Podcasts about Guldspaden

Journalisten Per Lindeberg rönte stor uppmärksamhet när hans bok om Catrine da Costa-fallet kom ut 1999. Lindeberg prisades för "Döden är en man" med Guldspaden, men blev också kritiserad och smutskastad av den offentlighet som hellre såg att justitiemordet förblev ouppklarat.

Er drømmen om den grønne industrien for god til å være sann?Det snakkes mye om det grønne skiftet, det vil si hvordan vi kan redusere utslipp og etablere en mer bærekraftig levemåte. Skiftet til grønn teknologi krever enorme mengder strøm og nye metaller, som begge finnes på Nordkalotten, men gruvedrift og vindmølleparker kritiseres for å gå på bekostning av naturvern og samiske rettigheter. Her i Norge har Fosen-saken og protestene mot gruvedrift i Repparfjord og Porsanger fått stor oppmerksomhet, med miljøbevegelsen og samiske organisasjoner på den ene siden, og storindustri med staten i bakhånd på den andre.Norge har i utgangspunktet et lovverk som beskytter både naturen og urfolksgrupper som lever av den. Samtidig er det grønne skiftet ansett som så viktig, at det finnes egne reguleringer både nasjonalt og på europeisk nivå, som tillater at man kan overstyre dette lovverket når samfunnsnytten er stor nok.Må vi ofre natur, artsmangfold og urfolkstradisjoner for å nå det grønne skiftet?Arne Müller er journalist og forfatter, og har gjennom mange tiår fulgt industriutviklingen i Nord-Sverige fra et miljøperspektiv. Han har bakgrunn fra SVT, og har blitt tildelt Västerbotten-Kurirens journalistpris for Smutsiga miljarder. Den svenska gruvboomens baksida, og den prestisjefulle gravejournalist-prisen Guldspaden for Norrlandsparadoxen. Utvecklingsdröm med problem.Med utgangspunkt i sin siste bok Norrsken. Drömmen om den gröna industrin vil Müller fortelle om industriutviklingen på Nordkalotten, om konflikter med urfolksgrupper, og om det er andre måter vi kan løse klimautfordringene på. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dan Josefsson har tilldelats Stora journalistpriset tre gånger och Guldspaden vid lika många tillfällen. Hans bok ”Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick” kom ut 2013. Fyra år senare rönte han stor uppmärksamhet med dokumentärserien ”Fallet Kevin”. Nu är han och medproducenten Johannes Hallbom aktuella med ”Det svenska styckmordet”, en ny dokumentärfilmsserie på SVT om ett annat unikt rättsfall – fallet Catrine da Costa.

Avsnitt 228 av Radio Rantorget, en go tvodd och podd om kulturfenomenet GAIS! Vi snackar upp höstderbyt, derbyvinnarna Eyo och Kapten Grön intervjuas, Reporter-Mia visar sina Guldspade-skills genom att intervjua sin kollega Philip Trollér och Mats Pungen Pettersson visar varför han är den legendaren som folk vill utmåla honom som! Samt kulturtips! Vill ni oss något finns vi på X (fd twitter) under @rantorget samt på mejl, där når ni oss på radiorantorget@gmail.com. Och på Instagram, där heter vi @radio_rantorget. Slutligen hittas vi även på www.rantorget.se

Den grävande TV4-journalisten Emil Hellerud gästar gänget. Emil är aktuell med det uppmärksammade reportaget Undercover i trollfabriken som med wallraffande metoder undersöker Sverigedemokraternas misstänkta trollfabrik. Han har bland annat belönats med både Stora Journalistpriset och Guldspaden för sina reportage Partiernas hemliga pengar och Smutsiga personuppgifter.OBS. Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden. Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet och utan reklam. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den grävande TV4-journalisten Emil Hellerud gästar gänget. Emil är aktuell med det uppmärksammade reportaget Undercover i trollfabriken som med wallraffande metoder undersöker Sverigedemokraternas misstänkta trollfabrik. Han har bland annat belönats med både Stora Journalistpriset och Guldspaden för sina reportage Partiernas hemliga pengar och Smutsiga personuppgifter.OBS. Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden. Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet och utan reklam. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckan lanserades ett nytt parti i Sverige: Folklistan. Vi analyserar hur Folklistan utnyttjar de sociala mediernas kraft, och samspelar med de traditionella medierna. Varför lanserade sociala medier-stjärnan Jan Emanuel sitt parti med de Sara Skyttedal, som är mer inflytelserik i traditionella medier? Och vad betyder det att det gjordes på Youtube hos Henrik Jönsson? Emanuel och Olle är inte överens om analysen. Dessutom vänder vi och vrider vi på uppgifterna att Handelsbanken uppges lägga 100 miljoner kronor på en egen public service-satsning. Är det mycket eller lite? Och så pratar vi om journalistpriset Guldspaden: vad säger vinnarna om journalistikens status, och vad finns det att lära från Norge? Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Stötta podden på patreon.com/mediepodden

Med dokumentären Tranståget och tonårsflickorna ändrade journalisterna Carolina Jemsby och Karin Mattisson hela samtalet om transvården och om unga med könsdysfori. Programmet var en ögonöppnare för väldigt många, även inom rikspolitiken. När de fick Guldspaden 2022 för sin granskning av transvården var vi många som tyckte att det var välförtjänt. Då hade de även gjort Tranståget: del 2 och Transbarnen. Det är inte alltid man kan peka på någon omedelbar händelse som förändrar, men dessa tre dokumentärer har lyckats öppna samtalet även för röster som tidigare tystades ned.Nu har deras bok kommit – Ånger: ett reportage inifrån transvården (Mondial) – och den tar vid där dokumentärerna slutade. I den visar Jemsby och Mattisson på både vårdbrister och i vissa fall rena lögner från läkare. Barn och unga som mår dåligt, föräldrar som står handfallna och en vård som inte tar det ansvar man förväntar sig. Detta handlar dagens podd om.Karin Mattisson är grävande reporter, redaktör och tidigare programledare på SVT:s Uppdrag granskning. Carolina Jemsby har gjort flera uppmärksammade reportage för bland annat SVT och Sveriges Radio, och arbetar numera på TV4 och Kalla fakta. Över 20 000 prenumeranter!Många blir just nu prenumeranter på Rak höger! Passerade 20 000 för ett par dagar sedan! Hemskt roligt. Jag tar därför chansen att säga att Rak höger inte mottar något presstöd eller annat extern finansiering. Det är endast tack vare er prenumeranter som jag kan fortsätta vara en helt självständig röst.Två tidigare poddavsnitt på tematUtgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Anna Nordbeck är grävande journalist på SVT och Dokument Inifrån. Hon är aktuell med den omtalade och hyllade dokumentärserien Skamlös. I serien granskas företagsledaren Richard Olsson som anklagas för att lura sina klienter och leka med människors liv. Själv ser han sig som en stenhård förhandlare. Efter att länge ha hållit sig dold från offentligheten, bakom bolagen RiVe och Arbetsrättsexperten, bjuder han in Anna till ett slott. Han vill berätta om juristbyrån som gjort honom rik. Det han inte vet är att journalisterna på Dokument Inifrån snart kommer att kunna lyssna på hans telefonsamtal. I de hemliga inspelningarna framträder bilden av en skamlös maktmissbrukare som manipulerar både klienter och anställda.   Anna Norbeck har arbetat med den här exeptionella granskningen av Richard Olsson i över två år och gästar mig för att prata om Skamlös, karaktärerna bakom bolagen, hur det var att intervjua Richard i ett slott och på anstalt, varför han ställde upp på intervjuer, händelserna bakom kameran, hoten, det enorma källmaterialet, vittnena, inspelningarna, varför polisen ännu inte har fällt Richard för bedrägeri, hålen i systemet och vilka utgångar dokumentären kan leda till. Har vi ett nytt Fallet Kevin on our hands?   För den tredje gången i rad har Anna och hennes team gett oss en helt unik inblick i ett viktigt samhällsproblem. Anna ligger bakom Dokument Inifråns "Fallet Kevin" från 2017 som ledde till Stora Journalistpriset och Guldspaden. 2021 gjorde Anna "Vaccinkrigarna" och det var även senast som hon gästade LoungePodden för att prata om anti-vaxx-rörelsen. Nu är den grymma och prisvinnande dokumentärskaparen Anna Nordbeck back in the lounge i ett samtal om skam, skuld och Napoleon-tavlor. Enjoy!   Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet, före alla andra och helt reklamfritt, behöver du bli betalande prenumerant på Patreon: https://www.patreon.com/taimaz ❤️ Tack för ditt stöd! ❤️ Du kan också ge stöd på Swish: 0761 401 401 Mer info på https://www.loungepodden.se Följ Taimaz Instagram: https://www.instagram.com/taimazghaffari/ Linkedin: https://se.linkedin.com/in/taimaz-ghaffari-22789b21 Youtube:  https://www.youtube.com/channel/UCLKiCeQSPOfRmhXA_1m9M2A

Gänget gästas av Diamant Salihu som är bokaktuell med “När ingen lyssnar”. Boken skildrar ledarna bakom det bloda gängvåldet i Sverige och är en uppföljare till den hyllade debuten “Tills alla dör" med fokus på de kriminella nätverkens inre liv. Diamant är reporter på SVT och mottagare av bland annat Stora Journalistpriset och Guldspaden.OBS. Det här är inte det hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet? Stöd oss på Patreon. Är du Patreon och vill få tillgång till alla avsnitt i sin helhet? Vill du bli Patreon för att få tillgång till allt? Tryck här. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gänget gästas av Diamant Salihu som är bokaktuell med “När ingen lyssnar”. Boken skildrar ledarna bakom det bloda gängvåldet i Sverige och är en uppföljare till den hyllade debuten “Tills alla dör" med fokus på de kriminella nätverkens inre liv. Diamant är reporter på SVT och mottagare av bland annat Stora Journalistpriset och Guldspaden.OBS. Det här är inte det hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet? Stöd oss på Patreon. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mia har varit hemma hos Janne Josefsson och stilla noterat att han har Guldspaden bredvid sängen samt gjort lite blandade granskande iakttagelser. Hampus läser högt ur en inbjudan innehållande ett tjockt manus till Mamma Mia alt Mu the Party från Björn Ulvesson alt Ulvaeus alt Ulve. Han har även hunnit med att gästa Rix FM där han svept glas på glas med Loreen men så mycket mer än så minns han inte så visst känns det som att det berömda klippet i steget hänger kvar?!? Då kanske det är lämpligt att bege sig ut till skogs och skjuta lerduvor med Skäringer som har ett färdigt event planerat. Låt oss bara hoppas att Dahmerskräcken har lagt sig tills dess!

Mia har varit hemma hos Janne Josefsson och stilla noterat att han har Guldspaden bredvid sängen samt gjort lite blandade granskande iakttagelser. Hampus läser högt ur en inbjudan innehållande ett tjockt manus till Mamma Mia alt Mu the Party från Björn Ulvesson alt Ulvaeus alt Ulve. Han har även hunnit med att gästa Rix FM där han svept glas på glas med Loreen men så mycket mer än så minns han inte så visst känns det som att det berömda klippet i steget hänger kvar?!? Då kanske det är lämpligt att bege sig ut till skogs och skjuta lerduvor med Skäringer som har ett färdigt event planerat. Låt oss bara hoppas att Dahmerskräcken har lagt sig tills dess!

Anna Nordbeck är grävande journalist på SVT. Under 1,5 års tid infiltrerade hon antivaccination-rörelsen och fick en världsunik tillgång till deras frontfigur, Andrew Wakefield. Arbetet i dokumentären, Vaccinkrigarna, belönades nyligen med Guldspaden. I dokumentären får vi en helt unik inblick i hur internationella Anti-vaxxers arbetar för att sprida misstro mot modern medicin. Anna Nordbeck och journalistkollegan Malin Olofsson utger sig för att vara vaccinskeptiker som vill göra en film om skador som vaccinationsprogrammen medför. På så sätt lyckas de både få till intervjuer med internationella antivaccination-influencers och även få följa ledarfigurerna i flera veckor. Däribland Andrew Wakefield. Den f.d. läkaren som har blivit rörelsens rockstjärna. Anna gästar Taimaz i loungen för att prata om den speciella journalistiska  metoden de tog till för att infiltrera den stängda antivaccinationrörelsen. Hon berättar också om rörelsens drivkrafter, vilka propagandametoder de använder, hur det var att hänga med Andrew Wakefield och varför förståelsen för hur antivaccinrörelsen fungerar också kan ge fler samhällsviktiga insikter. Ett galet spännande samtal om ett aktuellt ämne med den vassa journalisten och dokumentärskaparen Anna Nordbeck. Gillar du LoungePodden? Stötta gärna på Patreon: https://www.patreon.com/taimaz Swish: 0761 401 401 ❤️ Tack för ditt stöd! ❤️ Mer info på https://www.loungepodden.se   Följ @loungepodden på alla sociala medier! YouTube: https://www.youtube.com/channel/UCLKiCeQSPOfRmhXA_1m9M2A Instagram: https://www.instagram.com/loungepodden Linkedin: https://www.linkedin.com/company/loungepodden Facebook: https://www.facebook.com/LoungePodden Följ Taimaz Instagram: https://www.instagram.com/taimazghaffari/ Linkedin: https://se.linkedin.com/in/taimaz-ghaffari-22789b21

Kinakännare, journalist och författare som i nästan två decennier bevakat Kina, bland annat som korrespondent för Svenska Dagbladet. Om att man inte är klokare än sin senaste kris. Man är inte är klokare än sin senaste kris Ola Wongs farfar blev legosoldat när han var 14 år, han hjärntvättades och sattes i arbetsläger i det kommunistiska Kina. Det Kina som Ola Wong sen mötte som frilansande journalist i början av 2000-talet var ett land som ville bli rikt. -Globaliseringen svepte in som en tsumami av pengar. På landsbygden rev man jordhusen och byggde nya i tegel. Shanghai hade redan fler skyskrapor än New York. När han återvände till Sverige 2013, mötte han ett land där det var ett för stort glapp mellan det som han uppfattade som verklighet och den officiella sanningen. Han skämdes över att vara journalist och försökte starta en dissidentrörelse. -De egenskaper som så ofta varit styrkor för Sverige, konsensuskulturen, den arroganta, men också välvilliga nationalismen har lett till problem. Vi behöver göra upp med den, sluta vara så självupptagna och studera omvärlden i stället, säger han i sitt Sommarprogram. Om Ola Wong Journalist, författare, föreläsare, 43 år. Född i Borås, bosatt i Stockholm. Debuterar som Sommarvärd. Kinakännare som i nästan två decennier bevakat Kina i olika svenska medier, bland annat som korrespondent för Svenska Dagbladet. Är nu redaktör på nättidskriften Kvartal. Har bland annat skrivit boken Pekingsyndromet. Kina, Makten, Pengarna. Initierat flera uppmärksammade kulturdebatter, till exempel om vilken roll museer ska ha i ett demokratiskt samhälle. Är även medförfattare till boken Sjukt billigt som handlar om kinesiska stenarbetare och är en prisbelönt radioserie i P1. Har fått Föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden. Anser att sociala medier är som att äta popcorn, mest luft som gör en otillfredsställd och överstimulerad samtidigt. Mitt program handlar om att man inte är klokare än sin senaste kris. Jag går från Pekings partikongresser till vi och dem i Sverige. Producent: Amanda Glans

Amanda gör ett Guldspaden-gräv om filmen Cats och Tina besöker Göteborgs magiska nöjespark. Stötta podden och få exklusivt material på patreon.com/underallkritikKontakt: underallkritikpodcast@gmail.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Förra våren sände Kaliber ett program som handlade om hur villkoren ser ut för de personer som kör ut alla våra nätköp ända till dörren. Det är nu nominerat till grävpriset Guldspaden. Lyssna igen.

Hur använder man media för att nå ut med sitt företag? Vilka knep finns och vilka fallgropar ska du undvika? I veckans avsnitt får du de bästa tipsen. Under sommaren råder det oftast nyhetstorka. Vilket är ett utmärkt tillfälle för dig och ditt företag att lägga in en extra stöt hos medierna. Men hur ska man tänka egentligen? Veckans gäst är Alexandra Hernadi som arbetar som politisk strateg på Företagarna. Hon har tidigare arbetat som kommunikationsansvarig på Kommerskollegium och kommunikationschef på Almega. Hon har utöver mångårig erfarenhet från näringslivssfären bakgrund som journalist på Svenska Dagbladet och har bland annat vunnit Guldspaden samt varit nominerad till Stora Journalistpriset.

Kaliber uppmärksammar P4 Västernorrlands granskning om barn som nekats rätten till en vanlig skolgång när de felaktigt blivit placerade i särskolan. Granskningen vann Guldspaden 2019.

Boken heter "Modeslavar - Den globala jakten på billiga kläder" och gäst är författaren och journalisten Moa Kärnstrand. För att hålla klädpriserna nere är det sedan många år känt att stora globala varumärken lägger sin produktion i låglöneländer. Fabrikernas arbetare befinner sig många gånger under slavlika förhållanden och näringskedjans olika aktörer skjuter ansvaret ifrån sig. I boken Modeslavar, prisad med Guldspaden 2017, får vi följa med på resan i det billiga modets fotspår.I programmet pratar vi bl.a. om hur det kommer sig att kläderna vi köper kan vara så billiga. Vi pratar om hur verkligheten ser ut på de platser där kläderna tillverkas. Och vi pratar om vad vi konsumenter i Sverige kan göra för att bidra till en mer hållbar situation. Lyssna och få en kortversion av boken! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

JOURNALIST. Janne Josefsson tar oss med på en resa från barndomen i Biskopsgården i Göteborg till där han är idag, 40 år senare, med en lång journalistkarriär bakom sig. I sitt program berättar han om hur han blir bemött: om de som tackar honom, om de som spottar på honom och fimpar i hans ölglas men även dråpligare historier. Som när han dyker upp i en butik och alla tror att han ska granska den, eller den gången en biskop trodde domedagen var kommen när han såg Janne Josefsson komma. Han tar även tid att diskutera det allt hetsigare debattklimatet i Sverige och hur han själv har stått både inne och utanför redaktioner och debattens vindar har blåst. Utöver detta reflekterar han även på sin egen gärning, och när man vill driva sin tes för hårt: Jag vill ju kunna se folk i ögonen efteråt. Och mig själv i spegeln. Om Janne Josefsson Profilerad programledare och reporter på SVT:s Uppdrag granskning som fått Stora Journalistpriset två gånger och Föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden fyra gånger. Fick i våras stor uppmärksamhet för reportaget om Pojkarna från Fittja som var en uppföljning på tv-programmet Fittja Paradiso från 1999. Programlett Striptease och Debatt i SVT. Startade sin journalistkarriär på Sveriges Radio. Försökte 1983 ringa upp Chiles diktator Pinochet för att spela upp kampsånger i direktsänd radio. Till slut svarar någon i Monedapalatset Si Pinochet och lägger på luren när de spelar upp Victor Jara. Producent: Kjell-Åke Hansson

Vår vanligaste matfisk miljömärks i svenska butiker, men Kaliber hittar flera problem som det inte skyltas med i fiskdisken. Granskningen av Samira Othman och Daniel Värjö har nominerats till journalistpriset Guldspaden.

Avsnitt 12: My Vingren har redan vunnit Guldspaden och varit nominerad till Stora Journalistpriset. Hur arbetar hon som researcher och frilans? Vad gräver hon efter på Darknet? Och varför lyssnar hon inte på Fredrik Laurin?

Makrillen, räkan och torsken är tre populära val i fiskdisken. Trots hållbarhetsmärkning förekommer både överfiske och bottentrålning - håller löftet om hållbar fisk? Granskningen av Samira Othman och Daniel Värjö har nominerats till journalistpriset Guldspaden.

Superjournalisten Carolina Neurath gästar, kvinnan bakom granskningen som fällde HQ Bank. En frekvent titelvinnare: Årets Supertalang, Per Wendel-priset, Guldspaden och Int. priset för bäst grävande journalist. En oerhört tongivande journalist med en för samhället viktig röst.

Superjournalisten Carolina Neurath gästar, kvinnan bakom granskningen som fällde HQ Bank. En frekvent titelvinnare: Årets Supertalang, Per Wendel-priset, Guldspaden och Int. priset för bäst grävande journalist. En oerhört tongivande journalist med en för samhället viktig röst.

Makrillen, räkan och torsken är tre populära val i fiskdisken. Trots hållbarhetsmärkning förekommer både överfiske och bottentrålning - håller löftet om hållbar fisk? Granskningen som är gjord av Samira Othman och Daniel Värjö har nominerats till journalistpriset Guldspaden.

Author and journalist Ingrid Carlberg discusses her award-winning biography about Wallenberg, a Swedish businessman whose heroism in Budapest during the Holocaust saved countless Jewish lives. Presented in partnership with the Consulate General of Sweden. Ingrid Carlberg is a Swedish author and journalist who worked at Sweden’s most renowned daily newspaper Dagens Nyheter from 1990 to 2010, specializing in investigative and narrative journalism. Her biography of Raoul Wallenberg was first published under the title There Is a Room Here Waiting for You... (Norstedts, 2012) and was awarded the August Prize for the best Swedish work of non-fiction in 2012 as well as the Swedish Academy's Axel Hirsch Prize in 2013 for "a biography of considerable artistic and cultural history merit." Former Secretary General of the United Nations Kofi A. Annan wrote a special introduction for the Quercus edition, the first to be published in English. In January 2008, her book Pillret (The Pill, Norstedts, 2008) was awarded the Guldspaden, a prize for the best work of investigative journalism.

En kirurg kör rattfull på väg till jobbet. En barnläkare misshandlar barn. En psykiater döms för våldtäkt. Vad händer sen? En granskning av vad som hänt i flera fall där vårdpersonal dömts för brott. Patientsäkerhetslagen skulle höja kravet på legitimerad sjukvårdspersonal. Legitimationen skulle bli ett garantibevis för att vårdaren är en person som allmänheten kan hysa förtroende för. Vårdpersonal skulle därför lättare kunna bli av med legitimationen om de döms för allvarliga brott. Men hur har det gått sedan lagen infördes? Vad krävs för att legitimationen ska återkallas? Och upptäcks alla brottmålsdomar?Berättelserna strömmade in till Daniel Velasco efter P1-dokumentären Den fastspända flickan. De över 1500 breven har inspirerat till serien Patienten och tystnaden. Många skrev till mig om sexuella övergrepp och andra missförhållanden inom vården. Ibland helt otroliga berättelser av patienter som aldrig blivit trodda, men de var så många att de inte går att vifta bort. En patient är i en oerhörd beroendeställning till sin vårdare, inte minst inom psykiatrin. Ändå stoppas inte alltid den vårdpersonal som missköter sig, säger Daniel Velasco.Hör gärna av dig till: daniel.velasco@sr.seDaniel Velasco som gjort dokumentärenHan har jobbat på Sveriges Radio sedan 1999 och är sedan 2004 undersökande reporter på Ekot. Daniel Velasco har gjort flera uppmärksammade dokumentärer. P1-dokumentären Den fastspända flickan har belönats med Prix Europa, Stora Radiopriset i kategorierna Årets radioprogram och Årets reportage, Guldspaden och Prix Bohemia. Daniel Velasco har även tilldelats 2013 år pris i radioklassen från den internationella organisationen IRE. Ett pris som anses vara världens finaste pris för undersökande journalistik.

28-årige Sinthu hamnar plötsligt i en psykos. Hans vänner hjälper honom till sjukhuset. Ett dygn senare lyfter fem poliser ut honom ur ett rum, sjukvårdspersonalen upptäcker att han slutat andas. Tidslinje: Detta har hänt i fallet SinthuSinthu stängdes in i ett rum när sjukvårdspersonalen felaktigt trodde att han hade ett rakblad. Fem poliser och en ordningsvakt stormade rummet. Sedan var Sinthu död. Polisens internutredning slog fast att hans död var en olyckshändelse.Men när journalisterna Daniel Velasco och Bo-Göran Bodin börjar kartlägga vad som hände bakom den stängda dörren hittar de nya uppgifter som visar något helt annat. Snart träder flera vittnen fram som såg in i det slutna rummet. Dokumentären sändes första gången i november 2015. Under våren 2016 har åklagaren återigen lagt ner förundersökningen mot de inblandade poliserna.  Läs mer om P1 Dokumentärs och Ekots granskning av fallet SinthuBo-Göran Bodin och Daniel Velasco är undersökande journalister på Ekot. De är båda mångfaldigt prisbelönta, bland annat med Stora Journalistpriset, Prix Europa, Guldspaden, Röda Korsets Journalistpris och IRE Award; det mest prestigefyllda priset i världen för undersökande journalister.

Pia känner sig ensam och ständigt rädd i skolan. Föräldrarna kan hon inte prata med. I tonåren får hon äntligen kontakt med en vuxen man som hon anförtror sig åt. Men förtroendet utnyttjas av mannen. Det tar år innan Pia vågar berätta för någon om övergreppet som mannen utsatte henne för. Och när hon väl gör det möts hon av tystnad. Föräldrar och myndigheter vill inte höra på henne. Vart hon än vänder sig möts hon av tystnad eller så blir hon avrådd att anmäla. I decennier lever hon med skamkänslor. 40 år efter övergreppet hör hon en dokumentär på radion som får henne att kräva upprättelse, och hon upptäcker att hon inte är mannens enda offer.Berättelserna strömmade in till Daniel Velasco efter P1-dokumentären Den fastspända flickan. De över 1500 breven har inspirerat till serien Patienten och tystnaden. Många skrev till mig om sexuella övergrepp och andra missförhållanden inom vården. Ibland helt otroliga berättelser av patienter som aldrig blivit trodda, men de var så många att de inte går att vifta bort. En patient är i en oerhörd beroendeställning till sin vårdare, inte minst inom psykiatrin. Ändå stoppas inte alltid den vårdpersonal som missköter sig, säger Daniel Velasco.Daniel Velasco har jobbat på Sveriges Radio sedan 1999 och är sedan 2004 undersökande reporter på Ekot. Daniel Velasco har gjort flera uppmärksammade dokumentärer. P1-dokumentären Den fastspända flickan har belönats med Prix Europa, Stora Radiopriset i kategorierna Årets radioprogram och Årets reportage, Guldspaden och Prix Bohemia. Daniel Velasco har även tilldelats 2013 år pris i radioklassen från den internationella organisationen IRE. Ett pris som anses vara världens finaste pris för undersökande journalistik.

Årets Guldspade. I den andra delen av dokumentären fortsätter Katia Wagner och Milan Djelevic berättelsen om Tobias som i tre år kämpat för att få hem sitt barn från ett familjehem i Bollnäs. Det är ett unikt fall, så till vida att sonens placering på ett familjehem inte handlat om att Tobias förmåga att ta hand om ett barn ifrågasatts. Socialtjänsten har bromsat  en överflyttning från det familjehem pojken bor hos, på grund av att pojken är född för tidigt och enligt myndigheten är stresskänslig. Socialtjänsten har menat att hemflytten måste ske gradvis och långsamt. Pernilla Leviner, doktor i offentlig rätt och expert på social barnrätt, har granskat domarna och delar av utredningsmaterialet. Hon menar att det gick fel redan från början. Lagen ställer väldigt tydligt krav på att det ska vara brister i hemförhållanden, det finns fyra olika kriterier, misshandel, brister i omsorgen, otillbörligt utnyttjandet eller annat förhållande i hemmet. Men i det här fallet var det så att barnet var redan placerat, pappan brast inte, utan bristen blir att han gör en annan bedömning än socialtjänsten om huruvida barnet ska hem eller ej, säger Pernilla Leviner. Socialnämnden gjorde fel när man tvångsomhändertog Tobias son.  Hans "... önskemål om regelbundet och frekvent umgänge med sonen, måste ses som både naturligt och befogat..." Det slår hösta förvaltningsdomstolen fast i en dom idag den 17 juni. Kammarrätten borde inte ha gått på socialnämndens linje, menar den högsta instansen och upphäver beslutet om LVU.  Högsta förvaltningsdomstolen tog upp fallet hösten 2014 och idag kom alltså domen. I den står: Högsta Förvaltningsdomstolen finner till skillnad från kammarätten - att vad som lagts Tobias till last inte kan anses utgöra sådana brister i omsorgen som kan grunda vård med stöd av 2 paragrafen LVU (Lagen om vård av unga). Redan av detta skäl har det brustit i förutsättningarna för tvångsvård. Kammarrätten borde därför inte beslutat om att pojken skulle beredas vård med stöd av LVU. Hela domen hittar ni här Programmet sändes först gången i juni 2015.   Milan Djelevic är reporter på Ekot, SverigesRadio, och har i över två decennier jobbat med undersökande journalistik både inom tryckt press och radio. Han har vunnit Guldspaden, och varit nominerad till Ikaros och Röda Korsets journalistpris. Katia Wagner ärfrilansjournalist och författare till böckerna De förlorade barnen och Alexandramannen. Hon har vunnit Guldspaden och fått Wendelapriset för bästa socialreportage. Producent: Håkan Engström.

Årets Guldspade! 2012 fick 40-årige Tobias från Malmö veta att han har en son. Idag, tre år senare, kämpar han fortfarande för att få hem pojken som är tvångsomhändertagen i Bollnäs 80 mil bort. Barnet placerades i familjehem redan innan det stod klart vem pappan var, på grund av brister hos mamman.Istället för att leta upp den andra biologiska föräldern, folkbokförde socialnämnden i Bollnäs barnet hos ett barnlöst par i 25-årsåldern. De fick veta att pojken sannolikt skulle växa upp hos dem.Det var Tobias själv som fick bekräfta faderskapet genom ett dna-test. Då var sonen redan ett halvår gammal. När han tog kontakt med socialnämnden för att ta hand om sitt barn, fick han veta att pojken för tillfället inte kunde flytta hem. Hans hälsa skulle kunna skadas allvarligt, enligt socialnämnden, eftersom barnet är för tidigt fött och påstods vara extremt känsligt.Tobias valde då att lita på myndigheten, men snart stod det klart att myndigheten istället bromsade en överflyttning.Tobias har spelat in samtal och möten han haft med myndigheter, vilket han också varit öppen med. Journalisterna Katia Wagner och Milan Djelevic har följt honom under ett år. I programmet avslöjar Tobias ljud- och bildinspelningar hur socialnämnden bland annat använder sig av obestyrkta uppgifter för att bromsa överflyttningen till Tobias.Socialnämnden gjorde fel när man tvångsomhändertog Tobias son.  Hans "... önskemål om regelbundet och frekvent umgänge med sonen, måste ses som både naturligt och befogat..."Det slår hösta förvaltningsdomstolen fast i en dom idag den 17 juni. Kammarrätten borde inte ha gått på socialnämndens linje, menar den högsta instansen och upphäver beslutet om LVU. Högsta förvaltningsdomstolen tog upp fallet hösten 2014 och idag kom alltså domen. I den står: Högsta Förvaltningsdomstolen finner till skillnad från kammarätten - att vad som lagts Tobias till last inte kan anses utgöra sådana brister i omsorgen som kan grunda vård med stöd av 2 paragrafen LVU (Lagen om vård av unga). Redan av detta skäl har det brustit i förutsättningarna för tvångsvård. Kammarrätten borde därför inte beslutat om att pojken skulle beredas vård med stöd av LVU.Hela domen hittar ni härProgrammet sändes först gången i juni 2015.Milan Djelevic är reporter på Ekot, Sveriges Radio och har i över två decennier jobbat med undersökande journalistik både inom tryckt press och radio. Han har vunnit  Guldspaden och varit nominerad till Ikaros och Röda Korsets journalistpris. Katia Wagner är frilansjournalist och författare till böckerna De förlorade barnen och Alexandramannen. Hon har vunnit Guldspaden och fått Wendelapriset för bästa socialreportage.Producent: Håkan Engström.

28-årige Sinthu hamnar plötsligt i en psykos. Hans vänner hjälper honom till sjukhuset. Ett dygn senare lyfter fem poliser ut honom ur ett rum, sjukvårdspersonalen upptäcker att han slutat andas. Tidslinje: Detta har hänt i fallet Sinthu Sinthu stängdes in i ett rum när sjukvårdspersonalen felaktigt trodde att han hade ett rakblad. Fem poliser och en ordningsvakt stormade rummet. Sedan var Sinthu död. Polisens internutredning slog fast att hans död var en olyckshändelse. Men när journalisterna Daniel Velasco och Bo-Göran Bodin börjar kartlägga vad som hände bakom den stängda dörren hittar de nya uppgifter som visar något helt annat. Snart träder flera vittnen fram som såg in i det slutna rummet. Läs mer om P1 Dokumentärs och Ekots granskning av fallet Sinthu Bo-Göran Bodin och Daniel Velasco är undersökande journalister på Ekot. De är båda mångfaldigt prisbelönta, bland annat med Stora Journalistpriset, Prix Europa, Guldspaden, Röda Korsets Journalistpris och IRE Award; det mest prestigefyllda priset i världen för undersökande journalister.

2012 fick 40-årige Tobias från Malmö veta att han har en son. Idag, tre år senare, kämpar han fortfarande för att få hem pojken som är tvångsomhändertagen i Bollnäs 80 mil bort. Barnet placerades i familjehem redan innan det stod klart vem pappan var, på grund av brister hos mamman. Istället för att leta upp den andra biologiska föräldern, folkbokförde socialnämnden i Bollnäs barnet hos ett barnlöst par i 25-årsåldern. De fick veta att pojken sannolikt skulle växa upp hos dem. Det var Tobias själv som fick bekräfta faderskapet genom ett dna-test. Då var sonen redan ett halvår gammal. När han tog kontakt med socialnämnden för att ta hand om sitt barn, fick han veta att pojken för tillfället inte kunde flytta hem. Hans hälsa skulle kunna skadas allvarligt, enligt socialnämnden, eftersom barnet är för tidigt fött och påstods vara extremt känsligt. Tobias valde då att lita på myndigheten, men snart stod det klart att myndigheten istället bromsade en överflyttning. Tobias har spelat in samtal och möten han haft med myndigheter, vilket han också varit öppen med. Journalisterna Katia Wagner och Milan Djelevic har följt honom under ett år. I programmet avslöjar Tobias ljud- och bildinspelningar hur socialnämnden bland annat använder sig av obestyrkta uppgifter för att bromsa överflyttningen till Tobias. Socialnämnden gjorde fel när man tvångsomhändertog Tobias son.  Hans "... önskemål om regelbundet och frekvent umgänge med sonen, måste ses som både naturligt och befogat..." Det slår hösta förvaltningsdomstolen fast i en dom idag den 17 juni. Kammarrätten borde inte ha gått på socialnämndens linje, menar den högsta instansen och upphäver beslutet om LVU.  Högsta förvaltningsdomstolen tog upp fallet hösten 2014 och idag kom alltså domen.  I den står: ”Högsta Förvaltningsdomstolen finner – till skillnad från kammarätten - att vad som lagts Tobias till last inte kan anses utgöra sådana brister i omsorgen som kan grunda vård med stöd av 2 paragrafen LVU (Lagen om vård av unga). Redan av detta skäl har det brustit i förutsättningarna för tvångsvård. Kammarrätten borde därför inte beslutat om att pojken skulle beredas vård med stöd av LVU”. Hela domen hittar ni här: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/Domstolar/regeringsratten/Avg%c3%b6randen/2015/Juni/6062-14.pdf   Milan Djelevic är reporter på Ekot, Sveriges Radio och har i över två decennier jobbat med undersökande journalistik både inom tryckt press och radio. Han har varit nominerad till Guldspaden, Ikaros och Röda Korsets journalistpris. Katia Wagner är frilansjournalist och författare till böckerna De förlorade barnen och Alexandramannen. Hon har varit guldspadenominerad 3 gånger, och fått Wendelapriset för bästa socialreportage. Producent: Håkan Engström.

Kaliber sänder en av förra årets mest uppmärksammade granskningar: Kriminalvårdens utvisningsresor. Reportaget som vann Guldspaden i kategorin bästa riksradio. Granskningen, som gjordes av Kalibers reportrar Markus Alfredsson och Sofia Boo, handlade om femstjärniga hotell och flygresor i businessklass för Kriminalvårdens personal. Men även om utvisade som fått lugnande tvångsinjektioner. Läs mer: Guldspade till Kaliber Här följer två utdrag av de båda programmen som sändes den 19 och 26 oktober 2014: – Så nu har jag precis tagit ett dopp i poolen på hotellet och här finns det solstolar och andra bekvämligheter. Den här historien börjar på ett lyxhotell i Dubai. Det var hit vi kom när vi började kontrollera vad statligt anställda tjänstemän gör efter att de lämnat av utvisade personer i till exempel Afghanistan eller Pakistan. – Trycker man på en knapp här så kommer det folk och passar upp på en, ger en drinkar eller vad man nu vill ha för något.  Det är här - på ett femstjärnigt hotell i Dubai - som de statligt anställda tjänstemännen vilar ut efter att de lämnat av utvisade personer. Och det är inte bara en natt, utan två eller tre. Och det är svenska skattebetalare som får stå för kostnaden. En statlig myndighet ska hantera skattemedel ansvarsfullt. Den här myndigheten har gjort lite som den vill. Vi har hört om dem på nyheterna, många gånger. De chartrade planen, lastade med människor som ska utvisas till länder som Irak eller Afghanistan. Det handlar om den svåraste formen av utvisningar. Människor som inte vill, men som ändå måste lämna Sverige. Som vägrar att åka, och som därför tvingas iväg med hjälp av bevakningspersonal. Sådana här svåra utvisningar sköts oftast av Kriminalvården. Det är Kriminalvården som planerar resorna och det är oftast deras personal som sitter med på flygplanen. Jag har tagit flyget till Arvidsjaur för att ta reda på mer om hur det går till när en utvisningsresa planeras. Den speciella enhet inom Kriminalvården som planerar och utför utvisningsresor, heter Kriminalvårdens Transporttjänst och här i Arvidsjaur finns det planeringskontor som planerar resorna. Härifrån beställs allt från de chartrade flygplanen, till hotell och flygbiljetter hem för personalen. Jag får träffa Hans Lagerlöf som är platschef för Transporttjänstens planering. – Så vi planerar allts resan och vi utför den också med främst egen personal, säger han. Bara under förra året planerade Kriminalvårdens Transporttjänst drygt 3 400 utvisningsresor. Det handlar till viss del om utvisningar av personer som begått brott, men den allra största delen handlar om människor som fått avslag på sina asylansökningar. Kriminalvårdens Transporttjänst får statliga pengar, öronmärkta för just sådana utvisningar. Och de resorna kostar allt mer. Förra året mer än 240 miljoner kronor. Drygt 20 miljoner mer än man först fått i anslag. Men samtidigt som resorna kostade mer så utvisade Transporttjänsten färre personer än året innan. Enligt Kriminalvården beror de ökade kostnaderna främst på vad de beskriver som fler svåra ärenden som kräver chartrade flygplan och mer bevakningspersonal. Vi kommer att återkomma till planeringen i Arvidsjaur. Först åker vi till Norrköping. Här ligger Kriminalvårdens huvudkontor. Vi är här eftersom vi har bett om att få ta del av handlingar som beskriver hur utvisningsresorna går till. Och vad det är som kostar pengar. – Om du för in  i datorn där så kan jag…plocka ut. Vi plockar ut reseräkningar och kvitton ur bruna pappkartonger. Det är ett stort material och vi väljer att titta på kostnader för de resor som enligt Kriminalvården är de dyraste, de som helt eller delvis genomförts med inhyrda - så kallade chartrade flygplan. Och när vi går igenom resplaner, kvitton och reseräkningar ser vi snart ett mönster. Efter att utvisningarna genomförts så åker personalen sällan direkt hem. Istället kan vi se att de stannar till vägen hem och tar in på hotell, på turistorter som Aten, Larnaca, Paris, Wien, Istanbul och Dubai. Inte bara en natt, utan även två eller tre. Jag står i lobbyn på det femstjärniga hotellet i Dubai. Här har Transporttjänstens personal bott två eller tre nätter efter utvisningar till länder som Afghanistan eller Pakistan. Jag har stämt träff med en av hotellets chefer, som visar mig runt i byggnaden. Vi går ut och sätter oss på terrassen. Här har man en unik utsikt över staden och de berömda skyskraporna får jag höra. Och det gör det här hotellet särskilt prestigefullt. Det är ett av stadens mest kända femstjärniga hotell säger chefen. – This is the hub of the Dubai. This is a keyplace. Nästan alla resor vi tittar på innehåller en hotellnatt för personalen på vägen hem, även de resor som görs till europeiska länder som Malta eller Italien. Men vi väljer att titta extra på de resor där personalen stannat utomlands längre än så. Vi hittar bara i vårt material ett 80-tal resor där personalen stannat kvar utomlands två eller till och med tre nätter efter att de lämnat av den utvisade. Ibland stannar de kvar på orten där personen avlämnats, men i de flesta fall åker personalen till ett annat land. Vi kan ta några exempel: * 18 personer tillbringar två nätter på hotell i Kairo efter utvisning till Burundi. Hotellnota: 28 354 kronor. * Tre hotellnätter i Dubai efter utvisning till Kabul. Tre personer, 13 235 kronor. Vi ser också flera exempel på resor där personalen efter utvisningen, åker tillbaka till Europa: * Två nätter spenderas på hotell i Larnaca på Cypern efter utvisningsresa till Kabul. Hotellet beskrivs av en svensk resebyrå som högklassigt boende direkt vid stranden. Hotellnotan: 28 personer två nätter,  46 822 kronor. Det är femstjärniga hotell i Kirgisiztan, Istanbul och Aten. Lyxhotell vid stranden i Gambia, och centralt belägna hotell i Wien och Paris -  och i Jordanien har man åkt sex mil med taxi, för att ta in på en resort vid döda havet. Men det är inte bara hotellnätterna och taxi som kostar pengar. Det handlar också om flygbiljetter för vi kan se att det ofta är Businessklass som gäller: * Businessklassflyg hem från Dubai för tre personer efter två nätter på hotell. Kostnad: 27 656 kronor per person. Totalt 82 968 konor enkel resa. Det handlar alltså om flera nätter på hotell på turistorter utomlands och dyra flygbiljetter hem, samtidigt som det handlar om en svensk myndighet. Så vad är det som gäller egentligen? Precis som alla andra myndigheter lyder Kriminalvården under myndighetsförordingen. De ska som det heter, hushålla väl med statens medel. Och precis som andra myndigheter har de en resepolicy. I den står det: att man inom Kriminalvården ska sträva efter ett kostnadseffektivt resande. Det handlar i flera fall om långa resor för personalen och de har lagstadgad rätt till vila mellan arbetspass. Men vi undrar varför personalen stannar utomlands två eller tre nätter i stället för att åka hem och vila och varför Kriminalvårdens Transporttjänst väljer dyra businessklassbiljetter hem. För att ta reda på mer läser vi de avtal som  gäller för Transporttjänstens personal, men där hittar vi ingen förklaring till personalens övernattningar. Vi ställer frågor till Kriminalvårdens Transporttjänst. Det vi får veta är att en stor del av tiden är betald arbetstid och att personalen får utlandstraktamente. Vi får också veta att det handlar om att personalen ska få vila efter sina arbetspass som ibland kan vara extremt långa. Men hur det kommer sig att all den här vilan tas ut i utlandet i stället för när personalen kommit hem, det är det ingen som kan ge oss svar på. Ingen kan säga hur, när eller vilka som beslutat att man ska arbeta på det sättet. I våras riktade Kriminalvårdens internrevision skarp kritik mot Transporttjänstens utrikesverksamhet, som de menar ”lever efter en egen regelstruktur med svag dokumenterad grund som inte stämmer överens med Kriminalvårdens resepolicy eller med statens regelverk.” Kriminalvårdens Transporttjänst följer alltså inte den resepolicy som Kriminalvården har utan har i stället under flera år haft sitt eget sätt att sköta utlandsresorna. Och vi får svar på varför vi sett flera flygresor hem i businessklass i vårt material. För till skillnad från Kriminalvårdens resepolicy,  så kan Transporttjänstens personal alltid åka hem i businessklass på resor som tar mer än tre timmar. Vi återvänder till planeringsenheten i Arvidsjaur. Jag frågar chefen Hans Lagerlöf om hur han ser på den ibland två eller tre nätter långa vilotiden utomlands. – Jag har respekt för att man tycker att det är mindre rimligt, att det till och med ibland är lite stötande. Vi åker till Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping igen, och får träffa Claes Nöjd, som är ställföreträdande chef  för Kriminalvårdens Transporttjänst. Men Claes Nöjd vill inte svara på frågan om resorna är rimliga eller inte. – Det är ju det vi ser över nu. Vad är rimligt och hur ska det här göras. Utifrån att vi ska bedriva en effektiv verksamhet, vi ska ha en god arbetsmiljö och en hög säkerhet, säger Claes Nöjd. Han vill inte heller svara på frågan om han tycker det är rimligt att personal på en statlig myndighet flyger hem i businessklass från Dubai för 27 000 kronor per person. – Vad som är rimligt är att man ser över det här så att man får ett ordentligt regelverk som ska gälla för det här. En part som varit pådrivande i att se till att transporttjänstens personalen får åka businessklass är fackförbundet SEKO, som representerar majoriteten av de som jobbar med transporter inom Kriminalvården. Thomas Laséen som är sektionsordförande, ser det som en arbetsmiljöfråga och vill inte diskutera enskilda kostnader för biljetter. – Sett till helheten så har jag svårt att se att det inte skulle kunna vara motiverat med den här typen av beslut så att säga. - Men om man ser en enkel resa från Dubai kan ju kosta 27 000 kronor per person, det är ju väldigt mycket pengar... – Ja det är jättemycket pengar, men å andra sidan kan det vara så att det kostar ännu mer pengar i fall man skulle välja att köpa en annan typ av biljett. Vi är tillbaka i Dubai igen. – Ok nu sitter jag här i en ganska högljudd som ligger på bottenvåningen av det här hotellet som Kriminalvårdens Transporttjänst brukar ta in på. Det här är en bar vi känner igen. För när vi ville ta reda på vad personal som deltar vid Transporttjänstens utvisningsresor gör under sin utlandsvila, så började vi söka på sociala medier. Och där dyker baren i Dubai upp. På Facebook delar några med sig av upplevelser från jobbresor. Det är öppna Facebooksidor som vem som helst kan läsa. Vi ser bilder på svalkande drycker och lyxiga flygplatslounger avsedda för businessklassresenärer. Och i kommentarsfälten läser vi saker som: ”Ja då bär det snart av till Kabul, äntligen lite sol o värme!!!!!” ”Jag citerar en gammal kollegas svar på påståendet att vi har det bra. Bra och bra, jag vet inte om det är så jävla bra att kasa runt på fina marmorgolv och tjocka mattor och äta en jävla massa hummer och champagne och sådan skit.” Vi läser om karaokesång och fest på Cypern med kommentarer som: "Tack till alla er som gjorde tiden i Cypern så jävla bra" "Tack själv. Så kul var det längesen jag hade. Du är dessutom en utmärkt förfestfixare." Och vi ser bilder på vin, öl och bubbel, som följs av kommentarer som: ”En helt vanlig dag på jobbet” Bilder och kommentarer om alkohol och fest är något vi reagerar på. För även om tiden i utlandet är  till för att personalen ska vila, så är också en stor del av tiden betald arbetstid. Personalen är i beredskap och ska kunna sättas i tjänst när som helst. En person som har flera bilder på sin sida, säger att någon måste ha manipulerat bilder på hans Facebook utan att han märkt något. De andra säger att de inte minns de bilder och kommentarer vi frågar om. Eller att det är ok eftersom de varit lediga. Men när vi visar det vi sett på Facebook för ställföreträdande chefen Claes Nöjd, har han en annan inställning. – Ja att det låter ju självklart inte bra, det är ingenting som får förekomma. Det gäller ju det jag var inne på förut, man dricker inte alkohol under sin arbetstid. Efter vi sände granskningen i höstas har Kriminalvården infört nya regler för sina utvisningsresor. I en intervju efter programmet berättade generaldirektör Nils Öberg att billigaste resande nu ska vara utgångspunkten. - Och det jag vill nu att vi får fram, det är en ordning som innebär att vi reser som statliga tjänstemän så billigt som det bara överhuvudtaget går och när det inte går, ja, då fattar vi ett beslut om det, som vi motiverar och dokumenterar, så att det går att i efterhand förklara varför det billigaste alternativet inte var aktuellt i just det här fallet. Det är den stora förändringen tycker jag, sade Claes Öberg i december 2014. Vår andra granskning om svenska utvisningsresor handlar om något helt annat. Vi kunde visa hur utvisade personer fått lugnande injektioner under tvång: Det är en vinterkväll, på en mindre flygplats. Ett tiotal personer kliver in igenom säkerhetskontrollen. I kylan därute väntar ett plan. Det är ett chartrat flygplan, som ska åka söderut. Några av de som kliver igenom säkerhetskontrollen vill inte åka. De andra är där för att se till att de ändå åker. De är poliser och transportörer från Kriminalvården. Och en sjuksköterska. Hittills har allt gått lugnt till, men ombord på flygplanet, strax innan start, så vägrar en av passagerarna att sätta sig ner. Sjuksköterskan som är med uppfattar personen som ”aggressiv, utåtagerande och hotfull”. Han försöker inleda ett samtal, men upplever att ”situationen omöjliggör en vettig diskussion”. Han tar fram en spruta och injicerar den aggressiva personen med ett narkotikaklassat lugnande preparat. Efter en halvtimma har personen lugnat sig, och undrar vad det var för medicin som användes. Vid det laget är planet redan i luften. När människor som fått avslag på sin asylansökan utvisas från Sverige, så är ledorden för svenska myndigheter att det ska ske på humant och värdigt sätt. Ändå har det har länge cirkulerat påståenden om att det inte alltid gör det. Om att personer som utvisats fått mediciner mot sin vilja. I dagens Kaliber ska vi borra djupare i det här. Vi har fått ut dokument från Kriminalvården som visar hur det kan gå till vid utvisningar. Dokument som är skrivna av sjukvårdspersonal som varit med på planen. Det är kortfattade rapporter som vårdpersonal skickat till Kriminalvården, där de beskriver vad som hänt under en utvisning och vilka mediciner som använts. Det här är några situationer vi läser om: En person som förs ombord på ett flygplan ”protesterar kraftigt med både kropp, armar och ben” och spottas. Personalen sätter på skyddshjälm och huva och personen får en injektion med lugnande ”då /hens/hälsa påtagligt kan försämras av sitt destruktiva beteende”. Senare lugnar sig personen, och undrar vad det var för medicin som användes. Och det de skriver får oss att reagera. För även om svenska myndigheter har långtgående befogenheter vid utvisningar, så är tvångsinjektioner ett kapitel för sig. Påtvingade kroppsliga ingrepp, som det heter, är förbjudna i den svenska grundlagen. Det innebär att tvångsmedicinering är olagligt, med några få undantag för personer som är omhändertagna enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård eller Lagen om rättspsykiatrisk vård. Personer som inte står under tvångsvård måste klart och tydligt ge sitt medgivande till att få vård. Vi träffar Lars-Håkan Nilsson, som är läkare och medicinsk rådgivare på Kriminalvården. – Om någon blir väldigt utagerande på ett häkte så har våra kriminalvårdare rätt enligt fängelse- eller häkteslagen att lägga dem i bälte. Men vi får aldrig injicera någon mot någons vilja. Det är en klar skillnad mellan den typen av tvångsåtgärder och att ge medicin. Psykiatrisk tvångsvård är ett av de få tillfällen när du upphäver någons grundlagsskyddade rättigheter. Och det är väldigt angeläget att den ska vara tydlig. Men i de sjukvårdsrapporter vi begärt ut från Kriminalvårdens transporttjänst, kan vi läsa om just vård som skett under tvång vid utvisningar. Vi får rapporterna med ett förbehåll, och får därför inte berätta om uppgifter som skulle kunna avslöja vilka personerna är: En sjuksköterska blir kallad till en person som beskrivs som ”mycket uppvarvad och stökig”. Efter att ha pratat med läkaren så erbjuder sjuksköterskan personen medicin, som denne vägrar att ta emot. ”Injektion ges i höger lår då deporti ej är samarbetsvillig”. Vi har begärt ut alla sjukvårdsrapporter som skickats till Transporttjänsten mellan 2010 och 2014. Vi får rapporter från 33 utvisningsresor. Vi vet att vårdpersonal har hyrts in vid många fler tillfällen, men från de resorna finns det inga sjukvårdsrapporter, enligt Kriminalvården. Från 2013 och 2014 finns det inga rapporter alls. Men i de rapporter vi har, hittar vi sju tillfällen då lugnande injektioner getts till personer som varit våldsamma eller som bedömts riskera skada sig själv eller andra. Medicinen som getts är Stesolid. Det är en narkotikaklassad Bensodiazepin som bara får ges på ordination av läkare. I fyra av fallen framgår det tydligt att personerna inte gått med på behandlingen. I de andra tre står det att injektionerna getts i samband med att personer varit motsträviga, aggressiva eller hotfulla. Det  framgår inte att de accepterat injektionen. Vi frågar Anders Alexandersson som är jurist på inspektionen för vård och omsorg hur han ser på det tvång, som vi kan läsa om i rapporterna. – Det får inte finnas minsta tvekan om att man tvingar patienten i någon situation för då är det bara tvångslagarna som man kan använda sig av. Det finns ingen patient förrän personen säger att den vill ha den här behandlingen som stöd och hjälp och därför går det inte över huvud taget att ge en injektion till exempel bara för att lugna eller för att det är mer praktiskt att hantera personen. Det finns inget sådant lagstöd. Vi ringer upp en av de läkare som varit med på utvisningar och gett lugnande till personer som utvisats. I en sjukvårdsrapport som han har skrivit står det om en person som blir aggressiv ”och säger att /hen/ inte ska lämna landet levande. Bedömer det som en stor risk att /hen/ kan skada både sig själv och personal och sjukvårdspersonal. Ger en injektion 10 milligram Stesolid intramuskulärt”. Läkaren säger att han inte minns händelsen, men han berättar att om han har gett mediciner till personer som ska utvisas, mot deras vilja, så har det varit för att de inte kunnat ta hand om sig själva. Vi ser också att injektioner under tvång getts av en sjuksköterska. Vi har under flera veckors tid sökt honom via telefon, sms och mail, men han har inte gått att få tag på. Så här skriver en annan läkare, som gett en injektion med lugnande till en person som var belagd med fängsel och spotthuva, men som fortsatte med ”verbal aggressivitet”: ”Min tanke var att försöka komma överens om att /hen/ skulle vara lugn och slippa lugnas med en injektion. Det visade sig helt ogörligt och hen fick en injektion Stesolid 10 mg intramuskulärt”. Läkaren som gav den här injektionen är legitimerad överläkare. Uppdragen för Kriminalvården har gått genom hans privata företag. Och han bekräftar att den här injektionen gavs mot personens vilja. - Vad upplevde du dig ha för lagstöd för att göra det här? – Jag har inte gått in i några bestämmelser och själv liksom letat i juridiken. Men det finns ju så vitt jag har fått höra då bestämmelser som gör det möjligt att ingripa på ett sånt här sätt för att bevara flygsäkerheten. - Så vitt du fått höra, var har du fått höra det ifrån? – I samband med att jag började ta såna här uppdrag. Den här läkaren hänvisar till att uppdragsgivaren, alltså Kriminalvårdens Transporttjänst eller Gränspolisen sagt att man får göra så här om det gäller flygsäkerheten. Per Löwenberg är gruppchef på Rikskriminalpolisens centrala gränskontrollenhet. Han är den som har ansvar för polisens regelverk kring tvångsutvisningar. Han säger att han inte har känt till att det förekommit tvångsinjektioner vid utvisningar. – Det förvånar mig att det förekommer. Sedan kan jag inte svara på rak arm om det är korrekt eller inte, säger Per Löwenberg. Han säger att svenska polisen följer ett regelverk från EU:s gränskontrollsamarbete Frontex, och där står det att tvångsmedicinering med lugnande inte ska användas – men att det finns ett undantag: Nödsituationer ombord på ett flygplan då flygsäkerheten är hotad. Men det vi har läst i sjukvårdsrapporterna gäller inte bara tvångsinjektioner som skett när planet är i luften. Vi ser i vårt material även fall där tvångsinjektioner, enligt rapporterna skett på marken. I två av de fyra fallen där det tydligt framgår att personen inte har gått med på behandlingen, så ges injektionen innan ombordstigningen eller innan planet har lyft. Vi frågar Per Löwenberg om polisen kan hålla fast något så att vårdpersonal kan ge lugnande injektioner under tvång även på marken. – Ja. Och är du i en sådan fas att det här krävs, då blir det svårt för mig att bedöma om det är riktigt att verkställigheten ska genomföras. Enligt polisen är det alltså upp till läkaren att bedöma om de har laglig möjlighet att ge en injektion med tvång, medan läkaren vi hörde här tidigare säger att han fått information från sin uppdragsgivare, alltså Gränspolisen eller Kriminalvården, att man får ge injektioner med tvång, om det handlar om flygsäkerhet. Vi vill ställa frågor om tvångsinjektionerna till Claes Nöjd, ställföreträdande chef för Kriminalvårdens Transporttjänst. Men han vill inte uttala sig. Vi blir hänvisade till den medicinske rådgivaren på Kriminalvården, Lars-Håkan Nilsson. Han har inför vår intervju för första gången fått ta del av dokumenten där det står om tvångsinjiceringarna. Det är först när vi har velat tittat på sjukvårdsrapporterna som han har fått dem skickade till sig från transporttjänsten. Vi läser ett av exemplen, där tvångsinjiceringen skett på marken. – Detta är inte tillåtet. Om man ger någon en injektion med ett läkemedel mot någons vilja så är det enbart möjligt om det sker under psykiatrisk tvångsvård. - Vad tänker du gör nu när du har den informationen? – Vi måste be våra juridiska experter titta på det här. Kriminalvårdens medicinska rådgivare säger alltså att en del av det som vi kan läsa om i dokumenten inte är tillåtet och kanske till och med olagligt. Och att han inte känt till det här förrän nu. Så vem på myndigheten har då läst sjukvårdsrapporterna? Och varför har ingen reagerat? Vi får veta att rapporterna har skickats till Transporttjänstens planeringskontor i Arvidsjaur. Hans Lagerlöf är chef där sedan årsskiftet. – Och därefter har det gått till så tidigare att då har man satt den här rapporten i en pärm. Och där fanns stora brister naturligtvis . Att man tillräckligt har kommunicerat innehållet i de här rapporterna. Sjukvårdsrapporterna har alltså lästs av de som planerar resorna – sedan har de satts i en pärm. –  Vi kan väl bara konstatera att det här har varit en rejäl fläck och att vi borde ha skött det här betydligt bättre. Vi får en intervju med den nya chefen Johan Mellbring, som säger att Kriminalvården nu gjort en polisanmälan. – Att det har medicinerats utan klienters medgivande, har ju tydliggjorts för mig egentligen strax efter jag började, i och med att vi började bearbeta materialet som vi lämnade ut till er. Så då har det klarlagts att det här ser inte bra ut och sedan har vi undersökt det närmare och konstaterat att nu tycker vi det är dags att göra en polisanmälan. Det vi kan konstatera är att eftersom det är utan medgivande så är det inte enligt den lag som finns. - Vad tänker du om att det krävs någon utomstående för att ni ska kunna uppmärksamma sådana här brister? – Det är klart att vi som myndighet borde haft koll på det här tidigare. Enligt Johan Mellbring har Kriminalvården polisanmält 22 händelser, och det visar att vi inte har fått tillgång till alla sjukvårdsrapporter, trots att vi begärt det. Så tvångsinjektioner kan alltså ha inträffat vid fler tillfällen än vad vi kunnat se i vår granskning. Granskningen ledde alltså  till att Kriminalvården valde att polisanmäla och just nu pågår en förundersökning. Kriminalvården gjorde även en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som ännu inte kommit med något beslut. Reportrar: Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se Producent: Annika H Eriksson annika.h.eriksson@sverigesradio.se kaliber@sverigesradio.se

Pia känner sig ensam och ständigt rädd i skolan. Hon rodnar lätt och undviker andra elever. Föräldrarna kan hon inte prata med. I tonåren får hon äntligen kontakt med en vuxen som hon tror sig kunna lita på och som hon vågar anförtro sig åt. När förtroendet utnyttjas av den vuxne mannen får det katastrofala följder. En dokumentär om konsekvenserna av att tysta ner ett övergrepp. Det tar år innan Pia vågar berätta vad som hänt för någon och när hon väl gör det möts hon av tystnad. Föräldrar och myndigheter vill inte höra på henne. Vart hon än vänder sig möts hon av tystnad eller så blir hon avrådd att anmäla. I decennier lever hon med skamkänslor. 40 år efter övergreppet hör hon en dokumentär på radion som får henne att kräva upprättelse, och hon upptäcker att hon inte är mannens enda offer. Berättelserna strömmade in till Daniel Velasco efter P1-dokumentären ”Den fastspända flickan”. De över 1500 breven har inspirerat till serien Patienten och tystnaden. – Många skrev till mig om sexuella övergrepp och andra missförhållanden inom vården. Ibland helt otroliga berättelser av patienter som aldrig blivit trodda, men de var så många att de inte går att vifta bort. En patient är i en oerhörd beroendeställning till sin vårdare, inte minst inom psykiatrin. Ändå stoppas inte alltid den vårdpersonal som missköter sig, säger Daniel Velasco. Daniel Velasco har jobbat på Sveriges Radio sedan 1999 och är sedan 2004 undersökande reporter på Ekot. Daniel Velasco har gjort flera uppmärksammade dokumentärer. P1-dokumentären ”Den fastspända flickan” har belönats med Prix Europa, Stora Radiopriset i kategorierna Årets radioprogram och Årets reportage, Guldspaden och Prix Bohemia. Daniel Velasco har även tilldelats 2013 år pris i radioklassen från den internationella organisationen IRE. Ett pris som anses vara världens finaste pris för undersökande journalistik.

En kirurg kör rattfull på väg till jobbet. En barnläkare misshandlar barn. En psykiater döms för våldtäkt. Vad händer sen? En granskning av vad som hänt i flera fall där vårdpersonal dömts för brott. Patientsäkerhetslagen skulle höja kravet på legitimerad sjukvårdspersonal. Legitimationen skulle bli ett garantibevis för att vårdaren är en person som allmänheten kan hysa förtroende för. Vårdpersonal skulle därför lättare kunna bli av med legitimationen om de döms för allvarliga brott. Men hur har det gått sedan lagen infördes? Vad krävs för att legitimationen ska återkallas? Och upptäcks alla brottmålsdomar?Berättelserna strömmade in till Daniel Velasco efter P1-dokumentären Den fastspända flickan. De över 1500 breven har inspirerat till serien Patienten och tystnaden. Många skrev till mig om sexuella övergrepp och andra missförhållanden inom vården. Ibland helt otroliga berättelser av patienter som aldrig blivit trodda, men de var så många att de inte går att vifta bort. En patient är i en oerhörd beroendeställning till sin vårdare, inte minst inom psykiatrin. Ändå stoppas inte alltid den vårdpersonal som missköter sig, säger Daniel Velasco.Hör gärna av dig till: daniel.velasco@sr.seDaniel Velasco som gjort dokumentärenHan har jobbat på Sveriges Radio sedan 1999 och är sedan 2004 undersökande reporter på Ekot. Daniel Velasco har gjort flera uppmärksammade dokumentärer. P1-dokumentären Den fastspända flickan har belönats med Prix Europa, Stora Radiopriset i kategorierna Årets radioprogram och Årets reportage, Guldspaden och Prix Bohemia. Daniel Velasco har även tilldelats 2013 år pris i radioklassen från den internationella organisationen IRE. Ett pris som anses vara världens finaste pris för undersökande journalistik.

Ola Wong, Kina-kännare och SSE IFL fakultet för SSE Executive MBA, blev Årets miljöjournalist 2004 och fick Guldspaden 2011 för sin grävande journalistik. Ola har bott i Shanghai och Peking i många år och rapporterar för Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. I denna podcast talar han om sin senaste bok: “Pekingsyndromet - Kina, makten, pengarna”. Läs mer: Ola Wong – Pekingsyndromet: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5848180 SSE Executive MBA: http://www.ifl.se/program/sse-mba-executive-format/

Katjimuinas blå ögon vittnar om att han inte bara är herero. Hans mormor blev våldtagen av en tysk landägare, och han bär på de gener som han så innerligt hatar. Sydafrikas grannland Namibia har en brutal historia. Den tyska kolonialmakten utplånade stora delar av befolkningen i vad som skulle bli 1900-talets första folkmord. Därefter tog Sydafrika kontroll över landet – som fortsatte att hålla den svarta befolkningen i ett järngrepp. Kampen mot förtrycket blev en del av Katjimuinas liv. Och liksom många andra namibier hittade han en fristad i Sverige. Det gjorde också farmägaren Zed Ngavirue och den jovialiske rektorn Otillie Abrahams – som älskar snö och barnbidrag, och som är noggrann med elevinflytandet på skolan hon driver. Journalisten Markus Alfredsson har följt några av spåren de lämnade efter sig, och hittade Evert Taube-sjungande och falukorvsälskande nostalgiker, i ett land där drömmen om svensk solidaritet lever kvar.  Markus Alfredsson är grävande journalist på SR:s Kaliber i P1. Han har bland annat gjort reportaget Språkanalyserna som avgör liv, som belönades med Röda Korsets journalistpris och nominerades till Guldspaden. Det kan du lyssna på här nere. Markus har tidigare bott flera år i Namibia och i Sydafrikas Östra Kap-region. Han har skrivit för det namibiska samhällsmagasinet Insight och gjort reportage om befrielserörelsen SWAPO:s övergrepp mot sina egna medlemmar för Människor och Tro i P1.

Hon är aktuell med boken Spår som handlar om hur tre journalister från samhällsprogrammet Kalla fakta avslöjar hur två män utvisats från Sverige till Egypten och där utsatts för tortyr. Tidigare har Sundström bland annat skrivit böcker om främlingsfientlighet och belönats med Guldspaden och Publicistklubbens stora pris. I mötet hos Ulf Elfving på söndag berättar hon om hoten hon fått motta för att skriva om det. Det läskiga är väl när man vänjer sig Lena Sundström berättar också om stödet från sin man, artisten och låtskrivaren Bo Sundström som är hennes förste redaktör och läser allt hon skriver. Jag älskar honom för att han är så hård, likväl som jag är mot honom. Idoljuryn kan slänga sig i väggen

Niklas Orrenius är idag reporter på Dagens Nyheter, och har både nominerats till Stora Journalistpriset och Guldspaden samt skrivit flera uppmärksammade böcker. De blir snack om svenska tidskrifter och journalistik. Efter Niklas gått blir det friåkning i programmet. 

Med boken "Den dolda alliansen - Sveriges hemliga NATO-förbindelser" tilldelades dagens gäst Guldspaden. Mikael Holmström har i över 30 år skrivit om svensk försvars- utrikes- och säkerhetspolitik. Han har genom åren svarat för en rad uppmärksammade nyheter, bland annat var han med och avslöjade tsunamibanden 2006.

Yasmine El Rafie intervjuar Erik Palm, SVT Dokument Inifrån, som vann Guldspaden i kategorin Riks-TV för "Vi gav dom vår pappa" Juryns motivering: För att ha satt strålkastarljuset på hur privata vårdkoncerner ingår i ett industrialiserat riskkapitalsammanhang och visat på vems bekostnad vinsterna görs.

Yasmine El Rafie intervjuar Monica Kleja, Ny Teknik, som vann Guldspaden i kategorin Tidskrift för "Bergmans DNA" på Guldspadegalan i Malmö. Juryns motivering: För att ha ifrågasatt och spräckt en världsnyhet och sått tvivel om DNA-teknikens ofelbarhet.

Hanna Nyberg och Rune Bergström vann Guldspaden i kategorin lokal-tv med Järnvägsmiljonerna. Yasmine El Rafie intervjuar dem på Guldspadegalan i Malmö

Johanna Bäckström Lerneby, Peter Bagge och Mikael Pettersson vann Guldspaden i webbkategorin (tillsammans med Linda Larsson Kakuli som inte var på plats vid prisutdelningen) för sitt arbete med FAS-3-sajten. Yasmine El Rafie intervjuar dem på Guldspadegalan i Malmö.

För Molly, Sabina, Lazlo och andra barn och ungdomar som är placerade på hvb-hem att komma till tals och träffa barnminister Maria Larsson. I Barnen den här veckan får du möta tre 17-åringar, alla med erfarenhet av att vara placerade utanför sin egen familj. Äntligen har Mollys, Sabinas, Lazlos och deras kompisars röster börjat höras. Sabina har varit placerad sen hon var 6 år, Molly sen hon var 14 år och Lazlo sen han var 16 år. Alla tre bor idag på hvb-hem. Ladda ner programmet! Molly, Sabina och Lazlo förbereder ett möte med barnminister Maria Larsson på en konferensgård långt ut på Värmdölandet. I morgon ska en grupp på tretton unga träffa och presentera förslag och kritik från barn och unga som bor i familjehem eller på hvb-hem. HVB står för hem för vård eller boende. Kritiken i media mot hvb-hemmen har länge varit massiv. - Det är skitkul att få vara här och en chans att få ändra på saker. Nu har det gått så lång tid att det verkligen måste hända något! säger Lazlo. Molly, Sabina och Lazlo har arbetat i flera månader med att plocka fram minnen och erfarenheter om hur dom blivit bemötta, hur det gick till när de blev placerade, fick de någon information? osv. Mollys krav: Fler akuthem, psykolger och socialsekreterare. Lazlos krav: Stoppa den kollektiv bestraffningen på hvb-hemmen! Sabinas krav: Bli behandlade som vanliga ungdomar, med normala utetider mm. Mindre strafftänkande! Omhändertagna barn, unga på institution, unga på behandlingshem, barn som bor på hvb-hem, samhällets styvbarn, barnhemsbarn, fosterbarn, familjehemsbarn etc. Ja, vad säger vi om barn och unga som inte bor hemma hos sina föräldrar... Idag säger myndigheterna placerade barn. Det är Barnombudsmannen, BO som fått i uppdrag av regeringen att samla in ungdomars synpunkter och erfarenheter. Förhoppningarna inför mötet med Maria Larsson är stora. Gå in på Barnombudsmannens hemsida där finns alla utredningar och mycket fakta: För snart 10 år sen avslöjade flera P1-program, bl a vi här på Barnen hur samhället sviker när barn omhändertas. I Studio Ett presenterade vi en undersökning där alla landets länsstyrelser svarade på frågan hur de lyckats med tillsynen av hvb-hemmen. 2/3 hann inte med sitt uppdrag, uppgav de. Lyssna på : En statlig utredning konstaterade senare precis samma sak som vår, nämligen att tillsynen inte fungerade. Idag har Socialstyrelsen tagit över och varje år ska alla hvb-hem få minst två gånger per år tillsynsbesök varav ett ska vara oanmält. Varför tar det nästan 10 år att komma fram till detta?  Kommentera gärna högst upp här på sidan vad du tycker! Programserien "De omhändertagna barnen" från 2001. Catti Björklund och Ylva Mårtens fick med motiveringen: "För inträngande och levande radio som visar att samhället sviker sitt ansvar när barn omhändertas" Guldspaden - Grävande journalisters 2001. Lyssna också på Daniel Velascos och Bo-Göran Bodins granskning av isoleringsstraff för barn på institutioner från den 24 juni 2009.