Podcasts about skogsstyrelsen

Regeringen kom idag med en debattartikel att de vill minska vargstammen. Detta väcker frågor om viltbetesskador och omfattning. Tydligen har Skogsstyrelsen och SLU gjort en bedömning och frågan är om inte problematiken är värd att diskutera i skuggan av tillväxtproblematiken? Vi pratar också om SCA som varit på tapeten mer eller mindre under hela veckan.

Veckan har erbjudit ytterligare virkesprishöjningar inför vad som kommer att bli en spännande höst. Men samtidigt så visar avsaknaden av virkesprisstatistik i Sverige samt de extrema skillnaderna på virkespris mellan Norrland och övriga Sverige på något som enbart kan kallas absurt.

Det är premiär för bockjakt och vi drar anekdoter från ungdomen som involverar luftgevär. Vi pratar också idag och ÄBIN som kom med sitt slutliga resultat nu under veckan. Är det problematiskt att Skogsstyrelsen anlitar skogsbolagen för inventering av ÄBIN? Norra Skogs utspel i sin halvårsrapport diskuterar vi också.

En restaurerad våtmark i centrala Bangkok har blivit ett fågelparadis mitt i stan. Och vi sänder direkt från kulturlandskapet på Hallands Väderö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den här morgonen har vår fältreporter Jonatan Martinsson tagit båten från Torekov i nordvästra Skåne till Hallands Väderö för att spana in de flera hundra år gamla träden som finns här. Hedbokskogen, de krokiga ekarna och hamlade lindarna är fascinerande i sig, men de blir också livsmiljöer för många andra arter. Här kan man hitta läckerheter som läderbagge, svart guldbagge, lunglav och bokvårtlav. Under tusentals år har människan brukat markerna på ön. Nu i maj färgas de betade hedarna rosaröda av blommande trift, men här finns många andra växter.Tillsammans med Jan Lannér, skogskonsulent på Skogsstyrelsen, Björn Werner, arborist och Janne Johansson, biolog, dyker vi ner i öns historia, får reda på varför naturen ser ut som den gör och vilket naturvårdsarbete som bedrivs här idag.Totalt har det hittats omkring 4 000 arter på Hallands Väderö och av dem är 220 rödlistade. För två år sedan invigdes en nyanlagd våtmark i Benjakittiparken, mitt i centrala Bangkok i Thailand. Det har blivit till ett riktigt fågelparadis, där både fåglar och fågelskådare trivs. Sveriges Radios Sydostasienkorrespondent, Axel Kronholm, följde med inbitna fågelskådaren Peter Ericsson på en upptäckartur bland blåstjärtade biätare och rödryggiga blomsterpickare.Hur kommer det sig att Kerstin Karlén från Högsäter i Dalarna hittade ett tomt ormskinn uppe på taket? Den kan ju inte ha flugit dit... Nu undrar hon om ormen har tagit sig dit för egen maskin eller om det är en fågel som lämnat rester efter sig. Vi ber Ludvig Palmheden på Naturhistoriska Riksmuseet förklara vad som kan ha hänt - och vilken ormart det handlar om.En vecka kvar till Fågelsångsnatten! Och på flera av lokalerna vi kommer att sända från är det gott om vadarfåglar. De är inte bara svåra att se skillnad på, lätena är inte heller så enkla ... Men i Mats Ottossons nya fågelsånglektion om just vadarnas läten finns minnesregler om såväl trioler som tvåtakt att ta med sig.Så här i maj tänker Lisa Henkow i veckans kråkvinkel på fenomenet lagring. För den är ju hemligheten bakom den plötsliga, överväldigande grönskan.Programledare är Karin Gyllenklev.

Det är smått oroande att skador på skog verkar förbli relativt höga i nutid. Vi diskuterar Skogsstyrelsens rapport om skogsskador i dagens avsnitt. Detta och mycket mer.

Kan skogsägare tjäna pengar på att skydda skogens alla fåglar, lavar, mossor, skalbaggar och svampar? I Orsa testas ett nytt sätt att öka den biologiska mångfalden genom att få betalt för naturvård. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I den svenska skogen finns en konflikt mellan de som vill avverka träden för pengar och träprodukter och de som istället vill låta träden stå för att skydda skogens arter.Men det behöver kanske inte vara så. I ett forskningsprojekt i Orsa i Dalarna utvecklas ett system med så kallade biokrediter. Systemet ska göra att det både går att tjäna pengar och skydda skogens arter på samma gång. För Anders Andersson och de andra som jobbar på Orsa besparingsskog väntar nu en spännande tid med nya sätt att jobba i skogen. Medverkande: Anders Andersson, skogsförvaltare på Orsa besparingsskog; Martin Pilstjärna, ekolog och konsult; Aleksandra Holmlund, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet; Stefan Karlsson, utredare på Skogsstyrelsen.Programmet är en uppdaterad repris från 28 mars 2023.Reporter: Sara Sällströmsara.sallstrom@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Gäss, sarv och vass är några av de arter vi spanar på mitt inne i Kristianstad. Och så om tallskogen Söderåsen som kan komma att avverkas med dispens. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi sänder från Kristianstads vattenrike med siktet inställt på fågel, fisk och mittemellan. Det vill säga övervintrande gäss och örnar, fiskarna sarv och mal - och vass. Alla sätter de karaktären i Vattenriket, där vår fältreporter Lisa Henkow träffar naturvägledaren Josefin Svensson. Mitt i Vattenriket, där Helge å rinner genom Kristianstad finns en byggnad helt på pålar: Naturum Vattenriket. Från Naturum och träbron över ån har de optimalt span på örnarnas morgonrunda och om turen vill ser de kungsfiskare, eller till och med utter.Tallskogarna runt berget Söderåsen i Gästrikland bör skyddas – det anser både Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen. Men ändå kan Länsstyrelsen behöva ge dispens för avverkning, trots att det finns fridlyst knärot i området. Hur kan det komma sig? Vi hör ett reportage av Joacim Lindwall.Det är snöig februari, men vårtecken finns! Som att en del däggdjur börjar få ungar. Hararna är tidigt ute och nu uppmanar Artdatabanken på SLU allmänheten att rapportera in harungar, eller harpaltar som de också kallas.Fotografen Patrik Luther blev vittne till när ett rådjur dog i snön. Han hörde av sig till Statens veterinärmedicinska anstalt som gärna ville att Patrik skulle hjälpa till och skicka in prover från rådjuret. Det visade sig att det var huvudet som skulle skickas in! Vi pratar med Patrik och hör med SVA varför det är just huvudet de behöver.I veckans kråkvinkel söker Karin Gyllenklev tröst i ljuset.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Skogsägarföreningen Södra rapporterar idag sitt ekonomiska bokslut för 2023 och vi kommenterar det i podden. Vi pratar också om en analys som Skogsstyrelsen låtit göra och som visar på att virkesmarknaden i Sverige inte är optimal för skogsägare. Samtidigt är vi inne i en spännande tid med trytande tillgång på skogsråvara och priser stiger äntligen.

EU-toppmötet som inleddes igår fortsätter. Regeringen ger arbetsmiljöverket i uppdrag att genomföra fler fysiska kontroller. Rosade och skandalomsusade världsstjärnan Gerard Depardieu. Om prostatacancervården. Fortsatt intensiva strider i Gaza. Skogsstyrelsen presenterar nya nationella mål. Ny dokumentär om Maria Lang. Argentinas ekonomiska chockpolitik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Direktsänt aktuellt magasin. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tre israeliska gisslan skjutna av Israels armé. Efter Huthi-attack, Mærsk stoppar fartyg i Röda havet. Domstol: Prins Harry avlyssnad i flera år. EU-toppmötet som inleddes igår fortsätter. Regeringen ger arbetsmiljöverket i uppdrag att genomföra fler fysiska kontroller. Om prostatacancervården. Skogsstyrelsen presenterar nya nationella mål. Argentinas ekonomiska chockpolitik.

Det har hänt mycket inom skogssektorn under veckan och som vanligt så försöker vi diskutera detta i varje podd. Denna gång handlar det om tillväxten i skogen och nya siffror från Naturvårdsverket men också nya rapporter från Skogsstyrelsen som behandlar både tillväxthöjande åtgärder till 2100 och en definition av naturnära skogsbruk.

Under veckan har vi testat den nya gallringssågen från Husqvarna - 540 XP Mark III. Vi pratar också idag om ny skogsstatistik från Skogsstyrelsen om avverkningsvolymer och det faktum att myndigheten äntligen verkar få rådata från Biometria. Du får också en genomgång av brännvedsmarknaden och aktuella priser efter en rundringning

Vi fortsätter prata om viltbete och klövviltspopulationen. Det kan vara så att det inte är lätt att vara skogens konung idag. Vi pratar också idag en hel del om det kunskapsunderlag som kom igår från Skogsstyrelsen. Förslag på åtgärder för att öka kolsänkan i den svenska skogen. Lägst hängande frukten kan vara att höja lägsta ålder för slutavverkning.

I stora delar av Sverige befinner vi oss just nu i ett besvärligt läge med varmt väder och torka. Man undrar om det blir ett nytt 2018 igen. Vi pratar också om SR:s granskning av Hvalfisken och hur det kan påverka privata skogsägare. Du får också en genomgång av den årliga avverkningsstatistiken som Skogsstyrelsen publicerade i veckan.

Idag poddar vi från Solvalla i Stockholm. Anledningen är att skogsmässan Swedish Forestry Expo går av stapeln just nu och vi besöker den. I dagens avsnitt får du en genomgång av vad vi tycker av mässan. Vi pratar också en hel del om data detta avsnitt, vi har kollat på årsringsdata och även fått svar från Herman Sundqvist om data om virkespriser och avverkningsnivåer. Vi avslutar med att teorisera om teknisk skogsbrand i Sverige.

Hur ska svensk skog klara skärpta miljökrav från EU samtidigt som regeringen skär ner på skyddet av värdefull natur? Ska kornas betesrätt begränsas? Och hur många vargar vill landsbygdsministern ha? Nyligen antog EU:s ministerråd en förordning som säger att EU-länderna ska lagra mer koldioxid i skog och mark och kan t ex åstadkommas genom att låta mer skog stå. Men i ministerrådets omröstning lade regeringen ner Sveriges röst. Trots det gick förslaget igenom och Sverige måste öka kolsänkan i skog och mark med ytterligare fyra miljoner ton till 2030. Just nu går utvecklingen åt motsatt håll, nettoupptaget av koldioxid har minskat de senaste åren, bl a pga ökad avverkning och granbarkborrens härjningar. Landsbygdsministern har ingen färdig plan för hur det ska gå till. Han betonar vikten av ett aktivt skogsbruk där träråvara används för att ersätta fossila produkter. – Om vi tar ner vår skog, om vi bygger långlivade träprodukter, sätter nya träd som tar upp mer koldioxid så är det en enorm kolsänka som vi aktivt kan använda, säger Peter Kullgren. Men det är saker som sker på lång sikt, kolsänkan ska ju öka på kort sikt, sju år, och enligt Skogsstyrelsen är det allra snabbaste sättet att minska avverkningen och öka gödslingen i skogen. – Och öka gödslingen i skogen, ja. De har ju också uppdrag att titta på hur vi ska öka tillväxten i skogen och det är något som vi följer väldigt noga. Värdefull skog försvinner varje år i Sverige, trots att riksdagen har slagit fast att värdefull skog ska skyddas. Ansvariga myndigheter anser att det behövs ökat skydd av produktiv skog med höga naturvärden. Även nya regleringar från EU innebär att värdefull natur ska skyddas. Men regeringen har dragit ned kraftigt på anslagen för skydd av värdefull natur, de minskade med 30 procent eller 550 miljoner kronor i höstbudgeten, och anslagen ska minska ännu mer de kommande åren. Landsbygdsministern säger att han tycker att det behöva ett skifte i hur vi ser på skydd av skog och att det är bättre att värna skog som redan har skyddats. – Jag tycker att det är bättre att vi värnar och tar hand om den skog som vi har skyddat, säger Kullgren. Men även till de åtgärderna drar ni ju ner på pengar?– Ja, det har vi gjort och det är klart att det är prioriteringar hela tiden som vi behöver göra i en budget. Men grundinställningen från den här regeringen är att vi vill se en stark äganderätt, ett aktivt skogsbruk, för det är både bra för klimatet och svensk ekonomi. Kornas betesrätt Kristdemokraterna har under flera år drivit frågan att lätta på beteskravet som säger att kor ska få beta utomhus under minst 2-4 månader per år, beroende på var i landet de finns. Förslaget att medge undantag från beteskravet för mjölkkor om vissa krav är uppfyllda för att upprätthålla djurvälfärden fanns bland annat med i Kristdemokraternas landsbygdspolitiska handlingsprogram från 2022.Nyligen tillsatte landsbygdsministern en utredning som ska analysera hur de svenska djurskyddsbestämmelserna påverkar svenska livsmedelsproducenters konkurrenskraft i förhållande till livsmedelsproducenter i andra medlemsstater inom EU. Vill regeringen lätta på beteskravet? – Vi har inte gett något sådant specifikt uppdrag i den här utredningen, men däremot är djurvälfärden är i fokus. Men det är inget förslag som ligger på regeringens bord.Beteskravet nämns ju iallafall i direktiven till den här utredningen?– Ja, det är ju en sak som man skulle kunna titta på. Men då är det återigen viktigt att se vad på vad syftet var med den lagstiftningen, den kom ju till i en tid då de flesta mjölkkor stod uppbundna i en ladugård, så ser inte en modern mjölkgård ut idag. Det är lösdrift och robotar som mjölkar och ofta möjlighet att gå ut när man vill. Men det här är ingenting som är beslutat än så det får vi återkomma till. Hur många vargar ska vi ha? Regeringen vill kraftigt minska den svenska vargstammen, från de 465 individer som fanns i den senaste räkningen till 170-270 vargar. Årets vargjakt var rekordstor, 57 vargar sköts. Men det var ändå färre än de 75 som tilldelats. Nu har Peter Kullgren kallat till sig landshövdingar i län där det finns varg, men som inte hade licensjakt i årets vargjakt, t ex Stockholm, Västra Götaland, Sörmland och Skåne. Fokus för mötet är licens- och skyddsjakt. Det är Naturvårdsverket som beslutar vilka länd som får ha licensjakt, i år blev det län i mellansverige. Men landsbygdsminister Peter Kullgren vill höra hur andra varglän ser på frågan. Frågan är om han vill ha licensjakt i fler län än idag: – Det får vi väl se vart det tar vägen, säger Peter Kullgren i Ekots lördagsintervju. Den svenska vargstammen är inavlad. 2015 slog Naturvårdsverket fast att det behövs minst 300 vargar plus viss invandring för att ha en livskraftig population. I maj förra året fick Naturvårdsverket ett nytt uppdrag av den dåvarande regeringen, att utreda under vilka förutsättningar som vargstammen kan minskas till 170-270 vargar och ändå ha hög bevarandestatus, tex med hjälp av flyttning av varg.Gäst: Peter Kullgren (KD), landsbygdsministerProgramledare: Cecilia Strömberg WallinKommentar: Annika Digréus, miljöreporter på EkotProducent: Maja LagercrantzTekniker: Joar JonssonIntervjun spelades in på eftermiddagen den 5 maj 2023 i radiohuset i Stockholm.

Handelsbanken kom med sin skogsrapport igår och de målar upp en ljus bild för svenska skogsägare. Vi kan vara inne i ett paradigmskifte som gör att lönsamheten för skogsägare, redan har och kommer, förbättras. Vi pratar om varför och vad du som skogsägare ska tänka på. Men det finns också krafter som vill motarbeta detta. Detta pratar vi också om i dagens podd.

I generationer har diken grävts över hela landet för att torrlägga fält och åkrar, mossar och myrar. Allt för att få fram mer odlingsbar mark. Men priset för miljön och klimatet har blivit allt tydligare: det har slagit mot den biologiska mångfalden och det har ökat utsläppen av växthusgaser. Samtidigt med ökad forskning som visar på att våta marker kan bli ett av landets främsta vapen i klimatkampen, har aktivister limmat fast sig på motorvägar med kravet på regeringen att göra mer för att minska utsläppen från de utdikade markerna. I två års tid har Skogsstyrelsen haft det konkreta uppdraget att återställa våtmarker i klimatsyfte. Men just det, som både forskare och aktivister beskriver som en snabb och enkel åtgärd för klimatet, visar sig gå väldigt, väldigt långsamt.Medverkande: Romina Pourmokhtari: klimatminister, Åsa Kasimir: våtmarksforskare, Helen Wahlgren: aktiviströrelsen Återställ våtmarkerna, Hillevi Eriksson: Skogstyrelsen, Rikard och Marianne Åkesson: lantbrukare,Reporter och programledare: Niklas ZachrissonProducent: Anders WennerstenMer om återställandet av våtmarker i Sverige:Ekot Fördjupning 2020, Torvmossen – klimatbov eller miljöhjälte?Ekot 2020, Utlovade pengar för våtmarker väntas frysa inneSVT Uppdrag Granskning 2021, KlimatbombenSVT Uppdrag Granskning 2021, Klimatbov i ny förpackning SVT Uppdrag Granskning 2022, Klimatbomben - Vad hände sen?P3 Nyheter Dokumentär 2022, Klimataktivisterna och motorvägsblockadernaNaturmorgon 2023, Våtmarker värda att värnaBoken ”Vatten Land" 2022 av Bo Landin och Lennart HenrikssonTidningsreportage 2022 i Dagens Nyheter om aktivisterna och om våtmarkerna som stridsfrågaRapport från Naturvårdsverket 2009: Våtmarksinventeringen - Resultat från 25 års inventeringarRapport från Skogsstyrelsen 2023: Att genomföra åtgärder för att återväta utdikade våtmarker

Kan skogsägare tjäna pengar på att skydda skogens alla fåglar, lavar, mossor, skalbaggar och svampar? I Orsa testas ett nytt sätt att öka den biologiska mångfalden genom att få betalt för naturvård. I den svenska skogen finns en konflikt mellan de som vill avverka träden för pengar och träprodukter och de som istället vill låta träden stå för att skydda skogens arter. Men det behöver kanske inte vara så. I ett forskningsprojekt i Orsa i Dalarna utvecklas ett system med så kallade biokrediter. Systemet ska göra att det både går att tjäna pengar och skydda skogens arter på samma gång. För Anders Andersson och de andra som jobbar på Orsa besparingsskog väntar nu en spännande tid med nya sätt att jobba i skogen. Medverkande: Anders Andersson, skogsförvaltare på Orsa besparingsskog; Martin Pilstjärna, ekolog och konsult; Aleksandra Holmlund, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet; Stefan Karlsson, utredare på Skogsstyrelsen.Reporter: Sara Sällström sara.sallstrom@sr.seProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Skogsskador är ett växande problem som blir allt viktigare för skogsägare att förhålla sig till.  Törskatesvampen orsakar stora skador på tall i norra Sverige och det kan bli tufft ekonomiskt för de som drabbas. I det här avsnittet av Lantbrukspodden ger Tobias Gramner, som jobbar med multiskadad skog på Skogsstyrelsen, tips och råd. Men först ut är skogsägaren Mats Lindfors i byn Gulltjärn i Västerbotten. Han är på ständig jakt efter törskaten och Land Skogsbruks reporter Gunnar Andersson fick följa med.   Har du synpunkter eller förslag på ämnen och gäster till podden? Mejla oss på lantbrukspodden@landlantbruk.se.

Vedtillverkning och vedpriser är riktigt hett nu när vi går in mars månad. Vedpriserna på Blocket vittnar också om att björkmassavedpriset är skrämmande lågt. Vi pratar också om Skogsstyrelsen som funderar på att avveckla avverkningsanmälningen som företeelse. Men vad ska finnas istället?

Vi letar natur i snöig stad i Norrbotten: Boden. Och vad händer med förslaget att skydda den fjällnära skogen - det som kallats Sveriges Amazonas? Vi är många som går runt i stan och längtar efter naturen så här års. Men kanske är den närmare än vi tror! Morgonens fältreporter Anna Lidé tar sig an uppdraget att hitta naturen mitt i stan. I snö och kyla, i en subarktisk stad: Boden i Norrbotten. Till sin hjälp har hon arboristen Joel Dapic Öberg och ornitologen Mats Bergqvist.Och så blickar vi västerut från Boden: mot fjällskogen. Här finns det hundra mil långa skogsbälte som kallats Sveriges Amazonas. För några år sedan föreslog den stora skogsutredningen att hela området skulle skyddas, både den del som klassas som fjällnära skog och den del som ligger strax nedanför gränsen. Men förslaget har sedan dess bantats kraftigt. Och i skogar som ligger just på den här gränsen pågår idag avverkning. Vi besöker en sådan skog i Härjedalen och pratar med Skogsstyrelsen, skogsbolag och biologer för att höra vad som händer med de fjällnära skogarna nu.Eulalia feliciae - så heter en nyupptäckt havsborstmask. Vi pratar med maskentusiasten Felicia Ulltin som är den som inspirerat till namnet.Och så stämmer vi av med Niklas Aronsson på Birdlife Sverige: Hur gick det i fågelräkningen Vinterfåglar inpå knuten förra helgen? Vi kollar lite extra hur det ser ut för fåglarna som räknas i stan.I veckans kråkvinkel ställer sig Lisa Henkow frågan: Vilken art skulle jag sakna mest om den försvann? Inte helt lätt, visar det sig.Programledare är Joacim Lindwall.

Om blåskrabba och vitfingrad brackvattenskrabba - två nykomlingar som riskerar att bli invasiva. Växterna martorn och ostronört har det tufft och får hjälp på traven. För snart tio år sedan hittades en vitfingrad brackvattenskrabba i vattnen utanför Oxelösund. Kommer krabban, som har sitt ursprung på den nordamerikanska östkusten, att sprida sig längs den svenska kusten? Och hur kommer den att påverka andra arter?Det är några av de frågor som fältreporter Lena Näslund undersöker tillsammans med marinbiolog Björn Källström. De tillbringar morgonen på Göteborgs marinbiologiska laboratorium, där just den vitfingrade brackvattenskrabban finns i akvarium, tillsammans med blåskrabban och andra krabbarter som hittat till svenska vatten.Det ska handla om främmande arter och vilka av dem som riskerar att bli invasiva, och om hur man lockar skolelever att vara med och hålla koll på de nya krabborna. Och går det att bli av med en invasiv art i havet när den väl etablerat sig?Två arter som har det jobbigt är den taggiga martornen och den salta ostronörten. De tål inte när stränderna växer igen. Därför får de hjälp att dras upp från frö i Göteborgs botaniska trädgård. Vi följer med när plantorna åker spårvagn och buss till Rörö i Göteborgs skärgård för att planteras ut.Hur kan man tjäna pengar på att ha ovanliga arter i skogen? Skogsstyrelsen skissar på en ny modell för detta. Vi pratar med Camilla Andersson, miljöstrateg på Skogsstyrelsen.I helgen är det dags att räkna fåglar igen i evenemanget Vinterfåglar inpå knuten. Vi ringer upp Lars-Ture och Märit Lindholm som bor i Berghem väster om Jokkmokk. Vilka fåglar - och kanske andra djur - kan de hoppas få se under helgen?Det sägs att vi fjärmat oss från naturen. Det dementeras å det bestämdaste i veckans kråkvinkel av Maria Westerberg.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

EU-regleringar, FN-avtal och svenska miljömål pekar alla mot att mer svensk skog kommer att behöva skyddas framöver. Men hur ska Sveriges över 300 000 skogsägare förmås att avverka mindre? Granbarkborren har dödat 32 miljoner kubikmeter gran sedan 2018, att jämföra med de stora skogsbränderna sommaren 2018 som förstörde ca två miljoner kubikmeter skog.I veckan rapporterade Skogsstyrelsen att 40 procent av ungskogen i Norra Sverige är skadad, och då handlade det också om andra trädslag. 2021 avverkades rekords mycket skog i Sverige.Herman Sundqvist säger att miljömålet Levande skogar inte kommer att nås och att utvecklingen i skogen är negativ, men han lyfter samtidigt fram förbättringar som gjorts och som han tror kommer att slå igenom på sikt. I en del avseenden mår den svenska skogen alldeles utmärkt och fungerar bra och i andra avseenden finns ganska stora svårigheter just nu, säger Herman Sundqvist.EU:s miljöpolitik krockar med svensk skogspolitikEU:s skogspolitik och FN-avtal innebär att mer svensk skog troligen kommer behöva skyddas framöver. Riksdagens miljömål för skogen, Levande skogar pekar åt samma håll.Samtidigt är avverkning den främsta inkomstmöjligheten för Sveriges över 300 000 skogsägare. I Ekots lördagsintervju föreslår Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist ett ersättningssystem till skogsägare som avstår från avverkning. Det skulle ju kunna vara att en markägare får inte bara betalt för att genomföra olika skötselåtgärder som utvecklar och förstärker biologisk mångfald men det kunde också vara att en markägare får ersättning för att markägaren härbärgerar väldigt sällsynta eller hotade arter på sin mark också, säger Herman Sundqvist.För att Sverige ska nå de miljömål som riksdagen satt upp för skogen skulle mer skog med höga naturvärden behöva skyddas.Äganderätt står mot miljömålEU föreslår en förordning om restaurering av natur som innebär att 20 procent av unionens påverkade ekosystem ska återställas till 2030.För svensk del kan det här betyda att ytterligare runt en och en halv miljon hektar skogsmark ska skyddas. Enligt Skogsstyrelsen skulle det kosta runt 175 miljarder kronor att ersätta svenska skogsägare för det.I november beslutade EU om en annan förordning som också pekar mot att svenska skogsägare kan behöva låta mer skog stå, nämligen den som slår fast att Sverige behöver öka sin kolsänka, något som främst sker när växande skog binder koldioxid från vår atmosfär.I svensk skogspolitik betonas gång på gång äganderätten för skogsägare och skogsägarnas frihet under ansvar. Samtidigt ställer EU allt större krav på både klimatnytta och biologisk mångfald i den svenska skogen. Och det här skulle enligt Herman Sundqvist kunna balanseras genom att den som äger skog erbjuds andra sätt att tjäna pengar förutom virkesavverkning. Äganderätten är grundlagsskyddad så jag tror att en väg som vi har föreslagit i vår fördjupade utvärdering av (miljömålet) Levande skogar är att försöka hitta incitament att tjäna pengar på sin skog på annat sätt, säger Herman Sundqvist.Intervjun spelades in den 22 december 2023. Gäst: Herman Sundqvist, generaldirektör på Skogsstyrelsen Kommentar: Mona Hambraeus, Ekots reporter med fokus på miljö och klimat Programledare: Kajsa Boglind Producent: Maja Lagercrantz Tekniker: Christer Tjernell

I dag poddar vi från samma mikrofon då Torbjörn är på besök i Värmland. Vi pratar om veckan som varit och de katastrofala virkespriserna i Sverige. Samtidigt ser vi positivt på framtiden - om skogsägarna bara håller på sitt virke! Vi ställer oss också frågan om Skogsstyrelsen blivit en knähund till skogsindustrin och om det ökade försvaret faktiskt kunnat finansierats via Sveaskog om vi haft "normala" virkespriser.

Hur ser det ut med de digitala fastighetsgränserna i skogen? Vad görs idag och vad krävs för att komma framåt? I tredje avsnittet av Positionspodden fördjupar vi oss i frågan om digitala fastighetsgränser inom skoglig näring. Medverkar gör Patrik André, digitaliseringsstrateg på Skogsstyrelsen och Jonas Svensson, GIS expert på Södra Skogsägarna. Programledare är Mikael Johansson, Aveki.

God Jul! Skogsfredag inföll i år på julafton och vårt motto att podda alla fredagar oavsett tummar vi inte på. I denna julpodd pratar vi om nyckelbiotoper och artskydd och det faktum att domstolarna verkar velat rensa sina skrivbord på skogliga frågar innan julledigheten. Vi pratar också om att de tjocka plånböckerna inom skogsindustrin nu börjat öppnas och identifierar tre affärer under veckan, både inom sågverk och massaindustri.

Denna vecka har skiten träffat fläkten och vi pratar om Generaldirektörens raderade mail, kartellmisstankar om barrmassa och ställer oss frågan om sodapannor är vad som egentligen diskuteras i "Slaget om skogen". Vi pratar också olika versioner av violer.

Vi spårar varg i Sörmland där det numera finns två vargrevir. Och vad händer nu, när Skogsstyrelsen inte längre registrerar nyckelbiotoper? Vi får också de bästa fågelmatartipsen. Programledare: Mats Ottosson. Just nu är det stort intresse runt vargen i Sörmland. Sedan några år finns det två vargrevir i landskapet och nu görs det vargobservationer på många håll. Men hur många är de som rör sig i markerna och varifrån kommer de? Är det bara ungdjur som strövar omkring eller är det någon ny familjebildning på gång? En annan fråga är hur livet i Sörmland skiljer sig från släkten västerut till exempel när det gäller matsedeln. På lördag hittar vi vår fältreporter Lena Näslund i Ärlareviret där naturfotografen Hans Ring hittat alldeles färska spår. Vi möter också länsstyrelsens spårare Ingemar Parck som har uppgiften att bringa reda i röran. Äntligen har det kommit snö, men här gäller det att vara snabb innan alla dovhjortarna har trampat sönder spåren. Och så ger vi oss ut i skogen för att försöka ta reda på vad som händer nu när Skogsstyrelsen inte längre registrerar nyckelbiotoper, skogar med höga naturvärden, vid avverkningsanmälningar. Hur ska naturvärdena nu dokumenteras? Och vad får det för betydelse för miljöcertifieringen av skogen? I helgen håller ovanligt många koll på småfåglarna utanför fönstret. Det är nämligen dags att räkna fåglar och rapportera till Vinterfåglar inpå knuten. Men vad ska man tänka på när man fyller på fröautomaten? Vi ber Niklas Aronsson, redaktör för Vår fågelvärld, svara på de vanligaste fågelmatningsfrågorna. Och så får vi möta en sjungande träddass! Biologen Hanna Rosti berättar om upptäckten av en ny däggdjursart i Kenya. I veckans kråkvinkel har poeten och konstnären Maria Westerberg tröttnat på artbestämmandet och ger varelserna runt omkring sig helt nya, egna namn. Programledare är Mats Ottosson.

Länsstyrelsen Gävleborg, Skogsstyrelsen och Region Gävleborg arbetar gemensamt för att ta fram en regionalt skogsprogrammet. Vad är nu detta? I denna Näringslivs POD så berättar Benny Gäfvert om programmet och vad de kan innebära för vår regionen, kommuner och företag. Tillsammans för skogen!   Är du nyfiken på att få ytterligare information så kan du kontakt Benny på benny.gafvert@lansstyrelsen.se eller 010-225 1416.

Vår förstamaj-podd. Vi pratar om lövskogsprojektet som går framåt men också om coronaeffekter för skogen, skotarstatistik, ett nytt skördaraggregat och uppdateringar på Skogsforum.

Är det rimligt att miljörörelsen tillåts styra Skogsstyrelsen inifrån? Vad händer med löftet att se över artskyddsförordningen? Varför framställer sig Sverige som sämst på att skydda skog när vi är bäst? Lyssna på årets första #skogenochframtiden med Malin Pettersson, Göran Örlander och Marcus Svensson. #brukaskog #skogspol

Granbarkborrarna har fått ett uppsving efter torkan 2018. Barkborrarna samarbetar intimt med flera svamparter, och kanske det är anledningen till att små skalbaggar kan döda stora granar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Granbarkborrar samarbetar intimt med flera svamparter. Forskaren Tao Zhao, Örebro Universitet, har koll på hur det går till. Skogskonsulent Stefan Forsberg på Skogsstyrelsen i Örebro hittar barkborrarna. Reporter Lisa Henkow I podden Naturreportaget har vi samlat några av Naturmorgons bästa reportage. Ämnena varierar - från fåglar till granbarkborrar - men kärleken till naturen finns med i varje avsnitt.

Granbarkborrarna har fått ett uppsving efter torkan 2018. Barkborrarna samarbetar intimt med flera svamparter, och kanske det är anledningen till att små skalbaggar kan döda stora granar. Granbarkborrar samarbetar intimt med flera svamparter. Forskaren Tao Zhao, Örebro Universitet, har koll på hur det går till. Skogskonsulent Stefan Forsberg på Skogsstyrelsen i Örebro hittar barkborrarna. Reporter Lisa Henkow I podden Naturreportaget har vi samlat några av Naturmorgons bästa reportage. Ämnena varierar - från fåglar till granbarkborrar - men kärleken till naturen finns med i varje avsnitt.

Det här är ett av målen i en pågående konflikt mellan markägare och stat i det som kallas fjällnära skog, den gamla skog som ligger närmast fjällen i norr. Vi träffar Albin och Hanna Holmberg, som har köpt en granskog ovanför Sorsele i Västerbotten. De ville avverka sina träd, men fick nej från Skogsstyrelsen eftersom skogen innehåller viktiga rödlistade arter, som granticka och tajgaskinn. Nu har de stämt staten, eftersom de inte får någon intrångsersättning. Vi möter också forskaren Anna Sténs, som har gjort en ny studie om debatten om att skogsägarnas äganderätt är hotad, och förvaltaren Anders Pettersson som tycker att markägarna närmast fjällen behandlas orättvist. Sedan programmet sändes hösten 2018 har markägarna vunnit över staten i Mark- och miljödomstolen. Det överklagades och ska nu upp till Mark- och miljööverdomstolen Ett program av Bo Torbjörn Ek & Joseph Knevel. Kontakta redaktionen på kampenom@sverigesradio.se

Vi sänder från Drottningholm med fokus på ål och lax och andra fiskar som rör sig långt. Och hur kan barkborren vara så framgångsrik? Svar: kommunikation och samarbete. Programledare: Joacim Lindwall. Den här veckan hittar vi vår fältreporter Lena Näslund i fiskarnas värld, på SLU:s sötvattenlaboratorium på Drottningholm. Siktet är inställt på fiskar i rörelse. Som ålen, denna gåtfulla fisk som gäckat forskare i tusentals år. En som lagt en liten pusselbit i ålgåtan är forskaren Håkan Westerberg. Hans kollega Johan Östergren ägnar sig mest åt en fisk som gärna visar upp sig - laxen. För fiskar som rör sig är vandringshinder ett stort problem, och det pågår många projekt för att göra livet lättare för dem igen. Men hur stoppar man oönskade fiskar att ta sig upp i vattendragen? Ett schweiziskt forskarlag lät den svartmunnade smörbulten mäta sin sprintförmåga mot bland annat stensimpan. Och så undrar vi hur fem millimeter stora granbarkborrar döda en stor gran på bara några veckor? Jo, samarbete och kommunikation är två av svaren. Med hjälp av doftämnen samtalar barkborrarna så att de samlar sin attack till samma träd. Samma doftämne skickas också ut av en blånadssvamp. Då lockas barkborrarna till svampen och svampen kan lifta med skalbaggarna till trädet. Där hjälps svamp och skalbagge åt. Svampen äter upp trädets kemiska försvar så att barkborrarna inte blir förgiftade och tillsammans orsakar de trädets död. Vår reporter Lisa Henkow träffar forskaren Tao Zhao och Stefan Forsberg från Skogsstyrelsen, detta barkborreår 2019, i en granbacke utanför Örebro. Vi frågar hur lyssnarna gör för att tackla höstmörkret och vi har redan fått massor med förslag på hur det går att njuta av naturen så här lite off-season. Den ser ut att ha en lampa under manteln, och skruvade tentakler som en bättre narval. Så beskriver Solveig Wadelius fyndet hon gjorde i sin trädgård. Det visade sig vara en snigelart som aldrig tidigare setts i Sverige: Krynickillus melanocephalus. Vi ringer upp Solveig, och blötdjursexperten Jonas Roth. I veckans kråkvinkel sitter Mats Ottosson på huk hos en tordyvel en stund. Programledare är Joacim Lindwall.

Vi sänder från ekoskådaren Annika Rasténs favoritfågeltorn vid Vendelsjön. Skogsstyrelsen föreslår en satsning på diken, vilket får kritik av klimatforskare. Programledare: Jenny Berntson Djurvall. Fältreporter Lena Näslund sänder från Vendelsjön i Norduppland tillsammans med en hängiven ekoskådare - Annika Rastén. Hit cyklar hon ofta. Det är bara en och en halv mil! Hennes längsta cykeldrag för att få in nya arter på ekolistan blev 12 mil: för pungmes och gulhämpling. Just nu passerar de sista ladusvalorna Vendelsjön, och sädgäss och tranor är på väg in. Från fågeltornet vid Varggropen har man bra sikt över sjöns vassar och bankar, och fälten runt omkring. Vi har också sällskap av ornitologen Anders Anrell, en av initiativtagarna till föreningen Vendelsjön. Och så uppmärksammar vi ett nytt förslag från Skogsstyrelsen om att rensa diken för att öka produktionen i skogen. Förslaget har fått hård kritik från bland annat klimatforskare, Naturvårdsverket och naturvårdsorganisationer eftersom utdikade torvmarker står för nästan lika stora utsläpp av klimatpåverkande gaser som hela biltrafiken. Vi får också höra om storlommen som hamnat helt fel - inne i skogen i hästhagen, och behövde handfast hjälp för att komma tillbaka till vattnet. I veckans kråkvinkel sprakar skogens alla gröna mossor som ett glittrande mirakel för den nyinflyttade skåningen Tina-Marie Qwiberg. Och hon har en önskan om att skogen ska få finnas för sin egen skull - inte bara vara en till synes oändlig ekonomisk resurs. Vi ringer också upp Monica Häljestig som utgår från sin pappas handritade svampkarta för att kunna ta svamp och skog hem till honom, när han inte längre orkar ta sig ut dit själv. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Vi träffar Herman Sundqvist, generaldirektör för Skogsstyrelsen, och pratar om åtgärder för en mer jämställd skogsindustri. Har det blivit bättre sedan #metoo #slutavverkat? Går det att förbättra en traditionell industri? Och är den starkaste drivkraften för företag risken att behöva stå i skamvrån? Allt detta och lite till i detta avsnitt! (Dessutom konstaterar vi att det inte är något fel på män i 50årsåldern)

Vår fältreporter finns vid en lägereld i Arjeplog i ett samtal om varför man blir naturnjutare. Vi kollar upp vad den nya statsbudgeten betyder för naturen. Programledare: Jenny Berntson Djurvall. Vad formade vårt naturintresse? Den frågan ställer vår fältreporter Thomas Öberg vid lägerelden vid sjön Uddjaur, utanför Arjeplog, på lördag morgon. Till sig själv, och till naturnjutarna Göran Wallin och Maria Söderberg. Båda är fotografer och skribenter med stort intresse för naturen - och för att locka med sig andra ut. Tillsammans söker de tre i sin uppväxt, i böckerna, i berättelserna och förstås i naturupplevelserna. Och så kollar vi upp vad den nya statsbudgeten betyder för naturen. Mindre pengar för skydd och skötsel av värdefull natur, stoppad nationell nyckelbiotopsinventering men mer pengar till havet. Vi ger oss ut i ett kommande naturreservat utanför Gävle där det nu är oklart hur pengarna till skötsel ska räcka till, och vi intervjuar bland annat generaldirektörerna för Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. I veckans kråkvinkel märker Lisa Henkow ord - är skaldjur verkligen rätt ord att använda i biologiska sammanhang? Nu i februari är det dags att börja spetsa öronen igen - några få fåglar är igång och sjunger och är lätta att urskilja. Som blåmesen, till exempel. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Om skogen vid fjällen och äganderätten. Vi träffar Albin och Hanna Holmberg, som har köpt en granskog ovanför Sorsele i Västerbotten. De ville avverka sina träd, men fick nej från Skogsstyrelsen eftersom skogen innehåller viktiga rödlistade arter, som granticka och tajgaskinn. Nu har de stämt staten, eftersom de inte får någon intrångsersättning. Det här är ett av målen i en pågående konflikt mellan markägare och stat i det som kallas fjällnära skog, den gamla skog som ligger närmast fjällen i norr. Vi möter också forskaren Anna Sténs, som har gjort en ny studie om debatten om att skogsägarnas äganderätt är hotad, och förvaltaren Anders Pettersson som tycker att markägarna närmast fjällen behandlas orättvist. Ett program av Bo Torbjörn Ek & Joseph Knevel. Kontakta redaktionen på kampenom@sverigesradio.se

Hur ställer vi om till ett samhälle där naturen inte överexploateras och ekonomin inte undergräver framtidens välstånd? Vi testar några av idéerna som kan bidra till att lösa dagens miljöproblem. Varje dag matas vi med larm om hoten mot miljön; rovdrift på naturresurser, skenande klimat, utrotade arter och bristen på ledare som kan att ta itu med problemen. Men mycket sker också som ger hopp. Idéerna om hur vi ska kunna stoppa miljökatastrofen frodas i skuggan av hotbilderna och det ger oss också nya möjligheter. I programmet berättar vi om några av de nya idéerna och låter en engagerad panel på Naturum i Blekinge reflektera över dessa. Ett samtal om bland annat hållbart ledarskap, om en ekonomi i kretsloppets tjänst, om uråldrig design och att återskapa det vi förlorat i naturen. Medverkar gör Jonas Roupé strategisk hållbarhetsrådgivare, Agneta Nyholm som utbildar i feminint ledarskap, Louise Lindén från Artister för miljön, Jörg Teichgraeber från Hyper Island, Johan Sandberg på Cefur, Heleen Podsedkowska biosfärområdessamordnare, ornitologen Rolf Larsson och Joakim Andersson Hemberg från Skogsstyrelsen. I inslagen hör vi Gustaf Källstrand om nobelpris som gynnat miljön, Karl-Henrik Robèrt om strategiskt ledarskap, Markus Johansson om metaller i samhällskretsloppet, Per Arne Olsson om Rewilding, Alexina Thorén Williams om biomimik och Pella Thiel om naturens rättigheter. Programledare är Daniel Kjellander och producent Sofia Bothorp.

Whoop whoop! Här är premiäravsnittet av Grönt Centers podd: Snacka Grönt. Ett intro till AI i skogen och en crash-couse i drönarfly! Hur är det med AI? Det är ju både läskigt och häftigt. Hur använder vi det i det gröna näringslivet? Hur fungarar en drönare? Varför ska man ha en sån? Vad är det för regler kring en sån? Hur många använder dom idag?Frågorna är många och svaren får du i poddavsnittet! Jag har intervjuat Niklas Lavesson, professor i datateknik på tekniska högskoaln i Jönköping och Anton Holmström, skogskonsulent vid Skogsstyrelsen.  Happy listening! Julia   Podden vill tillgängligöra den kompetens som finns på Grönt Center i Ås, men också förmedla den kompetens alla våra gästföreläsare har. Musiken är från  http://www.bensoud.com Podden görs av Grönt Center i Ås, ett Leader Sjö, Skog och Fjäll projekt finansierat av Europeiska jordbruksfonden för landbygsutveckling.

Den 12 september åkte Daniel och Emil från Naturpodden ner till Lerum för att delta i Skogssällskapets tjäderexkursion. På Skogssällskapets mark har tre olika intressenter fått bedriva skogsbruk på ett sätt som ska ta hänsyn till tjädern generellt, och mer specifikt det tjäderspel vars spelcentrum ligger bara drygt 500 meter från platserna där avverkning skett. I avsnittet får vi höra Hasse Österman från Naturskyddsföreningen i Lerum berätta om de sexton år han varit på tjäderspelet, vi hör när Danny och Emil försöker bekanta sig med omgivningarna och vi får höra de tre olika intressenterna; naturvårdsorganisationer, Skogsstyrelsen och Skogssällskapet, berätta om sina respektive avverkningsytor. Naturpodden blev inbjuden att delta av BirdLife Sverige som engagerat sig i artskydd och skogsfrågor när det gäller bland annat tjäder. I avsnittet hörs låten "Thinking of you" av artisten Gillicuddy. Den är nedladdad från freemusicarchive.org.

I avsnitt 22 träffar vi Marie Larsson-Stern. Marie är jägmästare och har lång erfarenhet av skogsskötsel och skogsfrågor. Hon jobbar på Skogforsk där hon är hållbarhetschef och hon är också ordförande i Skogsstyrelsens styrelse. Det blir ett samtal om Skogsstyrelsen, artskyddsförordningen, lärk, digitalisering inom skogsbruket och mycket mer. Länkar till material som vi pratar om […]

Fram till tomtgränsen på en del hus i Storvreta ligger en skog, Adolfsbergsskogen. Idag finns långt framstigna planer på att avverka denna skog för att bygga 300 bostäder, men vad är det egentligen för en skog? Vad finns det för organismer som lever i skogen? Vi följer med två personer som engagerat sig i skogens bevarande och får höra berättelsen om deras kamp. Vi hör också Ellen Salomonsson från Skogsstyrelsen som berättar mer om vems som har ansvaret över den här skogen. I avsnittet hör du låten "The Struggle and the Plan" av Ian Alex Mac (FMA License) nedladdad från freemusicarchive.org.

I avsnitt 18 pratar vi om mål för skogsproduktionen. Skogsstyrelsen har nyligen dragit igång ett samverkansprojekt med syftet att sätta tydligare produktionsmål i skogsbruket. Vi reflekterar kring detta samt berättar om vilka mål vi har med vår skogsproduktion. Våra mål består av fyra huvudkategorier: 1) Produktionsmål 2) Kvalitetsmål 3) Miljömål och 4) Äganderättsmål   Sätt […]

I det här avsnittet intervjuar vi Herman Sundqvist, generaldirektör på Skogsstyrelsen. Det blir ett spännande samtal kring ett flertal olika ämnen, bl a Skogsstyrelsens utmaningar, lönsamheten i det privata skogsbruket, digitaliseringen och lavskrikor. Herman droppar några oneliners som vi tar med oss. Bl a ”Allting vi gör idag kan vi göra bättre” och ”Man ska […]

Dagens radio bubb.la avhandlade bland annat att Blair rationaliserade beslut om invasion av Irak i efterhand, Skogsstyrelsen stoppar avverkning för att skydda lavskrikor, äganderättsupproret Egendomligt lanseras i Almedalen, förrymda flodhästar i Colombia samt två nyheter och ett lyssnarbrev om den svenska polisen. http://radio.bubb.la/radio-bubb-la-67/

Det skulle bli den perfekta kretsloppsstaden. Men vad händer med löftena i verkligheten? Kaliber om hur en miljöprofilerad kommun godkände att aska med tungmetaller får spridas på åkrar. Varje dag kommer upp emot 36 lastbilar med träflis till kraftvärmeanläggningen Ryaverket i Borås.Biobränslet är på frammarsch över hela Sverige. Det är förnybart och sparar in stora mängder koldioxidutsläpp mot till exempel oljeeldning. Men varje dag måste omkring tio ton bioaska tas om hand på Ryaverket. Borås Energi och Miljös kommunikationschef Jonas Holmberg berättar att askan ska tillbaka till skogen när vi får en rundvisning. Ja det är här bioaskan kommer ut efter förbränning av biobränslet. Den här chauffören lämnar nog en tom container då där detta samla upp i då. När kontainern är fyllda då för vi ut det till skogsbruket då och sluter näringsämnenas kretslopp när det gäller biobränsle, berättar han.Så här har staden Borås valt att presentera sig med reklamklipp på Youtube:Borås som har en lång erfarenhet av källsortering och fjärrvärmeproduktion är på god väg att bli en hållbar kretsloppsstad. En stad där alla invånare är en del av det perfekta kretsloppet.Miljöfanan hålls högt av Borås Energi. Det är var askan från Ryaverket i Borås tar vägen Kaliber handlar om.Per Markusson kör i spåren av gallringsmaskiner på en skogskulle. Man får snirkla sig fram i och med att man kör mycket gallringar och så är det ofta går vi bara i de spåren andra maskiner har gått gjort redan så att säga. Man får bara följa dem, säger han.Han arbetar med att köra ut aska i skogen - fast åt ett skogsbolag i Västra Götaland.Nu är det väl en tjugo meters brant ner till höger här är du inte rädd att välta och trilla ner för en sådan brant? Jag har ju tre-fyra meter dit. Jag hade inte velat köra så mycket närmare.Bakom den specialbyggda skogsmaskinen sitter en spridare som slungar ut aska. Det syns bara på närmaste träden kan det bli lite svart om man säger så. Precis där jag har spritt annars trillar det ner mellan alla grenar, säger Per Markusson.Miljöfarliga tungmetallerAskan är en restprodukt ifrån eldning av biobränsle. När askan sprids tillbaka i skogen återställer den den näring som tagits ut ifrån skogen med biobränslet. Det motverkar också försurning. Men spridningen får bara ske med kontrollerade doser. För i askan finns också miljöfarliga tungmetaller.Kaliber har nåtts av ett rykte att askan från Borås Energi inte bara spridits tillbaka till skogen:Askan spreds på åkrar istället för i skogen.En kväll får vi äntligen träffa en källa vi sökt länge som haft insyn i den dolda verksamheten. Vi träffas på enslig skogsväg för det här är en känslig fråga. Källan berättar:Det spreds flera gånger högre doser på åkermark än vad som får spridas i skogen.Borås siktar mot att bli en perfekt kretsloppsstad. Kaliber bestämmer sig för att undersöka vad kommunen egentligen gör med sin aska från biobränsle med känt innehåll av tungmetaller.Men hur kan askan från ett naturligt bränsle innehålla ämnen som kan vara farliga för människan? Vi tar med dokument med analysprov av askan från Borås Energi vi fått av källan till en av Sveriges ledande kadmiumexperter på Lantbruksuniversitet i Uppsala.Så här ser det ut. Det är det här de har analyserat. Det här är då innehållet. Det verkar vara mycket kadmium men inte så mycket annat. Då undrar man varför?Jan Eriksson jämför med sin egen forskning om aska från skogen. Och det visar sig att även han tidigare publicerat forskningsresultat som visat att biobränsleaska kan innehålla mycket kadmium. Ja, men då ligger askor i den nivån när det gäller kadmium, säger Jan Eriksson.Det är alltså känt sen länge att biobränsleaska kan innehålla betydande halter av tungmetallen kadmium. Och de flesta värden vi ser senare från Borås Energi och miljö visar på snarlika kadmiumhalter. Anledningen är enligt forskaren Jan Eriksson att när biobränslet eldas koncentreras de låga halterna kadmium som finns från början i träet. Då är all biomassa bortbränd så då blir ju allting koncentrerat i en liten massa så att säga.Han berättar att om kadmium sprids på åkermark kommer det senare lätt in i grödorna och vidare till maten. Det som skiljer kadmium från andra tungmetaller är att växterna tar upp det relativt lätt så på det sättet blir vi mer exponerade för kadmium via maten då.Att det tas upp av växter gör kadmium extra lömskt för människan. Jan Eriksson berättar att lägger man på stor mängd aska med höga halter kadmium på åkermark kan det långsiktigt leda till ökade halter i grödan. Det som jag tycker oroar mig är om det innebär en stor upplagring på längre sikt. Just med tanke på att man inte vill öka halterna utan minska halterna i åkermarken.Och fler varnar för hälsoriskerna om aska med kadmium sprids på åkrar. Vi återkommer till det.Vi vill vara elitenGunnar Peters är VD för Borås Energi och Miljö. Vi vill vara eliten när det gäller miljöarbete. Det har ju successivt kommit fram när vi märkt att det fått effekt även ute i världen. Folk kommer till oss och frågar om råd, säger han.Han berättar om det kommunala bolagets ambitiösa satsning att bli miljöförebild. De gör numera reklam för miljöarbetet även på engelska.Borås has long experience in recycling and district heating. And is well on its way to become a sustainable Eco-city.Även VD säger att biobränslets aska förs tillbaka till skogen i ett kretslopp. Biobränslet då tar vi en restprodukt från skogen. Sen så använder vi det och producerar fjärrvärme. Vi producerar el. Och sen tar vi askan och återför till skogen. Och vitaliserar skogen så att det kan växa nytt där. Det är kretslopp det.Har VD rätt i bilden att askan bara sprids tillbaka i skogen? Kretsloppet går ut på att om ämnen återförs till skogen förändras inte den naturliga balansen. Men vad händer om askan hamnar någon annanstans?Vi har andra uppgifter från vår källa att aska spridits på åkermark. Senare får vi även tag på avslöjande dokument om att askan hamnat någon annanstans. Så vi bokar en ny intervju och återkommer senare till VD:n.Upphandling från helvetetVi backar bandet. Länge sköttes en större del av spridningen av bioaska av kommunen med några externa skogsmaskinentreprenörer. Men för fyra år sedan förändrades det. Borås energi valde att göra en större upphandling där bolag fick konkurrera och lägga bud för att sköta hela spridningsverksamheten. Skogsmaskinentreprenören Fredrik Zabel hade under tio år kört ut askan till skogen. Jag såg inget konstigt med upphandlingen egentligen. Jag la in pris och så på upphandlingen. Det är väl först efteråt det varit konstigt med upphandlingen. De har inte följt riktlinjerna som stod i upphandlingen, säger Fredrik Zabel.Trots att det fanns bara fanns ett fåtal specialbyggda skogsmaskiner som kunde sprida askan i skogen, var det ingen av dem som fick del av uppdraget. Vi var ganska få entreprenörer som körde kedjan ut i skogen och då var det ingen av dem som man frågade runt med som hade som inte hade kört ut det i skogen helt enkelt. Då fick vi indikationer på att det var kört på annat sätt, fortsätter han.Vi kontaktar fler som tittade på upphandlingen. Karina Pedersen på skogsfirman Askungen Vital utgick från att askan skulle spridas i skogen.­ Det var en upphandling från helvetet. Det var ett väldigt krångligt förfarande. Det gick till någon som egentligen tänkt att återföra det till åkrar och inte till skogen.Vad trodde ni när ni la anbuden då? Det skulle återföras till skogen. Det var ju hela konceptet att askan skulle återföras till skogen. Och det var också det andra la ett anbud på. Men i själva verket hamnade det på åkrarna istället.Hur kändes det? Får jag svära? Man blir ju bara det är inte alls ok att det får gå på det viset.Skogsföretagaren Daniel Glimtoft hade också arbetat med ett anbud. När han hörde om att aska spreds på åkrar reagerade han på risken för att tungmetaller sprids. I skogen är en omloppstid 70 år. Om man då tar motsvarande mängd aska på jordbruksmark där man har ett-åriga grödor säger det sig självt att tillförseln av näring och tungmetaller blir alldeles skev, säger Daniel Glimtoft.Vad ser du för risk? Att man tillför alldeles för mycket tungmetaller till jordbruksmark.Kaliber undersöker vidare vad som händer när aska från biobränsle med höga halter kadmium sprids på åkrar istället för tillbaka till skogen. Kadmium kan alltså tas upp av grödor. Men vad händer med dem som sen äter pasta, potatis och bröd som innehåller kadmium? Vi vänder oss till Agneta Åkesson professor vid institutet för miljömedicin på Karolinska institutet som forskat på kadmium sen 90-talet. När det väl kommer in i kroppen så ansamlas det huvudsakligen i njuren och där är halveringstiden jättelång. Så det betyder att det vi får i oss stannar kvar i nästan hela vårt liv och det är det som gör kadmium bekymmersamt. Att vi inte kan göra oss av med det, säger Agneta Åkesson. Man tror att hälsoeffekterna uppstår vid lägre koncentration än man trodde då för tjugo år sen. Och att det ser ut som att det är fler eller andra möjliga hälsoeffekter som kadmium kan ge upphov till än man trodde då. Det började med att man fokuserade på njureffekter, sen kom möjliga beneffekter in i bilden sen har det varit möjlig ökad risk för cancer.När vi berättar att aska med kadmium sprids på åkermark blir Agneta Åkesson oroad. Det är bekymmersamt. Vi bör under inga omständigheter öka exponeringen av kadmium snarare minska.Vem drabbar det? I och med att det hamnar i grödorna så drabbas vi alla. För vi alla måste äta.Vad ser du för värsta scenario om man fortsätter med det här? Det här är ett problem som vi drar på oss för all framtid eftersom det är väldigt, väldigt lång bromssträcka och det tar väldigt lång tid att minska nivåerna i åkermark. Så det här är då ett problem som vi skjuter framför oss till kommande generationer.Regleras noggrantPer Markusson som kör ut aska för ett skogsbolag följer långsamt tidigare skogsmaskiners spår.Hur ska du köra här nu då mellan träden? Nä, jag får följa vägen som är här. Jag tror att den går upp här.Per Markusson berättar att skogsbolaget följer hur han spridit askan via loggade GPS-spår. Sen så loggar det hur jag kör i alla områden via en GPS-puck. Så när jag kört färdig då skickar jag tillbaka den till uppdragsgivaren så han får tillbaka den och då syns ju alla spår och var jag vart, berättar Per Markusson.Det är bara tillåtet med ett par doser aska under trädens livstid på cirka 70 år, bland annat för att inte öka mängden tungmetaller i skogen. Skogsstyrelsen har bestämt det. Vi kontrollerar bland annat att det är en ren trädbränsleaska genom att till exempel kontrollera olika tungmetallers halter i askan, säger Karin Ask, som är skogskonsulent på Skogsstyrelsen i Borås. Skogsstyrelsen vill att aska förs tillbaka till skogen, men under noggrann kontroll. All spridning ska rapporteras till Skogsstyrelsen innan den sker. Vi tar in anmälningar för samråd enligt miljöbalken. Och de granskar vi så att det inte finns områden som kräver extra hänsyn. Och vi kollar att den som anmäler tänker följa våra riktlinjer. Om vi inte kommer överens då kan skogsstyrelsen fatta ett beslut eller ett förbud helt enkelt.Vi får tag på Peter Tagesson på Maskinringen Sjuhärad. Han medger att aska spreds på åkermark.  Den aska som spreds på åkermark var inte godkänd att sprida i skogen. Den innehöll spik bland annat, säger Peter Tagesson.Varför är det tillåtet att ha det på åkermark då? På en åker så spelar det inte så stor roll.Men vart tar askan vägen? Medan skogsbolag loggar var de sprider med GPS, vet vi att aska spritts på åkrar men inte hur mycket, i vilka jordar eller om bönderna är medvetna om kadmiumnivåerna. Det var några tusen ton i alla fall.Hur många ton spred ni per hektar? Svårt att uttala mig om det.Vilka marker var det på? Det kan jag inte svara på rakt upp och ner heller.Men ni har spridit tusentals ton på jordbruksmark men ni minns inte var? Jag har ingen anledning att lämna ut det till dig så här rakt upp och ner.Men lite vet vi om spridningen i skog. För att hålla sig till reglerna måste man alltså ha ansökt hos Skogsstyrelsen innan spridningen börjar. När jag söker samråd då följer jag Skogsstyrelsens rekommendation, säger Peter Tagesson.Kaliber går igenom ansökningarna för spridning av aska från Borås Energi som anmälts under de senaste fyra åren. Och då upptäcker vi att det inte finns tillräckligt med skogsmark för att sprida askan. Det finns bara ungefär hälften av skogsarealen.Det saknas ju mark att spridas på om ni ska följa Skogsstyrelsens riktlinjer Skogsstyrelsen har ju inte absolut krav utan en rekommendation.Peter Tagesson på Maskinringen tolkar att de inte behöver följa Skogsstyrelsen. Men senare hittar vi också mer aska som inte hamnat i skogen.För aska finns inga tydliga reglerNär Kaliber söker efter regler för att sprida aska på jordbruksmark får vi reda på att det saknas berättar Jordbruksverkets enhetschef Else-Marie Mejersjö. Jordbruksverket har ju regler när det gäller stallgödsel till exempel och andra mineralgödselmedel och så, men för aska har vi inte något regelverk och askåterföring har främst diskuterats när det gäller skogsmark, säger Else-Marie Mejersjö.Aska på åkermark hamnar därför i en juridisk gråzon. Det finns inga tydliga regler. Det Kaliber hittar är hos miljöcertifieringen KRAV. Våra regler finns för 2016 och då omfattar den 20 olika kapitel. Det är för växtodling, djurhållningsäger Kjell Sjödahl-Svensson är regelchef på Krav. Han visar deras regelbok och när jag berättar att aska sprids på åkermark ringer varningsklockorna direkt. Aska är ofta förorenat med tungmetaller, vilket begränsar användningen väldigt mycket. Kadmium kan vara det som är mest problematiskt. Inte alltid, men ofta.Hos Krav är gödslingen mer reglerad än i lagstiftningen. Krav har valt att ha strikta regler för alla gödselmedel som man tar in utifrån från åkermarken. Och där går vi mycket längre än lagstiftningen som bara gäller när man sprider avloppsslam, säger Kjell Sjödahl-Svensson.Men är inte era regler överdrivet hårda här när det inte finns lagstiftning som går lika hårt fram som ni gör? Nej. Det här skyddet för åkermarken behövs. Det är en så pass viktig fråga att vi inte förorenar åkermarken.Klarar inte KRAV:s reglerVår källa har sagt att det minst sprids lika mycket på åker som i skogen. Om man sprider med samma doser på åkermark som i skogen skulle jorden i princip diskvalificera sig för ekologisk matproduktion. Det här är en dos som är kanske femtio, sextio gånger större än den tillåtna. Så det här är inte acceptabelt.Så det skulle inte klara KRAV-reglerna? Nej, det gör det inte.Med enligt vår källa har det förekommit doser på åkrar som är fem gånger högre än vad som är tillåtet i skogen: Det spreds 20 ton per hektar. De ville bara bli av med det.Peter Tagesson på Maskinringen säger han inte vet hur stora doser som spreds. Det får stå för den personen det är inget jag känner till.Hur mycket var det då? Jag kan inte svara på det, säger Peter Tagesson.Finns pengar att tjänaSkogsentreprenörerna trodde att uppdraget var att sprida aska i skogen. Men Maskinringen tolkade det annorlunda. De valde att även sprida askan på åkermark. De kan ha hittat en lucka i lagen som tillåter detta, trots möjliga hälsorisker med spridning av kadmium. Men varför vill man sprida aska på åkrar?Vad är det snabbaste du kan köra och sprida? En-två kilometer i timmen. Det är helt hur marken ser ut. Ofta är det inte precis slätt ute i skogen. Men det är stubbar och stenar. Allt möjligt, säger Per Markusson, som kör ut aska i skogen.Om du är ett fält istället. Hur snabbt skulle du kunna köra och sprida då? Det vet jag faktiskt inte för jag har inte provat. Men sex-sju kilometer skulle du nog klara i alla fall antar jag.Sex gånger så snabbt? Ja, säger Per Markusson.Karina Pedersen på skogsentreprenören Askungen vital säger att skogspridning är dyrare än att sprida på åker. Det är dyrt att återföra det till skogen jämfört med att täcka det som deponi eller lägga det på åkrar, säger hon.Och en annan skogsentreprenör Fredrik Zabel som inte fick uppdraget av Borås Kommun har gjort en överslagsberäkning på besparingen.Hur mycket tror du man spar i pengar på att köra ut det på åkermark istället för i skogen? Det är ju hela kedjan att man inte behöver göra lika mycket med askan. Du kan hantera den på ett helt annat sätt. Minst 100 kr per ton man spar i så fall, säger Fredrik Zabel.När det handlar om tusentals ton aska per år som ska tas hand om kan en hundralapp i besparing per ton betyda mycket för lönsamheten. När de upptäckt att askan spridits på åkermark frågade Fredrik Zabel Borås Energi. Vi tog kontakt med Borås energi och frågade varför de gjorde som de gjort med den biten.Vad svarade de? De svarade att de inte visste något om detta och att det inte skulle upprepas. De skulle köra ut det i skogsmarker i fortsättningen under den avtalstiden som var 2012 till 2015.Även Karina Pedersen uppfattade att spridningen på åkermark nu skulle upphöra. När vi tog kontakt med Borås energi så sa de att det absolut inte var meningen att det skulle till någon åker. Det skulle till skogen. Vi var liksom gott så. Då får det vara så, säger Karina Pedersen.Och Borås Energi skriver flera mejl till Maskinringen att det inte är acceptabelt att sprida aska på åkermark. Det skriver att det är ett försök som ska avbrytas. Och skriver att det inte är förenligt med deras policy. Gunnar Peters VD på Borås Energi minns: Det var ett ärende där Maskinringen spridit det på åkermark. Då reagerade vi med en gång och skrev ett brev till dem, säger Gunnar Peters.Varför då? Bara för att vi hade sagt att det var i skogsmark.I klagomålet beskrivs också att Maskinringen avvikit från avtalet. De konkurrerande entreprenörerna kontaktar även Skogsstyrelsen i Borås. Dåvarande distriktschefen Bo Hultgren minns. Vi tittade på det här ärendet och tog kontakt med Borås Energi och hörde om det spridits på annan mark än skogsmark. Och de hänvisade till Maskinringen och som kunde bekräfta att så hade skett.Han tar kontakt med både Borås Energi och miljöförvaltningen i Borås. Så småningom fick vi ett besked ifrån Borås stad att man betraktade det här som ett misstag, att den spridits på jordbruksmark och att man i fortsättningen ska verka för att askan återförs till skogen. Med det var vi nöjda och vi har en samsyn, säger Bo Hultgren.Och månaderna efter kritiken om att askan spridits på åkermark nått Borås Energi publiceras flera videos på Youtube som berättar om energibolagets kretsloppsarbete och att askan nu fortsättningsvis sprids i skogen.Efter förbränningen kvarstår en bioaska. Och den återför vi till skogen och på så sätt sluter vi biobränslets kretslopp.Fick uppdrag utan upphandlingUppdraget var att sprida aska i skogen. Men efter att aska spridits på åkrar blev Maskinringen ifrågasatta av Skogsstyrelsen och miljöförvaltningen. Dessutom konstaterades en avvikelse från avtalet. Maskinringen borde ha problem med sin uppdragsgivare Borås Energi. Man förväntar sig nu kanske hårdare kontroll och uppföljning. Men bara några månader senare får istället Maskinringen ytterligare uppdrag utöver att sprida bioaska i skogsmark. Och det utan upphandling. Maskinringen ska ta hand om 4 500 ton aska som inte får spridas i skogen. Det är ett uppdrag värt en miljon kronor. Det kan därmed omfattas av lagen om offentlig upphandling. Men i ett mejl från Borås Energis tjänsteman till Maskinringen beskrivs hur de istället går till väga:Jag skulle vilja att vi har ett annat upplägg som hänvisar till befintligt avtal med överenskommen förändring pga. kontanimering i stället för en ny offert.Tjänstemannen berättar hur de kan runda lagen om offentlig upphandling:Din offert kan annars uppfattas som ett nytt uppdrag och lyder då under LoU och kräver ett nytt upphandlingsförfarande. Totalsumman kommer dessutom att hamna runt en miljon (1 mnkr ) och är då till och med över VD:s delegation och ett styrelsebeslut. Det här kan alltså handla om att tjänstemän tar beslut de inte får. I offerten begär och får Maskinringen dessutom friheten att sprida askan med kadmium var de vill.Det står MR Sjuhärad fritt att välja användningsområde för bottenaskanPeter Tagesson på Maskinringen minns: Vi fick ett mandat att använda den volymen som vi ville.Har de hamnat på åkermark då de här 4 500 tonnen? Den använde ju vi för andra ändamål och den spreds inte på åker.Och var hamnade den istället? Jag har ingen anledning att berätta det för dig, säger Peter Tagesson.Det var ett misstag att sprida på åkermark och det som skulle rättas till enligt Borås stad. På Skogsstyrelsen trodde man att problemet nu var löst. Men blir överraskade när vi tittar på den nya upphandlingen ifjol. Jag utgår från att man har samtal med Borås energi Borås stad och att man är överens om att man ställer den typen av krav på sina entreprenörer som sprider askan så att den hamnar i skog på ett korrekt sätt. Jag har inget skäl att tro att det inte fungerar idag, säger Bo Hultgren på Skogsstyrelsen.Om jag säger så här. Uppföljande upphandling så var det tillåtet att sprida på åkermark. Nytt för mig.Hur kan det bli så här tror du? Det är väl billigare och enklare att sprida på åkermark. Det är inga träd i vägen.Det blir alltså en ny upphandling. Entreprenören Fredrik Zabel läser uppdraget: I denna upphandling har Borås energi och Miljö för avsikt att upphandla transport av aska från Kraftvärmeverket, lagring och hantering samt spridning av bioaska i skogsmark och på åkermark.Här kommer alltså ett tillägg ifrån den tidigare kritiserade upphandlingen att Borås nu tillåter att sprida det på åkermark och det i en offentlig upphandling. Det här kommer efter att Borås Energi sagt att spridning aska på jordbruksmark skulle upphöra.Vad tänkte du när du läste det här första gången? De tyckte väl att det var ett bra alternativ kanske då att lätt bli av med det.Men om de hade sagt att det var förenligt med sin policy hur kan de ändra sig då? Jag vet inte.Och till skillnad från den noggranna regleringen av doser i skogen är det är fritt upp till den som vinner upphandlingen att välja vilka doser som ska spridas på åkermarken.Här hänvisas till markägaren som avgör detta.Om du tittar på upphandlingen; hur mycket tolkar du att man får sprida på åkermark? Lite vad som är lättast helt enkel. Det känns som om de har försökt få ryggen fri litegrann.Fler entreprenörer reagerade på de ovanliga sättet att sprida askan. Formuleringarna i upphandlingen ökar enligt Daniel Glimtoft risken för att ännu mer aska sprids på åkermark. Det är en gråzon regelmässigt och då tycker jag att det kan vara olämpligt i en upphandling. Risken är att man sprider mer på jordbruksmark eftersom det är ett billigare alternativ än i skog, säger Daniel Glimtoft.Öppnar för förändringOch vinnare av nya upphandlingen är återigen - Maskinringen Sjuhärad de var billigast.Nu gör vi en ny intervju med Gunnar Peters, VD för Borås Energi. Vi frågar om den nya upphandlingen där aska med kadmium åter kan hamna på åkrar.Vart tänkte ni att askan skulle spridas nu? I huvudsak på skogsmark.Men är det så det står i förfrågningsunderlaget? Det kommer jag inte ihåg.Jag tittade på förfrågningsunderlaget och där står det hantering av aska på skogsmark och åkermark. Hur kan det stå så? Jag det är väl bara att vi frågade så.Men ni säger att det ska spridas i skogen och så står det i upphandlingsförfrågan att det ska spridas på åkermark också. Ja, finns den öppningen så finns det inget som hindrar att vi sprider bioaskan så. Men vår intention var ju från början i skogsmark helst då för att återföra det biobränsle vi plockat ut ifrån skogen.Men om ni tidigare reagerat på att Maskinringen spred aska på åkermark och ni gillade inte det. Och så tillåter ni sen att ni sprider på åkermark. Ja, men från början så var det inte tillåtet. Men så har vi lättat på det trycket.Med på intervjun sitter även Borås Energis miljöchef Elenor Loyd och bränslestrategen Filip Hedeving. De visar sig att de undersökt att lagen inte förbjuder att askan sprids på åker. Men frågan är om de uppfyller de motkrav Jordbruksverket ställer. Det handlar om att de i så fall ska ha kunskap om effekter som spridning ger. De säger att man ska ha kännedom om hur det påverkar marken på kort och lång sikt, säger Elenor Loyd.Vilka doser tillämpar ni då? På åkermark kan jag inte alls, säger Filip Hedeving. Det är ju verksamhetsutövaren som ansvarar för det, säger Eleonor Loyd.Så ni skjuter ansvaret på Maskinringen då? Nej, det är vi som har ansvaret givetvis då, säger Gunnar Peters.Borås Energis VD säger alltså att det är deras ansvar att veta hur jorden påverkas av aska med kadmium som sprids på åker. Men en grundläggande kontrollfråga om hur mycket som får spridas har de inte svaret på. Och när Kaliber berättar om kadmiumforskarnas oro över de långsiktiga effekterna och KRAV:s analys med en dos som är sextio gånger deras gränsvärde reagerar VD Gunnar Peters.Jag pratade med Krav till exempel. Och de säger att det här är så mycket kadmium att lägger man på de här doserna som jag har fått uppgifter om. 60 årsdoser ungefär mot vad som är tillåtet i ekologisk produktion. Vad säger du om det? Jag tycker det är jättebra att du forskat i det här och gått till grunden i det. Då får vi ta upp den här tråden är det riktigt såsom du påstår då får sätta förbud att lämna det till åkermark i framtiden då, säger Gunnar Peters.Det först när Kaliber ställer frågor som det börjar uppdagas var Borås energis aska från biobränsle tagit vägen. Maskinringen Sjuhärad säger nu att de inte längre tänker sprida aska på åkrar.Efter våra intervjuer uppger Borås Energi och Miljö att 6 500 ton aska spridits på åkermark. De vill inte säga vilken mark eller vilka doser de rör sig om förrän Maskinringen pratat med bönderna. Och de 4 500 ton med bottenaska som inte spreds i skogen vet Borås Energi inte heller var den tagit vägen. Hur den affären kunde göras upp utan offentlig upphandling utreder de nu.Reporter: Erik PalmProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se      

Vi besöker Lungsjöområdet i Dalarna, en av de naturskogar som riskerar att försvinna. Om avverkningstakten fortsätter som nu är all större sammanhängande naturskog utanför naturreservat borta i Sverige om 15-20 år, menar Per-Anders Lindgren från Skogsstyrelsen. Programmet är kortare än vanligt. Programledare är Lisa Henkow.

Siklöjan är en nyckelart i Bottenviken. Sälar älskar den, och människan älskar den, särskilt dess rom. I oktober leker siklöjan ute i det fria vattnet och inte bara fiskare söker den. Nu kommer också jätteflockar av storskrak för att fiska i flock. Naturmorgons fältreporter Thomas Öberg far till Kalix skärgård för att vara med när det händer, tillsammans med de båda fiskebiologerna Teja Aho och Thomas Hasselborg och fiskaren Kent Karlsson. Och kanske fastnar både ishavsgråsugga, strömming och hornsimpa i fiskarnas skötar. Och så berättar vi om en mikroskopisk svamp som sprids med en skalbagge och kan döda stora kraftfulla almar på bara ett par veckor. Det handlar om almsjukan som fått antalet almar att minska i Sverige. Numera finns den även på Gotland. Karin Wågström från Skogsstyrelsen på Gotland berättar om hur almsjukan bekämpas där. Reporter är Lisa Henkow. I veckans kråkvinkel funderar Helena Söderlundh kring varför saker egentligen heter som de heter i naturen, och så tar vi tempen på flyttfågelsträcken just nu. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Det har handlat om svenska basketligan, biltvättar och nagelsalonger, om gängkriminalitet, sexhandel och om den svenska alkoholkulturen. Vi har mött pälsbutiksägare, uzbekiska gästarbetare och skattefifflande läkare. Vi har varit i alltifrån de norrländska urskogarna till kinesiska smyckesfabriker. 252 program och många banbrytande avslöjanden. Kaliber fyller tio år! Och idag blickar vi tillbaka på åren som gått. Det första Kaliber sände söndagen den 4 april 2004. Det avslöjade hur kollekt från svenska kyrkan går till dem som kringgår kyrkans regelverk och hur 4 miljoner kronor lämnade kyrkans kontroll och hamnade i meningsmotståndarnas händer. Och de som var med då vid starten det var Sanna Klinghoffer, Anna Jaktén och Kristina Hedberg. - Anna Jaktén, du var reporter när Kaliber startade. Hur väl minns du det första programmet? - Ja, det här första programmet minns ju jag varenda ord helt och hållet och till fullo känns det som. Och själva jobbet att granska Svenska Kyrkan var ju som att sticka huvudet rakt in i ett getingbo. Och det var omtumlande också att få det genomslaget eller den uppmärksamheten som det blev. Och för mig var det också omtumlande att jobba i grupp, som vi gjorde. Att vi jobbade på Kaliber så tydligt ihop. För mig var det fantastiskt. - Kristina Hedberg, du var programledare, det var dig vi hörde här, hur var det då när ni startade Kaliber?  - Det var som Anna säger. Jag tycker det reportaget var så bra för det satte tonen för Kaliber. Det var en hemmablind fläck, det var ett ganska ogranskat område. Det var ett reportage, inte bara faktaradio. Att det blev så känns ju som att det var ganska mycket tur och slump och vi hade alla möjligheter men det var ju väldigt lite bestämt och fastslaget och beslutat när vi startade, utan vi fick ju hitta fram dit själva och vi simmade runt och…vi delade på en telefon i början, vi hade en dator, vi hade noll riktlinjer. Men fantastiskt att få det förtroendet också, samtidigt, av Sveriges Radio. - Sanna Klinghoffer, du var producent när det startade, hur var det att dra igång ett program för undersökande journalistik, håller du med om det som Kristina precis beskrev här?  - Ja, jag håller absolut med. Det var helt fantastiskt. Och jag tror att när vi började så förstod vi inte riktigt vidden av det, och det var nog tur att vi inte riktigt förstod vidden av det. Vi lärde oss ju nya grejer efter varje program. Och vi blev också sakta men säkert djärvare, modigare och ville mer. Och klarade mer. Och den resan var jättekul och jättehäftig att göra, säger Sanna Klinghoffer.  - Men det var ju många saker som höll fast också. Som till exempel att vi från början var väldigt transparenta med hur vi jobbade. Att man redovisar så här gjorde vi, det här bakgrundsmaterialet har vi, det hade vi redan från första början, säger Anna Jaktén.  - Och det är så de flesta redaktioner som jobbar med granskande journalistik idag faktiskt gör. Vi ska lyssna på några korta klipp från tre program. Först det här som sändes 2005: ”- Jag har också nybörjartur och vinner 100 kronor. Jag säger till butiksinnehavaren som säger att han snart ska komma ut. - När du vinner pengar står du inte och skriker utan du kommer hit.  Mannen i butiken ger mig en hundralapp, men han säger åt mig att jag måste prata tyst om att jag fått ut en vinst.   - Du får komma fram till disken, annars får du inga pengar. Förstår du? - Ja, man får ta det lite diskret. - Man får ta det diskret, ja.” - Kristina Hedberg, du var en av reportrarna bakom den här granskningen av spelkungen. Kan du berätta, vad var det för granskning?  - Ja, det handlade om den illegala spelmarknaden som hade en ganska legal fasad. Men det är bara en sak som jag inte kan låta bli att tänka på när jag hör just det här klippet var hur vi var liksom så dåligt rustade att vi skulle göra då en dold inspelning vid en spelautomat. Och Mikael Funke hade en pytteliten bandspelare, men vi hade ingen pytteliten mikrofon, så han var nog den osmidigaste spelautomatspelaren som de hade sett i den butiken men de genomskådade honom inte. Vi granskade framförallt en ganska stor makthavare på den kriminella marknaden får man väl säga, Rade Kotur, som idag sitter fängslad för de skattebrott han höll på med där, att undanhålla pengar från den vita marknaden. - Vilka svårigheter ställdes ni inför under den här granksningen?  - Förutom det där med mikrofonen? Nämen, det är ju alltid svårt att granska just kriminalitet för det finns ju liksom inga officiella dokument på det. När man talar med en politiker så är det ju ganska att kontrollera att den personen verkligen har gjort det den personen säger. Men när du pratar med en medhjälpare som har jobbat i något skumt nätverk för länge sedan så finns det ju ingen liksom…Man får kolla folk på andra sätt då. Det lärde vi oss i den här granskningen. - Anna Jaktén, du gjorde flera program om häkteshängningar, bland annat om Leo i Mariestad. Och vi ska lyssna en bit från det programmet som var från 2008: ”Det är i början av april. Kortet med sista hälsningar har bleknat av regnet. Och någon har lagt ut grus och spångar på leran och gräset där två bröder visar till rätt grav. Här under blommorna och jorden och leran ligger en tredje bror, en lillebror. Vi kan kalla honom Leo. Det är om Leo det här programmet handlar. - Älskar dig och kommer alltid att älska dig. Det är ifrån flickvännen och dottern. Någon som vill vara anonym har genom sitt arbete fått insyn i vad som hände på häktet i Mariestad två veckor tidigare, den första februari. Källan är trovärdig, säger att sanningen måste fram, och berättar. ”Häktespersonalen lät honom bara hänga.  När ambulanspersonalen kom möttes de av en låst dörr. Och när de tog ner honom levde han! Under de drygt två veckor som har gått är det uppenbart att man ifrån Kriminalvården gör allt för att mörka händelsen. Det är helt säkert att chefer vet vad som har hänt, men de vill uppenbart inte ta sitt ansvar.” – Vad handlade det här om? – Det handlade om en ung man som hängde sig på häktet i Mariestad och där vårdarna som hade ansvar för honom och hans hälsa och liv inte tog ner honom utan lät honom hänga kvar. Och ambulanspersonalen när de kom så tog de ner honom, och faktiskt igång hjärtat på honom. Men skadorna på hjärnan var för stora, så han klarade sig inte. Och den här historien kom inte fram förrän vi eller jag i det fallet började granska det. – Men vad ledde det fram till? – Det ledde till flera olika saker. Det ledde till utbildningsinsatser och så på svenska häkten. Det ledde också till en debatt om synen på självmord. Och det ledde till att tre vårdare dömdes i tingsrätt för tjänstefel. Ett av de program som kanske har fått mest uppmärksamhet genom åren det var granskningen i tre program av Sverigedemokraterna 2009. Tre personer gick med i partiet för att se om Sverigedemokraterna hade gjort upp med sitt rasistiska förflutna, om det som partiet förmedlade utåt var samma inom partiet. Såhär lät det då. ”– Det kommer bara mer och mer invandrare till staden. Och vi vill inte ha hit de jävla kossorna. När de kommer med åtta barn i släptåg. Sverigedemokraterna är ett parti som fortfarande får epitetet främlingsfientliga i nyhetssändningar. Själva är de tydliga med att personer med rasistiska åsikter ska uteslutas. Linjen inåt ska vara samma som den utåt. De som kommer från de här länderna är riktiga barbarer, de har det i ryggmärgen, säger den här partimedlemmen. De andra skrattar eller håller med." - Sanna Klinghoffer du var en av reportrarna i det här programmet, och producent för den här serien. Delar av det vi hörde var inspelat med dold mikrofon. Vad tänker du om den här granskningen idag? - Jag tycker den är jättespännande med tanke på också den här diskussionen som är nu och som har pågått i olika vändor gällande Sverigedemokraterna och deras politiska arv som har kommit upp i flera olika omgångar och när jag tänker på den idag så tycker jag att den är djärv, modig och att den visade på någonting som är väldigt viktigt. - Det blev ju en ganska kraftig debatt och diskussion eftersom det handlar om dolda mikrofoner som ju är en kontroversiell arbetsmetod inom journalistiken. Hur resonerade redaktionen där? - Vi hade väldigt svårt att förstå att ett parti som hade haft en sådan tydlig främlingsfientlig hållning tidigare helt ändrar ideologi och hade tydliga signaler på att de inte riktigt hade gjort det. Så vi gjorde två saker. Vi intervjuade Jimmie Åkesson och andra öppet. Och sen så beslöt vi att låta först en reporter gå med i Göteborgsavdelningen. Men så tänkte vi såhär att om vi nu skulle få någonting där eller inte få någonting där så säger inte det något om hela partiet. För att ge en sann bild så lät vi tre reportrar gå med i partiet, för att se vad som sägs på möten. Och det är ju ingenting som de hade sagt till oss om det var så. Och det märkte vi på öppna intervjuer. Så det var vårt ända sätt att få reda på vad de sa. Och där var instruktionerna till de här reportrarna väldigt tydliga. Att inte inleda, att vara passiv, att inte själv ha en rasistisk…rasistiskt sätt att prata. Utan att vara ögon och öron. - Tack så mycket för att ni kom hit, Sanna Klinghoffer, Anna Jaktén och Kristina Hedberg. Ni som faktiskt var med när Kaliber faktiskt startade. Vi ska nu lyssna på fler klipp ur några av de 252 program som har sänts under Kalibers tio år. Obol: ”I Taormina på Sicilien - inte långt från vulkanen Etna - går en man in på ett hotell. Han talar vant med personalen på italienska. Vi har just ätit lunch på en uteservering. Strax ska vi påbörja en intervju. Men intervjupersonen ser först en flygel och sätter sig. Han som just satt sig vid flygeln i Taormina heter Bo Johansson. Samtidigt som han är här på Sicilien så rapporterar medierna i Sverige om honom - och om hans Obol.” Det var ett avslöjande som skakade om den svenska idrottsvärlden. En schweizbaserad miljardkoncern som hette Obol hade fått ett rykte om sig som svensk idrotts välgörare. Obol erbjöd generösa sponsringskontrakt med idrottsklubbar. I utbyte hjälpte klubbarna till att få företag och privatpersoner att placera pengar i bolaget – ju fler investerare, desto mer sponsring. ”Kronan på verket det var när Obol nu i höst tecknade ett femtonårigt sponsoravtal med basketbollförbundet. Och sedan dess heter basketligan Obol basketball league.” Men Obol visade sig vara en gigantisk bluff. ”Idrottssponsor granskas av finansinspektionen för kapitalförvaltning utan tillstånd” ”De har sagt att de är schweizbaserade, men finns inte alls där. Och de har varken tillstånd för fondhandel i Sverige, Schweiz, eller i Kanada, där de också säger sig arbeta.” I samband med avslöjandet lämnade Obols huvudmän landet och höll sig borta ända tills Kaliber fick träffa den pianospelande finansmannen Bo Johansson ett och ett halvt år senare – på Sicilien. - Det finns ett sätt att få reda på vem som står bakom Obol investment och det är att jag säger vem det är. – Varsågod. – Nej, det kommer jag inte att göra. Det kommer jag aldrig att göra. – Men varför kommer du inte göra det? – Varför skulle jag göra det? – För att vinna i trovärdighet, för att… – Är jag intresserad av min trovärdighet? Är jag intresserad av att rentvå mig nu när jag kommer och träffar er? – Jag hade…Om jag hade varit du hade jag varit intresserad utav att rentvå mig. – Ja, men det är inte mitt intresse. Inte på något sätt. Jag är inte intresserad av att rentvå mig. Jag vill att kunderna ska få tillbaka de pengar som vi kan uppbringa.” Kina: ”Luften är mättad av sötaktigt stendamm och bullret är på gränsen till outhärdligt redan från början. Men det ska bli värre. Mr Huang är klädd i flanellskjorta och brun kavaj och ser butter ut. Han verkar från första början lite förbryllad över ”affärsmännen” från Sverige som går och skriker för sig själva hela tiden.” 2006 granskade Kaliber den svenska handeln med Kina. Genom att utge sig för att vara affärsmän lyckades Kalibers reportrar besöka flera fabriker som levererar granit och smyckestenar för export. ”Redan när vi kommer på tio meters avstånd från byggnaden ser vi hur dammet yr från ingången. Och Mr Huang själv börjar vifta besvärat framför munnen. Sen vinkar han in oss.” Kaliber kunde berätta om arbetsförhållanden som var så dåliga att många av de kinesiska arbetarna fick den dödliga sjukdomen stendammslunga. ”Och för att skona oss från dammet knuffar chefen till arbetarna en efter en för att få dem att sluta slipa just när vi går förbi. Efter bara tio minuter därinne har vi redan munnarna fulla av fint damm och börjar få svårt att hålla den affärsmässiga attityden uppe. – Det där var riktigt, riktigt illa faktiskt. Det gick knappt att vara där inne. Jag har hela munnen full med små, små partiklar.” Efter Kalibers granskning stoppade flera svenska kommuner sin import av sten från Kina. Och Sveriges Stenindustriförbund tog fram en uppförandekod för sina medlemsföretag. Bland annat finns det nu krav på att all importerad sten ska vara märkt, så att arbetsförhållandena i ursprungslandet går att kontrollera. Sverigedemokraterna: 2009, ett år innan riksdagsvalet, gjorde Kaliber alltså en granskning av Sverigedemokraterna, som då var ett parti på väg in i riksdagen. Tre reportrar hade gått med i partiet, och dokumenterade möten och andra samtal med dold mikrofon. Syftet var att undersöka om det var som partiet sa, att de gjort upp med sitt rasistiska förflutna, och att det inte fanns någon skillnad mellan det som sas inåt och det som sas utåt. ”De som kommer från de här länderna är riktiga barbarer. De har det i ryggraden, säger den här partimedlemmen. De andra skrattar eller håller med.” Reportagen avslöjades en rasistisk jargong på politiska möten och andra sammankomster. Och på en resa med nyblivna unga partimedlemmar så sjöng och spelade ledande Sverigedemokrater vit makt-musik. ”Det är alltså den svenska symbolsången för svensk trettiotalsnazism som Erik Almqvist kallar för en cool antimarxistisk sång” Det sjöngs också en sång om Olof Palme. ”Skottet brann, blodet rann, Olof Palme han försvann. Olof Palme gick på bio.” Partiledaren Jimmie Åkesson, som sjöng med i sången om mordet på Olof Palme, ville efter att han lyssnat på programmet inte ge Kaliber en intervju. Däremot uttalade han sig i andra medier, här i SVT:s Debatt: – Jag förstår att det är stötande på många olika sätt. Och jag vill också säga att jag tar fullt ansvar för den här enskilda händelsen som jag upplever egentligen som i de här två programmen från Kaliber som vi har hört hittills som är riktigt, riktigt illa. Inte heller idag vill Jimmie Åkesson ge Kaliber en intervju angående programmen. Det meddelar Sverigedemokraternas presstjänst. Den tidigare riksdagsledamoten Erik Almqvist skriver via mail att den nazistiska propagandasången som han sjöng, ”Friheten Leve”,  är ”symboliskt kritisk mot både marxism och borgerlighet. Något jag står för även om jag sannolikt inte delar mycket av låtskrivarens åsikter i övrigt.” Skogen: ”– De här ringarna vid barken på granen, det är spår av tretåig hackspett, som är en rödlistad fågel. – Du menar det schackmönstrade där, det är tretåig hackspett alltså?   – Ja.” Nej, det är inte ett inslag från naturmorgon, utan Kalibers reporter Ola Sandstig, som är ute i en urskog utanför Kvikkjokk i Norrbotten. En unik skog med utrotningshotade arter, som snart skulle huggas ner. ”Det är ingen skog för virke, utan kommer förmodligen bli till pappersmassa, och till slut kanske hamna i brevlådan som reklamblad.” Kaliber kunde visa hur skogsbolag struntade i lagens krav om miljöhänsyn, och hur skyddsvärda så kallade nyckelbiotoper avverkades. Dessutom kunde Kaliber visa hur Skogsstyrelsen, den myndighet som har ansvar för att skydda naturvärden, tystade ner känslig statistik om hur skogsföretagen skadar miljön, efter att bolaget Stora Enso Skogs vd ringt upp myndigheten. All inclusive: ”– Det är smidigt med barnen. Och bufféerna är fantastiska för just barnen.” 2011 granskade Kaliber den hetaste semestertrenden, all inclusiveresor. Sol och bad, gratis mat och drinkar – allt ingår. Gästerna betalar i förväg. ”De kan äta tills de storknar från de välfyllda bufféerna. Revbensspjäll, vattenmelon och frasiga baguetter.” Men Kaliber kunde visa att all inclusive-trenden har en mörk baksida. Små restaurangägare slogs ut när turisterna slutade komma, och hotellanställda vittnade om arbetstider och löner som bröt både mot lagar och internationella konventioner. ”Känns det som att ni har gjort tillräckligt för att kontrollera att de hotellen ni har avtal med håller det som ni i sin tur lovar till turisterna? – Nej, absolut inte.  Kajsa Moström, på Apollo Sverige, ett av de reseföretag som granskades.  - Vad ska ni göra då?   – Nä det är bara att vi.. att vi ser till att vi kollar det.” Cytotec: ”– De kanske nämnde att man kommer att blöda lite eller att man förstod det i och med att man liksom skulle krysta ut fostret men de nämnde ju inte hur mycket man verkligen kommer att blöda, för att det är ju enorma mängder blod. Man tror du man ska förblöda när man står där.” Det presenterades som ett säkert, effektivt och inte minst billigt alternativ till godkända läkemedel på marknaden. 2012 kunde Kaliber berätta om preparatet Cytotec, som blivit vanligt inom svensk kvinnosjukvård. Cytotec är egentligen en magsårsmedicin, men orsakar också kraftiga sammandragningar hos gravida, och används därför flitigt vid till exempel uteblivna missfall. Stora delar av läkarkåren betraktade cytotec som säkert. Men kvinnor som Kaliber träffade hade en helt annan bild. ”– Alltså det var ju, det forsade ju liksom ut. Så kändes det i alla fall, eller det kändes inte bara så utan det var så för man såg ju på golv och på väggar och det var blod överallt. – Du säger på väggarna på toaletten? – Ja, alltså jag stod ju. Jag blev väl liksom chockad och stod väl antagligen och vred och vände och undrade hur jag skulle få stopp på det här och hur jag skulle… Så det blev blod överallt, det var enormt mycket.” Cytotec används också vid förlossningar, något som utländska myndigheter varnat för. Här var läkarkåren delad och vissa menade att det fanns risker, eftersom medicinen var svår att dosera. Idag använder fler kliniker Cytotec vid igångsättning av förlossningar än när Kalibers granskning gjordes. Förespråkarna säger att medicinen är säker om den doseras rätt. Språkanalyserna: – Jag sa till henne att jag inte vill åka landet som jag inte kommer ifrån. Det är bättre att om ni ska skicka mig tillbaka till Somalia. Där kommer jag ifrån. Men jag vill inte åka nåt… en annat land som Migrationsverket hittat på. Det vill jag inte åka. För lite mer än två år sedan träffade vi Aisha Sharif, som skulle utvisas till Tanzania – ett land hon själv säger att hon aldrig satt sin fot i. Anledningen till att hon skulle utvisas just till Tanzania var att en så kallad språkanalys som visade att hon pratade språket swahili. Själv hävdar Aisha att hon kommer från Somalia och talar språket bajuni, som är närbesläktat med swahili. När Kaliber granskade ärendet så visade det sig att språkanalytikern som skrivit rapporten inte själv kunde bajuni. Det fanns också en annan språkanalys som visade att Aisha kunde somaliska. Och en världsledande expert på östafrikanska språk menade att det var uteslutet att hon kom från Tanzania. Språkanalyser utförs av privata bolag, och språkanalytikernas identitet är skyddad, så när som på ett anonymiserat cv som ligger som bilaga till själva analysen. När Kaliber gick igenom 1200 språkanalyser som gjorts under 2011 så visade det mindre än en tredjedel av analytikerna har någon som helst språkrelaterad utbildning och de inte alltid hade språket de analyserade som modersmål. – Vi har försökt vara på Tanzanias ambassad, och de har sagt att de absolut inte kommer släppa in mig, för att jag kommer inte från Tanzania. – De kan inte utvisa mig och jag vet inte vad som kommer att hända med mig. De kan inte utvisa mig och de vill inte att jag får stanna här i Sverige. Aisha Sharif lever fortfarande i Sverige. Hon har inte kunnat utvisas, eftersom Tanzania inte heller tror på att hon är medborgare i landet och vägrar ta emot henne. - Det här var alltså ett axplock från de tio år som Kaliber har sänts. Nuvarande producent är Sabina Schatzl. Du tog över 2011. Det är ju en väldig bredd vi hör här..... - Ja, det är Kalibers styrka. Vi håller oss inte bara till de klassiska myndighetsgräven, utan tvätom så ger vi oss ut även i oväntade ämnen. - Vad har hänt med programmet sedan starten 2004? - Vi har hållt fast vid att vi ska vara djärva och modiga, att reportaget är viktigt. Det typiska för Kaliber är kvar, men idag är det 40 program istället för 20 och det är väldigt roligt för vi är med lyssnarna en större del av året och har blivit väldigt självklara inom Sveriges Radio, flera redaktioner vill följa upp det vi gör. - Kaliber bygger ju en hel del på tips från våra lyssnare - hur ska man göra om man vill komma i kontakt med oss? - Man kan mejla och på vår hemsida finns också instruktioner hur du gör om du vill lämna väldigt känsliga uppgifter och hur du kan skydda dig själv och källor. Du kan ockås ringa såklart, avslutar Sabina Schatzl. Det vi har hört idag är bara några av alla de 252 program som gjorts. Reportrar: Markus Alfredsson och Annika H Eriksson Producenter: Sofia Boo och Annika H Eriksson kaliber@sverigesradio.se

Landsbygsminister Eskil Erlandsson avverkade sin nyckelbiotop efter stormen Gudrun. Samtidigt säger han att det frivilliga skogsskyddet ska stärkas och markägarna själva få bestämma vilka skogar de vill spara. Naturmorgons Erik Kohlström har besökt Erlandssons ägor och tittat på nyckelbiotoperna tillsammans med inventeraren Krister Wahlström från Skogsstyrelsen. Gråtrutar och fiskmåsar är efterlängtade vårtecken vid Norrbottenskusten. Fältreporter Thomas Öberg sänder direkt från Södra Stenarmen nära Pite Havsbad tillsammans med ornitolog Lars Sandberg. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Högt uppe i de grekiska Pindosbergen ligger Draksjön. Där, i den karga och dimmiga miljön, lever sotsvarta varelser med eldröda bukar. Det handlar om salamandrar, närmare bestämt bergvattensalamandern Mesotriton alpestris. Vår reporter Hjalmar Dahm besökte sjön tillsammans med den grekiske agronomen och amfibieskådaren Antónis Kyriakópoulos. När stormen Gudrun drog fram över sydsverige fällde orkanvindarna massor av träd. Bland annat drabbades Nytebodaskogen i nordöstra Skåne. De mäktiga gamla granar som föll lämnade luckor efter sig, luckor som nu är föremål för en stenhård kamp mellan unga barr- och lövträd. Tillgången på död ved i området drog också till sig insekter, bland annat den ökända granbarkborren (Ips typographus). Fältreporter Erik Kohlström ägnar sig denna lördagmorgon åt granen och dess ekologi, tillsammans med Gunnar Isacsson från Skogsstyrelsen. I veckans kråkvinkel besöker Lisa Henkow Tutankhamons grav, som just nu ställs ut i Malmö. Gravföremålen vittnar om en enorm biologisk mångfald, allt från kobror till dyngbaggar till krokodiler finns avbildade i reliefer och ornamentik. Men hör den också till det förflutna? Programledare är Jenny Berntson Djurvall.