Podcast appearances and mentions of kristian lundberg

Efter 20 år är Lukas Moodysson tillbaka som poet med diktsamlingen Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Innan Lukas Moodysson blev stor filmregissör (med titlar som Fucking Åmål och Tillsammans) var han en ung eftertraktad poet i Malmö. 1987 debuterade han med diktsamlingen Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner. Han tillhörde en grupp poeter som kallades Malmöligan och som gjorde sig kända för sina spektakulära uppläsningar.Efter 20 år är Moodysson nu tillbaka som poet med diktsamlingen ”Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta”. Här skriver han om hundar, döde författarkollegan Kristian Lundberg och en av sina favoritmiljöer – campingplatsen.Lukas Moodysson debuterade som poet 18 år gammal, sedan dess har han gett ut åtta diktsamlingar och tre romaner.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas MagnellLjuddesign: Märta Myrstener

UPPLÄSNING: Monica Wilderoth Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Igenkommande” av Kristian LundbergDIKTSAMLING: Ett torn högre än jag själv (Wahlström & Widstrand, 1996)MUSIK: Trad. från Ryssland, Jan Johansson: Mellan branta stränder EXEKUTÖR: Jan Johansson, piano och Georg Riedel, kontrabas

Kanske är hjälten den som inte förändras? Och samhället inte anpassat efter en klassisk berättarstruktur? Morris Wikström reflekterar över två konstnärer som gjorde uppror mot genrekraven. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I Kristian Lundbergs kriminalroman ”Eldätaren” från 2004 möter läsaren en berättarröst som inte klarar av deckargenrens krav. Berättaren säger: ”Det är en tidig morgon. Det är så alla berättelser skall påbörjas. Du anger tiden, platsen och först senare kommer händelseförloppet att veckla ut sig, som en turistkarta man drar upp ur fickan. Vad säger kartan? Att du är vilse. Att detta inte är dina kvarter.”Nej, deckargenren var nog inte poeten Kristian Lundbergs kvarter. För genom hela boken bråkar han med genrekonventionerna. Istället för mysteriets gradvisa upplösning möts läsaren av en ordmassa om samhällets orättvisor, och det uppstår egentligen aldrig ett spänningsmoment. Någon deckare i traditionell bemärkelse är det alltså inte. Ett misslyckat försök, kanske. Men just därför blir boken en intressant inblick i hur svårt det är att berätta för den som inte accepterar de konventioner som är förknippade med genre och dramaturgi. Då har ändå författaren en lättare uppgift än filmskaparen – vars konstnärliga verk ofta av kommersiella skäl avkrävs en början, en vändpunkt och ett slut. Ja, så vanliga och utbredda är dramaturgins konventioner inom filmen att man som tittare ofta inte reagerar förrän de utmanas.En av dem som i sina filmer gjort just det är den polske regissören Pawel Pawlikowski. I sin Oscarsvinnande film Ida från 2013 berättar han historien om en katolsk ung kvinna som vuxit upp på ett kloster nu, innan hon ska avlägga sitt nunnelöfte, uppmanas att söka upp sin enda levande släkting – ett slags farväl till en värld som Ida egentligen aldrig upplevt. Filmen skildrar hur Ida stiger ut från ett skyddat klosterliv och utsätts för jazzmusik, kommunister, ateister och inte minst för den fysiska kärleken. Men trots dessa upptäckter sker inte det vi förväntar oss: långsamt inser vi att det inte spelar någon roll vad Ida får uppleva – hon kommer inte att ompröva sitt beslut att bli nunna. Ingen upptäckt, inget löfte om framtiden förmår förändra hennes beslut. Mötet med kärleken, som enligt dramaturgins konventioner borde innebära en vändpunkt för protagonistens strävan, leder inte till förändring. Idas bevekelsegrunder är desamma under hela filmen. Vad vill Pawlikowski säga? Det vore lätt att förstå filmen som en skildring av hur den kristna trons eviga anspråk trumfar samtidens förgänglighet. Men faktum är att Pawlikowski redan 1991 använde ett liknande berättande – då i dokumentärfilmen ”Dostoevsky's travels”.I dokumentärfilmen får vi följa Fjodor Dostojevskijs sentida släkting Dmitrij Dostojevskij som beger till Europa. Dmitrij är till skillnad från sin berömda släkting ingen författare, utan en enkel spårvagnsförare – och hans mål med resan till Europa är enkelt: han vill få tag i en Mercedesbil, ett märke som blivit populärt på Sankt Petersburgs (dåvarande Leningrads) grå paradgator. Dmitrij Dostojevskij är ärligt talat en ganska grå figur han med. Väl i Tyskland inser han snabbt att den summa pengar han fört med sig från Ryssland inte räcker för att köpa en Mercedes. För att tjäna pengar beslutar sig Dmitrij för att föreläsa för tyskarna om sin berömda författarsläkting. Men Dmitrij verkar inte vara så beläst, så för att knåpa ihop sina föreläsningar plagierar han skamlöst tyska läroböcker om Fjodor Dostojevskijs idévärld, samtidigt som han kedjeröker och dricker öl på toaletten. Det är först när Dmitrij deltar i en reklamfilm och får låna en röd sportbil som folk öppnar sina dörrar för honom. Det ena leder till det andra, och när Dmitrij till slut återvänder till Tyskland efter en hejdlös Europaturné lyckas han faktiskt få tag i en Mercedes. När filmen slutar står Dmitrijs tyska bilhandlare och vinkar av honom. ”Jag trodde aldrig han skulle lyckas”, mumlar bilhandlaren för sig själv.Men poängen är att Dmitrij – liksom Ida – inte alls förändras av sina nya erfarenheter. Han är lika färglös när han åker från Tyskland som när han kom. Trots alla sina möten lär han sig ingenting, han utvecklas inte. Han tänkte ju bara på sin Mercedes hela tiden. Men i Pawlikowskis film framstår detta inte alls som en svaghet – utan som en styrka. I sin orubbliga längtan efter en Mercedes är Dmitrij lika helig som Ida i sin religiösa tro. Omvärlden har gjort sitt bästa för att rubba deras drivkrafter, men misslyckats. Vad Pawlikowski gör är att ifrågasätta dramaturgins konventioner. Berättelsens vändpunkt, som borde innebära att huvudpersonen lär sig något, att huvudpersonens motiv förändras – inträffar aldrig. Istället tycks förhållandet vara det rakt motsatta: det är huvudpersonerna som stirrar dramaturgin i ögonen - tvingar dramaturgin att rannsaka sig själv. Tvingar den att ifrågasätta sin uppfattning om att vi människor blir våra bästa jag först när vi förändras. I Pawlikowskis värld är det den som inte viker en tum som avgår med segern.Det finns något väldigt subversivt i det här berättandet, som talar om beslutsamhet och integritet i en kultur och ekonomi som strävar efter att ersätta gamla begär och föremål med nya. Dramaturgins konventioner framstår i Pawlikowskis filmer som en otäck gestalt som ömsom sträcker fram morötter, ömsom låter piskrappen vina – allt för att få oss att hitta nya föremål för vår längtan. Både Ida och Dmitrij Dostojevskij prövas, men vägrar att omvändas. På det viset lyckas Pawel Pawlikowski gestalta den konflikt som Kristian Lundberg stod inför i sina prosaböcker när han vägrade anpassa sig till genrekonventionerna. hans romaner är ett sökande efter en berättelse som inte ger vika för oväntade slut och omvälvande vändpunkter.Kristian Lundbergs väg är en mycket svår väg att vandra. För problemet för den som förvägrar berättelsen en vändpunkt är att berättelsens början blir så avgörande. Ingenting går ju att förändra efterhand. Det är därför, tänker jag mig, som hans romaner är fyllda med omtagningar. Det han efter när han gör sina omtagningar är inte berättelsens slut, utan dess början. Ett godtagbart första påstående som kan styra den logik som berättelsen sedan måste följa. Och när deckargenren eller romangenrens karta inte stämde med den verklighet Kristian Lundberg ville berätta om – en verklighet där det sociala arvet aldrig gick att trolla bort i vändpunktens befriande rörelse – då blev skrivandet ett försök att rita en ny karta.Frågan är om Kristian Lundberg någonsin blev klar med sitt kartritande. I sin sista bok ”Sånger vid avgrunden” beskriver författaren hur han återfaller i ett drogmissbruk. Han söker fortfarande efter den där början som ska förklara allt som hände sen, men tycks ständigt misslyckas. Ändå, eller kanske just därför, är det i ”Sånger vid avgrunden” som Kristian Lundberg blir som tydligast i sin kritik mot ett konventionellt berättande. Han skriver i en passage som jag tror är avgörande, men lätt att missa i textens rasande rörelse: ”Du upptäcker inte förrän det är för sent att du igen har förlorat. Du förstod inte ens att det hade utkämpats en strid. Det är ett sätt att närma sig berättelsen”.Morris Wikström, kulturjournalist och doktorand i rysk litteratur

Första rad: Det kan vara en röst som gör sig synlig i rummet Uppläsning: Peter Andersson MUSIK Paul Lewis: Meditation ur Engelsk svit EXEKUTÖR Northern sinfonia. Dirigent: David Lloyd-Jones

Vilka böcker gjorde starkast intryck på Elias, Patrik, Alice & Maja under 2022? Det blir såväl Nobelpristagare som surrealistisk poesi och serier när bibliotekarierna sammanfattar årets läsning. Namn som Donna Tartt, Kristian Lundberg, Michel Houellebecq och Karl Ove Knausgård nämns också.

I denne episoden av "Den hemmelige hyllen" diskuterer vi tre vidt forskjellige forfattere. Kjersti Eide Hatland forteller om den sterke svenske romanen "Yarden" av Kristian Lundberg, og Ine Sunde Lavik snakker om lys og mørke i Jan Roar Leikvolls forfatterskap. Til slutt forteller Hanne Rømsing Sæverås om sin kjærlighet for sci-fi og fantasy-dronningen Ursula Le Guin og boken "En trollmann fra Jordsjø".

Första rad: När jag vaknar den här morgonen Uppläsning: Monica Wilderoth DIKTSAMLING: Allt och denna lycka av ingenting (Symposion, 2000)MUSIK: Shai Maestro: CompassionEXEKUTÖR: Shai Maestro, piano

Varje litterärt verk uttrycker sin egen sanning, men för den som använder sitt eget eller andras liv uppstår alltid dilemman. Lars Hermansson rapporterar från båda sidor av faktafiktionens linjer. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Hur mycket kan en dokumentärfilmare mixtra med verkligheten utan att det blir fiktion? Att ibland iscensätta situationer för att få fram den större bilden, en djupare sanning, och allt vad det kan heta, är, tror jag, accepterat av de flesta i branschen, fast kanske inte av den stora publiken. Detsamma gäller antagligen så kallad autofiktion och vittneslitteratur, alltså böcker som utger sig för att ha självbiografisk grund. De flesta inser nog att författaren skarvar här och var, kanske lägger till eller drar ifrån någon detalj för att göra berättelsen bättre, men inte att hen framställer som fakta sådant som inte är fakta.Jag har själv gjort mig skyldig till sådana brott. I den autofiktiva reseessän Gå till gå hittar jag till exempel på en historia om att den radioutrustning berättarjaget har med på vandringen blir stulen av en person som vill spela in sin döda mammas röst. När jag bekände det för en läsare, tillika bekant, blev han besviken, nästan arg. Han tyckte att texten utstrålade en tyst överenskommelse om att det som stod där hade hänt. Det hade han helt rätt i. Och det var därför jag bestämde mig för att ljuga, för att jag visste att jag hade stor chans att bli trodd, även med den mest osannolika skröna, och för att boken som helhet behövde en digression just där, gärna en fantastisk sådan. Och en författare har ju att ytterst vara lojal med boken, texten, dess litterära värde. Anders, som läsaren hette, blev besviken, men boken blev bättre.Som journalist har man ett annat uppdrag. Där bör man ytterst vara lojal med den verklighet man skildrar. Form och estetik är av underordnad betydelse. Fabricerande av fakta är inte okej, inte heller att låta folk säga sådant de inte har sagt, inte ens om syftet är lovvärt. Det kallas pressetik. Dokumentärmakare och författare av självbiografiskt färgad prosa och poesi menar ofta att de befinner sig i en position mellan den skönlitterära författaren och journalisten. Att de har dubbla lojaliteter, å ena sidan in mot verket, dess formella egenskaper och konstnärliga värde, å andra sidan ut mot den skildrade verkligheten, levande eller nyligen döda personer, skeenden som bevisligen inträffat eller inte. Att vara mer lojal med verkets formella egenskaper, utan att antyda det för läsaren kan leda till missförstånd och felläsningar. Att fabricera eller undanhålla fakta för att stärka sitt case i en autofiktiv berättelse kan såra verkliga personer som ingår i berättelsen.Jag har själv varit med om det. I en självbiografiskt hållen roman antyds att jag under en tid ska ha finansierat en tynande tillvaro som frilansande författare och skribent med en släktings pengar. En antydan som bidrar till att öka empatin med bokens huvudperson, författaren, på bekostnad av den som i boken ska föreställa mig. Författaren kan förstås minnas att det var så, men minnet är ofta bedrägligt, och somliga minnen är också offentliga handlingar. Eftersom det jag säger här inte är skönlitteratur har jag alltså kollat med Skatteverket, och inte bara gått på min känsla av att jag under de år boken skildrar drog in pengar så det räckte. Problemet är förstås att andra läsare som känner till bakgrunden och kan identifiera vem som är vem i boken, knappast gör en sådan faktakoll. Och det är nog tur för romanens skull. Det rör sig nämligen om en berättelse som uttrycker och närs av klasshat, det måste finnas ett vi och ett dom, och i den uppdelningen hamnade jag bland dom. Det svider förstås, men jag tror att boken som helhet tjänade på det, ett klasshat i en skönlitterär text får inte bli alltför ljummet.Ett annat exempel på en autofiktiv berättelse som har etiska problem med sina dubbla lojaliteter är Kristian Lundbergs bok Yarden. Den handlar om en författare som av oklara skäl hamnat på ekonomiskt obestånd och tvingas ta jobb på en omlastningsplats för nya bilar i Malmö hamn. Ingen läsare kan tro att Yarden är en påhittad plats, eller att jaget i boken inte ska föreställa författaren Kristian Lundberg. Även här finns en strukturell uppdelning i ett vi och ett dom som bygger på klass. Lundberg framställer den yrkesverksamhet han blivit tvungen att lämna, och som också råkar vara min, det vill säga författarens och den frilansande skribentens, som välbetald och fri från godtycklig maktutövning. Så är det förstås inte, det vet alla som är i branschen, vilket Lundberg hade varit i över ett decennium när boken publicerades. Men berättelsen behöver den här motsättningen för att bli effektiv. Det hårda slitet på Yarden måste ställas mot enkel tillvaro framför laptoppen.En annan förenkling av tillvaron Yarden lider av, och som man måste vara i branschen för att känna till rör anledningen till att berättaren inte längre jobbar i litteraturvärlden. Lundberg miste sina uppdrag som litteraturkritiker på Expressen och Helsingborgs Dagblad eftersom han sågat en bok som ännu inte kommit ut. Det är förstås lite lustigt, men pressetiskt minst sagt tvivelaktigt. Alla i branschen visste också att Lundberg vid den här tiden var innehavare av ett åtråvärt, livslångt arbetsstipendium från Sveriges Författarfond på närmare 170 000 kr per år, också det är en offentlig handling som går att kontrollera. Han hade alltså själv försatt sig i publicistisk karantän, men var delvis försörjd av Sveriges Författarfond. Omständigheter som Lundberg förstås måste tiga om i boken. Inget vidare starkt case annars, en autofiktiv hjälte bör helst, till skillnad från den fiktive, vara i någon mån behjärtansvärd.Dokumentära och semidokumentära böcker och filmer tycks alltså ibland tvungna att småljuga för den större sanningens skull. Och den större sanningen är alltid ett påstående om världen bortom de enskilda exemplen, om strukturerna, de dolda sambanden. Det finns en konflikt här, som kanske är olöslig, mellan mikro- och makro. Det är svårt att behålla nyanserna i det lilla när de stora skeendena ska skildras. Svårt att få de olika perspektiven att stämma. Det enda man kan göra som upphovsperson är att försöka, att oupphörligt ställa sig frågor som: måste jag offra denna detalj för helheten, är jag i god tro när jag påstår detta, kan jag se x och y i ögonen när boken kommit ut?I det ständigt växande bruset från allt fler medier, sociala och traditionella, tycks idag bara den personliga erfarenheten, den så kallat starka berättelsen, kunna nå ut. Fiktionen, i synnerhet den litterära, sitter trångt. Men frågan är om inte denna glupande hunger efter verklighet också hänger samman just med det uppluckrade förhållandet till fakta. Alla vet ju numera att sanningen är perspektivisk och alltså beroende av vilken vinkel vi väljer. Alla vet också att man kan ljuga med fakta, om de sätts samman med ont uppsåt. Om det är så, borde man ju också kunna tala sant med hjälp av smålögner, om de sätts samman med gott uppsåt. Säkert, men vägen till helvetet är som bekant stensatt med goda föresatser.Lars Hermansson, författare och kritiker

Välkomna tillbaka till vår mysiga podd LÄS HÅRT! Johan Wanloo och Magnus Dahl har peppat hela sommaren för att dra igång en helt ny säsong av cowboys, aliens, kungar, agenter, snälla gamla tanter, svärddemoner, änglar och gladiatorer. Det här avsnittet handlar traditionsenligt om vad Johan och Magnus har läst under sommaren, men även om gubbintressen, magrutor och tv-serier! OBS: Glöm inte att joina vår härliga Signal-chat! I nästa LÄS HÅRT ... pratar vi om romanen ”Alien: The Cold Forge” av Alex White! "A dramatic new Alien novel, as Weyland-Yutani seeks to recover from the failure of Hadley's Hope, and successfully weaponize the Xenomorphs!" Annat som nämns Neil Gaiman ”The Sandman”, ”The Sandman” (Netflix), ”Stranger Things”, ”Umbrella Academy” (serietidningen och tv-serien), ”Watchmen” (HBO), ”House of the Dragon” (HBO), T Kingfisher ”What moves the dead”, Edgar Allan Poe ”The Fall of the House of Usher”, Tad Williams ”Brothers of the Wind”, Stephen Blackmoore ”Broken Souls”, Anthony Horowitz, James Bond, Ulf Lundell, Ben Haas ”A Hacks Notebook”, Kristian Lundberg, Batman, Hem till gården.

Första rad: Det är den här märkliga Uppläsning: Kristian Lundberg (inspelning ur Dagens dikts arkiv) DIKTSAMLING: Låt oss förvandlas (Ellerströms, 2017)MUSIK: Claude Debussy: Les sons et les parfums tournent dans l'air du soir EXEKUTÖR: Philippe Bianconi, piano

Älsklingar och sötnosar! Veckans A du! börjar i moll med att lite kort avhandla Kristian Lundberg, poet, författare och hamnarbetare som har lämnat oss sedan förra avsnittet. Därefter blir det aningen mer muntra toner i form av veckans huvudämne: Östen "Östen med rösten" Warnerbring, en sång- och dansman som levde mellan 1934 och 2006. Mest känd är han kanske för låten "15 minuter från Eslöv", man han har såklart gjort mycket, mycket mer. Och om några har koll på det så är det ju allas våra Vante och Kalle.Patreon: https://www.patreon.com/adupoddSwish: 1230521088 (markera gåvan med A du! i meddelandefältet) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt försöker Ludvig lösa Pontus problem med alla sina mail genom att gå igenom vad den franske filosofen Albert Camus har skrivit om Sisyfos och det absurda. Om att hitta mening i världen genom att förlora den, om skillnad mellan skuld och konsekvens och om att förlåta alla dom vi glömt att svara liksom vi förlåter alla dem som glömt att svara oss. Dessutom minns vi författaren och poeten Kristian Lundberg.

Första rad: De döda måste befolka denna berättelse Uppläsning: Kristian Lundberg ( inspelning från 2018) Diktsamling: Låt oss förvandlas (Ellerströms, 2017) MUSIK Johann Sebastian Bach: Saraband ur svit för luta i c-moll EXEKUTÖR Roman Reznik fagott, Delphine Constantin-Reznik harpa

Under onsdagen kom beskedet att författaren Kristian Lundberg är död. Han har beskrivits som en förnyare av arbetarlitteraturen från genombrottet med Yarden, men också som en Malmöpoet. Vad blir det litterära arvet? Vi blickar tillbaka på Kristian Lundbergs författarskap i ett samtal med litteraturforskaren Magnus Nilsson, författaren Per Engström och skådespelaren Mattias Linderoth, som gestaltade "Yarden" på teaterscenen.REPORTAGE: TILLBAKA TILL SKURHINKEN"Rapport från en skurhink" skakade om Sverige när den vann första pris i Rabén och Sjögrens romanpristävling som Bästa politiska roman 1970. Den var skriven i dagboksform av Maja Ekelöf som var en medelålders städerska från Karlskoga i Värmland och hon blev rikskändis över en natt och boken en modern klassiker. Nu kommer den första biografin om Maja Ekelöf, "Jag har skurat nog många golv". Journalisten Nina van den Brink har arbetat på den i fyra år, och kulturredaktionens Katarina Wikars har träffat henne för ett reportage om hur vi ser på romanen och städerskans roll i dag.ESSÄ: OM UNDANTAGSTILLSTÅNDETS LOCKELSEVissa miljöer och platser tycks utöva en särskild dragningskraft på människan. Inte sällan handlar det om olika slags undantagstillstånd. Det kan handla om nostalgin hos den som gjort värnplikt och som nu tänker tillbaka på en tillvaro som tycks ha varit mindre komplicerad. Och på 1800- och 1900-talen tycks tillvaron på sanatorierna ha inspirerat flera författare till litterära mästerverk. Men vad handlar den här längtan om, egentligen? Det funderar skribenten och kriminologi-forskaren Maria Andersson Vogel på i dagens essä från OBS.Programledare: Lisa Wall Producent: Felicia Frithiof

Nobelpristagaren i litteratur Abdulrazak Gurnah på besök i Rinkeby och ukrainska myndigheter har rivit ett monument i Kiev. Producent: Nils LindströmProgramledare: Maria Askerfjord Sundeby

Första rad: Jag drömde det var revolution Uppläsning: Harald Leander Diktsamling: "Vi är de döda nu snart", (Wahlström & Widstrand, 2014)MUSIK Renaud Garcia-Fons: La stradaEXEKUTÖR Renaud Garcia-Fons, kontrabas, Bruno Sansalone, klarinett

Första rad: och vart tar den vägen Uppläsning: Emil Almén DIKTSAMLING: En liten bok om kärlek (Lindelöws förlag 2021) MUSIK Sebastian Persson: Vintersol I EXEKUTÖR Tre öar

Första rad: Drömde att eken Uppläsning: Harald Leander Diktsamling:"Ett torn högre än jag själv", W&W 1996 MUSIK: Frédéric Chopin: Prelude nr 2 a-moll EXEKUTÖR: Jevgenij Kissin, piano

Vi börjar prata om kärlek-en och kommer överens om att sätta den på avbytarbänk. Litteraturtips:Sommaren utan män, Siri Hustvedt; Norstedts 2019Och allt skall vara kärlek, Kristian Lundberg; Ordfront 2012Drömmarnas väg, Ono no Komachi; Ellerströms 2019Makens skönhet, Anne Carson; Albert Bonniers förlag 2012  

1a rad: Det är måndag eller onsdag, det är tisdag och torsdag Uppläsning: Kristian Lundberg Diktsamling: Requiem över en förlorad son (Lindelöws, 2019) MUSIK Valentyn Sylvestrov: Intermezzo ur Fem stycken för violin och piano EXEKUTÖR Gazzana-duon

Uppläsning: Kristian Lundberg Diktsamling: Requiem över en förlorad son (Lindelöws, 2019) MUSIK Osvaldo Golijov: Första satsen ur The dreams and prayers of Isaac the blind EXEKUTÖR Emil Jonason, klarinett, Vamlingbokvartetten

Behovet av samhällsbyggnader som skolor och äldreboenden är stort runt om i Sverige. På många håll är det svårt att hinna med – och att hitta finansiering. Kompetens kan också vara ett hinder för kommuner som kanske bygger en ny skola vart tionde år. Genom ett samarbete mellan NCC Building och NCC Property Development Special Investments kan kommuner komma närmare lösningen på både finansieringsproblemet och kompetensbehovet. Vi berättar och illustrerar med exemplet Björkö skola. Gäster: Fredrik Wallman, regionchef NCC PDSI och Kristian Lundberg, projektchef för Björkö skola NCC Building.

Uppläsning: Kristian Lundberg Diktsamling: Requiem över en förlorad son (Lindelöws förlag, 2019) MUSIK Peter Nylander, Staffan Svensson: Interlude 1, Waiting EXEKUTÖR Peter Nylander, gitarr, Staffan Svensson, trumpet

Den trettende episoden av Krimvakta tar veien til Malmö og Marseille når Terje Thorsen og Leif Ekle snakker om Kristian Lundberg og hans Malmö-svite og Jean-Claude Izzos trilogi fra Marseille.

Hvis du går og døjer mere og mere med at se ting på afstand, så er du langt fra alene. Antallet af mennesker over hele verdenen, der udvikler nærsynethed, stiger nemlig i disse år. I år 2000 var 23 pct. af alle mennesker nærsynede, i 2010 var det 28 pct. og i 2050 estimeres det, at 50 pct. af alle mennesker vil være nærsynede. Men hvorfor bliver vi i stigende grad nærsynede, og kan vi gøre noget for at forhindre det? Det har praktikanten Martin Blicher kontaktet Kristian Lundberg, der er læge og forfatter til en ph.d. afhandling om netop nærsynethed, for at få et indblik i.

Radiofontänen är en enhet på Fontänhuset Malmö och idag ska vi få höra ett av deras specialprogram, På Divanen. Såhär skriver de på sin egen hemsida: I stigmabrytande grannsamverkan bjuder Radiofontänen och Robert Rosenqvist in till en intervjustund där välbekanta profiler under en timme analyseras på vår divan. Vi har gästats av Sanna Persson-Halapi, Åke Arenhill, Olle Berggren, Nina Persson, Dr Rock, Cecilia Nordlund, Jakob Hellman, Sissela Benn, Amanda Ooms, Magnus Börjeson och Ulrika Rogland. Nu är det Kristian Lundbergs tur! På 80-talet var han med och startade den litterära gruppen Malmöligan och för 26 år sedan debuterade han som poet. Sen dess har han gett ur ett 30-tal böcker i olika genrer. 2009 fick han sitt stora genombrott med den politiska och biografiska romanen Yarden. Just nu är han aktuell med Dagar bland skuggor, träd och vatten och Gud är inte ett främmande namn. Vad innebär det att skriva sig fram till ett område mellan sjukdom och befrielse? Varför dras Kristian till vatten? Och varför flyttar han till områden där han egentligen inte vill bo? Häng med på en någorlunda vardaglig radioterapi! Kl. 14.00 sänder vi detta i Radio Totalnormal. Men vill du lyssna på Radiofontänens andra program så klickar du bara här http://www.fontanhuset.se/radiofontanen/ Under sommaren sänder vi inte live men det kommer repriser och specialprogram hela vägen tills vi är tillbaka den 31 augusti. Trevlig sommar!

Show notes: Right now, wrong then från sydkoreanske regissören Hong Sang-soo Systrarna Fanning: Elle och Dakota O.J. Simpson: Made in America (länk till SvtPlay) Gubben i stugan, svensk dokumentär (Svt Öppet arkiv) Captain Fantastic postern som påminner om Wes Andersons bildspråk Den allvarsamma leken är en roman från 1912 av Hjalmar Söderberg. Yarden bygger på en roman med samma namn av Kristian Lundberg. The Swedish theory of love (länk till SvtPlay) Låtar och snippets spelade under avsnittet: Hammers and nails från Arrival Eldons house från Midnight special The demon dance (pt 1) från The neon demon No dames! från Hail, Caesar! Minimalist från Manchester by the Sea Whitney Schnuck från Toni Erdmann The demon dance (pt 2) från The neon demon Sweet child o'mine från Captain Fantastic

Êl síla erin lû e-govaned vîn! I 2017 års första LÄS HÅRT! snackar Johan och Magnus om Tim Pratts rollspelsnovell "A tomb of winter's plunder". En kort actionsstänkare baserad på rollspelet "Pathfinder", och som finns gratis att läsa här. Till nästa avsnitt kommer vi att läsa det ökända, misogyna, John Carter-plagiatet "Tarnsman of Gor" av John Norman. Häng med i snacket – gör det du med (boken kostar bara $5 på Amazon)! Andra saker som nämns  James Luceno, "Tarkin" ● Romanfortsättningen på tv-serien "V" ● Barbara Hambly, "Beauty and the beast" ● Stephen Donaldson, "The chronicles of Thomas Covenant" ● Kim W Andersson, "Astrid: Vulkanmånens kult" ● JK Rowling, "Fantastic beasts and where to find them" ● Guy Gavriel Kay, "Children of earth and sky" ● "Mutant" ● Orvar Säfström, "Nils Gulliksson: Illustrationer och skisser" ● JRR Tolkien, "Sagan om ringen" ● Ralph Bakshi, "Sagan om ringen" (1978) ● David Eddings ● Geraldine Harris, "Gudar och faraoner i den egyptiska mytologin" ● Franklin W. Dixon, "Bröderna Hardy"-böckerna ● Åke Holmberg, "Ture Sventon"-böckerna ● Stephen King, "Det" ● "Drakar och demoner" ● Simon Bisley ● HK Rönnblom, "Höstvind och djupa vatten" ● Stieg Trenter ● Maria Lange ● Duane Swierczynski, "Revolver" ● Brian Keene, "Earthworm Gods II: Deluge" + "The Lost Level" + "Conqueror Worms" ● "Simon the Sorcerer" ● "Buffy the vampire slayer" ● T Aaron Payton, "The constantine affliction" ● Kjell E. Genberg ● "Pathfinder" ● Dave Duncan, "A man of his word" ● Kristian Lundberg, "Yarden" ● Edgar Rice Burroughs, "John Carter of Mars" ● Boris Vallejo ● Frank Frazetta ● Magnus twitter ● Johans twitter ● Vår Facebooksida ● Robert E. Howard, "Conan" ● Arthur Conan Doyle, "Sherlock Holmes".  

Kristian Lundberg och vi pratar om att bli Yarden-Kristian, om att verkligen överträffar dikten och om otrygga anställningar. Mycket nöje!

I höst är det 30 år sedan lyrikgruppen Malmöligan bildades ett självutnämnt ungt avantgarde som ville få poesin att kännas lika starkt som musiken de lyssnade på. Hur ser de på den tiden idag? Lyssna på hela torsdagens P1 Kultur med Mona Masri Malmöligan bildades 1986 av poeterna Lukas Moodysson, Kristian Lundberg, Clemens Altgård, Per Linde, Håkan Sandell och Martti Soutkari. De hade alla samma övertygelse om att de ville återupprätta litteraturens sanna roll och mening. – Vi tyckte att det saknades poesi som hade samma styrka och innehåll som den musiken vi lyssnade på. Vi ville göra något eget och annorlunda och lade stor vikt på själva uppläsandet, säger Clemens Altgård som ofta sågs som en talesperson för ligan. 1993 upplöstes gruppen efter en kaotisk uppläsning på ett galleri i Malmö. Men vad betyder Malmöligan idag? P1 Kulturs reporter Cecilia Ekman har träffat tre av ligans medlemmar.

Lotte snakker om Yarden, Og alt skal være kjærlighet og En hjemby av Kristian Lundberg. Bokprat fra 07.10.14.

I avsnitt tjugo träffar Mohamed, författaren och poeten Kristian Lundberg mest känd för boken Yarden om hur han påbörjar sin klassresa nedåt. Det är ett fantastiskt samtal där vi pratar hur det är att vara uppväxt som enda svennefamiljen i Rosengård, vad missbruk kan göra med en, hur det är att sitta på mentalsjukhus, ångesten över sin Klassresan, hur man formats med en Schizofren mamma, att i kaoset finna ro i skrivandet, hur litteraturvärlden reagera när man recenserar en bok som inte finns, behovet av att störa ordningen, att vara fattig är dyrt, självklart pratar vi om hamnarbetare i Yarden behandlas och vi avslutar med att se på den klassresan som sker i hemmet med barnen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hot, kränkningar, våld och trakasserier. Våld i nära relationer är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Men det är sällan vi hör personer som blivit utsatta eller utsatt någon för våld själva tala om sina upplevelser. Debatten på Kulturhuset i Stockholm 8 juni avslutade Sveriges radios stora satsning #enavalla. Se videostreamen av hela debatten här! Se en del av on line-diskussionen kring P1 Debatt här: Här är alla medverkande: Åsa Witkowski, Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK Natashja Blomberg - Lady Dahmer, bloggare Kristian Lundberg, författare Zandra Kanakaris, Sveriges kvinno och tjejjourers riksförbund, SKR Arazo Arif, Terrafem Alán Ali, Fryshuset Malmö Suzann Larsdotter, RFSL Lars Jalmert, genusforskare Debbie Nujen, jurist Michael Alonzo Jenny Yourstone, Kriminalvården Nina Rung, Polisen Dessutom inledde och avslutade reggaeartisten Tiffany Kronlöf sändningen. Programledare: Alexandra Pascalidou.

"Han är så långt ifrån en gorillahanne man kan komma, säger Håkan Nesser när han beskriver mannen i Marguerite Duras bok. I det mörka rummet är det tyst, utanför hörs träskor klappra mot gatan och höga röster. Rummet är deras, den femtonåriga flickans och den stenrike, äldre älskarens.Det är författaren Håkan Nesser och dramatikern Farnaz Arbabi som diskuterar Älskaren i Bokcirkeln, som den här veckan läser fram till sidan 83 i pocketboken. Dessutom går vi på biblioteket med Kristian Lundberg. Är biblioteket fortfarande en plats där vi kan få intellektuell första hjälpen? Kristian har själv en gång tiden hittat till litteraturen via lånekortet och om det skriver han i sin nya bok Det här är inte mitt land. Och så ber vi Anne Applebaum, en av världens ledande historiker med inriktning på Sovjetunionen och Östeuropa, sätta samman en egen kanon med Östeuropeisk litteratur. Programledare: Marie Lundström Producent: Lisa Bergström

I svallvågorna av den evige sjömannen Håkan Hellströms skivsläpp nyligen har skildringen av manlighet hamnat i fokus för debatten. Hellström har anklagats för att vara en "pojkman" som aldrig växer uppoch som skriver sina låttexter ur ett förfalskat underdog-perspektiv som rimmar illa med hur rik och framgångsrik han är. Men vad kan vi egentligen ställa för krav på autenticitet inom konsten? Jens Liljestrand, Expressen, Erik Helmersson, Dagens Nyheter och Hillevi Ganetz, professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet, diskuterar pojkmannen i dagens kultur- och medieklimat. Göteborgspoeten Linn Hansén är aktuell med diktsamlingen "Gå till Historien" där temat är hur vår syn på historien också färgar hur vi ser på vår framtid. Ett grepp i boken är att poeten leker med autentiska frågor från historieprov. Nya Vågen hälsar på hemma i Linn Hanséns kök och diskuterar bland annat sentimentalitet och historien som berättelsen vi skriver om oss själva. Författaren Kristian Lundberg fortsätter att skildra klassamhället och Malmö i sin nya bok "En hemstad." Vi möter vännerna från förr som alla har dukat under och lämnat författaren som enda överlevande att berätta deras historier. Litteraturkritikerna Maria Edström och Ingrid Elam samtalar om den nya boken och om Kristian Lundberg som vår tids främste arbetarklasskildrare. Programledare Morris Wikström Producent Thorbjörn Karlsson

Sofi Oksanen är i stan - aktuell med romanen När duvorna försvann (övers: Janina Orlov). Marie Lundström fick även träffa den lilla dockan som ser ut som Oksanen själv - och pratade om motstånd och anpasslighet. Kristian Lundberg återvänder till sina rötter med boken En hemstad - berättelsen om att färdas genom klassmörkret. Reporter Jon Jordås träffar honom i Malmö. Dessutom tar vi upp fenomenet boksamlande. Finansmannen Sven Hagströmer berättar om sin flera tusen böcker stora samling, med flera värdefulla originalutgåvor. Han beskriver sig som en ekorre. Varför samlar folk egentligen på böcker - är det en investering eller en passion? Så blir det exklusivt hembesök hos franska Marie Darrieussecq i Paris. Nu kommer hennes senaste roman på svenska, Flickan i Clèves (övers: Lisa Lindberg). Den djupdyker i en 13-årig flickas pubertet och begynnande sexliv på ett ovanligt frispråkigt sätt. Som vanligt finns - och där pågår ofta diskussioner om programmen! Tips! Böcker i dagens program: Sofi Oksanen: Utrensning (2012), När duvorna försvann (2013) övers för bägge: Janina Orlov. Kristian Lundberg: Yarden (2009), Och allt ska vara kärlek (2011), En hemstad - en berättelse om att färdas genom klassmörkret (2013). Patti Smith: Just kids, övers: Ulla Danielsson (2011). Carl von Linné: Systema Naturae (1735; 2012) Marie Darrieussecq: Flickan i Clèves, övers: Lisa Lindberg (2013). Producent för Lundströms Bokradio: Nina Solomin.

Om våld och övergrepp som följer i mäns spår - oavsett om de är fotbollsfans, finanslejon, FN-soldater eller valutafondschefer. Varför gör män så? Och vad är det för manlighet som går i försvar när den frågan ställs? Hör om fransk tystnad, colombiansk ilska och den svenske författaren som förföljts och förtalats för sitt skrivande om mäns våld mot kvinnor. Är vår manlighet hotad - eller hotande - eller kanske på väg mot haveri? Det var sex år sen och dåvarande Jämo Claes Borgströms krav på bojkott av ett fotbolls-VM med tyska bordellbås väckte mycket ont blod. Sveriges nuvarande minister för EU-frågor, Birgitta Ohlsson, motsatte sig bojkott men efterlyste att svenska fotbollsstjärnor utnyttjar sin roll som manliga förebilder till att bekämpa sexhandel och övergrepp. Nu, sex år senare, har det inte riktigt blivit så. Veckans "rumpstraffar" har istället gjort di svenske till del av en debatt om pennalism, och i EM-värdlandet Ukraina är det bara några få feminister som fortsätter Borgströms krav på bordellbojkott. Ukraina har blivit till en gigantisk bordell, centrum för Europas sexturism och ukrainska kvinnor blir sexslavar under fotbolls-EM, sa företrädare för den feministiska aktionsgruppen Femen till tysk TV. Nå, vad handlar det här om? Är frågorna kring sexhandel och övergrepp så viktiga som dåvarande Jämo Borgström hävdade? Konfliktredaktionen har gjort ett flertal program om mäns våld mot kvinnor, framförallt i krig, men också i fred. Men då ofta, som så många andra, främst beskrivit vad kvinnor blir offer för. Och hela tiden har vi tänkt närma oss den större, underliggande frågan: varför gör män så här? Och vad gör vi åt en värld där ständigt nya män blir förövare och torskar, som trakasserierna av kvinnor på Tahrir-torget i Kairo, som vi hört om i veckan; som våldtäktsmän, torterare hos den syriska milisen; och som terrorister som motiveras av att "manligheten" hotas, som Breivik sa i veckan, och Bin Laden tjatat om tidigare. Är maskuliniteten/manligheten i sig ett problem? Är den hotad och blir därför hotande? Eller håller den på att haverera? Vi börjar nu i Frankrike som utmärkt sig inte bara på fotbollsarenan utan har också stått för den senaste tidens största skandaler när det gäller män som hemfaller till sexuella övergrepp. Internationella valutafondens chef, Dominique Strauss Kahn, dessutom länge tippad att bli näste franske president, greps förra året i USA, misstänkt för våldtäkt av en hotellstäderska. Till slut friad och hemkommen till Frankrike anklagas han istället för att vara organisatören bakom ett nätverk av mäktiga män som ordnade sexfester med prostituerade. En förundersökning pågår också kring om han våldtagit en kvinna på en av dessa fester i Washington. Konflikts Ivar Ekman och Daniela Marquardt har tittat närmare på hur "l'affaire DSK" har påverkat den franska diskussionen om manlighet. Men dom började sitt sökande inte i den politiska maktens korridorer, utan i mixen av fotboll, sex och mode. De senaste veckorna har debatten om mäns våld mot kvinnor också rasat i Colombia, ett land som de senaste 60 åren plågats av väpnade konflikter mellan vänstergerillor, knarkmaffia och högermilis. Våldtäkter är, och har hela tiden varit, mer regel än undantag i flera regioner. Men när ytterligare ett offer, en kvinna i Bogotá, våldtogs och mördades i en park för en dryg månad sen utlöste det en plötslig och ovanligt kraftfull reaktion. Det berättade regeringens ombud Pilar Rueda när Konflikts Lotten Collin nådde henne i Bogotá. Författaren Kristian Lundberg, som gjort succé med romanen Yarden och uppföljaren Och allt skall vara kärlek, skrev i höstas några krönikor i Helsingborgs dagblad. Lundberg skrev om mäns våld mot kvinnor, ett ämne som han plötsligt konfronterats med när en kvinnlig bekant berättade att hon misshandlats. När Lundberg tog reda på mer blev han bestört över problemets omfattning, med närmare 30 000 anmälda fall per år, med stora ökningar av våld mot kvinnor både totalt och i olika grupper; ensamstående, på arbetsplatser, och så vidare. Dessutom beskrev Kristian Lundberg indignerat sättet på vilka enskilda kvinnor behandlades av rättsapparat och sociala myndigheter. Läsarreaktionerna lät inte vänta på sig, men upprördheten riktades inte mot våldet, utan mot Kristian Lundbergs person. Gäster i studion är Ingemar Gens, debattör och föreläsare i jämställdhetsfrågor och författare till boken Myten om det motsatta könet - det maskulina samhällets undergång och Niclas Järvklo, idéhistoriker som forskar kring maskulinitet vid Stockholms universitet. Programledare: Mikael Olsson Producent: Ivar Ekman

-SKITJOBB, sa nya oppositionsborgarrådet i Stockholms stad, socialdemokraten Karin Wanngård och fick göra en pudel. Ty att arbeta är alltid fint, det har vi lärt oss både i det socialdemokratiska folkhemsnittonhundratalet och genom den moderna alliansregeringens favvoglosa: arbetslinjen. Och i Kanal 5 får arbetslösa lära sig veta hut av en hårdför jobbcoach. Men egentligen? Är arbete alltid bra? Nej, enligt vissa forskare utförs massor arbete som bara bidrar till att förstöra vår planet, andra förespråkar medborgarlön för att ge alla möjlighet att försörja sig och leva ett värdigt liv även utanför lönearbetets malande hjul. Men hur uppstod vår nästan totala konsensus kring arbetets helighet? Och vilket arbete är värt något - är det bättre att utföra åtgärdsjobb än att sjunga opera och gå på bidrag? Vi pratar moralsyn, skitjobb och arbete med Expressens kulturchef Karin Olsson, musikern och journalisten Martin Abrahamsson och skribenten Agnes Arpi. Och så går vi på jobbmässa för arbetslösa kulturarbetare. Dessutom: hur skildras arbetet i litteraturen idag? Måste man jobba med det man berättar om och hur beskriver man skitiga arbetsvillkor utan att nedvärdera en yrkeskår? Kristian Lundberg, Johan Jönsson, Emil Boss och Jenny Wrangborg har alla de senaste åren beskrivit sina jobb i text. Kulturradions Marie Lundström tycker ändå att arbetet saknas i dagens litteratur. Hör henne i ett samtal med poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg. Panelen gästas av punkikonen Kajsa Grytt, aktuell med ny bok och ny skiva. Programledare: Jenny Aschenbrenner Producent: Sofia Olsson Nya Vågen tisdag 3:e maj, klockan 14:03 och onsdag 4:e maj klockan 18:15.

Idag lämnar Svensk kärnbränslehantering, SKB, in en ansökan om slutförvaring av använt kärnbränsle i Forsmark. Idén är att avfallet ska förvaras 500 meter ner i urberget och hållas borta från allt levande i 100 000 år. Men hur ska informationen förmedlas till alla efterkommande generationer? Skyltar? I så fall - på vilka språk? Kan barnramsor som traderas muntligt vara ett alternativ? Hör Saida Engström från Sveriges kärnbränslehantering, och evolutionsbiologen Hans Ellegren. Vi får dessutom besök av författaren Kristian Lundberg, aktuell med sin nya bok "Och allt ska vara kärlek". En fortsättning på hans kritikerhyllade roman Yarden, om villkoren för den som arbetar längst ned i samhällets hierarki. Och så gubbsjuka och storpolitik. Det handlar om skenäktenskapet mellan den gamle gubben Don Pasquale och den unga flickan Norina. Ola Eliasson, baryton från Kungliga Operan sjunger live i studio 7, och vi pratar med regissören till operan "Don Pasquale", Philip Zandén. Bisittare idag är Natalia Kazmierska.

Biblioteket den 7 februari. Mia Gerdin träffar Kristian Lundberg, författaren bakom Yarden. Ett program om poesi, klasskamp och självutlämning. - Jag har ett närmast bulimiskt förhållande till att skriva text, säger Kristian Lundberg, och det märks när man ser hans produktion. Han har skrivit mer än 20 böcker sedan debuten 1991 och det är både lyrik, prosa och kriminalromaner. Dessutom skriver han litteraturkritik och kultur- och debattartiklar. Numera skriver han bara kritik om sådant han läst, för några år sedan blev det stor uppståndelse när han gav en åsikt om en bok som ännu inte var skriven. När Mia Gerdin träffar honom i Malmö vindlar samtalet mellan hans gamla arbetsplats Yarden i hamnen, hans tidiga sökande efter Gud, hans tid med Malmöligan vars respektlöshet var gränslös gentemot allt utom sig själva och hans rädsla för vansinnet. Nu kommer hans nya bok ut inom kort, Och allt skall vara kärlek, som är en slags fortsättning på den självbiografiska Yarden som kom ut 2009 som bland annat belönades med ett av Sveriges största litteraturpris, Ivar Lo-Johanssons personliga pris. Kristian Lundberg älskar sin hemstad Malmö och den tar stor plats i hans böcker. Han gillar känslan av förvandling, hur en hamn- och industristad vittrar ner och ersätts med något annat.  Han uppskattar också att staden inte är så stor, här lever olika samhällsklasser tätt inpå varandra. Själv bor han just nu i Västra hamnen i närheten av Turning Torso, ett nytt och dyrt bostadsområde.  Men det vilar på ett skrotupplag, här låg Kockums gamla avstjälpningsplats, sådana kontraster gillar han. I programmet läser Anna Persson utdrag ur några av Lundbergs böcker, Yarden (2008), Malmömannen (2006), Mörkret skulle vara som ljuset (2010) och den kommande Och allt skall vara kärlek (2011).  Det blir också tillbakablick till 1992, i Lyrikmagasinet i P1, där Malmöligan porträtteras av Fredrik Wadström och där Kristian Lundberg läser en av sina dikter.  Då hade han precis debuterat som lyriker. Maria Edström hörs i en annan tillbakablick, då hon sammanfattar Yarden i ett inslag i Kulturnytt, februari 2010. Musiken som används kommer från Isaac Hayes version av Walk on by och The Captain med The Knife.  Avslutningsvis hörs Låt i H-moll av och med Björn Olsson. Redaktör är Mia Gerdin.

"Var det rätt att lämna ut mina kamrater på Yarden för att kunna berätta en större sanning? Var det rätt att lämna ut mina föräldrar för att kunna förklara den stora känslan av värdelöshet som hemsöker mig?" Så frågade författaren och poeten Kristian Lundberg i en krönika i Kvällsposten i november. Några veckor senare belönades han med Ivar Lo-priset för romanen Yarden - en berättelse, där han beskriver sin nedåtvända klassresa, från skrivbordslivet som litteraturkritiker till kroppsarbetare i Malmös hamn. Enligt Magnus Nilsson, doktor i litteraturvetenskap och författare till Den föreställda mångkulturen - klass och etnicitet i svensk samtidsprosa, är Yarden "inte bara en av de intressantaste böcker om klass som skrivits under de senaste åren utan även ett av de mest betydande litterära verk som [han] läst på bra länge". Tillsammans med Jan Söderqvist, författare till bland annat Nätokraterna, en bok om det elektroniska klassamhället, och Anneli Jordahl, journalist och författare till bland annat Klass - är du fin nog? diskuterar Magnus Nilsson den moderna svenska klasskildringen utifrån Kristian Lundbergs Yarden. Dessutom har vi sett Tim Burtons nya film Alice i underlandet. Den här gången fick vi ha 3D-glasögon på oss. I studion: Jan Söderqvist och Anneli Dufva. Programledare: Kim Veerabuthroo Nordberg.