Podcasts about vandrande

Just nu återkommer atlantlaxarna till sina födselälvar längs västkusten. Naturmorgons fältreporter spanar vid ett halländskt vattendrag. Vi ska också få följa med på två kungsörnsinventeringar! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hur går det för atlantlaxarna? Så här års vandrar laxen upp för lek i de sötvatten där de en gång föddes. Vid Nydala kvarn i Högvadsån i Halland har man fångat och räknat uppvandrande laxar i 70 år! Vår fältreporter Lisa Henkow sänder därifrån tillsammans med med länsfiskekonsulent Erika Axelsson, och lär sig mer om de stora fiskarnas liv i ån och till havs.Kungsörnarna räknas varje år. Ingrid Engstedt Edfast följde med länsstyrelsens Niklas Rumm till ett par revir i Jämtland. Och Mats Ottosson har träffat Bengt Warensjö i Funäsdalen som har inventerat kungsörnar outröttligen i fyrtio år!Vi ringer också upp Jessica Åsbrink, på Naturhistoriska riksmuseet, koordinator för hela kungsörnsinventeringen för att få reda på statusen för kungsörnarna just nu.Hösten närmar sig med stormsteg. Jobbigt tycker en del men Joacim Lindwall ser fram emot den i veckans kråkvinkel.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Sommarångesten peakar på ett SÄTT. Fanny har korsat ett hav och Carin har haft baddräkt på sig. Har ni lyssnat på podden förut så förstår ni att dessa två händelser står i paritet med varandra.

EMs första omgång är avklarad och vi reder ut vilka som är vinnare och förlorare. Kan det vara en "blessing in disguise" när ens största stjärna försvinner? Kristian har förvillat sig i en bysantiska labyrinten och blir inte klok på basarfotbollen från Turkiet.

EMs första omgång är avklarad och vi reder ut vilka som är vinnare och förlorare. Kan det vara en "blessing in disguise" när ens största stjärna försvinner? Kristian har förvillat sig i en bysantiska labyrinten och blir inte klok på basarfotbollen från Turkiet.

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Läsarfavoriten Cecile Pin besökte Kulturhuset för att prata om sin roman "Vandrande själar". Det är en bok om en familj som söndrats av krig och förlust, men där hoppet om ett värdigt liv lever vidare. Den är en berättelse om livet i diasporan, med en stil som på samma gång är både poetisk och dokumentär. Cecile Pin växte upp i Paris och New York. Som artonåring flyttade hon till London för att studera filosofi och började sedan arbeta på bokförlag. "Vandrande själar" är hennes debutroman. Burcu Sahin är poet, litteraturkritiker och lärare vid Biskops-Arnös författarskola. Hon debuterade med "Broderier" (Albert Bonniers förlag, 2018) och utkom förra året med "Blodbok". I samarbete med Nirstedt/litteratur. Från 20 maj 2024 Jingel: Lucas Brar

Håll i hatten för nu åker vi, Christoffer kunde ha hamnat i finkan och vi går igenom 4 av våra Redflags på golfbanan. Vi ses i ruffen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Programledare: Sebastian Järpehag Gäster: Johanna Frostling, Isak Wahlberg, Simon Gärdenfors, Jack Werner … Pre-savea Johanna Frostlings nya singel ”Död snö” https://share.amuse.io/track/johanna-frostling-dod-sno … STORY HOTEL AMK Morgons lyssnare har 30% rabatt på samtliga rumskategorier. Patreons har 40% rabatt på samtliga rumskategorier För att boka, gå in på hyatt.com och ange koden 165414 under "Corporate or Group Code" (viktigt att inte välja annan typ av rabattkod). … Relevanta länkar: …SM i prdvitsar http://www.smiordvitsar.se/ http://www.smiordvitsar.se/image0-1.jpeg …Vandrande Pinnar https://www.nrm.se/images/18.1cb760b014a762ca801dbab5/1425911979947/Vandrandepinne,%20CCBYFlaggstafffotos.jpg …Vandrande blad https://sv.wikipedia.org/wiki/Vandrande_blad …@Sweden https://twitter.com/Sweden …Gentrofili https://en.wikipedia.org/wiki/Gerontophilia Låtarna som spelades var: BAYRAKTAR is Life - Taras Borovko Den vandrande pinnen Lars - Electric Banana Band Imploding The Mirage - The Killers Alla låtar finns i AMK Morgons spellista här: https://open.spotify.com/user/amk.morgon/playlist/6V9bgWnHJMh9c4iVHncF9j?si=so0WKn7sSpyufjg3olHYmg Stötta oss gärna på Swish, varje litet bidrag uppskattas enormt! 123 646 2006

Kimpa om 90-talets ultimata powercouple och Malte om Maltes Let's Dance.  Inlägget 54. En vandrande red flag dök först upp på Tutto Balutto.

Få härskare är lika mytomspunna som Alexander den store. Litteraturhistorien har förvandlat honom till allt från den förste muslimen till from kristen, från Baron von Münchhausen till Humphrey Bogart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes ursprungligen 2018-12-05.Det enda som kan vara mer storslaget än Alexander den stores liv – är väl hans död.Kanske var det också det enda möjliga för en sådan oövervinnelig krigarkung. Efter att ha genomfört sitt beryktade så kallade massbröllop mellan makedonier och perser, av politiska skäl, och proklamerat sig själv som gudomlig, började Alexander planera sitt allra största fälttåg: mot vad som kallades ”Arabien”.Men först var han ju tvungen att fira sin nyvunna gudomliga status ordentligt. Efter ett rejält dryckesslag under dagar och nätter i Babylons hetta, då han bland annat sägs ha tömt en sexliters bägare med vin till Herakles ära, fick han feber – och dog. 33 år gammal, av alla åldrar.Och sedan började Alexanders efterliv. Som bara gjorde den store ännu större.Myterna hade för all del börjat att frodas redan under hans levnad. Som till exempel när han inför det avgörande slaget mot Persien år 332 före Kristus blev erbjuden en gynnsam fred av fiendens härskare Dareios. Då lär hans egen general Parmenion ha sagt: ”Om jag vore Alexander, skulle jag acceptera erbjudandet”. Medan Alexander själv svarade: ”Jag skulle acceptera om jag vore Parmenion”.Alexander tycks helt enkelt ha varit lika stor i orden som på jorden. Med ingen mindre än Aristoteles som privatlärare och repliker som knappast skulle skämmas för sig i Humphrey Bogarts mungipa.Och i boken ”Alexanderlegenderna i tid och rum” från 2018 granskas hela den här mytbildningen minst sagt omsorgsfullt. Större delen handlar om hur den har sett ut i olika språkområden, som ägnas var sitt kapitel av var sin specialist. Det slaviska, arabiska och bulgariska. I Främre Orienten, på Island och i södra Europa. På latin, fornengelska, persiska och tyska.Historien om Alexander tycks helt enkelt ha erövrat världen minst lika effektivt som huvudpersonen själv gjorde.Men som så ofta i äldre litteraturhistoria handlar det också om försvinnande, förlust, fragment. De ursprungliga berättelserna är till största delen borta. Ögonvittnesskildringarna av Alexanders samtida kasserades under romarriket, eftersom de inte ansågs motsvara den tidens stilistiska ideal.Mycket grundar sig i stället på den så kallade ”Alexanderromanen”, som skrevs under 300-talet efter Kristus: alltså mer än sex sekel efter hans död. En sorts äventyrsroman med närmast kameleontisk förmåga att anpassa sig till varje nytt landområdes respektive språk, kultur och politik.Därför kunde han i tidiga arabiska tolkningar framställas som den allra förste muslimen – och i den medeltida etiopiska versionen snarare påminna om Kung Seyon och hans fälttåg mot just muslimerna. Medan krigarkungen i den nybulgariska översättningen på 1800-talet hade förvandlats till en from kristen: den av Aristoteles elever som sägs ha lärt sig Psaltaren utantill snabbast. Så kan man fortsätta genom världslitteraturen, över kontinenter och sekler. I italienska skildringar fick han nedstiga i helvetet som hos Dante. Och även på Island, där han på 1100-talet liknade en typisk sagohjälte i strid med sitt eget öde, kommer Alexander ned till underjorden för att till sist förgiftas av en demon som straff för vad som på isländska kallas ágirni.Eller som det står i den isländska Alexandersagan: ”Var kommer din girighet att stanna, store Alexander? Den kommer inte att mättas även om du lägger under dig hela världen.”Den frågan, om hans mod, högmod och övermod, tycks också ha getts en varierande betoning genom seklerna.I Första Macabeerboken, från 200-talet före Kristus, står till exempel så här: ”Ända till jordens yttersta gränser trängde han fram och plundrade folk efter folk; hela jorden låg kuvad inför honom, och hans stolthet och övermod växte.”I den persiska skildringen, med rötterna i 900-talet och som än i dag läses flitigt, skildras han däremot omväxlande som en rättvis kung sökande efter vishet och en maktlysten, grym härskare.Och i den brittiska medeltida ”The Wars of Alexander” tycks pendeln ha slagit över mot en mer kontemplerande regent. ”Jag som i går var så kraftfull och styrde hela världen, har i dag fullständigt blivit till stoft, sorg och plåga” får han här säga med sin egen röst.Långt tillbaka går också ett annat av legendernas stråk: det som beskriver hans mer fantastiska äventyr.I den arabiska Alexandertraditionen, som nyare forskning menar är den kanske allra rikaste, finns till exempel motivet om hur han upptäcker livets källa. Som i sin tur uppvisar likheter med berättelserna om Namron Sin. Härskaren över världshistoriens första imperium, Mesopotamien, flera tusen år före Kristus.Med tiden tycks också Alexander den Store kunna förvandlas till en sorts Baron von Münchhausen. Den här mer skrönaktige figuren blir synlig redan i vissa latinska versioner – där det berättas att Alexander efter att ha erövrat jorden ger sig i kast med himmel och hav. Hur han först stiger upp till himlen i en järnbur, hållen av fåglar, och sedan upp till havets botten i en dykarklocka konstruerad av hans astrologer.I tyska texter förvandlas han slutgiltigt till en medeltida stålman som obesvärat färdas genom luft och vatten. Där får också Alexanders högmod sitt kanske yttersta uttryck, när han säger sig vilja erövra själva paradiset.Hur är det då här i Sverige? Jo, vi har också vår egen version av Alexanderlegenden. På 1300-talet infogades den antika härskaren i riddarromanens höviska och aristokratiska ideal. Några sekel senare blev parallellerna mellan ”Konung Alexander”, som han kallades i ett versepos, och Sveriges konungar allt vanligare.Att både Gustav II Adolf och Karl XII liknades vid världserövraren, av sig själva och ibland av omgivningen, är väl inte särskilt förvånande. Däremot att också Drottning Kristina var helt besatt av Alexander den Store.Hon, som nuförtiden ofta framställs som fritänkare och religiös sökare, ser hans grymheter som fläckar på solen. Prisar i stället hans mod, skönhet, generositet mot besegrade motståndare och – inte minst – bildning.I den eviga frågan om Alexander den Stores egentliga natur återkommer Drottning Kristina till vad många andra påtalat. Att han handlade under inflytande av vad som under antiken kallades Fortuna: ett svåröversatt begrepp som kan betyda både tur, lycka och det förutbestämda ödets komplexa verkningar.Och frågorna kvarstår, både kring mytens och verklighetens Alexander.Fortfarande vet ingen var hans kvarlevor ligger. Efter att ha begravts i staden han grundade, det egyptiska Alexandria där mausoleet blev en vallfärdsplats för både romerska kejsare och allmänt historieintresserade, försvann själva liket därifrån någon gång på 300-talet efter Kristus. Alltså ungefär samtidigt som myten om Alexander började få fötter, förvandla honom till en sorts vandrande vålnad.Sedan dess har otaliga försök gjorts att hitta graven: Egyptens arkeologiska myndigheter känner till åtminstone 140 regelrätta utgrävningar. Så tillsammans med Nefertiti är väl Alexander den Store världens mest efterlysta lik. Liksom en av våra allra mest levande legender.Mattias Berg, medarbetare på kulturredaktionenLitteraturKarin Hult & Gunhild Vidén (red): Alexanderlegenderna i tid och rum. Appell förlag, 2018.

Landslagsdiskussion, vilka 4 anfallare borde Janne ta ut? IFK Göteborgs deppiga framtid, Potter & Chelseas revansch, Richarlisons mediala tjafs med Conte, den stora bluffen PSG med den vandrande tabben Donnarumma i mål och den kommande Allsvenska säsongen med Sean Sabetkar & Samuel Leach Holm. Även stort Svenska cupen fokus och Stryktipset såklart.

I veckans odpod:Billy anar en förbannelse över sitt hobbyliv, Tobias har tittat på serier utan handling och så ska utopcirkeln utröna om utopi plus tid är lika med dystopi. Om du kan, stöd oss på http://patreon.com/odpod

Gabriel har goda nyheter och Åsskar försöker gissa vad det kan vara, men han har helt snöat in på att det är någon vandrande uppfinning. Kylskåp? Toalett? Gurkaglass? Tillslut berättar Gabriel om den nya glass-smaken han hittat och Åsskars jubel byts blir snabbt en besvikelse när han får höra om resten av innehållet. Sedan är det dags att svara på lyssnarfrågor om Åsskars tokerier, dinosauriernas dödsorsak, bråk med grannar och syskon, operationer och mobbning. Åsskar pratar om vikten av kompliPANGer och Gabriel pratar om svåra beslut i livet. Han berättar även om Sveriges farligaste djur och läser upp massor av lyssnarnas förslag, medan Åsskar börjar tycka om fotbolls-EM.  Dagens ord: vandrabaja Produceras av Frälsningsarmén www.kylskåpsradion.se

I byn Puoltsa hoppar älgar in i hästhagarna. Vi möter kanadagäss i Kalmar och lär oss vilka dagfjärilar som är först ut på våren. Fjällkantens älgar vandrar långa sträckor. På sommaren håller många till i fjällbjörkskog och videsnår. Under vintern vandrar de ner till tallskogarna för att beta tallbarr. Stora mängder älg kan man se längs de vägar som går in mot fjällkanten. Det gäller särskilt hemma hos renägaren Matti Blind-Berg i fjällbyn Puoltsa, mellan Kiruna och Nikkaluokta i Lappland, där ibland upp till 50-talet älgar kan hoppa in i hästhagarna med islandshästar för att äta av deras hö.Fältreporter Thomas Öberg möter Matti Blind-Berg och älgarna. I programmet medverkar också Fredrik Stenbacka, fältkoordinator i SLU:s stora forskningsprojekt om älgar. Han är här för att märka och följa älgarna vid fjällranden. Hur vandrar de och varför? Vad söker de under sina vandringar? Hur klarar älgen klimatförändringar?I en park i Kalmar möter vi kanadagåsen. Fågelskådare Gigi Sahlstrand berättar om hur den kom till Sverige och hur man bäst skiljer den från vitkindad gås.Soliga marsdagar har lockat fram vårens första dagfjärilar på många håll. Biolog Helena Lager guidar oss till vilka de tidigaste fjärilarna är.Förra året märkte Anna-Lena Persson att det inte bara var dahlior i hennes övervintrade krukor. Utan bin också - tapetserarbin! Nu undrar hon hur hon ska ge den nya generationen en bra start på livet, i år. Vi ringer upp ekolog Maj Rundlöf för att få svar.Och så är det SM i stubbsittning i helgen! Vi ringer upp Bosse Rosén för att höra vad det egentligen handlar om.När nyhetsflödet blir för tungt att bära vänder sig veckans kråkvinklare Maria Westerberg till naturen - inte för lugnet, utan för en annan sorts nyheter.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

När Johanna landar på Arlanda märker hon direkt att Sverige förändrats. Plötsligt får hon blickar, folk drar sig undan och tar på sig munskydd när hon går förbi. Det är bara början. Johanna Lee som har östasiatiska rötter är i Kina för studier när coronan bryter ut. På håll får hon höra att systern hemma i Sverige redan drabbats i form av rasistiska kommentarer och föräldrarna som driver en restaurang får frågan om det är corona i maten. När Johanna väl lyckats ta sig hem får hon uppleva det själv: hur rasismen ökat under pandemin mot personer som ser ut som hon.Reporter: Maria-Elena Zelaya.Producent: Gustav Asplund.

Camilla är inte med denna veckan, men Elinor och Robin är med desto mer. Har vi börjat älska den vi tidigare störde ihjäl oss på?? YOU TELL US. Gå med i vår facebookgrupp "ROBINSONPODDEN - eftersnack" och bli patron på www.patreon.com/robinsonpodden

William Sjögren diskuterar veckans senaste händelser i Chelsea tillsammans med Kevin Ståhlberg.

William Sjögren diskuterar veckans senaste händelser i Chelsea tillsammans med Kevin Ståhlberg.

Sanna drömmer om nya motionsformer post-Corona, karate kanske? Jenny ställer in siktet på skytte. Ögonen däremot, har det lite svårare att få något på kornet. Vi pratar också om fel saker på fel plats, till exempel inopererade men vandrande skruvar i en fot, nycklar i en motorhuv, att bära en oversized pikétröja på cocktailmingel. Ett så pass engagerande tema att Sanna en gång ringde in till radio och delade en historia (?). 

Den vandrande illuminati-pyramiden Flashback Forever goes aktualitetspodd – nästan iallfall. För vi tar oss i veckan an stekheta ämnen som om Donald Trump är skapad i ett CIA-labb, kriget mellan TV4-serien Drottningarna och Harrisornanana och inte minst en mindre aktuell men likväl STEKHET tråd där Flashbackarnas förhoppningar om att Knyckare ska vara en tafsare kommer på skam. Det och mycket mer i veckans avsnitt av Flashback Forever.

I veckans avsnitt hör vi äntligen Anton Magussons comeback och dessutom får vi stifta bekantskap med debutanten Filip Andersson. Vi reder ut vilket av påvens plagg du kan köpa för 250 spänn och springer in i en uppsjö av frågor som behandlar afrikanska länder. Dessutom får vi höra Antons ocensurerade första intryck av Jakob som styr skutan med mig och hjälper oss hålla rätt på veckodagarna.

Efter att den kvinnliga lönnmördaren försvunnit i natten så är det dags att göra upp med adelsdamen om belöningen för det genomförda uppdraget... I rollerna: Anja af Klintberg (thieflingen Insikt), Adam Nathansson (halvalven Ean), Erika Norman (den drakfödde Arhyan), Axel Rydén (halvorchen Bendoo) & Pontus Löfgren (Spelledare)

Som vanligt gott och blandat i veckans LT:• Coronasvepet: riksdagsdebatt utan större SD-geist, politiseringen tilltar, krav på kommissioner och utredningar, C och L lämnar kohandel om covidskutan• Ipsos och Novus: L lägst sedan 1979, S ohotat störst, SD tillplattat som trea• Verkligheten kommer ikapp: Förtroendet för regeringen och ansvariga myndigheter dyker i Sifo• Jimpa vill fimpa Löfven men tar exakt noll ansvar för SD:s kräftgång, inkompetens och impotens• Djupdykning i SD:s etniska push på senare år – hur mycket kulturnationalism tål partiet?• Den evige bedragaren Stefan Jakobsson landar mjukt i SD Malmö• Regeringens trollfabrik snart ett faktum i en psyop-operation nära dig• Tillväxtverket mörkar företagsstöd i mångmiljardklassen medan EU coronafederaliseras till en skuldunion• Veckans fadäs: Vandrande stockholmsk L-giraff gråter ut i Dagens NyheterTwitter: https://twitter.com/lognarnastempelFacebook: https://www.facebook.com/Lögnarnas-tempel-110919467157772/Spreaker: https://www.spreaker.com/show/4228256Spotify: https://open.spotify.com/show/2TKA1iFGnjpLzpV6lFIQajYoutube: https://www.youtube.com/channel/UC2X8BgVsNWqcy11mOMU0W5QVK https://vk.com/lognarnastempelTelegram https://t.me/lognarnastempelMail lognarnastempel@tutanota.comStötta oss här https://www.patreon.com/lognarnastempel

Julia och Malins första podd. Hur allt började på hotellskolan i Schweitz och en första inblick om hur deras liv ser ut nu när dem sitter i karantän i England Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Atlantlax, harr och öring är tre exempel på vandrande fiskarter som hotas på grund av utbyggnaden av vattenkraften. Dammarna i älvarna skapar problem för fisken när den ska förflytta sig för att leka. Anna Hagelin undersöker i sin forskning hur olika sätt att underlätta för fisken fungerar. Hon har funnit att trappor och omledningar i … Continue reading "53 – Bevara vandrande fiskarter"

Disco vet vem Djurgården ville värva från Hammarby, och Norge har hämnats på Noa. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Disco vet vem Djurgården ville värva från Hammarby, och Norge har hämnats på Noa. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

I dagens avsnitt intervjuar vi professor Paolo Sodini från Handelshögskolan i Stockholm om sparande, investeringar, vanliga misstag, ombalansering, bra fonder och helt enkelt vad forskningen visar fungerar. Han visar även hur man kan ta ett helhetsgrepp kring, till synes, olika delar i sitt liv och sin ekonomi och introducerar konceptet humankapital. En av de mest intressanta intervjuer jag har gjort. Någonsin. OBS! 1. Intervjun efter inledningen är på engelska. På youtube finns intervjun med svenska undertexter - http://bit.ly/2I369uM 2. Ca 1 timme och 6 minuter in gjorde jag bort mig med inspelningen. Så ljudet blir sämre i ca 4 minuter. 3. Hela intervjun finns transkriberad på bloggen: http://bit.ly/2Br85HC

Få härskare är lika mytomspunna som Alexander den store. Litteraturhistorien har förvandlat honom till allt från den förste muslimen till from kristen, från Baron von Münchhausen till Humphrey Bogart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det enda som kan vara mer storslaget än Alexander den stores liv är väl hans död. Kanske var det också det enda möjliga för en sådan oövervinnelig krigarkung. Efter att ha genomfört sitt beryktade så kallade massbröllop mellan makedonier och perser, av politiska skäl, och proklamerat sig själv som gudomlig, började Alexander planera sitt allra största fälttåg: mot vad som kallades Arabien. Men först var han ju tvungen att fira sin nyvunna gudomliga status ordentligt. Efter ett rejält dryckesslag under dagar och nätter i Babylons hetta, då han bland annat sägs ha tömt en sexliters bägare med vin till Herakles ära, fick han feber och dog. 33 år gammal, av alla åldrar. Och sedan började Alexanders efterliv. Som bara gjorde den store ännu större. Myterna hade för all del börjat att frodas redan under hans levnad. Som till exempel när han inför det avgörande slaget mot Persien år 332 före Kristus blev erbjuden en gynnsam fred av fiendens härskare Dareios. Då lär hans egen general Parmenion ha sagt: Om jag vore Alexander, skulle jag acceptera erbjudandet. Medan Alexander själv svarade: Jag skulle acceptera om jag vore Parmenion. Alexander tycks helt enkelt ha varit lika stor i orden som på jorden. Med ingen mindre än Aristoteles som privatlärare och repliker som knappast skulle skämmas för sig i Humphrey Bogarts mungipa. Och i boken Alexanderlegenderna i tid och rum från 2018 granskas hela den här mytbildningen minst sagt omsorgsfullt. Större delen handlar om hur den har sett ut i olika språkområden, som ägnas var sitt kapitel av var sin specialist. Det slaviska, arabiska och bulgariska. I Främre Orienten, på Island och i södra Europa. På latin, fornengelska, persiska och tyska. Historien om Alexander tycks helt enkelt ha erövrat världen minst lika effektivt som huvudpersonen själv gjorde. Men som så ofta i äldre litteraturhistoria handlar det också om försvinnande, förlust, fragment. De ursprungliga berättelserna är till största delen borta. Ögonvittnesskildringarna av Alexanders samtida kasserades under romarriket, eftersom de inte ansågs motsvara den tidens stilistiska ideal. Mycket grundar sig i stället på den så kallade Alexanderromanen, som skrevs under 300-talet efter Kristus: alltså mer än sex sekel efter hans död. En sorts äventyrsroman med närmast kameleontisk förmåga att anpassa sig till varje nytt landområdes respektive språk, kultur och politik. Därför kunde han i tidiga arabiska tolkningar framställas som den allra förste muslimen och i den medeltida etiopiska versionen snarare påminna om Kung Seyon och hans fälttåg mot just muslimerna. Medan krigarkungen i den nybulgariska översättningen på 1800-talet hade förvandlats till en from kristen: den av Aristoteles elever som sägs ha lärt sig Psaltaren utantill snabbast.  Så kan man fortsätta genom världslitteraturen, över kontinenter och sekler. I italienska skildringar fick han nedstiga i helvetet som hos Dante. Och även på Island, där han på 1100-talet liknade en typisk sagohjälte i strid med sitt eget öde, kommer Alexander ned till underjorden för att till sist förgiftas av en demon som straff för vad som på isländska kallas ágirni. Eller som det står i den isländska Alexandersagan: Var kommer din girighet att stanna, store Alexander? Den kommer inte att mättas även om du lägger under dig hela världen. Den frågan, om hans mod, högmod och övermod, tycks också ha getts en varierande betoning genom seklerna. I Första Macabeerboken, från 200-talet före Kristus, står till exempel så här: Ända till jordens yttersta gränser trängde han fram och plundrade folk efter folk; hela jorden låg kuvad inför honom, och hans stolthet och övermod växte. I den persiska skildringen, med rötterna i 900-talet och som än i dag läses flitigt, skildras han däremot omväxlande som en rättvis kung sökande efter vishet och en maktlysten, grym härskare. Och i den brittiska medeltida The Wars of Alexander tycks pendeln ha slagit över mot en mer kontemplerande regent. Jag som i går var så kraftfull och styrde hela världen, har i dag fullständigt blivit till stoft, sorg och plåga får han här säga med sin egen röst. Långt tillbaka går också ett annat av legendernas stråk: det som beskriver hans mer fantastiska äventyr. I den arabiska Alexandertraditionen, som nyare forskning menar är den kanske allra rikaste, finns till exempel motivet om hur han upptäcker livets källa. Som i sin tur uppvisar likheter med berättelserna om Namron Sin. Härskaren över världshistoriens första imperium, Mesopotamien, flera tusen år före Kristus. Med tiden tycks också Alexander den Store kunna förvandlas till en sorts Baron von Münchhausen. Den här mer skrönaktige figuren blir synlig redan i vissa latinska versioner där det berättas att Alexander efter att ha erövrat jorden ger sig i kast med himmel och hav. Hur han först stiger upp till himlen i en järnbur, hållen av fåglar, och sedan upp till havets botten i en dykarklocka konstruerad av hans astrologer. I tyska texter förvandlas han slutgiltigt till en medeltida stålman som obesvärat färdas genom luft och vatten. Där får också Alexanders högmod sitt kanske yttersta uttryck, när han säger sig vilja erövra själva paradiset. Hur är det då här i Sverige? Jo, vi har också vår egen version av Alexanderlegenden. På 1300-talet infogades den antika härskaren i riddarromanens höviska och aristokratiska ideal. Några sekel senare blev parallellerna mellan Konung Alexander, som han kallades i ett versepos, och Sveriges konungar allt vanligare. Att både Gustav II Adolf och Karl XII liknades vid världserövraren, av sig själva och ibland av omgivningen, är väl inte särskilt förvånande. Däremot att också Drottning Kristina var helt besatt av Alexander den Store. Hon, som nuförtiden ofta framställs som fritänkare och religiös sökare, ser hans grymheter som fläckar på solen. Prisar i stället hans mod, skönhet, generositet mot besegrade motståndare och inte minst bildning. I den eviga frågan om Alexander den Stores egentliga natur återkommer Drottning Kristina till vad många andra påtalat. Att han handlade under inflytande av vad som under antiken kallades Fortuna: ett svåröversatt begrepp som kan betyda både tur, lycka och det förutbestämda ödets komplexa verkningar. Och frågorna kvarstår, både kring mytens och verklighetens Alexander. Fortfarande vet ingen var hans kvarlevor ligger. Efter att ha begravts i staden han grundade, det egyptiska Alexandria där mausoleet blev en vallfärdsplats för både romerska kejsare och allmänt historieintresserade, försvann själva liket därifrån någon gång på 300-talet efter Kristus. Alltså ungefär samtidigt som myten om Alexander började få fötter, förvandla honom till en sorts vandrande vålnad. Sedan dess har otaliga försök gjorts att hitta graven: Egyptens arkeologiska myndigheter känner till åtminstone 140 regelrätta utgrävningar. Så tillsammans med Nefertiti är väl Alexander den Store världens mest efterlysta lik. Liksom en av våra allra mest levande legender. Mattias Berg, medarbetare på kulturredaktionen Litteratur Karin Hult & Gunhild Vidén (red): Alexanderlegenderna i tid och rum. Appell förlag, 2018.

Hans Rosenfeldt med en klocka och en pratglad panel. Panelen: Pia Johansson, Fredrik Lindström, Shirley Clamp och Olof Wretling.  Notarius Publicus: Helge Skoog. Musik Erland von Heijne. Pris: Smått och gott från Nya Zeeland och Australien.

E3 har inte riktigt börjat än men EA har valt att köra igång ändå. EA öppnar med mycket destruction, snubblar lite i mitten med mobilspel och avslutar tack och lov med mer av Anthem. I avsnitt 26 hittar ni allt om vad vi tycker om starten av E3 och EAs leverans. Utöver E3 pratar vi också lite Battletech och går inte på två nya VR-spel som kommer.

Smartklockorna, är de små skyddsänglar på vår handled som varnar då vi riskerar en hjärtattack? Eller är de irriterande och näsvisa små virtuella personal trainers? Stor business är de hur som helst i post-Nokia-Finland. Men vart leder det då vi hänger på oss mer och mer "klädbar elektronik"? Kring detta funderar Marcus "Besser" Rosenlund och Patrik "Wisser" Schauman.

Anders drar sig till minnes en gammal pollenallergi och Fritte får fatt på en av sina absoluta favoritskivor med Östen Warnerbring. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Fredrik intervjuar forskaren Ståle Holgersen om vad som menas med Malmö som ”postindustriell” stad och vad detta innebär för dess invånare.

Presidentkandidaten som fick sitt politiska intresse från Hitler och som har supportrar som visar sin uppskattning genom att inte onanera en enda gång före valet. Jubileumsbossen! Medverkande: Johannes Finnlaugsson, Dilan Apak och Petrina Solange.Producent: Tobias Wallin

Naturmorgons fältreporter Joacim Lindwall ger sig ut i skogen i Västbyggeby utanför Gävle för att spåra i snön. Och han ska också spåra rätt på ett gäng naturintresserade barn från Natursnokarna, Naturskyddsföreningens barnverksamhet, och deras ledare Bibbi Engberg och Mirja Hagström. I skogen brinner förstås en brasa att värma sig vid när spårenergin tryter. Och så beger vi oss till nationalparkerna Serengeti i Tanzania och Masai Mara i Kenya. Här skildrar vår reporter Lena Näslund den eviga cirkeln av vandrande gnuer, zebror och thomsongaseller. Hon följer djuren på deras strapatsrika färd - som när en flock zebror ska korsa en flod där det också finns fyrameterskrokodiler. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Vandrande lik med smak för hjärna eller snabbfotade monster i flock? I veckans P3 Spel tar vi tempen på ett av spelvärldens mest älskade inslag - nämligen zombieapokalypsen! För att försöka avgöra hur trolig en zombiekatastrof kan tänkas vara så sneglar vi mot djurriket och tar hjälp av den holländska forskaren Charissa de Bekker som vet allt och lite till om zombifierade myror. Ja ni läste rätt. Zombifierade myror! Dessutom instruerar zombieentusiasten Herman Geijer oss hur man bäst klarar sig helskinnad genom en eventuell zombiekatastrof. Susanne Möller och Victor Leijonhufvud hänger i studion och bjuder på släpiga imitationer av odöda, tipsar om dom bästa liren och reder ut vad som egentligen är en riktig zombie.   I recensioner blir det supergulligt japanskt med Fantasy Life och överlevandsskräck i The Evil Within. Det blir även spelnyheter och en krönika från Effie Karabuda som tröttnat på spelskaparnas säkra kort och ryter till. Hör P3 Spel med Angelica Norgren, lördag 18.03 i P3.

Syskonen Hedda och Hannes är inte överens om vilket husdjur som de borde ha hemma - en häst eller en pingvin? Vetenskapskomikern Jesper Rönndahl tittar förbi och berättar om en som hade ett väldigt annorlunda husdjur och Amelie pratar med sina pinnar.

- 100% Anti-Värmland - Robin gillar att äta inälvor - utöver detta: Vandrande pinnar, världens minsta maraton och en bloggidé du borde stjäla!

Vi spanar in den där Bruce Springsteen och gästas av två dramatenstjärnor som gillar en dos svartsjuka och så får vi höra hur mycket skavsår som bildas på en vandringsturné. Dessutom minglar vi på Gröna Mattan bland alla kändisar som vill testa Gröna Lunds nya åkattraktioner. Och som om inte det vore nog - Annika gästas av en av den norska superstjärnan Maria Mena, som berättar vad som hände när non blev förbannad på näthatet.

MAM-redaktionen är back on track med ett fullspäckat avsnitt där det diskuteras vilka förolämpningar som viftade glatt i munlöddret hos den svenska befolkningen under 1600-talet. Vi avhandlar även huruvida en vandrande penis kan vara lösningen på mänsklighetens diverse krempor. Plus lite cred till isländska Björk för sin tekniska framåtanda.

Känner du dig lite novemberlåg? Lite brist på energi? Hur gör du för att höja din egen energinivå? Och hur mycket av det som händer i kropp och själ handlar om just - energin? Eller är vår kropp bara en biokemisk maskin? Möt Sanna Ehdin, författare och filosofie doktor i immunologi, möt apotekaren och bioresonansterapeuten Cecilia Salmi, och möt också Anders Olsson som jobbar med andning och hälsa. Dessutom pratar vi med författaren och matskribenten Mats-Eric Nilsson om vilka effekter han kan se hos konsumenter och matindustrin sedan hans bok första "Den hemlige kocken" kom ut 2007. Sanna Ehdins 5 matbästisar: * Spenat. * Kryddor: gurkmeja, vitlök, ingefära, chili. * Omega 3, t ex flytande fiskolja (från Ishavet.) * Naturliga fetter: kokosolja, smör, rapsolja. * Vatten! Sannas 5 matvärstingar: * Margarin. * Chips. * Socker. * Vitt vetemjöl. * Läsk.

Släktbands landskapsupplaga 8 dec 2008 I detta program ska vi ägna oss åt det landskap som kanske har den allra tydligaste profilen när det gäller symboler för sådant vi ofta tänker på som typiskt svenskt. Vi ska till Dalarna med sina dalahästar, folkdräkter och midsommarstänger. Men Dalarna har också rykte om sig att vara hemvist för ett ovanligt frihetsälskande och upproriskt folk. Till exempel skriver man i Sveriges Folk från 1918 så här: Ett utmärkande drag i dalkarlens karaktär är en stark självkänsla som lätt gör honom högmodig och envis. Ett annat faktum var att många människor, både kvinnor och män, från Dalarna gav sig i våg på länga vandringar för att söka arbete. Det kallades herrarbete, vilket helt enkelt betydde att de fick arbete hos människor, eller herrar, med pengar. Hoff Sven Hedlund bor i Leksand. Hans mor var trädgårskulla. I hans arbetsrum är bokyllorna fulla med mappar som inrymmer de arbetsvandrande kullornas historia. -Här har jag en sån här mapp med bilder och annan information om olika kullor som vandrat till andra delar av landet för att arbeta, berättar Hoff Sven, och tar ut en mapp med fotografier, brev, släktutredningar och annat som tillhör just den kullan. För några år sedan startade Hoff Sven Hedlund en hembygdsförening i Hjortnäs som ligger vid Siljan. -Jag tog del av alla de protokoll som fanns i byn och det slog mig att det var något märkvärdigt med den byn. Det verkade inte ha funnits några kvinnor som levt och verkat där, i alla fall inte om man skulle tro protokollen. -Men jag förstod naturligtvis att det inte var så. Jag bestämde mig för att ta reda på vad de hade gjort och åstadkommit, och gick från gård till gård för att fråga om kullornas historia. Då visade det sig att i varenda gård hade det funnits duktiga kvinnor varav många var herrarbetande kullor. Många gånger förknippar man kullor med hårarbete och trädgårdskullor, men det finns många fler yrken som kullorna arbetade med. I sitt arbete med att arkivera kullor har Hoff Sven identifierat 40 olika yrken som kullorna hade. Hoff Sven tar fram en lista och börjar läsa från den. -Trädgårdar, tobaksodlingar, kyrkogårdar, bryggerier, ljusfabriker, ammunitionsfabriker, gruvor, sågverk, hamnar, kullroddbåtar, hårarbeten, smörtillverkning, bandvävning, textilslöjd, tröskning med slaga, mursmäckor på byggen mm mm. -Ifrån Gagnef var det kullor som under 40 år tog sig till en fältspatgruva i Åkersberga i Roslagen. Där var det härt arbete, berättar Hoff Sven. -Mursmäckorna kanske hade det värst, de blandade bruket och bar sedan 60 kg tunga hinkar upp till muraren som kunde vara både tre och fyra våningar upp på bygget. -Och då var det så att det fanns motsättningar mellan murarna och kullorna. Murarna menade att det fanns så många arbetslösa familjeförsörjare som borde få de här jobben istället för kullorna. Av den anledningen kunde murarna nästan trakassera kullorna, de stack ner fingret i bruket och sa att det var för löst eller för hårt blandat. Kullorna fick därmed gå ner och hämta en ny tung hink med murbruk. Historiskt började männen vandra på 1500- talet och från slutet av 1600- talet började också kvinnorna ge sig iväg. Männen gick till en början till Falu gruva, som då var Sveriges största arbetsplats. -Det finns ingen annanstans i Sverige där rörligheten har varit större än i Dalarna, men inte hela Dalarna berättar Hoff Sven. Det var från områdena Gagnef, Leksand, Rättvik, Mora, Boda, Orsa och i viss mån Vänjan. Det var med andra ord områden på östra sidan av Siljan. -De vandrade för att gårdarna där var små, familjerna var stora, det var flera missväxter plus ”den romerska rättens princip” som gjorde att alla arvingar skulle ha en liten del av allt vilket sönderstyckade gårdarna. Det var med andra ord för mycket folk och för lite mat, säger Hoff Sven Hedlund. Arbetsvandringen var säsongsvis, den började oftast i maj och i slutet av oktober kom många av kullorna hem till Dalarna. Och ofta fick kullorna med sig beställningar på dukar och servetter som de arbetade med under vinterhalvåret. Om du har frågor eller uppgifter om kullor och vill komma i kontakt med Hoff Svens arkiv klickar du på den här e- postadressen och skriver till Hoff Sven: hoff.sven@telia.com Hårkullans grav Många av kullorna valde att gå i stora grupper, speciellt när de skulle gå hem till Dalarna med årets förtjänst på fickan. För de som inte gjorde det kunde det gå illa. I Hössna i Västergötland lever än idag berättelsen om dalkullan som försvann. Anna Lena Hultman som bor i Hössna har många gånger hört historien om dalkullans grav. -Hon gick vägen fram och var inne i ett torp och där hon sålde sina hårarbeten. Efter det var hon försvunnen, hon kom aldrig fram till nästa torp. Det gjordes efterforskningar och man misstänkte en torpare, men hade inga bevis. Än idag finns det ett ställe i skogen som kallas för Dalkullans grav, men den har aldrig undersökts berättar Anna Lena Hultman. -Efter några år flyttade torparen till ett nytt ställe där en äldre kvinna bodde på undantag, dvs torparen skulle ordna med ved, mat och annat till kvinnan. Det blev tydligen betungande för torparen och en dag slog mannen ihjäl den äldre kvinnan och grävde ner  henne i potatislandet. Han blev tagen av länsman, men tog livet av sig innan rättegången. -Och folk tänkte att om han kunde slå ihjäl en person,  kunde han kanske ha tagit Dalkullan av daga också. Sanningen om dalkullan som försvann i Västergötland kommer kanske aldrig fram. Är dalmasar verkligen upproriska? Folket i Dalarna har i långa tider omgetts av ett skimmer av uppror och frihetslängtan. I till exempel Nordisk Familjebok från 1906 skriver man Fria från allt stormannavälde voro de ett själfständigt och frihetsälskande folk av själfägande bönder och myndiga bergsmän, som lärt att lita på sig själfva och ej ville tåla främmande herrar. Så grundmurad är föreställningen om dalfolkets speciella upprorstradition att en forskare i historia bestämt sig för att ta reda på om det verkligen är sant. Han heter Martin Linde och arbetar vid Göteborgs universitet. -Jag trodde nog att den här myten om Dalarna var uppfunnen under nationalromantiken på 1800-talet. Därför blev jag överraskad när jag upptäckte att landshövdingen i Falun mycket tidigare tilltalade sina underlydande som ”Mina tappra dalkarlar” och liknande, säger han. Martin Linde har upptäckt att dalkarlarnas rykte som särskilt upproriska och frihetstörstande har djupa rötter, djupare än de flesta andra landskapsomdömen som härrör från 1800-talets föreställningar: -Det här att Dalarna är något särskilt ”svenskt” det kommer däremot på 1800-talet, men Dalarna och folket där var alltså tidigt mytomspunna – och det menar jag beror på att de förknippas med Gustav Vasa, säger Martin Linde. Gustav Vasa tog ju hjälp av dalkarlarna i sin kamp mot Christian II av Danmark och mot den katolska kyrkan. Och eftersom historieskrivningen gjort Gustav Vasa till den hjälte som kastade det påvliga oket av det svenska folket, så fick dalkarlarna också en släng av sleven: -Religionen var ju det viktigaste sättet att legitimera makt i det tidigmoderna samhället, och det gjorde att Gustav Vasa blev en viktig person att komma ihåg – i alla fall i bildade kretsar, säger Martin Linde. Därför lästes och återberättades Gustav Vasas öden ur olika krönikor bland dem som kunde läsa. -Gustav Vasa förknippades med frihet från ”den påviska villfarelsen” och i viss mån frihet från Christian Tyrann, och jag antar att den friheten smittade av sig på dalkarlarna. Men Martin Linde har funnit ännu en anledning till dalkarlarnas tidiga rykte som särskilt frihetstörstande. Under den svenska stormaktstiden på 16- och början av 1700-talet försökte man på olika sätt leda i bevis att Sverige hade ett mer pampigt förflutet än vad som egentligen var fallet. Den mytomspunna folkgruppen Goter skulle enligt göticismen härstamma från Sverige och Göterna. Inom teorin fanns också de som hävdade att både Troja och det sjunkna Atlantis legat i Sverige. Runor ansågs av Göticisterna vara en källa till det historiska götiska arvet, och när man upptäckte att runorna fortfarande användes i Dalarna var ju saken strängt taget klar: -Just i Dalarna hade konsten att tyda runor bevarats, vilket man nogsamt noterade till exempel i Antikvitetskollegiet i Stockholm, en statlig myndighet som fanns under den svenska stormaktstiden och som sysslade med fornforskning. Förutom runskriften så talade dalkarlarna en väldigt ålderdomlig dialekt, och detta tillsammans med kopplingen till Gustav Vasa gjorde att man gärna gav dalkarlarna en viss lyster av Göticism, tror Linde Ryktet hade de alltså, dalkarlarna, om att vara mer upproriska än andra. Men när Martin Linde studerar verkligheten så finner han att det strängt taget inte var fler uppror i Dalarna än på andra håll i landet. -Man kan nog snarare se Dalarna som ett av många flera områden där det blossar upp oroligheter ibland. 1743 inträffade det stora allmogeuppror som senare kallats Stora Daldansen. Under några månader tågade flera tusen dalkarlar och kullor ner till Stockholm för att komma till tals med maktens herrar, men väl där blev de nesligen nerslagna av militär.  Martin Linde tror att just det faktum att tusentals bönder gick till Stockholm skapade ett särskilt rykte omkring dem som upproriska. Men att bönderna från Siljansbygden gick till landets huvudstad, det var ju strängt taget precis vad de var vana att göra, menar han: -Jag tror mer att det handlar om arbetsvandringarna, herrarbetena. Dalkarlarna var vana att vandra till Stockholm i grupp och det låg nära till hands för dem att göra det. -Det är typiskt att upprorssocknarna 1743 är just de socknar runt Siljan där herrarbetstraditionen var som störst, slutar Martin Linde. Hans forskningsrön kommer snart ut i form av en bok ”I Fädrens spår? Dalallmoge och överheten under 1700-talets första hälft” Upprorsmannen Pung Eriks ättling  1743 inträffade vad som har kallats det allra sista dala-upproret, Stora Daldansen. Det var ett nedsättande namn som antydde att dalfolket led nederlag, vilket också var exakt vad som hände. Det finns flera teorier om vad som låg bakom Stora Daldansen, då dalfolk i tusentals tågade till Stockholm, där de fick stöd av folk från andra delar av landet, främst mälardalen, i sina försök att komma till tals med makten. Margaretha Hedblom i Malung är släktforskare med sina rötter i Leksandstrakten. En av hennes förfäder Pung-Erik Ersson från Skedvi i Leksand dömdes med tiden som en av anstiftarna till upproret. -Stora Daldansen var en upprorsrörelse som hade sin grund i missnöjet bland bönder från Dalarna som var uppretade över flera saker, berättar hon. Dels var man orolig för att gränshandeln började inskränkas genom att staten ville lägga tull på olika varor. Gränshandeln med Norge var ju sedan gammalt oerhört viktig för dalfolket. Det rådde samtidigt missnöje när det gällde tronföljarfrågan i landet, och ytterligare ett skäl var det faktum att dalaregementet lidit väldigt svårt i slaget i Vilmansstrand i Finland ett par år tidigare. Inte nog med att tusentals svenskar, bland dem många dalkarlar, dog, man förstod heller aldrig varför striden bröt ut. Makthavarna lyckades aldrig, eller brydde sig aldrig, om att förklara skälen till striderna. -Allt det här gjorde att missnöjet jäste och att man på olika håll började dra igång en rörelse mot herrarna – inte mot kungen – men mot överheten i Stockholm, berättar Margaretha Hedblom. En av männen i denna upprorsrörelse var hennes anfader Pung-Erik Ersson, en vanlig bonde från Skeberg i Leksand, en liten skogsby långt från centrum. Att de var släkt visste hon från början. ”Pung” är ett gårdsnamn, och hon visste att hennes familj kom ffrån den gården. -Varför han fick bära hundhuvudet för det här, det vet jag inte, säger Margaretha Hedblom Men hon vet att han var med vid ett möte som kallades landsting i Leksand, där bland andra landshövdingen var med. -Leksandskarlarna blev mer och mer uppretade på mötet och till slut så small en spikklubba i taket ovanför landshövdingen, och då fanns det inte längre någon återvändo. I april 1743 beslöt man vid ett möte att gå till Stockholm för att ”runka perukerna av herrarna.” -Det blev ett följe av män, kvinnor och barn som gick iväg via Falun ner till huvudstaden. De blev flera tusen 4000 tror Margareta Hedblom, fast det finns sånger från den tiden som talar om 5000 man. De kom till Stockholm, fast de kom inte så samlat som man hade tänkt sig utan i flera omgångar. Väl framme i huvudstaden utbröt striden: -De kom till Norrmalmstorg, det som idag är Gustav Adolfs torg, och väl där beordrade myndigheterna eld mot dalkarlarna. -Många kastade sig i Strömmen, men simkunnigheten var ju lika med noll så många drunkade. Några skottskadades, några lyckades fly men många blev tillfångatagna och blev satta i förvar där många dog, berättar Hedborg. Pung Erik var en av de personer som hade undertecknat protesten riktad mot herrarna i Stockholm. Han var ju skrivkunnig till skillnad från de flesta i 1700-talets allmoge. Kanske var det därför som han fängslades och ställdes inför rätta. -Det kan ha varit så, tror Margaretha Hedborg. Det kan också varit så att han var en pratsam person som gärna förde ordet – den sortens kunskap är ju svår att få tag på när det gäller våra förfäder. -Jag vet inte hur rättegången gick till, men det var få personer som dömdes till döden Pung Erik Ersson dömdes som en av anstiftarna till upproret. Hans straff blev att sitta 4 år på Bohus fästning några mil norr om Göteborg. Och faktiskt så vet man en del om hur han hade det där. Det speciella med Pung-Erik var att han kunde läsa och skriva, något som inte var vanligt bland allmogen vid den här tiden. Men märkligt nog är också några av de brev han skrev hem till Dalarna under sin fångenskap bevarade. Ett av breven, som finns bevarade i arkivet på Leksands kommun, är skrivet till hans hemförsamling. -I det brevet är han ganska bitter över att han har fått bära hundhuvudet för upproret och han önskar att de övriga församlingsborna ska hjälpa honom med pengar. Han har ju inte bara mist kontakten med sin familj han har ju också berövats möjligheten att försörja sin fru och fyra barn, säger Hedborg. Jag hemställer nu Gud och varje rättänkt kristen själ, om icke jag allaredan synes nog pliktat för denna resan, som förutan den långsamma tiden jag varit stängd från min kära hustru och barn, vad skada och märklig avsaknad jag därav tagit vet Gud bäst, som lärer kännas i framtiden, har och även måst blotta kroppen och undfått 40 par spö förutom all annan svårhet jag härunder fått kännas vad, så i Stockholm som här, varest jag är dömd att sitta en fången och svårt arbete undergå i 4 års tid. Vad sådant har att betyda, vet i mine käre bröder, icke av är och nu ting som jag vid hjärtat vill önska, att varken i eller någon av edra barn nånsin måtte erfara. (…) Sluteligen anönskar jag eder allom, mine käre medbröder guds milda nåd och välsignelse, samt med lika kärlek nu som förr oföränderlig till dödsstunden i mitt bittra öde lever. Allas eder ödmjuke tjänare Pung Erik Ersson ifrån Skeberg och Leksands socken, nu förtiden en fattig fånge på Bohus. Bohus den 29 januari 1745 Man förstår av breven från Pung-Erik att han trots allt hade en viss frihet under sin fångenskap. I ett av breven skriver han om hur han tycker att man missköter sina jordar i södra Bohuslän: Gud vare lov, jag hör att Gud har välsignat eder med en välsignad årsväxt varav jag hjärteligen mig fägnar. Vad som angår årsväxten här på orten så har de skurit säden här i Larsmässotiden och då begynte det på att regna och höll på så i fem veckor som säden låg på marken, för ty de hanterar icke säd här som folk utan som djävlar. Här är en svår tid vad som man skall på hålla. Sädtunnan kostar här 24 daler koppar och ett pund lin kostar 21 daler kopparmynt. Lädret är så dyrt här så att jag måste ge 6 mark par halvsulor som jag ska sätta under mina skor. Bohus fästning den 2 oktober anno 1744 Man har inte svårt att förstå hur mycket han längtade hem från sitt fängelse. Vad arbetet här angår så så står jag väl ut, ibland om dagen säger jag något och ibland intet. Som gudi vare lov jag mår väl, men den bekymmer och sorg som jag haver över min kära hustru och barnen den plågar mig hårt som gudi klagan. Den första jag lägger mig i säng om kvällarna och någon sömn faller mig uppå så drömmer jag att jag är hemma och detta gör mig så ont. (…) Nu tillslut hälsar jag min kära hustru och barna samt de andra mina kära i hemmavarande och så många som mitt namn känna. Jag önskar eder så många fröjdestunder som sandkornen emellan eder och mig. Jag är och förblir min kära hustrus man och maka intill min död datum. Bohus fästning den 10 april Ano 1744 Erik Ersson    Margaretha Hedborg vet också en del om Pung-Eriks öden efter fångenskapen. Han kom hem till Skeberg och fortsatte sitt liv precis som vanligt. Han och hans hustru fick ytterligare ett barn, och själv gick han fortsatt ner på arbetsvandringar till Stockholm. Han dog slutligen under en av dessa resor, i Stockholm, i lunginflammation 1756.