Podcasts about byggandet

Franz Kafka var tog avstånd från mycket av den tro och kultur han fostrades i. Samtidigt var han något av en judisk mystiker. Ulrika Björk reflekterar över motsättningen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I novellen ”Det hemliga miraklet” från 1939 skildrar den argentinske författaren Jorge Luis Borges ögonblicket då huvudpersonen Jaromir Hladík, en tjeckisk judisk författare, erfar ett mirakel. Under tyskarnas inmarsch i Prag grips författaren och döms till döden för sina arbeten om den judiska mystiken. Natten innan avrättningen ber han Gud förlänga hans liv med ett år för att fullborda en oavslutad tragedi. När den dödsdömde nästa morgon står inför exekutionspatrullen stannar den fysiska världen upp, samtidigt som hans tankar pågår som vanligt. Med minnet som dokument slutför författaren under ett år dramat, varpå patrullens fyrfaldiga salva kastar honom till marken.Borges magiska realism – där den gripbara världen sammansmälter med en drömlik verklighet – för vidare en modernistisk genre som författaren Franz Kafka etablerade. Kafka föddes i Prag 1883 och växte upp i en assimilerad judisk borgerlig familj. Vid sin död 1924 hade han ett sextiotal skrifter bakom sig och tre ofullbordade romaner. Med juridisk precision gestaltar hans litteratur tillvarons labyrintiska absurditet.Kafkas stora genombrott kom efter hans död, men en av dem som läste honom under hans livstid var historikern och auktoriteten på judisk mystik Gershom Scholem. Enligt honom vittnar författarskapet om den moderna människans vilsenhet genom att förmedla ett särskilt judiskt förhållande till traditionen i en värld där Gud har dragit sig undan. Kafka är en ”kättersk kabbalist” skriver Scholem i ett brev till vännen Walter Benjamin.Kabbala är det hebreiska ordet för 'tradition' och kommer från verbet för 'att ta emot'. Det är också namnet på en medeltida mystisk lära om den skapande guden som drar sig samman för att ge utrymme åt sin skapelse. Samma gud strålar också ut i världen och uppenbarar sig i tingen. Men hos Kafka kan den fördolde gudens uppenbarelse inte längre erfaras. Allt som återstår är ett meningslöst tomrum.En rad ur det självbiografiska Brevet till fadern – som kom ut först på 1950-talet – verkar bekräfta Kafkas hållning till sitt judiska arv: ”Något bättre sätt att förvalta detta arv än att så fort som möjligt frigöra sig från det kunde jag inte komma på; just en sådan frigörelse tycktes mig vara det mest pietetsfulla”, skriver sonen. Brevet till fadern är en oförsonlig uppgörelse med en förtryckande far och dennes slentrianmässiga religiositet. Den ger därför röst åt upplevelsen av traditionsförlust. Även om fadern fått med sig ”en viss judendom” från sin hemby saknar den i sonens ögon ett egenvärde för fadern och kan därför inte förmedlas.Bilden av Kafka som en internationell modernist var länge förhärskande. Men mot slutet av det kalla kriget började han citeras på den kritiska scenen och som nära förbunden med sitt historiska Prag. För Vaclav Havel var Kafka en förebild. Och i en inflytelserik studie från 1974 byggde de franska filosoferna Gilles Deleuze och Félix Guattari en teori kring en dagboksanteckning från 1911 där han hänvisar till ”de små nationernas litteratur” och den egna förtrogenheten med jiddisch. Boken Kafka. För en mindre litteratur påminde om att Kafkas transnationella tillhörighet var både språklig och politisk – han publicerade sig i samma österrikiska tidskrifter som den politiska sionismens grundare Theodor Herzl.Den språkliga historien – den judiska, tjeckiska och tyska – blev nu en del av den kritiska Kafkatolkningen, och den dolda traditionen i Kafkas egna texter började framträda. Tänk till exempel på den lilla varelsen Odradek i novellen ”Familjefaderns bekymmer” från 1919. Medan vissa hävdar att namnet Odradek är av slaviskt ursprung anser andra att det är tyskt, får vi veta, men ingen kan säga säkert. Själva varelsen är en platt stjärnformad trådspole överdragen med trådändar av skiftande slag och färger. Genom sin konstruktion kan den stå för sig själv på två ben men tycks aldrig ha haft något egentligt ändamål. Den är meningslös och ändå fullbordad. Det är det som bekymrar familjefadern, som undrar om varelsen kommer att överleva honom själv och rulla framför fötterna på hans barn och barnbarn.I en hyllning till Kafka tio år efter hans död tolkar Walter Benjamin Odradek som spåret av en bortglömd centraleuropeisk judisk tradition. Den lilla varelsen sätter oss i kontakt med en förnationell värld – inte slavisk, inte tysk, men formad av båda. Vissa uttolkare menar att novellen väver in Kafkas egna översättningar av hebreiska böner.I en annan novell omtolkar Kafka myten om Babels torn. I ”Stadsvapnet” från 1920 avbryts tornbygget inte genom en högre makts ingripande, som i den bibliska berättelsen. Nej, det är storheten i själva idén om ett torn som räcker upp till himlen som förlamar krafterna och får Babels människor att skjuta fullbordandet på framtiden.Byggandet av tornet misslyckas därför att det inbegriper föreställningen att tiden är gränslös, harlitteraturvetaren Stéphan Mosès föreslagit i en tolkning från 1992. Som Kafka skriver var det som om man ”räknade med att kunna hålla på i århundraden”. Berättelsen står därför i kontrast till Borges novell om den judiske författaren i Prag. I ”Det hemliga miraklet” är tiden förtätad till ett enda ögonblick: stunden då den fysiska världen stannar upp och författaren fullbordar sin tragedi i minnet.I skärningspunkten mellan de två novellerna finner Mosès en historiesyn som han förbinder med mellankrigstidens tysk-judiska generation och kallar ”den historiska tidens aktualisering”. Sedan upplysningen hade den europeiska filosofin dominerats av tanken att historien rör sig framåt. Historia betydde kontinuitet, kausalitet och vetenskapliga framsteg. Istället för att (i Hegels och Marx efterföljd) optimistiskt tänka sig historien som en rörelse mot mänsklighetens fulländning hndlar ”den historiska tidens aktualisering” om en diskontinuerlig historia. Vad Kafka och hans generation såg var att historien består av ögonblick som inte låter sig totaliseras. De erkände att kriser, avbrott och slitningar kan vara mer avgörande – till och med mer löftesrika – än en skenbar enhetlighet. Även om tidigare tänkare har uppmärksammat nuets verklighet rör det sig här inte om en flyktig övergång mellan förflutenhet och framtid, nupunkter i en tidslig kedja, utan om en tid som exploderar i otaliga messianska ögonblick. Som hemliga mirakel uppstår de messianska ögonblicken mellan den oändligt förlängbara yttre tiden i Kafkas tolkning av tornbygget och den förtätade inre tiden i Borges berättelsen om den dödsdömde författaren. Och de nämns redan i Talmud, enligt Scholem – samlingen av de allra tidigaste judiska bibelkommentarerna. Där liknas tiden vid änglar ”som återskapas i varje ögonblick i otaliga mängder för att sjunga sin hymn inför Gud innan de förstörs och försvinner i intet.”Ulrika BjörkfilosofLitteraturRobert Alter. Omistliga änglar: tradition och modernitet hos Kafka, Benjamin och Scholem. Översättning: Daniel Pedersen. Bokförlaget Faethon, 2023.Walter Benjamin: ”Franz Kafka: On the Tenth Anniversary of His Death” [1934], Illuminations, utg. Hannah Arendt. Schocken Books, 1968.Walter Benjamin: Gesammelte Briefe. Band IV, 1931-1934. Suhrkamp, 1998.Jorge Luis Borges: Fiktioner. Översättning: Sun Axelsson, Marina Torres, Johan Laserna, Ingegerd Wiking. Albert Bonniers förlag, 1995.Deleuze, Gilles & Guattari, Félix. Kafka. För en mindre litteratur. Översättning: Vladimir Cepciansky & Daniel Pedersen. Daidalos, 2012.Franz Kafka: En svältkonstnär och andra texter utgivna under författarens levnad. Översättning: Hans Blomqvist & Erik Ågren. Bakhåll, 2007.Franz Kafka: Brevet till fadern. Översättning: Hans Blomqvist & Erik Ågren. Bakhåll, 2010.Franz Kafka: Till frågan om lagarna och andra texter ur kvarlåtenskapen (1920-24). Översättning: Hans Blomqvist & Erik Ågren. Bakhåll, 2020.Franz Kafka: Dagböcker: december 1911-1913. Översättning: Hans Blomqvist & Erik Ågren. Bakhåll, 2004.Vivian Liska: ”Law and Sacrifice in Kafka and His Readers”, Interdisciplinary Journal for Religion and Transformation in Contemporary Society, 8 (2022), s. 256-274)Stéphane Mosès. Historiens ängel. Rosenzweig, Benjamin, Scholem. Översättare: Ervin Rosenberg. Bokförlaget Faethon, 2023.Gershom Scholem: The Messianic ea in Judaism and other Essays on Jewish Spirituality. Översättning Michael A. Meyer & Hillel Halkin. Schocken Books, 1971.

Föråldrad lagstiftning och konflikter mellan olika lagar gör att det byggs för lite småhus. Det visar en ny forskningsrapport från Ratio, Näringslivets forskningsinstitut. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Erika MårtenssonMedverkande: Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia och Anna Broman, näringspolitisk expert Byggföretagen

Föråldrad lagstiftning och konflikter mellan olika lagar gör att det byggs för lite småhus. Det visar en ny forskningsrapport från Ratio, Näringslivets forskningsinstitut. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Erika MårtenssonMedverkande: Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia och Anna Broman, näringspolitisk expert Byggföretagen

Byggandet tvärnitar, byggnadsarbetare varslas, konkurserna når rekordnivåer och bostadskrisen förvärras. Samtidigt är regeringen passiva och låter Sverige bli lidande i decennier framöver. Byggnads ordförande Johan Lindholm och Byggföretagens nationalekonom Johan Deremar gästar Starta pressarna för att prata om den pågånde byggkrisen. Vad är orsaken till krisen? Vilka lösningar vill de se? Varför tror de att regeringen inte någonting? Medverkande: Johan Lindholm, Johan Deremar, Max Jerneck och Daniel Suhonen.

Chefsekonom Jens Magnusson gästas av SEB:s privatekonom Américo Fernández och inflationsexpert Olle Holmgren för ett samtal om svenskarnas ekonomi, bostadsmarknaden, byggandet, inflationen, räntorna och bostadspolitiken. Samt – inte minst – vad händer med hus- och lägenhetspriserna framöver?

Ett enskilt vilt djur i staden är en exotisk avvikelse. Men när hundratusentals rävar och oräkneliga råttor bosätter sig ibland oss blir de ett hot. Patricia Lorenzoni undersöker vad det är som stör. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2018.År 1964 besökte författaren Clarice Lispector Brasiliens nya huvudstad Brasilia, invigd under pompa och ståt fyra år tidigare. Byggandet av staden hade inletts 1956. Det var ett storslaget projekt att genom modernistisk arkitektur och stadsplanering civilisera det vidsträckta inlandet. Brasilia byggdes från scratch, och i Lispectors skildring reser sig staden på den savannliknande cerradon som en steril hemsökelse från framtiden. En stad, säger hon, byggd ”utan plats för råttor”. Enbart människornas värld har staden aldrig varit.Femtio år senare vandrar jag med min tvååriga dotter i de minutiöst välplanerade och behagligt gröna bostadskvarteren. Plötsligt skymtar vi en rörelse i rännstenen. Vi stannar till, väntar tysta. Fram smyger nos efter nos, gråbruna råttungar som nyfiket kilar in och ut genom hål och gångar. Ur dottern bubblar förtjust skratt. Från den dagen blir ett besök till a casa dos ratos, råttornas hus, del av vår dagliga rutin.Staden som byggdes utan plats för råttor invaderades genast av dem. Också Lispector konstaterar det, och de är, säger hon, mycket stora. Vare sig människor vill eller inte, skapar djuren sig sina egna liv i människornas rum. Råttornas Brasilia finns i gränslandet mellan ovan- och underjord. Och denna parallellvärld ställer på sin spets frågan vems staden egentligen är. Vem har hemortsrätt här?Enbart människornas värld har staden aldrig varit. En gång var närvaron av djur mycket påtaglig. I boken Beastly London: A History of Animals in the City, frammanar Hanna Velten en stad i vilken en kakofoni av djurläten blandar sig med människors röster och annat larm; fordonen dras av hästar, boskap förs genom centrala London till slakt vid marknaden i Smithfield, tuppar gal mellan husen. Under 1900-talet försvann djuren. Motorer ersatte dragdjur, övervakningsteknologi övertog vaktdjurens uppgifter. Inte ens katterna tas längre i bruk som råttjägare. Bara det loja sällskapsdjuret, instängt i det privata hemmet, har behållit sin plats.I Göteborgs innerstad har jag två gånger nästan krockat med grävlingar i full galopp.Dessa djur var bruksdjur, men Velten skriver också om de oinbjudna, de icke domesticerade; duvor, sparvar, rävar och råttor, för att nämna några. En del av dem, såsom råttorna, lever liv så sammanflätade med människans att det inte längre kan tänkas åtskilt från det. Andra förknippas snarare med landet, och ses som tillfälliga gäster i staden. Men likt människor, migrerar också djur från land till stad och blir bofasta i den senare. Sedan några decennier tillbaka har prärievargar slagit sig ner i New York Citys centrala parker. I Washington DC:s monumentpark National Mall tigger gråekorrarna sedan länge mat med samma närgångenhet som stadsduvor. I Göteborgs innerstad har jag två gånger nästan krockat med grävlingar i full galopp. Varje vår föder hararna i den hårt trafikerade rondellen nedanför mitt sovrumsfönster i Norrköping upp en ny kull ungar. Och enda gången jag ett kort ögonblick befunnit mig öga mot öga med en räv var när jag satt på ett tåg som sakta höll på att lämna London. Plötsligt stod den där, räven, alldeles nära spåret och såg på mig genom fönstret. Mager, lite skabbig, omisskännligt urban. Och likväl, vild. En färsk studie uppskattar antalet rödrävar i brittiska städer till hundrafemtio tusen.Vi kan se på de brittiska rävarnas urbanisering utifrån hur själva gränsen mellan natur och kultur dras. Till London började rävarna söka sig på 1940-talet. Där har de blivit föraktade gryningsjägare i stadens soptunnor, som ibland fångas på övervakningskameror när de åker tunnelbana eller besöker museer. Londons dåvarande borgmästare Boris Johnson kallade dem 2013 för "en farsot och ett hot", och manade instanser ansvariga för skadedjursbekämpning att ta tag i ett problem över vilket staden sades ha förlorat kontrollen. Räven, detta tidigare närmast rituella jaktbyte, hade blivit parasit.Just den gången hade det rapporterats om en räv som attackerat ett spädbarn och bitit av dess finger. Rävkännare påpekade att det var ett synnerligen atypiskt beteende för en räv, och att rävarna i London dessutom bidrar till att kontrollera den än mer hatade råttpopulationen. Men problemet med rävarna är kanske egentligen ett annat. När de självmant kommer in i staden överträder de en gräns.Deras brott ligger i att de, genom att skapa sig sitt hem ibland oss, också stör illusionen om att staden står under människans kontroll.Distinktionen mellan natur och kultur har sedan tidigmodern tid varit fundamental för det moderna västerländska tänkandet. En av dess mest inflytelserika befästare, filosofen Francis Bacon, använde häxprocesserna som bild av hur vetenskapsmannen lade en kvinnligt kodad natur på tortyrbänken för att avtvinga henne hennes hemligheter. En annan, lika inflytelserik, 1600-talsfilosof, René Descartes, drog gränsen mellan djur och människa utifrån hävdandet att djuren saknade både självmedvetande och tänkande – de var ”automater”. Det följer att djuren heller inte kan ha någon historia.Staden är en historisk företeelse, den mänskliga artefakten par excellence. Naturens plats är här i den avgränsade och kontrollerade parken. När vilda djur oblygt träder in i staden, kan de kanske till en början ses som exotiska anomalier. Men när de verkligen blir del av stadens liv, ja, när de rent av till följd av föroreningar och dåligt balanserad kost börjar visa symptom på samma livsstilssjukdomar vi själva har, då möts de av förakt. Och detta förakt tycks bara godtyckligt relaterat till deras eventuella negativa påverkan på människornas stad.Därför spelar det liten roll om rävarna håller efter råttor, eller är att jämföra med dem. Deras brott ligger i att de, genom att skapa sig sitt hem ibland oss, också stör illusionen om att staden står under människans kontroll. Vare sig vi vill eller inte, insisterar de på att höra staden till.Och om vi om räven fortfarande kan tänka att den egentligen hör hemma i skogen, har råttan sedan länge förlorat den kontakten. Sedan urminnes tider har råttorna levt som ovälkomna gäster i vår närhet, delat våra bord och förråd. Råttans historia är en kulturhistoria. Och till skillnad från hunden, har råttan skapat sin historia trots att vi människor aldrig upphört att försöka göra slut på den. I relation till råttans långa kulturhistoria är avlandet av den som försöksdjur, eller 1990-talets trend med sällskapsråttor, inte mer än parenteser.Med Baumans hjälp kan vi också se det totalitära draget i drömmen om en stad helt fri från råttor.Det är därför ingen tillfällighet att just råttor var en av nazisternas favoritbilder för judar. Tysklands historia var intimt sammanvävd med judisk historia, i praktiken omöjlig att skilja från den. Enda sättet att avskilja judarna som främmande var att definiera dem som parasiter. Råttan blev den perfekta våldslegitimerande metaforen.Sociologen Zygmunt Bauman talade om den moderna staten som trädgårdsstaten, karaktäriserad av begäret efter ordning; ogräs och oinbjudna gäster måste rensas ut. Dragningen mot det totalitära, menade Bauman, var inbyggd i moderniteten själv. Med Baumans hjälp kan vi också se det totalitära draget i drömmen om en stad helt fri från råttor. Råttorna skapar sig sina liv i mellanrummen. För att bli av med dem skulle vi bli tvungna att också skapa ett helt genomlysbart rum. Lispector var väl medveten om detta. Hon skrev: ”En väsentlig del av oss, den sämsta, den med råttskräck, finns det ingen plats för i Brasilia. Man har vägrat inse att människor är ynkliga varelser. Byggnader med beräknat utrymme för molnen. Helvetet har mera förståelse för mig.”Sedan det där året då min dotter var två, har jag inte sett råttor igen i just den rännstenen. Men varje gång jag är i Brasilia och passerar det som var a casa dos ratos, känner jag en tröst i att till och med i denna den mest modernistiska av utopier, gör djuren staden till sin.Patricia Lorenzoni, idéhistoriker och författareLitteratur Zygmunt Bauman, Modernity and Ambivalence, Polity Press 1993.Clarice Lispector, Fem dagar i Brasilia, översättning Marianne Eyre, Umbra Solis 1998.Hanna Velten, Beastly London: A History of Animals in the City, Reaktion Books 2016.

Hösten 2023 ser den ekonomiska vardagen i samhällsbyggnadssektorn inte alls ut på samma sätt som den gjorde för två år sedan. Inte klimatvardagen heller för den delen. Nya förutsättningar råder och det finns en förväntan på olika fastighetsbolag att ta på sig ledartröjan för att visa vägen. Byggandet ska hållas igång trots tuff ekonomi samtidigt som klimatavtrycket ska vara så lågt som möjligt. Thomas Erséus är VD för AMF Fastigheter och i detta avsnitt får vi höra mer om deras nuläge och planerna framåt. Hemsida: www.helakedjan.se

Bra att Boverkets statistik ska förbättras, även om det borde gjorts tidigare – och statistiken kommer att visa på ett blodbad. Stockholms stad flyttar fram sitt mål om nybyggda bostäder – men inte heller det nya målet är realistiskt, menar vår expert Lennart Weiss, som även beklagar att politiken är för kortsiktig för att göra nödvändiga satsningar i infrastruktur, och menar att det är absurt att miljöcertifieringssystemen premierar rivningar och nybyggnation före renoveringar. Samtidigt tycker Weiss att det är friskt och välkommet att ett socialdemokratiskt kommunalråd lyfter debatten om att riva hus i utsatta områden: ”Det kommer att vara nödvändigt.” Programledare: Nicklas Tollesson.

Byggandet av en ny stor bro mellan Pargas och fastlandet pågår för fullt, men många oroar sig nu för att den nya bron kommer för sent. Den gamla stora hängbron Rävsundsbron är i allt sämre skick och det verkar gå utför i en snabbare takt än myndigheterna hade väntat sig. Tunga transporter med byggmaterial transporteras varje dag över Rävsundsbron till hela landet och om de transporterna upphör så stannar arbetet vid stora delar av landets byggarbetsplatser inom bara några dygn. Vad gör vi om bron faktiskt kollapsar? I Slaget efter tolv möts Mikael Furu från Nordkalk, räddningschef Torbjörn Lindström från Egentliga Finlands räddningsverk och Gunilla Granberg (SFP), stadsstyrelseordförande i Pargas. Maria Nylund leder diskussionen. E-post: slaget@yle.fi

Byggandet har tvärbromsat och räntorna stiger. Samtidigt ökar bostadspriserna. Hur ska man egentligen förstå det som händer på bostadsmarknaden? På en kvart får du veta om nedgången är på väg att vända – eller om vi är på väg in i en riktigt djup kris. Med Johan Hellekant, reporter på SvD Näringsliv.

Vad är egentligen standardiserat byggande? Om det kan leda till billigare bostäder – varför slår det inte igenom bredare? Låter det för tråkigt? Sex branschröster ger svar: Åsa Johansson, ordförande Sveriges Allmännytta, Christian Nilsen, bostadsbolagschef Habo Bostäder, Johan Oléhn, vd Vimarhem, André Saxbo, projektledare Sweco, Sofia Hansdotter, fastighetsutvecklingsexpert Sveriges Allmännytta och Sven-Olof Ljunggren, byggprojektledare Habo Bostäder.

Stefan Kangas inleder en diskussion om byggandet av den tredje kommunistiska internationalen, under en revolutionär period som började med den ryska revolutionen 1917 men fortsatte med revolutioner i länder som Ungern, Tyskland och Italien. Vilka är lärdomarna av dessa enorma händelser för idag? Från studiehelgen Revolution 2017 i Göteborg. ✔ För mer information: https://www.marxist.se ✔ Gå med i Revolution: https://www.marxist.se/medlem ✔ Prenumerera på Revolution: https://www.marxist.se/prenumerera ✔ Köp marxistiska böcker: https://www.stormklockan.nu Revolution på sociala medier: ► Följ på Facebook: https://www.facebook.com/marxist.se/ ► Följ på Instagram: https://www.instagram.com/revolution_imt/ ► Följ på Twitter: https://twitter.com/revolution_imt

Byggfakta visar att byggtakten faller än mer. ”Vad var det jag sa?”, säger vår expertkommentator Lennart Weiss som pratar om en ”formidabel krasch” för bostadsbyggandet. Bra idé att förlänga genomförandetiden för markanvisningar men tomträtt löser inga problem för att öka byggandet i Göteborg. Att inte ombilda kommunala bostäder är ett återfall i gammalt socialdemokratiskt ryggmärgstänkande, och småhus i hyresrättsform kommer inte fungera i praktiken. Stockholms mål för byggande av kommunala bostäder låter mer radikalt än vad det är. Kontroller av kriminalitet på byggarbetsplatser ska bekostas både av byggföretagen och skattebetalarna – ansvaret är delat. Hyresgästföreningens nya renoveringspaket har flera positiva förslag, men Lennart Weiss ifrågasätter deras övergripande principiella resonemang. Programledare: Anna Bellman

TACK FÖR TÅLAMODET! Vi älskar att hata hybridpannor, men varför? Dr. David försöker förklara. Ordet för veckan är shook och destilleriet David (också) har fat på är Toulvaddie. Glad fredag, för tusan! Vad var det i glaset? Mathias drack Ardnamurchan cask strength som nyligen släpptes på Systemet: AD.02:22 cask strength: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/208250/ardnamurchan-ad0222 David körde med Ledaig 10: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/ledaig-8539001/ Jeroen hade High Coast Berg: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/high-coast-8237502/ Margaritas ante porcos, alltså pärlor för svin: https://www.encyclo.co.uk/meaning-of-margaritasanteporcos Det här med hybridpanna Vi börjar med en artikel som täcker ungefär alla slags pannor i Skottland: Teemu Strengell, ”Scottish pot still variations”, 24/9 2015: http://whiskyscience.blogspot.se/2015/09/scottish-pot-still-variations.html Piggot, Robert, ”From pot stills to continuous stills: flavor modification by distillation”, i K. A. Jacques, T. P. Lyons & D. R Kelsall, red., The alcohol textbook: A reference for the beverage, fuel and industrial alcohol industries, 4 upplagan (Nottingham: Nottingham University Press, 2003), 255–264. Den kan laddas ned här: https://www.academia.edu/35217123/THEALCOHOLTEXTBOOK4THEDITIONTHEALCOHOLTEXTBOOK4THEDITIONAreferenceforthebeveragefuelandindustrialalcoholindustriesAreferenceforthebeveragefuelandindustrialalcohol_industries Davids hjärnsläpp om kondensering i kolonnpannor Nu undrar David om inte den wash (mäsk) som ständigt matas in i kolonnen ovanifrån kondenserar spritångorna samtidigt som spritångorna som stiger uppåt i kolonnen i sin tur värmer upp mäsken, vilket betyder att man inte har behov av extern kondensor…? Whisky Castle Smoke spelt fat nummer 453 förblir det äckligaste David har smakat: http://tjederswhisky.se/den-vidrigaste-whiskyn/ Se också följande arga smaknoter från herr Tjeder, med resonemang kring hybridpannor: https://tjederswhisky.se/rouget-de-lisle-pur-malt/ https://tjederswhisky.se/broger-burn-out/ https://tjederswhisky.se/en-vidrig-whisky-fran-liechtenstein/ http://tjederswhisky.se/caste-hill-doublewood/ Några ganska extrema exempel på hybridpannor: https://www.thevintnervault.com/distillation-equipment-hybrid-stills/ https://revivalstillworks.com/products/stills/hybrid-stills/ http://tjederswhisky.se/wp-content/uploads/2020/05/Rouget-de-Lisle-Holstein.jpeg Veckans destilleri: Toulvaddie Hemsida: https://www.toulvaddiedistillery.com/home En gammal artikel från 2016 om att Toulvaddie drar igång 2017: https://scotchwhisky.com/magazine/latest-news/11980/toulvaddie-distillery-claims-historic-first/ Byggandet av destilleriet, där det visar sig att de har den sorts pannor som är pot stills men som också brukar kallas alembic stills: https://www.youtube.com/watch?v=LtubS2wGW_U Lite om Nc'nean som grundades av Annabel Thomas vilket David inte kom på vid jämförelsen med Heather Nelson: https://scotchwhisky.com/magazine/interviews/five-minutes-with/23235/annabel-thomas-ncn-ean/ https://ncnean.com/ Veckans ord: shook Här kan man läsa lite: Teemu Strengell (igen!): http://whiskyscience.blogspot.com/2011/02/coopering.html …som dock 2011 när han skrev hade fel i att man fortfarande normalt plockade isär fat till shooks, eftersom förskjutningen mot att transportera fat hela då var i full sving. Redan 2003 skrev nämligen den alltid väl insatte Ian Wisniewski att praktiken hade gått tillbaka kraftigt de senaste 10–15 åren: https://whiskymag.com/story/lets-do-the-char-char Här når du oss: En trea whisky på Facebook (https://www.facebook.com/entreawhisky) Maila till oss på hej@entreawhisky.se Davids blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se) Följ oss på Instagram: https://www.instagram.com/entreawhisky Bli medlem! https://entreawhisky.memberful.com/checkout?plan=74960

Lundastudenten Leif Persson väcktes brutalt av de östtyska vakterna på tåget till Berlin. Allting hade startat två år tidigare när den unge alingsåsaren på en semesterresa kommit i kontakt med Girrmanngruppen som med stor fara för sig själva hjälpte unga östtyskar att fly diktaturen DDR efter att berlinmuren byggts.Det som börjat som ett slumpartat möte i Berlins uteliv fick konsekvenser för resten av Leifs liv. De hårda förhören i Stasis fängelse knäckte Leif som aldrig mer blev sig lik.I reprisen av det nymixade avsnitt 77 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med forskarna och journalisten Karin Westin Tikkanen som skrivit boken Flykten genom Berlin.Byggandet av berlinmuren påbörjades den 13 augusti 1961 efter att hela 3,5 miljoner eller 20 procent av befolkningen i Östtyskland valt att lämna ofriheten och fattigdomen i den kommunistiska diktaturen som skapats ur den sovjetiska ockupationszonen av Tyskland.Vill ni ha den historiska bakgrunden till Östtyskland och muren måste ni lyssna på avsnitt 58 om berlinmuren med DN:s tidigare tysklandskorre Jan Lewenhagen.Så snart muren var på plats påbörjade flera grupper i Västberlin arbeta med att hjälpa ut människor som ville lämna Östtyskland. Trots hindren kom 5 000 människor att fly genom att använda andras pass, klippa taggtråd, simma över floder, krypa via tunnlar, dolda i lönnfack i bilar och flyga med flygplan och luftballonger. Runt 200 människor dog vid flyktförsök. Både försök till och förberedelser för flykt bestraffades med upp till åtta års fängelse.1963 greps 23-årige alingsåsaren Leif Persson av östtysk säkerhetspolis, misstänkt för att ha hjälpt östtyskar fly till väst. Det blev stora rubriker i svenska tidningar när Lundstudenten Leif Persson fängslades i Östberlin anklagad för medhjälp till republiksflykt.Leif Persson kom tidigt i kontakt med en västtysk studentgrupp som hjälpte östtyskar att fly, och han blev ombedd att bistå med svenska pass. Leif Persson avslutade sin medverkan senare samma år när det började bli för farligt. Han fortsatte dock att tillbringa mycket tid i Berlin och det var under ett av sina besök som han greps.Musik: Feel the Tension, Soundblock Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hur kan byggföretag och bostadsföretag arbeta för att få sundare byggarbetsplatser och sund konkurrens? Åsa Jarder, projektchef på Skanska, och Sofia Heintz, byggexpert på Sveriges Allmännytta, diskuterar erfarenheter och lösningar, borrar i problemens ursprung och orsakssamband och reder ut krångliga begrepp. Intervjuare: Helene Ahlberg.

Ska nya byggnader vara samtida eller igenkännliga från äldre tiders bebyggelse? Författaren och journalisten Lars Anders Johansson vill uppmärksamma oss på den mångfald som traditionen erbjuder. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den första november 1903 tändes lanterninen i Tjärvens fyr för första gången. Fyren ligger på ett ensligt skär i yttersta havsbandet i Stockholms norra skärgård. Tjärven är angöringsfyr för Furusundsleden in mot Stockholm. Skäret är bara 200 meter långt och 100 meter brett och dess högsta punkt höjer sig endast sex meter över havsytan. Vid hårt väder sköljer havet över hela klippan och där finns varken träd eller buskar. Endast ett rikt fågelliv. Där går inte ens att förtöja med båt och landstigning är endast möjlig när vädret är lugnt. Att bygga en fyr på en så gudsförgäten plats var ett komplicerat företag och bygget föregicks av intensiva diskussioner. Efter ett antal grundstötningar och skeppsbrott i vattnen runt Tjärven och Söderarm beslutades dock  att göra den lilla klippan till en fyrplats, då den tidigare angöringsfyren Söderarm befunnits otillräcklig och dessutom saknade mistlur. Det mest anmärkningsvärda med Tjärvens fyr är dock inte den svårtillgängliga placeringen, utan den ambitiösa gestaltningen. Arkitekten John Höjer valde nämligen att utforma fyren som en medeltida borg, med krenelerade bröstvärn, burspråk, torn och rundade fönster. Detta trots att byggnaden endast skulle beskådas av sjöfarare på avstånd, och av den stackars fyrpersonalen från Söderarm, som turades om att bemanna Tjärven i tvåveckorsperioder. Det fantasieggande sagoslottet som reste sig ur havet väckte diktaren Gunnar Ekelöfs intresse. I diktsamlingen Köp den blindes sång från 1938 finner man dikten Tjärven, där Ekelöf frågar: Vem flyttade slottet hit och satte det på ett ödsligt skär? Vem tog det ur öknen, djinn eller ande, vem bor i de hundra gemaken, nymf eller fe? Vem flyger i fjäderhamn dit, vem stiger dit upp ur de svartblanka vatten? 1956 renoverades Tjärvens fyr. Vid det laget hade de historiserande stilarna kommit ur modet till förmån för den strama funktionalismen. Dekorationerna skalades bort och fasaden kläddes med tidstypiska eternitplattor, vilket ansågs vara framtidens material. Mig veterligt har ingen diktare skaldat om den eternitklädda kuben, men skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist har förlagt en berättelse om zombier till den lilla ön. Den medeltidsinspirerade sagoarkitekturen var av ett slag som idag med största sannolikhet skulle avfärdats som pastisch av dem som anses företräda den goda smaken, å andra sidan var den på många sätt typisk för sin samtid, som excellerade i arkitekturhistoriska referenser, om än kanske inte så ofta  i fyrsammanhang. Byggandet kring det förra sekelskiftet präglades av en hämningslös entusiasm inför arkitekturhistorien. Stilar ur det förflutna blandades hej vilt, men skapade tillsammans en helhet som vunnit uppskattning av eftervärlden. Till Sveriges och Stockholms lycka sammanföll denna eklektiska tidsålder med Stockholms mest expansiva fas. Medan de funktionalistiska pionjärerna ville klippa banden till historien ville de traditionella arkitekterna stärka dem. Mellan åren 1880 och 1890 bebyggdes 2000 tomter i Stockholms innerstad. Nästan hela den nuvarande stenstaden tillkom under detta decennium. I dag tycks de flesta vara överens om att resultatet blev lyckat. De lägenheter som uppfördes under denna period är de mest attraktiva i dag. Stenstadens popularitet är resultatet av god stadsplanering i kombination med god arkitektur. Denna typ av stadsbyggande skulle dominera fram till slutet av tjugotalet, då det utmanades av, och sedermera konkurrerades ut av, ett annat sätt att planera och bygga: funktionalismen. Skillnaden mellan den traditionella arkitekturen, eller arkitektur i klassisk tradition som den också kallas, och funktionalismen, är mer än en fråga om stil. Det var två helt skilda ideologiska paradigm som ställdes mot varandra. Arkitekturhistorien fram till funktionalismens genombrott är en historia av ständiga experiment. Lyckade grepp kopierades, misslyckade grepp förkastades. Därför är den traditionella arkitekturen paradoxalt nog ofta mer funktionell än den funktionalistiska, eftersom de senare förkastade den nedärvda kunskapen från föregångarna. Medan de funktionalistiska pionjärerna ville klippa banden till historien ville de traditionella arkitekterna stärka dem. Det gällde inte bara den specifika platsens historia, utan arkitekturhistorien i största allmänhet. Det finns en lekfullhet i stilvalen kring förra sekelskiftet som gav oväntade resultat. På Strandvägen i Stockholm samsas en rad historiska stilar i vad som likväl bildar en sammanhängande helhet. Ett talande exempel är Bünsowska huset, till vars utformning arkitekten Isak Gustaf Clason inspirerades av de renässansslott som han sett på resa i Loiredalen. Arkitekturen i klassisk tradition skiljer sig också från den modernistiska i synen på skönhet. De traditionella arkitekterna ville bygga vackert, och lutade sig därvid på den samlade erfarenheten ur arkitekturhistorien. Trots att skönhet är ett ämne som debatterats sedan antiken är det inte ovanligt att den samlade kunskapen på området avfärdas med relativiserande slagord som att skönheten ligger i betraktarens öga. Därför tenderar försvarare av klassisk arkitektur lämna de teoretiska resonemangen därhän och istället hänvisa till opinionsmätningar och attitydundersökningar som visar att människor alltjämt föredrar traditionell arkitektur. Men skönhet är inte en helt och hållet subjektiv fråga. Redan Pythagoras kunde till exempel på 500-talet före Kristus konstatera det gyllene snittets betydelse för vår upplevelse av harmoni. Den traditionella arkitekturen är en flera tusen år gammal experimentverkstad där denna typ av insikter empiriskt prövats. Opinionsmätningar bekräftar empirin. Modernisternas motstånd mot historiserande arkitektur springer ur Sigfried Giedions idé om stadens årsringar, att varje byggnad måste spegla sin tillkomsttid. De flesta skulle nog säga att de historiskt inspirerade byggnaderna på Strandvägen speglar sin tid i lika hög grad som de brutalistiska byggnaderna runt Brunkebergs torg. Det som ansågs vackert för hundra år sedan anses fortfarande vackert. Att verka i en tradition är inte att vilja vrida klockan tillbaka eller att vilja förvandla staden till ett museum. En tradition är en organisk process av ständigt framåtskridande. Den som kontrasterar det sena 1800-talets mångfald inom arkitekturen mot efterkrigstidens bedövande likriktning blir varse hur begränsad den blir som vill bryta med traditionen och klippa banden till historien. Sverige kring förra sekelskiftet var ett mycket fattigare land än Sverige idag. Att bygga hus var både dyrare och mer komplicerat. Ändå lades så mycket mer vikt vid byggnaders utformning och estetik än idag. Det sena 1800-talets industrilokaler, som Kvarnen Tre Kronor eller Münchenbryggeriet är idag uppskattade märkesbyggnader. Ingen möda sparades när nya byggnader skulle utformas. Inte ens om de låg på ett avlägset skär i Ålands hav. Historien tog inte slut, vare sig med modernismen eller det kalla kriget. Människors upplevelse och behov av skönhet försvann inte med industrialiseringen. Det som ansågs vackert för hundra år sedan anses fortfarande vackert. I dag befinner vi oss på ungefär lika långt avstånd från den historiserande sekelskiftesarkitekturen som från funktionalismens genombrott. Vi kan välja om vi vill vara en civilisation som reser riddarborgar ur havet, eller en som klär dem i eternit. Lars Anders Johansson

Jennie Claesson, VD för Airport City, Stockholm delar med sig om hur man lever som kvinna utan skyddsnät, om att leva med en vilja att dö, och vad det innebär att be om hjälp. I sin roll som VD, berättar Jennie om hur bygger man en stad under en pandemi? I dagens episod kommer vi fundera på… Hur använder man innovation när man bygger en stad? Vad är grundstenarna (egenskaperna) för ledare? Vad är vägen för att bygga trygghet i mötet med andra? Vikten av människor i ditt liv. Vad gör man när man brottas med känslan att man kommer syna “bluffen”? Vikten av tillit Om att vara autentisk

Denna veckan i Hallandspostens nyhetspodcast Veckans viktigaste pratar vi bland annat om branden i Stugcentralen och skolan som ska byggas i Snöstorp. Vi kommer också in på den planerade padelhallen på Vallås och bjuder på det senaste i den frågan.

Byggandet på hälften av vårt lands byggarbetsplatser hänger på en skör tråd. Eller rättare sagt en skör hängbro. Över den bron levereras nämligen tungt byggmaterial till hela landet. Rävsundsbron i Pargas är så i uselt skick att man har infört begränsningar för att undvika en kollaps. Nu behövs pengar för ett nybygge snabbt. Men hur hamnade vi här, och vad kan göras? I Slaget efter tolv diskuterar Heidi Saaristo-Levin som är planläggningschef i Pargas stad med Mikael Furu som är direktör på Nordkalk i Pargas. Maria Nylund leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Bygg- och anläggningssektorn i Sverige står idag för en femtedel av Sveriges totala klimatutsläpp. De senaste åren har fler och fler höjt sin röst för att öka byggandet i trä. För klimatets skull. Men kan ett ökat byggande i trä bli en stor klimatbov? Anders Tengbom och Gustaf Edgren menar att det inte finns något annat alternativ än att öka byggandet i trä. Att det är ett material inte bara för småhus, varför det inte är någon risk att det blir en miljöbov men att reglerna behöver enas nationellt. Innehåll: 02:10: Samtal med Gustaf Edgren och Anders Tengbom 37:15: Kommentar av Stefan Attefall 44:30: Repris av Veckans Aktuellt med Stefan Attefall Programledare: Anna Bellman

Ett enskilt vilt djur i staden är en exotisk avvikelse. Men när hundratusentals rävar och oräkneliga råttor bosätter sig ibland oss blir de ett hot. Patricia Lorenzoni undersöker vad det är som stör. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Från januari 2018. År 1964 besökte författaren Clarice Lispector Brasiliens nya huvudstad Brasilia, invigd under pompa och ståt fyra år tidigare. Byggandet av staden hade inletts 1956. Det var ett storslaget projekt att genom modernistisk arkitektur och stadsplanering civilisera det vidsträckta inlandet. Brasilia byggdes från scratch, och i Lispectors skildring reser sig staden på den savannliknande cerradon som en steril hemsökelse från framtiden. En stad, säger hon, byggd utan plats för råttor.  Enbart människornas värld har staden aldrig varit. Femtio år senare vandrar jag med min tvååriga dotter i de minutiöst välplanerade och behagligt gröna bostadskvarteren. Plötsligt skymtar vi en rörelse i rännstenen. Vi stannar till, väntar tysta. Fram smyger nos efter nos, gråbruna råttungar som nyfiket kilar in och ut genom hål och gångar. Ur dottern bubblar förtjust skratt. Från den dagen blir ett besök till a casa dos ratos, råttornas hus, del av vår dagliga rutin. Staden som byggdes utan plats för råttor invaderades genast av dem. Också Lispector konstaterar det, och de är, säger hon, mycket stora. Vare sig människor vill eller inte, skapar djuren sig sina egna liv i människornas rum. Råttornas Brasilia finns i gränslandet mellan ovan- och underjord. Och denna parallellvärld ställer på sin spets frågan vems staden egentligen är. Vem har hemortsrätt här? Enbart människornas värld har staden aldrig varit. En gång var närvaron av djur mycket påtaglig. I boken Beastly London: A History of Animals in the City, frammanar Hanna Velten en stad i vilken en kakofoni av djurläten blandar sig med människors röster och annat larm; fordonen dras av hästar, boskap förs genom centrala London till slakt vid marknaden i Smithfield, tuppar gal mellan husen. Under 1900-talet försvann djuren. Motorer ersatte dragdjur, övervakningsteknologi övertog vaktdjurens uppgifter. Inte ens katterna tas längre i bruk som råttjägare. Bara det loja sällskapsdjuret, instängt i det privata hemmet, har behållit sin plats. I Göteborgs innerstad har jag två gånger nästan krockat med grävlingar i full galopp. Dessa djur var bruksdjur, men Velten skriver också om de oinbjudna, de icke domesticerade; duvor, sparvar, rävar och råttor, för att nämna några. En del av dem, såsom råttorna, lever liv så sammanflätade med människans att det inte längre kan tänkas åtskilt från det. Andra förknippas snarare med landet, och ses som tillfälliga gäster i staden. Men likt människor, migrerar också djur från land till stad och blir bofasta i den senare. Sedan några decennier tillbaka har prärievargar slagit sig ner i New York Citys centrala parker. I Washington DC:s monumentpark National Mall tigger gråekorrarna sedan länge mat med samma närgångenhet som stadsduvor. I Göteborgs innerstad har jag två gånger nästan krockat med grävlingar i full galopp. Varje vår föder hararna i den hårt trafikerade rondellen nedanför mitt sovrumsfönster i Norrköping upp en ny kull ungar. Och enda gången jag ett kort ögonblick befunnit mig öga mot öga med en räv var när jag satt på ett tåg som sakta höll på att lämna London. Plötsligt stod den där, räven, alldeles nära spåret och såg på mig genom fönstret. Mager, lite skabbig, omisskännligt urban. Och likväl, vild. En färsk studie uppskattar antalet rödrävar i brittiska städer till hundrafemtio tusen. Vi kan se på de brittiska rävarnas urbanisering utifrån hur själva gränsen mellan natur och kultur dras. Till London började rävarna söka sig på 1940-talet. Där har de blivit föraktade gryningsjägare i stadens soptunnor, som ibland fångas på övervakningskameror när de åker tunnelbana eller besöker museer. Londons dåvarande borgmästare Boris Johnson kallade dem 2013 för "en farsot och ett hot", och manade instanser ansvariga för skadedjursbekämpning att ta tag i ett problem över vilket staden sades ha förlorat kontrollen. Räven, detta tidigare närmast rituella jaktbyte, hade blivit parasit. Just den gången hade det rapporterats om en räv som attackerat ett spädbarn och bitit av dess finger. Rävkännare påpekade att det var ett synnerligen atypiskt beteende för en räv, och att rävarna i London dessutom bidrar till att kontrollera den än mer hatade råttpopulationen. Men problemet med rävarna är kanske egentligen ett annat. När de självmant kommer in i staden överträder de en gräns. Deras brott ligger i att de, genom att skapa sig sitt hem ibland oss, också stör illusionen om att staden står under människans kontroll. Distinktionen mellan natur och kultur har sedan tidigmodern tid varit fundamental för det moderna västerländska tänkandet. En av dess mest inflytelserika befästare, filosofen Francis Bacon, använde häxprocesserna som bild av hur vetenskapsmannen lade en kvinnligt kodad natur på tortyrbänken för att avtvinga henne hennes hemligheter. En annan, lika inflytelserik, 1600-talsfilosof, René Descartes, drog gränsen mellan djur och människa utifrån hävdandet att djuren saknade både självmedvetande och tänkande de var automater. Det följer att djuren heller inte kan ha någon historia. Staden är en historisk företeelse, den mänskliga artefakten par excellence. Naturens plats är här i den avgränsade och kontrollerade parken. När vilda djur oblygt träder in i staden, kan de kanske till en början ses som exotiska anomalier. Men när de verkligen blir del av stadens liv, ja, när de rent av till följd av föroreningar och dåligt balanserad kost börjar visa symptom på samma livsstilssjukdomar vi själva har, då möts de av förakt. Och detta förakt tycks bara godtyckligt relaterat till deras eventuella negativa påverkan på människornas stad. Därför spelar det liten roll om rävarna håller efter råttor, eller är att jämföra med dem. Deras brott ligger i att de, genom att skapa sig sitt hem ibland oss, också stör illusionen om att staden står under människans kontroll. Vare sig vi vill eller inte, insisterar de på att höra staden till. Och om vi om räven fortfarande kan tänka att den egentligen hör hemma i skogen, har råttan sedan länge förlorat den kontakten. Sedan urminnes tider har råttorna levt som ovälkomna gäster i vår närhet, delat våra bord och förråd. Råttans historia är en kulturhistoria. Och till skillnad från hunden, har råttan skapat sin historia trots att vi människor aldrig upphört att försöka göra slut på den. I relation till råttans långa kulturhistoria är avlandet av den som försöksdjur, eller 1990-talets trend med sällskapsråttor, inte mer än parenteser. Med Baumans hjälp kan vi också se det totalitära draget i drömmen om en stad helt fri från råttor. Det är därför ingen tillfällighet att just råttor var en av nazisternas favoritbilder för judar. Tysklands historia var intimt sammanvävd med judisk historia, i praktiken omöjlig att skilja från den. Enda sättet att avskilja judarna som främmande var att definiera dem som parasiter. Råttan blev den perfekta våldslegitimerande metaforen. Sociologen Zygmunt Bauman talade om den moderna staten som trädgårdsstaten, karaktäriserad av begäret efter ordning; ogräs och oinbjudna gäster måste rensas ut. Dragningen mot det totalitära, menade Bauman, var inbyggd i moderniteten själv. Med Baumans hjälp kan vi också se det totalitära draget i drömmen om en stad helt fri från råttor. Råttorna skapar sig sina liv i mellanrummen. För att bli av med dem skulle vi bli tvungna att också skapa ett helt genomlysbart rum. Lispector var väl medveten om detta. Hon skrev: En väsentlig del av oss, den sämsta, den med råttskräck, finns det ingen plats för i Brasilia. Man har vägrat inse att människor är ynkliga varelser. Byggnader med beräknat utrymme för molnen. Helvetet har mera förståelse för mig. Sedan det där året då min dotter var två, har jag inte sett råttor igen i just den rännstenen. Men varje gång jag är i Brasilia och passerar det som var a casa dos ratos, känner jag en tröst i att till och med i denna den mest modernistiska av utopier, gör djuren staden till sin. Patricia Lorenzoni, idéhistoriker och författare Litteratur  Zygmunt Bauman, Modernity and Ambivalence, Polity Press 1993. Clarice Lispector, Fem dagar i Brasilia, översättning Marianne Eyre, Umbra Solis 1998. Hanna Velten, Beastly London: A History of Animals in the City, Reaktion Books 2016.

Dagens byggregler hindrar ett effektivt byggande. Boverkets byggregler är otydliga och tolkas olika. Nya moderna byggregler behövs. Under nästan tre år har byggreglerna utretts och de nya förslagen är nu ute på remiss. Möt kommittén för modernare byggregler som innan jul presenterade sina förslag till hur Sverige kan få ett ökat och effektivt byggande. Innehåll: 01.30: Veckans Aktuellt med Lennart Weiss 10.34: Samtal med Anna Sander och Kurt Eliasson 44.50: Kommentar av Lennart Weiss Programledare: Anna Bellman Kontakta oss på: podd@bostadspolitik.se https://www.bostadspolitik.se https://www.facebook.com/bostadspolitik.se/

Lundastudenten Leif X-et Persson väcktes brutalt av de östtyska vakterna på tåget till Berlin. Allting hade startat två år tidigare när den unge alingsåsaren på en semesterresa kommit i kontakt med Girrmanngruppen som med stor fara för sig själva hjälpte unga östtyskar att fly diktaturen DDR efter att berlinmuren byggts.Det som börjat som ett slumpartat möte i Berlins uteliv fick konsekvenser för resten av Leifs liv. De hårda förhören i Stasis fängelse knäckte Leif som aldrig mer blev sig lik.I avsnitt 77 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med forskarna och journalisten Karin Westin Tikkanen som skrivit boken Flykten genom Berlin.Byggandet av berlinmuren påbörjades den 13 augusti 1961 efter att hela 3,5 miljoner eller 20 procent av befolkningen i Östtyskland valt att lämna ofriheten och fattigdomen i den kommunistiska diktaturen som skapats ur den sovjetiska ockupationszonen av Tyskland.Vill ni ha den historiska bakgrunden till Östtyskland och muren måste ni lyssna på avsnitt 58 om berlinmuren med dn:s tidigare tysklandskorre Jan Lewenhagen.Så snart muren var på plats påbörjade flera grupper i Västberlin arbeta med att hjälpa ut människor som ville lämna Östtyskland. Trots hindren kom 5 000 människor att fly genom att använda andras pass, klippa taggtråd, simma över floder, krypa via tunnlar, dolda i lönnfack i bilar och flyga med flygplan och luftballonger. Runt 200 människor dog vid flyktförsök. Både försök till och förberedelser för flykt bestraffades med upp till åtta års fängelse.1963 greps 23-årige alingsåsaren Leif Persson av östtysk säkerhetspolis, misstänkt för att ha hjälpt östtyskar fly till väst. Det blev stora rubriker i svenska tidningar när Lundstudenten Leif Persson fängslades i Östberlin anklagad för medhjälp till republiksflykt. Leif Persson kom tidigt i kontakt med en västtysk studentgrupp som hjälpte östtyskar att fly, och han blev ombedd att bistå med svenska pass. Leif Persson avslutade sin medverkan senare samma år när det började bli för farligt. Han fortsatte dock att tillbringa mycket tid i Berlin och det var under ett av sina besök som han greps. Musik: Feel the Tension, Soundblock AudioSee acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Byggandet av det första fartyget i  MSC Cruises nya klass World class är igång på varvet i franska St Nazaire. Och namnet, det blir MSC EUROPA. Dessutom snackar vi denna veckan om den uteblivna affären mellan Moby och DFDS, om Stena Lines kommande fest i Halmstad och om det finns någon fnurra på tråden mellan Meyer Werft i Papenburg och Norwegian Cruise Lines.   Välkomna ombord! /Christopher & Patrik

Byggandet av studion börjar nå sin ände och därför passa det bra att smyginviga den med Fredagspanelen, som denna gång handlar om nya Intel Atom och den nya sviten för GPU-tester.

Allt fler flerbostadshus byggs nu i trä, mycket tack vare materialets miljömässiga fördelar, prefabmöjligheterna och att det går snabbare att bygga. Men borde det byggas ännu mer? Snåret tar upp frågan med Susanne Rudenstam, chef för Sveriges träbyggnadskansli, Enar Nordvik, arkitekt på Skellefteå kommun och Carina Herbertsson, projektchef på Växjöbostäder. Programledare: Emma Jonsteg.  

E-handelsföretaget Boozt gjorde succédebut på börsen, vilka utmaningar möter handeln och hur ser framtidens butik ut. Allt fler varnar om att det byggs för mycket i Sverige - för en liten målgrupp. Programledare: Louise Andrén Meiton Gäster: Sara Rosengren, professor på Handelshögskolan i Stockholm, Anders Billing, chef för Ekonomiekot, Sören Granath, bostadsreporter på Ekot och Claes Aronsson, ekonomireporter på Ekot.

Nu drar vi igång den tredje säsongen av bostadspodden Tak över huvudet! I säsongens första avsnitt pratar vi bostadsbyggande. Vi har bostadsbrist och brist på arbetskraft inom byggbranschen men samtidigt når bostadsbyggandet nya rekordnivåer, hur går den här ekvationen ihop? Hur kommer det sig att byggandet har ökat? Hur ska unga komma in på bostadsmarknaden och kan vi lära oss något av Norge? Veckans gäst är Björn Wellhagen, näringspolitisk chef på Sveriges Byggindustrier. I Fråga juristen reder Mats Sjöquist ut vad som gäller vid förmedling av kommersiella fastigheter. Veckans avsnitt av Tak över huvudet presenteras i samarbete med Willis Towers Watson – dolda felförsäkringar för fastigheter och bostadsrätter.

Sveriges främsta podcast om hållbar stadsutveckling. I detta avsnitt: Många pratar om digitaliseringen av byggande, byggprocessen och städerna - men vad menas egentligen? Vi tar reda på vilka samhällsutmaningar som digitaliseringen kan vara svaret på och spanar framåt för att se hur byggandet kan bli bättre förankrat, snabbare och mer miljövänligt av digitaliseringen. Medverkar gör Jan Byfors, CTO för NCC, Staffan Ingvarsson, VD för STOKAB (Stockholms fibernät mm) och Susanne Åkesson, politiskt sakkunnig hos bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson. Programledare är Per Ankersjö.

Stadspodden från Dome of Visions är Sveriges främsta podcast om hållbar stadsutveckling. I bokrisens spår har miljöfrågorna hamnat i skymundan i den politiska byggnadsdebatten. Därför tar vi i detta avsnitt reda på vad som händer inom byggandet när det gäller miljön. Christina Lindbäck, hållbarhetschef på NCC, Maria Brogren, energi- och miljöchef på Sveriges Byggindustrier och Gunnar Söderholm, miljödirektör hos Stockholms stad samtalar om klimatutsläpp och kemikalier i byggandet. Krav och incitament. Plus en hel del framtidsspaning. Programledare är Per Ankersjö. Presenteras i samarbete med NCC.

Bristen på bostäder nämns allt oftare som en ödesfråga för vårt välfärdssamhälle. Ungdomar som inte kan flytta hemifrån och börja sina vuxna liv. Människor som tvingas tacka nej till jobberbjudanden och attraktiva utbildningsplatser för att de inte hittar någonstans att bo. I regeringsförklaringen lovade den nya regeringen 250 000 nya bostäder fram till 2020 och förra veckan presenterades nya förslag som ska öka byggandet av små hyresrätter till överkomligt pris för Sveriges unga. Men är det rätt åtgärder? Och räcker de till? Bostadsminister Mehmet Kaplan (mp) är gäst i Ekots lördagsintervju. Intervjuare är Ci Holmgren.

Vid Luleå tekniska universitet i Sverige har man startat ett forskningsprojekt kring en ny typ av höghusbyggande. Det speciella är dels att husen till stora delar görs i stål, dels att de består av lägenhetsmoduler som kan radas på varandra. Byggandet är snabbt och kan dessutom göras flera gånger, dvs huset kan flyttas! Den här byggtekniken kan t.ex. lösa tillfällig bostadsbrist bland studerande, säger Milan Veljkovic som koordinerar projektet. Redaktör är Ulrica Fagerström.