POPULARITY
Jessika Gedin: Invasiva bubblare. Per Naroskin: Läckert läckage efterlyses! Camilla Lif: Make aging great again - ljuv längtan efter ålderns höst!. Programledare för den kluriga trion denna vecka är Kattis Ahlström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Spanarveteranen Jessika Gedin, psykologen Per Naroskin samt prästen Camilla Lif tolkar tidens tecken och siar om framtiden i Spanarna i P1. Programledare för den kluriga trion denna vecka är Kattis Ahlström.Jessika Gedin: Invasiva bubblarePer Naroskin: Läckert läckage efterlyses! Camilla Lif: ”Make aging great again - ljuv längtan efter ålderns höst!"Spanarna i P1 - programmet görs av:Programledare är Kattis AhlströmProducent: Ronnie RitterlandTekniker: Joachim PerssonMusiken väljs av Berit NygrenSpanarna i Sveriges Radio P1 är ett underhållningsprogram och en podd för dig som är nyfiken på vad vi har att vänta av framtiden på gott och ont och gärna hör det spekuleras om detta med glimten i ögat.Spanarna sänds i P1, fredagar klockan 15.04 och med repris på lördagar klockan 9.03. Programmet släpps som podd, fredagar i Sveriges Radio Play.
Hanna, Jonna och Elvira är alla hemma igen efter intensiva tävlingsveckor och långa resor och får lite välförtjänt vila i Östersund, medan Charlotte laddar för sin säsongsdebut i Stafettvasan. Hanna går från stickning till stickling, Jonna gör Jessie Digginsbanan till en skicross-bana med Sundling skrivet i guldbokstäver på, Charlotte laddar upp med E-Type och Elvira visar att hårda ord inte rinner av som vatten på en gås, även om man är i en VM-bubbla. Vinterpasset produceras av Brand Studio, en del av Bonnier News i samarbete med Håkanson United.Vill du komma i kontakt med Vinterpasset skicka ett mail till hej@vinterpasset.se.
En trailer inför Genom Ljuva Livet, en ny podcast om allt som rör IFK Norrköping. Marcus Thapper, Tröja, Björk & David presenterar sig, sitt supporterskap och vad dom vill prata om.
Att få sina drömmar krossade är en sak, men hur är det att inte ens ha några drömmar som kan smulas sönder? Isabella Nilsson försöker sätta ord på en livskänsla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Min brevvän skriver fantastiska dikter men ber mig att inte berätta om dem för någon. ”Jag vill inte att folk ska tro att jag har författardrömmar”, förklarar han generat. Jag förstår tankegången – pressen som uppstår när man låter omgivningen veta att utgången av det ena eller andra inte är en likgiltig. Men av just den anledningen har jag alltid funnit det utmärkt behagligt när människor tillskrivit mig författardrömmar. På så vis har jag ju fått ha mina egentliga drömmar ifred; med författardrömmen som täckmantel har de gått under radarn. Fast nu ljuger jag. Det som gått under radarn är, sanningen att säga, inga hemliga drömmar utan det faktum att jag inga har. Och heller inte har haft, på en herrans massa år.”Vad brukar folk i min ålder drömma om då?” frågar jag min psykolog. ”Det är förstås väldigt olika, Isabella, men ganska vanlig är nog längtan efter att träffa en partner och bilda familj, eller att göra karriär inom ett yrkesområde som intresserar en.”Hellre dör jag. Svarar jag inte. Fastän det i mångt och mycket är vad jag tänker. Att döden är det närmsta en dröm om livet jag kommer. Men det är ingen våt dröm, jag är inte som Stagnelius, herregud, jag åtrår inte förruttnelsen. Jag tänker inte: Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp!Förkväv i ditt famntag min smärta.I maskar lös tanken och känslorna opp,I aska mitt brinnande hjärta. Nej, inget sånt. Jag bara saknar en stor dröm om livet helt enkelt. Länge försökte jag kompensera för detta genom att odla många små. Drömmen om att lösa ett helt nummer av Mästarkryss utan att googla ett enda europeiskt vattendrag exempelvis. Drömmen om att hitta den perfekta huvudkudden. Drömmen om att ligga med en representant från varje stjärntecken – eller okej, det var kanske inte så mycket en dröm som en fix idé. Men hur som haver, den här typen av små projekt har hållit mig hyggligt i rörelse de senaste åren. Om man går fort och skrattar mycket syns det inte att man är död. Som de gamla grekerna brukade säga. I min dagbok formulerade jag det såhär: Rörligheten som den sista återstående livsmöjligheten, frikopplad från avstamp och slutdestination, rörelsen som självändamål. Exempelvis: Nietzsches intellektuella obundna rörlighet – tänkandets glädje snarare än det tänktas glädje. Exempelvis: den bundna versens obundna rörlighet – formglädjen bortom innebörden. Exempelvis: promenerandets obundna rörlighet – flanörens frimodiga på måfå. Man skriver så mycket skitnödigt i sina dagböcker. Men den trippla förekomsten av ordet ”obundna” är kanske lite intressant? Att drömma är ju faktiskt i någon mån att binda upp sig, försvära sig till en viss ambition och riktning. Kanske är det alltså ett abnormt behov av autonomi och oavhängighet som gör att drömmarna undflyr mig? En av de oräkneliga saker som gör mig oanställningsbar på arbetsmarknaden är att de tre ord som bäst beskriver min karaktär är: trolös, halvhjärtad, spretig. Något sådant som en yrkesdröm skulle jag aldrig nånsin lyckas förbli lojal med, än mindre min drömarbetsgivare.Haha, nej, jag vet vad ni tänker nu. Då är det drömmen om självständighet som är Isabellas stora dröm i livet! Men nej, jag bara föredrar den framför ännu sämre alternativ. Självständighet är en finare omskrivning för helt vanlig skriande ensamhet, men skriande ensamhet är verkligen inte värre än skriande gemenskap. Är min inte så ringa erfarenhet.Jag har försökt att drömma negativa drömmar, om undvikande och avståndstagande. Men det känns som fusk, eller åtminstone lite blodfattigt, att drömma om vad man inte drömmer om. Och som Fernando Pessoa skriver i Orons bok: ”Somliga har en stor dröm i livet men lyckas inte leva upp till den. Andra har ingen stor dröm i livet men lyckas inte leva upp till den heller.”I väntrummet hos min psykolog bläddrar jag i ett livsstilsmagasin och memorerar följande recept: 1) Ansa och halvera jordgubbarna och blanda med socker och hälften av punchen. 2) Vispa grädden med resten av punchen. Krossa drömmarna. 3) Lägg jordgubbarna i botten av en skål och toppa med grädden och drömmarna.En kulinarisk utvikning som ser ut som ett sidospår käpprätt ner i meningslöshetens dike. Som min redaktör brukar kvida. Men vänta ett slag innan ni stänger av radion. Ge mig två minuter till. För det var ärligt talat något viktigt som jag ville förmedla med det här receptet. Låt vara att många författare formulerat det bättre, och tusentals gånger förut, det tål ändå att inpräntas: till och med krossade drömmar som dränkts i sprit är oändligt mycket mer stimulerande för livsaptiten än inga drömmar alls!Utan drömmar, ja och punch, stannar tillvaron av. Det går verkligen inte lika bra med selleri. Även människans mest sköra, omöjliga och fåfängliga drömmar skänker mål och mening åt hennes tillvaro. Om jag hade varit en essäist med författardrömmar skulle de ha skänkt nerv och nödvändighet åt den här essän. De skulle ha fungerat som en samlande kraft eller åtminstone en svamlande kraft. Energi! Liv! Längtan! Passion!Men min tillvaro och mitt skrivande präglas av känslan att livet spätts ut till något tunt och blaskigt, en kopp med kallt tevatten slängd över en torr stubbåker.Häromnatten drömde jag att jag var vilse på en enorm underjordisk loppmarknad. I ett skjul salufördes värdepapper men jag bad att få köpa den lilla hunden som satt bunden vid kassan. Den hade mörkbrun päls och safirblå ögon med en oljig grå dimma över sig: den var blind! När jag lagt alla mina pengar på disken fick jag hunden i famnen och den buffade oroligt men tillgivet på mig med sin svarta, fuktiga lilla nos. Jag lyfte på ett av de långa öronen och viskade att den aldrig skulle behöva vara rädd och borttappad mer. Vilket såklart var ett tragikomiskt löfte från någon så riktningslös som mig. Uttrycket ”en blind leder en blind” drabbar mig nu för första gången med full kraft.Nu är det snart Ekonyheter eller så. Ni har just hört en essä om en drömlös tillvaro på tomgång. Vad är det som går och går och aldrig kommer fram till den uppbyggliga och försonande slutknorren? Jag tänker att vi avrundar med lite musik istället. Sätt på något poppigt av samma stoff som drömmar vävs av.Isabella Nilsson, författare och översättare
Ljuva toner och sura toner denna kväll när vi hyllade olika musikinstrument. Om du inte hört hur en hang låter så missa inte dagens program. Du får också veta hur man får en gitarr att bli två gitarrer och vilket som är det sämsta rummet att förvara en basfiol i.
Soffipropp tar på sig manteln igen. Delade Pernilla peruk med Tommy Nilsson på 90-talet. Har Hooja någonting emot ananas? Varför har Pernilla varit gäst i en fotbollspodd? Vilken telefonmodell är du? En dyr väska som du lätt tappar bort. En dam som stämt sina föräldrar för dom inte frågat henne om hon ville bli född. Och borde vi ställa oss i kö för att köpa en flygande bil. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Sommaren står för dörren och vi är bakis efter gårdagens firmafest men såklart bjuder vi ändå upp till dans via det vi kallar stjärnsäljarpodden.Chockerande siffror har nått oss om hur många procent som bara scrollar sitt LinkedIn flöde och hur många procent som faktiskt är aktiva. Detta får oss att återvända till hur du som känner motstånd mot att skriva inlägg faktiskt kan tänka och agera för att ändra ditt invanda scrollmönster. Men först av allt bjuder vi på en kort intervju där Tomas får feedback från Rickard Thunström på adivser-partner om varför han upplevde att Tomas var för "på" i säljmötet - Välkomna!Sponsorer för detta avsnitt:GetAccept
Ljuva maj! Elin har tillbringat långhelgen i trädgården, spontshoppat en enorm trädgårdsbåge hon inte visste att hon behövde och klippt mördarsniglar till låten ”Burn motherfucker” spelandes på repeat inombords. Effektivt! För alla som, liksom Kattis, plötsligt kommit på att det är dags att plantera delar hon med sig av bästa listan med både växter och trädgårdshacks att ta tag i nu. Kattis är lycklig efter en helg i missionshuset och testar att förvandla alla problem (myror, bilväg) till motsatsen (inga ormar, spontanbesök!). Hon känner sig lätt efter att ha rivit ut golv och vädrat ut det förflutna. Dessutom har hon blivit med balkong. Visserligen halvt livsfarlig, men med lite mattor och kuddar är den redan en favoritplats. Hemma i Hökis är hon plötsligt sugen på buxbom, vilket får Elin att dagdrömma om att klippa spiralformer – en ny karriär? Klippt har som vanligt Jonas Sveningsson/Brandline. Tack för att ni lyssnar – dela gärna vidare om ni gillar podden. Trevlig helg! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Ljuva stämmor denna vecka från Jesus, Hansson och Axén när helgens haveri summeras i Spelvärdes Måndagssnack. Häng med!
Bokspanarna fortsätter sin färd genom decennierna och är framme vid 1990-talet. Ett decennium som tyckas ha präglats av spräckta finansbubblor och en rättmätig uppgörelse med de brott som begåtts under tidigare decennium i folkhälsans namn. Om det nu inte är så enkelt att 1990-talet enbart handlade om tre saker: sex, droger och journalism! Veckans gäst: Sara Johansson Vi pratar om dessa böcker: Aprilhäxan av Majgull Axelsson Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran American Psycho av Bret Easton Ellis
Nytt avsnitt av podden! Vi diskuterar allt kring segern mot City. Är Luke Shaw den nya mittbacken? Vad är hemligheten bakom Uniteds starka defensiv och är Fred en spelare för mittfältet numera? Vi går också igenom det kontroversiella målet och reder ut om det var rätt beslut eller inte. Matcherna duggar tätt och vi diskuterar hur vi ska ta oss an matcherna mot Palace och Arsenal. Kommer Weghorst få sin debut och hur ska vi straffa Arsenal? Missa inte detta avsnitt!
Välkomna till LUCIAAVSNITTET - Helt fritt från censur. En lyssnare har precis fått reda på att hennes ex bedrog henne - hur ska hon kanalisera ilskan? En annan brevskrivare vill inte veta av sin pojkväns bästa tjejkompis som han tidigare haft ihop det med, men han hotar med att göra slut. Hur blir man en perfekt partner? Och hur smakar fiskmås? Veckans ord: Stenget-känslor __________________ Tack till våra patienter, ni är UNDERBARA! Och VÄLKOMNA Cathrine och Louice! Bidra till Heteroakutens jublande hurrarop och drypande glädjetårar genom att bli Patreon: www.patreon.com/heteroakuten Du blir vår stammispatient och får tillgång till material såsom många fler livepoddar, bonusavsnitt, musik, ölrecept, livepoddar, rabatt på merch och annat vi hittar på. __________________ För att lyssna på allt gött ni hör i våra avsnitt, följ världens längsta spellista HETEROAKUTEN GREATEST HITS på Spotify. Uppdateras efter VARJE avsnitt! open.spotify.com/playlist/7qdONgO…0kTx-O8dlL47L5Iw __________________ Heteroakuten är Niki Yrla och Freja Holmberg. Maila dina relationsfrågor till heteroakuten@gmail.com och följ oss på Instagram där vi kort och gott heter: heteroakuten Produktion, originalmusik och ljudmix: Niki Yrla
Äntligen är Dan och Theo tillbaka! Dessutom bjuds det på ett riktigt långt avsnitt, eftersom det givetvis tar tid att avhandla hur livet bäst skall avnjutas. Det har även blivit dags för nionde platsen på listan för theme songs.
Denna veckan har Corona stulit Travanalytikerns röst och Mac blir därför ensam i etern, men lika påläst som alltid! Bästa spiken hittar han i avslutningen, men han bjuder även på en ”rolig” spik. Som alltid levereras heta skrällar! Omgången avgörs på Mantorp, en av Macs favoritbanor. Kan det ha något att göra med att det var där han drog in sin näst största V75- vinst på hela fem miljoner? Han väntar bara på reprisen!
Supa, knarka, folkuppfostra är en podd från tankesmedjan Nocturum. Här samtalar och diskuterar vi folkhälsa, politik, alkohol och narkotika. Alltid i en tramsig och allvarlig stämning, välkommen! Medverkar gör generalsekreteraren i Svenska sällskapet för nykterhet och folkbildning, Farida Al-Abani och IOGT-NTO:s ordförande Lucas Nilsson. Programleder gör Kerstin Janemar. Musiken i podden är gjord av Magnus Jakobsson.
Vi älskar och hatar precis som vanligt! På känslomenyn denna vecka; David är uppsvälld, Tess nonchalant, vi förstår oss inte på fotboll och räds både bajs och svett. Detta kryddas upp med en lång cykeltur och Tess yngsta dotter våldgästar. Och i föräldrarbikten: en sliten sjubarnsmamma som räds sommarens hårda slit.Ljuva sommarbris-hälsingar,Tess & Davva ☀️⛵️
Vi träffar Christina Lindberg – tidigare Kulijulivärdinna – som legat 65 veckor på svensktoppen med ”De sista ljuva åren”. Vi möter också Anders Mårtensson, opera- och musikalmästaren som överraskade med klassisk sång i Mello 2006.
See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1. Producent: Camilla Blomqvist
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1.
På en schweizisk internatskola möts två tonårsflickor. Ett möte som en av dem ska bära med sig långt efteråt och ständigt återkomma till i minnet. När den gåtfulla och till synes perfekta Frédérique anländer till Bausler Institut, flickskolan i Appenzell, är berättaren fjorton år. Hon har tillbringat större delen av sin uppväxt på internat, en kontrollerad och grym tillvaro där föräldrar ersatts av de olika institutionernas uppfostrare. Mötet med Frédérique blir omvälvande, ur det väcks både berättarens längtan och en alltmer växande oförlöst energi. Fleur Jaeggy föddes i Schweiz 1940 och gick själv på internatskola under sin uppväxt. Jaeggy är idag bosatt i Milano och skriver på italienska. Hennes böcker har översatts till tjugosju språk och Tuktans ljuva år, som utkom 1989, anses vara ett av hennes främsta verk. Den senaste romanen, Proleterka, utkom på svenska 2019. Kristine Gulbrandsen är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. Hon kommer ursprungligen från Norge och har tidigare hörts i bland annat Radionovellen och Dagens dikt i P1. Producent: Camilla Blomqvist
Vad är smartast, amortera eller spara på börsen? Hur förhandlar man boränta? Och den eviga frågan: Binda bolånet eller köra på rörligt? Allt detta ekonomiska huvudbry när hemmet ju ska vara ens trygga punkt med tid och rum för relax. Tack och lov styr dagens gäst upp de viktigaste bostadsekonomiska spörsmålen. Privatekonomen Emma Persson på Länsförsäkringar har dunderkoll på bostadsdjungeln och har de bästa tipsen när det gäller köp och sälj. Vad ska man tänka på när man ger sig ut på bostadsmarknaden?– Försök vara rationell och ha ett ekonomiskt förhållningssätt. Det är lätt att dra iväg i tankarna när du ser drömlägenheten och en härlig balkong i söderläge. Det gäller att göra en sansad kalkyl över bostadsköpet. Du ska ha råd att leva också. Räkna efter och se över vad du har för intressen i övrigt, så gör du en kalkyl, säger Emma Persson. – Bostadsföreningens ekonomi är jätteviktig att titta på eftersom den blir en del av din egen. Du som boende blir ägare och en del av föreningen samt eventuell lån. Ekonomin kan påverkas av räntehöjningar. Dels blir dina egna bolån dyrare, men föreningen kan tvingas höja avgiften. Studera årsredovisningen! Vad talar för kort vs lång bindningstid för räntan på bolån?– Det är den eviga frågan många ställer sig. Jag tycker att man ska fundera på hur det känns i magen när man tänker på stigande räntor. Får man panik och ont i magen kanske det är skönt att veta vad man ska betala i ränta i några år framöver. Men har man lite marginaler eller om man vet att man inte ska bo så länge och inte kommer betala ränteskillnadsersättning, Då kan det vara en idé att ha rörligt och spara till en buffert om räntan skulle stiga. Men är det inte så att det historiskt visat sig vara mer lönsamt mer rörligt?– Ja men tyvärr säger inte historien något om framtiden. Jag tycker att det är ett personligt beslut. det handlar om vilken inställning man har till risk och ens marginaler i ekonomin för oförutsedda händelser. Fundera över det beslut just du vill fatta. Hur förhandlar man om boräntan?– Det gör man genom att vara lite jobbig. Var beredd på att byta bank. Det är det man ska hota med om man inte får den ränta man tänkt sig. Ta reda på hur snitträntorna ser ut, det kan man hitta på jämförelsesajter på nätet. Kontakta sen banken och få ett erbjudande. Kontakta sedan nästa och se vad de ger, om de kan matcha. Många uppfattar det som en jobbig situation att pruta, men det är väl investerad tid om man kan få ner räntan som är en stor utgift för många av oss, säger Emma Persson. Hur ekonomiskt är det egentligen att köpa ett renoveringsobjekt då? Det och en mängd andra bofrågor besvaras i Smarta cash #15 Hem ljuva hem med Emma Persson. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
I fotoblixtrarnas sken blev de gamla filmstjärnorna till, men vilka är det som skapas i dagens kameraljus? Thomas Steinfeld reflekterar över blixtens kulturhistoria och dialektik. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I Federico Fellinis film Det ljuva livet från 1960 förekommer en scen, där Anita Ekberg lämnar ett flygplan. Hon spelar en filmstjärna, hon bär solglasögon och breder ut sina armar, hon stiger långsamt nerför landgången. Vid trappans ände sprattlar ett gäng pressfotografer. Allihopa är utrustade inte bara med tunga kameror, utan också med stora, blänkande reflektorer kopplade till sina apparater. Scenen utspelar sig mitt på dagen. Det kan inte finnas några hemligheter som måste ryckas ur mörkret. Det blixtrar ändå. Reflektorena är en del av en iscensättning, så som själva stegen ur flygplanet är ett spel inför publiken. Scenen visar att förhållandet mellan stjärnan och fotograferna inte bara är tätt, utan att de behöver varandra, ömsesidigt: Skådespelaren blir inte till stjärna, om den inte bjuder offentligheten på sig själv. Offentligheten ombesörjes av blixtfotograferna, med licens till alla möjliga kränkningar av privatsfären. De blottar och de lyser upp, ofta på en och samma gång. Paparazzo kallas en sådan stjärnornas fotograf, efter en rollfigur ur just filmen La dolce vita. Denna figur är en italiensk uppfinning. Den skapades under femtiotalet, när de stora amerikanska filmbolagen flyttade en del av sina produktioner till Rom, för att det var så mycket billigare att spela in vissa filmer där, filmer som Ben Hur med åttatusen italienska statister utan anslutning till någon fackförening. I Hollywood, utanför dåtidens Los Angeles, hade denna tidens filmstjärnor varit skyddade. I Rom, där de brukade bo på ett av hotellen på Via Veneto, mitt i staden, blev de däremot ett lätt offer för attackfotografen, så som han heter på italienska: fotógrafo dassalto. Paparazzon övertog en amerikansk teknik. Det bländande ljuset som man kunde ta med sig, i en liten väska eller bara hängande över axeln, hade redan innan andra världskriget varit ett redskap för pressfotografer. De hade specialiserat sig på att försörja tidningarna med bilder på brottsplatser eller till och med på brottsoffer. Deras gärningar följde samma dialektik som paparazzons verksamhet. Så som fotografen formade stjärnan genom att bära dennes bild till offentligheten, så dokumenterade dess amerikanske föregångare inte bara brottsplatsen. Han skapade den också, för en publik av miljontals voyeurer. Förr hade det bara funnits en bit asfalt i storstadens mörker. Sedan kom blixten för att skära ut en bit av denna banala realitet. Blixten betydde: Här har det hänt. Mörkret omkring blev då ännu mörkare, liksom ingen människa blir så ensam som en stjärna som ingen vill se. Både detektiven och reportern tillhör demokratins pionjärer: Detektiven upptäcker brottet var än det har gömts. Reportern underrättar offentligheten om vad detektiven upptäckte. Tillsammans reparerar de tillvaron. Under femtiotalet fanns det en amerikansk tv-serie med titeln Man with a Camera. I hjälten, spelat av Charles Bronson, förenas båda yrken: Han skaffar fram bilderna som ingen annan förmår att ta. Hans viktigaste redskap är en kamera med reflektor. Fotoreportern Peter Parker, människan bakom en ännu idag populär varelse med namnet Spiderman, är en arvtagare till mannen med kameran, med garanti på att vara på brottsplatsen först. När många fotografer blixtrade samtidigt, förr i tiden, uppstod ett slags fyrverkeri, innefattande små explosioner och vit rök. På engelska kallas detta skådespel a flurry of flashes. På tyska är ordet ännu vackrare: Blitzlichtgewitter. Rakt översatt: blixtljusåskväder. Uttrycket påminner inte bara om att blixten brukade markera en övergång till det övernaturliga, så som i de flesta historier om Frankenstein, där monstret föds, medan blixtarna kommer från alla håll. Ordet bevarar dessutom en känsla för våldsamheten med vilken blixten slår till. Motivet användes i en av historiens mest berömda filmer, i Alfred Hitchcocks Fönstret mot gården från 1954. I slutet vinner hjälten genom att blända boven med hjälp av några fotoblixtar. Han hade lagt dem tillrätta som om de varit patroner för en revolver. Hjälten, trots att han spelas av James Stewart, är även han av tvivelaktig karaktär. Det finns för mycket fönstertittare i honom, för att man ska kunna tro att han är en helt oklanderlig man. De gamla blixtlamporna, de som kort fräste till för att sedan bli blinda, är numera försvunna. Dels behövs de inte längre, för att ljusstyrkan i moderna kameror är högre än de varit i analoga tider. Dels ersattes de med elektroniska, gasfyllda blixtlampor som kan användas tusentals gångar. I mobiltelefoner används lysdioder, som är svagare, och ljuset är svårare att styra. Men de förknippar minimal storlek med enkel användning. Visserligen blixtrar det fortfarande, när skådespelare skrider över röda mattan, eller när världspolitiker träder fram till mikrofonen. Blixtrandet är dock inget undantag längre. Det blixtrar numera alltid och överallt. Ibland ser man en öppen buss körandes genom Via Veneto i Rom. Medan guiden förklarar var exakt Anita Ekberg, Marcello Mastroianni, Elizabeth Taylor och alla de andra höll hus, blixtrar det från alla telefoner, mot ett utomhuscafé utan gäster, mot en hotellfasad, mot en tom plats på trottoaren. Det är mitt på dagen. Det finns ingenting som man inte kunde se utan blixt. Åskvädret har förvandlats till en vardagsföreteelse av beskedliga mått. Den blottar ingenting, och den lyser inte upp någonting, förutom fotografens självmedvetande. Jag var där, säger denna fotograf till sig själv. Eller kanske ännu mer: tänk att det var jag som var på detta ställe. I detta självförsäkrande upprepas hela dialektiken som kännetecknade blixtfotografiet från början. Men den tar en vändning till. Så som den gamla blixten skapade stjärnan, som utan denna upplysning enbart varit ett hål i luften, så skapar den moderna blixten fotografen själv, i mån som stjärna. Logiken som gäller för alla selfies kommer till användning även om fotografen själv inte skulle synas på bilden: Tänk att det var jag. Samtidigt återvänder brottsplatsen. Visst utmärker sig trottoaren inte på något sätt från oändligt många andra trottoarer i Rom. Men det var där det hände. Och det var där jag var. Och så börjar blixtarna och bilderna, stjärnorna och de okända, fotograferna och publiken bilda ett kretslopp, där alla positioner går över i varandra, i allt snabbare takt. Tänk hur opraktiskt det hade varit om blixtrarna, som i gamla dagar, enbart hade kunnat användas en enda gång. Thomas Steinfeld, författare, professor i kulturvetenskap och tidigare kulturchef på Süddeutsche Zeitung
Jonathan Lindström: Välkommen verklighet. Camilla Lif: O, ljuva kö. Per Naroskin: Med andras ögon. Spanarna i P1 siar om framtiden med humor i blick. Programledare är Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Spanarna hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Veckans panel och spaningar: Jonathan Lindström: Välkommen verklighet. Camilla Lif: O, ljuva kö. Per Naroskin: Med andras ögonspanarna@sverigesradio.se
Jonathan Lindström: Välkommen verklighet. Camilla Lif: O, ljuva kö. Per Naroskin: Med andras ögon I Spanarna hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm. spanarna@sverigesradio.se
Ljuva linser - Anders lagar gränsöverskridande bonnamat medan Jonas överskrider sina dialektala gränser.
*** Det här en trailer för ett Patreon-exklusivt avsnitt, för att lyssna på hela avsnittet gå in på http://patreon.com/sinnessjukt ***I det hundrasextiofjärde avsnittet av podden är det återigen dags för Sinnessjukt Dokument. Den här gången första delen av en tredelad dokumentär om Margit Norell, psykoanalytikern som efter sin död pekades ut som hjärnan bakom vården som skapade seriemördaren Thomas Quick på Säters sjukhus i början av 90-talet.Norell var även engagerad i det uppmärksammade da Costa-fallet på 80-talet och vården av Lars-Inge Svartenbrandt, bankrånaren som fick epitetet ”Sveriges farligaste brottsling”, och innan dess den medialt hyllade behandlingen av patienter med schizofreni på 70-talet, den så kallade Sätermodellen. Få människor har gjort så stort avtryck på bilden av rättspsykiatrin i Sverige som Margit Norell.Del 1 handlar om perioden 1914–1950 – om släktens bakgrund och Margits födelse, uppväxten på Östermalm, universitetsstudierna, flyttarna till Lund, Kramfors och tillbaka till Stockholm 1946 och dagen 1950 då både hennes dotter och Sture Bergwall föds.Hela avsnittet, extramaterial, och källor till alla påståenden och ljudklipp finns på http://patreon.com/sinnessjuktDokumentären har bekostats via poddens medlemmar på Patreon och med bidrag från Schizofrenifonden, som är Schizofreniförbundets fond som bekostar insatser och forskning som främjar de drabbades hälsa. För att bli medlem och stödja fondens arbete, gå in på Schizofreniforbundet.se.Ljudeffekter och musik kommer från: https://www.zapsplat.comChillout - Lonley (Pad Meditation).mp3 by Karma-Ron is licensed under CC BY 3.0Köp Christians böcker signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Sanna Valapuro är en frilansande community-människa som har skrivit för LEVEL, jobbat på SF-bokhandeln och numera arbetar för Paradox. I avsnitt 294 av Tredje Gången Gillt pratar hon om kärleken till Fallout 76 och Sea of Thieves, samt ser fram emot 2022 och nästa Bioshock.
Ljuva ljud från Gud [Undervisning] by Insidan
Lyssna inte på det här avsnittet! Vi pratar nämligen inte om direkt någonting. Eller okej, vi pratar om att fylla 40, om när vi slutade hålla på, om att känna att det är skönt att inte ha några mål, om att bli knäpp av sin isolerade livsstil och att inte ha några vettiga poddar att lyssna på... Typ. Kram, tack och förlåt. Nästa vecka återuppstår vi med något mer vettigt.
Vi snackar äktenskap. Nadia har gift sig - borgerligt! Hur fungerar det för en hyfsat kristen person? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Vad har Patrik Sjöberg och kycklingar med programmet att göra. Det och fortsättningen på Liverpools Premier league äventyr kommer det bland annat att bjudas på. Och kanske får Igor Biscan återigen lite plats.
Vad har Patrik Sjöberg och kycklingar med programmet att göra. Det och fortsättningen på Liverpools Premier league äventyr kommer det bland annat att bjudas på. Och kanske får Igor Biscan återigen lite plats.
Vad har Patrik Sjöberg och kycklingar med programmet att göra. Det kommer diskuteras och givetvis också fortsättningen på Liverpools Premier League-äventyr. Och kanske får Igor Biscan återigen lite plats.
Cissi är äntligen framme i Nya Zeeland och har precis kommit fram till att hon vill ha raggsockor som nationaldräkt. Dianas spöken fortsätter att skrämma slag och besöka henne, och hur gick det egentligen med att hitta en van att bo i? Allt detta och mycket mer i Avsnitt nummer 15: Hem Ljuva Nya Zeeland!
Vi minns tillbaka till 80-talet. Gertat var i sitt livs form och Meta gick på mellanstadiet 1980.
The Memory Palace is a proud member of Radiotopia, a collective of independently owned and operated podcasts. A note on shownotes. In a perfect world, you go into each episode of the Memory Palace knowing nothing about what's coming. It's pretentious, sure, but that's the intention. So, if you don't want any spoilers or anything, you can click play without reading ahead. Anyway... Music We hear Vaggvisa by Henrik Lindstrand. Then Kestrel, off the album by the same name from Caoimhin O Raghallaigh. Ljuva mekaniska jag by 1900. A loop from When it's Time to Go, by Buddy Fo & his Group. A bit of Movement II from Martynov, "Come in!" by Vladimir Martynov. Making Love in the Apartment from Krysztof Komeda's score to Rosemary's Baby. And the Mistral Noir, from Daniel Herkedal. Notes There's a lot written about Kelly and his times, none more enjoyable than Bill Bryson's in One Summer: America, 1927. The best academic book that touches on Kelly and his times is Dance Marathons: Performing American Culture in the 1920s and 30s, by Carol Martin.
Hår på nya ställen, experimenterande med alkohol och vuxna som aldrig förstod någonting! Hur var egentligen våra tonår? I dagens avsnitt går vi igenom lite minnen och situationer som vi fick vara med om under våra tonår. Och hur vi klarade oss igenom den tiden. E-post - grabbhangpod@gmail.com Instagram - grabbhangpod Facebook - Grabbhäng
Laxermedel, brinnande hundbajspåsar på trappen, baseballträn mot knäskålarna eller Tillbaka till Eden. Vad är det med hämndberättelser som är så tilltalande? Och vilka är Denise och Anders favoritpaybackhistorier? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Ljuva drömmar, kanske nästa års sanning? I veckans avsnitt pysslar vi och sköter om inomhusväxterna, före detta julgrupper och gör en drömplan för förkultivering. Extra reservkraft finns med i forma av Jessica Nilsson. Vi får sista minuten pysselhjälp innan jul och tips för hur vi kan fixa till nyårsdukningen. Hur tar man hand om julgrupperna efter helgerna? Finns det några trix för att pyssla om inomhusväxterna? Vi tar en myskväll tillsammans med frökatalogen och planerar den tidiga förkultiveringen. Detta och mycket mer i säsongens sista avsnitt av Sveriges största trädgårdspodd, TRÄDGÅRDSSNACK. Ciceroner som vanligt Retro FM:s Hasse Strandberg och Flyinge Plantshops Annika Sjölin.
I veckans spanarpanel är det Jonathan Lindström, Sissela Kyle och Göran Everdahl som står för att förklara för oss vad framtiden har att bjuda på ... Programledare för Spanarna är Ingvar Storm. Jonathan Lindström: Jag minns den ljuva nostalgiSissela Kyle: Aktivist, javisst!Göran Everdahl: Kyss mig katta!Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor.I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.
I veckans spanarpanel är det Jonathan Lindström, Sissela Kyle och Göran Everdahl som står för att förklara för oss vad framtiden har att bjuda på ... Jonathan Lindström: Jag minns den ljuva nostalgi Sissela Kyle: Aktivist, javisst! Göran Everdahl: Kyss mig katta! Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.
Norm-utmanande föräldraskap - var är det egentligen? Barnhälsovårdspsykolog Malin Bergström samtalar med Lina Bodestad - Normpsykologen. Läs mer om hennes verksamhet på normpsykologen.se (https://normpsykologen.se). Lina Bodestad är också med och gör podcasten Normsmart familjeliv (https://normpsykologen.se/podcast-normsmart-familjeliv/). Special Guest: Lina Bodestad.
Sommar, sommar. Äntligen är den här. Idag är dags för Yogiskts sommarprat. Vårt sommarprat handlar bland annat om hur sommaren förknippas med elementet eld, hög energi, rörelse och relationer. Och vårt hjärta såklart. Vi pratar om hur det påverkar energinivåer och vårt välbefinnande. Vi pratar också om njurar, rädslor, lymfworkshops och ursprungssjälvet - roten. Och om yogan och meditationen mitt i allt detta. Sat Nam vackra yogisar!
Hur hänger otrevlig krogpersonal, Kinas bostadsbubbla och Bitcoin ihop? Svaret är lika enkelt som självklart: Bingo Rimér.
I detta åttonde, kulturhistoriespäckade avsnitt av ”Edward Bloms smörgåsbord” lovprisar Mats och framför allt Edward ett ofta missförstått och ringaktat århundrade: 1800-talet. Edward älskar konsten, arkitekturen, näringslivsutvecklingen, livsstilen och inte minst gastronomin som förknippas med det seklet! Här förklarar han varför, och varför det är ett tankefel att enbart lyfta fram hur fattigt många levde då (ledtråd: de flesta människor hade det mycket värre på det romantiserade 1700-talet).Edward hoppas på en renässans för det dynamiska 1800-talet, och ondgör sig över att det ännu förekommer att byggnader från den tiden – Sveriges ”Gründerzeit” – rivs, eller hotas av rivning, i våra dagar. Som till exempel tullhusen på Blasieholmen och Astoriahuset i Stockholm.Mats och Edward går igenom en trettondagsmeny från Hotel Rydberg anno 1882 – med smörgåsbord, Jerusalemsoppa, gösfilé à la Soto Maior, hammelsadel eller skinka med legymer, stekt fågel och glasspudding samt delikata drycker.De förundras även av gösfilérättens möjlige skapare: herr Antonio da Cunha de Soto Maior. Han var Portugals (inte Brasiliens, som de råkar påstå) sändebud i Sverige under flera decennier, och hans fascinerande liv i Stockholms innekretsar – fullt av damer, dueller och diplomati – får de kanske anledning att återkomma till.Förutom 1800-talets lyxigare restauranger talar de även om hur ölhallarna växte fram i Sverige, med inspiration från tyska Bierstuben – och med anledning av att julen snart börjar närma sig sitt slut förklarar Edward varför det blir helt fel att äta saffransbröd, ”semmelwraps” och ”semmelnachos” vid fel tidpunkter. Avslutningsvis får Mats inför sitt gymbesök ett mycket edwardianskt träningstips, med inspiration från självaste Bellman! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Den stora pappaledig-missen & Ljuva kärleksorden som alltid är lögn… See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Hoppa på vesporna så drar vi till Rom! Det ljuva livet – kanske mest känd som La Dolce Vita – fick ett gyllene träd i present från Cannes-juryn 1960 och har sedermera blivit en klassiker. Håller den måttet idag? Lyssna så får ni veta!
Det här har vi längtat efter. Egentligen hade vi inte tid, men vi var tvungna. En sommar utan Popipoddens Sommarpodd går inte för sig. Så här är den nu. En sommarpromenad genom sommarmusiklandskapet, som börjar med Andreas fantastiska och helt nyskrivna signatur. Andra nyheter: Den första podden som är inspelad i Johns nya studio Vi … Fortsätt läsa I Denna Ljuva Sommarpodd!
I programmet diskuteras Xavier de Maistres harpospel, Nelson Freire som spelar Bach på piano samt Wagners Valkyrian i Jaap van Zwedens tolkning. Måns Tengnér väljer ur tung renässansbox I panelen Bodil Asketorp, Boel Adler och Per Lindqvist som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: JOHANN SEBASTIAN BACH Klavermusik Nelson Freire, piano Decca 478 8449 RICHARD WAGNER Valkyrian Stuart Skelton, Heidi Melton, Matthias Goerne, Petra Lang m.fl. Hong Kongs filharmoniska orkester Jaap van Zweden, dirigent Naxos 8.660394-97 Referensen Johan refererar och jämför med en favoritinspelning av Valkyrian, nämligen den där Erich Leinsdorf leder Londons symfoniorkester. En ung Birgit Nilsson sjunger Brünnhildes parti och Jon Vickers, Siegmund. Inspelningen gjordes 1961 på Decca. LA HARPE REINE Musik av J-B Krumpholtz, Joseph Haydn, J D Hermann samt Chr. W Gluck Xavier de Maistre, harpa Les Arts Florissants William Christie, dirigent Harmonia Mundi HAF 8902276 Måns val Måns Tengnér spelar valda delar ur en box (50 CD) med medeltids- och renässansmusik utgivet i Florilegium-serien med Deccas återutgivningar på märket Oiseau-Lyre. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Nicolai Gedda har gått ur tiden 91 år gammal och Musikrevyn minns honom med ett framförande av Werthers aria ur tredje akten av Massenets opera Werther, där han ackompanjeras av Paris-orkestern med dirigent Georges Pretre. Inspelningen gjordes 1969 på skivmärke EMI. J S Bachs klavermusik med Glenn Gould på Sony Classical. Wagners Valkyrian med bl.a. Gundula Janowitz och Jon Vickers tillsammans med Berlins filharmoniker och Herbert von Karajan, inspelad 1967 på DG samt Georg Soltis inspelning med Wiens filharmoniker och med Régine Crespin och James King som Sieglinde resp. Siegmund på Decca. Svepet Johan sveper över och spelar ur ett album utgivet på Bis, innehållande Sibelius Kullervo och Olli Kortekangas Migrations (2014). Helsingfors-universitetets manskör, Minnesota-orkestern samt solisterna Lilli Paasikivi, mezzo-sopran och Tommi Hakala, baryton. Dirigent: Osmo Vänskä samt över en CD utgiven på Signum med violinkonserter av Roy Harris respektive John Adams. Solisten heter Tamsin Waley Cohen och det är BBCs symfoniorkester som bistår, allt under Andrew Littons ledning.
1926 är året. Vi snackar Nathan Söderblom, hobbies, skatter, Gustaf Hårleman, böter, Harold Lloyd, algebra, antik arkitektur, polisen, Munckska kåren och mycket, mycket mer. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Efter den största katastrofen i bandets historia reste de sig ur askan, kanske starkare än någonsin. Men ingen brydde sig. Vad hände?
Vi ger er… ALLEMANSRÄTTSKNEP… POKÉMON GO… BORDERLAND… KAFFEJAKT I BELGIEN… NAKENBAD!!! https://ia601501.us.archive.org/6/items/ohduljuvaallemansratt/126.mp3 Kvällsakt: Flexible heart- Jaakko Eino Kalevi
Du vet väl att du inte är fattig bara för att du inte har råd med nya sneakers denna månad? Att fattigdom inte har så mycket med tillgångar att göra, men snarare handlar om vad du måste göra för att kunna överleva. För att lyfta frågan om fattigdom och samhällsklass har vi bjudit in en av mediesveriges mest rutinerade journalister. Vi pratar om dokumentärserien ”Vi kallas tiggare”, föraktet för de svaga, antiromism, att ställa utsatta grupper mot varandra och vad det egentligen innebär att göra en klassresa. Lyssna via argaflickor.com eller där ni hittar poddar! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Vi kastar oss tillbaka till barndomens glada 90-tal och minns idylliska utomhuslekar, Goggos och POGS, Spice Girls, begränsat internet och vikten av goda mellanmål. Peters ämne handlar om när han vaskade guld. Och så kör vi en favorit i repris och BUSRINGER! Mejla fredricaopeter@gmail.com!
Sändes 7/11-14 Nakna knän, fria ordströmmar och en författarelit som sitter i ett kulturkollonisserat Paris. Dessutom, en intervju med augustprisvinnaren Lena Andersson och en recension av Utan personligt ansvar.
Seinabo Sey - 23-åriga Seinabo växte upp med musik. Pappa Maudo är känd musiker i Gambia. Hon har turnerat med artister som Maskinen och Oskar Linnros men nu står nu själv i strålkastarljuset med nya låten "Younger". Tomas Ledin - Tomas debuterade på listan redan 1977. Nya singeln heter "Ljuva minnen" och är hämtad från hans senaste album "Höga Kusten". Stiftelsen - Stiftelsen har haft framgångar med alla sina utmanarlåtar på listan. Nu är det dags att testa "Utanför din dörr" som utmanare.
Helgen tågar in och vi tittar som vanligt tillbaka på den härliga, men också skruvade vecka som gått på Christer. Vad har vi egentligen lärt oss? Vi byter också din historia mot en låt i Låtönskningen. Fyll i låtönskningsformuläret and fire way! Med Christer Lundberg
Fyra söndagskvällar möter vi en ny röst Vid dagens slut. Svenarne Jansson heter han och är en välkänd bokhandlare i Sundsvall, som numera mer ägnar sig åt ett friare liv med att bland annat skriva dikter och andra texter. Det första av hans program tar upp det vemod man kan känna i natten, när man får en obestämd känsla av att liver upprepar sig. Trots alla drömmar om ett bättre liv. Monica Zetterlund sjunger den fina visan från Svea Hundrevyn av Hasse och Tage.
På söndag gästas programmet av kocken, vinkännaren och gourmeten Carl-Jan Granqvist. Han lär Roland allt om hur den perfekta måltiden ska tillagas för att få kvinnan på fall. Tryffel, sparris och pärlhöna är det perfekta uppladdningen, om bara Roland har råd. Dessutom får Roland ett ovärdeligt tips från Bert Karlsson om en framtida affärsrörelse och sen kan det vara så att Roland har en date på gång...
Varför heter Rosenbad just Rosenbad? Vart tog Lort-Sverige vägen? Varför luktade Voltaire så illa? Johannes Ekman har i programmet Litterära stanker och aromer - en kulturresa genom näsborrarna dykt ner i lukternas kultur- och litteraturhistoria. Genom snusk och odörer, aromer och väldoft.