Podcast appearances and mentions of Karin Johannisson

Nostalgin anklagas för att ligga bakom allt från politisk populism och håglöshet till dålig smak och undermålig arkitektur. Kristoffer Leandoer ger en gammal diagnos en ny chans. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Begreppet ”nostalgi” myntades år 1688 av den nittonårige läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk term för ett sjukdomstillstånd han upptäckt hos unga soldater som förlamats av hemlängtan. Diagnosen var ytterst allvarlig, sjukdomsförloppet fick ofta dödlig utgång.Begreppet vann omedelbart gehör i ett krigshärjat Europa, med tiden utvidgades dess användning från det rent medicinska och dess offer inskränktes inte längre till militärer i fält (även om amerikanska arméläkare så sent som under andra världskriget uppmanades att leta efter just dessa symptom).Nostalgi blev åkomman på modet, en längtan som gällde mer än en geografisk plats. Kant talade om ”ett tillstånd som inte kan botas genom återvändande”. Det som fattades var inte bara rummet utan även tiden: ett grundtillstånd av förlust vilket kom att passa romantiken perfekt: inbillningens kraft fick ersätta världens grundläggande brist.Nostalgin har aldrig hämtat sig från denna forna popularitet och är idag känslornas strykpojke som får klä skott för vad man än ogillar. Allt från politisk populism och håglöshet till dålig smak och undermålig arkitektur skrivs på dess konto. En känslans motsvarighet till kitsch, har det sagts. Idéhistorikern Karin Johannisson talar om ”en saknad utan objekt”, oärlig till sin natur: ”Den nostalgiska upplevelsen, den känsla som en gång tillhörde de sanna nostalgikerna – de sårbara, rotlösa och längtande – blir till en stulen känsla.”En stulen känsla – bättre kan inte popkulturens estetiska kärna uttryckas. “The bitter comes out better on a stolen guitar”, som David Bowie sjunger i “Hang on to Yourself”, den postmodernistiska narcissismens nationalsång. Trots nostalgins centrala plats i vår kultur sedan drygt trehundra år dyker ordet i sin moderna definition, gällande en förlorad tid lika väl som en förlorad plats, upp i ordböcker först i mitten på sextiotalet. Det är knappast en slump, skriver populärhistorikern Tobias Becker. Det var i juni 1964 som Beatles spelade in tillbakablickandets nationalsång nummer ett som gett titeln på hans bok Yesterday. A New History of Nostalgia. Det var också nu som retromodet började omfamnas av alternativkulturen, jugendslingor dyka upp på skivomslag och affischer och vart och vartannat popband besjunga barndomens gator till ackompanjemang av mässingsorkester eller stråkkvartett.Nostalgins nya storhetstid sammanfaller med att västvärlden går in i en ny era. I sin bok Postmodernismen daterar Frida Beckman denna isms början till 1966.Framtiden finns inte, säger postmodernismen, det är omöjligt att göra något genuint nytt: låt oss därför ha det förflutna som smörgåsbord och simulation. Det finns alldeles för mycket framtid, säger nostalgin, den överväldigar oss, låt oss därför ha det förflutna som smörgåsbord och simulation.Nostalgi framställs som ett automatiskt gensvar på förändring: ju snabbare samhället och teknologin rör sig framåt, desto större blir behovet av tillbakablick, som om nuet alltid måste vara ett nollsummespel mellan framtid och dåtid.Nostalgi innebär alltså i grunden en överdriven tro på tidens framåtskridande kraft. På samma sätt som postmodernismen menar att nuet innehåller mer än det förflutna, vilket föder en känsla av överlägsenhet som ger oss nutidsmänniskor rätt att gripa tillbaka i tiden och plocka det vi vill ha.Tobias Becker beskriver hur tempot accelererat under det förra seklet, hur vi allt snabbare vänt oss till det förflutna för inspiration: ett modes omloppsbana från banbrytande till retro har blivit allt snävare.Ändå påminner de klassiska berättelserna i vår kultur oss om att det är förknippat med livsfara att vända sig om och se tillbaka. Tänk bara på Lots hustru som förvandlas till en saltstod, eller myten om Orfeus och Eurydike:Jag tror inte att det egentligen handlar om längtan. Det som väcker vår nostalgi är inte det perfekta förflutna, utan tvärtom det ofullgångna och lite löjliga, det som väcker känslan av att vi själva kommit längre. Annars skulle vi inte ha ett begrepp som ostalgi – alltså nostalgi efter det gamla kommunistiska östblocket – en roman som bulgaren Georgi Gospodinovs Tidstillflykt eller en bar med komplett åttiotalsinredning som Komitet i Tirana. Ingen inne på Komitet vill på allvar ha tillbaka kommunistårens estetiska tafflighet och materiella armod; det man njuter av är att ha dess attribut i sin makt, att konsumera dem är att förminska dem och göra dem till sina. På samma sätt längtar få skräckfilmsälskare efter riktiga yxmördare: umgänget med dem på bio upplevs som ett ofarliggörande som sker helt på ens egna villkor.Men det som väcker vår nostalgi allra mest är ändå framtiden! Framgången för teveserien Stranger Things tillskrevs dess ohämmade 80-talsnostalgi. Men detta 80-tal visade sig bestå av lika delar framtidsfantasier om hemliga laboratorier och avancerad militär teknik och ren och skär 50-talsnostalgi – från filmer som Tillbaka till framtiden, Blue Velvet och Stand by Me till filmstjärnan Ronald Reagans presidentkampanj. Det är alltså inte det förflutnas närvaro som vi längtar efter utan tvärtom dess frånvaro, dess egen förlorade längtan.50-talet är ett favoritdecennium för nostalgiker och det som lättast lånar sig till fetischism, eftersom det var då framtiden togs över av konsumismen som ideal. Framtiden var inte längre i första hand något man skulle skapa, utan något man skulle äga; blänkande nya maskiner. I det sammanhanget blev retro, vintage och second hand aktiva och kreativa val, en form av motståndshandling. På samma sätt som William Morris och arts and crafts-rörelsen hämtade sin radikalitet i det förindustriella förflutna, finner popkulturen sin inspiration i ett mer urbant nyssförlutet. Vive la resistance, för att citera retrons okrönte kung Bryan Ferry.För hur nostalgin än må begabbas i politiska sammanhang, har den alltid varit ett grundelement inom popkulturen, där det förflutna kan liknas vid bassängkanten som simmaren måste ta avstamp mot för att få full fart framåt.Det genuint nya skapar man på samma sätt som man ror en eka: med ryggen mot framtiden och blicken bakåt. ”Up the hill backwards”, för att åter citera David Bowie, som var just denna fortskaffningsmetods absolute mästare. Antingen det rörde sig om rysk futurism, Ralph Laurens kostymer till The Great Gatsby eller 60-talets svarta gatumode, förefaller Bowie ha skaffat sig ingående detaljkunskaper enbart för att kunna lämna dem bakom sig. Först i backspegeln blev framtiden synlig.Kristoffer Leandoer, författare, skribent och översättareLitteraturTobias Becker: Yesterday. A new history of nostalgia. Harvard university press, 2023.Frida Beckman: Postmodernismen. Fri tanke förlag, 2023.

Per Magnus Johansson talar om det psykiska lidandet och den kvinnliga utsattheten på Göteborgs Dramatiska Teater efter föreställningen Den sårade divan i november 2023. Ställer frågor gör regissör Anna Ulén, skådespelarna Mia Eriksson och Hanna Ullerstam samt publiken. Den sårade divan handlar om tre kvinnliga konstnärer, deras kreativitet, liv och sjukdom - Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs. Efter boken av Karin Johannisson.  Regi: Anna Ulén. Med Mia Eriksson, Hanna Ullerstam och Karin Lycke.    

Obs, innehållsvarning! Vi pratar om ätstörningar och självskadebeteenden mellan ca 00.17 - 00.31. Om att vara psykiskt sjuk på riktigt, hundra år av cool girls och i vilka fall Forumredaktionen officiellt sanktionerar bokbål. Plus: Saga kommer ut som humanist och Myrna spekulerar fritt kring sexuella övergrepp på förskolor. Böcker vi läst till avsnittet: Den sårade divan – Karin Johannisson

I denna essä skriver Michaela om den enhet som sätter ramar och gränser för hur kapitalet skapas och tillåts röra sig, men som aldrig kritiseras: familjen.En antikapitalistisk kamp måste inrymma en radikal kritik av familjen. Den enhet som 1) upprätthåller de kapitalistiska produktionsförhållandena, 2) där kapitalet flyter via blodsband och 3) där den patriarkala sociala ordningen mellan kvinnor och män upprätthålls genom att kvinnan på grund av könsarbetsdelningen fjättras vid reproduktionen (av arbetskraft). Alla dessa bidrar med stabilitet till kapitalet – något vi inte kan unna det!En essä om könsarbetsdelning, reproduktion, abortförbud, kärnfamilj, äktenskap, institutionalisering och kärlekens framtid.Referenser:Aleksandra Kollontaj. Kvinnan och familjen (1908)Karin Johannisson. Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle (1994)Louis Althusser. On the reproduction of capitalism – ideology and ideological state apparatuses (1969)Silvia Federici. Patriarchy of the wage: Notes on Marx, Gender, and Feminism (2021)Silvia Federici. Caliban and the witch: Women, the body and primitive accumulation (2004)Suzanne Brøgger. Kärlekens vägar och villovägar (1976)Torkil Lauesen. Riding the Wave: Sweden's Integration into the Imperialist World System (2021)Omslagsbild: Aleksandra Kollontaj, fotograferad av Eivind Enger (Arbark).Krakelpodden är en antikapitalistisk podd om kroppen, språket, kulturen och politiken. Görs av föreningen Krakel i Malmö. Läs mer om oss på www.krakelkrakel.com. Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Det finns en föreställning den intelligenta skrivande kvinnan som ren tanke utan kropp. Maria Andersson Vogel vill se skrivandet som ett sätt att göra motstånd mot myterna och ätstörningsdemonerna. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Strax innan jag fyller 40 gör jag det. Jag söker hjälp för något jag brottats med sedan jag var 15. Motståndet jag känner tar sig nästan fysisk form och i väntrummet får jag fokusera på min andning för att undvika en panikångestattack. I smyg ser jag ser mig omkring på de andra som väntar tillsammans med mig. Försöker räkna ut vilka som är där för egen del och vilka som är anhöriga. Konstaterar snabbt att männen i rummet alla är fäder till sjuka döttrar. Det kastar mig tillbaka till mina egna tonår, ett blixtminne av hur jag är på väg ut och kramar min pappa hejdå, hur tanken far genom huvudet på mig att såhär ser inte en dotter ut. Mammahöfter. Mammakropp. Bredhöftad och stabil. Rejäl. Präktig. Ingen av döttrarna i väntrummet på Stockholms Centrum för Ätstörningar ser ut så. Och jag är numera en mamma. Jag borde med andra ord känna mig hemma i mammakroppen, ha funnit mig tillrätta. Men det gör jag inte, det har jag inte. Jag ska snart fylla 40 och jag söker hjälp för något jag brottats med sedan jag var 15. I hela mitt vuxna liv har jag jagat en illusion, byggt en förhoppning om en persona, ett intellekt vars näring är något annan än mat, en själ som står ovan kroppsliga behov av föda. Tack vare behandlingen hålls ätstörningsdemonerna oftast i schack, men ibland vaknar de till liv. Som när jag läser en intervju med Linda Boström Knausgård i The Guardian och journalisten beskriver den svenska författaren som slender, pale and serious (späd, blek och allvarlig). Då märker jag hur de börjar röra sig i mig. På samma sätt reagerar de när jag läser en intervju med Joyce Carol Oates i Dagens Nyheter där hon återigen förklarar sin produktivitet med att hon arbetar varje morgon från sju till elva med ett glas vatten som bränsle. Den kvinnliga konstnären, det kvinnliga geniet, har ingen kropp. Hon har inga behov, hon är ren tanke. Så här skrev idéhistorikern Karin Johannisson om de skrivande, kreativa kvinnorna: Överkänslighet, kroppslig abstraktion, ätstörningar och ritualiserat ätbeteende har [alltså] påfallande ofta knutits till den kreativa. Just därför är det möjligt att tolka det kvinnliga författarjagets (medvetna eller omedvetna) val av den anorektiska kroppen som en väg att erövra manligt kodad status. En tunn kropp är en tankekropp. För mig, som sedan tidiga tonår drömt om konsten, litteraturen, intellektet har denna dröm varit intimt sammanlänkad med en ständig kamp med och mot kroppen. Och i synnerhet mot den kvinnokropp jag befinner mig som i världen. Utan att ha haft andra ord för detta än så här ser inte en dotter ut har jag stångats mot frågan om jag kan vara en kvinnokropp och ändå vara konstnärlig, intellektuell, klok och kulturell. Det är en kamp jag om och om igen har förlorat. Om och om igen har jag fallit till föga för dessa, i mina ögon högre värderade, definitioner av det kvinnliga konstnärskapet. Det som Joyce Carole Oates tycks personifiera. Hon är emellertid inte ensam, här finns fler. Karin Johannisson lägger också Virginia Woolf, Karen Blixen och Joan Didion till gruppen. Och hon beskriver hur dessa kvinnor iscensatte sig som sådana skrivande konstnärer vars själ och tanke krävde mer näring än kroppen. Den näring jag själv i många, många år sett som högre stående, finare, än den i naturen så tungt förankrade maten. Fascinationen för kvinnan som tar avstånd från naturen till förmån för intellektet vet inga gränser tycks det mig. Detta avståndstagande från kroppen innebär också, som Johannisson skriver, ett avståndstagande från sexualitet och reproduktivitet, från kvinnan som underställd naturlagarna. Det är destruktivt, men det behöver inte enbart handla om att förstöra utan kan också ses som ett försök att skapa. Nobelpristagaren Louise Glück beskriver uppkomsten av sin anorexia som att hon hade en stark vilja men inget själv. Genom att säga nej till mat kunde hon genom att motsätta sig andras vilja använda den för att skapa sin egen. Anorexians stora tragedi, skriver hon, är att dess avsikt inte är självdestruktiv, men dess konsekvenser blir det. Den amerikanska feministiska filosofen Susan Bordo menar i sin bok Unbearable Weight, att den kvinnliga anorektikerns förnekande av aptiten, av begäret, är att förstå som ett tecken på en dualistisk förståelse av världen i vilken hon har att välja på att antingen helt och hållet överskrida kroppen och därigenom bli vad Bordo kallar ren manlig vilja, eller så måste hon kapitulera inför kvinnokroppen, denna förnedrande situation med dess vämjeliga hunger. Det finns inga gyllene medelvägar här, det är det manliga intellektet eller den kvinnliga kroppen. Mannen som kultur och kvinnan som natur. Denna berättelse, så enkel för patriarkatet att utnyttja, har alltså gått ut på att för att vara en skapande kreativ kvinna behöver jag förneka min femininitet, jag behöver bli ren manlig vilja manifesterad i en tunn tankekropp. Vilket alltså är vad jag försökt med i 25 år utan att lyckas. Och det är därför jag till slut sitter i ett av öppenpsykiatrins väntrum och andas i fyrkant för att inte drabbas av panikångest. För att lära om och tänka om, för att försöka kapa denna koppling mellan konstnärlighet och späkelse, intellekt och maskulinitet. Men som Louise Glück påpekar så innehåller sjukdomen ytterligare en paradox. Sättet som strävan efter oberoende och ren tanke manifesterar sig är kroppslig, det är kroppen och förmågan att inte följa dess signaler som står för bekräftelsen. Anorexian visar alltså inte själens överlägsenhet, utan dess beroende av köttet. Och varför kan inte detta kött vara en kvinnokropp. Det är det jag övar mig att tänka, att man kan vara en kvinnokropp och intellektuell, konstnärlig och skapande, vad än de dominerande föreställningarna fortsätter påstå. Vad jag successivt har börjat lära mig är att min hjärna, och därmed min kreativitet och mitt intellekt, nu faktiskt är mer min egen än den var innan, eftersom den inte längre i lika hög grad är kidnappad av tvångstankar om svält och försakelse. Och ätstörningsdemonerna som åter börjar rumla om när jag läser hur kvinnliga författare fortsätter porträtteras lugnar sig när jag kan sätta mig ned och skriva denna text. Ett tänkande och ett skrivande som kräver att mitt intellekt fokuserar på texten och inte svälten. Skapandet genom skrivandet blir på så sätt inte bara tillgängligt även för denna kvinnokropp, det är också vad som gör det möjligt att fortsätta befinna sig i denna situation. Här finns således inte längre den gräns som till exempel Virginia Woolf och Joyce Carol Oates tycks ha kämpat för att upprätthålla. Tvärtom är denna kropp själva min förutsättning för mitt skapande. Och mitt skapande i sin tur ett sätt att befinna sig i denna kropp. Maria Andersson Vogel, skribent och doktor i socialt arbete Litteratur Louise Glück: Proof & Theories. Essays on poetry. Ecco Press, 1995. Karin Johannisson: Får den kvinnliga kroppen närma sig makten? Artikel i Dagens Nyheter 27/9 2016.

”Om sjukdom var det enda tillåtna sättet att kanalisera desperation, valde man då inte sjukdom”. Så skriver Karin Johannisson i boken Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle (1994), där hon tar läsaren med på en idéhistorisk odyssé bland medicinsk historia och kvinnosjuklighet. I detta poddavsnitt samtalar Michaela och Elise om anorexia; med inifrånperspektiv vill de bredda förståelsen för den psykiska sjukdom som har högst dödlighet. I dialog och genom läsning av Karin Johannissons texter skapas ett nytt språk för anorexia – en sjukdom där kroppen får kanalisera känslor utan namn.Ljudet är inte perfekt pga distansavsnitt, tack för att ni har överseende med det.Omslagsbild: Anorexiapatient, 1892. Ur Nouvelle iconographie de la Salpêtrière.Krakelpodden är en antikapitalistisk podd om kroppen, språket, kulturen och politiken. Görs av föreningen Krakel i Malmö. Läs mer om oss på www.krakelkrakel.com. Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

 Vi talar om diagnoser. Är det något fel med det? Är det något fel på oss?  Litteraturtips:Störningen, Katarina Bjärvall; Ordfront 2019Diagnosens makt, Karin Johannisson; Daidalos 2006American psycho, Bret Easton Ellis; Norstedts/Panpocket 2002

Har du missat den här Söndagsintervjun från 2016? Karin Johannisson gick bort i november 2016. Söndagsintervjun har säsongsuppehåll men det finns massor av tidigare intervjuer att lyssna på i väntan på vårsäsongen. Vi är tillbaka igen 19 januari!

Sluta smålipa och börja hulka! Vi behöver den där riktigt djupa, snoriga gråten konstaterar bibliotekarien Elisabeth Skog och tipsar om det perfekta rummet för att locka fram tårarna och skrattet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det finns en sida på nätet där man kan få hjälp att räkna ut både hur länge man gråtit och den sammanlagda volymen tårar. Jag fyllde i uppgifterna för en ledsam period; datum och klockslag och fick svart på vitt att total gråttid summerats till 2 timmar och 19 minuter och att tårarnas sammanlagda mängd uppgick till 2.8 dl.  Om man studerar gråtens mekanismer får man veta hur bra det är att gråta och om nyttan med själva tårarna. Det renar och rensar både fysiskt och psykiskt, och det går inte att fuska sig till sådan sanering genom att till exempel skära lök. Det är den känslosamma, hulkande gråten och dess proteinfyllda tårar som ger resultat, denna cocktail av slem, fett och salter. Från medeltiden och fram till industrialismen var det på det stora hela accepterat att gråta. I gråten gör vi oss av med stresshormonet kortisol och känner oss lugnare efteråt. Och äkta tårar innehåller också enkefalin, vilket fungerar som kroppseget morfin, alltså både smärtlindrande och lugnande. Och inte nog med det, på grund av sin konsistens rinner just gråttårar långsammare ner för kinderna än lökskärar-tårar. Kanske för att vår omgivning ska hinna uppfatta dem och komma till undsättning? En av gråtens funktioner verkar också vara just kommunikativ, att vi ska bli sedda i vårt gråtande.  När vi är mycket små, innan vi har ett språk är gråten en överlevnadsmekanism, vi gråter efter mat, kontakt, värme, vila. Gråtande barn var till och med populära motiv i heminredningen på 70-talet. Närbilder av rödmosiga barnansikten med stora tårar prydde både tavlor, brickor och korsstygnsbroderier.  Synen på vårt gråtande har växlat under historiens lopp. Från medeltiden och fram till industrialismen var det på det stora hela accepterat att gråta. Inte minst under 1700-talet då män och kvinnor grät öppet och stort. Men det är viktigt att påpeka, som Karin Johannisson skriver, ...att gråtspråket hade sina spelregler. Medicinska bedömningar och etiketten satte gränser för det acceptabla [...] tårarna var alltså strikt socialt och moraliskt kodade. Samstämmiga uppgifter pekar alltså på hur välgörande det är med förlösande gråt. Det verkar finnas bevis för att det rentav skulle vara hälsovådligt att hålla tillbaka den. Högt blodtryck och hjärtproblem lurar på er med sammanbitna käkar, nersvald gråt och torra ögon. Ett i sammanhanget ofta använt citat är av den brittiske psykiatrikern Henry Maudsley (1835-1918) han lär ha sagt "The sorrow which has no vent in tears may make other organs weep. Sorg som inte får sitt utlopp genom tårar kan få andra organ att gråta. Att inte gråta alls har ibland betraktats som något suspekt och skulle då botas som en sjukdom. Om du var kvinna kunde denna oförmåga dessutom ligga till grund för att du brändes på häxbål. Längre fram i tiden när gråtandet hade blivit en nästan enbart kvinnlig verksamhet betraktades det som ett bevis på homosexualitet om en kvinna inte kunde uppvisa gråt. Men nuförtiden, när kontroll och behärskning är de främsta dygderna, vilka får egentligen gråta nu? Svaret kanske kan utläsas via ett intrikat koordinatsystem med parametrar som klass, kön, frekvens och vad som orsakar tårarna.  Dåvarande presidenten Barack Obama gråter på en presskonferens när han talar om en skolskjutning. Det framstår som en accepterad gråt och han får kredd. En japansk politiker Ryutaro Nonomura storgråter offentligt när han anklagats för att ha försnillat offentliga tillgångar och använt dem till familjeresor. Han blev hånad och skrattad åt. Den gråtande politikern blev hans smeknamn. I djup fulgråt finns en direkt koppling mellan tårar och det osköna snorandet Att tolka tårar visar sig vara problematiskt, det verkar till exempel accepterat för idrottare att gråta, både vid vinst och förlust, men mindre lämpligt att gråta öppet över andra personliga nederlag eller privat grämelse.  Jag läser en frågespalt på nätet; en person som upplever sig vara extremt lättgråten frågar psykologen: Vad göra och finnes bot? Svaret lyder att om man har lätt för att gråta har man också nästan alltid skäl därtill. Många som har nära till gråt har förmodligen knipit ihop över saker under många år. Ta din gråt på allvar, gråt ut i floder. Ja Gråt tills jobbet är gjort. lyder råden. Det handlar alltså inte bara om att gråta, utan om hur man gråter. En internationell studie visar att män gråter 6-17 gånger per år, kvinnor 30-64 gånger. En annan viktig aspekt i denna studie är hur djup gråten är.  Ett mått på det är till exempel ifall gråten övergår i hulkande. I vår samtid har det uppstått ett ord för det här hulkande kvidande råa framsläppandet av vätskor, nämligen fulgråt. Pernilla Wahlgren och Jenny Strömstedt  med flera har vittnat om sin fulgråt i olika sammanhang.  I djup fulgråt finns en direkt koppling mellan tårar och det osköna snorandet vilket förklaras genom en avrinningskanal från ögat till näsan. Kroppen ser till både att producera tårarna och att de ska ha någonstans att ta vägen. För att hela detta intrikata maskineri ska fungera behöver ögonen extra tillförsel av blod, små kärl under huden vidgas och svullnar och vi får det klassiska förgråtna ansiktsuttrycket. Det är nämligen önskvärt att gråten är både ljudlig och djup eftersom förmågan att gråta ordentligt hänger ihop med sin motsats; att kunna skratta rejält.  Känslor har en polär tendens, säger idéhistorikern och psykoterapeuten Claes Ekenstam i en intervju, de är ihopkopplade med varandra. Det betyder att om man blockerar en så blir det mindre även av en annan. Gråter du väldigt grunt eller inte alls så kan du inte heller skratta på det där djupa, befriande och härliga sättet. Slut citat. Alltså, inte nog med att vi kan bli sjuka av att lägga på locket just när gråten börjar sjuda, denna självbehärskning kan dessutom beröva oss den härliga känslan av ett rungande gapskratt.  fiktionen och dess gestalter kan vara en oväntad genväg till oss själva och att dela läsupplevelser med andra kan innebära en speciell form av intimitet. Men är det ens ok att skratta så där djupt och härligt som Ekenstam beskriver? Jag vet en arbetsplats där ljudliga skratt nyligen togs upp på listan över arbetsmiljöproblem, i höjd med dålig ventilation och krånglande kaffemaskiner. Kontroll och behärskning verkar betecknande för vår tid. Kroppen ska hållas i strama tyglar och det samma gäller känsloyttringar. Peter Englund avslutar sin essä Gråtens historia med denna reflektion Skulle en människa ur förflutenheten se oss idag skulle hon säkert tycka att vi verkar vara känslokalla. För det som är underligt, det är inte att de grät så mycket, utan att vi gråter så lite. Gråten har förpassats långt in de mest privata gemaken och kanske också skrattet? Var ska vi då ta vägen med allt?  En bibliotekarie kanske skulle svara: låt oss gå till skönlitteraturen! Mötet med fiktionen och dess gestalter kan vara en oväntad genväg till oss själva och att dela läsupplevelser med andra kan innebära en speciell form av intimitet. Vi bildar en läsecirkel och i skydd av sidorna, i skuggan av de litterära karaktärerna, kan vi få syn på oss själva.  Och skulle en man smyga med in, kanske rentav en som bara snittar på sex gråttillfällen per år så finns det en perfekt bok att läsa; 2015 gav nämligen ett amerikanskt förlag ut en antologi, som översatt till svenska får titeln Dikter som får vuxna män att gråta. Vi går till böckerna och vi går till andra läsare. Vi stänger dörren om vår cirkel och låter tårarna rinna och de bullriga skratten eka. Elisabeth Skog, bibliotekarie   Källor Karin Johannisson: Melankoliska rum Albert Bonniers förlag (2009). Anthony and Ben Holden (red). Poems that make grown men cry. Simon & Schuster paperbacks (2015) Illustrerad vetenskap 1/9 2009: Varför svullnar ansiktet upp när man gråter? Svenska Dagbladet 30/7 2017: Därför är det dags för män att börja gråta.

Filosofiska rummet minns idéhistorikern Karin Johannisson som gick bort i slutet av november 2016. Karin Johannissons forskning och skrivande kretsade kring medicinens historia, ofta med kvinnor i huvudrollen. Hon hade en stor läsekrets och inspirerade många även utanför akademin. I veckans program handlar det om Karina Johannisson, om hur hon har inspirerat och om några av hennes böcker.Medverkande är Fredrik Svenaeus, filosof, Maria Björk, idéhistoriker och Rolf Ahlzén, läkare.Programledare och producent Peter Sandberg.Böckerna vi pratar om i programmet:Den mörka kontinenten (1994)Kroppens tunna skal (1997)Tecknen (2004)Melankoliska rum (2009)

I dagens avsnitt hyllar vi Karin Johannisson. Vi tar upp tre kapitel från hennes bok Den mörka kontinenten från 1994 - det handlar om mens, klimakteriet och galna kvinnor. Nytt för dagens avsnitt är också att Justus har gjort ambiance att ha i bakgrunden! Fint va!?

Tonsättaren Madeleine Isaksson tar sig över den melankoliska avgrunden genom att arbeta med musiken. Tonsättaren Daniel Börtz: Mina verk har en mörk grundfärg och mot den avtecknar sig allt det andra. Hur kan du lägga ner så mycket möda på att skildra krigets fasor; lidande ansikten och lemmar som massakreras, frågar målaren Goyas käresta Doña Leocadia i operan Goya, tonsatt av Daniel Börtz. Den store bildkonstnären ger inget svar i operan. De flesta av mina verk har en mörk grundfärg och mot den avtecknar sig allt det andra. Min musik uppstår ur en djup oro över det som händer runtomkring i världen. Försoningstanken är den stora inspirationen i mitt skrivande, berättar tonsättaren Daniel Börtz.   För den i Paris bosatta tonsättaren Madeleine Isaksson är komponerandet en hängbro med vilken hon tar sig över den melankoliska avgrunden. Hängbron är en utgångsbild för Madeleine Isakssons CD Failles, vilket är franska och betyder spricka eller glipa i en berghäll. När jag arbetar med musiken försvinner det farliga med avgrunden. Det är jätteskönt att skriva djupa toner, att gå ned i de mörka registren och flyta omkring där, förklarar Madeleine Isaksson. Professor Christopher Gillberg är expert på neuropsykiatriska tillstånd. Han förklarar varför Mozart förmodligen hade en skugga av Tourettes syndrom och varför tonsättarna Bela Bartok och Allan Pettersson med all säkerhet var högt begåvade personer med autism. Även professor Karin Johannisson och hjärnforskaren Fredrik Ullén medverkar. Dessutom lyssnar vi på en argentinsk och tre ryska pianister med erfarenheter av djupa depressioner: Martha Argerich, Sergej Rachmaninov, Vladimir Horowitz och Svjatoslav Richter.Musiklista:"Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE i Konserthuset, Stockholm 25/9 2004 RehabAmy WinehouseAmy Winehouse, m fl      CP-SkräckMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004 Konsert För Piano & Orkester Nr 3 D-Moll Op 30Sergej RachmaninovMartha Argerich | Riccardo Chailly | Berlin-Radions Symfoniorkester Konsert For Piano Op30 - 1930 - 091021Sergej RachmaninovVladimir Horowitz, piano. London Symphony Orchestra. Albert Coates, dirigent Vogel als ProphetRobert SchumannSvjatoslav Richter, piano            Les sept vallées, dal 7, Utmattningen dalMadeleine IsakssonKerstin Frödin, blockflöjtSR P2 Live Nu 20070910 Failles IMadeleine IsakssonChrichan Larson, cello. Kerstin Frödin, blockflöjt. Jonas Bylund, trombonFaillesPHONO SUECIA PSCD 134 Failles IIMadeleine IsakssonChrichan Larson, cello. Kerstin Frödin, blockflöjt. Jonas Bylund, trombonFaillesPHONO SUECIA PSCD 134 Le nozze di Figaro, K. 492. OvertureW A MozartSir Colin Davies, dir. London Symphony OrchestraAn Evening with MozartPHILIPS 442 663-2 Trollflöjten die zauberflote_ nr 21f 1791Mozart, Wolfgang Amadeus (C) Schikaneder, Emanuel (A)  Böhm, Karl (Dir) Berliner Philharmoniker (Ork) Peters, Roberta  /Nattens Drottning/ (Sop) Lear, Evelyn /Pamina/ (Sop) Otto, Lisa  /Papagena/ (Sop) Hillebrecht, Hildegard /Första Damen/ (Sop) Ahlin, Cv                           Bartók: Violin Concerto #2 In B Minor, SZ 112 - 2. Andante TranquilloBéla BartókKyung-Wha Chung; Georg Solti: London Symphony OrchestraBartók: Violin ConcertosDECCA 425 015-2 Magyar Képek Sz97: 2. Medvetánc: Allegro Vivace - Ungerska bilder BjörndansBéla BartókPierre Boulez: Chicago Symphony Orchestra       Bartók: Divertimento, Dance Suite, Hungarian Sketches, Two Pictures          DG 445 825-2 Bartók: Violin Concerto #2 In B Minor, SZ 112 - 2. Andante TranquilloBéla BartókKyung-Wha Chung; Georg Solti: London Symphony OrchestraBartók: Violin ConcertosDECCA 425 015-2 Konsert for violin & orkesterAllan PetterssonIsabelle van Keulen, violin. Swedish Radio Symphony Orchestra. Thomas Dausgaard, dirigent Hans namn var Orestes: 1. PrologueDaniel BörtzDan Laurin, recorder Eric Ericson Chamber Choir, choir Royal Stockholm Philharmonic Orchestra, orchestra Alan Gilbert, conductor. Anita Björk m fl       ORESTESBIS-CD-1653/54 Hans namn var Orestes: 1. PrologueDaniel BörtzDan Laurin, recorder Eric Ericson Chamber Choir, Royal Stockholm Philharmonic Orchestra, orchestra Alan Gilbert, conductor. Anita Björk m flORESTESBIS-CD-1653/54             Goya_Akt 2Daniel BörtzAnders Larsson, Katarina Giotas, dir Joakim Unander, Göteborgsoperans kör och orkesterSR P2 Live 2009 

Robert Schumann levde med depressioner och manier under hela sitt liv. Detta hörs i hans musik. Hans psykiska smärta och insomnia lindrades av att justera noterna till t.ex. sin cellokonsert. Marilyn Monroe, Nina Simone, Amy Winehouse och Britney Spears är alla diagnostiserade med bipolärt syndrom. Deras extra känslighet ger sig ofta uttryckt i utmanande stökighet. Även droger används ibland för att döva lidandet. Deras utsatthet på grund av de utvidgade sinnena utnyttjas av paparazzis och föraktande snaskjournalister. Idéhistorikern och författaren Karin Johannisson berättar om skillanden mellan melankoli och depression och förklarar hur kvinnlig kreativitet i historien demoniserats och trivialiserats. Exemplet bipoläre Beethoven visar att musikalisk kreativitet har att göra med förmågan att vara allt annat än mainstream att ha ett utvidgat sinne. I programmet medverkar artisten Jacques Labouchere. Han diagnosticerades för tio år sedan med bipolärt syndrom. På hans nya CD finns låten Dr Doctor. Fredrik Ullén, hyllad pianist och dessutom hjärnforskare, talar om den delikata balansen mellan att vara alltför galen och att vara galet kreativ. Musiklista:"Fire and Improvisation" Emil Jonason Emil Jonason LIVE i Konserthuset, Stockholm 25/9 2004 Rehab Amy Winehouse Amy Winehouse, m fl CP-Skräck Madodds (Fredrik Mbuyamba) Madodds Privat inspelning Holocene slutmix 081030 Jonas Bohlin, musik. Majgull Axelsson, text. Marlena Ernman, Anita Björk, Esa-Pekka Salonen, Radiosymfonikerna, Radiokören m fl Inspelad av SR P2 2008 Cellokonsert a-moll, op. 129 Robert Schumann Solist: Andreas Brantelid. Stavangers symfoniorkester. Dirigent: Paul McCreesh. Liveinspelning från norska radion Radar Henrik Jonback | Christian Karlsson | Ezekiel Lewis | Balewa Muhammad | Candice Nelson | J Que | Pontus Winnberg Britney Spears CD: Blackout Rehab Amy Winehouse Amy Winehouse, m fl Happy Birthday Mildred J Hill | Patty S Hill Marilyn Monroe, sång They Don't Care About Us Michael Jackson Michael Jackson HIStory 1995 Break Down And Let It All Out Nina Simone Nina Simone, sång. M fl. Album: Wild Is The Wind_High Priestess Of Soul Cellokonsert a-moll, op. 129 Robert Schumann Solist: Andreas Brantelid. Stavangers symfoniorkester. Dirigent: Paul McCreesh. Liveinspelning från norska radion Kreisleriana, Op. 16 - 7. Sehr Rasch Robert Schumann Mitsuko UchidaSchumann: Kreisleriana, Carnava PHILIPS 442 777-2 Sart und singend (Delicate and singing) Robert Schumann Matti Hirvonen Robert Schumann CAPRICE CAP 21664 STRÅKKVARTETT NR 16 F-DUR OP 135  _1826_ Sats 2, Vivace BEETHOVEN, LUDWIG VAN (C) BERG, ALBAN (ALBAN BERG-KVARTETTEN) /PICHLER, GÜNTER (VL) SCHULZ,             GERHARD (VL) KAKUSKA, THOMAS (VLA) ERBEN, VALENTIN (VLC)/ (IENS) 05. SYMFONI NR 9 D-MOLL OP 125. IVb. Presto. O Freunde, nicht diese Träne - Allegro assai BEETHOVEN, LUDWIG VAN (C) SCHILLER, FRIEDRICH VON /SATS 5/(A) ABBADO, CLAUDIO (DIR) MATTILA, KARITA (SOP) URMANA, VIOLETA (MEZZ)            MOSER, THOMAS (TEN) QUASTHOFF, THOMAS (BAS) RADIOKÖREN (STOCKHOLM)            (KÖR) ERICSON, ERIC /KÖR-/ (DIR) BERLINER PHILHARMONIKER (ORK) Dear Dr Jacques Labouchere Jacques Labouchere. M fl "Bi-polar Baby Strollers" Ännu ej utgiven.

Bipoläre tonsättaren Berlioz använde en så kallad idée fixe i den fantastiska symfonin, Symphonie Fantastique. Lyssna på Rossinis maniska operaslut. som kallas Rossinis crescendo eller Rossinis raket. Tonsättaren Hector Berlioz var bipolär och i sina memoarer beskriver han depressioner: de mest fruktansvärda av alla livets djävligheter. Den hemska känslan av att vara ensam i ett tomt universum. - Under mina manier är jag gäckande, aktiv, passionerad, ondskefull och illvillig, skriver Berlioz.Tonsättaren Gioacchino Rossini skrev 40 operor på 20 år och tystades under lika många år av bipolär sjukdom.Idéhistorikern Karin Johannisson talar om att förnuft och känsla nuförtiden samarbetar; att känsla kan vara tänkt och tanke kan vara känt. Birgitta Tollan och Karin Johannisson funderar kring den känslorepertoar som erbjuds av dagens symfoniorkestrar. Är den förlegad och orsak till att unga människor flyr konserthusen? Idag behöver publiken mer differentierade känslouttryck, som ilska, aggression och nostalgi. Ungdomar bygger sina identiteter bortom den typ av stereotyper som mainstream symfonirepertoar erbjuder, resonerar Karin Johannisson. Hjärnforskaren Fredrik Ullén berättar om så kallade hjärnmaskar och om vad en CP-skada betyder. Han förklarar varför hälften av alla personer som föds blinda har absolut gehör och på det sättet har ett utvidgat hörselsinne. Låtskrivaren och sångerskan Amanda Blomqvist är blind, har absolut gehör och en CP-skada. För henne är ordet VÄG en fixstjärna i livet. Hör Amanda sjunga låtar ur egna CD:n Säg väg. Hennes mål är att sjunga i Globen i Stockholm. Fredrik Mbuyamba bär artistnamnet Madodds. Han har gjort den rosade singeln CP-skräck och planerar att ge ut en hel CD. Jag är så arg på kommunen. Jag sökte pengar för studiotid men jag fick avslag med motiveringen att jag skulle sättas på ett dagcenter för att snickra istället, berättar Madodds, som har spasmer och svårt att röra händer och fingrar. Men som ständigt skriver låttexter. Musiklista:"Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE i Konserthuset, Stockholm 25/9 2004 RehabAmy WinehouseAmy Winehouse, m fl     CP-SkräckMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004 VägAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Säg VägPrivat inspelning Symphonie Fantastique (Op 14)Hector BerliozSimon Rattle | Berliner Philharmoniker La Pietra Del Paragone (KÄRLEK PA PROV) Voi Clarice(Final)ROSSINI, GIOACCHINO (C) ROMANELLI, LUIGI (A)JENKINS, NEWELL (DIR) ELGAR, ANNE _FULVIA_ (SOP) WOLFF, BEVERLY _CLARICE_ (MEZZ) BONAZZI, ELAINE _ASPASIA_ (MEZZ) CARRERAS, JOSE _GIOCONDO_ (TEN) REARDON, JOHN _ASDRUBALE_ (BAR) FOLDI, ANDREW _MACROBIO_ (BAR) DIAZ, JUSTINO _PACUVIO_ (BAR) MURCELL, RAY Ouvertyren ur Barberaren i SevillaRossiniFolkoperan. Kerstin Nerbe, dirigentCD: Folkoperan Live Manic DepressionJimi HendrixJimi Hendrix, gitarr och sång             "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004 VägAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Säg VägPrivat inspelning Vägsingens hickaAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Amandasäg väg När mina assistenter slutarAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Amandasäg väg Emma FjindeAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Amandasäg väg GaloppanAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Amandasäg väg CP-SkräckMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning FallerMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning AvslagMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning BLOCK Special EditionMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning

Hör musikalisk kreativitet ihop med förmåga till unika associationer, att vara excentrisk, too much, heldeppig, gränsöverskridande eller hyperaktiv? Kort sagt - allt annat än mainstream. Del 3 av 4. Om sambandet mellan galenskap och genialitet. Med underrubriken, Hjärnan och musik. Sekelskiftet 1900 började psykiska symptom benämnas nervösa sammanbrott. Tonsättaren Charles Ives bipolära symptom kallades hjärtkollapser. Ives galenskap hörs i hans geniala musik, hävdar idéhistorikern Karin Johannisson. Hjärnforskaren Fredrik Ullén förklarar var musiken finns i hjärnan och spelar pianomusik av den excentriske tonsättaren Sorabji. Birgitta Tollan möter dessutom två hyperaktiva musiker, som är gifta med varandra. ADHD-diagnosen var en befrielse. Jag behövde inte låtsas att jag var som alla andra, säger violinisten och tonsättaren Emmy Lindström, som blev mobbad av vuxna för att hon inte var tyst och stillsam som flickor bör vara. Jag sitter aldrig still och jag tänker på klarinettgrepp hela tiden, berättar Emmys make, klarinettisten Emil Jonason. I min hjärna finns två järnvägsspår som jag åker på samtidigt. Det är väldigt roligt!   Som barn var jag osynligt och introvert hyperaktiv. Nu sitter jag aldrig still, säger Emil Jonason. Musiklista:"Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE i Konserthuset, Stockholm 25/9 2004RehabAmy WinehouseAmy Winehouse, m fl      CP-SkräckMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning Sins Of My FatherKathleen Brennan, Tom WaitsTom Waits | Marc Ribot | Larry Taylor | BrainReal Gone/Tom Waits   THE UNANSWERED QUESTIONCharles IvesLeonard BERNSTEIN, Philip Smith | New York Philharmonic The MajorityCharles IvesRobert Gardner | Eric TrudelCharles Ives: Songs, Vol. 4Naxos American             100 Transcendental Studies - No. 34 Soave E DolceKaikhorsu Shapurji SorabjiFredrik Ullén, pianoSorabji - 100 Transcendental Studies, Nos. 2643BIS-CD-1533 Luft              Emmy LindströmEmmy Lindström, violin, Jonna Inge, viola, Kristin Olsson, flöjt, Sabina Sandri-Olsson, celloPrivat inspelning Melodi till EmelieEmmy LindströmEmmy Lindström, violin, Jonna Inge, viola, Kristin Olsson, flöjt, Sabina Sandri-Olsson, celloPrivat inspelning Psalm Över Katarina KyrkogårdEmmy LindströmEmmy Lindström, violin, Jonna Inge, viola, Kristin Olsson, flöjt, Sabina Sandri-Olsson, celloPrivat inspelning Klarinettkonsert op. 57Carl NielsenEmil Jonason, klarinett. Hesingborgs symfoniorkester. Niklas Willen, dir.Inspelning Sveriges Radio P2 "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004 Klarinettkonsert op. 57Carl NielsenEmil Jonason, klarinett. Hesingborgs symfoniorkester. Niklas Willen, dir.Inspelning Sveriges Radio P2 Konsert För Klarinett & OrkesterCorigliani, JohnRichard Stoltzman | Lawrence Leighton Smith | London Symphony OrchestraCorigliani Konsert För Klarinett & Orkester                                Konsert För Klarinett & OrkesterCorigliani, JohnRichard Stoltzman | Lawrence Leighton Smith | London Symphony OrchestraCorigliani Konsert För Klarinett & Orkester                                Konsert För Klarinett & Orkester Kv 622 A-DurMozartDimitri Ashkenazy | Vladimir Ashkenazy | Tjeckiska Filharmonin (Prag)Mozart Konsert För Klarinett & Orkester Kv 622 A-Dur                                   "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004

Hon är prisad för sina böcker som djupdyker i människans känsloliv och upplevelser av kroppen, men professorn i idé- och lärdomshistoria har låtit berättelsen om sig själv stanna vid ytan. Tills nu. Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet, är specialiserad på medicinhistoria och har sedan 70-talet ägnat sig åt historien om vad det är att vara människa. Hon är flerfaldigt prisad för sitt skrivande om känslor som nostalgi och melankoli, och om kroppen och sjukdomar särskilt fokuserat på kvinnliga erfarenheter. I sin senaste bok Den sårade divan undersöker hon föreställningen om kvinnlig galenskap utifrån tre kända kvinnor under början av 1900-talet. Men i Söndagsintervjun i P1 med Martin Wicklin öppnar Karin Johannisson för första gången upp ordentligt om sitt eget känsloliv. Om en patriarkal pappa, flykten in i fantasin och att odla sina inre rum. Från första mensen till sista boken. KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1

Karin Johannisson, idéhistoriker, Johan Cullberg, psykiatriker och Fredrik Svenaeus, filosof samtalar om kvinnlig galenskap. I boken Den sårade divan skriver idéhistorikern Karin Johannisson om kvinnlig galenskap. Och om hur psykiatriska diagnoser kan användas av patienten själv som roll, mask och identitetsmarkör. De sårade divorna är Agnes von Krusenstjerna, Nelly Sachs, Sigrid Hjertén, som delvis kunde bevara sina kreativa förmågor även som intagna på mentalsjukhus. Vi möter också en rad nya, radikala kvinnoroller som tog form i början av förra seklet.Medverkande: Karin Johannisson, idéhistoriker, Johan Cullberg, psykiatriker och Fredrik Svenaeus, filosof.Programledare och producent Peter Sandberg.Info: Agnes von Krusenstjerna (1894-1940) skrev bl.a romanserien Fröknarna von Pahlen som undersökte den kvinnliga sexualiteten och innehöll explicita sexskildringar. Hon ansågs osedlig och farlig för ungdomens moral.  Sigrid Hjertén (1885-1948) studerade för den franske målaren Henri Matisse. Hennes konst förlöjligades till en början men idag ses hon som en av 1900-talets största svenska konstnärer. Hon dog på Beckomberga efter en misslyckad lobotomering.Nelly Sachs (1891-1970) var poet och flydde till Sverige undan nazismen. Förföljelsen av judarna var en klangbotten i den lyrik som belönades med nobelpriset i litteratur 1966.Boktips: Den sårade divan av Karin Johannisson.

Karin och Peppe diskuterar Jackie Collins, idéhistorikern Karin Johannisson och kvinnlig galenskap, att sluta äta kött och ljudböcker. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

60 minuter med Eric Schüldt For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Vad är ångest och finns det meningsfull ångest? Samtal mellan Fredrik Svenaeus, professor i filosofi, Karin Johannisson, professor i idé o lärdomshistoria och Rolf Alzén, läkare o docent i medicinsk humaniora. Känslan av ångest har varit människan följeslagare genom tiderna. Men vad är ångest? Är den benbart ett meningslöst lidande eller kan det finnas något att lära av den? Existentiella filosofer som Kierkegaard, Heidegger och Sartre såg ångesten som en väg till klarsyn och insikt om vårt ansvar som människor. Men var går gränsen mellan sund och patologisk ångest? Och hur betraktas manlig och kvinnlig ångest? Medverkande är Fredrik Svenaeus, professor i filosofi, Karin Johannisson, professor i idé o lärdomshistoria och Rolf Alzén, läkare o docent i medicinsk humaniora. Programledare och producent Peter Sandberg.  Boktips: Homo Patologicus av Fredrik Svenaeus               Melankoliska Rum av Karin Johannisson

Nya tider, nya dignoser. Fredrik Svenaeus, professor i filosofi, Karin Johannisson, professor i idé och lärdomshistoria och Rolf Alzén, läkare och docent i medicinsk humaniora diskuterar vår tids psykiska lidande. Panikångest, depression, bipolär sjukdom, ADHD och Asperger. Floran av diagnoser växer, och skapar nya bilder av vilka vi är. För många är diagnosen  en befrielse och en bekräftelse på att det lidande man upplevt har en orsak. Samtidigt riskerar utrymmet för det normala att krympa. I boken Homo Patologicus – medicinska diagnoser i vår tid, beskriver filosofen Fredrik Svenaeus dilemmat med diagnoser och det är också ämnet i programmet. Gäster är Fredrik Svenaeus, professor i filosofi vid Södertörns högskola, Karin Johannisson, professor i idé och lärdomshistoria vid Uppsala universitet och Rolf Alzén, läkare och docent i medicinsk humaniora vid Karlstads universitet. Programledare och producent Peter Sandberg. Boktips: Homo Patologicus av Fredrik Svenaeus.              Melankoliska Rum av Karin Johannisson.

Den psykiatriska historien rymmer allt från djävulsutdrivning och galltömning till lobotomi och psykoanalys. Så hur har man betrakttat och förklarat psykisk sjukdom genom seklerna? Vad har setts som normala känslouttryck och vad har sett som uttryck för psykisk störning? Den kultiverade 1700-talsmänniskan skulle vara hyperkänslig medan 1800-talets ideal var hårdhet och styrka. Medverkande är Karin Johannisson, professor i idehistoria och Nils Uddenberg, docent i psykiatri och livsåskådningsforskning.

Tonsättaren Hector Berlioz var bipolär och i sina memoarer beskriver han depressioner: de mest fruktansvärda av alla livets djävligheter. Den hemska känslan av att vara ensam i ett tomt universum. - Under mina manier är jag gäckande, aktiv, passionerad, ondskefull och illvillig, skriver Berlioz, som använde en så kallad idée fixe i den fantastiska symfonin, Symphonie Fantastique, som stod klar 1830. Tonsättaren Gioacchino Rossini skrev 40 operor på 20 år och tystades under lika många år av bipolär sjukdom. Lyssna på hans maniska operaslut - det som kallas Rossinis crescendo eller Rossinis raket. Programmet sändes första gången i november 2009. Idéhistorikern Karin Johannisson talar om att förnuft och känsla nuförtiden samarbetar; att känsla kan vara tänkt och tanke kan vara känt. Birgitta Tollan och Karin Johannisson funderar kring den känslorepertoar som erbjuds av dagens symfoniorkestrar. Är den förlegad och orsak till att unga människor flyr konserthusen? – Idag behöver publiken mer differentierade känslouttryck, som ilska, aggression och nostalgi. Ungdomar bygger sina identiteter bortom den typ av stereotyper som mainstream symfonirepertoar erbjuder, resonerar Karin Johannisson. Hjärnforskaren Fredrik Ullén berättar om så kallade hjärnmaskar och om vad en CP-skada betyder. Han förklarar varför hälften av alla personer som föds blinda har absolut gehör och på det sättet har ett utvidgat hörselsinne. Låtskrivaren och sångerskan Amanda Blomqvist är blind, har absolut gehör och en CP-skada. För henne är ordet VÄG en fixstjärna i livet. Hör Amanda sjunga låtar ur egna CD:n ”Säg väg”. Hennes mål är att sjunga i Globen i Stockholm. Fredrik Mbuyamba bär artistnamnet Madodds. Han har gjort den rosade singeln CP-skräck och planerar att ge ut en hel CD. – Jag är så arg på kommunen. Jag sökte pengar för studiotid men jag fick avslag med motiveringen att jag skulle sättas på ett dagcenter för att snickra istället, berättar Madodds, som har spasmer och svårt att röra händer och fingrar. Men som ständigt skriver låttexter. Manus och produktion: Birgitta Tollan.

Söndag 26 juni 17.00 (repris 26 augusti 21.03) Hur är det att ha de stora tankarna som yrke? Att få leva ett liv sida vid sida med de stora filosofierna och de stora ideérna? Och varför väljer man den yrkesbanan? I veckans program möter vi tre personer som haft idéhistoria och filosofi som yrkesgärning och passion: : Karin Johannisson och Ronny Ambjörnsson, professorer i idéhistoria vid Uppsala respektive Umeå universitet, och Gunnar Fredriksson, tidigare chefredaktör på Aftonbladet som en gång i tiden tog examen i teoretisk filosofi och skrivit böcker om de stora filosoferna. Programledare och producent Peter Sandberg. Boktips: Mitt förnamn är Ronny av Ronny Ambjörnsson Melankoliska rum av Karin Johannisson Wttgenstein av Gunnar Fredriksson

Runt sekelskiftet 1900 började psykiska symptom benämnas nervösa sammanbrott. Tonsättaren Charles Ives bipolära symptom kallades hjärtkollapser. 1906 skrev han det mystiska stycket The Unanswered Question. Det korta trumpetmotivet beskrev Ives själv som den evigt existensiella frågan. - Ives galenskap hörs i hans geniala musik, hävdar idéhistorikern Karin Johannisson. I hans musik finner hon dramatiska, surrealistiska förvrängningar av verkligheten och disharmoniska tillstånd och spänningar. Programmet sändes första gången i november 2009. Hjärnforskaren Fredrik Ullén förklarar var musiken finns i hjärnan och spelar pianomusik av den excentriske tonsättaren Kaikhosru Shapurji Sorabji, en mycket privat person som i mitten av 1930-talet drog sig tillbaka helt från konsertscenerna. Sorabji ansåg dessutom att ingen skulle spela hans verk offentligt. Sorabji har skrivit några av de svåraste pianoverk som finns. Hans ”Symphonic Variations”för piano och orkester tar 8 timmar att framföra. Vi möter två hyperaktiva musiker, som är gifta med varandra. – Diagnosen var en befrielse. Jag behövde inte längre låtsas att jag var som alla andra, säger violinisten och tonsättaren Emmy Lindström. – Jag hade toppbetyg i alla ämnen, var extremt vältränad och smal, men tyckte ändå det var fel på mig eftersom vuxna stigmatiserade mig för att jag inte var tyst och stillsam, vilket en flicka borde vara. Emmy blir lugn av att spela och anser att hyperaktiviteten har fördjupat hennes musikalitet. Detsamma gäller klarinettisten Emil Jonason. – Som barn var jag osynligt och introvert hyperaktiv. Jag tänkte mycket på saker, spelade inga sporter, satt still och pluggade, övade klarinett och ritade. – Nu sitter jag aldrig still. Jag fastnar för sånt som går fort. I min hjärna finns två järnvägsspår som jag färdas på samtidigt. Det är väldigt roligt! – För det mesta tänker jag på klarinettgrepp, speciellt på dem i Coriglianis klarinettkonsert. Konserten är som en trafikolycka på en halv timma, som världens hårdrockskonsert i mina öron. Samtidigt lyssnar jag på Tom Waits ”Sins Of My Father” en gång om dagen. Den har blivit mitt mantra, berättar Emil Jonason. Manus och produktion: Birgitta Tollan.

Vad är normalt? Det är en fråga som förföljer oss genom livet. Redan på Barnavårdcentralen får alla nyblivna föräldrar veta hur spädbarnet ligger till i förhållande till normalkurvan vad gäller vikt, längd och huvudmått. Senare i livet när vi går till Vårdcentralen gäller det att mätvärdena håller sig inom det normala, annars är vi sjuka och behöver vård. I dagens program diskuterar vi var gränsen går för vad som är normalt. Gäster i studion är barnpsykiater Marcus Westin och religionspsykologen Maria Liljas Ståhlhandske. I jakten på vem som bestämmer vad som är normalt pratar vi också med: Birger Forsberg, överläkare och utredare, Elisabeth Årdahl-Eriksson, specialistläkare i klinisk kemi, casting director Tusse Lande, psykiatriker Alexander Wilczek, Anna Maria af Sandeberg och Claes Norring vid Stockholms centrum för ätstörningar, idéhistoriker Karin Johannisson och professor Stephan Rössner.

Av upphovsrättsliga skäl är detta en förenklad version av Hjärtslag där musiken till stor del tagits bort. Har ni möjlighet att lyssna på en fullständig ljudfil av programmet rekommenderar vi det. I det nionde Hjärtslag talar vi om musik och hjärnan. Kloka tankar kring veckans tema. Redaktör Per Feltzin. Del 9 av 12. Följande personer medverkar i det nionde programmet av tolv: Musikern och forskaren Fredrik Ullén, musikterapeuten Margaretha Reinhammar, stressforskaren Töres Theorell, idéhistorikerna Karin Johannisson och Sven-Eric Liedman, KTH-forskaren Roberto Bresin, överläkaren Hans Peter Söndergaard, musikpedagogen Ingrid Hammarlund och dirigenten Herbert Blomstedt. Mer info på www.sverigesradio.se/p2/hjartslag

Av upphovsrättsliga skäl är detta en förenklad version av Hjärtslag där musiken till stor del tagits bort. Har ni möjlighet att lyssna på en fullständig ljudfil av programmet rekommenderar vi det. Hjärtslag - om musik och sentimentalitet. Kloka tankar kring veckans tema. Redaktör Per Feltzin. Del 6 av 12. Intervjuade personer enligt nedan talar om musik och sentimentalitet. Mixat med musik och de olika personerna återkommer och medverkar på olika sätt. Någon mycket kort, andra längre. Följande personer medverkar: idéhistorikern Karin Johannisson, musikvetaren och radioproducenten Bodil Asketorp, historikern Arne Jarrick, författaren Horace Engdahl, dirigenten Herbert Blomstedt, dramaturgen Stefan Johansson, tonsättaren Johan Söderqvist, musikprofessorn Hatto Beyerle och författaren Ylva Eggehorn. Mer info på www.sverigesradio.se/p2/hjartslag

Av upphovsrättsliga skäl är detta en förenklad version av Hjärtslag där musiken till stor del tagits bort. Har ni möjlighet att lyssna på en fullständig ljudfil av programmet rekommenderar vi det. I det tredje programmet av tolv talar vi om musik och sorg, musik och död. De personer vi får höra är författaren Ylva Eggehorn, folkmusikern Marie Länne Persson, tonsättarna Paula af Malmborg Ward och Johan Söderqvist, cellisten Kati Raitinen, operachefen Birgitta Svendén, idéhistoriker Karin Johannisson, forskaren Roberto Bresin, stressforskaren Töres Theorell, musikterapeuterna Ingrid Hammarlund och Ann-Sofie Paulander, sjukhusprästen Maria Eby Notini, historikern Arne Jarrick och författarna Magnus Florin och Horace Engdahl. Mer info på sverigesradio.se/p2/hjartslag

Av upphovsrättsliga skäl är detta en förenklad version av Hjärtslag där musiken till stor del tagits bort. Har ni möjlighet att lyssna på en fullständig ljudfil av programmet rekommenderar vi det. I det första programmet talar vi om Musik och minne. De personer vi har talat med i det första programmet är författaren Ylva Eggehorn, dirigent Andreas Hanson, cellisten Kati Raitinen, idéhistoriker Karin Johannisson, stressforskare Töres Theorell, pianist och hjärnforskare Fredrik Ullén, dirigenten Herbert Blomstedt, historikern Peter Englund, musikterapeuten Ann-Sofie Paulander, sjukhusprästen Maria Eby Notini, tonsättaren Jonas Forssell, musikterapeuten Ingrid Hammarlund, kostymdesignern Karin Erskine, dramaturgen Stefan Johansson, historikern Arne Jarrick, författaren Magnus Florin och idéhistorikern Sven-Erik Liedman. Mer info på sverigesradio.se/p2/hjartslag

I den tyska författaren Juli Zehs roman Corpus Delicti är det 2058 och det är ett brott att inte vara frisk, en plikt att leva hälsosamt. "Den som inte medvetet vårdar sin hälsa riskerar inte att bli sjuk för hon är det redan", är en nyckelmening i romanen. Nya Vågen ställer frågan om hur långt ifrån eller hur nära denna sentens vi befinner oss i dagens samhälle. Hälsofascismen ser vi runt omkring oss redan nu, menar Nils Erik Forsgård som medverkar i Nya Vågen. Nils Erik Forsgård är docent i idéhistoria, författare och chef för den finlandssvenska tankesmedjan Magma i Helsingfors. Han är också medlem i europeiska kulturparlamentet ECP. Han samtalar med Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria i Uppsala som i en rad böcker formulerat sig kring kroppens mening och historia. I Nya Vågen från Luleå handlar det också om musikens roll och plats i samhället. Varför är musiken så tyst? undrar Petter Sundqvist, dirigent och konstnärlig ledare för Norrbotten NEO, den enda heltidsanställda ensemblen för nutida konstmusik i Sverige. Var finns konstmusikens verkstad, vem bryter ny mark och ger plats för nyskriven musik? Vilken roll har de stora musikinstitutionerna? Veckans kulturpanel består av Marianne Söderberg, kulturredaktör på Norrbottenskuriren, skådespelaren Maja Runeberg och Ronny Olovsson, krönikör, författare och reklambyråchef. I Nya Vågens serie om strider för konstens frihet berättar dramaturgen Åsa Simma om hur den samiska jojken så sent som på 60-talet förbjöds och fördömdes - att jojka kunde ses som att tas på en åktur med djävulen. Men jojken överlevde och idag bryter den ny mark. Programledare är Kerstin Wixe.

Om du satt runt fikabordet på arbetsplatsen och berättade din sjukdomshistoria, vilken sjukdom skulle du utan omsvep bekänna att du lider av, och vilken skulle du hålla innerligt tyst om? Dagens program diskuterar varför vissa sjukdomar anses finare än andra. Vem som drabbas av en sjukdom är en delförklaring till vilken status den anses ha. Vid förra sekelskiftet, i samband med det moderna samhällets genombrott, var det affärsmän, industrifolk och börsmäklare som fick trötthetsdiagnoser och då ansågs det som en aktningsvärd sjukdom. Idag talar vi istället högt om cancer och hjärtsjukdomar, men håller tyst om HIV och tarmbesvär. Även forskningen spelar roll, och vilka sjukdomar som läkemedelsföretagen är intresserade av att satsa mediciner på. Sara Alexandersson drabbades av två olika sjukdomar inom loppet av tre år och fick totalt olika bemötande från vården. Gäster i studion är också njurläkare Astrid Seeberger och idéhistoriker Karin Johannisson. Denna vecka drar vi också igång en ny serie där vi låter en tämligen otränad försökskanin prova ett träningsprogram för män 40+. Bodybuildern Ove Rytter har arbetat fram fyra olika program för att få män i övre medelåldern att komma i bättre form och Kropp & Själ har övertalat filmaren Marc Davin att utsätta sig för ett sex veckor långt projekt där han äntligen ska försöka få igång sin träning. Utgångspunkt: Otränad. Man. Och 40 plus. Uppdrag: Att komma i fysisk form på sex veckor (Kropp & Själ ger er) Försökskanin: Marc Davin!!

Med kärleken följer lycka. Och lidande. Och olycka. I Goethes "Den unge Werthers lidanden" förälskar sej Werther totalt och olyckligt i den sköna Lotte som är trolovad med en annan ung man. Men Werther förälskar sej också i sin egen olycka. Den dag som han upptäcker att Lotte vill ge sej åt honom så väljer han bort den "lyckliga" kärleken för den mer lockande "förlorarrollen". Huvudpersoner är Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria och Magnus Talib, journalist och bloggare.

Robert Schumann levde med depressioner och manier under hela sitt liv. Detta hörs i hans musik. Hans psykiska smärta och insomnia lindrades av att justera noterna till t.ex. sin cellokonsert. Marilyn Monroe, Nina Simone, Amy Winehouse och Britney Spears är alla diagnostiserade med bipolärt syndrom. Deras extra känslighet ger sig ofta uttryckt i utmanande stökighet. Även droger används ibland för att döva lidandet. Deras utsatthet på grund av de utvidgade sinnena utnyttjas av paparazzis och föraktande snaskjournalister. Programmet sändes första gången i november 2009. Idéhistorikern och författaren Karin Johannisson berättar om skillanden mellan melankoli och depression och förklarar hur kvinnlig kreativitet I historien demoniserats och trivialiserats. Exemplet bipoläre Beethoven visar att musikalisk kreativitet har att göra med förmågan att vara allt annat än mainstream – att ha ett utvidgat sinne. I programmet medverkar artisten Jacques Labouchere. Han diagnosticerades för tio år sedan med bipolärt syndrom. På hans nya CD finns låten “Dr Doctor”. Fredrik Ullén, hyllad pianist och dessutom hjärnforskare, talar om den delikata balansen mellan att vara alltför galen och att vara galet kreativ. Manus och produktion: Birgitta Tollan.

Repris fredag 26 juni 21.03 Att tro sig vara gjord av glas, att svimma vid doften av en ros eller att i konsumtionssamhällets virvlar drabbas av utbrändhet och panikångest. Allt ryms under det poetiskt klingande begreppet melankoli. I boken Melankoliska rum beskriver författaren och idehistorikern Karin Johannisson om hur de melankoliska uttrycken förändrats genom historien. Från medeltidens gallstinna vargmän, upplysningstidens hypersensibla romantiker - som fuktar sina kärleksbrev med tårar - till industrialismens nervösa sammanbrott på analyssoffan och den moderna tidens utbrända, konsumtionsstressade prozakknaprare. Förutom författaren Karin Johannisson, idehistoriker vid Uppsala universitet, så medverkar Anders Olsson, litteraturvetare och akademiledamot och Fredrik Sveneaus, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Programledare och producent: Peter Sandberg Lästips: Melankoliska rum av Karin Johannisson

Professorn i idé- och lärdomshistoria, Karin Johannisson, har fått mycket uppmärksamhet för sin nya bok Melankoliska rum om ångest, utbrändhet och depression förr och nu. Idag är hon gäst i Nordegrenstudion. Vi får också besök av världstrombonisten Christian Lindberg, som ikväll spelar på en stödgala för oberoende svensk experimentell musiks överlevnad. Och så reflekterar vi över språket i bank- och finanssverige! Bisittare är Nina Lekander.

Biblioteket med Giftskåpet Sexualitet och melankoli i Biblioteket. Varför har sexuella skildringar i litteraturen så ofta ansetts samhällsomstörtande? Och vilken roll spelar melankolin som samhällskraft idag? Karin Johannisson professor i idé- och lärdomshistoria i Uppsala intervjuas om sin nya bok Melankoliska rum där hon undersöker melankolins väg bort från den manliga eliten. Melankolin en gång sedd som en skapande och rebellisk kraft får i vårt moderna samhälle alltfler diagnoser. Utrymmet för normaliteten krymper. I Giftskåpet hör vi den norske författaren Agnar Mykle vars bok Sången om den röda rubinen för 50 år sedan blev indragen och förbjuden i Norge. Författaren, numera avliden, ställdes inför rätta. Tomas Forser litteraturprofessor i Göteborg kommenterar sexualitetens förhållande till makten. Böcker med sexuella skildringar har ofta hamnat i s k giftskåp. Varför har sexuella skildringar i litteraturen så ofta ansetts samhällsomstörtande? Och vilken roll spelar melankolin som samhällskraft i dag?Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria i Uppsala, intervjuas om sin nya bok ”Melankoliska rum” där hon undersöker melankolins väg bort från den manliga eliten. Melankolin, en gång sedd som en skapande och rebellisk kraft får i vårt moderna samhälle allt fler diagnoser. Utrymmet för normaliteten krymper. I ”Giftskåpet” hör vi den norske författaren Agnar Mykle vars bok ”Sången om den röda rubinen” för 50 år sedan blev indragen och förbjuden i Norge. Författaren, numera avliden, ställdes inför rätta. Tomas Forser, litteraturprofessor i Göteborg kommenterar sexualitetens förhållande till makten. Böcker med sexuella skildringar har ofta hamnat i s k giftskåp.