Podcast appearances and mentions of randi mossige norheim

Lolas pojkvän lackerar en bil nere i verkstaden. Sen går allt fort. Någon ropar: Det brinner! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hon kommer till Sverige från Kazakstan för att tjäna lite extra pengar.Vi kallar henne ”Lola”.Hennes pojkvän kommer efter. Han har blivit lovad ett jobb på en lackeringsverkstad, där även andra killar från Kazakstan jobbar.”Lola berättade att hon tyckte att Sverige var vackert”, säger en som kände henne. ”Lola” levde osynlig i skuggsamhälletVännen berättar att ”Lola” åkte tunnelbana, promenerade och skickade bilder på havet. Hon sa att det var kallt, kallare än Kazakstan, och att luften var fuktig. Hon ville köpa ett hus till sina barn. ”Du vet, alla vill ju leva lite bättre”.Vännen berättar att det var svårt för henne i början. ”Men hon sa, det är ingen fara, jag får ju se världen”, säger vännen.”Lola” syns inte i några papper. Utan arbetstillstånd och utan rätt att vistas i Sverige är hon lika osynlig som alla andra i det svenska skuggsamhället.Via kontakter får hon ett städjobb. Jobbet är svart. Planen är att åka hem igen så snart hon tjänat ihop tillräckligt med pengar.En kväll hälsar hon på sin pojkvän på lackeringsverkstaden där han jobbar. Han, och de andra killarna som jobbar där, bor på verkstaden också.”Lola” har lovat att laga mat den här kvällen, och bär upp matkassarna på övervåningen till verkstaden. Hon har köpt bananer också, och lägger sin telefon på laddning i köket.Nere i verkstaden håller hennes pojkvän och två killar till på att lackera en bil. De har just satt på lackboxen, det är där man torkar bilar som man lackerar.Sen går allt fort. Killarna i verkstaden skriker till dem på övervåningen: ”Det brinner!”Ett program av Randi Mossige-Norheim och Liza Alexandrova-ZorinaProducent: Ylva LindgrenSlutmix: André LjungbergProgrammet är gjort 2025.

Sommaren 2023. Innan skolterminen börjat tas artonåriga Nana i förvar. Samma sak händer Rauke, gränspolisen griper honom på jobbet. De blir bland de första att tvångsutvisas till Irak på över tio år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I mer än ett decennium har Sverige inte kunnat tvångsutvisa irakier, eftersom Irak har vägrat ta emot dem med hänvisning till de här människornas säkerhet.I Malmö väntar Raukes lillasyster Dido på att det ska bli hennes tur att utvisas.Och Nanas kompisar i Hässleholm undrar om de någonsin kommer träffa Nana igen.Regeringskansliet hänvisar till att det förts samtal mellan Sverige och Irak och att länderna nått en ”samsyn” beträffande tvångsutvisningar till Irak. Men vilka beslut som fattats och av vem är svårt att ta reda på, inte minst för de personer som väntar på att utvisas. Den nya svenska migrationspolitikenSen flyktingkrisen 2015 har migrationspolitiken skärpts.Nana och Rauke är några av dem som påverkas av politikernas ambitioner att skapa ordning och reda i den svenska migrationspolitiken. Den som har fått nej på sin asylansökan ska inte kunna stanna kvar i Sverige, utan måste lämna landet. Politikerna kallar det ett paradigmskifte. Färre personer ska beviljas asyl och antalet platser i migrationsverkets förvar ska utökas.Polisen och Migrationsverket har fått i uppdrag att effektivisera återvändandearbetet, som det kallas, alltså att öka takten på utvisningarna.I över ett halvår har P1 Dokumentärs reporter Randi Mossige-Norheim kunnat följa myndigheternas arbete med utvisningar inifrån, med hjälp av läckta dokument från gränspolisen. Hur går myndigheternas arbete med att genomföra den nya politiken till? Vilka är det som ska utvisas och vilka är det som sätts i förvar?Producent: Anna FreySlutmix: Tor Sigvardson och Jakob LalérProgrammet är gjort 2024

Sveriges försök att tvångsutvisa irakier utan uppehållstillstånd går inte som planerat, Irak tar inte längre emot dem. Trots det sitter irakier inlåsta i Migrationsverkets förvar på obestämd tid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hösten 2023.Nana och Rauke har utvisats från Sverige till Irak med ett chartrat plan. De är bland de första att tvångsutvisas till Irak på över tio år. Innan dess har Irak inte velat ta emot tvångsutvisade, med hänvisning till de här människornas säkerhet. Men 2023 har Sverige och Irak, enligt regeringskansliet, nått en ”samsyn” beträffande tvångsutvisningarna.Tidigt en onsdagsmorgon kommer gränspolisen till radhuset för att ta en storebror, en lillasyster och deras pappa till förvaret. Familjen kom till Sverige från Irak 2015.Syskonen försöker hänga med i skolan medan de är inlåsta i förvaret, men det är svårt.- Jag ska plugga och inte ge upp, säger storebror till sin handläggare på gränspolisen.Under tiden planerar polisen och andra inblandade myndigheter för nya utvisningar till Irak.Tvångsutvisningarna upphörNågot händer i relationen mellan Sverige och Irak, och tvångsutvisningarna upphör, i alla fall tills vidare. Men det här är ingenting myndigheterna kommunicerar utåt. Samtidigt sitter irakier inlåsta i förvar i månader, och nya personer tas i förvar, trots att det inte längre är möjligt för Sverige att utvisa dem.-Ingen bryr sig, vi är inte människor. Vi är bara en siffra för myndigheterna, säger ”Ali” som suttit i förvaret i sju månader.I över ett halvår har P1 Dokumentärs reporter Randi Mossige-Norheim kunnat följa myndigheternas arbete med utvisningar inifrån, med hjälp av läckta dokument från gränspolisen.Producent: Anna FreySlutmix: Jakob LalérProgrammet är gjort 2024

De kallades obildbara idioter, sorterades bort och låstes in. Överläkaren på Vipeholm lät plocka ut 152 av de intagnas hjärnor. En dag upptäcker reportern Randi Mossige-Norheim sin farbror på listan. Vipeholms sjukhus var en gång Sveriges största så kallade sinnesslöanstalt. Där skulle de som inte passade in någon annanstans förvaras. De kallades svårskötta, obildbara och sinnesslöa. Men vad hände egentligen bakom de låsta dörrarna på anstalten?Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim fick se sin egen farbror Inge Torkel på en förteckning över hjärnor som skickats från anstalten i Lund och började kontakta fler anhöriga på listan. Efter över ett års undersökande, där nya fakta om anstalten presenteras, kommer nu berättelsen om Vipeholmsanstalten i fem avsnitt.Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt "extra farlig" kola. En enig Svensk riksdag röstade igenom att folksjukdomen karies måste utredas och bekämpas. Medicinalstyrelsen fick i uppdrag att ta reda på vad som orsakar karies och hur tänderna kan skyddas.På fyrtiotalet och in på femtiotalet utfördes experiment på Vipeholmsanstalten i Lund, på de intagnas tänder. Genom alla år har forskare bakom kariesexperimentet försvarat det de gjorde, men vad de inte berättade, när resultaten presenterades i slutrapporten, var att experimenten även utförts på barn.Nu träder offren för Vipeholmsexperimenten fram, människorna bakom forskarnas och tandläkarnas anonyma koder.Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams.Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om Kariesexperimentet på Vipeholm? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Inifrån anstalten skriver Olle brev och kräver att få komma hem. Först nu får de anhöriga ta del av hans nödrop. Varför skapades Vipeholm och hur såg vägen dit ut? Flera tusen svenskar sorterades ut från den övriga vården och förflyttades till Vipeholmsanstalten. Där skulle de med stämpeln "svårskött, obildbar och sinnesslö" förvaras och många dog inne på de låsta avdelningarna.I en tjock journalmapp hittar Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim en bunt brev som aldrig skickades. Det är Fritz Olof Theodor Johansson, kallad Olle, som skrivit. Först nu får hans anhöriga ta del av breven och det visar sig att Olles historia helt sammanfaller med bildandet av Vipeholmsanstalten. I det här avsnittet får vi också höra mer om Randis egen farbror, Inge Torkel Mossige Norheim, hamnade på Vipeholm. Hur gick det till när han gick från "Solskensbarnet" till "avdelningens mest svårskötta patient"?Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams.Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Hugo Fröderberg är chef över Vipeholm. I efterlämnade papper ifrågasätter överläkaren sina patienters rätt att leva och skriver "passiv eutanasi berättigad". Hur påverkade hans människosyn vården? I nästan trettio år var överläkaren Hugo Fröderberg chef för Vipeholms sjukhus - från grundandet 1935 fram till pensionen 1963. Nu kan P1 Dokumentär i samarbete med Ekot avslöja nya uppgifter om överläkaren som i flera decennier hade högsta ansvaret för vården av flera tusen svenskar.I arkivet finns Fröderbergs egna texter kvar, det är hans minnen och reflektioner kring det som hände bakom stängslen och inne på dom låsta avdelningarna. Det är journalisten Thomas Kanger som i sin research hittade det Fröderberg själv kallar sin självbiografi, över 100 maskinskrivna papper där han ger sin syn på tiden på Vipeholm men också en skrämmande och inhuman syn på sina före detta patienter.Överläkare Hugo Fröderbergs tidigare okända "självbiografi" ger en ny bild av sjukhuschefen och de anhöriga ifrågasätter nu den vård som gavs på Vipeholmsanstalten, som också kallades ett sjukhus.Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams.Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Det har kommit in en "spion" på Vipeholm som rapporterar allt han ser och utanför anstalten väntar en ny tid och en annan syn på dem som dömts ut som "obildbara idioter". Men vad hände med hjärnorna? Sjukhuschefen och överläkaren Hugo Fröderberg styr över Vipeholm i nästan trettio år, och sätter sin prägel på hela sjukhuset. ”Alla tyckte om honom”, säger skötaren Ann Berglund om överläkaren med ansvar för tusen patienter.När sommarvikarien Lennart Berggren berättar för en journalist om det han sett på Vipeholm blir det polisutredning, och det väcks åtal om misstänkta övergrepp och misshandel. Tillsammans med rektorn och specialläraren Karin Axeheim är de med om att förändra Vipeholm inifrån.Patienten Olle, Fritz Olof Theodor Johansson från Lyrestad, ger inte upp drömmen om att få lämna Vipeholm, han fortsätter skriva brev och vädjar om att få flytta närmare sitt barndomshem. Kanske kan Hugo Fröderberg flytta med?Och det visar sig att de som överläkaren Hugo Fröderberg sorterat som ”psykiskt opåverkbara” och ”djupt idiotiska” lämnat outplånliga minnen hos dem som kände dem innan de placerades på Vipeholm. Kan det vara så att en rysk prins bott på Vipeholmsanstalten?Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams.Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Nya uppgifter om Nordstreamsabotage. Snövädret och trafikproblem. Nya gripanden i Tunisien. Vänsterpartiet vill att regeringen agerar mot ökande matpriser. Intervju med Natochefen Jens Stoltenberg. Transvården i Sverige.I över tio år har vår reporter Randi Mossige-Norheim följt John som missbrukar droger. Demonstrationer för kvinnors rättigheter i Spanien .

I år fyller John 39. Många av hans vänner har dött i överdoser, så många att John slutat räkna. Ekots reporter Randi Mossige-Norheim träffar honom i lägenheten han fått av socialtjänsten. Det har varit svårt att få tag i John. Han byter nummer hela tiden. Men nu, över tio år sedan vi träffades första gången på Sergels torg i Stockholm, så ses vi igen.För första gången sedan jag lärde känna John har han en egen lägenhet, som han fått genom socialtjänsten, med golvvärme i badrummet och en liten bastu.- Den person du träffade där på Sergels torg, han som var jag, var djupt nere i missbruk, och tänkte bara på nästa dos heroin, säger John.Nu får John behandling för sitt missbruk med metadon. Det ska hålla honom borta från heroinet.John undrar hur han någonsin ska komma in i samhället, få ett jobb och betala skatt.Det här är del 13 i serien Följa John. De andra delarna i serien kan du lyssna på i Ekot granskar-podden.Randi Mossige-Norheimrandi.mossige-norheim@sverigesradio.se

Varför riktar Donald Trump och ytterhögern i USA in sig så hårt på transpersoner just nu? Och vad hände egentligen när SD ställde in ett Luciatåg i Bollnäs? Är det en del av samma kulturkrig? Konflikt har rest till USA och hört hur de politiska tongångarna mot transpersoner har hårdnat. Republikanen Kari Lake har riktat anklagelser mot dragqueens om att "grooma" barn och Donald Trump vill begränsa möjligheten att göra könskorrigeringar.Ytterhögerns motstånd hbtqi+ och transpersonerMen den här politiseringen av transpersoner stannar inte i USA. I Sverige har vi sett hur en sverigedemokrat ställde in en sagostund med dragqueens på Trelleborgs bibliotek. I Bollnäs satte en annan sverigedemokrat stopp för ett luciatåg för att det "inte var traditionellt". Vad ligger bakom de här besluten och har transpersoner hamnat på frontlinjen i ett nytt kulturkrig? Unikt reportage av Ekots prisbelönta reporter Randi Mossige-Norheim.Medverkande: Richard Stevens, dragqueen ("Barbara Seville") i Arizona, Randall Balmer, religionsprofessor på Dartmouth College, Brandon Wolf, presstalesperson på organisationen Equality Florida, Jean-Yves Camus, expert på högernationalistiska partier och högerextrema rörelser i Europa, Ellen Berglund och Siri Berglund, musikelever på Bollnäs folkhögskola, Ulrika Weglin, sekreterare i Gävleborgs regionfullmäktige, Linda Elgestad, moderat och första vice ordförande i Gävleborgs regionfullmäktige, Roberth Krantz, socialdemokrat och andre vice ordförande i Gävleborgs regionfullmäktige, Annika Röstberg Hagelin, chef för Bollnäs folkhögskolas servicepersonal, Jan Lahenkorva, socialdemokrat och oppositionsråd i region Gävleborg, Kristina Simas, kökspersonal på Bollnäs folkhögskola, Patrik Stenvard, moderat och ordförande i regionstyrelsen, Peter Åkerström, kristdemokraternas gruppledare i regionfullmäktige, Roger Hedlund, distriktsordförande för sverigedemokraterna i Gävleborg, Michal Grahn, statsvetare vid Uppsala universitetProgramledare: Fernando Arias fernando.arias@sr.seReportrar: Robin Olin, Randi Mossige-Norheim och Tilda JohnssonTekniker: Tim KellermanProducent: Anja Sahlberg anja.sahlberg@sr.se

Kritikerduell om tittarsuccén på SVT. I den slutgiltiga uppgörelsen skärskådar vi skådespeleriet, scenografin och spänningsmomenten. Vad är bäst och vad är sämst? Mikael Marcimains dramatisering av Kerstin Ekmans roman "Händelser vid vatten" går i mål idag när det sjätte och sista avsnittet läggs upp på SVT Play. Dramaserien har blivit lägerelds-tv på söndagskvällarna. Många älskar serien med Rolf Lassgård och Pernilla August i några av huvudrollerna, och kritikerna var överlag mycket positiva i sina recensioner. Men det har också klagats på dåligt ljud och att den kanske mest ändå är omsorgsfull scenografi av ett svunnet Sverige. Vi låter två kritiker mötas i en slutgiltig duell. I ena ringhörnan: Helena Lindblad, filmredaktör på Dagens Nyheter. Hon gav Händelser vid vatten högsta betyg i sin recension. I den andra, mer skeptiska, ringhörnan: Jenny Aschenbrenner, kulturjournalist. OBS! Vi avslöjar INTE slutet på serien.SILVANA IMAM – FRÅN MIKROFONEN TILL BIODUKENSilvana Imam gör debut som skådespelare i filmen "Dogborn" som har premiär i dag. Samtidigt har hon ett nytt album på gång. Skådespelardebuten var mer känslor än kontroll, berättar hon för P1 Kulturs reporter Björn Jansson.SOCKEREXPERIMENTET PÅ VIPEHOLMVipeholms sjukhus i östra Lund var en anstalt för "sinnesslöa" under åren 1935-1982. På sjukhuset utfördes experiment på intagna patienter med intellektuell funktionsnedsättning, i strid mot medicinsk-etiska principer. Ett av dem var kariesexperimentet, när patienterna tvingades äta stora mängder kola för att se hur det påverkade deras tandhälsa. Kariesexperimentet och verksamheten på Vipeholm har skildrats i P1s prisbelönade dokumentärserie "Vipeholmsanstalten" av reportern Randi Mossige-Norheim och producenten Magnus Arvidson. Nu kommer filmen "Sockerexperimentet". Vad kan fiktionen tillföra vår förståelse av de verkliga händelserna? Filmens huvudrollsinnehavare Amanda Malmberg, producenten Johan Fågelström och regissören John Tornblad kommer till studion.KLASSIKERN: KATTRESAN AV IVAR AROSENIUSKonstnären Ivar Arosenius föddes 1878 och hans bilder känner man kanske framförallt igen på deras humor. Men det allra mest spridda och älskade av hans verk blev en saga för barn: Kattresan, som översatts till en mängd språk och på svenska utgivits 24 gånger vid det här laget. Kulturredaktionens Mårten Arndtzén ger Kattresan en ram i veckans Klassiker.Programledare: Lisa BergströmProducent: Anna Tullberg

Det borde inte finnas så många tystnadskulturer i Sverige, menar Mia Blomgren. Vår lagstiftning för yttrandefriheten är gedigen med ändå pratar människor om att de ingår i olika tystnadskulturer. Sverige är en demokrati och då är det märkligt att så många ställer sig upp och säger att här finns en tystnadskultur. Den ekvationen går inte i hop, säger Mia Blomgren. Randi Mossige-Norheim arbetar som grävande journalist på Sveriges Radio. Hon och dokumentärmakaren Mia Blomgren samtalar här om tystnadskultur och yttrandefrihet. Tystnadskultur är ju inte något som bara finns, som nåt spöke eller så. Tystnadskulturer består av människor, det är vi som bor här i Sverige. Det är vi som är delar av den här tystnadskulturen, säger Mia Blomgren. Intervjun är gjord juni 2022.

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt "extra farlig" kola. Enenig Svensk riksdag röstade igenom att folksjukdomen karies måste utredas och bekämpas. Medicinalstyrelsen fick i uppdrag att ta reda på vad som orsakar karies och hur tänderna kan skyddas. På fyrtiotalet och in på femtiotalet utfördes experiment på Vipeholmsanstalten i Lund, på de intagnas tänder. Genom alla år har forskare bakom kariesexperimentet försvarat det de gjorde, men vad de inte berättade, när resultaten presenterades i slutrapporten, var att experimenten även utförts på barn. Nu träder offren för Vipeholmsexperimenten fram, människorna bakom forskarnas och tandläkarnas anonyma koder. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om Kariesexperimentet på Vipeholm? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Inifrån anstalten skriver Olle brev och kräver att få komma hem. Först nu får de anhöriga ta del av hans nödrop. Varför skapades Vipeholm och hur såg vägen dit ut? Flera tusen svenskar sorterades ut från den övriga vården och förflyttades till Vipeholmsanstalten. Där skulle de med stämpeln "svårskött, obildbar och sinnesslö" förvaras och många dog inne på de låsta avdelningarna. I en tjock journalmapp hittar Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim en bunt brev som aldrig skickades. Det är Fritz Olof Theodor Johansson, kallad Olle, som skrivit. Först nu får hans anhöriga ta del av breven och det visar sig att Olles historia helt sammanfaller med bildandet av Vipeholmsanstalten. I det här avsnittet får vi också höra mer om Randis egen farbror, Inge Torkel Mossige Norheim, hamnade på Vipeholm. Hur gick det till när han gick från "Solskensbarnet" till "avdelningens mest svårskötta patient"? Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Hugo Fröderberg är chef över Vipeholm. I efterlämnade papper ifrågasätter överläkaren sina patienters rätt att leva och skriver "passiv eutanasi berättigad". Hur påverkade hans människosyn vården? I nästan trettio år var överläkaren Hugo Fröderberg chef för Vipeholms sjukhus - från grundandet 1935 fram till pensionen 1963.Nu kan P1 Dokumentär i samarbete med Ekot avslöja nya uppgifter om överläkaren som i flera decennier hade högsta ansvaret för vården av flera tusen svenskar. I arkivet finns Fröderbergs egna texter kvar, det är hans minnen och reflektioner kring det som hände bakom stängslen och inne på dom låsta avdelningarna. Det är journalisten Thomas Kanger som i sin research hittade det Fröderberg själv kallar sin självbiografi, över 100 maskinskrivna papper där han ger sin syn på tiden på Vipeholm men också en skrämmande och inhuman syn på sina före detta patienter. Överläkare Hugo Fröderbergs tidigare okända "självbiografi" ger en ny bild av sjukhuschefen och de anhöriga ifrågasätter nu den vård som gavs på Vipeholmsanstalten, som också kallades ett sjukhus. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Det har kommit in en "spion" på Vipeholm som rapporterar allt han ser och utanför anstalten väntar en ny tid och en annan syn på dem som dömts ut som "obildbara idioter". Men vad hände med hjärnorna? Sjukhuschefen och överläkaren Hugo Fröderberg styr över Vipeholm i nästan trettio år, och sätter sin prägel på hela sjukhuset. Alla tyckte om honom, säger skötaren Ann Berglund om överläkaren med ansvar för tusen patienter. När sommarvikarien Lennart Berggren berättar för en journalist om det han sett på Vipeholm blir det polisutredning, och det väcks åtal om misstänkta övergrepp och misshandel. Tillsammans med rektorn och specialläraren Karin Axeheim är de med om att förändra Vipeholm inifrån. Patienten Olle, Fritz Olof Theodor Johansson från Lyrestad, ger inte upp drömmen om att få lämna Vipeholm, han fortsätter skriva brev och vädjar om att få flytta närmare sitt barndomshem. Kanske kan Hugo Fröderberg flytta med? Och det visar sig att de som överläkaren Hugo Fröderberg sorterat som psykiskt opåverkbara och djupt idiotiska lämnat outplånliga minnen hos dem som kände dem innan de placerades på Vipeholm. Kan det vara så att en rysk prins bott på Vipeholmsanstalten? Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

De kallades obildbara idioter, sorterades bort och låstes in. Överläkaren på Vipeholm lät plocka ut 152 av de intagnas hjärnor. En dag upptäcker reportern Randi Mossige-Norheim sin farbror på listan. Vipeholms sjukhus var en gång Sveriges största så kallade sinnesslöanstalt. Där skulle de som inte passade in någon annanstans förvaras. De kallades svårskötta, obildbara och sinnesslöa. Men vad hände egentligen bakom de låsta dörrarna på anstalten? Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim fick se sin egen farbror Inge Torkel på en förteckning över hjärnor som skickats från anstalten i Lund och började kontakta fler anhöriga på listan. Efter över ett års undersökande, där nya fakta om anstalten presenteras, kommer nu berättelsen om Vipeholmsanstalten i fem avsnitt. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams.  Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Det har kommit in en "spion" på Vipeholm som rapporterar allt han ser och utanför anstalten väntar en ny tid och en annan syn på dem som dömts ut som "obildbara idioter". Men vad hände med hjärnorna? Sjukhuschefen och överläkaren Hugo Fröderberg styr över Vipeholm i nästan trettio år, och sätter sin prägel på hela sjukhuset. Alla tyckte om honom, säger skötaren Ann Berglund om överläkaren med ansvar för tusen patienter. När sommarvikarien Lennart Berggren berättar för en journalist om det han sett på Vipeholm blir det polisutredning, och det väcks åtal om misstänkta övergrepp och misshandel. Tillsammans med rektorn och specialläraren Karin Axeheim är de med om att förändra Vipeholm inifrån. Patienten Olle, Fritz Olof Theodor Johansson från Lyrestad, ger inte upp drömmen om att få lämna Vipeholm, han fortsätter skriva brev och vädjar om att få flytta närmare sitt barndomshem. Kanske kan Hugo Fröderberg flytta med? Och det visar sig att de som överläkaren Hugo Fröderberg sorterat som psykiskt opåverkbara och djupt idiotiska lämnat outplånliga minnen hos dem som kände dem innan de placerades på Vipeholm. Kan det vara så att en rysk prins bott på Vipeholmsanstalten? Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Hugo Fröderberg är chef över Vipeholm. I efterlämnade papper ifrågasätter överläkaren sina patienters rätt att leva och skriver "passiv eutanasi berättigad". Hur påverkade hans människosyn vården? I nästan trettio år var överläkaren Hugo Fröderberg chef för Vipeholms sjukhus - från grundandet 1935 fram till pensionen 1963.Nu kan P1 Dokumentär i samarbete med Ekot avslöja nya uppgifter om överläkaren som i flera decennier hade högsta ansvaret för vården av flera tusen svenskar. I arkivet finns Fröderbergs egna texter kvar, det är hans minnen och reflektioner kring det som hände bakom stängslen och inne på dom låsta avdelningarna. Det är journalisten Thomas Kanger som i sin research hittade det Fröderberg själv kallar sin självbiografi, över 100 maskinskrivna papper där han ger sin syn på tiden på Vipeholm men också en skrämmande och inhuman syn på sina före detta patienter. Överläkare Hugo Fröderbergs tidigare okända "självbiografi" ger en ny bild av sjukhuschefen och de anhöriga ifrågasätter nu den vård som gavs på Vipeholmsanstalten, som också kallades ett sjukhus. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Inifrån anstalten skriver Olle brev och kräver att få komma hem. Först nu får de anhöriga ta del av hans nödrop. Varför skapades Vipeholm och hur såg vägen dit ut? Flera tusen svenskar sorterades ut från den övriga vården och förflyttades till Vipeholmsanstalten. Där skulle de med stämpeln "svårskött, obildbar och sinnesslö" förvaras och många dog inne på de låsta avdelningarna. I en tjock journalmapp hittar Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim en bunt brev som aldrig skickades. Det är Fritz Olof Theodor Johansson, kallad Olle, som skrivit. Först nu får hans anhöriga ta del av breven och det visar sig att Olles historia helt sammanfaller med bildandet av Vipeholmsanstalten. I det här avsnittet får vi också höra mer om Randis egen farbror, Inge Torkel Mossige Norheim, hamnade på Vipeholm. Hur gick det till när han gick från "Solskensbarnet" till "avdelningens mest svårskötta patient"? Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

De kallades obildbara idioter, sorterades bort och låstes in. Överläkaren på Vipeholm lät plocka ut 152 av de intagnas hjärnor. En dag upptäcker reportern Randi Mossige-Norheim sin farbror på listan. Vipeholms sjukhus var en gång Sveriges största så kallade sinnesslöanstalt. Där skulle de som inte passade in någon annanstans förvaras. De kallades svårskötta, obildbara och sinnesslöa. Men vad hände egentligen bakom de låsta dörrarna på anstalten? Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim fick se sin egen farbror Inge Torkel på en förteckning över hjärnor som skickats från anstalten i Lund och började kontakta fler anhöriga på listan. Efter över ett års undersökande, där nya fakta om anstalten presenteras, kommer nu berättelsen om Vipeholmsanstalten i fem avsnitt. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams.  Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt "extra farlig" kola. Enenig Svensk riksdag röstade igenom att folksjukdomen karies måste utredas och bekämpas. Medicinalstyrelsen fick i uppdrag att ta reda på vad som orsakar karies och hur tänderna kan skyddas. På fyrtiotalet och in på femtiotalet utfördes experiment på Vipeholmsanstalten i Lund, på de intagnas tänder. Genom alla år har forskare bakom kariesexperimentet försvarat det de gjorde, men vad de inte berättade, när resultaten presenterades i slutrapporten, var att experimenten även utförts på barn. Nu träder offren för Vipeholmsexperimenten fram, människorna bakom forskarnas och tandläkarnas anonyma koder. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om Kariesexperimentet på Vipeholm? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Om bärplockningens konsekvenser. Konflikts reporter Randi Mossige Norheim har sökt upp vietnameserna som lurades på lönerna i skogarna utanför Särna. Väl hemma i Vietnam följer hot om våld och de tvingas lämna hus och hem. Hör om bärplockarna som blev svårt skuldsatta efter jobbet i Sverige - en berättelse om branschens höga pris och vem som slutgiltigt betalar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hör Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim berätta om hur hennes reportage om bärplockarna från Vietnam kom till. Sedan förra sommaren har Randi följt flera av de vietnameser som lurades att pantsätta hus och hem mot löften om snabba och lätta förtjänster i de svenska bärskogarna. Efter bärsäsongens slut återvände de utblottade och hemlösa. Randi berättar bland annat om sin resa till Vietnam där hon träffade några av de många drabbade. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I veckans program har vår reporter Randi Mossige Norheim rest till Vietnam, för att ta reda på vad som hänt de vietnamesiska bärplockare som vi berättat om flera gånger under det senast året här i Konflikt. Här följer två av de tidigare reportagen om bärplockarna. Det första tar oss till där det hela började, i Särna, i Dalarna, i augusti förra året. Det andra är reportaget gjorde Randi åt P1:s magasin för grävande journalistik Kaliber. Det går på djupet med att reda i var ansvaret för hela affären ligger någonstans. Det första reportaget, som alltså sändes den 28 augusti förra året, är 25 minuter långt. Det andra reportaget, från 24 oktober, är 28 minuter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om priset på sylt och slaveri i vår tid. Asiatiska bärplockare - bedragna på utlovade löner och istället tyngda under livslånga skulder - vågar inte återvända hem. Hör om svenska myndigheter som anklagas för att medverka till människohandel. Om blåbärsskogen som vägen till en eftertraktad europeisk arbetsmarknad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Rapporter om slavliknande arbetsförhållanden brukar ofta handla om platser långt borta. Vi har hört det i de senaste veckornas nyhetsrapportering - exploateringen av människor som arbetar på klädfabriker i Kambodja och på vinodlingar i Chile. Men det sker också på närmare håll - i de svenska bärskogarna. Och det har blivit något av en ritual som går i årlig repris. På våren kommer försäkringarna om att I ÅR ska det minsann bli bättre. På sommaren anländer bärplockarna - från Thailand, Bangladesh, Kina och Vietnam - fyllda av förhoppingar om stora förtjänster. Men snart växer förtvivlan över att inkomsterna uteblir trots långa arbetsinsatser. Och med höstens antåg övergår det i desperation över utsikten att behöva återvända hem, där stora skulder väntar, men utan pengar att betala dem med. Under en kort period hörs representanter för det offentliga Sverige som bedyrar att NÄSTA ÅR ska vi inte behöva bevittna dessa missförhållanden igen. Och så blir det tyst tills nästa bärsäsong drar igång igen. Men vad händer med bärplockarna under tiden? I Konflikt har vi skildrat en grupp vietnameser som kom till Särna i norra Dalarna för att plocka bär. 290 bärplockare hade beviljats arbets- och uppehållstillstånd av det statliga svenska Migrationsverket. Men nu, efter arbetet i bärskogen, är mer än hälften kvar i Europa. Och det visar sig också att en del av vietnameserna som kom till Sverige aldrig plockade några bär. Så snart de landade på Arlanda tog de sig vidare åt annat håll. För dem var bärplockarvisumet en biljett till den europeiska arbetsmarknaden. Men de allra flesta som nu blivit kvar i Europa, de är här för att de inte fick nån lön i Sverige. Och hemma i Vietnam har de skulder på motsvarande mellan 15 000 och 25 000 kronor - som de lånade för att kunna åka till Sverige. Så nu befinner de sig alltså illegalt i Europa och försöker tjäna ihop till pengarna de är skyldiga därhemma. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har letat upp flera av dom - i Norge, Polen och Tyskland. Så var ligger egentligen ansvaret för alla dessa människoöden? Hur gick det till när flera hundra vietnameser landade i Sverige med arbetstillstånd? På deras avtal med bärföretagen står att de är garanterade en minimilön på 17 730 kronor i månaden. Det är kontrakt som Migrationsverket beviljat uppehålls- och arbetstillstånd för, och som också facket granskat och godkänt. Så vad var det som gick fel? Och har vi anledning att vara överraskade? Lotten Collin ville nysta i ansvarskedjan. Hon började hos Kommunalarbetareförbundet, det fackförbund som hanterar bärbranschen. Gäster är Mats Wingborg, journalist och författare som skrivit mycket om migrantarbetare, och Tomas Tobé, moderat ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Lotten Collin

Om flyktingspionaget i Sverige. Spioner sprider fruktan bland landsflyktiga. Randi Mossige Norheim intervjuar offer och agenter i sin berättelse om en av Kinas spioner som nyss fängslats i Sverige. Hör också oppositionella som förföljs på Facebook och historien om stjärnbacken i Iraks fotbollslandslag som förföljts ända till Södertälje. SÄPO:s analytiker och forskare om vanliga, men mindre uppmärksammade, brott mot rikets säkerhet och svensk yttrandefrihet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om en laddad drogdebatt, där synen på missbruk som en sjukdom att bota krockar med bilden av brott som måste bestraffas. Om en trasig tillvaro i ständig jakt på droger, stöldgods och en plats att sova. Möt Noomi som avgiftades första gången som fyra-åring - nu är hennes dotter knarkare i fjärde generationen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Redan för ett år sedan var det tänkt att världen skulle vara drogfri. När FN:s kommission mot narkotika 1998 antog en handlingsplan för en narkotikafri värld var målet att det skulle vara verklighet tio år senare. I oktober förra året gjorde Konflikt ett program om kampen mot narkotikan i Latinamerika - en kamp som under decennier kostat miljardbelopp och årligen tagit tiotusentals människors liv. Under det gångna året höjde allt fler inflytelserika personer sina röster och förklarade att kriget var förlorat och nu behövdes en ny inställning till narkotika. I detta program vänder vi blicken mot den svenska narkotikapolitiken och jämför den restriktiva hållningen i Sverige, vars övergripande mål är ett narkotikafritt samhälle, med en växande trend i övriga Europa där man inriktar sig mer på att begränsa narkotikans skadeverkningar på människor och samhälle. I veckan kom ännu ett exempel på detta när Danmark öppnade sina första herionmottagningar, där de tyngsta heroinmissbrukarna kan få statligt subventionerat heroin utskrivet av läkare. Syftet är att minska kriminaliteten och ge missbrukarna en möjlighet till ett bättre liv. I studion medverkar Berne Stålenkrantz, ordförande och grundare av Svenska brukarföreningen som organiserar opiatanvändare och deras anhöriga. Hans Wallmark, moderat riksdagsledamot, och ledamot i Nordiska rådet, aktiv i narkotikadebatten och nu senast kritisk mot heroinförskrivningsprojektet i Danmark. Björn Fries, den tidigare regeringens narkotikasamordnare och nu socialpolitisk talesman för Socialdemokraterna i Stockholm. Noomi och Leif finns officiellt inte. I myndigheternas register står de som "obefintliga". Men de är igång dag och natt, med inbrott och stölder och att sälja kopparkabel till skrotar för att få ihop pengar till narkotika. Båda har missbrukat amfetamin sen tonåren och är själva förvånade över att de fortfarande lever. Men hur ser deras liv ut egentligen och hur började allt. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har följt Noomi och Leif några dagar i vintermånaderna januari och februari. En av dom som länge arbetat med frågan om hur man ska ge vård till missbrukare är den italienske specialistläkaren Massimo Barra, med inriktning på drog- och beroenderelaterade sjukdomar och tidigare ordförande i italienska Röda Korset. Idag är han ordförande i internationella Röda Korsets högsta beslutande organ. 1976 startade han Villa Maraini, ett drogcentrum för vård av missbrukare som idag är det största i Rom. Redan då inriktade man sig där på det som idag kallas harm reduction, skadereducering. Syftet är att minska riskerna för missbrukare, rädda liv och ge vård. Men metoderna, som sprutbyten och injektionsrum, är också starkt ifrågasatta av kritiker som menar att de snarare upprätthåller ett missbruk än att avhjälpa det. Eberhard Schatz samordnar Correlation, ett EU-finansierat hälsoprojekt som syftar till att minska ojämlikheten i europeisk sjukvård. Han är kritisk till Sveriges restriktiva hållning i narkotikafrågan. Han ser rätten till vård som en mänsklig rättighet. Trots att de skadereducerande metoderna använts länge i praktiken så har det dröjt tills nu innan man också på FN och EU-nivå går i den riktningen, sa Massimo Barra, när Konflikts reporter Robin Olin ringde upp honom i Rom. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

Om poeten som blev byråkrat för att bygga det samhälle han besjöng. Men vad blev det av Ragnar Thoursies visioner om den öppna staden, orden som också visade Olof Palme vägen? Nära 60 år senare ger han åter röst åt välfärdsbygget sett från en äldreomsorg som befolkas av svenska gamlingar och bemannas av människor från hela världen - men drömmen om en öppen stad förblir en utopi. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I augusti kom poeten Ragnar Thoursie, som nyligen fyllde 90, ut med diktsamlingen "Sånger från äldreomsorgen". Han tillägnar sin bok "äldreomsorgens tappra personal" och i boken skildrar han livet som gammal, hur det är att vara som han skriver "kund" hos hemtjänsten och "föremål för omsorg".Han förmedlar erfarenheter inifrån en del av den välfärd han själv varit med att bygga upp. För i trettio år arbetade Ragnar Thoursie på Arbetsmarknadstyrelsen, bland annat som byråchef. Ragnar Thoursie valde att bli byråkrat för att som han sa, "ägna sig åt samhällsarbete i andra former". Han ville vara med och bygga upp demokratin och välfärden i det Sverige som växte fram i skuggan av det sönderbombade Europa. 1951, för nästan sextio år sen, skrev Ragnar Thoursie dikten "Sundbybergsprologen". Diktens slutrader kom att bli berömda, bland annat därför att Olof Palme ofta brukade citera dom i sina tal. Så här skrev Ragnar Thoursie:"En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet".Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har träffat Ragnar Thoursie där han bor på äldreboendet Sjötäppan i Saltsjöbaden i Stockholm. Gäster i studion: Bengt Göransson, kulturminister och utbildningsminister i den socialdemokratiska regeringen på 80-talet och Carolina Frände, regissör och nytillträdd ledare för Stockholms Stadsteaters scen i Skärholmen. Hur ser man då på det svenska välfärdsbygget utifrån? Thandika Mkandawire är professor i ekonomi med särskild inriktning på utvecklingsfrågor. Han har en lång internationell karriär bakom sig, bland annat som chef i tio år för FN:s forskningsinstitut för social utveckling, UNRISD.Närmast kommer han från London School of Economics och till årsskiftet tillträder han en gästprofessur till Olof Palmes minne vid Institutet för Framtidsstudier i Stockholm. När han nu återvänder till Sverige konstaterar han att det homogena land han kom till som student på 60-talet har genomgått stora förändringar, som också har skapat mycket osäkerhet. Han menar att det är tack vare den starka välfärdsstaten som det inte har lett till större social oro. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

Om terrorn mot minoriteter i Irak och ett Väst som verkar ha vänt landet ryggen. Möt irakierna i Sverige som nu söker enighet för att väcka opinion och avvisade flyktingar som nu lever farligt - i ett osäkrat Irak. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Med den nya presidenten i Vita Huset kom slutligen beskedet om ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna. Den 30 juni i somras började trupperna dra sig tillbaka. Men tillbakadragandet har också blivit inledningen på en ny, intensifierad, våldsvåg. I ett första steg överlämnades kontrollen över städerna till den irakiska armén. I slutet av 2011 ska amerikanska marktrupper dra sig ur Irak - även om det militära samarbetet fortsätter.Gäster i studion: Said Aljaffar, poet och språkvetare, samt Wisam Khudaida, ordförande i Ezidiska Riksförbundet, skribent och debattör. Hayat Jajo sitter i styrelsen för Irakiska kvinnoföreningen som brukat syssla med socialt arbete. De hjälper nyanlända irakiska kvinnor till rätta i Sverige genom utbildning och ordna tillställningar för att underlätta kontakten med en föräldrageneration uppväxt i Irak och deras barn som fötts här. Men den senaste tidens attacker i Irak gjorde att föreningen bestämde sig för att utöka sin verksamhet – och kalla till en manifestation mot våldet. Mikael Olsson var med på ett stormöte som samlade en stor mängd Irakiska föreningar. 2006, gjorde Konflikt en intervju med Faleh A Jabar som då var mycket dyster över situationen Irak. Faleh Jabar är grundare av det oberoende Iraq Institute for Strategic Studies. Faleh Jabar är från början sociolog tidigare verksam i London. Han är från början sociolog och har skrivit flera böcker om Irak, bland annat The Shiite Movement. Idag säger han att Irak står mitt i ett vägskäl. Ira Mallik ringde upp honom för att prata om den politiska utvecklingen och framtiden för Iraks utsatta minoriteter. I två program i maj i år berättade vi här i Konflikt om den hittills största tvångsavvisningen av irakier som genomförts i Sverige. Den 12 februari fraktades 45 irakiska medborgare med poliseskort med ett chartrat plan till Bagdad. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har ringt upp några av demför att höra hur de har det nu.Meskin är i Mosul. Och just Mosul är en av dom platser som FN's flyktingorgan UNHCR avråder länder från att skicka tillbaka folk till. Till Mosul, Kirkuk och Bagdad bör ingen asylsökande skickas tillbaka med tvång, anser UNHCR. Programledare: Mikael OlssonProducent: Ira Mallik

Konflikts sommarupplaga 12 augusti: Om de största massavvisningarna från Sverige under efterkrigstiden. Migrationsministern talar om "återvändandeåret". Men de avvisade irakierna vittnar om tvång, handfängsel och bedövningsmedel. Hör Randi Mossige-Norheims och Julia Lundbergs reportage om Sveriges omstridda återtagandeavtal med Bagdad som nu har blivit förebild för andra länder. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Konflikt sommarupplaga 5 augusti: Om en tid när invandrare visserligen möttes med misstro men var välkomna på den svenska arbetsmarknaden. Randi Mossige-Norheim möter Ergin Day, mannen som visade vägen till jobb i Sverige på 60-talet och än idag hyllas som hjälte av tusentals turkar som tackar honom för att de kom hit. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Konflikt sommarupplaga 29 juli: Om fången som frikändes men hölls kvar i fångenskap i flera år. Hör Randi Mossige-Norheims reportage om uiguren Adel Hakims resa mellan antiterrorkrigets ökända stationer - gränslandet mellan Pakistan och Afghanistan, Kandahar och Guantanamo. Nu har han landat i Sverige efter att ha vunnit den ett och ett halvt år långa kampen mot Migrationsverket. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Konflikt sommarupplaga 22 juli: Om kravaller i förorterna - ser vi en politisk radikalisering eller uttråkade ungdomar som leker kurragömma med polisen? Lyxvåld eller frustration över fattiga förutsättningar och försummade förorter? Randi Mossige-Norheim sökte förklaringar i Tensta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Konflikts sommarupplaga 15 juli: Om ett asylsystem som stänger ute allt fler. Hör Randi Mossige-Norheims prisbelönta reportage om den politiskt aktiva mamman som blev våldtagen av polisen hemma i Vitryssland. Här nekas hon skydd för sig och sitt barn. Migrationsverket anser att hon kan vända sig till förövarna, den vitryska polisen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Konflikt sommarupplaga 8 juli: Om en historisk rättegång - en amerikansk krigsförbrytare dömd för sin grymhet i Liberia, av en domstol i Florida , efter vittnesmål från Lappland. Hör Randi Mossige- Norheims reportage om Charles Taylors ökände son, Chuckie Taylor och tortyroffren som fick honom på fall. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den gångna veckans händelseutveckling i Iran och den amerikanska hanteringen av den illustrerar, igen, det som har dominerat det senaste utrikespolitiska halvåret: maktskiftet i världens enda supermakt; övergången till världen efter George Bush. I Konflikt denna midsommardag - det sista programmet för säsongen - blickar vi tillbaka på den övergången som den har gestaltat sig i våra program. Hör bland andra Zbigniew Brzezinski, en av USA:s mest inflytelserika utrikespolitisk tänkare och en man som Barack Obama säger sig ha lärt mycket av. Programledare: Agneta RambergProducent: Daniela Marquardt Ordinarie Konflikt gör uppehåll över sommaren och återkommer den 22 augusti. Men lyssna gärna på Konflikts sommarspecial där vi sänder vår flerfaldigt prisbelönade reporter Randi Mossige- Norheims reportage, onsdagar kl 14:30 och lördagar kl 23:35, med start den 8 juli. Läs mer här: Vi önskar våra lyssnare en riktigt trevlig sommar! Mikael OlssonAgneta RambergDaniela MarquardtMarie LiljedahlRandi Mossige-Norheim

Vem har nytta av återvändaravtalet som Sverige har med Irak? Sverige tvångs-avvisar irakier till platser som de flesta andra europeiska länder anser är för farliga att avvisa till. Och vem ansvarar för att avtalet om skydd och hjälp åt de avvisade verkligen efterlevs?Konflikt följer upp förra lördagens program och frågar hur de irakier som var med på charterflyget från Sverige till Bagdad i februari har det nu? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I förra veckans Konflikt berättade vi om en av de största massavvisningar av irakier som hittills skett från Sverige. Det var den 12 februari i år, då 45 irakiska medborgare, de flesta kurder, avvisades till Bagdad.Avtalet mellan Sverige och Irak slöts i slutet av februari förra året och har blivit en förebild för andra länder. I förra veckan slöts likadana avtal mellan Irak och Danmark samt Norge. Avtalet innebär att Irak förbinder sig att ta emot personer som flytt Irak men inte får stanna i Sverige, Danmark eller Norge.Frågan är vad avtalet innebär och hur det efterlevs, av såväl Irak som Sverige. I texten står bland annat att:”Parterna ska vidta särskilda åtgärder för att se till att utsatta grupper får tillräckligt skydd och tillräcklig hjälp och vård under hela återvändande och återanpassningsprocessen”Och att:”Konungariket Sveriges regering ska i enlighet med den svenska lagstiftningen stå för resekostnaderna för de irakier som omfattas av detta samförståndsavtal fram till slutdestinationen i Irak.” Men Konflikts reportage visar att flera av de som återvänt inte känner sig säkra och att många, efter att de lämnats på flygplatsen i Bagdad, var utelämnade åt sin egen förmåga att ta sig till sin slutdestination. Dock med ett resebidrag på 100 dollar i fickan.Konflikts reportrar Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg har haft kontakt med 32 av de 45 avvisade för att höra hur de har det nu. Avtal med Danmark upprörTvå dagar efter att Danmark och Irak skrivit under samma typ av återvändaravtal som Sverige har med Irak, tog irakier som fått avslag på sina asylansökningar sig in i en kyrka i Köpenhamn för att få skydd. Nu är de ett 60-tal personer som bor i källaren i Brorsons Kirke på Nørrebro. Norge skrev under samma avtal ytterligare två dagar senare. I Danmark handlar det om knappt 300 irakiska medborgare som man siktar på att skicka tillbaka med stöd av avtalet - för Sveriges del handlar det om betydligt fler, ett antal tusen. UNHCRHäromveckan kom FNs flyktingorgan UNHCR med nya riktlinjer för avvisningar till Irak. UNHCR konstaterar att det har blivit bättre i södra Irak och i Al Anbarprovinsen. Man behöver inte längre tillråda totalstopp för avvisningar till de delarna av landet. I resten av centrala Irak, i Bagdad och i städer som Mosul och Kirkuk, däremot, är läget fortfarande sånt att alla asylsökande därifrån behöver fortsatt internationellt skydd. Dit bör än så länge ingen skickas tillbaka med tvång, enligt UNHCR. Ändå befinner sig flera av dem som var med på charterflyget från Sverige till Bagdad på just de orter som anses osäkra. Av dem vi har pratat med kommer en man från Bagdad, en från Mosul och två från Kirkuk. UNHCR har avrått från den typ av återtagandeavtal som Sverige förra året var först med att ingå med Irak och som Danmark och Norge nu har tagit efter med egna avtal förra veckan. FN:s flyktingorgan har tidigare haft ett gott samarbete med Sverige, både när det gäller exempelvis Afghanistan, och under de år då Sverige tog emot i särklass flest flyende irakier av alla europeiska länder. Men nu är besvikelsen över Sverige stor. Vi visste inte om de här transporterna och det gör vårt arbete svårare, säger Andrew Harper, chef för Iraq Support Unit på UNHCR i Genève.Han säger att UNHCR ofta får höra talas om transporterna, från Sverige och andra, först efter att de har genomförts istället för innan och de har diskuterat avtalet med svenskarna för att få till en ändring. UNHCR varnar för att andra länder kommer att ta efter Sverige, som ju nu har skett i Danmark och Norge.Och hur ska Iraks grannländer, där de verkligt stora flyktingmassorna från Irak finns, uppfatta Europas ovilja att härbärgera irakiska flyktingar, undrar Andrew Harper. Varför ska de göra det?Nu hoppas Andrew Harper att den svenske migrationsministern Tobias Billström, som han vet precis har rest i regionen ska komma tillbaka med en ny inställning till säkerhetsläget i regionen.Men Tobias Billström är nöjd med återtagandeavtalet. Det är en stor framgång för den svenska regeringen säger han i Konflikt och tillbakavisar UNHCRs kritik.- Vi har kommit överens om att inte komma överens, säger Billström. Den svenska regeringen och Migrationsverkete menar att man inte har fått några indikationer på att de som har skickats från Sverige skulle ha råkat illa ut. Men UNHCR hävdar att det i princip är omöjligt att övervaka vad som händer de som återvänder, oavsett om det sker frivilligt eller ej. Det säger Harpers kollega Daniel Enders, senior protection officer vid UNHCR på plats i Bagdad. Och bägge menar att i vilket fall kan inte UNHCR göra något eftersom Sverige, och andra länder, inte underrättar dem om vilka som ska komma och vart de ska skickas. Kurdiska regionalregeringenDe tre provinser i norr som kontrolleras av den kurdiska regionalregeringen är den enda del av Irak som exempelvis Storbritannien anser är säkra nog att tvångsavvisa människor till, och också den enda del som UNHCR har sagt att man efter noggrann individuell prövning kan avvisa till. Det är också dit huvuddelen av avvisningar från Sverige hittills har gått. Men den kurdiska regionalregeringen - KRG som den brukar förkortas - har aldrig varit involverad i återtagandeavtalet mellan Irak och Sverige och har motsatt sig tvångsavvisningar. Idrotts-och ungdomsminister Taha Barwary i Erbil. Taha Barwary kom själv som flykting till Sverige 1982 - nu pendlar han mellan ministerjobbet i den kurdiska regionen och posten som KRGs Sverigerepresentant. Mer att läsa! Programledare Agneta RambergProducent Petra Quiding

12 februari i år avvisades 45 irakier från Sverige i ett chartat plan till Bagdad. Konflikts reportrar Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg bestämde sig för att ta reda på vilka det var som avvisades från Sverige den där dagen och hur själva resan till Bagdad gick till. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2009 är året då regeringen har valt att satsa pengar på ett effektivisera återvändande av de personer som fått avslag på sina asylansökningar. Migrationsverket har fått 40 extra miljoner för att kunna prioritera sitt återvändandearbete. Dessutom har det så kallade återetableringsstödet höjts med 50 procent, det vill säga det ekonomiska stöd som personer som återvänder frivilligt får. Samtidigt pågår polisens arbete med att söka upp och gripa dom flyktingar som håller sig gömda och som fått nej på sin asylansökan i alla instanser och saknar uppehållstillstånd här. I början av förra året låg omkring 10 000 ärenden för tvångsavvisning hos polisen, och sedan dess har tusentals tillkommit. Och i takt med att avslagen nu ökar i migrationsdomstolarna växer antalet som ska avvisas ytterligare. Trots regeringens satsning på en höjning av det så kallade återetableringsbidraget, så är det bara en mindre del som hitills lockats av det. Polisen, som med hjälp av Kriminalvårdens transporttjänst ansvarar för själva verkställandet, lyckades bara med drygt 2000 tvångsavvisningar förra året och Migrationsverket chef har krävt en kraftfull ambitionsökning. Den 12 februari i år sker den första stora massavvisningen med chartrat plan. Destinationen är Bagdad och ombord finns 45 irakier, de flesta är kurder. Konflikts reportrar Randi Mossige Norheim och Julia Lundberg bestämde sig för att ta reda på vilka de var. De lyckades spåra och tala med 32 av de 45 avvisade som alla var spridda i Irak. Och när redan de första de fick tag i spontant började berätta om själva resan ned bestämde sig våra reportrar för att bara ställa öppna och inga ledande frågor. Polisens planering inför avvisningen av 45 irakiska medborgare från Sverige påbörjas den 7 januari. I polisens interna dokument kallas insatsen ”G Bagdad 2”. Insatschefen heter Johan Ståhle. Han är från gränspolisens utredningsenhet i Stockholm. Det är polisens uppgift att gripa de irakier som inte har rätt att vistas i Sverige längre och det är polisen som sedan placerar dem på något av Migrationsverkets förvar runtom i landet eller på olika häkten. De 45 irakier som ska avvisas från Sverige bevakas ombord på flygplanet av 107 personer, 88 från transporttjänsten och 16 från polisen. Med ombord finns också en läkare, en sjuksköterska, och en tolk. Kriminalvårdens transporttjänst chartrar ett flygplan av det lettiska flygbolaget Smart-Lynx. Planet är en Airbus 320 och har plats för 150 passagerare. Resan till Bagdad tar 5 timmar. Kostnaden för resan till Bagdad den 12 februari är 1 728 662 kronor. Då ingår hyran av planet och hotellkostnader, men inte lönekostnader. Minst nio av de personer som våra reportrar har haft kontakt med har berättat att de haft handfängsel från det att de blev hämtade tidigt på morgonen till det att de landade, alltså i minst nio och en halv timme. Sex av dom hade både handfängsel och ett bälte runt överkroppen som handfängslet var fastlåst i. Men i polisens egen verkställighetsrapport ser statistiken helt annorlunda ut. Polisens insatschef Johan Ståhle skriver så här i sin rapport: Handfängsel togs av samtliga allteftersom berörd eskortpersonal kunde göra bedömningen att säkerhetsläget tillät detta. Inte heller utvärderingen som Kriminalvårdens transporttjänst skrivit stämmer med vad personerna själva berättat för Konflikt. Transportledaren Tony Strömbäck skriver: ”Deportier som ombordsattes med handfängsel befriades från dessa när planet kommit upp i luften.” 6 av de 32 personer vi har haft kontakt med har berättat att de känt sig fysiskt påverkade efter att ha ätit och druckit ombord på planet eller på häktet. Några av dem beskriver att de känt sig kraftlösa och yra, som om de vore berusade. Andra beskriver sitt tillstånd som att de plötsligt blivit lugna och glada och det finns ytterligare personer som vittnar om hur stämningen ombord på planet plötsligt förändras. Folk som tidigare varit väldigt upprörda och aggressiva blev tysta och lugna. I myndigheternas rapporter beskrivs resan som lugn och ordnad. Ord står mot ord. Programledare: Mikael OlssonProducent: Marie Liljedahl

Lyxvåld eller frustration över förfall, fattiga förutsättningar och försummade förorter - vad ligger egentligen bakom upploppen i Rosengård och Tensta? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den gångna veckan har det återigen varit stökigt i Herrgård - en del av Malmöförorten Rosengård. Ett tio-tal ungdomar har anlagt bränder och kastat sten mot räddningspersonalen som kommit för att släcka. I december blossade bråk upp i Rosengård efter att en källarlokal som användes som moské stängdes. Rosengårds-kravallerna fick snart efterföljare i Tensta med ungdomar som kastade sten, och hemmagjorda brandbomber mot polis och brandkår. Är det fråga om en radikalisering eller uttråkade ungdomar som leker kurragömma med polisen? Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har sökt förklaringar bland några som deltog i bråken i Tensta. Hon skildrar en miljö där det enda sättet att få respekt är att sätta skräck i andra. Där en dyr Fjällrävenjacka är nåt man tycker att man måste ha och enda sättet att få den är att ta den. Om hem där sängen är en madrass på golvet som delas av fyra syskon, där lamporna saknar glödlampor och tapeterna hänger från väggen. Där en pappa undrar vad det är för krafter som får hans son att känna att bara för att hans kamrater misslyckas så får inte han lyckas. I studiosamtalet medverkar Martin Fälling, polis vid Västerortspolisens ungdomssektion och Adrian Kaba (S), nyvald ordförande för socialdemokraternas lokalförening i Rosengård och styrelseledamot i Malmö arbetarekommun. När upploppen i de franska förorterna 2005 pågick som värst satt den schweiziske journalisten Serge Michel 40 mil bort på sin tidning i Lausanne och funderade på hur hans tidning skulle rappoortera om händelserna i Frankrike som mer liknade krigscener från Bagdad, Kabul eller Beirut. Resultatet blev att en del av redaktionen flyttades till händelsernas centrum för att skildra konflikten inifrån. För trots att förorterna är en del av mångmiljonstaden Paris är det få som har en aning om hur livet är där, berättar Serge Michel för Konflikts reporter Marie Liljedahl. Programledare: Mikael OlssonProducent: Daniela Marquardt

I fyra år satt Adel Hakim, uigur från Xing Jiang-provinsen i västra Kina, fängslad i Guantanamo. Just nu bor han hos sin syster i Sundbyberg i Stockholm och söker asyl i Sverige. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har följt Adel Hakims öde sedan han släpptes fri i maj 2006. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I förra veckan blev det känt att USAs försvarsminister Robert Gates har bett sina medarbetare att ta fram ett förslag på hur fånglägret Guantanamo på Kuba kan stängas. USA:s blivande president Barack Obama har lovat att stänga lägret inom två år. Fortfarande sitter 250 personer fängslade där. Adel Hakim tillhör folkslaget uigurer som lever i den kinesiska provinsen Xing Jiang. Hans folk är muslimer och har länge varit förtryckta av den kinesiska regimen. I samband med den 11 september 2001 utpekades uigurerna, som tidigare hade definieras som separatister, som terrorister. Adel Hakims och 17 andra uigurer såldes till USA 2001 för 5000 dollar styck på gränsen mellan Pakistan och Afghanistan. USA kallade dem inte för krigsfångar, utan uppfann ett nytt begrepp; enemy combatants - fientliga krigare. En kategori som inte behövde ställas inför rätta. Adel Hakim och hans landsmän fördes till Guantanamo på Kuba och Adel hölls kvar där i fyra år, trots att de amerikanska myndigheterna förklarat honom oskyldig. Den 5 maj 2006 frigavs plötsligt Adel Hakim och fyra andra uiguriska fångar från Guantanamo. USA hade då under månader frågat alla EU:s länder om de kunde ta emot de frigivna männen, men alla sa nej. Istället var det Albanien som tog emot dem mot ett löfte om att USA skulle stödja landet i dess strävan att bli medlem i NATO och EU. En dag i juni 2007 kom USA:s president George Bush på besök till Tirana i Albanien. Adel och de andra uigurerna tvångsförflyttades av polisen till badorten Saranda i södra Albanien. Den albanska regeringen var rädd att de skulle hämnas på Bush. Den sjunde oktober i år fick de sjutton uigurer som fortfarande, efter sju år, sitter fängslade på Guantanamo sin sak prövad i rätten. Adel Hakims amerikanske advokat Sabin Willett företräder nio av de sjutton uigurerna. Domen innebar att uigurerna omedelbart skulle friges och ges asyl i USA. Men två dagar senare kom beskedet att regeringen har överklagat beslutet och att en annan domstol hade bestämt att uigurerna ska stanna kvar på Guantanamo på obestämd tid. Det som hänt, säger Sabin Willett, är att regeringen inte längre hävdar att de här männen är fientliga krigare, och det juridiska argument man använder sig av nu är i stället att de är illegala invandrare som inte har nåt visum, och att de därför inte får släppas in i USA. Adel Hakim bodde i ett och ett halvt år i ofrivillig exil i Albanien. I november förra året fick han visum till Sverige i fyra dagar för att delta i ett seminarium om mänskliga rättigheter. Han stannade hos sin syster och sökte asyl här i Sverige. I år, den 19 juni kom beskedet från Migrationsverket; Adel får inte uppehållstillstånd i Sverige. Just nu väntar han på att Migrationsdomstolens ska ta sig an hans överklagan.Andra program om uigurerna på Guantanamo: Ett program av Randi Mossige-Norheim

Lördag 13 decemberVärldens största FN-insats och EU-betalda val hjälper inte. Krigsherrar skapar kaos och rövar bort Kongos kapital; kobolt, koppar, coltan och diamanter. Stora intressen i väst har dubbla agendor; bistånd till fred, men vinster i krig. Reportage om de som betalar; barn blir soldater, och kvinnor blir krigsbyte. Kongolesiska röster från Goma, Bryssel, Stockholm och Kinhasa. Och samtal om en lösning som ligger hos väst- och grannländerna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hopp blir förtvivlan. Det har varit den demokratiska republiken Kongos lott länge. Verkligheten i Kongo har dykt upp i flera av våra program de senaste tre åren. Ofta med olika exempel på akut nöd och grymheter som för tankarna till författaren Joseph Conrads nu mer än hundra år gamla porträtt av landets utsatthet i romanen Mörkrets Hjärta. Efter 10 år av strider, med de högsta dödstalen sedan andra världskriget, väcktes för två år sedan nytt hopp när FN och EU proklamerade de första fria valen i Kongo på mer än 40 år. De demokratiska valen skulle bli garanten för långsiktig fred, hävdade FN:s och EU:s talesmän.Ett drygt år efter valet av president Joseph Kabila ägnade Konflikt (11 nov-07) hela programmet åt dragkampen om Kongos naturrikedomar. Och då fanns hos flera av intervjupersonerna en försiktig optimism. Nu, ytterligare ett år senare, är allt hopp borta. Internationella och nationella organisationer för rättvisa kritiserar Kongos valda regering för att löften om omförhandlingar av alla dåliga koncessionsavtal ser ut att rinna ut i sanden. Förhoppningen om stabilitet har blivit till förtvivlan över de senaste månadernas intensifierade strider i östra Kongo som har drivit ytterligare en kvarts miljon människor på flykt. Igår (12/12) kom så rapporten som bekräftade vad många bedömare hävdat; att de två mest kraftfulla rebellgrupperna hämtar sitt stöd från Rwandas armé och regering respektive den militära och civila ledningen i Kongo. Efter många läckor den senaste veckan beslöt FN:s säkerhetsråds expertpanel i frågan om vapenembargot mot stridande grupper i Kongo att hålla presskonferens sent fredag kväll. Panelens chef och koordinator Jason Stearns (intervjuad i Konflikt 11 nov-07) berättade att panelen samlat en mängd bevis under lång tid och nu anser det säkerställt att den ledande kraften i offensiven mot Kongos regeringsstyrkor i höst, Laurent Nkundas CNDP, (Congrès National pour la Défense du Peuple) fått vapen, underhåll, baser och artilleriunderstöd av grannlandet Rwanda. Men företrädare för Kongos reguljära styrkor anklagas också av FN:s expertpanel för att å sin sida ha allierat sig med och beväpnat FDLR-milisen (Forces Democratiques de Liberation du Rwanda). Uppgörelserna efter folkmordet i Rwanda har därmed sin fortsättning på Kongos mark. Kongo och Rwandas regeringagar förnekar båda, kategoriskt, alla FN-anklagelser. Till de två större, stridande milisgrupperna, CNDP och FDLR, kommer ytterligare ett stort antal större och mindre, mer eller mindre välorganiserade, väpnade grupper; militära, kriminella eller både och. Resultatet är ett jättelikt land, stort som väst-europa till ytan, med en oerhört svag centralmakt och massor med beväpnade lokala feodalliknande krigsherrar, kryddat med nomadiserande rövare, delvis av olika nationalitet. Kongos drygt 60 miljoner invånare betalar priset; ökad fattigdom, extremt lidande och sjukdom. Bara sedan i augusti har de som tvingats fly inom landet ökat med en kvarts miljon till nu totalt dryga en miljon flyktingar. Bland dem är tusentals fd barnsoldater. Frilansjournalisten Magnus Bellander besökte i veckan östra Kongo för att träffa några av dem som bor och omskolas på FN:s barnfond UNICEF:s hem för barnsoldater i Goma. Bellander åkte också till FN:s tältläger Kibati utanför Goma där omkring 60.000 kongolesiska internflyktingar vistas. På grund av en attack i lägret igår, fredag, då en femårig flicka dödades och en annan, sjuårig flicka, nu kämpar för sitt liv pga skador, evakueras nu lägret till annan ort. En kvinna våldtogs också av attackerande milis och 60.000 flyktingar flyttas alltså av FN.Kommenterar gör Beatrice Kindembe, talesperson för nätverket ”Svensk Kongolesisk Diaspora”, som i samband med den nu aktuella utvecklingen i Kongo vädjat till regering, riksdag och organisationer i Sverige att agera kraftfullt. Och Magnus Jörgel, forskare vid Försvarshögskolan, är med på telefon från Monrovia i Liberia, dit han är utsänd av UD och försvaret som rådgivare till Liberias försvarsdepartement. Trots den enorma humanitära krisen och det geopolitiskt viktiga spelet i Kongo under det senaste decenniet har bevakning och debatt varit mycket liten. Men i början av hösten riktades medieljuset för några få veckor mot Kongo. Och rapporterna därifrån betonar ofta de komplicerade förhållandena och oöverskådliga motsättningarna. När den nybildade tankesmedjan Fores, som kallar sig grönliberal, bjöd in till ett seminarium i syfte att göra konflikten lite mer begriplig var en av gästerna den kongolesiske politikern Bruno Kasonga. Han är en av många kongoleser, som lever i förskingringen i den forna kolonialmakten Belgien. Där är han Europarepresentant för oppositionspartiet UREC, (Union Pour La Reconstruction Du Congo - Unionen för Kongos återuppbyggnad). Det är ett litet parti som inte har något reellt inflytande i Kongo. Konflikts Daniela Marquardt besökte seminariet, där Bruno Kasonga försökte åskådliggöra situationen i Kongo. Med olika, mer eller mindre trovärdiga, ursäkter försöker EU slingra sig ur FN:s vädjan om att skicka en tillfällig styrka till Kongo för att överbrygga tiden tills FN:s egna förstärkningar kommer på plats till våren. - Det är inte det att vi inte bryr oss om Kongo, sa Frankrikes president Nicolas Sarkozy igår. Men vi kan ju inte vara överallt hela tiden.Under tiden fortsätter våldsverkarna att härja fritt i östra Kongo. Två tredjedelar av alla kvinnor mellan 10 och 80 år har blivit utsatta för sexuellt våld, många av dem upprepade gånger. I samband med utdelningen av Right Livelihood-priset besökte den kongolesiska kvinnorättsaktivisten Immaculée Birhaheka Sverige. Det som pågår i Kongo är ett krig mot kvinnor, sa hon när Konflikts Daniela Marquardt träffade henne. Också Right Livelihood-pristagaren, tyska Monica Hauser, intervjuas. Läs mer om krisen och den humanitära katastrofen i Kongo: - - - - - - - - - Lyssna på tidigare Konflikt-program om Kongo: - - - För ett drygt år berättade Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim om människor i Sverige som tog hand om bland annat bortkastade vitvaror. De reparerade hjälpligt och hyrde containrar för utskeppning till Afrika. Det uppstod en konflikt med svenska myndigheter om de begagnade kylskåpen skulle klassas som varor eller avfall och två förundersökningar om miljöbrott inleddes. En av undersökningarna har lagts ned. Den andra pågår fortfarande. En av dom som var med i det urprungliga reportaget heter Sasa, som vi av hänsyn till hennes vilja bara kallar vid förnamn, Hon skickade då ett kylskåp till sin syster i Kongo. Rosa Fernandez åkte hem till henne för att höra hur släkten i Kongo har det nu.RadioteaterpremiärOch apropå dagens Kongo: missa inte Radioteaterns iscensättning av den klassiker som för alltid placerat Kongo i, åtminstone, världslitteraturens fokus - Mörkrets Hjärta av Joseph Conrad. Boken hade enorm politisk sprängkraft när den kom ut 1902, världen fick upp ögonen för vad som försiggick i belgiske kung Leopold II privata koloni. Och i den koloniale handelsagenten Kurtz grymhet kan också dagens krigsherrars små kungariken anas. Kurtz spelas av Lars Norén och kapten Marlow av Reine Brynolfsson.Radioteaterns uppsättning av Mörkrets Hjärta. Premiär på annandagen, fredagen 26 december kl 19.03. Dramatisering och regi: Magnus Berg.Programledare: Mikael OlssonProducent: Daniela Marquardt

Lördag 15 novemberReportage av Randi Mossige Norheim om en historisk rättegång; en krigsförbrytare döms i USA för sin grymhet i Liberia - med hjälp av vittnen från Lappland.Men vem beivrar amerikanska brott mot mänskligheten? Eller ryska? Om förväntningar och förtroendekris för den internationella rätten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Först kom Nürnberg-rättegångarna för drygt 60 år sen. Sen kom ingenting fram till 90-talets krig på Balkan och i Rwanda då realiteter som etnisk rensning, folkmord drev fram nya domstolar för dömande av krigsförbrytare. FN inrättade tillfälliga internationella tribunaler för det forna Jugoslavien, Rwanda och Sierra Leone och 2002 anslöt sig tillräckligt många länder till idén om en permanent internationell brottmålsdomstol så att den kunde förverkligas. Vi har fått internationella rättsinstitutioner med hög profil som ser ut att ta krafttag mot brotten mot mänskligheten. I den nya permanenta domstolen i Haag är det fyra länder som står i centrum för utredning och åtal: Kongo, Sudan, Uganda och Centralafrikanska Republiken.Vid FN:s specialdomstol Sierra Leone pågår, sen snart ett och ett halvt år, en av de mest uppmärksammade rättegångarna, mot Liberias förre president Charles Taylor, som står åtalad för flera krigsförbrytelser och en rad brott mot mänskligheten.Men även hans son, Chuckie Taylor har nyligen dömts i USA för liknande brott begågna i Liberia. Han greps när han försökte besöka födelselandet USA med falskt pass. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim är, förutom tidskriften Rolling Stone, en av de få i världen, som har uppmärksammat den historiska rättegången. Det var vittnesmålen från Taylors offer, flugna till Florida från bland annat svenska Lappland, som gjorde Chuckie Taylors grymheter kända. Hör ett av vittnena berätta i Randi Mossige-Norheims reportage.I USA, där Chuckie Taylor döms för tortyrbrott, där anklagas också högsta ledningen, George Bush och hans regering för brott mot just tortyrkonventionen, av bland andra FN:s tortyrkommitté. Vi ställde frågan till en av FN:s mer framträdande experter på internationell rätt om alla verkligen är lika inför lagen, om den internationella rättvisan verkligen blind? Kingsley Chiedu Moghalu svar var att den i alla fall inte är färgblind, med tanke på att de flesta som på senare tid har dömts är afrikaner, förutom ett antal förbrytare från Balkan. I sin bok ”Global Justice” med den talande undertiteln ”the politics of war crimes trials” beskriver Moghalu ett internationellt rättssystem som i grunden är politiserat - där makt ger rätt och fribrev, men inte rättvisa. Samtal i studion med Said Mahmoudi, professor i internationell rätt, om den internationella rättens brister men också förtjänster genom att frågan har lyfts fram i ljuset. Man måste hålla förväntningarna på rätt nivå, säger Mahmoudi. De stora makterna, som USA, Ryssland och Kina har sett till att Romstadgan, som ligger till grund för den Internationella brottmålsdomstolen, är formulerad så att dessa stater inte kan ställas inför rätta. Hemliga fängelser, användning av i konventioner förbjudna vapen, angrepp på civilbefolkningen, tortyr i alla former. Det är några exempel på de brott mot internationell rätt, som USA har begått i Irak och som filmaren och skribenten Hana Al-Bayaty berättade om vid ett seminarium i Stockholm nyligen. Som filmare, på plats i Irak har Hana Al-Bayaty själv sett effekterna av den amerikanska krigföringen, hur stora delar av flera städer har utraderats - Falluja, Tel Afar, Haditha. Hana Al-Bayaty sitter också med i ledningen för B Russels Tribunal, ett internationellt nätverk av akademiker, författare, artister, fd FN-personal och forskare, som sedan 2004 undersöker och dokumenterar amerikanska krigsbrott i Irak. De inspirerades av 1967 års Russeltribunal som startades av filosofen Bertrand Russel för att undersöka krigsbrott i samband med USA:s krigföring i Vietnam. Juristen Ekaterina Sokirianska, från den ryska människorättsorganisationen Memorial, också nyligen på besök i Stockholm, vittnade om ryska krigsförbrytelser i bland annat Tjetjenien - urskillningslösa bombningar, tortyr och summariska avrättningar. Gripandet av den rwandiske presidentens högra hand Rose Kabyue har vållat en intensiv diplomatisk dispyt. Både Frankrike och Rwanda använder internationell rätt som argument och i Afrikanska unionens stöd till Rwanda kan man ana en viss afrikansk trötthet över ensidigheten i rättsskipningen hittills. Rose Kabuye och flera andra högt uppsatta rwandier anklagas av Frankrike för nedskjutningen av planet med landets dåvarande president Habyarimana och flera fransmän, och därigenom indirekt ha orsakat hutuernas hämnd och folkmordet 1994. Men i Rwanda är Rose Kabuye nationalhjälte, berättade journalisten Kennedy Ndahiro vid The New Times när Konflikts Daniela Marquardt ringde upp honom i Kigali.Eftersom Sverige har skrivit under Romfördraget så har vi också förbundit oss att leta efter och lagföra krigsförbrytare från andra länder som kommit hit. Sedan i mars har polisen en särskild enhet för den saken; krigsbrottskommissionen. I somras grep de en rwandisk medborgare, i det här fallet misstänkt för folkmord. Men det var en person som den Rwandiska regeringen gärna ser dömd och har begärt utlämnad. Han sitter fortfarande i häkte i väntan på svensk domstols avgörande om Rwanda kan betraktas som rättssäkert nog för en utlämning. Evelina Westergren besökte Ingemar Isaksson, chef för rikskriminalpolisens nya krigsbrottskommission.Programledare: Mikael OlssonProducent: Daniela Marquardt

Om kvinnors skyddsbehov och rättsäkerheten för kvinnliga asylsökande.Efter förra veckans uppmärksammade reportage om Irina och Andrej från Vitryssland -har Konflikts Randi Mossige Norheim återvänt till familjen för att se hur de har det nu. Irina och Andrej fått ett nytt hem, men utvisningsbeslutet kvarstår.Men enligt nya utlänningslagen ska hänsyn tas till kvinnors specifika flyktingskäl och könsrelaterat våld, men hur ser verkligheten ut? Lever migrationsverket ens upp till sina egna riktlinjer?Hör kvinnan från Kongo vars berättelse inte har blivit trodd och hör Migrationsverkets och dess kritikers syn på saken Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För en vecka sedan sände vi vår reporter Randi Mossige-Norheims reportage om Andrej och hans mamma Irina från Vitryssland. De kom till Sverige för fyra år sedan på politisk flykt. Irina var politiskt aktiv i Vitryssland och greps flera gånger av polis som misshandlade henne i samband med en demonstration. Hon våldtogs av uniformerad polis och vårdades på sjukhus två veckor för skadorna hon fick. Nu är hon efterlyst i Vitryssland och berörda myndigheter har uppmanats att gripa henne vid gränsen.Irina och Andrej har fått avslag på sin ansökan om asyl här. Men Irina vågar inte återvända till sitt hemland.I reportaget deras liv i Sverige, och lyssnarreaktionen blev stark och omedelbar. Hör vad som hände sedan.KongoLyssnare har lett oss också till ett annat kvinnoöde, en annan kvinna som har sökt skydd i Sverige men fått avslag och ett utvisningsbeslut. Det var efter en Konfliktsändning i februari i år om våld mot kvinnor i konflikter som en lyssnare hörde av sig och berättade om en god vän från Kongo som själv hade upplevt precis det vi skildrade i programmet. Hon sökte asyl i Sverige men hade fått avslag och var på väg att avvisas till Kongo.Hon kan inte skickas tillbaka till sina hemtrakter i östra Kongo där det i praktiken råder fullt krig igen. Däremot anser Migrationsverket att hon kans skickas till huvudstaden Kinshasa - där hon inte har någon anknytningOch just det här fallet visade sig rymma många problem som också andra asylsökande kvinnor möter när de söker skydd. Trots att den nya utlänningslagen som infördes 2006 har fått tydligare skrivningar om att hänsyn ska tas till kvinnors särskilda asylskäl och skyddsbehov, så ifrågasätts många kvinnors trovärdighet till exempel om de inte genast och utförligt berättar om sexuella övergrepp de har utsatts för.Konflikts Daniela Marquardt träffade Anna - som vi har valt att kalla henne - när hon skulle ta emot sina resehandlingar för att återvända till Kongo.KanadaDen kanadensiska lagstiftningen var tidigt ute och förbjöd diskriminering på grund av kön och brottslagstiftningen har ett brett skydd mot könsrelaterade övergrepp. Den nationella lagstiftningen om kvinnors rättigheter har sedan utsträckts så att den även gäller flyktinglagstiftningen. Historien bakom den kanadensiska hållning börjar 1991 när en saudisk kvinna sökte asyl i Kanada. Hon hade bland uppgett som skäl att hon blivit hotat efter att hon försökt visats utomhus utan slöja i hemlandet, hade försökt resa själv och själv få bestämma över vilka universitetskurser hon ville ta. Hennes ansökan fick avslag två gånger av det kanadensiska migrationsverket, men med hjälp av människorättsorganisationer och advokater så gav till slut migrationsministern henne permanent uppehållstillstånd på humanitära grunder.Det här fallet kom att ligga till grund för de nya riktlinjer som det kanadensiska migrationsverket tog i bruk 1993 och som UNHCR sedan lyft fram som en modell för andra länder att ta efter.En av de stora fördelarna med det kanadensiska asylsystemet enligt UNHCR är att man fokuserar på individers rättigheter och skyddsbehov och inte på vilket land som personen kommer ifrån. När en familj söker asyl så kan det mycket väl hända att kvinnan har egna asylskäl - som kommer fram först om hon har rätt att enskilt berätta sin historia under trygga omständigheter. Hör Hy Shelow som är ansvarig för skyddsenheten på FN: s flyktingorgan UNHCR i Kanada. I studionRebecca Stern, forskare och lärare i folkrätt vid Uppsala Universitet Maria Bexelius, statsvetare och författare till Asylrätt, kön och politik- en handbok för jämställdhet och kvinnors rättigheter Cecilia Gylling-Lindkvist chef rättsenheten Andra länkarse fler länkar i programmet från den 18e oktober LästipsAsylrätt och kön / svenska riktlinjer Sverige: Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap 40, Riktlinjer ’Utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov och skyddsbehov på grund av sexuell läggning’, dat. 2006-03-28. Programledare: Agneta RambergProducent: Petra Quiding, Marie Liljedahl

Lördag 18 oktober UPPDATERING:Efter lördagens sändning av Randi Mossige-Norheims reportage om Andrej och Irinas situation är det väldigt många lyssnare som hört av sig och vill erbjuda hjälp. Därför är det viktigt för oss att nu meddela att de nu, på olika sätt, fått hjälp att lösa sina mest akuta behov. Till er som mailat eller ringt in konkreta erbjudanden återkommer vi per mail när vi vet mer om vilken hjälp, vilka kontakter och hur Irina och Andrej vill ha det.Hör reportaget om Irina och Andrej: Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I skuggan av de dagliga rapporterna om hotande arbetslöshet och ekonomisk kollaps så finns redan de som saknar riktiga jobb och pengar och som äter det de hittar i livsmedelsaffärernas sopor. För dem har kris varit vardag i flera år.Bland dem finns den politiskt aktiva mamman från Vitryssland som förföljdes för sitt politiska engagemang i hemlandet. Efter att ha misshandlats och våldtagits av säkerhetspolisen flydde hon till Sverige med sin då 4-årige son. Men Migrationsverket har beslutat att de inte är i behov av skydd och ska utvisas. Men kvinnan vågar inte återvända och håller sig nu gömd här med sitt barn. Hon hankar sig fram med tillfälliga jobb och de äter vad de kan hitta i matbutikernas soptunnor. Lyssna till Konflikts Randi Mossige-Norheims reportage om Irina och Andrej, som vi valt att kalla dem. De heter egentligen något annat.Detta är bara en av många kontroversiella utvisningar som väcker frågan om vi har fått en humanitetens kris? Debatt mellan Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson och riksdagsledamöterna Bodil Ceballos (mp) och Göran Lindblad (m), som kritiserar verket för att vantolka intentionen i den nya utlänningslagen och konsekvent tolka den så restriktivt som möjligt. Dan Eliasson i sin tur uppmanar lagstiftarna att ändra lagen om de inte är nöjda med hur den tillämpas i praktiken.Ett besök i riksdagen gav en bred bild av uppfattningen om att lagen och den nya processordningen var bra när den kom till men myndigheterna förstår inte lagens anda. Hör Alf Svensson (kd), Birgitta Ohlsson (fp), Kalle Larsson (v) och Magdalena Streijffert (s). Flyktingfrågan i Riksdagen:- - - Mycket informativ sida med statistik, beslut, landinformation mm.Här kan du läsa Migrationsöverdomstolens vägledande domar. Debatt mellan riksdagsledamöter och Migrations-verkets chef, om den frikände Guantanamofången Adil Hakimjan, som nekas asyl i Sverige:3 okt SvD: 8 okt SvD: 14 okt SvD: Konflikts tidigare program om flyktingfrågan:200819 april: 16 februari: 2 februari: 20078 december: 1 december: 25 augusti: 2 juni: 17 februari: Konflikt om de frikända Guantanamofångarna som förvisades till Albanien:24 november 2007:3 juni 2006: Programledare: Mikael OlssonProducent: Daniela Marquardt

Lördag 11 oktoberI Etiopien köar somalier utanför svenska ambassaden, de drömmer om arbete och en framtid. I England finns somalierna som flyttade från arbetslöshet i Malmö till jobb och acceptans i Sheffield. Och i Turkiet uppkallar man en gata och en park efter mannen som hjälpte flera tusen turkar till arbete i Sverige. Då, på 1960-talet, fanns jobb för invandrare i Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I februari presenterade regeringen ett nytt förslag om krav på arbete och bostad för anhöriginvandring. ”Ett försörjningskrav skulle innebära ytterligare stöd för den arbetslinje som regeringen driver. Alla som kan arbeta ska göra det i så stor utsträckning som möjligt”, sa Fredrik Reinfeldt vid presskonferensen som hölls i Landskrona. I direktiven för försörjningskrav för anhöriginvandring skriver man att försörjningskravet ska omfatta en så vid krets som möjligt, dvs. make, sambo, barn...sökande som är anhöriga till flyktingar och till vissa katergorier skyddsökande samt barn ska dock inte omfattas. Erik Lempert har fått regeringens uppdrag att lämna förslag på hur ett försörjningskrav vid anhöriginvandring kan utformas. Utredningen ska vara färdig den 1 december. Med i programmet finns Christer Hallerby, statssekreterare hos intergrationsminister Nyamko Sabuni, för att redogöra för regeringens linje om att försörjningsplikt i samband med anhöriginvandring kan komma att minska risken för att nyanlända invandrare hamnar i utanförskap.Anhöriginvandringen är den grupp som står för den största andelen av nya uppehållstillstånd i Sverige. Den svenska ambassaden i Addis Abeba är en av de ambassader som tar emot flest ansökningar om familjeåterförening. Frilansjournalisten Magnus Bellander besökte ambassaden i våras. Han kom dit en söndagskväll när människor som vanligt köade för att inför ambassadens öppnande på morgonen. Många av dem har höga förväntningar om vad ett liv i Sverige innebär.Verklighetens svenska arbetsmarknad har krossat många drömmar. Ett resultat av svårigheterna att komma in på den svenska arbetsmarknaden har blivit en ström av invandrare till Sverige som flyttar vidare till Storbritannien. Den som har blivit svensk medborgare har samma rätt som alla andra att fritt flytta inom EU. Speciellt har det handlat om somalier och iranier. Många hundra ur den stora grupp somalier som kom hit som flyktingar kring 1990 har ofta kunnat byta 8-10 års arbetslöshet i Sverige mot arbete i England. Bland dem finns en f d kommunalpolitikern från Malmö, Mohammed Issa, som satt i Malmö kommunfullmäktige för socialdemokarterna och var Sveriges förste folkvalde somalier. Men några jobb fick han aldrig och för sex år sedan bröt han och hans familj upp från Rosengård och flyttade till Sheffield. Konflikts Agneta Ramberg har besökt Mohammed Issa och hans landsmän. Det bor omkring hundratusen människor i Sverige med turkiskt ursprung. Dom första kom i början av sextiotalet. Många kom hit med hjälp av en man som heter Ahmet Ergin Day. Efter några år i Sverige startade Ergin Day ett informationskontor i Stockholm, där hjälpte han nyanlända turkar att hitta jobb och bostad. Hans ambition var att hjälpa de som utnyttjades av oseriösa hyresvärdar eller arbetsgivare, dessutom ordnade han med ansökan om arbetstillstånd. 1962 var Ergin Day gift med Sengül som var 16 år och väntade barn. Men deras vägar gick skilda håll och Sengül kämpade hårt som ensamstående mamma i sitt nya hemland. Idag bor Ergin Day i Turkiet, men nyligen var han på besök i Sverige. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim följde med Ergin Day hem till vänner och släktingar.Programledare: Agneta RambergProducent: Marie Liljedahl

Sommarspecial - Konflikt reportage: MOTSTÅND ELLER TERROR Två svensk-somalier har suttit häktade i månader för att de har skickat pengar till Somalia. De misstänks för att ha finansierat terrorverksamhet där. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim skildrar hur rädslan sprider sig bland somalier i Norden för att de också ska misstänkas för terroristbrott när de skickar pengar till sina behövande anhöriga. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Sommarspecial - Konflikt reportage: EN GUANTANAMOFÅNGE TILL SUNDBYBERG. I fyra år satt Adel Hakim oskyldigt fängslad i Guantanamo. Därefter förvisades han med fyra andra uigurer till ofrivillig exil i Albanien. I höstas kom han på tillfälligt besök till Sverige där han - för första gången på åtta år - fick träffa sin syster, som lever här. Nyligen avslog Migrationsverket hans ansökan om asyl i Sverige. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har följt Adel Hakim i Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Lördag 17 maj Om Sveriges senaste insats i kriget mot terrorn - riskerar svensk rätt att bli offer för andra makters krig?Om svenska medborgare som häktats misstänkta för terrorbrott - kan de fortsätta att skicka pengar till anhöriga i Somalia utan att bli terroristanklagade?Är det svenska domstolars uppgift att skilja på terror och legitimt motstånd? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Somalia pågår sedan 17 år det som har kallats den mest nonchalerade katastrofen i världen. Under 2006 rådde ett tillfälligt lugn i delar av landet när de islamiska domstolarnas förbund tagit makten (hör om det i tidigare Konfliktprogram 20061118). Men kort därefter störtades deras styre av en etiopisk invasion med amerikanskt understöd och den tillfälliga övergångsregeringen TFG återvände till Mogadishu. Sedan dess har krisen tilltagit i omfattning, miljontals människor är på flykt och över en tredjedel av befolkningen saknar mat. Amnesty International rapporterade nyligen om ofattbart våld som alla parter i konflikten utsätter civilbefolkningen för.I en unik gest av enighet vädjade i veckan de både parterna i Somalia, den alltmer pressade övergångsregeringen och oppositionsalliansen, i ett gemensamt uttalande, till sina väpnade allierade och till omvärlden att låta folket få tillgång till mat och bistånd.Hittills har resurser framför allt kommit från somalier i exil. Men det har blivit problematiskt sedan den amerikanska regeringen har stämplat delar av oppositionen som terrorister för att de påstås ha kopplingar till al-qaida.Den 28 februari i år greps sex personer med somalisk bakgrund i Stockholm och Oslo. De misstänktes för förberedelse till terrorbrott i Somalia. Enligt åklagaren ska de ha skickat pengar till Somalia, pengar som i sin tur ska ha finansierat terrorism. Och tusentals personer i Sverige med somaliskt ursprung är nu rädda för att bli terroristanklagade om de skickar pengar till Somalia, pengar som deras anhöriga är beroende av för att överleva.Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim skildrar hur det gick till när männen greps tidigt på morgonen av säpo och nationella insatsstyrkan. Var gränsen mellan terrorism och motståndskamp går har diskuterats länge inom den internationella rätten. Hör professorn i internationell rätt Said Mahmoudi som är orolig för att politiseringen av begreppen urholkar rättssäkerheten. FN:s förre rättschef Hans Corell delar oron och har sett hur folkrätten flera gånger har satts på undantag sedan terrorattentaten 11 september 2001, som han bevittnade från sitt kontor i FN-skrapan. Han beklagar att Europa inte har markerat skarpare mot den amerikanska regeringens politik. Studiosamtal om svenska domstolars roll som bedömare av vad som är terrorism eller motståndskamp, om svenska myndigheters möjligheter att utreda terroristbrott i Somalia, om vilken roll utländska makters underrättelsearbete ska spela i svenskt rättsväsende och om rättssäkerheten håller på att sättas ur spel. Gäster är advokatsamfundets ordförande, Tomas Nilsson, Ulrika Karlsson, moderat ledamot av riksdagens justitieutskott och Gösta Hulthén från nybildade medborgarrättsgruppen Charta 2008. På flera nivåer sker ett intensivt arbete med koppling till kampen mot terrorism. Inom FN pågår förhandlingar om en ny övergripande konvention mot terrorism. EU-kommissionen har presenterat nya förslag till gemensamma regler i kampen mot terrorism, bla vill kommissionen förbjuda opinionsbildning för terroriststämplade organisationer, vilket Sveriges regering ställt sig tveksam till. Och i veckan tog riksdagen en ny nationell strategi mot terrorism.Programledare Mikael OlssonProducent Daniela MarquardtLyssna på tidigare Konfliktprogram om rättsosäkerhet i kampen mot terrorism:Lyssna på tidigare Konfliktprogram om situationen i Somalia: