Podcasts about offren

Flera anhöriga till offren för massakern i Örebro berättar för journalisten Nuri Kino om hur de känner sig övergivna av myndigheterna. – Jag har inte ens tid att vara ledsen, säger Karl, vars fru Lisbeth begravdes på fredagen. Justitieminister Gunnar Strömmer bemöter kritiken. Inläsare: Staffan Dopping

Nyheterna Radio 10:00

Offren i Örebro hedrades med en tyst minut. / Fängelse för svensk IS-kvinna. / Ines är Sveriges nya prinsessa. / Sara sökte vänner till sonen på sociala medier Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Av Jenny Pejler och Anna Jonasson.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Intern kritik när regeringen vill förbjuda AR-15 för jakt. Offren i masskjutningen i Örebro identifierade. Ungersk politiker: Vi fick rätt om Sveriges migrationspolitik. De vägrade buga på judon – blev värvade av karateklubben. Programledare: Magnus Thorén.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheterna Radio 08.00

Nyheterna Radio 17.00

Nyheter och program på romani. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I veckans avsnitt är det Lucas tur att berätta om studentmorden i Moscow, Idaho i USA. Tidigt på morgonen den 13 november 2022 knivhöggs fyra universitetsstudenter vid University of Idaho till döds i ett delat hyreshus nära campus. Offren var Madison Mogen, Xana Kernodle, Kaylee Goncalves och Ethan Chapin. Har ni tips på ämnen eller olika fall ni vill att vi tar upp får ni mer än gärna kontakta oss på stapalspodcast@gmail.com eller på Instagram via Stapalspodcast eller via lucasternestal och utt3rclou. Glöm inte att prenumerera på podden så ni får notiser om när nya avsnitt läggs ut och ge oss gärna betyg! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ja, denna verksamhet upphörde aldrig efter WW2, den förstorades istället upp på global skala! Militärexpert Alexander Zimovsky: "I de ukrainska nazisternas fotspår, eller doktor Mengelenkos experiment. Människorättsaktivister har konstaterat att den särskilda militärmedicinska enheten för den ukrainska försvarsmakten, brigad nr 110, genomför förbjudna hemliga experiment på människor. Offren för omänskliga biologiska experiment i ett strikt klassificerat laboratorium var både medborgare i Ukraina (vuxna och barn), och utländska medborgare från länder i "tredje världen" såsom ryska krigsfångar. Försökspersoner utsattes för komplexa och dödliga medicinska procedurer som liknar tortyr, inklusive drogtester, köldskador, strålning, elektriska stötar, vivisektion och styckning. Syftet med experimenten är att testa gränserna för människokroppens överlevnad, att testa effekterna av nya biovapen, droger och stimulantia." De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Skolskjutningen i Vanda har chockerat hela landet. Ett 12-årigt barn misstänks för mord och två mordförsök. Offren är likaså bara 12 år gamla. Mycket har gått på tok då barn inte kan vara trygga i skolan, så uttryckte sig en representant för polisstyrelsen senare samma kväll i en tv-intervju. Nu uppmanar polisen oss att med låg tröskel anmäla barns avvikande beteende - för säkerhets skull. Vad är det som gått på tok och hur gör vi skolan trygg? Sari Huhtaoja som är lärare i årskurserna 1-6, Inger Damlin från Lärarförbundet och Micaela Romantschuk, verksamhetsledare för Hem och skola rf diskuterar under Bettina Sågboms ledning. E-post: slaget@yle.fi

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. Ladda ned i Appstore eller Google Play. *Utredningen av massmordet i Bear Brook började 1985. Jag tog upp den i avsnitt åtta av Massmördarpodden. Efter 32 år hittades gärningsmannen Terry Rasmussen (Seriemördarpodden avsnitt 110) och det visade sig att han var en seriemördare. Offren i Bear Brook var fortfarande oidentifierade. Ända tills nu.

Offren för postskandalen i Storbritannien får ersättning, undantagstillstånd i Ecuador, Viaplay sa ja till krisplan, 20 år sedan Knutbydramat, transvården inifrån och kan man ha en AI-flickvän? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I det här avsnittet diskuterar Benjamin och Lennart ett stort och viktigt tema i Bibeln, nämligen offrens betydelse. Framförallt relationen mellan Gamla testamentets offer och Jesu offerdöd är i fokus, men också vilka typ av offer vi som kristna fortfarande är kallade att bära fram.

Stockholmssyndromet är ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna fångar mot sin vilja utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren. Denna solidaritet kan ibland bli en riktig delaktighet, med fångar som hjälper kidnapparna att uppnå sina mål eller att rymma från polisen. Syndromet har studerats av olika forskare inom viktimologin och det har hypotetiserats att det delvis baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos den som tagit gisslan. Det finns lite forskning på området och det är inte en officiell diagnos. Syndromet är uppkallat efter det uppmärksammade Norrmalmstorgsdramat efter ett rånförsök mot Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm, som ägde rum mellan 23 och 28 augusti 1973. Gisslan Kristin Enmark intervjuades i radio och sa bland annat "Jag är inte det minsta rädd för Clark och den här andra killen. Jag är rädd för polisen." Offren fortsatte att försvara kidnapparna även efter att deras sex dagars fysiska kvarhållande var över. De visade också ett tystlåtet uppträdande i de efterföljande rättsprocesserna. Kriminologen och psykiatern Nils Bejerot, som assisterade polisen under rånet, myntade termen Norrmalmstorgssyndromet i en nyhetssändning – utomlands blev det däremot känt som Stockholmssyndromet, då "Norrmalmstorg" var alltför okänt i övriga världen. Stockholmssyndromet var lämpligare med tanke på att staden/ordet Stockholm är relativt välkänd. Denna term har sedan lånats tillbaka till svenskan och blivit i stort sett allenarådande även i Sverige. Begreppet har sedan det myntades använts av många psykologer världen över. #StockholmSökerSittSyndrom De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. Ladda ned i Appstore eller Google Play. * Peter Grönkvist fick livstids fängelse för ett dubbelmord på Gotland 2005 där han slog ihjäl och grävde ner ett par i 50-årsåldern. Det hittades av en grävmaskinist i ett sandtag i Fröjel på södra Gotland, en vecka efter att de hade slagits ihjäl. Åklagaren i fallet beskrev i domstolen händelseförloppet som "grymt och skrämmande. Offren har fått lida länge och haft dödsskräck". Ytterligare en man dömdes till tio års fängelse för inblandning men det var Grönkvist som utdelade de dödande slagen. I Bakom galler berättar han om bakgrunden till det brutala dubbelmordet och hur hans missbruk förstört för både honom själv, hans barn och andra. Men också om att tankarna inför att ansöka om tidsbestämt straff och vardagen på anstalt, där han många gånger blivit erbjuden narkotika.

Efter tio år i politiken så valde juristen Evin Cetin att lämna. Hon kände att det var dags att komma ut i verkligheten och tog steget till att bli advokat. I hennes nya roll började hon arbeta med områden som vi bara ser som rubriker – gängkriminalitet, skjutningar och dödsfall. I hennes bok ”Mitt bland oss”, skriven tillsammans med Jens Liljestrand, beskriver hon möten med både förövare och offer i det gängvåld som skakat Sverige.Vi får höra om huvudpersonerna bakom våldet, om de som lever med ett pris på sitt huvud och om de som beställer mord. Vi får höra om barn som rekryteras in som narkotikans barnsoldater och om mammor som bryter ihop när de får höra att deras som blivit avrättad. Dessutom får vi höra hur alla tuffa samtal har påverkat Evin personligen, hur hon ser på framtiden för Sverige och om gången hon själv trodde hon skulle bli skjuten under en intervju. Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av våra kurser på Framgångsakademin.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Följ och kontakta Evin via Instagram eller LinkedIn.Evin Cetin & Jens Liljestrand - Mitt bland oss Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter tio år i politiken så valde juristen Evin Cetin att lämna. Hon kände att det var dags att komma ut i verkligheten och tog steget till att bli advokat. I hennes nya roll började hon arbeta med områden som vi bara ser som rubriker – gängkriminalitet, skjutningar och dödsfall. I hennes bok ”Mitt bland oss”, skriven tillsammans med Jens Liljestrand, beskriver hon möten med både förövare och offer i det gängvåld som skakat Sverige.Vi får höra om huvudpersonerna bakom våldet, om de som lever med ett pris på sitt huvud och om de som beställer mord. Vi får höra om barn som rekryteras in som narkotikans barnsoldater och om mammor som bryter ihop när de får höra att deras som blivit avrättad. Dessutom får vi höra hur alla tuffa samtal har påverkat Evin personligen, hur hon ser på framtiden för Sverige och om gången hon själv trodde hon skulle bli skjuten under en intervju. Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av våra kurser på Framgångsakademin.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Följ och kontakta Evin via Instagram eller LinkedIn.Evin Cetin & Jens Liljestrand - Mitt bland oss Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Media rapporterar gång på gång om det som händer i orten, men aldrig om hur de här händelserna tillhörde ett liv. Att de drabbade var mer än bara siffror, att de var människor med familj, framtidsmål, drömmar och berättelser. Duon fick chansen att prata med Alexander Zadruzny som med sitt engagemang, poesi och aktivism lyfter problemet med gatuvåld och skjutningar - och förmänskligar människorna bakom rubrikerna. Offren, familjerna och hela grannskap. I detta avsnittet fördjupar duon sig i vem Alexander är och vad initiativet Kollektiv Sorg är för något. Lyssna på detta viktiga och aktuella ämne nu och följ @kollektivsorg! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Margret Atladottir och David Druid. Flera uppmärksammade skjutningar har hänt i USA på kort tid och lett till starka känslor. Offren verkar ha träffats bara för att de var på fel plats vid fel tillfälle. Flera av skjutningarna har också hänt i delstater med "Stand your ground"-lagar, som betyder att man har rätt att försvara sig med våld om man känner sig hotad i sitt hem.Sen snackar vi om vart gränsen för partiledares integritet egentligen går. Liberalernas Johan Pehrson berättade i Fördomspodden att han sällan "gråtrunkat". DN:s Amanda Sokolnitski tycker att gränsen för vad man måste hålla för sig själv som partiledare passerades där.

Nyheterna Radio 15:00

Anton gästas av Jonas Strandberg och de pratar småstäder, true crime och en massa annat. Stötta Antons kulturella gärning på http://www.patreon.com/antonmagnussonpodcast

År 2003 börjar en inbrottsvåg i välbärgade områden i Sydkorea. Polisen står handfallen när det visar sig att ingenting blir stulet under inbrotten. Syftet verkar endast vara att mörda de boende i husen. Offren har ingen koppling till varandra och polisen hittar nästan inga spår efter gärningsmannen. Lika plötsligt som det började slutar morden på rika människor. Istället är det personal på olika massagesalonger som märker att något inte stämmer. Flera prostituerade kvinnor i personalen försvinner spårlöst. Vart har de tagit vägen? Och hur hänger försvinnandena ihop med morden på de välbärgade personerna?Nya avsnitt varannan måndag.Gillar du podden? Lämna gärna en recension och glöm inte att följa den!Missa inte min andra podd, Kidnappningspodden.Kontakt: kannibalpodden@rebeccaholm.seInstagram: @kannibalpoddenKällor:https://koreajoongangdaily.joins.com/news/article/Article.aspx?aid=2443366https://koreajoongangdaily.joins.com/news/article/article.aspx?aid=2443926http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/3904021.stmhttps://koreajoongangdaily.joins.com/news/article/Article.aspx?aid=2446579https://koreajoongangdaily.joins.com/news/article/Article.aspx?aid=2498706https://criminalminds.fandom.com/wiki/Yoo_Young-chulhttps://www.esquire.com/entertainment/tv/a38106885/raincoat-killer-netflix-yoo-young-chul-now/https://murderpedia.org/male.Y/y/young-chul.htmhttps://allthatsinteresting.com/yoo-young-chulhttp://www.absolutecrime.com/yoo-young-chul.htmlhttps://celebritynews.pk/yoo-young-chul/Samtliga artiklar lästa 15 januari 2022. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Offren från terrordådet i Norge 2011 hedras, två personer hölls i gisslan på ett fängelse i Eskilstuna och sockersugna björnar skapar problem i Jämtland.

Dessutom, frivilliga i västra Tyskland sliter för att rädda historiska dokument, foton och föremål som dränkts i lera efter översvämningarna

När staten tappat kontrollen har den organiserade brottsligheten tagit över. Under 90-talet sker en enorm kraftmätning på Sicilien mellan polisen och Cosa Nostra. Offren och aktörerna i konflikten är många, men framför allt två åklagare blir symbolen för kampen mot maffian: Falcone och Borsellino. Maffiabossen som aspirerar på herraväldet över hela Sicilien heter Salvatore "Totò" Riina. P3 Dokumentär dyker ner i historien om hur maffian på den italienska ön kontrollerade samhället och befolkningen, men det är också en berättelse om att försöka göra sitt jobb som åklagare under ständig hotbild hotbild, även för de inblandades anhöriga. Medverkande: Fiametta Borsellino, dotter till åklagaren Paolo Borsellino. Leonardo Guarnotta, undersökningsdomare. Leoluca Orlando, borgmästare i huvudstaden Palermo. Titti Nylander, korrespondent, Sveriges Radio. Tomas Lappalainen, författare. En dokumentär av: Alex Maxia och Jon Jordås. Producent: Erik Hedtjärn. Producerad: 2021.

Offren i deckare är oproportionerligt ofta kvinnor och de har ofta förbluffande lite kläder på sig. Detta frossande i den nakna kvinnokroppen är alltså ett medvetet beslut från verkets upphovsmän, och kanske speglar det också hur vi ser på kvinnliga offer i allmänhet. Kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier sägs ofta ha sig själva att skylla, kvinnor som blir utsatta för våldtäkt får såväl sin klädstil som sina sexuella vanor ifrågasatta, och kvinnor som anmäler beskylls inte sällan för att vilja “sätta dit” mannen. Författaren och journalisten Katarina Wennstam har engagerat sig för kvinnors rätt till upprättelse och för deras möjlighet att bli behandlade och betraktade som manliga offer. I det här avsnittet ger hon bland annat perspektiv på bilden av det kvinnliga offret i olika delar av samhället, av vad som krävs för att rättssystemet ska fungera som det var tänkt, rätten till sin egen sexualitet, om den nyvaknade pappafeminismens incestuösa drag och hur den amerikanska idén att män ska skydda sina döttrar också är ett exempel på hederskultur vi sällan reflekterar över.Bokrekommendationer:Den sista flickan : berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten - Nadia Murad. Our guys - Bernard LefkowitzLisa och Lilly : en sann kärlekshistoria - Mian LodalenProducent: Jens Back och Per Grankvist. Klippning Hanna Brandén och mixning av Stray Dog Studios. När du delar i sociala kanaler, använd #perspektivpodden"Perspektiv "är en podd från Vad Vi Vet som förklarar sammanhangen. Du hittar oss finns på vadvivet.se, på Instagram och Facebook där vi förklarar aktuella ämnen och händelser varje dag. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Isaac Bashevis Singer, den judiske författaren och Nobel­pristagaren i litteratur, skrev att i förhållande till djuren "är alla människor nazister; för djuren är det ett evigt Treblinka". Kan nazisternas våld mot judar jämföras med vårt våld mot djur? Kan förintelseläger som Treblinka liknas vid våra slakterier? I Djurens förintelse utforskar Pelle Strindlund och Henrik Wig Singers jämförelse. De visar att argumenten som nazisterna använde för sitt storskaliga dödande av judar - vi arier är mer värda än judarna och har därför rätt att döda dem - är identiska med dem vi använder för vårt storskaliga dödande av djur. Stora likheter finns även i hur de två ideologierna organi­serar sitt våld: fabriksmässigt dödande enligt löpande band-principen.Nazisterna menade att så länge deras dödande skedde "humant" och utan lidande var det oproblematiskt, och de själva kunde rentav betrakta sig som goda. Idag hävdar många detsamma om djurens död, då "human slakt" har blivit ett vedertaget begrepp. Att människans behandling av djur är dålig anser många,men kanske har vi inte förstått hur dålig? Djurens förintelse är en bok som inte lämnar någon oberörd. Djurens förintelse är skriven av Henrik Wig och Pelle Strindlund och utgiven på Karneval Förlag 2016. Denna ljudbok är inspelad 2017-2018. Inläst av Hannah Bratt, Markus Tufvesson, Sophie Nanne, Josefin Lindberg, Anna Johansson och Fredrik Lidén. Inläsningen av denna ljudbok har gjorts ideellt och utan vinstsyfte. Ljudboken har gjorts med tillstånd från såväl förlag som författare. Se mer om boken på www.djurensförintelse.se

Isaac Bashevis Singer, den judiske författaren och Nobel­pristagaren i litteratur, skrev att i förhållande till djuren "är alla människor nazister; för djuren är det ett evigt Treblinka". Kan nazisternas våld mot judar jämföras med vårt våld mot djur? Kan förintelseläger som Treblinka liknas vid våra slakterier? I Djurens förintelse utforskar Pelle Strindlund och Henrik Wig Singers jämförelse. De visar att argumenten som nazisterna använde för sitt storskaliga dödande av judar - vi arier är mer värda än judarna och har därför rätt att döda dem - är identiska med dem vi använder för vårt storskaliga dödande av djur. Stora likheter finns även i hur de två ideologierna organi­serar sitt våld: fabriksmässigt dödande enligt löpande band-principen.Nazisterna menade att så länge deras dödande skedde "humant" och utan lidande var det oproblematiskt, och de själva kunde rentav betrakta sig som goda. Idag hävdar många detsamma om djurens död, då "human slakt" har blivit ett vedertaget begrepp. Att människans behandling av djur är dålig anser många,men kanske har vi inte förstått hur dålig? Djurens förintelse är en bok som inte lämnar någon oberörd. Djurens förintelse är skriven av Henrik Wig och Pelle Strindlund och utgiven på Karneval Förlag 2016. Denna ljudbok är inspelad 2017-2018. Inläst av Hannah Bratt, Markus Tufvesson, Sophie Nanne, Josefin Lindberg, Anna Johansson och Fredrik Lidén. Inläsningen av denna ljudbok har gjorts ideellt och utan vinstsyfte. Ljudboken har gjorts med tillstånd från såväl förlag som författare. Se mer om boken på www.djurensförintelse.se

Offren i Gamla Testamentet kan verka krångliga och onödiga. Men de är faktiskt supernödvändiga för att vi ska förstå Jesus död!

Isaac Bashevis Singer, den judiske författaren och Nobel­pristagaren i litteratur, skrev att i förhållande till djuren "är alla människor nazister; för djuren är det ett evigt Treblinka". Kan nazisternas våld mot judar jämföras med vårt våld mot djur? Kan förintelseläger som Treblinka liknas vid våra slakterier? I Djurens förintelse utforskar Pelle Strindlund och Henrik Wig Singers jämförelse. De visar att argumenten som nazisterna använde för sitt storskaliga dödande av judar - vi arier är mer värda än judarna och har därför rätt att döda dem - är identiska med dem vi använder för vårt storskaliga dödande av djur. Stora likheter finns även i hur de två ideologierna organi­serar sitt våld: fabriksmässigt dödande enligt löpande band-principen.Nazisterna menade att så länge deras dödande skedde "humant" och utan lidande var det oproblematiskt, och de själva kunde rentav betrakta sig som goda. Idag hävdar många detsamma om djurens död, då "human slakt" har blivit ett vedertaget begrepp. Att människans behandling av djur är dålig anser många,men kanske har vi inte förstått hur dålig? Djurens förintelse är en bok som inte lämnar någon oberörd. Djurens förintelse är skriven av Henrik Wig och Pelle Strindlund och utgiven på Karneval Förlag 2016. Denna ljudbok är inspelad 2017-2018. Inläst av Hannah Bratt, Markus Tufvesson, Sophie Nanne, Josefin Lindberg, Anna Johansson och Fredrik Lidén. Inläsningen av denna ljudbok har gjorts ideellt och utan vinstsyfte. Ljudboken har gjorts med tillstånd från såväl förlag som författare. Se mer om boken på www.djurensförintelse.se

”Pedofil-sekter” på nätet ”groomar” barn och delar foton och videos av de grövsta brott.Fakta: 5% av befolkningen har sexfantasier om barn.Var tionde flicka och var tjugonde pojke utsätts för sexövergrepp.Offren kan i vuxen ålder lida av depression, ångest, ätstörning, PTSD, självskadebeteende, sociala problem.Ändå har kända kulturpersonligheter kallat övergrepp mot barn för ”sexuell frigörelse”.Kan pedofili vara medfött? Vad menas med förövares ”kognitiva förvrängning”?Dr Christoffer Rahm och andra forskare söker förebygga övergrepp mot barn genom att erbjuda pedofiler behandling. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Isaac Bashevis Singer, den judiske författaren och Nobel­pristagaren i litteratur, skrev att i förhållande till djuren "är alla människor nazister; för djuren är det ett evigt Treblinka". Kan nazisternas våld mot judar jämföras med vårt våld mot djur? Kan förintelseläger som Treblinka liknas vid våra slakterier? I Djurens förintelse utforskar Pelle Strindlund och Henrik Wig Singers jämförelse. De visar att argumenten som nazisterna använde för sitt storskaliga dödande av judar - vi arier är mer värda än judarna och har därför rätt att döda dem - är identiska med dem vi använder för vårt storskaliga dödande av djur. Stora likheter finns även i hur de två ideologierna organi­serar sitt våld: fabriksmässigt dödande enligt löpande band-principen.Nazisterna menade att så länge deras dödande skedde "humant" och utan lidande var det oproblematiskt, och de själva kunde rentav betrakta sig som goda. Idag hävdar många detsamma om djurens död, då "human slakt" har blivit ett vedertaget begrepp. Att människans behandling av djur är dålig anser många,men kanske har vi inte förstått hur dålig? Djurens förintelse är en bok som inte lämnar någon oberörd. Djurens förintelse är skriven av Henrik Wig och Pelle Strindlund och utgiven på Karneval Förlag 2016. Denna ljudbok är inspelad 2017-2018. Inläst av Hannah Bratt, Markus Tufvesson, Sophie Nanne, Josefin Lindberg, Anna Johansson och Fredrik Lidén. Inläsningen av denna ljudbok har gjorts ideellt och utan vinstsyfte. Ljudboken har gjorts med tillstånd från såväl förlag som författare. Se mer om boken på www.djurensförintelse.se

Peter Grönkvist fick livstids fängelse för ett dubbelmord på Gotland 2005 där han slog ihjäl och grävde ner ett par i 50-årsåldern. Det hittades av en grävmaskinist i ett sandtag i Fröjel på södra Gotland, en vecka efter att de hade slagits ihjäl. Åklagaren i fallet beskrev i domstolen händelseförloppet som "grymt och skrämmande. Offren har fått lida länge och haft dödsskräck". Ytterligare en man dömdes till tio års fängelse för inblandning men det var Grönkvist som utdelade de dödande slagen. I Bakom galler berättar han om bakgrunden till det brutala dubbelmordet och hur hans missbruk förstört för både honom själv, hans barn och andra. Men också om att tankarna inför att ansöka om tidsbestämt straff och vardagen på anstalt, där han många gånger blivit erbjuden narkotika.

Utredningen av massmordet i Bear Brook började 1985. Jag tog upp den i avsnitt åtta av Massmördarpodden. Efter 32 år hittades gärningsmannen Terry Rasmussen (Seriemördarpodden avsnitt 110) och det visade sig att han var en seriemördare. Offren i Bear Brook var fortfarande oidentifierade. Ända tills nu. Massmördarpodden kostar 19kr/månad via podme.com (om du betalar via appen kostar det 29kr/månad så gör inte det utan betala via websidan). Första månaden är gratis. Varje månad kommer det minst två nya avsnitt. https://podme.com/massmordarpodden

En bra historia snackar Offren av Jack uppskäraren Medverkande: Emma Forsberg och Kajsa Sjölin

En mix av de hetaste personerna och nyheter från jordens alla hörn. Nya Zealand i chock och sorg. Sveriges Radios Carina Holmberg från Christchurch dagen efter terrordådet som krävde 49 människoliv. Vad skulle du göra om du vann en halv miljard på Lotto? Det finns en person någonstans i mellansverige som har anledning att ställa den frågan när tidernas största spelvinst är ett faktum. Matts Olsson har slagläge; på andra plats inför andra åket i dagens storslalom i Andorranska Soldeu.

Det var inte gruvbolaget Bolidens fel att 800 Aricabor i norra Chile blev sjuka. Vi hör också om att falska nyheter sprider sig snabbare än sanningsenliga på Twitter och att diabetes inte bara är två sorters sjukdomar utan fem. Det var inte gruvbolaget Bolidens fel att 800 Aricabor i norra Chile blev sjuka. Aricaborna stämde det svenska gruvbolaget för att de exporterat 20 000 ton våtverkslam på 80-talet, slam med höga halter arsenik och tungmetaller till ett chilenskt bolag som senare gick i konkurs. Bolaget lämnade slagghögarna kvar på marken utan att sanera. Vi har besökt boende i området som verkar hårt drabbade av sjukdomar och som undrar vad de ska göra nu.

Förundersökningen om att det förekom tvångsinjektioner av lugnande på människor när de skulle utvisas ur Sverige lades ned. Kaliber har tagit reda på vad polis och åklagare gjort - eller inte gjort. Jag är på resa, långt hemifrån, och har stannat till i vägrenen för att ringa ett samtal.Hello? Hi, this is Markus from the Swedish Radio.Jag har letat efter honom i flera veckor nu, en ung man som kan sitta på viktig information. Och nu ska vi äntligen träffas. Wait ten minutes or five minutesHan möter mig på ett litet och anonymt hotell.En försiktigt leende man i 25-årsåldern möter mig. Han leder mig igenom korridorerna i det gamla hotellet, förbi en liten tvättstuga och över gamla heltäckningsmattor till det rum där han bor.Vi sätter oss ner på en smal säng med skumgummimadrass, och jag förklarar hur jag hittat honom. Men jag aktar mig för att säga för mycket jag vill inte påverka det han ska berätta för mig.För den här mannen kan ha varit utsatt för ett brott, av personer som jobbat på uppdrag av svenska staten.Nyheter i Ekot oktober 2014:"Lugnande narkotikaklassade injektioner har getts till personer som ska utvisas.""Uppgifterna idag om att det har använts tvångsinjektioner för att lugna ner människor som utvisas från Sverige har lett till att Kriminalvården har polisanmält flera händelser."Kaliber kunde avslöja tidigare okända dokument som visade att det förekommit tvångsinjektioner av det lugnande preparatet Stesolid under utvisningar från Sverige som Kriminalvården utfört tillsammans med gränspolisen.Något som väckte starka reaktioner.I Sverige får inte myndigheter utsätta oss för påtvingade kroppsliga ingrepp, som det heter i grundlagen. Med undantag för särskilda fall av tvångsvård inom psykiatrin eller missbruksvården, så får staten inte tvinga på oss behandlingar eller mediciner.Men i sjukvårdsrapporterna från utvisningarna så kunde vi läsa om hur personer som vägrat att följa med och kanske varit bråkiga, aggressiva eller hotfulla, fått lugnande medicin mot sin vilja.Min tanke var att försöka komma överens om att han skulle vara lugn och slippa lugnas med en injektion.Slutsatsen blir att för att hans hälsotillstånd inte skall förvärras ännu mera och att hans utåtagerande ska dra med sig andra deportier så erbjuds han T [tablett] Stesolid alt inj [alternativt injektion] Stesolid. Han vägrar bådadera så jag ger honom en inj [injektion] Stesolid 5 mgInj [injektion] ges i hö [höger] lår då deporti ej är samarbetsvillig.Det visade sig helt ogörligt och han fick en inj. [injektion] Stesolid 10 mg i.m. [intramuskulärt].Åklagaren kunde inte styrka brottEfter Kalibers avslöjande så polisanmälde Kriminalvården det som hänt, och det inleddes en förundersökning. En sjuksköterska och en läkare misstänktes för misshandel, men nekade båda till brott.Också Inspektionen för vård och omsorg, IVO, anmälde injektionerna.Det gick ett år. Sen i slutet på 2015 så kom åklagaren fram till ett beslut. SVT Nyheter:Nej det blir inget åtal mot den läkare och den sjuksköterska som ska ha tvångsinjicerat personer med lugnande medel vid utvisningar.Förundersökningen lades ned. Åklagaren Lotta Karlsson sa att hon inte kunde styrka brott. Hon intervjuades i SVT Nyheter: De här personerna är nu avvisade från Sverige till länder där man har en bristfällig myndighetsstruktur. Och där det helt enkelt är svårt att få tag på personerna, säger åklagaren.Det visade sig att de inte ens hade försökt att prata med de som fått injektionerna. Jag har mer kontrollerat möjligheterna att kunna få tag i de här personerna och inte bedömt att det har varit meningsfullt då. Jag tror sannolikt inte att vi skulle kunna få något svar från de här länderna.De var inte meningsfullt att leta efter de som fått injektionerna, enligt åklagaren.Vi blev nyfikna. Hur väl hade åklagare och polis egentligen utrett det som hänt?Vi får ut den 194 sidor långa förundersökningen, och börjar läsa. Den innehåller förhör med den då misstänkta läkaren och sjuksköterskan, och vittnesmål från kriminalvårdare och polis.När vi har läst klart så har vi flera frågor som vi vill ställa till åklagaren Lotta Karlsson. Jag åker och träffar henne, på Västerorts åklagarkammare i Solna.Ovanligt ärende som var svårutrettDet var i höstas som Lotta Karlsson tog över förundersökningen från en annan åklagare, som bytt tjänst. Jag har ju inte haft något liknande ärende, det har jag ju inte. Och jag har inte hittat liknande ärenden heller när jag har sökt. Så att det var nog lite ovanligt skulle jag säga.Ärendet har varit svårutrett, även om det finns relativt bra dokumentation i form av de sjukvårdsrapporter som Kaliber avslöjade hösten 2014. Så att de här injektionerna som har getts har ju dokumenterats av den person som har gett dem. Så att jämfört med ett annat brottmål, så var det ju god dokumentation. Men det var svårt att se vilka personer, vilka enskilda personer som fått de här injektionerna.I sjukvårdsrapporterna står det tydligt att personer fått injektioner mot sin vilja. Det tyckte också inspektionen för vård och omsorg, IVO, när de gjorde sin anmälan. I förundersökningen så ser vi också att den då misstänkta sjuksköterskan i polisförhör sagt att när han gett injektioner så var det ofta mot personens vilja, efter att han blivit ombedd att agera. Ändå tyckte inte åklagaren att det höll för att väcka åtal för misshandel. En misshandel är ju ett effektbrott, man ska ha en viss följd för att det ska vara ett misshandelsbrott, antingen ska man ju få en skada eller en sjukdom eller så eller så kan de ju vara så att man kan bli försatt i vanmakt. Och vanmakt i juridisk mening då ska man ju i princip vara utom kroppslig kontroll. Alltså väldigt nära medvetslöshet, säger åklagare Lotta Karlsson.De sprutor som getts ska inte ha innehållit så höga doser av lugnande att personerna kunde bli medvetslösa, enligt de experter som polisen pratade med. Därför trodde inte åklagaren att hon kunde få till en fällande dom, trots det som stod i sjukvårdsrapporterna. Så attäven om jag tycker att formuleringarna är väldigt besvärande för de här misstänkta så tror jag inte att jag skulle kunna luta mig mot dem och få en fällande dom. För det är ändå det jag måste titta på, säger Lotta Karlsson.Inte heller att sjuksköterskan i förhör medgav att det var tvångsinjektioner räckte, enligt åklagaren. Vi pratade om att ha ett till förhör med den här personen men kom fram till att vi ändå inte skulle komma vidare i det här ärendet utan målsägandena, säger Lotta Karlsson.Vi har bedömt det som lönlöstFör att komma vidare behövde åklagaren prata med de som fått injektionerna. Men de har alltså inte ens sökt dem, eftersom de enligt Lotta Karlsson skickats till länder där de är svåra att få tag på. Även om de drabbade skulle kunna nås, så skulle polis och åklagare inte kunna genomföra förhör med dem. Det inte finns något sådant samarbete med de här länderna. Och det är ju länder med en ganska bristande myndighetsstruktur. Och vi har bedömt att vi svårligen skulle få någon kontakt med de här personerna. Vi har bedömt det som lönlöst, eller jag har bedömt det. Att vi inte skulle ha någon framgång med att få tag i de här personerna utifrån namn bara i de här länderna.Vi undrar om vi skulle kunna lyckas göra det som polisen inte gjorde få tag på de personer som fått tvångsinjektioner, och höra deras berättelser?Vi får inte veta de fullständiga namnen på de som utvisats, de har strukits över i förundersökningen. Men vi hittar ändå vissa detaljer som gör att vi kan ta reda på vilka de är. Och vi börjar leta.Snart får vi kontakt med en person som kan ha något att berätta, han varit med på en av de polisanmälda utvisningsresorna.I en kyrka i Stockholm träffar jag pastor Jean Kabuidbuidi, som 2012 utvisades till Kongo Kinshasa, men som nu är tillbaka i Sverige. Han har klara minnen från den där kvällen när han och en annan man fördes ombord på ett ambulansflygplan. Klockan var fem minuter i nio på kvällen. Jag skriker, jag ropar till Gud, för jag vet redan att om jag återvänder i Kongo det är bara döden som väntar på mig.Ombord på flygplanet fann kriminalvårdare och poliser. Men Jean lägger märke till att det också finns en annan person med på planet. Han var inte polis men han var läkare. Han hade medicin med sig. Han var med oss också där.Jean säger att han slutade att protestera. Han var rädd för vad de skulle göra med honom. Men den andre mannen som skulle utvisas, Tobias, fortsätter att göra motstånd. Han var jättestark, mer än mig. Han ville inte återvända i Kongo. Han var jättestark. Och alla poliser var runtom honom för att prata med honom. "Du måste lugna dig, du måste lugna dig".Jean säger att han inte kunde inte se vad som hände där, i den andra delen av planet.Två utvisade hittar vi i Kongo och MongolietMen det finns beskrivet i anteckningar, skrivna av mannen med mediciner, som Jean berättade om. Han är inte läkare, utan sjuksköterska. Han var anlitad av Kriminalvården för att följa med på resan. Sjuksköterskan skriver att han erbjöd honom en lugnande tablett, som han vägrade att ta emot den.Situationen omöjliggör en vettig diskussion och jag gör bedömningen att för hans egen hälsas skull använda min medicinska delegation för att i första hand få honom i ett mer lugnare/normalare tillstånd! Administrerar och ger honom 5 mg Stesolid im!Pastor Jean Kabuidbuidi som satt i den andra delen av planet såg inte vad som hände. Men han hjälper oss att få tag på ett telefonnummer till Tobias, han som vägrade sätta sig ner.Han är nu i Kongo. Men telefonlinjen är dålig, och vi har svårt att prata. Vi bestämmer att han ska skicka sin berättelse skriftligt istället, per e-post.Medan vi väntar på Tobias berättelse så letar vi vidare. För han är inte den enda som vi har lyckas identifiera. Vi letar också efter en kvinna som 2012 utvisades till Mongoliet, iförd handfängsel och midjefängsel. Med på resan var samma sjuksköterska som utvisningen till Kongo.I sjukvårdsrapporten från resan så beskriver han kvinnan som aggressiv och orolig. På Arlanda flygplats ger han henne en lugnande injektion.Vi har tagit hjälp av en journalistkollega i Mongoliet för att leta rätt på kvinnan. Och bara efter några dagar så har hon lyckats hitta henne.Vår kollega i Mongoliet Munkhzul Tsengelsaikhan gör en intervju med henne på plats i Ulan Bator. Kvinnans berättelse börjar på häktet, där hon satt i förvar inför sin utvisning. Jag satt fängslad i den anstalten i ungefär två månader, och efter två månader på gryningen fick jag lämna ett blodprov till anstaltens läkare, översätter tolken Seiko Johannesson. Och sedan kom igen de personerna med uniform, och de sa inte att jag skulle åka tillbaka till Mongoliet, utan de bara vill att jag ska följa med. Jag trodde att jag kanske skulle flyttas till någon annanstans. Men sedan hamnade vi i flygplatsen. Och jag skrek och grät och jag vädjade och jag sa: snälla, utvisa inte mig, säger kvinnan.I polisförhör så beskriver en kriminalvårdare kvinnan som aggressiv och bråkig:Hon är liten och satt till kroppsformen vilket gjorde det svårt för personalen att ha kontroll på henne. Och fick en injektion av något och kunde föras ombord på planet.Kvinnan säger att hon tvingades ta en tablett, medan två storvuxna vakter höll fast henne. Medan de två vakterna höll fast mig, plötsligt någon har injicerat med en stor spruta i min vänster lår. Och efter det kommer jag inte ihåg någonting. Och plötsligt vaknade jag av att någon kallade mig: Vakna, nu är du i Mongoliet, berättar kvinnan från Mongoliet.Berättelserna går isärI sin rapport från resan så ger sjuksköterskan en berättelse som är delvis annorlunda.Enligt honom så var kvinnan vaken stora delar av resan, men sov om vartannat. Det står inget om att kvinnan tvingades att ta en tablett. Inte heller något om att hon hölls fast när hon fick sprutan. Det som står är han först erbjöd henne att ta egen medicin, som hon hade med sig, men fick sparkar och nekande till svar. Därefter gav han henne sprutan.Vi får ett mail från Kongo. Tobias, han som vägrade sätta sig ner under utvisningen till Kongo, har skrivit.Han skriver att han kände sig behandlad som ett vilddjur, och att han hade svårt att andas när han var fastspänd mot flygplansstolen.Sjuksköterskan injicerade mig med ett läkemedel, jag vet inte vad det var, skriver han.Jag skrek mycket av smärta, de stoppade något i min mun för att få mig att bli tyst.För tydlighetens skull frågar vi om han gått med på att få sprutan. Nej, skriver han. Sjuksköterskan tvingade mig. Jag var fastspänd mot flygplansstolen, skriver han.Vi har sökt sjuksköterskan för en kommentar till berättelserna från Mongoliet och Kongo, men har inte fått något svar.Vi tar med oss förundersökningen till människorättsorganisationen Civil Rights Defenders kontor i Stockholm.Därmed så bör det också hållas någon ansvarigRobert Hårdh är jurist och chef för Civil Rights Defenders och var bland annat med och drev det uppmärksammade fallet med två egyptier som 2001 utvisades från Sverige med hjälp av amerikansk underrättelsetjänst. Han har läst igenom förundersökningen. Jag menar att det har skett en tydlig kränkning av de här människornas rättigheter. Och därmed så bör det också hållas någon ansvarig för de rättighetskränkningar som har skett. Det framgår klart och tydligt i vår grundlag och i de internationella konventioner som Sverige har antagit att man får inte ägna sig åt kroppsligt påtvingade ingrepp, säger Robert Hårdh. Åklagaren var tveksam till om hon skulle kunna få till en fällande dom för misshandel i alla fall utan vittnesmål från de som fått sprutorna. Doserna av läkemedlet Stesolid bedömdes inte vara så starka att de kunde leda till medvetslöshet. Hon har inte heller utrett ärendet som tjänstefel, eftersom hon menar att läkaren och sjuksköterskan, trots att de var inhyrda av Kriminalvården, inte ägnade sig åt myndighetsutövning. Ett resonemang som Robert Hårdh har svårt att förstå. Jag tycker att det är ett solklart fall av myndighetsutövande. Vi pratar om personer som befinner sig frihetsberövade. Men ändå så lyckas man formulera sig på ett sätt där svensk lag inte ger människor det grundlagsskydd och det skydd man har enligt internationell rätt. Utan här går människor fria från ansvar trots ganska uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna, säger Robert Hårdh.Myndighetsutövande eller inte?Ett solklart fall av myndighetsutövande, enligt Robert Hårdh. Åklagaren Lotta Karlsson håller inte med: Det är svåra gränsdragningar om det är myndighetsutövning eller inte när det gäller vård då. Men jag har gjort den bedömningen att vården inte är att bedöma som myndighetsutövning.Hur gör man den gränsdragningen? Ja, jag kan bara konstatera att jag har gjort den bedömningen. Jag nöjer mig med att svara så, säger åklagare Lotta Karlsson.Om det här inte går att komma åt straffrättsligt, vad innebär det i så fall? Ja, det skulle ju innebära att vi har ett ganska tandlöst grundlagsskydd. Om ingen kan hållas ansvarig eller bedömas ha gått något fel trots att det här har skett, ja då finns det ju en uppenbar diskrepans mellan verkligheten och grundlagsskyddade rättigheter som vi tror oss ha. Och det här måste ju förstås åtgärdas, säger Robert Hårdh.Tvångsinjektioner är en uppenbar kränkning av grundlagsstadgade och mänskliga rättigheter, enligt Robert Hårdh.Men åklagaren Lotta Karlsson menar att hon inte kunnat komma vidare i förundersökningen utan att höra de som fått injektionerna.Vi har alltså lyckats hitta två av dem, en i Kongo och en i Mongoliet. Men det är personer som åklagaren förmodligen inte hade kunnat förhöra, eftersom det inte finns något rättsligt samarbete med de länderna.Men stämmer verkligen det som åklagaren säger, att alla har utvisats från Sverige?I förundersökningen kan vi läsa om en utvisning till Libyen 2012. En man som beskrivs som orolig, hotfull och aggressiv, och som belagts med fängsel, får en spruta på Arlanda flygplats. I sjukvårdsrapporten från resan till Libyen skriver läkaren:Vid säkerhetskontrollen på Arlanda förflöt allt enligt planering, men när det var dags att gå ombord på bussarna blev en person plötsligt orolig, hotfull och aggressiv och vägrade. Han belades med fängsel och fick vid 9-tiden en inj. Stesolid 10 mg i.m.En drabbad kvar i SverigeMannen förs ombord på planet, och väl framme i Libyen så lämnar Kriminalvården och polisen lämnar över honom till libyska myndigheter. Men mannen blir inte insläppt i landet. Han får följa med tillbaka till Sverige. Det framgår både av rapporter från resan och i förhör med av kriminalvårdarna som var med.Vi lyckas ta reda på vem mannen är.Och vi ringer till gränspolisen för att höra efter vad som har hänt med honom har han nu utvisats från Sverige? Nej nej nej, gud nej, jag ser att han har gått under en uppsikt som han har skött, och vi har inte ens försökt att verkställa honom. Håkan Ejdervik är gruppchef på gränspolisen. Det är inga verkställigheter som går att köra till Libyen på grund av de stridigheter som pågår. De släpper inte ner någon, släpper inte in någon. Det finns ingen fungerande statsapparat. Så den här killen, han är kvar i Sverige. Så enkelt är svaret.En av de som fått en injektion under en utvisning är alltså kvar i Sverige. Han hade stod under uppsikt av gränspolisen fram till och med december förra året, enligt Ejdervik. Alltså under hela den period som förundersökningen pågick. Det hade räckt med ett telefonsamtal så hade utredaren kunnat hitta honom. Men ingen har ringt för att kolla. Det är ju dåligt av utredaren. De kan de ju göra väldigt enkelt gentemot oss, säger Ejdervik.Polisens utredare Ulf Malm vill inte vara med på en inspelad intervju, men säger till oss att han aldrig fick några instruktioner från åklagaren att söka efter personerna vare sig i Sverige eller utomlands. Och trots att han läst Kriminalvårdens rapporter från utvisningarna, och gjort förhör med de som var med, så registrerade han aldrig att den här mannen fick följa med tillbaka till Sverige, berättar han.Nasir vill berättaVi vet att mannen är i Sverige, men inte var han finns. Så vi skickar ett brev till Migrationsverket, som de vidarebefordrar till honom. Efter någon vecka får vi ett sms.Han vill träffas.Och det är så vi hamnar på hotellet med de gamla heltäckningsmattorna som vi hörde om i början på programmet. Ett av Migrationsverkets boenden.Det är här han bor, mannen som skulle utvisas, men som aldrig blev insläppt i Libyen. Under hela förundersökningen var han registrerad hos Migrationsverket och han har haft regelbunden kontakt med gränspolisen. Ändå har ingen hört hans berättelse.Han vill inte att vi använder hans riktiga namn, utan ber om att få bli kallad för Nasir.Vi har inte berättat för Nasir exakt varför vi vill träffa honom, eftersom vi inte vill riskera att påverka hans berättelse. Det enda vi har sagt är att vi vill prata med honom om hans utvisning från Sverige.Det här är min berättelse om när jag skulle utvisas till Libyen 2012. De hämtade mig och jag sa okej, jag ska åka.Det var på morgonen de skulle åka och på flygplatsen så fanns det flera andra libyer. Men medan de gick ombord på planet så dröjde sig Nasir kvar, berättar han, och sa att han inte ville åka.Sätt mig tillbaka i häktet istället, berättar Nasir att han sa då.Enligt kriminalvården så betedde sig Nasir aggressivt, hotfullt och spottade. Han belades med fängsel och ikläddes en så kallad spotthuva.Nasir berättar att de befann sig inomhus när det hände. Han satt på ett bord, när han blev omringad av nio eller tio personer.Han ställer sig upp och visar hur de vred om armarna, tog ett grepp över nacken och i hans ena armhåla. Han visar på mig hur någon greppade tag om hans smalben bakifrån och drog omkull honom på golvet.Jag fick injektioner, berättar han, två stycken. Han visar på sin högra och vänstra skinka.Han visar hur han satt fingrarna i halsen för att kräkas.Det var så starka injektioner.Sen visar han hur de satte på honom handfängsel och fotfängsel. Någon la ett ben över hans nacke och någon satte på honom en huva. Han drar ner sin mössa över ansiktet för att visa.Det kändes som om jag inte hade någon kraft, jag var kraftlös.Nasir berättar hur injektionen fick honom att förlora all kraft. När han fördes ombord på flygplanet, han hade svårt och gå, säger han.Enligt rapporter från resan hade han mycket riktigt fängsel på händer och fötter, och någon hade dragit en så kallad spotthuva över hans huvud.10:05 Börjar bli lite lugnare. Andas lite lugnare. Puls 86!Vi läser i en rapport från sjuksköterskan, som var med på resan.Dock säger han sig vara illamående och göra tappra försök att kräkas utan resultat!Under själva flygresan, beskriver Nasir, så var han vaken, men ändå inte, som ett djur som sover med öppna ögon. Han säger att hade svårt att röra sitt vänstra ben när han klev av planet.Det här är Nasirs berättelse. Flera detaljer stämmer med det vi kan läsa i rapporter från resan.Många gånger väldigt åtråvärt att få lugnandeMen det finns alltså också en annan version av hur det gick till när Nasir fick lugnande medicin läkarens. Det har hållits ett polisförhör med honom om resan till Libyen, och då sa han något som inte står i hans rapport från resan: att Nasir tagit emot sprutan frivilligt. Det sa han också när vi ringde upp honom hösten 2014. Jag blev ditkallad och pratade med honom och föreslog att han skulle ta en lugnande tablett. Han ville inte ha någon tablett, utan istället såhan krävde att i så fall få en spruta för att det skulle vara någonting som tog bättre. Och då fick han det. Och i och med det så upplever jag att vi var överens jag och patienten, säger läkaren.Han blev orolig hotfull och aggressiv och vägrademen i en sån situation hur lyckas man då förmå personen att ta lugnande? Han ville ju inte åka så att säga. I min erfarenhet så är det många gånger väldigt åtråvärt att få lugnande. Och då, för många människor, så upplevs en spruta som någonting som är liksom bättre, som är liksom mer än en tablett.Jag återberättar läkarens version för Nasir, som helt avfärdar den.Jag gick aldrig med på att ta någon spruta, säger han, och han erbjöd mig aldrig någon tablett.Och det var inte en injektion, utan två, säger han.Nu ringer vi upp läkaren en gång till. Jag har ingen kommentar i det här läget.Han säger att han absolut inte gav sitt medgivande till detta, det var ett stort trauma för honom. Jag harjag har gjort en redogörelse och jag har ingen ytterligare kommentar.Förundersökningen om de misstänkta tvångsinjektionerna är nedlagd. De som utvisats återvändarna, deportierna, eller deporna, som de kallas inom Kriminalvården blev aldrig hörda i förundersökningen. Åklagare och polis försökte inte ens få tag på dem.Överväger att återuppta förundersökningenMen vi har lyckats hittat tre. Tre personer som oberoende av varandra berättar om hur de fått lugnande sprutor mot sin vilja. En av dem fanns i Sverige under hela förundersökningen.När vi går igenom förundersökningen så har vi dessutom upptäckt ytterligare en brist. Polisen har missat att utreda en av de anmälda resorna, som gick till Irak. Det visar sig att han har blandat ihop den med en annan resa som också var till Irak. Utredaren skriver i ett mail det nog inte påverkar utredningen.Vi ringer upp åklagaren Lotta Karlsson, och berättar för henne att en av målsägarna fanns i Sverige under hela förundersökningen. Hon blir förvånad, och menar att hon frågade utredaren på polisen om någon målsägande fanns i Sverige när hon tog över förundersökningen, och hon fick då svaret att det inte fanns någon kvar här. Så jag utgick från att de hade kontrollerat det då när jag fick det svaret. Och sen om det är så att de har gjortom det har funnits brister i deras kontroller eller vad anledningen är till att de inte hittar den här målsäganden, det vet jag faktiskt inte, säger Lotta Karlsson.Polisens utredare, däremot, säger att han aldrig fått några instruktioner om att söka personerna i Sverige. Han minns inte att han har fått någon fråga av åklagaren, skriver han i ett mejl. Ja, min minnesbild är att jag ställde den frågan, säger Lotta Karlsson, som nu överväger att återuppta förundersökningen. Jag konstaterar bara i så fall att om det finns en målsägande i Sverige så får vi titta på det och överväga att återuppta förundersökningen. För om man har en målsägande i Sverige så kan kanske den målsäganden tillföra uppgifter som kan göra att man gör en annan bedömning, att man får ett annat bevisläge. Reporter: Markus Alfredsson och Sofia BooProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se  

Imorgon är det exakt 100 år sedan folkmordet mot armenierna i nuvarande Turkiet. Frågan är en het potatis världen över. Hittills förnekar Turkiet att det har ägt rum, medan det i Frankrike numera är olagligt att säga något annat än att det var ett folkmord. Men vad får en 18-årig tjej i Västerås att engagera sig så mycket i en händelse som inträffade för 100 år sedan att hon ber för offrena varje kväll och varje morgon? I Verkligheten i kväll följer du med hem till Nairi Lilit Soghomonian och hennes flickrum där den armeniska flaggan hänger över sängen. Och vad har Kim Kardashian med det hela att göra?

Jonathan Lindström: Ny teknisk framtidsoptimism. Jessika Gedin: Dags att växa upp! Per Naroskin: Se upp för de självutnämnda offren. Lyssna på Spanarna med Ingvar Storm. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humorI programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

Jonathan Lindström: Ny teknisk framtidsoptimism. Jessika Gedin: Dags att växa upp! Per Naroskin: Se upp för de självutnämnda offren. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

Oden, Tor och Freja - det finns människor i dagens Sverige som tror på de gamla asagudarna. De är organiserade i sammanslutningar som Sveriges Asatrosamfund, Nätverket för Forn Sed och Götala blotlag, och många av dem ägnar sig åt blot, offer och runmagi. Offren är dock aldrig djuroffer, och tron bygger ofta på ett gammalt intresse, ett miljöengagemang och en känsla av att ha hittat hem till rätt kulturellt och historiskt sammanhang. Det berättar Fredrik Gregorius som forskar om modernt asatroende.I serien om Döden på film berättar filmforskaren Andreas Jacobsson den här veckan om hur man i olika filmer skildrat kampen mot dödliga sjukdomar, i allt från amerikanska snyftare om cancerdöende patienter till sydafrikanska socialrealistiska filmer om aids.Programledare: Urban Björstadius.