Podcasts about barnen

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

För några år sedan lämnade Evin Cetin advokatyrket, hon kände inte att hon gjorde skillnad längre. Nu försöker hon ge svar på det som hon beskriver som det stora misslyckandet att allt fler unga hamnar i eller drabbas av grov kriminalitet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2022 kom hon ut med boken Mitt ibland oss, skriven tillsammans med Jens Liljestrand. Den bygger på intervjuer med unga kriminella och deras anhöriga. Då fick hon kritik när hon använde ordet barnsoldater. ”På den tiden var det ju nästan skräckinjagande att 17, 18, 19, 20, 21-åringar var involverade i det grova våldet”, säger Evin Cetin. Idag är det ingen som höjer på ögonbrynen över det begreppet längre. De unga utförarna är betydligt yngre - 13, 14 år, ibland till och med yngre. I sin nya bok har hon återigen följt många unga i den gängkriminella världen och även deras föräldrar. Förutom att de är yngre så syns också flera andra tydliga förändringar, menar Evin Cetin. ”Vi ser ju att vårt fokus kring storstäderna har ändrats ganska markant. Vi ser hur barn och ungdomar från landsbygden är involverade. Vi ser tjejerna, och också någonting som gängen själva beskriver – de ”svensk-svenska” barnen”. De svensk-svenska barnen, eller de etniskt svenska barnen, där allt ser bra ut på pappret. Skolan fungerar, det finns närvarande föräldrar. Unga personer som inte har gjort några avtryck i myndigheternas register eller är knutna till något nätverk har börjat dyka upp i polisutredningarna. I boken berättar Evin Cetin om sitt möte med en ung kille. Han är bara 15 år men har varit med länge och hans jobb är att rekrytera få tag i nya barn, unga utförare. Gänget måste sprida riskerna, förklarar han, nu när polisen är på dem hela tiden i takt med samhällets åtgärder mot brottsligheten. ”Samhället får inte fastna i dåtiden beskrivning av gängkriminaliteten, alltså ett år eller två år sedan. För den är så rörlig och snabb.”Programledare: Petra Berggren och Fanny HedenmoProducent: Jenny HellströmLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

En svår brand härjar i ett höghus. Med rökfyllda trappuppgångar och liv i fara kämpar Trausti och hans kollegor för att rädda de boende och få kontroll över branden.Mejla dina lyssnarfrågor till hej@larmviminns.se och följ Larm vi minns på Facebook, TikTok, och Instagram.Produceras av: Malin Brege, Trausti Brege & Daniel BranderManus: Malin BregeKlippning, ljudläggning och efterbearbetning: Mats Lillienberg Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1 maj 2023. Ett litet flygplan lyfter från en provisorisk flygplats djupt inne i Amazonas. Ombord sitter Magdalena och hennes fyra barn och är på väg till staden San José där barnens far ivrigt väntar. Men något går snabbt fel och planet störtar ner mot de täta trädkronorna.Detta blir början på en 40-dagar lång räddningsinsats för att hitta de fyra barnen och en kamp för överlevnad i en av världens farligaste platser.Hör alla avsnitt av Kod: Katastrof en dag tidigare helt gratis på Podplay.se eller i appen Podplay.Inläsare: Tind SonebyManus: Anna ZiafarRedaktör: Alex HaegerProducent: David Dawwa PerssonProduktionskoordinator: Victoria Rinkous Källor:https://www.svt.se/nyheter/utrikes/de-forsvunna-barnen-i-amazonas-hittadehttps://www.svt.se/nyheter/utrikes/forsvunna-barnen-overlevde-pa-frukt-och-vatten-i-djungelnhttps://www.eltiempo.com/colombia/otras-ciudades/en-vivo-ninos-rescatados-hoy-estado-de-salud-y-detalles-del-rescate-776669https://edition.cnn.com/2023/07/15/americas/colombia-indigenous-children-leave-hospital-intl-hnk/index.htmlhttps://edition.cnn.com/2023/06/09/americas/colombia-children-amazon-found-intl-latam/index.htmlhttps://www.theguardian.com/world/2024/feb/06/forty-days-lost-in-the-rainforest-colombias-miracle-rescuehttps://magazine.atavist.com/mayday-colombia-missing-children-40-days-jungle-rainforest-amazon/https://edition.cnn.com/2023/05/18/americas/colombia-four-children-alive-plane-crash-intl-hnk/index.htmlhttps://www.wwf.se/skog/regnskog/amazonas-regnskog/#amazonas-regnskoghttps://www.bbc.com/news/world-latin-america-65874377https://www.bbc.com/news/world-europe-65871238https://english.elpais.com/international/2023-08-12/father-of-children-who-survived-40-days-in-the-colombian-jungle-arrested-for-sexual-abuse.html

I februari 2021 öppnar Veronica Sveréus tidningen och fastnar vid en rubrik som får hela hennes värld att rasa. Artikeln handlar om de stulna barnen från Chile – barn som tagits från sina föräldrar och adopterats bort till länder som Sverige. Längre ner i texten finns en checklista med tecken på att du själv kan vara ett av dessa barn. Veronica börjar läsa. Punkt efter punkt stämmer in. Det är som att någon skriver rakt ur hennes liv. Hon som alltid trott att hon blivit övergiven ställs nu inför en brutal sanning – att allt hon trott om sitt ursprung kan vara en lögn.I det här avsnittet av Spöktimmen berättar Veronica Sveréus om chocken, frågorna och vägen mot sanningen – om hur allt vändes upp och ned när hon insåg att hennes adoption till Sverige inte var laglig.[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En kvinna som knäcker ett ägg i sin dotters panna, samtidigt som hon livesänder händelsen. Klippet ses av över 100 000 personer, och mamman döms för ofredande. Att föräldrar publicerar klipp och bilder på sina barn är inte ovanligt, men kan alltså va olagligt. När blir det brottsligt? Hur vanligt är det att publiceringar leder till åtal? Och vad är det för snårig värld dagens föräldrageneration lever i? Gäst: Ängla Pändel, ordförande för Institutet för juridik och internet. Programledare/producent: Jessica Johansson. Klipp från: SVT/Polisen, TV4. Kontakt: podcast@aftonbladet.se.

Sommaren 2024 skjuts en man ihjäl i sitt eget hem i Skåne. När polisen griper den misstänkte 14-årige skytten på ett Öresundståg kan de veckla ut ett nätverk av barn, många under 15 år. Barnen tros ha bildat ligan "Iskalla grabbar". De har ett regelverk, en medlemslista och misstänks värva personer för grova våldsbrott som mord, sprängningar och kidnappningar. Programledare: Linnéa Hjortstam. Med Tove Hansson, reporter på DN i Malmö. Producent: Elinor Ahlborn.

I P4 Extra gästen berättar författaren, entreprenören och eldsjälen Evin Cetin om varför hon valde bort advokatyrket, om hur gängen alltid ligger steget före i rekryteringen av unga och om vikten av så kallade dörröppnare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ola om Jimmie Åkessons plats i den globala radikalhögern. Liv om att det kanske är en bra idé att sluta fråga barn om hur de mår. Böcker som refereras: Rita Abrahamsen m fl - "World of the right: Radical conservatism and global order" Abigail Shrier - "Terapisamhällets barn"

Alla shownotes finns på https://www.enlitenpoddomit.se , skulle det se konstigt ut i din poddspelare så titta gärna där efter alla länkar kring det vi pratar om   Avsnitt 499.3 spelades in den 29 april och därför så handlar dagens avsnitt om: INTRO: - Alla har haft en vecka... David har styrelsemöte med samfälligheten, byggt på grejjer, med mera. Björn har läst bok, och kört en massa Github Copilot. Johan har färgat skägget (Lila), varit på konferens i Tyskland, haft vårstädning, lagat klätterställning, och sprungit en del.    - BONUSLÖNK: Rysslands hemliga krig mot Sverige, https://www.bokus.com/bok/9789179654146/rysslands-hemliga-krig-mot-sverige-hybridkriget-inifran-sabotage-desinformation-och-nyttiga-idioter/  FEEDBACK AND BACKLOG: - 23andme konkursen   https://yro.slashdot.org/story/25/04/28/193247/23andme-requiring-potential-bidders-to-affirm-they-will-uphold-data-privacy  - LG slutar uppdatera sina gamla telefoner   https://swedroid.se/lg-stanger-ner-servrarna-for-uppdateringar-30-juni/  - Recall rullar ut I Maj   https://www.bleepingcomputer.com/news/microsoft/windows-11s-recall-ai-is-now-rolling-out-on-copilot-plus-pcs/  ALLMÄNT NYTT - AI DJ   https://swedroid.se/ingen-markte-att-australiensisk-radiovard-var-ai/  - Trumps tullar börjar få effekt   https://www.cnbc.com/2025/04/28/temu-adds-import-charges-after-trump-tariffs.html    - BONUSLÖNK: https://appleinsider.com/articles/25/04/29/amazon-to-display-cost-of-tariffs-on-products-in-hostile-and-political-act  - Meta skall ha AI event   https://techcrunch.com/2025/04/29/heres-how-to-watch-llamacon-metas-first-ai-developer-event/  MICROSOFT - Patcha din server för 15kr   https://www.forbes.com/sites/daveywinder/2025/04/28/microsoft-confirms-150-windows-security-update-fee-starts-july-1/  - Teams får en feature från 85   https://www.microsoft.com/sv-se/microsoft-365/roadmap?id=491472  - Onedrive lägger "automatiskt" till flera konton   https://www.microsoft.com/sv-se/microsoft-365/roadmap?id=490064  - Microsoft ställer till det hos utvecklare    https://developers.slashdot.org/story/25/04/25/2139216/devs-sound-alarm-after-microsoft-subtracts-cc-extension-from-vs-code-forks?utm_source=feedly1.0mainlinkanon&utm_medium=feed    - BONUSLÖNK: https://windsurf.com/  APPLE - Apple byter rsync mot opensync   https://appleinsider.com/inside/macos-sequoia/tips/what-you-should-know-about-apples-switch-from-rsync-to-openrsync  - Itunes Store fyller 22   https://www.macrumors.com/2025/04/28/itunes-store-22-year-anniversary/  - Apple Watch fyller 10 (i torsdags)   https://appleinsider.com/articles/25/04/29/amazon-to-display-cost-of-tariffs-on-products-in-hostile-and-political-act  - Vita huset tycker inte att EU ska få skicka böter till Apple… (ÄLSKAR den bittra tonen i artikeln!!)   https://appleinsider.com/articles/25/04/24/us-will-not-tolerate-eu-fine-against-apple-says-white-house  GOOGLE: - Android får ett eget event   https://9to5google.com/2025/04/28/android-show-io-2025-teaser/  - Google har planer på backa up ditt simkort   https://www.androidauthority.com/google-sim-backup-apk-teardown-3548643/  - Barnen skall också få AI   https://9to5google.com/2025/04/28/gemini-app-kids/  - Chromecast w Google TV  får Home Appen   https://www.androidauthority.com/chromecast-with-google-tv-home-panel-rollout-3548905/  EVENTS:  - Microsoft Build blir 19-22 Maj   https://build.microsoft.com/en-US/home     https://www.thurrott.com/microsoft/316752/microsofts-build-2025-conference-will-be-on-may-19-22     - Google I/O är 20-21 Maj   https://io.google/2025/     https://www.thurrott.com/dev/317058/google-i-o-2025-to-overlap-with-microsoft-build-2025   - *** SPECIAL EVENT!!! WHOHOO ******   ELPOIT avsnitt 500-ish (live inspelning i Stockholm) är torsdag 22 Maj kl 17-21   Anmälningslänk: https://www.lyyti.fi/reg/Technical_Talk_May_1108      Generell länk om Truesec Tech Talk där vi finns med en bit ner.   https://www.truesec.com/webinars-and-events/technical-talk#page-anchor-may2025    **************************************** - Apple WWDC25 är 9-13 juni   https://developer.apple.com/wwdc25/     https://www.thurrott.com/apple/318898/apples-wwdc25-developer-conference-to-kick-off-on-june-9   PRYLLISTA - Björn: Tangentbord (som troligen David vill ha också) https://www.atomickb.com/sign-up    BONUSLÄNK: https://www.youtube.com/watch?v=BZQnqqy2Of0&list=PL0M0zPgJ3HSf4XZvYgZPUXgSrfzBN26pf&index=2    BONUSLÖNK: https://steemit.com/technology/@crypticwyrm/cool-retro-term-a-terminal-emulator-with-retro-crt-look-for-macos-and-linux  - David: Luftrenare, https://www.dyson.se/luftvard/luftrenare/purifier-big-quiet-formaldehyde-bp03/nickel-berlinerbla  - Johan: Tyvärr en skrivare (svartvit laser) EGNA LÄNKAR - En Liten Podd Om IT på webben,      http://enlitenpoddomit.se/  - En Liten Podd Om IT på Facebook,      https://www.facebook.com/EnLitenPoddOmIt/  - En Liten Podd Om IT på Youtube,      https://www.youtube.com/enlitenpoddomit  - Ge oss gärna en recension    - https://podcasts.apple.com/se/podcast/en-liten-podd-om-it/id946204577?mt=2#see-all/reviews      - https://www.podchaser.com/podcasts/en-liten-podd-om-it-158069  LÄNKAR TILL VART MAN HITTAR PODDEN FÖR ATT LYSSNA: - Apple Podcaster (iTunes), https://itunes.apple.com/se/podcast/en-liten-podd-om-it/id946204577  - Overcast, https://overcast.fm/itunes946204577/en-liten-podd-om-it  - Acast, https://www.acast.com/enlitenpoddomit  - Spotify, https://open.spotify.com/show/2e8wX1O4FbD6M2ocJdXBW7?si=HFFErR8YRlKrELsUD--Ujg%20  - Stitcher, https://www.stitcher.com/podcast/the-nerd-herd/en-liten-podd-om-it  - YouTube, https://www.youtube.com/enlitenpoddomit  LÄNK TILL DISCORD DÄR MAN HITTAR LIVE STREAM + CHATT - http://discord.enlitenpoddomit.se  (Och glöm inte att maila bjorn@enlitenpoddomit.se  om du vill ha klistermärken, skicka med en postadress bara. :) 

Ett oskyldigt svar på en enkel fråga eller? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En boll som rullar över greenen, bredvid ett huvud. Ett gammalt väsen som glömts bort, men inte lämnat oss. I veckans avsnitt av Creepypodden återvänder vi till temat om vad barn ser – och hör berättelser om det vi inte kunde förstå när vi var små, och kanske helst hade velat slippa förstå nu när vi blivit vuxna.Creepypodden är producerad av Ludvig Josephson, som också gjorde musiken i det här avsnittet. Vill du läsa fler creepypastor kan du klicka dig runt bland våra tidigare avsnitt, eller följa oss på Facebook eller Instagram där vi heter Creepypodden. Mejla oss gärna med tips på bra creepypastor eller med egna skrämmande upplevelser: creepypodden@sverigesradio.se.

Ett reportage en vacker torsdag då Retyrskatten invigdes – återbruk till förskola och skola - i TYSA:s lokaler på Plogstigen 3 i Trollbäcken. Där kan nu lärare och pedagoger i de kommunala förskolorna och skolorna hämta naturmaterial och återbruksmaterial till undervisningen och bygga upp kreativa lärmiljöer. Kommunalråden Peter Frej (M) och Klara Watmani (S) fick klippa banden och Maria Samrell och Maria Isaksson som har lett projektet berättade om verksamheten. Tyresöradion Ann Sandin-Lindgrens var på plats och intervjuade många av de personer som gjort detta möjligt.

Programledaren Hanna Persson berättar om första tiden med liten bebis, hur överväldigande det ibland kan kännas att ha någon som är beroende av en exakt hela tiden. Och hur gör man med Instagram, kan man posta vad som helst på sina små barn? Programledare är Nina Campioni och expert Paulina Gunnardo. Repris från 2020.Support till showen http://supporter.acast.com/vattnetgar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheterna Radio 10:00

Jenny Jägerfeld och Mia Skäringer diskuterar livet efter skilsmässan. Är det skadligt för barnen med varannan vecka? Har företeelsen blivit vanligare? Och måste föräldrarna verkligen kunna kommunicera med varandra? Varannan vecka är ett fenomen som idag blivit så vanligt att det har en egen förkortning på dejting-apparna. Samtidigt lever bilden kvar av att det på något vis är ett misslyckande att behöva leva varannan-vecka-liv. Programledarduon diskuterar ämnet tillsammans med Maria Farm, psykolog och kbt-terapeut som skrivit böcker om just varannan vecka.

Den 88-årige snickaren Gunnar Jönsson har bestämt sig för att bygga sin egen kista. Barnen blir först förskräckta. Men sen börjar de fundera. Det gör även reportern Ola Hemström när hans pappa dör. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hela sitt liv har han arbetat med trä. Nu vill 88-årige Gunnar Jönsson han göra sin egen kista. Barnen blir rädda men sen bestämmer de sig för att också beställa var sin kista. De enkla furukistorna uppe på logen blir allt fler. När Ola Hemströms egen far dör börjar han fundera. Ska han våga be Gunnar att bygga en kista åt en man som var Gunnars vän? Pappa Stigs kista. Kan man göra så - låta bygga sig en egen kista?En P4 Dokumentär av Ola Hemström gjord 2023.Har tankar om det du hört? Hör av dig via mail till Ola.hemstrom@sverigesradio.seVilka krav finns om man bygger sin egen kista?

Vilka är vinnare och förlorare i pensionssystemet och hur länge måste man jobba? Och vad innebär det att mängder av PPM-fonder nu slängs ut från fondtorget? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det finns tydliga vinnare i pensionssystemet. Framförallt män som är födda tidigt under 1900-talet. Och den “arvsynd” som lever kvar från det gamla systemet innebär att yngre generationer fortfarande går miste om avkastning. Totalt kan det handla om tusentals miljarder, enligt en beräkning som Jacob Lundberg på Institutet för näringslivsforskning gjort.Pensionsåldrarna stigerSamtidigt behöver vi jobba allt längre upp i åldrarna. Hur länge måste de som är unga idag jobba för att få en dräglig pension? Och vad är det viktigaste att tänka på när det gäller den framtida pensionen? Mats Wester, journalist och pensionsexpert, ger tips. Hör till exempel hur du gör för att inte råka blåsa barnen på miljoner, ifall du skulle dö i förtid.Spararna flyr USA-fonderEfter alla utspel från Donald Trump flyr nu de svenska fondspararna från sina tidigare favoriter, USA-fonderna, och köper Sverigefonder istället. Hundratusentals får brev om fondbytenSamtidigt är det fler hundra tusen sparare som bytt fonder utan att de kanske ens vet om det. Då handlar det om PPM-fonder. För just nu pågår en gigantisk upphandling av det nya fondtorget inom premiepensionssystemet. Kritiker varnar för problemTanken är att höja kvaliteten och avkastningen för pensionsspararna. Men det finns kritiker. Upphandlingarna riskerar att försämra konkurrensen och mångfalden bland fonder och fondbolag, något som i förlängningen drabbar spararna, säger Fredrik Hård på Fondbolagens förening.Programledare och producent:Hanna MalmodinMedverkande och röster i programmet:Mats Wester, journalist och pensionsexpertJacob Lundberg, forskare IFNMonica Zettervall, pensionsexpert PensionsmyndighetenFredrik Hård, ekonom Fondbolagens föreningDaniel Edencrona, pensionssparare som stämt statenMartin Mörk, byråchef Justititiekanslern Erik Fransson, Fondtorgsnämndenekonomiekotextra@sverigesradio.se

Juniornyheterna SPECIAL där vi ska reda ut om man blir våldsam av att spela våldsamma TV- eller datorspel. Vi ska snacka med både gamers och psykolog och se om vi kommer fram till något. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare, producent och reporter: Gustav Stjernkvist.Medverkande: Theo Toresson, psykolog, Rädda Barnen.Med ljud från: myinstants.com.

En pappa mördar sina två barn genom att kväva dem med helium. Barnen blev bara sju respektive åtta år gamla. Vad dar det som hände, och hur kunde det gå såhär illa? Det försöker vi ta reda på med start i dagens avsnitt.Varning för våld mot barn i dagens avsnitt. I avsnittet förekommer även prat om psykisk ohälsa och könsdysfori. Av och med Tobias Henricsson/PRS Media.Glöm inte att sponsra oss på för att få fler och längre avsnitt! Gå in på patreon.com/katastrofer och donera en summa som podden får per månad. Till dig som inte stöttar på Patreon – tack för att du inte hoppar över reklamen! Den ger i alla fall några kronor per avsnitt, och är ett måste för att jag ska kunna fortsätta göra poddar.Du kan också swisha ett engångsbidrag till nummer 123 356 17 01 (betalningsmottagare: Tobias Henricsson).Tipsa gärna vänner och bekanta om podden!Kontakt och sociala medier:https://www.facebook.com/prsmedia.sehttps://www.instagram.com/prsmediahttps://www.threads.net/@prsmediahttps://www.prsmedia.seinfo@prsmedia.se Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är landslagsdags och i dagens Sportbladet Daily träffar vår reporter Linn Nordström målvakten Robin Olsen som är tillbaka efter sin huvudskada. Han berättar om incidenten under matchen mot Crystal Palace när han blev provocerad av en maskot och några barn hamnade i kläm. Skiten han har fått ta emot efter det. Han pratar om framtiden, Malmö FF och såklart om situationen i landslaget.

Tänk vad mycket som har hänt sedan vi tryckte på inspelningsknappen första gången. Över 500 timmar har vi pratat om våra liv och utmaningar. Reflektioner och lärdomar. Tillsammans har vi gråtit och skrattat, välkomnat kärlek och buktat trots. Vi summerar och blickar tillbaka. Vad sa vi egentligen i avsnitt 1? Sofia busringer och Pernilla biktar sig. Vad äter kungligheter? Vad är Hollywoodland? Barnen har nu blivit stora. Kärleken har kommit och vi har tagit avsked av två pappor. Tack för de första 10! Oj så skoj! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är historien om ett av Kanadas mest mytomspunna fall. Två barn hittas i Stanley Park 1953. Över 70 år senare lyckas polisen identifiera dem. Vem som mördade dem är dock än idag olöst. Skrivet av Sofie Karlsson. Klippt av David Oscarsson. Berättat av Dan Hörning. Vill du att Olösta mord ska fortsätta att komma ut varje vecka? Du kan påverka genom att dela podden med alla du känner som kan tänkas vara intresserade och/eller sponsra via Patreon; https://www.patreon.com/olostamord Har du teorier om vad som hänt i fallen som vi tagit upp i podden? Skicka dem till: zimwaypodcast@gmail.com så kommer vi ta upp dem i kommande avsnitt. Vill du höra ett specifikt fall i podden? Önska dina fall i det här formuläret: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfDlQxf9SgZyeGS-qFPaB4BP-L59lQhs7BbZACfwk7xSs-AFw/viewform?fbclid=IwAR0astYAY_SJLcst89FwKaPIeHHV9zlfAxEz6Cmrh37bbMwvMHGc8z5cwg4Mail: zimwaypodcast@gmail.comFacebook: https://www.facebook.com/Olostamord/Det här är en podd av Dan Hörning och David Oscarsson.Följ Dan Hörning här:X: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwg Stöd oss med 20 kronor + moms i månaden och i gengäld slipper du all reklam i podden. Lyssna helt reklamfritt direkt! https://plus.acast.com/s/olostamord. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När är det okej att elitsatsa på sin idrott? Erfarenheter som idrottare, idrottsförälder eller föreningsmänniska i Sveriges största samtalsrum Karlavagnen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Många unga drömmer om en idrottskarriär och ”att att gå hela vägen”. Vilken roll har du som förälder och idrottsförening i våra barns drömmar? För alla barn drömmer inte om att stå överst på pallen.Olof Wretling om bredd och elitidrottRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet startar kl 21.40

Hederspodden gästas av Barnombudsmannen Juno Blom. Hon berättar om de framgår  som  gjorts i arbetet mot utsatta barn för hedersförtryck. I samtalet med Amineh Kakabaveh, grundare för Varken hora eller kuvad beröras de även om de rådande hinder som dessvärre fortfarande finns för att hjälpa fullt ut barn och unga som är utsatta för hedersförtryck och hedersnormer.

Carolina Bertilsson är historieintresserad tandläkare, som undersöker tänder från vikingatiden. De hade tandvärk som vi, men också mer avancerade sätt att behandla tänderna än vad vi har trott tidigare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången i januari 2024. Barnen hade finare tänder på vikingatiden än nu – inga hål. Men de vuxna verkar ha haft ungefär lika mycket hål som vi. Och det som förvånade var att de som hade stora hål hade fått rätt avancerad behandling. Tänderna hade öppnat ändå ner till pulpan med något verktyg, sannolikt för att bli av med tandvärk och infektion.– Tänder är så relaterbara, säger Carolina. Vi vet alla hur det känns att ha ont i tänderna.Kanske är det därför studien om vikingatidens tänder, som kom i december har väckt så stort intresse, inte bara i Sverige. Carolina Bertilssons forskning har gjorts vid Göteborgs universitet.Lena Nordlundlena.nordlund@sverigesradio.se

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Tvillingarna placeras i särskolan på oklara grunder och konsekvenserna kommer förfölja dem. Det visar sig att de inte är ensamma. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Som barn har tvillingbröderna Rasmus och Robin svårt att lära sig läsa. Första åren i skolan blir tuffa, och i fjärde klass placeras pojkarna i särskolan, skolformen för barn med intellektuell funktionsnedsättning, men vid den här tiden kallas diagnosen fortfarande utvecklingsstörning.Deras mamma Christina tror att särskolan innebär att barnen får mer hjälp och kan plugga i lugnare takt. Vidden av inskrivningen kommer att hinna i kapp familjen många år senare, och leda till en lång och stundtals smärtsam rättsprocess, där rätten måste ta ställning till frågan: är Rasmus och Robin utvecklingsstörda?Felaktiga särskoleplaceringar och bristfälliga utredningar i många kommunerPå 1990-talet tar kommunerna över ansvaret för särskolan. Snart placeras tusentals fler barn än tidigare i särskolan, och det ska visa sig att många kommuner missköter sina utredningar. Barnen möter konsekvenserna när de blir vuxna och inser att de varken kan plugga vidare eller hitta jobb. Och ingen verkar veta hur många de felplacerade barnen är.Medverkande:Rasmus Sjöholm, blev felplacerad i särskolan som barn.Robin Sjöholm, blev felplacerad i särskolan som barn.Christina Sjöholm, mamma till Rasmus och Robin.Magnus Tideman, professor i socialt arbete på Högskolan i Halmstad, forskar på villkor för personer med intellektuell funktionsnedsättning.Ann-Marie Begler, före detta generaldirektör för Skolinspektionen.Olle Andersson, pensionerad lärare i Kramfors.En dokumentär av: Hanna Sihlman.Producent: Paloma Vangpreecha.Dokumentären är producerad 2025.

Om du är förälder har du säkert funderat över det här med godis. Ska det vara på lördagar? Ska det ransoneras? Och vad händer om vi släpper kontrollen?Många tror att om man inte sätter regler för godis, så blir det kaos – att barnen kommer leva på socker och aldrig röra riktig mat. Men tänk om det faktiskt är tvärtom?I mitt senaste poddavsnitt pratar jag om varför jag har valt att ha en liberal inställning till godis och hur det har påverkat mina barn. För det handlar inte om att “ge upp” och låta dem äta vad de vill – det handlar om att ge dem en balanserad relation till mat.

Marianne Norell från Hanviken blev medlem i Hembygdsföreningen redan på 70-talet. Hon växte upp i barnrikehusen på Söder med sina tre syskon och tillbringade ungdomen i sommarstugan på Öringhamnsvägen vid Breviksmaren. Hon berättar för Ann Sandin-Lindgren om kärleken till sina syskon och om sin kände lillebror Jörgen Lantz som spelade Björne i många år på SVT. Hon har ägnat hela sitt liv åt barn, sina småsyskon, sina egna och andras barn och nu sina barnbarn. Hon har varit engagerad i många föreningar i Tyresö med barnverksamhet.

Genom att censurera utställningen i Husby har Kulturhuset Stadsteatern lärt barnen mer om konst och politik än vad någon kunnat förutse, skriver konstnären Makode Linde i en essä om aktivism, terapi och varför vi bör sluta vara rädda för bilder. Om något borde vi uppmuntra nazister att göra mer konst, skriver han. Inläsare: Staffan Dopping

Tjejerna har varit på fest med influenserseliten och pratar att leta efter förundran, dansa nykter, lära sig nya saker tillsammans, att pusha sina barn eller inte, grunden till självförtroende och är surfresor den nya skidsemestern?

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

På samlingen övar Vera och Ville inför luciatåget. Vera ska vara tomte och Ville ska vara Lucia. Men när lussedagen kommer slutar Villes luciakrona att lysa. Vad ska de göra nu? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En mysig julsaga med igenkänning för alla barn i förskoleåldern. På förskolan är det äntligen dags att börja förbereda inför julen. Pyssel och julklappar fixas. Och snart är det luciafirande ute på gården. Barnen över på julsångerna till det stora uppträdandet.Sagan är delvis inspelad på en förskola, tillsammans med barnen där.Författare: Katarina Ekstedt (boken gavs ut 2022)Förlag: Triumf förlagBerättare: Rasmus PerssonProducent: Klara Grape, Barnradion

I debatten om ungas psykiska ohälsa har en grupp stulit fokus: föräldrarna. Anna Axfors möter deras vrede på nätet och skymtar något skrämmande. Vilken roll spelar de vuxna för de ökande diagnoserna? Inläsare: Jörgen Huitfeldt

Fluent Fiction - Swedish: Snowy Adventures: Where Planning Meets Spontaneity Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2024-12-02-23-34-02-sv Story Transcript:Sv: Utanför kaféfönstret föll snön mjukt och stilla på de kullerstensklädda gatorna i Visby.En: Outside the café window, the snow fell softly and quietly on the cobblestone streets of Visby.Sv: Inne i kaféet brann en varm eld i kaminen.En: Inside the café, a warm fire burned in the stove.Sv: Doften av nybryggt kaffe och saffransbullar fyllde luften.En: The scent of freshly brewed coffee and saffron buns filled the air.Sv: Ljusstakar och stjärnor lyste trivsamt i fönstren.En: Candlesticks and stars glowed cozily in the windows.Sv: Det var St. Lucia-dagen, och över staden vilade en känsla av stilla firande.En: It was St. Lucia's Day, and a feeling of quiet celebration rested over the town.Sv: Vid ett hörnbord satt Nils och Astrid.En: At a corner table sat Nils and Astrid.Sv: Framför dem låg kartor och broschyrer utspridda över bordet, och mellan dem stod två rykande kaffekoppar.En: In front of them lay maps and brochures spread out over the table, and between them stood two steaming cups of coffee.Sv: Nils rynkade pannan medan han pekade på ett robbat hörn av kartan med en penna.En: Nils frowned as he pointed to a torn corner of the map with a pen.Sv: "När vi åker söderut," började Nils, "kan vi stanna i Småland. Där finns den Astrid Lindgrenska världen. Barnen skulle älska det."En: "When we travel south," Nils began, "we can stop in Småland. There's the Astrid Lindgren world. The kids would love it."Sv: Astrid log tankfullt, men hennes tankar fladdrade redan bort mot de vilda fjällen i norr.En: Astrid smiled thoughtfully, but her thoughts were already drifting to the wild mountains in the north.Sv: "Men tänk om vi kör norrut till Åre istället? Sandning i skidor på snön, åh! Det vore ett äventyr."En: "But what if we drive north to Åre instead? Skiing on the snow, oh! It would be an adventure."Sv: Nils drog ett djup andetag och nickade långsamt.En: Nils took a deep breath and nodded slowly.Sv: "Jag vet att du älskar äventyr, men jag vill också att vi ska ha det bekvämt och njuta av resan utan stress."En: "I know you love adventure, but I also want us to be comfortable and enjoy the trip without stress."Sv: Astrid lade sin hand över Nils'.En: Astrid put her hand over Nils'.Sv: "Jag förstår dig. Men kom ihåg, ibland ligger de bästa stunderna i det oväntade. Kanske kan vi hitta en balans?"En: "I understand you. But remember, sometimes the best moments lie in the unexpected. Maybe we can find a balance?"Sv: De satt en stund i tystnad, med den värmande kaffekoppen i sina händer, medan snöflingorna virvlade förbi fönstret.En: They sat in silence for a while, with the warming coffee cup in their hands, while snowflakes swirled past the window.Sv: Stämningen inomhus fick alla problem att verka mindre, och snart bröt sig Nils' ansikte ut i ett leende.En: The atmosphere inside made all problems seem smaller, and soon Nils' face broke into a smile.Sv: "Vi kan planera de större bitarna," föreslog han.En: "We can plan the bigger parts," he suggested.Sv: "Men kanske lämnar vi några dagar öppna för spontanitet?"En: "But maybe we leave some days open for spontaneity?"Sv: Astrid nickade, hennes ögon gnistrande av den mixade upphetsningen.En: Astrid nodded, her eyes sparkling with mixed excitement.Sv: "Ja! Vi kan stanna där vi vill, när något fångar vår uppmärksamhet. Och vi använder din plan för resten."En: "Yes! We can stop wherever we like when something catches our attention. And we'll use your plan for the rest."Sv: De log mot varandra och enades om att kompromissen skulle göra deras resa oförglömlig.En: They smiled at each other and agreed that the compromise would make their journey unforgettable.Sv: Medan de fortsatte samtalet började nya idéer spira.En: As they continued the conversation, new ideas began to sprout.Sv: Nils lärde sig att förstå det fina i det oförutsägbara, medan Astrid såg värdet i att ibland planera.En: Nils learned to appreciate the beauty in the unpredictable, while Astrid saw the value in sometimes planning.Sv: När de lämnade kaféet, hand i hand, kände de julens magi i luften.En: As they left the café, hand in hand, they felt the magic of Christmas in the air.Sv: De såg fram emot det gemensamma äventyret som väntade dem, och visste att deras resa skulle bli lika levande som livet självt i det vintriga Sverige.En: They looked forward to the shared adventure awaiting them and knew that their journey would be as vibrant as life itself in wintery Sweden.Sv: Lucia-dagens nattljus blinkade över Visby, och snön fortsatte att falla, tyst och vacker.En: The Lucia Day's night lights twinkled over Visby, and the snow continued to fall, silent and beautiful. Vocabulary Words:cobblestone: kullerstenskläddastove: kaminscent: doftencandlesticks: ljusstakarcelebration: firandebrochures: broschyrerfrowned: rynka pannantorn: robbatadventure: äventyrcomfortable: bekvämtunexpected: oväntadespontaneity: spontanitetcompromise: kompromissunforgettable: oförglömligappreciate: förståunpredictable: oförutsägbaradrifting: fladdrasparkling: gnistrandetwinkled: blinkadesteaming: rykandeswirled: virvlaglowed: lystequietly: stillamagic: magivibrant: levandewarming: värmandeair: luftenbalance: balanssprout: spiracaught: fångar

Dagens skolkris har flera orsaker. En är bristen på kartläggning av faktiska kunskaper, en annan är individualiseringen av undervisningen. Men det finns vägar framåt, skriver hjärnforskaren Martin Ingvar. Inläsare: Staffan Dopping

Kan du inte vänta tills måndag eller torsdag? Vill du ställa en lyssnarfråga? Gå in på Instagram och följ Ellinor och Melina på:@melina.criborn@ellinorlofgrenKlipps av Victor Ganguly@victorganguly Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Barn som inte äter. Eller som bara äter köttbullar och pasta. Skolkök som lagar anpassade måltider köttbullar, pannkakor och chicken nuggets för de som inte kan äta den vanliga maten. Varför? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Dietisten Sara Ask och psykologen Julia Esters har tillsammans med Helena Cloodt skrivit NPF-kokboken, om hur det kan vara att äta när man har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som autism eller ADHD.Barn med NPF bearbetar sinnesintryck på andra sätt, kan ha svårt att fokusera, sitta still, de kategoriserar på andra sätt och har ett sinne för detaljer. Allt detta påverkar hur de upplever maten.– Dessa barn, men också barn i allmänhet, vill ofta ha en trygg matupplevelse framför en kulinarisk, säger Sara Ask.Trygg mat kan vara sådant som ser ut och smakar likadant från gång till gång. Som pasta, nuggets, köttbullar och pannkakor. En banan däremot kan variera från omoget grön till gul och brun. Det blir osäkert och obehagligt. Barnet vet inte vad det har att vänta sig.Ihopblandad mat kan också vara en svårighet. Grytor och soppor som består av många olika bitar och konsistenser. Det blir också otryggt, mycket att ”reda ut” innan man kan börja äta. Kanske ger barnet upp redan innan maten kommit till munnen.Ett trick är att mixa soppan till en slät konsistens. Sen kan den som vill tillföra frön, små bitar av ost eller grönsaker efteråt. Man kan också testa ”food-chaining”, säger Sara Ask.– Vad karaktäriserar den mat som ens barn gillar? Erbjud liknande saker. En chicken nugget blir kanske en fish nugget, som blir en fiskpanett som blir en torskfilé en vacker dag. Men det tar tid, säger Sara Ask.Hur ska man som förälder hantera problemen?– Genom radikal acceptans, säger Julia Esters. Gilla läget oavsett om man gillar eller hatar det. Detta har jag att förhålla mig till. Ta ett steg tillbaka och försök sätta dig in i ditt barns perspektiv.Skolmatsalen kan vara en utmanande miljö för barn med NPF. Mycket ljud och intryck. Därför kan det vara viktigt att maten är just anpassad och enkel, sådant som barnet känner igen, för att det ska få i sig något.Förra hösten testade man i Bollnäs ett nytt grepp för att få fler att äta mer. Man kompletterade det vanliga utbudet med ytterligare en rätt. Samma rätt varje dag. Köttbullar och makaroner. Försöket slog väl ut, berättar Susanne Björklund, verksamhetschef för kostenheten i Bollnäs.– Många glömmer nog att maten har förändrats mycket de senaste 20-30 åren, säger Sara Ask. Förr serverades mycket helfabrikat och färre rätter var i omlopp, både hemma och i skolan. Maten såg ofta likadan ut. Nu serveras fantastisk mat i skolan, men för ett barn som äter selektivt kan det vara svårare i skolan i dag.

Hur man tar svåra samtal med barn – om kroppen och om sexualitet. Denna vecka släpper vi tillsammans med Rädda Barnen ett matigt extraavsnitt på just det temat. "Stopp min kropp" till exempel, är det verkligen en bra grej? I avsnittet får vi besök av Hanna Thermaenius som är psykolog och specialist i klinisk barn- och ungdomspsykologi på Rädda Barnen. Vi är tillbaka med vanliga avsnitt på onsdag och fredag. Vill du slippa reklamen? Prenumerera på Dumma Människor för 19 kr/månaden (ink moms). https://plus.acast.com/s/dummamanniskor. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sheila och Isabella tar sig an den stora frågan om barnens skärmtid. Sheila står fast vid att hennes barn inte ska ha sociala medier förrän de är 16, medan Isabella fokuserar på att lära sina barn att hantera skärmtiden istället för att begränsa den. Dessutom diskussioner om prestationsångest i skolan, gemensamma regler för skärmar och hur man som förälder kan navigera dessa utmaningar. Välkomna!Obvi klippt av @thepodfather_magnus Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kenza har tagit barnen på spa. Ines har köpt lyxbilar till sina. Och båda oroar sig för framtiden…Klipps av Victor Ganguly Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur hjälper vi bäst barn och unga som uttrycker att de upplever könsdysfori? Varför har antalet personer med diagnosen ökat kraftigt under de senaste tio åren? Och varför har sjukvården jobbat med ett affirmativt förhållningssätt i den här frågan? Det samtalar om i veckans Hotspot. Gäst i programmet Mikael Landén, professor i klinisk psykiatri vid Göteborgs universitet. Se programmet på Youtube: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/@varldenidagplay⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Vill du hjälpa oss att göra fler program? Stöd gärna vårt arbete genom att swisha en gåva till: 123 396 94 17 Prova Världen idag en månad gratis: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://prova.varldenidag.se⁠⁠⁠⁠⁠

Var det efterlängtat och verkligen på tiden? Blev det en smärre kris? Hur kändes det för dig när barnen flyttade hemifrån? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kände du lättnad när det faktiskt hände? Blev relationen med barnen bättre sen de flyttat? Eller blev det plötsligt väldigt tyst, ledsamt och tomt därhemma? Hur var det för dig när dina barn lämnade boet? Och hur var det för dig när du flyttade hemifrån?I kväll snackar vi om hur livet blir och känns när våra barn blir stora och flyttar ut.Ring oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar 21.40.

Efter en relativt lugn sommar, kanske den lugnaste på länge drar en våldsvåg igång i Malmö. Den senaste månaden har flera allvarliga våldsdåd inträffat och i många av fallen är de misstänkta väldigt unga personer de yngsta bara 13 år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Vi betecknar det som ett allvarligt läge, och det betecknar vi då som ett rött läge”, säger Stefan Sintéus, polismästare i Region Syd, kommenderingschef i Operation Frigg.Söndagskvällen den 11 augusti skjuts en 24-årig man i ena benet, det sker i närheten av Möllevångstorget. Mannen förs till sjukhus med allvarliga skador och kort efter skjutningen grips den misstänkte skytten, en 13-årig pojke. Enligt uppgifter till P3 Krim var pojken placerad enligt socialtjänstlagen men just den här helgen ska han ha haft permission. ”Jag blir förbannad för jag har ju sett det här mönstret över hela Sverige på senare tid med 13-14 åringar och man ser de här grova kriminella som styr den här verksamheten. De skickar de här barnen till slakt i princip”, det säger Patrik Andersson, kommissarie vid regionala underrättelseenheten hos polisen i Region Syd. Efter den skjutningen följer en månad med flera allvarliga våldsdåd i Malmö – explosioner med handgranater på flera platser och i slutet av augusti skjuts en 27-årig man ihjäl. Mordet sker mitt på dagen i stadsdelen Rosengård. En 18-åring från stockholmsområdet grips. Vid tillfället var han på rymmen från ett HVB-hem, han häktas senare.Varför det händer just nu och om det handlar om en eller flera konflikter, det kan polisen inte svara på i nuläget. Gemensamt för flera av dåden är att de misstänkta är unga personer, tonåringar – som i flera fall rest till Malmö från andra delar av landet för att utföra grova brott.Programledare: Petra Berggren och Linus Lindahl Producent: Jenny HellströmReporter: Elsa ÅbergLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal

Från Atlas och Kosmos till Sebastian och Fredrik och tillhörande passproblem. Alexandra ska börja gå i terapi för att hantera bitterhet och räcker 500k för att inte skvallra om otrohet? Dessutom, Unpopular Opinions, om allt från körkort som allmänbildning till barnfria flygningar och fåfänga. Välkomna!Obvi klippt av @thepodfather_magnus Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det kan bli överraskande tomt när ens barn flyttar hemifrån, och det är vanligt att föräldrar känner sorg. Psykologen Camilla von Below har skrivit en bok för att hjälpa föräldrar att ta sig igenom det. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Camilla von Belows egen son flyttade hemifrån blev hon förvånad över sina egna känslor. Hon trodde hon var beredd. Som psykologiforskare slogs hon av hur lite forskning det finns om det här, trots att det är något som många går igenom. Det finns mer forskning om andra naturliga utvecklingssteg i familjelivet, som att få barn, skilsmässor eller sorg i andra situationer. Men i sitt arbete som psykoterapeut kom Camilla von Below i kontakt personer som utvecklat ångest, depression, eller upplevt en stor tomhet och meningslöshet efter att barnen flyttar. Så hon insåg att det kunde behövas någon sorts hjälp och skrev en bok: ”När barnen flyttar hemifrån”.Lena Nordlundlena.nordlund@sverigesradio.se

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Barnen åker buss till en gubbe för att köpa hans katt. Hon heter Princess säger gubben. Nu heter du Kisse, säger barnen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Om kärleken mellan en gubbe och hans katt. Och om att det finns fler katter i världen.En kattsaga efter en bok av Siri Ahmed Backström. Boken Kattfesten gavs ut 2017 och sagan producerades 2018.Berättare: Yankho KamwendoProducent: Emilia TranebornFörlag: Bokslukaren Urax

Hanna har haft the time of her life på Ibiza med otroliga fester, wildcards och en nyfunnen DJ-kärlek medan Lojsan funderar på hur hon skall stå ut 18 år till med 3 barn. Tjejerna konstaterar även att det är dags för Hanna att lämna ifrån sig facklan och inse att hon kanske inte är bäst längre… men på vad?Följ oss på instagram och Tiktok @mandagsvibe, gå med i facebookgruppen "Måndagsvibbare" och skicka dilemman, frågor, am I the asshole och fuckboy or not till mandagsvibepodd@gmail.com. Hadeee!

I veckans Livsrådet svarar vi på en lyssnarfråga från en svensk kvinna och mamma som, med tanke på att pappan är frånvarande, undra hur hon ska föra vidare hans kongolesiska kultur till barnen. Vi har svaren! Stötta oss på Patreon för regelbundna bonusavsnitt + mer! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.