanny Jesper Ekstedt Casper Karlqvist Stefan Ekengren @stefanekengren See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Julmaten förändras hela tiden. Vi letar upp grisfötter och tunga för att smaka. Och kommer lutfisken att finnas kvar i framtiden? Grisfötterna har försvunnit från de flesta julbord. Och oxtungan är svår att hitta. På restaurang ser man sällan grishuvudet med det röda äpplet. Hur smakar grisfötter och tunga? Mei Dahl kommer från Shanghai i Kina. Där är grisfötter vardagsmat. Mei lagar grisfötter till oss. Men inte som på ett svenskt julbord utan på kinesiskt vis med ingefära och soja. Hans Hellblom minns en barndom där det serverades oxtunga. - Men nu är det bara jag som äter tunga, säger han. Och då blir kotungan för stor. Hans kokar istället två gristungor och bjuder Meny. Kocken Stefan Ekengren, som driver restaurang Hantverket i Stockholm, har med grisfötter i julkapitlet i sin bok Högtid. Men inte de klassiska, utan istället friterade. - Kalla grisfötter i gelé kan bli svårt för en del, säger han. Men friterade är de fantastiska. Friterat fett är väldigt gott. Stefan ser lutfisk som det absolut godaste på julbordet. Däremot tror han inte att så många äter den just på julafton. - Lutfisk är så gott att vi borde äta det oftare.

Stefan Ekengren, Hantverket, och Tom Sjöstedt, Lilla Ego, är tillbaka. Vi pratar om senaste krogbesöket på Geranium. 0-stjärnigt, hälsosamma arbetsplatser och Me Too-rörelsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad gör ett musikstycke till ett mästerverk? Hur komponerar man den perfekta arian? Tonsättaren Carin Bartosch Edström guidar oss i ämnet kompositionsteknik. Den 15 oktober startar årets upplaga av festivalen Prix Europa i Berlin, där produktioner inom radio, TV och online media tävlar i olika kategorier. I år är Operahuset i P2 en av de nominerade i kategorin Radio Music! Med anledning av detta sänder vi en repris av det utvalda tävlingsbidraget, som ursprungligen sändes den 1 april i år. Vår gäst Carin Bartosch Edström har otaliga färger i sin yrkespalett: tonsättare, före detta orkesterchef, deckarförfattare, Wagnerkännare, översättare av italiensk barockopera och även översättare av Kalle Anka sedan flera decennier tillbaka. Det handlar bland annat om lusten att tala om musik på musikens villkor, om kompositionstekniska milstolpar och musikalisk humor.

Hantverket är en väsentlig del av både cosplay och lajv. Elias Nygren som vann Cosplay-SM 2017 och lajvaren Malin Ivarsson delar med sig av sina bästa tips om hur du gör dina kostymer. Möt även Alexandra Holmgren som letar efter det perfekta tyget.

Hantverket är en väsentlig del av både cosplay och lajv. Elias Nygren som vann Cosplay-SM 2017 och lajvaren Malin Ivarsson delar med sig av sina bästa tips om hur du gör dina kostymer. Möt även Alexandra Holmgren som letar efter det perfekta tyget.

Vad gör ett musikstycke till ett mästerverk? Hur komponerar man den perfekta arian? Tonsättaren Carin Bartosch Edström guidar oss i ämnet kompositionsteknik. Veckans gäst Carin Bartosch Edström har otaliga färger i sin yrkespalett: tonsättare, före detta orkesterchef, deckarförfattare, Wagnerkännare, översättare av italiensk barockopera och även översättare av Kalle Anka sedan flera decennier tillbaka. Det handlar bland annat om lusten att tala om musik på musikens villkor, om kompositionstekniska milstolpar och musikalisk humor.

Tillbaka efter säsongsuppehållet refreshed med nya gäster stories, statistik, & teorier. Vi får följa med till resturang Hantverket på Sturegatan 15 där Jonathan Sammons & Anton Wallin visar upp sann skaparglädje och bjuder på på tre stycken specialserveringar. Det blir även anekdoter från Åre, en explosiv juicesifon, råvaruhantering mm.”. Tack för att ni lyssnar. Med Jonatan Östblom Smedje Klipp : David Holm Grafik : Erik Lindahl

See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.