Podcasts about Kramfors

Tvillingarna placeras i särskolan på oklara grunder och konsekvenserna kommer förfölja dem. Det visar sig att de inte är ensamma. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Som barn har tvillingbröderna Rasmus och Robin svårt att lära sig läsa. Första åren i skolan blir tuffa, och i fjärde klass placeras pojkarna i särskolan, skolformen för barn med intellektuell funktionsnedsättning, men vid den här tiden kallas diagnosen fortfarande utvecklingsstörning.Deras mamma Christina tror att särskolan innebär att barnen får mer hjälp och kan plugga i lugnare takt. Vidden av inskrivningen kommer att hinna i kapp familjen många år senare, och leda till en lång och stundtals smärtsam rättsprocess, där rätten måste ta ställning till frågan: är Rasmus och Robin utvecklingsstörda?Felaktiga särskoleplaceringar och bristfälliga utredningar i många kommunerPå 1990-talet tar kommunerna över ansvaret för särskolan. Snart placeras tusentals fler barn än tidigare i särskolan, och det ska visa sig att många kommuner missköter sina utredningar. Barnen möter konsekvenserna när de blir vuxna och inser att de varken kan plugga vidare eller hitta jobb. Och ingen verkar veta hur många de felplacerade barnen är.Medverkande:Rasmus Sjöholm, blev felplacerad i särskolan som barn.Robin Sjöholm, blev felplacerad i särskolan som barn.Christina Sjöholm, mamma till Rasmus och Robin.Magnus Tideman, professor i socialt arbete på Högskolan i Halmstad, forskar på villkor för personer med intellektuell funktionsnedsättning.Ann-Marie Begler, före detta generaldirektör för Skolinspektionen.Olle Andersson, pensionerad lärare i Kramfors.En dokumentär av: Hanna Sihlman.Producent: Paloma Vangpreecha.Dokumentären är producerad 2025.

Lugnvik är ett mindre brukssamhälle i Kramfors kommun, som efter utflyttning och nedläggningar av skola och service idag växer och har kö till förskolan. Vi får höra hur en smärtsam nedläggning av en skola med hjälp av samverkan och dialog har kunnat vändas tills framtidstro. Medverkande: Malin Svanholm, Kommunstyrelsens ordförande, Andreas Gylling, utvecklingssekreterare Kramfors kommun, Niklas Sjölund, Lanthandlare, Lugnvik Samtalsledare: Ulrika Stöök, SKR

I början av oktober 2022 försvinner 25-åriga Liselotte från Timrå. Sökandet leder polisen till en enslig stuga i Kramfors, flera mil från Timrå, och en av Liselottes kollegor blir misstänkt för att ligga bakom försvinnandet. Avsnittet har gjorts i samarbete med Sundsvalls Tidning. Programledare: Evalisa Wallin. Reportrar: Simon Sarnecki, produktionsbolaget Filt, och Annika Sohlander, Sundsvalls Tidning. Musik, ljudläggning och mixning: Patricio Samuelsson. Ansvarig utgivare för Krimstad är Anders Nilsson. Krimstad är ett samarbete mellan Bonnier News lokala titlar.

Terroristgruppen Hamas ledare har blivit dödad. Andras i Kramfors har blivit dödshotad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Terroristgruppen Hamas ledare har blivit dödad. Andras i Kramfors har blivit dödshotad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I avsnitt 204 summerar vi våra intryck på plats av dag 1 i Wimbledon! Den galna jänkaren! Patrik Ragans reportage i Wimbledons bibliotek! En ny hissanekdot! Taylor Townsend! Mark Lajal och titeln i Kramfors för fyra år sedan! Mycket nöje!

Stora Bajen-greppet! Luriga tajmingen i försäljningar. Vad ska ut och vad ska in? Manges misslyckade villajakt? Enes med ledtrådar och löfte om present till vinnare. Nordin om tränarcirkusen och så känner vi lite lätt på ett nytt projekt. TVÄRFINA 375! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Podden är tillbaka inför derbyt mot HIF på söndag. Anders och Håsan gästas av Skånesport för att snacka ner första förlusten i serien mot Öster men framförallt lägga fokus på söndagens derby. Köp biljett och ta dig till bortastå! Heja BoIS!

Anneli Thunberg är ursprungligen från Vänersborg men kom till Norrland när hon började på Tennisgymnasiet i Kramfors och har blivit kvar sedan dess. Idag jobbar hon som tränare i Härnösands Racketklubb och har gjort varit ledare för Region Norr på flertalet aktiviteter. I avsnittet så pratar vi bland annat om hur Anneli blivit bemött som kvinnlig tränare, hur spelare från Norr blivit mobbade av andra regioners spelare på tävlingar, hur hon upplever att en mindre klubb som Härnösand blir sedd av ansvariga i Sverige samt hur hennes år på Kramfors Tennisgymnasium var. Plus givetvis mycket, mycket mer! Tack till alla partners: * Zenniz – The Smart Tennis Solution: ⁠⁠⁠⁠www.zenniz.com⁠⁠⁠⁠ * Lehnhoff Tennis International: ⁠⁠⁠⁠www.lehnhofftennisinternational.com⁠⁠ * TennisXAnalysis: www.tennisxanalysis.com * House of Bontin – Smarta destinationen för tennis och padel: ⁠⁠⁠⁠www.houseofbontin.se⁠⁠⁠⁠ (Använd koden ”Baslinjen” för 10% på hela sortimentet förutom på Slinger Bag eller redan nedsatta priser.) * Wilson Tennis Camp: www.tenniscamp.se/ * Tennisbollen Prince NX Tour  ⁠⁠⁠www.baslinjen.com⁠⁠⁠⁠ är platsen för fler reportage, videos, intervjuer och krönikor om tennis.

Viktor Mangs är en av Sveriges bästa lättviktare. Timmar efter hans finalmatch i Svenska mästerskapen i MMA och med våldets konsekvenser synliga i ansiktet tog han sig ändå tiden att sitta ner och prata med Rondvilan. Viktor Mangs representerar Team High Coast i Kramfors och den lilla orten har blivit ett namn att räkna med på MMA-scenen. Tack vare fighters som bl.a Viktor Mangs. Han har representerat svenska landslaget i MMA och är en stark kandidat för att få göra det igen om han inte hinner bli proffs innan dess.    Viktor berättar om sin bakgrund som inte var helt enkel, sina erfarenheter i MMA, framtiden i sporten och givetvis även sina fritidssysslor som att gamea t.ex!   Rondvilan YouTube Rondvilan Instagram Rondvilan TikTok

Adrian Kempe lever drömlivet i soliga Kaliforniens som en av NHL-laget Los Angeles Kings allra största stjärnor. Han har blivit hembjuden till Hollywood-stjärnan Will Ferell och fixat matchbiljetter åt svenska profiler som Filip Hammar och musikern Markus Krunegård. Hockeynews chefsredaktör Henrik Sjöberg har träffat Kempe som berättar om livet med Sian, hur han uppfattade brorsan Marios jobbiga avsked i Luleå, varför han hade mest stygn av alla i familjen under uppväxten i Kramfors – och varför kallas han "Juice"?

Dagens Klartext handlar om att att regeringen vill göra det enklare för polisen att avlyssna brottslingar. Vi pratar också om ledarbristen inom parasport och åker folkrace i Kramfors.

I veckans avsnitt berättar vi om det fruktansvärda mordet på 27 år gamla Eva Söderström, i Kramfors 1987. Ett fall som i skrivande stund varit olöst i 36 år. Det är fredagen den 25 september, dagen innan flyttlasset från Kramfors ska gå till Sundsvall. Men det blir ingen flytt för Eva. Istället hittas hon knivhuggen till döds bara 100 meter från sitt familjehem.Varning: Olösta Fall är en podcast som inte är för känsliga lyssnare. I detta avsnitt diskuteras våld, mord och skadade husdjur.Källor: https://olostafall.se/avsnitt-124-kramforsmordet/Musik: Rachel Seow SosaFölj oss på Instagram: https://www.instagram.com/olostafall/Följ oss på Facebook: https://www.facebook.com/olostafallFölj oss på TikTok: https://www.tiktok.com/@olostafallPrenumerera på vårt nyhetsbrev: https://mailchi.mp/f63f3ebe Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bli Premium idag och få tillgång till hela avsnitt, bli en del av TFK's-Community och MYCKET MER!Lyssna på HELA avsnittet600+ timmar underhållningTillgång till alla avsnittSpara ner offlineKommentera avsnittProva Premium i 14 dagar HELT FRITT här!Instagram:@johaank@TfkMathie@Tfkjohannes Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nytt mord i Skärholmen, rättegång startad om skjutningen i Gubbängen, heroinkirurg i Skåne och mordet på en kvinna i kramfors är nu uppe i rätten. Rättegång har startat i Sundsvalls tingsrätt där en man i 45-årsåldern står åtalad för mord och grovt gravfridsbrott på en 25-årig kvinna från Timrå. Den senaste skjutningen i Stockholm gäller ett mord på en man i 30-årsåldern som sköts utanför tunnelbanan på onsdagskvällen.En kirurg i Skåne och hans flickvän har dömts till fängelse efter att polisen hittat stora mängder heroin i deras lägenhet. Första rättegången med koppling till våldsvågen i Stockholm har startat. Det gäller de skjutningar som skedde mot två lägenheter i Gubbängen i Stockholm där två 15-åringar bland annat står åtalade.

Tre män från Skåne smugglar in stora mängder skjutvapen som dyker upp i mord och skjutningar över hela landet. Hur ska smugglarna stoppas? 2015 ändrar Slovakien sin lagstiftning kring försäljning av deaktiverade vapen efter att det framkommit att de används vid terrordåd. Då har tiotusentals Kalasjnikovs, pistoler och skorpioner redan sålts och är på drift i Europa.Nätverken säljer vapen till båda sidor i konfliktenMed Operation Skorpion vill svenska polisen sätta stopp för vapensmugglingen. Snart får de upp ögonen för det så kallade Skånenätverket som består av tre män som köper vapnen i Slovakien, smugglar dem till Sverige och bygger om dem till skarpa. Totalt har de smugglat in 235 vapen till Sverige.Ett 70-tal vapen som tagits i beslag runt om i Sverige kopplas till nätverket, från Malmö i söder till Kramfors i norr. Ett av vapnen har kopplingar till masskjutningen på Vår krog och bar i Biskopsgården. Där visar det sig att båda sidorna i det pågående gängkriget har fått vapen från Skånenätverket.Av: Karwan Faraj och Martin Jönsson Producent: Magnus Arvidson Slutmix: Bengt Pettersson Skådespelare: Alex - Dennis FrancoSå gjorde vi serien SmuggelsverigeArbetet med serien Smuggelsverige har pågått i över ett år med ca 100 intervjupersoner, däribland Tullverkets och polisens underrättelsetjänster, vapensmugglaren Marko, narkotikasmugglaren Micke och Alex, som ingått i ett av gängen i Biskopsgården.Karwan Faraj är frilansjournalist och har i över tio års tid gjort granskande dokumentärer om terrorism och gängkriminalitet för TV och radio. 2019 belönades han med stora journalistpriset för P3-dokumentärserien Terrorsyskonen och IS.Martin Jönsson har jobbat på Sveriges Radio sedan 2005. Han är reporter och producent på P1:s dokumentärredaktion. Martin är tidigare Guldspadenominerad och har arbetat på bland annat Ekot och varit Sveriges Radios vikarierande korrespondent i London. Har du tips på frågor som rör vapen- och narkotikasmuggling? Hör av dig till oss! dokred@sr.se.

Digitalisering handlar om så mycket mer än teknologin. Det handlar om styrning, förändringsledning, beteenden och kultur. Att medarbetarna både är delaktiga, motiverade och engagerade i att jobba på nya sätt, är avgörande för att lyckas. Därför är digitalisering och omställning i en digital tid i allra högsta grad en fråga för HR. I det här avsnittet träffar vi Jennie Byström, utbildad specialistundersköterska i Kramfors kommun som bland annat beskriver förändringsresan till en nyckelfri hemtjänst som startade 2015, och som stötte på både framgångar och bakslag. Vi träffar också HR-chefen Susanne Gustafsson i Karlstad kommun, som skildrar hur de jobbar med ett kunskapsnav för att utveckla äldreomsorgens digitalisering, kompetensutveckla medarbetare och hitta nya arbetssätt. Målet är att erbjuda de äldre tekniska lösningar så att de kan fortsätta leva ett självsändigt liv. Tekniken ska skapa ett mervärde för de äldre. Tor Hatlevoll, arbetsmarknadsekonom på SKR, berättar hur digitaliseringen kan bidra till att möta välfärdssektorns utmaningar.             

Tomas Pitkänen har i runt 24 år varit fystränare på Kramfors Tennisgymnasium. I det här avsnittet berättar han om om statusen på gymnasiet i Kramfors nu och trenderna han märkt på spelarnas fysiska status när de börjar gymnasiet. Tack vare tombolan så kommer vi också in på samtalsämnen som berör tendenser i hur tävlingsinriktade spelarna är beroende på varifrån i Sverige de kommer, skivstångsträning och uthållighetsträning.  Klippen i dagens tombola är hämtade ifrån avsnitten med:   - Magnus Öhrvall, avsnitt 41 av säsong 2   - Ali Ghelem, avsnitt 75 säsong 1  - Ulf Ekstam, avsnitt 85 säsong 1  Skulle ni kunna tänka er att stötta poddens fortlevnad genom att bli patreon-supporter? Klicka här för att läsa mer och om hur du gör: https://www.patreon.com/linuspabaslinjen

Warar iyo Barnaamijyo Af Soomali ah Madaxweynaha Yukreyn Volodymyr Zelenskyy ayaa war uu jeediyay ku dalbanaday in muwaadiniinta Ruushka laga joojiyo u safridda wadammada reer Galbeedka iyo Dhulgariir cabirkiisu dhan yahay 2.6 ayaa ka dhacay habeennimadii xalay, magaalada Kramfors ee waqooyiga magaalada Lungvik ee dalka Iswiidhen iyo warar kale.

Sommarvikarie Ola Selmén har inte kunnat släppa SVT-nyheten om sju kalvar som rymde och ramlade ner i en gödselbrunnen på en bondgård utanför Ullånger i Kramfors kommun. När satt du i skiten senast? Linda glömde plånboken 30 mil hemifrån, Sari tappades i utedasset som tvååring och har kallats skitungen sedan dess och Peter kom till konserten en dag i förväg.

Det är valår i år och vi har bjudit in valkandidater från alla åtta riksdagspartier som gäster till Popula. Ikväll möter vi två av dem Miljöpartiet och Liberalerna. I fyra olika program har vi intervjuat lokalpolitiker från alla åtta riksdagspartier (en för varje parti), där alla har någon form av koppling till Finland eller den sverigefinska minoriteten.Sist ut i årets Popula pratar politik är:Sanna Nilsson Ylitalo, kandiderar till kommunfullmäktige för Miljöpartiet i Gällivare kommun.Elisabeth Jäntti, kandiderar till kommunfullmäktige i Kramfors kommun för Liberalerna.Både Sanna och Elisabeth har erfarenheter av att inte blivit erbjudna att läsa modersmål när de gick i skolan, Elisabeth blev nekad p.g.a. budgetprioriteringar: det kostade för mycket pengar. Båda politikerna är nyblivna mammor och känner en sorg över att inte kunna föra vidare språket till sina barn.Utmaningen "Viisi nopea" tar en helt ny vändning när Kalle och Sanna blir spådda med tarotkort, vem väljer att äta sjurätters meny ensam istället för snabbnudlar med sina partivänner?Det är 100 päivää kvar till valet.Kalle och Sanna har därför skapat en informativ lista på sådant som är bra att ha koll på inför det kommande valet och viktiga datum. Vi pratar även om att flytta tillbaka till sin hemkommun och de chockartade upptäckterna man gjort i sin nya lägenhet. Vem tog Sannas dörr och vem lämnade bajs i toan efter att de flyttstädat? Popula puhuu politiikkaa är en specialsatsning som är igång på Sveriges Radio Finska p.g.a. kommunal-, regions- och riksdagsvalet som äger rum den 11:e september i år. Detta är avsnitt 4 av 4.Sanna Laakso & Kalle Kinnunen popula@sverigesradio.se

Branschens branschigaste branschpodd är tillbaka med full styrka i form av Jofi, Petrina och Armann. Precis som alla andra de senaste dagarna så snackar vi om incidenten med Will Smith och Chris Rock på Oscarsgalan. Vi utnämner de dummaste jävlarna i efterspelet, spekulerar i om Oprah eller Kanye kommer fredsmäkla, och misslyckas kapitalt med att…

Melvin ville fortsätta leva, och var därför positivt inställd till att få hjälp med sitt drogmissbruk på ett behandlingshem. Istället för att få den hjälpen han behövde hade man dålig uppsikt om honom och man lämnade honom ensam att sova ruset av sig. Ett dygn senare förstår man att allt inte står rätt till och Melvin körs i ilfart till sjukhuset. Där konstaterar man att Melvin fått syrebrist av sina egna spyor. Mamma Nina berättar om sorgen och sina fina minnen hon har tillsammans med sin son, som bara blev 19 år. Rättelse: På ett ställe i avsnittet nämner Nina att Korpberget ligger i Sollefteå, men det ligger i Kramfors. Musik i avsnittet: Lil Peep - Sunlight on your skin Carolina Wallin Perez - Utan dina andetag

Margareta Westerlund stal allt från handdukar till hyvlar och hölass. Innanför murarna på Härnösands fängelse födde hon sin son 1888 och hennes medfångar smugglade brev till henne som ännu finns kvar. Detta avsnitt:När Margareta Westerlund var ung i mitten av 1800-talet hamnade hon ideligen i klammeri med rättvisan berättar hennes barnbarnsbarn Barbro Westerlund i Kramfors. Margareta hade tidigare dömts till böter för att hon bråkat och stulit, men det var när hon stal två lass med hö som hon till sist hamnade i fängelse. När länsman gjorde en husrannsakan hemma hos henne fann han massor med stöldgods från Margaretas tidigare verksamhet; handdukar, hyvlar, fällar och kaffesilver bland mycket annat.Margareta fick ett ganska långt fängelsestraff, ett år och åtta månaders straffarbete, och när hon suttit en tid födde hon sedan i december 1888 sitt första barn, Johan. Gossen fick vara kvar hos henne i fem månader innan han hämtades av sin pappa.Härnösands fängelse hade vid den här tiden hunnit bli ett cellfängelse där fångarna satt isolerade från såväl yttervärld som från varandra. Ändå lyckades fångarna på olika sätt kommunicera, bland annat genom olagligt insmugglade brev.Barbro Westerlund och hennes man var på en loppis för ett par år sedan och fann av en slump en liten låda med brev. Döm om deras förvåning när det visade sig att där låg tre brev som manliga medfångar skrivit till Barbros mormorsmor Margareta!Roddy Nilsson som är historiker vid Linnéuniversitetet i Växjö berättar att fångarna kunde hålla kontakt med varandra via knackningar i väggarna och genom att smuggla brev med de fångar som fått förtroendet att till exempel dela ut mat. Däremot är det svårare att tänka sig att fångvaktarna deltog i smugglandet. De hade just kommit i åtnjutande av pensionsförmåner och riskerade att helt förlora den förmånen om de ertappades.Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Patrik Paulsson  slaktband@sverigesradio.se

Att ta bladet från munnen är ett uttryck som funnits länge på många språk. Men vilket blad talar vi om? På äldre tiders tyska hette det "kein blatt vornehmen", alltså: att inte hålla något blad för. Kanske var det fikonlöven i Paradiset som åsyftades? Men i våra dagar är det från munnen bladet ska tas, för att ge fri passage åt den nakna sanningen, hjärtats ocensurerade mening. Men hur sann blir den ocensurerade sanningen, i realiteten? Det frågar sig författaren Ulrika Kärnborg, med utgångspunkt i några exempel ur den svenska utgivningen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I höjd med sin 90-årsdag gav författaren Elsie Johansson ut vad hon sa skulle bli hennes sista bok. Redan titeln, Bladet från munnen, sände en chockvåg av förväntan genom skaran av trofasta fans. Det finns inget som läsare på dagens bokmarknad älskar så mycket som löften om kommande indiskretioner. Inte så konstigt att kritikerna sedan fick svårt att maskera besvikelsen. Elsie Johansson har ju inte alls skrivit någon skandalbok med smaskiga avslöjanden Ingenting närgånget om moget sex, partnerbyten, sorger och oförrätter. Inget om att ge betalt för gammal ost, inga påhopp på namngivna kändisar. Tvärtom är Bladet från munnen en förtjusande men ganska splittrad klippbok. Den känns mer som hopkok på gamla rester från tidigare romanprojekt än ett självständigt verk. Och om Elsie Johansson själv, den fattiga men sturska flickan i de slitna, blåvita gymnastikskorna vid vars sida vi vandrat i så många tidigare romaner, får vi inte veta mycket. Tji fick vi! Den moderna biografin är en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Förr brukade biografiformen användas för att servera en respektfull allmänhet tillrättalagda versioner av framgångsrika liv. Den moderna biografin är något annat, en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Många samtida författare väljer att kalla sina biografier för romaner, kanske för att läsarnas förmåga att skilja mellan liv och dikt blir alltmer opålitlig. Vissa, som Kerstin Ekman, driver samvetslöst med läsarnas hunger efter verklighet och ger dem i stället dimridåer och speglar. I hennes romanbiografi Grand final i skojarfabriken kallas författarens alter ego Lillemor Troj, en beundrad författare på ett av landets största förlag. Hon är elegant och slagfärdig, uppträder gärna på galor såväl som i televisionen. Vad ingen vet är att Lillemor inte har skrivit de böcker hon hyllas för. Konstnärlig motor bakom de många och tjocka romanerna är Barbro Babba Andersson, vulgär och frispråkig, och knappast någon som släpps in i de fina salongerna. Under alla år har Lillemor bara renskrivit Babbas böcker. Hon har fungerat som sköld och tjusigt skyltfönster medan det stökiga konstnärliga geniet kunnat skapa i lugn och ro. Snabbt listar läsaren ut att varken Babba eller Lillemor i egentlig mening är Kerstin Ekman. De är båda uppvuxna i Kramfors, inte i Ekmans Katrineholm. Medan Kerstin Ekman själv levt ett ganska konsekvent författarliv, är Lillemor Troj ängslig medelklass med stark dragning till fina titlar och ärvt porslin. Babba, däremot, är rättfram arbetarklass på ett sätt som Kerstin Ekman aldrig framstått som. Hon står med båda fötterna i myllan, snapsar och spottar snus. Somliga läsare är kanske desperata nog att vilja bena ut vad som är sant och vad som är falskt i Grand final i skojarfabriken. Jag är det inte. Dessutom tycker jag alldeles för mycket om romanen för att vilja hacka sönder den i småbitar. Viktigare för mig är att Ekman med den skildringen av två separata kvinnoöden lyckas gestalta hela efterkrigstidens litterära offentlighet. Av den förmodade självbiografin blir det en generations- och kollektivroman, som verkligen kan mäta sig med Ekmans mest älskade böcker, till exempel romansviterna om Katrineholm och Svartvattnet. Men att ta bladet från munnen, vad betyder det egentligen? Är det vi säger när vi gjort oss fria från sociala konventioner och känslomässiga band sannare än det vi säger när vi fortfarande befinner oss i deras nät? I Bladet från munnen skriver Elsie Johansson: Den för mig huvudsakliga poängen med detta mitt förmodligen avslutande livsprojekt, är att jag vågar vara den jag vill vara, och i själ och hjärta också är, utan undanflykter och ängsliga sidoblickar. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Vi är nog många som tycker att Elsie Johanssons bok snarare skildrar förberedelsen inför att lägga korten på bordet, än handlingen i sig. Själva avslöjandet, det skamlösa, oförbehållna, uteblir. Personlig och frank har Johansson ofta varit i sitt författarskap; här blir hon snarare kokett och undvikande. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Liknande tendenser tycker jag mig kunna ana hos två andra memoarförfattare, Niklas Rådström och Göran Greider. Rådströms Som har inget redan hänt är en självbiografisk essä, påbörjad efter det cancerbesked som författaren mottog någon tid innan coronapandemin bröt ut. I samband med ett besök på akuten i Kalmar får Rådström veta att hans blodvärden är extremt låga. Han läggs in. Under morgonronden nästa dag får att veta att han drabbats av akut leukemi. Det som följer är ett år full av fysiskt och psykiskt påfrestande behandlingar, men också av stillsam reflexion och öppenhet. Patienten bestämmer sig för att föra cancerjournal. Som läsare anar jag den där lusten, lik en klåda, att lägga korten på bordet. Att äntligen få sjunga ut, även om det fula och svåra! Men inte heller Rådström lyckas med det. Han börjar snart  darra på manschetten, och liksom Elsie Johansson blir han elegiskt, ibland sentimental. I stället för att utmana och lägga under lupp vill han förlåta och stryka medhårs, till och med förlåta den bortgångna modern som svek honom när han var barn. Det är fint, men är det ärligt? Även den kroniskt kritiske debattören Göran Greider börjar, när han drabbas av svår sjukdom, låta som en gemytlig prelat. Han börjar fundera över livet och barndomen. Tankarna, varvade med dikter och kåserier, kan vi ta del av i sociala medier och i Svenska Dagbladet, men även i Greiders motsvarighet till Rådströms och Johanssons självbiografier, en prosadiktbok med titeln Barndomsbrunnen: En historia om sjukdom och minne i brutna rader. Inte heller den bjuder på några direkta överraskningar eller sanningar. Nej, oftast är det inte till biografierna utan till dikten man måste vända sig om man vill veta något om en enskilds författares innersta liv. Skönlitteraturen är den snabbaste och pålitligaste vägen, helt enkelt för att fiktionen ger författaren tillräckligt med skydd för att våga berätta om det allra naknaste och mest intxima. Det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Det verkar nämligen som om författare, precis som andra människor, ljuger som mest när de svurit att tala klarspråk. Inte medvetet, och absolut inte med uppsåt. Jag tror snarare att det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Nästan alla författare och konstnärer använder sitt omedvetna som ett sorts arkiv att hämta motiv  och konflikter ur. Exakt vad de motiven och konflikterna betyder och varför de är så viktiga att bearbeta, vet man inte alltid. Men nästan jämt är, som Agneta Pleijel brukar hävda, det skönlitterära skrivandet ett försök att svara på en fråga. Vet man svaret från början, som ju den som föresatt sig att berätta en fastlagd sanning tror sig göra, är det ingen idé att ens sätta sig vid datorn. Ulrika Kärnborg

Att ta bladet från munnen är ett uttryck som funnits länge på många språk. Men hur sann blir den ocensurerade sanningen, i realiteten? Det frågar sig författaren Ulrika Kärnborg, med utgångspunkt i några exempel ur den svenska utgivningen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I höjd med sin 90-årsdag gav författaren Elsie Johansson ut vad hon sa skulle bli hennes sista bok. Redan titeln, Bladet från munnen, sände en chockvåg av förväntan genom skaran av trofasta fans. Det finns inget som läsare på dagens bokmarknad älskar så mycket som löften om kommande indiskretioner. Inte så konstigt att kritikerna sedan fick svårt att maskera besvikelsen. Elsie Johansson har ju inte alls skrivit någon skandalbok med smaskiga avslöjanden Ingenting närgånget om moget sex, partnerbyten, sorger och oförrätter. Inget om att ge betalt för gammal ost, inga påhopp på namngivna kändisar. Tvärtom är Bladet från munnen en förtjusande men ganska splittrad klippbok. Den känns mer som hopkok på gamla rester från tidigare romanprojekt än ett självständigt verk. Och om Elsie Johansson själv, den fattiga men sturska flickan i de slitna, blåvita gymnastikskorna vid vars sida vi vandrat i så många tidigare romaner, får vi inte veta mycket. Tji fick vi! Den moderna biografin är en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Förr brukade biografiformen användas för att servera en respektfull allmänhet tillrättalagda versioner av framgångsrika liv. Den moderna biografin är något annat, en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Många samtida författare väljer att kalla sina biografier för romaner, kanske för att läsarnas förmåga att skilja mellan liv och dikt blir alltmer opålitlig. Vissa, som Kerstin Ekman, driver samvetslöst med läsarnas hunger efter verklighet och ger dem i stället dimridåer och speglar. I hennes romanbiografi Grand final i skojarfabriken kallas författarens alter ego Lillemor Troj, en beundrad författare på ett av landets största förlag. Hon är elegant och slagfärdig, uppträder gärna på galor såväl som i televisionen. Vad ingen vet är att Lillemor inte har skrivit de böcker hon hyllas för. Konstnärlig motor bakom de många och tjocka romanerna är Barbro Babba Andersson, vulgär och frispråkig, och knappast någon som släpps in i de fina salongerna. Under alla år har Lillemor bara renskrivit Babbas böcker. Hon har fungerat som sköld och tjusigt skyltfönster medan det stökiga konstnärliga geniet kunnat skapa i lugn och ro. Snabbt listar läsaren ut att varken Babba eller Lillemor i egentlig mening är Kerstin Ekman. De är båda uppvuxna i Kramfors, inte i Ekmans Katrineholm. Medan Kerstin Ekman själv levt ett ganska konsekvent författarliv, är Lillemor Troj ängslig medelklass med stark dragning till fina titlar och ärvt porslin. Babba, däremot, är rättfram arbetarklass på ett sätt som Kerstin Ekman aldrig framstått som. Hon står med båda fötterna i myllan, snapsar och spottar snus. Somliga läsare är kanske desperata nog att vilja bena ut vad som är sant och vad som är falskt i Grand final i skojarfabriken. Jag är det inte. Dessutom tycker jag alldeles för mycket om romanen för att vilja hacka sönder den i småbitar. Viktigare för mig är att Ekman med den skildringen av två separata kvinnoöden lyckas gestalta hela efterkrigstidens litterära offentlighet. Av den förmodade självbiografin blir det en generations- och kollektivroman, som verkligen kan mäta sig med Ekmans mest älskade böcker, till exempel romansviterna om Katrineholm och Svartvattnet. Men att ta bladet från munnen, vad betyder det egentligen? Är det vi säger när vi gjort oss fria från sociala konventioner och känslomässiga band sannare än det vi säger när vi fortfarande befinner oss i deras nät? I Bladet från munnen skriver Elsie Johansson: Den för mig huvudsakliga poängen med detta mitt förmodligen avslutande livsprojekt, är att jag vågar vara den jag vill vara, och i själ och hjärta också är, utan undanflykter och ängsliga sidoblickar. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Vi är nog många som tycker att Elsie Johanssons bok snarare skildrar förberedelsen inför att lägga korten på bordet, än handlingen i sig. Själva avslöjandet, det skamlösa, oförbehållna, uteblir. Personlig och frank har Johansson ofta varit i sitt författarskap; här blir hon snarare kokett och undvikande. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Liknande tendenser tycker jag mig kunna ana hos två andra memoarförfattare, Niklas Rådström och Göran Greider. Rådströms Som har inget redan hänt är en självbiografisk essä, påbörjad efter det cancerbesked som författaren mottog någon tid innan coronapandemin bröt ut. I samband med ett besök på akuten i Kalmar får Rådström veta att hans blodvärden är extremt låga. Han läggs in. Under morgonronden nästa dag får att veta att han drabbats av akut leukemi. Det som följer är ett år full av fysiskt och psykiskt påfrestande behandlingar, men också av stillsam reflexion och öppenhet. Patienten bestämmer sig för att föra cancerjournal. Som läsare anar jag den där lusten, lik en klåda, att lägga korten på bordet. Att äntligen få sjunga ut, även om det fula och svåra! Men inte heller Rådström lyckas med det. Han börjar snart  darra på manschetten, och liksom Elsie Johansson blir han elegiskt, ibland sentimental. I stället för att utmana och lägga under lupp vill han förlåta och stryka medhårs, till och med förlåta den bortgångna modern som svek honom när han var barn. Det är fint, men är det ärligt? Även den kroniskt kritiske debattören Göran Greider börjar, när han drabbas av svår sjukdom, låta som en gemytlig prelat. Han börjar fundera över livet och barndomen. Tankarna, varvade med dikter och kåserier, kan vi ta del av i sociala medier och i Svenska Dagbladet, men även i Greiders motsvarighet till Rådströms och Johanssons självbiografier, en prosadiktbok med titeln Barndomsbrunnen: En historia om sjukdom och minne i brutna rader. Inte heller den bjuder på några direkta överraskningar eller sanningar. Nej, oftast är det inte till biografierna utan till dikten man måste vända sig om man vill veta något om en enskilds författares innersta liv. Skönlitteraturen är den snabbaste och pålitligaste vägen, helt enkelt för att fiktionen ger författaren tillräckligt med skydd för att våga berätta om det allra naknaste och mest intxima. Det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Det verkar nämligen som om författare, precis som andra människor, ljuger som mest när de svurit att tala klarspråk. Inte medvetet, och absolut inte med uppsåt. Jag tror snarare att det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Nästan alla författare och konstnärer använder sitt omedvetna som ett sorts arkiv att hämta motiv  och konflikter ur. Exakt vad de motiven och konflikterna betyder och varför de är så viktiga att bearbeta, vet man inte alltid. Men nästan jämt är, som Agneta Pleijel brukar hävda, det skönlitterära skrivandet ett försök att svara på en fråga. Vet man svaret från början, som ju den som föresatt sig att berätta en fastlagd sanning tror sig göra, är det ingen idé att ens sätta sig vid datorn. Ulrika Kärnborg

Idag har vi haft besök på gården av Leader Höga Kusten samt High Coast Media som filmade och intervjuade oss. Vi pratade om hur det är att flytta in och leva och bo, vi pratade om småbruk och självhushållning samt hur det är att vara digital småbrukare. Resultatet kommer visas på Landsbygdskvällen.Den 23 september, 18-20.30, anordnas Landsbygdskväll för Höga Kusten. Så här skriver Leader om arrangemanget.Tema: Bo och levaHöga Kusten är ett hetare varumärke än någonsin. Fler upptäcker den plats vi kallar hemma och ser möjligheterna med ett liv på landsbygden i Höga Kusten. Det spirar ute i Höga Kustens bygder med flera initiativ och utvecklingstankar för en attraktiv plats att bo och leva. Hur tar vi till vara på intresset, växlar upp och får fler att upptäcka möjligheterna?Välkommen till en kväll med inspiration och inspel för ett fortsatt arbete på lokalnivå men också tillsammansarbetet framåt.Kvällen är till för dig som är engagerad i landsbygden, är medlem i en förening eller driver företag. Men också dig som tjänsteperson eller politiker på övergripande eller kommunalnivå. Bjud gärna in fler du kan tänka finna kvällen intressant.Vill du läsa mer kan du läsa om Landsbygdkvällen här samt anmäla dig för att få mer informationLandsbygdskvällen arrangeras av Kramfors, Örnsköldsviks, Sollefteå och härnösand kommun samt Leader Höga Kusten och Länsstyrelsen Västernorrland

Om att flytta tillbaka till Kramfors från storstan och att göra sitt liv till en tecknad serie. Mats Jonsson har gett ut flera självbiografiska serieromaner; Unga norrlänningar, Hey Princess och Mats Kamp. Han var redaktör för tidningen Galago 2003-2018. Han har även givit ut barnboken Blod i gruset. I boken Nya Norrland skildrar han klyftan mellan stad och landsbygd. Mats Jonsson kommer i höst ut med serieboken När vi var samer som handlar om hans dolda samiska ursprung. I sitt Sommar pratar Mats Jonssons om de två gånger som han har återvänt norrut till Ådalen. - Om att ångra sig och flytta tillbaka, om vreden, stoltheten, de granskogsklädda bergen och om att göra hela sitt liv till en tecknad serie.  Om Mats Jonsson: Serietecknare, författare, redaktör, 48 år. Född i Södertälje, bosatt i Kramfors. Debuterar som Sommarvärd. Producent: Peter Hansson Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

Släktforskaren om hemligheterna som gömmer sig i vårt DNA och den mörkaste dagen i hans liv. Peter Sjölund lyckades med hjälp av släktforskning via DNA 2020 lösa ett av Sveriges mest uppmärksammade mordfall, det 16 år gamla dubbelmordet i Linköping. Om det har han tillsammans Anna Bodin skrivit boken Genombrottet som kommer ut sommaren 2021. DNA-detektiven Peter Sjölund har skrivit flera böcker, till exempel Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren, tillsammans med Karin Bojs. I programmet pratar Peter Sjölund om konsten att återuppväcka de döda och om de hemligheter som gömmer sig i vårt DNA. - Jag berättar också för första gången om den mörkaste dagen i mitt liv. Om Peter Sjölund: Släktforskare, 55 år. Född i Kramfors, bosatt i Härnösand. Debuterar som Sommarvärd. Producent: Gunilla Nordlund. Idag kommer tyvärr Sommarprogrammet avbrytas kl 14 i P1, på grund av extrasändning från statsministeromröstningen. Sista halvtimmen av Sommar sänds efter extrasändningen i P1. Vill du höra programmet i sin helhet, utan avbrott, sänds det också ikväll kl 22.30 i P1. Programmet, med musiken i sin helhet, finns även på hemsidan och i Sveriges Radios app från klockan 13.00. Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

När den 15-åriga Lillemor Thorsson försvinner är det bara början på en räcka obehagliga händelser i trakterna kring Kramfors.Support this show http://supporter.acast.com/historiska-brott. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Människor och tro fångar upp lyssnarnas reaktioner och tankar kring programmets telefonväkteri om meningen med livet. Efter våra tidigare program om vad som är viktigt och meningsfullt i livet, har många lyssnare hört av sig till redaktionen. Människor och tros programledare Åsa Furuhagen fångar berättelser och tankar om olika livsmeningar våren 2021. Hör Svante Jönsson i Kramfors om hur en science- fiction roman förändrade hans syn på livet och Shiva Sedagi i Malmö som ser årstidsväxlingarna i naturen som en bild av livets upp och nedgångar. Frågan om livets mening har kanske lika många svar som det finns människor. Eller så är själva frågan problemet det menar i alla fall Helmut Karacsonyi som mejlade till Människor och tro: -          Den som frågar efter meningen med livet, har redan förlorat den! Säger Helmut som finner glädje och skönhet i musiken Går det att skapa mer mening i livet? Och vad är skillnaden mellan mening och lycka? Programledare och producent: Åsa Furuhagen

I detta avsnitt pratar jag med Sandra Näslund som efter en säsong med skador vinner VM guld på hemmaplan i Idre. Sandra berättar hur hon jobbar med målsättning på lång- och kort sikt. Sandra berättar om kampen mot klockan för att hinna bli tävlingsklar till VM, känslorna och betydelsen av att vinna VM guld. Vi pratar också om Sandras uppväxt i Kramfors och hur hon har blivit den person och superstjärna hon är idag. Vi kommer in på sporten Skicross i Sverige samt de skaderisker som allmänheten tror finns inom sporten. Sandra är en av Sveriges mest allsidiga skidåkare vilket hon ger sin förklaring till och hur hon blivit det! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag gästas Framtidsstudion av Andreas Gylling som har lång erfarenhet av att arbeta med medborgardialog i Kramfors kommun. I tider där samskapande och förmåga att lyssna på "slutanvändare" blir allt viktigare får vi lära oss av erfarenheter och en hel del tips på vägen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

.. 19.     . Kramfors   .. .. . . SVENSK TEXT Risken för skilsmässa är högre om inte pappan tar ut någon föräldraledighet alls. I programmet får du höra vad Faisal Okla tänker om det. Vi träffar läkaren Samir Alkhal som ger oss senaste nytt om covid-19 virusets framfart Nyligen kom en studie från Stockholms universitet som visade att risken för separation eller skilsmässa är högre bland heterosexuella föräldrapar där pappan inte tar ut någon föräldraledighet alls Faisal Okla från Kramfors är trebarnspappa och just nu föräldraledig med sitt yngsta barn. Han känner att det är viktigt för relationen med sin fru att även han är pappaledig. Även om han skrattande medger att det är tufft och ibland lite kaotiskt i köket och tufft att hinna med både kökssysslor, städning och barnen så han få hjälp av sin mamma I programmet mötte vi också läkaren Samir Alkhal som gav oss senaste nytt om Corona virus

I denna episod gästas jag av hotellfastighetsbolaget Pandox och VD Anders Nissen som faktiskt varit VD sedan start 1995. Bolaget noterades redan 1997 men köptes ut, för att sedan noteras igen 2015. Under perioden har fastighetsbeståndet växt över 100x. Här får du lära dig mer om bolaget, de olika segmenten, hur coronapandemin påverkar, en duvning i branschterminologi, hur man skapar värde i hotellbranschen, hur de tänker när de förvärvar fastigheter och mycket mycket mer! De anställda har en förkärlek för bl.a. hundar, något som blir mycket tydligt för den som spanar in bolagets årsredovisningar, men vad beror detta på? Anders blev hotelldirektör i Kramfors redan som 25-åring och har vigt hela sitt liv åt branschen. Avsnittet är långt men kan banne mig ses som 7,5 hp i hotellkunskap. Aktien föll som mest -77,9% under coronakraschen men hur illa är det egentligen? Klart lyssningsvärt! Önskar dig en delikat lyssning, Nicklas

*** Det här en trailer för ett Patreon-exklusivt avsnitt, för att lyssna på hela avsnittet gå in på http://patreon.com/sinnessjukt ***I det hundrasextiofjärde avsnittet av podden är det återigen dags för Sinnessjukt Dokument. Den här gången första delen av en tredelad dokumentär om Margit Norell, psykoanalytikern som efter sin död pekades ut som hjärnan bakom vården som skapade seriemördaren Thomas Quick på Säters sjukhus i början av 90-talet.Norell var även engagerad i det uppmärksammade da Costa-fallet på 80-talet och vården av Lars-Inge Svartenbrandt, bankrånaren som fick epitetet ”Sveriges farligaste brottsling”, och innan dess den medialt hyllade behandlingen av patienter med schizofreni på 70-talet, den så kallade Sätermodellen. Få människor har gjort så stort avtryck på bilden av rättspsykiatrin i Sverige som Margit Norell.Del 1 handlar om perioden 1914–1950 – om släktens bakgrund och Margits födelse, uppväxten på Östermalm, universitetsstudierna, flyttarna till Lund, Kramfors och tillbaka till Stockholm 1946 och dagen 1950 då både hennes dotter och Sture Bergwall föds.Hela avsnittet, extramaterial, och källor till alla påståenden och ljudklipp finns på http://patreon.com/sinnessjuktDokumentären har bekostats via poddens medlemmar på Patreon och med bidrag från Schizofrenifonden, som är Schizofreniförbundets fond som bekostar insatser och forskning som främjar de drabbades hälsa. För att bli medlem och stödja fondens arbete, gå in på Schizofreniforbundet.se.Ljudeffekter och musik kommer från: https://www.zapsplat.comChillout - Lonley (Pad Meditation).mp3 by Karma-Ron is licensed under CC BY 3.0Köp Christians böcker signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Richard "Ricky" Hansson, född 1966, har en tränarkarriär bakom sig i Sundsvalls Tennisklubb och på Tennisgymnasiet i Kramfors. Han har coachat spelare på fem Grand Slam-turneringar, men jobbar idag utanför tennisen. Dock är han involverad i enstaka spelares satsningar och gör punktinsatser. I det här samtalet förklarar Ricky bland annat:  - varför han tycker spelare idag ligger ute för få veckor i rad och tävlar  - hur seniortennisen trots allt kretsar kring ranking och att den är ett ofrånkomligt viktigt verktyg för att komma vidare i sin karriär   - vikten av att tävla utanför Sveriges gränser som junior   - varför det kan vara värt att leta upp lättare tävlingar för att plocka poäng   Ett uppfriskande avsnitt där Ricky står för ett tankesätt som hos vissa kanske kan uppfattas lite kontroversiellt.  Vill ni komma i kontakt med mig, maila på linus.eriksson@tennismagasinet.se. Glöm inte heller att besöka www.tennismagasinet.se.

Brorsorna rivstartar säsongen med en gäst, nämligen Kramfors-bon och javalovern Tobias Kolehmainen. I avsnittet testar dom mörkrosten "Moomin Coffee" från Bergsstrands kafferosteri. Brorsorna ställer 10 snabba frågor till gästen, och det pratas bland annat om låtskrivande och bildredigering.

I dagens avsnitt bland annat: National Justice Party grundas i USA av personer från althögern, centraliseringsfientliga ekonomiska föreningen Servicepunkten ska rädda byn Mjällom i Kramfors, kommunalt sporthallsskrytbygge i Kungsängen ska konstutsmyckas med smurfliknande skulptur för 787 500 kr, upprördhet på internet när FBI publicerar antisemitiska boken Sion vises protokoll på Twitter, Peter Strömberg lanserar libertarianska bloggen cospaia.se samt bedrägerianklagade Steve Bannon släpps mot borgen om 5 miljoner USD https://radio.bubb.la/sondag-23-augusti-2020/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Nya partiet National Justice Party grundas i USA av personer från alternativhögern, frontfiguren Mike Peinovich – mer känd som Mike Enoch – säger i tal att frihet är ett europeiskt fenomen som inte kan upprätthållas utan etniska européer, partiet ska arbeta för vitas rättighter i USA och världen Invånare och lokala företag i samarbete för att rädda byn Mjällom, den centraliseringsfientliga ekonomiska föreningen Servicepunkten köper upp lokala butiken och ordförande Rigmor Sunnerberg säger byborna måste kämpa själva och inte vänta på stat eller kommun då ingen kommer ge dem någonting Peter Johanssons figur Pingpong som påminner om en deformerad smurf vinnande bidraget när Stockholms kommun beslutar kring vilken konst som ska pryda nya sporthallen i Kungsängen, tjänstemännen i juryn som granskat anbuden har utgått från konstnärligt innehåll, estetiska värden och hållbarhet över tid, bidraget segrade framför Studio MURKLAS målning Vid sidan av planen som gestaltar idrott där alla kroppar och känslolägen får plats Artist Peter Johansson FBI Records Vaults officiella Twitterkonto lägger ut länk till Sion vises protokoll vilket möts av förfäran och upprördhet bland judiska grupper, kontot lägger regelbundet upp avklassificerat material Peter Strömberg lanserar libertarianska bloggen cospaia.se, namngiven efter anarkisk republik som existerade från 1440 till 1826 i nuvarande Italien Leende Steve Bannon släppt mot borgen om 5 miljoner USD, kommenterar inför pressuppbåd att pågående fiasko sker för att hindra personer som vill bygga muren, greps på kinesiske miljardären tillika dissidenten Guo Wenguis lyxjakt, på vilken han innan gripandet direktsände avsnitt av War Room: Pandemic

Peter Rejmer, född 1963 och tränare för Upsala Studenters IF. Peter har tidigare varit coach hos bland andra Ullevi TK och på Tennisgymnasiet i Kramfors. Han har även erfarenhet från arbete inom Svenska Tennisförbundet med projekt som vi kommer in på i samtalet.   I det här avsnittet förklarar och berättar Rejmer om:  - USIF's verksamhet med möjligheter och utmaningar  - den svenska tennistränarutbildningen och varför den av ITF är graderad lägre än Kuba, Colombia och Norges utbildningssystem  - vad vi kan lära oss av golfen  - statistiks betydelse och hur vi kan använda den i vår vardagliga träning  - vad vi ska tänka på när vi coachar rullstolstennis För att komma i kontakt med mig, maila på linus.eriksson@tennismagasinet.se och surfa in på www.tennismagasinet.se för mer information om tidningen. 

Jenny Edner, född 1985, är tennistränare men även KBT terapeut (Steg 1) och idrottspsykologisk rådgivare som jobbar utifrån kognitiv beteende terapeutiska arbetsmetoder (KBT). Som spelare själv studerade hon på Tennisgymnasiet i Kramfors innan hon spelade collegetennis i Chicago för Northern Illinois University (NCAA Div. I).  I det här avsnittet pratar Jenny om:  - hur hon upplever att tennisklubbars intresse för mental träning är  - hur kunskapen kring ämnet är hos tränarkåren  - från vilken ålder man kan börja jobba med det hos juniorer  - vilka som är de vanligaste problemen tennisspelare kämpar med mentalt på tennisbanan  Vill ni komma i kontakt med mig, maila linus.eriksson@tennismagasinet.se och besök www.tennismagasinet.se. Vill ni komma i kontakt med Jenny Edner, maila henne på jennyedner@gmail.com. 

Möt odlaren Clary Öhlund som odlar en stor pallkrageodling i en vacker slänt utanför Kramfors. En del i Skillnadens poddvecka. Läs mer på sarabackmo.se.

I dagens avsnitt bland annat: Hundratals medlemmar ur Extinction Rebellion grips runt om i världen, kulturella strider i kölvattnet av Hongkongkonflikten, välbärgade kommuner slussar bidragsberoende till Kramfors, lyssnarkommentar om filmen M samt BBC:s kartläggning av jantelagen https://radio.bubb.la/tisdag-15-oktober-2019/

I avsnittet pratar jag om etableringen i Sunnebo, Kramfors, där en familjs om vägrade flytta in på boendet, när jag var tvungen att skicka in en hund för att avstyra slagsmål samt vikten av att kritiskt granska artiklar med ett djupgående exempel ur verkligheten!

I avsnitt 38 har Petra och Charlott lite svårt att släppa Game of thrones och har därför levt i medieskugga. En sorglig djurnyhet har de iallafall dykt på och Charlott har dykt in hos knubbsälarna i Slottsskogen tillsammans med Katrin som är djurskötare. Petra har läst på om Lunnefågeln som är avsnittets djur. En fågel som mer eller mindre tvingade till sig en filmroll i Star Wars och som på något sätt ändå kan kopplas till Västkusten, Kramfors kommun och Petra, om man använder fantasin.

När man jobbar med IT jobbar man med IT, och då jobbar man med IT rejält:https://www.instagram.com/p/BvkDytMlBAx/Vår andra gäst, Makode Linde (det är otroligt dåligt ljud):https://shows.pippa.io/haveristerna/episodes/makode-lindeModeraterna i Staffanstorp är efterblivna:https://twitter.com/KristerThelin/status/1107685518693879813https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/kaAGAQ/forslaget-att-stoppa-is-terrorister-i-staffanstorp-ar-dummast-hittillshttps://twitter.com/AnnHHeberlein/status/1107954610285756416En sverigedemokrat i Kramfors är normal:https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xRGzXG/ovantade-motionen-fran-sd-politikern-bygg-en-moskehttps://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/sd-strid-om-collins-moske-forslagetFacebook bannar nazister:https://arstechnica.com/information-technology/2019/03/facebooks-new-rules-come-down-against-white-nationalism-separatism/Brinn för Josefin, bränn Örjan:https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ng70Od/tidningar-falls-for-tio-metoo-publiceringarCissi Wallin och hennes fortsatta skovande:https://www.facebook.com/henko1/posts/10155930676167477Joakim Lamotte åkte till Uppsala:https://www.facebook.com/joakim.lamotte/videos/337165870254287/https://www.facebook.com/henko1/posts/10155919553447477Info om oss och diverse länkar:http://myrannosaurus.se/haveristerna/Intro/outro av Dubmood: https://dubmood.bandcamp.com/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är det ett skäl nog för att få asyl om man konverterar till kristendomen? Många unga män, speciellt från Afghanistan och Iran har konverterat, men fått avslag på sina asylansökningar i Sverige. Avslagen har retat upp många inom den kyrkliga världen i Sverige och ett  massivt uppror har uppstått från kyrklig sida mot Migrationsverket och regeringen. Kritiken har främst varit om Migrationsverket har kompetensen nog  för att bedöma om någon är kristen eller inte. Efter flera fall av tveksamma beslut har Migrationsverket börjat utbilda sina handläggare i kristen tro. Men räcker det för att få en rättssäker prövning? I ett reportage från Härnösand och Kramfors får vi höra en konvertit berätta om sina erfarenheter och vägen till att bli kristen. Vi hör även prästen David Tosteberg som har döpt över 60 konvertiter och pingstpastorn Christian Mölk. I studion finns Karin Wiborn generalsekreterare för Sveriges kristna råd och Fredrik Beijer rättschef på Migrationsverket. Från Paris rapporterar Sveriges Radios korrespondent Alice Petrén om hur det går för konvertiter som fått avslag på sin asylansökan i Sverige och istället hamnat hos Svenska Kyrkan i Paris som hjälper dem med mat och förnödenheter. Programledare: Åsa Furuhagen Reporter : Elias Krantz Producent: Antonio de la Cruz

Kalle, Kodjo och Maria sänder denna måndag. Kodjo är on fire när han vädrar sina mörkaste tankar efter att ha sett R Kelly och MJ-dokumentärerna. Vi får besök av Margareta Van Den Bosch som berättar om hur det var att vara chefsdesigner på H&M och sitt möte med Karl Lagerfeld. Vi pratar också om den oväntade SD motionen - bygg fler moskeér i Kramfors.

FÖRFATTARE, PASTOR, FÖRELÄSARE, 59 år. Född i Kramfors, bosatt i Säve. Sommarvärd 2004, 2006 och Vintervärd 2011, 2013, 2014, 2016, 2017. Kan tystnaden vara en förutsättning för visdom? Det tror pingstpastor Tomas Sjödin som utforskare av hur vi kan leva våra liv på ett rikare sätt. När Tomas Sjödin nu för sjätte gången gör ett Vinter i P1 tar han oss med på en ovanligt tyst och ödslig men oändligt vacker resa genom USA:s minst befolkade delstat, Wyoming. Mil efter mil, ensam i bil med samma enahanda betesmarker och en inre resa där Tomas Sjödin återupptäcker tystnaden och vad den kan göra med oss. - Tro mig, tystnaden är vårt kommande favoritresmål, vårt nästa Thailand! spår Tomas Sjödin. - Jag tror på fullt allvar att den självvalda tystnaden kan vara räddningen för våra liv och för framtid. Det är en storvulen utsaga, men jag tänker så därför att så mycket förstånd, klokskap och mod föds ur stillheten och så mycket av vår tids vansinne föds ur surr och jäkt och brist på verkligt lyssnande. I programmet beskriver också Tomas Sjödin skillnaden mellan den ofrivilliga tystnaden eller tigandet, och tystnaden där vi kan lyssna inåt. Inte som i de ekofria kamrarna där det är så tyst att i kammaren blir du själv ljudet som Steven Orfield, en av initiativtagarna till det som kallats jordens tystaste plats, Orfield Laboratories uttryckt saken. Där orkar ingen vara mer än en mycket kort stund. Tomas Sjödin talar hellre om det tillstånd som hans mamma kallar att bida, när hon inte vill svara på en fråga med vändande post. - Att bida är inte bara att vänta. Det är att in-vänta, i tron på att det goda är på väg till oss, säger Tomas Sjödin i sitt Vinter-program. Om Tomas Sjödin Lyssnarnas Vinterfavorit för sjätte året! Uppskattad föreläsare som sedan 23 år tillbaka skriver krönikor i Göteborgs-Posten. Har skrivit ett flertal böcker, de senast utgivna heter Det händer när du vilar, Det är mycket man inte måste och Den som hittar sin plats tar ingen annans. Hörs regelbundet i Tankar för dagen i P1. Ledare för Smyrnakyrkans sociala arbete i centrala Göteborg. Fick 2015 Kungens medalj i 8:e storleken i högblått band för sina förtjänstfulla insatser som kommunikatör i existentiella ämnen. Tilldelades Svenska Bibelsällskapets Bibelpris 2016. Springer Göteborgsvarvet, gärna och långsamt. En dag i veckan vilar han från dator, telefon och pengar. Producent: Inga Rexed Raffone

Tjugondagvent! Lill-julafton som vi brukade kalla den i Kramfors. För man brukade ge varandra dom sämsta klapparna den här dagen så att man inte blev besviken sen på Stor-julafton. Fick man ett pund livsfarligt crack på lilljul så var man rätt glad att få en trasig pulka på storjul. Ja så kunde det gå till i mittensverige när jag var ung håhå jaja. Men du då? Hur ska du göra. Lyssna här.

.. .. .   . Trollhättan Integrationsforum mot Rasisms styrelse . Kramfors i Hälsingland. . : " ". Kramfors.     SVENSK TEXT  Antirasism i Trollhättan Drömjobb i Kramfors Antirasistiskt arbete är svårt - men allt viktigare. Hur kan man jobba? Kokab Faris funderar. Fateh Arar berättar om film som språkskola, drömjobb och semester. Att arbeta mot rasism kan man göra på många olika vis. Till exempel genom kampanjer, demonstrationer eller - som Kokab Faris tror - genom att satsa hårt på integration. Hon är studiehandledare och lärare på gymnasiet i Trollhättan men också ledamot i Integrationsforum mot Rasisms styrelse i samma stad. Hör hennes tankar om antirasistiskt arbete.   Och så möter vi Fateh Arar som kommer från miljonstaden Damaskus men nu bor lilla Kramfors i Hälsingland. Han har arbetat målmedvetet för att få komma in i och göra vad han vill i det svenska samhället - och han började med språket. -Jag lärde mig svenska via svenska filmer, jag såg nästan alla svenska tv-serier och filmer som jag kunde hitta.   Och då fick han jobb - som språkhandledare på Kramfors kommun. Men efter bara en månad sade han upp sig. Det var för svårt att vara neutral i mötet med alla människor som, liksom honom, flytt och nu kämpade med så många problem. -Jag kunde inte låta bli att blanda in mina känslor och då gick det inte att hantera de tuffa situationerna, säger han. Jag kände att jag inte kunde inte hjälpa människor. Så småningom dök drömjobbet dök upp - som ekonom på ett bostadsföretag i Kramfors. -Jag har fått världens bästa jobb! Och fjol fick jag den första semestern i hela mitt liv - och jag är 35 år gammal nu!!

I dag avslutar vi serien med poddintervjuer inför regionvalet i Västernorrland. Företrädare för vart och ett av de åtta politiska partierna med plats i regionfullmäktige i dag, får förklara sig i vår valspecial. Som sista politiker att svara på frågor och presentera partiets politik kommer nu Jessica Ulander (C) från Kramfors, femte namn på partiets … Fortsätt läsa Y-podden #19 – Valspecial Centerpartiets Jessica Ulander Inlägget Y-podden #19 – Valspecial Centerpartiets Jessica Ulander dök först upp på Y-podden.

Svensk offentlig infrastruktur som skola, vård och omsorg har, i en ojämn geografi, befunnit sig i en nästan obruten avveckling sedan 1990-talets kris. Men om upprördheten på många håll stannar vid insändarsidornas beklaganden, kanske en kraftsamlande demonstration, har den i 2010-talets Ådalen – i Sollefteå och Kramfors med omnejd – givit upphov till en dynamisk social rörelse som vid sidan av demonstrationer även företagit sig en seglivad sjukhusockupation, försök med kooperativa vårdcentraler och turnérande dockor. Vad är det för strömning som hägrar i Ådalen? Vi letar oss tillbaka till hungerkravaller 1917, skotten i Lunde ´31, etableringen av kollektivbyn Skogsnäs på 70-talet och försöker finna svar. Här finns massor att lära!

Norrlandspodden får besök av serietecknaren Mats Jonsson, som gjort stor succé med praktverket ”Nya Norrland”. Mats växte upp i Bollstabruk utanför Kramfors, och bor på Telefonplan i Stockholm, och i denna självbiografi går han till botten med klyftorna mellan stad och land. Hur har hans hembygder förändrats sedan han flyttade därifrån på tidigt nittiotal? Han har … Fortsätt läsa Norrlandspodden 42 ”Mats Jonsson och Nya Norrland”

FÖRFATTARE, PASTOR, FÖRELÄSARE. 58 år, född i Kramfors, bosatt i Säve Sommarvärd 2004, 2006. Vintervärd 2011, 2013, 2014, 2016. Jag skall prata om vemod, flyttfåglar, hemlängtan och om människans inbyggda navigeringssystem. Om livslånga inre resor och om att lida av kronisk resfeber. Musiken blir genomgående vemodig. Inte nödvändigtvis sorglig, bara lite hjärtslitande. Om Tomas Sjödin Lyssnarnas Vinterfavorit för femte året! Uppskattad föreläsare som sedan 23 år tillbaka skriver krönikor i Göteborgs-Posten. Har skrivit ett flertal böcker, ett par av dem utifrån sin tro och sin erfarenhet av att vara far och förlora två av sina söner i en hjärnsjukdom. Senast aktuell med Det händer när du vilar, Det är mycket man inte måste och Den som hittar sin plats tar ingen annans. Ledare för Smyrnakyrkans sociala arbete i centrala Göteborg. Fick 2015 Kungens medalj i 8:e storleken högblått band för sina förtjänstfulla insatser som kommunikatör i existentiella ämnen. Tilldelades Svenska Bibelsällskapets Bibelpris 2016. Springer Göteborgsvarvet, gärna och långsamt. Tycker att vila är en underskattad konst. Producent: Inga Rexed

Efter att ha upptäckt tidningen Galago på Kramfors kommunala bibliotek gjorde Mats Jonsson sin första barndomsskildring. Då var han 14 år. Sedan dess har han fortsatt skildra sitt liv i serieform, nu senast i Nya Norrland. Men vad händer när … Continue reading →

This week, we navigate a dark path of deception, thievery, drugs, and just plain vile murder. A man that ran from his problems, his whole life, including joining another country's military to outrun authorities, and creditors. And it only got worse from there, culminating in a horrific scene, in a Thai hotel room, followed by a manhunt, and an attempt at the death penalty. This story is so crazy that it has to span over 3 continents!!Grow up in a town that Ikea named furniture after, steal anything that isn't tied down, and try to survive a Thai prison with Kenneth Eriksson!!Check us out, every Tuesday. We will continue to bring you the biggest idiots in sports history!Hosted by James Pietragallo & Jimmie WhismanDonate at...patreon.com/crimeinsportsCheck out or site: truecrimecomedyteam.comAll web support by Web and Writer webandwriter.com or Facebook.com/webandwriterContact us on...twitter.com/crimeinsportscrimeinsports@gmail.comfacebook.com/Crimeinsportsinstagram.com/crimeinsports

Utvandraren O.S., född 1881 i Västernorrland, emigrerade till Kanada i jakten på en drägligare tillvaro för hans familj, och skriver i det här brevet hem till sitt forna fosterland. Han ger fyra väl valda råd till makthavarna i Sverige "som önska veta hvarför folk emigrerar".Omslagsfoto: Vy över Nordingrå, Kramfors kommun, Västernorrlands län. 1920. Carl Larssons Fotografiska Ateljé AB / Länsmuseet Gävleborg (CC BY-NC)

2017-05-22 Sextonde programmet: skådespelaren och sångerskan Karolina Furberg!Karolina Furberg, född och uppvuxen i Kramfors, Ångermanland jobbar som frilansande skådespelerska och sångerska. Med en utbildning på Musikalakademien och Stockholms elementära teaterskola har hon jobbat med både musikal, teater, reklam, voiceovers och demosång. Även en tur i den Makedonska melodifestivalen har hunnits med. För tillfället jobbar hon som sångerska på burleskbaren Melt i Stockholm och nu senast spelade hon rollen som Jessika i SVT:s thrillerdrama ”Midnattssol”.I Burlesquepodden pratar Karolina bland annat om sin ingång tilll burlesquen från en annan del av showbiz samt om vikten att ta sitt artisteri på allvar och att kräva skäligt betalt.Följ Karolina Furberg på: https://www.facebook.com/karolina.furbergBurlesquepodden produceras av Brännström & Lundgren Jazzproduktion HB. Programledare är Aurora Brännström. Vi spelar in programmen på Custom Music Productions där Andreas Hedberg sköter ljud och redigering.För mer info om oss och våra gäster gå in på www.jazzproduktion.se/burlesquepodden. Följ oss gärna på Facebook, där vi heter Burlesquepodden kort och gott eller på instagram på jazzproduction.sweden See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

När kvinnor började jobba i hamnen spreds rykten om att de var osedliga. Men en präst kom till deras räddning. På många industrier jobbade kvinnor som stöttade industriarbeterskorna i stort och smått. Vid förra sekelskiftet började allt fler kvinnor arbeta utanför hemmen. Men många av dom fick utstå både smutskastning och ryktesspridning när de klev in på mansdominerade arbetsplatser. På en del ställen inrättades speciella hjälpare som skulle motverka det, men på vissa platser spreds rykten som började leva sitt eget liv och som var svåra att stoppa.Lasse Ohlsson är släktforskare med rötterna i Ångemanland och har i kyrkböckerna från Gudmundrå socken funnit en grupp kvinnor som for extra illa av de rykten som spreds om dem över hela landet.Det här var kvinnor som jobbade med att lasta trä ombord i fartyg som kom till sågverken längs norrlandskusten. De fick olika yrkesbeteckningar som knubbkärringar, splitvedjäntor, bakpigor, märkflickor, ströjäntor och kaffekärringar.- De var ofta fattiga och behövde ta de här arbetena som inte hade så hög status, säger Lasse Ohlsson.Det här arbetena började komma i slutet av 1800-talet i och med att sågverksindustrin expanderade och man hade behov att få snabbare lossning och lassning.- Vissa av de lättare arbetena fick då kvinnor ta. Och den stora ryktesspridningen kom runt 1905 då doktorinnan Hilda Sjögren från Ramvik som hade gjort en egen undersökning där hon beskrev vilka fasansfulla saker som händer ombord på båtarna.Hilda Sjögren ansåg att det var ren prostitution på båtarna och att de anställda kvinnorna inte lyfte på en enda brädbit utan erbjöd andra tjänster.- Det här svartmålade en hel yrkeskår.Hilda Sjögren tillhörde Vita bandet och hade blivit ledare för det nyinrättade "stuveridepartementet" som i Ramvik i Ångermanland. I rapporten som hon skrev spaltade hon upp ett antal bevis som hon menade skulle bevisa att stuveriarbeterskorna förde ett osedligt leverne, men som också slog fast att detta var ett för tungt arbete för kvinnor.Rapporten kunde sedan läsas av läsas av landets riksdagsmän och innehöll följande slutsatser;Det är bevisat att 1. Kvinnor som åtaga sig stuveriarbete, i regel ställes på samma nivå i den allmänna aktningen som de offentliga kvinnorna, samt att de och bliva bemötta som sådana. 2. Det finnes kvinnor i vårt land, som gå ut i stuveriarbete och erhålla sin fulla dagslön, utan att ens taga i en klant, tillbringande sin tid i kajuta och ruff. 3. Det finnes stuveriarbeterskor som under arbetstiden tillsammans med de manliga stuveriarbetarna låta lastrummet tjänstgöra som bordell.  4. Det finnes stuveriarbeterskor som ibland ej blygts att nakna dansa tillsammans med sjömän från de fartyg där de arbeta. Detta slags kvinnoarbete är en moralisk och fysisk fara, icke blott för individen utan och för samhället. Kvinnor från 12 till 60 år hava samma arbetstid och samma arbete att utföra. Man har ock exempel på att många minderåriga under detta arbete brukats till samlag, att en tolvårig flicka därvid ådragit sig venerisk smitta, för vilken kurhusvård måste sökas. Ett annat exempel är en 16-årig flicka som under arbetet ombord ådragit sig syfilis.Rapporten som doktorinnan Hilda Sjögren lämnade ifrån sig byggde dels på brevväxling med stuvare, sågverkschefer och kaptener men också på egen erfarenhet. I två dagar hade hon under antaget namn jobbat som så kallad splitvedjänta och stuvat buntad stav på en ångare vid Kramfors sågverk.Så här skrev hon i Vita bandets egen tidning 1906;Då kan ni alla fatta, huru det kändes att som kvinna gång efter annan stå i detta arbete. Det är också med tanken på gångna tunga dagar som jag av hela mitt hjärta ville ropa: Detaljerna måste fram! Må vi ej ha på vårt samvete att vi ej för alla blottat detta elände, att det ej må kunna sägas, att det finnes mödrar som i okunnighet sända sina barn uti stuveriarbete.I intervjuer med kvinnor som arbetat som stuveriarbeterskor säger dom att de inte bara hade ett dåligt betalt säsongsarbete utan också utpekades för grovheter som inte var sanna, berättar Lasse Ohlsson.Några år senare dyker två personer upp, som oberoende av varandra kom att förbättra de kvinnliga hamnarbetarnas rykten.Den första var prästen Johan Peter Vestin som arbetade i Gudmundrå socken och som gick till källorna för att se om ryktena och utomäktenskapliga barn och könssjukdomar verkligen stämde. Han sammanställde sen en tabell efter att ha noggrant studerat en tio års period i kyrkböckerna.- Han delade upp kvinnorna utifrån börd och fann ingen övervikt varken när det gällde födsel av utomäktenskapliga barn eller veneriska sjukdomar.Johan Peter Vestin verkar ha ett stort socialt intresse, säger Lasse Ohlsson, och det var nog det som gjorde att han rentvådde kvinnorna.Men det kom också mer hjälp, från en kvinna som under lång tid intresserat sig för kvinnors arbete.Hon hette Kerstin Hesselgren och hade fått anställning som yrkesinspektris på nybildade Yrkesinspektionen. Året var 1913 och vid det laget hade skrivelsen från Hilda och Vita bandet tröskats igenom depatement och myndigehter och till slut hamnat på hennes skrivbord.Och som ett led i sin undersökning reste hon upp längs norrlandskusten vid två tillfällen för att träffa stuveriarbeterskorna. Hon kom fram till arbetet visserligen var tungt men inte värre än att en vuxen kvinna skulle klara av det. Och alla rykten om prostitution och nakendans på däcken med sjömän var kraftigt överdrivna.Allt ledde till slut fram till att Kungl. majt utfärdare nya regler för hur kvinnor skulle arbeta i hamnarna med lastning stuvning och lossning på fartyg.- Man kan säga att Hildas rapport förkastade en hel yrkesgrupp med grova ord, men å andra sidan startades ett utredningsarbete.Den här yrkesgruppen har till stor del fallit i glömska, det har inte skrivit kämparvisor och dikter om dem, och kanske det hänger samman med att yrket så småningom försvann.FabrikssystrarDet var inte bara de kvinnliga stuveriarbetarna som skapade oro för hur det skulle gå med sedligheten. Också inom industrin ville man se till att kvinnorna inte skulle få dåligt rykte.Vid förra sekelskiftet började allt fler kvinnor att arbeta inom de nya industrierna, och ganska snart fanns det på några stora kvinnodominerade industrier en ny yrkeskategori som kallades fabrikssystrar.Deras uppgift var att hjälpa de anställda kvinnorna att ordna med ekonomiska saker, som pensionskassor och sjukkassor, men de organiserade också barnomsorg, fritidssysselsättningar och såg till att göra arbetsplatsen mer trivsam.Det första företaget i Sverige som anställde en fabrikssyster var Wettergrens kappfabrik i Göteborg, men den industri som kanske mest förknippats med verksamheten var Tobaksmonopolet som hade fabriker på sju platser runt om i Sverige.Tobias Karlsson är ekonom-historiker och han har i sin forskning gått igenom Herta Svenssons stora efterlämnade material. Hon var fabrikssyster på Tobaksmonopolet och hennes arkiv finns idag på Kvinnohistoriska samlingarna inom Göteborgs Universitetsbibliotek.- Det är väldigt mycket bilder på sociala aktiviteter och ganska få bilder som visar hur arbetet såg ut, konstaterar han när vi bläddrar igenom en liten bit av arkivet.Idén om fabrikssystrar kom ursprungligen från USA och spred till Sverige genom Kerstin Hesselgren, som just blivit chef för yrkesinspektionen. Hon bjöd den person som skulle blir direktör för Svenska tobaksmonopolet på en lunch och övertygade honom om att anställa fabrikssystrar på företagets olika fabriker.- Hon tänkte nog att fabrikssystrarna skulle kunna bli hennes förlängda arm, säger Tobias Karlsson. Yrkesinspektionen hade ju bara möjlighet att göra vissa stickprov därför vore det bra om det fanns personal i de stora företagen som arbetade permanent med sociala frågor. Vid förra sekelskiftet var det ganska vanligt att industrier hade så kallade intressekontor. De hjälpte sina anställda att betala hyror, skatter och sjukkasseavgifter. På de industrier där man nu anställde fabrikssystrar så placerades deras tjänst på just intressekontoren, och de tog över de ekonomiska uppgifterna. Men man kan se av Herta Svenssons efterlämnade papper att hennes arbetsuppgifter var långt fler än så- Bland hennes många arbetsuppgifter fanns att hon skulle se till så att arbetsmiljön blev trevligare, att det ställdes ut vaser med blommor i matsalen, att arbetarna fick numrerade handdukar så att de inte blandas ihop, hon tog hand om administrationen av sjukkassan och hon gjorde hembesök hos alla som sjukanmälde sig. -Hon måste ha arbetat otroligt hårt tror Tobias Karlsson.Herta Svenssons arbete som fabrikssyster började faktiskt innan någon på tobaksfabriken visste om det. Två månader innan hon skulle börja jobba som fabrikssyster tog hon jobb på fabriksgolvet utan att tala om vilken roll hon senare skulle komma att ha.Under perioden då Herta Svensson arbetade på golvet i tobaksfabriken förstod hon att kvinnorna behövde hjälp med så mycket mer än bara ekonomiska ting. Så när hon startade sin verksamhet som fabrikssyster hände det saker på företaget. Hon startade en barnkrubba, dvs ett daghem för arbeterskornas barn, och på somrarna ordnade man barnkoloni för de barn som annars skulle bli utan tillsyn. Herta Svenssons skriver en rapport över sitt arbete det första året, där hon berättar om ännu fler initiativ:Under arbetet som fabrikssyster har det mer och mer blivit tydligt att såväl den enskilde av personalen som arbetskåren i dess helhet skulle vinna i hållning och och värde i den mån det gavs möjlighet att efter slutat arbete på fabriken få någon sysselsättning som kunde väcka och tillfredsställa dess kunskapsbehov och giva dem utvecklingsmöjlighet i intellektuellt avseende samt fästa deras intresse vid något annat än de förslösande nöjen som eljest så lätt draga det till sig. Särskilt är detta måhända önskvärt i ett yrke som cigarettindustrin, där själva utbildningen icke kan erbjuda några nämnvärda utvecklingsmöjligheter. Följaktligen vaknade tanken på anordnande av kvällskursen för personalen.Kvinnorna kunde gå på kvällskurser i allt från sömnad till främmande språk och det bildades sångkörer och man gjorde gemensamma resor. För några av de mest utarbetade kvinnorna ordnade Herta Svensson en veckas vilohem, och i sin rapport argumenterar hon för att alla skulle få samma chans.Då det under denna sommar tydligt visat sig var en enda veckas sommarledighet betytt för en arbeterskas hälsa och krafter och således också för hennes arbetsprestation, torde det kanske tillåtas, att i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av genomförd semester för personalen, åtminstone en vecka på sommaren.Någon lagstadgad semester skulle nu inte komma förrän i slutet av 1930-talet, och för att Herta Svensson och hennes kollegor skulle ha framgång i sitt arbete som fabrikssystrar så gällde det att argumentera väl gentemot företagsledningarna. De tog till ekonomiska argument.- Man tänkte sig att om arbetarna fick det hjälp på det här sättet så kunde de koncentrera sig mer på arbetet och bli mer produktiva vilket skulle öka lönsamheten. -Kvinnor som hade barn som inte fick hjälp med barnomsorg kunde göra ett bättre och effektivare arbete om de fick hjälp med barnomsorgen, säger Tobias Karlsson.Ett annat viktigt skäl för att styra upp arbetsvillkoren för kvinnorna i industrin, var sedligheten. För precis som när det tidigare hade gällt de kvinnliga stuveriarbeterskorna i Ångermanland så fanns det mycket oro för att kvinnor när de började arbeta som män, skulle ha svårt att bete sig så som man förväntade sig av kvinnor, dvs sedesamt och kyskt.- Detta fanns i allra högsta grad med bland de motiv som företagen hade för att anställa fabrikssystrar, fortsätter Karlsson. Många av de kvinnor som kom att arbeta i de nya industrierna kom från landsbygden och som inte hade några bra sociala nätverk, vilket man var rädd för skulle leda till osedligt leverne. Det fanns en oro för att det skulle födas barn utom äktenskapet, men också för att unga kvinnor skulle ta efter den livsstil som de arbetande männen hade att använda alkohol och att gå ut och roa sig på kvällarna.Tobaksmonopolet betraktades som ett mönsterföretag och visade gärna upp sig och fabrikssystrarnas verksamhet på mässor av olika slag. Den fackliga rörelsen var inledningsvis mycket skeptisk till fabrikssystrarnas verksamhet.- Man såg det till en början som samma slags kontroll över människor som fanns i brukssamhällena, där arbetsgivaren visserligen hade ett stort socialt ansvar men som å andra sidan gav arbetsgivarna en stor makt över sina anställda.- Fabrikssystrarna fick en slags mellanchefsposition i företagen som gav dem inflytande över vilka som skulle anställas, avskedas och omplaceras inom företaget, och de skaffade sig mycket information om enskilda anställdas förhållandes och den informationen skulle ju kunna missbrukas.Fackföreningarna misstänkte, ofta på goda grunder, att det sociala arbete som fabrikssystrarna gjorde skulle vara villkorat, så att företaget visserligen ställde upp med en rad förmåner men bara på villkor att arbetarna lät bli att organisera sig fackligt.-Just i fallet Tobaksmonopolet tror jag inte att det var så, men generellt sett så fanns det sådana tankar bakom de första Intressekontoren, kommenterar Tobias Karlsson. Man hoppades på att detta skulle kunna skapa harmoni mellan arbetsgivare och arbetare och göra arbetarna mindre intresserade av att organisera sig fackligt.- Däremot tror jag att Herta Svensson och många av hennes kollegor uppfattade sin roll annorlunda, slutar Tobias Karlsson som tycker sig ha sett en genuin vilja att hjälpa arbetande kvinnor hos fabrikssystrarna.Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Viktor Åsberg, Agneta Johansson och Malin Avenius slaktband@sverigesradio.se

FÖRFATTARE, PASTOR, FÖRELÄSARE. Tomas Sjödin pratar om att välja ljuset i en mörknande värld. Om kraften i ljuset och om att tro fram det bästa i varandra. Pastor Tomas Sjödin är för fjärde gången lyssnarnas Vinterfavorit. Den här gången pratar han om att välja ljuset i sitt Vinterprogram. Om kraften i ljuset, om att tro fram det bästa i varandra, ta fasta på det vackra och tillsammans skapa härdar av ljus i den värld som blev vår.Om Tomas SjödinFörfattare, pastor, föreläsare, 57 år. Född i Kramfors, bosatt i Säve. Tidigare Sommarvärd 2004, 2006 och Vintervärd 2011, 2013, 2014.Lyssnarnas Vinterfavorit för fjärde året. Uppskattad föreläsare som skriver krönikor i Göteborgs-Posten. Har skrivit ett flertal böcker, ett par av dem utifrån sin tro och sin erfarenhet av att vara far och förlora två av sina söner i en hjärnsjukdom. Senast aktuell med Det händer när du vilar, Det är mycket man inte måste och Den som hittar sin plats tar ingen annans.Ledare för Smyrnakyrkans sociala arbete i centrala Göteborg. Medverkade 2013 i SVT-serien När livet vänder. Tycker att vila är en underskattad konst.Producent: Inga Rexed

Kjell får panik över att han kanske inte hänger med i kodrevolutionen. Han upplever att alla, gamla som unga, lär sig att koda. Men han lugnas och får inspiration i en skola i Kramfors där programmering ingår i alla skolämnen.

Tre musiker som flytt Syrien och Iran: cellisten Bashar Sharifa, Daff-spelaren Shohreh Shahrzad och kontrabasisten och kamanchehspelaren Kamran Nadali. Första programmet av fem. Flyktens musik! Musiker som flyktingar har rört sig över jorden sedan dess begynnelse. Många musikaliska genrer och uttryck är resultatet av musiker som flytt och vandrat från land till land under årtusenden. I fem program skall vi möta några av dessa, musikbärare, från länder som Syrien, Iran, Irak, Kurdistan, Ungern, Afghanistan, Bosnien, Polen och Ukraina. Cellisten Bashar Sharifa är 37 år och utbildade sig på musikkonservatoriet i Aleppo i Syrien i både klassisk orientalisk musik och västerländsk klassisk musik. Han spelade i TV, på operahus och turnerade över stora delar av världen. Innan striderna i Syrien bröt ut var den blomstrande storstaden i norr, Aleppo, Syriens ekonomiska centrum. Sedan inbördeskriget nådde dit 2012 ligger nu stora delar av Aleppo i ruiner. Dagligen sker där krigsbrott och andra övergrepp mot mänsklig a rättigheter av regeringsstyrkor och oppositionsgrupper. Och av den s k Islamiska Staten. I sin rapport från maj 2015 beskriver Amnesty International staden Aleppo som helvetet på jorden. Oljefatsbomber, fyllda med sprängämnen och metallsplitter, har orsakat enorm förödelse och dödat och sårat många människor, särskilt som regeringsstyrkornas bombattacker riktats mot skolor, sjukhus, moskéer och torgmarknader. Flera sjukhus och skolor har tvingats flytta ner i underjordiska bunkrar. Attacker med oljefatsbomber som släpps från helikoptrar dödade 2014 mer än 3 000 civila i Aleppoområdet. Och många av dem var Bashar Sharifas vänner och släktingar. De som flyr till Sverige är främst, precis som Bashar Sharifa, Syrier. 2015 ansökte över 51 000 syrier om asyl i Sverige. 2016, efter att danska och svenska regeringar införde gränskontroller vid Kastrup i Köpenhamn och i Hyllie i Malmö, så ansökte endast 2 221 syrier om asyl under de tre första månaderna. Att människor flyr sina hemländer, från krig, förstörelse och död, är inte unikt i världshistorien. Snarare har det nästan alltid varit så. Det påverkar alla människor, och det påverkar också det musikaliska uttrycket i mötet mellan olika kulturer och traditioner. Musiker flyr med eller utan sina instrument. Vissa blir inbjudna till en festival och kan ta flyget, för att sen söka asyl. Andra vandrar långa vägar och utsätts för våghalsiga båtturer över Medelhavet. Bashar Sharifa flydde genom Libanon, Turkiet, Grekland och Österrika innan han kom till Stockholm och senare till Göteborg, där han nu bor i norra stadsdelen Angered. Bashar spelar på fritiden i Bashar Sharifa and Friends, men kör buss för att försörja sig. -Om jag tänker för mycket på mina kompisar och min familj i Syrien så blir jag så trött, så trött. Om jag spelar min cello då så mår jag bättre. Shohreh Shahrzad var 10 år 1979 när Revolutionen i Iran inleddes. Shahen störtades och ersattes av en islamistisk regim. Under Ayatolla Khomeinis auktoritära ledning infördes en strikt fundamentalistisk  republik, en teokrati. -När jag bodde där var Iran ett mycket slutet land. Allt var förbjudet: att skratta, att dansa att utöva fri kultur över huvud taget. Det är en av anledningarna till att jag flydde, förklarar Shoreh Shahrzad. -Jag kände mig ofri och kunde inte vara mig själv. Egentligen visste jag inte vem jag själv var och vad jag ville göra i mitt liv. Orsaken var en kombination av statsmaktens lagar och de kulturella och religiösa regler som fanns och det var mycket besvärande för mig, säger Shoreh Shahrzad. Hennes stora passion var att spela sin älskade persiska handhållna ramtrumma Daff. Det är den trumma hon förde med sig ut ur Teheran en dag för 13 år sedan. Hon kallar den modertrumman, eftersom hon har fyra andra Daff-trummor. Modertrumman är stor, träramen är hård och membranet gjort av getskinn. Små metallringar framkallar det där speciella rasslande ljudet. -Att spela min trumma är som hjärtats puls. Instrumentet är en del av mig, säger Shohreh Shahrzad, som bor i en liten lägenhet på Amager i Köpenham. Livet i Teheran blev svårt som musiker och som kvinna: det var förbjudet att visa sitt instrument offentligt och Shohreh fick inte ge offentliga konserter. Konstskolan, där hon undervisade i industriell och teknisk design och i måleri, sparkade henne för att hon bar färgglada kläder och gick med sina elever på café! 2003, när hon var 34 år, lämnade Shohreh Iran och flydde till Danmark. Hon får dock inga kvalificerade arbeten i det nya hemlandet, men uppskattar friheten att vara sig själv. För att få mat på bordet arbetar Shohreh Shahrzad med mentalt handikappade människor. All övrig tid viger hon åt sina egna projekt då hon framför sina sånger med Daff-trumma, dansar, undervisar i grafisk design och komponerar elektronmusik. Kamran Nadali är 35 år och utbildade sig på Musikkonservatoriet i Teheran och vid TV-universitetet i Iran där han studerade klassisk musik och traditionell persisk musik. Hans specialitet är kontrabas, fiol, det persiska instrumentet kamancheh och traditionell persisk sång. Från 2005 var han fastanställd kontrabasist i bl a Teherans symfoniorkester och Irans nationalorkester. Den 30 januari 2010 ger Teherans Symfoniorkester konsert i Rotterdam i Holland. Efter en stund rusar en man upp på scenen och håller upp en grön flagga och en liten lapp med texten V för Victory, seger. Människor i publiken sjunger och ropar slagord och skriker ut sitt hat och sin förtvivlan över den diktatoriska regimen i Iran. Kamran Nadali är med på den turnén. -Många i orkestern grät och själv stod jag inte ut med att fortsätta spela och låtsas som ingenting. Jag lade ner min stora kontrabas på scenen och gick därifrån, berättar Kamran Nadali. När jag kom tillbaka till Teheran grep säkerhetspolisen mig och jag torterades. Kamran Nadali flydde från Iran och anlände till Göteborg 7 mars 2013. I Sverige kan han inte försörja sig på sin musik utan arbetar som ingenjör i en fabrik. Han studerade också dataprogrammering i Iran. Kamran Nadali är mycket ledsen över att inte kunna arbeta med musiken, som tidigare var hela hans liv. Han gråter tyst vid intervjun. Kamran Nadali är väldigt tacksam mot alla som hjälper människor, även här i Sverige. -Jag kunde inte tänka mig att någon som inte känner mig skulle kunna hjälpa mig så mycket. I Iran är det tyvärr inte alls så här. Jag hoppas att jag en dag i framtiden skall kunna sakna Iran, berättar Kamran Nadali. Fakta kring flyktingar och invandring i förhållande till Sverige: - Vid 1400-talets mitt utgjorde tyskarna en tredjedel av Stockholms skattebetalare. - Vid 1500-talets mitt var minst en fjärdedel av familjerna i Stockholm antingen finska, tyska, nederländska eller skotska. - Mellan 1570 och fram till början av 1600-talet invandrade 12.000 finnar till Sverige på Karl IX:s initiativ. - På 1620-talet kom 1200-familjeenheter med valloner till området kring Finspång för att arbeta åt Louis De Geer. Namn som vi idag känner till som: Allard, Birath, Bonnevier, Drougge, Herou, Hübinette, Pousette och Sporrong. - 1715 fanns omkring 12.000 flyktingar i Stockholm efter Sveriges förlust av de baltiska provinserna. Bland annat Johan Chistopher Kramm som anlade en såg i Kramfors. - På 1800-talet fortsatte invandringen och med dem byggdes en hel del Svenska företag. Tomas Stawford (startade Höganäs). Daniel Fraser (Motala verkstad). William Gibson och Alexander Keiller (Jonsered, Götaverken, m.m.). Robert Cruickshank (Göteborgskex). Régis Cadier (Grand Hôtel). Bröderna Cloetta (Cloetta). Bröderna Bonnier (Bonniers). Philipson (Holmen bruk). Nissen (Mazetti). Carl Zoéga (Zoega). Baltzar von Platen. Kempe (Modo) von Bergen (Karlshamnspunsch). Berns (Berns Salonger). Meyer (Svenska Lloyd). Schmitz (Sydkraft). Fraenkel (Handelsbanken). Hennig (Mölnlycke). Förutom det kan man nämna att: - Från mitten av 1800-talet till början av 1920-talet lämnade 1,5 miljoner svenskar Sverige för att bege sig till USA, som flyktingar. - Under perioden1939-44 tog vi i Sverige emot 72.000 finska barn som skickades till Sverige för att slippa kriget. - Ungefär 90.000 svenskar har valt att flytta och bosätta sig i Spanien. Musiklista:Nahawand, improvisation Bashar SharifaImprovisation på DaffShohreh ShahrzadBayatBashar SharifaVelvetDreamShoreh ShahrzadSab10AWShohreh ShahrzadNeanderthals_2Shohreh ShahrzadCarmina BuranaCarl OrffTeherans SymfoniorkesterShardad Rohani, DirigentMorge ShabKamran NadaliFriends by AccidentPiano concerto No.1 in B flat minorTjaikovskijTeherans SymfoniorkesterAmir Mahyar Moradi, PianoShahrdad Rohani, DirigentCarmenGeorges BizetHenri Meilhac och Ludovic HalevyTeherans SymfoniorkesterShardad Rohani, Dirigent

Tre musiker som flytt Syrien och Iran: cellisten Bashar Sharifa, Daff-spelaren Shohreh Shahrzad och kontrabasisten och kamanchehspelaren Kamran Nadali. Första programmet av fem av Birgitta Tollan. Musikmagasinets nya programserie heter Flyktens musik!   Musiker som flyktingar har rört sig över jorden sedan dess begynnelse. Många musikaliska genrer och uttryck är resultatet av musiker som flytt och vandrat från land till land under årtusenden.   I fem program skall vi möta några av dessa, musikbärare, från länder som Syrien, Iran, Irak, Kurdistan, Ungern, Afghanistan, Bosnien, Polen och Ukraina.Cellisten Bashar Sharifa är 37 år och utbildade sig på musikkonservatoriet i Aleppo i Syrien i både klassisk orientalisk musik och västerländsk klassisk musik. Han spelade i TV, på operahus och turnerade över stora delar av världen. Innan striderna i Syrien bröt ut var den blomstrande storstaden i norr, Aleppo, Syriens ekonomiska centrum.   Sedan inbördeskriget nådde dit 2012 ligger nu stora delar av Aleppo i ruiner. Dagligen sker där krigsbrott och andra övergrepp mot mänsklig a rättigheter av regeringsstyrkor och oppositionsgrupper. Och av den s k Islamiska Staten.   I sin rapport från maj 2015 beskriver Amnesty International staden Aleppo som helvetet på jorden.   Oljefatsbomber, fyllda med sprängämnen och metallsplitter, har orsakat enorm förödelse och dödat och sårat många människor, särskilt som regeringsstyrkornas bombattacker riktats mot skolor, sjukhus, moskéer och torgmarknader. Flera sjukhus och skolor har tvingats flytta ner i underjordiska bunkrar.Attacker med oljefatsbomber som släpps från helikoptrar dödade 2014 mer än 3 000 civila i Aleppoområdet. Och många av dem var Bashar Sharifas vänner och släktingar. De som flyr till Sverige är främst, precis som Bashar Sharifa, Syrier. 2015 ansökte över 51 000 syrier om asyl i Sverige. 2016, efter att danska och svenska regeringar införde gränskontroller vid Kastrup i Köpenhamn och i Hyllie i Malmö, så ansökte endast 2 221 syrier om asyl under de tre första månaderna.   Att människor flyr sina hemländer, från krig, förstörelse och död, är inte unikt i världshistorien. Snarare har det nästan alltid varit så. Det påverkar alla människor, och det påverkar också det musikaliska uttrycket i mötet mellan olika kulturer och traditioner.   Musiker flyr med eller utan sina instrument. Vissa blir inbjudna till en festival och kan ta flyget, för att sen söka asyl. Andra vandrar långa vägar och utsätts för våghalsiga båtturer över Medelhavet.Bashar Sharifa flydde genom Libanon, Turkiet, Grekland och Österrika innan han kom till Stockholm och senare till Göteborg, där han nu bor i norra stadsdelen Angered. Bashar spelar på fritiden i Bashar Sharifa and Friends, men kör buss för att försörja sig. -Om jag tänker för mycket på mina kompisar och min familj i Syrien så blir jag så trött, så trött. Om jag spelar min cello då så mår jag bättre.Shohreh Shahrzad var 10 år 1979 när Revolutionen i Iran inleddes. Shahen störtades och ersattes av en islamistisk regim. Under Ayatolla Khomeinis auktoritära ledning infördes en strikt fundamentalistisk  republik, en teokrati. -När jag bodde där var Iran ett mycket slutet land. Allt var förbjudet: att skratta, att dansa att utöva fri kultur över huvud taget. Det är en av anledningarna till att jag flydde, förklarar Shoreh Shahrzad.   -Jag kände mig ofri och kunde inte vara mig själv. Egentligen visste jag inte vem jag själv var och vad jag ville göra i mitt liv. Orsaken var en kombination av statsmaktens lagar och de kulturella och religiösa regler som fanns och det var mycket besvärande för mig, säger Shoreh Shahrzad.Hennes stora passion var att spela sin älskade persiska handhållna ramtrumma Daff. Det är den trumma hon förde med sig ut ur Teheran en dag för 13 år sedan. Hon kallar den modertrumman, eftersom hon har fyra andra Daff-trummor.Modertrumman är stor, träramen är hård och membranet gjort av getskinn. Små metallringar framkallar det där speciella rasslande ljudet.-Att spela min trumma är som hjärtats puls. Instrumentet är en del av mig, säger Shohreh Shahrzad, som bor i en liten lägenhet på Amager i Köpenham.Livet i Teheran blev svårt som musiker och som kvinna: det var förbjudet att visa sitt instrument offentligt och Shohreh fick inte ge offentliga konserter. Konstskolan, där hon undervisade i industriell och teknisk design och i måleri, sparkade henne för att hon bar färgglada kläder och gick med sina elever på café!2003, när hon var 34 år, lämnade Shohreh Iran och flydde till Danmark. Hon får dock inga kvalificerade arbeten i det nya hemlandet, men uppskattar friheten att vara sig själv. För att få mat på bordet arbetar Shohreh Shahrzad med mentalt handikappade människor. All övrig tid viger hon åt sina egna projekt då hon framför sina sånger med Daff-trumma, dansar, undervisar i grafisk design och komponerar elektronmusik.Kamran Nadali är 35 år och utbildade sig på Musikkonservatoriet i Teheran och vid TV-universitetet i Iran där han studerade klassisk musik och traditionell persisk musik. Hans specialitet är kontrabas, fiol, det persiska instrumentet kamancheh och traditionell persisk sång. Från 2005 var han fastanställd kontrabasist i bl a Teherans symfoniorkester och Irans nationalorkester.Den 30 januari 2010 ger Teherans Symfoniorkester konsert i Rotterdam i Holland. Efter en stund rusar en man upp på scenen och håller upp en grön flagga och en liten lapp med texten V för Victory, seger. Människor i publiken sjunger och ropar slagord och skriker ut sitt hat och sin förtvivlan över den diktatoriska regimen i Iran. Kamran Nadali är med på den turnén.-Många i orkestern grät och själv stod jag inte ut med att fortsätta spela och låtsas som ingenting. Jag lade ner min stora kontrabas på scenen och gick därifrån, berättar Kamran Nadali. När jag kom tillbaka till Teheran grep säkerhetspolisen mig och jag torterades.Kamran Nadali flydde från Iran och anlände till Göteborg 7 mars 2013. I Sverige kan han inte försörja sig på sin musik utan arbetar som ingenjör i en fabrik. Han studerade också dataprogrammering i Iran. Kamran Nadali är mycket ledsen över att inte kunna arbeta med musiken, som tidigare var hela hans liv. Han gråter tyst vid intervjun. Kamran Nadali är väldigt tacksam mot alla som hjälper människor, även här i Sverige.-Jag kunde inte tänka mig att någon som inte känner mig skulle kunna hjälpa mig så mycket. I Iran är det tyvärr inte alls så här. Jag hoppas att jag en dag i framtiden skall kunna sakna Iran, berättar Kamran Nadali. Fakta kring flyktingar och invandring i förhållande till Sverige:- Vid 1400-talets mitt utgjorde tyskarna en tredjedel av Stockholms skattebetalare.- Vid 1500-talets mitt var minst en fjärdedel av familjerna i Stockholm antingen finska, tyska, nederländska eller skotska.- Mellan 1570 och fram till början av 1600-talet invandrade 12.000 finnar till Sverige på Karl IX:s initiativ.- På 1620-talet kom 1200-familjeenheter med valloner till området kring Finspång för att arbeta åt Louis De Geer. Namn som vi idag känner till som: Allard, Birath, Bonnevier, Drougge, Herou, Hübinette, Pousette och Sporrong.- 1715 fanns omkring 12.000 flyktingar i Stockholm efter Sveriges förlust av de baltiska provinserna. Bland annat Johan Chistopher Kramm som anlade en såg i Kramfors.- På 1800-talet fortsatte invandringen och med dem byggdes en hel del Svenska företag.Tomas Stawford (startade Höganäs). Daniel Fraser (Motala verkstad). William Gibson och Alexander Keiller (Jonsered, Götaverken, m.m.). Robert Cruickshank (Göteborgskex). Régis Cadier (Grand Hôtel). Bröderna Cloetta (Cloetta). Bröderna Bonnier (Bonniers). Philipson (Holmen bruk). Nissen (Mazetti). Carl Zoéga (Zoega). Baltzar von Platen. Kempe (Modo) von Bergen (Karlshamnspunsch). Berns (Berns Salonger). Meyer (Svenska Lloyd). Schmitz (Sydkraft). Fraenkel (Handelsbanken). Hennig (Mölnlycke). Förutom det kan man nämna att: - Från mitten av 1800-talet till början av 1920-talet lämnade 1,5 miljoner svenskar Sverige för att bege sig till USA, som flyktingar.- Under perioden1939-44 tog vi i Sverige emot 72.000 finska barn som skickades till Sverige för att slippa kriget. - Ungefär 90.000 svenskar har valt att flytta och bosätta sig i Spanien.

This episode of is brought to you from the fourth annual Gamification World Congress held in Barcelona (Spain) on the 11th of November this year (2015). The Gamification World Congress had a number of practical workshops led by globally renowned experts where attendees could learn about and implement the latest methodologies and tools to find game-based solutions for the business world. The panel discussion was led by my colleague Jan Bidner and the panel includes An Coppens Chief Gamechanger at Gamification Nation, Peyman Vahedi, principal of a secondary Upper school in Kramfors, and myself. In Part 2 our topics include: Cheating - is it cheating or creative thinking and innovation? Gamification in education - what is the proper place for gamification in education and what tools should be used? Gamification as an industry title - is there a better name that describes accurately what it is that we are working (playing) to achieve.  Links to panel participants websites: An Coppens : http://ancoppens.com/ Peyman Vahedi : https://www.laragenomspel.se/ Jan Bidner: http://www.sogetipodcast.se/gamification/    About Your Host: Monica Cornetti Founder and CEO, Sententia www.SententiaGames.com www.monicacornetti.comA gamification speaker and designer, Monica Cornetti is rated as a #1 Gamification Guru in the World by UK-Based Leaderboarded. She is the author of the book Totally Awesome Training Activity Guide: Put Gamification to Work for You, writes The Gamification Report blog, and hosts the weekly Gamification Talk Radio program.  

Reflections from Gamification World Conference 2015 This episode of is brought to you from the fourth annual Gamification World Congress held in Barcelona (Spain) on the 11th of November this year (2015). The panel discussion was led by my colleague Jan Bidner and the panel includes An Coppens Chief Gamechanger at Gamification Nation, Peyman Vahedi, principal of a secondary Upper school in Kramfors, and myself about our impressions from the conference. The Gamification World Congress had a number of practical workshops led by globally renowned experts where attendees could learn about and implement the latest methodologies and tools to find game-based solutions for the business world. Links to panel participants websites: An Coppens : http://ancoppens.com/ Peyman Vahedi : https://www.laragenomspel.se/ Jan Bidner: http://www.sogetipodcast.se/gamification/    About Your Host: Monica Cornetti Founder and CEO, Sententia www.SententiaGames.com www.monicacornetti.com A gamification speaker and designer, Monica Cornetti is rated as a #1 Gamification Guru in the World by UK-Based Leaderboarded. She is the author of the book Totally Awesome Training Activity Guide: Put Gamification to Work for You, writes The Gamification Report blog, and hosts the weekly Gamification Talk Radio program.    

I två program granskar Kaliber Trafikverket och hittar felräkningar, planeringsproblem och upphandlingsmissar som gör att slutnotorna hamnar långt över det avtalade priset. Ja, det var föraren, vi stannar till vid stoppsignal. Det är enkelspårsdrift här framme på grund av byte av kontaktledning. Så vi blir stillastående här ett par minuter innan vi fortsätter. Tack. Järnvägen är i stort behov av upprustning - växlar går sönder och gamla ledningar glappar och orsakar signalfel så att tågen stannar. Problemen med järnvägen utreds och utreds och Trafikverket kritiseras gång på gång för att ha dålig koll på anläggningen. Varken Riksrevisionen eller den senaste regeringsutredningen har ens lyckats följa hur skattepengarna för underhållet används. Underlaget har varit för dåligt.  Trafikverket å sin sida hävdar att det där är gamla problem och att de nu har bra koll, både på pengarna och rälsen. I Kaliber idag undersöker vi vad som kan gå snett i avtalen mellan Trafikverket och entreprenörerna. Och vi hittar felräkningar, misstag och utdragna tvister om vad avtalen egentligen innehåller - tvister som har lett till att de två största järnvägsentreprenörerna har stämt Trafikverket i domstol på sammanlagt 326 miljoner kronor.Invigningen av Botniabanan Hans majestät ska med en slägga på gammaldags rallarvis sammanfoga de här två bitarna Det är slutet av augusti 2010 och kungen är i Umeå för att inviga Botniabanan. Med en slägga hamrar han symboliskt ihop två rälsbitar och förklarar Botniabanan öppnad.Amanda Jenssen underhåller från scen och stämningen är på topp - 19 mil järnväg har byggts  från Nyland i Kramfors kommun och hela vägen upp till Umeå. Efter 11 års byggande ska tågen äntligen börja rulla. Men gjorde de det?Det hade uppstått ett par problem - eftersom järnvägen snart ska byta signalsystem byggde man Botniabanan för det nya systemet från början. Men de flesta lok och vagnar hade ännu inte anpassats för det nya systemet. Det fanns helt enkelt inte så många tåg som kunde köras på Botniabanan. Ett annat problem var att arbetet med att rusta upp den anslutande Ådalsbanan hade blivit försenat, där hade det uppstått en flaskhals. Det här ledde till att trafiken inte alls kom igång som det var tänkt - många tåg fick istället fortsätta köras över inlandet på norra stambanan. Och det ledde i sin tur till att entreprenören som hade åtagit sig underhållet på den banan inte kunde låta sina banarbetare jobba som planerat - för de blev avbrutna av tåg hela tiden. Dessutom blev slitaget på den banan mycket större än entreprenören hade räknat med. Den här förklaringen läser vi i en stämningsansökan som lämnades in till tingsrätten för två och en halv vecka sen, där statliga entreprenören Infranord, kräver 120 miljoner kronor extra av Trafikverket för arbetet på norra stambanan.Arbetstiderna i spåret är en stor orsak till konflikt mellan Trafikverket och entreprenörerna just nu - Det här målet har precis börjat så vi kommer inte kunna följa det - men vi har hört talas om en annan stämningsansökan mot Trafikverket som kom in redan 2012 och den kommer vi att titta närmare på om en liten stundTrafikverket, som tidigare hette Banverket, upphandlar upprustning och underhåll av järnvägen för drygt 7 miljarder per år och även om avtalen är invecklade så är uppdraget tydligt: Trafikverkets ansvar är att för våra gemensamma skattepengar se till så att tågen kan gå och resenärerna komma fram i tid: Resenärer: Absolut att man vill veta hur man använder pengarna. Särskilt när man ser att det kan bli sådana problem som det har varit på sistone. Vi har ju varit stolta förut över vår punktlighet och allt och nu känns det som att det är något helt annat.Då när man är väldigt intresserad är ju när man sitter fast på något tåg någonstans och undrar vad det är som händer. Då är man ganska insatt. Det är väl mera pengar som ska till. Vi skattebetalare måste hosta upp mer pengar helt enkelt. Det är väl så. Men har du koll på hur dina skattepengar används på att sköta tågbanan? Nej, det har vi väl inte. Det där är väl över våra huvuden så att säga. Var man lägger pengarna osv. Nu kom tåget här... Det är svårt att veta hur pengarna för järnvägsunderhållet används. Kontrakten som upphandlas är komplexa  - Men just därför är det extra viktigt att avtalen är noggrant utformade och grundar sig på riktiga uppgifter, säger Jan-Eric Nilsson. Han är professor i transportekonomi på statens väg- och trafikforskningsinstitut, VTI:  Vi tror att det finns mycket att göra med kontrakten för att få ner kostnaderna och kanske allra mest aktuellt för att få kvaliteten att bli den som den borde vara, det vill säga att tågen ska gå. I ett stort tekniskt system uppstår det fel, det är oundvikligt. det händer i alla länder och i alla tider,  men det gäller att se till så att felen och störningarna blir så små som möjligt samtidigt som inte kostnaderna drar iväg och vi tror att det finns mycket kvar att göra där. Exakt hur mycket Trafikverket skulle kunna spara genom att skriva bättre avtal kan ingen svara på men när slutpriset gång på gång hamnar betydligt högre än man räknat med är det svårt att göra en långsiktig planering, säger Jan-Eric Nilsson. För järnvägens del kan det handla om att miljonsatsningar måste skjutas upp eller till och med avbrytas mitt i, när pengarna plötsligt har tagit slut: Om du hela tiden drar över en budget så får du mindre pengar över. Du måste hastigt lappa och laga. Du kan inte fixa några långsiktigt kloka beslut om vilka åtgärd som är mest angelägna att göra, säger Jan-Eric Nilsson.Som i fallet med Botniabanan påverkar arbeten som görs på en del av banan ofta andra delar. När nybyggen försenas eller avbryts kan det leda till ökade kostnader i underhåll någon annan stans.Ur SVT Västnytt:Meningen var att det skulle dras 35 km nytt spår på sträckan Skövde - Töreboda i år. Men i somras insåg Trafikverket att pengarna inte skulle räcka till. Verket hade inte räknat med kraftigt fördyrade kostnader för miljösanering och frakter. Hela konceptet blev alltså dyrare och därför var vi tvungna att dra i handbromsen här under sommaren för att säga att vi är inte säkra på att vi kommer att genomföra det. Hur kommer det sig att ni räknade fel? Vi har inte räknat fel utan det är kostnader vi inte hade med från planeringen i början.Inslaget är hämtat från Västnytt i november 2012. Under hösten hade spårarbetet mellan Skövde och Töreboda legat nere i flera månader på grund av att pengarna hade tagit slut. I slutet av 2012 återupptogs arbetet, men fick avbrytas igen eftersom det hann bli för kallt. Tågresenärerna fick fortsätta åka ersättningsbussar och spårbyteståget fick ställas av i Falköping för vintern. Och det var här på BS Verkstäders bangård som spårbyteståget stod den vintern - företaget lagar och underhåller arbetsmaskiner för järnvägen. Just nu är en ballastvagn på väg in i verkstaden - och Fritiof Schiller som är VD, säger att han också märker av att Trafikverket ibland ändrar sina planer med kort varsel: Ja, det är inte helt ovanligt. Vi har ett aktuellt exempel, vårt dotterbolag hyr ut personalresurser till entreprenörer och vi hade en kille som skulle vara uthyrd från v12 till v 48 på ett arbete i Dals Rostock som blev stoppat 7-8 veckor före projektstarten på grund av brist på medel. Det är flyttat ett år framåt och det kan jag tycka är ganska kort varsel på ett så långt projekt.Vad var det som skulle göras? Det var kontaktledningsarbeten som skulle göras, vi hade en eltekniker som skulle jobba där. Så det är ett väldigt ojämnt flöde som jag upplever är ganska onödigt för tilldelningen kommer varje år och med en bra planering skulle man kunna hålla ett jämnt flöde och veta ungefär vilka resurser som behövs. I det här fallet behövde Trafikverket inte betala nåt för el-teknikern vars jobb ställdes in, men avbrotten i spårläggningen mellan Skövde och Töreboda ledde till extrakostnader. Exakt hur mycket kan inte Trafikverket uppge eftersom flera avdelningar har varit inblandade. Såhär långt har vi hittat två orsaker till att slutnotorna för järnvägsarbeten kan hamna högt över det pris Trafikverket hade räknat med från början - Missar i planeringen som i Skövde-Törebodafallet - och brist på tågfri tid för banarbetarna att jobba - som i stämningsansökan från Infranord.  Nu åker vi till Dalarna. För det är i Falu tingsrätt som stämningarna mot Trafikverket handläggs och vi åker dit för att titta på en konflikt mellan Trafikverket och en annan järnvägsentreprenör. I slutet av november 2012 lämnade privätägda Strukton Rail in en stämningsansökan mot Trafikverket på drygt 206 miljoner kronor. Vi får med oss 9 tjocka pärmar från tingsrättens reception och lånar ett rum att sitta iDen här tvisten handlar om underhållet av södra stambanan - alltså den del av järnvägen som går från Järna och Katrineholm förbi Lund och fram till Arlöv. Kontrakten som den här tvisten handlar om, banan är uppdelad i två delar, gäller underhåll mellan 2007 och 2012. Tillsammans var kontrakten från början värda 303 miljoner kronor. Men år 2012 stämmer alltså Strukton Trafikverket och kräver ytterligare 206 miljoner. När Trafikverket gör upphandlingar måste lagen om offentlig upphandling följas - och det innebär bland annat att det ska finnas tillräckligt med uppgifter i underlaget för att entreprenörerna ska kunna räkna och lämna ett anbud. Precis som Infranord skriver i sin stämning menar Strukton att det har varit mycket mer trafik på banan än de räknat med, men i första hand bygger den här stämningen på att Trafikverket har lämnat felaktiga uppgifter om banans skick. Trafikverket använder ett besiktningssystem som kallas för Bessy - i det registreras anmärkningar på banan - ungefär som i ett besiktningsprotokoll för en bil. Strukton anklagar Trafikverket för att ha lagt in felaktiga uppgifter ur Bessy i förfrågningsunderlaget. Det har de sett när de själva har gått in och tittat i Bessy i efterhand. Men Trafikverket bestrider det här, de svarar att de att de inte har lämnat felaktiga uppgifter, och trafikökningen tycker de att Strukton borde ha räknat med.Ord står alltså mot ord - och längre än så här kommer vi inte på tingsrätten i Falun - i den 9:de pärmen läser vi att parterna efter två års domstolsförhandlingar har ingått förlikning - vad de kommit överens om står inte. Vi begär ut förlikningsavtalet men vill också se själva hur det kan se ut i underlaget - så vi åker tillbaka till Statens väg- och   transportforskningsinstitut. Kristofer Odolinski forskar i transportekonomi och är inte insatt i tvisten mellan Trafikverket och Strukton, men har fått ett förfrågningsunderlag för en del av den här banan av Trafikverket i ett annat sammanhang för sin forskning. Vi ber honom titta på det tillsammans med oss.. Absolut, då ska vi se I underlaget hittar vi två filer om Bessy med samma namn - men som visar två olika bilder -  den ena filen är en enkel sammanställning medan den andra innehåller information om varje anmärkning:   Då har vi excelfilen. Excelfilen innehåller ju bra mycket mer detaljinformation om de här anmärkningarna. Här har vi många rader av uppgifter samtidigt som pdf-filen är en sammanställning för varje bandel och år. Så man kan tänka sig att vill man som entreprenör gå in och titta hur det ser ut i detalj så går man in i excelfilen? Ska man hitta detaljinformation om exakt varje anmärkning, då är det en excelfil som man främst bör titta på, det tycker jag. Och i en jämförelse med de uppgifter som finns där så kan jag se att den här sammanställningen i pdf-filen som jag har fått i ett annat sammanhang stämmer inte överens med den information som finns i excelfilen som jag har fått. Det är en ganska stor skillnad mellan de två uppgifterna. Vi räknar efter och kommer fram till att filen med detaljerad information bara innehåller knappt 1000 av de 2200 anmärkningar per år som finns med i den översiktliga filen - alltså färre än hälften. Kristofer betonar att han inte vet om filerna han har fått är samma som fanns med i underlaget till Strukton - men för den här delen av banan stämmer siffrorna överens med de som Strukton anger i sin stämningsansökan.Men entreprenörerna har också ett ansvar att undersöka banans skick innan de lämnar ett anbud.Vi åker för att träffa Robert Röder VD på Strukton Rail: Stämningen i sig handlade om våra merarbeten vi hade gjort i flera år. Vi hade prissatt en järnväg som såg ut på ett sätt, men när vi började jobba så såg vi att det var ett helt annat skick. Det krävdes mycket mer arbeten. Hur länge hade ni haft diskussioner om det här innan? Oj, vi hade haft det länge, nästan i två år. Vi hade diskussioner med Banverket för det var ju Banverket före 2010. Då var vi nästan överens med Banverket att det här var ett faktum och det var inget konstigt med det. Men sen bildades Trafikverket. Det blev en ny myndighet. Det blev ny ledning och då tog det tid för vi hade ingen att diskutera med vid den här tiden. Sedan när vi kom igång med diskussionen igen 2011 så hade de inte samma syn som Banverket hade före 2010 och där hamnade vi. Men ni har ju också en skyldighet att undersöka banans skick innan ni lämnar ett anbud. Hur kunde ni också räkna så fel? Problemet är att när vi granskade underlaget så var det den statistik man får ur BIS och Bessy, besiktningssystemet. Det hade varit skillnad om vi hade haft kontraktet några år innan då hade vi ju varit där och sett det men det här var ett nytt kontraktområde för oss så vi måste utgå från den här datan. Vi kan inte gissa. Vad kom ni överens om till slut med Trafikverket? Vad det gäller vår stämningsansökan och den förlikning vi gjorde? Det vi kom överens om väldigt tydligt, det var att när upphandlingen gjordes så gjorde man ett stort fel. Man glömde att ange rätt antal besiktningsanmärkningar i verkligheten. Det var grundfelet, problematiken. Det vi sedan lärde oss under resans gång, det var hur de här trafikökningarna, i kombination med järnvägens förslitning, alltså livstidsperspektivet som vi nu pratar om även i järnvägsutredningen börjar nu slå igenom. När järnvägen är ny så händer inte så mycket och när den är i medelåldern så börjar man se effekter, men när man kommer till slutet av den här cykeln så händer saker så fort att man inte riktigt kan överblicka. Södra stammen är i vissa delar i den cykeln, på slutet, och det var väl både för oss och Trafikverket en tydlig tankeställare, att oj det händer grejer nästan på dagligbasis. Trots att man gör mycket så räcker det inte. Enligt Robert Röder saknades det ännu fler besiktningsanmärkningar i upphandlingen av det andra kontraktet på södra stambanan som gjordes ett halvår senare. Båda entreprenaderna som hade förlängts i ett och två år, var avslutade när Trafikverket och Strukton slutligen förlikades.När vi får förlikningsavtalet som undertecknades i augusti förra året läser vi att Trafikverket ska ersätta Strukton med totalt 131 miljoner. I avtalet står det att:   Trafikverket har vidare kunnat konstatera att det i förfrågningsunderlaget förekommit felaktiga uppgifter om historik avseende järnvägsanläggningarna. För den som står på perrongen och väntar är upphandlingar och avtal kanske avlägsna men samtidigt är det ju det allt handlar om - att upphandlingarna ska bli så bra som möjligt så att tågen kan gå och att Reine och Marianne Andersson som ska åka från Falun till Göteborg - ska kunna räkna med att komma fram i tid:   Ja, inte vet jag om det är så över sig heller. Vad tycker du? Nej man räknar nästan med att det ska bli förseningar och krångligt. Varför då? Därför att det har varit så mycket. Nu såg jag i dag, då var det någonting, var det Mjölby eller? Det var Borås. Ja Borås och jag kände liksom att oj, nu ska jag förbi där. Men blir du orolig då eller? Nej, Ja det fattas väl pengar för att få det att rulla. Är det det som är problemet? Avtalen om underhåll mellan Trafikverket och Strukton skrevs för länge sen men varför dröjde det ända till 2014 innan Trafikverket medgav att de hade lämnat felaktiga uppgifter? Och varför dubbelkollade man inte uppgifter som låg till grund för avtal värda flera hundra miljoner? De enda som kan svara är Trafikverket.  Vi har mejlat i förväg om att vi vill fråga om avtalet med Strukton. Anna Lundman kom till Banverket 2002 och sedan ett år tillbaka är hon underhållschef på Trafikverket: Vi har ersatt Strukton för jobb som vi har beställt, för åtgärder som har utförts i anläggningen. Anledningen till att vi hamnade i en tvist var att vi var inte överens om vad som ingick i kontraktet.Men var det inte så också att det fanns felaktiga uppgifter ur det här registret Bessy? Vi lägger inte medvetet med några felaktiga uppgifter i ett förfrågningsunderlag, men det var den bedömningen vi bedömde var rätt att lägga med då. Sen har det visat sig att det blev inte en korrekt bedömning och rätt uppgifter och det har vi justerat efteråt och tagit ansvar för.Men har ni inte undersökt hur det gick till? I det här läget när vi har suttit i diskussionen med Strukton så har det handlat om att lösa ut, vi har sett att vi har ett ansvar kopplat till att ersätta Strukton och det har vi gjort. Sedan jobbar vi hela tiden med att förbättra vår kvalitetssäkring och vässa arbetet i förfrågningsunderlaget för att undvika det här. För vårt mål är ingenting annat än att vi ska komma med ett korrekt förfrågningsunderlag som är enkelt och begripligt och som entreprenörerna kan prissätta och förstå vilka risker de tar och vilka risker Trafikverket bär.Men om ni inte har undersökt vad som gick fel, hur kan man då veta att det inte händer igen? Vi undersöker hela tiden vad som var fel, men jag kan inte svara på exakt vad som gäller de här filerna. Jag är inte insatt i det så då måste vi få återkomma, men det är många år sedan det här förfrågningsunderlaget togs fram, det var 2007.Men det är 2012 som Trafikverket i sitt svaromål säger att ni inte har lämnat felaktiga uppgifter fastän ni har gjort det? Ja och det är i början på processen som vi sen har vi insett att vi har ett ansvar. Vi har haft ett underlag som inte har varit bra. Därför har vi tagit ansvar och ersatt Strukton för det.Men kan du förstå att det kan uppstå en osäkerhet hos skattebetalare om pengarna används på rätt sätt när det blir upprepade felräkningar av Trafikverket? Alltså om man hör att vi har ersatt Strukton med 130 miljoner så förstår jag att man studsar för det är ohyggligt mycket pengar och det är skattepengar. Jag har full respekt för och också förståelse för att man tänker tusen tankar kring hur det här hade kunnat användas. Men jag vill också säga att det är ju för att vi är rädda om skattepengarna som vi hamnar i de här diskussionerna. För om vi bara skulle gå med på entreprenörernas krav okritiskt, då skulle vi slösa med skattepengarna. Så jag tycker också att det här är ett kvitto på att vi är rädda om skattepengarna.Fast vi har ju kunnat ge flera exempel på när det kostar skattebetalarna pengar för att det har varit felräkningar. En sådan här tvist kostar ju pengar till exempel. Och när arbeten måste stoppas för att Trafikverkets budget plötsligt har överskridits. Kan du förstå om man är orolig för att pengarna inte tas om hand på ett bra sätt? Ja, det kan jag förstå eftersom vi hanterar så ohyggligt mycket pengar. Och det är en av våra absolut viktigaste uppgifter att ta hand om de här skattepengarna och vi jobbar stenhårt på det. Jag tycker att vi har en bra koll på pengarna. Jag tycker att man kan lita på att vi värnar skattepengarna. Trafikverket tycker att de har bra koll på pengarna och att de stora problemen ligger långt tillbaka i tiden - men det var i augusti förra året som Trafikverket fick ersätta Strukton med 131 miljoner och enbart i advokatarvoden har den tvisten kostat verket 1,8 miljoner.Och nu väntar nya förhandlingar i tingsrätten. Vi har försökt få en intervju med Infranord om deras stämningsansökan som de lämnade in den 23 april - där de kräver 120 miljoner -  men de vill inte uttala sig. Trafikverket vill inte heller kommentera den stämningen.Vi har fortfarande inte fått reda på hur de felaktiga uppgifterna i hamnade i förfrågningsunderlaget eller varför tvisten behövde gå till domstol.  Professor Jan-Eric Nilsson på statens väg- och transportforskningsinstitut säger att det idag i princip är omöjligt att följa hur skattepengarna för järnvägsunderhållet används.   Den fråga som ofta är ute i press och i den allmänna debatten, hur många miljarder extra behövs? Jag skulle vilja säga att ingen egentligen vet. Ingen har svar på den frågan. Därför att underlaget för den typen av analyser är otillräckligt.  Det går inte med hjälp av nuvarande underlag att svara på en sådan fråga. 2012, två år efter kungens högtidliga invigning av Botniabanan började snabbtågen och regionaltågen äntligen rulla - för den som reser mellan Umeå och Kramfors har restiden kortats med ungefär en timme jämfört med när man var tvungen att åka bil eller buss. I nästa vecka fortsätter Kalibers granskning av järnvägsunderhållet - då svarar också Trafikverkets generaldirektör på kritiken om att verket har dålig koll på anläggningen och skattepengarna.   Påståendet att vi inte har koll på anläggningen är fel. Jag skulle vilja säga så här att Trafikverket som alltså har 85% verksamhet utöver järnvägsunderhåll är en mycket duktig och skarp beställare. Vi har ordning på torpet.Reportrar: Micha Arlt och Anna Iversen Exekutiv producent: Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Vårt första avsnitt handlar om programmering i skolan. I Finland ska om två år alla elever lära sig programmering från första klass – vad innebär detta för eleverna och lärarna? Vi pratar också om en skola i Kramfors som råkat i blåsväder på grund av fjärrundervisning, och statistik om ungdomars tillgång till Internet och annan teknisk…Läs mer Avsnitt 1: Programmering

Peters comeback, Sommarens plågor, Kevin Walkers korta gig i Kramfors, marionettstyrda Erik Grönwall i Ö-vik och slitsamma fotbolls-VM. Det är bara några av de ämnen som diskuteras i veckans podcast! http://pod.mittmedia.se/pod2/CarlssonUllerstamavsnitt39.mp3 Inlägget Avsnitt 39: ”Sommarplågor på midsommar” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Författare, pastor och föreläsare Det finns ord som Tomas Sjödin fruktar innebörden av. Ett av dem är förgäves. Att ha lagt sin tid och kraft på det som visar sig vara utan betydelse. Värnlösa Barns dag hette förr Menlösa barns dag. Det var ett bra namnbyte, tycker Tomas. För den goda värnlösheten är allt annat än menlös. Det är något med ordet värnlös - att äntligen få lägga ner vapnen, sluta slåss mot tillvaron och bara leva. När man vågar vara lite mer oskyddad, oplanerad och onyttig, öppnar sig en annan värld. Att älska är att falla. Och om kärleken skall ha en chans att växa måste man också se till att få vila. Det är lätt att förväxla sinande ork med falnande kärlek. När allt tillåts gå fortare glömmer vi att det är enklare att skaffa ett nytt jobb än att skaffa en ny familj. Man gör något för kärleken, när man inget gör. Detta är viktigt att hålla i minne, när trycket över vardagslivet ökar. Tomas har själv provat olika modeller för vila: att vila när blir lämpligt, att vila när man inte orkar mer (vilket är direkt destruktivt) och att vila när man blir klar med det som måste göras. Den sista är inte dum - om det inte vore för den retliga detaljen, att man aldrig blir färdig. Tomas Sjödin tar upp hur viktiga ord kan vara. Framför allt kan det vara de minsta orden som ger mest. Om Tomas Sjödin Författare, pastor och föreläsare. Tomas Sjödin är 54 år. Han är född i Kramfors, bosatt i Säve. Kom i höst ut med boken Det händer när du vilar. Romandebuterade 2011 med Tusen olevda liv finns inom mig. Har tidigare skrivit sju böcker utifrån sin religiösa tro och erfarenheten av att vara far till två svårt sjuka söner. Bland annat boken Väder, vind och livets allvar med biskop emeritus Martin Lönnebo. Krönikör i ett flertal tidningar, däribland Göteborgs-Posten och Dagen.   Tidigare Sommarvärd 2004, 2006 och Vintervärd 2011. Producent: Inga Rexed

Tony Irving berättar hur det var att springa naken på Hötorget, dissar den svenska julmaten och ifrågasätter de svenska konventionerna kring att ge komplimanger. Bisittare Linnea Wikblad ger svar på tal, men hjälper honom också att reda ut vad som är prisvärt och inte i köket. Veckans museum är Halmens hus i Bengtsfors. Och så får vi dessutom svar på hur Sverige festar. Medverkande: Anna Burstedt, matetnolog, Sissela Nordling Blanco, talesperson för Feministiskt initiativ, Elisabeth Arvidssson, Hotell Amigo i Emmaboda, Marcus Sjödin, Gladan i Kramfors, Miljan Pavicevic, Restaurang och Bar Calzone i Nossebro och Eva Alfredson, Halmens hus i Bengtsfors.

Veckans gäst i Gunilla Brodrejs femte podcast är operasångerskan och kompositören Margareta Hallin, 81 år. GÖR: Sjunger, komponerar och spelar teater. BAKGRUND: Margareta Hallin är en av 1900-talets största svenska operasångare. När hennes operakarriär på Kungliga operan var över 1984 efter nästan 30 år började hon komponera. 1990 uruppfördes hennes kammaropera Fröken Julie och hon har genom åren ofta återvänt till Strindberg som utgångspunkt för sina vokalkompositioner. I februari fyller hon 82, men Hallin är fortfarande verksam på mindre scener och har sin konstnärliga och privata bas i Ådalen varifrån hon driver olika projekt. Margareta Hallin har fått en oväntad renässans tack vare att bland annat Robyn har uppmärksammat den originella visan "Etta på söder" som Hallin sjöng in på 60-talet en ep för skivbolaget Fonofon. I programmet berättar Margareta Hallin varför hon hellre sjöng på hemmaplan än gjorde karriär utomlands. Men också om rädslan för att dö och inte bli ihågkommen. AKTUELL MED: En "Strindberg-grej" i Sundsvall och Kramfors som bygger på brev till Harriet Bosse där August Strindberg framstår som är snäll och vänlig och har tålamod med den elaka flickan Harriet.

Det är den 14 maj 1931 och i Ådalen har arbetarna klätt upp sig, höjt de röda fanorna och bildat ett tre kilometer långt demonstrationståg. Men under kavajerna svider ilskan. Svallvågorna efter börskraschen på Wall Street 1929 har dränkt Ådalens exportindustrier och småjordbruk. Arbetslösheten blir enorm - på vissa håll uppemot 80-85%. Av dem som fortfarande har jobb drabbas nästan alla av lönesänkningar. Arbetarna strejkar. Det svarar arbetsgivarna på med att ta in strejkbrytare, och militär kallas in för att skydda dem.  Det blir en blodig Kristi Himmelsfärdsdag, den 14 maj 1931. Doktor Bark i Kramfors kommer köra så att instrumenten i hans väska går sönder. Han har hört att det ligger människor och förblöder längs den lilla grusvägen som leder ner till Lunde Hamn. En bit bort står 33-åriga Ester Eriksson finklädd i klänning och klackar och undrar varför hennes man inte kommer hem. De skulle ju gå på fackföreningsfest och hade ordnat barnvakt till sina fyra barn. Fem personer dödas och fem såras i ett epokavgörande politiskt drama som blir en makaber byggsten i konstruerandet av det svenska folkhemmet. Producent: Sara Lundin