Podcasts about nationens

[not: den här blev inte som jag tänkt mig. Gahh. Håll ut. Jag är snart varm i kläderna igen] … om dagen på en AI-konferens där både möjligheterna och utmaningarna med artificiell intelligens diskuterades. Från inspirerande tal till den brinnande passionen hos AI-kommissionens medlemmar, konferensen visade på en stark framtidstro. Men också om vikten av att alla, inklusive jurister, behöver förstå och anpassa sig till den tekniska utvecklingen. Två uppgifter till dig: Var på 0-10 skalan är du? Och vad kan DU göra för att låta AI verka i nationens intresse? #ensakidag, #AI, #konferens, #teknikutveckling, #framtiden Googla: AI i nationens intresse (Transkriberat från skånska och sammanfattat av Klang.ai) --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/ensakidag/message

Mønsterborgeren Jean Claude Romand er en respekteret og succesfuld læge hos sundhedsorganisationen WHO. Vellidt af venner og familie. Men han har en hemmelighed, som ender fatalt for hans familie. Og som chokerer og fascinerer Frankrig da de opdager det fulde omfang.

Kan man förstå det moderna samhällets utveckling utifrån vår inställning till mjölk? I den här essän berättar Thomas Steinfeld om en mirakeldryck med kort hållbarhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-03-23.I mitten av 60-talet lyssnade ungdomen i västra Europa på en låt, som en brittisk popgrupp med namnet "Herman's Hermits" hade spelat in: "No milk today, my love has gone away", löd refrängen. För alla lyssnare som växte upp bara tio eller tjugo år senare måste låttexten varit en gåta: Vad kunde en dryck i plastificerade pappkartonger ha med kärleken att göra? Bara de äldre visste: Den älskade kvinnan hade lämnat det gemensamma hushållet. Förbrukningen av mjölk hade därför minskat i huset, och så ombads mjölkmannen att hoppa över leveransen.Mjölken hade vid denna tid förklarats som källan till folkets hälsa. Den skulle vara en basföda för den framväxande socialstaten, bredvid bröd och potatis. Den delades ut i skolorna, så att barnen skulle få starka ben och spänstiga muskler, den rekommenderades för de gamla, så att de inte skulle bli så sköra. "Mjölk, världens bästa dryck", hette det i reklamen, eller "mjölken växer man aldrig ifrån". Men så var mjölken en färskvara med kort hållbarhetstid.Mjölkmannen, som tidigt varje morgon ställde en plomberad flaska framför dörren, behövdes eftersom färsk mjölk inte höll sig längre än två, tre dagar. Mjölkmannen fanns i många länder, i USA liksom i Storbritannien och i Sverige. Och eftersom många hushåll ännu under 60-talet inte hade något kylskåp, blev fristen ännu kortare. En hel infrastruktur av mjölkbilar, mjölkaffärer och mjölkbodar byggdes upp för att snabbt dela ut vad "naturen" hade att bjuda.Men naturen bjuder inte alls. Komjölken må ge sken av att kunna ersätta vad kvinnan kan ge sitt spädbarn. Den må framställas som livets främsta källa. Men ett mejeri är inget bröst, och mjölken är framför allt en industriprodukt. Den måste filtreras, pastöriseras och kylas för att över huvud taget kunna säljas i större mängder och transporteras över längre avstånd. "Gammaldags mjölk“ däremot, möjligen tillverkad på ett "hjordnära“ sätt, var en hälsorisk av större mått, potentiellt smittad med tuberkelbakterier, salmonella, listeria och annan ohyra. Mjölkens betydelse som handelsvara var därför försumbar ännu en bra bit in i 1900-talet, till skillnad från syrad mjölk, smör och framför allt ost.Mjölken är en industriprodukt. Och den är en fiktion. Visserligen vet man att mjölk är ett kroppsekret. "I've sucked the milk out of a thousand cows“, sjunger Bob Dylan i en av sina senare låtar, “jag har sugit ut mjölken ur tusen kor”. Men vem vill höra sådana detaljer, var mjölken kommer ifrån? Vem vill komma däggdjurshonans juver så nära, vem vill möta alla flugor som brukar susa runt djurets bak- och undersida? Och varför visar mjölkreklamen så många bilder av kor, men sällan fotografier av kalvarna som är sekretens naturliga mottagare? För att inte tala om alla kalvar, som, inte äldre än en dag eller två, forslas bort från sina mödrar för att ge plats åt människan som vill komma åt deras mjölk.Mjölken är en ideologisk produkt, om någon. Det märks på många sätt, till exempel på att det nästan bara är den egna nationens mjölk som man kan tänka sig att dricka. Visserligen finns den typen av förbehåll också för kött. Men bredvid all köttfärs från svenska gårdar så erbjuds det I alla fall lammstekar från Australien och ankbröst från Frankrike. Men mjölk från Tyskland? Eller från Polen? Det är kanske någonting skumt med mjölken, drycken är på ett obehagligt sätt intim. Därför, tycks det, är det bäst att hålla sig till den egna nationens.Och så är det bäst om man inte talar alltför mycket om hur mjölken produceras. Föreställningen om mjölken som en livets källa tycks kräva ett visst mått av infantilisering. Den blev synligast i en reklam från sena åttiotalet, som visade bilder på både Moderaternas partiordförande Gösta Bohman och Vpk-ledaren Lars Werner som bar mustascher av filmjölk.Mjölken gör det lätt för sådana lekar. Den må vara ett kroppsekret, men den bär oskuldens färg, den tycks fräsch som ett nytvättat linne. Färgen döljer att mjölken, liksom alla andra produkter som bearbetats i ett industrialiserat jordbruk, bär på kemiska medel som används för att få fram denna renhet, från insekticider, som skall hålla bort småkrypen, till hormoner, för att få kalvarna att växa snabbare, till mjukgörare, som används för att hålla plaströren i stallet elastiska. "Från svenska kor som har det bra“, brukar mejerierna ropa, antydande att främmande kor mår sämre. Mjölk är en fantasi om nationens renhet.Men det dricks allt mindre mjölk. Konsumtionen minskar stadigt. "Get off of the sour milk sea“, sjöng the Beatles i en låt som egentligen skrevs för ett album från år 1968, men släpptes först femtio år senare: “Bryt upp och lämna den sura mjölkens hav.“Det som man lämnade bakom sig någon gång under åttio- eller nittiotalet var samförståndet. Den gemensamma idén om att mjölken skulle vara trolldrycken som skulle skapa ett enigt, sunt och stadigt framåtskridande folk. Det första tecknet på en sådan brytning syntes i framkomsten av de olika mjölksorterna: från lättmjölken under sena sextiotalet till mellanmjölken under det tidiga åttiotalet till dagens breda utbud av mjölksorter, allt enligt den enskilda kroppens beskaffenhet och behov. Magi och målgrupp går sällan ihop, lika sällan som det ursprungliga går att förena med det tillverkade och tillrättalagda.Minskningen av fetthalten, för den smala, lätta kroppens skull, följdes inte bara av upptäckten att mjölkens renhet är en illusion, utan också av insikten om att långt ifrån alla människor kan dricka vad naturen tycks ha att erbjuda. När de flesta människor i världen inte tål mjölk eftersom de saknar vissa enzymer för att bryta ner den kan mjölken inte vara själva livets källa. På det viset har nordbons hängivenhet inför den vita drycken, som erbjudits människan av stora, godmodiga djur som betar på gröna ängar, istället blivit en angelägenhet för etnologer och kulturvetare, snarare än för folkbildare och politiker. Och visst vet man att det ligger en sophög bakom varje idyll.Senare kom andra drycker som gjorde anspråk på att bli en symbol för den hoppingivande gryningen, havremjölk till exempel, som påstås vara lik mjölk, men gjord för människor. Folket fick nya drycker, den här gången utan flugor, utan kemiska belastningar och utan kalvar som förgäves ropar efter sina mödrar. Men så var mjölken inte längre en symbol för en ny och bättre framtid. "A bottle stands forlorn, a symbol of the dawn“, heter andra versen i „No Milk Today”, låten från 1966, “en flaska står ensam kvar, en symbol för gryningen”. Gryningen finns kvar. Men hoppet har kommit bort, och flaskan har försvunnit.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Nationens Mareridt er tilbage med nye episoder. Og vi begynder i det danske ferieland. I turistområdet ved det naturskønne Thy finder man et lig uden hoved. Offeret er ukendt. Det er en kvinde, men ingen er meldt savnet. Og der er ingen vidner. Det ligner længe det perfekte mord.Men ved grundigt politiarbejde - og en smule held - finder man frem til kvindens identitet. Hvilket leder politiet på sporet af en mulig gerningsmand.Manus: Johan K. JensenMusik, lyd, redigering: Gustav NiepoortTilrettelæggelse og indtaling: Thomas KlinkbyProduceret af BUDDY BUDDY for ALLY

Ba-dum-tish! Stand-up comedy er efterhånden blevet danskernes go-to kilde til en god latterindsprøjtning. I hvert fald har udbuddet og efterspørgslen på et godt grin aldrig været større. Men hvorfor er vi tiltrukket af den "nøgne" scenekunstform med én person, én mikrofon og tonsvis af jokes og hvordan har genren formået på godt 30 år at bevæge sig fra de mørke barer til nogle af landets allerstørste scener? Det er set-uppet til dagens program, hvor punchlinen lyder at vi simpelthen ikke kan undvære at få rørt lattermusklerne. Medvirkende: Michael Eigtved, lektor ved Institut for Kunst og Kulturvidenskab på Københavns Universitet, Marc Hye Knudsen, humorforsker og labmanager, Torben Sangild, ph.d. i moderne kultur og vært på Comedykontoret, Anders Fjeldsted, komiker og vært på Comedykontoret. Vært: Peter LøhdeSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Värvade soldater har spelat en viktig roll inom den svenska krigsmakten, ända sedan Gustav Vasa började rekrytera tyska legoknektar på 1500-talet. Det fanns ett behov av snabbt gripbara värvade soldater på fästningar och i städer både för den yttre och inre säkerheten.De värvade soldaterna tvingades leva under svåra förhållanden i undermåliga förläggningar, med låg lön och drakonisk disciplin. Och det omgivande samhället föraktade de värvade soldaterna som rekryterades från de lägsta skikten i samhället. De värvade regementena hade stora problem att rekrytera soldater, medan livet som indelt soldat med eget torp länge var eftertraktade tjänster.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lars Ericson Wolke, professor i historia vid Försvarshögskolan och aktuell med boken Nationens avskum, militärens elit – Myt och sanning om de värvade soldaterna i Sverige.Det har funnits värvade yrkessoldater i den svenska armén sedan medeltiden vid sidan om de indelta och senare värnpliktiga soldaterna. Många värvade soldater var tvångsrekryterade, deras lön var usel, disciplinen hård och de inhystes i dåliga inkvarteringar. Att de sedan kunde beskrivas som ”nationens avskum” gjorde knappast deras situation bättre. Men bilden var inte entydig - elitförband som Svea och Göta livgarde utgjordes av värvade soldater.Under medeltiden var det vanligt med inhyrda knektar i hela Europa, men det var först under 1500-talet som de erfarna och välutbildade landsknektarna blev en viktig del av Sveriges krigsmakt. På 1700-talet kom värvade soldater att utgöra runt en tredjedel av krigsmaktens personal. De placerades som garnisoner i de viktigaste fästningarna i Sverige, såsom Sveaborg och Helsingborg, Lovisa (Degerby), Hangö och Svartholm. Det är först år 1952 som de värvade soldaterna avskaffas.Lokalsamhället såg de värvade soldaterna på fästningar och i städer som oönskade främlingar. Och tvånget att inhysa värvade soldater hos borgare ansågs mycket betungande. Men krigsmakten hade ett behov av snabbt gripbara soldater både för den yttre och inre säkerheten. Och under perioder av krig kunde hälften av soldaterna vara värvade.Dessutom krävde både armén och marinen välutbildade i specialtruppslag som artilleriet och ingenjörerna. Dessa krav kunde inte de indelta soldaterna eller senare de värnpliktiga matcha.Efter införandet av värnplikten år 1901 var rekryteringen av stamanställda volontärer nödvändig för att förse armén med en tillräcklig mängd underbefäl och även underofficerare. Det stamanställda manskapet var under 1900-talets första hälft, en viktig förutsättning för utbyggnaden av ett värnpliktsförsvar.Bild: Värvare av Gustaf Cederström (1879), Nationalmuseum, Erkännande-DelaLika (CC BY-SA), Digitaltmuseum.Musik: Kungl. Göta Livgardes Paradmarsch av KUNGL. SVEA LIVGARDES MUSIKKÅR, Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Svenska soldaters verklighet under 250 år.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sidste afsnit inden Nationens mareridt holder en sommerpause! Alaska, USA, i februar 2012. Den unge Samantha møder som en hver anden dag op på sit arbejde i en lille kaffebar, hvor hun denne dag også skal have lukkevagten. Kort inden lukketid, står en mand pludselig i baren iført skimaske. Hvad vil han, hvem er han? Dette er historien om seriemorderen, USA ikke vidste fandtes.

En ung kvinde bliver fundet nøgen og dræbt i en snedynge i den kristne by Holland i Michigan uden et eneste spor af, hvem der gjorde det eller hvorfor. 25 år efter laver en gruppe studerende en dokumentarfilm om drabet, hvilket langt om længe giver politiet et gennembrud og ender med at afdække gåden bag det makabre drab – som viser sig at være endnu mere ondskabsfuldt, end det lille samfund kunne forestille sig.

16-årige Marianne cykler hjem fra en fest efter et skænderi med kæresten. Men hun når aldrig hjem for på et tidspunkt møder hun sin drabsmand. Den lille hollandske by er i chok. Mistanken og vreden retter sig hurtigt mod det lokale asylcenter. Der er flere mistænkte. Men sagen går alligevel kold og først efter lang tid kommer det endelige gennembrud. Og gerningsmanden, som viser sig at være en helt anden end folk har regnet med.

Denne sag foregår i 2009 i New Zealand. Den handler om et dødsfald, som folk i første omgang tror skyldes selvmord - bortset fra offerets egen søster. Hun får en mistanke og starter en årelang og farlig opklaring - for politiet vil ikke hjælpe, og den hun mistænker, er én, der er meget tæt på.

I 2004 huserer en serievoldtægtsmand og morder i den fattigste del af millionbyen, Nagpur, i det centrale Indien. Akku Yadav hedder han. Hans forbrydelser er enormt brutale og de lokale kvinder lever i konstant frygt for ham. Som såkaldt kasteløse, regnes de for meget lidt, og får ingen beskyttelse af politiet. Det her er den rystende sag om en række brutale voldtægter og mord, som først stopper, da en enkelt modig kvinde beslutter at tage hævn.

I det statskontrollerede Sovjet-Rusland fandtes seriemordere officielt ikke. Den slags var noget man havde i det dekadente Vesten, især USA. Men én ihærdig retsmediciner, Burakov, er overbevist om at de mange, meget brutale drab i Rostov-regionen i 1980ere hænger sammen. Og at det er én meget syg gerningsmand der står bag. Men hvordan stopper man en seriemorder der officielt slet ikke findes? Det tager 8 års ensom efterforskning, alt for mange ofre og en politisk omvæltning før Burakov endelig kan finde frem til identiteten på Slagteren fra Rostov.

Da de to 17-årige veninder Helen og Christine en sen aften går hjem fra pubben World's End i Edinburgh taler de om deres fremtidsdrømme og planer. Uden at kunne vide at andre allerede har lagt planer for dem. Nogen følger efter dem i mørket. Denne sag fra Skotland handler om et dobbeltmord som bliver først opklaret mange år efter. Og da man endelig finder gerningsmanden, viser det sig at han har flere uhyggelige ting på samvittigheden.

En lille familie med mor, far og barn findes myrdet i deres hjem i det centrale Canada. Det er et blodigt og kaotisk gerningssted, men politiet bliver hurtigt klar over, at der mangler én person. Familiens 12-årige datter. Hun er tilsyneladende blevet kidnappet af én, der kender familien rigtig godt.

Det vender sig stadig i maven på den spanske befolkning, når man nævner sagen om Pigerne fra Alcásser. Fredag d. 13. november 1992 tager de tre teenage-veninder Antonia, Miriam og Desiree til en fest på nabobyens diskotek. De når aldrig frem. En landsdækkende eftersøgning går i gang, men først efter et par måneder finder man dem, da et voldsomt regnvejr skyller jorden væk fra den losseplads, hvor nogen har begravet dem. Pigerne er blevet mishandlet og slået ihjel. Men af hvem?

Snart rasar vintern ut! I veckans avsnitt av PoddV intervjuar Ida och Agnes Nationens inspektor Lars Burman om Nationens historia, hans liv och Valborg i Uppsala. Carolina Redivivas hemliga gångar öppnar sig och det blev även ett besök till bokbinderiet under biblioteket (men det materialet får bli ett annat avsnitt). Snart är sommaren här i purpurvågor, än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår. Vi hoppas att alla får en fantastisk Valborg! Varannan vatten på er!

I begyndelsen af 1980'erne er Argentina ved at vågne op efter nationalt mareridt med mange års militær regime. Især de berygtede såkaldte ”deathflights” er brændt ind i befolkningens bevidsthed. Deathflights var navnet på de uhyggelige og hemmelige aktioner, hvor tusindvis af mennesker blev kidnappet om natten og kastet i døden fra fly over åbent hav. Nu forsøger man at glemme regimets rædsler, et nyt demokrati er så småt begyndt, men det betyder ikke at man er blevet fri for forfærdelige forbrydelser, som fx de mystiske rigmandskidnapninger: I en forstad til Buenos Aires bliver en række velhavende mennesker kidnappet for store løsesummer. Men de bliver aldrig frigivet. De bliver dræbt. Og sporet fører til en kælder hos en tilsyneladende helt normal familie.

I 1995 er 17-årige Birgitte på vej hjem fra en glad aften med gode venner. Hun bor på øen Karmøy – et lille paradis hvor alle kender alle. Derfor er hun også helt tryg, da en mand i en bil tilbyder hende et lift. Måske kender hun ham endda rigtig godt. Hun ved bare ikke, hvad han skjuler under overfladen. Birgitte kommer aldrig hjem. Hun bliver fundet død, ikke langt fra forældrenes hjem.Sagen, der rystede lokalsamfundet, skulle tage 28 år at opklare. Og det skete med hjælp fra en uventet kant: en dansk matematik-forsker.

Drabet på Anita Cobby skete lidt udenfor Sydney i Australien en søndag aften i 1986. Et drab der rystede befolkningen, jo flere detaljer der kom frem. 26-årige Anita Cobby er på vej hjem til sine forældre efter en hyggelig aften med nogle veninder. På togstationen vil hun ringe til sin far for at fået lift. Men mønttelefonen er i udu. Og der er ingen taxaer. Så hun beslutter at gå den halve time hjem. Hun kommer aldrig hjem.

Igennem 17 år hærgede en seriemorder området syd for Firenze. Hans ofre var altid elskende par i deres biler. Han skød og knivdræbte sine ofre - og skar også kønsdele af de kvindelige ofre. Han slog altid til under nymåne i løbet af sommeren. Som regel én gang om året. Han hensatte en hel befolkning i chok og permanent frygt. Men hvem var manden, de kaldte Monsteret fra Firenze? Og var der måske flere, der stod bag?...

En lørdag aften i november 1985 går 3 maskerede og bevæbnede mænd ind et supermarked i Aalst i Belgien. Mens de tømmer kasseapparaterne, skyder de på alt, der rør sig. Man kan høre en af mændene grine imens. Efter tre minutters helvede forlader de supermarkedet igen – og forsvinder som spøgelser ud i mørket. Det bliver sidste gang, nogen ser den berygtede dræberbande. Gennem flere år har de skabt frygt og panik i befolkningen. De har begået mere end tyve røverier, dræbt i alt 28 mennesker og såret mange, mange flere. Det er Belgiens største mysterium og er stadig nationens mareridt.

En fredag eftermiddag i et shoppingcenter lidt udenfor Liverpool er Denise Bulger ude at handle med sin 2-årige søn, James. Han pludrer med alle forbipasserende og går og hygger sig i sin egen verden. Denise har lidt travlt, så hun smutter hurtigt ind til slagteren, mens James venter lige udenfor butikken. Hun vælger nogle koteletter fra kølemontren, får dem pakket ind og betaler. Da hun kigger ud mod James, er han væk. Sådan begynder alle forældres mareridt, og en grufuld sag der rystede England. Ikke mindst da man opdagede, hvad der var sket, og hvem der stod bag.

Det er fredag aften i et tv-studie i Irland. 14 dage tidligere er den unge mor Rachel O'Reilly fundet myrdet i sit hjem. Der er ingen mistænkte i sagen, så nu står familien frem for at bede befolkningen om hjælp. Joe, som er Rachels mand. Og Rose, som er Rachels mor. Det er Joe, der taler mest. Rose siger ikke så meget, og hun virker ubehageligt til mode. Hendes kropssprog indikerer tydeligt, at hun ikke bryder sig om at være der. Rose har pludseligt fået en uhyggelig fornemmelse af, at den mand, der sidder ved siden af hende og beder om hjælp til efterforskningen, er den samme mand som slog hendes datter ihjel.

Sangeren Chalino Sanchez står på scenen i Culiacan, én af de mest berygtede og voldelige byer i hele Mexico. Han står foran en tætpakket sal med over 2000 publikummer, der alle er der for at synge og danse til hans sange. Han mangler kun at spille det sidste nummer, men I sin rystende hånd holder han en seddel, han netop har fået, og nu er han bange. Han tøver et øjeblik og begynder så at spille sin sang. Det bliver hans sidste sang nogensinde.

Det er en usædvanlig varm februardag i 2017 i den lille by Delphi, Indiana, i USA. De to veninder Libby og Abby på 13 og 14 år har fri fra skole og har fået lov at vandre alene et par timer i denlokale naturpark. Da Libbys far senere kommerfor at hente pigerne er de forsvundet. Dagen efterfinder man dem dræbt. Og på Libbys telefon finder man en uhyggelig optagelse: hun har filmetderes gerningsmand. Men hvem er han?

Et nybagt forældrepar har netop installeret en baby-alarm, da de modtager et uhyggeligt videosignal på alarmen: En dreng ligger bundet i en kælder og er tilsyneladende i stor fare. Signalet kan kun komme fra et hus i nærheden i det ellers meget rolige og trygge kvarter. Politiet ankommer, og så udrulles en af de værste sager i Tjekkiets historie.

I 00'erne er Wallace Souza vært på det populære brasilianske tv-program, Canal Livre. Programmet viser de mange forbrydelser, der dagligt begås i millionbyen Manaus. Og Wallace Souza bliver berømt for at udfordre de kriminelle bander såvel som de korrupte politikere. Men hvorfor er hans program næsten altid de første på gerningsstederne – ofte før politiet ankommer? En bizar mistanke begynder at brede sig: står Wallace Souza i virkeligheden selv bag de forbrydelser, han viser på tv?

Frankrig, 1984. I den lille by Lépanges-sur-Volonges bliver den 4-årige Gregory kidnappet og fundet dræbt. Den uhyggelige sag ryster nationen. Opklaringen afslører en systematisk stalker, som i årevis har skræmt familien med anonyme telefonopkald og trusler på brev. Den hæse stemme får øgenavnet, Le Corbeau - Ravnen. Og det er tydeligt, at den anonyme stemme tilhører én, der kender familien rigtig godt...

I januari 2022 attackerar en maskerad 16-årig, beväpnad med kniv, en jämnårig skolkamrat och en lärare på en gymnasieskola i Kristanstad. Skolattacken är en i raden som den senaste tiden skakat Sverige. Gärningsmannen visar sig vara nära vän med 15-åringen som några månader tidigare utföre knivattacken på en skola i Eslöv. En attack som hade tydligt högerextremt motiv. I veckan föll domen mot den numera 17-åriga killen som åtalats för dådet i Kristianstad. I vilken miljö växer de här planerna fram? Hur hänger de två dåden samman? Dessutom pratar vi om Sverigedemokraternas hätska retorik mot etablerade medier och journalister. Varför är Public Service ett hatobjekt för partiet? Hur kommer det sig att en av SD:s främsta företrädare säger att journalister är nationens fiender? Och vad är det partiet är så missnöjt med? Det här pratar vi om i veckans Studio Expo. Programledare: Erik Glaad Medverkande: Anders Dalsbro, Morgan Finnsiö och Magnus Bergman Ansvarig utgivare: Daniel Poohl Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjande, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare! Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande.

* Regjeringen bruker for mye oljepenger i revidert budsjett, mener Høyre. Tvert imot, sier SV. - Vi driver med viktige omprioriteringer, er regjeringens dom over seg selv. * Dyre elbiler skal ikke lenger få momsfritak. - Forslaget er uforutsigbart og ubrukelig, kritiserer Elbilforeningen. * Karakteristikkene flyr mellom aviskommentatorer. - Dere er en sutregjeng, sier Nationens kommentator til Nettavisens sjefredaktør. - Du er dobbeltsubsidiert, er svaret han får. * Vegard Ulvang vil ha mer likestilling i langrennsporten og foreslår femmil også for kvinner. Det ønsker ikke flesteparten av de kvinnelige toppløperne, svarer tidligere OL-deltaker. --- Vel møtt til Dagsnytt Atten hvor vi også skal snakke om følgene av finsk Nato-medlemskap. Hør episoden i appen NRK Radio

Nationens viktigaste tillgång! Löntagarna har genom sina organisationer ställt sig i spetsen för dessa strävanden. Det är uttryck för deras bestämda vilja att ta ett vid­gat ansvar för vårt lands fortsatta utveckling som en framstående in­dustrination. Detta innebär en väldig styrka för framtiden. Det har ock­så bidragit till att ge reformerna en klar inriktning. Dessa tar sin utgångspunkt i uppfattningen att arbetet är grunden för all välfärd och att folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång. Reformerna bygger på uppfattningen att arbetet är en social rättighet och en väg till självförverkligande och ett meningsfullt liv. De präglas av insikten att arbetet ger människorna mycket av deras identitet och självkänsla i det utvecklade industrisamhället. Ser vi oss verkligen som Nationens viktigaste tillgång? Vi kollar på propositionen till Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL)  Länkar: Propositionen: https://data.riksdagen.se/dokument/FZ03105 MBL: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1976580-om-medbestammande-i-arbetslivet_sfs-1976-580   Nu kan även ni bli medlemmar i Fack You Podcast Arbetarkulturella Förening! Medlemskapet gäller i 1 år och du kan själv välja din medlemsavgift (ex: 500, 100, 200 eller helt valfri summa). Swisha ditt namn och e-postadress till nummer 123 09 084 26 Gilla dela och följ oss på sociala medier: https://www.facebook.com/fackyoupodcast http://instagram.com/fackyoupodcast Ljud och musik: Introlåt: The WTF Singalong - Melody Sheep 464924__plasterbrain__bossa-nova-loop-thank-you-for-shopping (freesound.org) 350428__bevibeldesign__trumpet-fanfare (freesound.org)

Kan man förstå det moderna samhällets utveckling utifrån vår inställning till mjölk? I den här essän berättar Thomas Steinfeld om en mirakeldryck med kort hållbarhet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I mitten av 60-talet lyssnade ungdomen i västra Europa på en låt, som en brittisk popgrupp med namnet "Hermans Hermits" hade spelat in: "No milk today, my love has gone away", löd refrängen. För alla lyssnare som växte upp bara tio eller tjugo år senare måste låttexten varit en gåta: Vad kunde en dryck i plastificerade pappkartonger ha med kärleken att göra? Bara de äldre visste: Den älskade kvinnan hade lämnat det gemensamma hushållet. Förbrukningen av mjölk hade därför minskat i huset, och så ombads mjölkmannen att hoppa över leveransen.Mjölken hade vid denna tid förklarats som källan till folkets hälsa. Den skulle vara en basföda för den framväxande socialstaten, bredvid bröd och potatis. Den delades ut i skolorna, så att barnen skulle få starka ben och spänstiga muskler, den rekommenderades för de gamla, så att de inte skulle bli så sköra. "Mjölk, världens bästa dryck", hette det i reklamen, eller "mjölken växer man aldrig ifrån". Men så var mjölken en färskvara med kort hållbarhetstid.Mjölkmannen, som tidigt varje morgon ställde en plomberad flaska framför dörren, behövdes eftersom färsk mjölk inte höll sig längre än två, tre dagar. Mjölkmannen fanns i många länder, i USA liksom i Storbritannien och i Sverige. Och eftersom många hushåll ännu under 60-talet inte hade något kylskåp, blev fristen ännu kortare. En hel infrastruktur av mjölkbilar, mjölkaffärer och mjölkbodar byggdes upp för att snabbt dela ut vad "naturen" hade att bjuda.Men naturen bjuder inte alls. Komjölken må ge sken av att kunna ersätta vad kvinnan kan ge sitt spädbarn. Den må framställas som livets främsta källa. Men ett mejeri är inget bröst, och mjölken är framför allt en industriprodukt. Den måste filtreras, pastöriseras och kylas för att över huvud taget kunna säljas i större mängder och transporteras över längre avstånd. "Gammaldags mjölk däremot, möjligen tillverkad på ett "hjordnära sätt, var en hälsorisk av större mått, potentiellt smittad med tuberkelbakterier, salmonella, listeria och annan ohyra. Mjölkens betydelse som handelsvara var därför försumbar ännu en bra bit in i 1900-talet, till skillnad från syrad mjölk, smör och framför allt ost.Mjölken är en industriprodukt. Och den är en fiktion. Visserligen vet man att mjölk är ett kroppsekret. "Ive sucked the milk out of a thousand cows, sjunger Bob Dylan i en av sina senare låtar, jag har sugit ut mjölken ur tusen kor. Men vem vill höra sådana detaljer, var mjölken kommer ifrån? Vem vill komma däggdjurshonans juver så nära, vem vill möta alla flugor som brukar susa runt djurets bak- och undersida? Och varför visar mjölkreklamen så många bilder av kor, men sällan fotografier av kalvarna som är sekretens naturliga mottagare? För att inte tala om alla kalvar, som, inte äldre än en dag eller två, forslas bort från sina mödrar för att ge plats åt människan som vill komma åt deras mjölk.Mjölken är en ideologisk produkt, om någon. Det märks på många sätt, till exempel på att det nästan bara är den egna nationens mjölk som man kan tänka sig att dricka. Visserligen finns den typen av förbehåll också för kött. Men bredvid all köttfärs från svenska gårdar så erbjuds det I alla fall lammstekar från Australien och ankbröst från Frankrike. Men mjölk från Tyskland? Eller från Polen? Det är kanske någonting skumt med mjölken, drycken är på ett obehagligt sätt intim. Därför, tycks det, är det bäst att hålla sig till den egna nationens.Och så är det bäst om man inte talar alltför mycket om hur mjölken produceras. Föreställningen om mjölken som en livets källa tycks kräva ett visst mått av infantilisering. Den blev synligast i en reklam från sena åttiotalet, som visade bilder på både Moderaternas partiordförande Gösta Bohman och Vpk-ledaren Lars Werner som bar mustascher av filmjölk.Mjölken gör det lätt för sådana lekar. Den må vara ett kroppsekret, men den bär oskuldens färg, den tycks fräsch som ett nytvättat linne. Färgen döljer att mjölken, liksom alla andra produkter som bearbetats i ett industrialiserat jordbruk, bär på kemiska medel som används för att få fram denna renhet, från insekticider, som skall hålla bort småkrypen, till hormoner, för att få kalvarna att växa snabbare, till mjukgörare, som används för att hålla plaströren i stallet elastiska. "Från svenska kor som har det bra, brukar mejerierna ropa, antydande att främmande kor mår sämre. Mjölk är en fantasi om nationens renhet.Men det dricks allt mindre mjölk. Konsumtionen minskar stadigt. "Get off of the sour milk sea, sjöng the Beatles i en låt som egentligen skrevs för ett album från år 1968, men släpptes först femtio år senare: Bryt upp och lämna den sura mjölkens hav.Det som man lämnade bakom sig någon gång under åttio- eller nittiotalet var samförståndet. Den gemensamma idén om att mjölken skulle vara trolldrycken som skulle skapa ett enigt, sunt och stadigt framåtskridande folk. Det första tecknet på en sådan brytning syntes i framkomsten av de olika mjölksorterna: från lättmjölken under sena sextiotalet till mellanmjölken under det tidiga åttiotalet till dagens breda utbud av mjölksorter, allt enligt den enskilda kroppens beskaffenhet och behov. Magi och målgrupp går sällan ihop, lika sällan som det ursprungliga går att förena med det tillverkade och tillrättalagda.Minskningen av fetthalten, för den smala, lätta kroppens skull, följdes inte bara av upptäckten att mjölkens renhet är en illusion, utan också av insikten om att långt ifrån alla människor kan dricka vad naturen tycks ha att erbjuda. När de flesta människor i världen inte tål mjölk eftersom de saknar vissa enzymer för att bryta ner den kan mjölken inte vara själva livets källa. På det viset har nordbons hängivenhet inför den vita drycken, som erbjudits människan av stora, godmodiga djur som betar på gröna ängar, istället blivit en angelägenhet för etnologer och kulturvetare, snarare än för folkbildare och politiker. Och visst vet man att det ligger en sophög bakom varje idyll.Senare kom andra drycker som gjorde anspråk på att bli en symbol för den hoppingivande gryningen, havremjölk till exempel, som påstås vara lik mjölk, men gjord för människor. Folket fick nya drycker, den här gången utan flugor, utan kemiska belastningar och utan kalvar som förgäves ropar efter sina mödrar. Men så var mjölken inte längre en symbol för en ny och bättre framtid. "A bottle stands forlorn, a symbol of the dawn, heter andra versen i No Milk Today, låten från 1966, en flaska står ensam kvar, en symbol för gryningen. Gryningen finns kvar. Men hoppet har kommit bort, och flaskan har försvunnit.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Epoken som som inleddes efter andra världskriget kallades för raketåldern. Författaren Mattias Hagberg funderar på det faktum att det där vapnet som gav namn åt en hel epok aldrig oskadliggjordes. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den 3 oktober 1942 lyckades de tyska ingenjörerna vid militärbasen i Peenemünde bryta igenom atmosfären, ut i den tomma rymden. Med raketen A-4 inledde de ett nytt skede i mänsklighetens historia der Raketenzeit raketåldern.När A-4-raketen två år senare sattes in mot engelsmännen i riktade angrepp på London fick den ett nytt namn. Nazistregimen valde att kalla sitt nya undervapen för Vergeltungswaffe, vedergällningsvapnet, förkortat V-2. De såg i raketens ballistiska bana från uppskjutningsramperna vid Nordsjön till nedslagsplatserna i och kring London en möjlighet, ja, kanske till och med den sista möjligheten, att tvinga de allierade motståndarna att ge upp. Mellan september 1944 och mars 1945 skickade tyskarna över 4000 raketbomber mot London. Men nazitysklands nya undervapen kom inte att definiera andra världskriget, det var helt andra faktorer som avgjorde utgången, som Sovjetunionens nästintill oändliga tillgång på manskap och USA:s nästintill gränslösa tillgång på material. Nej, raketbomben avgjorde inte kriget, men kanske kom den att definiera allting som kom därefter.V-2-raketen står i centrum för Thomas Pynchons väldiga roman "Gravitationens regnbåge" från 1973, en roman som aldrig slutat att fascinera litteraturvetare, kritiker och läsare. Själv har jag gång på gång återvänt till denna överväldigande och motsägelsefulla litterära konstruktion. I romanens labyrintiska uppbyggnad och psykotiska berättarstruktur anar jag, precis som många andra, en bild av vår tid som är mer realistisk än man kan önska."Gravitationens regnbåge" rör sig över Europa under andra världskrigets slutskede, från London, via Monaco, in i zonen, det vill säga in i det sönderfallande Tyskland på gränsen mellan varmt och kallt krig. Romanen är en krigsroman, men inte i någon traditionell bemärkelse. Här finns inga historiska krigsscener, med undantag för några av V-2-bomberna över London, inte heller några stora historiska gestalter; inget Stalingrad eller El Alamein; ingen Hitler eller Churchill; inga frontscener från öst eller interiörer från bunkern i Berlin. Nej, Thomas Pynchons optik är inställd på något helt annat. Med sin roman vill han få syn på krigets struktur, dess underliggande motor, dess essens, om man så vill, och därmed den framtid som åren mellan 1939 och 1945 bar på."Gravitationens regnbåge" är något så ovanligt som en roman utan agens. Här finns ingen huvudperson eller tydlig intrig, inga linjära samband eller något egentligt slut. Snarare tvärtom. Ju längre in i texten som läsaren rör sig, desto otydligare blir alla sammanhang. Det som till en början kan se ut som en tämligen uppsluppen och intrigdriven berättelse om en amerikansk löjtnant stationerad i London, en viss Tyrone Slothrop, visar sig snart vara en enda härva, en nästintill fullständigt kaotisk flod av information. Men, så handlar "Gravitationens regnbåge" inte heller om att berätta en historia utan om att frammana ett tillstånd, och om att skärpa läsarens blick för detta tillstånd."Gravitationens regnbåge" är inget annat än den hittills mest fulländade texten om raketåldern, den tidsålder som Thomas Pynchon så karaktäristiskt beskriver mot romanens slut: "Åh, en Stat börjar ta form i den statslösa tyska natten, en Stat som spänner över oceaner och ytlig politik, lika suverän som Internationalen eller den katolska kyrkan, och med Raketen som sin själ." För Thomas Pynchon är raketåldern inget annat än en global teknokratisk regim.Trots sin oöverskådlighet och trots sin brist på en traditionell narrativ struktur bär Thomas Pynchons roman till syvende och sist på ett tydligt imperativ. Hans text hamrar, genom sin blotta existens, in ett förhållningssätt. Han säger: Skit i politiken, ideologierna och makthavarna, strunta i talen och pamfletterna och gå direkt på tekniken. Raketen är samhällets själ, inte kulturen, klasskampen eller drömmen om frihet. Glöm debatterna, demonstrationerna och upproren, och intressera dig i stället för de elektroniska kretsarna, de kemiska framställningsprocesserna och de militära styrsystemen.I Thomas Pynchons värld handlar det moderna kriget, och därmed det moderna samhället, varken om territorium eller kroppar utan om information om tekniskt kunnande, om förmågan att koppla samman hela samhället till ett väldigt industriellt-komplex, format av de nya vapensystemens behov. I "Gravitationens regnbåge" blir därför överföringen av tysk raketkunskap till USA och Sovjet den viktigaste händelsen under kriget, en händelse som pekar rakt fram mot de kärnvapenbestyckade missilerna, och krigsteknologierna som ett väldigt, svåröverskådligt system vid gränsen för vår fattningsförmåga.I en ofta citerad nyckelpassage beskriver Thomas Pynchon detta förhållande på sitt oefterhärmliga sätt: "Det betyder att det här Kriget aldrig var politiskt alls, att politiken bara var teater, ett sätt att avleda människors tankar i hemlighet styrdes det istället av teknologins krav av en konspiration mellan människor och teknik, av något som behövde krigets energiutbrott, som skrek: 'Åt helvete med pengarna, Nationens liv är i fara', men som egentligen menade: gryningen är nästan här, jag behöver min natts blod, kapital, kapital, kapital, ahh, mer, mer " För Thomas Pynchon handlade de verkliga kriserna om anslag och prioriteringar, men inte ens mellan olika företag det framställdes bara för att se ut på det viset utan mellan de olika teknologierna: Plast, Elektronik, Flygplanstillverkning, och deras behov.I detta fokus på tekniken påminner Thomas Pynchon om den tyske litteraturvetaren och medieteoretikern Friedrich Kittler. Båda är lika besatta av att hitta det moderna samhällets motor i det anonyma militär-industriella-komplexets labyrinter.Friedrich Kittler, som dog 2011, återvände ständigt till "Gravitationens regnbåge". Han läste den närmast som en manual för vår tid, som en dokumentär betraktelse över raketbombens totaliserande effekt, ja, kanske som den enda dokumentärromanen värd sitt namn.Det brukar heta att kalla kriget tog slut 1989, att en annan värld tog sin början när Berlinmuren föll. Men den som läst Thomas Pynchon vet att världen fortfarande är en dyster plats. Politiken och retoriken må ha förändrats, men raketerna är fortfarande kvar. Det enda som har hänt är att de tekniska systemen blivit än mer omfattande, än mer avancerade, än mer autonoma och än mer dödliga. Krigsmaskineriet har inte tagit paus. Tvärtom.Så beskriver Thomas Pynchons roman också en båge, inte bara från uppskjutningsramperna vid Nordsjön till London, utan i tiden, från krigets slut in i romanens samtid och framtid. På romanens sista sida hänger en kärnvapenbestyckad missil rakt ovanför Los Angeles, på väg att utplåna miljonstaden. Där har den blivit hängande. När som helst kan den falla.Mattias Hagberg, författare

Jöran Persson Tegel, född omkring 1530 i Sala, död 21 september 1568 i Stockholm, var en svensk ämbetsman som tjänstgjorde som sekreterare och prokurator åt kung Erik XIV. Han var far till Erik Jöransson Tegel. I samband med Erik XIV:s avsättning 1568 greps Jöran Persson av hertigarnas trupper och avrättades. Stora AB (av företaget självt skrivet STORA, till 1984 Stora Kopparbergs Bergslags AB) var en världsledande skogsindustrikoncern med tillverkning av massa, tryckpapper, förpackningspapper, kartong och finpapper. Bland övriga produkter kan sågade trävaror, byggprodukter och pigment till Falu rödfärg nämnas. Basen för verksamheten utgjordes av ca 2,3 miljoner ha skog, av dess fanns 1,6 miljoner ha i Sverige, resten i Kanada, Portugal och Brasilien. Stora var också ett betydande energiföretag. Totalt producerade man ca 7,5 TWh/år, huvuddelen från vattenenergi. Huvudmarknaderna fanns i Sverige, Tyskland och andra länder inom EU. Företaget kan spåra sitt ursprung tillbaka i medeltidens bergshantering, och korporationen Kopparbergets bergslag ombildades år 1862 till Stora Kopparbergs Bergslag (aktiebolag 1888[1]) för att driva gruv- och metallindustrin kring Falu koppargruva. I slutet på 1800-talet diversifierade sig företaget och började producera pappersmassa. Fram till slutet av 1970-talet ingick även en omfattande stålrörelse i företaget. Efter att verksamheten kring Falu koppargruva även avvecklats 1992 (med undantag för rödfärgstillverkningen) kom Stora att bli en renodlad skogsindustrikoncern. Bergsmännen var de som bildade det ursprungliga företaget för gruvbrytning i Stora Kopparberget. Detta leddes av råd bestående av fjorton bergsmän med ansvar för gruvdriften samt uppgiften att följa de regleringar förordningar kungen utfärdat. Bergsmännens bolag kan jämföras med dagens aktiebolag, och kan ses som tidig form av detta. Under Kalmarunionen, vilken började 1397, kom bergsmännen att få stort inflytande i vissa av statsangelägenheterna. Det mesta av kopparen kom att exporteras under denna tid. Efter att Gustav Vasa kommit till makten ökade kronans inflytande i gruvnäringen åter. Kopparbrytningen under Stormaktstiden Falu koppargruva. Kopparbrytningens storhetstid i Falun sammanföll med Sveriges stormaktstid (dvs. 1600-talet). Sveriges maktposition kom faktiskt till stor del att ekonomiskt baseras på export av koppar från Falun. Koppargruvan svarade tidvis för två tredjedelar av den samlade världsproduktionen, och år 1650 uppnåddes en produktionstopp då över 3 000 ton råkoppar framställdes ur ca 90 000 ton brutet berg. Vid denna tid var Falu koppargruva Sveriges största arbetsplats med mer än 1 000 arbetare. Detta gjorde att Falun år 1641 fick stadsprivilegier av Drottning Kristina. Stora Enso bildades 1998 när svenska Stora AB och finländska Enso Oyj slogs samman. 60 procent av aktierna i det nya företaget tillföll Storas aktieägare, och 40 procent Ensos. - I Norrland, hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstå att utnyttja det, sa rikskanslern Axel Oxenstierna 1583... Det verkar nästan - men bara nästan såklart - som om man tagit fasta på detta citat när man designade Stora Ensos logo om vi idag jämför den med Indiens flagga! #CarlNorberg #BeFriaNorrland #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Ny Hamiltonfilm, ny Carl Gustaf Gilbert Hamilton. Den här gången är det Mikael Persbrandt vi ser i titelrollen, då han (så klart med hjälp av Mouna) skall rädda dagen. Trevlig lyssning. == == == Prenumerera gärna på podden för att få avsnitten direkt i din poddspelare, och följ oss gärna på sociala medier: Instagram: @franbecktillbron Facebook: Från Beck till Bron

Är det möjligt att förbli en opartisk reporter när ditt land är i krig? Och givet mediernas stora makt – är granskningen för lam? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Adam och Linus tar ett snack mellan fyra ögon: Adam berättar om en dag i klubbverkarlivet, med alla rum som det innebär att man får ta del av. Sedan försöker vi reda ut lite moraliska dilemman. Hur ska man göra när någon lämnar sin dator? Och vem är nationens filosof? Välkomna in i värmen och välkommen till Podd V!

For langt de fleste sportsinteresserede danskere er han stemmen, der leder os igennem de store slutrunder. Som jubler med os, når Danmark vinder guld. Men som andre gange på få minutter skal fortælle hele nationen, hvorfor en landskamp gik skidt. Hans stemme er også betydende og vigtig. Bent Nyegaard er på mange måder med til at sætte rammen for, hvordan vi taler om håndbold i Danmark. På få minutter efter en landskamp skal han bedømme både spillere og trænere. Han har sine meningers mod, og han går ikke af vejen for en god håndbolddiskussion. Vi mødte Bent Nyegaard til en samtale om håndbold midt mellem de mange kampe på TV2 og TV2 Sport. Om hans rolle som håndboldens stemme og fortolker. Om de store slutrunder og oplevelser. Og om hvorfor håndbold er en stor sport på tv. Gæst: Bent Nyegaard Vært: Thomas Ladegaard *Udsendelsen er sponsoreret af Sparekassen Kronjylland*

Umeåspanarna är tillbaka efter sommaruppehållet. Vi passar på att samtala med Sigrid Törnqvist, en av sommarens vikarier, om nyhetsläget under juni, juli och augusti. Vad har hänt och inte hänt i Umeå? Det blir alltifrån corona till bärplockning och vattenskotrar.  I sommar hände dessutom något märkligt. Nationens blickar vändes mot Umeås reko-ring, som blev föremål för polisens prövning. Varför? Vi reder ut.  Programledare: Madeleine Harrati och Lars Böhlin. 

I samband med vår nationaldag får vi påminna oss om att vi representerar Kristi rike i vår tid och i vårt land. Vårt land behöver på nytt präglas mer av himmelrikets förutsättningar.

I samband med vår nationaldag får vi påminna oss om att vi representerar Kristi rike i vår tid och i vårt land. Vårt land behöver på nytt präglas mer av himmelrikets förutsättningar.

I samband med vår nationaldag får vi påminna oss om att vi representerar Kristi rike i vår tid och i vårt land. Vårt land behöver på nytt präglas mer av himmelrikets förutsättningar.

I dagens udsendelse tager Daniel og Søren temperaturen på nationen, vi skal snakke racisme i Landsindsamlingen, og så skal vi med Umut Sakarya på “ravjagt”. Derudover har Daniel øvet sig på at genfortolke endnu en klassiker på blokfløjte, og så finder vi en vinder i vores eksklusive konkurrence.  Ugens filmanmeldelse: Klovn the Final. Support this podcast

Marie, Mats, Geir og Ola diskuterer VGs dekning av Giske-videoen. Marie får professorhjelp for å forstå Senterpartiet, og Nationens sjefredaktør, Irene Halvorsen, forklarer hvorfor partiet gjør det så bra. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Noget helt særligt er sket i den amerikanske kongres i den forløbne uge. Donald Trump formåede at holde en tale, som var sober uden at give anledning til en eneste skandale efterfølgende.Det skete til den traditionsrige tale 'state of the union', hvor samtlige af de demokratisk valgte kvinder sad iklædt hvidt, for at skabe opmærksomhed på antallet af kvinder valgt til kongressen.See omnystudio.com/listener for privacy information.

TVÅ PODS PÅ TVÅ DAGAR?????+++? Ni hörde rätt. Då var vi här, avsnittet alla väntat på (?). Det HELT nya introt introduceras. Vi pratar Warcon. Warcon som arras av två av våra fantastiska vänner, en av dom den ökända Häxmästaren av Angmar den andre mer känd som Grand alliance Deaths och Age of Sigmars outtröttliga optimist. Nationens trevligaste event (?). De pratas STATS, två sorters människor - de med spreadsheet och de utan. Det pratas om fölks listor (vissa utvalda - vi pallade inte rabbla 22st) Det pratas om avsnittets-deltagares-listor. De pratas om eventuell vinnare. De pratas dravel. Daniels inre stress om avsnittets potentiella längd radierar via radiovågorna till oss alla. Men vi kom i mål. Mina damer och herrar - låt mig presentera "Så jag skickade in min avslappnade lista", Gåtfulla landskap avsnitt 5. Deltagare: Sebastian Daniel Mikael Christian Warcon listor: http://www.tga.community/applications/core/interface/file/attachment.php?id=38706 Stats: http://www.tga.community/forums/topic/17271-warcon-2018/?do=findComment&comment=235240

Droner og Kanoner handler om en mand, der anses for at være den mest fremtrædende og nytænkende officer i sin generation. David Petreaus, stod ikke "bare" i spidsen for USAs krige i både Irak og Afghanistan, han var også foregangsmand for en ny måde at tænke krig og oprørsbekæmpelse på, og gik på få år fra at være en ukendt general til at blive folkehelt. Men Petraeus er også manden, der giver betegnelsen "Højt at flyve... dybt at falde" en helt ny betydning. For faldet fra magtens tinder tog blot få dage, efter Petraeus blev taget i utroskab med en journalist, som han også delte fortrolige oplysninger med. Vært: Louise Windfeld-Høeberg.

Vårt moderna samhälle är helt beroende av att myndigheters och privata aktörers system fungerar. Infrastruktur som el, vatten, internet och samhällsfunktioner som media, polis, sjukvård och försvar är alla sårbara och ständigt utsatta för attacker. Regeringen har nu tagit fram en nationell strategi för samhällets informations- och cybersäkerhet. Strategidokumentet är på 33 lättlästa sidor, men vi låter vår expert Torbjörn Andersson sammanfatta och reda ut begreppen här. Den röda tråden är samordning och informationsutbyte mellan myndigheter för att stärka motståndskraften mot cyberattacker, främst i alla de samhällsviktiga funktionerna. Datakommunikation och kryptering måste förstås göras på rätt sätt, men innan dess: informationsklassning! Digitaliseringen har bitvis gått för fort och man har missat att göra grundjobbet; säkerhetsklassning av information. Det finns flera exempel där svenska myndigheter felat, och där bristen på tydlig strategi kring hantering av känslig information saknats. Att skapa en strategi är första steget, sedan kommer nästa, som kan vara nog så svårt: att leva upp till den! Torbjörn Andersson, Jonas Jaani (15:14) PRENUMERERA – podcast Effekten iPhone, Android, e-post Torbjörn Andersson Mer material / länkar: Rapporten Nationell strategi för samhällets informations- och cybersäkerhet Poddintervjun ovan i textform Mer poddavsnitt av Effekten med Torbjörn Andersson Direktlänk till detta avsnitt: https://www.effekten.se/strategi-for-nationens-sakerhet

Total succé omedelbart eller platt fall på mållinjen? Nu ska det avgöras; Janne Anderssons första kval och dryga år som förbundskapten analyseras. Vad ville han, hur tänkte han innan han tillträde? Hur blev det åtta VM-kvalmatcher senare? Framgångsfaktorerna synas, den inofficiella förbundskaptenen(!) kommer med några skruvade inlägg och så siffrorna som visar att Sveriges fotbollslandslag håller Zlatan-nivå igen. Dessutom Emil Forsberg får elva raka, kortpassningar att spela tillbaka. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Året är 1996. Sverige är i behov av en friidrottsstjärna. Ludmila Engquist blir svensk och tar OS-guld och VM-guld åt sitt nya hemland. Medierna har fått en ny älskling. Senare vänder allt. Från 2013 Ludmila börjar med bob och i jakten på ännu ett OS-guld dopar hon sig. Fallet blir tungt. Medierna kallar henne för "den före detta ryskan". De blå-gula linserna och örhängena kallas för ett mediatrick och krönikörer beskriver sin personliga besvikelse efter Ludmilas dopning. I dokumentären berättar hennes boblagkamrat Karin Olsson om tiden med Ludmila. Det jag fick vara med om hoppas jag att ingen annan får vara med om, säger Karin Olsson. Alexander Lundholm är reporter och programledare på Radiosporten. Han har tidigare gjort dokumentären "Susanna Kallur och kampen mot kroppen". När Alexander var åtta år såg han Ludmila Engquist vinna OS-guld i Atlanta 1996, något som fick honom att själv börja med friidrott. 

Om hur människor blir mordmaskiner och varför en 100-årig grovt rasistisk film är en av USA:s populäraste. I alla tider har världens civilisationer brottats med problemet att skapa krigare av vanliga människor, och att återinföra dem till ett civilt liv efter att fred har slutits. I Vetenskapsradion Historia uppmärksammas ett aktuellt forskningsprojekt som söker krigarens väsen och kartlägger hur krigaren förvandlats genom årtusendena. Vi tror att vår egen tid är rationell och förnuftig, men vi behöver också ritualer och symboler för att få människor att förvandlas från fredliga civilister till moderna soldater, menar Peter Haldén vid Försvarshögskolan. Hans kollega Dan Öberg undersöker till exempel hur japanska soldater fostrades till en dödslängtan, och religionshistorikern Fredrik Wallenstein undersöker hur vikingatidens bärsärkar lyckades med sina förvandlingar från människa till djur. Dessutom uppmärksammas den 100-årsjubilerande och fortfarande omdebatterade Nationens födelse, USA:s första långfilm med ett djupt störande rasistiskt budskap som orsakade kravaller och upplopp när den hade premiär 1915. Filmvetaren Joel Frykholm och historikern Dag Blanck berättar om filmens kontroversiella budskap. Programledare är Tobias Svanelid.Programmet är en repris från den 29 januari 2015.

Året är 1996. Sverige är i behov av en friidrottsstjärna. Ludmila Engquist lever upp till förväntningarna, blir svensk och vinner både OS-guld och VM-guld åt sitt nya hemland. Medierna har fått en ny älskling. Några år senare vänder allt. Ludmila börjar med bob och i jakten på ännu ett OS-guld dopar hon sig. Fallet blir tungt. Medierna kallar henne för "den före detta ryskan". De blå-gula linserna och örhängena kallas för ”ett mediatrick” och krönikörer beskriver sin personliga besvikelse efter Ludmilas dopning. I dokumentären är det första gången som hennes boblagkamrat Karin Olsson berättar om tiden med Ludmila. – Det jag fick vara med om hoppas jag att ingen annan får vara med om, säger Karin Olsson.   Alexander Lundholm är reporter och programledare på Radiosporten. Han har tidigare gjort dokumentären "Susanna Kallur och kampen mot kroppen". När Alexander var åtta år såg han Ludmila Engquist vinna OS-guld i Atlanta 1996, något som fick honom att själv börja med friidrott.   När tycker du att nationalismen inom idrotten går för långt? Skriv och berätta i kommentarsfältet härnere.