Podcasts about manegen

I denne episode af Gamer Sofaen - Din daglige dosis af gaming! - taler Kold og Kaae om, om Hideo Kojima mon leger kispus med os allesammen... Vi løfter sløret for nogle spændende teorier, som du ikke må gå glip af. Derudover taler vi om salgs problemer for Modern Warfare 3, Vi taler Fortnite udvidelser og sidst men ikke mindst, så er udvikleren bag The Day Before, som netop er gået konkurs. __________________________________________ Du kan følge Gamer Sofaen på:  ⁠Facebook⁠ ⁠Twitter (X)⁠ ⁠Instagram⁠ ⁠Discord⁠ __________________________________________ Modern Warfare 3 salget tanker The Day Before udvikler lukker Kojima leger med os Nye Fortnite udvidelser blir´her

Det kan gå så ofantligt fort. Ann-Sofi Ljung Svensson berättar om attacken på litteraturen och författarna i Tyskland i februari 1933. Och om vad som följde i dess ställe. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen sänd 2022-08-22.Tisdagen den 14 februari 1933, två veckor efter det nationalsocialistiska maktövertagandet i Tyskland, får landets mest inflytelserika teaterkritiker, Alfred Kerr, ett oväntat telefonsamtal. Den 65-årige Kerr har 39 graders feber och har inte lämnat villan i Berlinförorten Grünewald på över en vecka. En våg av svår influensa har drabbat Europa, och i Tyskland räknar man nyinsjuknade dag för dag.Samtalet kommer från en välvillig polisman som varnar Kerr för att hans pass kommer att spärras nästkommande dag. Kerr reagerar instinktivt. Efter tre och en halv timme befinner han sig i Prag.En vecka senare flyr författaren Heinrich Mann. I ett par år har han varit president i den två hundra år gamla preussiska akademins mer moderna litteratursektion – ett barn av Weimarrepubliken. Senaste tiden har varit turbulent. Under lång tid har Mann trotsat den framväxande nationalsocialismen. Nu har han tvingats avgå. Mest graverande för de nya makthavarnas alltmer likriktade lakejer är nu att Mann – tillsammans med konstnären Käthe Kollwitz – precis skrivit på en ”brådskande appell” mot nationalsocialisterna och för socialdemokrater och kommunister. Man ser den klistrad på reklampelare över hela Berlin inför Hitlers utlysta nyval till riksdagen den 5 mars.Två dagar innan han lämnar landet deltar Mann vid en soirée hemma hos chefredaktören för en av Weimartidens mest betydelsefulla liberala dagstidningar, Vossische Zeitung. Det talas om de snabba förändringarna, och oron sprider sig under kvällen. Efter nyvalet kommer huvuden att rulla, sägs det.Beslutet är fattat, resväskan står packad i våningen på Fasanenstrasse. Heinrich Mann är välbeställd efter framgångarna med romanen Professor Unrat som filmatiserats med Marlene Dietrich som Den blå ängeln.Han är van att resa. Men nu krävs en undanmanöver.Med enbart ett paraply i handen lämnar han morgonen därpå lägenheten för att ta tåget till Frankfurt. Fästmön Nelly Kröger har redan varit på stationen och placerat resväskan på tågets hatthylla. Efter flera förvillande tågbyten anländer Mann till franska gränsen och promenerar med sitt handbagage in genom stadsportarna till Strasbourg. Han beräknar vara borta några månader, inte mer. Sen borde det vara över.Så snabbt det gick. Så förvånande, så förödande snabbt. På bara fyra veckor kunde nationalsocialisterna med lagar, förordningar och våld montera ner Weimarrepublikens demokratiska institutioner, och få en stor del av Tysklands mest framstående kulturpersonligheter att fly landet.I den tyske litteraturkritikern Uwe Wittstocks bästsäljande bok Februar 1933. Der Winter der Literatur från 2021 kan man följa hur det gick till när snaran drogs åt kring de författare som inte längre var önskvärda.Manegen var krattad. Alfred Rosenberg och Joseph Goebbels hade satt nationalsocialismens kulturpolitik i verket redan i slutet av 1920-talet: Rosenberg med sitt Kampförbund för tysk kultur, och Goebbels som ledare för NSDAP:s Rikspropagandaministerium. Ingen kulturarbetare kan ha varit helt oförberedd.Men det som först smyger sig på växer och blir snart ett faktum. Plötsligt är det för sent.Det är som med den långsamt annalkande vinter. Man ser att färgerna förändras, känner den lätta krispiga kylan, men njuter ännu av den svaga höstsolen. Så vaknar man en morgon och ryser. Termometern står på noll. Det ligger en hinna av frost över allt. Nu är den här. Så plötsligt den kom.För sent var det definitivt den 28 februari, dagen efter den ödesdigra riksdagshusbranden i Berlin. Hitlers kabinett sammanträder på förmiddagen och presenterar därefter de två förordningar som kom att lägga sig som en förkvävande brandfilt över alla Weimarrepublikens rättigheter: yttrandefriheten, pressfriheten, föreningsfriheten, församlingsfriheten. Post kunde öppnas, telefoner avlyssnas och privata bostäder var inte längre skyddade för intrång. Med ett Alexanderhugg var rättsstaten avskaffad, och 1920-talets tyska avantgardistiska kulturmiljö gick i graven.Många flyr samma dag: Bertolt Brecht går redan på morgonen ombord på ett tåg till Prag. Alfred Döblin, författaren till storstadsromanen Berlin Alexanderplatz, lyckas skaka av sig en SS-man som vakar utanför bostaden, och beger sig sent på kvällen mot Paris.Men andra hann inte.När journalisten och pacifisten Carl von Ossietzky får meddelandet om branden på kvällen den 27 februari har han redan fått flera uppmaningar om att ge sig av. Han har tidigare suttit fängslad för landsförräderi efter att ha avslöjat att Tyskland trots Versaillesfördragets förbud ¬rustat upp sitt flygvapen.Han vägrar åka. Han har för mycket att stå i och dessutom vill han lägga sin röst i valet den 5 mars. Och han har ju ingen namnskylt på dörren, så hur skulle polisen kunna hitta honom?Men morgonen efter branden går det som en våg genom Berlin. De nya förordningarna har ännu inte trätt i kraft, ja, de finns ju egentligen inte. Men diktaturen står och stampar i farstun och vill in. Polisen knackar på långt före gryningen.Halv fyra på morgonen står de utanför dörren hos Ossietzky. Han kommer aldrig mer att återvända.Det är historiens ständiga ironi. Vi vet, de visste inte. Vi lägger vårt tidsavstånd och dess verkningshistoria som ett raster över allt som hänt och läser människors livsberättelser med facit i hand.Men just innan det sker vet vi inte att det ska ske. När det väl händer, händer det plötsligt, och vi förvånas över att det sker och över att vi inte förstod att det skulle komma att ske.I februari 1933 var Tysklands författare omedvetna om det kommande bokbålet på Opernplatz i Berlin den 10 maj, om inrättandet av Rikskulturkammaren i september, och om dess underavdelning Rikslitteraturkammaren året efter. Den månghövdade kulturfamiljen Mann – Thomas, Heinrich, Klaus och Erika – var heller inte medvetna om att en av familjens tidigare vänner, författaren Hanns Johst, två år senare skulle bli den tyska litteraturens ständige övervakare i egenskap av president både för litteratursektionen inom den preussiska akademin och för Rikslitteraturkammaren. Men senare under våren 33 visade Johst tydligt var han stod i en pjäs som uruppfördes på Hitlers födelsedag den 20 april.”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min Browning.”Det var precis vad den nya regimen just hade gjort.Den idag kanoniserade tyska litteraturen blev inom landets gränser skjuten i sank. Om det som uppstod istället har Christian Adam berättat i den uppmärksammade Lesen unter Hitler från 2010. Ideologiskt likriktad propagandalitteratur, men framförallt – en flod av lättsam underhållning blir det som tar över på den tillrättalagda bokmarknaden. Nu startar bland annat den tyska deckarboomen.Kultur har alltid varit ett vapen. Bröd och skådespel har använts för att stilla massorna. Populärlitteraturen kom i Tyskland att fungera som en tät och behaglig dimridå som för en tillräckligt stor del av medborgarna kunde dölja den krutrök som i rasande takt spred sig över Europa.Ann-Sofi Ljung Svensson, litteraturforskareLitteraturUwe Wittstock: Februar 33 – Der winter der literatur. Beck C. H. 2021.*Sedan essän spelades in har boken utkommit på svenska på Nirstedt/Litteratur i översättning av Jens Christian Brandt.

Det kan gå så ofantligt fort. Ann-Sofi Ljung Svensson berättar om attacken på litteraturen och författarna i Tyskland i februari 1933. Och om vad som följde i dess ställe. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Tisdagen den 14 februari 1933, två veckor efter det nationalsocialistiska maktövertagandet i Tyskland, får landets mest inflytelserika teaterkritiker, Alfred Kerr, ett oväntat telefonsamtal. Den 65-årige Kerr har 39 graders feber och har inte lämnat villan i Berlinförorten Grünewald på över en vecka. En våg av svår influensa har drabbat Europa, och i Tyskland räknar man nyinsjuknade dag för dag. Samtalet kommer från en välvillig polisman som varnar Kerr för att hans pass kommer att spärras nästkommande dag. Kerr reagerar instinktivt. Efter tre och en halv timme befinner han sig i Prag. En vecka senare flyr författaren Heinrich Mann. I ett par år har han varit president i den två hundra år gamla preussiska akademins mer moderna litteratursektion ett barn av Weimarrepubliken. Senaste tiden har varit turbulent. Under lång tid har Mann trotsat den framväxande nationalsocialismen. Nu har han tvingats avgå. Mest graverande för de nya makthavarnas alltmer likriktade lakejer är nu att Mann tillsammans med konstnären Käthe Kollwitz precis skrivit på en brådskande appell mot nationalsocialisterna och för socialdemokrater och kommunister. Man ser den klistrad på reklampelare över hela Berlin inför Hitlers utlysta nyval till riksdagen den 5 mars. Två dagar innan han lämnar landet deltar Mann vid en soirée hemma hos chefredaktören för en av Weimartidens mest betydelsefulla liberala dagstidningar, Vossische Zeitung. Det talas om de snabba förändringarna, och oron sprider sig under kvällen. Efter nyvalet kommer huvuden att rulla, sägs det.Beslutet är fattat, resväskan står packad i våningen på Fasanenstrasse. Heinrich Mann är välbeställd efter framgångarna med romanen Professor Unrat som filmatiserats med Marlene Dietrich som Den blå ängeln. Han är van att resa. Men nu krävs en undanmanöver. Med enbart ett paraply i handen lämnar han morgonen därpå lägenheten för att ta tåget till Frankfurt. Fästmön Nelly Kröger har redan varit på stationen och placerat resväskan på tågets hatthylla. Efter flera förvillande tågbyten anländer Mann till franska gränsen och promenerar med sitt handbagage in genom stadsportarna till Strasbourg. Han beräknar vara borta några månader, inte mer. Sen borde det vara över. Så snabbt det gick. Så förvånande, så förödande snabbt. På bara fyra veckor kunde nationalsocialisterna med lagar, förordningar och våld montera ner Weimarrepublikens demokratiska institutioner, och få en stor del av Tysklands mest framstående kulturpersonligheter att fly landet. I den tyske litteraturkritikern Uwe Wittstocks bästsäljande bok Februar 1933. Der Winter der Literatur från 2021 kan man följa hur det gick till när snaran drogs åt kring de författare som inte längre var önskvärda. Manegen var krattad. Alfred Rosenberg och Joseph Goebbels hade satt nationalsocialismens kulturpolitik i verket redan i slutet av 1920-talet: Rosenberg med sitt Kampförbund för tysk kultur, och Goebbels som ledare för NSDAP:s Rikspropagandaministerium. Ingen kulturarbetare kan ha varit helt oförberedd. Men det som först smyger sig på växer och blir snart ett faktum. Plötsligt är det för sent. Det är som med den långsamt annalkande vinter. Man ser att färgerna förändras, känner den lätta krispiga kylan, men njuter ännu av den svaga höstsolen. Så vaknar man en morgon och ryser. Termometern står på noll. Det ligger en hinna av frost över allt. Nu är den här. Så plötsligt den kom.För sent var det definitivt den 28 februari, dagen efter den ödesdigra riksdagshusbranden i Berlin. Hitlers kabinett sammanträder på förmiddagen och presenterar därefter de två förordningar som kom att lägga sig som en förkvävande brandfilt över alla Weimarrepublikens rättigheter: yttrandefriheten, pressfriheten, föreningsfriheten, församlingsfriheten. Post kunde öppnas, telefoner avlyssnas och privata bostäder var inte längre skyddade för intrång. Med ett Alexanderhugg var rättsstaten avskaffad, och 1920-talets tyska avantgardistiska kulturmiljö gick i graven. Många flyr samma dag: Bertolt Brecht går redan på morgonen ombord på ett tåg till Prag. Alfred Döblin, författaren till storstadsromanen Berlin Alexanderplatz, lyckas skaka av sig en SS-man som vakar utanför bostaden, och beger sig sent på kvällen mot Paris. Men andra hann inte. När journalisten och pacifisten Carl von Ossietzky får meddelandet om branden på kvällen den 27 februari har han redan fått flera uppmaningar om att ge sig av. Han har tidigare suttit fängslad för landsförräderi efter att ha avslöjat att Tyskland trots Versaillesfördragets förbud ¬rustat upp sitt flygvapen. Han vägrar åka. Han har för mycket att stå i och dessutom vill han lägga sin röst i valet den 5 mars. Och han har ju ingen namnskylt på dörren, så hur skulle polisen kunna hitta honom? Men morgonen efter branden går det som en våg genom Berlin. De nya förordningarna har ännu inte trätt i kraft, ja, de finns ju egentligen inte. Men diktaturen står och stampar i farstun och vill in. Polisen knackar på långt före gryningen.Halv fyra på morgonen står de utanför dörren hos Ossietzky. Han kommer aldrig mer att återvända. Det är historiens ständiga ironi. Vi vet, de visste inte. Vi lägger vårt tidsavstånd och dess verkningshistoria som ett raster över allt som hänt och läser människors livsberättelser med facit i hand. Men just innan det sker vet vi inte att det ska ske. När det väl händer, händer det plötsligt, och vi förvånas över att det sker och över att vi inte förstod att det skulle komma att ske. I februari 1933 var Tysklands författare omedvetna om det kommande bokbålet på Opernplatz i Berlin den 10 maj, om inrättandet av Rikskulturkammaren i september, och om dess underavdelning Rikslitteraturkammaren året efter. Den månghövdade kulturfamiljen Mann Thomas, Heinrich, Klaus och Erika var heller inte medvetna om att en av familjens tidigare vänner, författaren Hanns Johst, två år senare skulle bli den tyska litteraturens ständige övervakare i egenskap av president både för litteratursektionen inom den preussiska akademin och för Rikslitteraturkammaren. Men senare under våren 33 visade Johst tydligt var han stod i en pjäs som uruppfördes på Hitlers födelsedag den 20 april. När jag hör ordet kultur osäkrar jag min Browning. Det var precis vad den nya regimen just hade gjort. Den idag kanoniserade tyska litteraturen blev inom landets gränser skjuten i sank. Om det som uppstod istället har Christian Adam berättat i den uppmärksammade Lesen unter Hitler från 2010. Ideologiskt likriktad propagandalitteratur, men framförallt en flod av lättsam underhållning blir det som tar över på den tillrättalagda bokmarknaden. Nu startar bland annat den tyska deckarboomen. Kultur har alltid varit ett vapen. Bröd och skådespel har använts för att stilla massorna. Populärlitteraturen kom i Tyskland att fungera som en tät och behaglig dimridå som för en tillräckligt stor del av medborgarna kunde dölja den krutrök som i rasande takt spred sig över Europa. Ann-Sofi Ljung Svensson, litteraturforskareLitteraturUwe Wittstock: Februar 33 Der winter der literatur. Beck C. H. 2021.*Sedan essän spelades in har boken utkommit på svenska på Nirstedt/Litteratur i översättning av Jens Christian Brandt.

LandbrugsAvisens nyhedspodcast Dronen er tilbage igen efter sommerpausen. Denne gang om nedrivningen af minkfarme, som både trækker ud og bliver dyrere end hidtil antaget. Langsom sagsbehandling i Aalborg. Spådom om størrelsen på årets høst og så lidt om vejret.

I avsnitt 38 pratar vi restriktioner, enkelserie och pension med Västergötlands FF:s stora tävlingsgeneral Mats Karlén, som ger en inblick i hur VFF:s arbete under pandemin gått till.Vi pratar även Vänersborgs IF:s och FC Trollhättans senaste bataljer.

SVT förvarnade misstänkta brottslingar om polisens razzia i stor fastighetshärva i Luleå. Om Ekots förvirrade uppföljning på Göteborgs-Postens avslöjande om fusk i vaccinkön. Och så om att staten ställer allt tydligare krav på innehåll, när mediestödet nu förhandlas om. SVT förvarnade om stor polisrazzia i Luleåhärva Vi brukar säga att nyhetsjournalistik ska vara konsekvensneutral. Alltså publicera uppgifter som är sanna och relevanta, oavsett vilka konsekvenser det kan komma att få. Men är det verkligen alltid så enkelt? I måndags gick SVT Norrbotten ut med uppgifter om att polisen förbereder en stor razzia i Luleå. Tillslaget hörde till en omfattande härva av grov brottslighet kopplat till det kommunala fastighetsbolaget Lulebo. SVT skrev: Under stor sekretess ska polisen under måndag och tisdag genomföra tillslag hos ett femtontal personer som representerar andra företag i Luleå och de ska hämtas in för förhör. Reporter: Tonchi Percan Svag Ekot-uppföljning på GP:s vaccinavslöjande Efter ett starkt journalistiskt avslöjande följer inte sällan sämre kopior. Vi kan kalla det copycat-journalistik. Grunden är att när någon redaktion genom ett avslöjande visat på ett problem är det mycket enklare för andra redaktioner att följa upp med liknande historier. Manegen är redan krattad eftersom publiken har en förförståelse för problemet och helst också redan är riktigt förbannad över det. När Sveriges Radios Ekot i veckan rapporterade om att ännu en länk till vaccinationsbokning i Västsverige hade spridits och fler hade gått före i kön, då var det Göteborgs-Postens avslöjande från februari de försökte kopiera. Men kopian var sämre än originalet. Reporter: Johan Cedersjö Statliga innehållskrav i allt mer politiserat mediestöd Just nu pågår en process som ska bestämma exakt vilka formuleringar det är som ska styra vilka som i framtiden ska vara berättigade till statligt mediestöd. Tidigare har presstödet styrts av tabeller och siffror. Mätbara och handfasta variabler. Men efter den senaste utredningen om mediestöd har en annan parameter blivit aktuell i diskussionen. Nämligen om ett medie, som söker stöd, levererar redaktionellt innehåll av hög kvalité. I år har myndigheten för press radio och tv för första gången känt sig nödgade att faktiskt definiera vad det här betyder. Resultatet är ett förslag om att bara medier som inte sprider felaktig eller manipulerad information eller vilseleder kring etablerad vetenskap ska kunna få mediestöd. Reporter: Erik Petersson

#Zeitmanagement - todo Listen sind out(sch) - 10 Tipps in 7 Minuten Wir Menschen haben alle eine Sache gemeinsam. Egal ob arm oder reich, egal welcher Herkunft, welcher Religion oder Hautfarbe eine Sache eint uns Menschen. Die Zeit! Jeder Mensch hat täglich 1440 Minuten pro Tag Zeit. Zieht man 450 Minuten ab, die wir im Idealfall schlafen, bleiben noch 990 Minuten übrig, in denen wir arbeiten, Freundschaften pflegen, Essen trinken, unseren Hobbys nachgehen und so weiter. Und genau hierbei unterscheiden wir uns alle. Die einen nutzen ihre Zeit und andere lassen das wertvollste Gut einfach verstreichen. Gewollt oder gemusst, denn nicht jeder Mensch hat die Chance, sich selbst zu verwirklichen oder eigene Ziele zu verfolgen. Fakt ist nur eins, irgendwann ist unsere Zeit abgelaufen und auch das eint uns Menschen wieder. Zeitmanagement hat also auch immer mit Selbstmanagement zu tun, denn jeder von uns hat dieselbe Zeit, muss sich aber selbst dabei Manegen wie er oder sie damit umgeht. In diesem Beitrag habe ich dir meine persönlichen Top 10 zusammengestellt, wie Du deine Zeit effektiver nutzen und wichtig von dringend unterscheiden kannst.

EU præsenterer i dag sit forslag til en ny asyl- og migrationspolitik, som blandt andet indeholder omfordeling af asylansøgere - noget der har splittet EU-landene lige siden flygtningekrisen. Karen Melchior (R) og Niels Fuglsang (S) debatterer, om det er en god idé, og vi hører fra Gitte Laursen, som har boet på den græske ø Lesbos i 20 år.

Så blev jeg glad - og det var noget værre noget. Ej, men altså. Det er filme mærkeligt det her. Men ikke desto mindre er det sådan, at det er at være mig i dag.  Jeg har været glad i nogle dage nu, og det betyder, at jeg på en eller måde har "taget en runde mere" som normal. At jeg forventer meget af mig selv igen, og at jeg helt glemmer, at en del af mig altså ikke kan holde til den slags.  

Jesper Binzer sadler hesten - og tager en sidste runde i manegen som vært for myROCK myWAY. Vi har allerede erstatningen klar - og du kan godt glæde dig. Men indtil da kan du her nyde verdens bedste nummer galore. Vært: Jesper Binzer

Dörte Maack sprüht vor Lebensfreude und Selbstliebe. Sie strahlt, sie schillert, sie leuchtet. Einst schwebte die Künstlerin über den Manegen der Welt. Kopfüber, ohne Sicherung, am Trapez. Doch dann fand sie sich in einer Augenarztpraxis wieder. Der Augenarzt drückte sein Mitgefühl aus. Dörte würde ihr Augenlicht verlieren. Ihre Familie wollte Dörtes Selbstbewusstsein stärken. Doch ihre Karriere war vorbei. Sie musste Entscheidungen treffen. Von einer Angststörung begleitet, lernte sie: Mut tut gut. Mit Mut gelang der heutigen Speakerin die Trauerbewältigung und das Überstehen der Trauerphasen. Sie appelliert: Trauer ist okay! Seid traurig und wütend und habt Angst – aber lernt auch Dankbarkeit, findet euer Selbstbewusstsein und startet einen Neuanfang voller Liebe. Sie hat sich entschieden: Lieber leben. Dörte Maack war früher nicht blind. Als Straßenkünstlerin sammelte sie ihre Gage im Hut. Sie ging zum Zirkus, wurde dort ausgebildet und schwebte über den Manegen der Welt. Kopfüber. Am Trapez. "Und was wenn ich falle?" "Du fällst nicht." Und dann fiel sie doch. Dörte verlor ihr Augenlicht – aber nicht ihren Mut und auch nicht ihre Lebensfreude. Weshalb es sich lohnt, Pläne zu verwerfen, wie aus Katastrophen die großartige Chancen werden und wieso es so wichtig ist Entscheidungen zu treffen, verrät Dörte Maack in ihrem sehr inspirierenden und emotionalen Vortrag.    

Riksbanken lyckades i onsdagens räntebesked vara både mjuk och hård på samma gång. Manegen är krattad för en höjning i juli eller september. Det säger Swedbanks chefsekonom Anna Breman och SEB:s analyschef Johan Javeus. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det er i vuggestuen, at der bliver lagt et følelsesmæssigt grundlag for, at børn har det godt indeni. Derfor skal daginstitutionerne først og fremmest sørge for, at de mindstes grundlæggende følelsesmæssige behov er opfyldt.Det er en af konklusionerne i forskningsprojektet 'Følelsesmæssige relationer mellem børn og voksne i vuggestuen' af Thomas Gitz-Johansen, Roskilde Universitet og Center for Daginstitutionsforskning.Mød forskeren og hør om hans undersøgelse i dette indslag, hvor du også kommer med på besøg i vuggestuen Manegen i Hvidovre.

Jonathan Lindström: Ironins död. Jessika Gedin: Bingo! Göran Everdahl: Sista rundan i manegen. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

Jonathan Lindström: Ironins död. Jessika Gedin: Bingo! Göran Everdahl: Sista rundan i manegen. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

Dergin Tokmak alias "Stix" ist Break-Dancer und Akrobat auf Krücken, seinen Durchbruch feiert er mit dem kanadischen Cirque du Soleil. Der Deutsch-Türke, ist in Augsburg geboren und hat sich als Kleinkind mit Polio infiziert. "Ich kann zwar nicht laufen, aber ich hab wenigstens ein bisschen gelernt zu fliegen", sagt er. Bei Typisch deutsch spricht Tokmak über Moves, Manegen und Musik. Dergin Tokmak möchte Menschen inspirieren und ihnen zeigen, dass jeder kreativ sein kann - ganz gleich, ob er behindert ist oder nicht. Sein Cousin Feyzo hat Tokmak zum Tanzen gebracht und ihm das Video des US-amerikanischen Tanzfilms "Breakin" vorgespielt, darin gibt es eine Solo-Einlage von einem Tänzer auf Krücken, Tokmaks Schlüsselerlebnis. Er will tanzen, obwohl er nicht laufen kann: Im Alter von acht Monaten erkrankt er an Kinderlähmung, während der Ferien in der Türkei, der Heimat seiner Eltern. Tokmak wird mehrere Male operiert, die ersten 10 Jahre seines Lebens sind geprägt von unzähligen Krankenhausaufenthalten. Er bleibt angewiesen auf Rollstuhl und Krücken.

Öppen Scen, Studiefrämjandet och rockbandet Carl:s Gravs årliga evenemang för blivande såväl som erfarna artister, drog rekordpublik och rekordartister i Vänersborgs Folkets Hus november 2014. Eldsjälarna Gelang och Hamberg pratar om upplevelsen, det brutala tidsschemat, musikerna och nöjet. Vi spelar stycken från denna bejublade afton. Viktig musik och viktiga vuxna lotsar vår unge Blomman Blomgren till allt högre höjder.

2 Nächte werden die Künstler vom 3000Grad Ensemble und Akteure von nah und fern, ihr Unwesen in der Berliner RITTER BUTZKE treiben. Musikalisch wird es gar vielfältig , ein buntes Treiben von Klängen aus aller Welt und feinste elektronische Tanzmusik. Damit wir in diesem Jahr mehr Platz zum Tanzen und Wohlfühlen haben , konnten wir auf dem Gelände der Ritter Butzke noch 2 neue Manegen errichten …. "Das große Labyrinth" mit Konzertbühne und die "you need friends not Diskos" Spielwiese. Am Freitag starten wir das Festival in entspannter Atmosphäre, Zeit zum schauen und zum erleben. Performance Künstler verführen eure Sinne und das Tanzbein schwingt zu deep´n Grooves oder handgemachten Rhythmen durch die Nacht. Am Samstag dann, feiern wir bis zur Extase … Rambazamba im Affenstall und Abrakadabra auf allen Flooren. In 6 Manegen sorgen nun die Artisten, Künstler und Gaukler für eine aussergewöhnliche Reise. Lasst euch entführen…… entführen von schrägen Vögeln, skurrilen Gestalten und einer surrealen Atmosphäre.