Podcast appearances and mentions of francois couperin

Las historias que traemos a este programa muestran que cada camino que tomamos está marcado por la huella de aquellos y aquellas que vinieron antes, que dejaron su saber para que se entretejiera con el de sus sucesores. Hablaremos de músicos que heredaron el cargo de otros músicos o que continuaron su proyecto, como ocurrió con Leonin y Perotin, Thomas Tallis y William Byrd, Bach y Telemann, Francois Couperin y Marguerite Antoinette Couperin, Adrian Willaert y Cipriano de Rore.Escuchar audio

Hiver 1772. L'équipage de Yves Joseph de Kerguelen de Trémarec prend possession d'un archipel vaste et désolé dans l'océan indien. L'enjeu de cette expédition est de taille : suite à la perte de ses territoires coloniaux en Amérique du Nord et en Inde suite à la guerre de Sept Ans, il s'agit pour la France de remporter la course à la découverte du très convoité continent austral.Jean-Yves Besselièvre est administrateur du Musée national de la Marine à Brest et chercheur associé au Centre de Recherche Bretonne et Celtique. Il a co-dirigé l'exposition et l'ouvrage "Voyages en terres australes, Crozet et Kerguelen de leur découverte à nos jours".Dans cet épisode, il nous raconte cette histoire rocambolesque et en partie bretonne... L'Almanac'h est une série produite par Bretagne Culture Diversité. Proposée et réalisée par Antoine Gouritin.Les archives de cet épisode ont été lues par Nicolas Amaury. La musique originale est de Jeff Alluin.Crédits musicaux : Johann Sebastian Bach, Sonata in G Major for violin & harpsichord, BWV 1019, interpétée par Josef Suk and Zuzana Ruzickova, MusopenFrancois Couperin - 24th Suite Part 1 - b. Les jeunes Seigneurs, Musopen - European ArchivePour aller plus loin : Laëtitia Thérond, Jean-Yves Besselièvre, Lénaïg L'Aot-Lombard, Voyages en terres australes, Crozet et Kerguelen de leur découverte à nos jours, Locus Solus, 2022Alain Boulaire, Kerguelen - Un marin des Lumières, Locus Solus, 2022

Elisabeth Jacquet de la Guerre vivió durante el reinado de Luis XIV y Luis XV y fue contemporánea de Charpentier, Francois Couperin, Jean Ferry Rebel, Delalande, André Campra o Marin Marais. Pocas mujeres han recibido en cualquier otro momento de la historia los elogios otorgados a Élisabeth Jacquet de la Guerre por sus contemporáneos, quienes le testimoniaron aprecio y admiración por su talento como clavecinista y compositora. Este programa se lo vamos a dedicar íntegramente a su obra, tanto para teclado como para violín, y también su tragédie lyrique Céphale et Procris y sus cantatas sagradas y profanas.Escuchar audio

Den vackraste musiken för vänner som dödats i kriget skrev Maurice Ravel under första världskrigets slut. Per Feltzin närstuderar ett av de sex stycken som bildar sviten Le Tombeau de Couperin. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fyra minuter och fyrtioen sekunder instrumental musik.Blåsarna går rätt in i melodin. Oboen har solot men stöds av klarinetter och fagotter. Strax därefter ett engelskt horn och senare flöjterna. Stråkarna knäpper på strängarna de första takterna innan de låter de långa dragen ta över. Det är melankolisk musik. Melodiös, melankolisk musik.Ravel skrev den först för piano under första världskriget. Han var chaufför i det militära, han körde trupper till fronten. Sviten var tänkt som en hyllning till 1700-talets musik, i synnerhet den franska och den tillägnades tonsättaren Francois Couperin. Sviten spelades för första gången 11 april 1919. Han dedicerade de sex småstyckena till sex olika vänner som dödats i kriget. Tombeau är en term för minnesmusik och just stycket Menuet tillägnade Ravel Jean Dreyfus. À la mémoire de Jean Dreyfus. Några undrade över det ljusa anslaget i musiken och då replikerade Ravel: "De döda är sorgsna nog, i sin eviga tystnad." Menuetten är skriven i G-dur. Allegro moderato, tre-fjärdedels takt.Orkestern består av två flöjter, oboe, engelskt horn, två klarinetter, två fagotter, två horn, trumpet, harpa och stråkar.Den är skriven i en klassisk form, med ett tema som förändras och återkommer. Orkestreringen är återhållen, här hör vi de olika instrumenten kristallklart. Oboen är det främsta soloinstrumentet, men också flöjten och det engelska hornet har solopartier. Hornen och trumpeten ger färg, men lägger sig inte i strukturen. Melodilinjen är betonad och oftast får harpan och stråkarna knäppa fram accenterna. "Det finns en innesluten melodisk grund i all väsentlig musik", ska Ravel ha sagt.När Maurice Ravel dog många år senare, 1937, var det noterna till Menuet som stod på hans notställ. De står där fortfarande.Musiken i inslaget spelas av Montreals symfonikorkester ledda av Charles Dutoit och av pianisten Vlado Perlemuter.

Den vackraste musiken för vänner som dödats i kriget skrev Maurice Ravel under första världskrigets slut. Per Feltzin närstuderar ett av de sex stycken som bildar sviten Le Tombeau de Couperin. Fyra minuter och fyrtioen sekunder instrumental musik.Blåsarna går rätt in i melodin. Oboen har solot men stöds av klarinetter och fagotter. Strax därefter ett engelskt horn och senare flöjterna. Stråkarna knäpper på strängarna de första takterna innan de låter de långa dragen ta över. Det är melankolisk musik. Melodiös, melankolisk musik.Ravel skrev den först för piano under första världskriget. Han var chaufför i det militära, han körde trupper till fronten. Sviten var tänkt som en hyllning till 1700-talets musik, i synnerhet den franska och den tillägnades tonsättaren Francois Couperin. Sviten spelades för första gången 11 april 1919. Han dedicerade de sex småstyckena till sex olika vänner som dödats i kriget. Tombeau är en term för minnesmusik och just stycket Menuet tillägnade Ravel Jean Dreyfus. À la mémoire de Jean Dreyfus. Några undrade över det ljusa anslaget i musiken och då replikerade Ravel: "De döda är sorgsna nog, i sin eviga tystnad." Menuetten är skriven i G-dur. Allegro moderato, tre-fjärdedels takt.Orkestern består av två flöjter, oboe, engelskt horn, två klarinetter, två fagotter, två horn, trumpet, harpa och stråkar.Den är skriven i en klassisk form, med ett tema som förändras och återkommer. Orkestreringen är återhållen, här hör vi de olika instrumenten kristallklart. Oboen är det främsta soloinstrumentet, men också flöjten och det engelska hornet har solopartier. Hornen och trumpeten ger färg, men lägger sig inte i strukturen. Melodilinjen är betonad och oftast får harpan och stråkarna knäppa fram accenterna. "Det finns en innesluten melodisk grund i all väsentlig musik", ska Ravel ha sagt.När Maurice Ravel dog många år senare, 1937, var det noterna till Menuet som stod på hans notställ. De står där fortfarande.Musiken i inslaget spelas av Montreals symfonikorkester ledda av Charles Dutoit och av pianisten Vlado Perlemuter.

Den vackraste musiken för vänner som dödats i kriget skrev Maurice Ravel under första världskrigets slut. Per Feltzin närstuderar ett av de sex stycken som bildar sviten Le Tombeau de Couperin. Fyra minuter och fyrtioen sekunder instrumental musik. Blåsarna går rätt in i melodin. Oboen har solot men stöds av klarinetter och fagotter. Strax därefter ett engelskt horn och senare flöjterna. Stråkarna knäpper på strängarna de första takterna innan de låter de långa dragen ta över. Det är melankolisk musik. Melodiös, melankolisk musik.Ravel skrev den först för piano under första världskriget. Han var chaufför i det militära, han körde trupper till fronten. Sviten var tänkt som en hyllning till 1700-talets musik, i synnerhet den franska och den tillägnades tonsättaren Francois Couperin. Sviten spelades för första gången 11 april 1919. Han dedicerade de sex småstyckena till sex olika vänner som dödats i kriget. Tombeau är en term för minnesmusik och just stycket Menuet tillägnade Ravel Jean Dreyfus. À la mémoire de Jean Dreyfus. Några undrade över det ljusa anslaget i musiken och då replikerade Ravel: "De döda är sorgsna nog, i sin eviga tystnad."   Menuetten är skriven i G-dur. Allegro moderato, tre-fjärdedels takt. Orkestern består av två flöjter, oboe, engelskt horn, två klarinetter, två fagotter, två horn, trumpet, harpa och stråkar. Den är skriven i en klassisk form, med ett tema som förändras och återkommer. Orkestreringen är återhållen, här hör vi de olika instrumenten kristallklart. Oboen är det främsta soloinstrumentet, men också flöjten och det engelska hornet har solopartier. Hornen och trumpeten ger färg, men lägger sig inte i strukturen. Melodilinjen är betonad och oftast får harpan och stråkarna knäppa fram accenterna. "Det finns en innesluten melodisk grund i all väsentlig musik", ska Ravel ha sagt. När Maurice Ravel dog många år senare, 1937, var det noterna till Menuet som stod på hans notställ. De står där fortfarande.Musiken i inslaget spelas av Montreals symfonikorkester ledda av Charles Dutoit och av pianisten Vlado Perlemuter.

This week, Steve, Dana, and Julia tackle some listener questions in our annual call-in show. Topics include: favorite pieces of art, culture their children introduced them to, and previous years' endorsements that have become staples in the panel's lives. In Slate Plus, the panel continues to field some stellar listener questions.  Email us at culturefest@slate.com. There are no endorsements this week, but here are links to some of the things mentioned in the episode: Here's Julia's former (Dana approved) Cooks Illustrated blueberry muffin recipe endorsement that's sourced from The New Best Recipe. Here's her current favorite blueberry muffin recipe. Dana's suggestions for content that might help with grief features Francois Couperin's Leçons de Ténèbres. Some songs Steve would like played at his funeral include: Everything but the Girl's cover of Captain Beefheart's “My Head Is My Only House Unless It Rains;” Nina Simone's version of “Who Knows Where the Time Goes;” Charles Mingus's “Myself When I Am Real;” and The Go-Between's “Cattle and Cane.” Julia's picks include: Felix Mendelssohn's “Op. 62 No.3” and Superchunk's “Me & You & Jackie Mittoo.” Here's Dana's Spotify playlist of her picks. Podcast production by Cameron Drews. Production assistance by Nadira Goffe. Outro music is "Lonely Calling" by Arc De Soleil. Slate Plus members get ad-free podcasts, a bonus segment in each episode of the Culture Gabfest, full access to Slate's journalism on Slate.com, and more. Sign up now at slate.com/cultureplus. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

This week, Steve, Dana, and Julia tackle some listener questions in our annual call-in show. Topics include: favorite pieces of art, culture their children introduced them to, and previous years' endorsements that have become staples in the panel's lives. In Slate Plus, the panel continues to field some stellar listener questions.  Email us at culturefest@slate.com. There are no endorsements this week, but here are links to some of the things mentioned in the episode: Here's Julia's former (Dana approved) Cooks Illustrated blueberry muffin recipe endorsement that's sourced from The New Best Recipe. Here's her current favorite blueberry muffin recipe. Dana's suggestions for content that might help with grief features Francois Couperin's Leçons de Ténèbres. Some songs Steve would like played at his funeral include: Everything but the Girl's cover of Captain Beefheart's “My Head Is My Only House Unless It Rains;” Nina Simone's version of “Who Knows Where the Time Goes;” Charles Mingus's “Myself When I Am Real;” and The Go-Between's “Cattle and Cane.” Julia's picks include: Felix Mendelssohn's “Op. 62 No.3” and Superchunk's “Me & You & Jackie Mittoo.” Here's Dana's Spotify playlist of her picks. Podcast production by Cameron Drews. Production assistance by Nadira Goffe. Outro music is "Lonely Calling" by Arc De Soleil. Slate Plus members get ad-free podcasts, a bonus segment in each episode of the Culture Gabfest, full access to Slate's journalism on Slate.com, and more. Sign up now at slate.com/cultureplus. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

This week, Steve, Dana, and Julia tackle some listener questions in our annual call-in show. Topics include: favorite pieces of art, culture their children introduced them to, and previous years' endorsements that have become staples in the panel's lives. In Slate Plus, the panel continues to field some stellar listener questions.  Email us at culturefest@slate.com. There are no endorsements this week, but here are links to some of the things mentioned in the episode: Here's Julia's former (Dana approved) Cooks Illustrated blueberry muffin recipe endorsement that's sourced from The New Best Recipe. Here's her current favorite blueberry muffin recipe. Dana's suggestions for content that might help with grief features Francois Couperin's Leçons de Ténèbres. Some songs Steve would like played at his funeral include: Everything but the Girl's cover of Captain Beefheart's “My Head Is My Only House Unless It Rains;” Nina Simone's version of “Who Knows Where the Time Goes;” Charles Mingus's “Myself When I Am Real;” and The Go-Between's “Cattle and Cane.” Julia's picks include: Felix Mendelssohn's “Op. 62 No.3” and Superchunk's “Me & You & Jackie Mittoo.” Here's Dana's Spotify playlist of her picks. Podcast production by Cameron Drews. Production assistance by Nadira Goffe. Outro music is "Lonely Calling" by Arc De Soleil. Slate Plus members get ad-free podcasts, a bonus segment in each episode of the Culture Gabfest, full access to Slate's journalism on Slate.com, and more. Sign up now at slate.com/cultureplus. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Delicate, sparkling and perhaps surprisingly touching, here are three short diversions from the various trials of modern life - written 300 years ago by Couperin and brilliantly rewritten in 2006 by Thomas Adès who takes obvious delight in the sound of music. Listening time 20' [podcast intro 7', music 13'] Francois Couperin liked nice titles - we're listening to The amusements, Sleight of hand and The soul in torment from his Pieces for Harpsichord. Music here on Youtube or Spotify.   Please let me know what you think at cacophonyonline.com or Facebook. Please rate, review and subscribe to the podcast and tell everyone you know about it! Thanks for listening!

From the comfort of your couch, watch a virtual concert at St. Ann's benefiting those in need in our neighborhood. This event is free, but donations will be gratefully accepted. In conjunction with the Chesapeake Orchestra and Music Director Jeffrey Silberschlag, along with St. Mary's College of Maryland, enjoy a performance with 3 of the Brass-playing Silberschlag family of 17 musicians, trombonist Bryan Bourne, and pianist Lior Willinger. The Program: Featured Artists: Jeff Silberschlag, Trumpet Zachary Silberschlag, Trumpet Nathaniel Silberschlag, Horn Bryan Bourne, Trombone Lior Willinger, Piano Performing: Canzona Decima - Adriano Banchieri (edited by Jay Lichtmann) O Quam Gloriosum - Tomas Luis de Victoria (arranged by James Haynor) Two Rondeau’s - Francois Couperin, and Jean F. Dandrieu Solo Piano Piece - Lior Willinger Arietta, Allegretto, Moderato - Franz Joseph Haydn (arranged by David R. Thomas) Gabriel’s Oboe - Ennio Morricone Featuring Bryan Bourne and Jeff Silberschlag Solo Piano Piece - Lior Willinger Ave Maria - Schubert (arrangement, Jeffrey Silberschlag) Featuring Jeffrey and Zachary Silberschlag Jeff Closing talk Canzona Bergamasca - Samuel Scheidt(arrangement David R. Thomas) Rondeau - Jean Joseph Mouret (arrangement David R. Thomas) Music Director of the Chesapeake Orchestra & Professor of Music at St. Mary's College of Maryland, Jeffrey Silberschlag, joins sons Zachary, the Principal trumpet of The Hawai'i Symphony, and Nathaniel, the Principal horn of The Cleveland Orchestra, with trombonist, Bryan Bourne, former Principal trombone of the President's Own United States Marine Band, and pianist Lior Willinger for an ONLINE concert of Brass and piano music from St. Ann Catholic Church. These Brass-playing Silberschlags are part of a family of 17 musicians, whose members have held principal positions in The New York Philharmonic, Metropolitan Opera Orchestra, Cleveland Orchestra, Italian National Symphony RAI, Hawai'i Symphony New York City Opera Orchestra - National Co., The Orchestra Now, and The Jerusalem Symphony Orchestra. Want to make a gift now? You have 3 options: 1) If you are a St. Ann parishioner and would like your gift to be recorded in your yearly total, make a donation through FaithDirect by visiting stanndc.org/give, and write in the "Notes" section "Concert." 2) Visit stanndc.org/music to make a one-time or recurring donation directly on our website. 3) You can also Venmo @nataliejplumb and write "Concert" in the "for" section. Your contribution is fully tax deductible. Thank you for your generosity!

On this episode Grammy Award-nominated harpsichordist Jory Vinikour discusses his latest album featuring historically groundbreaking Ordres by Francois Couperin.

Is Bach speels? Ja, dat vind ik wel. Hij speelt een serieus spel. Bijvoorbeeld in de enige Forlane in zijn oeuvre. Ik nodigde voor een onderzoekje een aantal kinderen uit in de studio. Is Bach speels? Johann Sebastian Bach, Suite voor orkest nr.1, BWV.1066; IV Forlane, Akademie fur Alte Musik Berlin Francois Couperin, Concert Royal nr.4; VII Forlane, Le Concert des Nations olv Jordi Savall

Guest host, pianist Simone Dinnerstein performs the break piece from the show she hosted in San Marcos, Texas: Les Barricades Mysterieuses by Francois Couperin

Guest host, pianist Simone Dinnerstein performs the break piece from the show she hosted in San Marcos, Texas: Les Barricades Mysterieuses by Francois Couperin

Den vackraste musiken för vänner som dödats i kriget. Det skrev Ravel under första världskrigets slut och Per Feltzin närstuderar ett av de sex stycken som bildar sviten Le Tombeau de Couperin. Gång på gång väljer jag att lyssna på Maurice Ravels Menuet ur Le tombeau de Couperin. Fyra minuter och fyrtioen sekunder instrumental musik. Blåsarna går rätt in i melodin. Oboen har solot men stöds av klarinetter och fagotter. Strax därefter ett engelskt horn och senare flöjterna. Stråkarna knäpper på strängarna de första takterna innan de låter de långa dragen ta över. Det är melankolisk musik. Melodiös, melankolisk musik.  Sviten spelades för första gången 11 april 1919. Ravel skrev den först för piano under första världskriget. Han var chaufför i det militära, han körde trupper till fronten. Sviten var tänkt som en hyllning till 1700-talets musik, i synnerhet den franska och den tillägnades tonsättaren Francois Couperin. Men kriget hade gjort Ravel sjuk, trött och sömnlös. I början av 1917 dog Ravels mor 76 år gammal. Han slutade komponera under tre år och slutförde bara äldre projekt. Han var då gäst hos monsieur och madame Fernand Dreyfus i Lyons-la Forêt nordväst om Paris. Madame Dreyfus var Ravels "marraine de guerre" - ett slags frivillig stöd under kriget. En person som tog hand om en, skickade tidningsklipp och små presenter till fronten. Man har funnit 55 brev från Ravel till henne under några månader 1916. De berättade mycket om krigsupplevelserna och Ravel vilade ut hos paret under och efter krigsslutet. Där skrev han färdigt pianooriginalet Le Tombeau de Couperin och dedicerade de sex småstyckena till sex olika vänner som dödats i kriget. Tombeau är en term för minnesmusik och just stycket Menuet tillägnade Ravel Jean Dreyfus. À la mémoire de Jean Dreyfus. Det var en styvson, som det hette då, till Ravels marraine de guerre Madame Dreyfus.      När sviten spelades för första gången på en konsert blev de så väl mottagna att alla sex stycken fick spelas en gång till. Några undrade över det ljusa anslaget i musiken och då replikerade Ravel: "De döda är sorgsna nog, i sin eviga tystnad."      Det vi talat om hittills ger oss ledtrådar till musiken. De döda vännerna under första världskriget, mamman, "marraine de guerre", barocken och de danssviter man ofta skrev då och 16- och 1700-talen som Couperin levde och skrev musik i. Tombeau de Couperin. Minnesmusik. Det är alltså sorg och kaos runt Ravel och han skriver något av det vackraste som finns. Jag tänker ofta på den fantastiska kreativitet som övergångsperioder som 1920- och 1950-talen uppvisar. Efterkrigsperioder är dynamiska. Nya perspektiv, nya sätt att se saker på får utrymme. Ett exempel: Året efter, i februari 1920, arrangerade Ravel själv om fyra av de sex styckena för orkester och den här orkestersviten blev sedan i november 1920 grunden till en balett för Rolf de Marés Svenska baletten. Minst 165 gånger framfördes de Marés och Jean Borlins koreografi till Ravels musik. Premiär på Théâtre des Champs-Elysées.     Menuetten är skriven i G-dur. Allegro moderato, tre-fjärdedels takt. Orkestern består av två flöjter, oboe, engelskt horn, två klarinetter, två fagotter, två horn, trumpet, harpa och stråkar. Den är skriven i en klassisk form, med ett tema som förändras och återkommer. Orkestreringen är återhållen, här hör vi de olika instrumenten kristallklart. Oboen är det främsta soloinstrumentet, men också flöjten och det engelska hornet har solopartier. Hornen och trumpeten ger färg, men lägger sig inte i strukturen. Melodilinjen är betonad och oftast får harpan och stråkarna knäppa fram accenterna. "Det finns en innesluten melodisk grund i all väsentlig musik", ska Ravel ha sagt. En oerfaren oboist kan i början av Menuet få problem med andningen. Det går inte fort, men artikulationen är viktig. Det finns något folkviseaktigt som bryter igenom då och då. En vemodig barnvisa. Men historiskt har G-dur ofta använts när man ska ge musiken en ljus, positiv och optimistisk karaktär. Det gäller att inte smeta ner sig för långsamma tempi. Allegro moderato är en sorglös tempobeteckning. Spelar man den lätt och ledigt sköter melodin själv om känslosamheten. Det är vemodigt - men det är ingen begravningsmenuett.       I varje stycke musik finns ett tryck. En täthet och ett tempo som går att öka och minska. Det trycket finns i varje konstverk, men det ser olika ut för de skilda konsterna. I musiken har det med tempot och med orkestreringen att göra. I Menuet finns ett tempo som nära nog exakt motsvarar en normal puls - alltså inte puls vid vila eller vid ansträngning. Arbetspuls, 92 slag per minut. 92 taktslag. Samtidigt går musikens melodi i olika tempo. Den drar fortare ibland, stannar upp, hetsar, hämtar fart, minskar. Ibland är det bara en plockande stråke och en blåsare som sedan får hjälp av ytterligare stråkar och blåsare för att höja det där trycket. Det är som med en kropp. Ovanpå pulsen finns andningen, gesterna, stickningar i armen, rycket i benen. Hjärtat, pulsen är i mitten. Flöjterna är ljusa. Hornen, trumpeten och fagotterna är mörka här. Oboen, det engelska hornet och klarinetterna är kalla. Harpan och stråkarna varma. Ravel går mellan kallt och varmt, mellan mörkt och ljust. De första tonerna för oboen är som en liten snubbling, ett extra steg, en kort drill.       Här lockar det söta, här påminns vi om det syrliga. Den kalla handen på pannan är en mors hand, likaväl som en död väns kyliga fingertoppar. Den varma vinden påminner om andra dagar, en ungdomstid, men också om den heta stanken från slagfältet. Ljuset, explosionen, mörkret, vilan. När Maurice Ravel dog många år senare, 1937, var det noterna till Menuet som stod på hans notställ. De står där fortfarande. Per Feltzin per.feltzin@sverigesradio.se   Musiken i inslaget spelas av Montreals symfonikorkester ledda av Charles Dutoit och av pianisten Vlado Perlemuter.

Er war Komponist am Hofe Ludwig XIV: Francois Couperin. Den Sonnenkönig unterhielt er mit geistlicher Musik & seinem Talent am Cembalo. Zum 350. Geburtstag sprachen wir mit Christine Blanken vom Bach-Archiv Leipzig.

Marking the centenary of the Armistice, Tom Service talks to three composers writing music in response to war: Mira Calix on her sound installation at the Tower of London, 'Beyond the Deepening Shadows' featuring music for voices performed by Solomon's Knot; Dario Marianelli on 'The Unknown Soldier' at the Royal Ballet; and David Lang on ‘Memorial Ground’, originally written for the centenary of the Battle of the Somme in 2016. Tom travels to Paris and joins Jean Rondeau at the harpsichord to delve into the music of French composer Francois Couperin, 350 years after his birth, and talks to musicologist Theodora Psychoyou about the vast range and colour of his keyboard works. Composer, writer and singer Kerry Andrew discusses a new piece she's written for the Ligeti Quartet inspired by her experience with tinnitus and talks to clinical audiologist Rekesh Patel about living with the condition. And Santanu Das sheds light on the role of music in the Indian war experience as highlighted in his new book, 'India, Empire, and First World War Culture', including a folk song reconstructed and performed by Jasdeep Singh and Amanroop Kaur.

Donald Macleod marks 350 years since the birth of François Couperin, one of France’s most dazzling musical talents. Donald begins by leading us through a gallery of the musical portraits that Couperin composed – depicting his contemporaries Lully and Corelli, his aristocratic patrons, and well-known mythological figures. Next, he delves into Couperin’s extraordinary musical family tree, boasting a long line of 7 Couperins who served as organist of St Gervais in Paris. Throughout his glittering career at court, Francois Couperin maintained a loyal connection with his family church and dedicated several works for liturgical use there. We also hear about Couperin’s time in the court of Louis XIV – as the Sun King's composer, writing music for the Versailles Chapel and court entertainment, but also as royal harpsichord tutor. Finally, Donald examines how Couperin embraced the new musical idioms emerging from other countries, and in particular introduced Italian flavours to his native French style. Music featured: La Couperin Salve Regina L’Apothéose de Corelli La Charoloise La Princesse de Sens Arianne consolée par Bacchus Regina coeli laetare, Alleluia Louis Couperin: Five Fantasies Pange lingua en basse Quatre versets du motet Armand-Louis Couperin: Simphonie de clavecins, in D major La Manon L’Enchanteresse La Fleurie ou la tendre Nanette Les plaisirs de Saint Germain en Laye Domine salvum fac regem Messe pour les couvents (Gloria) Troisième Leçon Les Nations (La Francois) Messe pour les paroisses (Agnus Dei) L’Art de toucher le clavecin Respice in me Concert Royaux (Premier Concert) Pieces de violes avec la basse chifree (Deuxième Suite) La Milordine La Piemontoise Les Gouts-reunis ou Nouveaux Concerts (Cinquième Concert) Quatrième livre de Pieces de clavecin, Vingt-troisième ordre Presenter: Donald Macleod Producer: Luke Whitlock for BBC Wales For full tracklistings, including artist and recording details, and to listen to the pieces featured in full (for 30 days after broadcast) head to the series page for Francois Couperin : https://www.bbc.co.uk/programmes/m000114n And you can delve into the A-Z of all the composers we’ve featured on Composer of the Week here: http://www.bbc.co.uk/programmes/articles/3cjHdZlXwL7W41XGB77X3S0/composers-a-to-z

Hannah French explores Francois Couperin's extraordinarily dark and powerful vocal music for Holy Week - his settings of the Lamentations of Jeremiah - the Lecons de Tenebres.

Veckans gäst intar studion med tre gitarrer och en teorb. Vi reder ut varför gitarrister lånar så mycket musik från andra, vilken som är den främsta gitarrkonserten och vad som är bra med c-moll. Marcus Strand spelar allt från barock till nutida och är konstnärlig ledare för ensemblen Bastard Barock samt initiativtagare till Kammarmusik-Akademien i Vadstena. Han är utbildad på musikhögskolan i Malmö och självutnämnd innehavare av titeln Världens bäst klädda gitarrist. Från tonårsrum till konsertsal, från renässansdanser till elektrisk minimalism. Det finns en gitarr överallt. Det blir musik ur den klassiska gitarrens spanska repertoar men också av Steve Reich, Francois Couperin och Stanley Meyers. I Instrumentalisterna lär vi känna instrumentets uttryck och hemligheter. Och vi gräver i alla sorters frågor: Finns det något bäst-före-datum för cellister? Varför är kontrafagotten orkesterns umami? Hur låter det när du utövar mindfulness med din hammondorgel? Producent: Marie Wennersten Programledare: Sara Norling

Lucie Skeaping talks to harpsichordist Carole Cerasi about the keyboard music of Francois Couperin, in the light of her recent release of the complete works for harpsichord.

mindyheusel@wvik.org (Mindy Heusel)

Bedeutender Komponist des französischen Hochbarock (1668 bis 1733)

Werke von Michel Lambert, Francois Couperin, Joseph Chabanceau de la Barre, Marc-Antoine Charpentier und Honoré d'Ambruys | Les Arts Florissants: William Christie

The Intimate Music Series will be performing its eighth concert of chamber music at St. Barnabas Episcopal Church at 7pm on Sunday, March 20th. The five instrumentalists call the evening: “String Quartet + One”. Tickets are available at the door. They will play a program including Francois Couperin, Dimitri Shostakovich, Malcolm Forsyth, and Claude Debussy, all for string quartets except for the quintet by Forsyth. This concert will differ a bit from previous concerts that often had a variety of genres in addition to classical. This time, the concert will feature the “Beau” string quartet plus Jonathan Green on bass. In this fascinating 13-minute podcast interview with series coordinator Amy Duerr-Day and Seattle Symphony violinist Stephen Bryant, we learn something of the history of string quartets originating with Haydn, then Beethoven and Mozart , and subsequently proliferating. Chamber music, originally performed mostly in elegant homes as after-dinner entertainment in Europe, has widely become a delightful way to appreciate music written for and played by a small number of instruments, often strings. Playing chamber music requires special skills different from those required for solos or symphonic works. Often, chamber music musicians play for the sheer enjoyment of the music, and want to share the lovely music with others. This is very true of the Beau Quartet, a group of professional musicians, who generously share their love of chamber music with music lovers on Bainbridge Island. The Beau Quartet features distinguished professional musicians: Stephen Bryant (violin); Rachel Pearson (violin); Sue Jane Bryant (viola); and Joy Payton (cello).Plus one: Jonathan Green (bass). This podcast includes a musical interlude: a 90-second segment of the Shostakovich piece that Stephen Bryant and Joy Payton performed for prison inmates when they voluntarily brought their music to two Puget Sound area prisons. The fifth instrumentalist on March 20th is Jonathan Green. He joined the Seattle Symphony as Assistant Principal Bass in 1998. Jonathan says: “The life of a symphony musician is very busy. A regular week will often have three concerts, four rehearsals and a recording session. When you add in other gigs, driving to soccer practices, gymnastics and horseback riding lessons, walking the dog, cooking and practicing, there isn't much time left in the day. In my world, my family comes first, my job comes second, and my personal pursuits come third.” He adds: “When we started our family, my wife Brenda and I made an agreement that we would take no outside responsibilities until the youngest of our three children made it to elementary school. When our son Mason, now 11, was in the 2nd grade, I figured I was ready to become more active in my community on Bainbridge Island. The question was, where should I put my energies: from the arts to education, social services to the environment, there was no shortage of non-profit organizations that needed volunteers. That's when I got a call from a friend asking me to join the board of One Call for All, a Bainbridge Island non-profit organization that, for more than fifty years, has raised money for more than 80 other non-profit agencies that serve our island community. At One Call I found the answer to my question; instead of choosing one organization for which to volunteer, I chose one that helped lots of organizations.” Jonathan continues: “I've met scores of people committed to making our community a better place by maintaining parks, supporting farms, helping senior citizens and providing services for troubled teenagers. The passion of these volunteers is contagious.” Next year will be Jonathan's 5th year on the board, and his 2nd year as president. Credits: BCB host: Channie Peters; BCB audio editor and social media publisher: Barry Peters.

Baroque, 1668-1733: The Baroque saw many influential musical families as the craft and career of composition and performing was passed from father to son and daughter for generations. One of the greatest dynasties in music was the French family, Couperin. The most influential member of this family was the composer Francois Couperin.

con Giorgio Cerasoli

con Giorgio Cerasoli

The Rev. Dr. Robert Allan Hill, Dean, and Dr. Scott Allan Jarrett, Director of Music, preach a sermon entitled "Breakfast with Jesus". The Marsh Chapel Choir sings "Messiah (Part III)" by G. F. Handel and "Elevation: Tierce en Taille (from Messe pour les couvents)" by Francois Couperin along with service music and hymns.

The Rev. Dr. Robert Allan Hill, Dean, and Dr. Scott Allan Jarrett, Director of Music, preach a sermon entitled "Breakfast with Jesus". The Marsh Chapel Choir sings "Messiah (Part III)" by G. F. Handel and "Elevation: Tierce en Taille (from Messe pour les couvents)" by Francois Couperin along with service music and hymns.

Donald Macleod with biographer and musician Olivier Baumont explore the life and work of Francois Couperin. With music performed by Olivier on an original Ruckers harpsichord at the Cobbe Collection

Rachel Barton Pine interviews long-time Chicago Symphony violinist Fred Spector, owner of 5,000 stringed instrument mutes. Rachel demonstrates many different kinds (wood, leather, ivory, tortoiseshell, metal, and more), and plays 3 muted pieces from her new CD, "American Virtuosa: Tribute to Maud Powell."  Includes the complete bonus track from the album, "La Fleurie" by Francois Couperin, arranged by Powell. For more information about Maud Powell, please visit www.maudpowell.org.  To purchase Rachel's new CD, please visit www.rachelbartonpine.com/merchandise.htm.playing time: 33:59SUBSCRIBE TO THIS PODCAST ON I-TUNES! Do you have a question you'd like Rachel to answer on her podcast? Just send your question via text or as an MP3 attachment to   rachelbartonpine@aol.com   Thanks for listening! visit Rachel online: www.rachelbartonpine.com www.myspace.com/rachelbartonpine www.youtube.com/RachelBartonPine Rachel Barton Pine's podcast is produced by Windy Apple Studios www.windyapple.com