Podcasts about klappa

Gale Klappa, Executive Chairman of WEC Energy Group (NYSE:WEC), isn't just focused on powering Wisconsin and his 4.6 million customers across the Midwest. Klappa is helping the Badger State grow as well, while growing shareholder value at the same time. He sat down Inside the ICE House to discuss the business of WEC and its emphasis on Affordable, Reliable, and Clean (ARC) energy. A renaissance man, Kappa dives into his roles with the NBA's Milwaukee Bucks, highlighting how he balances being a minority owner of the team while also serving as radio host of “Courtside with the Milwaukee Bucks.”   Inside the ICE House: https://www.theice.com/insights/conversations/inside-the-ice-house  

Råd, tips och klappar på magen. Så fort man blir gravid blir man plötsligt hett villebråd för alla som har något gott råd att komma med och kommentarer om ens mage haglar från höger till vänster. Nina Campioni tipsar om svar på tal!Support till showen http://supporter.acast.com/vattnetgar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den amerikanska författaren Annie Dillard som betraktar sina essäer som sitt huvudverk. Katarina Wikars läser och förundras över den unika blicken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades för första gången 2015. Jag kan inte släppa den där blicken – hör här: våra ögon låstes och någon kastade bort nyckeln. Vår blick var som om två älskande eller två dödsfiender oväntat mötts på en övervuxen stig medan båda tänkt på något annat: ett klargörande slag i magen. Det var också ett hårt slag mot hjärnan, eller hjärnor som plötsligt pucklade på varandra, med all den laddning och det intima gnissel som uppstår när ballonger gnids mot varandra. Den tömde våra lungor, den fällde skogen, flyttade åkrarna och torkade ut sjön, världen monterades ner och föll in i de där ögonens svarta hål. Denna blick – som förmår fälla skogar och montera ner världar kommer från en vessla, detta lilla vasstandade djur, som författaren Annie Dillard möter på sin skogspromenad en dag. Texten om mötet med vesslan är fem och en halv sida lång och inleder essäsamlingen: Att lära en sten att tala. Expeditioner och möten. Och skrevs redan i början av åttiotalet men kom på svenska först i år. Det här är inte en samling tillfällighetsskriverier, utfyllnadstexter låter hon hälsa i författarens anmärkning, det här är mitt riktiga verk. Annie Dillard är född 1945 och bosatt på en ensligt belägen ö i staten Washington i USA där man bara ser ett ljus från Kanada flämta svagt på vintern. Hon har en hemsida där hon ber om att få vara ifred Och hon skriver både fiktion och fakta, memoarer och poesi – en avklarnad och detaljskarp prosa om det mycket lilla och om det oändliga. Hon fick Pulitzerpriset redan som ung för sin Pilgrim at Tinker Creek som hette Livet vid ån på svenska. Och hennes värld kan vara ån strax intill, Galapagosöarna eller Antarktis. Hon iakttar noggrant, kan lyssna sig igenom vilken tystnad som helst, tillåter sig aldrig att bli sentimental eller nostalgisk. Hon har en förmåga som jag i brist på bättre kallar förunderlig att beskriva sitt möte med vesslan, hur det är att befinna sig inne i vesslans hjärna i sextio sekunder. Hur de båda samtidigt pluggade in på ett annat band, ett ljuvt och chockerande ögonblick. En vessla säger aldrig vad den tänker på. Den greppar sin enda nödvändighet och släpper inte taget, kan vi människor lära något där av? Att greppa sin enda nödvändighet och att inte släppa taget, att kraftlöst dingla från den vart den än för oss. Hon inleder sin text med anekdoten om örnen som sköts och visade sig ha en skarptandad vesslaskalle som satt fast i dess strupe, en vessla släpper aldrig sitt tag. Och som Jonas Ellerström skriver i sitt efterord till Att lära en sten att tala har också Laurie Andersson skrivit om henne i låten Speechless. Och nästa gång jag möter den där vesslan som bor i den övergivna sågen ska jag gå ett steg närmare. För mycket länge sen berättade jag för en tillfällig manlig bekant att jag egentligen kom från landet, ja, nästan från skogen, och han sa: Du har ju blivit helt totalurbaniserad. Trettio år senare försöker jag gradvis återvända till naturen och tystnaden och då kan Annie Dillard vara en vägvisare, en stigfinnare, en mentor. Hon är en glesbygdens Joan Didion, låter sig inte för ett ögonblick falla ner i sentimentalitet, det är som det är. Männen hon reser med i Ecuadors djungler häpnar att hon inte försöker hjälpa en snarad hjort i en by, att hennes ansikte var uttryckslöst när hon iakttog hjorten. Hon svarar: Mina herrar från staden, vad förvånar er? Att det finns lidande här eller att jag vet om det? Intill sin spegel därhemma har hon fotot på en brännskadad man, som två gånger i livet med tretton års mellanrum har blivit svårt bränd av bensin. Han säger i en intervju: Gud kan inte göra så här mot mig igen. Annie Dillard skriver: Kan någon vara snäll och förklara för Alan McDonald i hans värdighet, för hjorten vid Providencia i dess värdighet, vad som pågår? Och skicka mig karbonkopian. När Annie Dillard skrev den här boken var hon inte ens fyrtio och skriver redan insiktsfullt eller snare utan flummigt filter om åldrandet, eller humoristiskt om livsprinciper. Men hon är också en flätandets mästare som får en text om manliga nordpolsfarare i frack och bordssilver och en om några gitarrspelande frikyrkliga att korrespondera: varför liknar vi som går i kyrkan glättiga, hjärnbefriade turister på charteresa till det Absoluta? frågar hon sig. Och inför lättvindigheten i bönen ber hon oss stanna upp, tänka till. Vi borde alla bära skyddshjälmar i kyrkan, skriver hon. Och påminner om sjuttonhundratalets chassidiska judar som förstod vilken fara orden i bönen utsatte en för. Citat: Sen han åkallat Gud kunde Gud märka det och förgöra honom innan han hunnit yttra resten, Vare nådig. I Annie Dillards värld kan det vara värt att släpa fingrarna genom vatten fulla av pirayor. Klappa en sköldpadda full av encelliga alger på Galapagos och tänka: Jaha, här är vi nu allihop. Hon kan genomskåda hägringar och samtidigt vet hon hur svårt det är att få syn på dem för medvetandet förväntar sig ju alltid det vanliga. Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion Annie Dillard på svenska Det skrivande livet. Översättning av Niclas Nilsson. Ellerströms förlag, 2018. Grunden den heliga. Översättning av Niclas Nilsson. Ellerströms förlag, 2016. Att lära en sten att tala – expeditioner och möten. Översättning av Olle Thörnvall. Ellerströms förlag, 2015. Livet vid ån. Översättning av Roland Adlerberth. Stegelands förlag, 1978. Musik Sadness av AShamaluevMusic. IBGMusic For Videos.https://soundcloud.com/ashamaluevmusic2/sadness?in=ashamaluevmusic2/sets/piano-music

Sveriges invandrare har varit avgörande för att fylla luckorna på svensk arbetsmarknad på senare år. Och eftersom vi jobbar allt längre, så klarar vi kompetensbristen bättre än larmrapporterna påstår. Det hävdas i nya avsnittet av Arbete och fritid. Står Sverige inför en skenande brist på arbetskraft de kommande åren? Larmen är många. Men veckans gäst, Håkan Gustavsson, utredare på TCO, menar att tack vare anpassningar hos arbetskraften och att vi jobbar allt längre, så är prognoserna onödigt alarmistiska. Sveriges arbetsmarknaden är inte på väg mot kollaps. Dessutom har invandrare fått jobb allt snabbare i Sverige vilket bidragit till att andelen av befolkningen som arbetar fyllts på. Medverkar i podden gör också Britta Lejon, ordförande ST, och Arbetsvärldens chefredaktör Mikael Feldbaum.

Episoden som har ALLT. Iran-sanningen blandas med fyllestorys. Superproducenten Klas Åhlund berättar om sina allra minsta ljud och Pontus om hur han matar slag efter slag på liggande människor. Och så en massa annat. Schysst-O. Och ensam-spaningar från mitt rum på - just det! - Convendum. Håll. Till. Godo. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Råd, tips och klappar på magen. Så fort man blir gravid blir man plötsligt hett villebråd för alla som har något gott råd att komma med och kommentarer om ens mage haglar från höger till vänster. Nina Campioni tipsar om svar på tal!Vattnet GårSupport till showen http://supporter.acast.com/vattnetgar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Avsnitt 17! Kolan fick ledigt då han ikväll var fullt upptagen med att ta HSS till förkval till kvalserien till division 2. Stor dag! Kolan hatar ändå att spekulera i formationer, vilket var ALLT Martin och Mårthen gjorde den här kvällen. Hur ställer Björn upp laget med Hrivik? Oklart, men nog finns det förslag. 

Grænskjáir er heiti á verkefni sem innleiða á í grunnskólum Reykjavíkur og lítur að því að miðla gögnum, þekkingu og fræðslu um umhverfismál. Að baki verkefninu standa Klappir ásamt samstarfsaðilum og við fengum Láru Sigríði Lýðsdóttur markaðsstjóri Klappa til að segja okkur frá þessu. Omíkron-afbrigði COVID-19 hefur nú greinst víða og tugir ríkja hafa gripið til þess ráðs að banna ferðalög frá ákveðnum löndum eða grípa til frekari sóttvarnaaðgerða. Við ræddum við Birgi Jónsson, forstjóra flugfélagsins Play, um óvissuna þessa mánuðina, framtíðaráform félagsins og jólavertíðina í ferðamennskunni. Fyrir nokkru síðan ræddum við menntunartækifæri ungs fatlaðs fólks við Söru Dögg Svanhildardóttur verkefnisstjóra hjá Þroskahjálp. Þar kom fram að víða er pottur brotinn og náms- og starfsframboð takmarkað og einsleitt. Sara Dögg vonaðist þó til að stjórnvöld myndu gera átak í þessum málum, en lýsir nú yfir miklum vonbrigðum með áætlanir stjórnmála í þessum málaflokki, þegar litið er til fjárlagafrumvarpsins. Íbúar við Reykjavíkurveg í Hafnarfirði óttast að hús þeirra verði rifin eða færð svo hægt sé að rýmka til fyrir borgarlínu, en það gæti gerst samkvæmt einni sviðsmynd áætlunar fyrir verkefnið. Við ræddum við Davíð Þorláksson, sem er framkvæmdastjóri opinbera hlutafélagsins Betri samgangna, sem sér um framkvæmd Borgarlínunnar. Sigríður Beinteinsdóttir stórsöngkona er ekki af baki dottinn þrátt fyrir erfiða tíma undanfarin misseri hjá tónlistarfólki. Hún heldur sína árlegu jólatónleika á morgun og hinn og bíður spennt eftir að stíga á svið fyrir fólk, í Hörpu, en í fyrra voru tónleikar hennar eingöngu sendir út í streymi. Sigga kíkti til okkar í smá jólaspjall. Katrín Jakobsdóttir, forsætisráðherra, flutti stefnuræðu sína á Alþingi í gærkvöld og þá tóku fulltrúar allra flokka á þingi einnig til máls. Við ræddum við Ólaf Þ. Harðarson, prófessor í stjórnmálafræði um það sem fram fór á Alþingi í gær. Tónlist: Brother Grass - Jól. Katrín Halldóra og Páll Óskar - Ástardúett. Bruno Mars, Anderson Paak og Silk Sonic - Leave the door open. Ísold og Már - Jólaósk. GDRN - Næsta líf. Herbert Guðmundsson - Með stjörnunum. U2 - Your song saved my life. Sigríður Beinteinsdóttir - Senn koma jólin. Ellen Kristjáns og John Grant - Veldu stjörnu.

Grænskjáir er heiti á verkefni sem innleiða á í grunnskólum Reykjavíkur og lítur að því að miðla gögnum, þekkingu og fræðslu um umhverfismál. Að baki verkefninu standa Klappir ásamt samstarfsaðilum og við fengum Láru Sigríði Lýðsdóttur markaðsstjóri Klappa til að segja okkur frá þessu. Omíkron-afbrigði COVID-19 hefur nú greinst víða og tugir ríkja hafa gripið til þess ráðs að banna ferðalög frá ákveðnum löndum eða grípa til frekari sóttvarnaaðgerða. Við ræddum við Birgi Jónsson, forstjóra flugfélagsins Play, um óvissuna þessa mánuðina, framtíðaráform félagsins og jólavertíðina í ferðamennskunni. Fyrir nokkru síðan ræddum við menntunartækifæri ungs fatlaðs fólks við Söru Dögg Svanhildardóttur verkefnisstjóra hjá Þroskahjálp. Þar kom fram að víða er pottur brotinn og náms- og starfsframboð takmarkað og einsleitt. Sara Dögg vonaðist þó til að stjórnvöld myndu gera átak í þessum málum, en lýsir nú yfir miklum vonbrigðum með áætlanir stjórnmála í þessum málaflokki, þegar litið er til fjárlagafrumvarpsins. Íbúar við Reykjavíkurveg í Hafnarfirði óttast að hús þeirra verði rifin eða færð svo hægt sé að rýmka til fyrir borgarlínu, en það gæti gerst samkvæmt einni sviðsmynd áætlunar fyrir verkefnið. Við ræddum við Davíð Þorláksson, sem er framkvæmdastjóri opinbera hlutafélagsins Betri samgangna, sem sér um framkvæmd Borgarlínunnar. Sigríður Beinteinsdóttir stórsöngkona er ekki af baki dottinn þrátt fyrir erfiða tíma undanfarin misseri hjá tónlistarfólki. Hún heldur sína árlegu jólatónleika á morgun og hinn og bíður spennt eftir að stíga á svið fyrir fólk, í Hörpu, en í fyrra voru tónleikar hennar eingöngu sendir út í streymi. Sigga kíkti til okkar í smá jólaspjall. Katrín Jakobsdóttir, forsætisráðherra, flutti stefnuræðu sína á Alþingi í gærkvöld og þá tóku fulltrúar allra flokka á þingi einnig til máls. Við ræddum við Ólaf Þ. Harðarson, prófessor í stjórnmálafræði um það sem fram fór á Alþingi í gær. Tónlist: Brother Grass - Jól. Katrín Halldóra og Páll Óskar - Ástardúett. Bruno Mars, Anderson Paak og Silk Sonic - Leave the door open. Ísold og Már - Jólaósk. GDRN - Næsta líf. Herbert Guðmundsson - Með stjörnunum. U2 - Your song saved my life. Sigríður Beinteinsdóttir - Senn koma jólin. Ellen Kristjáns og John Grant - Veldu stjörnu.

Fasteignamat 2022 kom út í dag og við fengum þá Jónas Pétur Ólason, deildarstjóri Fólks- og fasteigna hjá Þjóðskrá, og Guðna Rúnar Gíslason deildarstjóra Miðlunar- og samskipta, til að glugga í það með okkur, sjá hvar á landinu matið er að hækka mest, hvernig mat á íbúðum, sumarhúsum og atvinnuhúsnæði þróast o.s.frv. Alþjóðlegi mjólkurdagurinn er í dag og af því tilefni rýndum við aðeins í mjólkurbúskapinn, ekki bara hér á landi heldur um heim allan. Herdís Magna Gunnarsdóttir formaður Landssambands kúabænda kíkti til okkar í mjólkurspjall. Stoðtækjafyrirtækið Össur er Íslendingum vel kunnugt og flestir vita að þar fer heilmikið nýsköpun fram. Hildur Einarsdóttir, forstöðumaður þróunarsviðs Össurar leit við hjá okkur og sagði frá nýjungum sem kynntar voru í nýsköpunarvikunni fyrir skemmstu og fleiru. Sögulegur dómur féll í Hollandi í síðustu viku þar sem Shell var dæmt til að minnka út­blást­ur gróður­húsaloft­teg­unda um 45 prósent fyr­ir árið 2035. Málið hlaut nafn­gift­ina Fólkið gegn Shell og var rekið af um 17 um­hverf­is­vernd­ar­hóp­um og 17.000 borg­ur­um. Við veltum fyrir okkur hvaða þýðingu þetta hefur og Jón Ágúst Þorsteinsson forstjóri Klappa, sem hefur kynnt sér málið, kom til okkar og fór yfir mögulegt fordæmisgildi og hvaða þýðingu þetta gæti haft fyrir íslenskt fyrirtæki. Við fengum svo Sævar Helga Bragason til okkar í Vísindahornið góða þar sem hann fjallaði um hringrás vatns á jörðinni, fljúgandi furðuhluti og kolefnisspor gosdrykkja umbúða. Tónlist: Eyfi og Haffi Haff - That old song. Sváfnir Sig - Fólk breytist. Þórunn Antonía - Too late. Vök - Autopilot. Elíza Newman - Fagradalsfjall (youre so pretty). Bono, The Edge og Martin Garrix - We are the people. R.E.M. - Shiny happy people. Gjons tear - Tout lunivers.

Fasteignamat 2022 kom út í dag og við fengum þá Jónas Pétur Ólason, deildarstjóri Fólks- og fasteigna hjá Þjóðskrá, og Guðna Rúnar Gíslason deildarstjóra Miðlunar- og samskipta, til að glugga í það með okkur, sjá hvar á landinu matið er að hækka mest, hvernig mat á íbúðum, sumarhúsum og atvinnuhúsnæði þróast o.s.frv. Alþjóðlegi mjólkurdagurinn er í dag og af því tilefni rýndum við aðeins í mjólkurbúskapinn, ekki bara hér á landi heldur um heim allan. Herdís Magna Gunnarsdóttir formaður Landssambands kúabænda kíkti til okkar í mjólkurspjall. Stoðtækjafyrirtækið Össur er Íslendingum vel kunnugt og flestir vita að þar fer heilmikið nýsköpun fram. Hildur Einarsdóttir, forstöðumaður þróunarsviðs Össurar leit við hjá okkur og sagði frá nýjungum sem kynntar voru í nýsköpunarvikunni fyrir skemmstu og fleiru. Sögulegur dómur féll í Hollandi í síðustu viku þar sem Shell var dæmt til að minnka út­blást­ur gróður­húsaloft­teg­unda um 45 prósent fyr­ir árið 2035. Málið hlaut nafn­gift­ina Fólkið gegn Shell og var rekið af um 17 um­hverf­is­vernd­ar­hóp­um og 17.000 borg­ur­um. Við veltum fyrir okkur hvaða þýðingu þetta hefur og Jón Ágúst Þorsteinsson forstjóri Klappa, sem hefur kynnt sér málið, kom til okkar og fór yfir mögulegt fordæmisgildi og hvaða þýðingu þetta gæti haft fyrir íslenskt fyrirtæki. Við fengum svo Sævar Helga Bragason til okkar í Vísindahornið góða þar sem hann fjallaði um hringrás vatns á jörðinni, fljúgandi furðuhluti og kolefnisspor gosdrykkja umbúða. Tónlist: Eyfi og Haffi Haff - That old song. Sváfnir Sig - Fólk breytist. Þórunn Antonía - Too late. Vök - Autopilot. Elíza Newman - Fagradalsfjall (youre so pretty). Bono, The Edge og Martin Garrix - We are the people. R.E.M. - Shiny happy people. Gjons tear - Tout lunivers.

Siri och Glenn och Niklas tar hand om podden denna vecka. Glenn är mäkta opepp på sitt Picklock. Siri däremot har spelat en gammal godbit, Gray Matter. Niklas har spelat PS5 och kan därför rapporterar om både Spiderman, sackboy, Astro’s Playroom, Demon Souls och Bugsnax till den nya generationen!

TAJT...Eggemannen sa: håll det tajt!Och de höll det tajt.SAAAAAAR SÅÅÅÅÅÅÅÅ! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Barnafödarskaran (nåja) Siri, Niklas och Glenn snackar om potträning, semesteraktiviteter för tvååringar och... Ja just ja, spel också! Glenn får lätta sitt hjärta och ÄNTLIGEN snacka om ett nytt bra Paper Mario i och med Origami King. Niklas har spelat Ghost of Tsushima, Hyper Scape och lite Ooblets. Det blir även en skvätt backlogg, medelst Windows 10-hat, i form av Halo 3.

Barnafödarskaran (nåja) Siri, Niklas och Glenn snackar om potträning, semesteraktiviteter för tvååringar och... Ja just ja, spel också! Glenn får lätta sitt hjärta och ÄNTLIGEN snacka om ett nytt bra Paper Mario i och med Origami King. Niklas har spelat Ghost of Tsushima, Hyper Scape och lite Ooblets. Det blir även en skvätt backlogg, medelst Windows 10-hat, i form av Halo 3.

Dos primórdios das fitas magnéticas e disquetes, passando pelos mais variados cartuchos de ROM, a guerra deles com as mídias óticas e as diversas transformações delas ao longo de uma década, até chegarmos ao presente.E o que você tem a dizer?Deixe seu feedback acessando o post deste podcast, ou mande um e-mail para contato@jogabilida.deBlocos do Podcast: 00:15;17: Fitas, Disquetes, etc 00:27:54: Cartuchos 01:13:42: Mídia Ótica 02:05:56: O Presente 02:40:54: O Futuro Trilha do Podcast: "Helix Nebula" de Anamanaguchi "32", "Pyxis", "Sun", "18", "Oort Cloud", "New Machines", "Overflow" de HOME "Beyond", "Elegy", "Full Auto", "Klappa" de Popskyy "Synths of Rage" de Console Crusaders "Nocturnal" de The Midnight "Crash n Burn", "The 5th Season", "Duck n Cover" de Mega Man 2 "Fata Morgana", "Warden", "Sweet Science", "Labyrinth", "Fight or Flight" de Monomer "Frozen Hot Sauce", "Cider Time", "The Magnetic Tree", "9-bit Expedition" de Lifeformed "Theme" de Katana Zero "Mine" de Sayonara Wild Hearts

Siri och Tobbe gästas av allas våran svampriddare Nicklas "Pajlen" Pihlainen! Det blir Nioh 2, Doom Eternal, Ori and the Will of the Wisps och Half Life Alyx. Vidare har Siri byggt tunnelbanor i Mini Metro och så klart så kör vi vidare på den veritabla SUCCÉN som vi kallar för 'Morsning Korsning' där vi pratar om våra äventyr i Animal Crossing: New Horizons.

Siri och Tobbe gästas av allas våran svampriddare Nicklas "Pajlen" Pihlainen! Det blir Nioh 2, Doom Eternal, Ori and the Will of the Wisps och Half Life Alyx. Vidare har Siri byggt tunnelbanor i Mini Metro och så klart så kör vi vidare på den veritabla SUCCÉN som vi kallar för 'Morsning Korsning' där vi pratar om våra äventyr i Animal Crossing: New Horizons.

Vardagssnack med Bobby, Sindri och Daniel Instagram: majajapodcast Snapchat: majajapodcast Facebook: majajapodcast Mail: majajapodcast@gmail.com

Den amerikanska författaren Annie Dillard som betraktar sina essäer som sitt huvudverk. Katarina Wikars läser och förundras över den unika blicken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades för första gången 2015. Jag kan inte släppa den där blicken hör här: våra ögon låstes och någon kastade bort nyckeln. Vår blick var som om två älskande eller två dödsfiender oväntat mötts på en övervuxen stig medan båda tänkt på något annat: ett klargörande slag i magen. Det var också ett hårt slag mot hjärnan, eller hjärnor som plötsligt pucklade på varandra, med all den laddning och det intima gnissel som uppstår när ballonger gnids mot varandra. Den tömde våra lungor, den fällde skogen, flyttade åkrarna och torkade ut sjön, världen monterades ner och föll in i de där ögonens svarta hål. Denna blick som förmår fälla skogar och montera ner världar kommer från en vessla, detta lilla vasstandade djur, som författaren Annie Dillard möter på sin skogspromenad en dag. Texten om mötet med vesslan är fem och en halv sida lång och inleder essäsamlingen: Att lära en sten att tala. Expeditioner och möten. Och skrevs redan i början av åttiotalet men kom på svenska först i år. Det här är inte en samling tillfällighetsskriverier, utfyllnadstexter låter hon hälsa i författarens anmärkning, det här är mitt riktiga verk. Annie Dillard är född 1945 och bosatt på en ensligt belägen ö i staten Washington i USA där man bara ser ett ljus från Kanada flämta svagt på vintern. Hon har en hemsida där hon ber om att få vara ifred Och hon skriver både fiktion och fakta, memoarer och poesi en avklarnad och detaljskarp prosa om det mycket lilla och om det oändliga. Hon fick Pulitzerpriset redan som ung för sin Pilgrim at Tinker Creek som hette Livet vid ån på svenska. Och hennes värld kan vara ån strax intill, Galapagosöarna eller Antarktis. Hon iakttar noggrant, kan lyssna sig igenom vilken tystnad som helst, tillåter sig aldrig att bli sentimental eller nostalgisk. Hon har en förmåga som jag i brist på bättre kallar förunderlig att beskriva sitt möte med vesslan, hur det är att befinna sig inne i vesslans hjärna i sextio sekunder. Hur de båda samtidigt pluggade in på ett annat band, ett ljuvt och chockerande ögonblick. En vessla säger aldrig vad den tänker på. Den greppar sin enda nödvändighet och släpper inte taget, kan vi människor lära något där av? Att greppa sin enda nödvändighet och att inte släppa taget, att kraftlöst dingla från den vart den än för oss. Hon inleder sin text med anekdoten om örnen som sköts och visade sig ha en skarptandad vesslaskalle som satt fast i dess strupe, en vessla släpper aldrig sitt tag. Och som Jonas Ellerström skriver i sitt efterord till Att lära en sten att tala har också Laurie Andersson skrivit om henne i låten Speechless. Och nästa gång jag möter den där vesslan som bor i den övergivna sågen ska jag gå ett steg närmare. För mycket länge sen berättade jag för en tillfällig manlig bekant att jag egentligen kom från landet, ja, nästan från skogen, och han sa: Du har ju blivit helt totalurbaniserad. Trettio år senare försöker jag gradvis återvända till naturen och tystnaden och då kan Annie Dillard vara en vägvisare, en stigfinnare, en mentor. Hon är en glesbygdens Joan Didion, låter sig inte för ett ögonblick falla ner i sentimentalitet, det är som det är. Männen hon reser med i Ecuadors djungler häpnar att hon inte försöker hjälpa en snarad hjort i en by, att hennes ansikte var uttryckslöst när hon iakttog hjorten. Hon svarar: Mina herrar från staden, vad förvånar er? Att det finns lidande här eller att jag vet om det? Intill sin spegel därhemma har hon fotot på en brännskadad man, som två gånger i livet med tretton års mellanrum har blivit svårt bränd av bensin. Han säger i en intervju: Gud kan inte göra så här mot mig igen. Annie Dillard skriver: Kan någon vara snäll och förklara för Alan McDonald i hans värdighet, för hjorten vid Providencia i dess värdighet, vad som pågår? Och skicka mig karbonkopian. När Annie Dillard skrev den här boken var hon inte ens fyrtio och skriver redan insiktsfullt eller snare utan flummigt filter om åldrandet, eller humoristiskt om livsprinciper. Men hon är också en flätandets mästare som får en text om manliga nordpolsfarare i frack och bordssilver och en om några gitarrspelande frikyrkliga att korrespondera: varför liknar vi som går i kyrkan glättiga, hjärnbefriade turister på charteresa till det Absoluta? frågar hon sig. Och inför lättvindigheten i bönen ber hon oss stanna upp, tänka till. Vi borde alla bära skyddshjälmar i kyrkan, skriver hon. Och påminner om sjuttonhundratalets chassidiska judar som förstod vilken fara orden i bönen utsatte en för. Citat: Sen han åkallat Gud kunde Gud märka det och förgöra honom innan han hunnit yttra resten, Vare nådig. I Annie Dillards värld kan det vara värt att släpa fingrarna genom vatten fulla av pirayor. Klappa en sköldpadda full av encelliga alger på Galapagos och tänka: Jaha, här är vi nu allihop. Hon kan genomskåda hägringar och samtidigt vet hon hur svårt det är att få syn på dem för medvetandet förväntar sig ju alltid det vanliga. Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion Annie Dillard på svenska Det skrivande livet. Översättning av Niclas Nilsson. Ellerströms förlag, 2018. Grunden den heliga. Översättning av Niclas Nilsson. Ellerströms förlag, 2016. Att lära en sten att tala expeditioner och möten. Översättning av Olle Thörnvall. Ellerströms förlag, 2015. Livet vid ån. Översättning av Roland Adlerberth. Stegelands förlag, 1978. Musik Sadness av AShamaluevMusic. IBGMusic For Videos. https://soundcloud.com/ashamaluevmusic2/sadness?in=ashamaluevmusic2/sets/piano-music

Många människor älskar sina djur. Men älskar djuren oss? Och har de i så fall något val? Helena Granström funderar över maktrelationer medan hon matar sina killingar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Från februari 2018. Fjärde, kanske femte gången jag försöker händer det: Den lilla munnen, som tidigare mest har gnagt på nappflaskans munstycke, börjar suga, målmedvetet och energiskt. Hennes skära tunga, skålad under nappen, arbetar plötsligt tillsammans med käken, rytmiskt och snabbt. På bara någon minut har flera deciliter av den vita, kroppsvarma vätskan försvunnit ned i hennes kropp. När flaskan är tom tittar hon upp på mig, jag tänker mig att det är förundran jag ser i hennes blanka, grågröna ögon; så tar hon några försiktiga kliv runt mig i halmen och nosar mig i rumpan. Det skulle hon också ha gjort om jag hade varit hennes mamma, och jag skulle ha nosat tillbaka. Det gjorde de förmodligen, hon och hennes mamma, innan vi skiljde dem från varann. Tycker de om mig? Det gör de kanske, men det förändrar inte det faktum att de aldrig skulle valt att tycka om mig om de inte hade varit tvungna. Normen för ekologisk, kravcertifierad mjölkproduktion är att lammet eller killingen får gå med sin mamma tre dagar innan de separeras. För kalvar är kravet endast 24 timmar eftersom, jag citerar ur KRAV:s regelverk, många djurhållare upplever att det skapar stress hos djuren när kalvarna skiljs från korna efter tre dagar, då det hunnit skapas starka band. Det kan man tro, och när killingarna knyter an till mig gör de det enbart eftersom jag inte gett dem något val; jag har tagit dem från deras mamma, och erbjudit dem en nappflaska med mjölkersättning fem gånger om dagen, istället för mammans varma kropp. När de har ätit färdigt ligger de kvar i mitt knä och låter mig stryka dem över raggen; en av dem reser sig på bakbenen och trycker ansiktet mot mitt, vilar klövarna mot mina axlar. Tycker de om mig? Det gör de kanske, men det förändrar inte det faktum att de aldrig skulle valt att tycka om mig om de inte hade varit tvungna. Vi skall, skriver skogvaktaren Peter Wohlleben i sin bok Djurens gåtfulla liv, inte inbilla oss något. Wohlleben, vars genombrott kom med en bok om träd och växters dolda förmågor och kommunikation, ägnar sig här både åt att lyfta fram belägg för en tänkande och kännande icke-mänsklig omvärld, och åt att ifrågasätta idén om djurets villkorslösa kärlek till sina mänskliga vårdare. Våra tamdjur kan tyckas tillgivna och sällskapliga, menar Wohlleben, men fick de bara chansen skulle de med största sannolikhet lämna oss. Om de ändå stannar kan vi inte vara övertygade om att orsaken är kärlek lika gärna kan den vara rädsla. Som Wohlleben konstaterar är de flesta djur, när de för första gången möter sin mänskliga ägare, både avståndstagande och vaksamma. Först efter ett tag hälsar de oss glatt när vi kommer in i hagen. Wohlleben liknar det vid en sorts Stockholmssyndrom, alltså det fenomen som observerades vid 1970-talets gisslandrama vid Norrmalmstorg. På samma sätt som en mänsklig gisslan av ren självbevarelsedrift kan börja känna sympati och lojalitet gentemot sin förövare känslor liknande de som ett barn hyser i relation till sin mor kan djuren genom en sorts psykisk försvarsmekanism börja ty sig till den som tagit dem till fånga. Om detta är fallet, menar Wohlleben, är det kanske det bästa alternativet: På så sätt accepterar de sitt öde, och upplever det inte som något obehagligt. De domesticerade djuren har sin underordning i någon bemärkelse inskriven i arvsmassan Kanske kan husdjuren katterna och hundarna, snarare än fåren och korna tyckas utgöra ett argument mot att tvång och rädsla skulle vara avgörande; det finns många exempel på hemlösa hundar och katter som mer eller mindre själva valt ut sina värdfamiljer, och därefter envist vägrat ge sig av. Men, man skulle lika gärna kunna säga att tvånget i deras fall når än djupare, ända ned till botten av den genetiska nivå som skiljer dem från deras vilda motsvarigheter. De domesticerade djuren har sin underordning i någon bemärkelse inskriven i arvsmassan, och faktum är att vilda djur, även när de likt tamdjur tas om hand och uppfostras av människor, i något skede kommer att få svårt att fördra dem. Det händer att mitt yngsta barn blir svartsjukt när jag matar killingarna mamma, jag vill också snutta och så sitter jag där med honom vid bröstet, flaskan i handen, en killing i famnen, och de andra två nafsande i tröjärmen. Killingen suger, min son suger, det är uppenbart att det finns en skillnad, men vari består den, och exakt hur stor är den? Generellt sett kan man säga att domesticering tenderar att reducera komplexiteten i djurs beteende och sociala relationer, så att det är hos de vilda djuren snarare än deras tama släktingar som man finner de främsta exemplen på djurs emotionella och intellektuella kompetens. Ändå förekommer också hos kött- och mjölkproduktionens tamdjur beteenden som är svåra att tolka som något annat än uttryck för en komplex inre verklighet. I detta inkluderas också självmedvetande, hävdar Wohlleben: Grisar har till exempel visats kunna orientera sig i rummet genom att skapa inre representationer av sin fysiska omgivning, de lystrar till egennamn och kan också liksom bland annat apor och delfiner klara det så kallade spegeltestet. Testet går ut på att djuret under nedsövning märks i pannan med en liten fläck, och när det vaknar upp placeras framför en spegel. De djur som då genast börjar gnugga sig i pannan anses av forskare besitta en form av medvetande om det egna jaget, eftersom de kan identifiera spegelbilden som sin egen. Det skulle min son, som nu snuttar förnöjt vid sidan om killingarna, inte ha klarat för ett halvår sedan, om man får tro forskarna. Trots det värderade vi också hans då bara sexton månader gamla liv avsevärt högre än livet hos de långt över en miljard grisar som slaktas årligen. En av killingarna får fortfarande inte till det, hon sväljer luft; när jag masserar hennes mage slipper den ut mellan hennes läppar med ett väsande ljud. När vi hämtade henne var hon en vecka gammal, då var hon välvuxen och stark, från sin mammas juver hade hon inga problem att dricka. Nu oroar jag mig för att hon inte får i sig tillräckligt; jag ringer till mjölkbonden som vi köpte henne av. Krafsa henne lite i rumpan, säger hon till mig, det gör deras mammor. Klappa och buffa henne i sidan. Stick in ditt finger i munnen först, det känns mer som en spene än nappflaskan gör. Den makt vi har över våra djur, ger oss också makten att definiera det som utspelar sig mellan oss och dem Axel Lindén, utflyttad akademiker och numera fårbonde, beskriver i anteckningssamlingen Fårdagboken sin relation till de djur han tar om hand: Hur hans känslomässiga engagemang riktar sig inte i första hand mot de enskilda djuren, utan mot flocken, mot själva värvet möjligen, kan man som läsare tillägga, också mot bilden av honom själv som djurhållande lantbrukare. Därför är hans förhållningssätt till de individuella djuren också synnerligen osentimentalt, de är i första hand produktionsenheter, och är därför inte i besittning av någon verklig identitet. När Lindén ser en nyförlöst tacka stöta bort sitt lamm blir han först upprörd, men lugnar sig snart: Man kan inte identifiera sig med de här djuren. De är helt olika oss. Som en fårklippare på besök uttrycker det har får bara tre saker i huvudet: Äta, pöka och hål i staketet. De är bara får. Skenbart upprymda över att de själva är, har blivit, den typ av människor som har sådana sms-konversationer äkta fårbönder alltså skriver Lindén och hans gårdskamrater till varandra: Jag ligger här och lyssnar på fåren, de brölar, de går utanför mitt sovrum. Varför låter de? Valde ut knivar från katalogen igår. Gör en beställning idag. Detta, mediterar författaren över sitt eget meddelande, är blodtörst och kärlek i samma andetag. Men han tycks inte på allvar ställa sig frågan vad innebörden av kärlek i detta sammanhang egentligen är, inte heller vad tagandet av liv eller avlägsnandet av lammet, killingen, kalven från dess mamma betyder. Den makt vi har över våra djur, ger oss också makten att definiera det som utspelar sig mellan oss och dem: Vi kan tänka på det som kärlek, eller låta bli. De är ju bara djur. Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik Litteratur Peter Wohlleben: Djurens gåtfulla liv Kärlek. Sorg. Omtanke. Fantastiska inblickar i en sluten värld. Norstedts, 2017. Axel Lindén: Fårdagboken. Albert Bonniers förlag, 2017.

– Jag är väldigt passionsdriven tänker med hjärtat före hjärnan och här fanns ingen återvändo, så då var det bara att köra, berättar Johannes Kullberg i SvD:s podd. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jón Ágúst Þorsteinsson forstjóri Klappa - grænna lausna: Umhverfislausnir í sjávarútvegi. Ingvar Guðjónsson forstöðumaður rekstrarlausna hjá Opnum kerfum: Netárásir á fyrirtæki og viðbrögð við þeim. Guðrún Línberg Guðjónsdóttir: Málfarsmínútan: Sagnirnar geysa og geisa. Edda Olgudóttir: Vísindaspjall: Súkralósi í veip-vökva og neikvæð áhrif efnisins.

Ett blåhårigt julspöke går runt i Europa? Och klappa inte Bambi by Markus och Malcom

Klappa händerna när du hör ordet strejk by Markus och Malcom

Skulle du våga hålla i en alligator? Det har faktiskt 8-åriga Lina i Vaggeryd gjort. I veckans Djuronsdag hör du henne berätta om hur det kändes. Vill du vara med i Djuronsdag? Skriv till Jonas!

Sérfræðingur í umhverfismálum segir að það stefni í að Íslendingar verði að greiða milljarða fyrir losunarheimildir vegna Parísarsamkomulagsins. Fulltrúi ríkisstjórnarinnar í loftslagsmálum segir þá staðreynd að Íslendingar hafi mengað mest allra í Evrópu árið 2016 hvatningu til að gera enn betur. Þingmaður Miðflokksins segir ákvörðun um vaxtahækkun vera arfavitlausa. Formaður Neytendasamtaka segir vaxtahækkun aldrei góða fyrir heimilin í landinu. 18 starfsmönnum Eimskips var sagt upp um mánaðamótin. Félagið sendi frá sér afkomuviðvörun í síðasta mánuði. Fatlað fólk getur núna ráðið því hvar það býr því nýjar laga- og reglugerðarbreytingar tryggja því rétt til að fá viðeigandi þjónustu þar sem það býr. Lagabreytingunni hefur verið lýst sem byltingu. Íslendingar menga mest allra þjóða Evrópu, samkvæmt nýjum tölum frá Hagstofunni. Sérfræðingur í umhverfismálum segir a að óbreyttu stefni í að losun aukist fram til ársins 2030. Ljóst sé að íslensk fyrirtæki og samfélagið verði að greiða milljarða fyrir losunarheimildir. Arnar Páll Hauksson talar við Sigurð Hannesson, framkvæmdastjóra Samtaka iðnaðarins og Jón Ágúst Þorsteinsson, forstjóra Klappa. Það eru miklar hræringar í flugrekstri í Evrópu. Lággjaldaflugfélögin eiga í vandræðum, gömlu flugfélögin vita ekki alveg hvernig þau eiga að vera. Í þessu samhengi er áhugavert að skoða kaup gamalgróna Icelandair á nýgræðingnum Wow. Sigrún Davíðsdóttir.

De blev på 80-talet barnrockens första supergrupp med låtar som Tigerjakt och Fader Abraham. Hör historien om hur två män i shorts gick från källarprogg till utsålda arenor innan de skiljdes åt. I början av 1980-talet börjar varenda unge sjunga på låtar som Klappa händerna, Tigerjakt och Fader Abraham. Men hur gick egentligen till när två shortsklädda och småtokiga proggfarbröder hittade vägen in i barnens hjärtan? I The Mora Träsk Story berättas ett stycke svensk kulturhistoria som innehåller både glädje och ett smärtsamt uppbrott. Medverkar gör Leif Walter, grundare av Mora Träsk, Gert-Ove Prikken Smedlund, medlem under 22 år och författarna Anders Sundin och Peter Alzén, m. fl. P4-Dokumentären är gjord av Martin Eriksson och honom når du på martin.eriksson@sverigesradio.se. Fler dokumentärer av Martin Eriksson:

Många människor älskar sina djur. Men älskar djuren oss? Och har de i så fall något val? Helena Granström funderar över maktrelationer medan hon matar sina killingar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fjärde, kanske femte gången jag försöker händer det: Den lilla munnen, som tidigare mest har gnagt på nappflaskans munstycke, börjar suga, målmedvetet och energiskt. Hennes skära tunga, skålad under nappen, arbetar plötsligt tillsammans med käken, rytmiskt och snabbt. På bara någon minut har flera deciliter av den vita, kroppsvarma vätskan försvunnit ned i hennes kropp. När flaskan är tom tittar hon upp på mig, jag tänker mig att det är förundran jag ser i hennes blanka, grågröna ögon; så tar hon några försiktiga kliv runt mig i halmen och nosar mig i rumpan. Det skulle hon också ha gjort om jag hade varit hennes mamma, och jag skulle ha nosat tillbaka. Det gjorde de förmodligen, hon och hennes mamma, innan vi skiljde dem från varann. Tycker de om mig? Det gör de kanske, men det förändrar inte det faktum att de aldrig skulle valt att tycka om mig om de inte hade varit tvungna. Normen för ekologisk, kravcertifierad mjölkproduktion är att lammet eller killingen får gå med sin mamma tre dagar innan de separeras. För kalvar är kravet endast 24 timmar eftersom, jag citerar ur KRAV:s regelverk, många djurhållare upplever att det skapar stress hos djuren när kalvarna skiljs från korna efter tre dagar, då det hunnit skapas starka band. Det kan man tro, och när killingarna knyter an till mig gör de det enbart eftersom jag inte gett dem något val; jag har tagit dem från deras mamma, och erbjudit dem en nappflaska med mjölkersättning fem gånger om dagen, istället för mammans varma kropp. När de har ätit färdigt ligger de kvar i mitt knä och låter mig stryka dem över raggen; en av dem reser sig på bakbenen och trycker ansiktet mot mitt, vilar klövarna mot mina axlar. Tycker de om mig? Det gör de kanske, men det förändrar inte det faktum att de aldrig skulle valt att tycka om mig om de inte hade varit tvungna. Vi skall, skriver skogvaktaren Peter Wohlleben i sin bok Djurens gåtfulla liv, inte inbilla oss något. Wohlleben, vars genombrott kom med en bok om träd och växters dolda förmågor och kommunikation, ägnar sig här både åt att lyfta fram belägg för en tänkande och kännande icke-mänsklig omvärld, och åt att ifrågasätta idén om djurets villkorslösa kärlek till sina mänskliga vårdare. Våra tamdjur kan tyckas tillgivna och sällskapliga, menar Wohlleben, men fick de bara chansen skulle de med största sannolikhet lämna oss. Om de ändå stannar kan vi inte vara övertygade om att orsaken är kärlek lika gärna kan den vara rädsla. Som Wohlleben konstaterar är de flesta djur, när de för första gången möter sin mänskliga ägare, både avståndstagande och vaksamma. Först efter ett tag hälsar de oss glatt när vi kommer in i hagen. Wohlleben liknar det vid en sorts Stockholmssyndrom, alltså det fenomen som observerades vid 1970-talets gisslandrama vid Norrmalmstorg. På samma sätt som en mänsklig gisslan av ren självbevarelsedrift kan börja känna sympati och lojalitet gentemot sin förövare känslor liknande de som ett barn hyser i relation till sin mor kan djuren genom en sorts psykisk försvarsmekanism börja ty sig till den som tagit dem till fånga. Om detta är fallet, menar Wohlleben, är det kanske det bästa alternativet: På så sätt accepterar de sitt öde, och upplever det inte som något obehagligt. De domesticerade djuren har sin underordning i någon bemärkelse inskriven i arvsmassan. Kanske kan husdjuren katterna och hundarna, snarare än fåren och korna tyckas utgöra ett argument mot att tvång och rädsla skulle vara avgörande; det finns många exempel på hemlösa hundar och katter som mer eller mindre själva valt ut sina värdfamiljer, och därefter envist vägrat ge sig av. Men, man skulle lika gärna kunna säga att tvånget i deras fall når än djupare, ända ned till botten av den genetiska nivå som skiljer dem från deras vilda motsvarigheter. De domesticerade djuren har sin underordning i någon bemärkelse inskriven i arvsmassan, och faktum är att vilda djur, även när de likt tamdjur tas om hand och uppfostras av människor, i något skede kommer att få svårt att fördra dem. Det händer att mitt yngsta barn blir svartsjukt när jag matar killingarna mamma, jag vill också snutta och så sitter jag där med honom vid bröstet, flaskan i handen, en killing i famnen, och de andra två nafsande i tröjärmen. Killingen suger, min son suger, det är uppenbart att det finns en skillnad, men vari består den, och exakt hur stor är den? Generellt sett kan man säga att domesticering tenderar att reducera komplexiteten i djurs beteende och sociala relationer, så att det är hos de vilda djuren snarare än deras tama släktingar som man finner de främsta exemplen på djurs emotionella och intellektuella kompetens. Ändå förekommer också hos kött- och mjölkproduktionens tamdjur beteenden som är svåra att tolka som något annat än uttryck för en komplex inre verklighet. I detta inkluderas också självmedvetande, hävdar Wohlleben: Grisar har till exempel visats kunna orientera sig i rummet genom att skapa inre representationer av sin fysiska omgivning, de lystrar till egennamn och kan också liksom bland annat apor och delfiner klara det så kallade spegeltestet. Testet går ut på att djuret under nedsövning märks i pannan med en liten fläck, och när det vaknar upp placeras framför en spegel. De djur som då genast börjar gnugga sig i pannan anses av forskare besitta en form av medvetande om det egna jaget, eftersom de kan identifiera spegelbilden som sin egen. Det skulle min son, som nu snuttar förnöjt vid sidan om killingarna, inte ha klarat för ett halvår sedan, om man får tro forskarna. Trots det värderade vi också hans då bara sexton månader gamla liv avsevärt högre än livet hos de långt över en miljard grisar som slaktas årligen. En av killingarna får fortfarande inte till det, hon sväljer luft; när jag masserar hennes mage slipper den ut mellan hennes läppar med ett väsande ljud. När vi hämtade henne var hon en vecka gammal, då var hon välvuxen och stark, från sin mammas juver hade hon inga problem att dricka. Nu oroar jag mig för att hon inte får i sig tillräckligt; jag ringer till mjölkbonden som vi köpte henne av. Krafsa henne lite i rumpan, säger hon till mig, det gör deras mammor. Klappa och buffa henne i sidan. Stick in ditt finger i munnen först, det känns mer som en spene än nappflaskan gör. Den makt vi har över våra djur, ger oss också makten att definiera det som utspelar sig mellan oss och dem. Axel Lindén, utflyttad akademiker och numera fårbonde, beskriver i anteckningssamlingen Fårdagboken sin relation till de djur han tar om hand: Hur hans känslomässiga engagemang riktar sig inte i första hand mot de enskilda djuren, utan mot flocken, mot själva värvet möjligen, kan man som läsare tillägga, också mot bilden av honom själv som djurhållande lantbrukare. Därför är hans förhållningssätt till de individuella djuren också synnerligen osentimentalt, de är i första hand produktionsenheter, och är därför inte i besittning av någon verklig identitet. När Lindén ser en nyförlöst tacka stöta bort sitt lamm blir han först upprörd, men lugnar sig snart: Man kan inte identifiera sig med de här djuren. De är helt olika oss. Som en fårklippare på besök uttrycker det har får bara tre saker i huvudet: Äta, pöka och hål i staketet. De är bara får. Skenbart upprymda över att de själva är, har blivit, den typ av människor som har sådana sms-konversationer äkta fårbönder alltså skriver Lindén och hans gårdskamrater till varandra: Jag ligger här och lyssnar på fåren, de brölar, de går utanför mitt sovrum. Varför låter de? Valde ut knivar från katalogen igår. Gör en beställning idag. Detta, mediterar författaren över sitt eget meddelande, är blodtörst och kärlek i samma andetag. Men han tycks inte på allvar ställa sig frågan vad innebörden av kärlek i detta sammanhang egentligen är, inte heller vad tagandet av liv eller avlägsnandet av lammet, killingen, kalven från dess mamma betyder. Den makt vi har över våra djur, ger oss också makten att definiera det som utspelar sig mellan oss och dem: Vi kan tänka på det som kärlek, eller låta bli. De är ju bara djur. Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik   Litteratur Peter Wohlleben: Djurens gåtfulla liv Kärlek. Sorg. Omtanke. Fantastiska inblickar i en sluten värld. Norstedts, 2017. Axel Lindén: Fårdagboken. Albert Bonniers förlag, 2017.

Johanna, Marcus och Tomas ordinerar satir om socialdemokratisk problemlösning, att Gotland vill göra urvete great again och att Skatteverkets generaldirektör lajvar gudfadern på fritiden. Gapa stort! Medverkande: Johanna Wagrell, Marcus Berggren, Tomas Högblom Producent: Filip Orrling

Charlie har haft en av sina värsta ägglossningar ever och Jenny har sett ljuset i en amerikansk transformation-guru. Är all stress bara rädsla? Och i så fall för vad? Lägg till en rejäl genomgång av alla pms-symptom known to womankind. Fumligheten, ilskan, oförmågan, nervositeten, ångesten, sorgsenheten och typ tusen till. Sen släpper Charlie bomben att hon gjort ett visionboard med målet att få en frisk fiffa! DET mina vänner är en kvinna on a mission!

Vad händer när du klappar igenom? Varför gör man det under tävling, och vad kan man göra för att undvika det?

Humorduon Klappa i otakt skojar om tvåsamhet i alla dess former. Tvåsamheten i P3 är ett satans sketchprogram på temat "tvåsamhet". Du får lära dig det ultimata one night stand-tricket, bästa sättet att parbråka på möbelvaruhus och det sämsta sättet att backa en kompis som blivit dumpad. Dessutom går vi som vanligt på speeddejting från helvetet! Tvåsamheten i P3 görs av humorduon Klappa i Otakt som består av Sandra Skavén och Zippora Sznajderman. Medverkar gör också geniet Märta Sandberg Rapp! Humorhimlen Labs andra timme utgår på grund av Umeå Open.

I Tvåsamheten i P3 får du följa med på speeddejting från helvetet, uppleva den sexiga stämningen på jobbmötet, lära dig hur du kan överraska din partner med en bajssurprais samt hur du skakar av dig en man bun i baren. Dessutom kommer Manda från Jönköping få råd av Kärlekshjälpen med Lotti Engqvist. Tvåsamheten i P3 görs av humorduon Klappa i Otakt med Zippora Sznajderman och Sandra Skavén. Som Manda och Lotti Engqvist medverkar även genierna Wendy Francis och Brianna Howell! Dessutom en ny chans att höra Cécile, Hultman och Dieden i tiden, ett program som bland annat tar upp Marie Pasteur, Anna Sundström, Emmeline Pankhurst, Ada Lovelace, Florence Nightingale, Marie Curie, Beatrix Potter och mycket annat! Av och med Nathalie Cécile, Anna Hultman och Anna Dieden. I Tvåsamheten i P3 får du följa med på speeddejting från helvetet, uppleva den sexiga stämningen på jobbmötet, lära dig hur du kan överraska din partner med en bajssurprais samt hur du skakar av dig en man bun i baren. Dessutom kommer Manda från Jönköping få råd av Kärlekshjälpen med Lotti Engqvist. Tvåsamheten i P3 görs av humorduon Klappa i Otakt med Zippora Sznajderman och Sandra Skavén. Som Manda och Lotti Engqvist medverkar även genierna Wendy Francis och Brianna Howell! Dessutom en ny chans att höra Cécile, Hultman och Dieden i tiden, ett program som bland annat tar upp Marie Pasteur, Anna Sundström, Emmeline Pankhurst, Ada Lovelace, Florence Nightingale, Marie Curie, Beatrix Potter och mycket annat! Av och med Nathalie Cécile, Anna Hultman och Anna Dieden.

Sex sexiga steg för att bli helgonförklarad med Dilan och Moa och tvåsamhet humoriseras med Klappa i otakt. Med hjälp av egna teorier förklarar Dilan Apak och Moa Lundqvist historiska och samtida händelser som de inte anser blivit tillräckligt utredda. Det rör sig om allt från att kallas Bajstraskaren på 1600-talet till att Anna Book potentiellt är häxa. Så du fattar ju, lyssna på Dilan och Moas samtal, lols och skratt och bli lite smartare på köpet.Dessutom Tvåsamheten i P3: Eva och Adam, Kim och Kanye, Gardell och Levengood. Den heliga tvåsamheten. När du nått dit är lyckan en enda lång räkmacka med utfiskade räkor på ett bananskal. Av och med humorduon Klappa i Otakt som består av Sandra Skavén och Zippora Sznajderman. 

Lagt Kort Ligger presenterar allvarligt trams och Klappa I Otakt humoriserar tvåsamheten. Lagt kort ligger är ett humorgäng som består av Nina Karlsson, Helena Skoglund, Annie Pyk Hammarqvist, Fritjof Andersson och Rasmus Ek. Ett gäng ihopsatt med barndomsvänner, flickvänner, klasskompisar, kollegor och bästisar för att få en humor med en perfekt mix av lattjo och sentimentalitet, nonsens och ett outgrundligt djup. Dessutom Tvåsamheten i P3: Eva och Adam, Kim och Kanye, Gardell och Levengood. Den heliga tvåsamheten. När du nått dit är lyckan en enda lång räkmacka med utfiskade räkor på ett bananskal. Av och med humorduon Klappa i Otakt som består av Sandra Skavén och Zippora Sznajderman. 

1997 träffas Shanti Rooney och Ola Rapace på Malmö scenskola. Resten känner vi till. 2015 tar personerna bakom flygbolaget Olikapersoner över stafettpinnen. Vi gör radiohumor och radiosorg i Ola och Shantis ära. Fokus på det mellanmänskliga och fragila. Och som sagt "det är högläsning som gäller". Med: Anton Hellström, Ossian Melin, Adam Axelsson, Arbresha Rexhepi och Edvin Hallberg. Dessutom Tvåsamheten i P3: Eva och Adam, Kim och Kanye, Gardell och Levengood. Den heliga tvåsamheten. När du nått dit är lyckan en enda lång räkmacka med utfiskade räkor på ett bananskal. Tvåsamheten i P3 är ett satans sketchprogram om att vara två, av och med humorduon Klappa i Otakt som består av Sandra Skavén och Zippora Sznajderman. 

Kollektivet är en sitcom där vi får följa Marcus, Niklas och Angelicas liv och de märkliga situationer som de hamnar i. I det tredje avsnittet är det dags städa upp sina liv efter inflyttningsfesten. Pantfiasko, World Aid-låt och mycket trams utlovas. Kollektivet görs av humorgruppen Evangeliet som består av Niklas Runsten, Angelica Skärberg och Marcus Thapper. Dessutom Sagas och Chanels show där gymnasieeleverna Saga Lo Livsdotter, en snusförnuftig rättvisekramare och Chanel Shinski, skolans ligist, tvingas sända skolradio tillsammans. I programmet träffar vi även Kurre med tummen, den pinsamma läraren Bittan och Sagas dirtytalkande storebror. Av och med humorduon Klappa i otakt som består av Sandra Skavén och Zippora Sznajderman.

Kim försöker sända sitt program men störs av att Vaktmästar-Gunilla konfronterar AnnLouise om alpmurmeldjuret Lennart!

Välkommen till Sagas och Chanels show där gymnasieeleverna Saga Lo Livsdotter, en snusförnuftig rättvisekramare och Chanel Shinski, skolans ligist, tvingas sända skolradio tillsammans. I programmet träffar vi även Kurre med tummen, den pinsamma läraren Bittan och Sagas dirtytalkande storebror. Av och med humorduon Klappa i otakt som består av Sandra Skavén och Zippora Sznajderman. Dessutom, hör humorgruppen FOT presentera Christer van der Kwasts (nej, inte den Christer van der Kwast, den andra Christer van der Kwast) kamp i motvind när han genom sina inbjudna gäster försöker visa att Sverige minsann fortfarande är att räkna med och att Sverige kan själv! Av och med Felicia Tomala, Ola Aurell och Thomas Eriksson.

Humorkollektivet Pamojas magnum opus Radio Fas 3 är en stillsam och kärleksfull betraktelse av livet halvvägs inne i samhället. Medverkar gör Carl-Johan Berggren, Viktor Carlsson, Elias Lilja och Sofia Åkerstedt samt särskilda gäststjärnan Charles Björklund som sir Winston Churchill. Dessutom mer Meta med Casandra Cornelio och Björn Hansson som också gästas av Klappa i otakt.

Sångerskan och melodifestivalveteranen Shirley Clamp älskar att prata, och beskriver sig själv som en glad nattmänniska! Som liten var det riktgt tufft och svårt att gå i det som hon själv beskriver som en svensk FAME-skola. Lärarna skrek och var krävande, och Shirley grät. Men skulle hon springa på dem idag, så fanns det enligt Lilla Al-Fadji bara en sak att göra: Klappa dom på käft! Häng med när LAF och Shirley pratar minnen och barndom, och ta även del av en kort men koncis engelskalektion!

Från Stockholm med Niklas Jihde, Mattias Norström och gäst Linus Hugosson. Vi gratulerar Skellefteå till SM-guldet, tar ett ordentligt snack om Tre Kronor, sågar Philadelphia Flyers målvakt Ilya Bryzgalovs inställning och tittar till den heta kampen kring slutspelsstrecken i NHL.

Erik bjuder på resetips och Sara har tittat på TV. Enjoy!

Journalisten Maria Ehrlin är på besök. Sociala normer som att prata i telefon och ge stående ovationer behandlas. Vi svär i kyrkan genom att såga idoldyrkan av Schibbye och Persson.

Wed, 1 Jan 1992 12:00:00 +0100 http://epub.ub.uni-muenchen.de/8692/ http://epub.ub.uni-muenchen.de/8692/1/8692.pdf Klappa, Peter; Müller, Günter; Schlenstedt, Gabriel; Wiech, Hans; Zimmermann, Richard Klappa, Peter; Müller, Günter; Schlenstedt, Gabriel; Wiech, Hans und Zimmermann, Richard (1992): Consecutive Steps of Nucleoside Triphosphate Hydrolysis Are Driving Transport of Precursor Proteins into the Endoplasmic Reticulum. In: Neupert, Walter und Lill, Roland (Hrsg.), Membrane biogenesis and protein targeting. Elsevier: Amsterdam u. a., pp. 137-146.