Podcasts about folkpartiets

Anne Wibble verkar mest vara ihågkommen för uttalandet om att alla ska ha en årslön på banken. I själva verket var hon en av Sveriges viktigaste finansminstrar. Andreas Johansson Heinö och Joakim Broman backar bandet och pratar om Wibble och hennes idévärld, Folkpartiets högersväng på 1980-talet, 1990-talskrisen och Bildtregeringens reformiver

Sverige satsade tidigt på kärnkraften och kom att utveckla en egen teknologi kallad den svenska linjen. Bara några månader efter atombomberna släppts över Hiroshima och Nagasaki tillsatte ecklesiastikministern Tage Erlander en expertgrupp, Atomkommittén.I kalla krigets skugga samarbetade staten med näringslivet för svenska kärnkraftverk och atombomber. Den första svenska reaktorn R1, som var en ren forskningsanläggning, startades den 13 juli 1954 i ett bergrum vid Tekniska högskolan i centrala Stockholm. Med tiden blev Sverige en stormakt inom kärnkraft, men på 1970-talet vaknade en stark opinion mot kärnkraften.I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Per Högselius, professor i teknikhistoria vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm som skrivit om kärnkraftens historia i bland annat artikeln Atomic Shocks of the Old - Putting Water at the Center of Nuclear Energy History.De allra första lyckade experimenten med att utvinna energi ur atomer utfördes i Berlin 1938 av de tyska fysikerna Otto Hahn, Lise Meitner och Fritz Strassmann. Under andra världskriget började flera nationer att forska inom området. Motivet var då framförallt framställning av kärnvapen.I Sverige startades forskningsanläggningen R1 redan 1954. Ytterligare två försöksreaktorer kom att byggas i Studsvik i Södermanland innan landets första kommersiella kärnkraftverk, Ågestaverket, R3, söder om Farsta i Stockholm laddades 1964 för att producera fjärrvärme och el, och i hemlighet vapenplutonium till programmet för att bygga svenska atomvapen.Under andra världskriget hade Sverige varit beroende av Nazitysklands kol. Därför blev oberoende viktigt i utvecklandet av svensk kärnkraft. Sverige satsade på så kallade tungvattenreaktorer som kunde drivas med naturligt, oanrikat, uran som man tänkte bryta på platser som Ranstad i Västergötland och Kvarntorp i Närke.Ågestaverket drevs till 1974 utan att leverera någon vinst förrän de sista två månaderna. Parallellt med konstruktionsarbetet på R3/Ågesta pågick projekteringen av R4 som byggdes vid Marviken på Vikbolandet. Anläggningen kom dock aldrig i drift som kärnkraftverk på grund av att teknikutvecklingen sprang ifrån planerna.Mellan 1972 och 1985 byggdes tolv stora kärnreaktorer på fyra platser: Oskarshamn, Ringhals, Barsebäck och Forsmark. Mot slutet av 1980-talet levererade de runt hälften av Sveriges totala elproduktion.På 1970-talet kommer de första folkliga protesterna mot kärnkraften. I valrörelsen 1976 lovar Centerledaren Thorbjörn Fälldin att inte tillåta nya reaktorer och att kärnkraften ska avvecklas. Efter valet tvingas han kompromissa med de övriga regeringspartierna och startar Barsebäck 2 1977. Fälldins regering faller 1978 efter oenighet om en folkomröstning om kärnkraften.Motståndet mot kärnkraft ökade efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg i USA 1979. Eftersom kärnkraften kom att splittra partierna utlyses en folkomröstning till mars 1980 där Socialdemokraternas och Folkpartiets linje 2 vinner. Det innebär att Sverige ska ha högst tolv reaktorer. Riksdagen beslutar sedan att kärnkraften ska vara avvecklad år 2010.Bild: Reaktorn R1 på Kungliga Tekniska högskolan i StockholmOkänd - Tekniska museet Stockholm, Wikipedia, Public DomainMusik: Funny Days av New Library Sounds, Storyblocks AudioLyssna även på De hemliga svenska atombomberna.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckopanelen under ledning av Staffan Dopping. Riksbankens styrränta höjs igen, Säpo spektaktulärgriper ett ryskt par, legendaren Börje Salming dör. Socialdemokraterna levererar sin skuggbudget och Liberalerna uppmärksammar sin partikultur strax före landsmötet då Johan Pehrson ska väljas till ordinarie partiledare. Och Centerpartiet testar presumtiva partiledare i hbtq-budskap. Med Jan Scherman, Torbjörn Hållö och Anna-Karin Wyndhamn. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckopanelen under ledning av Staffan Dopping. Riksbankens styrränta höjs igen, Säpo spektaktulärgriper ett ryskt par, legendaren Börje Salming dör. Socialdemokraterna levererar sin skuggbudget och Liberalerna uppmärksammar sin partikultur strax före landsmötet då Johan Pehrson ska väljas till ordinarie partiledare. Och Centerpartiet testar presumtiva partiledare i hbtq-budskap. Med Jan Scherman, Torbjörn Hållö och Anna-Karin Wyndhamn. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

18 augusti. Mauricio Rojas tror att SD hade kunnat motarbetas om Folkpartiets integrationspolitik från början av 2000-talet också hade blivit Alliansregeringens. Nu är han tillbaka i svensk politik som liberal riksdagskandidat och rådgivare åt Nyamko Sabuni. I samtal med Andreas Ericson berättar han om vad som nu behöver göras för att klara integrationen.

Pehr G (PG) Gyllenhammar tog Juristexamen från Lunds universitet 1959 och fick då rollen som Biträdande jurist vid advokatfirman Mannheimer och Zetterlöf i Göteborg. Fram till 1971 arbetade han sedan som advokat i New York och sedan hos Skandia i Stockholm. Mellan åren 1971 till 1993 var han sedan VD och senare Styrelseordförande för Volvo, roller som gjorde honom till PG med hela Svenska folket. Efter sin tid inom Volvo-sfären flyttade PG sedan till London där han bland annat var Styrelseordförande för Aviva, Storbritanniens största försäkringsbolag. Under sin karriär som styrelseproffs har han sedan haft uppdrag inom SEB, Kinnevik, Reuters och Rotschild Europé. Han har dessutom suttit i Folkpartiets styrelse mellan 1982 och 1984. PG är utnämnd till Medicine hedersdoktor vid Göteborgs Universitet 1981, Teknologie hedersdoktor i London 1987 och Halifax 1988, Ekonomie hedersdoktor vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet 2003, och mottog H.M. Konungens medalj i 12:e storleken med Serafimerordens band 1981. Han är medgrundare av ERT – European Round Table of Industrialists som bland annat tagit initiativ till infrastrukturprojekt som tunneln under Engelska kanalen och utbyggnad av Europeiska snabbtåg.  .   .   . Häng med i snacket på poddens sociala kanaler: Chefssnack på Linkedin Chefssnack på Instagram

Pehr G (PG) Gyllenhammar tog Juristexamen från Lunds universitet 1959 och fick då rollen som Biträdande jurist vid advokatfirman Mannheimer och Zetterlöf i Göteborg. Fram till 1971 arbetade han sedan som advokat i New York och sedan hos Skandia i Stockholm. Mellan åren 1971 till 1993 var han sedan VD och senare Styrelseordförande för Volvo, roller som gjorde honom till PG med hela Svenska folket. Efter sin tid inom Volvo-sfären flyttade PG sedan till London där han bland annat var Styrelseordförande för Aviva, Storbritanniens största försäkringsbolag. Under sin karriär som styrelseproffs har han sedan haft uppdrag inom SEB, Kinnevik, Reuters och Rotschild Europé. Han har dessutom suttit i Folkpartiets styrelse mellan 1982 och 1984. PG är utnämnd till Medicine hedersdoktor vid Göteborgs Universitet 1981, Teknologie hedersdoktor i London 1987 och Halifax 1988, Ekonomie hedersdoktor vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet 2003, och mottog H.M. Konungens medalj i 12:e storleken med Serafimerordens band 1981. Han är medgrundare av ERT – European Round Table of Industrialists som bland annat tagit initiativ till infrastrukturprojekt som tunneln under Engelska kanalen och utbyggnad av Europeiska snabbtåg.  .   .   . Häng med i snacket på poddens sociala kanaler: Chefssnack på Linkedin Chefssnack på Instagram

Veckans gäst är Johan Enfeldt som är debattör, skribent och rapportförfattare. Johan har ett förflutet som kommunalpolitiskt engagerad i skolpolitik som medlem Folkpartiet. Efter 23 år i Folkpartiet/Liberalerna är han i dag medlem i Socialdemokraterna. Han har skrivit flera rapporter om marknadsmekanismer i välfärden för Arena Idé och skriver ledare för Dagens Arena. Hans klargörande twitterkonto har många följare. Avsnittet handlar bland annat om en historisk tillbakablick på marknadiseringen av den svenska skolan, reflektioner över vad liberala politiker hade för förväntningar och vad som egentligen hände. Citat från Johan: "Från Folkpartiets sida handlade det väldigt mycket om att man skulle få välja. Och det var ingen som såg att i till och med en ganska liten kommun skulle skolan bli en mångmiljonindustri med dem regelverk vi satte upp." ”Jag brukar säga det om valfriheten. Att det var så att det var liberaler som införde skolplikt. Det gjorde de för att skydda barnen från föräldrarnas fria val att inte sätta dem i skolan. Så skolval är inte alls självklart ur ett liberalt perspektiv.” ”Om vi pratar om att optimera samhällets resurser så är det inte särskilt ekonomiskt effektivt det vi håller på med. När jag var i Vallentuna då hade vi 370 elever som gick ut nian och de gick ut från 3 högstadieskolor. Det vill säga 5 paralleller i varje ungefär. Idag har man ungefär lika många elever, det skiljer några tiotal, och det är 8 eller 9 skolor. Och det är en följd av hur vi organiserar vår skola.” Om du vill kommentera, ställa frågor eller föreslå ämnen och intervjupersoner är du välkommen att mejla per@kornhall.se eller ingela.netz@gmail.com. Läs mer om podden och programledarna på Arena Idés webbsajt  https://arenaide.se/kornhall-netz/

Finns det något som heter folkpartism? I andra avsnittet av den andra säsongen av Ideologpodden djupdyker vi i före detta Folkpartiet, numera Liberalernas, ideologiska grund. Hur tar sig socialliberalismen egentligen uttryck rent politiskt och vad skiljer L från andra partier? Romina Pourmokhtari går inte med på beskrivningen att det finns två liberala partier och betonar det sociala ansvaret som en avgörande del av “folkpartismen”. Lars Leijonborg ifrågasätter begreppet folkpartism, resonerar kring partiets relation till socialdemokratin och berättar om ödesvalet på dåvarande Folkpartiets ungdomsförbundets kongress 1971. Programledare är Amanda Broberg som trots att begreppet folkpartism ifrågasätts klarar sig helskinnad ur det andra avsnittet. Gäster är Romina Pourmokhtari, ordförande för Liberala ungdomsförbundet, och Lars Leijonborg, tidigare partiledare för Folkpartiet. 

Entreprenören, företagaren, föreläsaren, norrmannen Reidar Svedahl ville rädda Strömparken i Norrköping från bebyggelse 2014. Ett, tu tre stod han vid 59 års ålder som politisk debutant överst på dåvarande Folkpartiets valsedel och pang bom så  blev han kommunalråd med Lars Stjernkvist som Kommunstyrelsens ordförande. Och på den vägen är det. Hör Reidar Svedahl tala om makt, om vad tre liberaler i en bil talar om, hur han tycker det går för Nyamko Sabuni som partiledare och om hur länge har tror att Januariavtalet håller i riksdagen. Under de cirka sexton minuter som Widar Möter pågår så avslöjar Reidar Svedahl även varför han tycker att Naturskyddsföreningen har för mycket att säga till om när det ska byggas vindkraft i Norrköping.

Många beklagar sig över att våra riksdagspolitiker aldrig har haft ett s k riktigt jobb. Helena Gellerman, Liberalerna, från Lerum bevisar motsatsen. Hon hoppade av ett högt chefsjobb på Volvo för att bli bilsäljare. Där la hon grunden till sin politiska karriär som tog henne från plats 20 på Folkpartiets lista i kommunalvalet 2006 hela vägen in till Riksdagen i senaste valet.Vi pratar om vilka likheter bilförsäljning och skådespeleri har, om händelsen som hade kunnat radera ut hela familjen, att man faktiskt kan prata med Sverigedemokrater och hur extremt svårt det är att fatta bra beslut i en tid när utvecklingen av självkörande bilar och AI går extremt mycket fortare än riksdagsarbetet. Dessutom avslöjar hon sitt dreamteam om hon skulle bli stadsminister. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nyamko Sabuni började sin karriär som egenföretagare inom friskvård 1991. Efter roller som projektledare på Folksam och därefter PR-konsult på Geelmuyden Kiese tog hon 2001 plats i Folkpartiets partistyrelse. Mellan 2002 och 2006 var Nyamko riksdagsledamot och därefter Integrations- och jämställdhetsminister i Fredrik Reinfeldts regering under åren 2006 till 2013. Idag är hon Vice VD och hållbarhetschef på ÅF. Hon har placerat sig högt upp på listor som exempelvis ”Näringslivets mäktigaste kvinnor” och hon har gett ut boken ”Flickorna vi sviker”. .   .   . Häng med i snacket på poddens sociala kanaler: Chefssnack på Linkedin Chefssnack på Facebook Chefssnack på Instagram

Nyamko Sabuni började sin karriär som egenföretagare inom friskvård 1991. Efter roller som projektledare på Folksam och därefter PR-konsult på Geelmuyden Kiese tog hon 2001 plats i Folkpartiets partistyrelse. Mellan 2002 och 2006 var Nyamko riksdagsledamot och därefter Integrations- och jämställdhetsminister i Fredrik Reinfeldts regering under åren 2006 till 2013. Idag är hon Vice VD och hållbarhetschef på ÅF. Hon har placerat sig högt upp på listor som exempelvis ”Näringslivets mäktigaste kvinnor” och hon har gett ut boken ”Flickorna vi sviker”. .   .   . Häng med i snacket på poddens sociala kanaler: Chefssnack på Linkedin Chefssnack på Facebook Chefssnack på Instagram

Säsongsavslutning och liberal stämning i studion! Birgitta Ohlsson har varit politiskt aktiv länge. Hon började i Folkpartiets ungdomsförbund och har genom åren hunnit vara både EU-minister och demokratiminister. Det pratas politik, men också pizza i dagens program av Lilla Al-Fadji. Vi testar hur bra Birgitta hanterar ett riktigt blåsväder och bjuder som vanligt på lite chili. Vi kör väh!I Lilla Al-Fadji i P3 hör du hur LAF intervjuar och hänger med härliga gäster i Hälliwüüd radio där vad som helst kan hända! Lilla Al-Fadj i i P3 hördes första gången sommaren 2009. Karaktären Lilla Al-Fadji spelas av Felipe Leiva Wenger, även känd som Fille i rapduon Ison & Fille.

I dagens radio bubb.la diskuterades den spända situationen i Mellanöstern och det tredje världskrig som nu eventuellt pågår om än med låg intensitet, den svenska regeringens 180-vändning i flyktingpolitiken och Åsa Romsons tårar däröver, crowdfunding för att digitalisera den svenska frihetskampens historia, könsräknare på svenska medier, Folkpartiets namnbyte, Finlands eventuella EMU-utträde, stopp för yoga i Kanada på grund av kulturell appropriering, Atlas Shrugged-stämning i Venezuela, två lyssnarbrev och ett tips om ett intressant evenemang i nästa vecka. http://radio.bubb.la/radio-bubb-la-2411/

I dagens radio bubb.la kontemplerades lugnet före stormen där världsliga makter förhandlar och bygger allianser i ett allt mer anspänt geopolitiskt läge, den hastigt förfallande svenska sjukvården, det exceptionella vinåret 2015, unik chans att förvärva Järnladyns eleganta kostymer, mediehuset Stampens nära förestående konkurs, Folkpartiets vänsterprassel med S och V, Martinsfest får nytt namn i Düsseldorf och Houston, Texas avvisar kontroversiell antidiskrimineringslag efter kampanj dominerad av toalettfrågor. http://radio.bubb.la/radio-bubb-la-511/

Vi är tillbaka och kastar oss rakt in i en spännande politisk höst. Bland annat diskuteras Folkpartiets helomvändning och om Moderaterna går samma väg.

Politikernas budgettrix Fredrik Furtenbach och Annie Reuterskiöld avslöjar de folkvaldas knep för att få ut sitt budskap bäst. Folkpartiets namnbyte – Henrik Torehammar undrar om det blir ”Elevrådspartiet petimätrarna”? Den urballade samtalstonen på sociala medier - efter sommarens hetsiga nätdebatter tar vi in statsvetaren Katarina Barrling för att spalta upp de akademiska idealen för kunskapsinhämtning. Generositet, argumentets primat, undvik ad hominem-argument och bemöt kritiken.

Marcus Oscarsson, TV4:s politiska kommentator, intervjuar Folkpartiets partisekreterare Maria Arnholm om Westerbergeffekten, jobbet som partisekreterare och liberal feminism. Marcus svarar också på frågor om krisen i Grekland och om en oväntad uppstickare i presidentkampen i USA. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I vårt 9:e avsnitt är det dags för ett besök i riksdagen. Det första partiet som besvarade vår förfrågan var Folkpartiet och riksdagsledamoten Christer Nylander. ( Vi hoppas naturligtvis att flera följer FP:s exempel ). Christer Nylander är vice ordförande i utbildningsutskottet och veckopendlar från Kristianstad för att kunna utföra sitt jobb inom politiken. Han har höga ambitioner inom skolan och vill likt oss höja statusen för läraryrket. Andra tankar om skolan är att ha höga förväntningar på eleverna, föräldrar som engagerar sig för en bättre skola och Statligt huvudmannaskap för skolan. I veckans avsnitt kommer ni att få lyssna till hur Christer blev politiker, varför just skolan är så intressant att arbeta med och vilken lärare som han vill hylla. Vi får höra hur Christer tycker att skolan borde höjas, tankar om betygen eller varför han började skriva böcker. Till sist Annas önskan om att få leka kurra gömma i riksdagen och Philip avslöjar vad han egentligen tycker om betygen. Denna vecka är första veckan utan hiss eller diss, det hann vi helt enkelt inte med, då vi skulle försöka hinna med att träffa Jan Björklund innan det var tid för votering. Därför blir det en kort hiss och diss här: Hiss: För de som vågar testa nytt och pröva. Diss: För de som aldrig försöker pröva nytt och bara gnäller på det gamla.

Kalle Lind pratar med nyliberalen Mattias Svensson om misslyckade svenska alkoholreformer. Helt osökt nämner de Rotary, striptease, Tore Wretman, Ivan Bratt, porter mot influensa, klass IIB, Fia Jansson som bor uppå Söder, IB-affären, en fyllerist med tio ägg på fickan, bongpojkar, falkögon, guldkrogar, krogrundor, Charlie Normans trummis, Åke Lemmings privatregister över fyllon, Folkpartiets inflytande på åtminstone en fråga, folk som fortfarande säger EG, Harry Frasse Franzéns rödvinskupp, Sällskapsresan, Lust-ölets inbjudande etikett och Maggie Thatchers övervakande leende.

Ny SOM-undersökning - Fredrik Furtenbach om varför svenskarna har blivit så rädda. Tomas Ramberg ska till Folkpartiets kommundagar i Västerås - kommer Birgitta Ohlsson utmana Jan Björklund? Efter robotiseringsdebatt och kultursidesbråk om arbetslinjen försöker Det politiska spelet reder ut varför lättjan blivit tabu i svensk politik. Till sist nominerar Henrik Torehammar en socialdemokrat till veckans spelare.

Kalle Lind och den övremedelklassintellektuelle Jonatan Unge pratar i det elfte avsnittet av Snedtänkt om subkulturen övre intellektuell medelklass. I förbifarten råkar de nämna DN, Expressen, På spåret, doriska och joniska kapitäl, Per och Olle Wästberg, syskonkärlek, narcissism, nappmatning, Per Gahrtons libido, Folkpartiets ruttna sjuttiotal, Per Ahlmarks hittepåtitel, Harry Potter, Radio Islam, Abbe, Lucke och Gerard, Fantomentidningen, Beppe Wolgers pyjamas, Freud, 10-gruppen, clownen Mannes clownbarn, Fluxuskonst, Historieätarna, Inez Svenssons bananpåslakan, finlandssvenska brevväxlingssamlingar, klubben De Svartas Vänner, stavningsreformen 1906 och hattar på museum.  

De etablerade partierna underskattade göteborgarnas ilska över trängselskatten. Ett färdigförhandlat väg- och järnvägspaket och en skatt som tagits ut i över ett och ett halvt år hjälpte inte. Det blev ett tydligt nej i folkomröstningen på valdagen. Kaliber nyhetsdokumentär: Käftsmällen som kom som en kalldusch. Det skulle bli en enkel match i folkomröstningen om trängselskatt i Göteborg. De etablerade partierna räknade med ett ja. Men göteborgarna ville annorlunda. Dagen efter folkomröstningen vaknade Göteborgs etablerade partier med en baksmälla. - Alla seriösa partier var för att behålla trängselskatten. De, som vi säger i Göteborg, fepplade eller schabblade bort det här. - Som många var jag nog förvånad över att det blev ett sånt beslut och väldigt fundersam om hur fan det här ska gå. - Jag har varit med och skrivit på avtalet och jag står för det västsvenska paketet.  - Men borde ni ha gjort mer? - När man har resultatet i hand borde man förstås ha gjort mer. Det här är några röster i Kalibers nyhetsdokumentär om folkomröstningen om trängselskatten i Göteborg. Vi kommer återkomma till dem, men först ska ni får träffa Kaj Helenius. Han bor med sin fru och två katter  i Backa Röd på Hisingen i Göteborg. Han har jobbat på Volvo och byggt bilar sedan 1963, men nu är han pensionär sedan 15 år. Kaj Helenius visar upp de senaste räkningarna för trängselskatten från Transportstyrelsen. - Vi har två stycken här, den första är min. Jag betalar 137 kronor för att jag har kört min dotter till hennes arbetsplats på Tagenevägen på torsdagar och hämtar henne på torsdagar. Jag åker tolv kilometer fram och tillbaka och det har kostat mig så mycket pengar.  Han kör fram och tillbaka för att hämta och lämna sin dotter och passerar kamerorna som tar betalt för trängselskatten.  - Min fru jobbar inom störningsjouren, det är en kommunal instans, hon har 179 kronor här i augusti månad.  Strax över 300 kronor för augusti månad betalar Kaj Helenius och hans fru för trängselskatten.  De bor i ett lummigt hyreshusområde i norra Göteborg, där moståndet mot trängselskatt är som kraftigast. 91 procent i Backa Röd röstade nej på frågan ”Anser du att trängselskatten ska fortsätta i Göteborg efter valet 2014?”  - Ingen politiker hade fattat hur mycket det drabbade gemene man, det tror jag inte.  Kaj Helenius tror inte att politikerna förstod hur trängselskatten drabbar folk. Det blev ett nej från göteborgarna till trängselskatten med 57 procent mot 43 procent ja. Göteborgarna röstade nej till de pengar som ska betala en stor del av olika väg- och järnvägsprojekt. De röstade nej till trängselskatt som inblandade politiker redan är överens om och har beslutat om.  Och betalstationerna sitter redan uppe och tickar in pengar.  Det som har väckt många göteborgares ilska är bland annat betalstationernas placering. I Backa Röd till exempel måste de som bor där betala trängselskatt för att åka och handla i sitt eget område, alltså utan att åka in till centrala stan.    - Till exempel här i Backa, här är mycket arbetare och invandrare. Jag tror att många inte förstod vad syftet är med det här. När de gjorde det på ett så klumpigt sätt när de satte spärrarna på såna ställen. Då drabbade det människor. De som kanske inte i grunden inte förstod vitsen med trängselskatten.  - När du åker till Bäckebol och handlar då klarar du dig inte på en timme, det finns så mycket annat att titta på också. Då åker du på samma avgift igen. -Finns det ingen annan affär? -Det finns Netto, men människor åker inte och handlar mat i första hand, utan de åker till de affärer som säljer kläder och allt möjligt.  Hur kommer det sig att göteborgarna röstade nej till trängselskatten? Och hur kunde politikerna missa hur vindarna blåste? Nu står politikerna med resultatet från göteborgarna att de inte vill betala de här vägsatsningarna med trängselskatt - hur ska de hantera det?  Kaliber nyhetsdokumentär. I dag om folkomröstningen om trängselskatt i Göteborg.  För att förstå varför en folkomröstning överhuvudtaget hölls när trängselskatten redan var på plats måste vi gå tillbaka flera år.  Det har tidigare varit tradition att staten står för notan när stora satsningar på infrastruktur ska göras i Sverige. Men numera ställs det ibland krav på kommunerna att själva stå för delar av kostnaden. Först ut att införa trängselskatt i Sverige var Stockholm 2006 för att få pengar till  bland annat vägar. Styrande Socialdemokraterna i Göteborg lovade tidigt en folkomröstning om det skulle bli vägavgifter. Det här för att betala stora väg, järnvägs- och tunnelprojekt. Det som senare kom att kallas Västsvenska paketet och som beräknas kosta 34 miljarder kronor. När staten 2008 var beredd att skjuta till pengar för fick politiker i Göteborgsregionen bråttom och de kom överens om att trängselskatt skulle betala en del – 14 miljarder kronor. Då ändrade sig Socialdemokraterna i frågan om att hålla en folkomröstning för göteborgarna och både Göteborgs kommunfullmäktige och riksdagen klubbade igenom det hela 2010.  I Stockholm tog beslutsprocessen om trängselskatt flera år och man genomförde en testperiod innan folkomröstningen, där stockholmarna sa ja. Det gick betydligt snabbare i Göteborg och de styrande skippade en folkomröstning. Kritiken lät inte vänta på sig. Från P4 Göteborgs nyhetssändning:  - Motståndet mot trängselskatten har nu lett till ett nytt politiskt parti. Partit kallar sig Vägvalet och ställer upp i kommunalvalet i höst.  Göteborgs enda kvällstidning, Göteborgs-Tidningen, GT, startade en kampanj för att samla in namnunderskrifter så att man den vägen skulle få till en folkomröstning om trängselskatt. Och det gick vägen. P4 Göteborgs nyhetssändning:  - Ett 100-tal åskådare lämnade mer än 55 000 namnunderskrifter till ordförande för kommunfullmäktige.  GT fick in det antal röster som krävs för att frågan skulle beslutas om av Göteborgspolitikerna. Och efter timmar av manglande i kommunfullmäktige i maj 2013, där moderater vände i frågan om folkomröstning och var oeniga inom partiet, beslutades att en folkomröstning skulle genomföras i Göteborg. Det blev 28 röster mot 53 i beslutet i kommunfullmäktige att en folkomröstning ska genomföras.  När beslutet om en folkomröstning togs hade betalstationerna suttit uppe i Göteborg och tickat in pengar i nästan ett halvår. På valdagen den 14 september i år röstade så göteborgarna om trängselskatt. Och det blev alltså ett nej till med drygt 73 procent valdeltagande. Då hade betalstationerna suttit uppe i över ett och ett halvt år.  Det blev alltså ett nej, trots opinionsundersökningar som visat motsatsen. Det blev ett nej, trots att samtliga partier, utom Sverigedemokraterna och det lokala enfrågepartiet  Vägvalet, var överens om trängselskatten som en del av betalningen av Västsvenska paketet. Mikael Gilljam är professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet. Kaliber träffar honom vid Hagakyrkan, den plats där en planerad underjordisk pendelstation beräknas byggas och stå klar om dryga tio år. - Jag blev förvånad. Jag trodde att det var en lätt match för hela etablissemanget, de etablerade partierna, att de skulle kunna brotta ner Vägvalet och Sverigedemokraterna. Hade de bedrivit någon form av kampanj hade de säkert gjort det också, säger professor Mikael Gilljam och  ifrågasätter alltså att de etablerade partierna fört någon kampanj för att göteborgarna skulle rösta ja till trängselskatten. - Och jag kan inte förstå varför de inte gjorde det, utan de, som vi säger i Göteborg, ”fepplade” bort, eller schabblade bort det här. Och nu sitter de där med…i någon slags rävsax och det är därför det blivit alldeles tyst. Ingen säger någonting, om varken situationen i Göteborg som parlamentariskt är krånglig, det kan ju vara en bidragande orsak. Men inte heller hur man tänker gå vidare med att hantera det här besvärliga folkomröstningsresultatet. - De schabblade bort det säger du? - Ja, jag tror att, hade man bedrivit en kampanj och gått ut och bett sina egna väljare att rösta ja och förklarat varför man ska rösta ja. Jag kan knappt minnas att jag såg någon kampanj över huvudtaget. Och det kan ju finnas skäl till att man inte bedrev någon kampanj. - Man kanske trodde att det skulle ordna sig ändå. Man kanske tänker att man ska lämna väljarna i fred och inte blanda sig i. Men jag tror att frågan är alldeles för viktig. Det kan inte ha varit det. Det fanns opinionsmätningar som pekade på att ja-sidan skulle vinna och att man då slog sig till ro med det. Jag gissar att det är samma fenomen som med Sverigedemokraterna. Vissa saker är svårare att mäta än andra och har man inte mätt det förut så kan man inte kalibrera sina mätinstrument. Opinionen om trängselskatt är någonting nytt, precis som Sverigedemokraterna är ett nytt parti, och opinionsinstituten är inte så duktiga att man kan lita på dem, säger Gilljam och fortsätter:  - Det jag hoppas att det inte var, men som jag inte kan utesluta, det är väl att man tänkte sig att ”den här folkomröstningen tänker inte vi bry oss om i alla fall så varför ska vi gå ut och lägga tid på att kampanja när vi kan bedriva valrörelse för att bli återvalda till fullmäktige istället. Och sen, även om folket röstar nej så tänker vi köra över den folkomröstningen i alla fall.” Jag har inga belägg för att det är så men, jag förstår inte varför man inte la mer kraft.  Men det är fler som är kritiska. Gunilla Grahn-Hinnfors är politisk reporter på Göteborgs-Posten; Göteborgs största tidning. Hon visar mig runt på redaktionen som ligger ett stenkast från nybyggda Gamla Ullevi och med fönster mot Centralen. Gunilla Grahn-Hinnfors har skrivit mycket om frågan om trängselskatt. - När det gäller trängselskatten och det Västsvenska paketet har de etablerade partierna haft samma åsikt och det har inte varit en fråga som har splittrat dem. Då har man valt bort,  i alldeles för högutsträckning tror jag, och trott att man skulle kunna glida igenom och få ett ja, utan att anstränga sig, säger hon. - Jag tycker att det är allvarligt att man dels inte haft någon plan B eller strategi för vad som skulle hända om det blev ett nej, för det verkar man inte ha haft utan man har bara trott att det skulle gå att köra igenom och att man i så liten utsträckning nu pratar om hur vi ska hantera detta. Det man säger nu är att vi ska tillbaka till parterna. Så får vi se vad som händer sen. Hade man tagit ansvar lite tidigare hade man ju tagit några underhandskontakter. - Frågan är så infekterad också så det här påverkar hela politiken. Det ställer tilliten till våra valda politiker inte i ett så klädsamt ljus. Det är ett jätteproblem att man på vägen förlorar så hemskt mycket av tilltro till andra politikområden också. Det här gäller inte bara trängselskatt, utan det här gäller väldigt mycket mer. Professorn i statsvetenskap, Mikael Gilljam och Göteborgs-Postens politiska reporter Gunilla Grahn-Hinnfors tycker alltså inte att det förts någon större ja-kampanj för trängselskatten inför folkomröstningen. Kaliber ringer runt till de partier som var för trängselskatten. De håller inte med om att kampanjen saknades.  - Vi har ju debatterat och diskuterat den här frågan varje dag, till exempel på Kungsportsplatsen, där vi hade valstuga och där vi också hade eget material just om detta som vi hade tagit fram som vi satte Folkpartiets logga på, säger Pär Gustavsson från Folkpartiet.  - Min upplevelse var att det var svårt att föra en diskussion om trängselskatten i valkampanjen. Väljarna var inte så intresserade av att diskutera just den frågan med oss verkar det som, säger Max Reijer från Miljöpartiet.  - Om det finns en kritik mot oss som var ja-partier för att det inte fanns några praktiska insatser så tycker jag inte att den kritiken träffar oss i Socialdemokraterna först, säger Moa-Lisa Fransson, Socialdemokraterna.  - Vi har ju drivit en valrörelse till kommun, region, riksdag och folkomröstning och då har vi lagt fokus på de frågorna som vi framför allt tycker är viktigast. Då handlar det om barn och ungas uppväxtvillkor, det handlar om valfrihet och värdighet i äldreomsorgen, om behovet av ett nytt ledarskap i Göteborg och så vidare. Men självklart har vi haft med att vi är för det Västsvenska paketet och säger ja till trängselskatten just för att vi behöver satsningar på infrastrukturen. - Hade ni någon kampanj enbart om trängselskatten? - Nej det har vi inte haft, säger Jakob Hallman från Kristdemokraterna.  Partierna som varit för trängselskatten tycker alltså att de fört kampanjer.  43 procent av göteborgarna röstade ja till att ha kvar trängselskatten och mest positiva var de i centrum. Jag beger mig uppåt Johanneberg i centrala Göteborg, där flest röstat ja till att ha kvar trängselskatten, som i nuläget ligger på mellan 8 och 18 kronor vissa tider på vardagar. En av de som röstade ja till den var Anna Åhlund.  - För att jag tror att det behövs. Vi måste finansiera de stora samhällsbyggnadsprojekten i Göteborg de närmaste åren och jag har inte sett några andra förslag om hur man ska finansiera det, säger hon.  Anna Åhlund är civilingenjör, och jag träffar henne en onsdagskväll, när hon är på språng, iklädd träningskläder en onsdagkväll ett stenkast från där hon bor. Hon pendlar 14 mil med bil varje dag till och från jobbet och betalar ungefär en femhundring i trängselskatt varje månad. Trots att hon påverkas ekonomiskt av trängselskatten genom bilpendlingen är hon alltså positiv till trängselskatten och att den finansierar Västsvenska paketet. Och för Anna Åhlunds del behövdes ingen folkomröstning. - Ärligt talat tyckte jag att det var onödigt med en folkomröstning för politikerna hade redan tagit sitt beslut och satt upp alla stationer. Sätta upp stationer är inte ett gratis projekt det heller och det tror jag många glömmer bort. Tar vi bort det är det flera miljarder av våra egna pengar som vi bara kastar i sjön. - Det var väl bra på så sätt att det väckte en debatt om hur man ska göra och det gav väl någon signal till politikerna, men så långt som till folkomröstning tycker jag inte att det behövde gå för min del i alla fall. -Har du sett någon kampanj kring folkomröstningen? - Nej jag har inte sett någon kampanj alls, vare sig Nej eller Ja.  Lou Hedström Bokinge är på väg att hälsa på sin dotter i Johanneberg när jag träffar henne utanför en matbutik. För henne var det självklart att rösta ja till trängselskatten. Hon tror att det är olika anledningar till att göteborgarna röstat nej.  - Det kan ju bero på massa olika saker, det kan bero på att man inte är insatt eller har samma värderingar som jag har. Det kan också vara ett självändamål, att det kostar pengar, då brukar  man rösta för att det inte ska drabba en själv då rent ekonomiskt, då kanske man skiter i miljön, säger hon. Anna Åhlund och Lou Hedström Bokinge röstade ja kring trängselskatten för miljön och för att väg- och tunnelprojekt ska kunna finansieras. Men vad säger de som röstade nej? Vad ligger bakom det? - Ja, jag sa nej till trängselskatten för att jag tycker att den drabbar orättvist, säger Susanne Eriksson, som också bor i Johanneberg, grejar med sin telefon när jag stör henne för att fråga om trängselskatten. Hon himlar lite med ögonen när jag tar upp ämnet, som stötts och blötts så mycket i Göteborg senaste åren. I hennes familj, som pendlar med bil, innebär det ökade kostander och  hon nämner just orättvisan, som hon upplever med trängselskatten. - Att vi inte har kunnat välja, vi bor ju i centrum och har på något sätt blivit instängda av trängselskatten om man jobbar utanför den zonen så att man varken kommer till eller från jobbet utan att få en ökad kostnad som ligger på 600-700 kronor i månaden vilket drabbar väldigt snett. -Har du sett någon kampanj kring trängselskatt? - Jag har sett kampanj om både och, avslutar Susanne Eriksson.  Nej-sägaren Kaj Helenius: - När en så stor ändring görs i samhället som med trängselskatten måste den informationen vara så tydlig att alla människor förstår den.   Vi är tillbaka hos Kaj Helenius i Backa Röd och jag vill veta mer om vad som ligger bakom hans motstånd till trängselskatt. Han har länge röstat på Socialdemokraterna men han ser en förändring som av partiet som gör honom tveksam.  - Jag röstade på sossarna sista valet också, men ärligt talat tog det emot. -Varför då? - Invandringen och trängselskatten, det drabbar arbetarklassens människor mycket mer än de som bor inne i Haga. Kaj Helenius som alltså under många val tillbaka röstat på Socialdemokraterna är mer tveksam till partiet nu på grund av frågor som handlar om trängselskatten, invandringen, de socialdemokratiska idéerna som han tyckte var tydligare förr. Han tror att folk lagt in något mer i frågan om trängselskatt än frågan som stod på röstsedeln.  Det är dags för en sammanfattning. Statsvetaren på Göteborgs universitet, Mikael Gilljam, och Göteborgs-Postens politiska reporter, Gunilla Grahn-Hinnfors, ifrågasätter Göteborgspolitikers kampanjande av trängselskattsfrågan. Och göteborgare jag pratat med som röstat, varje sig det är ja eller nej, har också funderat kring kommunikationen som kommit från politikerna. Vad säger då politikerna? Anneli Hulthén är socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen och moderaten Jonas Ransgård vice ordförande.  Jonas Ransgård  blev liksom många andra förvånad över att vakna upp till ett nej till trängselskatten dagen efter göteborgarna fått säga sitt. Men kritiken mot att de inte fört någon tydlig kampanj för varför trängselskatten behövs håller han inte med om. - Jag tycker att vi vid alla tillfällen frågan kommit upp på har varit mycket  tydliga från alliansens sida vad vår linje var, att vi förespråkar ett ja i folkomröstningen för vi behöver de här investeringarna till Västsverige. Jag tycker inte att vi har darrat på det här alls. -Det är ju en skillnad att svara på frågan när man får den och driva en kampanj? - Ja, vi har ju också i våra debattartiklar framhållit att vi tycker att det Västsvenska paketet är viktigt, sen går det alltid att prata mer om frågor, men vi har varit tydliga med vår linje. -Men borde ni gjort mer? -  När man har resultatet i hand så borde vi förstås ha gjort mer. -Hur kunde ni missa vart vindarna blåste? - Det är svårt att säga, det kan ju också vara att vindarna ändrade sig. Normalt pekar ju opinionsundersökningarna hyfsat rätt, men det händer mycket i en valrörelse också. - Men det visade sig också att det var splittrat i ert parti? - Ja, jag tror att alla partiers sympatisörer utom i Miljöpartiets och Vägvalets är en väldigt splittrad bild hur man ser på detta. Jonas Ransgård pratar om en splittrad bild om hur man ser på trängselskatten och Västsvenska paketet. Drygt tre veckor före valet visade sig en splittring inom partiet, där en ledande moderat ifrågasatte vissa delar av järnvägsprojektet i motsats till egna partiet. Det här medförde uppmärksamhet kring frågan. Moderaterna är ett av de partierna som backade i Göteborg, med tre mandat. Socialdemokraterna, som styrt Göteborg under de senaste 20 åren, backade ännu mer och förlorade fem mandat. Jag träffar Anneli Hulthén, socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, i Rådhuset, där kommunledningen numera håller till. Hon vill i likhet med Moderaterna, inte heller kännas vid att Socialdemokraterna inte fört någon ja-kampanj och därmed sjabblade bort frågan om trängselskatt. - Det var flera partier som drog ett stort lass. Socialdemokraterna gjorde det och Miljöpartiet drog också ett stort lass när det gällde det Västsvenska paketet i valrörelsen och gav ett tydligt besked. - Däremot är jag skarpt kritisk till moderaternas icke-kampanj och ibland dubbla budskap som man förde under hela valrörelsen. - Hur såg er kampanj ut då? - Då handlade det om att Johan Nyhus, som är ansvarigt kommunalråd, var uppe i alla debatter som fanns. Vi försökte att bemöta den kritik som fanns till exempel mot Västlänken i debattartiklar. Vi sökte också stöd med andra partier i fullmäktige i debattartiklar men fick nej på det för då skulle det upplevas som ett etablissemang sades det. - Mikael Gilljam sa till mig att jag hoppas att de inte struntade i att kampanja för att de ändå inte kommer att bry sig om resultatet? - Den tolkningen får stå för Mikael Gilljam, jag skulle nog aldrig kunna uttala mig eller tänka någon tanke så ens som politiker. - Men hur kunde ni missa vart vindarna blåste? - Jag tror inte att vi missade vart vindarna blåste. Däremot hade vi inte räknat med att de sista 14 dagarna inte bara handlade om trängselskatten, utan en ihop koppling mellan trängselskatten och Västlänken och helt plötsligt så blossade det upp en jättediskussion om Västlänken. Västlänken som Annelie Hultén pratar om är en stor järnvägstunnel som ingår i det stora infrastrukturpaketet. - Det finns också en kritik från Mikael Gilljam, men även Gunilla Grahn-Hinnfors om att det varit tyst från er politiker. Vad är din kommentar? - Det kanske har varit tyst men det är faktiskt så att det inte bara har varit den här frågan som ska avhandlas efter valet och vårt besked har varit att det är bra att ha majoritet på plats både här, i regionen och i riksdagen innan vi diskuterar hur vi ska ta frågan vidare. Och vi Socialdemokrater och rödgröna har vid upprepade tillfällen sökt kontakt med övriga partier för att få ett samtal om just denna fråga. Nu står politikerna i Göteborg alltså inför att omförhandla om trafiksatsningarna man redan beslutat om, inte bara inom alla etablerade partier, utan även staten, Västra Götalands-regionen och Region Halland. Eller att inte lyssna på folkomröstningen och riskera att det blir en svekdebatt. - Svekdebatt om man uppfattar folkomröstningen som definitiv, men det är fortfarande en rådgivande folkomröstning och svekdebatten har väl funnits med hela tiden, eftersom diskussionen om folkomröstning har funnits med redan från start och när vi avvisade det så fortsatte diskussionen. Så den svekdebatten har ju redan diskuterats i många år redan. Då får man ta ställning som politiker, vad är det du ska göra, ska du bara avbryta, ska du låta detta bara försvinna eller ska du stå upp för det som du skrivit på en gång i tiden. - Vad lutar det åt för dig? - Jag har varit med och skrivit på avtalet och jag står för det Västsvenska paketet. - Då är det bättre att köra över göteborgarna? - Nej, det är det inte. Men vi ska ju träffa parterna och se, finns det några andra varianter på att skaffa 14 miljarder kronor och senast idag så såg jag att den statliga budgeten såg ju inte fullt så frisk ut som man skulle kunna tro. Jag tror att det är rätt många runt om i landet som ser att ska det mer infrastrukturpengar ut, så är det kanske inte på Göteborg det ska falla utan det finns andra hål att fylla också. - Det låter lite som att det lutar åt att vi får köra på? - Det är ju det avgörandet vi får ta som politiker. Men jag kan inte säga det för det är inte bara jag som ensamt bestämmer över paketet. Det är fler parter i det här, det är därför vi ska sätta oss med parterna och jag tror att ingen av de andra parterna upplever att de har 14 miljarder över. Och moderaternas Jonas Ransgård, vad tycker han om hur göteborgarnas nej till trängselskatt ska hanteras? - Vi behöver få till viktiga investeringar, vi behöver respektera folkomröstningsresultatet och det behöver kombineras på något sätt. Hur det är möjligt det får nog de här samtalen med parterna visa, vi kan ju inte bestämma över detta helt själva, säger Jonas Ransgård. Jonas Ransgård, moderat vice ordförande i kommunstyrelsen, vill alltså kombinera att lyssna på folkomröstningen och satsa på infrastrukturen. Kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten, Anneli Hulthén vill stå upp för redan påskrivna avtal. Det finns fortfarande många frågetecken kring politiken i Göteborg. De rödgröna vill styra staden i minoritet med stöd av Feministiskt initiativ. Vilka som får igenom budgeten avgörs i november och trängselskattmotståndarna Sverigedemokraterna och Vägvalet är tillsammans tungan på vågen.  Kaliber är strax slut. Du har hört om folkomröstningen om trängselskatten i Göteborg. Där göteborgarna röstade nej. Och de etablerade partierna missade vart valvindarna blåste. Nu slickar de såren och funderar på hur ska hantera folkomröstningsresultatet.  Göteborgs-Postens politiska reporter, Gunilla Grahn-Hinnfors,  pekar på problemen. - De sitter i ett klassiskt dilemma där det verkligen inte finns en bra lösning. Hur de sen än gör kommer det att bli svek. Det handlar om att stan förtvivlat väl behöver den här typen av infrastruktur. Man har låst varandra vid ett paket där ingen är helnöjd men alla har fått något. Man har ett jätteproblem, samtidigt som man har ett nej och samtidigt måste man ju finansiera detta paket och hur ska man göra det? Från Anna Åhlund som röstade ja och Kaj Helenius som röstade nej kommer tydliga svar. - Jag tror inte att man kommer att ta bort det helt men jag tror att man kommer att förändra det. Man måste ju lyssna på folkomröstningen på något sätt, men det vore dumdristigt och slopa helt och hållet, eftersom man redan investerat så himla mycket i det, säger Anna Åhlund. - Jag tror att de kommer att köra över nejet, det är en så ekonomisk och politisk så stor sak att de sparkar sig själv i röven om de låter nejet få full verkan och det är jag rädd för, avslutar Kaj Helenius.  Reporter: Sylvia Dahlén Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Går det att kontrollera fram kvalitet i skolan eller kan en alltför omfattande kontroll rentav vara skadlig? Det tredje och sista programmet i Kalibers och UR Skolministeriets serie om Skolinspektionen handlar om vad de som granskar skolinspektion anser. Och vad vill politikerna med Skolinspektionen i framtiden? – En av de allra mest misslyckade reformerna i svensk skolpolitik, och då är ändå konkurrensen hård, det är Göran Perssons kommunalisering av skolan. Göran Persson menade att om man kommunaliserar skolan så kommer resultaten att höjas och läraryrket att stärkas. I själva verket så vet alla idag att det har blivit precis tvärtom, säger skolminister Jan Björklund. – Vilda västern var ju en spännande tid. De svaga hade svårt. De starka segrade . Därför kan man konstatera att Vilda västern kan vara ett utmärkt stoff till ungdomsromaner. Men det är en usel modell för svensk skola, säger Stefan Löfven. Om exakt en vecka är det riksdagsval och redan tidigt i valrörelsen stod det klart att skolan skulle bli en av valets viktigaste frågor. Så det var väntat att både Jan Björklund och Stefan Löfven valde att lyfta fram skolfrågan i sina sommartal i år.  Löfven pratar om vinstjakt i skolan medan Björklund pekar på kommuner som inte tar sitt ansvar som skolhuvudmän,  det vill säga kommuner och privata aktörer. Det kan verka som att Jan Björklund och Stefan Löfven pratar om olika saker, men båda pekar på problem som är följder av att Sverige, under de senaste decennierna, fått ett av världens mest liberala och decentraliserade skolsystem. Samtidigt har den statliga styrningen av skolan ökat med hjälp av mer inspektion och kontroll. Och 2008 bildades en ny myndighet – Statens skolinspektion. I tredje och sista delen av Kaliber och skolministeriets granskande serie om Skolinspektionen ställer vi frågan om det går att kontrollera fram kvalitet i skolan. Kan en alltför omfattande kontroll rentav vara skadlig? Vad säger de som jobbar inom skolan och blir granskande?  Och vad har politikerna har att säga om skolinspektionens roll i framtiden. Men först en tillbakablick: – Och allt det där har de lärt sig och vi kommer inte att ha lärt oss någonting om musik.  Då förstår jag hur mycket kunskap vi missar och hur dum man kommer verka vara när de kan allt det där, och så börjar vi gymnasium så kan vi ingenting, så vet vi inte ens vad en ton är, säger eleven Nora.   I två program har vi granskat hur bra Skolinspektionens kontroller fungerar. I det första programmet träffade vi Nora som gick i nian på en nystartad friskola. Skolan hade många brister trots att den hade blivit kontrollerad och godkänd av skolinspektionen. Det saknades lärare, lokaler och utrustning. Och undervisningen i ämnen som franska och musik var svajig och problemkantad. Så Noras sista år på högstadiet präglades av stor oro inför framtiden. – Om jag ska vara ärlig så ångrar jag lite grann att jag började här. Den är inte riktigt klar, säger Nora. Vi har berättat att inspektörer på Skolinspektionen själva tycker att kraven som ställs för att få starta en ny skola idag är otillräckliga. Och Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler säger att dagens system är utformat så att man måste tillåta en uppstartsfas för nya friskolor. I det andra programmet handlade det om vad för slags brister i en skola man egentligen kan upptäcka under en inspektion. Lärare från en skola som blivit granskad berättade om hur de tvingas lägga viktigt elevarbete åt sidan för att få dokument och nya handlingsplaner i ordning. Skolan får efter en tid tummen upp av Skolinspektionen – medan lärarna som vi pratat med menade att grundproblemen på skolan fanns ju kvar och att det som var formulerat på papper inte var något annat än luftslott. – Det är en väldigt speciell situation att sitta på en intervju med Skolinspektionen eftersom hela skolans framtid ligger i händerna på Skolinspektionen, sa läraren Annika. Flera av dom som jobbar med att utföra inspektioner på skolor tycker inte själva att dom kommer åt alla brister. – Jag kanske vet att kvaliteten på en skola är dålig. Men så skickar de in någon pappersprodukt som ser bra ut. Ja, då kan inte jag göra så mycket mer för vi har inte varit där tillräckligt och samlat in tillräckligt många uppgifter, så det skulle inte hålla juridiskt, säger en inspektör till Kaliber. Att bara granska papper ger en missvisande bild Skolinspektion som fenomen är egentligen inget nytt, men hur skolan har granskats och vilken betydelse kontrollen har haft har varierat mycket över tid ända sen mitten på 1800-talet då den första skolinspektionen sjösattes. Den Skolinspektion vi har idag, bildades för sex år sen och har som uppgift att kontrollera och granska skolorna så att de håller måttet. Men också verka för att förbättra kunskapsresultaten. Det har gjorts satsningar, reformer, undersökningar och kontroller. Och just det här med att kontrollera skolan har blivit allt viktigare. --Det är regeringens uppfattning att varje skola ska granskas lika kritiskt och uppfylla samma höga kvalitetskrav oavsett vem som driver den eller vilken inriktning den har. Regeringen har därför föreslagit skarpare och tätare kvalitetsgranskningar av varje skola och föreslagit att 150 miljoner kronor per år i utökade resurser till Statens skolinspektion ska anslås för detta, sa Jan Björklund i Riksdagen 2008, strax efter att skolinspektionen hade bildats.  Men är kontroll och inspektion ett bra sätt att höja kvaliteten på skolan? Det finns de som har undersökt saken. – Nu är kaffeapparaten borta! Vi håller på och bygger om, nämligen. – Ja. – Så det är därför det liksom är… I en korridor på Riksrevisionen är Sophie Casson Lindbäck på jakt efter en kaffekokare. – Var är kaffet? Där! Efter en stunds letande går vi in på hennes rum med varsin blå kopp rykande kaffe. Sophie Casson Lindbäck är revisionsdirektör på Riksrevisionen, den myndighet som har till uppgift att granska andra myndigheter. Förra året var hon ansvarig för en rapport om just Skolinspektionen. Och i rapporten riktar riksrevisionen kritik mot Skolinspektionens tillsyn. – Det viktigaste för oss var att visa, empiriskt som vi kallar det, genom intervjuer och statistik och enkäter, att Skolinspektionen i tillsynen oftast inte bedömer undervisningen, det som är viktigast i skolan, säger Sophie Cassun Lindbäck. – Varför har det blivit så? – Det är väldigt svårt att bedöma undervisningen, det visar vi också. Men vi tycker att det är viktigt att berätta. För det finns ofta föreställningar om att, har Skolinspektionen varit och tillsynat en skola då är den ju avcheckad och godkänd. Och har man fått brist i det som skolinspektionen kallar undervisning och lärande, då tror man ju att de har bedömt undervisningen. Men det har man alltså oftast inte och det är jätteviktigt att riksdagsledamöterna vet om det här. Sen kan det ju vara så att dokumenten hänger ihop med det som Skolinspektionen kallar processer. Om dokumenten inte är i ordning det kan ju vara symptom på att man inte har koll på sin verksamhet. Absolut kan det vara så, men det ger ju inte hela bilden, säger Lindbäck Man granskar papper men skapar förväntningar om att själva undervisningen är godkänd, fast man inte har tittat på den. Det menar Sophie Casson Lindbäck. Att bedriva granskning är också kostsamt, säger hon, och det måste vara rättssäkert. Och då är det enklare att bedöma om ett dokument är i sin ordning än att dra slutsatser av vad en enskild inspektör uppfattar om en skola under ett besök. Riksrevisionen kom i sin rapport om Skolinspektionen fram till att det sätt som man granskar skolan på idag är tveksamt med tanke på att en så komplex verksamhet som skolan där själva kärnan, det vill säga undervisningen, inte låter sig pressas ner i en färdig form så lätt. Och det är det som är granskningssamhällets baksida, eller om man så vill, Skolinspektionens omöjliga uppdrag, menar Sophie Casson Lindbäck. – Man har mycket högre förväntningar på skolinspektionen än vad skolinspektion i praktiken kan leverera. Och när jag säger man så handlar det om alla från riksdagsledamöter till den enskilde föräldern eller eleven som ska välja skola. Där är forskningen tydlig att det här granskningssamhället, där riksrevisionen är en del, vi får ju också vara självkritiska, vi bidrar ju alla till att det blir väldigt mycket granskning, kritik, kontroll, och då gäller det väl att kunna vara kritisk - apropå glappet mellan förväntan och verklighet. Kan kritik och kontroll säkerställa att det blir bra kvalitet i den faktiska verksamheten? Riksrevisionen kom alltså fram till att Skolinspektionen inte kan säkerställa kvaliteten i skolan eftersom de inte tittar tillräckligt mycket på undervisningen, som trots allt är skolans kärna. Inspektörerna vill ha mer fokus på att granska undervisningen Kaliber och Skolministeriet har ställt ett antal frågor till alla som jobbar på Skolinspektionen och som gör själva inspektionerna ute på skolorna. Och på frågan hur de tycker att Skolinspektionen skulle kunna utveckla sitt arbete för att bidra till kvalitet och likvärdighet i skolan, så är just mer fokus på undervisningens kvalitet en återkommande tanke. Så här säger några av inspektörerna. ”Det behövs mer fokus på undervisningens kvalitet. Tydligare stöttning till skolorna efter tillsynen, kanske någon enhet eller avdelning från Skolverket som går in och stöttar rektorerna efter att en tillsyn genomförts” ”Det är viktigt att de formella delarna fungerar för det är en rättssäkerhet för enskilda elever. Men det vi inte gör är att titta på elever som en grupp, om en viss skola ger bra undervisning till sina elever. Vi har ju i uppdrag att hjälpa skolorna att utvecklas och det kanske viktigaste att utveckla är ju undervisningen för det är ju där saker och ting händer, det är ju där elever lär sig. Men den delen har vi lämnat åt sidan för den juridiska delen. Så där skjuter vi bredvid målet.” I våras tittade några forskare med inriktning på pedagogik och statsvetenskap på hur det fungerar att styra skolan med hjälp av inspektion. Sara Carlbaum är statsvetare och jobbar på Umeå universitet. Och också hon ser risker med en skenande kontrollapparat. – Vi skapar en ökad misstro på att skolsystemet inte fungerar, att vi inte har någon tilltro till lärare, vi har ingen tilltro till rektorer, vi har ingen tilltro till huvudmännen, utan vi behöver den här ökade kontrollen. Och det finns då en förväntan på att när det finns en kontroll då ska det inte finnas några ickefungerande skolor eller skolor med bristande kvalitet eller eventuella oseriösa aktörer, utan då ska de här systemen jämt upptäcka det. Och det ser jag som att det här skapar ju en väldigt extrem kontroll, ett kontrollbehov som till slut kanske inte egentligen fyller någon större funktion, säger Sara Carlbaum. – Vad kan det få för konsekvenser för eleverna med ett sådant system? – Alltså det har ju funnits en väldigt stor tilltro, och det finns det fortfarande, till Skolinspektionen till exempel, som ett system för att se till barnens rättigheter eller till elevernas rättigheter. Och en risk med ett utökat kontrollsystem det är att man egentligen bara, från huvudmännens sida, blir mer fokuserad på: vad är det Skolinspektionen kräver? Än vad barnen, allas barns bästa egentligen kanske är, säger Carlbaum. Sara Carlbaum menar att man måste fråga sig om ökad kontroll är lösningen på skolans alla problem och vill höja ett varningens finger för att låta Skolinspektionen växa sig större genom att få mer resurser, större muskler och fler sanktionsmöjligheter innan man ens tar reda på om det verkligen leder till en bättre skola. – Jag menar att vi kan inte kontrollera i all evighet, eller i en väldigt stor utsträckning, utan frågan är ju vart den här balansen ligger, alltså hur mycket kan vi kontrollera innan det blir på något sätt kontraproduktivt. Alltså det man borde diskutera det är väl vad utbildning bör vara till för. Är det till för enbart den enskilda individen att nå vissa mål? Är det till för samhället i stort? Alltså vad utbildning är till för i stort är väl sådant som man bör diskutera. Och att man också kan diskutera: vad gör den här kontrollen? Vad ska vi ha den till? Vad bidrar den med? Och vad är eventuella negativa konsekvenser av kontrollen? Säger Sara Carlbaum Både Riksrevisionen och forskare som vi har pratat med, alltså de som granskat granskaren, pekar på att man faktiskt inte vet om granskningen verkligen har den effekt som det var tänkt, att den leder till bättre kvalitet, likvärdighet och ökade kunskapsresultat. Men vad säger då de som är ute i verkligheten, de som jobbar i skolan? Jo, en del varnar för att felfinnandet riskerar att leda fel.    Lärarfack, skolledare och friskolor inte nöjda med Skolinspektionen  I ett mötesrum högst upp i ett stort kontorskomplex, med utsikt över den kaotiska Stockholmstrafiken sitter representanter för de viktigaste aktörerna i den svenska skolan. Det är bland annat Sveriges kommuner och landsting, de två lärarfacken, friskoleorganisationer och Sveriges elevråd. Och framme vid podiet står Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler. Anledningen till att alla kommit hit är att Ann-Marie Begler ska presentera de kommande förändringarna i inspektionens arbete. Det gäller framförallt den regelbundna tillsynen på skolor. De viktigaste förändringarna är att man kommer att fokusera på de svaga skolorna. Och tanken är också att inspektörerna inte längre ska besöka alla kommunala skolor, men däremot alla fristående. – Vi vill att ni överväger, eller i alla fall funderar på vilket sätt man kan återinföra skolinspektörer, säger en av deltagarna. En av de som sitter och lyssnar och antecknar är Matz Nilsson, han är förbundsordförande för Skolledarna. Och han är kritisk. Inte till myndigheten utan till det uppdrag de har fått. – Felfinneriet tror vi inte är lösningen, utan det gäller också att lyfta dem och stödja dem i sitt utvecklingsarbete, säger Nilsson Matz Nilsson tycker att man istället, med stöd i vetenskap och forskning, borde fokusera på att stötta skolor och huvudmän. Och han tror inte att den nya tillsynsmodellen som just har presenterats kommer att förändra saker i grunden. Vi har inte råd att fortsätta på samma sätt, menar han: – Vi har nu… vi går in på det sjunde året på denna inspektionen. Vi ser att svenskt skolresultat fortfarande faller. Vi kan inte vänta sex år till och upptäcka samma sak därför vi tror från Sveriges skolledarförbund, ska vi få en snabbare resultatutveckling då måste skolornas personal involveras i  att inte bara bli granskade utifrån sina brister. Nilsson är inte den enda på seminariet som är kritisk. Så här säger Pontus Bäckström, från Lärarnas riksförbund: – Det är lite det som också syns i det här seminariet: alltså, om man tittar mycket på dokumentationen och tittar –har det upprättats ett åtgärdsprogram som skollagen säger att det ska göras? Ja det har det gjort. Ja, men sedan kommer följdfrågan: har det sedan inneburit att man har fått det stöd man ska få? Då ser vi att nej det är inte alltid man får det. Och där är ju en brist i dagsläget som tillsynen i någon mån kan ge. Och det skulle kunna behöva förbättras. – Vi delar bedömningen att det blir för mycket fokus på dokumentationen. När man inte möts mellan erfaren lärare och en annan lärare så kommer man ju inte kunna mötas i det pedagogiska samtalet, och det är just det det får till fokus, då fokuserar man mer på dokumenten och mindre egentligen på undervisningen, på mötet mellan lärare och elever, och det är där allting händer, säger Andreas Mörck, lärarnas riksförbund. Ytterligare en deltagare på seminariet är Birgitta Ljung och hon är där som de idéburna friskolornas röst. Hon delar inte Beglers entusiasm inför vare sig de kommande förändringarna eller för skolinspektionens uppdrag, som det ser ut idag. – Det är fortfarande bara inriktning på att söka fel och ingenting för att lyfta det positiva, och det tror väl vi i min organisation att ska man lyfta skolan så är det frågan om att försöka hitta det som är bra. Det är ju ingenting som märks och syns i debatten särskilt mycket, det är ju de här inspektionerna som får genomslag, där det är snarare så tror jag att man sänker skolor. Skolverksamheten i Sverige den liksom blir nedpressad i sko… jäms med fotknölarna. Det är så lärare och skolor upplever det, säger Birgitta Ljung. De som blir granskade av skolinspektionen är alltså är kritiska till fixeringen vid dokumentation och bristen på helhetssyn kring det skolorna gör. De är inte emot skolinspektion i sig, tvärtom. De tycker att tillsyn behövs. Men många efterlyser att man jobbar tillsammans för att hjälpa skolorna att bli bättre istället för att racka ner på dem. Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler tycker inte att kritiken mot att man sysslar med papperskontroll är riktigt rättvis. Hon menar att man kan inte kan skilja på dokumentation och verklighet på det sättet. – Om man tittar på de beslut vi har: det handlar ju ytterst om undervisningen. Om elever inte får särskilt stöd, det handlar ju faktiskt om elevernas undervisning. Om rektor inte klarar fullt ut av sitt uppdrag med att till exempel utvärdera sin verksamhet, förändra sin verksamhet och utveckla den utifrån de utvärderingar man gör, och utifrån den information man har, då handlar ju det om kvaliteten i verksamheten. Tittar man på våran tillsynsmodell så är det mycket mindre dokument vi granskar idag än vad man har gjort tidigare och det tycker jag är väldigt positivt. Vi kommer också nu, när vi kommer att välja ut 20 % av skolorna, kunna få möjlighet att gå in mer i klassrummet och använda våra resurser till att granska lektioner mer för att få ett underlag för våra beslut. Samtidigt måste man ju också säga att själva utvecklingen av kvaliteten, hur undervisningen ska bedrivas, hur man ska undervisa, den är i stor utsträckning det professionellas ansvar, säger Ann-Marie Begler generaldirektör på Skolinspektionen. – Men kan man kontrollera fram kvalitet i skolan, i en så komplex verksamhet som skolan är? – Man kan genom inspektion bidra till att huvudmännen arbetar med kvalitetsutveckling. Och jag har väldigt väldigt många exempel på att det också sker. Och det är ju det som är syftet med verksamheten, det är det grundläggande syftet: att förbättra skolan just för elevernas skull, säger Begler En skola för elevernas skull. Och ansvaret för eleverna det har ju huvudmännen, poängterar Begler gång på gång. Det är viktigt att allmänhet och politikerna inte förväntar sig mer av Skolinspektionen än det de kan göra -  att peka på brister och utvecklingsmöjligheter. Och själva arbetet för att utveckla en skola, det görs bäst av de som jobbar där. – Det är ju viktigt för oss att informera om att just vårt uppdrag är att peka på de här förändringsbehoven och utvecklingsbehoven, men att det är de som då driver skolan som måste jobba med det. Och det är väldigt självklart för man känner ju sin egen verksamhet, så det går ju aldrig för någon annan utifrån att arbeta med internt förändrings- och utvecklingsarbete, säger generaldirektören. Högsta chefen på skolinspektionen tycker att tillsynen som den ser ut idag fyller en viktig funktion och att deras satsningar är helt i linje med det uppdrag de fått från regeringen. Skolinspektionen viktig  Vad säger då de som har gett dem det uppdraget? Vi ville veta vad själva upphovsmannen till dagens Skolinspektion tänker kring dess roll, men utbildningsminister Jan Björklund vill inte ställa upp på intervju med Kaliber för att svara på våra frågor om skolinspektionen. Ingen av Folkpartiets andra skolpolitiker i riksdagen vill träffa oss heller. Men Bertil Östberg, statssekreterare på Utbildningsdepartementet, tar emot oss. – Min första fråga är: hur skulle du beskriva den roll som Skolinspektionen har i det svenska skolsystemet? – Ja skolinspektionen har en viktig roll. Skolinspektionen var när vi tillträdde i regeringen en del av Skolverket. Vi tyckte att den var så viktig så att det skulle bli en egen myndighet, så från 2008 så är Skolinspektionen en egen myndighet och vi har också fördubblat resurserna till Skolinspektionen – dubbelt så mycket pengar och dubbelt så många anställda idag, och vi har också i den nya skollagen från 2011 givit skolinspektionen mycket mera muskler. Nu kan Skolinspektionen ingripa med förelägganden och med viten på ett sätt som tidigare inte var möjligt, säger Östberg. – Det finns en stor tilltro, bland annat från politiskt håll, men också hos allmänheten till den här myndigheten och vad den kan åstadkomma, skulle du säga att man lyckas uppfylla de förväntningarna? – Jag tror skolinspektionen gör ett väldigt bra arbete men det är klart att skolinspektionen jobbar ju ständigt för att utveckla sin verksamhet. Under de senaste fem sex åren så har ju Skolinspektionen granskat alla skolor. Vi är nu inne i en ny tillsynsomgång och där är tanken att Skolinspektionen mer ska inrikta sitt arbete på de skolor där man kan förvänta sig att de största problemen finns därför att vi tror att det ger bättre resultat, säger Östberg. – Du var inne på att Skolinspektionen har fått mycket resurser, utökade resurser, men det har också kommit kritik om att, bland annat från Riksrevisionen, om att det faktiskt inte går att säga att Skolinspektionen kan säkerställa kvaliteten i svensk skola, vilket man har förväntningar på sig om.. – Ja nej det är klart att det gäller att utveckla verksamheten och det är klart att även om man har en väldigt bra skolinspektion så ska man inte tro att de kan hitta alla problem i den svenska skolan. Men vi tror att skolinspektionens verksamhet på ett bra sätt bidrar till att göra skolan bättre. På Sveavägen 68 i Stockholm har det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, sitt partihögkvarter. Där tar skolpolitiske talespersonen Ibrahim Baylan emot. Och han menar att en kontrollmyndighet som Skolinspektionen, den behövs i det skolsystem som vi har idag: – Vi behöver kontroll och uppföljning i ett ganska decentraliserat system, det är viktigt, men det har funnits en övertro i den nuvarande regeringspolitiken att det allena kommer att lösa alla problem. Resultaten av detta är ju tyvärr ganska magra, snarare har det lett till en ökad överbyråkratisering, att det är mer fokus på det ytliga, man ska visa att det är rätt, sen om de dokument man visar egentligen har hjälpt eleverna eller inte, det verkar, enligt Riksrevisionen vara mindre viktigt och det måste förändras. Jag tror man behöver bredda Skolinspektionens uppdrag. Precis som Riksrevisionen skriver så måste man kolla på det ju forskningen visar bidrar, nämligen undervisningens kvalitet, lärarnas kompetens, och annat. Idag är det ju väldigt fokuserat på dokumentation och det i sin tur har ju lett till en ökad byråkratisering och att det ser bra ut på ytan men där det i grund och botten handlar om elevers rätt till utbildning och det fullföljs inte, säger BAylan Hur stor kan då en kontrollapparat tillåtas växa innan den motverkar sitt syfte? Finns det en gräns? – Ja jag tror att det finns sådana gränser. Man kan inte bygga ut kontroll hur mycket som helst. Men det är klart att vi ska ha en stark kontroll och vi ska ha en skolinspektion som har starka muskler och som verkligen ingriper när det inte fungerar bra. Så ska det absolut vara. – Det är en relevant diskussion som man måste ta nu för Skolinspektionens verksamhet har ju vuxit enormt mycket. Och det handlar inte bara om att skjuta till nya resurser, man måste också fundera: hur används resurserna? Och den diskussionen är det nog dags att ta nu, skulle jag tro, säger Baylan. Det finns gränser för hur stort uppdrag Skolinspektionen kan få, enligt både Bertil Östberg, folkpartist och statssekreterare på Utbildningsdepartementet, och Socialdemokratiska skolpolitiska talesperson Ibrahim Baylan. Men än är inte gränsen nådd. Inget talar för att skolinspektionens roll kommer minska, oavsett om det blir regeringsskifte eller inte, och det utan att någon vet om det verkligen leder till bättre kvalitet i skolan. Det har vi kunnat berätta i dagens Kaliber. Och vi har också hört en forskare som menar att en växande kontrollapparat till och med bidrar till att skapa misstro gentemot skolan. Men politikerna vi har hört är fast beslutna om att kontroll, det behövs i dagens fria skolsystem, även om kampen om skolan inte på långa vägar är slut. --Vi måste återupprätta den svenska kunskapsskolan. Det är så vi skapar ökad jämlikhet i Sverige. För klassresor de börjar i klassrummet, säger skolminister Jan Björklund. --Tänk om. Tänk om Sverige behöver en skolminister, utbildningsminister som lyssnar på forskarna och lärarna och de andra, och inte bara skjuter snabbare än sin egen skugga, säger Stefan Löfven. Under tiden som politikerna fortsätter att argumentera i sina skolfrågor så går årskull efter årskull ut i den hårt kontrollerade skolvärlden och det är långt ifrån alla som känner att de har fått det dom behövde. Som Andreas, som vi hört om tidigare i den här programserien. – Här är mina betyg. – Och? – Jag hade fyra IG. Nej jag skoja, ha ha. Alltså om man jämför idag och ett år tillbaka, så är idag… idag känns som den dag jag blir insläppt i paradiset. Om man jämför med att komma ut ur helvetet. Det är ganska bokstavligt talat också, säger Andreas. Reportrar Maya Abdullah och Karin Andersson, UR Producent Karl Brodin, UR Exekutiv producent Andreas Lindahl, SR andreas.lindahl@sverigesradio.se

I säsongens första avsnitt pratar vi om sommaren och vilken juridik vi mött där (frågor om pantburkar och tiggeriförbud). Mårten undrar om ett nytt åtal om hets mot folkgrupp i själva verket är hets mot folkgrupps värsta fiende. Den första september börjar nya regler gälla som påverkar domstolarnas nämndemän. Vi pratar nämndemannasystemet, bra eller anus? Dessutom: Mårten gissar när Hanna Hellquist gnuggar sina inre händer och Tove lyckas (?) med ett skohorn tolka in en genomgång av Folkpartiets rättspolitiska förslag i en lyssnarfråga. Det här är första avsnittet av den fjärde säsongen. Men alltså det är inte live (vad Mårten än tror). Välkomna tillbaka! Och tack Lindahl, G&D och Familjens Jurist!  

Godmorgon, världen! söndagen 17 november 2013. Programledare Sara Stenholm. Om de hårt drabbade i Filippinerna - Nils Horner besöker en katolsk kyrka i Tacloban. Reportage om Folkpartiets enda fråga - varför blev skolan viktigast? Apropå tunnelbaneprojektet i Stockholm - vilken betydelse har en stads storlek? Reportage från en teaterfestival i Gaza där pjäserna utgår från barnens egna berättelser. Krönikör Nina Björk. Panelen. Reportage om Lyndon B Johnsons betydelse för USA:s politiska utveckling. Public Service. Poltiskt våld - hett debatterad fråga i Grekland. Om orden ras och rasism - går de att använda idag? Fotografen Denise Grünstein om sina och andras bilder i massfotograferingens tid. Kåsör Pamela Jaskoviak. Tekniker Monica Bergmark

Detta avsnitt handlar om miljöpolitik. Med och diskuterar liberal miljöpolitik är den miljöintresserade och mycket engagerade folkpartisten Lennart Adell Kind från Nacka som numera bor i Växjö. Vi pratar om vad liberal miljöpolitik är och vad en sådan politik innebär i praktiken, om folkpartiets miljöpolitik och om de är ett grönt parti och miljöfrågornas plats på Folkpartiets landsmöte. Vi kommer även i på den infekterade vargfrågan och mycket mer.

Timme ett: Alla jublar över Obamabesöket - men vad vinner vi på de goda relationerna? Hej då, Putin - vår hemvändande Rysslandskorrespondent Johanna Melén ser tilbaka på sina två år i Moskva. Så går vi en mörknande framtid till mötes - Göran Everdahl om återkommande teman i dystopier på film. Krönikör Göran Rosenberg Panelen med Elisabeth Sandlund, Dagen, Peter Wolodarski, Dagens Nyheter och Anders Lindberg, Aftonbladet. Timme 2: Folkpartiets starkaste fäste: Skinnskatteberg i vår sommarserie om de politiska partierna. Äkta satir med Simon Svensson och Sissela Benn. Varför har vi så svårt att ta hand om våra gamla - reportage om vårdskandaler och dödsångest. Gunnar Wetterberg om familjen Wallenberg - ny bok om finansfamiljen. Arvet efter Hiroshima och Nagasaki - hur ser det ut. Reportage med anledning av årsdagarna av atombomberna. Kåseri Ludvig Rasmusson

Ekots inrikespolitiske kommentator Tomas Ramberg om sina tankar inför Jan Björklunds tal i Almedalen 2013. Tomas Ramberg, inrikespolitisk kommentator på Ekot, om Folkpartiets dag i Almedalen, fredag 5 juli.

Folkpartiets partiledare Jan Björklund frågas ut av P1-morgons programledare Katherine Zimmerman.

Folkpartiledaren Jan Björklund har för vana att hålla en hög profil. Koalitionsregeringens kompromisser har inte hindrat honom från att i offentligheten hårdlansera Folkpartiets egna ståndpunkter. En vana som på sistone tagits över också av dom andra mindre regeringspartierna. Men varken Alliansen eller Folkpartiet verkar locka nya väljare. I säsongen sista lördagsintervju frågas Folkpartiets ordförande Jan Björklund ut av Tomas Ramberg.

Om ett Europa där teknokrater tagit över och budgetdisciplinen styr. Hör reportage från Grekland där ett helt folk förlorat tron på det rådande systemet och extremisterna plötsligt ger svar på grekernas svåra frågor. Hör också om italienska nyfascister som vädrar morgonluft, och en brun ungersk nationalism som inspirerar - i Bromma. Samtal om folklig frustration och EU:s ansvar. Häromdagen rapporterade medier världen runt som om Dimitris Christoulas självmord. 77 år gammal sköt han sig i huvudet nära det grekiska parlamentet vid Syntagma-torget i Aten, dagen före skärtorsdagen. I ett brev till media skrev Christoulas: "Regeringen har utrotat alla möjligheter till min överlevnad, vilka var grundade i en pension som jag själv betalat genom 35 års arbete utan hjälp från staten. Och då min höga ålder inte tillåter ett mer aktivt sätt att reagera ser jag ingen annan lösning än att på detta värdiga sätt avsluta mitt liv, så att jag inte finner mig själv sökandes i soptunnor för mitt uppehälle". Den grekiske premiärministern Lucas Papademos beklagade sorgen, men protesterna som följde självmordet riktade sig i stor utsträckning mot just Papademos, en teknokrat som av många greker ses om representant för den EU-makt som ställt villkoren som nu pressar till pensionsnedskrivningar och besparingar. Förtroendet för honom och de två stora, traditionella grekiska partierna Pasok och Ny Demokrati är lägre än någonsin. Så vad händer när ett helt folk förlorar tron på det demokratiska systemet? Sveriges Radios korrespondent Katja Magnusson tog sig runt i Aten för att söka svar på den frågan. Även i EU-parlamentet hörs allt oftare retorik som menar att demokratin håller på att dödas. En av dem som uttrycker den åsikten är Nigel Farage, partiledare för euroskeptiska brittiska UK Independence Party  som intog talartribunen i EU-parlamentet i höstas och sa såhär om EU:s Greklandspolitik. Av många ekonomiska bedömare ses Italien som det land som står näst på tur efter Grekland när det gäller risken att falla över ruinens brant. I Italien utsågs också, utan val, likt Grekland, en teknokratregering i november förra året. Ekonomen och förre EU-kommissionären Mario Monti tillträdde som både premiärminister och finansminister - ledare för en regering som, likt den grekiska, snabbt genomfört drastiska reformer i enighet med önskningar från såväl EU-kommissionen som IMF och, inte minst, marknaden. Men hur har då det italienska politiska landskapet påverkats av den här utvecklingen? Är missnöjet och frustrationen lika utbredd som i Grekland? Konflikts Ivar Ekman börjar sitt sökande efter svaret på de här frågorna på Sicilien i januari i år. Gäster i studion för att diskutera dessa frågor är Björn Elmbrandt, återkommande skribent i oberoende radikala Dagens Arena och författare till en rad böcker, nu senast Europas stålbad – Krisen som slukar välfärden och skakar Euron, samt Cecilia Wikström, EU-parlamentariker och ledamot av EU- och euro-positiva Folkpartiets styrelse. Programledare: Mikael Olsson Producent: Ivar Ekman

Hon har arbetat som kostymtecknare i 20 år och är opera och musikalvärldens okrönta kostymördrottning. På 90-talet gjorde hon de spektakulära scenkläderna till popgruppen Army of lovers och hon var också den som stylade om Folkpartiets tidigare partiledare Lars Lejonborg inför valet 2002. Hon har gett ut flera böcker om stil och tycker att svenska män saknar just det, stil. "Men egentligen får man vara precis som man vill så länge man är snäll", tycker Camilla Thulin hos Ulf Elfving på söndag.

P3 Kultur 20100706. Nördorama med Johanna Koljonen. P3 Kultur inleder en vindlande vecka med riksdagspartiernas kulturella DNA-koder. Varför är Miljöpartiet en man som grillar lök medan folkpartiet är en man som jagar älg med fällkniv? Vilket av partierna associeras med orcher och vad är en barfotaskägghaverist? Idag inleds P3 Kulturs stora partipolitiska granskning, som kommer att pågå hela veckan inklusive fredag (reprisprogrammet utgår). Medan den svenska tyckarklassen samlas i Visby för att dra omkring i sina olika gäng, hålla tal, hålla fester, seminariemingla, konspirera, hångla, utspela och skvallra, vänder vi blickarna mot själva det parlamentariska fundamentet – riksdagspartierna. Enligt en populärkulturvetenskaplig metod utvecklad på P3 Kultur-redaktionen kan nämligen varje parti exakt och fullständigt representeras genom att experter definierar och motiverar vilken pocketbok, friskvårdsaktivitet, musikgenre, guilty pleasure och vilket fotbollslag partiet motsvarar. Genom en typ av kulturell triangulering kan då djupare sanningar anas och en total bild liksom impressionistiskt ta form. Varje dag under veckan möts därför två politiska experter – en röst från höger och en från vänster – för att gemensamt isolera och analysera partiernas kulturella DNA-kod. Vi inleder med Per Gudmundsson, ledarskribent på oberoende moderata Svenska Dagbladet, och Victor Bernhardtz, skribent på vänstertidningen Dagens Arena. De har fått i uppgift att analysera folkpartiet och miljöpartiet. Dessutom sänder vi en febrig gonzoflashback till Almedalen under förra valåret, 2006. Sommartwittrar gör rockbiografiförfattaren, journalisten och hyfskorsfararen Klas Ekman. Miljöpartiets kultur-DNA enligt Per Gudmundson (SvD) och Victor Bernhardtz (Dagens Arena) Pocketbok Per säger: En glassig kokbok av typen Leilas mat. Victor säger: Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi. Hälsoaktivitet Per: Alternativmedicin som homeopati, vidarkliniken i Järna, hälsokost, yoga, spikmatta och andningsövningar – ”ja, voodoo helt enkelt”. Victor: Cykling, av typen ”hej-cykla-hem-från-krogen”. Fotbollslag Per: Brage Victor: Åshöjdens BK Guilty pleasure Per: Lyxkonsumtion Victor: Chartersemester – ”de är medelklass och skäms ordentligt, men likväl hittar vi dem på Mallorca, i Thailand, på amerikanska västkusten”. Musikgenre Per: Nyprogg, som Dungen eller Paatos. Victor: Scissor Scisters - ”ja, det är en genre.” Folkpartiets kultur-DNA enligt Per Gudmundson (SvD) och Victor Bernhardtz (Dagens Arena) Pocketbok: Per säger: En mysig och småputtrig sommardeckare av Mari Ljungstedt. Victor säger: Doppler av Erlend Loe Hälsoaktivitet: Per: Cykling, av långdistanstyp Victor: Cykel, version långdistansmarodör. Fotbollslag: Per: Crystal Palace Victor: Uruguays landslag Guilty pleasure: Per: Riktigt hårdkokt kommunistprogg från 1970-talet, till exempel Knutna nävar och Röda ropet. Victor: Riktigt perspektivlös hollywoodsmörja, typ Sex and the City 2. Musikgenre: Per: Stel, svensk musikhögskolefunk i stil med Nils Landgren Funk Unit. Victor: Black metal som Watain. Eller möjligtvis en dansremix av Måns Zelmerlöw.

Utbildningsminister Jan Björklund beskrivs ibland som alliansens bråkstake. Folkpartiledaren profilerar gärna sitt parti även när det går på tvärs mot den gemensamma regeringspolitiken. För regeringens småpartier handlar valet inte bara om att slå de röd-gröna, det gäller också att stärka det egna partiet. En besvärlig balansgång mellan kannibalism och enighet. Folkpartiets ledare Jan Björklund intervjuas av Tomas Ramberg.

Nuvarande EU-ministern Cecilia Malmström blir svensk EU-kommissionär. "I den svenska politiska debatten har hon knappast gjort några avtryck" skriver liberala Dagens Nyheter. Kan Malmström kliva fram ur skuggan och göra några avtryck i Bryssel? Vilka i så fall? Folkpartisten och blivande EU-kommissionären Cecilia Malmström intervjuades från Folkpartiets landsmöte i Växjö av Tomas Ramberg.

Idag är Folkpartiets ledare Jan Björklund gäst hos Annika Lantz. Han företräder ett parti som är väldigt positivt till EU, men finns det inga moln som skymmer stjärnorna på EU-banéret? Dessutom spelar Fredrik Olsson låten "Folkpartiet" Bisittare är Anders G Carlsson.

Idag är Folkpartiets ledare Jan Björklund gäst hos Annika Lantz. Han företräder ett parti som är väldigt positivt till EU, men finns det inga moln som skymmer stjärnorna på EU-banéret? Dessutom spelar Fredrik Olsson låten "Folkpartiet" Bisittare är Anders G Carlsson.

Stort Sago-slam pågår i Lantz i P1. Kan man bedriva vettig samhällsdebatt i sagoform? Förra tisdagen läste Annika sin egen saga om Grodan och Tysnaden - idag svarar Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag i direktsändning med Sagan om Astronauten. Dessutom hör du Ebba Witt-Brattström reda ut var gränsen går för påträngande feminism...

Stort Sago-slam pågår i Lantz i P1. Kan man bedriva vettig samhällsdebatt i sagoform? Förra tisdagen läste Annika sin egen saga om Grodan och Tysnaden - idag svarar Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag i direktsändning med Sagan om Astronauten. Dessutom hör du Ebba Witt-Brattström reda ut var gränsen går för påträngande feminism...

Vad är egentligen skillnaden mellan underhållning och divertissemang? Hör Kulturradions Gunnar Bolin skapa reda i Är sagoformen det nya forumet för samhällsdebatt? Lantz initierar en "sago slam" - tävling i det offentliga rummet, och utmanar Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag på en match.

Vad är egentligen skillnaden mellan underhållning och divertissemang? Hör Kulturradions Gunnar Bolin skapa reda i Är sagoformen det nya forumet för samhällsdebatt? Lantz initierar en "sago slam" - tävling i det offentliga rummet, och utmanar Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag på en match.

"Brännpunkt Bergman" är temat för premiären av Nordegren i P1. Hur länge ska förgudningen av Ingmar Bergman pågå? Hur förklarar man vårt behov av nationalhjältar? Nordegren gästas av psykoanalytikern Clarence Crafoord, debattören Maria-Pia Boethius och kulturjournalisten Madeleine Grive. Och inför Folkpartiets landsmöte tar vi Jan Björklund på orden, hyllar ålderdomens vishet, och släpper fram två grånade och visa liberaler: Ola Ullsten och Per Gahrton.

"Brännpunkt Bergman" är temat för premiären av Nordegren i P1. Hur länge ska förgudningen av Ingmar Bergman pågå? Hur förklarar man vårt behov av nationalhjältar? Nordegren gästas av psykoanalytikern Clarence Crafoord, debattören Maria-Pia Boethius och kulturjournalisten Madeleine Grive. Och inför Folkpartiets landsmöte tar vi Jan Björklund på orden, hyllar ålderdomens vishet, och släpper fram två grånade och visa liberaler: Ola Ullsten och Per Gahrton.