Podcasts about fonthill

Hey there, listeners! Welcome back to another episode of “The Profitable Photographer with Luci Dumas”. I am absolutely thrilled to have Bryan Capricci as my guest today.CEO and Founder of Sprout Studio, a CRM built by photographers, for photographers, Bryan is also an award-winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. In 2014, he was awarded his Masters of Photographic Arts (MPA) designation by the Professional Photographers of Canada (PPOC), making him one of the youngest Canadian photographers to receive this level of achievement.He and I are diving into a topic that's crucial for every business owner out there: balancing the roles of CEO and entrepreneur. It's all about how we manage working in our business versus working on our business. Let's get started! It's not just about running the day-to-day operations but also about strategizing for future growth.We chat about the importance of not waiting until you have free time—make it a priority to focus on growth and improvement. Also how to make sure your efforts are intentional, planned, and prioritized. Listen for his rocking horse analogy i.e., you're moving, but not going anywhere. This is what happens when we get caught up in busy work. Remember, "small hinges move big doors."Determining Business Success:How do we know if we're on the right track? Here's a simple formula to define business success and growth: New Leads: Are you consistently attracting new potential clients? Bookings: Are those leads converting into bookings? Higher Value: Are clients booking higher-value services? Client Spending: Are existing clients increasing their spending?Evaluating Impact:When considering tasks, ask yourself: How likely is this activity to impact the business? Don't fall into the trap of being busy for the sake of it. Remember, sometimes as photographers, we identify so closely with our work that we sacrifice personal time. Let's break that cycle.Momentum Method:Here are important questions to help get a handle on everything: Can This Be Automated? Ask if the task can be done without your direct involvement. If yes, automate it. Accelerate: Are there ways to do tasks faster with less effort. Simplify: Can the task be simplified or aligned with other activities? Evaluate Necessity: Does this task need to be done at all?You might not love every aspect of running a business, and that's okay. You have three options: Don't Do It: Some tasks might not be necessary. Do It: Just get it done if it's essential. Collaborate or Outsource: Find someone to help, whether through collaboration or hiring.Thanks for tuning in! Remember, balancing your roles and prioritizing your time can make a significant difference in your business's success. Until next time, keep pushing forward and finding those small hinges that move big doors!Bryan has a gift called The Winning Week Formula at https://getsproutstudio.com/winning-week/and 20% discount available https://www.trysproutstudio.com/?via=eduConnect with Bryan:bryan@sproutstudio.comgetsproutstudio.com www.bcapphoto.comConnect with Photography Business Coach Luci Dumas: Website Email: luci@lucidumas.comInstagram FacebookYouTube

Vad är det som alla i Sylvia Plaths hängivna fanskara identifierar sig med? Det funderar Linda Skugge på medan hon läser Plaths sista brev. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen 2019.Vad exakt är det alla Sylvia Plath-dyrkare identifierar sig med när de läser hennes brev, dagböcker och dikter, och när de gör den obligatoriska så kallade ”Plath tour” till huset i Devon, till gravplatsen i Yorkshire och slutligen till lägenheten på 23 Fitzroy Street utanför Primrose Hill i norra London, där den trettioåriga Sylvia tog det bottenlöst sorgliga beslutet att efter att ha ställt fram mjölk och smörgåsar till de små barnen Frieda och Nicholas stoppa huvudet i gasugnen.Sylvias poesi är ju så extremt mycket mer svårtillgänglig än exempelvis Anne Sextons, en slagkraftig amerikansk poet från samma tid som också tog livet av sig, men inte under lika råa former då hennes två döttrar var äldre. I fallet Plath fanns dessutom en otrohetsaffär, som hennes make poeten Ted Hughes inlett 1962, året innan Sylvia tog sitt liv. Efter några år kopierade älskarinnan Assia Wevill Sylvias självmord, med det ofattbart grymma tillägget att hon först dödade sitt och Hughes fyraåriga barn. Och traumat tycks aldrig ta slut. Hughes död följdes av arvstvister och 2009 tog Sylvia och Teds son livet av sig. Är det denna makabra och sorgliga såpopera som lockar?synnerligen effektiv, ordningsam, avundsvärt praktiskt lagd, välartikulerad, ohöljt ärelysten samt välsignad med en frisk aptit ...Varför Sylvia? frågar sig författaren Gail Crowther i boken ”The haunted reader and Sylvia Plath” och undersöker Freuds teorier om identifikation, sorg och narcissism i förhållande till Plaths läsare och fans men lämnar så vitt jag kan se frågan obesvarad.För hon var ju inte den där martyren till hemmafru som vissa vill göra gällande. Visst lagade hon en massa mat, som hon dessutom med glupsk aptit vräkte i sig samtidigt som hon ofta tappade vikt och hon födde två barn som hon till stor del ensam tog hand om. Men – det hon samtidigt gjorde var att skriva mängder med poesi och noveller, höll koll på familjens ekonomi så att skatten och räkningarna betalades i tid, tog reda på vilken bank som erbjöd bäst ränta och inledde ett offensivt sparande inför framtiden, skickade enträget in makens och sina egna dikter till tidskrifter och varje refuserat förslag skickades genast vidare till en ny tidskrift. Hon tog rollen som makens agent, pr-person och outtröttliga sekreterare som renskrev ark efter ark på maskin, trots att hennes händer nästan blödde och ögonen gick i kors efter intensiva tentaveckor där hon fick högsta betyg. Allt för att ”Cambridges största tjejtjusare” Ted Hughes skulle få skrivro och möjlighet att utvecklas till det geni Sylvia var övertygad om att han var.Ja, hon var – som manusförfattaren och Plaths vän Dido Merwin skriver i sitt skrämmande nedsättande porträtt i Anne Stevensons biografi ”Sylvia Plath – ett diktarliv” – synnerligen effektiv, ordningsam, avundsvärt praktiskt lagd, välartikulerad, ohöljt ärelysten samt välsignad med en frisk aptit som Dido Merwin med avsmak beskriver som att hon vräkte i sig gåsleverpastej från delikatessdisken som om den vore moster Dottys köttfärslimpa.Är det detta som Sylvia-fansen kan känna igen sig i eller identifiera sig med? En på ett ganska odrägligt sätt självmedveten ”übermensch”? Hon som i breven hem till sin mamma beskriver hur hon gnor och skurar och piskar mattor och målar golv efter golv – ofta gravid i sjunde månaden? Hon som själv vet med sig att hon har svårt att hålla inne med vad hon tycker, även om det blir obekvämt? Hon som för britterna måste ha framstått som en extremt oskön typ när hon på sin breda amerikanska dissade England för att det var så smutsigt och som hon sa ”nersmetat av fett och kol”.Ja, hon var en på samma gång extremt kontrollerad och tämligen outhärdlig person. Och det är inte något jag hämtat ur den svartmålning som påbörjades efter hennes död – Teds syster Olwyn kallade henne så sent som 2013 för "ett monster” i The Guardian och biografierna är fulla av "vittnesmål" om hur sällan hon fick ur sig ett "tack", "förlåt" eller "kan jag be och få". Dido Merwin, återigen, anser att Plath kastat bort en pärla till make och helt på egen hand raserat ett äktenskap och passar på att avsluta lustmordet med att kalla henne patologiskt elak. Ja, trots att man häpnar inför dessa hårda ord om en avliden väninna, så bekräftas bilden i Plaths brev, vars andra och sista del utkom 2018. Där lyckas hon framstå som synnerligen dryg och otrevlig.Den som inte tycks skriva under på den otäcka bilden av Sylvia är Jillian Becker, en av de få vänner Sylvia hade under The Big Freeze – den kallaste vintern som drabbat England på sextio år. I sin memoarbok ”Giving up”, som handlar om väninnan, går hon hårt åt Ted som på sin frus begravning sa att alla hatade Sylvia. Men trettiotre år efter sin frus död skriver Ted om det där ”hatets mysterium” i sin diktsamling om Sylvia Plath ”Brev på födelsedagen”: ”Vad du än hittade bombarderade de med skärvor, åtlöje, smuts – det där hatets mysterium.” Hughes å sin sida hatas däremot intensivt av Sylvias fans, dels på grund av en misshandel som hon anklagar honom för i ett brev och dels – förstås – på grund av otrohetsaffären nära inpå hennes död.”I think I'm dying. I am just desperate. She is so beautiful.” Så skriver Plath till sin amerikanska psykolog i ett av de brev som fram till 2018 var okända för allmänheten. Psykologen var den som räddade henne när hon som ung försökte ta livet av sig efter den hemska sommaren som gästredaktör på magasinet Mademoiselle, en erfarenhet som hon sedan skildrade i romanen ”Glaskupan”. Och ”hon”, som i brevet beskrivs som så vacker, är Assia Wevill, Teds älskarinna.Plaths sista brev är daterat den fjärde februari 1963, bara sju dagar innan hon dog. Där skriver hon att hon lever på sömntabletter och att dikterna som senare skulle publiceras i boken "Ariel" skrevs på gränsen till vansinne.Ja, även jag måste lämna frågan om vad det är med Sylvia Plath som lockar så många obesvarad. Men jag vet vad det är som fascinerar mig, och det är just den där starka och fria rösten, den som ligger på gränsen till vansinne. Att hon som var så kontrollerad i själva livet var så fri i sitt tal och – framför allt – i sina dikter. Hon var kliniskt deprimerad, men jag kan inte komma ifrån tanken att även hennes självmord var ett uttryck för en paradoxal längtan efter total kontroll och fullständig frihet.I livet är det svårt att åstadkomma, kanske kommer man nära genom att sitta på en hästrygg – med tömmarna i handen, men ändå utlämnad åt det stora djurets nycker. Plath älskade det. Hennes dotter Frieda Hughes skriver i förordet till ”Ariel – the restored edition” om sin mors ovilja ”att med förklaringar undergräva den koncentrerade kraft hon gjutit i sina dikter, så att de inte skulle förlora sin förmåga att drabba och överraska” och när Frieda hörde sin mamma i brittisk radio log hon; Plath presenterade fåordigt sin dikt: ”Här kommer ytterligare en hästdikt, den heter Ariel efter en häst som jag tycker väldigt mycket om.”Låt oss lyssna på det Pulitzerbelönade vansinnet. Stagnation i mörker.Sedan substanslösa blåströmmar av avstånd och sten. Guds lejoninna,hur vi blir ettnav av hälar och knän! – Fåran klyvs och drar förbi, syster tillhalsens bruna bågesom jag inte kan fånga, svartögdabär kastar mörkakrokar – munfullar svart sött blod,skuggor.Något annat slungar mig i luften –lår, hår;flagor från mina hälar. Linda Skugge, författare och skribentLitteraturGail Crowther: The haunted reader and Sylvia Plath. Fonthill media. 2016.Peter K Steinberg och Karen V Kukil (red): The Letters of Sylvia Plath Volume II: 1956–1963. Faber & Faber, 2018.Sylvia Plath: Ariel. Översättning: Jonas Ellerström och Jenny Tunedal. Ellerströms, 2012.Anne Stevenson: Sylvia Plath – ett diktarliv. Översättning: Inger Johansson. Forum, 1992.

Our guest this week is Author and Math Professor, Jolie Phuong Hoang. She is visiting from Fonthill, Ontario, Canada, where she teaches at Niagara College in Welland. Jolie's first book, Anchorless, describes her family's escape from Vietnam. Giving life to her father's voice through remembrance and speculation, she brings her childhood of war and government upheaval to us with respectful honesty. Later, in Three Funerals for My Father, she both enlarges upon and continues that story with her own voice and experiences. Both Anchorless and Three Funerals for My Father have earned international recognition. This recognition includes a honourable mention at the San Francisco Book Festival; Runner-up at the New England Book Festival, and a Bronze Medal at the Wishing Shelf Book Award, UK. Jolie has also found a place on CBC's 57 Nonfiction Books to Read in the Fall of 2021, and been shortlisted for the Annual Hamilton Literary Awards. You can find Jolie's website at: https://www.joliehoang.com/ Facebook page at: https://www.facebook.com/profile.php?id=100063567549144 Instagram: https://www.instagram.com/joliephuonghoang/ Publishers: https://www.tidewaterpress.ca/

Bryan Caporicci is an award-winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. In 2014, he was awarded his Masters of Photographic Arts (MPA) designation by the Professional Photographers of Canada (PPOC), making him one of the youngest Canadian photographers to receive this level of achievement.Bryan is the host of the Business of Photography Podcast with over 2 million downloads. He teaches at workshops across North America, including industry-leading conventions and conferences such as WPPI, Shutterfest and Canada Photo Convention. Bryan is also the CEO and Founder of Sprout Studio.In today's interview, Bryan talks about the key aspects of photography to focus on when just getting started. In This Episode You'll Learn:What is Clubhouse for photographersWho Bryan is and how he got started in photographyHis earliest struggles and how he overcame themHow to avoid overwhelm when just learning photography What Bryan hopes to achieve by shooting film for personal workWhat to focus on now to build a business foundationHow to leverage local relationships to build bookingsThe 3 most important pillars of stating a photo businessThe paradox of the growing heap and how it will help you better understand bookingsResources:Bryan Caporicci Wedding PhotographyThe Business of Photography PodcastSprout Studio - All in one studio management for photographersJoin The Beginner Photography Podcast Facebook CommunitySign up for your free CloudSpot account to deliver beautiful images galleries todayFree Lightroom Presets!Grab your Free CloudSpot Account at DeliverPhotos.com Grab your Free CloudSpot Account at DeliverPhotos.com

Vad är det som alla i Sylvia Plaths hängivna fanskara identifierar sig med? Det funderar Linda Skugge på medan hon läser Plaths sista brev. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-06-27.Vad exakt är det alla Sylvia Plath-dyrkare identifierar sig med när de läser hennes brev, dagböcker och dikter, och när de gör den obligatoriska så kallade Plath tour till huset i Devon, till gravplatsen i Yorkshire och slutligen till lägenheten på 23 Fitzroy Street utanför Primrose Hill i norra London, där den trettioåriga Sylvia tog det bottenlöst sorgliga beslutet att efter att ha ställt fram mjölk och smörgåsar till de små barnen Frieda och Nicholas stoppa huvudet i gasugnen.Sylvias poesi är ju så extremt mycket mer svårtillgänglig än exempelvis Anne Sextons, en slagkraftig amerikansk poet från samma tid som också tog livet av sig, men inte under lika råa former då hennes två döttrar var äldre. I fallet Plath fanns dessutom en otrohetsaffär, som hennes make poeten Ted Hughes inlett 1962, året innan Sylvia tog sitt liv. Efter några år kopierade älskarinnan Assia Wevill Sylvias självmord, med det ofattbart grymma tillägget att hon först dödade sitt och Hughes fyraåriga barn. Och traumat tycks aldrig ta slut. Hughes död följdes av arvstvister och 2009 tog Sylvia och Teds son livet av sig. Är det denna makabra och sorgliga såpopera som lockar?synnerligen effektiv, ordningsam, avundsvärt praktiskt lagd, välartikulerad, ohöljt ärelysten samt välsignad med en frisk aptit ...Varför Sylvia? frågar sig författaren Gail Crowther i boken The haunted reader and Sylvia Plath och undersöker Freuds teorier om identifikation, sorg och narcissism i förhållande till Plaths läsare och fans men lämnar så vitt jag kan se frågan obesvarad.För hon var ju inte den där martyren till hemmafru som vissa vill göra gällande. Visst lagade hon en massa mat, som hon dessutom med glupsk aptit vräkte i sig samtidigt som hon ofta tappade vikt och hon födde två barn som hon till stor del ensam tog hand om. Men det hon samtidigt gjorde var att skriva mängder med poesi och noveller, höll koll på familjens ekonomi så att skatten och räkningarna betalades i tid, tog reda på vilken bank som erbjöd bäst ränta och inledde ett offensivt sparande inför framtiden, skickade enträget in makens och sina egna dikter till tidskrifter och varje refuserat förslag skickades genast vidare till en ny tidskrift. Hon tog rollen som makens agent, pr-person och outtröttliga sekreterare som renskrev ark efter ark på maskin, trots att hennes händer nästan blödde och ögonen gick i kors efter intensiva tentaveckor där hon fick högsta betyg. Allt för att Cambridges största tjejtjusare Ted Hughes skulle få skrivro och möjlighet att utvecklas till det geni Sylvia var övertygad om att han var.Ja, hon var som manusförfattaren och Plaths vän Dido Merwin skriver i sitt skrämmande nedsättande porträtt i Anne Stevensons biografi Sylvia Plath ett diktarliv synnerligen effektiv, ordningsam, avundsvärt praktiskt lagd, välartikulerad, ohöljt ärelysten samt välsignad med en frisk aptit som Dido Merwin med avsmak beskriver som att hon vräkte i sig gåsleverpastej från delikatessdisken som om den vore moster Dottys köttfärslimpa.Är det detta som Sylvia-fansen kan känna igen sig i eller identifiera sig med? En på ett ganska odrägligt sätt självmedveten übermensch? Hon som i breven hem till sin mamma beskriver hur hon gnor och skurar och piskar mattor och målar golv efter golv ofta gravid i sjunde månaden? Hon som själv vet med sig att hon har svårt att hålla inne med vad hon tycker, även om det blir obekvämt? Hon som för britterna måste ha framstått som en extremt oskön typ när hon på sin breda amerikanska dissade England för att det var så smutsigt och som hon sa nersmetat av fett och kol.Ja, hon var en på samma gång extremt kontrollerad och tämligen outhärdlig person. Och det är inte något jag hämtat ur den svartmålning som påbörjades efter hennes död  Teds syster Olwyn kallade henne så sent som 2013 för "ett monster i The Guardian och biografierna är fulla av "vittnesmål" om hur sällan hon fick ur sig ett "tack", "förlåt" eller "kan jag be och få". Dido Merwin, återigen, anser att Plath kastat bort en pärla till make och helt på egen hand raserat ett äktenskap och passar på att avsluta lustmordet med att kalla henne patologiskt elak. Ja, trots att man häpnar inför dessa hårda ord om en avliden väninna, så bekräftas bilden i Plaths brev, vars andra och sista del utkom 2018. Där lyckas hon framstå som synnerligen dryg och otrevlig.Plaths sista brev är daterat den fjärde februari 1963, bara sju dagar innan hon dog. Där skriver hon att hon lever på sömntabletterDen som inte tycks skriva under på den otäcka bilden av Sylvia är Jillian Becker, en av de få vänner Sylvia hade under The Big Freeze den kallaste vintern som drabbat England på sextio år. I sin memoarbok Giving up, som handlar om väninnan, går hon hårt åt Ted som på sin frus begravning sa att alla hatade Sylvia. Men trettiotre år efter sin frus död skriver Ted om det där hatets mysterium i sin diktsamling om Sylvia Plath Brev på födelsedagen: Vad du än hittade bombarderade de med skärvor, åtlöje, smuts det där hatets mysterium. Hughes å sin sida hatas däremot intensivt av Sylvias fans, dels på grund av en misshandel som hon anklagar honom för i ett brev och dels förstås på grund av otrohetsaffären nära inpå hennes död.I think Im dying. I am just desperate. She is so beautiful. Så skriver Plath till sin amerikanska psykolog i ett av de brev som fram till 2018 var okända för allmänheten. Psykologen var den som räddade henne när hon som ung försökte ta livet av sig efter den hemska sommaren som gästredaktör på magasinet Mademoiselle, en erfarenhet som hon sedan skildrade i romanen Glaskupan. Och hon, som i brevet beskrivs som så vacker, är Assia Wevill, Teds älskarinna.Plaths sista brev är daterat den fjärde februari 1963, bara sju dagar innan hon dog. Där skriver hon att hon lever på sömntabletter och att dikterna som senare skulle publiceras i boken "Ariel" skrevs på gränsen till vansinne.Ja, även jag måste lämna frågan om vad det är med Sylvia Plath som lockar så många obesvarad. Men jag vet vad det är som fascinerar mig, och det är just den där starka och fria rösten, den som ligger på gränsen till vansinne. Att hon som var så kontrollerad i själva livet var så fri i sitt tal och framför allt i sina dikter. Hon var kliniskt deprimerad, men jag kan inte komma ifrån tanken att även hennes självmord var ett uttryck för en paradoxal längtan efter total kontroll och fullständig frihet.I livet är det svårt att åstadkomma, kanske kommer man nära genom att sitta på en hästrygg med tömmarna i handen, men ändå utlämnad åt det stora djurets nycker. Plath älskade det. Hennes dotter Frieda Hughes skriver i förordet till Ariel the restored edition om sin mors ovilja att med förklaringar undergräva den koncentrerade kraft hon gjutit i sina dikter, så att de inte skulle förlora sin förmåga att drabba och överraska och när Frieda hörde sin mamma i brittisk radio log hon; Plath presenterade fåordigt sin dikt: Här kommer ytterligare en hästdikt, den heter Ariel efter en häst som jag tycker väldigt mycket om.Låt oss lyssna på det Pulitzerbelönade vansinnet. Stagnation i mörker.Sedan substanslösa blåströmmar av avstånd och sten. Guds lejoninna,hur vi blir ettnav av hälar och knän! Fåran klyvs och drar förbi, syster tillhalsens bruna bågesom jag inte kan fånga, svartögdabär kastar mörkakrokar  munfullar svart sött blod,skuggor.Något annat slungar mig i luften lår, hår;flagor från mina hälar. Linda Skugge, författare och skribentLitteraturGail Crowther: The haunted reader and Sylvia Plath. Fonthill media. 2016.Peter K Steinberg och Karen V Kukil (red): The Letters of Sylvia Plath Volume II: 19561963. Faber & Faber, 2018.Sylvia Plath: Ariel. Översättning: Jonas Ellerström och Jenny Tunedal. Ellerströms, 2012.Anne Stevenson: Sylvia Plath ett diktarliv. Översättning: Inger Johansson. Forum, 1992.

Last time Pastor Daniel Calcagno spoke to us about the older generations. Today we'll get into discussing Generation X, Millennials, and Generation Z. We explore pivotal events in each of these younger generations as well as how Christianity uniquely appeals to them. Hopefully this conversation will spur some thoughts for you, regardless of your age, and how you can reach people for Christ in your own world. Listen to this episode on Spotify or Apple Podcasts https://www.youtube.com/watch?v=PZHTrMvzYyY —— Links —— Listen to "Generational Differences, Part 1" Check out these other episodes with Daniel Calcagno, including “From Pentecostal to Messianic Unitarian“ Check out his church: Glad Tidings Church of God in Fonthill, Ontario Follow his YouTube channel and his website MessianicNiagra.com Support Restitutio by donating here Designate Restitutio as your charity of choice for Amazon purchases Join our Restitutio Facebook Group and follow us on Twitter @RestitutioSF Leave a voice message via SpeakPipe with questions or comments and we may play them out on the air Intro music: Good Vibes by MBB Attribution-ShareAlike 3.0 Unported (CC BY-SA 3.0) Free Download / Stream: Music promoted by Audio Library. Who is Sean Finnegan?  Read his bio here.

Daniel Calcagno serves as the pastor of Glad Tidings Church of God in Fonthill, Ontario (just west of Niagara Falls). He is the owner of MessianicNiagra.com along with the associated YouTube channel, which has several thousand subscribers and a video with over 400,000 views. Today he's talking to me about generations based on a sermon series he preached at his home church. This week we'll cover the older living generations include the greatest generation, silent generation, and baby boomers. Not only will Calcagno sketch out some of the key experiences and attitudes of each, but he'll also talk about how they relate to Christianity. Listen to this episode on Spotify or Apple Podcasts —— Links —— Check out these other episodes with Daniel Calcagno, including "From Pentecostal to Messianic Unitarian" Check out his church: Glad Tidings Church of God in Fonthill, Ontario Follow his YouTube channel and his website MessianicNiagra.com Support Restitutio by donating here Designate Restitutio as your charity of choice for Amazon purchases Join our Restitutio Facebook Group and follow us on Twitter @RestitutioSF Leave a voice message via SpeakPipe with questions or comments and we may play them out on the air Intro music: Good Vibes by MBB Attribution-ShareAlike 3.0 Unported (CC BY-SA 3.0) Free Download / Stream: Music promoted by Audio Library. Who is Sean Finnegan?  Read his bio here.

Did you know there's a 44-room castle in Doylestown? It's called Fonthill Castle, and it was built with hand mixed concrete more than a hundred years ago by Henry Mercer. Today, it's a museum, and the story behind it is fascinating. We asked Christian Murgia from the Bucks County Historical Society to come on the podcast to tell us all about the castle, the secrets and eccentricities inside, and why it was built in the first place. Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices

Today, we have the privilege of talking to Zoran Tomasevic, Director of Harbour Hills Construction Management and Founder of Vivant Luxury Living. From residential to commercial developments, Zoran and his Team professionally deliver to their Clients transparent plans to help successfully complete the highest quality of design and construction. Especially, the Team strives each day to make a great impact in the community when they tirelessly create unique places where everyone can enjoy doing their best jobs and living their fulfilling lives.This is the story of how Zoran and his Team have supported our community. We're excited to share it with you.Name: Zoran TomasevicField: Design and ConstructionOrganization: Harbour Hills Construction ManagementCompany Social: @harbourhillsWebsite: www.harbourhillscm.comEmail: ztomasevic@harbourhillscm.comAddress: 472 Beach Rd, Hamilton, ON L8H 3K7Organization: Vivant Luxury LivingCompany Social: @vivantluxurylivingWebsite: www.vivantliving.caEmail: info@vivantliving.caAddress: 155 Port Robinson Rd, Fonthill, ON L3B 5N5

Edmund connects the rising and falling fortunes of a very well-travelled piece of porcelain to those of his own family. Produced by Ned Carter Miles A Just Radio Production

As we clock up double figures with our 10th episode this one is dominated by stories of some truly bizarre people including the gold suited Spanish dwarf Perro. But we begin with the prospect of a re-enactment of Kate Bush's Wuthering Heights by Glyn and Paul on Sidbury Hill. A prospect too ghastly for words. You'll have to listen to find out more.  We then catch up with activity over the two weeks since the last podcast which mostly involve the colour blue. Yes, it's bluebell time again in Wiltshire and after visits to several woods we're just about done with bluebell photographs and the challenges involved in photographing them. As for the best display? For us it's a toss up between Bidcombe Wood and Gopher Wood. Check out the Facebook page (or Closed Facebook Group if you're a member) for the photos. And with everything that's going on in the world of Hidden Wiltshire (including the new and thriving Online Shop linked below) Glyn has issued the first weekly Newsletter. Subscribe on the website to receive a copy by email. Then onto this week's walk which is dominated by the Fonthill Estate. You can follow the walk on the website using the link below. It's an extraordinary story of immense wealth generated in the dark days of slavery, accompanied by scandal, man-traps and killer bloodhounds. A story of the inheritance by an 18 year old William Beckford of the largest real estate in Europe, followed by marriage and a ruined reputation. He sought solace in a young Italian boy named Gregorio Franchi and the aforementioned dwarf Perro. These characters all appear in the thoroughly recommended trilogy The Complete Adventures of Henry Chalk, Pedestrian Tourist by Wiltshire author Nick Cowen (link below). We discuss the construction (and eventual collapse) of the extravagant Fonthill Abbey built to house William's collection of art and manuscripts, described by essayist and friend of the poet John Keats William Hazlitt as “an immense museum of all that is most curious and costly and at the same time worthless”. He went on to say of William “The only proof of taste he has shown in the collection is his getting rid of it”! The estate changed hands a number of times over the years and is now owned by Alastair Morrison, 3rd Baron Margadale no less. But controversy continued to surround Fonthill (the current house is the sixth iteration) with complaints to the police about an all night 21st birthday party for Morrison's daughter Nancy in 2016 which made the national press. But this was eclipsed by William Beckford's own 21st birthday party at the estate in 1781 which lasted three days! But this part of Wiltshire is not just about the estate. Whilst the landscape may be somewhat manicured and artificial it is not without its appeal. And we're not just talking about the Beckford Arms at Fonthill Gifford! Like so much of our countryside it is dotted with ancient churches including the pretty little church at Berwick St Leonard with its touching memorials, including that to the six of MP George Grobham Howe's 11 children who died before the age four in the late 17th century. We also find the remains of a long gone system of irrigation by means of sluice gates and drains that would have been used to flood the meadows between Berwick St Leonard and Fonthill Bishop. We finish with a reminder about the offer to listeners of the podcast from Lowa Boots UK. You'll need to listen to the podcast for details of how you can save 20% on their walking boots and shoes. The music and sounds in the podcast are provided by the multi-talented Steve Dixon. The piece in the Introduction is entitled “The Holloway”, whilst the piece introducing us to the walk is entitled “Dark and Lonely Water”. The words are from a 1970s public information film warning about the dangers of children playing by water and were read by actor Donald Pleasance. Links: The new Hidden Wiltshire shop Hidden Wiltshire Shop You can follow the walk on the Hidden Wiltshire website here The Fonthill Estate The Complete Adventures of Henry Chalk, Pedestrian Tourist by Nick Cowen The Complete Adventures of Henry Chalk Glyn's photographs can be seen on the Hidden Wiltshire website and his Instagram feed @coy_cloud Paul's website can be found at Paul Timlett Photography and on Instagram at @tragicyclist Steve Dixon's sound art can be found on Soundcloud where his username is River and Rail Steve Dixon River and Rail. His photographs can be found on Instagram at @stevedixon_creative and his graphic design business website is at Steve Dixon Creative And finally you can find Lowa Boots UK at  Lowa Boots UK

Bryan Caporicci is an award-winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. In 2014, he was awarded his Masters of Photographic Arts (MPA) designation by the Professional Photographers of Canada (PPOC), making him one of the youngest Canadian photographers to receive this level of achievement. Bryan is the host of the Business of Photography Podcast with over 2 million downloads. He teaches at workshops across North America, including industry-leading conventions and conferences such as WPPI, Shutterfest and Canada Photo Convention. Bryan is also the CEO and Founder of Sprout Studio. In today’s interview, Bryan talks about the key aspects of photography to focus on when just getting started.   In This Episode You'll Learn: What is Clubhouse for photographers Who Bryan is and how he got started in photography His earliest struggles and how he overcame them How to avoid overwhelm when just learning photography What Bryan hopes to achieve by shooting film for personal work Premium Members Also Learn: What to focus on now to build a business foundation How to leverage local relationships to build bookings The 3 most important pillars of stating a photo business The paradox of the growing heap and how it will help you better understand bookings Resources: Bryan Caporicci Wedding Photography The Business of Photography Podcast Sprout Studio - All in one studio management for photographers Standout Quotes: "It was my marketing skills, just the fact that I looked at what I did as an entrepreneur...that's what got me to where I was". - [Bryan] "Take it a step at a time, I think that's probably the biggest mistake that I see photographers make, especially in those early days". - [Bryan] "That's when you become a good wedding photographer when you can look at things and go beyond the technical". - [Bryan] "Every overnight success is an overnight success 10 years in the making". - [Bryan] "The future is cheap if you pay for it now". - [Raymond] "Everyone wants success, no one wants to put in the work that success requires". - [Bryan] "Whatever gear you have, is all that you need right now". - [Bryan]   Key Takeaways: "Clubhouse" is an audio-only social media tool, that allows people to connect either as photographers or with other professionals Bryan shares he has always had a passion for the business side of photography. His experience knowing that most photographers aren't well equipped on the business side motivated the founding of Sprout Studios to offer strategies and tools to help photographers run their business. While most photographers start with an interest in photography and then later incorporate the business side, Bryan had been involved with the business side first but moved into photography after splitting up with his partner who was running the photography aspect of things. Starting, he took up photography on a small scale largely involving sports including all the local sports teams which helped him learn, create systems, and build his skill. The biggest challenge about weddings is the fast pace not only due to the number of events going on at each moment but also technical changes you need to make, to adjust for each shot. Bryan describes defined paths for a new photographer: First, you need to understand the technicals, then learn how to do it under pressure, and then learn how to find moments. Emphasizing the importance of having a mindset to put in the time necessary for growth, Bryan stresses the role of 2nd shooting as an intern, to learn the ropes. The rewards of being an entrepreneur are beautiful but it takes work to get them, and the early days are always the hardest. Don't chase the gear.

Work smarter, not harder; that's my favorite business motto. Part of working smarter involves streamlining our business processes, and that's exactly what I am talking about today with Bryan Caporicci.---EPISODE SPONSOR--Sprout Studio: an all-in-one studio management solution- CRM - Galleries- Scheduling- Email Marketing- Bookkeeping - Customizable templates and contractshttps://www.sproutredo.com/levelupBlack Friday Sale:30% off any Sprout Studio plan for up to 3 years November 27-November 30, 2020--ABOUT BRYAN--Bryan Caporicci is an award-winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. In 2014, he was awarded his Masters of Photographic Arts (MPA) designation by the Professional Photographers of Canada (PPOC), making him one of the youngest Canadian photographers to receive this level of achievement.Bryan is the host of the Business of Photography Podcast with over 2 million downloads. He teaches at workshops across North America, including industry-leading conventions and conferences such as WPPI, Shutterfest and Canada Photo Convention. Bryan is also the CEO and Founder of Sprout Studio.Instagram.com/getsproutstudio

As Bryan was working as a photographer, he realized he was spending a lot of time going back and forth from system to system in order to accomplish tasks and repeating the same tasks over and over again.   He saw a need for process mapping and an all- inclusive management program.   A system that would streamline his business.  Sprout Studio was the result of Bryan's need to solve a problem and streamline his business. About Bryan Bryan Caporicci is an award-winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. In 2014, he was awarded his Masters of Photographic Arts (MPA) designation by the Professional Photographers of Canada (PPOC), making him one of the youngest Canadian photographers to receive this level of achievement. Bryan is the host of the Business of Photography Podcast with over 2 million downloads. He teaches at workshops across North America, including industry-leading conventions and conferences such as WPPI, Shutterfest and Canada Photo Convention. Bryan is also the CEO and Founder of Sprout Studio. Become a Problem Solver The best solutions often come from being in the trenches.   When things aren't working, we identify the problem and can find a solution.  There is no better way to become a problem solver. Outsourcing It's important to realize when we are not an expert at something and hire the people who are experts to do that task for us.   For example, attorneys, accountants, bookkeepers.  Surrounding yourself with a tribe of experts who excel in areas you don't excel at is key for overall success in entrepreneurship. Marcus Buckingham in The StandOut Assessment goes through the example of we are taught our whole lives to focus on what we aren't good at to become better.   As entrepreneurs, play to your strengths and do more of, and outsource the things we aren't good at. Process Mapping Think about where your time is best spent in your business.   Is it worthwhile to do all of the activities you are presently doing? Having processes in place could mean you can spend more time on your business for creating more revenue, or it could mean having more time to spend on yourself and with your family.  Being able to enjoy the fruits of your labor and take better care of yourself is so important. Start with looking at anything in your business that you do more than once and pass those items through this list of filters. Does this need to be done? Am I the best person to be doing this? Can I automate this to be as hands free as possible? How can I streamline this: templates, scripts, etc.? Systemize action items when in a place of clarity. Have your Process Documented as a Contingency Plan In The EMyth Revisited, Michael E. Gerber, writes about the importance of process documentation for business owners.   If you hire someone or in the event you are not able to be present in your business, you need to have your processes mapped out.  Standard Operating Procedures (SOPs) are important for maintaining efficient workflows. It also helps to have your processes mapped out and have a second set of eyes review them.   As Donald Miller says in Building a Story Brand, assuming can make us ignorant.  Don't assume your process is perfect.  Someone else may see a better way. Solving Problems If you want to solve a problem, you have to get creative to find the solution.  Tap into available resources and the humans you know who can help you.  Your network and community are invaluable. Learn more about and connect with Bryan: Website: www.getsproutstudio.com Facebook: www.facebook.com/getsproutstudio Instagram: www.isntagram.com/getsproutstudio Instagram: www.instagram.com/bcapphoto Podcast: The Business of Photography About the Host Learn more about your host, Robyn Graham, click HERE. To learn about The Brand Marketing Insider by Robyn Graham, click HERE. Book a Brand Marketing Strategy Session HERE. Ask Me Anything HERE. Connect with me, Robyn Graham: Website | Instagram | LinkedIN | Facebook | Twitter | YouTube | Pinterest

We love our photography businesses, but sometimes it feels like we spend so much of our time shooting, editing, emailing, and we don't prioritize the other aspects of running a business.On this week's episode, my guest Bryan Caporrici and I tackle some big topics- why client experience can become your secret weapon- Worker Bee vs CEO mode - wearing busy as a badge - the power of a mindset shift from a sales mindset to a service mindset- the danger of wrapping up your identity in your business. If you are finding you struggle with finding the time to work on your business because you seem to spend so much time in worker bee mode working on your business, this episode is for you.Discover more about Bryan Capporrici Website: www.GetSproutStudio.com or www.bcapphoto.comInstagram: @getsproutstudio or @bcapphotoFacebook: @getsproutstudioBio: Bryan Caporicci is an award-winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. In 2014, he was awarded his Masters of Photographic Arts (MPA) designation by the Professional Photographers of Canada (PPOC), making him one of the youngest Canadian photographers to receive this level of achievement.Bryan is the host of the Business of Photography podcast. He teaches at workshops across North America, including industry-leading conventions and conferences such as WPPI, Shutterfest and Canada Photo Convention. Bryan is also the CEO and Founder of Sprout Studio.Resources shared in this episodeBuilding a Story Brand book by Donal Miller

Vad är det som alla i Sylvia Plaths hängivna fanskara identifierar sig med? Det funderar Linda Skugge på medan hon läser Plaths sista brev. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen 2019. Vad exakt är det alla Sylvia Plath-dyrkare identifierar sig med när de läser hennes brev, dagböcker och dikter, och när de gör den obligatoriska så kallade Plath tour till huset i Devon, till gravplatsen i Yorkshire och slutligen till lägenheten på 23 Fitzroy Street utanför Primrose Hill i norra London, där den trettioåriga Sylvia tog det bottenlöst sorgliga beslutet att efter att ha ställt fram mjölk och smörgåsar till de små barnen Frieda och Nicholas stoppa huvudet i gasugnen. Sylvias poesi är ju så extremt mycket mer svårtillgänglig än exempelvis Anne Sextons, en slagkraftig amerikansk poet från samma tid som också tog livet av sig, men inte under lika råa former då hennes två döttrar var äldre. I fallet Plath fanns dessutom en otrohetsaffär, som hennes make poeten Ted Hughes inlett 1962, året innan Sylvia tog sitt liv. Efter några år kopierade älskarinnan Assia Wevill Sylvias självmord, med det ofattbart grymma tillägget att hon först dödade sitt och Hughes fyraåriga barn. Och traumat tycks aldrig ta slut. Hughes död följdes av arvstvister och 2009 tog Sylvia och Teds son livet av sig. Är det denna makabra och sorgliga såpopera som lockar? synnerligen effektiv, ordningsam, avundsvärt praktiskt lagd, välartikulerad, ohöljt ärelysten samt välsignad med en frisk aptit ... Varför Sylvia? frågar sig författaren Gail Crowther i boken The haunted reader and Sylvia Plath och undersöker Freuds teorier om identifikation, sorg och narcissism i förhållande till Plaths läsare och fans men lämnar så vitt jag kan se frågan obesvarad. För hon var ju inte den där martyren till hemmafru som vissa vill göra gällande. Visst lagade hon en massa mat, som hon dessutom med glupsk aptit vräkte i sig samtidigt som hon ofta tappade vikt och hon födde två barn som hon till stor del ensam tog hand om. Men det hon samtidigt gjorde var att skriva mängder med poesi och noveller, höll koll på familjens ekonomi så att skatten och räkningarna betalades i tid, tog reda på vilken bank som erbjöd bäst ränta och inledde ett offensivt sparande inför framtiden, skickade enträget in makens och sina egna dikter till tidskrifter och varje refuserat förslag skickades genast vidare till en ny tidskrift. Hon tog rollen som makens agent, pr-person och outtröttliga sekreterare som renskrev ark efter ark på maskin, trots att hennes händer nästan blödde och ögonen gick i kors efter intensiva tentaveckor där hon fick högsta betyg. Allt för att Cambridges största tjejtjusare Ted Hughes skulle få skrivro och möjlighet att utvecklas till det geni Sylvia var övertygad om att han var. Ja, hon var som manusförfattaren och Plaths vän Dido Merwin skriver i sitt skrämmande nedsättande porträtt i Anne Stevensons biografi Sylvia Plath ett diktarliv synnerligen effektiv, ordningsam, avundsvärt praktiskt lagd, välartikulerad, ohöljt ärelysten samt välsignad med en frisk aptit som Dido Merwin med avsmak beskriver som att hon vräkte i sig gåsleverpastej från delikatessdisken som om den vore moster Dottys köttfärslimpa. Är det detta som Sylvia-fansen kan känna igen sig i eller identifiera sig med? En på ett ganska odrägligt sätt självmedveten übermensch? Hon som i breven hem till sin mamma beskriver hur hon gnor och skurar och piskar mattor och målar golv efter golv ofta gravid i sjunde månaden? Hon som själv vet med sig att hon har svårt att hålla inne med vad hon tycker, även om det blir obekvämt? Hon som för britterna måste ha framstått som en extremt oskön typ när hon på sin breda amerikanska dissade England för att det var så smutsigt och som hon sa nersmetat av fett och kol. Ja, hon var en på samma gång extremt kontrollerad och tämligen outhärdlig person. Och det är inte något jag hämtat ur den svartmålning som påbörjades efter hennes död  Teds syster Olwyn kallade henne så sent som 2013 för "ett monster i The Guardian och biografierna är fulla av "vittnesmål" om hur sällan hon fick ur sig ett "tack", "förlåt" eller "kan jag be och få". Dido Merwin, återigen, anser att Plath kastat bort en pärla till make och helt på egen hand raserat ett äktenskap och passar på att avsluta lustmordet med att kalla henne patologiskt elak. Ja, trots att man häpnar inför dessa hårda ord om en avliden väninna, så bekräftas bilden i Plaths brev, vars andra och sista del utkom 2018. Där lyckas hon framstå som synnerligen dryg och otrevlig. Plaths sista brev är daterat den fjärde februari 1963, bara sju dagar innan hon dog. Där skriver hon att hon lever på sömntabletter Den som inte tycks skriva under på den otäcka bilden av Sylvia är Jillian Becker, en av de få vänner Sylvia hade under The Big Freeze den kallaste vintern som drabbat England på sextio år. I sin memoarbok Giving up, som handlar om väninnan, går hon hårt åt Ted som på sin frus begravning sa att alla hatade Sylvia. Men trettiotre år efter sin frus död skriver Ted om det där hatets mysterium i sin diktsamling om Sylvia Plath Brev på födelsedagen: Vad du än hittade bombarderade de med skärvor, åtlöje, smuts det där hatets mysterium. Hughes å sin sida hatas däremot intensivt av Sylvias fans, dels på grund av en misshandel som hon anklagar honom för i ett brev och dels förstås på grund av otrohetsaffären nära inpå hennes död. I think Im dying. I am just desperate. She is so beautiful. Så skriver Plath till sin amerikanska psykolog i ett av de brev som fram till 2018 var okända för allmänheten. Psykologen var den som räddade henne när hon som ung försökte ta livet av sig efter den hemska sommaren som gästredaktör på magasinet Mademoiselle, en erfarenhet som hon sedan skildrade i romanen Glaskupan. Och hon, som i brevet beskrivs som så vacker, är Assia Wevill, Teds älskarinna. Plaths sista brev är daterat den fjärde februari 1963, bara sju dagar innan hon dog. Där skriver hon att hon lever på sömntabletter och att dikterna som senare skulle publiceras i boken "Ariel" skrevs på gränsen till vansinne. Ja, även jag måste lämna frågan om vad det är med Sylvia Plath som lockar så många obesvarad. Men jag vet vad det är som fascinerar mig, och det är just den där starka och fria rösten, den som ligger på gränsen till vansinne. Att hon som var så kontrollerad i själva livet var så fri i sitt tal och framför allt i sina dikter. Hon var kliniskt deprimerad, men jag kan inte komma ifrån tanken att även hennes självmord var ett uttryck för en paradoxal längtan efter total kontroll och fullständig frihet. I livet är det svårt att åstadkomma, kanske kommer man nära genom att sitta på en hästrygg med tömmarna i handen, men ändå utlämnad åt det stora djurets nycker. Plath älskade det. Hennes dotter Frieda Hughes skriver i förordet till Ariel the restored edition om sin mors ovilja att med förklaringar undergräva den koncentrerade kraft hon gjutit i sina dikter, så att de inte skulle förlora sin förmåga att drabba och överraska och när Frieda hörde sin mamma i brittisk radio log hon; Plath presenterade fåordigt sin dikt: Här kommer ytterligare en hästdikt, den heter Ariel efter en häst som jag tycker väldigt mycket om. Låt oss lyssna på det Pulitzerbelönade vansinnet.   Stagnation i mörker. Sedan substanslösa blå strömmar av avstånd och sten.   Guds lejoninna, hur vi blir ett nav av hälar och knän! Fåran   klyvs och drar förbi, syster till halsens bruna båge som jag inte kan fånga,   svartögda bär kastar mörka krokar   munfullar svart sött blod, skuggor. Något annat   slungar mig i luften lår, hår; flagor från mina hälar.   Linda Skugge, författare och skribent Litteratur Gail Crowther: The haunted reader and Sylvia Plath. Fonthill media. 2016. Peter K Steinberg och Karen V Kukil (red): The Letters of Sylvia Plath Volume II: 19561963. Faber & Faber, 2018. Sylvia Plath: Ariel. Översättning: Jonas Ellerström och Jenny Tunedal. Ellerströms, 2012. Anne Stevenson: Sylvia Plath ett diktarliv. Översättning: Inger Johansson. Forum, 1992.

It has been awesome to watch these guys over the last ten years. They started with buying rental properties in their 20s and have become longtime members of the Rock Star team. Now, they're jumping into the deep end with their largest project to date, developing land and building out their own subdivision of homes in Fonthill, Ontario (just outside St. Catherines). It's amazing what is possible with your real estate dreams when you just keep plowing forward. You can check out all the details of their project over at www.SummerSidesMews.com .

Vad är det som alla i Sylvia Plaths hängivna fanskara identifierar sig med? Det funderar Linda Skugge på medan hon läser Plaths sista brev. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vad exakt är det alla Sylvia Plath-dyrkare identifierar sig med när de läser hennes brev, dagböcker och dikter, och när de gör den obligatoriska så kallade Plath tour till huset i Devon, till gravplatsen i Yorkshire och slutligen till lägenheten på 23 Fitzroy Street utanför Primrose Hill i norra London, där den trettioåriga Sylvia tog det bottenlöst sorgliga beslutet att efter att ha ställt fram mjölk och smörgåsar till de små barnen Frieda och Nicholas stoppa huvudet i gasugnen. Sylvias poesi är ju så extremt mycket mer svårtillgänglig än exempelvis Anne Sextons, en slagkraftig amerikansk poet från samma tid som också tog livet av sig, men inte under lika råa former då hennes två döttrar var äldre. I fallet Plath fanns dessutom en otrohetsaffär, som hennes make poeten Ted Hughes inlett 1962, året innan Sylvia tog sitt liv. Efter några år kopierade älskarinnan Assia Wevill Sylvias självmord, med det ofattbart grymma tillägget att hon först dödade sitt och Hughes fyraåriga barn. Och traumat tycks aldrig ta slut. Hughes död följdes av arvstvister och 2009 tog Sylvia och Teds son livet av sig. Är det denna makabra och sorgliga såpopera som lockar? synnerligen effektiv, ordningsam, avundsvärt praktiskt lagd, välartikulerad, ohöljt ärelysten samt välsignad med en frisk aptit ... Varför Sylvia? frågar sig författaren Gail Crowther i boken The haunted reader and Sylvia Plath och undersöker Freuds teorier om identifikation, sorg och narcissism i förhållande till Plaths läsare och fans men lämnar så vitt jag kan se frågan obesvarad. För hon var ju inte den där martyren till hemmafru som vissa vill göra gällande. Visst lagade hon en massa mat, som hon dessutom med glupsk aptit vräkte i sig samtidigt som hon ofta tappade vikt och hon födde två barn som hon till stor del ensam tog hand om. Men det hon samtidigt gjorde var att skriva mängder med poesi och noveller, höll koll på familjens ekonomi så att skatten och räkningarna betalades i tid, tog reda på vilken bank som erbjöd bäst ränta och inledde ett offensivt sparande inför framtiden, skickade enträget in makens och sina egna dikter till tidskrifter och varje refuserat förslag skickades genast vidare till en ny tidskrift. Hon tog rollen som makens agent, pr-person och outtröttliga sekreterare som renskrev ark efter ark på maskin, trots att hennes händer nästan blödde och ögonen gick i kors efter intensiva tentaveckor där hon fick högsta betyg. Allt för att Cambridges största tjejtjusare Ted Hughes skulle få skrivro och möjlighet att utvecklas till det geni Sylvia var övertygad om att han var. Ja, hon var som manusförfattaren och Plaths vän Dido Merwin skriver i sitt skrämmande nedsättande porträtt i Anne Stevensons biografi Sylvia Plath ett diktarliv synnerligen effektiv, ordningsam, avundsvärt praktiskt lagd, välartikulerad, ohöljt ärelysten samt välsignad med en frisk aptit som Dido Merwin med avsmak beskriver som att hon vräkte i sig gåsleverpastej från delikatessdisken som om den vore moster Dottys köttfärslimpa. Är det detta som Sylvia-fansen kan känna igen sig i eller identifiera sig med? En på ett ganska odrägligt sätt självmedveten übermensch? Hon som i breven hem till sin mamma beskriver hur hon gnor och skurar och piskar mattor och målar golv efter golv ofta gravid i sjunde månaden? Hon som själv vet med sig att hon har svårt att hålla inne med vad hon tycker, även om det blir obekvämt? Hon som för britterna måste ha framstått som en extremt oskön typ när hon på sin breda amerikanska dissade England för att det var så smutsigt och som hon sa nersmetat av fett och kol. Ja, hon var en på samma gång extremt kontrollerad och tämligen outhärdlig person. Och det är inte något jag hämtat ur den svartmålning som påbörjades efter hennes död  Teds syster Olwyn kallade henne så sent som 2013 för "ett monster i The Guardian och biografierna är fulla av "vittnesmål" om hur sällan hon fick ur sig ett "tack", "förlåt" eller "kan jag be och få". Dido Merwin, återigen, anser att Plath kastat bort en pärla till make och helt på egen hand raserat ett äktenskap och passar på att avsluta lustmordet med att kalla henne patologiskt elak. Ja, trots att man häpnar inför dessa hårda ord om en avliden väninna, så bekräftas bilden i Plaths brev, vars andra och sista del utkom 2018. Där lyckas hon framstå som synnerligen dryg och otrevlig. Plaths sista brev är daterat den fjärde februari 1963, bara sju dagar innan hon dog. Där skriver hon att hon lever på sömntabletter Den som inte tycks skriva under på den otäcka bilden av Sylvia är Jillian Becker, en av de få vänner Sylvia hade under The Big Freeze den kallaste vintern som drabbat England på sextio år. I sin memoarbok Giving up, som handlar om väninnan, går hon hårt åt Ted som på sin frus begravning sa att alla hatade Sylvia. Men trettiotre år efter sin frus död skriver Ted om det där hatets mysterium i sin diktsamling om Sylvia Plath Brev på födelsedagen: Vad du än hittade bombarderade de med skärvor, åtlöje, smuts det där hatets mysterium. Hughes å sin sida hatas däremot intensivt av Sylvias fans, dels på grund av en misshandel som hon anklagar honom för i ett brev och dels förstås på grund av otrohetsaffären nära inpå hennes död. I think Im dying. I am just desperate. She is so beautiful. Så skriver Plath till sin amerikanska psykolog i ett av de brev som fram till 2018 var okända för allmänheten. Psykologen var den som räddade henne när hon som ung försökte ta livet av sig efter den hemska sommaren som gästredaktör på magasinet Mademoiselle, en erfarenhet som hon sedan skildrade i romanen Glaskupan. Och hon, som i brevet beskrivs som så vacker, är Assia Wevill, Teds älskarinna. Plaths sista brev är daterat den fjärde februari 1963, bara sju dagar innan hon dog. Där skriver hon att hon lever på sömntabletter och att dikterna som senare skulle publiceras i boken "Ariel" skrevs på gränsen till vansinne. Ja, även jag måste lämna frågan om vad det är med Sylvia Plath som lockar så många obesvarad. Men jag vet vad det är som fascinerar mig, och det är just den där starka och fria rösten, den som ligger på gränsen till vansinne. Att hon som var så kontrollerad i själva livet var så fri i sitt tal och framför allt i sina dikter. Hon var kliniskt deprimerad, men jag kan inte komma ifrån tanken att även hennes självmord var ett uttryck för en paradoxal längtan efter total kontroll och fullständig frihet. I livet är det svårt att åstadkomma, kanske kommer man nära genom att sitta på en hästrygg med tömmarna i handen, men ändå utlämnad åt det stora djurets nycker. Plath älskade det. Hennes dotter Frieda Hughes skriver i förordet till Ariel the restored edition om sin mors ovilja att med förklaringar undergräva den koncentrerade kraft hon gjutit i sina dikter, så att de inte skulle förlora sin förmåga att drabba och överraska och när Frieda hörde sin mamma i brittisk radio log hon; Plath presenterade fåordigt sin dikt: Här kommer ytterligare en hästdikt, den heter Ariel efter en häst som jag tycker väldigt mycket om. Låt oss lyssna på det Pulitzerbelönade vansinnet.   Stagnation i mörker. Sedan substanslösa blå strömmar av avstånd och sten.   Guds lejoninna, hur vi blir ett nav av hälar och knän! Fåran   klyvs och drar förbi, syster till halsens bruna båge som jag inte kan fånga,   svartögda bär kastar mörka krokar   munfullar svart sött blod, skuggor. Något annat   slungar mig i luften lår, hår; flagor från mina hälar.   Linda Skugge, författare och skribent Litteratur Gail Crowther: The haunted reader and Sylvia Plath. Fonthill media. 2016. Peter K Steinberg och Karen V Kukil (red): The Letters of Sylvia Plath Volume II: 19561963. Faber & Faber, 2018. Sylvia Plath: Ariel. Översättning: Jonas Ellerström och Jenny Tunedal. Ellerströms, 2012. Anne Stevenson: Sylvia Plath ett diktarliv. Översättning: Inger Johansson. Forum, 1992.

Born to Italian immigrants, Daniel Calcagno grew up in Canada, near Niagara Falls and attended a Pentecostal church.  After he began taking his faith seriously, he started researching the Jewish people–especially those who believe in Jesus.  Over time he founded Messianic Niagara, a local home group with a website that promoted audio teachings.   However, Read more about Interview 34: From Pentecostal to Messianic Unitarian (Daniel Calcagno)[…]

Numerous edifices around the world reflect the quirky character of their creators, none more so than Fonthill. Situated on the outskirts of Doylestown, PA, this tiled castle is the quixotic vision of artist and craftsmaster, Henry Chapman Mercer.

262 danskere heraf 37 kvinder meldte sig til de allierede flystyrker under krigen. De fleste til Royal Air Force, mange til det norske luftvåben og andre til det canadiske luftvåben. Cirka halvdelen blev på jorden, mens resten 128 kæmpede som bl.a. jagerpiloter eller som del af besætningen i de bombemaskiner, der forsøgte at ødelægge Tysklands krigsindustri og blødgøre tyskernes moral. Der var også danskere, der deltog i luftoperationer i Stillehavskrigen og i krigen om Atlanten. I bogen ”Britains victory – Denmarks freedom” fortæller den danske forfatter Mikkel Plannthin historien om de danske frivillige i de allieredes flystyrker under den 2. verdenskrig. Bogen er udkommet på engelsk på forlaget Fonthill.   See omnystudio.com/listener for privacy information.

Bryan Caporicci was previously a guest in episode 6. He is an award-winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. Bryan specializes in creating natural, relaxed and fun imagery. He is a Fuji X Photographer as well as one of the voices, and really the main voice, behind the Sprouting Photographer podcast. Bryan […]

Join Amy Zellmer as she chats with Bryan Caporicci Three take-aways you will learn in this podcast:1. Become aware of your use of the word “busy” and don’t use it as an excuse or status.2. How to do more in less time.3. Become aware of how you spend your time and stay focused on meaningful tasks that move the needle.Entrepreneurship isn’t about being busy. It isn’t about more money, more connetions or more opportunities. Entrepreneurship is about freedom, flexibility and control. It’s about doing what you love and making a living doing it. It’s about designing the lifestyle you want and creating a business that fits into it. Yet, many solopreneurs do the opposite ~ they structure their life around their business. They put their clients first; somtimes even before their own family. Many are a slave to their business and can’t let go, can’t turn it off and can’t unplug.Let’s redefine your relationship with time. Let’s redefine how and where you chose to invest your attention. Let’s redefine your priorities. Let’s redefine your business. Let’s redefine busy.Bryan Caporicci is an award winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada.  Bryan is also the CEO and Founder of Sprout Studio, the photography industry's first all-in-one system combining Studio Management software with Online Galleries, Album Proofing and the revolutionary new Sales Galleries. In 2014, he was awarded his Masters of Photographic Arts designation by the Professional Photographers of Canada Grab your FREE GIFT from Bryan: http://bit.ly/1QioBHi

Join Amy Zellmer as she chats with Bryan Caporicci Three take-aways you will learn in this podcast:1. Become aware of your use of the word “busy” and don’t use it as an excuse or status.2. How to do more in less time.3. Become aware of how you spend your time and stay focused on meaningful tasks that move the needle.Entrepreneurship isn’t about being busy. It isn’t about more money, more connetions or more opportunities. Entrepreneurship is about freedom, flexibility and control. It’s about doing what you love and making a living doing it. It’s about designing the lifestyle you want and creating a business that fits into it. Yet, many solopreneurs do the opposite ~ they structure their life around their business. They put their clients first; somtimes even before their own family. Many are a slave to their business and can’t let go, can’t turn it off and can’t unplug.Let’s redefine your relationship with time. Let’s redefine how and where you chose to invest your attention. Let’s redefine your priorities. Let’s redefine your business. Let’s redefine busy.Bryan Caporicci is an award winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada.  Bryan is also the CEO and Founder of Sprout Studio, the photography industry's first all-in-one system combining Studio Management software with Online Galleries, Album Proofing and the revolutionary new Sales Galleries. In 2014, he was awarded his Masters of Photographic Arts designation by the Professional Photographers of Canada Grab your FREE GIFT from Bryan: http://bit.ly/1QioBHi

Bryan Caporicci is an award-winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. Bryan specializes in creating natural, relaxed and fun imagery. Bryan believes that portraits are about spending time together with your loved ones and creating memories in an enjoyable atmosphere. He is a Fuji X Photographer as well as the one of […]

Bryan Caporicci of SproutingPhotographer.com is on the show today, folks! You are going to love Bryan!! We absolutely loved our interview with him. Bryan is an award winning wedding and portrait photographer based out of Fonthill, Canada. He is a Fuji X-Photographer and in 2011, he was awarded his Craftsman of Photographic Arts (CPA) designation […]