Podcasts about Kristinehamn

Polisen vet nu varför Rickard Andersson dödade 10 personer i Örebro. På lördag är det final i Eurovision. Vi hör en direktrapport därifrån och så tippar en daglig verksamhet i Kristinehamn hur det går för Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Polisen vet nu varför Rickard Andersson dödade 10 personer i Örebro. På lördag är det final i Eurovision. Vi hör en direktrapport därifrån och så tippar en daglig verksamhet i Kristinehamn hur det går för Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Adam Wall är 37 år gammal, ostraffad och bor i Kristinehamn i Värmland – långt från storstädernas gängvåld. Men när han drar på sig en skuld som han inte kan betala hamnar han i centrum av Foxtrotkonflikten. Inom loppet av några timmar avlossar han skott på en frisörsalong i Stockholm och detonerar en bomb i en trappuppgång i Linköping. I avsnittet lyssnar vi på Adam Walls egen historia från rättegången – och på Jessica som fick sitt hem söndersprängt i sprängdådet. Programledare: Kim Malmgren Gäst: Fredrik Sjöshult, kriminalkrönikör på Expressen Producent: Anna Westman Swantesson

Dan Andersson återkommer med sitt klassiska Julmys med Dan före dan, som i år är ett värmländskt julspecial. Vi bjuds in i köket med Inger Andersson och lägger in sill, vi följer med till en av Sveriges främsta spökgårdar och vi får höra juldikter och julberättelser. Vi möter en barnmorska som berättar om livets mirakel när det är som svårast. Och det blir ju inte jul utan en uppläsning av julevangeliet – på värmländska så klart. Innehåll Välkommen till mitt julehus (Vi bygger ett mirakel) med Synliga. Introduktion av Dan Andersson. God jul från förbundsordförande Niklas Mattsson. Matreportage med Inger Andersson: Brantevikssill. Matreportage med Inger Andersson: Parmesansill Lite extra godis – Hovmästarfärskost. Torleif Styffe läser Julevangeliet på Dalbymål. En julberättelse, skriven och uppläst av Bernt Andersson. Reportage från en av Sveriges främsta spökgårdar, ”Frammegården” i Skillingmark. ”Stille julkväll”, skriven och uppläst av Urban Andersson från Arvika. ”Nyponrosa”, av Gustaf Fröding, uppläst av Kjell Hagegård. ”Glesbygd”, skriven och uppläst av Rune Blid från Kristinehamn. Intervju med Christina Ottenblad, vid tiden för intervjun 2008 barnmorska i över 48 år och hedersdoktor. Intervjun publicerad i Radio Värmland 2009. Julbetraktelse med Janic Leroy. Programledare och ljudtekniker: Dan Andersson Recept Brantevikssill 1 förpackning 5-minuterssill en hel hackad rödlök en påse färdigmortlade sillkryddor 1 dl socker 1 tsk salt citronpeppar efter smak en förpackning fryst dill, 40 g. Öppna förpackningen med sill och häll av lagen. Låt sillen rinna av i ett durkslag. Skär sillen i lagom stora bitar efter smak. Blanda övriga ingredienser i en skål och rör samman. Det känns lite grusigt. Lägg lite av sockerblandningen i botten på en burk, varva sedan med sillbitar och sockerröra. Avsluta med det sista av sockerblandningen överst och tryck till ordentligt med en sked innan du sätter på ett lock. Ställ in i kylskåp. Det tar ett till två dygn innan sockerblandningen smält och bildat lag i burken. Sillen är klar efter två dagar. Hållbarhet i kylskåp, ca 4 dagar. Parmesansill en förpackning 5-minuterssill 1 dl crème fraiche 1 dl majonnäs 1,5 dl riven parmesan Eventuell smaksättning: en pressad vitlöksklyfta eller lite rivet skal från en lime eller ett par tsk dijonsenap. Öppna sillen och häll av lagen. Låt sillen rinna av i ett durkslag. Skär sillen i bitar i den storlek du vill ha. Blanda ingredienserna i en bunke och rör om. Lägg i sillbitarna. Rör om ordentligt och skeda upp det i en burk. Sätt på lock och ställ in i kylskåp. Klart att äta efter ca 2 timmar. Hållbart i kylskåp 3–4 dagar. Hovmästarfärskost 300 g naturell färskost 2 msk svensk senap 3 msk skånsk senap 1 tsk dijonsenap 2 msk råsocker 2 msk äppelcidervinäger 0,5 dl hackad dill Blanda alla ingredienserna till en slät kräm och in med den i kylskåpet. Servera gärna med kallrökt lax, varmrökt lax eller inlagd sill.

Uppgifter om revolt i Centerpartiet – kommer C-ledaren tvingas bort? Stram migrationspolitik och ner med monarkin: S presenterar nytt partiprogram. Klimatministern intervjuad om COP29. Och varför lämnar muslimer judoförening i Kristinehamn? Programledare: Magnus Thorén.

I en höstlovsspecial tar Henrik Torehammar ett saftigt bett av kunskapens frukt om svensk försvarspolitik. Oscar Jonsson, forskare i krigsvetenskap, agerar lockande orm och klär varsamt av okunnighetens slöja. Om den unika svenska försvarsindustrin. Om vilken BNP-nivå “försvarisar” blir tillfredsställda av. Och vilken centerpartist som egentligen var ansvarig för att Torehammars gamla hemkommun Kristinehamn fick tillbaka sitt artilleriregemente.

Samtal med Jesper Löfvenborg om hans konstnärskap, det ärofyllda uppdraget att skriva för Sweden Rock Magazine, den kreativa fasen framåt småtimmarna, bildläraruppdraget, löpningens positiva effekter – och skateboardscenen i Kristinehamn på 1990-talet! Tack för att ni lyssnar!  

Detta är en liten snutt av veckans avsnitt. Vill du lyssna på hela avsnittet måste du bli Premium. Bli Premium idag och få tillgång till hela avsnitt, Plusavsnitt och bli en del av TFK's-Community. Detta och MYCKET MER!Lyssna på HELA avsnittet (Släpps Måndag & Fredagar)600+ timmar underhållningTillgång till alla avsnittSpara ner offlineKommentera avsnittProva Premium i 14 dagar HELT FRITT här!Instagram:@johaank@TfkMathie@Tfkjohannes Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erik Stenberg är manager för Shalimar Pointe Tennis Club i Florida. Före det var han manager på Fort Walton Beach Tennis Center i 22 år. Erik var också tävlingsledare under arrangemangen av 25 000-dollarstävlingarna i Kristinehamn för damer mellan 2008-2014. I det här spännande avsnittet pratar vi bland annat om: * Hur lättsålt tennis som produkt är * Bästa tipsen för ett lyckat event * Hur vi kan använda oss av fundraising mer i Sverige * Varför man ska ha en julfest istället för ett årsmöte * Tips för bra sponsringspaket * Hur Erik har utvecklat sitt tänk kring sälj av att arbeta i USA * Varför tennis är bättre än Tinder för dejting Vill du stötta podden med ett bidrag för att den ska fortsätta kunna produceras? Klicka här: https://www.patreon.com/linuspabaslinjen/membership Eller via Swish: 0730240031

Magnus Linde sprang 100 miles på kanontid i Tyskland, Kajsa Berg tog sin femte seger i en av Sveriges äldsta än ultratrailtävlingar, Sörmland Ultramarathon. Och Stefan Ehrin är tillbaka igen, med sin tredje seger i Gotland Ultramarathon. Frida Södermark gästar som bisittare den här veckan. Vi konstaterar att Silverleden på en dag lever vidare och tar upp fina resultat i Kristinehamn 6-timmars och underhållande temavarv och återväxt i Backyard Ultra Ljungby. Stöd bevakningen av svensk ultralöpning: ultramarathon.se/patreon

Henrik Torehammar växte upp i Kristinehamn i en blandning av frikyrka och nyårsrevy med Revygänget Tespis där hans pappa var revykung. For över till USA vilket formade honom mycket, men det var när han studerade i Göteborg han förstod att han skulle jobba med samhällspåverkan. Via en rad radioprogram både på P1 och P3 har han nu hamnat som inrikespolitisk kommentator på Svenska Dagbladet. Är hans folkpartistiska rötter fortfarande i den värmländska myllan? Ska han så här i medelåldern bli medlem i statskyrkan och hur övar man på att inte bli så kränkt. Detta och väldigt mycket mer kommer här, men först - att va Kristinehamnare i Stockholm

Sabem que ballar cura, i que les can

Sabem que ballar cura, i que les can

Det har varit två stora explosioner vid flerbostadshus i Stockholm och Linköping. I Klartext får vi även följa med till Kristinehamn och vara med när gruppen Bolltrollarna tränar bordtennis.

Veckans fråga fick Henrik Torehammar när han var på middag med familj och vänner i Kristinehamn. Frågan löd: varför har vi inte en politiker som bara säger som det är? Vad skulle hända om en politiker är ärlig? Maggie Strömberg, Henrik Torehammar och Torbjörn Nilsson har svaren, längs vägen nämns både Johan Pehrson och Jimmie Åkesson.

- Idag har riksdagen röstat ja till att Sverige ska gå med i Nato. - Man ska inte slänga äggskal tillsammans med andra matrester. - Kulturskolan Miranda i Mora vill ha fler kurser för personer med funktionsnedsättning. - Musikgruppen Vajb från Kristinehamn har fått Rocka sockornas kulturstipendium.

Den här veckan har ni radioagenter sannerligen jobbat hårt! Agent Nila i Borlänge kan spanska och översätter vad som sägs när man ringer till fabriksägaren Bernies telefonnummer. Agent Estrid i Kristinehamn löser gåtan och leder Admir till badrumsspegeln på Mat och gott livs kundtoalett. Hjälp Ylva att lösa den nya gåtan: MOTSATSEN TILL KALL I BÖRJAN. ETT V PÅ SLUTET OCH INNAN DET ETT DJUR SOM GER OSS MJÖLKRing telefonsvararen; 08-7842929 och tala om vad du heter, hur gammal du är och var du bor.Mejla in till radioagent@sverigesradio.se

Matilda Gend totalkrossade både herrar och damer, när hon slog nytt personligt rekord i Kristinehamns 6-timmars. Jakob Åberg stack ifrån direkt när han vann den klassiska Sörmland Ultra Marathon. Och backyarddebutanter höll tävlingsledningen vaken länge i Ljungby. Torbjörn "Tobbe" Gyllebring är tillbaka som bisittare och det blir mycket uppsnack inför satellit-VM i backyard ultra kommande helg. Dessutom Big Run Invitational, imponerande maratonresultat och EM på 50 km, en distans där det på annat håll också slogs världsrekord. Stöd bevakningen av svensk ultralöpning: ultramarathon.se/patreon Stötta Team Sweden i satellit-VM: https://www.facebook.com/donate/629872298861216/842292360271899/

Dan Broström och grosshandlardottern Ann-Ida Mark möts i Göteborg i början av 1900-talet. Men kärleken stöter snart på förhinder när paret börjar bygga upp det stora redarimperiet. Broströms är under sin guldålder Sveriges största rederi och Göteborgs största arbetsgivare. Hundratalet fartyg seglar ute på haven. Redarfamiljen Broströms framgångssaga Familjens berättelse börjar i Värmland redan på 1850-talet. Axel Broström är 13 år och jobbar vid järntransporterna i Kristinehamn. Han är barnarbetaren som går från botten till toppen och lägger grunden till ett redarimperium. Men när familjen flyttar till Göteborg på sin resa uppåt så möter sonen Dan kärleken i Ann-Ida Mark. En flicka från samhällets toppskikt. Och nu hopar sig molnen.Programmet är gjort 2020 av Cecilia Ohlén.cecilia.ohlen@sverigesradio.seMedverkande Ninna Boberg, museipedagog på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. Kent Olsson och Jan Kuuse, forskare i ekonomisk historia. Olof Andersson, bibliotekarie i Kristinehamn.  Ivar Janson, släkting.  Anna Adrian, konservator på Göteborgs museum.Producenter: Sofia Kottorp och Ola Hemström

Försvaret ska växa. Under perioden 2021-2030 har följande orter fått eller kommer att få återetablerade regementen: Kristinehamn, Falun och Sollefteå inklusive Östersund. FOI-forskarna som gästar detta avsnitt har tidigare i år skrivit en rapport vars resultat visar att återetableringarna sannolikt kommer att ta längre tid än återetableringen på Gotland, som tog cirka fem år. Detta och orsakerna varför är ett par av ämnena under det 37 minuter långa avsnittet.

Han är en ny cool Spiderman, med en massa olika krafter. 4-åriga Elmo i Kristinehamn tycker om superhjältar. Elmos bästa heter Miles Morales och är den nya spindelmannen. Vill du vara med i Tisdagskollen? Skriv till Barnmorgon! Tisdagskollen produceras av UR.

Mathie Martinez är en del av trion Tack för kaffet. De har poddat sedan 2011 vilket gör dem till en av de äldsta roddarna i Sverige. Jag och Mathie fick kontakt tidigt via twitter då jag ringde upp till deras program vilket gjorde mig till första gästen. Nu tio år senare sätter vi oss och pratar om deras resa inom poddvärldenDet här avsnittet bör alla som tänker på att starta podd eller vil lyfta sin podd lyssna på. Vi pratar om. Hur podden kom till. "Skandalerna". Kristinehamn möjligheternas stad. Att vara eller icke vara tre språklig. MMA och den gången jag bjöd Mathie på en mma gala i Karlstad, och efterfesten där jag och Mathie blev extra glada. Bilolyckan. Misstag roddare gör. Att skaffa egen studio. Fans. Tack för kaffet turné. Poddandet idag. Stötta Öppet sinne på Patreon https://www.patreon.com/oppetsinneInstagram https://www.instagram.com/pauldelvalle/?hl=svYoutube https://www.youtube.com/channel/UCAQXDkNpHStIp_AWv--DoLA

Denna veckan träffar vi Elin som kör åt Wiréns åkeri i Kristinehamn! Häll upp kaffet och ta fram bullarna, här är veckans avsnitt av Lastbilspodden

Amerikanska stridspiloter vittnar att de sett okända flygande föremål och snart lämnas en UFO-rapport till kongressen. Hör nyckelpersonerna bakom UFO-observationerna och om en möjlig svensk UFO-gåta. Medverkande: Alex Dietrich, stridspilot, Luis Elizondo, underrättelseofficer, Mick West, "debunker", Keith Kloor, lärare i journalistik på New York University,  Tor Järvid, Yvonne Järvid, Susanna Järvid, Niklas Järvid vid Backsjön i Arvika, Stellan Jansson, tidigare stabschef vid Fo 52 i Kristinehamn, Clas Svahn, UFO-kännare och journalist på DN, Kristofer Hallgren, UFO-handläggare FOI, Åsa Strandberg, arkivarie FOI Reporter: Roger Wilson Tekniker: Andreas Ericsson, Susanne Martinsson, Terese Johansson, Sandra Pettersson Producent: Katja Magnusson katja.magnusson@sr.se Programledare: Robin Olin  robin.olin@sr.se

Denna vecka samtalas det om Oscarsgalan, Kristinehamn och shock jocks.Lyssna på hela avsnittet på hemsidan: http://tackforkaffet.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Allt fler bostadsaffärer görs i ett allt högre tempo och till rekordhöga priser. Men det gäller att inte slarva med det finstilta två domar ger helt olika besked till köpare beroende på om de köpt dyrt i Stockholm eller billigt i Kristinehamn. Samtidigt ökar anmälningarna av lockpriser. Programledare: Hanna Malmodin Producent: Anders Diamant Medverkande och röster i programmet: Claudia Wörmann, boendeekonom SBAB Anders Astonsson, Fastighetsmäklarinspektionen Hans Flink, försäljningschef Svensk Mäklarstatistik Erika P Björkdahl, docent civilrätt, föreståndare Institutet för fastighetsrättslig forskning, Uppsala universitet Anders Österling, forskare Institutet för bostads- och urbanforskning och Urban lab, Uppsala Universitet Ebba Busch, partiledare (KD) Tekniker: Sandra Pettersson ekonomiekotextra@sverigesradio.se

Vid tre års ålder fick Kimmie diagnosen grov ADHD och vid 6 års ålder började han medicineras. Hans skoltid blev en prövning för alla inblandade och ledde till ett starkt utanförskap för Kimmies del. På högstadiet hittade han sin identitet i nazistiska rörelser och blev snabbt en ledare i NSF Värmland. De nazistiska ideologierna byttes efter ett tag ut mot droger vilket ledde in på en våldsam och destruktiv tid i hans liv. Hur tar man sig ur ett sånt dysfunktionellt liv? Vilka vändpunkter har varit viktiga i Kimmies liv? Och hur kommer det sig att han nu är kommungubbe i Kristinehamn? Detta och mycket mer kommer här.

Gösta Halvarsson trivdes som bäst inne bland granarna men gillade också Kristinehamn. (VB 1987-05-29)

Det är 4 november 2014. Emelie Gustafsson är gravid i 25 veckan och vid en rutinkontroll på BVC i Kristinehamn upptäcker man högt blodtryck och protein i urinen. Det blev startskottet på fyra oroliga och ångestfyllda dygn. Färden gick först till centralsjukhuset i Karlstad där man konstaterade havandeskapsförgiftning och hon flyttades vidare till Uppsala där det visade sig vara fullt och Emelie flygs upp till Umeå. Väl i Umeå föds Albin den 8 nov . Han väger 600 gram. Vad hinner man tänka och känna under dessa fyra dygn när hela livet välts omkull, får man lov att sörja det som inte blev fast man fick barn, kan man köpslå med Gud och finns det en mening med allt som händer? Detta och väldigt mycket mer får du strax reda på.

Han föddes i Kristinehamn i Värmland som han fortfarande älskar men grubblade hela barndomen över en sak: "Hur gör man för att vara pojke"? Prästen Lars Gårdfelt gästar Erik Blix.

Det här är berättelsen om familjen som byggde ett redarimperium. Dan Broström och grosshandlardottern Ann-Ida Mark möts i Göteborg i början av 1900-talet. Men deras kärlek stöter snart på förhinder. Broströms är under sin guldålder Sveriges största rederi och Göteborgs största arbetsgivare. Hundratalet fartyg seglar ute på haven. Men Redarfamiljen Broströms framgångssaga börjar i Värmland på 1850-talet. Axel Broström är 13 år och jobbar vid järntransporterna i Kristinehamn. Han är barnarbetaren som går från botten till toppen och lägger grunden till ett redarimperium. Men när familjen flyttar till Göteborg på sin resa uppåt så möter sonen Dan kärleken i Ann-Ida Mark. En flicka från samhällets toppskikt. Och nu hopar sig molnen. Programmet är gjort 2020 av Cecilia Ohlén. Medverkande Ninna Boberg, museipedagog på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. Kent Olsson och Jan Kuuse, forskare i ekonomisk historia. Olof Andersson, bibliotekarie i Kristinehamn.  Ivar Janson, släkting.  Anna Adrian, konservator på Göteborgs museum. Producenter: Sofia Kottorp och Ola Hemström

Denna vecka samtalas det om Tjocktober, Fantomen och Kristinehamn. MYCKET nöje! Prova Premium i 14 dagar HELT FRITT här!

Det här avsnittet gästas av den enastående podcastprofilen Jimmy Woolke (@jimmywoolke) från TFK (Tack För Kaffet). Det snackas om dialekter, dansbands-downies, rap och livepoddande. Kent berättar om zigenare, samt ruset från ”testo”, medan Eric försöker få Jimmy att testa en rövpanna Stesolid. Innehåller måttliga mängder trams.   VARNING: Konsultera din psykolog, psykiater och andliga vägledare före lyssning. Kan verka stötande, kränkande och väcka känslor. ⠀ IG: @ericochzigenaren @ezigenaren 0790345699 ezigenaren@gmail.com

Denna vecka samtalas det om poliser, Kristinehamn och Stryktipset. MYCKET nöje! Prova Premium i 14 dagar HELT FRITT här!

Vilket ansvar har man som förälder nu när gymnasieelever studerar hemifrån? Vad kan man som vuxen göra för att underlätta för sin ungdom? Detta är Rebecca Hansen, skolkurator på gymnasieskolan i Kristinehamn, med och pratar om. En podd för alla som tjatar på, kommer i konflikt med och har svårt att förstå sina tonårsbarn. Förebyggarenheten i Kristinehamns kommun ger stöd och råd kring föräldraskap.

Möt bokcirkeln Brottsofferjouren från Kristinehamn - en av fyra bokcirklar som läser de nominerade romanerna till Sveriges radios Romanpris. Går det att hitta offer och förövare i de böckerna? P1 Kulturs uppladdning inför Sveriges radios Litteraturvecka fortsätter och idag åker vi till Kristinehamn i östra Värmland för att träffa bokcirkeln Brottsofferjouren i östra Värmland. Det är en bokcirkel som verkligen gjort det till sin specialitet att läsa böcker med extra mycket mörker. P1 Kultur hälsade på för några veckor sedan när de diskuterade Köttets tid av Lina Wolff. FILMEN OM KOREOGRAFEN MERCE CUNNINGHAM ÄR HÄR Koreografen Merce Cunningham var en förnyare av dansen och hans inflytande är gigantiskt. Lagom till att han skulle ha fyllt hundra år 2019 släpptes 3D-filmen "Merce Cunningham" i regi av Alla Coghan. Cecilia Blomberg har sett den, nu när den kommit till Sverige. INTERVJU MED FREDRIK GERTTEN OM FILMEN JOZI GOLD Hans film "Bananas" fick många att sluta köpa besprutade bananer, och hans film "Push", om rovdriften inom hyresmarknaden har fått beslutsfattare att tänka om. Nu är Fredrik Gertten aktuell med en ny dokumentär om en miljökatastrof i Sydafrika, och en kvinna som kämpar för de drabbade. MR JONES - OM FOLKMORDET I UKRAINA PÅ 30-TALET Det har varit svensk premiär för dAgnieszka Hollands film "Mr Jones" som handlar om 30-talets massvält i Ukraina. Miljoner människor dog och svälten brukar ses som en del av Stalins politik att bekämpa ukrainsk nationalism i det tidiga Sovjetunionen. Hör samtalet med kulturredaktionens Fredrik Wadström om "Mr Jones" och verkliga händelserna som ligger till grund för filmen. OBS: LITTERATURKVINNORNA SOM ÄGDE VÄRLDEN Litteraturhistorien är, liksom hela historien, under ständig omförhandling. I denna essä reflekterar litteraturkritikern Ann Lingebrandt över de svenska kvinnliga författare som inte bara var stjärnor i hemlandet utan internationella giganter som sedan, undan för undan, har hamnade i skymundan. Programledare: Roger Wilson Producent: Maria Götselius

Centralstationen i New York, Grand Central Terminal, är vanligtvis ett myllrande hjärta. Men i Coronatider ändras allt. P1 Kultur pratar med konstnären Eric Drooker som gjort omslaget till tidskriften The New Yorkers nya nummer. New York beskrivs nu som ett nytt epicentrum för Coronavirusets härjningar, en annars myllrande stad stängs ner. Omslaget till tidskriften The New Yorkers kommande nummer har redan fått viss uppmärksamhet en tecknad bild av ett öde Grand Central Terminal, till vardags New Yorks pulserande hjärta. P1 Kultur har pratat med konstnären bakom omslaget, ärke-New yorkbon Eric Drooker. VÄRMLANDS LITTERÄRA IDENTITET Vinnaren av Sveriges radios Romanpris kommer i år att utses av en lyssnarjury hämtad från bokcirklar i Värmland och Närke. I reportage kommer P1 Kultur att göra nedslag i landskapens litterära historia, idag om hur dagens litterära Värmland står sig i mot det stolta arvet från fornstora dagar. Reporter Lars Hermansson reste till Karlstad för att träffa poeten Linus Gårdfeldt, född och uppvuxen i Kristinehamn och Karlstad och nu sedan fem år tillbaka boende i den gamla hemstaden. MÖTE MED UPPMÄRKSAMMAD MUSIKER Folkmusikern Sara Parkman hade ett hektiskt 2019. En Riksteaterturné, ett nystartat skivbolag, ett nytt album och en grammisnominering. Den senaste tidens uppmärksamhet har handlat om hennes kristna bakgrund och hur den influerat hennes album Vesper från i höstas. Joakim Silverdal har träffat Sara Parkman. ESSÄ: DECAMERONE OCH BERÄTTELSERNA SOM ÖVERLEVER PANDEMIER Giovanni Boccacccio föddes 1313 strax söder om Florens och dog 1375. Han var en av portalfigurerna inom den tidiga renässanshumanismen. I 1300-talets Florens var Pesten ett återkommande gissel och epidemin utgör också ramberättelsen åt Boccaccios mest kända verk "Decamerone". 100 noveller som tillhör världslitteraturens stora klassiker, men som också får en särskild relevans i tider av epidemi och karantän. Vi hör författaren Torbjörn Elensky reflektera över detta verk samt över var de nya klassikerna tar form under vår tids pandemi. Producent och programledare: Eskil Krogh Larsson

Få landskap har så stolta litterära traditioner som Värmland. Men hur står det till idag med landskapets litterära identitet? En nobelpristagare i Selma Lagerlöf, folkkära poeter som Ferlin och Fröding och stora berättare som Göran Tunström och Lars Andersson. För att inte tala om Geijer och Tegnér. Värmland vilar under ett tungt litterärt arv. Men hur står det till idag? Är stoltheten fortfarande intakt? Reporter Lars Hermansson reste till Karlstad för att träffa poeten Linus Gårdfeldt, född och uppvuxen i Kristinehamn och Karlstad och nu, sedan fem år tillbaka, boende i den gamla hemstaden.

Få landskap har så stolta litterära traditioner som Värmland. Men hur står det till idag med landskapets litterära identitet? En nobelpristagare i Selma Lagerlöf, folkkära poeter som Ferlin och Fröding och stora berättare som Göran Tunström och Lars Andersson. För att inte tala om Geijer och Tegnér. Värmland vilar under ett tungt litterärt arv. Men hur står det till idag? Är stoltheten fortfarande intakt? Reporter Lars Hermansson reste till Karlstad för att träffa poeten Linus Gårdfeldt, född och uppvuxen i Kristinehamn och Karlstad och nu, sedan fem år tillbaka, boende i den gamla hemstaden.

Meta har äntligen gjort en intervju med Mackanz från Kristinehamn. En kille som vet det mesta om de flesta dansband. Det här avsnittet innehåller första delen av samtalet och vill du höra hur det slutar, så får du lyssna på avsnitt 39 också.  

Meta har äntligen gjort en intervju med Mackanz från Kristinehamn. En kille som vet det mesta om de flesta dansband. Det här avsnittet innehåller andra delen av samtalet och vill du höra hur det började, så får du lyssna på avsnitt 38 först :-)   

En spännande fotbollsmatch som jag refererade i Fryksdalsbygden. Ett stort ögonblick i Torsbys fotbollshistoria./Torleif Styffe

Veckans avsnitt är en bred blandning av muskelbilar och svamp till Kristinehamn och blackface. MYCKET nöje! Prova Premium i 14 dagar HELT FRITT här!

Skanky Fred & BigT snackar upp festivalen på plats, i den mobila poddstudion, on location. Tack för att ni lyssnar och delar!

Lars-Eric Näsström jobbar som brevbärare i Kristinehamn och berättar om sina 40 år som anställd; från första tiden som postkassör till att idag dela ut post. Han berättar också hur han tycker företaget förändrats under denna tid, varför han tror många jobbar länge på PostNord...och vad brukar han egentligen ha i sin lunchlåda på fredagar som gjort honom känd bland kollegorna?

Sedan förra sommaren är det Karlstadbon och Värmlandsorienteraren Linda Take som är ordförande för O-Ringen AB. Radio O-Ringen podcast och Per Forsberg åkte till Kristinehamn för att träffa Linda där hon också styr och ställer i det civila. Hon är VD för ett företag som håller på med marina saker såsom propellrar t ex. Att tacka ja till förfrågan förra sommaren var dock givet, inget att tveka på för Linda Take. - Nej, det var ett rätt enkelt beslut, säger Linda i podden. Jag satt ju redan i SOFT:s styrelse och visste ungefär vad jag gav mig in på. Arbetet i styrelsen för O-Ringen AB har sedan Linda Take tog över varit mycket fokuserat på att skriva om ägardirektiven så att de blir har blivit mer anpassade till O-Ringen idag. - Jag var ju med i organisationen för Värmland 2017 i Arvika och lärde mig mycket av det jobbet där, berättar Linda Take. Ett spännande möte med en Linda Take som har många järn i elden och som fortsatt tycker det roligt att både träna och tävla. Lyssna till radio O-Ringen podcast #118 med Linda Take. Synpunkter, kommentarer och glada tillrop; radio@oringen.se.

När en man hittas död i Kristinehamn riktas polisens blickar mot ett par. Problemet är att deras historier skiljer sig.

På Wermlands Brygghus i Kristinehamn berättar bryggmästaren Hans Skan om hur ölbryggningen går till. Han kommer in på vad som har betydelse för ölets smak och om hur företaget arbetar med PR och betydelsen av varumärket.

Stenstalidsskolan 5A från Kristinehamn möter Kroppkärrsskolan 5A från Karlstad. Programledare: Jonas Hansson. Domare: Magnus Hermansson

Djurgårdsskolan 5B1 från Kristinehamn möter Herrhagsskolan 5A från Karlstad. Programledare är Jonas Hansson och domare är Magnus Hermansson.

Jon från banden Bombfors och Von Bööm snackar om sparken från Mörder, Yellow Dog Records, saknade pass och att alla kan dra åt helvete på ett Jon-iskt sätt. Ålderskrämpor, Motorbreath, Tysklandsturnén, utskälld av skivbolaget, punk är musik, cancer, rumpan, raggare, Karlskoga, överkörda av Kristinehamn, replokalsbranden och testpressen från Frankrike. Vidare till det stora misstaget med flaggan, Paul Barr, Augustibuller, och mycket mer.

Vi drog med oss inspelningsutrustningen och begav oss ut i Karlskoga för att gå på pensionärsjakt. Vi hittade Anita som satt med sina vänner på kyrkans café och stickade. Anita berättade om sina Greklandsresor och när hon abrupt blev lämnad av sin man.

Popmusiken bara forsar fram! När Ulf Henningsson och Åke Eriksson åter ställer kosan mot Värmland hamnar orter som Hagfors, Munkfors och Storfors i fokus för de poparkeologiska utgrävningarna liksom något större städer som Arvika och Kristinehamn. Som sig bör blir det rikligt med löjligt nördig information, intensivt namedroppande och superobskyr musik! På bilden: Horrible Sights från Hagfors

Vi fikar med paret som gifte sig år 1965 och som sedan dess bott i Kristinehamn där de jobbat på mentalsjukhus, planterat, skördat och  uppfostrat sina två barn tillsammans. 

Denna vecka samtalas det om Kristinehamn, Louis CK och Mathie spår framtiden. MYCKET nöje! Prova Premium i 14 dagar HELT FRITT här!

SKÅDESPELARE, KOMIKER, MANUSFÖRFATTARE, 41 år. Född i Kristinehamn, bosatt i Kungsbacka. Sommarvärd 2008 och Vintervärd 2011. Mitt program kommer att handla om döden. Det är något vi alla människor måste förhålla oss till. Vår egen och andras. Döden som fenomen, innehåller så mycket mer än sorg. Speciellt för oss som måste leva vidare i saknaden efter en människa vi älskat. Jag kommer prata om mina sista dagar med mormor, att jag i hennes dödsprocess på något sätt fick djupare kontakt med mitt eget liv. Om Mia Skäringer Lázár Aktuell i filmen Solsidan som bygger vidare på tv-serien med samma namn, tv-serien Ack Värmland och podden Skäringer och Mannheimer. Engagerad i frågor om psykisk ohälsa och är ambassadör för Suicide Zero som arbetar för att minska antalet självmord. Medverkat i flera populära tv-produktioner, som Ängelby och Mia på Grötö och filmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Skrivit böckerna Dyngkåt och hur helig som helst och Avig Maria som båda blivit scenföreställningar. Vann pris på Barncancergalan 2015 för Årets kvinnliga humorprestation. Mia och Klara fick Kristallen för bästa humorprogram både 2008 och 2009. Producent: Karin Janson

Denna vecka blir det bl.a TV4, Kristinehamn och en jobbkaraktär! Mycket nöje! Prova premium 14 dagar fritt här!

I Klassikern ägnar sig Karsten Thurfjell åt den feministiska provokatören och performance-pionjären Valie Export som gjorde sin första gatuaktion 1967. Den performancekonst som utvecklades i USA och Europa på 1960-talet hade länge manliga förtecken, med några få undantag som Yoko Ono och Carolee Schneemann. Österrike fick sin ryktbara grupp wieneraktionister, och mot slutet av decenniet bröt de första feministiska pionjärerna ny mark. Valie Export klev ut på Wiens gator 1967 och blev snabbt ryktbar med sina provokationer, inte sällan av sexuell art. Denna legend är vid 77 års ålder fortfarande verksam, och när hennes filmer och foton visades på en festival i Karlstad och Kristinehamn besökte hon för första gången Sverige.

Vad är framgång för oss? Hur blir man framgångsrik? Varför tycker vi att man alltid ska göra det där lilla extra på jobbet och om varför ditt jobb i matkassan kan leda till ditt drömjobb. Det och massa mer pratar Josefin och Vanja om i veckans extrapoddis som spelades in i Kristinehamn. #JosefinOchVanja See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Som rookie fick hon bevaka gocart i Kristinehamn för SPORT-Expressen. Numera är Karin Frick på de stora arenorna - där hon hör hemma. Inte ens Zlatan Ibrahimovic - som kan vara minst sagt trubbig mot journalister - har varit ett problem för den här programledaren. - Zlatan har alltid varit superschysst och väldigt respektfullt mot mig, säger Karin. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Försvaret på Gotland rustas upp igen för över en miljard kronor men blir en bråkdel av vad det var innan nedläggningen. Samtidigt är Gotland militärstrategiskt viktigt för både Nato och Ryssland. Kaliber idag handlar om återuppbyggnaden av försvaret av Gotland.  Vi befinner oss nu på Tofta skjutfält. Nästan mitt på den plats där den här nya garnisonen kommer börja byggas under nästa år, alltså i början på 2017.Stefan Pettersson är chef för stridsgrupp Gotland. Han står på en grusväg som heter Stridsvagnsvägen. Här finns två stora garage med ett stängsel runt och omkring är det en låg barrskog. Det är förstå gången sen någon gång i början av 80-talet, tror jag, när man byggde K4 i Arvidsjaur som Försvaret bygger en helt ny etablering på det här viset, säger han.Den nya garnisonen är en investering på 780 miljoner kronor och att etablera stridsgruppen kostar en miljard kronor de närmaste fyra åren.Det var för elva år sen som det sista regementet på Gotland lades ned. Nu är säkerhetsläget ett annat. Ryssland, Nato och Sverige rustar i Östersjöregionen. Nu sätter en fast arméstyrka, ett reguljärt krigsförband här ute. Vars uppgift är att utgöra en viss tröskeleffekt. Och det är det man gör. Man återmilitariserar Gotland, kan man väl säga på ren svenska.Det är en presskonferens för några speciellt inbjudna journalister på Karlbergs slott i Stockholm tisdagen den 26 april. USAs biträdande försvarsminister Robert Work och de nordiska och baltiska statssekreterarna står på en rad bredvid varandra. De har under dagen diskuterat säkerheten i Östersjöområdet och ländernas samarbeten. Robert Work får frågan hur viktigt Gotland är vid en konflikt i området. Gotland är ett nyckelområde. Vi skulle se väldigt, väldigt allvarligt på om det hotades, svarar han.Kaliber idag granskar återuppbyggnaden av försvaret på Gotland.Det är en unik och bred plattform inför framtiden. Och betydelsen och tyngden i det kan inte nog understrykas. Det är mycket viktigt. Det vi nu presenterar är också en mycket viktig signal till omvärlden. Vi lever i en tid då den europeiska säkerhetspolitiska ordningen rubbats genom den ryska olagliga annekteringen av Krim. (Försvarsminister Peter Hultqvist ur Studio Ett 2015-04-17.)En tydlig signal från regeringen: Sverige rustar militärt igen och Sverige rustar Gotland.Men hur starkt blir försvaret av Gotland? Hur stark signal är det till omvärlden?Sverige är en militärmakt. En av världens mest påkostade och teknologiskt avancerade. Det är bara tre stater i världen som satsar mer pengar på militära utgifter räknat per invånare. Det är Israel, det är Sovjet och det är USA. (SR ARKIV från 1973)Vid kalla krigets slut i början av 90-talet var försvaret av Gotland omfattande. Det var möjligt att mobilisera 25 000 man. Och det fanns från alla truppslag. Det fanns ungefär 75 stridsvagnar, hundratals artilleripjäser. Och så hade vi naturligtvis hjälp av flyget och flottan som hade sina baser här. Och de skulle försvaras.I en villaträdgård i Visby träffar vi militärhistorikern Bengt Hammarhjelm, som har skrivit flera böcker om försvaret av Gotland och var brigadchef på Gotlands sista regemente P18.Då fanns det fyra regementen på Gotland. Och då kunde 6 000 gotländska soldater snabbt mobiliseras, både anställda i försvaret och de som gjort värnplikten. Alla viktiga förband kunde bemannas av gotlänningar om inga fastlänningar skulle komma, och det var man ju inte säker på att de skulle kunna komma över, säger Bengt Hammarhjelm. På Gotland fanns det ett invasionsförsvar i miniatyr. Sverige, fastlandet, hade ett invasionsförsvar, men Gotland hade också ett invasionsförsvar. Allt för att förhindra att fienden från öster snabbt skulle kunna ta ön, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys på Lunds Universitet och som skrivit flera böcker om kalla kriget. Han säger att Gotland hade en framskjuten roll i det svenska försvaret. Och enligt honom fanns det tre skäl till att försvaret av Gotland var så viktigt under kalla kriget.Det första skälet: Gotland hade en helt unik funktion under det kalla kriget som spaningsplattform in mot det då sovjetiska Baltikum och långt in i sovjetiskt territorium Så för det svenska försvaret var det helt vitalt att ha de här ögonen och öronen på ön.Det andra skälet var att förhindra att sovjetiska styrkor kunde använda Gotland för ett fortsatt angrepp västerut. Och framför allt handlade det ju då om att man kunde flytta fram flygstridskrafter, robotförband av olika slag och lägga på Gotland. Den som kontrollerar Gotland, kontrollerar också Östersjön.Det tredje skälet var försvarspsykologiskt: Om Gotland hade fallit, så skulle det haft en symbolisk betydelse för Sverige som nation och också för fortsatt motståndsvilja, bedömde man. Och det här återspeglades ju i den målsättning som gällde under hela det kalla kriget, nämligen att varje del av Sverige ska försvaras, säger Wilhelm Agrell.Men händelseutvecklingen har gjort att det nu finns ett fjärde, ännu starkare skäl. Vi ska återkomma till det.Riksdagen antog ikväll regeringens samarbetspartiernas förslag om det svenska försvarets framtid. Beslutet i riksdagen innebär bland annat att försvarets verksamhet försvinner eller minskas på en rad orter i Sverige, bland annat i Östersund, Arvidsjaur, Kristinehamn och Visby. (SR Ekot 20041216)Försvaret monterades ned och i vågen av regementsnedläggningar försvann det sista regementet P18 på Gotland 2005. Fem år tidigare hade de tre regementena KA3, A7 och Lv2 lagts ned.P18-området såldes för 40 miljoner. Några år tidigare hade man investerat 50 miljoner i en toppmodern verkstad.Försvaret ställde om från att vara ett totalförsvar, med en stor organisation som skulle kunna försvara Sverige vid ett storskaligt angrepp, till att bli ett insatsförsvar, ett mindre och mer lättrörligt försvar som var inriktat på punktinsatser, framför allt utomlands.Hotet från Ryssland och risken för krig i Östersjöområdet ansågs då vara långt borta. Kvar på Gotland fanns Hemvärnet.Tre år senare, i augusti 2008:Ryska och georgiska trupper strider nu i utkanterna av utbrytarrepubliken Sydossetiens huvudstad Tschinvali. Och länderna närmar sig allt mer ett krig, enligt Georgien." (SR EKOT 8 augusti 2008)En politisk reaktion i Sverige på kriget i Georgien blev att flytta 14 stridsvagnar till ett förråd på Gotland. Men ingen på plats kunde köra dem.Mars 2014:Ukraina mobiliserar och söker samtidigt internationellt stöd i konflikten med Ryssland. Ukrainska militärbaser på Krimhalvön har belägrats av ryska soldater. (SR EKOT 2 mars 2014)Ryssland annekterade den ukrainska halvön Krim och började strida i östra Ukraina.Ryssland rustade sin militärmakt. Natos allt större närvaro i de baltiska länderna och övningarna i Östersjön var störande för Ryssland.På midsommaraftonen kränktes kränkte alltså två flygplan svenskt luftrum. Samtidigt pågick en stor Natoövning i Östersjön, som Sverige deltog i. (SR P4 Gotlandsnytt 5 augusti 2014)Sverige protesterade idag mot att ryska attackplan i onsdags kränkte svenskt luftrum söder om Öland." (SR Ekot 19 september 2014)Händelserna i Ukraina och Östersjön vände upp och ner på försvars-Sverige. Politiker började nu prata om att förstärka försvaret av Sverige och av Gotland. Och JAS-plan började flyga över ön titt som tätt.10 miljarder mer till försvaret, uppgörelsen klar idag. Och Gotland får egen stridsgrupp. (SR EKOT 17 april 2015)Våren 2015 blev det en helomvändning av det svenska försvaret då riksdag och regering beslutade att Försvarets viktigaste uppgift nu var att försvara Sverige och kunna möta ett väpnat angrepp.I regeringens beslut står det att ett enskilt militärt angrepp på Sverige är fortsatt osannolikt men att militära angreppshot kan likväl aldrig uteslutas.Av de 10 miljarder Försvarsmakten får för att stärka förvaret går en miljard till att etablera stridsgrupp Gotland.På Försvarsdepartementet sätter sig försvarsminister Peter Hultqvist på kortsidan av ett långt bord i en stor sal som heter Oden. Den har vinröda väggar och mycket marmor. Gotland är, som jag ser det, strategiskt från militär synpunkt och strategiskt från säkerhetspolitisk synpunkt, i händelse av en konflikt eller kris, så är ju kontrollen över Gotland väldigt viktig. Den som kontrollerar Gotland har ju också en avgörande betydelse för kontrollen av sjö- och luftvägar. Och det har ju en direkt bäring på också de baltiska republikernas situation, säger Peter Hultqvist.Blivande soldater i Hemvärnet övar på Tofta skjutfält. Här dryga milen söder om Visby rustar Sverige upp försvaret. Vi står nu på den väg som på P18-tiden hette Stridsvagnsvägen, och det heter den fortfarande. Och bakom oss så har vi P18s gamla stridsvagnsgarage på Tofta skjutfält, säger Stefan Pettersson, som är chef för stridsgrupp Gotland, var förut kompanichef på nedlagda P18 och är nu tillbaka i Försvarsmakten efter att ha jobbat på Skatteverket och Kronofogdemyndigheten.Blev du förvånad att det blev en stridsgrupp placerad på Gotland? Både och får jag väl säga. Utifrån de signalerna om hur den säkerhetspolitiska bilden förändrades, så vart jag inte det. Men samtidigt så att steget att etablera ett nytt förband på Gotland kändes ändå ganska långt fram om man ser till allt som krävs här ute, så jag trodde väl egentligen aldrig det, säger han.Det är en helt ny garnison som ska byggas för 780 miljoner kronor. Det ska dras vatten, avlopp, el och värme och byggas vägar, drivmedelsanläggning, spolhall, garage, verkstad, kontor, vaktbyggnad, förråd och gym- och motionshall.Stridsgrupp Gotland ska bestå av två kompanier, alltså två militära enheter, på totalt 300 man. Det är ju både kontinuerligt tjänstgörande, lite drygt 160 personer och resten är på tillfällig bas, säger Stefan Pettersson.Det är mekaniserat skyttekompani, som är tungt beväpnat och lättrörligt, säger Stefan Pettersson. Det är utrustat med ett 20-tal stridsfordon 90. Och så är det ett stridsvagnskompani som jobbar på kontrakt och som övar på ön med jämna mellanrum. Det betyder att de som kan köra kompaniets 14 stridsvagnar inte annars befinner sig på Gotland. Anledningen till etableringen, det är ju som man skriver: att utgöra en första etablering och en bas för den fortsatta tillväxten på Gotland. Vi ska inte försvara Gotland själva, så har nog tanken aldrig varit utan vi är en del av det och utgör då en så kallad tröskeleffekt.Så det handlar om en avskräckande effekt? Ja, det är en som använder det uttrycket. Jag tycker väl att tröskeleffekt låter väl merkorrekt, säger Stefan Pettersson.Vad är det då för hotbild som målas upp? Som stridsgrupp Gotland ska utgöra en tröskeleffekt emot?Nu när de baltiska länderna är med i Nato och efter Rysslands agerande i Ukraina, är Gotland militärstrategiskt viktigare än under kalla kriget. Det anser Wilhelm Agrell, som säger att det nu finns ett FJÄRDE skäl att försvara Gotland utöver de TRE skäl som fanns under kalla kriget och som han berättade om tidigare. Och det är att Gotland blir vitalt för Natos möjligheter att förstärka de baltiska staterna. Men det som framför allt skulle farligt för Nato, det är att Ryssland i en konflikt skulle kunna ta kontroll över Gotland. Så plötsligt finns den här fjärde betydelsen, som är egentligen är mycket starkare än de andra tre, som bara gäller Sverige, säger Wilhelm Agrell.I en lägenhet i Stockholm bor Karlis Neretnieks. Han har varit chef för Gotlands regemente P18 och rektor på Försvarshögskolan. Han ser en kapplöpning mot Gotland i händelse av en kris. Så länge vi själva inte kan försvara ön på ett trovärdigt sätt, så är risken för en kapplöpning överhängande. Men problemet där är att det är den som startar först, det är han som kommer ta ön, säger han.Vad är det som Ryssland vill använda Gotland till då? Det är framför allt att basera långräckviddiga luftvärnssystem och sjömålsbekämpningssystem. Och de når ju 300-400 kilometer nu för tiden. Så det innebär: sitter man på Gotland så kan man i princip skära av alla flygföretag eller sjöföretag som är på väg mot Baltikum.Och varför vill Ryssland göra det? Ja, det är ju helt enkelt för att Nato kan inte försvara Baltikum utan att tidigt sätta in flyg- och sjöstridskrafter för att hjälpa de här länderna. Och har Ryssland då hunnit först till Gotland så kommer Nato inte att kunna göra det. Eller, det kommer att ta så lång tid så att Baltikum är sannolikt förlorat innan Nato kommer till verkan.Men hur sannolikt är det att Ryssland skulle angripa de baltiska länderna, det är ju som att förklara krig mot Nato? Det beror helt på omständigheterna. Vi såg vad som hände på Krim. Hur sannolikt var det? Det var helt osannolikt, men det hände ändå.Men är det inte en skillnad att angripa Natoländer? Visst är det det. Det är en stor skillnad, säger Karlis Neretnieks. Det är självklart en mycket högre tröskel, säger Wilhelm Agrell, men det är nu tänkbart till skillnad från otänkbart. Gotland som det ser ut idag går inte att försvara och därför utgör Gotland ett utomordentligt tacksamt mål för att skaffa sig herravälde över Östersjön, säger Karlis Neretnieks.De militära styrkor som finns på Gotland idag är Hemvärnets 460 personer. Från 2018 ska stridsgrupp Gotland vara etablerad.Hur starkt blir försvaret av Gotland då?Kaliber har försökt ta del av Försvarsmaktens egna analyser och värderingar. Det vi efter en månads mejlväxling till slut har fått ut är ett tiosidigt dokument som till stora delar är maskat för att dölja de sekretessbelagda uppgifterna. Men ett par meningar i inledningen av dokumentet handlar om Försvarsmaktens förmåga vid en högre konfliktnivå. Tillbaka till det om en stund.Kaliber har pratat med ett dussintal försvarsexperter, ledande militärer och försvarspolitiker.Det de har att berätta är en rad brister i försvaret av Gotland. Ja, den helt avgörande bristen, det är bristen på luftvärn och artilleri. För utan de två komponenterna kommer stridsgruppen ha begränsad verkan, säger Karlis Neretnieks.Artilleri är alltså tyngre eldvapen som till exempel kanoner och raketer och luftvärn används för att bekämpa flygplan och helikoptrar.Vad innebär det då militärt om man inte har det på ön vid ett angrepp? Ja, det finns ju inget modernt krig där inte flygstridskrafterna spelar en avgörande, eller väldigt viktig, roll. Och har man då inget luftvärn, så kommer man bli bekämpad innan man ens hamnar i strid på marken, säger Karlis Neretnieks.Som Försvarsmakten är organiserad finns luftvärnet i Halmstad och artilleriet i Boden. Och de som kan köra stridsvagnarna som finns på Gotland är kontraktsanställda och bara tidvis på ön. Soldaterna och utrustningen måste transporteras till Gotland med färja eller flyg. Det är en utomordentligt allvarlig brist. Därför att, som jag sa, Gotland, om det sker någonting i Östersjön, kommer man försöka besätta överraskande. Det kommer innebära, vi kommer att få väldigt lite förvarning. Och personligen tror jag, att det inte är vi som kommer dit först med våra grabbar och tjejer utan det är någon annan, säger Karlis Neretnieks.Hur snabbt kan de här styrkorna komma till Gotland? Det beror helt på, det beror helt på. Har vi höjt beredskapen innan så att personalen finns gripbara. Då kan det röra sig om kanske ett dygn. Men ska de först inställa sig, mobilisera, då kan det bli flera dygn helt plötsligt. Och ska vi börja frakta artilleripjäser från Boden till Visby. Ja, det kommer ta en stund, säger Karlis Neretnieks.Risken är att stridskrafterna inte hinner fram till Gotland i tid eller att de inte kommer fram för att fienden förhindrar det.Avgående arméchefen Anders Brännström bekräftar hur lång tid det tar att få styrkor till Gotland. Ja, det går ju på nåt eller några dygn, va.Och han skulle framför allt vilja förstärka försvaret av Gotland med Luftvärn vore ju väldigt bra att ha på Gotland, självklart va. Och i framtiden, vad vet man. Kommande försvarsbeslut finns det väl möjlighet att det blir en fortsättning på det steget som nu tas i och med stridsgrupp Gotland att det också blir en luftvärnsgruppering permanent där, beroende på hur säkerhetsläget utvecklas.Vad hade det gjort för skillnad om det fanns ett luftvärn här? Det är väl klart att det hade blivit bättre tröskeleffekt, säger Anders Brännström.I salen Oden på Försvarsdepartementet svarar försvarsministern på frågan om att det inte finns något luftvärn på ön. Han säger att man just därför pekat ut Gotland som ett väldigt viktigt övningsområde med luftvärn. Så att, det där är för mig en fullt legal och acceptabel ståndpunkt, va. Sen får vi se då vad nästa försvarsbeslut innebär, säger Peter Hultqvist.Men både luftvärnet ska komma från Halmstad och artilleriet ska komma från Boden. Och de som ska köra stridsvagnarna kanske befinner sig någon annan stans. Vad innebär det för försvarsstyrkan? Ja, alltså. Det vi gör nu det är att etablerar en verksamhet med de här soldaterna på Gotland. Och det är väl naturligt att man kan diskutera hur de här flyttningsmanövrerna ska gå till och hur de här transporterna ska vara. Det är nog inte så att samtliga lösningar på alla problem ännu är presenterade, säger Peter Hultqvist.På regementet P4 i Skövde övar befäl som ska tjänstgöra i stridsgrupp Gotland. Stridsvagnar och stridsfordon kör runt på dammiga grusvägar. Soldater springer hukat längs huskulisserna. Gustaf af Petersens är kompanichef. Det här är Stridsfordon 90. Den kan transportera soldater bak och den kan skjuta med automatkanonen eller kulsprutan, säger Gustaf af Petersens och får frågan hur han ser på att det inte finns luftvärn och artilleri på Gotland. Nu har vi det vi har och vi löser vår uppgift med det vi har. Sen kan man alltid önska sig mer.Han säger att det blir svårare att försvara Gotland om inte styrkor från fastlandet kommer: luftvärn, artilleri och soldaterna som kan köra stridsvagnarna. Vi får ju hoppas att beslut tas i tid så att den förstärkningen kommer i tid. Vi, jag, kommer anpassa vår stridstaktik och taktik utifrån den uppgift vi får och då får vi se vad vi kan försvara med det.Hur kan stridsgrupp Gotland försvara ön vid ett angrepp? Vad kan den göra? Ja, alltså. Vi finns ju på plats och kan vara förberedde på vissa saker och ha övat. Sen, som jag har nämnt flera gånger, så ska vi inte göra det här själva. Vi kommer ju tillsammans med resterande delar av Försvarsmakten, i en händelse av det händer någonting i värld omvärld, försvara Gotland, säger Stefan Pettersson, chef för stridsgrupp Gotland och fortsätter: Vi kan ju, om vi är på plats och har fått förvarning så kan vi ändå bjuda på ett visst motstånd och försvåra för potentiell angripare, vem det nu är, säger han. Den kommer kunna slåss. Står den till exempel på Visby flygplats, så kommer inte Visby flygplats kunna tas omedelbart, utan det kommer bli tämligen omfattande strider, säger Karlis Neretnieks som alltså själv varit chef för Gotlands regemente. Det gör ju naturligtvis att ryssarna kommer få det lite kinkigare om de försöker. Men uppgiften som sådan kommer fortfarande inte vara så värst svår. För stridsgruppen är, som jag sa, för liten och den saknar vitala komponenter.Hur länge kan stridsgrupp försvara Gotland då? Den frågan är ju fullständigt omöjlig att svara på. Till att börja med, hela Gotland kan de inte ens försvara i över huvud taget. Vi talar om enstaka plats. Visby flygplats eller Slite hamn eller någonting sånt.Men kan man försvara Gotland tills andra styrkor kommer? Näe, man kan försvara en plats under kortare eller längre tid. Att det skulle räcka till att tillföra förband till Gotland, så är det inte. För, som jag sa tidigare, all tillförsel som vi kommer att försöka göra i ett sånt läge, den kommer ju också att bekämpas, säger Karlis Neretnieks.Tillbaka till dokumentet som Kaliber har fått ut från Högkvarteret. Det är till stora delar maskat.Men det vi kan se är ett par meningar om Försvarsmaktens förmåga vid krig och konflikt.Dokumentet är en analys och värdering av Försvarsmaktens förmåga efter det tillskott på tio miljarder som Försvarsmakten har fått, där satsningen på stridsgrupp Gotland är del. Det står att Försvarsmaktens bedömning fortsatt är att risktagningen är för stor relativt möjligheterna att möta olika händelseutvecklingar. Detta är särskilt påtagligt avseende uppgifter i högre konfliktnivåer.Det betyder i klartext att Sverige har svårt att försvara landet vid krig och konflikt.På Försvarsdepartementet får försvarsminister Peter Hultqvist frågan:Kan stridsgrupp Gotland som den är utformad nu försvara ön vid ett angrepp? Stridsgruppen kan ju när den väl är klar utgöra någonting som är tröskelhöjande, som har en försvårande omständighet för en eventuell angripare. Och det leder ju också till vi har en helt annan beredskapsmöjlighet på Gotland. Så att jag anser att det här är en viktig investering. Sen om det här är slutpunkten, det är väl för tidigt att säga. Men jag tror ju att den här frågan kommer att vara väldigt aktuell i nästa försvarsberedning också med Gotland.Men hur avskräckande är det då när så mycket är på fastlandet vad det gäller luftvärn och artilleri och de som kan köra stridsvagnarna? Ja, närvaron utav 300 soldater på Gotlandfast det är ju inte 300, det är 160 som är fast placerade där. Ja, men det blir ju totalt sett med de här två kompanierna, så blir det ju 300. Och sen hur man nu löser en del interna bitar i Försvarsmakten, det återstår väl då att se, säger Peter Hultqvist.Men det inte bara militära styrkor på fastlandet som Försvarsmakten och regeringen vill få till Gotland vid en krissituation. I regeringens beslut från juni förra året står det att Försvarsmakten ska öka förutsättningarna för att Sverige ska kunna ge och ta emot militärt stöd och att i det sammanhanget är arbetet med värdlandsstödsavtalet med Nato av stor vikt. Och i förra veckan röstade riksdagen ja till värdlandsavtalet med Nato, som bland annat underlättar gemensamma militärövningar och att just kunna ge och ta emot militärt stöd.Tillbaka till presskonferensen på Karlbergs slott i april när USAs biträdande försvarsminister Robert Work var i Sverige. Jag är mer övertygad än någonsin att vi tillsammans är starkare, att vi tillsammans är mer avskräckande, att vi tillsammans kan göra Östersjöområdet säkrare, säger Robert Work.Professor Wilhelm Agrell säger att det är viktigt för USA och Nato att öva på Gotland och att kunna använda Gotland. Gotland en del av den process där det här värdlandsavtalet ingår. Och det där är viktigt för Nato, att man ska kunna operera via Sverige in mot de baltiska staterna i en krissituation och då blir Gotland väldigt viktigt.Hur viktigt är det för försvaret av Gotland att det kommer styrkor från andra länder? Det finns ju inte så mycket på fastlandet. Så att för uthållighet på Gotland så kommer Gotland likaväl som Sverige att vara beroende av hjälpen från Natoländer och övriga EU-länder.Det kostar alltså en miljard under fyra år att återuppbygga ett försvar av Gotland.Och dessutom investeras 780 miljoner kronor i att bygga den nya garnisonen.För elva år sen såldes det sista regementsområdet på Gotland för 40 miljoner.Och det försvar som blir på ön 2018 är en bråkdel av det som fanns vid kalla krigets slut.Då fanns det fyra regementen med pansar, luftvärn, artilleri, flyg- och marinstridskrafter på Gotland.2018 blir det ett mini-regemente med pansar. Men inget luftvärn, artilleri och inga marinstridskrafter på Gotland. Flygvapnet från Blekinge har en bas på flygplatsen och övar ofta här.Då fanns 6 000 gotländska soldater på ön som snabbt kunde mobiliseras, både anställda och de som gjort värnplikten.2018 finns stridsgruppens 160 yrkessoldater och hemvärnets 460 man på Gotland. Och så finns stridsgruppens 140 tillfälligt anställda som måste ta sig till ön.Alltså ungefär en tiondel så många soldater på ön.Då kunde totalt 25 000 soldater mobiliseras till Gotland.Det är lika många som antalet anställda militärer i hela Försvarsmakten nu.Avgående arméchef Anders Brännström: Hade vi haft ett luftvärnsregemente som det fanns en gång i tiden. Hade vi haft ett artilleriregemente som det fanns en gång i tiden. Hade vi haft ett pansarregemente som det fanns en gång tiden, så skulle det bli väldigt mycket mer avskräckande än vad det blir nu. Så visst, under kalla kriget så var det ju ett betydligt starkare försvar av Gotland. Både än det är nu och vad det kommer att bli när försvarsbeslutet är genomfört. Något annat kan man inte säga, säger han. Man kan inte jämföra numerärer så som det var på den gamla tiden eller kalla krigets tid, då fanns det mycket rent numerärt på Gotland. Gör man bara den jämförelsen, så ter det sig ganska märkligt. Men dagens tekniknivå, dagens förband är inte att jämföra med det som var för 20-30 år sen, säger chefen för stridsgrupp Gotland Stefan Petterson, som var kompanichef på det gamla P18.Även Wilhelm Agrell säger att det inte går att jämföra rakt av. Det är klart att Militärkommando Gotland när det var fullt mobiliserat hade en betydande förbandsmassa jämfört med hur det ser ut idag. Det var ju nästan lika stort som dagens svenska försvarsmakt. Men det var samtidigt en ganska ålderstigen utrustning man hade, säger Wilhelm Agrell.Karlis Neretnieks, som varit chef för Gotlands regemente anser att tröskeleffekten, den avskräckande effekten, blir för låg. Det var fel att lägga ned försvaret på Gotland. Det kunde ha minskats, det kan jag hålla med om. Men att lägga ned det som man gjorde det var fullständigt på gränsen till sanslöst dumt. Här betalar vi nu för våra synder. Vi la ned organisationen, vi la ned infrastruktur eller sålde den för en struntsumma. Ja, vill man ha någonting på Gotland, så är det bara att betala för våra tidigare misstag, säger Karlis Neretnieks. Det blir ju mycket pengar och rätt lite effekt av det hela, kan man konstatera. Frågan är ju då om det här är rimligt. Jag tror att mycket handlar om försvarspolitiken som säkerhetspolitisk symbolhandling, både inåt mot den svenska allmänheten i stort. Man ska visa att man tar de frågorna på allvar. Det är också en markering gentemot omvärlden. Det är att stoppa ned flaggan djupt i jorden och säga att: här är vi nu, avslutar Wilhelm Agrell.Reporter: Daniel VärjöProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se    

Men kunde Pasi från Kristinehamn utnyttja läget?

Det blir rapporter från KATASTROFLÄGET i Kristinehamn, mosser, känsligt om att avliva djur och det FÖRBANNADE Ice Bucket Challenge. Mycket nöje!

Adam trodde att Yara från Kristinehamn hade många rätt idag. Var hans nervositet befogad?

Sändningsår 2014. År 2007 antog EU ett klimatpolitiskt program som slog fast att till år 2020 ska koldioxidutsläppen minska med 20 procent, energikonsumtionen minska med 20 procent och andelen förnybara energikällor öka till 20 procent av den totala konsumtionen. Kommer det gå att nå de målen? Vi besöker invigningen av en laddningsstation för elbilar. Elbilar och bilar som kör på förnybara bränslen är fortfarande en marginell företeelse i Sverige. I Norge däremot, där elbilar subventioneras, säljs det fler elbilar varje månad än vad som finns totalt i Sverige. Vi besöker också en villaägare i Kristinehamn som satsat på vindkraft och ett lågenergihus i Malmö.

Överbelagda förlossningsavdelningar och personal som går på knäna - och barn som mist livet i samband med födseln. Kaliber har under hösten berättat om de brister i förlossningsvården sjukhusen själva anmält. Men vad händer med de misstag sjukhusen själva inte rapporterar? Redaktionen har också följt upp reportaget om den då 11-årige autistiske "Elias". När hans mamma ifrågasatte kommunens erbjudande om ny skolplats 35 mil hemifrån, tvångsomhändertogs han och skjutsades iväg med polis. Idag är han 14 år och kan själv berätta om det som hände. I två reportage följer vi den här veckan upp tidigare granskningar. Nya fall av allvarliga skador i förlossningsvården - som inte anmälts av vården. Och vad hände med 11-årige autistiske Elias som tvångsomhändertogs och som vi berättade om 2010? Kaliber följer idag upp två tidigare granskningar. För några veckor sedan sändes vi två program där vi granskade den svenska förlossningsvården. Vi gick igenom Lex Maria-anmälningar från de senaste åren och kunde visa hur platsbrist, stress och underbemanning brister inom fosterövervakningen bidragit till att barn skadats eller till och med dött under de senaste åren. Men idag kan vi berätta fallen so inte anmäls. När det sker en allvarlig vårdskada ska det anmälas enligt lagen om Lex Maria. Vården ska sedan utreda skadan för att förhindra att samma sak sker igen. Och rapportera till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Men vi har hittat fal som inte anmälts enligt Lex Maria. Trots att det finns läkare som bedömer att det handlat om en vårdskada som hade kunnat undvikas. Det handlar om barn som fått hjärnskador i samband med förlossningen. Vi börjar i Lund. December 2013.  På parkettgolvet kryper Linnea 2.5 år. Det var bara några veckor sedan hon lärde sig krypa. Sakta men säkert tar hon sig fram över golvet till pappa Per som sitter i soffan med utsträckta armar. Linnéa, en envis men oftast glad 2.5 åring har en brun tofs på huvudet och tecknar med händerna för att göra sig förstådd. Men på en digital fotoram i familjens hall visas bilder av Linnéa när hon är nyfödd.  Linnea ligger nedkyld, har en massa slangar i sig och är svullen. – Det där är det kändes som en chock. Jag såg henne där första gången också. Jag vaknade upp några timmar senare och då hade de redan sövt ner henne och kylt ner henne. Några timmar efter att Linneas föräldrar Tina Lindman och Per Fredlund kommit in till förlossningen i Lund 2011, för att föda sitt första barn, kopplas Tina bort från den maskin som övervakar Linneas hjärtljud i magen. Tina behöver gå på toaletten. Men innan dess har Linneas hjärtljud varit avvikande, hon har bajsat i fostervattnet och Tina har feber.  När fosterövervakningen kopplas upp igen efter toalettbesöket är Linneas hjärtljud så dåliga att läkare beslutar om ett snitt. När Linnea föds andas hon inte. – Asså jag kommer ihåg när jag vaknade upp från narkosen. Var då ju Per där och hans syster hade kommit och hon hade tagit ett foto på Linnea.  Och jag kommer ihåg att jag såg bilderna, men tänkte att hon lever inte. Jag tänkte att jag är den enda som har förstått att hon inte lever för jag tänkte att Per inte förstod det för de stod ju där och sa att du har ju fått en flicka. Jag kommer ihåg den paniken att hon lever ju inte. De har inte förstått att hon inte lever. och sen när den chocken väl la sig så började jag tänka att allt gick bra och allt har löst sig men så innan jag hade träffat Linnea så kom ju en läkare in från neonatal och berättade då om att de hade kylt ner henne för att det var risk för att få hjärnskador och sånt. Linnea kyls ner för att minska risken för hjärnskador och när hon är fyra dygn görs en magnetkameraundersökning av hennes hjärna. Tina och Per får besked om att man inte kan hitta några tecken på hjärnskador i nuläget. Men månaderna går. Upprepade besök inom vården. När hon är 10 månader vill barnhabiliteringen att bilderna från den magnetkameraundersökning hon gjorde vid fyra dagars ålder ska granskas igen. Nu blir bedömningen en helt annan. Det finns tecken på syrebristrelaterade hjärnskador. --  Och det kändes, det var ju inte…man hade ju träffat Linnea precis innan men bara man fick reda på det så plötsligt blev det väldigt konstigt att veta att hon har en fysisk skada i hjärnan som egentligen har funnits där hela tiden. Läkarna bedömer att Linnea har en cp-skada. Efter förlossningen ansökte Tina och Per om ersättning till Linnea hos Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag Patientförsäkringen LÖF som betalar ur ersättning för skador inom vården som de bedömer som undvikbara vårdskador enligt patientskadelagen. I våras kom beslutet. Linnea har rätt till ersättning.  Tre läkare har gjort bedömningar. En av LÖF:s läkare gör bland annat bedömningen att fanns tecken på att Linnea riskerade syrebrist flera timmar innan hon förlöstes. En annan menar att det  var fel att koppla bort CTG-övervakningen som mäter hjärtljud vid Tinas toalettbesök. Hur var det att få det beskedet då? – Ja man grät…Ja men grejjen var ju att det hade inte behövt hända. – Ja även om det var det svaret man kanske ville ha så är det rätt jobbigt att få det för då tänker man att fan varför gjorde ni inte som ni skulle… Men samtidigt som Patientförsäkringen gjort bedömningen att det är en undvikbar vårdskada så har Skånes universitetssjukhus  i Lund inte anmält det som hände Linnea enligt Lex Maria. Något Per och Tina tycker de borde gjort. – Vi vill ju inte att det här ska drabba någon annan. Sen vet vi ju att det går ju inte dra tillbaka tiden så det blir bra med Linnea men det är på något vis att de tar det på allvar detta är ju en jätte hemskt grej och det är ju något de borde ändra på och det borde vara bra för de själva också ifall detta skulle hända igen. Andreas Herbst är verksamhetschef vid Kvinnokliniken i Lund. Han jobbade inte där när Linnea föddes, men har snabbt satt sig in i ärendet för att kunna svara på våra frågor. – Mitt spontana intryck är att det här inte är självklart att det borde ha Lex Maria anmälts. Därför att när jag ser på ärendet så är det inte för mig uppenbart att här har varit en vårdskada som har varit möjlig att undvika. Jag säger inte att det hade varit fel att göra en Lex Maria-anmälan men min bedömning är att det är inte ett sånt här självklart fall att man absolut borde ha gjort det. Andreas Herbst vill inte kommentera detaljerna i ärendet, men menar att det är rutin att koppla bort övervakningen av hjärtljud vid till exempel toalettbesök, om det inte redan är tydligt att något ytterst allvarligt är på väg att inträffa. Efter Linnea föddes tog det fyra månader för kliniken att göra en intern avvikelserapport, något som generellt ska göras så snart som möjligt enligt Andreas Herbst. I det här fallet gjordes det först efter att föräldrarna ansökt om ersättning hos Patientförsäkringen LÖF. – Jag vill inte recensera eller lägga värderingar i hur man handlade det fallet eftersom jag bara har tillgång till journalhandlingar och inte vet hur man resonerade den gången. Men kan du förstå att föräldrarna tycker det är konstigt att man gör en avvikelserapport först när de har gjort en ansökan till patientföräskringen? – Det kan jag förstå. Varför det? – Jag kan förstå att man som föräldrer tycker att det inte är patientens sak att påpeka avvikelser för oss i sjukvården. Patientförsäkringen LÖF har gett Linnea rätt till ersättning. Men besluet kom i Maj 2013, två år efter förlossningen. – Jag har inte läst svaret från LÖF men det är klart att...bedömer de att det är en undvikbar vårdskada så är det klart att då finns ju skäl att rannsaka sig. Vad tänker du göra nu? – Ja jag har ju tittat på det här ärendet det har jag ju gjort och jag kommer ju ha en diskusson med chefläkaren kring det. Vad vill du diskutera? – Handläggningen av fallet. Pelle Gustafsson är chefläkare på Patientförsäkringen LÖF. Han tycker att fall som handlar om barn som  fått hjärnskador under förlossningen och som blivit beviljade ersättning från LÖF enligt patientskadelagen  borde vara anmälda enligt Lex Maria – Nej för att är det så pass allvarligt att det hamnar hos oss och blir…, men så är det så gott som alltid en händelse som är så pass allvarlig att den faller under vad som ska anmälas till Lex Maria eller enligt Lex Maria. Om det inte gjorts då. Vad tänker du kring det? – Nej det är inte bra. Det enda sättet att bli bättre att lära sig och få upp det här till ytan och kunna ta itu med det det är att vi pratar om det och pratar vi om sådana här saker vid sina rätta vad det egentligen är frågan om så är det Lex Maria anmälan punkt slut. Och Tina och Per i Lund är inte ensamma. 2010 föds en pojke på sjukhuset Ryhov i Jönköping. Förlossningen slutar med ett kejsarsnitt efter att pojken visat tecken på att må dåligt i magen. Pojken är livlös och drabbas på grund av syrebristen av en cp-skada. Föräldrarna vill själva inte vara med i programmet, men vill att vi berättar om deras anmälan. De tycker, precis som Per och Tina i Lund, att det som hände deras son borde anmälts enligt Lex Maria. Sonen har liksom Linnea fått rätt till ersättning från Patientförsäkringen LÖF, En läkare gör bedömningen att han borde förlösts tidigare och att "hela skadan är en följd av den felaktiga behandlingen under förlossningen".  Men inte heller här har en anmälan enligt Lex Maria gjorts. Axel Ros chefläkare inom Jönköpings sjukvårdsområde säger idag att en sådan borde gjorts. -- Det var inget medvetet beslut att inte anmäla utan det var helt enkelt så att det här tragiska fallet inte uppmärksammades som ett fall som skulle anmälas enligt Lex Maria. Nej det kom inte till kännedom till chefer eller chefläkare som då arbetar som ett ärende som skulle anmälas. Vad tänker du om det? – Nej det var inte bra. Sånt som är allvarliga vårdskador som uppmärksammas i vården ska utredas så att man försöker ta reda på varför det händer så man kan vidta åtgärder och sen ska det anmälas enligt lagen till Socialstyrelsen var det då IVO är det nu. Syftet med en Lex Maria-anmälan är alltså att uppmärksamma allvarliga fel i vården, så att de inte händer igen. Och det finns ett krav på att anmälan ska göras inom två månader från att någonting har inträffat. – Ja, det är ju för att det är ju angeläget att man får in de här utredningarnai rimlig tid, utredningens kvalitet gynnas ju av att man utreder i nära anslutning till händelsen. Gunnar Moa är avdelningschef och sitter i ledningen för Inspektionen för Vård och Omsorg, som har tillsynsansvar för sjukvården. – Vad kan det som du ser det få för konsekvenser om man anmäler sent? – Ja, ett problem om man anmäler sent och utreder sent i förloppet, då har man ofta svårare att göra en kvalificerad utredning eftersom det kan ju bygga på att…att man får tag i den personal som har varit medverkande och att man har minnesbilder av händelsen kvar, att dokumentation går att få tag på och så vidare så att…återigen, utredningen gynnas ju ofta av att man kan göra den i nära anslutning till händelsen. När något gått allvarligt fel inom vården ska vårdgivarna alltså anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg inom två månader. Vi har hittills hört om fall där det här inte gjorts över huvud taget. Men Kaliber kan också visa att många av de anmälningar som görs inte kommer in så fort som riktlinjerna kräver. Vi har begärt att få ta del av samtliga Lex Maria-anmälningar rörande förlossning som inkommit till IVO under 2012 och fram till september 2013. Och när vi går igenom de 70 anmälningar som vi får ut så kan vi se att den absoluta majoriteten har kommit in för sent. 60 av anmälningarna har inkommit mer än två månader efter att händelsen inträffat. I 39 fall har det tagit mer än 5 månader. Och i 7 fall har det tagit mer än ett år. . Gunnar Moa på IVO igen: – Jag kan inte säga hur pass representativt det här är för alla våra Lex Maria-anmälningar, men det är ju naturligtvis angeläget för oss att vi ständigt håller ögonen på det här så att utredningarna genomförs inom rimlig tid. 2.5 åriga Linnea i Lund lärde sig för några veckor att krypa och kan med hjälp av att teckna med händerna göra sin vilja hörd. Men hon kan inte äta som andra barn i hennes ålder, maten måste vara puread och ju äldre hon blir desto tydligare blir skillnaderna mellan henne och andra barn säger föräldrarna Tina och Per. – det handlar inte om att vi inte är glada för Linnea som hon är. Vi är överlyckliga och vi ser jätte mycket framsteg hos henne nu att hon har börjat krypa eller hasa sig fram det är fantastiskt och det är ofta jag kan sitta nu och titta på Linnea och gråta för att jag kan se att hon….alltså att hon kan krypa det är nog så mycket större för oss än för någon annan som har ett barn som börjar krypa. J Det är liksom inte det att vi inte ser framstegen men det finns ändå ett berg med massa annat som gör livet jobbigt liksom. För oss och för Linnea. Och även om Linnea nu fått ekonomisk ersättning så kan inte Per och Tina släppa att ingen Lex Maria gjorts om Linneas förlossning. – Ja det känns på något sätt som mot respekt för Linnea. Alltså att känna att som sagt när hon blir äldre och man mer kan prata om detta att man kan säga att ja men detta hände dig och det är fruktansvärt men det ledde till att man ändrade och gjorde något så det blev bättre. Den ekonomiska ersättningen har hon ju fått från patientförsäkringen eftersom de har godkänt skadan så det är ju en sak och det är ju självklart också viktigt för oss och för Linneas del men jag tycker det andra är lika viktigt liksom om inte viktigare… Reporter Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se Reporter Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Under hösten har det debatterats mycket om skolan och skolgången för barn med särskilda  behov. Ett av våra tidigare program har nu fått ett stort genomslag i sociala medier. Det handlar om en pojke med autism som tvångsflyttades när skolan i Torsby inte klarade av honom. ”Elias har diagnosen autism och det medför svårigheter i samspel med andra, svårigheter att kommunicera.” – Han tycker om att måla på väggen, jag har försökt att dölja det med tavlor, berättar Elias mamma Stina. Hösten 2010 visar Stina mig sonen Elias rum i Torsby. Ett typiskt pojkrum: Lampan, klockan och gardinerna har döskallemönster. – Han gillar döskallar. I hyllan ligger leksakerna kvar. Men Elias är borta. Och han ska aldrig komma tillbaka till det här rummet ”Han har diagnosen ADHD. Det betyder att han är impulsiv, överaktiv.” Den här är hämtat från ett reportage i Kaliber 2010. Inspelningen om Elias diagnoser är från Förvaltningsrätten där det bestämdes att då 11-åriga Elias skulle tvångsomhändertas och flyttas från Torsby till en skola i Linköping - 35 mil från mamma ”Stina”, morföräldrarna och katten Tyson. – Här är hans sovrum. Hemma hos morföräldrarna i Torsby visar Elias morfar var Elias brukade sova när han hälsade på. – Han är ju väldigt fäst vid mig, han har tytt sig mycket till mig. Han ringer hem och säger att han vill hem. Det är jobbigt. Vi kan inte se att det är något fel på pojken så att han ska kastas ut ur kommunen. – I det här klassrummet där det lyser gick han då. Det gick ganska bra tills han började fyran. Är det just det här med flytt, byte av miljö som blir jobbigt för honom? – Ja, och byte av människor. Hen bytte ju både klass och klassföreståndare. De tre första åren gick det förhållandevis bra i skolan. Han hade en egen stödperson som var med honom även på rasterna. Men stödpersonen drogs in. Och i fyran funkade det inte längre. – Då eskalerade det och han började må sämre. Det funkade inte på fotbollsträningen och han hamnade i konflikt med andra barn, han behövde verkligen hjälp. Så då tvingade jag mig mer eller mindre på Barn- och ungdomspsykiatrin, och de startade en utredning ganska snabbt. I mars 2010 var det klart. Då hade de kommit fram till att han hade autism, adhd, koordinationssvårigheter och ångestsyndrom. Diagnoserna gör att Elias kan börja medicineras. Men medicinen hinner inte ställas in och någon utredning om vad som krävs för att klara skolgången görs inte.    Rektorn vill att Elias ska börja i en annan skola och får Socialtjänsten med sig på att placera Elias i en skola i Linköping. Mamma Stina tycker att kommunen borde ordna skolgång närmare. Hon besöker skolan i Linköping men tycker inte att den verkar bra. Den vände sig inte heller till barn autism. Mammans ovilja gör att kommunen bestämmer sig för att tvångsomhändertar Elias enligt den andra paragrafen i LVU lagen om vård av unga. En paragraf som handlar om missförhållande i hemmet. Vanligtvis brukar det innebära att föräldrarna slår sina barnen eller missbrukar för mycket. Men i det här fallet var det mammans  citat ”negativa eller i vart fall tveksamma inställning till specialskola ” slutcitat som enligt domen utgjorde ett sånt missförhållande. Joar Berglund var rådman i förvaltningsrätten: – I det här fallet var det väl egentligen det att hon inte ville gå med på den här speciella skolformen då som barnets ansågs behöva. Så det var väl en lite udda form av andra paragrafen får man väl säga. Inte det vanliga klassiska. Men om det hade varit så att hon hade sagt att hon gärna flyttade med till Linköping, då hade det inte blivit något LVU? – Nej, förmodligen inte. Varför blev det just den här skolan i Linköping? Den ligger ju ganska långt från Torsby. Flera timmars resa. – Ja, nu frågar du igen någonting som jag inte vet. Jag har ju litat på dem som är inom skolan. I reportaget om Elias kunde vi visa att beslutet om tvångsvård byggde på flera felaktiga uppgifter som kommunen lämnat till domstolarna.  Bland annat hävdade kommunen att Elias behövde en specialskola med specialkompetens om Elias diagnoser och att en sån bara fanns tillgänglig i Linköping. Men skolan i Linköping var ingen specialskola som kommunen hävdat. Ingen  av lärarna hade heller specialpedagogisk kompetens. Och domstolen kontrollerade inte kommunens uppgifter. Joar igen. – Vi litade på skolans bedömning där. De klarade inte av honom där, utan det behövdes några speciella resurser i pedagogik och vad de nu kan ha därborta i Linköping. Vad är det för speciella resurser då? – Ja, fråga inte mig. Jag kan inte sådant där skolpedagogiskt specialia. Reportaget om Elias sändes 12 december 2010. Jag och kollegan Bo Göran Bodin hade gjort nyhetsinslag till samma morgon. Men kvällen innan smäller det: ”Klockan är tio, nyheter från Ekot: Tidigare ikväll var det en serie explosioner kring en bil i centrala Stockholm… ” En terrorattack på Drottninggatan mitt i centrala Stockholm blir en världsnyhet som slår ut nästan alla annan nyhetsrapportering. Våra nyhetsinslag om Elias blir aldrig sända. Söndagens Kaliberprogram passerar utan något medialt intresse.  Men i november 2013 händer plötsligt något. Det nästan tre år gamla programmet om  Elias börjar spridas på sociala medier. Det delas tusentals gånger på Facebook, inom en vecka har fler personer klickat sig in till programmet om Elias, än vad som skett totalt sett för något annat Kaliberprogram någonsin.  Det plötsliga intresset för gör att vi bestämmer oss för att ta reda på vad som hände med Elias. Det är därför jag nu en kylig decembermorgon 2013 sätter mig på tåget till Kristinehamn. När vi gjorde första reportaget fick vi aldrig prata med Elias. Socialtjänsten i Torsby bestämde att han inte ens skulle få reda på att vi sökt honom. Nu är det därför  första gången vi träffas. Elvaåringen, som vi kallar Elias, har blivit 14. – Jag går i åttan… Jag börjar sköta mig mer och mer. Det är viktigt med skolan. Nu ska jag träffa mamma. Mamma Stina har också flyttat till Kristinehamn för att komma närmare sin son. Trots det är beslutet om tvångsvård kvar. I början, under ett år fick Elias inte träffa sin mamma alls.  Men efter att de överklagat det, rev Kammarrätten upp torsby kommuns beslut om umgängesbegränsningar Nu får de därför ses en helg varannan helg. I Kristinehamn bor han annars i ett nytt familjehem. Det första sa upp sig. Det andra också. Han har nu fått flytta fyra gånger. Och han går i en ny skola i Kristinehamn som han tycker är bättre än den i Linköping. – Man ska inte klaga, jag får den hjälp jag behöver. Den förra gjorde inte vad den skulle så det blev mycket konflikter där mellan mig och lärarna. Det är bättre här, för här är de så lugna. Vad skulle du helst vilja? – Jag skulle vilja flytta till mamma och bo där och inte ha LVU eller kontakt med socialen överhuvudtaget, men det kan ju inte jag bestämma. Jag ville inte flytta från första början, det gjorde de ju mot min vilja. Kommer du ihåg den där gången poliserna kom och hämtade dig? – Ja, jag trodde att de ljög först. De kom in och satte sig i soffan, sen sa de: Nu ska vi åka. Och jag sa: Nej jag tänker inte åka nånstans. Sen tog de tag i mej. Och jag tänkte att nu ska jag göra morfar stolt och åka dit utan något tjafs. Sen när jag kom dit märkte jag ju att jag inte fick komma tillbaka och hälsa på eller något. De ville ju ha bort mig.  De ville inte att jag skulle vara kvar där. Kommunen slängde ut mig. Du lyssnade på reportaget som sändes? – Ja, jag blev väldigt besviken över att de inte sa till mig att ni hade sökt mig. Ett par kilometer från skolan bor mamma Stina. – Jag bor ju i Kristinehamn nu. Det är en helt annan situation nu. Han går i en skola som faktiskt anstränger sig. Hur kom det sig att de bytte skola tillslut? – Det var den nya socialsekreteraren som kom in i bilden, sen dess har det blivit bättre. Det är fortfarande socialtjänsten i Torsby som har hand om Elias ärende. Ärendet kanske ska tas över av den nya kommunen men innan dess vågar inte Stina överklaga LVU-domen. – Jag måste vara stark nog att klara av det, det tar både fysiskt och psykiskt.       Anledning till LVU var ju att du var tveksam till den här flytten. Nu har du ju flyttat till dit han är, så då är väl kriteriet för LVU upphävt, kan man ju tänka? – Jo, jag har pratat med dem, det de säger är att jag får göra en omprövning. Men jag tar inte en prövning till med Torsby kommun, då väntar jag till Kristinehamn har tagit över. Stina hamnade i en konflikt med de tidigare socialhandläggarna. De påstod att Elias fungerade mycket bättre i familjehemmen och använde det som belägg för att Stina måste ha brustit i omsorgen. Att Elias hade det bra i de första familjehemmen och den tidigare skolan i Linköping, Stämde inte med vad vi då kunde se att Elias själv skrev på Facebook, där stod att han vantrivdes och ville flytta hem. – Jag brukade ringa hem och grina i telefon och säga att han ville hem. – Han smygringde ju.    – Jag såg till att de hade gått ut så jag kunde ringa, sen kom de in och då blev det ett helvete. De skrek ”Du får inte ringa dit, vi har ju gjort upp det, fortsätter du med det får vi prata med socialen.” Vad sa morfar när du ringde? – Jag vet inte, jag hyperventilerade och grät mest. Varför var du så ledsen? – Jag vill ju inte bo där, jag ville bo där hemma. Nu kommer det så dåliga minnen så jag börjar bli ledsen.  Vad är det för minnen? – När jag inte fick ringa till någon eller träffa någon, och allt var under bevakning när jag väl fick.    Sen den nya handläggaren börjat tillåts Elias ha egen mobiltelefon. Tidigare förbjöds han att prata i telefon med mamman eller morföräldrarna mer än en gång var annan vecka. Och då avlyssnades samtalen av familjehemsföräldrarna som också hade rätt att avbryta samtalen.   Beslutet om det förklarar socialtjänsten med att mamman och morfadern var negativt inställda till socialtjänsten och ”för över sin negativa syn på ärendet till Elias” som det står i beslutet. Brev lästes också av socialtjänsten som skickade de vidare efter en ”bedömning om brevens innehåll”. – Vi fick inte prata om hur det var i skolan. Det fick jag instruktioner om – det skulle vi inte prata om. Kommer du ihåg något tillfälle när de gick in och bröt samtalet? – Det var om vi pratade om socialen eller skolan, då bröt de. – Det var för att jag inte skulle få säga vad jag kände, jag skulle inte få tala ut. Kan du berätta om de samtal du ändå fick göra, när de lyssnade? – Har du varit på en anstalt någon gång? De sitter med luren och så är det fullt med vakter. Typ så var det, men de hade en extralur att lyssna i. De satt i en annan telefon och lyssnade och sa till ”app-app-app nu räcker det”. Om jag ringde socialen och de fick reda på det blev de hysteriska. Det fick jag inte göra. Hur mådde du där i det hemmet? – Jag ville inte bo där över huvud taget. Jag gjorde dumma grejer. Jag hotade och rymde mitt i natten. Det blev poliskonflikter. Jag trivdes inte alls. Jag var som en dräng eller nåt, var tvungen att hjälpa till med allt. Det var inget roligt. Skotta snö och klippa gräsmatta. Det var rätt jobbigt, fast det var bra efteråt när man fick träningsvärk och kände att man verkligen hade jobbat. De gånger han i början fick träffa eller prata med sin mamma brukade han reagera väldigt kraftigt. Han blev ledsen, arg eller tom våldsam. Det tolkades av socialtjänsten som att kontakten med mamman var dålig för honom. Själv säger han att han var arg på mamman. Han trodde att det var hon som bestämt att han skulle flytta.   – Jag var väldigt arg på mamma, jag trodde hon ville bli av med mig, adoptera bort mig. Det tog ett bra tag innan jag fattade. Stina överklagade två gånger och i slutet av 2011 upphävde kammarrätten Torsby kommuns beslut om att de inte skulle få träffas. Domstolen skrev att det inte funnits fog för att helt inskränka den rätten. – Sen så vann virättegången och jag blev jätteglad. Sen kom nästa beslut att telefonbegränsningen kvarstår och vi får träffas en gång var tredje vecka. Då föll allting för mig, jag pallade inget mer. Stina bröt ihop och hamnade på sjukhus.  – Det var den stora chocken, äntligen skulle vi få ha ett umgänge, men nej… Kan du berätta om första gången ni sågs efter så lång tid? – För mig var det ju en chock, han skulle ju snart fylla 13 år, när jag såg honom senast var han elva. Det var ju en tonåring jag träffade, det var inget lite barn längre. Jag hade förväntat mig att jag skulle träffa  mitt barn igen, men så var det ju inte. Så jag fick värsta identitetskrisen, det tror jag jag har fortfarande. Är det verkligen min unge som är så stor? Jag har missat så mycket av hans uppväxt och utveckling. Ulf Johansson har varit socialchef i Torsby sen Elias omhändertogs. Han säger att han inte kan detaljerna i det här ärendet. Men att det blivit bättre nu. – Det är också knutet till den mycket konflikt fyllda situationen som rådde. Hade man inte kunnat bryta den situationen tidigare? – Jag kan inte utesluta det, men det kanske behövde sin tid. Det här med telefonbegränsningen som var, att samtalen avlyssnades och kunde avbrytas – varför har man ett sånt beslut? – Jag är förhindrar att gå in på djupet i ett enskilt ärende, men även där är situationen en annan idag. Den dag du får bestämma helt själv vad du ska göra – vad kommer du göra då? – Om jag fick välja skulle jag vilja flytta hem till mina ”homies” i Torsby. Jag har ju några här i Kristinehamn också som är fantastiska och underbara, men betydligt mer i Torsby. Elias och Stina heter egentligen något annat. Reporter Daniel Velasco daniel.velasco@sverigesradio.se Producent Eskil Larsson eskil.larsson@sverigesradio.se

Nummer 9, Rockgymnasiet, Kristinehamn, Insane, 16 år, Intervju, Podcast , rockla, Krillehöla http://fallenserver.nu/rockla/podcast/9.%20Insane.mp3

Mickael sattes felaktigt i särskola fr o m femte klass. Det innebar många förlorade år och nu har han kämpat sig tillbaka och stämt tre kommuner på skadestånd. Idag är han en lycklig blivande lastbilschaufför. Den svenska "ickepolitiken" för vargförvaltning måste förändras. Det anser Lars Furuholm som efter tjugo år som rovdjursansvarig i Värmland slutat. Vi gjorde två program om Borreliaoffren för snart ett år sen. Vad har hänt sen dess? Inte mycket. Drabbade svenskar måste fortfarande åka utomlands och behandlas på dyra privatkliniker. När då tio-årige Mickael Korhonen sattes i Särskola från femte klass i Kristinehamn och det beslutet sen följde honom till Karlstad och sen Säffle så togs många år ifrån honom. På nyårsdagen berättade vi Mickaels livs historia sedan han med hjälp av sina nya fosterföräldrar, Peter och Anna Sjölin kunde anmäla kommunerna och Skolverket gav i ett uppmärksammat beslut Mickael rätt. Han skulle aldrig ha satts i särskola. Och han delar det ödet med runt tusen andra svenska barn. Den stora avgörande skillnaden mellan särskola och vanlig skola är att när eleverna ska söka till gymnasiet har särskoleeleverna ett par tre alternativ, för alla andra finns det hundratals att välja på. Jag åkte hem till Mickael i Värmlandsbro utanför Säffle häromdan och jag mötte en glad, trygg, harmonisk tjugoåring som för första gången i sitt liv börjat få ordning på tillvaron. Han är en mjuk, varm och ödmjuk kille som det är mycket lätt att tycka om. Han har mycket kvar att kämpa med men han kommer säkert att klara av det. I somras berättade Lars Furuholm, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen här i Värmland att han skulle sluta och den nyheten slog ner som en bomb i jägarkretsar. Furuholm var efter tjugo år i jobbet djupt respekterad i alla läger. Främst för att han aldrig tagit ställning för eller emot vargen. Han har mer intresserat sig för människorna i vargtrakterna. Häromdan sökte jag upp Lars Furuholm igen. Han jobbar nu med bildandet av nya nationalparker och han är väl något mer frispråkig i frågan om vargpolitiken än förut. Nu ska vi återvända till de två program om alla som drabbas av kronisk borrelia som vi gjorde för knappt ett år sen. Det blev två program eftersom reaktionen på det första var mycket kraftig. Både från drabbade som kände att dom äntligen togs på allvar och från arga kritiker som hävdade att det första programmet som beskrev verksamheten vid den privata Arenakliniken i Oslo och deras Borreliacenter gjorde reklam för privat humbug. Häromveckan fick jag en mejl från Britt Sundqvist, en 52-årig kvinna som nu just avslutat sin behandling med mycket aggressiva antibiotikakurer från och till under de två senaste åren på privatkliniken i Oslo. När jag träffade henne beskrev hon vad som händer under behandlingen.

I veckans avsnitt pratas det Alla Hjärtans Dag, Anna Book och så snackar vi bl.a om Kristinehamn med veckans gäst: Filip Hammar. (Lyssna via iTunes) Diskutera gärna avsnittet i Facebook-gruppen!

Pata och Linus sörjer Ronny James Dio, Stina hjälper Kristinehamn med ny slogan och så ska chefen Lars göra hembesök hos den P3-lyssnare som ska få bli Supporttekniks praktikant.

Eviga leendet, Långe David och Kalle Ballong var smeknamn på järnvägsrallare som byggde Inlandsbanan. Järnvägsrallarna i Sverige var kända för att vara bäst i världen på att bygga räls. Inlandsbanan det stora projektet började byggas 1907 och tog 30 år att bygga, från Kristinehamn i söder till Gällivare i norr. Järnvägen drog till sig starka, äventyrslystna karlar som bodde längs rälsen och hade de inte haft en kocka hade de nog svultit ihjäl. De åt ofta kolbulle, en tjock pannkaka och amerikanskt fläsk, söp emellanåt och sjöng visor: - Här kommer vi, vi grabbar av stål, här kommer de som tål. De byggde Inlandsbanan rakt genom vildmarken, över myrar och genom urskogar. Hur var deras liv och vad blev det av de rallare som stannade kvar efter bygget? Deras barn i Moskosel och Arvidsjaur berättar. - Långe David kommer jag mycket väl ihåg, han var 2.11 lång och han kunde greppa grammofonskivan med ena handen, berättar Jan Bjelfman i Moskosel. Bibbi Persson i Arvidsjaur var liten då hennes mamma kockade åt rallarna längs banan. - Jag fick inte vara i vägen då de kom och bar den tunga rälsen. Det såg så roligt ut, de gick i samma takt, säger Bibbi Persson. Ladda ner:

Josef Häggblad från Kristinehamn predikar utifrån berättelsen om David och Goliat.