Podcast appearances and mentions of randi mossige norheim

Sommaren 2023. Innan skolterminen börjat tas artonåriga Nana i förvar. Samma sak händer Rauke, gränspolisen griper honom på jobbet. De blir bland de första att tvångsutvisas till Irak på över tio år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I mer än ett decennium har Sverige inte kunnat tvångsutvisa irakier, eftersom Irak har vägrat ta emot dem med hänvisning till de här människornas säkerhet.I Malmö väntar Raukes lillasyster Dido på att det ska bli hennes tur att utvisas.Och Nanas kompisar i Hässleholm undrar om de någonsin kommer träffa Nana igen.Regeringskansliet hänvisar till att det förts samtal mellan Sverige och Irak och att länderna nått en ”samsyn” beträffande tvångsutvisningar till Irak. Men vilka beslut som fattats och av vem är svårt att ta reda på, inte minst för de personer som väntar på att utvisas. Den nya svenska migrationspolitikenSen flyktingkrisen 2015 har migrationspolitiken skärpts.Nana och Rauke är några av dem som påverkas av politikernas ambitioner att skapa ordning och reda i den svenska migrationspolitiken. Den som har fått nej på sin asylansökan ska inte kunna stanna kvar i Sverige, utan måste lämna landet. Politikerna kallar det ett paradigmskifte. Färre personer ska beviljas asyl och antalet platser i migrationsverkets förvar ska utökas.Polisen och Migrationsverket har fått i uppdrag att effektivisera återvändandearbetet, som det kallas, alltså att öka takten på utvisningarna.I över ett halvår har P1 Dokumentärs reporter Randi Mossige-Norheim kunnat följa myndigheternas arbete med utvisningar inifrån, med hjälp av läckta dokument från gränspolisen. Hur går myndigheternas arbete med att genomföra den nya politiken till? Vilka är det som ska utvisas och vilka är det som sätts i förvar?Producent: Anna FreySlutmix: Tor Sigvardson och Jakob LalérProgrammet är gjort 2024

Sveriges försök att tvångsutvisa irakier utan uppehållstillstånd går inte som planerat, Irak tar inte längre emot dem. Trots det sitter irakier inlåsta i Migrationsverkets förvar på obestämd tid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hösten 2023.Nana och Rauke har utvisats från Sverige till Irak med ett chartrat plan. De är bland de första att tvångsutvisas till Irak på över tio år. Innan dess har Irak inte velat ta emot tvångsutvisade, med hänvisning till de här människornas säkerhet. Men 2023 har Sverige och Irak, enligt regeringskansliet, nått en ”samsyn” beträffande tvångsutvisningarna.Tidigt en onsdagsmorgon kommer gränspolisen till radhuset för att ta en storebror, en lillasyster och deras pappa till förvaret. Familjen kom till Sverige från Irak 2015.Syskonen försöker hänga med i skolan medan de är inlåsta i förvaret, men det är svårt.- Jag ska plugga och inte ge upp, säger storebror till sin handläggare på gränspolisen.Under tiden planerar polisen och andra inblandade myndigheter för nya utvisningar till Irak.Tvångsutvisningarna upphörNågot händer i relationen mellan Sverige och Irak, och tvångsutvisningarna upphör, i alla fall tills vidare. Men det här är ingenting myndigheterna kommunicerar utåt. Samtidigt sitter irakier inlåsta i förvar i månader, och nya personer tas i förvar, trots att det inte längre är möjligt för Sverige att utvisa dem.-Ingen bryr sig, vi är inte människor. Vi är bara en siffra för myndigheterna, säger ”Ali” som suttit i förvaret i sju månader.I över ett halvår har P1 Dokumentärs reporter Randi Mossige-Norheim kunnat följa myndigheternas arbete med utvisningar inifrån, med hjälp av läckta dokument från gränspolisen.Producent: Anna FreySlutmix: Jakob LalérProgrammet är gjort 2024

De kallades obildbara idioter, sorterades bort och låstes in. Överläkaren på Vipeholm lät plocka ut 152 av de intagnas hjärnor. En dag upptäcker reportern Randi Mossige-Norheim sin farbror på listan. Vipeholms sjukhus var en gång Sveriges största så kallade sinnesslöanstalt. Där skulle de som inte passade in någon annanstans förvaras. De kallades svårskötta, obildbara och sinnesslöa. Men vad hände egentligen bakom de låsta dörrarna på anstalten?Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim fick se sin egen farbror Inge Torkel på en förteckning över hjärnor som skickats från anstalten i Lund och började kontakta fler anhöriga på listan. Efter över ett års undersökande, där nya fakta om anstalten presenteras, kommer nu berättelsen om Vipeholmsanstalten i fem avsnitt.Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt "extra farlig" kola. En enig Svensk riksdag röstade igenom att folksjukdomen karies måste utredas och bekämpas. Medicinalstyrelsen fick i uppdrag att ta reda på vad som orsakar karies och hur tänderna kan skyddas.På fyrtiotalet och in på femtiotalet utfördes experiment på Vipeholmsanstalten i Lund, på de intagnas tänder. Genom alla år har forskare bakom kariesexperimentet försvarat det de gjorde, men vad de inte berättade, när resultaten presenterades i slutrapporten, var att experimenten även utförts på barn.Nu träder offren för Vipeholmsexperimenten fram, människorna bakom forskarnas och tandläkarnas anonyma koder.Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams.Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om Kariesexperimentet på Vipeholm? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Inifrån anstalten skriver Olle brev och kräver att få komma hem. Först nu får de anhöriga ta del av hans nödrop. Varför skapades Vipeholm och hur såg vägen dit ut? Flera tusen svenskar sorterades ut från den övriga vården och förflyttades till Vipeholmsanstalten. Där skulle de med stämpeln "svårskött, obildbar och sinnesslö" förvaras och många dog inne på de låsta avdelningarna.I en tjock journalmapp hittar Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim en bunt brev som aldrig skickades. Det är Fritz Olof Theodor Johansson, kallad Olle, som skrivit. Först nu får hans anhöriga ta del av breven och det visar sig att Olles historia helt sammanfaller med bildandet av Vipeholmsanstalten. I det här avsnittet får vi också höra mer om Randis egen farbror, Inge Torkel Mossige Norheim, hamnade på Vipeholm. Hur gick det till när han gick från "Solskensbarnet" till "avdelningens mest svårskötta patient"?Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams.Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Hugo Fröderberg är chef över Vipeholm. I efterlämnade papper ifrågasätter överläkaren sina patienters rätt att leva och skriver "passiv eutanasi berättigad". Hur påverkade hans människosyn vården? I nästan trettio år var överläkaren Hugo Fröderberg chef för Vipeholms sjukhus - från grundandet 1935 fram till pensionen 1963. Nu kan P1 Dokumentär i samarbete med Ekot avslöja nya uppgifter om överläkaren som i flera decennier hade högsta ansvaret för vården av flera tusen svenskar.I arkivet finns Fröderbergs egna texter kvar, det är hans minnen och reflektioner kring det som hände bakom stängslen och inne på dom låsta avdelningarna. Det är journalisten Thomas Kanger som i sin research hittade det Fröderberg själv kallar sin självbiografi, över 100 maskinskrivna papper där han ger sin syn på tiden på Vipeholm men också en skrämmande och inhuman syn på sina före detta patienter.Överläkare Hugo Fröderbergs tidigare okända "självbiografi" ger en ny bild av sjukhuschefen och de anhöriga ifrågasätter nu den vård som gavs på Vipeholmsanstalten, som också kallades ett sjukhus.Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams.Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Det har kommit in en "spion" på Vipeholm som rapporterar allt han ser och utanför anstalten väntar en ny tid och en annan syn på dem som dömts ut som "obildbara idioter". Men vad hände med hjärnorna? Sjukhuschefen och överläkaren Hugo Fröderberg styr över Vipeholm i nästan trettio år, och sätter sin prägel på hela sjukhuset. ”Alla tyckte om honom”, säger skötaren Ann Berglund om överläkaren med ansvar för tusen patienter.När sommarvikarien Lennart Berggren berättar för en journalist om det han sett på Vipeholm blir det polisutredning, och det väcks åtal om misstänkta övergrepp och misshandel. Tillsammans med rektorn och specialläraren Karin Axeheim är de med om att förändra Vipeholm inifrån.Patienten Olle, Fritz Olof Theodor Johansson från Lyrestad, ger inte upp drömmen om att få lämna Vipeholm, han fortsätter skriva brev och vädjar om att få flytta närmare sitt barndomshem. Kanske kan Hugo Fröderberg flytta med?Och det visar sig att de som överläkaren Hugo Fröderberg sorterat som ”psykiskt opåverkbara” och ”djupt idiotiska” lämnat outplånliga minnen hos dem som kände dem innan de placerades på Vipeholm. Kan det vara så att en rysk prins bott på Vipeholmsanstalten?Reporter: Randi Mossige-NorheimSerien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär.Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim.Slutmix: Nima Shams.Producent: Magnus Arvidson.Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020.Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Nya uppgifter om Nordstreamsabotage. Snövädret och trafikproblem. Nya gripanden i Tunisien. Vänsterpartiet vill att regeringen agerar mot ökande matpriser. Intervju med Natochefen Jens Stoltenberg. Transvården i Sverige.I över tio år har vår reporter Randi Mossige-Norheim följt John som missbrukar droger. Demonstrationer för kvinnors rättigheter i Spanien .

I år fyller John 39. Många av hans vänner har dött i överdoser, så många att John slutat räkna. Ekots reporter Randi Mossige-Norheim träffar honom i lägenheten han fått av socialtjänsten. Det har varit svårt att få tag i John. Han byter nummer hela tiden. Men nu, över tio år sedan vi träffades första gången på Sergels torg i Stockholm, så ses vi igen.För första gången sedan jag lärde känna John har han en egen lägenhet, som han fått genom socialtjänsten, med golvvärme i badrummet och en liten bastu.- Den person du träffade där på Sergels torg, han som var jag, var djupt nere i missbruk, och tänkte bara på nästa dos heroin, säger John.Nu får John behandling för sitt missbruk med metadon. Det ska hålla honom borta från heroinet.John undrar hur han någonsin ska komma in i samhället, få ett jobb och betala skatt.Det här är del 13 i serien Följa John. De andra delarna i serien kan du lyssna på i Ekot granskar-podden.Randi Mossige-Norheimrandi.mossige-norheim@sverigesradio.se

Kritikerduell om tittarsuccén på SVT. I den slutgiltiga uppgörelsen skärskådar vi skådespeleriet, scenografin och spänningsmomenten. Vad är bäst och vad är sämst? Mikael Marcimains dramatisering av Kerstin Ekmans roman "Händelser vid vatten" går i mål idag när det sjätte och sista avsnittet läggs upp på SVT Play. Dramaserien har blivit lägerelds-tv på söndagskvällarna. Många älskar serien med Rolf Lassgård och Pernilla August i några av huvudrollerna, och kritikerna var överlag mycket positiva i sina recensioner. Men det har också klagats på dåligt ljud och att den kanske mest ändå är omsorgsfull scenografi av ett svunnet Sverige. Vi låter två kritiker mötas i en slutgiltig duell. I ena ringhörnan: Helena Lindblad, filmredaktör på Dagens Nyheter. Hon gav Händelser vid vatten högsta betyg i sin recension. I den andra, mer skeptiska, ringhörnan: Jenny Aschenbrenner, kulturjournalist. OBS! Vi avslöjar INTE slutet på serien.SILVANA IMAM – FRÅN MIKROFONEN TILL BIODUKENSilvana Imam gör debut som skådespelare i filmen "Dogborn" som har premiär i dag. Samtidigt har hon ett nytt album på gång. Skådespelardebuten var mer känslor än kontroll, berättar hon för P1 Kulturs reporter Björn Jansson.SOCKEREXPERIMENTET PÅ VIPEHOLMVipeholms sjukhus i östra Lund var en anstalt för "sinnesslöa" under åren 1935-1982. På sjukhuset utfördes experiment på intagna patienter med intellektuell funktionsnedsättning, i strid mot medicinsk-etiska principer. Ett av dem var kariesexperimentet, när patienterna tvingades äta stora mängder kola för att se hur det påverkade deras tandhälsa. Kariesexperimentet och verksamheten på Vipeholm har skildrats i P1s prisbelönade dokumentärserie "Vipeholmsanstalten" av reportern Randi Mossige-Norheim och producenten Magnus Arvidson. Nu kommer filmen "Sockerexperimentet". Vad kan fiktionen tillföra vår förståelse av de verkliga händelserna? Filmens huvudrollsinnehavare Amanda Malmberg, producenten Johan Fågelström och regissören John Tornblad kommer till studion.KLASSIKERN: KATTRESAN AV IVAR AROSENIUSKonstnären Ivar Arosenius föddes 1878 och hans bilder känner man kanske framförallt igen på deras humor. Men det allra mest spridda och älskade av hans verk blev en saga för barn: Kattresan, som översatts till en mängd språk och på svenska utgivits 24 gånger vid det här laget. Kulturredaktionens Mårten Arndtzén ger Kattresan en ram i veckans Klassiker.Programledare: Lisa BergströmProducent: Anna Tullberg

Varför riktar Donald Trump och ytterhögern i USA in sig så hårt på transpersoner just nu? Och vad hände egentligen när SD ställde in ett Luciatåg i Bollnäs? Är det en del av samma kulturkrig? Konflikt har rest till USA och hört hur de politiska tongångarna mot transpersoner har hårdnat. Republikanen Kari Lake har riktat anklagelser mot dragqueens om att "grooma" barn och Donald Trump vill begränsa möjligheten att göra könskorrigeringar.Ytterhögerns motstånd hbtqi+ och transpersonerMen den här politiseringen av transpersoner stannar inte i USA. I Sverige har vi sett hur en sverigedemokrat ställde in en sagostund med dragqueens på Trelleborgs bibliotek. I Bollnäs satte en annan sverigedemokrat stopp för ett luciatåg för att det "inte var traditionellt". Vad ligger bakom de här besluten och har transpersoner hamnat på frontlinjen i ett nytt kulturkrig? Unikt reportage av Ekots prisbelönta reporter Randi Mossige-Norheim.Medverkande: Richard Stevens, dragqueen ("Barbara Seville") i Arizona, Randall Balmer, religionsprofessor på Dartmouth College, Brandon Wolf, presstalesperson på organisationen Equality Florida, Jean-Yves Camus, expert på högernationalistiska partier och högerextrema rörelser i Europa, Ellen Berglund och Siri Berglund, musikelever på Bollnäs folkhögskola, Ulrika Weglin, sekreterare i Gävleborgs regionfullmäktige, Linda Elgestad, moderat och första vice ordförande i Gävleborgs regionfullmäktige, Roberth Krantz, socialdemokrat och andre vice ordförande i Gävleborgs regionfullmäktige, Annika Röstberg Hagelin, chef för Bollnäs folkhögskolas servicepersonal, Jan Lahenkorva, socialdemokrat och oppositionsråd i region Gävleborg, Kristina Simas, kökspersonal på Bollnäs folkhögskola, Patrik Stenvard, moderat och ordförande i regionstyrelsen, Peter Åkerström, kristdemokraternas gruppledare i regionfullmäktige, Roger Hedlund, distriktsordförande för sverigedemokraterna i Gävleborg, Michal Grahn, statsvetare vid Uppsala universitetProgramledare: Fernando Arias fernando.arias@sr.seReportrar: Robin Olin, Randi Mossige-Norheim och Tilda JohnssonTekniker: Tim KellermanProducent: Anja Sahlberg anja.sahlberg@sr.se

Det borde inte finnas så många tystnadskulturer i Sverige, menar Mia Blomgren. Vår lagstiftning för yttrandefriheten är gedigen med ändå pratar människor om att de ingår i olika tystnadskulturer. Sverige är en demokrati och då är det märkligt att så många ställer sig upp och säger att här finns en tystnadskultur. Den ekvationen går inte i hop, säger Mia Blomgren. Randi Mossige-Norheim arbetar som grävande journalist på Sveriges Radio. Hon och dokumentärmakaren Mia Blomgren samtalar här om tystnadskultur och yttrandefrihet. Tystnadskultur är ju inte något som bara finns, som nåt spöke eller så. Tystnadskulturer består av människor, det är vi som bor här i Sverige. Det är vi som är delar av den här tystnadskulturen, säger Mia Blomgren. Intervjun är gjord juni 2022.

Det har kommit in en "spion" på Vipeholm som rapporterar allt han ser och utanför anstalten väntar en ny tid och en annan syn på dem som dömts ut som "obildbara idioter". Men vad hände med hjärnorna? Sjukhuschefen och överläkaren Hugo Fröderberg styr över Vipeholm i nästan trettio år, och sätter sin prägel på hela sjukhuset. Alla tyckte om honom, säger skötaren Ann Berglund om överläkaren med ansvar för tusen patienter. När sommarvikarien Lennart Berggren berättar för en journalist om det han sett på Vipeholm blir det polisutredning, och det väcks åtal om misstänkta övergrepp och misshandel. Tillsammans med rektorn och specialläraren Karin Axeheim är de med om att förändra Vipeholm inifrån. Patienten Olle, Fritz Olof Theodor Johansson från Lyrestad, ger inte upp drömmen om att få lämna Vipeholm, han fortsätter skriva brev och vädjar om att få flytta närmare sitt barndomshem. Kanske kan Hugo Fröderberg flytta med? Och det visar sig att de som överläkaren Hugo Fröderberg sorterat som psykiskt opåverkbara och djupt idiotiska lämnat outplånliga minnen hos dem som kände dem innan de placerades på Vipeholm. Kan det vara så att en rysk prins bott på Vipeholmsanstalten? Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Hugo Fröderberg är chef över Vipeholm. I efterlämnade papper ifrågasätter överläkaren sina patienters rätt att leva och skriver "passiv eutanasi berättigad". Hur påverkade hans människosyn vården? I nästan trettio år var överläkaren Hugo Fröderberg chef för Vipeholms sjukhus - från grundandet 1935 fram till pensionen 1963.Nu kan P1 Dokumentär i samarbete med Ekot avslöja nya uppgifter om överläkaren som i flera decennier hade högsta ansvaret för vården av flera tusen svenskar. I arkivet finns Fröderbergs egna texter kvar, det är hans minnen och reflektioner kring det som hände bakom stängslen och inne på dom låsta avdelningarna. Det är journalisten Thomas Kanger som i sin research hittade det Fröderberg själv kallar sin självbiografi, över 100 maskinskrivna papper där han ger sin syn på tiden på Vipeholm men också en skrämmande och inhuman syn på sina före detta patienter. Överläkare Hugo Fröderbergs tidigare okända "självbiografi" ger en ny bild av sjukhuschefen och de anhöriga ifrågasätter nu den vård som gavs på Vipeholmsanstalten, som också kallades ett sjukhus. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Inifrån anstalten skriver Olle brev och kräver att få komma hem. Först nu får de anhöriga ta del av hans nödrop. Varför skapades Vipeholm och hur såg vägen dit ut? Flera tusen svenskar sorterades ut från den övriga vården och förflyttades till Vipeholmsanstalten. Där skulle de med stämpeln "svårskött, obildbar och sinnesslö" förvaras och många dog inne på de låsta avdelningarna. I en tjock journalmapp hittar Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim en bunt brev som aldrig skickades. Det är Fritz Olof Theodor Johansson, kallad Olle, som skrivit. Först nu får hans anhöriga ta del av breven och det visar sig att Olles historia helt sammanfaller med bildandet av Vipeholmsanstalten. I det här avsnittet får vi också höra mer om Randis egen farbror, Inge Torkel Mossige Norheim, hamnade på Vipeholm. Hur gick det till när han gick från "Solskensbarnet" till "avdelningens mest svårskötta patient"? Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt "extra farlig" kola. Enenig Svensk riksdag röstade igenom att folksjukdomen karies måste utredas och bekämpas. Medicinalstyrelsen fick i uppdrag att ta reda på vad som orsakar karies och hur tänderna kan skyddas. På fyrtiotalet och in på femtiotalet utfördes experiment på Vipeholmsanstalten i Lund, på de intagnas tänder. Genom alla år har forskare bakom kariesexperimentet försvarat det de gjorde, men vad de inte berättade, när resultaten presenterades i slutrapporten, var att experimenten även utförts på barn. Nu träder offren för Vipeholmsexperimenten fram, människorna bakom forskarnas och tandläkarnas anonyma koder. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om Kariesexperimentet på Vipeholm? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

De kallades obildbara idioter, sorterades bort och låstes in. Överläkaren på Vipeholm lät plocka ut 152 av de intagnas hjärnor. En dag upptäcker reportern Randi Mossige-Norheim sin farbror på listan. Vipeholms sjukhus var en gång Sveriges största så kallade sinnesslöanstalt. Där skulle de som inte passade in någon annanstans förvaras. De kallades svårskötta, obildbara och sinnesslöa. Men vad hände egentligen bakom de låsta dörrarna på anstalten? Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim fick se sin egen farbror Inge Torkel på en förteckning över hjärnor som skickats från anstalten i Lund och började kontakta fler anhöriga på listan. Efter över ett års undersökande, där nya fakta om anstalten presenteras, kommer nu berättelsen om Vipeholmsanstalten i fem avsnitt. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams.  Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Det har kommit in en "spion" på Vipeholm som rapporterar allt han ser och utanför anstalten väntar en ny tid och en annan syn på dem som dömts ut som "obildbara idioter". Men vad hände med hjärnorna? Sjukhuschefen och överläkaren Hugo Fröderberg styr över Vipeholm i nästan trettio år, och sätter sin prägel på hela sjukhuset. Alla tyckte om honom, säger skötaren Ann Berglund om överläkaren med ansvar för tusen patienter. När sommarvikarien Lennart Berggren berättar för en journalist om det han sett på Vipeholm blir det polisutredning, och det väcks åtal om misstänkta övergrepp och misshandel. Tillsammans med rektorn och specialläraren Karin Axeheim är de med om att förändra Vipeholm inifrån. Patienten Olle, Fritz Olof Theodor Johansson från Lyrestad, ger inte upp drömmen om att få lämna Vipeholm, han fortsätter skriva brev och vädjar om att få flytta närmare sitt barndomshem. Kanske kan Hugo Fröderberg flytta med? Och det visar sig att de som överläkaren Hugo Fröderberg sorterat som psykiskt opåverkbara och djupt idiotiska lämnat outplånliga minnen hos dem som kände dem innan de placerades på Vipeholm. Kan det vara så att en rysk prins bott på Vipeholmsanstalten? Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Inifrån anstalten skriver Olle brev och kräver att få komma hem. Först nu får de anhöriga ta del av hans nödrop. Varför skapades Vipeholm och hur såg vägen dit ut? Flera tusen svenskar sorterades ut från den övriga vården och förflyttades till Vipeholmsanstalten. Där skulle de med stämpeln "svårskött, obildbar och sinnesslö" förvaras och många dog inne på de låsta avdelningarna. I en tjock journalmapp hittar Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim en bunt brev som aldrig skickades. Det är Fritz Olof Theodor Johansson, kallad Olle, som skrivit. Först nu får hans anhöriga ta del av breven och det visar sig att Olles historia helt sammanfaller med bildandet av Vipeholmsanstalten. I det här avsnittet får vi också höra mer om Randis egen farbror, Inge Torkel Mossige Norheim, hamnade på Vipeholm. Hur gick det till när han gick från "Solskensbarnet" till "avdelningens mest svårskötta patient"? Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Hugo Fröderberg är chef över Vipeholm. I efterlämnade papper ifrågasätter överläkaren sina patienters rätt att leva och skriver "passiv eutanasi berättigad". Hur påverkade hans människosyn vården? I nästan trettio år var överläkaren Hugo Fröderberg chef för Vipeholms sjukhus - från grundandet 1935 fram till pensionen 1963.Nu kan P1 Dokumentär i samarbete med Ekot avslöja nya uppgifter om överläkaren som i flera decennier hade högsta ansvaret för vården av flera tusen svenskar. I arkivet finns Fröderbergs egna texter kvar, det är hans minnen och reflektioner kring det som hände bakom stängslen och inne på dom låsta avdelningarna. Det är journalisten Thomas Kanger som i sin research hittade det Fröderberg själv kallar sin självbiografi, över 100 maskinskrivna papper där han ger sin syn på tiden på Vipeholm men också en skrämmande och inhuman syn på sina före detta patienter. Överläkare Hugo Fröderbergs tidigare okända "självbiografi" ger en ny bild av sjukhuschefen och de anhöriga ifrågasätter nu den vård som gavs på Vipeholmsanstalten, som också kallades ett sjukhus. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

De kallades obildbara idioter, sorterades bort och låstes in. Överläkaren på Vipeholm lät plocka ut 152 av de intagnas hjärnor. En dag upptäcker reportern Randi Mossige-Norheim sin farbror på listan. Vipeholms sjukhus var en gång Sveriges största så kallade sinnesslöanstalt. Där skulle de som inte passade in någon annanstans förvaras. De kallades svårskötta, obildbara och sinnesslöa. Men vad hände egentligen bakom de låsta dörrarna på anstalten? Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim fick se sin egen farbror Inge Torkel på en förteckning över hjärnor som skickats från anstalten i Lund och började kontakta fler anhöriga på listan. Efter över ett års undersökande, där nya fakta om anstalten presenteras, kommer nu berättelsen om Vipeholmsanstalten i fem avsnitt. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams.  Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om tips om Vipeholmsanstalten? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt "extra farlig" kola. Enenig Svensk riksdag röstade igenom att folksjukdomen karies måste utredas och bekämpas. Medicinalstyrelsen fick i uppdrag att ta reda på vad som orsakar karies och hur tänderna kan skyddas. På fyrtiotalet och in på femtiotalet utfördes experiment på Vipeholmsanstalten i Lund, på de intagnas tänder. Genom alla år har forskare bakom kariesexperimentet försvarat det de gjorde, men vad de inte berättade, när resultaten presenterades i slutrapporten, var att experimenten även utförts på barn. Nu träder offren för Vipeholmsexperimenten fram, människorna bakom forskarnas och tandläkarnas anonyma koder. Reporter: Randi Mossige-Norheim Serien är ett samarbete mellan Ekot och P1 Dokumentär. Research: Magnus Arvidson, Thomas Kanger och Randi Mossige-Norheim. Slutmix: Nima Shams. Producent: Magnus Arvidson. Vipeholmsanstalten är en serie i fem avsnitt från 2020. Har du tips om Kariesexperimentet på Vipeholm? Kontakta Randi Mossige-Norheim här!

Nu ska vi få träffa John igen, som vår reporter Randi Mossige-Norheim följt sedan den dag han muckade från fängelset för över fyra år sen. Då var han drogfri efter ett långt liv i missbruk och kriminalitet. Vägen mot ett liv utan droger har varit svår. Flera gånger har John återfallit i missbruk och många av hans vänner har dött i överdoser. Men när vår reporter träffar John har han fått nog av sitt gamla liv. Jag tänker inte låta drogerna förstöra mitt liv ännu en gång. Jag ser ju vart det leder. Det är ju bara döden och en massa misär, säger John. Nyligen dömdes John till skyddstillsyn för att ha hotat en person med kniv, för att han haft narkotika på sig och för två stölder. När det där hände, säger John, så var jag desperat och abstinent, jag var på botten. Men nu ska jag ta mig upp. Det här är del 12 i serien Följa John. De andra delarna i serien kan du lyssna på i Ekot granskar-podden.   Randi Mossige-Norheim randi.mossige-norheim@sverigesradio.se

Om Kinas makt och de som vill bryta tystnaden. Massinterneringen av etniska minoriteter i Xinjiang är inte längre en nyhet allt fler talar om ett försök att radera en hel kultur. Vad gör världen? Hör den oberoende tyske forskaren som upptäckte lägren och har sett dem växa, antropologen Adrian Zenz. I början av 2017 började han förstå vad som var på väg att hända i Xinjiang i västra Kina. Zenz hörde vittnesmål om att personer ur den etniska, muslimska gruppen uigurer började försvinna in i nybyggda läger. Men det fanns inga konkreta bevis för vare sig kring antalet personer det rörde sig om eller vad de utsattes för. Tills Adrian Zenz började rota bland de överraskande många dokumenten kring byggen och upphandlingar, polisförstärkningar och beställningar av taggtråd som kinesiska myndigheter lagt ut på nätet. Snart kunde han konstatera att hundratusentals, kanske så många som 1 miljon, personer internerats i läger i Xinjiang. Det som pågår nu är ett kulturellt folkmord, säger Adrian Zenz. Listan över försvunna uiguriska popmusiker, poeter och professorer fylls på varje månad. Den brittiska folkmusikforskaren Rachel Harris, vid University of London, började förstå omfattningen av det som hände när kända uiguriska musiker som hon spelat med och uiguriska professorskollegor plötsligt greps för att aldrig höras av igen. Det här handlar inte längre om en kampanj mot separatister eller religiösa extremister. Om man fängslar de som undervisar i poesi och historia kan jag inte se något annat syfte än att det här är ett försök att radera uigurernas minne, säger hon. Randi Mossige-Norheim träffar en uigurisk poet som hittat sitt eget sätt att bevara kulturen. Han sitter i en lägenhet i Stockholm och översätter uiguriska poeters dikter till svenska. Och skriver brev till svenska politiker, som Margot Wallström. Ivar Ekman frågar Sveriges utrikesminister hur hon ser på det där begreppet som allt fler börjat använda när de beskriver interneringslägren i Xinjiang: Koncentrationsläger. Vad är det som händer och vad gör Sverige? Mediarapporteringen kring lägren har varit massiv det senaste året och frågan har diskuterats i FN. Men några mer konkreta aktioner i form av sanktioner eller ekonomiska bestraffningar av Kina har inte genomförts. Kina förnekade till en början lägrens existens men har under det senaste året erkänt att de finns. Centren är internatskolor och studenterna har fritt boende och gratis mat, de lär sig språk och färdigheter, sa en representant för kommunistpartiet tidigare i år då man också bjöd in media att besöka utvalda läger. Avradikalisering för att bekämpa terrorhot tillhör också Kinas förklaring till varför personer grips och sätts i läger. Samtidigt rapporteras att definitionen av vad som ses som religiös extremism blivit så bred att den omfattar religiösa vardagsuttryck så som att be ofta eller att bära slöja eller skägg. Nury Turkel är advokat i Washington D.C. med rötter i Xinjiang. Han följer frågan nära och har varit direkt inblandad i att få världen att göra något. Han sätter inte mycket hopp till FN eller EU. Kanske kan det hända något i USA, om inte handelsförhandlingarna trumfar frågan om mänskliga rättigheter i Xinjiang. Kinas ekonomiska makt märks både i väst och den muslimska världen. Frilansjournalisten Tomas Thorén berättar historien om hur ryktet om en känd uigurisk folkmusikers död i läger i Xinjiang ledde till en politisk konflikt mellan Turkiet och Kina. Om det är något land i regionen som skulle kunna tänkas ta strid för uigurerna är det Turkiet, där ses den turktalande gruppen som både religiösa och turkiska bröder. Han besöker också en skola i Istanbul där barnen genom sång och högläsning gör sitt bästa för att bevara sin egen kultur för framtiden. Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Producent: Ulrika Bergqvist ulrika.bergqvist@sr.se

Om människor i gränslandet mellan svensk vardag och världspolitik. Veckans Konflikt är en tillbakablick tillsammans med Randi Mossige-Norheim på några av de personer hon har mött det senaste året cykelbudet Ardjo från Bangladesh, Gigica från Rumänien och pappan och sonen som söker sina uiguriska släktingar. Vi börjar med att gå tillbaka till ett program från juni förra året, "Studiefällan Sverige", om globaliseringens vinnare och förlorare. Om masterstudenter från Bangladesh som levererar pizza i Stockholm. Ardjo, som egentligen heter något annat, kom till Sverige för att plugga i Halmstad hösten 2017. När Randi Mossige-Norheim träffade honom för ett år sedan levererade han i stället mat som cykelbud i Stockholm för att försöka få ihop pengar till studieavgiften och för att kunna betala tillbaka till sina föräldrar som sålt sin mark för att hjälpa sonen att studera utomlands. Nästa återblick är på Gigica och hennes vänner från Rumänien. På dagarna är de statister på operascenen i Folkoperans uppsättning av Lars-Erik Larssons  "Förklädd Gud", med text av Hjalmar Gullberg. Om nätterna sover de i ett läger i Högdalen som de hela tiden oroar sig över ska rivas.  Det här är en del ur programmet "Sista julen i Sverige?" från december 2018. Om att ena dagen vara tiggare och nästa stå på en operascen, om olovliga bosättningar och att bli avhyst, attityder mot tiggare och om tiggeriförbudets olika perspektiv. Och slutligen hör vi pappan och sonen vid ett köksbord någonstans i Stockholm. Sonen, som är född i Sverige, har inte egen erfarenhet av att vara utsatt som uigur i Kina men kan förstå sin pappas lidanden. Gång på gång ringer de uiguriska släktingar i Kina utan att någon svarar. Och de är inte ensamma -  från köksbord runt om i Stockholm vittnar uigurer om samma sak för Randi Mossige-Norheim: De ringer och ringer till sina släktingar i Xinjiang men får inte kontakt. Hela programmet, "Kinas okända läger", sändes i oktober 2018. Om en miljon människor i omskolningsläger. Vittnen talar om tortyr och kollektiva straff mot muslimska minoriteter. Folkrepubliken pratar om assimilering och tillväxt. Vad händer egentligen i Xinjiang?   Programledare: Robin Olin robin.olin@sverigesradio.se Reporter: Randi Mossige-Norheim Tekniker: Stina Fagerberg, Lisa Abrahamsson, Brady Juvier, Jacob Vikblom

I innerfickan har Sigge en förpackning marijuana som han ska sälja för 600 kronor. Jag behöver inte ens ha betalt av killen jag jobbar för, det räcker om jag får en bit röka säger Sigge. Hela Sigges liv kretsar kring cannabis, och sina hallucinationer har han vant sig vid för länge sedan. Vem är Sigge bakom drogerna? Och vem är han bakom hallucinationerna? Narkotikalandet är en serie där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. Programmet gjordes 2013.

Det här ska vara med i dokumentären om mitt liv, säger Petter och tittar in i kameran. Sedan säger han: Nu sticker det. Kompisen sätter nålen i hans armveck. Tre dagar senare dör han av en överdos. I köket i villan några mil från Boden står ett fotografi av Annica Hagbergs son. Petter är fem år och har jeansväst och blå och vit-randig tröja på sig. Rak pojklugg och ett leende som bara fotografer får. I februari 2011 i en annan tid: Petter filmar sig själv när han tar sin jungfrusil. Den andra delen av Narkotikalandet handlar om unga missbrukare som beställer varor på internet, blandar recepten hemma och filmar sina knarkupplevelser. Och om föräldrarna som försöker med allt men är helt maktlösa när barnen försvinner in i drogerna. Narkotikalandet är en serie där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. Det här är den andra delen.  Serien sändes första gången 2013.

Om en miljon människor i omskolningsläger. Vittnen talar om tortyr och kollektiva straff mot muslimska minoriteter. Folkrepubliken pratar om assimilering och tillväxt. Vad händer egentligen i Xinjiang? De senaste månaderna har FN och organisationer som Amnesty och Human Rights Watch uppmärksammat det som kan vara en av vår tids allra värsta och mest avancerade kränkningar av mänskliga rättigheter. I regionen Xinjiang i västra Kina, där många av Kinas muslimska minoritetsfolk bor, uppges en miljon människor ha försvunnit in i ett enormt system av läger och fängelser. Området har länge präglats av konflikter med centralmakten i Peking och ibland våldsam separatism och sedan en tid tillbaka pågår en kampanj som staten kallar Slå hårt.   Hör vittnesmål från köksbord i Sverige och följ med på en unik resa till Kasghar där det inte längre går att gömma sig. Radions Kina-korrespondent, Hanna Sahlberg besöker den historiska staden som är uigurernas kulturella centrum. Hon har varit där många gånger förr. Men den här gången är något brutet. Lokalbefolkningen vill inte längre prata med journalister och ser henne inte i ögonen. Kasghar är en belägrad stad, patrullerad av medborgargarden med träklubbor och vakter med elektriska halsgrepar. Högteknologiska system med bland annat insamling av DNA har gjort övervakningen total. Över den tidigare samlingsplatsen, den historiska moskén, hänger kommunistpartiets paroller. Konflikts reporter Randi Mossige Norheim får tag i en man som vittnar om sin tid i ett omskolningsläger tidigare i år. Han berättar att alla var klädda i samma blå overaller, att de fängslats på grunder de själva inte riktigt förstod, som att de haft kontakt med utlandet eller utövar sin religion. Fångarna fick sjunga den kinesiska nationalsången. En gång när jag inte gjorde som dom sa så tvingades jag sitta på en stol i tjugofyra timmar, med både fötterna och händerna fastkedjade, säger mannen. Och från köksbord runt om i Stockholm upprepar uigurer ett och samma vittnesmål: De ringer och ringer till sina släktingar i Xinjiang men får inte kontakt. Grannarna såg hur min mamma och pappa fördes bort med svarta huvor över huvudena, säger en av de uigurer Randi Mossige-Norheim träffar. Den kinesiska staten förnekar att så många som 1 miljon människor ska sitta i läger och har en helt annan bild av vad som händer i Xinjiang: Det handlar om arbetsmarknadspolitik och utbildning. Folket i den fattiga regionen behöver lära sig kinesiska för att bli en del av den kinesiska ekonomin och lyftas ur fattigdom. Men hur långt är Folkrepubliken beredd att gå för att uppnå målet? Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Producent: Ulrika Bergqvist ulrika.bergqvist@sr.se

John behöver pengar till heroin. Han stjäl tio kilo oxfilé men åker fast. Hamnar i fängelset och bestämmer sig för att bli drogfri. Randi Mossige- Norheim följer honom i kampen för ett nytt liv. I det gamla livet var John kriminell, han stal för att finansiera sitt missbruk och han blev utslängd från stödboenden. Hur ska det gå nu? Livet som drogfri är svårare än han trodde. Hur lever man ett normalt liv om man aldrig haft något sådant? Randi Mossige-Norheim följer den unga man som hon stötte ihop med första gången på Plattan i Stockholm 2012. Hon blir vittne till Johns liv och träffar honom då och då mellan 2015 och 2018. John heter egentligen något annat. Vadet med Kjell avgörs 2020. Programmet bygger på reportage i serien Följa John som gjorts  2015 till 2018.

Om det kinesiska kommunistpartiets hårda vilja och världens beredskap att böja sig inför den. Om TV-erkännanden, spioner, kontrakt och ett land som suddas bort. Veckans Konflikt innehåller fyra kapitel om hur Kina får sin vilja igenom över världen. Kapitel 1: Diktatur-TV - Det var som en teateruppsättning, berättar människorättsaktivisten Peter Dahlin som tvingades läsa ett uppdiktat erkännande i kinesisk TV. De här påtvingade offentliga erkännandena har blivit vanligare i Kina. Enligt Peter Dahlin fyller de en viktig funktion i att splittra de som arbetar med mänskliga rättigheter både i och utanför Kina.   Radions Kinakorrespondent Hanna Sahlberg intervjuar honom. Kapitel 2: Spionerna I maj börjar rättegången mot en man misstänkt för att ha lämnat uppgifter om tibetaner som bor i Sverige till företrädare för den kinesiska staten. 2010 dömdes en man till fängelse för att ha gett uppgifter om uiguriska flyktingar bosatta i Sverige till företrädare för den kinesiska regimen. Randi Mossige Norheim berättar historien om det kinesiska flyktingspionaget i Sverige som rör sig mellan galabjudningar i Stockholm, färjor till Polen och mystiska visitkort. - Nu misstänker alla varandra och vi är rädda att säga vad vi tycker, berättar en tibetansk man bosatt i Sverige. Kapitel 3: Skolorna I Luleå pågår ett kontroversiellt samarbete mellan den kommunala gymnasieskolan och det kinesiska statligt styrda Konfuciusinstitutet ett samarbete som ger Luleå gratis resurser att bedriva undervisning i Kinas språk och kultur. Men vad händer när eleverna vill diskutera demokrati och diktatur med de tillresta kinesiska lärarna? Och vad innebär det att samarbetet måste respektera Konfuciusinstitutets konstitution och kinesisk lag? Filip Kotsambouikidis besöker skolan. Kapitel 4: Landet som suddas bort De senaste månaderna har man kunnat se en våg av förändringar i Taiwans status, i flera fall efter öppen kinesisk påtryckning. Både klädföretaget Zara och Medtronic, ett företag i som säljer medicinsk utrustning, har blivit ombedda av kinesiska myndigheter att ta bort Taiwan som ett eget land på sina hemsidor. Efter att de ändrat informationen har de också gått ut och bett Kina om ursäkt. I Sverige har både flygbolaget SAS och Skatteverket nyligen gått över till att benämna Taiwan som en provins i Kina. Så håller landet Taiwan på att försvinna? Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sverigesradio.se Producent: Robin Olin robin.olin@sverigesradio.se Simon Moser simon.moser@sverigesradio.se Reportrar: Hanna Sahlberg hanna.sahlberg@sverigesradio.se Randi Mossige-Norheim randi.mossige-norheim@sr.se Filip Kotsambouikidis filip.kotsambouikidis@sverigesradio.se

John muckade från fängelset 2015. Då var han drogfri efter ett långt liv i missbruk och kriminalitet. Sedan dess följer Randi Mossige-Norheim hans försök att leva utan droger. Sedan 2015 har jag följt John. Nu var det länge sedan vi sågs. Jag får mail från lyssnare som undrar hur det går för John. De undrar om han lever. - Ja, jag gör väl det, säger John. Johns armar är fulla med ärr efter injektionsnålar. Många av dem han missbrukat med är döda och John har slutat att gå på alla begravningar. Livet står och stampar. I sommar fyller John 34. Han bor hemma hos sina föräldrar och lever på socialbidrag. Dagarna går långsamt och på nätterna har han svårt att sova. Allt som händer honom känns overkligt, tycker John, som om det inte är på riktigt. - Ibland hoppas jag att jag befinner mig i en dröm, säger John. Men tyvärr så är det inte så. Det här är del 11 i serien Följa John. De andra delarna i serien kan du lyssna på i Ekot granskar-podden. Randi Mossige-Norheim randi.mossige-norheim@sverigesradio.se

Marzieh hittades nedgrävd i en skog i Hökarängen, i maj 2016. Randi Mossige-Norheim granskar fallet. Hör om en 19-årig ung kvinnas dröm om frihet, och mannen som ville ha kontroll.

I maj 2016 hittas en ung afghansk kvinna, Marzieh, mördad i Hökarängen i Stockholm. Hon hade kommit till Sverige ett knappt år tidigare med en plan: hon ville vara fri, leva ett vanligt liv. Randi Mossige-Norheim har granskat fallet med Marzieh och letar svar på frågan vad som egentligen hände med tjejen som sökte friheten. Det visar sig att hon var lika skyddslös här i Sverige som hon var i landet hon flydde ifrån. Hennes  make, som nu misstänks för mordet, styrde hennes resa till Sverige och övervakade och hotade henne under en lång tid innan hon dog. Men trots att Marzieh hade regelbunden kontakt med en rad myndigheter så var det ingen som märkte hoten. Reza, Marziehs vän från HVB-hemmet i Hökarängen, säger att han nu vill att allt kommer fram:  Hon sa ju att det här jag berättar för dig är en hemlighet. Du ska inte berätta för någon annan. Men nu vill jag berätta hela sanningen, för att allting ska komma fram. Producent: Håkan Engström Slutmix: Ludvig Jansson

Vi möts vid en godisautomat i polishuset. Anders vet inte vad han fått i sig i pillren han beställt via darknet, men något har gått fel. Dagen efter minns han inte att vi mötts, eller var hans bil är. Följ med in i en langares vardag på sverigesradio.se/droger247.Ekots reporter Randi Mossige-Norheim har i över 20 år gjort reportage och dokumentärer. Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt.Anders heter egentligen någonting annat. Det här reportaget sänds i Studio ett i P1.

I innerfickan har Sigge marijuana som han ska sälja för 600 kronor. Han langar för att själv få en bit röka. Hela hans liv kretsar kring cannabis. Vem är Sigge bakom drogerna och hallucinationerna? Att langa cannabis är bara roligt, säger Sigge. Jag behöver inte ens ha betalt av killen jag jobbar för, det räcker om jag får en bit röka.Hela Sigges liv kretsar kring cannabis, och sina hallucinationer har han vant sig vid för länge sedan.Programmet ingår i programserien Narkotikalandet där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. Randi Mossige-Norheim är reporter på Sveriges Radio. I över tjugo år har hon gjort reportage och dokumentärer. Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt.Priser i urval: Stora Journalistpriset, Torgny Segerstedts frihetspenna, Röda Korsets journalistpris, Jonas Weiss Memorial Award. 

Ekots Randi Mossige-Norheim har följt några av de 800 unga män som bedöms ha kommit från länder som Marocko, till ett liv på gatan i svenska städer. De får inte asyl, men kan inte skickas tillbaka. Här hör du ett uppföljande reportage efter Ekots granskning från 2016.Randi Mossige-Norheim, Ekot randi.mossige-norheim@sverigesradio.se

Zaka tjänade minst en miljon på att sälja hasch. Pengarna lade han i en skokartong i garderoben. Den parallella svarta ekonomin tar paus vare sig för dödsfall eller polistillslag. Följ med in i en langares vardag på sverigesradio.se/droger247.Ekots reporter Randi Mossige-Norheim har i över 20 år gjort reportage och dokumentärer. Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt.Det här reportaget sändes i Tendens i P1.

Zaka tjänade minst en miljon på att sälja hasch. Pengarna lade han i en skokartong i garderoben. Följ med in i den parallella svarta ekonomin som varken tar paus för dödsfall eller polistillslag. Adam tjänade 80 000 kronor i månaden på att sälja heroin. Och langarna beställer stöldgods av sina kunder. De skriver på lappar exakt vad de vill ha som betalning för heroin: Nikeskor, Hugo Boss-parfym, tigerräkor.Vill du fördjupa dig i den parallella världen av droger kan du göra det på vår sajt Droger 24-7. Randi Mossige-Norheim har i över 20 år gjort reportage och dokumentärer. Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt.Priser i urval: Stora Journalistpriset, Torgny Segerstedts frihetspenna, Röda Korsets journalistpris, Jonas Weiss Memorial Award.

Varje dag går John till sin metadonmottagning, och nästan varje dag spelar han schack - ett sätt att komma undan allt och alla. Randi Mossige Norheim möter honom efter att en vän försökt ta sitt liv.

Hamid från Marocko hörde om landet där det verkade finnas plats för alla. Nu bor han i en röd bil med krockad front nära en av Stockholms broar. När Hamids mamma ringer säger han att allt är bra. Bilal har tio olika namn och säger till polisen när de frågar vad han heter: Ni får kalla mig vad ni vill. Jag vet inte ens själv vem jag är. Jag är som en hund. Jag har ingenting.Hamid och Bilal. Två unga män på drift i Europa.Programmet är gjort av Randi Mossige Norheim.

Hur många är det som dör i olyckor med överfulla flyktingbåtar på Medelhavet. Randi Mossige Norheim möter de som försöker lägga pusslet, och en av överlevarna från en olycka då över 500 människor dog. Möt Liban Shani från Somalia, som är en av de 41 som räddades ur havet den där dagen, den 16 april. Då hade deras båt varit på drift i flera dagar i Medelhavet.Möt också Kelly Namia på den internationella flyktingorganisationen IOM har intervjuat de överlevande och nu försöker man lägga pussel för att ta reda på hur många som dör på Medelhavet.Randi Mossige-Norheim randi.mossige-norheim@sverigesradio.se

En fredag i januari drar en skara män genom Stockholms City för att söka upp och misshandla gatubarn från Marocko och Algeriet. Erik är en av dem, hör honom i Randi Mossige-Norheims reportage. Erik har läst i tidningen, säger han, att polisen tappat kontrollen och att det drar runt gäng med marockanska gatubarn och försöker våldta och antasta kvinnor. Det är ju ett ockupantbeteende, säger Erik. När polisen säger att de retirerar och inte har resurser att ta tag i problemet så blir man så otroligt frustrerad att man vill ta till våld om det skulle behövas.Erik kallar dem som samlas den här kvällen för "vanliga svenskar". Om vi ser att någon slår en tjej så får vi slå honom helt enkelt, säger Erik. Enligt Erik var de nära nittio personer som försökte ta sig in på Centralstationen i Stockholm för att genomföra det Erik kallar för "patrullering".Men de stoppades av polisen.Christian Frödén jobbar vid gränspolisen och träffar många av gatubarnen. Det här har vi inte sett på många år, att de här krafterna går ut och med våld ska ge sig på människor från en annan kultur, säger Christian Frödén.Randi Mossige-Norheim randi.mossige-norheim@sr.seErik heter egentligen något annat.

Hur får man människor att berätta om det svåra, det tabubelagda och det känsliga? Flerfaldigt prisbelönta Randi Mossige-Norheim och Måns Mosesson har förmågan att få människor att öppna sig. Programledare Emmy Rasper (Podden Psyket och Språket i P1).

Om Colombia, där det efter 50 års konflikt nalkas fredsavtal. Men blir det fred? Och påverkar det kokaindustrin? Bör vi tänka om när det gäller den globala kampen mot knarket? Den 23 mars är deadline för fredsförhandlingarna mellan den colombianska regeringen och den marxistiska Farc-gerillan, som pågått i flera år. En av de viktigaste frågorna under förhandlingarna är vad som ska hända med kokainproduktionen och den illegala knarkhandeln. Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin har besökt regionen Putumayo i södra Colombia och pratat med bönder och politiker om framtiden efter avtalet. Det är hela tiden bönderna som står i fokus för kampen mot narkotikan. Det är bönderna som förföljs av polisen och militären maffian och knarkhandlarna klarar sig alltid, säger Yuri Quintero, delstatspolitiker i Putumayo. Hon är positiv till fredsprocessen i Havanna, men säger att kokainhandeln inte kommer upphöra bara för att Farc skriver på ett avtal. Vi bör absolut tillåta oss att drömma om freden, men vi kan inte tillåta oss vara naiva. Även om vi utraderar kokabuskarna så utraderar vi inte efterfrågan, alla människor som använder kokain, säger den colombianska politikern.En av kokainanvändarna som Yuri Quintero refererar till är svenska Eva, en trebarnsmamma med fast jobb, som lagt över en miljon på kokain. Hör henne reflektera över det som sker i Colombia och vad som skulle kunna få henne att sluta med kokain. Ekots reporter Randi Mossige Norheim har träffat henne.I programmet möter vi också Tom Wainwright, reporter på tidningen The Economist, som skrivit boken Narconomics How to Run a Drug Cartel. Han ser på kokainindustrin med ekonomiska glasögon, talar om tillgång och efterfrågan, och menar att vi måste tänka om när det gäller den globala narkotikapolitiken. Konflikts producent Anja Sahlberg fick tag i honom på ett hotellrum i New York, där han var för att lansera sin nya bok.I Konflikts studio samtalar författaren Magnus Linton, som har skrivit om Colombia och kokainindustrin, med Linda Nilsson generalsekreterare för WFAD, World federation against drugs.Programledare: Jesper Lindau jesper.lindau@sverigesradio.se Producent: Anja Sahlberg anja.sahlberg@sverigesradio.se

Nära hela sitt liv bodde Christer Petterson i Sollentuna. Där träffar Randi Mossige-Norheim hans kompisar, samma år som han dog. Ekot granskar-podden återpublicerar ett reportage från november 2004.

Ekot granskars reporter Randi Mossige-Norheims reportage från skånska Perstorp samlas här i en specialsändning. Tre unga män misstänks ha attackerat rumänska tiggare som sov i en skåpbil. En kvinna fick en sten i huvudet och en man som försökte hämta hjälp blev misshandlade. När männen åtalas rubriceras det som ett hatbrott, men i det lilla samhället går meningarna isär om vad som hänt. En del menar att rumänerna fick vad de förtjänade, eftersom det går rykten om att de stjäl hundar, cyklar och mobiltelefoner.

John har bestämt sig för ett liv utan droger, och utan brottslighet. Men efter sju månader har han varken jobb eller bostad. Randi Mossige-Norheim följer Johns nya liv efter ett långt drogmissbruk. Det här är den sjätte delen i en serie av Ekots Randi Mossige-Norheim, som mötte John första gången i serien Narkotikalandet. Efter fängelsestraffet följer vi hans väg ut i samhället, med den enkla frågan: Hur ska det gå för John?John heter egentligen någonting annat.

John har bestämt sig för ett liv utan droger, och utan brottslighet. Men nu står han inför en ny rättegång igen. Randi Mossige-Norheim följer Johns nya liv efter ett långt drogmissbruk. Det här är den femte delen i en serie av Ekots Randi Mossige-Norheim, som mötte John första gången i serien Narkotikalandet. Efter fängelsestraffet följer vi hans väg ut i samhället, med den enkla frågan: Hur ska det gå för John? John heter egentligen någonting annat.

Fjärde delen i Randi Mossige-Norheims serie om John, som vi träffade första gången i dokumentärserien Narkotikalandet. Johns bästa vän Zaka är död, han dog 29 år gammal i en överdos. Det här är den fjärde delen i en serie av Ekots Randi Mossige-Norheim, som mötte John första gången i serien Narkotikalandet. Efter fängelsestraffet följer vi hans väg ut i samhället, med den enkla frågan: Hur ska det gå för John? John heter egentligen någonting annat.

I tredje delen i Randi Mossige-Norheims serie får John, som nyligen muckat från kåken och tar sina första staplande steg som drogfri, beskedet att hans bästa vän dött i en överdos. Det här är den tredje delen i en serie av Ekots Randi Mossige-Norheim, som mötte John första gången i serien Narkotikalandet. Efter fängelsestraffet följer vi hans väg ut i samhället, med den enkla frågan: Hur ska det gå för John? John heter egentligen någonting annat.

Nicolas går på Fordonsprogrammet på Tumba gymnasium i Stockholm. Han vill förverkliga sin dröm om att en gång bli bilmekaniker och ha egen verkstad. Precis som hans pappa hade en gång hemma i Syrien. Randi Mossige-Norheim: "Så jobbade jag med programmet" – Ibland tänker jag att min lillebror nästan är som min son, säger Nicolas. Det som en pappa skulle visat honom vill jag också visa. Han ska ha allt och lite till. För tre år sedan dog Nicolas pappa. Nu är det Nicolas som har det största ansvaret för sin lillebror. Nu är det framtiden som gäller, tänker Nicolas. Buset och stöket i grundskolan är bakom honom. Först ska han försöka fixa sommarjobb så han kan hjälpa sin mamma med pengar. Där i skolan finns lärarna Tony och Siv-Helen. För dem är varje dag en skör balansakt. När ska man skälla och när ska man bara lyssna? Hur mycket ska man ta hänsyn till hur eleverna har det utanför skolan? – Alla som går här blir inte bilmekaniker, säger Tony. Men det kan ju bli jävligt bra människor. Programmet sändes första gången 15 juni 2014. Fordonsprogrammet ingår i Sången om Sverige – en dokumentärserie i fyra delar av Randi Mossige-Norheim: 

En mataffär i Hökarängen i Stockholm. Skyltarna med lockpriser syns på långt håll. Hit kommer barnfamiljer och de som inte har råd att handla någon annanstans. För här finns det allra billigaste. Ola Johnsson, 52, lever på socialbidrag. Det är tjugo år sedan han jobbade. När köttbullarna han köpt för tio kronor och räksalladen han köpt för sju kronor, är slut, brukar han samla pantburkar för att få pengarna att räcka. Ofta skäms han och tycker att folk stirrar. – Man gör ju en tjänst åt samhället genom att samla burkar, men det är ungefär som om man vore någon jävla tiggare. Sången om Sverige är en dokumentärserie av Randi Mossige-Norheim. Randi Mossige-Norheim: Så jobbade jag med "Lågprishyllan Programmet sändes första gången 7 september 2014.

John är drogfri för första gången på 15 år. Randi Mossige-Norheim följer hans liv nya liv. Tidigare har han slängts ut från stödboenden. Frågan är om gamla baktankar, om brott och droger, lever kvar? Halva sitt liv har han levt som kriminell och som missbrukare. När han nu är drogfri för första gången på 15 år får vi i Randi Mossige-Norheims reportage följa John. Det här är den andra delen i serien Följa John. Vi mötte John första gången i serien Narkotikalandet. Efter fängelsestraffet följer vi nu hans väg ut i samhället, med den enkla frågan: Hur ska det gå för John? John heter egentligen någonting annat.

Randi Mossige-Norheim följer John, som efter ett halvt liv i kriminalitet och missbruk, blivit drogfri. Efter en tid i fängelse ska han nu bevisa, för sig själv och andra, att han inte behöver droger. Ekots Randi Mossige-Norheim söker upp John igen. Efter ett halvt liv i kriminalitet och missbruk är han nu drogfri. Vändningen kom när han ertappades i ett rånförsök, pådriven av sin abstinens. Men har han verkligen lämnat drogerna bakom sig? Kjell, som var där vid rånet, slår vad om att han misslyckas. I potten: En resa till Cancún. Det här är den första delen i serien Följa John. Vi mötte John första gången i serien Narkotikalandet. Efter fängelsestraffet följer vi hans väg ut i samhället, med den enkla frågan: Hur ska det gå för John? John heter egentligen någonting annat.

I innerfickan har Sigge en förpackning marijuana som han ska sälja för 600 kronor. Jag behöver inte ens ha betalt av killen jag jobbar för, det räcker om jag får en bit röka säger Sigge. Hela Sigges liv kretsar kring cannabis, och sina hallucinationer har han vant sig vid för länge sedan. Vem är Sigge bakom drogerna? Och vem är han bakom hallucinationerna? Narkotikalandet är en serie där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. Programmet gjordes 2013.

Det här ska vara med i dokumentären om mitt liv, säger Petter och tittar rakt in i kameran. Sedan säger han: Nu sticker det. Kompisen sätter nålen i hans armveck. Tre dagar senare dör han av en överdos tabletter, 21 år gammal. I köket i villan några mil från Boden står ett fotografi av Annica Hagbergs son. Petter är fem år och har jeansväst och blå och vit-randig tröja på sig. Rak pojklugg och ett leende som bara fotografer får. I februari 2011 i en annan tid: Petter filmar sig själv när han tar sin jungfrusil. Den andra delen av Narkotikalandet handlar om unga missbrukare som beställer varor på internet, blandar recepten hemma och filmar sina knarkupplevelser. Och om föräldrarna som försöker med allt men är helt maktlösa när barnen försvinner in i drogerna. Narkotikalandet är en serie där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. Del tre av Narkotikalandet sänds söndag 11/1 kl. 15:03 i P1. Serien sändes första gången 2013.

Höst på Sergels torg. Narkotikahandeln pågår som vanligt. Madeleine har bestämt sig för att sluta med heroinet. Du kommer aldrig mer se mig här, säger hon. Men en månad senare är hon tillbaka. John har just injicerat inne på en toalett på en av lunchrestaurangerna på Klarabergsgatan. ”Heroinet tar allt ifrån dig och ger dig ingenting tillbaka”, säger han. Därnere på Sergels torg går Emma runt med en svart plastsäck med sin pojkväns vinterkläder i. För fyra dagar sedan dog pojkvännen av en överdos. Det är höst på Sergels torg. Narkotikalandet är en serie där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. Del två och tre av Narkotikalandet sänds 4/1 och 11/1 kl. 15:03 i P1. Programmen sändes första gången 2013.

Om kåkstäderna, kylan och kampen för ett drägligt liv. Konflikt blickar tillbaka på året som gått och bjuder på en resa genom romernas rike, från Högdalen och Handelshögskolan via Bryssel till Bukarests slum. Men vi blickar också framåt, mot ett år fyllt av nya val, när plötsligt många fler än fattiga EU-migranter får anledning att ställa sig frågan: Hur stort är egentligen det svenska hjärtat? Årets sista Konfliktsändning repriserar flera reportage som sänts under året som handlar om romernas situation - på gatorna runtom i Sverige, i lägren där dom bor, och i det Rumänien de flesta av dem kommer ifrån. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim tar oss med från tältläger till tältläger runt om i Stockholm. När de som bor där vräks av myndigheterna flyttar de till nästa plats, och nästa. Hör om översvämningar, råttjakt och poliser som tröttnat på att bara fösa runt folk. Och vem bär ansvaret för att människor lever så här i dagens Europa och här i Sverige? Är det de fattiga som själva orsakat sin misär? Borde alla lägga mer pengar i den där pappmuggen? Eller är det kommunerna, staten och EU som inte gör det de ska? Och vad görs egentligen på plats i länder som Rumänien? Konflikts Kajsa Boglind reste till Rumäniens huvudstad Bukarest för att få svar. Marius Gaspar växte upp på ett barnhem i Rumänien. Han började sin yrkeskarriär här i Sverige med att panta burkar. Idag har han skapat sig ett nytt liv med jobb, studier och bostad och han tackar EU för den möjligheten. Reportage av frilansjournalisten Johanna Langhorst. Hör också Soraya Post om den politisering som skett i förhållande till romerna, i takt med att högerextrema och främlingsfientliga krafter växer sig starkare runtom i Europa. Producent: Ulrika Bergqvist Programledare: Ivar Ekman

Manuela - en av många EU-migranter som kommit till Sverige - sitter på St. Eriksgatan i Stockholm varje dag, med en kopp framför sig. På sin tillplattade ryggsäck får hon skydd från markkylan, men vissa saker är svårare att skydda sig mot. Som mannen som alltid askar sin cigarett på hennes huvud, och gamlingen som slänger sin ölburk på henne. Eller de tolvåriga flickorna - de spottar fyrabarnsmamman från Rumänien i ansiktet. Det här är del fyra av fyra i Ekots serie av Randi Mossige-Norheim.

Ekot granskar under hösten 2014 fattigdomen vid våra fötter. Följ med till parkeringsplatser, trottoarer och skogar som nu blivit hem för EU:s mest utsatta medborgare. Hör polisen som tröttnat på att fösa dem från ställe till ställe. Möt Manuela och Silvia som helst vill hem men behöver varje slant till mat för barnen som väntar. Och hör kommuntjänstemännen som måste hantera en helt ny värld i vinterkylan. Det här är del tre av fyra i Ekots serie av Randi Mossige-Norheim.

Polisen i Stockholm klarar inte längre av att hantera alla de rumänska tiggare som bosätter sig i parker och på trottoarer. Under 2014 avhyser polisen gång på gång tiggarna från ställena de bosatt sig på - men bara dagar senare är de tillbaka igen. Ekots reporter Randi Mossige-Norheim var med en tidig morgon när polisen informerar de rumänska tiggare som sedan flera månader bosatt sig utanför Handelshögskolan att de inte får bo där. Det här är del två av fyra i Ekots serie av Randi Mossige-Norheim.

Efter en brand i ett romskt tältläger i Högdalen, i början av september 2014, växer oron bland rumänska tiggare i Stockholm. De känner sig hotade. Under sommaren har romer i området fått sina bilar och husvagnar nedbrända, tält sönderskurna, och stenar har kastats in i tältlägren. Samtidigt pågår en kampanj på Flashback som uppmanar till våld och mordbränder mot lägren. Men polisen utreder inte branden i Högdalen, de spärrande inte ens av området. Det här är del ett av fyra i Ekots serie av Randi Mossige-Norheim.

Om fattigdomen vid våra fötter. Följ med till parkeringsplatser, trottoarer och skogar som nu blivit hem för EU:s mest utsatta medborgare. Hör polisen som tröttnat på att fösa dem från ställe till ställe. Möt Manuela och Silvia som helst vill hem men behöver varje slant till mat för barnen som väntar. Och hör kommuntjänstemännen som måste hantera en helt ny värld i vinterkylan. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim tar oss med på en resa från tältläger till tältläger runt om i Stockholm. När de som bor där vräks av myndigheterna flyttar de till nästa plats, och nästa. Hör om översvämningar, råttjakt och uppgivna poliser. Möt kommuntjänstemän som ställs inför nya utmaningar när parkeringsplatser, industrimarker och skogsdungar plötsligt förvandlas till boplatser med människor som vill övervintra. Vilket ansvar har kommunen för människor som sover under en snötyngd presenning? Reportage av Ulrika Bergqvist. Och EU-parlamentarikern Soraya Post menar att vi nu ser resultatet av en politik där ingen av EU:s medlemsstater tar sitt fulla ansvar. Reportage av Gilda Hamidi-Nia. I studion finns Mats Åberg, tidigare ambassadör i Rumänien och initiativtagare till ”Nätverket för romska EU-migranter” här i Sverige, och Hans Swärd, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, som forskar om hemlöshet och tiggeri. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Ulrika Bergqvist

En mataffär i Hökarängen i södra Stockholm. De oranga skyltarna med lockpriser syns på långt håll. Hit kommer barnfamiljer för att spara några hundralappar varje månad. Och hit kommer folk som åkt långt för att storhandla. Men hit kommer också de som inte har råd att handla någon annanstans. För här finns det allra billigaste. Ola Johnsson, 52, lever på socialbidrag. Det är tjugo år sedan han jobbade. När köttbullarna han köpt för tio kronor och räksalladen han köpt för sju kronor, är slut, brukar han samla pantburkar för att få pengarna att räcka. Ofta skäms han och tycker att folk stirrar. – Man gör ju en tjänst åt samhället genom att samla burkar, men det är ungefär som om man vore någon jävla tiggare. Möt människorna som handlar det allra billigaste i fjärde delen av Sången om Sverige, en dokumentärserie av Randi Mossige-Norheim som samlar på ohörda röster från platser som årets valrörelse aldrig kommer att nå. Randi Mossige-Norheim: Så jobbade jag med "Lågprishyllan

Nicolas går andra året på Fordonsprogrammet på Tumba gymnasium i Stockholm. Han vill förverkliga sin dröm om att en gång bli bilmekaniker och kanske ha egen verkstad. Precis som hans pappa hade en gång hemma i Syrien. Randi Mossige-Norheim: "Så jobbade jag med programmet" – Ibland tänker jag att min lillebror nästan är som min son, säger Nicolas. Det som en pappa skulle visat honom vill jag också visa. Han ska ha allt och lite till. För tre år sedan dog Nicolas pappa. Nu är det Nicolas som har det största ansvaret för sin lillebror. Nu är det framtiden som gäller, tänker Nicolas. Buset och stöket i grundskolan är bakom honom. Först ska han försöka fixa sommarjobb så han kan hjälpa sin mamma med pengar. Där i skolan finns lärarna Tony och Siv-Helen. För dem är varje dag en skör balansakt. När ska man skälla och när ska man bara lyssna? Hur mycket ska man ta hänsyn till hur eleverna har det utanför skolan? – Alla som går här blir inte bilmekaniker, säger Tony. Men det kan ju bli jävligt bra människor. Fordonsprogrammet ingår i Sången om Sverige – en dokumentärserie i fyra delar av Randi Mossige-Norheim. Serien samlar på ohörda röster från platser som årets valrörelse aldrig kommer att nå.

- Finns det någon mer lycka att hämta i det här livet? Just nu tänker jag att om någon kunde ge mig ärlig kärlek så skulle jag bli frisk, säger Anneli Nilsson, 49. Hon kämpar mot sin ms-sjukdom och mot skuggorna från sitt förflutna i missbrukarkretsar. Tre gånger om dagen kommer hemtjänsten och hjälper Anneli med mat och städning. Hon dricker pulverkaffe i koppen som det står Queen of fucking everything på, och hon brukar tänka att det är hon som är den där drottningen. I kylskåpet står färdigmatsförpackningarna i travar; kåldolmar, lasagne och pannbiff. Breven som trillar i brevinkastet på fem trappor är från Kronofogden. Anneli bor  i ett hyreshus i Rågsved i Stockholm. I samma hus spanar Britt på två trappor efter koltrasten,  Malahiya på sju trappor fyller tre och Ibbe testar sina nya raplåtar. Randi Mossige-Norheim: Så jobbade jag med "Drottningen i trappuppgången" Sången om Sverige är en dokumentärserie i fyra delar av Randi Mossige- Norheim. Serien samlar på ohörda röster från platser som årets valrörelse aldrig kommer att nå. 

Om världen och Sverige de gångna tio åren: Kampen mot terrorism som förändrade vår vardag och omvärld. Hör om kvinnokroppen som slagfält och rädslan som begränsar tjejers liv. Och hör om nya murar och möjligheter som driver den globala migrationen. Konflikt startade för tio år sen och hjärnan bakom programmet var Sveriges Radios då nyss hemkomna USA-korrespondent Cecilia Uddén. Tillsammans med Maria Götselius och Randi Mossige-Norheim skapades programmet  som än i dag rör sig i gränslandet mellan kultur och politik och som knyter ihop internationell debatt med den svenska vardagen. Vi firar vårt tio-årsjubileum med en sändning från Vårberg Centrum dit redaktionen nyligen flyttat, en sändning där vi blickar tillbaka på tre av vår tids stora ödesfrågor som vi följt sen programmet föddes: Kampen mot terrorismen – hur har den förändrat vår vardag och omvärld? Kriget mot kvinnan – om kroppen som slagfält och rädslan som begränsar tjejers liv. Människor på drift – om nya murar och möjligheter som driver den globala migrationen. Vi får också höra vad som hände sen med några av de människor som Konflikt följt genom åren - Adil Hakimjan, uiguren som fängslades i Pakistan, oskyldig skickades till Guantanamo och dumpades i Albanien för att till slut få uppehållstillstånd i Sverige. Och vad hände sen med Irina och Andrej - en papperslös mamma och son som levde utan bostad och samlade mat i soptunnor, men som efter Randi Mossige-Norheims reportage fick flytta hem till en Konflikt-lyssnare? Gäster i programmet är Hans Blix, fd vapeninspektör och toppdiplomat, Hayat Jajo från Irakiska kvinnoföreningen, Lena Ag generalsekreterare för organisationen Kvinna till Kvinna, Naziha Hariri, socialpedagog i Skärholmen, mångåriga Konfliktmedarbetaren Randi Mossige-Norheim samt Thomas Hammarberg - Europarådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter. Programledare:Daniela Marquardt Producenter: Kajsa Boglind och Petra Quiding Extramaterial: Sveriges Radios VD Cilla Benkö samtalar med Konflikts Ivar Ekman och Vårbergsbor om Konfliktredaktionens flytt till Vårberg:

- Det är smärtsamt, oerhört obeskrivbart egentligen, att plötsligt inte ha ett hem, säger Ingrid, 82. Hon har ångest och klarar till slut inte av att bo hemma längre. Varken böner, poesi eller lugnande medicin dämpar ångesten. Nu har hon flyttat till äldreboendet Vårbacka Plaza. Randi Mossige-Norheim: Så jobbade jag med programmet. Här finns läkare, sjuksköterska, arbetsterapi, fikastunder och bingo. Men Ingrid har svårt att finna sig tillrätta i sitt nya liv. På samma avdelning finns Håkan, som inte sover på nätterna. Fred, som ringer nummer som inte finns från en telefon som inte fungerar. Alfredo, som sjunger mer än han pratar. Och så Åke, som älskar Verdi. Äldreboendet ingår i Sången om Sverige – en dokumentärserie i fyra delar av Randi Mossige-Norheim. Serien samlar på ohörda röster från platser som årets valrörelse aldrig kommer att nå. Kommande delar, som sänds senare under våren, är bland annat: Trappuppgången och Fordonsprogrammet.   Bor du eller är du på väg att flytta till ett äldreboende? Kanske känner du någon som bor på ett äldreboende? Skriv och berätta om dina erfarenheter i fältet här nere.

Om flykten, döden och kampen för att vara människa. Konflikt blickar tillbaka på året som gått, och ser sjunkna båtar, ett värmländsk hälsohotell och en syrisk tragedi. Men vi blickar också framåt, mot ett år fyllt av val, när plötsligt många fler än flyktingar får anledning att ställa sig frågan: Hur mycket människa är jag? Hör nytt reportage av Randi Mossige-Norheim, intervju med Fabrizio Gatti och bitar ur det gångna årets Konflikt. Den italienska ön Lampedusa har under hösten varit i blickfången på grund av att flera båtar med flyktingar sjunkit med katastrofala följder - hundratals människor har drunknat. Ibland allt som vi berättat om i årets Konflikt så känns det här dramat på Medelhavet som det viktigaste att påminna om. Det är ett drama där utvecklingen i framförallt Syrien, men även i länder som Eritrea, möter den alltmer bistra politiska verkligheten här i Europa. Ett möte med fruktansvärda konsekvenser, både möjliga, i framtiden, och idag. Den första katastrofen inträffade den 3 oktober. Nära 400 människor dog, de flesta från Eritrea. Nu pågår rättegången i Italien mot båtens kapten. Och livet går vidare för de som överlevde och för de som är anhöriga till dom som dog. De anhöriga finns spridda över hela världen, de bor i Eritrea, Tyskland, Kanada, USA, England. Randi Mossige-Norheim berättar deras historia. En person som ägnat många år åt att försöka förstå och sedan berätta om denna migranternas och flyktingarnas verklighet är Fabrizio Gatti. Han är italienare och journalist, och författare till boken "Bilal", som kom ut på svenska tidigare i år och då fick mycket uppmärksamhet. I "Bilal" har Fabrizio Gatti själv rest en av de rutter som tar folk till Europa - den rutt som kallas slavrutten, genom Sahara, via Libyen, till Lampedusa, och sedan vidare till tomatodlingarna i Apulien och byggarbetsplatserna i norra Italien. Gatti skriver för tidskriften L'Espresso å har på senare tid intensivt bevakat katastroferna vid Lampedusa. Det berättade han när han nyligen kom på besök till Sverige och Konflikts Ivar Ekman honom på Arlanda. Sverige har ju kommit att spela en ganska stor roll i det här dramat, genom att många Syrier flyr just hit - mer än 15 000 sen årets början - och i synnerhet sen Migrationsverket tidigare i höstas beslutade att ge människor på flykt undan kriget i Syrien permanent uppehållstillstånd, och därmed möjligheten att ta hit sin familj.  Av den här anledningen reste Konflikts Julia Lundberg tidigare i höstas till det lilla samhället Ekshärad i norra Värmland. Där köpte mångsysslaren Bert Karlsson det nedlagda hälsohotellet Wermlandia i början av året, och gjorde om det till asylboende. Det var många som trodde, eller kanske framförallt, hoppades, att båtkatastroferna skulle Europas politik i förhållande till flyktingar från Syrien. Men så har det inte blivit. Nyligen publicerade Amnesty international en rapport med titeln An international failure: The syrian refugee crisis. Rapporten beskrev hur 2,3 miljoner människor flytt Syrien undan kriget där. Och ett sätt å hjälpa flyktingarna - så att de slipper göra den här farliga resan över Medelhavet - det är att erbjuda dom så kallade kvotflyktingsplatser. EU, med mer än 500 miljoner invånare, har erbjudit drygt 12 000 sådana platser. Det utgör en halv procent av det totala antalet flyktingar som lämnat Syrien. Och som en direkt konsekvens av detta blir dom fruktansvärda ödena bara fler. Fyrabarnsmamman Soha Afifis öde har skakade om många under hösten. Hon hade flytt Syrien, och gav sig av i båt från Egypten med sina fyra döttrar i hopp om att nå Europa och så småningom Sverige, där hennes systrar bor. Vår Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén träffade henne inspärrad på ett häkte i Alexandria, och Konflikts Daniela Marquardt träffade systern Neda i Umeå. Producent och programledare: Ivar Ekman

Om vietnameserna som kom till Särna i norra Dalarna för att plocka bär. Men någon lön fick de aldrig. Sedan dess har flera av bärplockarna drivit runt i Europa i jakt på jobb. En av dem har vår reporter Randi Mossige-Norheim hittat på en flyktingförläggning i Tyskland. Hur tänker den som stannar kvar, trots år av motgångar? Drömmen om pengar som hon skulle skicka hem har inte infriats. Åren går, dottern hemma i Vietnam har just fyllt fyra och skulden för resan hit växer. Ingen vet riktigt hur många migranter utan papper, som driver runt i Europa. De kan vara två ,fyra, sex, eller kanske t o m åtta miljoner. Den statistik som finns består av ungefärliga uppskattningar(se länkarna). Här i Sverige beslutade riksdagen efter många års debatt, att papperslösa liksom asylsökande ska ha rätt till viss sjukvård. Men annars är det mest motgångar för den här gruppen. Det blir allt svårare att hitta en försörjning i EU, migranter pekas ut som syndabockar och attackeras, och polis i flera länder trappar upp sökandet efter de irreguljära för att utvisa dem. Ändå försöker många hålla sig kvar, till varje pris. När Amnesty International i veckan presenterade sin årliga rapport var det flyktingars och migranters situation som var i fokus. Människorättsorganisationen konstaterar att världen har blivit en farligare plats för dem. Regeringar är mer angelägna om att skydda landets gränser än att värna om människorna som befinner sig inom dessa gränser. En ny global underklass av migranter håller på att etableras, skriver Amnesty. Ett land där detta blivit särskilt tydligt är Grekland. Den grekiska migrationsexperten Anna Triandafyllidou, är professor vid Europeiska universitetet i Florens. Hon ser tydligt hur villkoren för migranter i Europa har blivit tuffare, framför allt i de länder i södra Europa som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Men också i länder med välfungerande asyl- och invandringssystem växer problemen. - Det kan verka logiskt, säger Anna Triandafyllidou, att man har ett regelverk som antingen ger en människa rätt att stanna eller förklarar henne illegal och avvisar henne. Men verkligheten är inte så enkel, påpekar hon. Gäster i programmet:  Ingela Holmertz, Sverige-chef för Röda Korset. Jens Mikkelsen, journalist vid Sydsvenska Dagbladet, som har skildrat papperslösa migranters tillvaro i Sverige och Europa, aktuell med reportageboken De förlorade barnen - skriven tillsammans med Katia Wagner. Peo Hansen, forskare på Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, vid Linköpings universitet. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Kristian Åström

Jevgenij kommer till Sverige från Vitryssland för att tjäna pengar som takläggare. Han har hört att Sverige har den största svarta arbetsmarknaden i hela EU. En dag börjar han med ett villatak i Täby. Villaägaren har gjort allt rätt och valt en etablerad svensk firma. Jevgenij minns att han går uppför stegen och börjar ta bort takpannorna. Grannen ser honom. Sedan hör hon ett skrik. Randi Mossige-Norheims dokumentär nominerades till Tempo Radio Award och till Ikarospriset.   Randi Mossige-Norheim är reporter på Sveriges Radio. I över tjugo år har hon gjort reportage och dokumentärer. Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt. Lyssna även på Narkotikalandet av Randi Mossige-Norheim:och

I innerfickan har Sigge en förpackning marijuana som han ska sälja för 600 kronor. Att langa cannabis är bara roligt, säger Sigge. Jag behöver inte ens ha betalt av killen jag jobbar för, det räcker om jag får en bit röka.Twitter: Hela Sigges liv kretsar kring cannabis, och sina hallucinationer har han vant sig vid för länge sedan. Vem är Sigge bakom drogerna? Och vem är han bakom hallucinationerna? Narkotikalandet är en serie där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. De två andra delarna kan du ladda ner och lyssna på i efterhand här på hemsidan. Om du vill mejla oss om programserien når du oss här: randi.dokumentar@sverigesradio.se Randi Mossige-Norheim är reporter på Sveriges Radio. I över tjugo år har hon gjort reportage och dokumentärer. Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt. Priser i urval: Stora Journalistpriset, Torgny Segerstedts frihetspenna, Röda Korsets journalistpris, Jonas Weiss Memorial Award. Lyssna på fler program av Randi Mossige-Norheim: Lyssningstips på SR Minnen: Har du som lyssnar lämnat drogerna och ett narkotikabehov? Skriv och berätta i kommentarsfältet.

Det här ska vara med i dokumentären om mitt liv, säger Petter och tittar rakt in i kameran. Sedan säger han: Nu sticker det. Kompisen sätter nålen i hans armveck. Tre dagar senare dör han av en överdos tabletter, 21 år gammal. Twitter: I köket i villan några mil från Boden står ett fotografi av Annica Hagbergs son. Petter är fem år och har jeansväst och blå och vit-randig tröja på sig. Rak pojklugg och ett leende som bara fotografer får. I februari 2011 i en annan tid: Petter filmar sig själv när han tar sin jungfrusil. Den andra delen av Narkotikalandet handlar om unga missbrukare som beställer varor på internet, blandar recepten hemma och filmar sina knarkupplevelser. Och om föräldrarna som försöker med allt men är helt maktlösa när barnen försvinner in i drogerna. Narkotikalandet är en serie där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. Del tre av Narkotikalandet sänds söndag 24/3 kl. 15:03 i P1. Om du vill mejla oss om programserien når du oss här randi.dokumentar@sverigesradio.se   Randi Mossige-Norheim är reporter på Sveriges Radio. I över tjugo år har hon gjort reportage och dokumentärer. Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt. Priser i urval: Stora Journalistpriset, Torgny Segerstedts frihetspenna, Röda Korsets journalistpris, Jonas Weiss Memorial Award. Lyssna på fler program av Randi Mossige-Norheim:   Lyssningstips på SR Minnen:

Höst på Sergels torg. Narkotikahandeln pågår som vanligt. Madeleine har bestämt sig för att sluta med heroinet. Du kommer aldrig mer se mig här, säger hon. Men en månad senare är hon tillbaka. John har just injicerat inne på en toalett på en av lunchrestaurangerna på Klarabergsgatan. ”Heroinet tar allt ifrån dig och ger dig ingenting tillbaka”, säger han. Därnere på Sergels torg går Emma runt med en svart plastsäck med sin pojkväns vinterkläder i. För fyra dagar sedan dog pojkvännen av en överdos. Det är höst på Sergels torg. Narkotikalandet är en serie där Randi Mossige-Norheim följer missbrukaren, den anhörige och langaren. Del två och tre av Narkotikalandet sänds 17/3 och 24/3 kl. 15:03 i P1. Om du vill mejla oss om programserien når du oss här randi.dokumentar@sverigesradio.se    Randi Mossige-Norheim är reporter på Sveriges Radio. I över tjugo år har hon gjort reportage och dokumentärer. Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt. Priser i urval: Stora Journalistpriset, Torgny Segerstedts frihetspenna, Röda Korsets journalistpris, Jonas Weiss Memorial Award. Lyssna på fler program av Randi Mossige-Norheim:   Lyssningstips på SR Minnen:   Har du egna erfarenheter av narkotikamissbruk? Skriv i kommentarsfältet.

När Ida är 14 läggs hon in på BUP-akuten på grund av depression. När hon och hennes ensamstående mamma ska köpa Idas medicin finns det inga pengar på kontot. Eftersom mamman har två betalningsanmärkningar får de inte köpa medicinen på avbetalning. - Mamma fick gå tillbaks till sjukhusavdelningen och be om några tabletter. Nu har det hänt igen. Familjens frikort har nämligen precis gått ut och eftersom både Ida och hennes bror behöver dyra mediciner varje månad så blir det en stor summa att betala på en gång. Gränsen för att komma upp i högkostnadsskyddet höjdes vid årsskiftet från 1800 till 2200. -Nu är ju mina mediciner slut igen och högkostnadsskyddet har gått ut. Så jag har fått ta av mina äldre mediciner som är en lägre dos. Tidigare i år kom Rädda barnens omdiskuterade rapport om barns ekonomiska utsatthet. Den visade att andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll, ökar år från år. Programmet Barnen träffar i fyra delar barn som gömmer sig i statistiken. Ida och Emma i programmet heter egentligen nånting annat. I tredje delen av Barnen bakom siffrorna följer vi också med femåriga Alicia och hennes mamma till Frälsningsarmén. Där serveras middag för ensamstående föräldrar och deras barn för 20 kr/familj. Serien görs av Rosa Fernandez och Randi Mossige-Norheim. Känner du igen dig i Idas situation? Kommentera eller maila gärna och berätta om dina egna erfarenheter.

Om modernt slaveri i Sverige.Konflikt reportage, onsdag 18 juli kl 14.30, repris söndag 22 juli kl 19.03 Du har säkert nån gång ätit en smörgås eller en sallad som kommer från det här företaget. Eatfood Factory är en av Nordens största producenter av färdiglagade kalla rätter. Randi Mossige-Norheim berättar historien om polistillslag mot salladsfabriken där de anställda arbetar utan tillstånd, i en usel miljö och till slavlöner. Det är samma fabrik som leverar lunchmat till SAS, SJ och Coops affärer, företag med etiska riktlinjer och som stolt predikar socialt ansvar. I samband med att reportaget gjordes valde vd för Eatfood factory att inte uttala sig eftersom det då pågick en brottsutredning. Förundersökningen är nu nedlagd och företagets vd har återigen erbjudits att kommentera uppgifterna i reportaget men valt att inte göra det. Coop och Lidl och Mat på jobbet har slutat att sälja Eatfood Factorys produkter. SJ och SAS säljer fortfarande sallader och smörgåsar därifrån. Reporter: Randi Mossige-Norheim

Konflikt gör uppehåll i två veckor. Denna vecka sänds istället dokumentären Kluvet land - Mannen på taket, av Randi Mossige-Norheim. Jevgenij kommer till Sverige från Vitryssland för att tjäna pengar som takläggare. Han har hört att Sverige har den största svarta arbetsmarknaden i hela EU. För mellan 90 och 100 kronor i timmen lägger han tak på hyreshus, bostadsrättsföreningar och villor. En dag börjar han med ett villatak i Täby. Villaägaren har gjort allt rätt. Han har beställt offerter och jämfört priser och till slut valt en etablerad svensk firma med gott rykte. Jevgenij minns att han går uppför stegen och börjar ta bort pannor och lägga takpapp. Grannen ser honom genom fönstret. Sedan hör hon ett skrik.

Om modernt slaveri i Sverige - och storföretagens flykt från ansvar. Randi Mossige-Norheim berättar historien om polistillslag mot salladsfabriken med anställda utan arbetstillstånd, usel arbetsmiljö och slavlöner. Samma fabrik som leverar lunchmat till SAS, SJ och Coops affärer, företag med etiska riktlinjer som stolt predikar socialt ansvar. Hör ansvariga, utsatta och en amerikansk före detta arbetsmarknadsminister om en ny arbetsmarknad, PR-tricks och det mänskliga priset för en billig macka. Corporate Social Responsibility (CSR) har de senaste åren blivit populär management-svenska. I stort sett varenda företag har en CSR-policy och etiska uppförandekoder för sin verksamhet, riktlinjer som lovar goda arbetsvillkor, rimliga löner, miljöhänsyn och socialt ansvar. Men gäller de riktlinjerna för alla, även de som arbetar längst ner på botten av de underleverantörskedjor som blivit allt vanligare i näringslivet? De företag vi pratar om i veckans Konflikt har alla etiska riktlinjer och en väl utarbetat CSR-policy: SAS, Lidl, SJ, Coop, Mat på Jobbet och deras respektive underlevantörer. De har också en sak gemensamt, nämligen att de säljer eller har sålt sallader och smörgåsar från företaget Eat Food Factory, nordens största leverantör av färdigmat. Randi Mossige-Norheim ville ta reda på under vilka omständigheter smörgåsarna och salladerna görs, och hon började sin resa på ett SJ-tåg. När polisen gjorde en razzia på Eat Food Factory i oktober förra året fann de att många som arbetade i fabriken inte hade uppehållstillstånd. 27 personer delgavs misstanke om brott och 14 före detta anställda har sedan dess utvisats eftersom de saknade uppehållstillstånd. Polisen har nu lämnat sin utredning till åklagare för beslut om åtal. Eat Food Factorys VD och personalansvarige misstänks för brott mot utlänningslagen. Eat Food Factorys ledning har erbjudits att bemöta alla sakpåståenden som görs om förhållanden på företaget i Randi Mossige-Norheims reportage, men har valt att inte göra det så länge den rättsliga processen pågår. Under februari månad beslutar åklagaren om åtal ska väckas eller inte. Också beställande företag som COOP, LIDL, SJ, SAS och SAS underleverantör Inflight Service Europe, har erbjudits att medverka i Konflikt för att berätta mer om varför de anlitar eller har anlitat Eat Food Factory, men samtliga har avböjt medverkan. Istället hänvisar några beställande bolag till det företagsrepresentanter redan sagt i reportaget, vissa av dem har också mailat skriftliga kommentarer. Gemensamt för alla är att de hänvisar till att de har "etiska krav" eller uppförandekoder. COOP skriver t.ex. i sin koncernpolicy "För en god affär" att leverantörer måste ha en sund arbetsmiljö, trygghet för anställda, anställningsförhållanden som skyddar arbetstagares rättigheter och minst minimilöner. Underleverantören till SAS, Inflight Service, skriver att kraven i deras "Good Citizen Programme" varit "alltför allmänt hållna" och att "kontroller därför inte skett i önskvärd omfattning" och att man nu uppdaterat sina leverantörsavtal med en ny särskild CSR-bilaga. Vad gäller Eat Food Factory att så meddelar Inflight Service att "enligt den information vi fått från Eat Food Factory så har vi inte längre anledning att tro att företaget bryter mot sina åtaganden. Av den anledningen har vi återupptagit samarbetet och har, i dagsläget, inga planer på att avsluta detta". Vi har här bredvid länkat till företagens olika etiska riktlinjer och CSR-policies. En av de som skrivit mycket om CSR och företags sociala ansvar utifrån ett mycket kritiskt perspektiv är Robert Reich, före detta arbetsmarknadsminister under president Bill Clinton och numera professor vid Berkley-universitetet i Kalifornien. Konflikts Lotten Collin ringde honom och berättade historien om den svenska salladsfabriken och storföretagens ovilja att medverka live i programmet, trots att de alla har utförliga etiska riktlinjer och skrivelser om CSR. Robert Reich blev inte förvånad: "etiska riklinjer är en rökridå" sa den före detta topp-politikern. Med i studion för att kommentera finns Per Grankvist, författare till boken "CSR i praktiken, och dessutom chefredaktör för affärstidning med samma namn. Programledare: Mikael Olsson Producent: Lotten Collin

Om jakten på ett försvunnet bageri. Den största reformen av svensk invandringspolitik på årtioenden, har den kallats. Men har lagen om arbetskraftsinvandring gjort tillvaron tryggare för Dilshod, Lancik och de försvunna bagarna från Uzbekistan? Konflikts Randi Mossige-Norheim rotar bakom det ordnade regelverket och hittar en dold värld av utnyttjade arbetare, slavkontrakt och handel med arbetstillstånd. 2008 ändrades reglerna för arbetskraftsinvandring till Sverige. Det är nu olika arbetsgivare som avgör om de har ett behov av arbetskraft, tidigare var det länsarbetsnämnden. Facket bedömer om arbetsvillkor och lön är i nivå med kollektivavtal, och om de godkänner ansökan så skickas papprena sedan till Migrationsverket som slutgiltigt bestämmer om personen i fråga ska få komma hit för att arbeta. Meningen var att den stora svarta arbetsmarknad som tidigare fanns i Sverige skulle bli vit, att människor från andra länder skulle ges en hederlig chans att tjäna pengar under en tid i Sverige. Konflikts Randi Mossige-Norheim bestämde sig för att söka upp några av de 41000 utomeuropéer som kommit till Sverige för att arbeta sedan regelverket ändrades. Hon ville ställa några enkla frågor: var arbetar de, hur har dom det på jobbet, får dom den lön de blivit utlovade? Men frågorna kunde sällan besvaras, många av dem hon mötte var vettskrämda och ville inte låta sig intervjuas. Inte heller arbetsgivare ville låta sina anställda berätta om livet i Sverige. Så - är det i själva verket någon skillnad i arbetsvillkoren nu jämfört med innan reglerna ändrades? Randi sökte svar. I studion för att diskutera det nya regelverket och konsekvenserna av lagändringen finns Monika Arvidsson, ekonom på LO med inriktining på arbetsmarknadsfrågor, och Karin Ekenger, arbetsmarknadsexpert på Svenskt Näringsliv. En av de grupper som utnyttjats särskilt hänsynslöst under åren som gått är bärplockarna, som oftast kommer från olika länder i Asien. För de människor från Vietnam, Thailand, Kina och Bangladesh som återkommit år efter år under förespegling att kunna tjäna stora pengar i de svenska bärskogarna, innebar den nya lagen om arbetskraftsinvandring i praktiken ingen förändring. På pappret lovade arbetsgivarna fasta löner enligt kollektivavtal men väl i skogen såg bärplockarna inte röken av några pengar. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har under en längre tid skildrat rovdriften med människor i bärskogen. Och inför årets bärsäsong reagerade också Migrationsverket på missförhållandena, berättar verksamhetschefen Alejandro Firpo.

Om rot, rut och det mänskliga priset för en bekvämare tillvaro. Konflikt tar en tur genom det nya Sverige, där lösta livspussel, arbetskraftsmigration och politiska prioriteringar håller på att skapa helt nya verkligheter. Hör röster från Irak, Afrika och Polen - på uppdrag i solsidans Stockholm. Sedan reglerna för arbetskraftsinvandring lättades 2008 har 40.000 människor beviljats tillfälliga uppehållstilllstånd för arbete i Sverige - alltså utöver de EU-medborgare som redan innan dess kunde röra sig fritt för att arbeta här. Nära hälften av de beviljade tillstånden var för arbete utan krav på särskild yrkesutbildning, enligt Migrationsverkets kategorisering. Konflikt tar en titt bakom de här siffrorna - vad är det för ett Sverige som växer fram i mötet mellan RUT- och ROT-avdrag, människor i desperat jakt på en drägligare tillvaro och stressade svenska?   Firmorna som hjälper oss att få det så kallade livspusslet att gå ihop har namn som Easy Living, Clean day, Hemfrid, Kvalitetsfritid, Sköna rum och Strykfritt. I reklamen står det att de vill "verka för att skapa bättre livskvalitet", och att de vill erbjuda "doften av ett rent hem, glänsande ytor, var sak på sin plats och en känsla av ro".  Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim begav sig ut bland villor i Stockholmsområdet. I studion debatterar Rebecka Bohlin, tidigare chefredaktör på tidningen Arbetaren, numera verksam som frilansjournalist och i färd med att färdigställa en ny bok: De osynliga - om Europas fattiga arbetarklass med Markus Uvell, vd på Näringslivets tankesmedja Timbro. Qatar är det land som kanske tydligare än något annat har skiktat sina invånare beroende på var de kommer ifrån och vad de arbetar med. I en ouppnålig klass för sig finns de qatariska medborgarna, som bara utgör en fjärdedel av hela befolkningen på en och en halv miljon invånare. Medan de kan slå sig till ro i en bekväm tillvaro utan att behöva arbeta eller med priviligerade och välavlönade jobb inom den offentliga förvaltningen, så strömmar utländska arbetare till för att hålla igång landet. Högst rankade är de västerländska affärsmännen medan hembiträden från Nepal står längst ned på stegen. En av dem är Jotiraj, som Konflikts reporter Lotten Collin träffade när hon besökte Qatar tidigare i höst. programledare Daniela Marquardt  daniela.marquardt@sr.se producenter Ivar Ekman  ivar.ekman@sr.se                   Nina Benner  nina.benner@sr.se

Om människosmuggling - ett cyniskt brott eller en humanitär gärning? Vem är mest värd att skyddas och vem har avgörandet i sin hand? Om smuggling som sista utväg när de reguljära flyktvägarna stängs. Och hör om smugglaren som bytte plats med dem som sökte hans hjälp - nu är han själv på flykt undan förföljelse i Iran efter utvisning från Sverige. Röster från Turkiet, Uppsala och en parkbänk någonstans i Europa. För den som flyr undan krig eller politisk förföljelse finns det inte många lagliga vägar att använda sig av i jakt på en fristad i ett säkert land. Det är något som den politiske aktivisten Said, från Iran, fått erfara. Han sitter sedan 2006 fast i Turkiet där han är registrerad flykting hos FN:s flyktingkommissariat UNHCR, tillsammans med 13 000 andra iranska flyktingar. Enligt Migrationsverket är det nu fler och fler som söker asyl från Iran, eftersom den politiska situationen i landet blivit svårare för regimmotståndare. Men det betyder inte att fler personer accepteras som kvotflyktingar, bara en iranier av de som sitter fast i Turkiet togs emot av Sverige förra året. Konflikts Sara Wåhlin och Parisa Khakuei ringde upp Said för att höra vad han ska göra nu. Said och många andra iranska flyktingar i Turkiet funderar, i brist på andra möjligheter, att anlita flyktingsmugglare för att ta sig in i Europa. Om han försöker ta sig in illegalt kan han sedan söka asyl direkt hos Migrationsverket i Sverige. Kanske kommer han då i kontakt med Amir Heidari eller någon i hans nätverk. I tre decennier har Amir Heidari, som själv kom till Sverige från Iran 1979, smugglat tusentals iranier som vill fly till Sverige, Tyskland eller Kanada. För många iranier i exil är han en hjälte, en idealist som utan egen vinning hjälper sina landsmän att fly från en regim som fängslar, torterar och till och med avrättar regimkritiker. För andra är han en cynisk människosmugglare, en brottsling som utnyttjat och tjänat stora pengar på desperata landsmän som velat fly till väst. Så var går egentligen gränsen mellan det humanitära och det kriminella? När det gäller vår syn på flyktingar och flyktingpolitik är det många frågor som ställs på sin spets när Amir Heidari kommer på tal. Den 5 november förra året utvisades Amir Heidari från Sverige till Iran. Han utvisades på grund av de brott han begått i Sverige, bland annat grov urkundsförfalsking, som det kallas när man förfalskar pass. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim började i slutet av november försöka ta reda på vad som hänt Amir Heidari, men det visade sig vara svårt. Spåren ledde till Teheran men där slutade de också tvärt. Det enda livstecknet var ett samtal som Amir Heidari ringt hem till sin mamma i Sverige. Konflikt har gjort flera ansträngningar för att få Amir Heidaris berättelse bekräftad. Iranska myndigheter har inte velat svara på våra frågor men enligt de människorättsorganisationer som vi har varit i kontakt med är det som Heidari berättar om förhören och tortyren trovärdigt. Svenska Amnesty International har redan tidigare varnat för risken att Amir Heidari skulle utsättas för tortyr om han fördes tillbaka till Iran. Amnesty kan varken bekräfta eller dementera Heidaris historia men menar att Sverige genom att utvisa honom har brutit mot FN-konventionen mot tortyr. Migrationsminister Tobias Billström var den sista i raden av statsråd som genom åren har avslagit Amir Heidaris ansökan om att häva hans utvisningsdom, så att han kunde utvisas i november förra året. Konflikts Daniela Marquardt ringde Tobias Billström, som menar att det inte råder någon tvekan om att det var rätt att genomföra utvisningen. I Konflikts studio finns statsvetaren Peo Hansen från Linköpings Universitet som forskar om migration och arbetskraftsinvandring. Han kommenterar Amir Heidaris berättelse och det faktum att flyktingsmuggling blir en sista utväg när de reguljära skyddsystemen inte fungerar. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin

Inför 10årsdagen av 11 september har Konflikt grävt i arkiven och tagit fram över 70 reportage, intervjuer och program från sju års produktion. På vår websida hittar du klipp om amerikansk utrikespolitik, om tortyr, om irakkriget och om utvecklingen i Afghanistan och Pakistan, för att bara nämna några kategorier. I denna podversion kan du höra Randi Mossige Norheims första reportage om uiguren Adil Hakimjan som satt fängslad i fyra år på Guantanamo. På www.sr.se/p1/konflikt hittar du fler specialutvalda klipp ur arkivet.

Om den fria finansen med mer marknad och bättre börs som skulle leda till en ny, rikare värld. Men istället följer den ena djupare krisen efter den andra, och nu verkar hela staters stabilitet hotas. Är det globala finansiella systemet kaputt? Hör röster från Stureplan, Peking och västgötska Gudhem om tro, hopp och verkliga värden i en förvirrad, finansiell tidsålder. I början av augusti skrev ett av de tongivande värderingsinstituten ned USA:s kreditvärdighet – var det den dramatiska händelse som vissa framställde det som eller var det just så förväntat som andra hävdade? På börserna runt om i världen blåste det upp till ny storm - var det bara en logisk reaktion? Men varför så häftigt? Och när ska det ta slut? Många frågor men få svar. Eurosamarbetet knakar i fogarna. Och centralbankschefer efterlyser politiskt ansvar. Siffrorna som i våras förutspådde ljusare tider har redan förbytts i dystra varningar om annalkande mörkare. Vad är det egentligen som händer? Är det bara de vanliga upp- och nedgångarna eller är det rent av en systemkris som håller på att utspela sig omkring oss?   Konflikt börjar söka svaren i grundkursen. Det här "finansiella systemet" som man pratar om, vad är egentligen det? Vad har vi det till - inte kan det väl vara för att ha kriser, som dessutom verkar bli både djupare och vanligare och verkar få allt större effekter på vanliga människors liv - på våra jobb, vårt boende och våra pensioner? Konflikts producent Ivar Ekman gav sig in i Stockholms finansvärld för att försöka finna svar och pratade handelsstudenter, ekonomihistorikern Carl Wennerlind, samt finansmannen Martin Andersson. Det finns en röst som på sistone allt mer högljutt påpekat finanssystemets fundamentala brister - en röst som för varje dag blir viktigare att lyssna på. För sen värderingsinstitutet Standard & Poors nedgrade USA.s kreditvärdighet har Kina, åtminstone indirekt börjat ge luft åt sin djupa oro. I ovanligt skarpt formulerade kommentarer kritiserade den statliga kinesiska nyhetsbyrån Xinhua vad man kallar USA.s skuld-missbruk och kortsiktiga interna politiska käbbel som riskerar att sätta hela världsekonomin på spel. Och för att komma till rätta med sitt missbruk måste USA återupprätta principer baserade på sunt förnuft, som att man inte kan leva över sina tillgångar, fortsatte Xinhua. Konflikts Daniel Marquardt ringde upp Zhang Bin, forskare vid Institutet för världsekonomi och politik. som är en del av den kinesiska akademin för samhällsvetenskap och fungerar som rådgivare till den kinesiska regeringen. Finanssystemet påverkar oss alla. Eller, nästan alla. För det finns faktiskt de runtom i Sverige som väljer att så gott det går ställa sig helt utanför systemet, som varken allokerar kapital eller behöver oroa sig för bolåneräntorna. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim åkte till Gudhem utanför Falköping. Där bor Petter Bergström och Camilla Lundin med sina två barn som är nio och elva. Familjen har ingen bil och dom har inga lån på banken, men dom har förråden fyllda inför vintern, med kött, grönsaker, saft, sylt och inläggningar. Gäster i studion är Agneta Stark, ekonom och tidigare rektor vid Högskolan i Dalarna, samt Johan Norberg, idéhistoriker, författare, senast aktuell med boken En perfekt Storm - om finanskrisen 2008 som också har blivit film. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Ivar Ekman

Om flyktingar som geschäft i glesbygdspolitiken. En humanitär insats för människor i nöd eller ekonomisk nytändning för samhällen där skolan saknar elever, tomma hyreshus förfaller och vårdcentralen hotar att lägga ned? Hör om konsekvenserna när asylsökande placeras ut i svenska avfolkningskommuner och vilka motiv som ligger bakom. Reportage från Horndal i Dalarna och Lesjöfors i Värmland, där kommuninvånare klagar och flyktingar förtvivlar. Är det flyktingarna som ska hålla glesbygden vid liv när avfolkningen är ett fakum? När företag har lagt ned och utlokaliserade statliga verk dragits tillbaka, har Migrationsverket kommit att bli en räddande ängel för många små kommuner i desperat behov av arbetstillfällen. Av en ren tillfällighet hamnade våra reportrar i två små bruksorter i olika delar av landet - samhällen med omkring tusen invånare, där ungdomarna saknar framtidsutsikter och lämnar bygden för att bara sällan flytta tillbaka. Det råkade bli Lesjöfors i Värmland och Horndal i Dalarna - men hade lika gärna kunnat vara många andra platser i Sverige och många andra människors berättelser om livet här idag. Berättelser om gamla vanor som plötsligt ställs på ända, om nya grannar man inte känner igen, om hemmakvarter som blivit främmande. Många frågor hänger i luften i gamla bruksorter som plötsligt tagit emot nya invånare: Varför lyssnar de som bestämmer inte på oss, vi som har valt dem? Hur kan de säga att vi behöver invandrare när vi inte själva har jobb? Eller, från andra sidan av staketet: Varför tar de hit oss när de ändå inte vill ha oss här? När de kastar sten och trakasserar oss precis som de fientliga grannarna i hemlandet gjorde innan vi flydde? Konflikts producent Lotten Collin åkte till Horndal i södra Dalarna, och reportern Randi Mossige Norheim besökte Lesjöfors i Värmland. Båda orterna har fått se sin befolkning minska när de gamla bruken lagt ner och jobben försvunnit. Reportaget börjar i Lesjöfors strax utanför Filipstad, några dagar innan Nedja och hennes familj ska avvisas till Kosovo. Pastor Bengt Sjöberg från församlingen Kristen Gemenskap åkte hem till familjen för att ta farväl. De här orterna är bara ett par exempel på många fler små samhällen där mottagningen av asylsökande och flyktingar har gett tynande kommuner nya invånare och ekonomiskt tillskott. Men om nu det här är en så avgörande fråga för små kommuners fortsatta existens kan man ju undra varför de etablerade invånarna så ofta upplever att de blir överkörda av kommunens beslutsfattare och varför de nyinflyttade ofta känner sig så ovälkomna? Innan vi återvänder till Värmland och Dalarna gör vi en lång avstickare till Västerbottens inland, närmare bestämt Vilhelmina - vild och vacker, som kommunen presenterar sig på sin hemsida. Men det tycks inte räcka för att locka människor att stanna eller flytta dit. Därför blev det ett hårt slag mot kommunen när Migrationsverket sade upp avtalet om att hyra ett 70-tal lägenheter för asylsökande som väntar på besked om uppehållstillstånd. Det berättade en besviken Åke Nilsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Vilhelmina, när Konflikts Daniela Marquardt fick tag på honom i bilen på väg till Umeå. Vilhelmina ska få sin asylmottagning nedlagd, och kommunen kommer tappa jobb och ekonomiska bidrag. För många kommuner är flyktingförläggningarna ett välkommet tillskott, kanske till och med ett måste för att små samhällen ska överleva. Migrationsverket spelar - vare sig de vill eller ej - en viktig regionalpolitisk roll, åtminstone för lokalbefolkningen och de flyktingar som får stanna i Sverige. Nu återvänder vi till Dalarna och Värmland, där just det har blivit mycket tydligt. I Lesjöfors är det Nedja två sista dar i Sverige. Innan hon skickas tillbaka till Kosovo, vill hon hinna säga hejdå till alla. Till bästa kompisen Jannika, till hemkunskapsläraren Hans Nordblad och till läraren i engelska, Astrid Gille. Under det gångna året har det uppmärksammats flera fall där kommuner och såväl kommunala som privata vårdbolag gjort ekonomiska vinster på att ta hand om flyktingar. Framför allt för ensamkommande barn har Migrationsverket betalat ut stora ersättningsbelopp för att förmå kommuner att ta emot barnen - pengar som på flera håll mer än väl har täckt de faktiska kostnaderna. Överskotten har, som i fallet med bolaget Vårljus i Stockholm, bland annat delats ut till de anställda i form av gratifikationer om en månadslön och som utdelning till aktieägarna. I den flora av ersättningar som Migrationsverket betalar ut för mottagningen av flyktingar finns en rad schablonbelopp för olika ändamål. Och att det inte sker någon uppföljning om pengarna verkligen går till det de är avsedda för, det är helt i sin ordning menade Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson när Daniela Marquardt träffade honom. Det är kommunernas ensak och Migrationsverket har inget uppdrag att kontrollera hur de använder pengarna. Myndigheten tar inte heller några politiska hänsyn när man väljer var man förlägger sin verksamhet. Därför ser han ingen större fara för att flyktingar blir till handelsvaror i glesbygdspolitiken. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin

I veckans program berättar Randi Mossige Norheim historien om Peter Ekwiri, sudanesen som 1995 dumpades av svensk polis i Ghana. Han togs emot av Sveriges honorärkonsul Amarkai Amarteifio, som mot hundratals dollar i ersättning skulle utreda Ekwiris fall. Randi ringde upp Amarteifio för att höra vad han minns av fallet, och här följer den intevjun i sin helhet. Den gjordes torsdagen den 28 april.