Podcasts about lifta

V času napadov in umiranja ljudi se morda zdi neprimerno govoriti o kulturni dediščini, a je ta pomembna nosilka identitete, njeno uničenje pa del spodkopavanja naroda. Za ohranjanje palestinske dediščine si že desetletja prizadeva palestinsko-britanski arhitekt Antoine Raffoul, ki je v Ljubljani gostoval v okviru niza dogodkov Svobodna Palestina v organizaciji Vodnikove domačije Center / Zavoda Divja misel, Gibanja za pravice Palestincev ter številnih partnerjev. Na predavanju na Fakulteti za arhitekturo je izpostavil nekaj primerov palestinske dediščine, ki je bila zaradi različnih razlogov, tudi interesov kapitala, ogrožena že pred sedanjimi napadi. Med drugim se je zavzemal za ohranitev palestinske vasi Lifta, ki so jo izraelski gradbeni načrti ogrožali kljub temu, da jo je Unesco prepoznal kot kraj, primeren za vpis na seznam svetovne dediščine. Foto: vas Lifta, vir: Wikipedia, Hagai Agmon-Snir حچاي اچمون-سنير חגי אגמון-שניר - Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=132730325

- The future is uncertain. We do not know what the Jews are planning for us, says Mustafa Eid. He was born 1936, in Lifta, outside of Jerusalem. In January 1948 Israeli military expelled the villagers. Mustafa Eid ended up in Balata Camp, in Nablus, in the northern part of the West Bank. The Camp was established in 1950 by UNRWA. It was meant as a temporary solution for 5 000 refugees. Today it is the West Bank´s biggest refuggee camp, overcrowded with 30 000 people. Photo: Cato Lein. Interpreter: Abed Yousef. - Framtiden är osäker. Vi vet inte vad judarna har i beredskap för oss, säger Mustafa Eid. Han föddes 1936 i Lifta, en by utanför Jerusalem. I januari 1948 fördrev israelisk militär byborna i Lifta och Mustafa Eid hamnade i flyktinglägret Balata, i Nablus, på norra Västbanken. Lägret etablerades 1950 av FN-organet UNRWA och var tänkt som en tillfällig lösning för 5 000 flyktingar. I dag är Balat Västbankens största flyktingläger, överbefolkat av 30 000 personer. Foto: Cato Lein. Tolk: Abed Yousef.

This week we are joined by Palestinian organizers Nour, Rifqa, and Alexis who are reporting back from their recent trip to Palestine. We discuss their tour of Lifta, a village destroyed by the Zionist forces during the Nakba. They compare and contrast occupation from Ramallah to Haifa, and discuss what people in the US should be doing.

- I slutet av 80-talet började judiska gäng komma till Lifta för att förbereda attacker mot oss palestinier. 1995 planerade de israeliska myndigheterna att spränga de palestinska husen, för att bygga nya israeliska villor. Vi vände oss till en domstol och lyckades stoppa planerna. Men 2005 sprängde israelerna till slut mitt och ytterligare 30 hus, för att bygga nya hus och en väg med trevliga planteringar, säger Jamil Jalal Akl. Han är född 1936 i Lifta, som ligger i utkanten av al-Quds (Jerusalem). Foto: Cato Lein

”En morgon på väg till skolan såg jag judar som körde på Jaffa Road i sina bilar, bussar och lastbilar. De sjöng och firade något. Jag stannade och tittade. Mina äldre skolkamrater skrek åt judarna att hålla käft och kastade sten på fordonen. En av judarna stannade sin bil och började skjuta på oss. Det här var 1947.” Jamil Jalal Akl, född 1936 i Lifta, en by i utkanten av al.Quds (Jerusalem) Lifta ockuperades 1 januari 1948 Palestinsk befolkning före 1948: 2 958 Efter 1948: 0 Judiska bosättare före 1948: 0 Efter 1948: en del av västra Jerusalems förorter; Kiryat Belza, Kiryat Sanz Har Hotzvim, Sanhedria Murhevet, Ramot Ashkol, Givat HaMivtar och Ramot Alon Foto: Cato Lein Inspelat i al.Quds (Jerusalem)

A demonstration was held today in Jerusalem outside the National Planning and Building Council by activists and lawmakers who are seeking a more transparent planning process in order to preserve natural gems and sites from construction. MK Alon Tal of the Blue and White Party was there and told reporter Arieh O'Sullivan that the ancient village of Lifta as well as the forests around the capital need to be preserved for the sake of the environment. (photo: Yonatan Sindel/flash90)See omnystudio.com/listener for privacy information.

In this honest and hard episode of Jerusalem Unplugged, Prof. Nazmi al-Jubeh takes us through his personal journey as a Jerusalemite born in the Old City in 1955. His experience is the same of many Palestinian Jerusalemites who struggle every day. The stories of Lifta, Sheik Jarrah and Silwan instead of being the background of his story, they become the main stage of this very emotional podcast.Support this show http://supporter.acast.com/jerusalemunplugged. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Autor: Hammer, Bejamin Sendung: Informationen am Morgen Hören bis: 19.01.2038 04:14

Autor: Hammer, Benjamin Sendung: Informationen am Mittag Hören bis: 19.01.2038 04:14

We listen to part of a podcast from the Eletronic Intifada about the village of Liftahttps://electronicintifada.net/blogs/nora-barrows-friedman/podcast-ep-41-village-lifta-and-expulsion-palestinians  We play a song in solidarity for medavac refugees on hunger strike, some have been without food for 40 days and are at the Northern Hospital under guard. Playing United Struggle Song from the compliation. 

Today's conversation is with Campus Organizer extraordinaire Rifqa. She was a part of Students for Justice in Palestine (SJP) DePaul, still a part of SJP Chicago, and founder of Bar None. In this episode, we talk about the importance of on-campus organizing, what it's like to study your own oppression, and how organizing work gives hope for a liberated tomorrow. Rifqa's Info: Pronouns: She/Hers Organization: SJP Chicago, Bar None - Bar None social media handles: Twitter, Instagram: @barnonelaw Facebook: Bar None Social Media Handle: Twitter: @Riffs33 Occupation: Law student Bio: Originally from the beautiful villages of Saffa and Lifta, Rifqa Ahmad was born and raised in the southwest suburbs of Chicago, near Bridgeview or "Little Palestine." Rifqa graduated with a Bachelor of Arts in International Studies and a minor in History and International Politics. She is currently a law student and campus organizer with Students for Justice in Palestine -- Chicago. Recently, Rifqa founded and established Bar None, a student organization that seeks to educate and activate law students to become socially-conscious lawyers and raise awareness of civil and human rights issues on the local, national, and global level. When Rifqa isn't organizing or studying, she loves spending time with family and friends, hiking, and playing piano. Additional Information: I would love to include this quote: "Beyond the tears of sadness is a rising dream of Freedom, Dignity, and Honor" from Sammer Ghouleh, you can find her work on instagram @sammerghouleh. To keep up with all we are doing go to: https://www.connectingthefragments.com/ It takes a lot to produce the podcast, so all support and donations are much appreciated! All donors will be featured on future episodes. Donate at: https://www.connectingthefragments.com/donate Contact/follow/like/share on Facebook at https://www.facebook.com/Connecting-The-Fragments-103510674881397 Podcast Original Music by Ronnie Malley - Website: www.ronniemalley.com - IG/Twitter/Facebook: @ronniemalley Podcast Cover Art by Juan Gomez - www.rudosdesignstudio.com

Amanda berättar om något som än en gång bekräftar, den av oss redan myntade, visdomen ”Lifta aldrig and trust no man”. Tyvärr inte ens dem vi borde kunna lita på.

This is the first part of three episodes in which I will take you on a virtual guided podcast bus tour from Jerusalem to Jaffa. Just close your eyes, sit back and relax and from the comfort of your chair you can imagine the view! And if you want to see some photos and videos, then go to my Ko-fi page where I post unique material that I don't post anywhere else. Ko-fi is the platform that I use to receive donations. You can support the podcast as easily as with the price of a cup of coffee or a sandwich falafel. And for those super fans, I make sure to have some special content that is not available on other social media.You can follow the Ko-fi page and receive an e-mail when new posts are uploaded. Don't worry I don't post more than once a week.https://ko-fi.com/storiesfrompalestineIn this episode you can learn about the Chords bridge, Deir Yassin village, the battle of Al Qastal, Lifta, the as-Sarar or Sorek valley and the Ayalon valley. It includes history on the Nakba (the disaster) of 1948 in which Palestinians were forcibly displaced for the creation of the State of Israel and it contains two bible stories, of Samson and Delila and Joshua and the Amorites in the Ayalon valley. We end the first part of this tour at the Latrun monastery, named after a Crusader fortress. To connect on social media go to https://podspout.app/storiesfrompalestineThere you will find the Facebook, Instagram, YouTube, website and a direct media player to listen on Spotify.

Jessica berättar om en av världens mest kända seriemördare, Edmund Kemper, som har mommy issues. Det är 70-tal i något som börjar kallas "The Death Capital of the World" och det blir fruktansvärt. Lifta aldrig and trust no man.

Att ställa sig vid vägkanten med tummen i vädret och hoppas på bilisternas välvilja. Funkar det? Får man lift? är det inte farligt? Vagabonds webbredaktör och erfarna liftare Helle Kikerpuu avlivar myter och ingjuter hopp i det här avsnittet av Resor med Vagabond. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

On blast this week -- Extinction Rebellion, Gyms, Ancient Greece and some other stuff and stuff.

Lifta runa ir īsa sevis prezentācija, kurā otrs cilvēks uzzina par tavu piedāvājumu un unikalitātēm. Lifta runa jeb Elevator Pitch tiek aktīvi izmantota jaunuzņēmēju (start-up) vidū, kā arī dažādus lietišķos tīklošanās pasākumos. Taču to efektivitāte pēdējos gados ir mazinājusies. Vai pie vainas ir lifta runu piesātinājums un vienveidība? Prezentāciju meistars Kristaps Pētersons un prezentēšanas prasmju treneris Oskars Priede diskutēs par lifta runu nozīmīgumu, kā arī sniegs padomus to efektīvai izmantošanai. Uzdod savu jautājumu, ierosini savu tematu vai viesi, par kura pieredzi publiskās runas jomā labprāt vēlētos uzzināt vairāk, rakstot uz pasts@dienapec.lvSupport the show (http://www.dienapec.lv)

Joseph Pulitzer’s New York newspaper, The World, would transform American media and make him wealthy, admired and feared. Throughout his four decades as a reporter and publisher, he created a powerful artistic vehicle that spoke to an unprecedented number of readers. Towards the end of his life, both sickly and blind, Pulitzer’s commitment to fearless reporting would tested by the most powerful person in American life. Pulitzer is an American icon who spoke of “fake news” over one hundred years ago. He fought the dangers that the suppression of news had for a democracy long before our present threats to press freedom. While he is remembered for the prizes that bear his name, his own heroic battles in the face of grave illness and Presidential ire have been forgotten as has the artistry and game changing originality he brought to newspapers. How did Joseph Pulitzer, once a penniless young Jewish immigrant from Hungary, come to challenge a popular president and fight for freedom of the press as essential to our democracy? Adam Driver narrates the film. Liev Schreiber is the voice of Pulitzer. Tim Blake Nelson is the voice of Teddy Roosevelt and Rachel Brosnahan is the voice of Nelly Bly. Joseph Pulitzer: Voice of the People Director and Producer Oren Rudavsky is the recipient of a Guggenheim Fellowship, and several National Endowment for the Humanities and National Endowment for the Arts grants. Rudavsky produced Witness Theater a film chronicling a Self help organized workshop between holocaust survivors and high-school students which will premiere in 2019. His previous films Colliding Dreams co-directed with Joseph Dorman, and The Ruins of Lifta co-directed with Menachem Daum, were released theatrically in 2016. Colliding Dreams was broadcast on PBS in May 2018.  Director Oren Rudavsky joins us for a conversation on the indispensable role Joseph Pulitzer played in the development of America’s crown jewel, freedom of the press. For news and updates go to: Josephpulitzerfilm.com

In this new documentary from filmmakers Menachem Daum and Oren Rudavsky (Hiding and Seeking, A Life Apart), audiences will travel to Lifta—the only Palestinian village abandoned during the 1948 Arab-Israeli war that has not been destroyed or repopulated by Jews. Lifta, at the western entrance to Jerusalem, is rarely a destination on any tourist map despite its significant history. The village is now threatened by an Israeli development plan that would convert it into an upscale Jewish neighborhood and forever change its character. With the support of the Palestinian and Jewish Coalition to Save Lifta, Lifta has become a battleground between developers, the Israeli Land authority, and its defenders. Lifta's unique history and architectural treasures have made it a candidate to become a UNESCO World Heritage site, pending far from certain Israeli government approval. Oren Rudavsky (director, co-producer and director of photography) was co-producer and co-director of HIDING AND SEEKING and A LIFE APART. Rudavsky is the recipient of a Guggenheim Fellowship and has received awards and grants from the National Endowment for the Arts, the National Endowment for the Humanities, the New York State Council for the Arts and more. His most recently completed film COLLIDING DREAMS is a feature length documentary that was supported by a media grant from the National Endowment for the Humanities. Director Oren Rudavsky stops by to talk about his remarkable film and the chance for some form of reconciliation in this troubled land. For news and updates go to: firstrunfeatures.com/ruinsoflifta

Viktor har liftat i 15 år, genom 30 länder fråga honom vad du vill! Hur långt tar man sig med bara en tumme och en ryggsäck? Det vet Viktor som liftar som ett proffs! Programledare Hanna Palm.

Jag sitter på korvserveringen på Ica Maxi strax utanför Nyköping. Jag sitter vid ett slags barbord vid fönstret ut mot parkeringen; bredvid mig sitter en mamma och hennes dotter. De har köpt varsin korv med ketchup och rostad lök, mamman får lite ketchup på sina fingrar. Jag är snart i Stockholm och tänker att jag ska ta en liten paus i några dagar. Jag älskar att göra radio, men efter elva dagar i rad, oftast redigerande i ett tält sent på kvällen, behöver jag vila lite, tänka igenom mina frågor och de svar jag fått. Så fast jag som vanligt har bandspelaren i handen räcker jag inte fram den med en fråga. Istället tittar jag ut mot den regniga parkeringen, halvtom nu precis innan folk slutar arbetet. I elva dagar har jag liftat omkring med detta folk på väg från och till arbetet, sommarstugan, landet, staden, barnen och barnbarnen. Jag har frågat vad de tycker är viktigt och fått höra om klimatet, jobben, friheten, nedläggningshotade skolor, invandringen, rasismen och barnen. Jag har stängt av bandspelaren och fått höra om sjukdomar, älskare och älskarinnor, skiljsmässor, elaka grannar och elaka chefer, rädslan för främlingar, semesterplaner. Jag går ut för att hitta en bil till Stockholm. Det är svårt att lifta på motorvägen, men det går. Så ser jag mamman och hennes dotter och trycker ner bandspelaren mjuka knapp för en sista intervju innan ledigheten.

Lever vi i ett samhälle där det inte går att lita på någon, där politikerna inte tar ansvar, där invandringen äter upp skolan och 40-, 50-, och 60-talisterna brännt allt vad resurser heter? Vad ska vi i så fall göra? Om att ta debatten i kön och krama en uteliggare.

Storgatan i Tranås är regnblöt. Vi pratar fibromyalgi, dokumentärfilm och rasism.

De senaste dagarna har många – ja, nästan alla - pratat om samma sak som alla politiker pratar om: ungdomsarbetslösheten. Eftersom de flesta säger ungefär samma sak, och det faktiskt är helg, så får denna intervju med Pelle, Tomas och Mimmi sammanfatta vad som hittills sagts i frågan. Men vi börjar i andra änden.

Milovan sätter fram sin knutna näve ovanför bordet och Desirée möter hans knogar med sina. I gesten finns medmänskligheten; precis under den, på skrivbordet, inuti ett vitt kuvert, finns distansen i migrationsdomstolens beslut.

Mannen i keps och sportiga solglasögon slänger ut ett avgnagt revbensspjäll genom fönstret samtidigt som han svarar. I en flottig påse bredvid sig har han två till, och utan att veta något mer om honom tänker jag att det som förenar honom med kurd-svensken i Karlskrona är närheten till de problem de tar upp.

Det verkar vara något speceillt med att ha ett eget hus. Det är det första, och kanske viktigaste, v:et i folkhemsdrömmen villa, Volvo, vovve, och ett tryggt hem är något som många nämner då jag frågar vad de tycker är viktigt. Så nu är jag på villavisning.

Ett helt avsnitt ägnat åt ett medelklasspar som bor på ön Långören i Blekinge skärgård och tar båten till fastlandet för att jobba på sjukhuset och länsstyrelsen. Om vinterfärjor, grupptillhörighet och solidaritet.

Historieläraren Filip tror inte medelklassen är hungrig, Leif i rosarandig skjorta avskyr våld men gör inget själv för att arbeta mot det, Christel i kommunstyrelsen ser allt fler lämna det ideella arbetet. Har vi det för bra i Sverige för att orka bry oss?

Kaffe. Fru. Tavlor med barn och barnbarn på väggarna. Han är nöjd, Kurt, i sitt kök. Resan från Skåne till Blekinge handlar mycket om familjen.

Jag börjar på Sveriges sydligaste udde. Jag är inte längst söderut, här utanför seglar en båt lojt förbi i den svaga brisen så här tidigt på morgonen, men jag kommer inte längre söderut just nu. Istället ska jag norrut, upp till Treriksröset. På vägen ska jag prata med människor om vad de tycker är viktigt. För jag undrar om människor, i Sverige, i dag, har något de tycker är viktigt. Mer än sina barn då, och sina vänner. Sedan jag hörde Po Tidholms krönika i Godmorgon, Världen! för snart ett år sedan har jag funderat på det.

Det är inte lätt att vara medellös på rätt sätt. Jag har själv valt att avstå från de fortskaffningsmedel jag hade tillgång till i Madrid – flyg, buss och tåg – men är inte desto mindre utan dem just nu där jag står och räcker ut en hand för någon att ta tag i. Andra – den rökande mamman i Uppdrag Granskning, tjejen med bostadsrätt i P1-dokumentären – har inte själv valt sin fattigdom, men lyckades ändå inte passa in i bilden av trashanken på gatan Sven-Bertil Jonssons julfattiga slumkvarter. Tur att det finns de som stannar, de som kör en omväg och bjuder på grillade kycklingklubbor från lådan under lastbilssängen. Ett avsnitt oom att lifta från Madrig till Berlin, att vara beroende av andra och om fattigdom.

Rasismen, antisemitismen, hatet, förnedringen, avståndstagandet, traditionerna. Och sen: normaliseringen. Hur allt fortsätter. Jag undrar vilka konsekvenserna blir av att illustrera ett slagfält med vacker musik? Av att en apotekare i Ramallah mitt i allt det normala berättar om hur det är judarna styr världen? Obama var nyss här utan att kunna göra något alls åt hatet eller intoleransen, och vad kan vi i övrigt världen förväntas göra när vi fredagsmyser till filmer där dödande beskrivis som något heroiskt bara den som dödar är god nog? Är det normalt?

Upplopp i Hebron. Vi har sett det förut, men vilka är det egentligen som kastar sten, och varför? När jag var liten brukade vi kasta snöbollar på bilar. Ibland stannade någon, och det var en upprymd känsla att bli jagad av en arg bilförare. Men vi var även rädda. I Hebron är det så klart en helt annan sak, ett helt annat allvar, men jag kunde ändå känna igen känslan. Musik av Silent Assassin (www.jamendo.com/en/list/a62000/insilence)

Jag har kommit till Hebron, ett politiskt undantagstillstånd där alla verkar hata någon och där det är omöjligt att resa utan att på vägen få sig några sanningar om den andra sidan till livs. Här kan du se denna pod och andra med bilder. Musik av PHM.

En resa över vägen till den gula postlådan. Musik av DMZ - Thoughtful