Podcasts about riksgr

Vi snackar vidare om alla berättelser som har med tält att göra! Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Tvestjärtar i hela tältet! Hur reagerar man då egentligen? Marianne berättar om vad som hände när hon tältade.Amir har cyklat genom hela Sverige, från Riksgränsen i norr till Smygehuk i söder. Han gjorde det dessutom mitt i vintern och övernattade i tält hela resan.I efterpodden pratar vi om namnunderskrifter. Får man byta namnunderskrift när man vill? Vi säger också hejdå till en kär vän.

#230 Vi pratar om den långa snöskoterresan som börjar om några dagar. Östersund till Riksgränsen, ca 100-120mil, beroende på väder och vind. Vi pratar om overaller som ev kan ha krympt och om jobbiga erfarenheter som blir vackra och trevliga minnen. Då släpper Peder Bomben!! Vad har hänt? Vad händer??? In och lyssna!! KlemSupport this show http://supporter.acast.com/storfrasarpodden. Become a member at https://plus.acast.com/s/storfrasarpodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Manne har varit i Riksgränsen och hävt ur sig pinsamheter till barn. Nisse har varit i Bergslagen och hävt ur sig pinsamheter till sin fru. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

#191 Bara några dagar kvar innan skoterresan till Riksgränsen. Peder laddar upp med ipren, träning och kiropraktor. Mackan har valt att ladda upp med öl, golf och padel i Spanien. Kan säkert bli jättebra... Vi pratar såklart om Will Smith-händelsen, Kan det vara så att Peder och Mackan tycker lika för EN gång skull? Lyssna får ni se! KramSupport this show http://supporter.acast.com/storfrasarpodden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Erik Nordin is originally from Rättvik, Sweden. He is the youngest child and grew up in a family full of Telemark skiers. Once he could fit into some of the hand me down Telemark boots from his siblings, he never looked back and has been a Telemark skier ever since. As a young teenager he primarily focused on skiing in the terrain park at his home mountain of Kläppen. By age 14 he was already competing at the Scandinavian Big Mountain Championships in the much bigger mountains of Riksgränsen, in the Lappland area of Sweden. After finishing school  he decided to improve his big mountain skills by moving to Revelstoke, British Columbia, Canada. This vastly improved his Telemark skills and in the years to come he competed and won 4 Scandinavian Big Mountain Telemark Championship titles.   Follow Erik Nordin: https://www.instagram.com/eyriknordin/ Scandinavian Big Mountain Championships: http://bigmountain.se/   SIGN UP FOR THE MAILING LIST: https://bit.ly/FHLMailingList   Connect with Josh and the Freeheel Life Family  Josh on Instagram and Twitter Telemark Skier Magazine on Instagram, Twitter and YouTube Freeheel Life on Instagram and Twitter Shop The Freeheel Life Telemark Shop    HOW YOU CAN SUPPORT US: Shop Telemark at  FREEHEELLIFE.COM Subscribe & Become a Supporter of TelemarkSkier.com for articles, gear reviews, & more! Email Podcast@freeheellife.com

It's a bit of a different episode of Life in the Peloton this week because instead of chatting to someone in the world of professional cycling, I decided to document a bikepacking ride I went on a few weeks ago. As many of you will know, my team – EF Education-Nippo – has embraced all sorts of cycling events in the past couple of years. You might have followed Lachlan Morton's Alternative Tour de France, for example. My adventure in Sweden came about partly thanks to our team's helmet and glasses sponsor POC. They heard I was interested in taking on a different sort of challenge and they suggested an self-supported event that takes riders the length of Sweden. It's called the Sverigetempot, a road ride of more than 2,000 kilometres from Riksgränsen in the north to Smygehuk in the south. I joined up with Magnus and Damien for the ride, which took us seven days, and I documented the journey along the way, so I hope you enjoy listening to our adventures. Cheers, Mitch EPISODE SPONSOR This episode is sponsored by NordVPN. Don't take your online security for granted, check out NordVPN for a discounted price on a two-year plan if you use the link NordVPN.com/tcp Life in the Peloton playlist Keep in touch with Life in the Peloton Keep up to date with everything that's going on with Life in the Peloton at my website lifeinthepeloton.com Life in the Peloton shop Check out my range of Life in the Peloton merchandise on our Etsy store too, from beanies and caps to embroidered tees, logo tees and much more. Visit the Etsy store. Or follow on social media: Instagram: @lifeinthepeloton Twitter: @lifeinthepelo Theme music The theme music for Life in the Peloton was composed by Pete Shelley, who was lead singer of the punk band Buzzcocks. It was commissioned by the production company behind Channel 4's coverage of the Tour de France in the 1980s and was used as the theme music for the nightly highlights show. Pete died in December 2018. We were given permission by Pete's widow and his manager to continue using the music for the theme tune to Life in the Peloton. To hear more about the music, listen to the Andre Greipel episode of Life in the Peloton.

Skrinnaren om segerns sötma och balansen mellan att vara ödmjuk och kaxig. I vintras blev Nils van der Poel överraskande världsmästare i skridsko på distanserna 5000 och 10000 meter. Han har tidigare blivit juniorvärldsmästare två gånger och tagit mängder med SM-guld. Nils van der Poel har alltid gått sin egen väg. 2018 tog han en paus från tävlandet och gjorde lumpen i Arvidsjaur. Han har sprungit ultramaraton och cyklat från Riksgränsen till Smygehuk. Sommaren 2021 ska han försöka hinna med 100 fallskärmshopp. Han är ett stort medaljhopp inför vinter-OS i Peking 2022. Nils van der Poels Sommar handlar om motivationsbrist, framgång, sorg och eufori. - Det blir en självbiografisk balans mellan ödmjuk och kaxig. Om Nils van der Poel: Skridskoåkare, 25 år. Född och bosatt i Trollhättan. Debuterar som Sommarvärd. Producent: Malin Marcko. Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

#156 Vi har en debriefing efter vårt fantastiska snöskoteräventyr! Vi sitter på ett hotellrum med hela gänget och pratar OM, HUR och VARFÖR den här resan blev av... Nån har ramlat och nån har haft lite ont.... (Tyvärr fungerade inte två av våra mikrofoner därav det dåliga ljudet. Vi ber om ursäkt för det!) Kram Support till showen http://supporter.acast.com/storfrasarpodden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ett filmat klipp i Riksgränsen 1996 ledde Pierre in på en professionell bana med kameran i handen och snowboardåkarna i fokus. Han kallar det "The sliding door effect" och efter att ha filmat åt de då stora bolagen gick Pierre vidare och startade RobotFood ihop med några vänner, som sen skulle skapa några av de mest inflytelserika filmerna snowboardscenen sett. Hur det gick till, vad namnet kommer ifrån, hur de valde musiken till filmerna, det och så mycket mer om hans tid med de egna filmbolaget hör ni givetvis i vår konversation. Vi pratar såklart också om Pierres filmande för DC's Mtn Lab, bilfilmning med Ken Block och snabba bilar på snedden, hans förkärlek till att fota arkitektur, surf beefen och deras trickbenämning... Ja listan kan göras lång, så lång att vi till sist fick slut på tid och var tvungna att avrunda, men det var nog tur, annars hade vi troligen pratat än. Varmt välkomna till min konversation med Pierre Wikberg om ett liv bakom kameran.

Will Greenwood MBE was our special guest on the podcast this week to discuss skiing and of course, rugby! As well as his many legendary rugby achievements, including  being an integral part of England's World Cup victory in 2003, Will is also a very keen skier. We chatted to him about his best ski stories, heli-skiing in the Himalayas, plans for next winter and his absolute favourite resort which has already had a lot of airtime on this podcast - Sainte Foy! As we are currently mid-Six Nations excitement we also talk about this (with some helpful ski analogies from Will), how professional rugby currently being played without a crowd could be changing the sport, his company Our Legend (offering one of a kind family holidays and sporting events, hosted by some of the biggest names in sport) and more. Find out about Snow Rugby, our quote of the week from Jean Claude Killy, more ‘off the beaten track' recommendations plus skiing and mental health. LINKS:Will Greenwood MBE https://willgreenwood.co.uk/about-will/ Skiing in Sainte-Foy - Will Greenwood - Article"This lesser-known ski resort made for the best family holiday we've ever had".Our Legend https://www.ourlegend.com/Festival Of Sport https://festivalofsportuk.com/Sainte-Foy https://www.saintefoy-tarentaise.com/en/Wavell Wakefield https://www.rugbyworld.com/rugby-positions/opensides/wavell-wakefield-67206UK Staycationshttps://als-sun.com/the-uk - Contact info@als-sun.comKonrad Bartelski https://www.instagram.com/konradbartelski/ https://www.konradbartelski.photography/ Jean-Claude Killy https://en.wikipedia.org/wiki/Jean-Claude_Killy https://www.telegraph.co.uk/travel/ski/galleries/10-greatest-World-Cup-ski-racers/jean-claude-killy/Snow Rugby https://www.snowrugby.it/en/what-is-snow-rugby/ https://www.bbc.co.uk/news/av/world-europe-46973265Snow Polo https://www.snowpolo-stmoritz.com/White Turf https://www.whiteturf.ch/en/Grimentz https://www.whiteturf.ch/en/Riksgränsen https://riksgransen.se/en/We Mention (Instagram Tags):@willgreenwood @festivalsportuk @saintefoytarentaise @saintefoyofficiel @ourlegenduk @konradbartelski @iamaustinhealey @seanlangmuir @supportingTravel with ALS Ski, your luxury ski specialists. ALS Ski is your go to destination for booking your ski holiday. Check us out at www.als-ski.com

Skateboardpodden satte sig ner med Pierre Wikberg och pratade:⁣⁣Om besvikelsen över att den första och enda karateträningen inte var Cobra Kai.⁣Om att vara lik Luke Skywalker.⁣Det pratade vi om innan vi upptäckte att inspelningsapparaturen hade kukat ur. Sen började vi om på ny kula och pratade:⁣Om videokameror.⁣Om 4K Red Bull slo mo-filmer.⁣Om att ha haft samma mobilnummer sen 1994.⁣Om Ingemar Backmans hundra meter höga backside air i Riksgränsen 1996.⁣Om videokameror.⁣Om en oförstående SYO-konsulent.⁣Om estetiken i 16 mm.⁣Om VX 1000.⁣Om videokameror.⁣Om att bli uppringd av The New York Times.⁣Om att surfare ibland är dumma i huve nå jävulskt.⁣Om att filma rally.⁣Om videokameror.⁣Om att bli Emmy-nominerad.⁣Om att vara en frequent flyer.⁣Om att vara god vän med Bernie Sanders son.⁣Om The Divided States of America.⁣Om skatespot tourism.⁣Vi hann även klämma in lite snack om videokameror.⁣⁣Namn som nämndes: Patrik Karlsson, Bill Danforth, Jason Jessee, Art och Steve Godoy, Alphonso Rawls, Ludek Vasa, Kristofer Åström, Semi, Pelle Gunnerfeldt, Micke Larsson, Rob Roskopp, Ingemar Backman, Andreas Engelkes, Kalle Helgesson, Pascal Strüwer, Magnus Gyllenberg (som vanligt), Terje Haakonsen, Kent Östling, Spike Jonze, Jef Hartsel, Corey Webster, Jens Allansson, Martin Karlsson, Pelle Fredell, Ken Block, Ty Evans, Greg Hunt, Mathias Ringström, Jonas Sohn, Ed Templeton, Jocke Olsson, Muckmouth, Keith Hufnagel, Carl Shipman, Macki Vertboy, Neil Blender.⁣⁣Trevlig lyssning!⁣⁣Denis & Mathias⁣⁣⁣—————————————————⁣⁣⁣Om du gillar avsnittet så swisha 10 kronor till: 0735-102810⁣⁣⁣—————————————————⁣⁣⁣⁣⁣⁣Vi finns på:⁣⁣www.facebook.com/skateboardpodden/⁣⁣https://www.instagram.com/skateboardpodden/⁣⁣⁣Podden går att lyssna på iTunes, Acast, Spotify och skateboardpodden.se⁣

Trots att Ryssland geografiskt sett är nära, är de kulturella skillnaderna ändå stora mellan Finland och Ryssland. Stilen att sparra är också annorlunda. Det har Anna-Lena Laurnén fått uppleva bland annat via sin dotters skolgång och via sitt kära ridhobby som hon återupptagit i vuxen ålder. Att leva klimatvänligt och dra ner på konsumtionen är inte heller så lätt att förverkliga i ett postsovjetiskt land där man älskar att shoppa.

Vi har den mildaste vintern på länge. Men nu har kylan och snön kommit i norr. Samtidigt blommar blåsipporna i Småland och det är knoppar på körsbärsträden i Stockholm. Det är ju dessutom rekordhöga temperaturer på flera håll i landet. Samtidigt jublar man i Björkliden, nära Riksgränsen efter flera snöfattiga år. Hur har du det där du är? Hur påverkas du av vädret och av årstiderna? Får du härliga vårkänslor eller drabbas du av vårdepression? Är du rädd för klimatförändringarna? Ring in och dela med dig av hur du känner och hur det ser ut där du är? Programledare: Sanna Lundell Vi startar 21.40 men du kan ringa redan kl 21.00 då telefonslussen öppnar 020 22 10 30, eller mejla oss redan nu karlavagnen@sverigesradio.se

Vi har kommit till snö- och halkans tider. Underkylt regn och lavinfara stänger av vägar. SMHI utfärdade klass 1-varningar för plötslig ishalka i stora delar av landet tidigare i veckan. Vi hörde också om trafiksituationen vid Riksgränsen som kaotisk då E10:an stängdes av på grund av ett kraftigt snöoväder. I kväll i Karlavagnen vill vi prata med dig som varit med om något speciellt eller som kanske just nu kämpar med en igensnöad väg eller en . Hur ser det ut på de halkiga vägarna just nu i Sverige? Har du varit insnöad i hemmet och fick ställa in julresan till solen? Sitter du kanske fast i en snödriva just nu? Eller har du lärt dig en gång för alla att använda broddar för att vara säker? Lyckades du halka på kvarterets enda isfläck och fick tillbringa mellandagarna i gipsvagga? Eller har du precis varit med om en isig E4 och slutat med bilden i diket? Ring in till oss och berätta och dela med dig av dina erfarenheter av is och halka. Programledare: Robert Frank Vi startar som vanligt efter Radiosporten kl 21.40 och telefonslussen öppnar kl 21.00. Ring  020-22 10 30.  Du kan mejla redan nu karlvagnen@sverigesradio.se

Björn Lindgren, den näst intill mytomspunne Kirunasonen tar oss med längs resan i sidled, från hans barndom på pappas hemmabyggda brädor till världsscenen och tillbaka in i Norrlands kärna. Häng med oss när Björn berättar om minnen och känslorna kring tävlingscirkusen, från Riksgränsen till världscupen, filmande, Norgesvängen och så mycket mer! Välkomna!

Did you know that lakes 'burp' methane? In this episode we head to Stordalen, one of the world’s most important permafrost and thaw pond sites, to find out how lakes and melting permafrost pools are emitting greenhouse gasses.With global warming causing more permafrost to thaw, carbon previously locked away in frozen soils becomes available to the organisms in the environment and can be released as greenhouse gasses.First we’re looking at dissolved carbon dioxide and methane transfer into the air from surface water with researchers from Arizona State University & Umea University, and how that varies with different vegetation in lakes, and then we’re speaking to a student from the University of New Hampshire about ebullition - the bubbles of methane produced by microbes in lakes.Finally, we head to Riksgränsen to use Radon gas as a tracer to measure the movement of groundwater into lakes and see whether methane enters the lake environment from its water catchment area, with a team from Umea University. Listener Survey After listening, please consider taking part in a short listener survey. It'll take less than 10 minutes, all responses are anonymous and the data collected will form part of Emma Brisdion's MSc thesis. Take the survey: https://uwe.eu.qualtrics.com/jfe/form/SV_9zeSl7JQcD5xnx3 More episodes and information can be found here. Based at the Abisko Scientific Research Station, this podcast takes you into the field with scientists as they investigate climate change in an Arctic environment. Get in touch:Tweet @ArcticCIRC  Emma @emmabrisdionEmail: arcticcircinterns@gmail.com Produced in partnership with the Climate Impacts Research Centre, Umea University. Vector graphic: FreepikMusic: Mark Skinner

I början av maj år 1943, gör Sven Jerring en tågresa. Han stiger på tåget vid Riksgränsen för en lång resa söderut. Han passerar polcirkeln och blir i Boden påmind om det krig som pågår i Europa.

Riksgränsen im Norden Schwedens, an der Grenze zu Norwegen. Hier, wo nicht einmal mehr 50 Menschen leben, werden jetzt Flüchtlinge in einem Skihotel untergebracht. Eine Notlösung.

I det första av två Breakfast Talks inspelat under Åre Sessions pratar jag med Elin Turpeinensom är snowboardåkare, journalist och ambassadör för Protect Our Winters.Vi pratar om Elins uppväxt i Borlänge, hur och varför hon upptäckte snowboardåkning, om att starta i NM i Riksgränsen och sedan ta steget till kvaltouren till Freeride World Tour - FWQ.Vi pratar om barndomens vintrar, om jular som inte längre är vita, om POW:s historia, om deras mission, hur de väljer att jobba och om hur de tänker inför valåret 2018. Vi pratar om hur viktigt det är att tänka om sina resor, om att upptäcka sin egen bakgård och hur Instagram både kan vara en miljöbov och en källa för inspiration.Intervjun är inspelad på plats på Åre Bageri. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Välkomna till det fjärde släppet av podden! Joakim Salle Sahlberg är en kär profil i snowboard-sverige för er som känner honom, om ni inte gör det så har ni chansen nu! Vi satte oss ner hemma hos mig i början av vintern med ett par 2,8:or och spelade in vad som skulle bli pilotavsnittet för Snowboardpodden! Vi pratar om uppväxten i hockeybyn Leksand, ett gäng gamla förebilder från dom första åren i snowboard, hans gränslösa kärlek till Norgesvängen i Riksgränsen, om att starta både legender och kids i RBS, hans resvanor och hur hans tidsoptimism ibland påverkar både hans omgivning och han själv. In och lyssna för ett fripass in i den här härliga snowboard-älskande människans liv! Mycket nöje!

Glasblåsaren Georg gifte sig med en prästdotter i Finland. Kontakten mellan de två bröts helt när de nya gränserna drogs 1809. När han sen gifte sig i Sverige bröt han mot lagen och blev bigamist. Ibland när man släktforskar så händer det att man stöter på berättelser om människor som man inte själv är släkt med, men som ändå fascinerar. Så var det för Karin Edvall i Göteborg, som plötsligt råkade på ett domstolsprotokoll från Strömbäcks glasbruk i Västerbotten. Det berättade om en 9-årig pojke som blev svårt misshandlad och till sist ihjälslagen av sin egen morfar och mormor. Karin Edvall började nysta i historien och fann ett märkligt och sorgligt människoöde. Den handlar om pojkens far, glasblåsaren Georg Wilhelm Hentzén som föddes 1772 på ett glasbruk i Värmland. Hans far var glasblåsare och det var naturligt att Georg fick lära sig samma yrke. Han blev upplärd att blåsa både vitt och grönt glas. Det svåra var att blåsa vitt glas, det som vi kallar genomskinligt, för då måste man ha helt ren sand. Det var status att kunna blåsa vitt glas, berättar Karin Edvall. När Georg var 20 år lämnade han hemmet i Värmland och for över till Finland, som då var en självklar del av Sverige Georg arbetade några år på olika glasbruk i Finland och hamnade med tiden i trakten av Björneborg. Och det var där han träffade Serafia, en ung kvinna som egentligen var lite finare än den relativt enkla glasblåsaren. Hon var dotter till en kyrkoherde, och sannolikt hade hennes far hoppats på ett bättre gifte. Men han fick ge med sig och tillät bröllopet. Att han fick gifta sig med kyrkoherdens dotter tydde ju på att han hade ett gott renommé och att han förde sig bra. Annars var ju giftet med honom ett stort kliv ner på den sociala stegen. Hon var 17 år och han 24, och de flyttade till Berga glasbruk i Österbotten. Tiden där kantades av att han började likna en rättshaverist. Han stämde in folk till tinget för minsta småsak, han ville ha ersättning för sveda och värk eller för att han anser att några har begått fel mot honom, berättar Karin Edvall. Vid ett tillfälle kom Georg och Serafia hem efter att ha varit bortresta, och de upptäckte då att någon brutit upp ett uthus och tagit den vagga som fanns där. Det visade sig vara en granne som lånat den. Georg stämde honom och fick några riksdaler i ersättning. En annan gång hade han köpt en ko av en person. Georg hade inte lämnat full betalning, så säljaren hade hämtat hem kon. Det krävde Georg ersättning för. År 1800 händer en märklig sak, berättar Karin Edvall. Georg och Serafia ska fara till hennes syster, som är gift med en kyrkoherde. Georg är ju lite av en katt bland hermelinerna och för att visa att han duger så får han lov att låna en klocka av läraren i socknen. Men när han kommer tillbaka så vägrar han att lämna tillbaka klockan. Det blir rättegång och han får betala 17 riksdaler i ersättning. Det här är givetvis väldigt skämmigt, så nu lämnar de den finska socknen Pörtum, och reser till Norrbotten. Georg och Serafia flyttade nu runt på olika glasbruk i norra Sverige under några år och under tiden föds flera barn, de får fem barn tillsammans. 1805 väljer de att flytta tillbaks till Finland igen, men äktenskapet mellan Serafia och Georg skakar i grunden. Så året därpå flyttar Georg ensam tillbaka till Sverige, och lämnar för alltid sin hustru och de fem barnen i Finland. De separerar helt enkelt och hustrun flyttar hem till sin bror en bit bort. Just det faktum att hon har en god social status gör att de faktiskt kan separera, annars hade det sannolikt inte gått, tror Karin Edvall. Så Georg åker tillbaka till Norrbotten och Serafia och barnen flyttar in hos hennes bror och sen blir utbryter krig. Det krig som bryter ut 1809 blir ödesdigert för många, inte minst för glasblåsarfamiljen, plötsligt dras en gräns ner mellan Sverige och Finland, den självklara kontakten som varat i många hundra år är bruten. Kanske lika så gott, för Georg Henzén, som nu jobbar på ett glasbruk utanför Västervik och som, på sitt eget sätt, har gått vidare i sitt liv. Nu har han träffat en ny kvinna som han vill gifta sig med, och de är lite mer lika varandra socialt, eftersom hon är dotter till en glasblåsare. Hon heter Fredrika Ditzler. Tre gånger kungörs det i Post- och inrikes tidningar att Georg vill gifta sig med Fredrika och om någon har något att invända ska måtte de göra det. Men ingen verkar ha några invändningar, och Georg, får man förmoda, har väl inte varit alldeles tydlig med att berätta att han redan är gift. De får ett barn och får gifta sig 1811. Samma år som de gifter sig efterlyser Serafia, hustrun i Finland, honom genom annonser i Åbo tidning. Hon vet ju tydligen ingenting om att Gerg är omgift, utan skriver att han lämnade henne 1806, hörde av sig sista gången 1807. Nu vill hon att han hör av sig, annars ska han anses ha förverkat sin rätt till äktenskapet. Georg svarar inte, och nu är han ju tekniskt sett bigamist. Familjen har flyttat mellan glasbruken, och hamnat på Rejmyre glasbruk varifrån han får sparken. Nu vidtar en period av resande mellan olika jobb på olika glasbruk, ganska snart är Georg tillbaka i Norrland igen. Under tiden föder den nya hustrun Fredrika barn. Alla Georgs barn, de fem i första äktenskapet och de fem som föds i det andra, får väldigt pampig a namn, som Constantinus, Ignatius och Akvilina. Och märkligt nog heter två av barnen i respektive kull samma namn, så det finns två Dominicus och två Serafia. Det är obegripligt varför han gör så. Detta är ju någonting han måste ha drivit själv. Men han var en stursk typ, säger Karin Edvall. Sen händer det 1819 att Fredrikas pappa kommer och hälsar på dem när Georg arbetar på Sandö glasbruk. Äldste pojken Dominicus, som nu är nio år uppfattas som helt omöjlig. Han slår sönder saker, ljuger och stjäl så morfar säger att han ska ta hand om pojken och uppfostra honom. Så han tar med sig pojken till Strömbäcks glasbruk utanför Umeå, där han och pojkens mormor bor. Morfar heter Johan Josef Ditzler och mormor heter Gertrud Bertzling. Men det går dåligt för dem att uppfostra pojken, något som vid den här tiden självklart handlade om att använda riset. Men det biter inte på Dominicus, han fortsätter att ljuga och stjäla. Det är bara småsaker han tar; en bit tvål, skosnören, en kam, en kula, men bestraffningarna eskalerar och till slut så piskar de pojken. De slår honom så att blodet stänker, och de sparkar honom, men han tar inte reson utan fortsätter. I domstolens protokoll berättar ett vittne som är granne med familjen Ditzler om hur bestraffningen gått till: Fjärde vitttnet Anders Sliker. Vittnet steg in hos Ditzlers medan Ditzler skrek: Man ska inte hållas med tjuvnad! Han var mycket vred. Sedan upphämtade Ditzler ur källaren en kvast och befallde pojken att avkläda sig. Och i Slikers närvaro slog han sedan barnet med kvasten så att blodet stänkte bort till väggen. Ehuru Sliker tvenne gånger bad honom sluta, fortsatte han att slå. Barnet blev sedan liggande kvar på golvet, på mage, men Sliker fick icke ens ge det halvdöda barnet en mugg vatten för Ditzler som alltjämt var mycket vred. Urtima ting,  Ume Häradsrätt 10 juni 1820 Pojken blir sjuk, han får problem med magen, till slut kan han inte ens få behålla vatten. I maj 1820 dör den nioårige Dominicus. Uppfostran vid den här tiden var ju riset, och det fick gå väldigt långt innan omgivningen tyckte att det var fel. --Men det här ansågs fel, och det blev rättegång där hel historien rullades upp, och mormor och morfar fick betala en halv mansbot var, alltså 100 riksdaler sammanlagt, berättar Karin Edvall. Året efter blir Georg Henzén utkastad från Sandö glasbruk. Han skriver en lång inlaga till Hallrätten där han berättar om hur illa behandlad han blivit.  Trots att han haft ett slaganfall, har ett brutet revben och ett brutet bröstben, så blir han slagen och tvingas att arbeta, hävdar han. Inspektorn på brukar svarar med att säga att Georg är helt oregerlig, han vet inte vad som är rätt och fel, han är ständigt full och beter sig helt laglöst. Jag tror att hans beteende har med sonens död att gör, säger Karin Edvall. Jag tror att förtvivlan tog överhanden. Efter en här händelsen tvingas Georg att lämna Sandö, och han går sin väg. Nu går det brant utför för Georg. Han lämnar Fredrika i Norrland och ger sig ut på en egen vandring mellan olika glasbruk längre söderut. Han kallar sig änkeman och han påstår att han kommer från ett bruk i Värmland, där han bevisligen aldrig jobbat. Han återvänder aldrig till något ställe han arbetat på tidigare, han verkar bränna alla broar allteftersom han rör på sig. Sin sista tid tillbringar Georg på Kosta glasbruk, där han dör 1825. Obduktionsprotokollet efter hans död är ovanligt innehållsrikt: Det är väldigt omfångsrikt, berättar Karin Edvall. Det står ganska noga om vad han gjorde de senaste åren och hans sista dygn är väldigt noga beskrivet. Man får veta att han varit förkyld, vad han åt till frukost -äggröra och fläsk att han sedan gick ut en stund och kom tillbaks och bad om nål och tråd för att laga sin rock. Och så pang, så var han död. Han var 52 år, vilket var en hög ålder för en glasblåsare. Han var i ganska gott skick, förutom att hans lever var enorm. Det tyder ju på att han hade grava alkoholproblem. Georg hade lämnat Finland och sin familj där 1806, och när han dog 19 år senare visste han sannolikt inget om hur det gåt för hans första hustru Serafia och de fem finska barnen, men Karin Edvall vet. Två av barnen dog som små under kriget. Serafia flyttade till Åbo med två av barnen, Serafia och Dominicus, som blev bagarlärling. I september 1821 så dränker han sig i Åbo å. Han har mått psykiskt dåligt i flera år, har tidigare försökt ta livet av sig med en kniv. Mamma Serafia väntar då barn med en ny man, en skollärare som hon senare gifter sig med. Systern Akvilina startar en värdshusverksamhet. Modern Serafia blir över 80 år, och när hon dör så är alla hennes barn och båda hennes makar borta sedan länge.  Dramatisk när en tredjedel av riket föll bort Glasblåsaren Georg Hentzén dog 1825 och efterlämnade två familjer, en på den svenska sidan och en i Finland. Vi vet inte om han verkligen gjorde några allvarligt menade försök att få kontakt med sin första familj den i Finland igen, men även om han hade velat ha kontakt med dem så hade det sannolikt varit svårt. För när man efter 1809 års krig drog upp den gräns som skulle skilja Sverige från det nu ryska Storfurstendömet Finland, så drog man också ner en slags ridå för kontakterna över gränsen. Det berättar Åke Sandström som är professor i historia vid Uppsala universitets Gotländska campus. Den fria rörligheten mellan riksdelarna upphör ju. Det är ungefär som det som händer just nu i England med Hard-Brexit, fast mycket, mycket värre. För de ryska undersåtarna rådde det i praktiken ett slag utreseförbud under långa tider, finländare att besöka den gamla västra riksdelen. Det var svårt att hålla kontakten med släktingar och vänner när man levde i två skilda länder. Postgången fungerade ju, men det ställde ju till det, många familjer delades, säger Åke Sandström. Riksgränsen kom att gå mitt i ett finskspråkigt område och tittar man utefter Torne Älv så är många av byarna dubblerade. Min farmor till exempel kommer från den finska byn Karunki, och på den svenska sidan finns byn Karungi.  Folk i de där byarna var ofta släkt, eller i alla fall vänner med varandra. Där emellan lade man nu en riksgräns tvärs över och satte utreseförbud för de nya ryska undersåtarna. Artikel 4 ur fredsfördraget i Fredrikshamn sep 1809 (något moderniserat språk) Hans Majestät Konungen av Swerige avstår oåterkalleligen och för alltid, till förmån för Hans Majestät Kejsaren av Ryssland alla rättigheter och titlar till de härefter uppräknade Hövdingedömen, vilka under detta krig blivit från Sverige erövrade, nämligen: Kymmenegårds Län, Nylands och Tawastehus, Åbo och Björneborgs med de Åländska Öarne, Sawolax och Karelen, Wasa och Uleåborgs Län, samt en del av Västerbotten ända till Torneå Elf. Det här var ju mycket mer dramatiskt än de flesta inser idag, kommenterar Åke Sandström. Det var ju alltså en tredjedel av riket och en fjärdedel av dess befolkning som föll bort. Det här var ju inte fråga om en provins som man skulle kunna tro, utan det var en del av rikets kärna. På 1700-talet så brukade man beskriva Sverige som bestående av fyra länder Götaland, Svealand, Norrland och Finland. De delarna hade funnits ända sedan riksbildningen på 1200-talet, så det var verkligen en betydelsefull och stor del av det svenska riket som gick förlorat, och det faktum att Sverige samtidigt gick i union med Norge kunde inte på något sätt ersätta gamla riksgemenskapen med Finland. Kontakterna mellan den svenska och finska rikshalvan fram till brytningen 1809 var intensiva. Inte minst var det de vanliga, enkla människorna som lastade sina båtar med de varor de hade samlat på sig under året för att på hösten sälja på andra sidan vattnet. Finland var ju oerhört väl integrerat ekonomiskt med den västra riksdelen framför allt med Stockholm. Det var ju oändligt mycket mer kontakter mellan å ena sidan Österbotten, Åland Saatakunta och egentliga Finland och å andra sidan Stockholm, än det var mellan Stockholm och Småland eller Östergötland, säger Åke Sandström. På höstarna, i september och oktober så kom det ju hela armador av bondeseglare till Stockholm. De låg i mångdubbla rader på Skeppsbron för att sälja strömming, tjära beck och slöjdföremål. Det var en årlig företeelse av stora mått.   Den finlandssvenske friherren Carl David Skogman betraktade vid ett tillfälle livet på kajen i Stockholm, och han beskrev hur man skojade med språkbarriären: Så var här ett levande liv. Köpslående mellan fruar och pigor på ena sidan och på den andra de finska bönderna och deras hustrur, försiggick understundom ganska högljutt, helst dessa sistnämnda ofta endast nödtorftigt kunde svenska och var föremål för skämt över deras finska brytning. När fredsavtalet mellan Ryssland och Sverige skulle skrivas insåg förhandlarna att  det var en dålig idé att tvärt bryta alla kontakter mellan länderna. Därför skrev man in att delar av handeln skulle kunna fortsätta De höga kontrahenterna har för sina undersåtars nytta överenskommit att vidtaga tjänliga anstalter för att befästa de handelsförhållanden som lång vana, grannskapet och ömsesidigt behov gjort nästan oundgängliga. Tills vidare skola Finnarne äga tillstånd att från Sverige utföra Malm, Tackjärn, Kalk, Byggnadssten till Mas- och Smältugnar, och andra av detta Rikes produkter. Svenskarne skola ifrån Finland kunna utföra Boskap, Fisk, Spannmål, Lärft, Tjära, Bräder, Trädvaror af alla slag, Timmer och Wed, samt i allmänhet alla öfriga detta Storfurstendömets produkter. Man måste ändå säga att när man satte fredsvillkoren så var man ganska klok i många avseenden, kommenterar Åke Sandström. Man sa ju bland annat att vi inte kan klippa alla ekonomiska band mellan de här båda riksdelarna: Trots att Ryssland tog över styret av Finland märktes det svenska inflytandet under lång tid, framför allt i lagar och förvaltningen. Vissa svenska regler och lagar blev kvar i Finland trots att de förändrades i Sverige, berättar Åke Sandström. Finland behöll den svenska lagstiftningen längre än vad Sverige gjorde. Det gustavianska Sverige levde i många avseenden vidare i Finland. Man behöll 1734 års lag, som var en omfattande lagskrivning på sin tid, de svenska grundlagarna fortsatte att gälla och man kunde använda svenska mynt ända till mitten av 1800-talet. Med tiden blev ändå det ryska inflytandet över Finland allt större. Bondeseglarna, som tidigare åkt över Östersjön till Stockholm, syntes allt mera sällan på kajerna i Sverige. Det här dör ju ut under 1800-talet, och det beror delvis på att man försvårar utbytet med Sverige, men också för att det öppnar sig bättre utsikter i Petersburg, som ju är avsevärt mycket större än Stockholm. Stockholm hade ju haft en finsk församling sedan 1500-talet. Nu fick Petersburg en likadan. I slutet av 1800-talet är Petersburg Finlands andra eller om det är tredje största stad om man ser till befolkningen, slutar Åke Sandström. Programmet är gjort av  Elisabeth Renström, Merja Laitinen och Gunilla Nordlund Uppläsare: Viktor Åsberg och Patrik Paulsson  slaktband@sverigeradio.se

I premiäravsnittet av Form Symposium pratar vi solenergi och konstaktivism med Bigert & Bergström. Den svenska konstduon har undersökt klimatfrågan sedan nittiotalet och är just nu högaktuella med en stor retrospektiv på konsthallen Artipelag i Stockholm. Under hösten har deras uppmärksammade soläggsbastu flyttats från Riksgränsen till Paris. Form Symposium är en podcast och ett kunskapsforum där experter från olika världar möts för att besvara frågan om hur arkitekter och designer ska bygga framtidens hållbara livsmiljöer. Specialister från forskning, konst, design, arkitektur och filosofi medverkar. Form Symposium produceras av design- och arkitekturtidskriften Form och är ett samarbete med forskningsstiftelsen Arkus.  Programledare och redaktör: Emilia Engblad Musik: Adele Kosman Länkar:  http://www.formmagazine.comhttp://www.formmagazine.com/form-symposium/ http://www.arkus.se  

Första gången som jag träffade Stefan Bellika var uppe i Riksgränsen då han var en av deltagarna i Adventure Academy. Nu bor Stefan uppe i Alta och jag har hälsat på honom två gånger då jag bland annat spelat in avsnittet om Finnmarksløpet och då jag var på resa med The Ground Truth Project. Stefan är, bland mycket annat, en oerhört duktig fotograf som lever ett liv som väldigt många bara drömmer om. Dagens uppgift för er blir att, förutom att lyssna på avsnittet, följa hans instagramkonto. Vi pratar om hans uppväxt i Skellefteå, om att bli en del av Cirkus Cirkör och om att skaffa sig hund för att rädda sig själv. Om att lära sig vallhundar i Spanien, om att bo isolerad i Alaska, köpa revolver på en loppmarknad och om att vara nära döden fastbunden i en hundsläde. Podcasten Husky spelas i år in med stöd av Lundhags. Intervjun är inspelad på Clarion Sign. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

John Andersson har grundat organisationen Protect Our Winters som vill mobilisera svenska skid- och brädåkare i kampen för klimatet. Han är också hållbarhetsforskare och lärare på Chalmers där han tittar vad statliga och politiska aktörer kan göra för att styra teknikutvecklingen i hållbar riktning. Det blev ett samtal om allt från hur framtidens vintrar påverkas av klimatförändringarna och arbetet med att göra klimatsmart skidåkning till något häftigt, till fördelen med att ta tåget till Riksgränsen och de antidemokratiska rörelserna som är ett hot mot klimatkampen, men också om den där snöbollen av klimatsmarta aktiviteter som börjat ta fart och som nästan är så stor att den inte längre går att stoppa. Du kan läsa mer om John och Protect our Winters på hemsidan Klimatpodden.se

Kalle Lind pratar med filmkännaren Stefan Nylén om filmer som cashat in. I mängden namn nämns Harriet Andersson, Siw Malmkvist, Kai Gullmar och en packe bakåtspolade glödlampor vid Riksgränsen.

Om de bortglömda planerna på att flodvända flera av norrlandsälvarna, få dem att rinna västerut i stället för österut och skapa ett väldigt Niagarafall rakt ner i Atlanten. Det var en tid då allt var möjligt. Den tunga industrin skrek efter elenergi och arbetskraft. Och när de väldiga älvdalarna längst uppe i norr tömdes på både vattenkraft och folk, vad fanns då kvar att värna om. Så föddes de stora flodvändningsprojekten. Planerna på att vända på Torne- och Kalix älvar, få dem att rinna västerut till Riksgränsen, istället för österut till Bottenviken, och därmed störta 350 meter rakt ner i Atlanten. - En härlig tid, berättar de som var med vid Statens Vattenfallsverk. Det var rent sibiriska ambitioner i Sverige på den tiden, berättar professor Evert Vedung.Av Christer Larsson.Det andra programmet av tre om Rekordåren i Sverige: 1960-talet årtiondet då allt verkade möjligt.De två andra programmen i serien är Drömmen om en svensk atombomb och Skogsdrömmar.

Då jag var på besök uppe i Åre gjorde jag ett hembesök hos fotografen Nicklas Blom. Nicklas bor i ett helt fantastiskt hus vid Indalsälven strand och jag fick hälsa på hans flock med slädhundar innan vi satte oss vid en sprakande järnkamin för en lång intervju om livet som fotograf, synen på livet, naturen, storstadsstressen och vildmarkens mysterium. En anledning till att jag kontaktade Nicklas var ju även då han för två år sedan reste med åtta slädhundar från sitt hus utanför Åre. Han siktade norrut och åkte längs med den svenska fjällkedjan förbi Riksgränsen hela vägen förbi treriksröset till den norska atlantkusten. Resan dokumenterades även i den helt otroligt vackra och inspirerande boken Till fjällens ände som även har blivit en SVT-produktion som heter Heading North - en enkel resa, förhoppningsvis kommer denna att visas igen under våren 2016. Podcasten Husky görs i samarbete med Lundhags. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I mitten av 1700-talet kom sillen till västkusten. Många bröt upp från sina hem för att söka arbete i den snabbt växande näringen och på vissa ställen mångdubblades befolkningen. Då och då i historien så har det plötsligt uppstått nya arbetsmarknader som har fått människor att bryta upp från sina invanda ställen för att söka lyckan. Så var det till exempel när sillen gick till utmed västkusten.Den allra största sillperioden pågick från 1700-talets mitt till 1800-talets början, och fortfarande kan man på öar, inte minst i Marstrandstrakten, se spår av sillhanteringen den i form av husgrunder efter sillsalterier, trankokerier, kontor, verkstäder och inte minst bostäder till alla de personer som behövdes i arbetet.Lars Kiellbiörnsson Hollström som var född 1736, var en av de många som tog sig dit, och arbetade som fiskare och timmerman. Lars kom från en plats tvärs över landet , i en socken som heter Hållnäs i nordöstra Uppland,.Släktforskaren Maria Hallengren, som också bor i Hållnäs, är ättling till Lars. Han och andra bönder här i trakten levde i skuggan av Lövsta bruk, som ständigt behövde nytt vet hur Lars och andra kol till sina smedjor.- Bönderna här ute i Hållnäs levererade träkol till smedjan, men annars så var det ju fiske och småskalig odling man levde på, berättar hon.Lars Kielbjörnsson Hollström föddes i mars 1736 i Hållnäs. Han var 28 år gammal när han gifte sig med Stina Persdotter, och de slog sig ner i ett torp i närheten av hennes hem när de gift sig. Men här skulle de inte stanna, för nere på en liten kronoholme strax söder om Marstrand satt en man som hette Jonas Westbeck. Där var han chef för en allt mer blomstrande verksamhet. Westbeck kom från en grannsocken till Hållnäs, och han var nog den som lockade Lars att söka sig till arbete som timmerman och fiskare på västkusten, tror Maria.- Jonas Westbeck var prästson i grannsocken till Hållnäs, och det måste ju vara så att de hade haft medvarandra att göra, tror hon. Kanske hade Lars utfört arbete, som gett honom rykte som duktig timmerman. Lars och hans Stina hade varit gifta i tre år och hade en liten dotter, när gav de sig tillsammans av till västkusten och sillfisket där. -Dottern Catarina var ett år och 8 månader när de gav sig iväg. De åkte båt, och åkte runt hela kusten. Men det var inte bara att ge sig iväg hur som helst. Man måste ha ett ärende och man måste ha ett pass i handen, för att ha tillstånd att vara ute på vägarna och resa. Lars och Stina hade ett brev från prästen hemma i Hållnäs med sig på resan, ett brev som sen kom att ligga kvar i kyrkans papper i den socken dit de kom. Lars Kälbiörnsson Hollström, är barnfödder den 7 mars 1736 uti Hållnäs socken och Uppsala Län, begiver sig nu att fara sjöledes till Brunskär, å andra sidan om Götheborg till att därstädes efter förut given betingning över sommaren arbeta hos kamreraren Herr Jonas Westbeck, dels på timbring, dels ock vid sillfiskeriet när den tiden infaller. Han har med sin hustru Stina Persson som är födder den 8 juni 1743, samt ett litet barn Caisa som är födder den 25 augusti 1765. Man och hustru äro någorlunda försvarlige i deras kristendomskunskap och har fört ett stilla leverne . Hållnäs prästgård den 11 maj 1767 Olaus DeckbergHjördis Dangardt bor på en av grannöarna till Brunskär. Hon vet det mesta om människorna och verksamheten i de här trakterna under sillperioden. Hon har till och med gjort skalenliga modeller över husen som byggdes upp på Brunskär- en av dem är huset där Lars och Stina sannolikt bodde.- När de kom hit mitt i sommaren var Brunskär ett nybyggarfiskeläge, med ett nybyggd sillsalteri och den stora så kallade karaktärsbostaden påbörjad. Att det hette så berodde på att den som skulle bo där hade karaktär vilket betydde en titel, förklarar hon. Han hade titeln Hovjaktsvarvskamrerare, tillika dykerikommissarie, Herr Jonas Westbeck. - När Lars och Stina kom ner då var det stora huset inte färdigt, och jag tror att Lars skulle vara med och göra det klart, säger Hjördis Dangardt.Sillen fångades under hösten och förvintern när den kom in närmare land för att leka, men man visste aldrig riktigt när den skulle komma eller hur länge den skulle vara kvar. Hjördis Dangardt säger att man kanske kunde räkna med tre månaders fiske, resten av året handlade om förberedelse, som att ordna med de stora näten, att ta hand om tranet man kokat och att bygga silltunnor.- Det fanns ett stort tunnbinderi på Brunskär. Ett år hade de saltat in 5000 tunnor på ön, och jag har funnit över 60 tunnbindare som kan kopplas dit. Många av dem som arbetade kom bara under själva fiskesäsongen. Det var kvinnor som rensade fisk, och  andra som kokade och saltade in. Också barnen deltog. - När de blev så pass starka att de orkade lyfta korgen med sill så fick de ett jobb som kallades gälpojke. Det var de som bar fram fisken som skulle rensas och bar bort det som blivit över efter rensningen.Alla behövdes, män kvinnor och barn.  Brunskär ökade sin befolkning många gånger om under sillperioden. Torsby socken, där Brunskär ligger, mer än fördubblade sin befolkning under de femtio år sillperioden varade.Lars och Stina, bodde tillsammans på Brunskär under något år, och sedan tog sig den lilla familjen upp till Enskär i Uppland igen. Men, Lars vill tillbaks och 1771 ger han sig av igen men den här gången åker han ensam.- Den här gången åker han landvägen över Stockholm, Nyköping och Jönköping, och sannolikt så går han den långa vägen, säger Maria Hallengren, som har kvar det påskrivna passet och kan bedöma hur lång tid det tog. Den här gången blev Lars kvar i 12 år. -Jag tycker det är fascinerande han har fru och barn hemma, men han väljer att stanna i 12 år! Han måste ha trivts och haft ett bra arbete, funderar Maria.Lars kom faktiskt inte ens hem när parets lille son Pehr dog. Pehr hade fötts när familjen var samlad i Uppland, men dog bara tre år gammal.Stinas bror ärver gården Enskär, och har mamman boende hemma. - Så, de måste ju ha hjälpt Stina, tänker Maria, som också tror att Lars skickade hem pengar.Men till slut kom ändå Lars hem. Kanske var han sjuk redan då, för han dör bara tre år senare, i Invärtes kräfta.Mer än halva sitt lev levde sedan Stina som änka. Hon dog 98 år gammal 1841och då står hon antecknad som fattighjon i dödboken. Här skulle historien kunna vara slut, men Maria Hallengren har funnit en märklig fortsättning i familjens fortsatta öden. För hundra år och fyra generationer senare upprepar sig historien, när ännu en sillperiod ger nya jobb för senare medlemmar i familjen Hollström.- Min morfars farfar Andreas Hollström är barnbarns-barnbarn till Lars, och han sticker till Marstrand för att fiska sill 122 år senare och är där i sju månader, slutar Maria Hallengren.Många flyttade när järnvägen skulle byggasSamtidigt som Maria Hallengrens morfars farfar åkte till västkusen 1890 så for andra till de många järnvägsbyggena i landet. För även där uppstod plötsligt arbetstillfällen och nya samhällen bildades.På Landsarkivet i Härnösand har arkivarierna Mona Bergman och Lina Marklund tagit fram en ministerialbok eller kyrkbok som prästen för en av järnvägslinjerna förde.- Vi har tagit fram Luleå - Ofotens kyrkoarkiv kan man säga. Man gjorde en egen församling för att det var så mycket folk under de tider som järnvägen byggdes, berättar Mona Bergman. Den ministerialbok Mona tagit fram från Luleå - Ofoten är daterad 1888, men även boken från järnvägssträckningen Gällivare - Riksgränsen 1900.På de här båda ställena kom arbetare i tusental för att bygga järnvägen och eftersom det inte fanns någon kontroll av dessa människor skrev Länsstyrelsen till Domkapitlet och önskade placering av en präst där för att ge arbetarna nödig religions- och redighetsvård. - Det står här att när sträckan utsträcktes in i ödemarken ovanför Gällivare behövde de en egen person som kunde hålla koll på arbetarna, berättar Mona Bergman.De här böckerna skiljer sig från traditionella kyrkböcker på så vis att de innehåller basala uppgifter såsom födelse, vigsel och död. Det finns med andra ord inga regelrätta husförhörslängder.Mona och Lina visar exempel från de båda böckernas dödnoteringar. Det är sorglig läsning om framförallt män som dör under dramatiska omständigheter.Några exempel som Mona visar är olyckshändelser vid nedforsning av malm, alkoholförgiftning, ras uti grusgrop till följd av kvävning, död genom sprängskott, kvävd i snötunnel och olyckshändelse genom avhoppning från maskin under tågets gång.Arbetarna kom från hela Sverige och många också från Norge och Finland. Finns det då några fall som sticker ut? Då tar Mona och Lina fram en dödsnotering om Svarta Björn, den kokerska som blivit legendarisk.Anna Rebecka Hofstad föddes 1878 i Norge och dog 1900 när Stadsbanan mellan Gällivare och Riksgränsen byggdes.Svarta Björn har beskrivits som en lång, mörk och vacker ung kvinna. Men livet som kokerska i den mandominerade miljön kan inte ha varit lätt. Enligt legenden kom hon i slagsmål med en annan rallarkocka och fick en så hård smäll under handgemänget att Annas skalle spräcktes.Hon födes till sjukstugan där hon sen avled, men det är osäkert om det var av sviterna efter slagsmålet eller tuberkulosen som tog hennes liv. Anna blev bara 23 år gammal och ligger på Tornehamns rallarkyrkogård likt de flesta andra som dog under det farliga arbetet med järnvägsbygget.Förutom de här kyrkböckerna som registrerade de som bosatte sig i de tillfälliga och plötsligt uppkomna samhällena finns även andra källor att söka i om man är intresserad av att se hur befolkningen förändrades på ett plats.Mona Bergman och Lina Marklund tar hissen ner i arkivets gömmor på Landsarkivet i Härnösand.- Landsarkivet flyttade hit 1983 men bara tio år senare hade vi fyllt huset och därför byggdes tre våningar under jord, berättar Lina Marklund.Lina tar fram "Handlingar till femårsberättelserna" och berättar att femårsberättelserna var sammanställningar av läget i länet och skickade in från länsstyrelserna till staten med fem års mellanrum. - De finns i tryckt form som man kan hitta på SCB:s hemsida. Men det som är intressant är att det är korta sammanställningar i de tryckta formerna som finns på SCB. Däremot det som finns i arkiven är underlagen.Det var Landshövdingen som sammanställde, men för att han skulle få information vände han sig till kronofogdarna, länsmännen och magistraterna i städerna. Och där finns mycket mer information.Lina tar fram ett exempel från Hälsingland.Uti Hälsinglands fögderis 15 församlingar utgör folkmängden enligt 1855 års mantalslängder tillsammans 17 692 personer. Folkmängden befinnes vid jämförelse med de för år 1850 upprättade mantalslängder således hava blivit ökad med 2 379 personer, vilken tillökning är betydligt eller 320 personer större i medeltal årligen, än under de föregående tre åren.  Skillnaden härledes ifrån mindre utflyttning och mera inflyttning. Oaktat allmogen alltmera frångår sitt förra enkla och taffliga, nästan torftiga levnadssätt och numera nästan allmänt begagnar köpta kläder och dukar istället för endast hemvävda tyger, även som socker, kaffe och stundom viner, samt även andra lyxartiklar, så har dock välmågan de senaste åren tilltagit och blivit mer allmän samt den fattigare befolkningens villkor betydligen förbättrade. Därtill orsaken kan sökas i den ymnigare penningtillgång, som,  genom försäljning av skogsprodukter och allmän arbetsförtjänst med uppdrivna arbetslöner samt hög betalning av allt säljbart kommit allmogen tillgodo. Befolkningens sedlighet är i allmänhet god, och grövre brottsmål förekomma sällan i dryckenskapslastens avtagande till följd av de nya brännvinsförfattningarna. Till och med brännvinets bruk förekommer nu sällan och allmogen synes till större delen belåten. Knappt någon av allmogen håller sig brännvin till dagligt bruk.Detta var Landshövdingens femårsberättelse från Hälsingland 1856.Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare Patrik Paulsson och Peter Öberg slaktband@sverigesradio.se 

Det snöiga tredje avsnittet av Lapland Stories kommer för att svalka er i sommarsolen. Häng med på Scandinavian Big Mountain Championships uppe i Riksgränsen, följa med Riksgränsambassadören och friåkaren Karin Stöckel och hör hela historien bakom den unika tävlingen Black Bear Open i Björkliden som firar tioårsjubileum. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Karin Stöckel älskar att åka skidor. Snabbt. Hon är en av Sveriges mest lovande friåkare med siktet inställt på att kvala upp till den stora Freeride World Tour. Hon upptäckte friåkningen så sent som 2011 men har redan hunnit med att vinna NM i Riksgränsen två gånger. Avsnittet blir ett samtal om livet i gruvan, om fjällens topp och allt där mellan. Om att växa upp i Kiruna, om det samiska ursprunget och om att nöta portar i Luossabacken. Om att upptäcka friåkningens frihet, om fördelarna med Riksgränsen och om hur det är att vara tjej i friåkningsvärlden 2015. Intervjun är inspelad på Clarion Sign i Stockholm. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Välkomna till premiäravsnittet av Lapland Stories - om livet i Riksgränsen och Björkliden, 25 mil norr om polcirkeln. Vi följer med deltagare och personal på Haglöfs Arctic Weekend och pratar med en av Riksgränsens vänner, telemarksåkaren Per Jonsson. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vinnare i Restauranggalan 2014 korades i går. Det skedde med en stor branschfest med cirka 500 gäster på Cirkus i Stockholm. Priser delades ut i 14 olika kategorier. – Den gastronomiska utvecklingen är inte bara ett storstadsfenomen, säger Lisbeth Rauden, chefredaktör RS. Vinnarna finns från Riksgränsen i norr till Skåne i söder, liksom i östra och västra Sverige. De vita fläckarna på Sveriges restaurangkarta blir allt mindre. Foto: Andreas Kjörling Intervju: Björn Lindberg, Radio Stockholm

För femte året i rad arrangeras Haglöfs Arctic Weekend uppe i härliga Riksgränsen. För mig blev Arctic Weekend 2010 startskottet för ett nytt intresse för åkning, vinterfjäll och toppturer. Det var även där som jag lärde känna många människor som sedan kom att bli till mycket stor inspiration, hjälp och glädje i arbetet med Husky. Jag är därför jätteglad och väldigt stolt över att kunna göra detta avsnitt i samarbete med vännerna på Haglöfs. Tillsammans med gäster och Haglöfsprofiler vill jag försöka ge er som inte var på plats en känsla av hur bra man kan ha det på Arctic Weekend, och för er som var där hoppas jag att ni får lite goda minnen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

På midvinterfjället jagar vi röding med undervattenskamera, följer fordon i kolonnkörning upp och nerför fjällsidor och träffar vuxna som har lekstuga med snöskotrar. Fjällradio! möter också en skiddansande man vars igloo förstördes när en snöskoter körde rakt igenom snöväggarna. Men för det mesta njuter Pancho Snöfall av midvintern när han äntligen får ha Sveriges vilda västern för sig själv. Här ovanför kan du se hans egen film från smultronstället Moonvalley i Riksgränsen. Dalen där det ser ut som att januaris fullmåne klättrar uppför bergets rygg.

Från ökenfestival i Mauritanien till extremskidåkning i Riksgränsen P3 Planet drar iväg på ökenfestival i Mauritanien. Det är korren Monica Hansson, som tagit tåget rätt ut i öknen där bland annat musik och kamelrace väntar. I norra Sverige, vid riksgränsen, står Viktor Roos startklar på en av bergstopparna för ett av sina åk i nordiska mästerskapen i friåkning. Dessutom fortsätter Anders, Johan och Jocke i lulebandet Movits att resa runt jorden i planetens egna frågesport, Destination Unknown. Lekledar-Hampus har klurat ut nya kniviga ledtrådar som på något sätt skall ta oss och killarna i Movits till en ny stad i världen. Programledare: Pernilla Kommes

P3 Planet summerar reseåret 2010. Följ med redaktionen som åker hundtaxi i Riksgränsen, hamnar i askmolnstrubbel i Lissabon och letar husvagnsswingers på Pite Havsbad. Våra korrar tar oss med till små byar i Chile, på fotbollsresa i Barcelona och på kickass-vandring i Norge. Bloopers, trender för 2011 och mycket mer i P3 Planets bakismedicin på nyårsdagen.

Nu kommer de härliga färgerna fram - rött, gult och orange. Vi pratar så klart om hösten som redan har hittat till många platser i Sverige. Men vad är det egentligen som händer i luften? Med ett så avlångt land kan man bara gissa hur mycket höstens intåg skiljer sig åt. På vissa ställen är den redan här och har kanske till och med passerat samtidigt som det fortfarande är sensommar på andra håll. Det är onekligen spännande månader nu och Erling Brännström på SMHI i Malmö ger oss en lektion i höstkunskap. Vi ringer också ett samtal till Annika Carlsson som är väderobservatör vid Riksgränsen för att pejla läget i Norrland.