Podcast appearances and mentions of lars werner

In Lars Werners Schauspiel „Die ersten hundert Tage“ haben sich die politischen Verhältnisse in Deutschland extrem zugespitzt. Die rechtsextremistische Regierung hat bereits eine Bürgerwehr mobilisiert, verfeinert die staatlichen Überwachungsmethoden und drangsaliert die demokratischen Stimmen mit Verboten, Entlassungen und Haft. Mit diesen Umständen konfrontiert Lars Werner, der Autor des Stücks, vier langjährige Freunde, die sich an einer abgelegenen Tankstelle an der ...

Få har gjort ett lika stort avtryck i svensk jazz som saxofonisten, klarinettisten och orkesterledaren Arne Domnérus, med sin musik och med sitt val av musiker. Berit Nygren tecknar hans porträtt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Arne Domnérus hade en utsökt känsla för melodier - hör bara musiken till tv-sagan ”Karl-Bertil Jonssons julafton”, satte Sverige på den internationella jazzkartan i Paris 1949 tillsammans med andra svenska jazzstjärnor, turnerade med Charlie Parker i Sverige 1950 och var åren därefter en av få svenska jazzmusiker som spelade in med amerikanska stjärnor i Sverige för att inte tala om Povel Ramel, Monica Zetterlund och andra.Som kapellmästare för husbandet på danspalatset Nalen anlitade han också landets största jazzmusiker och yngre musiker som började att göra sig egna namn och som också kom att följa med honom in i andra grupper, däribland Radiojazzgruppen.Bland dem som Arne tidigt fick upp öronen för fanns de ett tiotal år yngre 30-talisterna Georg Riedel och Jan Johansson som på egen hand bland mycket annat skulle skriva jazzhistoria med albumet ”Jazz på svenska” från 1964. Att hitta och samarbeta med yngre musiker var något han fortsatte med hela livet.Här får ni också höra honom berätta om sitt liv, som huruvida de gjorde succé i Paris 1949, och höra honom svara på kritiken mot honom som orkesterledare / kapellmästare.Det hela varvas förstås med mycket musik, med Domnérus tillsammans med Parisorkestern 1949, i ”Body and soul” från 1950, i klassiska inspelningar med Quincy Jones och Harry Arnolds radioband, tillsammans med Leif Strands kammarkör och i egna olika konstellationer - från kvartett till nonett - i ett spann på ungefär 50 år. Arne Domnérus föddes den 20 december 1924 och avled den 2 september 2008, alltså i en ålder av 83 år.Berit NygrenProducent Jazzradion söndag kl 17-20I den tredje timmen av Jazzradion denna söndag den 8 december får ni höra en hyllning till de tre stora jazzstjärnorna Arne Domnérus, Putte Wickman och Alice Babs som föddes för i år 100 år sedan. Under 2024 har jag också porträtterat Putte Wickman och Alice Babs i anslutning till deras respektive födelsedagar och de programmen finns nu att höra via Jazzradions hemsida och appen Sveriges Radio Play - följ länkarna under respektive namn!Litteratur och källor:CD-boxen ”Svensk jazzhistoria vol 5, 1943-47” av Jan Bruér och Bengt Nyquist (Caprice, 2005)Intervju med Arne Domnérus av Lars Westin 1999 (Svenskt visarkiv, 1999)Intervju med Arne Domnérus av Bernt Egerbladh i Sveriges Radio 1983Intervju med Arne Domnérus av Lars Werner i Sveriges Radio 1967”De legendariska åren: Metronome Records” av Håkan Lahger och Lasse Ermalm (Premium publishing, 2010)”Guldår & krisår: svensk jazz under 1950- och 60-talen” av Jan Bruér (Svenskt visarkiv, 2007)Andra böcker i ämnet:”Arne Domnérus” av Göran Wallén (2016)”Frihetens blå toner: en berättelse om jazzen i Sverige” av Göran Jonsson (Carlsson, 2018)Kontakta Jazzradion - och följ oss i sociala medier!

Sascha Lüttich hat sich in der mecklenburgischen Provinz eingerichtet und eine gut gehende Karriere in der Werft aufgebaut. Er gehört zu denjenigen, die nach dem Mauerfall geblieben sind und die Geschäfte nicht anderen überlassen wollten. Die beiden Autoren, Marcel Raabe und Lars Werner erzählen von Verstrickungen, Abhängigkeiten und Deals. "Am Schlick" ist eine anders und neu gedeutete DDR-Nachwendegeschichte. Zusammen mit Bjarne Mädel, Charles Brauer u.a. ist Peter Kurth einer der Hauptprotagonisten. In "NDR Kultur à la carte" erzählt der 1957 in Güstrow geborene Peter Kurth über seine Arbeit auf der Bühne am Hamburger Thalia Theater oder Berliner Maxim-Gorki-Theater. Aber auch von Fernsehrollen wie in "Good Bye Lenin", "Babylon Berlin" oder den Rollen im "Tatort" und "Polizeiruf 110". Und natürlich von der Arbeit im Hörspielstudio für die Serie "Am Schlick". https://www.ardaudiothek.de/sendung/am-schlick/13305395/

Kan man förstå det moderna samhällets utveckling utifrån vår inställning till mjölk? I den här essän berättar Thomas Steinfeld om en mirakeldryck med kort hållbarhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-03-23.I mitten av 60-talet lyssnade ungdomen i västra Europa på en låt, som en brittisk popgrupp med namnet "Herman's Hermits" hade spelat in: "No milk today, my love has gone away", löd refrängen. För alla lyssnare som växte upp bara tio eller tjugo år senare måste låttexten varit en gåta: Vad kunde en dryck i plastificerade pappkartonger ha med kärleken att göra? Bara de äldre visste: Den älskade kvinnan hade lämnat det gemensamma hushållet. Förbrukningen av mjölk hade därför minskat i huset, och så ombads mjölkmannen att hoppa över leveransen.Mjölken hade vid denna tid förklarats som källan till folkets hälsa. Den skulle vara en basföda för den framväxande socialstaten, bredvid bröd och potatis. Den delades ut i skolorna, så att barnen skulle få starka ben och spänstiga muskler, den rekommenderades för de gamla, så att de inte skulle bli så sköra. "Mjölk, världens bästa dryck", hette det i reklamen, eller "mjölken växer man aldrig ifrån". Men så var mjölken en färskvara med kort hållbarhetstid.Mjölkmannen, som tidigt varje morgon ställde en plomberad flaska framför dörren, behövdes eftersom färsk mjölk inte höll sig längre än två, tre dagar. Mjölkmannen fanns i många länder, i USA liksom i Storbritannien och i Sverige. Och eftersom många hushåll ännu under 60-talet inte hade något kylskåp, blev fristen ännu kortare. En hel infrastruktur av mjölkbilar, mjölkaffärer och mjölkbodar byggdes upp för att snabbt dela ut vad "naturen" hade att bjuda.Men naturen bjuder inte alls. Komjölken må ge sken av att kunna ersätta vad kvinnan kan ge sitt spädbarn. Den må framställas som livets främsta källa. Men ett mejeri är inget bröst, och mjölken är framför allt en industriprodukt. Den måste filtreras, pastöriseras och kylas för att över huvud taget kunna säljas i större mängder och transporteras över längre avstånd. "Gammaldags mjölk“ däremot, möjligen tillverkad på ett "hjordnära“ sätt, var en hälsorisk av större mått, potentiellt smittad med tuberkelbakterier, salmonella, listeria och annan ohyra. Mjölkens betydelse som handelsvara var därför försumbar ännu en bra bit in i 1900-talet, till skillnad från syrad mjölk, smör och framför allt ost.Mjölken är en industriprodukt. Och den är en fiktion. Visserligen vet man att mjölk är ett kroppsekret. "I've sucked the milk out of a thousand cows“, sjunger Bob Dylan i en av sina senare låtar, “jag har sugit ut mjölken ur tusen kor”. Men vem vill höra sådana detaljer, var mjölken kommer ifrån? Vem vill komma däggdjurshonans juver så nära, vem vill möta alla flugor som brukar susa runt djurets bak- och undersida? Och varför visar mjölkreklamen så många bilder av kor, men sällan fotografier av kalvarna som är sekretens naturliga mottagare? För att inte tala om alla kalvar, som, inte äldre än en dag eller två, forslas bort från sina mödrar för att ge plats åt människan som vill komma åt deras mjölk.Mjölken är en ideologisk produkt, om någon. Det märks på många sätt, till exempel på att det nästan bara är den egna nationens mjölk som man kan tänka sig att dricka. Visserligen finns den typen av förbehåll också för kött. Men bredvid all köttfärs från svenska gårdar så erbjuds det I alla fall lammstekar från Australien och ankbröst från Frankrike. Men mjölk från Tyskland? Eller från Polen? Det är kanske någonting skumt med mjölken, drycken är på ett obehagligt sätt intim. Därför, tycks det, är det bäst att hålla sig till den egna nationens.Och så är det bäst om man inte talar alltför mycket om hur mjölken produceras. Föreställningen om mjölken som en livets källa tycks kräva ett visst mått av infantilisering. Den blev synligast i en reklam från sena åttiotalet, som visade bilder på både Moderaternas partiordförande Gösta Bohman och Vpk-ledaren Lars Werner som bar mustascher av filmjölk.Mjölken gör det lätt för sådana lekar. Den må vara ett kroppsekret, men den bär oskuldens färg, den tycks fräsch som ett nytvättat linne. Färgen döljer att mjölken, liksom alla andra produkter som bearbetats i ett industrialiserat jordbruk, bär på kemiska medel som används för att få fram denna renhet, från insekticider, som skall hålla bort småkrypen, till hormoner, för att få kalvarna att växa snabbare, till mjukgörare, som används för att hålla plaströren i stallet elastiska. "Från svenska kor som har det bra“, brukar mejerierna ropa, antydande att främmande kor mår sämre. Mjölk är en fantasi om nationens renhet.Men det dricks allt mindre mjölk. Konsumtionen minskar stadigt. "Get off of the sour milk sea“, sjöng the Beatles i en låt som egentligen skrevs för ett album från år 1968, men släpptes först femtio år senare: “Bryt upp och lämna den sura mjölkens hav.“Det som man lämnade bakom sig någon gång under åttio- eller nittiotalet var samförståndet. Den gemensamma idén om att mjölken skulle vara trolldrycken som skulle skapa ett enigt, sunt och stadigt framåtskridande folk. Det första tecknet på en sådan brytning syntes i framkomsten av de olika mjölksorterna: från lättmjölken under sena sextiotalet till mellanmjölken under det tidiga åttiotalet till dagens breda utbud av mjölksorter, allt enligt den enskilda kroppens beskaffenhet och behov. Magi och målgrupp går sällan ihop, lika sällan som det ursprungliga går att förena med det tillverkade och tillrättalagda.Minskningen av fetthalten, för den smala, lätta kroppens skull, följdes inte bara av upptäckten att mjölkens renhet är en illusion, utan också av insikten om att långt ifrån alla människor kan dricka vad naturen tycks ha att erbjuda. När de flesta människor i världen inte tål mjölk eftersom de saknar vissa enzymer för att bryta ner den kan mjölken inte vara själva livets källa. På det viset har nordbons hängivenhet inför den vita drycken, som erbjudits människan av stora, godmodiga djur som betar på gröna ängar, istället blivit en angelägenhet för etnologer och kulturvetare, snarare än för folkbildare och politiker. Och visst vet man att det ligger en sophög bakom varje idyll.Senare kom andra drycker som gjorde anspråk på att bli en symbol för den hoppingivande gryningen, havremjölk till exempel, som påstås vara lik mjölk, men gjord för människor. Folket fick nya drycker, den här gången utan flugor, utan kemiska belastningar och utan kalvar som förgäves ropar efter sina mödrar. Men så var mjölken inte längre en symbol för en ny och bättre framtid. "A bottle stands forlorn, a symbol of the dawn“, heter andra versen i „No Milk Today”, låten från 1966, “en flaska står ensam kvar, en symbol för gryningen”. Gryningen finns kvar. Men hoppet har kommit bort, och flaskan har försvunnit.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Gehirnwäsche, Zerstörung und Proteste – extreme Begriffe, die fallen, wenn wir über die Letzte Generation sprechen. Kleben für's Klima, da schütteln viele den Kopf. Gerechtfertigt? Oder ist das Ignoranz gegenüber einer Katastrophe, die die bisher größte für die gesamte Menschheit werden könnte? Wir haben mit Lars Werner einen Gast, der mit uns eintaucht in die Psychologie der Klimakleber:innen. Fühlt euch gut betreut Leon & Atze Hier erreicht ihr uns: post@leonwindscheid.de Instagram: https://www.instagram.com/leonwindscheid/ https://www.instagram.com/atzeschroeder_offiziell/ Der neue Instagram Account für Betreutes Fühlen: https://www.instagram.com/betreutesfuehlen/ Sonst wie immer noch viel mehr Infos hier: https://wemynd.de/2023/05/wie-ticken-die-klimakleber/?utm_source=podcast Mehr zu unseren Werbepartnern findet ihr hier: https://linktr.ee/betreutesfuehlen Redaktion: Linda Carporale, M.Sc.-Psychologin; Julia Weinstabl, M.Sc.-Psychologin Produktion: Murmel Productions

Straßenblockaden und Kartoffelbrei auf Kunstwerken: Das sind nur einige der Aktionen, mit denen die „Letzte Generation“ zuletzt auf Defizite im Klimaschutz hinweisen wollte. Der Göttinger Psychologe Lars Werner gab sogar seinen Beruf auf, um sich umfänglich an den Protesten zu beteiligen. Und das nicht ohne Folgen: Werner war zuletzt fast 30 Tage in München inhaftiert. Grundlage hierfür war die umstrittene bayerische Präventivhaft, der kein Strafprozess vorausgeht. Mit Anneke ...

Varför behöver Jonas Åkerlund en extra landningsbana? Varför äter ingen de Prins Charles fingertjocka morötterna i Alla Mot Allas Green Room? Varför hade Filip en poster av Lars Werner och Stellan Sundahl på sitt pojkrum?

Kan man förstå det moderna samhällets utveckling utifrån vår inställning till mjölk? I den här essän berättar Thomas Steinfeld om en mirakeldryck med kort hållbarhet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I mitten av 60-talet lyssnade ungdomen i västra Europa på en låt, som en brittisk popgrupp med namnet "Hermans Hermits" hade spelat in: "No milk today, my love has gone away", löd refrängen. För alla lyssnare som växte upp bara tio eller tjugo år senare måste låttexten varit en gåta: Vad kunde en dryck i plastificerade pappkartonger ha med kärleken att göra? Bara de äldre visste: Den älskade kvinnan hade lämnat det gemensamma hushållet. Förbrukningen av mjölk hade därför minskat i huset, och så ombads mjölkmannen att hoppa över leveransen.Mjölken hade vid denna tid förklarats som källan till folkets hälsa. Den skulle vara en basföda för den framväxande socialstaten, bredvid bröd och potatis. Den delades ut i skolorna, så att barnen skulle få starka ben och spänstiga muskler, den rekommenderades för de gamla, så att de inte skulle bli så sköra. "Mjölk, världens bästa dryck", hette det i reklamen, eller "mjölken växer man aldrig ifrån". Men så var mjölken en färskvara med kort hållbarhetstid.Mjölkmannen, som tidigt varje morgon ställde en plomberad flaska framför dörren, behövdes eftersom färsk mjölk inte höll sig längre än två, tre dagar. Mjölkmannen fanns i många länder, i USA liksom i Storbritannien och i Sverige. Och eftersom många hushåll ännu under 60-talet inte hade något kylskåp, blev fristen ännu kortare. En hel infrastruktur av mjölkbilar, mjölkaffärer och mjölkbodar byggdes upp för att snabbt dela ut vad "naturen" hade att bjuda.Men naturen bjuder inte alls. Komjölken må ge sken av att kunna ersätta vad kvinnan kan ge sitt spädbarn. Den må framställas som livets främsta källa. Men ett mejeri är inget bröst, och mjölken är framför allt en industriprodukt. Den måste filtreras, pastöriseras och kylas för att över huvud taget kunna säljas i större mängder och transporteras över längre avstånd. "Gammaldags mjölk däremot, möjligen tillverkad på ett "hjordnära sätt, var en hälsorisk av större mått, potentiellt smittad med tuberkelbakterier, salmonella, listeria och annan ohyra. Mjölkens betydelse som handelsvara var därför försumbar ännu en bra bit in i 1900-talet, till skillnad från syrad mjölk, smör och framför allt ost.Mjölken är en industriprodukt. Och den är en fiktion. Visserligen vet man att mjölk är ett kroppsekret. "Ive sucked the milk out of a thousand cows, sjunger Bob Dylan i en av sina senare låtar, jag har sugit ut mjölken ur tusen kor. Men vem vill höra sådana detaljer, var mjölken kommer ifrån? Vem vill komma däggdjurshonans juver så nära, vem vill möta alla flugor som brukar susa runt djurets bak- och undersida? Och varför visar mjölkreklamen så många bilder av kor, men sällan fotografier av kalvarna som är sekretens naturliga mottagare? För att inte tala om alla kalvar, som, inte äldre än en dag eller två, forslas bort från sina mödrar för att ge plats åt människan som vill komma åt deras mjölk.Mjölken är en ideologisk produkt, om någon. Det märks på många sätt, till exempel på att det nästan bara är den egna nationens mjölk som man kan tänka sig att dricka. Visserligen finns den typen av förbehåll också för kött. Men bredvid all köttfärs från svenska gårdar så erbjuds det I alla fall lammstekar från Australien och ankbröst från Frankrike. Men mjölk från Tyskland? Eller från Polen? Det är kanske någonting skumt med mjölken, drycken är på ett obehagligt sätt intim. Därför, tycks det, är det bäst att hålla sig till den egna nationens.Och så är det bäst om man inte talar alltför mycket om hur mjölken produceras. Föreställningen om mjölken som en livets källa tycks kräva ett visst mått av infantilisering. Den blev synligast i en reklam från sena åttiotalet, som visade bilder på både Moderaternas partiordförande Gösta Bohman och Vpk-ledaren Lars Werner som bar mustascher av filmjölk.Mjölken gör det lätt för sådana lekar. Den må vara ett kroppsekret, men den bär oskuldens färg, den tycks fräsch som ett nytvättat linne. Färgen döljer att mjölken, liksom alla andra produkter som bearbetats i ett industrialiserat jordbruk, bär på kemiska medel som används för att få fram denna renhet, från insekticider, som skall hålla bort småkrypen, till hormoner, för att få kalvarna att växa snabbare, till mjukgörare, som används för att hålla plaströren i stallet elastiska. "Från svenska kor som har det bra, brukar mejerierna ropa, antydande att främmande kor mår sämre. Mjölk är en fantasi om nationens renhet.Men det dricks allt mindre mjölk. Konsumtionen minskar stadigt. "Get off of the sour milk sea, sjöng the Beatles i en låt som egentligen skrevs för ett album från år 1968, men släpptes först femtio år senare: Bryt upp och lämna den sura mjölkens hav.Det som man lämnade bakom sig någon gång under åttio- eller nittiotalet var samförståndet. Den gemensamma idén om att mjölken skulle vara trolldrycken som skulle skapa ett enigt, sunt och stadigt framåtskridande folk. Det första tecknet på en sådan brytning syntes i framkomsten av de olika mjölksorterna: från lättmjölken under sena sextiotalet till mellanmjölken under det tidiga åttiotalet till dagens breda utbud av mjölksorter, allt enligt den enskilda kroppens beskaffenhet och behov. Magi och målgrupp går sällan ihop, lika sällan som det ursprungliga går att förena med det tillverkade och tillrättalagda.Minskningen av fetthalten, för den smala, lätta kroppens skull, följdes inte bara av upptäckten att mjölkens renhet är en illusion, utan också av insikten om att långt ifrån alla människor kan dricka vad naturen tycks ha att erbjuda. När de flesta människor i världen inte tål mjölk eftersom de saknar vissa enzymer för att bryta ner den kan mjölken inte vara själva livets källa. På det viset har nordbons hängivenhet inför den vita drycken, som erbjudits människan av stora, godmodiga djur som betar på gröna ängar, istället blivit en angelägenhet för etnologer och kulturvetare, snarare än för folkbildare och politiker. Och visst vet man att det ligger en sophög bakom varje idyll.Senare kom andra drycker som gjorde anspråk på att bli en symbol för den hoppingivande gryningen, havremjölk till exempel, som påstås vara lik mjölk, men gjord för människor. Folket fick nya drycker, den här gången utan flugor, utan kemiska belastningar och utan kalvar som förgäves ropar efter sina mödrar. Men så var mjölken inte längre en symbol för en ny och bättre framtid. "A bottle stands forlorn, a symbol of the dawn, heter andra versen i No Milk Today, låten från 1966, en flaska står ensam kvar, en symbol för gryningen. Gryningen finns kvar. Men hoppet har kommit bort, och flaskan har försvunnit.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Laages, Michaelwww.deutschlandfunk.de, Kultur heuteDirekter Link zur Audiodatei

Kailuweit, Sarahwww.deutschlandfunkkultur.de, Rang 1Direkter Link zur Audiodatei

Camilla Ahrensberg er sygeplejerske og skal passe ekstra godt på sin 76-årige mor, Sie, der har psoriasisgigt. Men da COVID-19 ramte Danmark, ændrede deres liv fuldstændigt. Nu var det slut med familiens hyppige besøg med kram og nærvær, og det tog meget hårdt på Sie, der følte sig ensom og ked af det. For Camilla var det svært at være både sygeplejerske og pårørende. Hør Camilla og Sia i samtale med Psoriasisforeningens direktør, Lars Werner, og Gigtforeningens psykolog Danna Jørgensen. Magnus Krabbe interviewer.

This week Kate is joined once more by Lars Werner from Raddison Blue Hotel Andermatt. They discuss the mysterious and intriguing history that surrounds Andermatt. The stories and tales passed on by the locals, talk of Andermatt's transformation from a military base into a resort town for explorers. Lars tells Kate of this local folktale of striking a deal with the Devil to build an impossible bridge. Are you brave enough to tackle the bridge built by the Devil? If mystery isn't your thing, relax at one of the many Michelin star restaurants and try a perfect Swiss Fondue - sounds like the perfect day! 

This week Kate is joined by Lars Werner from the Raddison Blue Hotel in Andermatt as they discuss the wonders this famous ski town has to offer when there's no snow on the ground. Huddled in the Swiss Alps this town of only 1,200 people allows the traveller to escape the busy life and take a breath of fresh air. Walking, cycling or driving, Andermatt has plenty to explore during the wonderful and warm low season months. 

This week Jim and Iain interview Graham Bell about what inspired him to take on the famous 'Hausenkamm' ski run. Iain finds out about the world's most prolific ski thief in Aspen, as well as the rise and fall and rise of Andermatt.  There's our ski book group chat about 'Aiming High' and travel advice from Dave Froome about that pesky thing called COVID-19. The Ski Podcast would like to thank Switzerland Tourism for their support.Show Notes Ski Sunday presenter Graham Bell recently filmed his ‘Hausenkamm' demo run…in his own house! Would you buy this Lego snowgroomer? You might get the chance soon. We first covered this in Episode 40. Many thanks to Jason Auslander from The Aspen Times for sharing his time to tell us about notorious ski thief Derek Johnson Jim and Iain wish to confirm that we have never been involved in any ‘dodgy dealing' during seasons in ski resorts. Thanks to Doug and Christian for their kind words Thanks also to everyone for our new reviews on iTunes… Don't forget if you leave a review before 15 April then we will put you in the draw to win all this stash Iain interviewed Lars Werner from the Radisson Blu in Andermatt about the history of the Swiss resort Jim and Iain have been reading ‘Aiming High: The Life of Ski and Travel Pioneer Erna Low' by Mark Frary You can listen to our interview with Mark in Episode 51 Dave Froome from specialist agent ifyouski.com gives his advice about claiming for refunds on cancelled holidays easyJet might not be flying now, but you can book your 2020/21 flights now Friend of the show Alex Irwin is based in Courchevel 1850 Ed Mannix runs Matterhorn Chalets in Zermatt  

Short Storys von Studierenden des Studienganges ,Szenisches Schreiben’ der Universität der Künste, Berlin Was haben Brühwürfel, getamperter Espresso, Rettungsinseln und kurze Prosa gemeinsam? – Ihren inhärenten Möglichkeitssinn. Und alle vier sind Formen der Verdichtung. Sieben Studierende des Studiengangs Szenisches Schreiben präsentieren Ergebnisse eines Kurzprosa-Seminars bei Paul Brodowsky. Am 23.02.2017 lesen sie in einer Neuköllner Bar Minutennovellen, Short Storys, Erzählungen und Flash Fiction. Und erzählen von Fußballern in Selbstfindungskrisen, Flamingos im Berliner Nachtleben, von postmortalem Überleben im Trailerpark am Rande einer Talsperre, von erdachten und realen Kindheiten. Acht Texte, acht kleine Köstlichkeiten. Es lesen (in der Reihe ihres Auftretens): Sophia Hembeck, Rinus Silzle, Malte Abraham, Svenja Viola Bungarten, Franziska vom Heede, Theresa Thomasberger und Lars Werner. Foto: Paul Brodowsky

Short Storys von Studierenden des Studienganges ,Szenisches Schreiben’ der Universität der Künste, Berlin Was haben Brühwürfel, getamperter Espresso, Rettungsinseln und kurze Prosa gemeinsam? – Ihren inhärenten Möglichkeitssinn. Und alle vier sind Formen der Verdichtung. Sieben Studierende des Studiengangs Szenisches Schreiben präsentieren Ergebnisse eines Kurzprosa-Seminars bei Paul Brodowsky. Am 23.02.2017 lesen sie in einer Neuköllner Bar Minutennovellen, Short Storys, Erzählungen und Flash Fiction. Und erzählen von Fußballern in Selbstfindungskrisen, Flamingos im Berliner Nachtleben, von postmortalem Überleben im Trailerpark am Rande einer Talsperre, von erdachten und realen Kindheiten. Acht Texte, acht kleine Köstlichkeiten. Es lesen (in der Reihe ihres Auftretens): Sophia Hembeck, Rinus Silzle, Malte Abraham, Svenja Viola Bungarten, Franziska vom Heede, Theresa Thomasberger und Lars Werner. Foto: Paul Brodowsky

Sommarens åskväder blir allt fler och allt intensivare, och den gångna veckan har det blixtrat och dundrat ordentligt i Sverige. Cirrus på söndag ger många svar om just åskan, men vi reder också ut om det finns någon sanning i gamla uttryck i bondepraktikan. Som vad en röd kvällshimmel betyder. Cirrus sänder denna söndag direkt ifrån hamnen i Klagshamn, i södra Malmö. Gästande meteorolog är Lars Werner. Direkt efter morgonsändningen svararde meteorologen Lars Werner på lyssnarnas väderfrågor. Här kan du läsa frågorna och svaren. Ställ frågor om väder till meteorologen Du kan också ställa frågor om väder via brev, epost eller telefonsvararen. Då kommer svaret i ett kommande program.  Skicka dina frågor till: E-post: cirrus@sverigesradio.se eller läs in din fråga på 040-666 57 57. Det går också bra att skicka brev eller vykort till Cirrus, Sveriges radio, 211 01 Malmö. Har du tagit några bra väderbilder med kamran eller mobilen? Ända sedan Cirrus startade för fyra år sedan har vi fått in många fantastiska bilder på olika väderfenomen. Vi har också fått in massor av vackra bilder på regnbågar och molnformationer. Det finns flera hundra bilder att titta på i vårt arkiv, men du får gärna fortsätta att skicka in fler väderbilder till oss. Mejla till cirrus@sverigesradio.se Din bästa väderhistoria Har du varit med om någon väderhändelse där upplevelsen påverkade dig starkt? Eller ställde till det för många människor?  Fanns det kanske också kanske ett inslag av komik i upplevelsen? Då vill vi gärna höra din berättelse. Skriv en rad till cirrus@sverigesradio.se eller slå en signal till telefonsvararen 040-666 5757. Det går även bra med ett brev till Cirrus, Sveriges radio, 211 01 Malmö. Här kan du läsa historierna efterhand som de kommer in. Tävla och vinn en bok om åska och blixtar Även i år ställer vi varje vecka en fråga om något som har med väder att göra. Bland alla inskickade rätta svar drar vi en vinnare som får en bok om väder. Årets bok heter "Blixt och åska - så fungerar naturens fyrverkeri". Programledare Josefin Modig Producent Janne Wieslander Nästa söndag 31 juli: Gästande meteorolog: Mats Andersson, från SVT och SMHI

Nu är väderprogrammet Cirrus tillbaka igen i P1. Det första programmet för säsongen handlade om våren och sändes direkt på valborgsmässoafton. Det blev ett samtal där vårens framfart i landet rapporterades och jämfördes med tidigare år. Vi pratade också kring den intressanta frågan om man kan se förändringar i miljön på olika vårtecknen? Gäster i år var meteorologen Lars Werner och biologen Maria Sandell  på länsstyrelsen i Skåne. I programmet mötte du också Björn S Hansen som är uppsyningsman på Sjöräddningssällskapet i Lomma. Cirrus sände direkt från Sjöräddningssällskapets brygga i hamnen i Lomma. Programledare var Svjetlana Pastuhovic och Janne Wieslander Här kan du höra Björn S Hansen på Sjöräddningssällskapet i Lomma, berätta lite om sitt jobb: Cirrus i sommar: Även i år kommer Cirrus att sända väderprogram under hela sommaren. Det blir som vanligt åtta söndagsmornar med start den 3 juli. Nytt för i år är sändningstiden. I sommar sänder vi mellan 07.30 och 07.55. Alltså lite tidigare än tidigare år. Så fundera redan nu på vilka frågor du skulle vilja ställa till meteorologen. Vi kommer att meddela här på sidan när det är dags att skicka in frågorna.  När Cirrus börjar sända - då startar sommaren!

I den sista sändningen av Valet med Nordegren listar vi på redaktionen de mest minnesvärda ljud från årets valrörelse. Självklart i form av en klassisk 10-i-top-lista. Vivan Nilsson, informationschef på Valmyndigheten lyckades vi även fånga just innan hon försvann in på mötet med Valmyndighetens nämnd för att fastställa valresultatet. Vi undrar om matematiken på högskolenivå kommer att få sig ett välbehövlig skjuts framåt nu när Svante Linusson, professor i matematik vid Kungliga Tekniska Högskolan, blivit matematikens egens affischnamn i valkaosets kölvatten. Svante Linusson kommer själv till studion och berättar om uppståndelsen kring hans person och kunnande kring matematiska beräkningar. Svante har alltså vid ett flertal tillfällen de senaste dagarna tillfrågats hur det svenska valsystemet fungerar rent matematiskt. Med lite tur kommer han även att kommentera valräknandet... Dessutom hör vi Elin Klingas sista krönika. Bisittare är Västerpartiets förre partiordförande Lars Werner.

Sista sändningen innan valet. Och vilken sändning sen! Valspurten är inne i sin absoluta slutfas. Hur märks det på politikerna? Lars Ohlys frieri i TV4:s direktsändning i går till exempel. En vacker kärleksyttring eller ett billigt trick för att locka fler väljare? Och hur kommer det sig egentligen att tre av komikerna i Elfte timmen, SVT:s satirprogram förekommit i politiska sammanhang? Vi ringer ansvarige utgivaren för SVT:s valprogram, Eva Landahl. Dessutom ringer vi upp samtliga på gybbhyllan. Det vill säga alla de före detta partiledare som agerar bisittare i vårt program. I bokstavsordning: Ulf Adelsohn (M), Ingvar Carlsson (S), Lars Leijonborg (FP), Olof Johansson (C), Birger Schlaug (MP), Alf Svensson (KD). Vi undrar vad de tänker göra dagen efter valet och varför de gick med i just det parti som de gjorde? Samma frågor ställer vi naturligtvis till dagens bisittare, före detta Vänsterpartiledaren Lars Werner.

I går gick vi till botten med de felplacerade valaffischerna. I dag vill vi veta vad partierna lägger sina kampanjpengar på. Vilket partis valstuga ska man som väljare besöka om man vill få ut mest av besöket? I form av gratissaker, alltså. Och hur står det egentligen till med alla valtester som finns på nätet. Hur rättvisande är de? Bloggaren Jesper Räftegård har lyckats ta fram facit till ett av de största testerna. Hör honom hos Valet med Nordegren. I dagens duell skippar vi sakfrågorna och går direkt på pudelns kärna - ideologin! Vad skiljer egentligen en moderat från en sosse och vice versa? Och eftersom vi vill ha ett ungt, fräscht perpektiv har vi bjudit in representanter från de två stora ungdomförbunden. Niklas Wykman från Moderaternas Ungdomsförbund, MUF, möter Jytte Guteland från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, SSU. Bisittare för dagen är Lars Werner, före detta partiledare för Vänsterpartiet.

Så här när vi funderar över årets händelser så passar vi här i Cirrus på att ta en titt på väderåret som varit. Hur var våren och hur blev sommaren egentligen? Meteorologen Lars Werner sammanfattar året som gått. Visst känns det som länge sedan det var sommar? Så här i slutet av året kan det vara svårt att komma ihåg hur årstiderna faktiskt blev. Det pratades om att sommaren mer eller mindre regnade bort - var det verkligen så? Och slog vi några rekord i år? Lars Werner har studerat årets statistisk och sammanfattar väderåret som har gått.

Nu är det riktigt höjdskräcksvarning. Cirrus sänder från Europas näst högsta bostadshus, Turning Torso i Malmö. Var ska man prata om väder om inte 190 meter upp i luften? Från toppen av Turning Torso kan man ibland, vid klart väder, se ända till Möns klint i Damnark. Det är hela 8 mil. Vi pratar om horisonten, hur man kan tolka molnen som dyker upp där och så finns meteorlogen Lars Werner på plats för att svara på lyssnarnas frågor. I väderskolan får vi lära oss mer om vinden. Visste du att solen är en förutsättning för att det ska kunna blåsa? Veckans bild: Jacob Wibergs fantastiskt fina solnedgång norra Bohuslän. Här kan du se bilder från Cirrus sändning från Turning Torso.

Nu är det sommar och då byter vi sändningstid. Programmet blir också längre! Från och med nu på söndag hör du Cirrus redan på morgonen klockan 08.05 och på kvällen 18.35. Hela sommaren sänds Cirrus direkt från Malmö med en meteorolog i studion som är beredd att svara på lyssnarnas väderfrågor. Så skicka gärna in din fråga redan nu med epost till cirrus@sr.se. Du kan också läsa in din fråga på lyssnartelefonen: 040-666 5757. Eller skicka ett vykort eller brev till Cirrus, Sveriges Radio Malmö, 211 01 Malmö. Precis som förra året innehåller sommarens Cirrus en tillbakablick på väderveckan som gått och en sjudygnsprognos för den kommande veckan. I väderskolan kan du lära dig mer om olika väderfenomen. Du har också chansen att tävla och vinna ett fint pris i vår frågetävling. Två nya ansikten dyker också upp bland meteorologerna. Det är Anna Krahner och Claes Biström, båda jobbar på SMHI i Malmö. Medverkar gör också meteorologerna Erling Brännström och Lars Werner. Så välkommen att lyssna och kanske lära dig lite mer om väder i sommar! Söndagar kl 08.05-08.30 eller 18.35-19.00 i P1 Svjetlana Pastuhovic Janne Wieslander

Vad har mord och väder för koppling till varandra? Och varför hamnar vädret ibland i domstol. I dagens Cirrus pratar vi med kriminalkommissarie Per Lidehäll och meteorlogen Lars Werner om vädrets betydelse i en mordutredning.