Podcasts about birgitta tollan

Möt två av de främsta inom dansk konstmusik: äkta paret konsertpianisten Katrine Gislinge och tonsättaren Bent Sørensen. Med ett intensivt och passionerat förhållande till varandra och till musiken. Den danska nedstängningen under den forsta corona-perioden har nu resulterat i ett vackert musikverk, mellan vildhet och omhet, pianokonserten La sera estatica - Den extatiska aftonen (2021).Katrine Gislinge gav under pandemin konserter hemma pa flygeln for sin man for att han skulle kunna njuta av livemusik, da det offentliga konsertlivet var nedstangt. Hon spelade Beethoven, Mozart, Chopin, Schubert, Schumann m fl och Bent Sørensen horde detta och inspirerades alltsa att komponera sin tredje pianokonsert, vilken han tillagnat Katrine Gislinge. Han har tidigare tillägnat sin hustru flera andra verk.De har bada aktenskap med andra, flera barn och egna karriarer bakom sig. De fann varandra 2011 vid en musikfestival.Hur paverkar deras relation dem musikaliskt? Hur kanns det for Bent att skriva musik till Katrine och hur kanns det for Katrine att spela den? Har deras forhallande till tonsattandet och musicerandet forandrats?Om Bent Sørensen har skrivits: Hans musik paminner mig om nagot jag aldrig hort forut! Han ar en underbart poetisk kompositor vars musik svavar och flyger som hostvindar i oberaknelig skonhet!2018 vann han en av varldens framsta klassiska musikpriser, Grawemeyer Award, for sin Concerto i fem satser Lisola della Citta (On i staden), fran 2016. Verket ar for violin, cello, piano och stor orkester.En recensent skrev: Katrine Gislinges tolkningar praglas av en darrande kanslighet, dar varje liten detalj i musiken blir valdigt viktig men samtidigt samlas i en klar och framatblickande strom. I sina hander, i sin musik, lyckas hon skapa den perfekta balansen mellan det skoraste och det mest direkta, och nar man lyssnar pa henne gar man in i ett musikaliskt rum av "berusande sensualitet".Katrine Gislinge är känd för att spela den klassiska repertoaren, men hon arbetar även i många andra genrer. Hon har bl a spelat in Mozarts Pianokonserter 11, 12 och 13 med kadenser av Bent Sørensen. Tillsammans med svenska Stenhammarkvartetten.I 1999 spelade Katrine Gislinge in cd'en Piano Works pa Deutsche Grammophon och var darmed den forsta danska pianist att utge musik pa denna label.Vi far forstas i programmet lyssna pa den mycket vackra musiken.Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

Pamela Z smälter samman sin vackra röst med elegant elektronisk manipulation. Juliana Hodkinson förstärker tändstickor. Hon är filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Pamela Z lever i San Francisco och komponerar stycken för röst, live-elektronik, samplade ljud och för gestikaktiverad MIDI-controllers. Hon är pionjär inom live digital looping, röstinstallationer och utvidgade vokala tekniker. Birgitta Tollan mötte Pamela Z första gången i studion i San Francisco redan 1996. Nu "möts" de digitalt genom Zoom. Pamela Z var på fint, årslångt stipendium i Rom när coronapandemin slog till. Efter sju månader, i mars 2020, var hon tvungen att resa hem till San Francisco. Hon fick sin Bachelor i musik redan 1978. Pamela Z har turnerat i USA, Europa och Japan och har komponerat för dans, film och kammarensembler som Kronoskvartetten och Eighth Blackbird. - Rösten är allas första instrument. Du är född med det och det är gratis. Och du är född med de olika tekniker som du kan använda, skrattar Pamela Z. Ett av hennes stycken heter And the Movement of the Tongue. Debutplattan från mitten av 2000-talet bär titeln A Delay Is Better. En recensent skrev: "En skicklig sammansmältning av hennes vackra röst med eleganta elektroniska manipulationer". Den brittiska tonsättaren Juliana Hodkinson, bosatt i Berlin sedan många år, erhöll 2015 det stora danska Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat. Juliana var den första pristagaren som inte är manlig tonsättare, och inte av dansk härkomst. Prissumman var då: 80 000 Euro. Ur motiveringen: "Juliana Hodkinsons kompositioner har en särskild ömtålig känslighet och känslighet för den konkreta världen." Några av hennes titlar är Lightness för förstärkta tändstickor och Why Linger You Trembling in your Shell?, där hon, förutom klassiska instrument som violin och slagverk, använder fjädrar, äggskal och bordtennisbollar. Stycket I Greet You a Thousand Times är komponerat för symfoniorkester och elektronik Juliana Hodkinson har tidigare bott och arbetat i Danmark under några år, då hon bland annat var ordförande för Dansk Kulturfond. Hon komponerar med instrument, objekt (bl a tändstickor), elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Hon har studerat musikvetenskap och filosofi vid King's College i Cambridge och japanska studier vid University of Sheffield. Juliana är Filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Hon har undervisat i komposition och musik / media-estetik vid Köpenhamns Universitet, Technische Universität i Berlin, Högskolan för scen och musik i Göteborg och i Darmstadt. Nu är hon lektor i komposition vid Griegakademin i Bergen, Norge. Pamela Z och Juliana Hodkinson är inbördes olika och påverkade av olika länder/kulturer. De använder sig båda av instrument, objekt, live-elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Varför komponerar de musik? Hur komponerar de musik? Vad driver dem? Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Låtlista: Lightness Juliana Hodkinson Ensemble Ictus In Tymes of Olde A Delay is Better Pamela Z Number 3 A Delay is Better Pamela Z Badagada, Suite for Solo Voice & Electronics Pamela Z Waving Not Drowning (a Guide to Elegance) Pamela Z And and And Pamela Z Amanda Gookin, cello, Ashley Hahn, röst Bone Music A Delay is Better Pamela Z I Greet You a Thousand Times Juliana Hodkinson Odense Symphony Orchestra in Carl Nielsen Hall, Odense, Denmark, conducted by Thomas Søndergaard Lightness Juliana Hodkinson Ensemble Ictus Can modify completely in this case. Not that it will make any difference Juliana Hodkinson Aart Strootman, gitarr, West Deutsche Rundfunks Symfoniorkester, Emilio Pomarico, dirigent Angel View Juliana Hodkinson Senatet Can modify completely in this case. Not that it will make any difference Juliana Hodkinson Aart Strootman, gitarr, West Deutsche Rundfunks Symfoniorkester, Emilio Pomarico, dirigent

Blockflöjtisten Katarina Widell adopterades från Seoul och bor i Kil. Toppstudent och fyrabarnsmamma. Med barock i Royal Albert Hall, turnéer med kvartetten Woodpeckers och förebild i Kulturskolan. Medverkar gör blockflöjtisterna i Woodpeckers / Hackspettorna: Katarina Widell från Seoul och Kil, Kate Hearne från Irland, Caroline Eidsten Dahl från Oslo och Pernille Petersen från Köpenhamn. Dessutom medverkar två elever till Katarina Widell: Blockflöjtsläraren Carolin Kårén vid Musik & Dansskolan i Piteå och Vanja Smith i Arvika som studerar vid Musikhögskolan Ingesund. Linjen är folkmusik men Vanja spelar även barock, tidig musik och nutida musik. - Det var min mamma som hörde talas om att det fanns en blockflöjtist i Kil som kunde ge lektioner. Jag bodde då i Karlstad och tog mig till Kil för att träffa Katarina Widell. Det tar bara en kvart med tåg, så det var väldigt smidigt. Jag valde Katarina då det var skönt att få en lärare som kunde ge ännu mer inspiration. Jag såg fram emot en högre nivå i spelet, förklarar Vanja Smith. - Ja, när man börjar komma upp på den nivån att man går på folkhögskola och  musikhögskola då känns det viktigt att ha en lärare som är aktiv musiker. Som har koll på repertoar, både på nutida och på äldre musik. Katarina lägger stor vikt vid det musikaliska. Inte så mycket på att vi bara ska spela rätt toner, det som står på papperet, utan musiken som vi spelar är någonting mer. Det är atmosfären som vi skapar när vi framför någonting, och den stämningen får vara kvar under hela stycket och sedan finnas kvar även när stycket är slut, förklarar Carolin Kårén. - Katarina Widell var tillresande lärare och bodde då i Stockholm. Hälften av gångerna flög jag ner på morgonen. Så hade vi lektion mitt på dagen i några timmar. Sedan flög jag hem till Piteå. När Katarina senare flyttade till Jokkmokk åkte jag dit med buss. Det tog längre tid att åka till Jokkmokk med buss än har flyga till Stockholm. Jokkmokk ligger ju i Norrbottens län, men i Lappland. Du är ju nästan i fjällvärlden när du är i Jokkmokk, tillägger Carolin Kårén. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Blockflöjtisten Katarina Widell adopterades från Seoul och bor i Kil. Toppstudent och fyrabarnsmamma. Med barock i Royal Albert Hall, turnéer med kvartetten Woodpeckers och förebild i Kulturskolan. Medverkar gör blockflöjtisterna i Woodpeckers / Hackspettorna: Katarina Widell från Seoul och Kil, Kate Hearne från Irland, Caroline Eidsten Dahl från Oslo och Pernille Petersen från Köpenhamn. Dessutom medverkar två elever till Katarina Widell: Blockflöjtsläraren Carolin Karen vid Musik & Dansskolan i Piteå och Vanja Smith i Arvika som studerar vid Musikhögskolan Ingesund. Linjen är folkmusik men Vanja spelar även barock, tidig musik och nutida musik. - Det var min mamma som hörde talas om att det fanns en blockflöjtist i Kil som kunde ge lektioner. Jag bodde då i Karlstad och tog mig till Kil för att träffa Katarina Widell. Det tar bara en kvart med tåg, så det var väldigt smidigt. Jag valde Katarina då det var skönt att få en lärare som kunde ge ännu mer inspiration. Jag såg fram emot en högre nivå i spelet, förklarar Vanja Smith. - Ja, när man börjar komma upp på den nivån att man går på folkhögskola och  musikhögskola då känns det viktigt att ha en lärare som är aktiv musiker. Som har koll på repertoar, både på nutida och på äldre musik. Katarina lägger stor vikt vid det musikaliska. Inte så mycket på att vi bara ska spela rätt toner, det som står på papperet, utan musiken som vi spelar är någonting mer. Det är atmosfären som vi skapar när vi framför någonting, och den stämningen får vara kvar under hela stycket och sedan finnas kvar även när stycket är slut, förklarar Carolin Kårén. - Katarina Widell var tillresande lärare och bodde då i Stockholm. Hälften av gångerna flög jag ner på morgonen. Så hade vi lektion mitt på dagen i några timmar. Sedan flög jag hem till Piteå. När Katarina senare flyttade till Jokkmokk åkte jag dit med buss. Det tog längre tid att åka till Jokkmokk med buss än har flyga till Stockholm. Jokkmokk ligger ju i Norrbottens län, men i Lappland. Du är ju nästan i fjällvärlden när du är i Jokkmokk, tillägger Carolin Kårén. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Barbara Hannigan: en helt naturlig sopran. Lina Nyberg: en unik personlighet! Mathias Landaeus: omedelbar som Picasso. Rosali Grankull: Punkare! Lisa Nilsson: Närvaro, djup, integritet. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. En repris från 22 november 2020.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud. - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester, och vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas Sinfonietta. Hon har dessutom fått Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Talangpris, Léonie Sonnings Talangpris och Reykjavíks Grapevine's Music Award.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud.  - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester, och vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas Sinfo-nietta. Hon har dessutom fått Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Talangpris, Léonie Sonnings Talangpris och Reykjavíks Grapevine's Music Award.

Pamela Z smälter samman sin vackra röst med elegant elektronisk manipulation. Juliana Hodkinson förstärker tändstickor. Hon är filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Pamela Z lever i San Francisco och komponerar stycken för röst, live-elektronik, samplade ljud och för gestikaktiverad MIDI-controllers. Hon är pionjär inom live digital looping, röstinstallationer och utvidgade vokala tekniker. Birgitta Tollan mötte Pamela Z första gången i studion i San Francisco redan 1996. Nu "möts" de digitalt genom Zoom. Pamela Z var på fint, årslångt stipendium i Rom när coronapandemin slog till. Efter sju månader, i mars 2020, var hon tvungen att resa hem till San Francisco. Hon fick sin Bachelor i musik redan 1978. Pamela Z har turnerat i USA, Europa och Japan och har komponerat för dans, film och kammarensembler som Kronoskvartetten och Eighth Blackbird. - Rösten är allas första instrument. Du är född med det och det är gratis. Och du är född med de olika tekniker som du kan använda, skrattar Pamela Z. Ett av hennes stycken heter And the Movement of the Tongue. Debutplattan från mitten av 2000-talet bär titeln A Delay Is Better. En recensent skrev: "En skicklig sammansmältning av hennes vackra röst med eleganta elektroniska manipulationer". Den brittiska tonsättaren Juliana Hodkinson, bosatt i Berlin sedan många år, erhöll 2015 det stora danska Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat. Juliana var den första pristagaren som inte är manlig tonsättare, och inte av dansk härkomst. Prissumman var då: 80 000 Euro. Ur motiveringen: "Juliana Hodkinsons kompositioner har en särskild ömtålig känslighet och känslighet för den konkreta världen." Några av hennes titlar är Lightness för förstärkta tändstickor och Why Linger You Trembling in your Shell?, där hon, förutom klassiska instrument som violin och slagverk, använder fjädrar, äggskal och bordtennisbollar. Stycket I Greet You a Thousand Times är komponerat för symfoniorkester och elektronik Juliana Hodkinson har tidigare bott och arbetat i Danmark under några år, då hon bland annat var ordförande för Dansk Kulturfond. Hon komponerar med instrument, objekt (bl a tändstickor), elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Hon har studerat musikvetenskap och filosofi vid King's College i Cambridge och japanska studier vid University of Sheffield. Juliana är Filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Hon har undervisat i komposition och musik / media-estetik vid Köpenhamns Universitet, Technische Universität i Berlin, Högskolan för scen och musik i Göteborg och i Darmstadt. Nu är hon lektor i komposition vid Griegakademin i Bergen, Norge. Pamela Z och Juliana Hodkinson är inbördes olika och påverkade av olika länder/kulturer. De använder sig båda av instrument, objekt, live-elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Varför komponerar de musik? Hur komponerar de musik? Vad driver dem? Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Låtlista: Lightness Juliana Hodkinson Ensemble Ictus In Tymes of Olde A Delay is Better Pamela Z Number 3 A Delay is Better Pamela Z Badagada, Suite for Solo Voice & Electronics Pamela Z Waving Not Drowning (a Guide to Elegance) Pamela Z And and And Pamela Z Amanda Gookin, cello, Ashley Hahn, röst Bone Music A Delay is Better Pamela Z I Greet You a Thousand Times Juliana Hodkinson Odense Symphony Orchestra in Carl Nielsen Hall, Odense, Denmark, conducted by Thomas Søndergaard Lightness Juliana Hodkinson Ensemble Ictus Can modify completely in this case. Not that it will make any difference Juliana Hodkinson Aart Strootman, gitarr, West Deutsche Rundfunks Symfoniorkester, Emilio Pomarico, dirigent Angel View Juliana Hodkinson Senatet Can modify completely in this case. Not that it will make any difference Juliana Hodkinson Aart Strootman, gitarr, West Deutsche Rundfunks Symfoniorkester, Emilio Pomarico, dirigent

Pamela Z smälter samman sin vackra röst med elegant elektronisk manipulation. Juliana Hodkinson förstärker tändstickor. Hon är filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Av Birgitta Tollan. Pamela Z lever i San Francisco och komponerar stycken för röst, live-elektronik, samplade ljud och för gestikaktiverad MIDI-controllers. Hon är pionjär inom live digital looping, röstinstallationer och utvidgade vokala tekniker. Birgitta Tollan mötte Pamela Z första gången i studion i San Francisco redan 1996. Nu "möts" de digitalt genom Zoom. Pamela Z var på fint, årslångt stipendium i Rom när coronapandemin slog till. Efter sju månader, i mars 2020, var hon tvungen att resa hem till San Francisco. Hon fick sin Bachelor i musik redan 1978. Pamela Z har turnerat i USA, Europa och Japan och har komponerat för dans, film och kammarensembler som Kronoskvartetten och Eighth Blackbird. - Rösten är allas första instrument. Du är född med det och det är gratis. Och du är född med de olika tekniker som du kan använda, skrattar Pamela Z. Ett av hennes stycken heter And the Movement of the Tongue. Debutplattan från mitten av 2000-talet bär titeln A Delay Is Better. En recensent skrev: "En skicklig sammansmältning av hennes vackra röst med eleganta elektroniska manipulationer". Den brittiska tonsättaren Juliana Hodkinson, bosatt i Berlin sedan många år, erhöll 2015 det stora danska Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat. Juliana var den första pristagaren som inte är manlig tonsättare, och inte av dansk härkomst. Prissumman var då: 80 000 Euro. Ur motiveringen: "Juliana Hodkinsons kompositioner har en särskild ömtålig känslighet och känslighet för den konkreta världen." Några av hennes titlar är Lightness för förstärkta tändstickor och Why Linger You Trembling in your Shell?, där hon, förutom klassiska instrument som violin och slagverk, använder fjädrar, äggskal och bordtennisbollar. Stycket I Greet You a Thousand Times är komponerat för symfoniorkester och elektronik Juliana Hodkinson har tidigare bott och arbetat i Danmark under några år, då hon bland annat var ordförande för Dansk Kulturfond. Hon komponerar med instrument, objekt (bl a tändstickor), elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Hon har studerat musikvetenskap och filosofi vid King's College i Cambridge och japanska studier vid University of Sheffield. Juliana är Filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Hon har undervisat i komposition och musik / media-estetik vid Köpenhamns Universitet, Technische Universität i Berlin, Högskolan för scen och musik i Göteborg och i Darmstadt. Nu är hon lektor i komposition vid Griegakademin i Bergen, Norge. Pamela Z och Juliana Hodkinson är inbördes olika och påverkade av olika länder/kulturer. De använder sig båda av instrument, objekt, live-elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Varför komponerar de musik? Hur komponerar de musik? Vad driver dem? Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Black Lives Matter - Afroamerikanska musiker. Möt dirigenten Jeri Lynne Johnson och tonsättaren och pianisten Courtney Bryan. Då en polis brutalt mördar afroamerikanen George Floyd i Minneapolis den 25 maj 2020, demonstrerar människor över hela världen i stora skaror under banderoller med texten Black Lives Matter. Frihetskämpar som Harriet Tubman, Frederick Douglass, Rosa Parks, Martin Luther King Jr, Angela Davies, Malcom X och John Lewis blir åter aktuella. Ett för många okänt ord introduceras: Juneteenth. Det är en förkortning av June Nineteenth, alltså 19 juni, en minnesdag för slaveriets upphörande. Att rasismen även finns kvar inom den klassiska och nutida konstmusiken vittnar programmets två medverkande om: tonsättaren och pianisten Courtney Bryan och orkesterdirigenten Jeri Lynne Johnson. Jag mötte båda i New York 2013 och talar åter med dem, fast denna gång digitalt p g a coronapandemin. The Big Five kallas de fem främsta symfoniorkestrarna i USA: Chicagosymfonikerna, New Yorkfilharmonikerna, Bostonsymfonikerna, Philadelphiaorkestern och Clevelandorkestern. I dessa orkestrar, med sina många hundra musiker, har jag idag räknat till tio svarta och bruna musiker varav en kvinna. För sju år sedan var det fem varav en kvinna. Jeri Lynne Johnson är med från Philadelphia. Hon bildade kammarorkestern Black Pearl Chamber Orchestra, vilken är den mest multietniska professionella orkestern i USA. Den senaste konserten spelade de då de firade sitt 10-årsjubileum den 6 mars 2020. Sedan slog coronapandemin till. - Black Pearl representerar en konstform från 1700-talet som utförs av tjugohundratalets amerikanska artister. Detta är verklighetens USA. I orkestern finns afroamerikaner, europeer, amerikaner, latinamerikaner och asiatisk-amerikaner. All musiker. Många har nyligen immigrerat från länder som Turkiet, Albanien, Kina, Sydkorea, Venezuela, Argentina, Frankrike, Storbritannien, Kanada, Jamaica och Haiti, berättar Jeri Lynne Johnson. Bokstavligt talat representerar vi hela världen, vilket är mycket viktigt för mig, säger hon. I USA har racismen långa, sega rötter och svarta kvinnor inom klassisk musik har det dubbelt svårt. När JeriLynne Johnson sökte ett visst dirigentjobb fick hon avslag med orden: -Vi gillar dig jättemycket! Styrelsen tycker om dina idéer och orkestern älskar ditt sätt att dirigera. Men - du ser inte riktigt ut som en amerikansk publik förväntar sig att en dirigent skall se ut. - I Black Pearl har vi funderat på vad konstens roll egentligen är i USA, säger Jeri Lynne Johnson. Jag tror att vi som artister inte längre kan tillåta oss lyxen att stå ovanför de politiska striderna. Jag tror inte att konsten utgör en fristad från politiken. Om vi klassiska musiker arrogant låtsas att vi står utanför den politiska världen så riskerar vi att bli irrelevanta när så faran med Covid-19 är över och vi kan möta människor som förr. Vi måste engagera oss i dessa orättvisor och använda vår tid och vår begåvning på att efter bästa förmåga stödja amerikanska demokratiska värden, anser Jeri Lynne Johnson. Jag talar med tonsättaren och pianisten Courtney Bryan i telefon från New Orleans där hon nu bor. Det tog 259 år innan hon blev första afroamerikanska kvinna som tog examen i musikalisk komposition vid Columbiauniversitetet i New York. När pandemin bröt ut våren 2020 var hon på ettårigt stipendium i Rom. Hon hade Samuel Barber Rome Prize in Music Composition och ett 2020 United States Artists Fellowship. Courtney Bryan tvingades p g a pandemin återvända till New Orleans där hon växte upp. Hon är nu lektor i musik vid Tulane University och Composer-in-Residence hos Jacksonville Symfoniorkester. Sedan hon tog examen har Courtney Bryan skrivit musik för Chicago Symphonietta, Los Angelesfilharmonikerna under Gustavo Dudamel, Louisianafilharmonikerna och musiker från Chicagosymfonikerna Courtney Bryan komponerade Yet Unheard - Ännu ohörd för sopran och orkester till minne av den 28-åriga svarta kvinnan Sandra Bland, som blev offer för polisbrutalitet. Hon dog av kvävning i ett fängelse i Texas 2017. -Det jag verkligen gillar med Black Lives Matter-rörelsen är att de som grundade den var tre svarta kvinnor, som också hade samröre med HBTQ-miljön, säger Courtney Bryan. Courtney Bryan har bl a komponerat stycket Elegi for a woman called Laura Nelson. Elegi för en kvinna som heter Laura Nelson. Laura Nelson och henne son lynchades i Oklahoma 1911. Senare såldes vykortsbilder som visade den här lynchningen. För Courtney Bryan känns underligt att vara kvinna och svart i den klassiska musikvärlden. -Men jag är van vid den här obehagskänslan, så har det varit hela mitt liv: i den klassiska musikmiljön var jag alltid den enda svarta personen och i jazzmiljön den enda kvinnan, berättar hon, som nu skriver musik till operan Awakening - Uppvaknande. Bland karaktärerna finns tre afroamerikanska kvinnliga förebilder från det förflutna: abolitionisterna och aktivisterna Sojourner Truth och Harriet Tubman samt Rebecca Cox Jackson, som tillsammans med sin livskamrat under 35 år, Rebecca Perot, grundade en kväkarförsamling som mest bestod av svarta kvinnor. De kallades The Two Rebeccas - De två Rebeccorna. Premiären av operan Awakening är planerad till hösten 2022 i Philadelphia. Librettot skrevs av poeten Sharon Strange. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Låtlista: Courtney Bryan - Yet Unheard La Jolla Symfoniorkester och kör Dirigent Steven Schick Sopran Helga Davies Textförfattare: Sharon Strange Black Pearl Chamber Orchestra Jeri Johnson, dirigent - Four Seasons Of Buenos Aires Summer Kompositör: Ástor Piazolla Solomon Burke - Free At Last Album: Every Tone A Testimony Kompositör: Bert Russell Bolag: Smithsonian Folkways William Grant Still - Symfoni Nr 1 John Jeter, Fort Smith Symphony Afro-American Symphony Etikett: Naxos William Grant Still - 3 Visions - No. 2. Summerland Althea Waites, piano Back Pearl Chamber Orchestra Jeri Johnson, dirigent - Songs of the Magi Kompositör: Adolphus Hailstork Black Pearl Chamber Orchestra Jeri Johnson, dirigent - Symphony No 2 in D Major, Op. 36 iv Allegro molto Kompositör: Ludwig van Beethoven Black Pearl Chamber Orchestra Jeri Johnson, dirigent - Symphony #44 e minor, Trauer-Symphonie IV Presto Kompositör: Joseph Haydn Black Pearl Chamber Orchestra JeriLynne Johnson, dirigent - Symphonies (2), Op. 11 no 2 in D major L'amant anonyme Overture Allegro Presto, Andande, Presto Kompositör: Joseph Boulogne de Le Chevalier de Saint-Georges Courtney Bryan - Balm in Gilead Courtney Bryan, piano Courtney Bryan - I Couldn't Hear Nobody Pray Courtney Bryan piano; Brian Quezerque electric bass; Ricky Sebastian drum set, percussion; Troi Bechet voice; Calvin Johnson tenor saxophone; Gregory Agid clarinet Courtney Bryan, piano - Eternal Rest Kompositör: Courtney Bryan Courtney Bryan - Soli Deo Gloria Duo Noire. Christopher Mallett, gitarr och Thomas Flippin, gitarr

Black Lives Matter - Afroamerikanska musiker. Möt dirigenten Jeri Lynne Johnson och tonsättaren och pianisten Courtney Bryan. Av Birgitta Tollan. Då en polis brutalt mördar afroamerikanen George Floyd i Minneapolis den 25 maj 2020, demonstrerar människor över hela världen i stora skaror under banderoller med texten Black Lives Matter. Frihetskämpar som Harriet Tubman, Frederick Douglass, Rosa Parks, Martin Luther King Jr, Angela Davies, Malcom X och John Lewis blir åter aktuella. Ett för många okänt ord introduceras: Juneteenth. Det är en förkortning av June Nineteenth, alltså 19 juni, en minnesdag för slaveriets upphörande. Att rasismen även finns kvar inom den klassiska och nutida konstmusiken vittnar programmets två medverkande om: tonsättaren och pianisten Courtney Bryan och orkesterdirigenten Jeri Lynne Johnson. Jag mötte båda i New York 2013 och talar åter med dem, fast denna gång digitalt p g a coronapandemin. The Big Five kallas de fem främsta symfoniorkestrarna i USA: Chicagosymfonikerna, New Yorkfilharmonikerna, Bostonsymfonikerna, Philadelphiaorkestern och Clevelandorkestern. I dessa orkestrar, med sina många hundra musiker, har jag idag räknat till tio svarta och bruna musiker varav en kvinna. För sju år sedan var det fem varav en kvinna. Jeri Lynne Johnson är med från Philadelphia. Hon bildade kammarorkestern Black Pearl Chamber Orchestra, vilken är den mest multietniska professionella orkestern i USA. Den senaste konserten spelade de då de firade sitt 10-årsjubileum den 6 mars 2020. Sedan slog coronapande-min till. - Black Pearl representerar en konstform från 1700-talet som utförs av tjugohundratalets amerikanska artister. Detta är verklighetens USA. I orkestern finns afroamerikaner, europeer, amerikaner, latinamerikaner och asiatisk-amerikaner. All musiker. Många har nyligen immigrerat från länder som Turkiet, Albanien, Kina, Sydkorea, Venezuela, Argentina, Frankrike, Storbritannien, Kanada, Jamaica och Haiti, berättar Jeri Lynne Johnson. Bokstavligt talat representerar vi hela världen, vilket är mycket viktigt för mig, säger hon. I USA har racismen långa, sega rötter och svarta kvinnor inom klassisk musik har det dubbelt svårt. När JeriLynne Johnson sökte ett visst dirigentjobb fick hon avslag med orden: -Vi gillar dig jättemycket! Styrelsen tycker om dina idéer och orkestern älskar ditt sätt att dirigera. Men - du ser inte riktigt ut som en amerikansk publik förväntar sig att en dirigent skall se ut. - I Black Pearl har vi funderat på vad konstens roll egentligen är i USA, säger Jeri Lynne Johnson. Jag tror att vi som artister inte längre kan tillåta oss lyxen att stå ovanför de politiska striderna. Jag tror inte att konsten utgör en fristad från politiken. Om vi klassiska musiker arrogant låtsas att vi står utanför den politiska världen så riskerar vi att bli irrelevanta när så faran med Covid-19 är över och vi kan möta människor som förr. Vi måste engagera oss i dessa orättvisor och använda vår tid och vår begåvning på att efter bästa förmåga stödja amerikanska demokratiska värden, anser Jeri Lynne Johnson. Jag talar med tonsättaren och pianisten Courtney Bryan i telefon från New Orleans där hon nu bor. Det tog 259 år innan hon blev första afroamerikanska kvinna som tog examen i musikalisk komposition vid Columbiauniversitetet i New York. När pandemin bröt ut våren 2020 var hon på ettårigt stipendium i Rom. Hon hade Samuel Barber Rome Prize in Music Composition och ett 2020 United States Artists Fellowship. Courtney Bryan tvingades p g a pandemin återvända till New Orleans där hon växte upp. Hon är nu lektor i musik vid Tulane University och Composer-in-Residence hos Jacksonville Symfoniorkester. Sedan hon tog examen har Courtney Bryan skrivit musik för Chicago Symphonietta, Los Angelesfilharmonikerna under Gustavo Dudamel, Louisianafilharmonikerna och musiker från Chicagosymfonikerna Courtney Bryan komponerade Yet Unheard - Ännu ohörd för sopran och orkester till minne av den 28-åriga svarta kvinnan Sandra Bland, som blev offer för polisbrutalitet. Hon dog av kvävning i ett fängelse i Texas 2017. -Det jag verkligen gillar med Black Lives Matter-rörelsen är att de som grundade den var tre svarta kvinnor, som också hade samröre med HBTQ-miljön, säger Courtney Bryan. Courtney Bryan har bl a komponerat stycket Elegi for a woman called Laura Nelson. Elegi för en kvinna som heter Laura Nelson. Laura Nelson och henne son lynchades i Oklahoma 1911. Senare såldes vykortsbilder som visade den här lynchningen. För Courtney Bryan känns underligt att vara kvinna och svart i den klassiska musikvärlden. -Men jag är van vid den här obehagskänslan, så har det varit hela mitt liv: i den klassiska musikmiljön var jag alltid den enda svarta personen och i jazzmiljön den enda kvinnan, berättar hon, som nu skriver musik till operan Awakening - Uppvaknande. Bland karaktärerna finns tre afroamerikanska kvinnliga förebilder från det förflutna: abolitionisterna och aktivisterna Sojourner Truth och Harriet Tubman samt Rebecca Cox Jackson, som tillsammans med sin livskamrat under 35 år, Rebecca Perot, grundade en kväkarförsamling som mest bestod av svarta kvinnor. De kallades The Two Rebeccas - De två Rebeccorna. Premiären av operan Awakening är planerad till hösten 2022 i Philadelphia. Librettot skrevs av poeten Sharon Strange. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Möt den exceptionelle tonsättaren Hans Abrahamsen och den unika sopranen Barbara Hannigan. Deras samarbete - en musikalisk symbios. Danske tonsättaren Hans Abrahamsen har skrivit musik under ett halva sekel. Han har bytt musikalisk estetik flera gånger och t o m haft ett över tioårigt uppehåll i komponerandet. Hans vackra sångcykel för sopran och orkester let me tell you från 2013 utnämndes av brittiska dagstidningen The Guardian till 2000-talets bästa klassiska musikstycke. Det var hans första verk för orkester och röst! Verket beställdes av Berlinsymfonikerna för den kanadensiska sopranen Barbara Hannigan. Hon tolkar i let me tell you de 483 ord som Shakespeares lät Ofelia yttra i Hamlet. Hans Abrahamsen berättar om "vit polyfoni" och om varför och hur han komponerar sin musik. Hur flätas styckena Schnee, let me tell you, Winternacht och Snedronningen in i varandra? På vad sätt är de beroende av varandra? Snedronningen, Snödrottningen, är Hans Abrahamsens första opera. Barbara Hannigan sjunger en av huvudrollerna. Librettot är baserat på danske författaren H. C. Andersens saga. Varför valde han att tolka denna saga musikaliskt? Hon berättar om hur de in i det sista, t o m under operans gång, ändradei musiken. Operan Snödrottningen sändes i P2, Sveriges Radio lördag den 5 september 2020. Hör sopranen och dirigenten Barbara Hannigan berätta om vilken fantastisk upplevelse det var att läsa partituret till let me tell you. Hennes samarbete med Hans Abrahamsen kallas en musikalisk symbios. Hur känner hon för Ofelias tragiska öde? Är det svårt att gestalta känslor i ett så högt sångregister? För let me tell you fick Hans Abrahamsen 2016 både Grawemeyer Award for Music Composition och Nordiska Rådets Musikpris. 2019 erhöll han Léonie Sonning Music Prize, som andra dansk någonsin. Barbara Hannigan erhöll Léonie Sonning Music Prize 2020, men kunde inte ta emot priset i Köpenhamn i april 2020 på grund av Coronapandemin. Hon skulle också tagit emot Glashütte Original MusicFestivalAward vid Dresden Music Festival 2020. Men även den ställdes in på grund av Cornoapandemin. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg. Låtlista: Abrahamsen/ Piano Concerto - 3. Tempo Di Grande Gioia Anne Marie Abildskov, piano Danmarks Radios Symfoniorkester, Thomas Dausgaard, dirigent Abrahamsen/ Let Me Tell You, För sopran & orkester Barbara Hannigan, sopran Berlinfilharmonikerna, Andris Nelsons, dirigent Abrahamsen/ Schnee Ensemble Recherche J S Bach, arr. Abrahamsen/ Befiehl Du Deine Wege, BWV 272 (Chorale Arr. For 15 Instruments) BIT20 Ensemble, Ilan Volkov, dirigent Abrahamsen/ Winternacht - 1. Moderato Con Precisione London Sinfonietta, Elgar Howarth, dirigent Abrahamsen/Piano Concerto - 1. Allegro Volante E Nervoso Anne Marie Abildskov, piano Danmarks Radios Symfoniorkester, Thomas Dausgaard, dirigent Abrahamsen/Left, Alone Alexandre Tharau, piano vänster hand Rotterdams Filharmoniska Orkester,Yannick Nézet-Séguin, dirigent Abrahamsen/ Let Me Tell You, För sopran & orkester Barbara Hannigan, sopran Berlinfilharmonikerna, Andris Nelsons, dirigent

Möt den exceptionelle tonsättaren Hans Abrahamsen och den unika sopranen Barbara Hannigan. Deras samarbete - en musikalisk symbios. Av Birgitta Tollan. Danske tonsättaren Hans Abrahamsen har skrivit musik under ett halva sekel. Han har bytt musikalisk estetik flera gånger och t o m haft ett över tioårigt uppehåll i komponerandet. Hans vackra sångcykel för sopran och orkester let me tell you från 2013 utnämndes av brittiska dagstidningen The Guardian till 2000-talets bästa klassiska musikstycke. Det var hans första verk för orkester och röst! Verket beställdes av Berlinsymfonikerna för den kanadensiska sopranen Barbara Hannigan. Hon tolkar i let me tell you de 483 ord som Shakespeares lät Ofelia yttra i Hamlet. Hans Abrahamsen berättar om "vit polyfoni" och om varför och hur han komponerar sin musik. Hur flätas styckena Schnee, let me tell you, Winternacht och Snedronningen in i varandra? På vad sätt är de beroende av varandra? Snedronningen, Snödrottningen, är Hans Abrahamsens första opera. Barbara Hannigan sjunger en av huvudrollerna. Librettot är baserat på danske författaren H. C. Andersens saga. Varför valde han att tolka denna saga musikaliskt? Hon berättar om hur de in i det sista, t o m under operans gång, ändradei musiken. Operan Snödrottningen sänds i P2, Sveriges Radio lördag den 5 september 2020. Hör sopranen och dirigenten Barbara Hannigan berätta om vilken fantastisk upplevelse det var att läsa partituret till let me tell you. Hennes samarbete med Hans Abrahamsen kallas en musikalisk symbios. Hur känner hon för Ofelias tragiska öde? Är det svårt att gestalta känslor i ett så högt sångregister? För let me tell you fick Hans Abrahamsen 2016 både Grawemeyer Award for Music Composition och Nordiska Rådets Musikpris. 2019 erhöll han Léonie Sonning Music Prize, som andra dansk någonsin. Barbara Hannigan erhöll Léonie Sonning Music Prize 2020, men kunde inte ta emot priset i Köpenhamn i april 2020 på grund av Coronapandemin. Hon skulle också tagit emot Glashütte Original MusicFestivalAward vid Dresden Music Festival 2020. Men även den ställdes in på grund av Cornoapandemin. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg.

Möt alten Anna Larsson, dramatiska sopranen Iréne Theorin och mezzosopranen Charlotte Hellekant. En mängd av de svenska operasångarna har internationella karriärer på operahus och konsertscener världen över. Men nu, under coronapandemin, är de helt utan arbete och har strandat i Sverige. Sedan i mars månad har de fått undvara flygresor och framträdanden inför tusentals åhörare och istället åkt tillbaka till Sverige för en karantäntillvaro. Mezzospranen, operachefen och entrepenören  Anna Larsson finns hemma i huset på Lidingö i Stockholm med man och två söner. Hon undervisar sina elever genom Internet. Dramatiska sopranen Iréne Theorin står med stövlarna bokstavligt talat i gödsel och mylla och planterar potatis och nya bärbuskar vid sitt hus i Broaryd i Småland. Varje dag försöker hon sjunga höga C. Mezzosopranen Charlotte Hellekant följde den svenska våren i Stockholms skärgård, och lär sig nu en odlingsmetod som heter permakultur hållbar odling. I hennes trädgårdsland kommer det att växa flera sorters grönsaker, blommor, bär och örter. Lyssna på underbara arior från de främsta operorna och levande berättelser. Vad gör sångarna för att hålla igång sina röster? Vad tänker de om framtiden? Har operasolister och andra frilansmusiker några ekonomiska skyddsnät? Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Produceret af radiojournalisten Birgitta Tollan for Dansk Komponistforening.

Musik och jiddisch. Vilka sjunger på detta språk och varför? Birgitta Tollan möter artister, en student och en språkvetare. I andra programmet i serien Musik och jiddisch möter vi: Sångerskan Rebecka Gordon från Stockholm. Hennes farfar föddes i Litauen och farmodern i Lettland. Farfadern var tenor och anställdes som kantor i synagogan i Malmö. Även hennes far sjöng opera. Själv ville hon gå en helt annan väg. Det blev jazz på jiddisch och Rebecka Gordon skapade på så sätt ett eget musikaliskt rum. Hennes cd heter Yiddishn Jazz. -Bluesen finns ju i jiddischmusiken. Jag vill kombinera det här och inte bara sjunga, som det oftast blir, sentimentala jiddischsånger. Jag vill göra nåt eget av det, säger Rebecka Gordon. Studenten Sophie Pousette studerade jiddisch på distans genom Skype när hon bodde i Berlin. Hon bor nu i Stockholm. Hennes familj har avlägsna judiska rötter men ingen av dem talar jiddisch. Hennes mormors pappa föddes in i judiska församlingen i Stockholm. Hans föräldrar var invandrare från Litauen och Polen så han fick med sig jiddisch från barnsben. - Men han dog ung så varken mormor eller mormors bror hade närvaro av jiddisch eller judisk kultur när de växte upp. Jag tror att ett bra sätt att närma sig jiddisch är att börja lyssna på jiddischmusik, säger Sophie Pousette. Utan anknytning till det judiska hittade sångerskan och låtskrivaren Louisa Lyne sin konstnärliga röst i jiddisch. Hon växte upp i Härnösand, bor nu i Malmö och har sjungit på jiddisch i nästan 15 år. Hennes nya CD tillsammans med ensemblen Di Yiddishe Kapelye heter Lust. - Jag älskar sångerna och musiken, och det som finns i dem. Historierna och det nästan lite mystiska i musikskatten. Det coola med den här skivan är att den är nästa steg för hela jiddischkulturen i Sverige. Jag tar det steget nu. Under många år har vi visat upp sentimentala minnen och mycket vackra sånger och tillbakablickar. Men under de år jag varit runt och spelat har jag märkt att många, många, speciellt ungdomar och en yngre publik, är trötta på att jiddisch ständigt blir stämplad som det här mörka, melankoliska och tragiska. För det finns ju en annan del också. Glädje och nyfikenhet och kärlek och fyllor, jamen du vet liksom, vanliga saker. Vi behandlar jiddisch som ett språk som vilket som helst, säger Louisa Lyne. Israeliska tonsättaren Ella Milch-Sheriff bad Louisa Lyne framföra det  nyskrivna stycket Halbtener - Halvtoner på jiddisch. Det blev tre konserter med symfoniorkester i Israel. 2019 vann Louisa Lyne tävlingen Der Yiddisher Idol i Mexiko. Duon Ida &Louise består av göteborskan Ida Gillner, sång och sopransax och köpenhamnskan Louise Vase, sång och piano. Ingen av dem har judiska rötter men de sjunger på jiddisch. De har tonsatt dikter, Shtoltse lider, av fem judiska kvinnliga poeter från 1900-talets Montreal och New York: Anna Margolin, Celia Dropkin, Malka Heifetz Tussman, Rokhl Korn och Kadya Molodovsky. Texten till titelsången Dos Shtoltse lid är författad av Anna Margolin  som var född i Vitryssland men flyttade till Palestina där hon bodde med sin man och sin son. Men hon trivdes inte alls i det livet så att hon lämnade sin man och sin son och flyttade till New York för att skriva. Anna Margolin använde sig av ett manligt pseudonym eftersom det på den här tiden, vid 1900-talets början, endast fanns manliga kritiker som klumpade ihop de kvinnliga poeterna i begreppet poetessin, så kallade kvinnopoeter - ett nedlåtande epitet. Låtlista: A MOL IZ GEVEN Jenny Nilsson/ Louisa Lyne Salomon Schulman, text Louisa Lyne/ Jenny Nilsson/ Di Yiddishe Kapelye MAESTRO MUSIC 006117 Shlanke shifn Ida&Louis Anna Margolin Ida&Louis KAKAFON RECORDS, KAKACD OYFN VEG SHTET A BOIM Trad, Claes Von Heijne Itzik Manger. text Rebecka Gordon/ Claes Von Heijne/ Filip Augustson/ Gilbert Matthews TOUCHE MUSIC 019876, TMCCD 014 MAYN RUE PLAT Judisk Trad, Lauri Antila/ Jimmy Friedman/ Nils Personne Morris Rosenfeld, text Sabbath Hela Veckan SCHILDT & GROCHER 27397, SCHCD 001 OYFN VEG SHTET A BOIM Trad, Claes Von Heijne Itzik Manger. text Rebecka Gordon/ Claes Von Heijne/ Filip Augustson/ Gilbert Matthews TOUCHE MUSIC 019876, TMCCD 014 MOIDE ANI Trad. M Shweid, text Rebecka Gordon/ Claes Von Heijne/ Filip Augustson/ Gilbert Matthews TOUCHE MUSIC 019876, TMCCD 014 UNTER DAYNE VAYSE SHTEREN Abraham Brudn Abraham Brudno Karsten Troyke CALYGRAM 060872, USHM21529164 GEBET FUN A MEIDEL Chava Alberstein Zishe Landau, text Chava Alberstein NAIVE 022476, Y 226133 Fun yener zayt li Ida&Louis Rokhl Kor, text Ida&Louis KAKAFON RECORDS, KAKACD Epitaf Ida&Louis Anna Margolin Ida&Louis KAKAFON RECORDS, KAKACD Dos shtoltse lid Ida&Louis Anna Margolin Ida&Louis KAKAFON RECORDS, KAKACD Ikh hob dikh nokh nit gezen Ida&Louis Celia Dropkin Ida&Louis KAKAFON RECORDS, KAKACD A nay kleyd Ida&Louis Rokhl Korn Ida&Louis KAKAFON RECORDS, KAKACD Halbtener Ella Milch-Sheriff Beyle Schaechet- Gottesman Louisa Lyne, sångsolist Louisa Lyne, Raanana Symphonette Orchestra, Omer M Wellber MIR LEBN EYBIK Judisk Tra. Leib Rosentha, text Louisa Lyne/ Di Yiddishe Kapely MAESTRO MUSIC 006117, MMCD 004 A MOL IZ GEVEN Jenny Nilsson/ Louisa Lyne Salomon Schulman, text Louisa Lyne/ Jenny Nilsson/ Di Yiddishe Kapelye MAESTRO MUSIC 006117

Musik och jiddisch. Vilka sjunger på detta språk och varför? Birgitta Tollan möter artister, en student och en språkvetare. I andra programmet i serien Musik och jiddisch möter vi: Sångerskan Rebecka Gordon från Stockholm. Hennes farfar föddes i Litauen och farmodern i Lettland. Farfadern var tenor och anställdes som kantor i synagogan i Malmö. Även hennes far sjöng opera. Själv ville hon gå en helt annan väg. Det blev jazz på jiddisch och Rebecka Gordon skapade på så sätt ett eget musikaliskt rum. Hennes cd heter Yiddishn Jazz. -Bluesen finns ju i jiddischmusiken. Jag vill kombinera det här och inte bara sjunga, som det oftast blir, sentimentala jiddischsånger. Jag vill göra nåt eget av det, säger Rebecka Gordon. Studenten Sophie Pousette studerade jiddisch på distans genom Skype när hon bodde i Berlin. Hon bor nu i Stockholm. Hennes familj har avlägsna judiska rötter men ingen av dem talar jiddisch. Hennes mormors pappa föddes in i judiska församlingen i Stockholm. Hans föräldrar var invandrare från Litauen och Polen så han fick med sig jiddisch från barnsben. - Men han dog ung så varken mormor eller mormors bror hade närvaro av jiddisch eller judisk kultur när de växte upp. Jag tror att ett bra sätt att närma sig jiddisch är att börja lyssna på jiddischmusik, säger Sophie Pousette. Utan anknytning till det judiska hittade sångerskan och låtskrivaren Louisa Lyne sin konstnärliga röst i jiddisch. Hon växte upp i Härnösand, bor nu i Malmö och har sjungit på jiddisch i nästan 15 år. Hennes nya CD tillsammans med ensemblen Di Yiddishe Kapelye heter Lust. - Jag älskar sångerna och musiken, och det som finns i dem. Historierna och det nästan lite mystiska i musikskatten. Det coola med den här skivan är att den är nästa steg för hela jiddischkulturen i Sverige. Jag tar det steget nu. Under många år har vi visat upp sentimentala minnen och mycket vackra sånger och tillbakablickar. Men under de år jag varit runt och spelat har jag märkt att många, många, speciellt ungdomar och en yngre publik, är trötta på att jiddisch ständigt blir stämplad som det här mörka, melankoliska och tragiska. För det finns ju en annan del också. Glädje och nyfikenhet och kärlek och fyllor, jamen du vet liksom, vanliga saker. Vi behandlar jiddisch som ett språk som vilket som helst, säger Louisa Lyne. Israeliska tonsättaren Ella Milch-Sheriff bad Louisa Lyne framföra det  nyskrivna stycket Halbtener - Halvtoner på jiddisch. Det blev tre konserter med symfoniorkester i Israel. 2019 vann Louisa Lyne tävlingen Der Yiddisher Idol i Mexiko. Duon Ida &Louise består av göteborskan Ida Gillner, sång och sopransax och köpenhamnskan Louise Vase, sång och piano. Ingen av dem har judiska rötter men de sjunger på jiddisch. De har tonsatt dikter, Shtoltse lider, av fem judiska kvinnliga poeter från 1900-talets Montreal och New York: Anna Margolin, Celia Dropkin, Malka Heifetz Tussman, Rokhl Korn och Kadya Molodovsky. Texten till titelsången Dos Shtoltse lid är författad av Anna Margolin  som var född i Vitryssland men flyttade till Palestina där hon bodde med sin man och sin son. Men hon trivdes inte alls i det livet så att hon lämnade sin man och sin son och flyttade till New York för att skriva. Anna Margolin använde sig av ett manligt pseudonym eftersom det på den här tiden, vid 1900-talets början, endast fanns manliga kritiker som klumpade ihop de kvinnliga poeterna i begreppet poetessin, så kallade kvinnopoeter - ett nedlåtande epitet. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg

Musik och jiddisch - Vilka sjunger på detta språk och varför? Birgitta Tollan möter artister, en student och en språkvetare. I första programmet i serien Musik och jiddisch möter vi ryskfödda sångerskan Sophie Milman och den kanadensiska ryskättade professorn Anna Shternshis. De har båda arbetat med den i USA Grammynominerade cd-skivan Yiddish Glory: The Lost Songs of World War II. Det handlar om försvunna sånger som sjungs på jiddisch. Texterna hittades i ett forna sovjetiskt arkiv i Ukraina. Där hade de legat sedan 1950 då folkmusikvetaren Moisei Beregovskys forskning lades i giftskåpet. Det är berättelser från judiska barn, kvinnor och män, utsatta för nazisternas ohyggligheter under andra världskriget, bl a i koncentrationslägret Pechora i Ukraina. Även judiska, kvinnliga soldater i Röda armén skrev sånger. På Yiddish Glory sjunger och spelar excellenta, professionella musikanter; en mix av klassiska musiker och jazz- och folkmusiker. Producent är Dan Rosenberg i New York. Flera av sångerna på cdn är baserade på dåtidens populära ryska sånger, klassisk musik och judisk folkmusik. Svenska Anne Kalmering berättar om varför hon sjunger på jiddisch och hur sångerna fick henne att känna trygghet när hon var barn. Hon berättar om det s k Judehuset på Klippgatan på söder och framför sånger ur den nya cdn Vayter tillsammans med gruppen Stahlhammer Klezmer Classic. Där för de vidare judiska folksånger och musik i ashkenazisk och sefardisk tradition. -Jag föll för de där sångerna som liten och hade liksom aldrig någon tonårsrevolt, för det var ju ganska töntigt att sjunga de där sångerna. Det var inte särskilt intressant med jiddisch. Jiddisch var det där gamla! Men det fanns också en känsla av att de få judar, europeiska judar, som hade överlevt Förintelsen var ju fruktansvärt traumatiserade. När man mördar människor dödar man också ett helt språk och kultur. Det var ingen som trodde att jiddisch skulle leva vidare, säger Anne Kalmering. Svenska Sofia Berg Böhm blev som 16-åring inbjuden att sjunga med sin farbrors Freilach Express - den första Klezmerorkestern i Sverige. De gjorde en skiva och hon sjöng på jiddisch. Sofia Berg Böhm berättar hur en musikkassett hon köpte i New York fick henne att upptäcka nya uttryck inom musik framförd på jiddisch. Den israeliska sångerskan Chava Albersteins visor handlade om ghettot i Vilna (Vilnius) och berörde kriget och längtan tillbaka och saknad efter de som gått bort. Chava Alberstein kallas Israels Joan Baez. Tack vare språkvetaren Susanne Sznajderman-Rytz gav Sverige 2000 jiddisch en minoritetsspråksstaus. Hon växte upp i en jiddischtalande familj i Sverige. Hennes far var uppvuxen i en chassidisk, alltså from, familj i Polen, i Lodz och sjöng mycket. Susanne Sznajderman-Rytz sjunger själv i programmet. En känslosam sång som pappan sjöng för henne när hon var liten. Hon berättar om vad jiddisch är för språk, varifrån det kommer och vilka som talar det idag. Jiddisch var de östeuropeiska judarnas språk. Ett vardagsspråk, till skillnad från hebreiskan som var det heliga språket för religiösa studier. Före andra världskriget talades jiddisch av runt 12 miljoner människor. Idag finns det ca 2 miljoner jiddischtalande i världen.  Jiddisch skrivs med hebreiska bokstäver och läses från höger till vänster. Många lär sig nu språket på universitet och andra utbildningar. -I judiska ortodoxa kretsar är jiddisch vardagsspråk. Hebreiska betraktas dock fortfarande som det heliga språket. Förutom i Israel finns det skolor i USA, i Paris, i Mexiko och i Australien som undervisar på jiddisch, säger språkvetare Susanne Sznajderman-Rytz. Spellista: TULCHIN Alfred Schnittke, musik. Yosef Broverman (16 år), text. Sophie Milman m fl Yiddish Glory Six Degrees Records KAZAKHSTAN Sergei Erdenko, musik och arr. Okänd, text. Sophie Milman m fl Yiddish Glory Six Degrees Records BABI YAR Baserad på jiddischa folksången In droysn geyt a regn. Golda Rovinskaya, text. Psoy Korolenko m fl Yiddish Glory Six Degrees Records KAZAKHSTAN Sergei Erdenko, musik och arr. Okänd, text. Sophie Milman m fl Yiddish Glory Six Degrees Records CHUVASHER TEKHTER (Döttrar från Chuvashia) Musik, okänd. Sonya Roznberg, text. Sophie Milman m fl Yiddish Glory Six Degrees Records YOSHKE FUN ODES (Yoshke från Odessa) Mikhail Glinka och Sergei Erdenko, musik. Berta Flaksman, text. Sergei Erdenko m fl Yiddish Glory Six Degrees Records JIDDISCH FOLKVISA Ergets Shtil/Baym Teich - Nånstans vid tystnad / Vid bäcken Chava Alberstein The Klezmatics JIDDISCH FOLKVISA Lomir Zich Iberbetn Anne Kalmering Ot Azoj!: Sanger pa Jiddisch JIDDISCH FOLKVISA Tumbalalaika The Barry sisters Their Greatest Yiddish Hits Essential Media B001NCE9UG DI MEZINKE OISGEGEBN Anne Kalmering Stahlhammer Klezmer Classic Vayter Kakafon Records KAKACD037 HER NOR DU SCHEIN MEIDELE Anne Kalmering Stahlhammer Klezmer Classic Vayter Kakafon Records KAKACD037 FRILING Abrom Brudno, musik. Shmerke Kaczerginski, text Sofia Berg Böhm Östblocket VILNE Alexander Olshanetsky, musik. A. L. Wolfso, text Sofia Berg Böhm Kjuchek Records, KR-MZ 0101 MAYN RUE PLATS Morris Rosenfeld, text och musik. Sofia Berg Böhm Sirocco

Musik och jiddisch. Vilka sjunger på detta språk och varför? Birgitta Tollan möter artister, en student och en språkvetare. I första programmet i serien Musik och jiddisch möter vi ryskfödda sångerskan Sophie Milman och den kanadensiska ryskättade professorn Anna Shternshis. De har båda arbetat med den i USA Grammynominerade cd-skivan Yiddish Glory: The Lost Songs of World War II. Det handlar om försvunna sånger som sjungs på jiddisch. Texterna hittades i ett forna sovjetiskt arkiv i Ukraina. Där hade de legat sedan 1950 då folkmusikvetaren Moisei Beregovskys forskning lades i giftskåpet. Det är berättelser från judiska barn, kvinnor och män, utsatta för nazisternas ohyggligheter under andra världskriget, bland annat i koncentrationslägret Pechora i Ukraina. Även judiska, kvinnliga soldater i Röda armén skrev sånger. På Yiddish Glory sjunger och spelar excellenta, professionella musikanter; en mix av klassiska musiker och jazz- och folkmusiker. Producent är Dan Rosenberg i New York. Flera av sångerna på cdn är baserade på dåtidens populära ryska sånger, klassisk musik och judisk folkmusik. Svenska Anne Kalmering berättar om varför hon sjunger på jiddisch och hur sångerna fick henne att känna trygghet när hon var barn. Hon berättar om det så kallade Judehuset på Klippgatan på söder och framför sånger ur den nya cdn Vayter tillsammans med gruppen Stahlhammer Klezmer Classic. Där för de vidare judiska folksånger och musik i ashkenazisk och sefardisk tradition. Jag föll för de där sångerna som liten och hade liksom aldrig någon tonårsrevolt, för det var ju ganska töntigt att sjunga de där sångerna. Det var inte särskilt intressant med jiddisch. Jiddisch var det där gamla! Men det fanns också en känsla av att de få judar, europeiska judar, som hade överlevt Förintelsen var ju fruktansvärt traumatiserade. När man mördar människor dödar man också ett helt språk och kultur. Det var ingen som trodde att jiddisch skulle leva vidare, säger Anne Kalmering. Svenska Sofia Berg Böhm blev som 16-åring inbjuden att sjunga med sin farbrors Freilach Express  den första Klezmerorkestern i Sverige. De gjorde en skiva och hon sjöng på jiddisch. Sofia Berg Böhm berättar hur en musikkassett hon köpte i New York fick henne att upptäcka nya uttryck inom musik framförd på jiddisch. Den israeliska sångerskan Chava Albersteins visor handlade om ghettot i Vilna (Vilnius) och berörde kriget och längtan tillbaka och saknad efter de som gått bort. Chava Alberstein kallas Israels Joan Baez. Tack vare språkvetaren Susanne Sznajderman-Rytz gav Sverige 2000 jiddisch en minoritetsspråksstaus. Hon växte upp i en jiddischtalande familj i Sverige. Hennes far var uppvuxen i en chassidisk, alltså from, familj i Polen, i Lodz och sjöng mycket. Susanne Sznajderman-Rytz sjunger själv i programmet. En känslosam sång som pappan sjöng för henne när hon var liten. Hon berättar om vad jiddisch är för språk, varifrån det kommer och vilka som talar det idag. Jiddisch var de östeuropeiska judarnas språk. Ett vardagsspråk, till skillnad från hebreiskan som var det heliga språket för religiösa studier. Före andra världskriget talades jiddisch av runt 12 miljoner människor. I dag finns cirka två miljoner jiddischtalande i världen. Jiddisch skrivs med hebreiska bokstäver och läses från höger till vänster. Många lär sig nu språket på universitet och andra utbildningar. I judiska ortodoxa kretsar är jiddisch vardagsspråk. Hebreiska betraktas dock fortfarande som det heliga språket. Förutom i Israel finns det skolor i USA, i Paris, i Mexiko och i Australien som undervisar på jiddisch, säger språkvetare Susanne Sznajderman-Rytz. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg

I andra delen av Musik och klimat möter Birgitta Tollan tonsättare som skriver musik utifrån klimatkrisen och den globala uppvärmningen. "Den sjätte utrotningsfasen". Även tonsättare har berörts av klimatkrisen och den globala uppvärmningen och skrivit musik utifrån den känslan. Om sjätte "massdöden" inträffar blir spåren av vår civilisation osynliga och inom ett århundrade är allting täckt av frodig grönska. Vi förlorar den biologiska mångfalden i världen så snabbt att det redan nu talas om "den sjätte utrotningsfasen". Den första fasen inträffade för ungefär 440 miljoner år sedan. Den kanske mest kända fasen ägde rum för cirka 65 miljoner år sedan. Forskarna menar att en meteor då slog ner ungefär där Mexico ligger idag. Detta medförde att dinosauerna dog ut. Marie Samuelsson komponerade Fem årstider för stråkorkester (Musica Vitae), dikter och ljudlandskap. Hon använder sig av inspelade ljud av storm och regn och inlästa dikter av Mimmi Palm. Marie Samuelsson har jordklotets klimatförändringar och stigande temperatur i åtanke. Värmeböljor, skyfall och insekter blir fler i Norden, samtidigt som träd och andra växter frodas i varmare och längre säsonger. En femte årstid kanske? Malin Bång tilldelades 2018 det mycket prestigefyllda orkesterpriset för bästa komposition vid Donaueschinger Musiktage. Året innan komponerade hon kudzu /the sixth phase/ - om den sjätte massdöden. Kudzo är namnet på en japansk klängväxt som spridit sig över jorden. Satsen Jasmonate är uppkallad efter växternas varningssignaler som skickas ut då deras närmiljö blir allt sämre. Växterna bildar nätverk och har en stark kommunikation mellan sig. I stycket figurerar även bambu, en av världens mest snabbast växande växter. Cellon representerar bambuns rötter och gitarren bambuns stjälkar eller stammar. Spelar gör Curious Chamber Players. - Vi människor är helt beroende av växter och skulle snart dö ut om växterna försvann, säger Malin Bång. Benjamin Staerns första symfoni heter Polar Vortex - Polarvirvlar. Detta är ett väderfenomen som orsakar dramatiska väderförhållanden, som till exempel över 50 graders kyla, vulkaniska eller meteoritiska utbrott, extrem värme eller stormar. Polar Vortex är en klanglig resa i tre satser om väderförhållanden jorden runt - det är musik med inre bilder. Titeln på de tre satserna i symfonin är Frozen City, Northern Lights och Volcanic Eruption. Musiken är som frusen arkitektur, säger Benjamin Staern. Norrköpings Symfoniorkester spelar.   2017 var Ylva Bentancor inbjuden att skriva ett ljudkonstverk på 60 minuter för documenta 14, en av världens största utställningar för samtida konst. Titeln blev World Disorder - Oordning i världen. Ylva Bentancor förklarar: "Titeln är väldigt viktig. Vad jag visste var att det skulle ha med oordning att göra, en önskan att få säga att allt jag vill med min ljudkonst är att säga att den här världen är korkad, den vill att vi ska vara korkade och vi kommer att förstöra den medan vi följer korkade människors korkade regler. Och samtidigt ville jag lyfta fram hur obeskrivligt vacker världen kan vara." Kjell Perder är aktuell med stycket Now or Never! tillägnat klimataktivisten Greta Thunberg och inspirerat av den framväxande klimatrörelsen, till stor del ledd av helt unga människor. Detta är musik för diskantkör, blandad kör och kammarorkester (Västerås Sinfonietta). Texten består av korta citat ur bl a Rachel Carsons bok Tyst vår från 1962 och bl a parollerna #fridaysforfuture, #extinctionrebellion. De 280 unga sångarna skanderar: Enough is enough, global warming must stop! Nu är det nog, global uppvärming måste stoppas!"

I andra delen av Musik och klimat möter Birgitta Tollan tonsättare som skriver musik utifrån klimatkrisen och den globala uppvärmningen. Den sjätte utrotningsfasen. Även tonsättare har berörts av klimatkrisen och den globala uppvärmningen och skrivit musik utifrån den känslan. Om sjätte massdöden inträffar blir spåren av vår civilisation osynliga och inom ett århundrade är allting täckt av frodig grönska. Vi förlorar den biologiska mångfalden i världen så snabbt att det redan nu talas om den sjätte utrotningsfasen. Den första fasen inträffade för ungefär 440 miljoner år sedan. Den kanske mest kända fasen ägde rum för cirka 65 miljoner år sedan. Forskarna menar att en meteor då slog ner ungefär där Mexico ligger idag. Detta medförde att dinosaurierna dog ut. Marie Samuelsson komponerade Fem årstider för stråkorkester (Musica Vitae), dikter och ljudlandskap. Hon använder sig av inspelade ljud av storm och regn och inlästa dikter av Mimmi Palm. Marie Samuelsson har jordklotets klimatförändringar och stigande temperatur i åtanke. Värmeböljor, skyfall och insekter blir fler i Norden, samtidigt som träd och andra växter frodas i varmare och längre säsonger. En femte årstid kanske? Malin Bång tilldelades 2018 det mycket prestigefyllda orkesterpriset för bästa komposition vid Donaueschinger Musiktage. Året innan komponerade hon kudzu /the sixth phase/  om den sjätte massdöden. Kudzo är namnet på en japansk klängväxt som spridit sig över jorden. Satsen Jasmonate är uppkallad efter växternas varningssignaler som skickas ut då deras närmiljö blir allt sämre. Växterna bildar nätverk och har en stark kommunikation mellan sig. I stycket figurerar även bambu, en av världens mest snabbast växande växter. Cellon representerar bambuns rötter och gitarren bambuns stjälkar eller stammar. Spelar gör Curious Chamber Players.  Vi människor är helt beroende av växter och skulle snart dö ut om växterna försvann, säger Malin Bång. Benjamin Staerns första symfoni heter Polar Vortex Polarvirvlar. Detta är ett väderfenomen som orsakar dramatiska väderförhållanden, som till exempel över 50 graders kyla, vulkaniska eller meteoritiska utbrott, extrem värme eller stormar. Polar Vortex är en klanglig resa i tre satser om väderförhållanden jorden runt det är musik med inre bilder. Titeln på de tre satserna i symfonin är Frozen City, Northern Lights och Volcanic Eruption. Musiken är som frusen arkitektur, säger Benjamin Staern. Norrköpings Symfoniorkester spelar. 2017 var Ylva Bentancor inbjuden att skriva ett ljudkonstverk på 60 minuter för documenta 14, en av världens största utställningar för samtida konst. Titeln blev World Disorder Oordning i världen. Ylva Bentancor förklarar: Titeln är väldigt viktig. Vad jag visste var att det skulle ha med oordning att göra, en önskan att få säga att allt jag vill med min ljudkonst är att säga att den här världen är korkad, den vill att vi ska vara korkade och vi kommer att förstöra den medan vi följer korkade människors korkade regler. Och samtidigt ville jag lyfta fram hur obeskrivligt vacker världen kan vara. Kjell Perder är aktuell med stycket Now or Never! tillägnat klimataktivisten Greta Thunberg och inspirerat av den framväxande klimatrörelsen, till stor del ledd av helt unga människor. Detta är musik för diskantkör, blandad kör och kammarorkester (Västerås Sinfonietta). Texten består av korta citat ur bland annat Rachel Carsons bok Tyst vår från 1962 och parollerna #fridaysforfuture, #extinctionrebellion. De 280 unga sångarna skanderar: Enough is enough, global warming must stop! Nu är det nog, global uppvärmning måste stoppas!"

I första delen av Musik och klimat möter Birgitta Tollan tonsättare som skriver musik utifrån klimatkrisen och den globala uppvärmningen. "Förlåt Moder jord." Droppen och havet. Bland smältande isberg, stigande havsnivåer, svår torka och orkaners och cykloners härjningar, kommer vatten att utforma våra kartor. Även tonsättare har berörts av klimatkrisen och den globala uppvärmningen och skrivit musik utifrån den känslan. Och tonsättare har i alla tider skrivit musik inspirerad av naturen. Möt Christopher Tin i Los Angeles. Hans cd The Drop that Contained the Sea Droppen som innehöll havet är sprungen ur en Sufi-tanke: På samma sätt som en vattendroppe innehåller oceanernas innersta, finns i varje människa hela mänsklighetens väsen. I den inledande satsen Water Prelude sjunger kören på det hypotetiska indoeuropeiska urspråket. Katarina Leyman växte upp i Bohuslän, på ön Orust, omgärdad av havet. Hennes senaste orkesterverk handlar om vatten och hav och det uruppfördes av Sveriges Radios Symfoniorkester. Titeln är Undulating Blue - Böljande blå. Maria Lithell Flyg ber Moder Jord om förlåtelse i Mother Earth. Titeln på hennes sång Avaritia betyder Girighet, vilken är en av dödssynderna. Det handlar om girigheten på jordens resurser. I operan Kassandra ser huvudpersonen framtida översvämningar. Dödssynden högmod - att inte lyssna på forskarnas varningar om klimatförändringarna, får förödande konsekvenser. Ylva Lund Bergner fick 2017 Järnåkerstipendiet på 100 000 kronor för sitt stycket Achenar. Hon minns fruktträdgården som gav en undanskymd plats där hon kunde vara sig själv och njuta. Men trädgården skövlades och nu står där radhus. Elin Kanhov doktorerar vid Musikvetenskapen i Stockholm. Hon skriver om hur nutida konstmusiktonsättare gestaltar naturen på ett annorlunda sätt än de historiska tonsättarna, som till exempel Beethoven. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Låtlista: WATER PRELUDE Christopher Tin, Christopher Tin/ Angel City Chorale/ Soweto Gospel Choir/ Royal Philharmonic Orchestra (London)/ Shoji Kameda TIN WORKS 063935, TW 004 WATER PRELUDE Christopher Tin, Christopher Tin/ Angel City Chorale/ Soweto Gospel Choir/ Royal Philharmonic Orchestra (London)/ Shoji Kameda TIN WORKS 063935, TW 004 WATER PRELUDE Christopher Tin, Christopher Tin/ Angel City Chorale/ Soweto Gospel Choir/ Royal Philharmonic Orchestra (London)/ Shoji Kameda TIN WORKS 063935, TW 004 BABA YETU Christopher Tin, Trad Soweto Gospel Choir/ Lucas Richman/ Royal Philharmonic Orchestra (London) TIN WORKS 042337, BABA YETU SYMFONI NR 6 F-DUR OP 68 Ludwig Van Beethoven, Simon Rattle/ Berliner Philharmoniker BERLIN PHIL MEDIA 058870, BPHR 160091-4 SYMFONI NR 6 F-DUR OP 68 Ludwig Van Beethoven, Simon Rattle/ Berliner Philharmoniker BERLIN PHIL MEDIA 058870, BPHR 160091-4 LACONISME DE L'AILE Kaija Saariaho, Saint-John Perse Lesley Olson/ Thomas Neuhaus KAIROS PRODUCTION 24056, 0012412 KAI Undulating Blue Katarina Leyman, Sveriges Radios Symfoniorkester Avaritia - Greed Maria Lithell Flyg, Vindla String Quartet & Fredrik Hermansson Seven Deadly Sins Little by Lithell Music Production Kassandras aria Maria Lithell Flyg, Åsa Thyllman, Thomas Sepp, Håkan Starkenberg Mother Earth - Forgiveness Maria Lithell, Vindla String Quartet & Fredrik Hermansson Seven Deadly Sins Little by Lithell Music Production Mother Earth - Forgiveness Maria Lithell, Vindla String Quartet & Fredrik Hermansson Seven Deadly Sins Little by Lithell Music Production DEVIPRAVAHA Christopher Tin, Adi Shankara Roopa Mahadevan/ Christopher Tin/ Royal Philharmonic Orchestra (London)/ Jon Sterckx TIN WORKS 063935, TW 004 DEVIPRAVAHA Christopher Tin, Adi Shankara Roopa Mahadevan/ Christopher Tin/ Royal Philharmonic Orchestra (London)/ Jon Sterckx TIN WORKS 063935, TW 004 WALOYO YAMONI Christopher Tin, Trad Från Uganda Soweto Gospel Choir Royal Philharmonic Orchestra (London) TIN WORKS 063935, TW 004

I första delen av Musik och klimat möter Birgitta Tollan tonsättare som skriver musik utifrån klimatkrisen och den globala uppvärmningen. "Förlåt Moder jord." Droppen och havet. Bland smältande isberg, stigande havsnivåer, svår torka och orkaners och cykloners härjningar, kommer vatten att forma våra kartor Även tonsättare har berörts av klimatkrisen och den globala uppvärmningen och skrivit musik utifrån den känslan. Och tonsättare har i alla tider skrivit musik inspirerad av naturen. Möt Christopher Tin i Los Angeles. Hans cd The Drop that Contained the Sea Droppen som innehöll havet är sprungen ur en Sufi-tanke: På samma sätt som en vattendroppe innehåller oceanernas innersta, finns i varje människa hela mänsklighetens väsen. I den inledande satsen Water Preludesjunger kören på det hypotetiska indoeuropeiska urspråket. Katarina Leyman växte upp i Bohuslän, på ön Orust, omgärdad av havet. Hennes senaste orkesterverk handlar om vatten och hav och det uruppfördes av Sveriges Radios Symfoniorkester. Titeln är Undulating Blue - Böljande blå. Maria Lithell Flyg ber Moder Jord om förlåtelse i Mother Earth. Titeln på hennes sång Avaritia betyder Girighet, vilken är en av dödssynderna. Det handlar om girigheten på jordens resurser. I operan Kassandra ser huvudpersonen framtida översvämningar. Dödssynden högmod - att inte lyssna på forskarnas varningar om klimatförändringarna, får förödande konsekvenser. Ylva Lund Bergner fick 2017 Järnåkerstipendiet på 100 000 kronor för sitt stycket Achenar. Hon minns fruktträdgården som gav en undanskymd plats där hon kunde vara sig själv och njuta. Men trädgården skövlades och nu står där radhus. Elin Kanhov doktorerar vid Musikvetenskapen i Stockholm. Hon skriver om hur nutida konstmusiktonsättare gestaltar naturen på ett annorlunda sätt än de historiska tonsättarna, som till exempel Beethoven. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

För ett liv i musikens tjänst. Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Som första kvinnliga tonsättare någonsin får Rebecca Saunders det som kallas Musikens Nobelpris, Ernst von Siemens Musikpreis på 250 000 Euros. Hon föddes i London men lever sedan många år i Berlin och får priset för ett liv i musikens tjänst. "Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Hennes intelligenta, intuitiva musik har stränghet, genialt berättande, listig humor och explosiv energi." Rebecca Saunders verklista innehåller drygt 70 verk: solostycken, duostycken, trios, kammarmusik, orkesterstycken. För henne är rummen, det arkitektoniska och spatiala, oerhört viktigt och musikerna är ofta utplacerade på olika platser när verken framförs. Hon känner instrumenten utan och innan och deras klangfärg och tonart/pitch betyder allt. Mekaniska misstag i t ex en oboe, då ljudet spricker upp i två toner, kallar Rebecca Saunders en dyad, ett ackord av två toner. Hon älskar sådana "biprodukter" och använder sig av dem i sina kompositioner. Hennes verk chroma, för upp till 16 musiker, finns i 20 olika versioner, uppförda i olika länder. Stycket spelas två gånger vid varje konserttillfälle och till instrumentationen hör upp till 270 speldosor. Rebecca Saunders senaste stora orkesterverk har titeln Yes, efter det sista ordet i Molly Blooms inre monolog i romanen Odysseus av irländske författaren James Joyce. I Yes använder Rebecca Saunders en fulltalig Ensemble Musikfabrik från Köln. Sammanlagt 19 solister samt sopran och dirigent, som spelar slagverk, reciterar och sjunger text. Instrumentet ackordion är ett måste för Rebecca Saunders. -Utan ackordion kan jag inte skriva musik! Det finns något  förunderligt med ackordion. Instrumentet är mångsidigt och känslomässigt: mycket subtilt och extremt kraftfullt. Ackordion kan uttrycka en djup melankoli men kan också vara både iskallt och distanserat. Saunders har varit professor i komposition vid Hannover University of Music, Theatre and Media och undervisar regelbundet vid Darmstadts sommarkurser och vid Impuls Academy i Graz i Österrike. Hon är medlem i Berlin Academy of Arts och Sachsen Academy of Arts i Dresden. Här är en helt färsk och gedigen verklista: https://www.editionpeters.com/resources/0001/writers/pdf/Saunders_worklist_17_Jan_2019.pdf Vi möter även tonsättaren Malin Bång och dirigenten Rei Munakata som med ensemblen Curious Champer Players har arbetat med Rebecca Saunders och hennes musik. Bland annat vid Stockholm New Music Festival på Musikaliska på Nybrokajen i Stockholm då Saunders chroma IV uppfördes. Malin Bång: Det som inspirerade mig från början var den här väldigt dynamiska kraften i Rebecca Saunders musik och de stora kontrasterna mellan det ganska ruffa och det väldigt sköra och svaga. Det blir en stor relief i musiken och hon var intresserad av det rumsliga redan då, fast det sker inne i instrumentationen på något vis. Rei Munakata: Det var mycket intressant att arbeta med Rebecca Saunders. Hon är fast beslutsam och vet exakt hur hon vill ha det i dessa komplicerade musikstycken. Det mest intressanta är att hon känner instrumenten mycket bra. Hon använder instrumentet på ett mycket färgstarkt sätt för att skapa olika nyanser. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan som mötte Rebecca Saunders inför prisutdelningen i hennes studio i Prenzlauer Berg i Berlin. Spellista: Stirrings Still Rebecca Saunders Ensemble Musikfabrik, Köln Skin Rebecca Saunders Juliet Fraser, sopran Ensemble Modern Vimbayi Kazibon, dirigent Live av BBC Skin Rebecca Saunders Juliet Fraser, sopran Ensemble Modern Vimbayi Kazibon, dirigent Live av BBC Blaauw for double-bell trumpet Rebecca Saunders Marco Blaauw, trumpet Miniata Rebecca Saunders Teodoro Anzellotti, ackordio Hans Zender, dirigent Southwest German Radio Symphony Orchestra Solitude Rebecca Saunders Severine Ballon, cello To And Fro Rebecca Saunders Hannah Weirich, violin Peter Veale, oboe chroma IX Rebecca Saunders Ensemble Contrechamp chroma IX Rebecca Saunders Ensemble Contrechamp Yes Rebecca Saunders Juliet Fraser, sopran Ensemble Musikfabrik, Köln Enno Poppe, dirigent

För ett liv i musikens tjänst. Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Som första kvinnliga tonsättare någonsin får Rebecca Saunders det som kallas Musikens Nobelpris, Ernst von Siemens Musikpreis på 250 000 Euros. Hon föddes i London men lever sedan många år i Berlin och får priset för ett liv i musikens tjänst. "Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Hennes intelligenta, intuitiva musik har stränghet, genialt berättande, listig humor och explosiv energi." Rebecca Saunders verklista innehåller drygt 70 verk: solostycken, duostycken, trios, kammarmusik, orkesterstycken. För henne är rummen, det arkitektoniska och spatiala, oerhört viktigt och musikerna är ofta utplacerade på olika platser när verken framförs. Hon känner instrumenten utan och innan och deras klangfärg och tonart/pitch betyder allt. Mekaniska misstag i t ex en oboe, då ljudet spricker upp i två toner, kallar Rebecca Saunders en dyad, ett ackord av två toner. Hon älskar sådana "biprodukter" och använder sig av dem i sina kompositioner. Hennes verk chroma, för upp till 16 musiker, finns i 20 olika versioner, uppförda i olika länder. Stycket spelas två gånger vid varje konserttillfälle och till instrumentationen hör upp till 270 speldosor. Rebecca Saunders senaste stora orkesterverk har titeln Yes, efter det sista ordet i Molly Blooms inre monolog i romanen Odysseus av irländske författaren James Joyce. I Yes använder Rebecca Saunders en fulltalig Ensemble Musikfabrik från Köln. Sammanlagt 19 solister samt sopran och dirigent, som spelar slagverk, reciterar och sjunger text. Instrumentet ackordion är ett måste för Rebecca Saunders. -Utan ackordion kan jag inte skriva musik! Det finns något  förunderligt med ackordion. Instrumentet är mångsidigt och känslomässigt: mycket subtilt och extremt kraftfullt. Ackordion kan uttrycka en djup melankoli men kan också vara både iskallt och distanserat. Saunders har varit professor i komposition vid Hannover University of Music, Theatre and Media och undervisar regelbundet vid Darmstadts sommarkurser och vid Impuls Academy i Graz i Österrike. Hon är medlem i Berlin Academy of Arts och Sachsen Academy of Arts i Dresden. Här är en helt färsk och gedigen verklista: https://www.editionpeters.com/resources/0001/writers/pdf/Saunders_worklist_17_Jan_2019.pdf Vi möter även tonsättaren Malin Bång och dirigenten Rei Munakata som med ensemblen Curious Champer Players har arbetat med Rebecca Saunders och hennes musik. Bland annat vid Stockholm New Music Festival på Musikaliska på Nybrokajen i Stockholm då Saudners chroma IV uppfördes. Malin Bång: Det som inspirerade mig från början var den här väldigt dynamiska kraften i Rebecca Saunders musik och de stora kontrasterna mellan det ganska ruffa och det väldigt sköra och svaga. Det blir en väldig relief i musiken och hon var intresserad av det rumsliga redan då, fast det sker inne i instrumentationen på något vis. Rei Munakata: Det var mycket intressant att arbeta med Rebecca Saunders. Hon är fast beslutsam och vet exakt hur hon vill ha det i dessa komplicerade musikstycken. Det mest intressanta är att hon känner instrumenten mycket bra. Hon använder instrumentet på ett mycket färgstarkt sätt för att skapa olika nyanser. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan som mötte Rebecca Saunders inför prisutdelningen i hennes studio i Prenzlauer Berg i Berlin.

Podcast portræt af komponisten Louise Alenius produceret for Dansk Komponistforening af radiojournalist Birgitta Tollan

Vad är det som fascinerar med en aristokratisk franskspråkig poet från Madagaskar som tog sitt liv 1937? Tonsättaren Tebogo Monnakgotla berättar om sitt arbete med operan om Jean-Joseph Rabearivelo, i den här dokumentären från den 7 maj 2017. Då hade Monnakgotla skrivit fem musikstycken inspirerade av den franskspråkige poeten Jean-Joseph Rabearivelos dikter och liv och planerade för en helaftonsopera om honom. Det blev en kortopera med titeln "Jean-Joseph" som hade urpremiär på Kungliga operan den 19 oktober 2016. Vi möter också barytonen Luthando Qave som sjunger om Rabearivelos självmord, författaren och dramaturgen Magnus Florin och Richard Serrano som är professor i franska och jämförande litteratur vid Rochesteruniversitet i New Jersey. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.  

Vad är det som fascinerar med en aristokratisk franskspråkig poet från Madagaskar som tog sitt liv 1937? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tonsättaren Tebogo Monnakgotla berättar om sitt arbete med operan om Jean-Joseph Rabearivelo, i den här dokumentären från den 7 maj 2017. Då hade Monnakgotla skrivit fem musikstycken inspirerade av den franskspråkige poeten Jean-Joseph Rabearivelos dikter och liv och planerade för en helaftonsopera om honom. Det blev en kortopera med titeln "Jean-Joseph" som hade urpremiär på Kungliga operan den 19 oktober 2016. Vi möter också barytonen Luthando Qave som sjunger om Rabearivelos självmord, författaren och dramaturgen Magnus Florin och Richard Serrano som är professor i franska och jämförande litteratur vid Rochesteruniversitet i New Jersey. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.  

Produceret af radiojournalisten Birgitta Tollan for Dansk Komponistforening.

Världskända Kronoskvartetten har sprängt gränserna för vad en stråkkvartett kan göra, och i projektet "Fifty for the future" beställer de ny musik av tonsättare från hela världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Totalt 50 tonsättare från hela världen - varav 25 män och 25 kvinnor - deltar i projektet "Fifty for the future" eller på svenska "Femtio för framtiden". Bland dem finns tonsättaren Karin Rehnqvist. Hennes stycke "The Riddle" uruppfördes av Kronoskvartetten på Uppsala konsert och kongress den 5 maj 2017. I dokumentären hör vi Kronoskvartetten repetera ”The Riddle” och möter Rehnqvist och två av musikerna i Kronoskvartetten, nämligen violinisten och grundaren David Harrington och cellisten Sunny Yang. Yang men också den kinesiska pipa-virtuosen Wu Man ger för svenska medier unika intervjuer. Wu Man berättar bland annat hur Kronoskvartetten förlöste den oskrivna musiken inom henne. I projektet har Kronoskvartetten också engagerat tonsättare som Franghiz Ali-Zadeh, Afghanistan, Fodé Lassana Diabaté, Mali, Tanya Tagaq, Kanada, Laurie Anderson och Philip Glass från USA. Kronoskvartetten består av David Harrington, violin, John Sherba, violin, Hank Dutt, viola och Sunny Yang, cello. Programmet är en repris från den 22 april 2018. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.

Världskända Kronoskvartetten har sprängt gränserna för vad en stråkkvartett kan göra, och i projektet "Fifty for the future" beställer de ny musik av tonsättare från hela världen. Totalt 50 tonsättare från hela världen - varav 25 män och 25 kvinnor - deltar i projektet "Fifty for the future" eller på svenska "Femtio för framtiden". Bland dem finns tonsättaren Karin Rehnqvist. Hennes stycke "The Riddle" uruppfördes av Kronoskvartetten på Uppsala konsert och kongress den 5 maj 2017. I dokumentären hör vi Kronoskvartetten repetera The Riddle och möter Rehnqvist och två av musikerna i Kronoskvartetten, nämligen violinisten och grundaren David Harrington och cellisten Sunny Yang. Yang men också den kinesiska pipa-virtuosen Wu Man ger för svenska medier unika intervjuer. Wu Man berättar bland annat hur Kronoskvartetten förlöste den oskrivna musiken inom henne. I projektet har Kronoskvartetten också engagerat tonsättare som Franghiz Ali-Zadeh, Afghanistan, Fodé Lassana Diabaté, Mali, Tanya Tagaq, Kanada, Laurie Anderson och Philip Glass från USA. Kronoskvartetten består av David Harrington, violin, John Sherba, violin, Hank Dutt, viola och Sunny Yang, cello. Programmet är en repris från den 22 april 2018. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.

Efter sin 50-årsdag påbörjade hon musikstudierna. 2017 vann hon med sin "matopera" Agony Carl Nielsen & Anne Marie Carl-Nielsens Legat, vilket värderas till en miljon svenska kronor.   Tillfälligheternas spel är en programserie av Birgitta Tollan. I femte och sista programmet möter vi danska tonsättaren Line Tjørnhøj. Line Tjørnhøj startade som navigatör och sjöman. Gick i land efter en förvärvad hörselskada och fick hörapparat. Läste till sjuksköterska och började arbeta med cancersjuka. Plötsligt och snabbt dog hennes egen far i cancer. Hon var 30 år och tappade fotfästet. Frågade sig: Vem är jag? De sjuka människornas röster och deras anhörigas röster hade gått rakt in i henne genom hörapparaterna. Liksom viskningar från de döende. Nu fick hennes egna minnen röster. Hon mindes ljud hon hört som barn. Hur fadern, en bonde, sjöng så vackert under varje hård arbetsdag. Innan hennes far dog i cancer hade hon låtit tillfälligheterna råda. Nu ville hon skapa mening i sitt tillvaro. Detta blev det avgörande ögonblicket. Hon bestämde sig för att hon ville utforska sin egen röst och komponera musik. Efter sin 50-årsdag kom hon in på Det Jyske Musikkonservatoriet i Århus utan att kunna noter! Hon har sedan dess arbetat med framstående sångare och musiker bl a i GöteborgsOperan, Aarhus Symfoniorkester, Ars Nova Copenhagen, Ensemble Lydenskab och Esbjerg Ensemble. I Line Tjørnhøjs musik är stämman det centrala och det grundläggande i ljudbilden. - Den mänskliga rösten, med sin direktkontakt med våra öron och känsloregister, kan ju även förmedla en text, säger hon. Hennes första verk Anorexia Sacre hade hon komponerat innan konservatoriet. Det är en opera för sex röster och kontrabas som 2009 vann tävlingen om den bästa kammaroperan vid Opera Vista Festival i Texas. Det handlar om anorexia nervosa i historiskt ljus där den medeltida italienska helgonförklarade nunnan och ordensgrundaren Klara av Assisi, som dog av sin anorexia, och danska Dronning Dagmar har varsin roll. Sångarna sjunger bulgarisk kvinnosång, jazz och opera, bl a kontraalt. Line Tjørnhøj skrev librettot utifrån webbkorrespondens mellan dessa historiska kvinnor och även mellan nutida anorektiker. Houston Chronicle recenserade: Anorexia Sacra is a masterpiece and will forever set the standard as a work far ahead of its time in both substance and in excellence as a musical masterwork." Körverket Vox Reportage - Röstreportage gavs nyligen ut på CD med Ars Nova och Paul Hillier. Där bearbetade hon några texter elektroniskt och så fick varje sångare en elektronisk ljudfil att studera in. - De imiterade de pitchmodulationer jag hade skapat. Det blev en humoristisk vinkel på det kontemporära och mycket konkret, säger Line Tjørnhøj. Kompositionen Manning, om visselblåsaren Chelsea Manning, ingår i körverket Vox Reportage. Även Line Tjørnhøjs komposition Daughter Dotter är baserad på en verklig historia. Tjørnhøj kallar stycket en Vox-Dox, en röstdokumentär. Line Tjørnhøj läste en intervju om en palestinsk mor som hade begått hedersmord på sin egen dotter. Modern hade sex barn och två av hennes söner hade våldtagit lillasystern. Hon blev gravid av detta och sändes bort för att föda barnet. När hon återkom var familjens krav att hon skulle dö. I intervjun beskriver modern hur hon först bad dottern att begå självmord, vilket dottern vägrade. Då slog hon ihjäl sin egen dotter. I texten, som Line Tjørnhøj själv sjunger, beskrivs hur mamman mördade sitt eget barn. 2017 fick Line Tjørnhøj det prestigefyllda Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat för sin "matopera" Agony. Sedan priset började delas ut 1959 har tidigare endast en kvinnlig tonsättare fått priset. Prissumman är på 750 000 danska kronor, vilket är ungefär en miljon svenska kronor. Line Tjørnhøj fick hederspriset som ett erkännande av att "hon i sin musik inför uttryck som ofta är främmande i konstmusikaliska sammanhang. Hon skapar innerlig och expressiv musik kring tillspetsade moraliska och sociala dilemman. Hon ger röst åt tabubelagda ämnen och sinnestillstånd som spänner över olika kulturer." En liten del av prispengarna går till att sponsorera uruppförandet i Aarhus av hennes nyaste verk enTmenschT - framfört av Theatre of Voices och Paul Hillier. I föreställningen lever vi nu i ett post-humanistiskt samhälle som levererar post-sanningar, baserade på algoritmernas power-missbruk. Politik styrs av robotar från främmande länder. Vi har förlorat rätten att vara ett subjekt. Det är en verklighet full av psykiatriska diagnoser och människor som ömsar skinn. enTmenschT samlar och exponerar mentalt, emotionellt och konstnärligt skräp - rester, spillror ur vår västerländska kulturs kollektiva minne och låter ett skoningslöst ljus falla över det ögonblick då människor genom sina handlingar korsar en inre etisk gräns och omvandlas till odjur. -Ny forskning visar att vi inte har känslor, men att vi skapar de känslor vi tycker vi kan använda, säger Line Tjørnhøj.   Låtlista: Daughter Line Tjørnhøj, röst och elektronik   Triff. sats 2 LAURIA  Line Tjørnhøj-Thomsen/ Studio: Köpenhamn. Diem   Dust Dessert Line Tjørnhøj Sång: Anna Ottertun, Daniel Carlsson, Marketa Dvoráková, Petr Matuszek, Skt. Clemens Gosskör Cello: Sofia Olsson   Vox Reportage, For 12 Voices  III. Crowd Crystals  Line Tjørnhøj Ars Nova Copenhagen Paul Hillier Crossing Borders DACAPO 6.220626   Anorexia Sacra, Sats 7 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Anorexia Sacra, Sats 7 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Anorexia Sacra, Sats 7 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Anorexia Sacra, Sats 7 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Anorexia Sacra, Sats 6 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Vox Reportage, For 12 Voices I. Wind Line Tjørnhøj Ars Nova Copenhagen Paul Hillier Crossing Borders DACAPO 6.220626   Vox Reportage, For 12 Voices IV. Rivers Line Tjørnhøj Ars Nova Copenhagen Paul Hillier Crossing Borders DACAPO 6.220626   Vox Reportage, For 12 Voices II. Manning Line Tjørnhøj Ars Nova Copenhagen Paul Hillier Crossing Borders DACAPO 6.220626   Daughter Line Tjørnhøj, röst och elektronik   Daughter Line Tjørnhøj, röst och elektronik   Dust Line Tjørnhøj Sång: Anna Ottertun, Daniel Carlsson, Marketa Dvoráková, Petr Matuszek, Skt. Clemens Gosskör Cello: Sofia Olsson   Dust Line Tjørnhøj Sång: Anna Ottertun, Daniel Carlsson, Marketa Dvoráková, Petr Matuszek, Skt. Clemens Gosskör Cello: Sofia Olsson

Efter sin 50-årsdag påbörjade hon musikstudierna. 2017 vann hon med sin "matopera" Agony Carl Nielsen & Anne Marie Carl-Nielsens Legat, vilket värderas till en miljon svenska kronor. Tillfälligheternas spel är en programserie av Birgitta Tollan. I femte och sista programmet möter vi danska tonsättaren Line Tjørnhøj. Line Tjørnhøj startade som navigatör och sjöman. Gick iland efter en förvärvad hörselskada och fick hörapparat. Läste till sjuksköterska och började arbeta med cancersjuka. Plötsligt och snabbt dog hennes egen far i cancer. Hon var 30 år och tappade fotfästet. Frågade sig: Vem är jag? De sjuka människornas röster och deras anhörigas röster hade gått rakt in i henne genom hörapparaterna. Liksom viskningar från de döende. Nu fick hennes egna minnen röster. Hon mindes ljud hon hört som barn. Hur fadern, en bonde, sjöng så vackert under varje hård arbetsdag. Innan hennes far dog i cancer hade hon låtit tillfälligheterna råda. Nu ville hon skapa mening i sitt tillvaro. Detta blev det avgörande ögonblicket. Hon bestämde sig för att hon ville utforska sin egen röst och komponera musik. Efter sin 50-årsdag kom hon in på Det Jyske Musikkonservatoriet i Århus utan att kunna noter! Hon har sedan dess arbetat med framstående sångare och musiker bl a i GöteborgsOperan, Aarhus Symfoniorkester, Ars Nova Copenhagen, Ensemble Lydenskab och Esbjerg Ensemble. I Line Tjørnhøjs musik är stämman det centrala och det grundläggande i ljudbilden. - Den mänskliga rösten, med sin direktkontakt med våra öron och känsloregister, kan ju även förmedla en text, säger hon. Hennes första verk Anorexia Sacra hade hon komponerat innan konservatoriet. Det är en opera för sex röster och kontrabas som 2009 blev utnämnd till den bästa kammaroperan vid Opera Vista Festival i Texas. Det handlar om anorexia nervosa i historiskt ljus där den medeltida italienska helgonförklarade nunnan och ordensgrundaren Klara av Assisi, som dog av sin anorexia, och danska Dronning Dagmar har varsin roll. Sångarna sjunger bulgarisk kvinnosång, jazz och opera, bl a kontraalt. Line Tjørnhøj skrev librettot utifrån webbkorrespondens mellan dessa historiska kvinnor och även mellan nutida anorektiker. Houston Chronicle recenserade: Anorexia Sacra is a masterpiece and will forever set the standard as a work far ahead of its time in both substance and in excellence as a musical masterwork." Körverket Vox Reportage - Röstreportage gavs nyligen ut på CD'n Crossing Borders med Ars Nova och Paul Hillier. Där bearbetade hon några texter elektroniskt och så fick varje sångare en elektronisk ljudfil att studera in. - De imiterade de pitchmodulationer jag hade skapat. Det blev en humoristisk vinkel på det kontemporära och mycket konkret, säger Line Tjørnhøj. Kompositionen Manning, om visselblåsaren Chelsea Manning, ingår i körverket Vox Reportage. Även Line Tjørnhøjs komposition Daughter Dotter är baserad på en verklig historia. Tjørnhøj kallar stycket en Vox-Dox, en röstdokumentär. Line Tjørnhøj läste en intervju om en palestinsk mor som hade begått hedersmord på sin egen dotter. Modern hade sex barn och två av hennes söner hade våldtagit lillasystern. Hon blev gravid av detta och sändes bort för att föda barnet. När hon återkom var familjens krav att hon skulle dö. I intervjun beskriver modern hur hon först bad dottern att begå självmord, vilket dottern vägrade. Då slog hon ihjäl sin egen dotter. I texten, som Line Tjørnhøj själv sjunger, beskrivs hur mamman mördade sitt eget barn. 2017 fick Line Tjørnhøj det prestigefyllda Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat för sin "matopera" Agony. Sedan priset började delas ut 1959 har tidigare endast en kvinnlig tonsättare fått priset. Prissumman är på 750 000 danska kronor, vilket är ungefär en miljon svenska kronor. Line Tjørnhøj fick hederspriset som ett erkännande av att "hon i sin musik inför uttryck som ofta är främmande i konstmusikaliska sammanhang. Hon skapar innerlig och expressiv musik kring tillspetsade moraliska och sociala dilemman. Hon ger röst åt tabubelagda ämnen och sinnestillstånd som spänner över olika kulturer." En liten del av prispengarna går till att sponsorera uruppförandet i Aarhus av hennes nyaste verk enTmenschT - framfört av Theatre of Voices och Paul Hillier. I föreställningen lever vi nu i ett post-humanistiskt samhälle som levererar post-sanningar, baserade på algoritmernas power-missbruk. Politik styrs av robotar från främmande länder. Vi har förlorat rätten att vara ett subjekt. Det är en verklighet full av psykiatriska diagnoser och människor som ömsar skinn. enTmenschT samlar och exponerar mentalt, emotionellt och konstnärligt skräp - rester, spillror ur vår västerländska kulturs kollektiva minne och låter ett skoningslöst ljus falla över det ögonblick då människor genom sina handlingar korsar en inre etisk gräns och omvandlas till odjur. -Ny forskning visar att vi inte har känslor, men att vi skapar de känslor vi tycker vi kan använda, säger Line Tjørnhøj.

Denna Jämtlandsfödda artist, ordkonstnär och författare hörde sydafrikanska sångerskan Miriam Makeba och resten är historia: 6 CD-skivor och två romaner. Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt av Birgitta Tollan. I tredje programmet möter vi artisten och författaren Christina Kjellsson, som sjöng från det att hon var 8 månader. Hon diagnostiserades med tourettes syndrom, och har kropps-, ögon- och tanke-ticks. Men när hon spelar, sjunger och simmar är ticksen borta. Citat ur programmet av ordkonstnären Christina Kjellsson: - Hemma i byn Handsjöbyn i Jämtland fanns det få vinylskivor på 60-talet men en som fanns i flera hem var faktiskt Miriam Makebas Pata pata. Känslan när myggfönstren blev isatta där på sommaren och fönstren var öppna och det var lite party i stugorna - att då höra Miriam Makeba - det är nu en fantastisk film att tänka tillbaka på. - Ett barn med fallenhet för musik och rytmik fastnar på Miriam Makebas kanske lite grann, jag tror att jag ÄR språk och musik på gott och ont, jag vet inget annat, det är det som är jag. - Till exempel jag kan inte jogga utan att ha musik i öronen för när jag joggar utan musik i öronen så lägger jag in ticks och rytmer i min andning, jag skapar beats i andningen, och då håller jag på att välta efter 20 minuter. Träning bygger ju på att man andas ordentligt, och börjar jag tänka på hur jag andas då måste jag nästan sluta andas, så det är bättre jag tänker på något annat. - Jag hade fördelen att växa upp på 60 och 70-talet med radiokanalen som hette P3 och som då innehöll all musik som du inte visste att ville höra. Inom tio minuter kunde du få höra Alf Hambe och Led Zeppelin och däremellan Barbro Högberg eller Flamingokvintetten - det var en sång röra och en sån underbar blandning och på det sättet fick jag höra jättemycket musik som jag inte visste att jag ville höra. Och jag fick också höra väldigt mycket som jag inte tyckte om. Ju mer jag lyssnar på musik som jag inte tycker om desto mer stärker jag min egen ton. Så jag rekommenderar alla unga som håller på att skriva låtar, lyssna på musik du inte gillar. Varför? Jo för då låter du mer som du sen. Annars låter du nästan som den du gillar. Så jag är jättetacksam till blandningen i P3 som gjorde att jag kunde få en mångfald av låtar och stilar utan att behöva anstränga mig. Idag kan du till och med välja bpm på låtarna, Lugna favoriter eller vad de heter, så du riskerar inte att råka ut för nånting du kanske skulle älska! - Jag gör alltid parallella aktiviteter, och försöker att dölja det för min omgivning ibland, för att de inte ska tycka att jag verkar nonchalant eller ointresserad. Ja, jag gör gärna flera saker samtidigt för då blir det bäst resultat. Till exempel läsa - tänka, läsa - prata, hålla på med mobilen, ha ett samtal. Det är lite svårare när man är äldre men det gör att jag har lättare att koncentrera mig. När jag sitter och skriver så behöver jag göra en massa andra saker också samtidigt, det känns bättre. - Ja, det som jag har det heter Tourettes syndrom jag har extremt lätt att komma ihåg saker, jag har extremt lätt att komma ihåg både ord och musik. Positivt med Tourette är att jag tycker det är småkul att vara snabb i, exempelvis abstrakt begreppsbildning, då hade jag så höga värden att det inte gick att mäta medan andra gick i botten, så det är en förvirrad profil. Fördelarna är extrema, jag ser en text, den sätter sig och jag kan snabbt redigera. Jag jobbar ju också med låtskrivarkurser och kan snabbt läsa både tio och tjugo texter och se på ett par minuter vad som behövs för varje text, var behövs det nånting i just den här texten? Det är likadant  med låtar jag hör en gång, de sitter väldigt länge, ibland för livet. Jag har låtar i huvudet hela dagarna och det är jobbigt, riktigt jobbigt är det. - Men jag kan vända orden lika fort bakåt som framåt och det gör jag när jag får tråkigt. Så det är en fördel och en annan fördel är att jag kopplar kreativiteten till tourettes, mitt tourettes syndrom vill att jag ska låta, vill att jag ska skapa. I programmet hör vi utdrag ur många av Christina Kjellssons fyndiga och fina låtar. Dessutom bjuds på två alldeles färska låtar från hennes kommande sjunde CD Marken: Blå Moped och På väg till dig. Den sistnämnda skrev Christina Kjellsson när hennes mamma var teminalt sjuk. Christina Kjellsson gav 2008 ut boken Rim och Reson. Hon har i 25 år gett musikelever kurser i textbehandling och formuleringskonst. Hon har även gett ut de två självbiografiska romanerna Solknepet (2013) och Nu är jag ung hela mitt liv (2016). Huvudpersonen i dessa heter Mirjam, med j, medan Miriam Makeba stavar med i.     Ur recension i Svenska Dagbladet: Christina Kjellsson är prima donna assoluta bland lite yngre svenska kvinnliga vispoeter. Texterna är fyndiga, med tankeskärpa: Slott och koja och palats/Jorden är en samlingsplats. Här har Christina Kjellson sina motsvarigheter i Stefan Sundström och Lars Demian. Christina Kjellson sjunger klockrent, med vacker röst och vitalitet i diktionen. Hon är dessutom en ypperlig gitarrspelare. Christina Kjellsson har fått SKAP-stipendium, Olrogstipendiet och Fred Åkerström-stipendiet för personer som på ett betydelsefullt sätt arbetat för att bevara, utveckla och/eller skapa svensk visa. Christina Kjellsson fick Svenska Vispriset 2015.   Låtlista: PATA PATA Miriam Makeba/ Jerry Ragovoy, Miriam Makeba/ Jerry Ragovoy Miriam Makeba EVA 15775, EVACD 4012   Hållplats Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson BORDERLINE, BLCD22   ETT HERRANS LIV Christina Kjellson, Christina Kjellson Christina Kjellson KUNG OBERON 013420, KOCD 941   INGENTING FOR OSS Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson TROGLODYT PRODUKTION 28235, TROGCD 021   FOR FORBI Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson TROGLODYT PRODUKTION 28235, TROGCD 021   Leila Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson TROGLODYT, TROGCD007   Mayday Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson BORDERLINE, BLCD36   MITT I EN MENING Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson BORDERLINE 19044, BLCD 22   CIRKUS Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson NACKSVING 003524, NACKCD 031-3   CIRKUS Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson NACKSVING 003524, NACKCD 031-3   VÄSTRA GATAN Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson BORDERLINE 19044, BLCD 22   Blå moped Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson   På väg till dig Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson   På väg till dig Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson   MORGONVÄKT Christina Kjellsson, Christina Kjellsson Christina Kjellsson BORDERLINE 19044, BLCD 22

Denna Jämtlandsfödda artist, ordkonstnär och författare hörde sydafrikanska sångerskan Miriam Makeba och resten är historia: 6 CD-skivor och två romaner.   Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt av Birgitta Tollan. I tredje programmet möter vi artisten och författaren Christina Kjellsson, som sjöng från det att hon var 8 månader. Hon diagnostiserades med tourettes syndrom, och har kropps-, ögon- och tanke-ticks. Men när hon spelar, sjunger och simmar är ticksen borta. Citat ur programmet av ordkonstnären Christina Kjellsson: - Hemma i byn Handsjöbyn i Jämtland fanns det få vinylskivor på 60-talet men en som fanns i flera hem var faktiskt Miriam Makebas Pata pata. Känslan när myggfönstren blev isatta där på sommaren och fönstren var öppna och det var lite party i stugorna - att då höra Miriam Makeba - det är nu en fantastisk film att tänka tillbaka på. - Ett barn med fallenhet för musik och rytmik fastnar på Miriam Makebas kanske lite grann, jag tror att jag ÄR språk och musik på gott och ont, jag vet inget annat, det är det som är jag. - Till exempel jag kan inte jogga utan att ha musik i öronen för när jag joggar utan musik i öronen så lägger jag in ticks och rytmer i min andning, jag skapar beats i andningen, och då håller jag på att välta efter 20 minuter. Träning bygger ju på att man andas ordentligt, och börjar jag tänka på hur jag andas då måste jag nästan sluta andas, så det är bättre jag tänker på något annat. - Jag hade fördelen att växa upp på 60 och 70-talet med radiokanalen som hette P3 och som då innehöll all musik som du inte visste att ville höra. Inom tio minuter kunde du få höra Alf Hambe och Led Zeppelin och däremellan Barbro Högberg eller Flamingokvintetten - det var en sång röra och en sån underbar blandning och på det sättet fick jag höra jättemycket musik som jag inte visste att jag ville höra. Och jag fick också höra väldigt mycket som jag inte tyckte om. Ju mer jag lyssnar på musik som jag inte tycker om desto mer stärker jag min egen ton. Så jag rekommenderar alla unga som håller på att skriva låtar, lyssna på musik du inte gillar. Varför? Jo för då låter du mer som du sen. Annars låter du nästan som den du gillar. Så jag är jättetacksam till blandningen i P3 som gjorde att jag kunde få en mångfald av låtar och stilar utan att behöva anstränga mig. Idag kan du till och med välja bpm på låtarna, Lugna favoriter eller vad de heter, så du riskerar inte att råka ut för nånting du kanske skulle älska! - Jag gör alltid parallella aktiviteter, och försöker att dölja det för min omgivning ibland, för att de inte ska tycka att jag verkar nonchalant eller ointresserad. Ja, jag gör gärna flera saker samtidigt för då blir det bäst resultat. Till exempel läsa - tänka, läsa - prata, hålla på med mobilen, ha ett samtal. Det är lite svårare när man är äldre men det gör att jag har lättare att koncentrera mig. När jag sitter och skriver så behöver jag göra en massa andra saker också samtidigt, det känns bättre. - Ja, det som jag har det heter Tourettes syndrom jag har extremt lätt att komma ihåg saker, jag har extremt lätt att komma ihåg både ord och musik. Positivt med Tourette är att jag tycker det är småkul att vara snabb i, exempelvis abstrakt begreppsbildning, då hade jag så höga värden att det inte gick att mäta medan andra gick i botten, så det är en förvirrad profil. Fördelarna är extrema, jag ser en text, den sätter sig och jag kan snabbt redigera. Jag jobbar ju också med låtskrivarkurser och kan snabbt läsa både tio och tjugo texter och se på ett par minuter vad som behövs för varje text, var behövs det nånting i just den här texten? Det är likadant  med låtar jag hör en gång, de sitter väldigt länge, ibland för livet. Jag har låtar i huvudet hela dagarna och det är jobbigt, riktigt jobbigt är det. - Men jag kan vända orden lika fort bakåt som framåt och det gör jag när jag får tråkigt. Så det är en fördel och en annan fördel är att jag kopplar kreativiteten till tourettes, mitt tourettes syndrom vill att jag ska låta, vill att jag ska skapa. I programmet hör vi utdrag ur många av Christina Kjellssons fyndiga och fina låtar. Dessutom bjuds på två alldeles färska låtar från hennes kommande sjunde CD Marken: Blå Moped och På väg till dig. Den sistnämnda skrev Christina Kjellsson när hennes mamma var teminalt sjuk. Christina Kjellsson gav 2008 ut boken Rim och Reson. Hon har i 25 år gett musikelever kurser i textbehandling och formuleringskonst. Hon har även gett ut de två självbiografiska romanerna Solknepet (2013) och Nu är jag ung hela mitt liv (2016). Huvudpersonen i dessa heter Mirjam, med j, medan Miriam Makeba stavar med i.   Ur recension i Svenska Dagbladet: Christina Kjellsson är prima donna assoluta bland lite yngre svenska kvinnliga vispoeter. Texterna är fyndiga, med tankeskärpa: Slott och koja och palats/Jorden är en samlingsplats. Här har Christina Kjellson sina motsvarigheter i Stefan Sundström och Lars Demian. Christina Kjellson sjunger klockrent, med vacker röst och vitalitet i diktionen. Hon är dessutom en ypperlig gitarrspelare. Christina Kjellsson har fått ett SKAP-stipendium, Olrogstipendiet och Fred Åkerström-stipendiet för personer som på ett betydelsefullt sätt arbetat för att bevara, utveckla och/eller skapa svensk visa. Christina Kjellsson fick Svenska Vispriset 2015.

Hon var internationell toppmusiker i 35 år. Fick nog av svarta musikers osynlighet inom klassisk musik och bildade proffsiga CHINEKE!, en aldrig tidigare skådad symfoniorkester.   Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt av Birgitta Tollan. I andra programmet möter vi kontrabasisten och orkesterledaren Chi-chi Nwanoku, som under många år spelade  i Orchestra of the Age of Enlightenment. Från början var det meningen att Chi-chi Nwanoku skulle bli brittisk olympiasprinter. Men tillfälligheternas spel giorde att hon skadade knät så illa under en fotbollsmatch att karriären som sprinter var slut. Chi-chi Nwanoku hade spelat piano hela livet och vunnit en Chopin-tävling i skolan. Efter en tvåveckors sjukhusvistelse med operation av knät insisterade hennes musiklärare på att hon istället skulle ta upp ett instrument för att kunna spela i skolans symfoniorkester. Han ledde henne till ett litet rum där det stod två kontrabasar, mycket längre än Chi-chi som endast är 165 lång. -Denna utmaning älskade jag och blev kär i instrumentet omedelbart! Veckan efter hade jag min första kontrabaslektion. Det var början på resten av mitt liv. Jag bytte från benen till armarna, säger Chi-chi Nwanoku. 2015 grundade hon den professionella symfoniorkestern CHINEKE! som består av 75 musiker. CHINEKE! är Europas första professionella symfoniorkester för svarta musiker och musiker ur andra etniska minoriteter. -Vi lever i det tjugoförsta århundradet. Det borde inte vara en nyhet att det skulle finnas fler än ett svart ansikte i en orkester som spelar klassisk musik på hög nivå. Så jag bestämde mig för att göra något åt detta säger Chi-chi Nwanoku i programmet. Den 30 augusti 2017 gjorde symfoniorkestern CHINEKE! sin BBC Proms-debut i Royal Albert Hall i London. Om projektet CHINEKE! har Chi-Chi Nwanoku sagt: "Mitt syfte är att skapa ett rum där musiker ur minoritetsgrupper kan gå på scenen och känna att de räknas och hör till i ordens alla bemärkelser. Varenda musiker som känner att hudfärgen står i vägen för deras ambitioner skall känna att jag vill inspirera dem, ge dem en plattform och visa dem att musik, av vilken sort det vara månde, är till för alla människor." I CHINEKE! Foundation ingår även en ungdomsorkester för musiker mellan 11 och 18 år. De äldre musikerna fungerar som mentorer, lärare och förebilder för de unga musikerna. - Chi-chi är en fantastisk naturkraft! Denna dam har inspirerat oss alla och gett oss hopp för framtiden: Vi kan göra skillnad. Hon har fört oss samman och vi har kommit ut ur vår isolering i orkestrar och ensembler i olika länder och skapat ett enormt nätverk. Vi är henne för evigt tacksamma över detta. Det säger altviolinisten Lena Fankhauser som har Wien som sin bas. Hon, liksom alla andra musiker i CHINEKE! spelar även i flera andra ensembler. -En lördag zappade jag på tv'n och hittade en konsert med Orchestra of the Age of Enlightenment. Jag upptäckte den svarta kontrabasisten och slogs av hur intensiv och kraftfull hennes prestation var och tänkte Herregud så fenomenal hon är! Det var min första kontakt med Chi-chi Nwanoku, berättar timpanisten Paul Philbert. I programmet spelas musik av bl a spännande svarta tonsättare som George Walker, Hannah Kendall, Joseph Bologne Chevalier de Saint-Georges, Samuel Coleridge Taylor och Errolyn Wallen.

Som 17-åring inbjöds hon till New York för en solokonsert och stannade kvar. Lera Auerbach, från radioaktiva, ryska staden Chelyabinsk, är nu en av de främsta tonsättarna och spelas världen över.   Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt av Birgitta Tollan. I första programmet möter vi tonsättaren, konsertpianisten, författaren, skulptören och bildkonstnären Lera Auerbach. Ett underbarn vars första opera framfördes inför publik när hon var 8 år. Jag möter denna renässanskvinna, som har kallats ett universalgeni, i Köpenhamn. Hon bjuder in mig till en liten våning i det nybyggda området i Nordhamnen. Högt upp, stora fönster och i det största rummet tronar en flygel. -Jag hyr lägenheten enbart p g a flygeln, säger hon. Ja, det var tillfälligheternas spel som gjorde att Lera Auerbach redan som 17-åring fick möjlighet att lämna den radioaktiva staden Chelyabinsk, resa till New York och utvecklas till den internationellt välrenommerade konstnär hon är idag. Hon anlände ensam till New York, utan att kunna språket, utan att känna någon. Hon skulle stanna i två veckor. Året var 1991 och sex veckor innan Sovjetunionens fall. - Jag hade inga pengar och kunde inte språket. Men mina föräldrar var modiga och sa att detta är ett beslut som kommer att förändra ditt liv för alltid. Vad du än beslutar så är det rätt beslut! Lera Auerbach tog senare examen i piano och även i komposition vid Julliard School of Music i New York. Och som pianist även vid Hochschule für Musik i Hannover. Hennes favorit-tonsättare som pianist är Mozart, Liszt, Sjostakovitj och Mussorgsky. Efter en konsert med New Yorkfilharmonikerna skrev New York Times: Lera Auerbach är förbluffande! Hennes mångsidighet är nästan otrolig. Hon är en passionerad pianist med massor av temperament, en naturlig tonsättare och artist, snabb att absorbera och tillgodogöra sig allt omkring sig. Washington Post beskrev Lera Auerbach som "ett pianistiskt kraftverk och hennes framförande som en fin balans mellan sensitivitet och virtuositet. Leras Auerbachs verklista innefattar ca 150 kompositioner. Hon har tonsatt två operor: Gogol om den ryska författaren Nikolaj Gogol, som hon även skrev librettot till. Det var första gången en stor opera, tonsatt av en kvinna, sattes upp i Wien. Hon har även komponerat 20 orkesterverk, bl a tre symfonier, konserter, solostycken, 3 rekviem, körmusik, sånger, 8 stråkkvartetter, 24 preludier för violin och piano, 24 preludier för cello och piano, 24 preludier för altfiol och piano, ja, hur mycket kammarmusik som helst. Hennes senaste balettmusik Tatiana är baserad på Alexander Pushkins versroman Eugen Onegin.  Lera Auerbach har även publicerat fem egna volymer med poesi och prosa och skrivit dramatik. 1996 utnämndes hon till Årets Poet av Det internaionella Pushkin-sällskapet. - Pushkin är Rysslands Shakespeare och litteraturens Mozart. Han har en lätt, flytande och mästerlig hand. Med sitt virtuosa och samtidigt lekfullt, enkla språk bär Puskjins fram själens mest intima skrymslen. Det är genialt och var utan motstycke i Ryssland innan honom, förklarar Lera Auerbach! Lera Auerbachs Symfoni nr 3 har också titeln The Infant Minstrel and His Peculiar Menagerie Barnsångaren och hans särskilda djurpark. Det är en nästan 38 minuter lång symfonisk fantasi för violin, kör och orkester. Beställd inför Proms och uruppfördes i Royal Albert Hall, London. Det var Lera Auerbachs egen skulptur Månryttaren som inspirerade henne till musiken och texten till The Infant Minstrel and His Peculiar Menagerie, Symfoni nr 3. Det brukar annars vara tvärtom. En av Lera Auerbachs senaste bronsskulpturer har titeln Hör mig. Den liknar en helt avmagrad hund som skriker ut sitt lidande. - Med skulpturen sätter jag fokus på det faktum att det fortfarande läcker radioaktivitet från kärnkraftsverket Majak som kontaminerar bl a den tremiljonersstad där jag föddes, Chelyabinsk i Uralbergen, på gränsen till Sibirien. - Många tror att Chernobyl är den radioaktivt mest förorenade staden på jorden, men efter många kärnkraftsolyckor i området är det Chelyabinsk som är mest kontaminerad. Detta tystas fortfarande ner, berättar Lera Auerbach. Denna enormt produktiva och kreativa kvinna har även tonsatt Dialoger om Stabat Mater, en slags kommentar till Pergolesis vackra svit från 1736. Violinisten Gidon Kremer spelar den tillsammans med sin ensemble Kremerata Baltica.  2012 var hon Composer in Residence hos den legendariska orkestern Dresden Staatskapelle, grundad 1548, där bl a Hans-Werner Henze, Wolfgang Riem, Sofia Gubajdolina och Arvo Pärt innehaft samma position. Bland kända chefdirigenter vid orkestern finns bl a Carl-Maria von Weber, Richard Wagner, Richard Strauss och Herbert Blomstedt. Det centrala verk som Dresden Staatskapelle beställde av Lera Auerbach är ett Rekviem och har titeln Ode to Peace Ode till Fred. Lera Auerbach är i Köpenhamn som Composer in Residence för Rudersdals sommarkonserter. Konstnärlig ledare där är violinisten Christine Pryn, som också medverkar i programmet. Men det är inte första gången Lera Auerbach är i Köpenhamn. 2005, då det nya operahuset på Holmen invigdes och Danmark firade 200-årsminnet av H C Andersens födelse, uruppfördes hennes helsftonsbaletten Den lilla sjöjungfrun av den legendariske koreografen John Neumeier från Balettzentrum Hamburg. Baletten har senare spelats i 300 föreställningar över hela världen. Själv delar hon in livet i före och efter Den lilla sjöjungfrun, det största och svåraste verk hon komponerat. - Författaren H C Andersen var en outsider i det danska och Den lilla sjöjungfrun trivdes inte med tillvaron under vattnet utan ville bli mänsklig. På ett personligt plan identifierar jag mig med dessa båda, förklarar Lera Auerbach. - Varje gång jag försöker anpassa mig till en viss identitet: ryss eller amerikan, konsertpianist eller tonsättare, så blir jag deprimerad. Och mitt skapande blir inte alls bättre av det, säger Lera Auerbach. Därför har hon bestämt sig för att strunta i vad folk tänker och tror och göra det hon själv känner för.

Birgitta Tollan följer i Montreal spåren efter den kanadensiske tonsättaren Claude Vivier som brutalt mördades 1983, endast 35 år gammal. Ett hatbrott.  Claude Vivier är en legend i Kanada, där han levde och verkade. Kanske blir det så när man är mycket begåvad och plötsligt utan förvarning dör. Mitt i livet med så mycket kvar att skapa. Claude Vivier var homosexuell och blev endast 35 år gammal. Han dog en våldsam död, mördad av en man i sin lägenhet i Paris. Claude Viver hade fått ett av sina många stipender och hade för andra gången i sitt liv rest till Paris för en tid. Han hade just börjat arbeta med sin andra opera när allt tog slut. Men kvar finns över 40 kompositioner. Många av dem tematiserar döden, barndomen, kärleken och odödligheten. Claude Vivier attraherades speciellt av den mänskliga rösten. Och av orden. Han skrev själv librettot till sin opera Kopernikus. Inte sällan uppfann Claude Vivier egna ord, och ofta improviseras sången fram.  Lonely Child, skriven för sopran och orkester, handlar, enligt kompositörens egen utsago, om honom själv. Han föddes 1948 i Montreal i fransktalande Kanada. 1951 adopterades han av familjen Vivier, och fick en katolsk uppfostran. Claude Vivier var besatt av musik sedan barndomen, och som 20-åring startade han sina studier i piano och komposition på Musikkonservatoriet i Montreal. Han fick stipendium och reste till Europa och tillbringade tre år som Karlheinz Stockhausens elev. Åter i Montreal skrev han 1976 det 27 minuter långa verk som många anser vara hans mest formfulländade komposition, Siddharta inspirerad av Hermann Hesses text. Som 28-åring åkte Claude Vivier för första gången till Asien, fr a till Bali dit han senare åter­vände flera gånger. -Längst inne är jag ett barn, berättade han producenten Claude Cubaynes på Radio Canada. På Bali kände Claude Vivier sig som ett barn som hade det svårt med att lära spela landets speciella percus­siva musik. Dessutom fick han uppleva en massa ting som är svåra att för­klara: enkla saker om livet, om kärlek och om att uttrycka sig. -De här människo­rna rör mycket vid varan­dra och stegvis lärde även jag detta, sa han. Det är inte många som vet om att Balinesisk konst innehåller en poesi som är full av sorg. En sorg som fram­kallas av en djup kär­lek till livet. Dessa balinesiska människor är ex­traordinärt rena, vackra ock älskliga, berättade Claude Vivier. Asien skulle vara närvarande i alla hans återstående verk.   I programmet medverkar kompositören Michael Edward, Montreal, som träffade Claude Vivier när han en gång i gymnasiet repeterade Viviers Pulau Dewata.             Låtlista:   ZIPANGU Claude Vivier I Musici de Montreal   LONELY CHILD Claude Vivier M-D Parent Orch Metropol. du Montreal Dirigent: Walter Boudreau   SIDDHARTA Claude Vivier Orch Metropol. du Montreal Dirigent: Walter Boudreau   PULAU DEWATA Claude Vivier McGill Percussion Ensemble   CHANTS Claude Vivier Sju kvinnoröster Dirigent: Lorrain Vaillancourt   PIECE POUR VIOLONCELLE ET PIANO Claude Vivier Claude Lamothe, cello Louis-Philippe Pelletie, piano "Anthology of Canadian Music"  ACM 36 CD 1-4 (Radio Canada International)

I sin lyriska musik använder han urgamla färöiska folkmusikmelodier som grundstenar. - Men Europa är min hembygd och havet förenar mer än det åtskiljer, säger Sunleif Rasmussen. Nordiska Rådets Musikpris gick 2002 till den färöiske tonsättaren Sunleif Rasmussen för Färöarnas första symfoni, nr 1 Oceanic Days. Prismotiveringen lyder: "Som en tonkonstens William Heinesen har Sunleif Rasmussen satt Färöarna på den musikaliska kartan. Hans Symfoni nr.1 - Oceanic Days, den första färöiska symfonin, hämtar sin inspiration ur den färöiska naturen men också ur färöiska uråldriga koraler. Av detta har Sunleif Rasmussen skapt ett verk med omfattande dimensioner, som utstrålar en självklar konstnärlig integritet och kombinerar stramhet och struktur med lyrisk känsla." I sina kompositioner, uppbyggda enligt spektralanalysens strikta idéer, använder Sunleif Rasmussen urgamla färöiska folkmusikmelodier som grundstenar. Men musiken är lyrisk då Rasmussen "spelar pingpong mellan de båda hjärnhalvorna". Han ser sig själv som en crossover-kock som mixar olika slags ingredienser i en rätt som är allt annat än tonal. Och allt annat än gammelmodernistisk. Sunleif Rasmussen, från en släkt av fiskare och bönder, utbildade sig i Oslo och Köpenhamn och vänder sig mot nationalism och naturromantik. -Jag är uppvuxen med havet tätt inpå och min musik beter sig ibland som havet. Men Europa är min hembygd och havet förenar mer än det åtskiljer, förklarar Sunleif Rasmussen i ett samtal med Birgitta Tollan. Sunleif Rasmussen är även passionerad kördirigent och anser att rösten är det mest intressanta av alla instrument. Birgitta Tollan stämde träff med tonsättaren för ett samtal i Köpenhamn, den stad där Sunleif Rasmussen bodde i 13 år, före och efter sina studier vid Det Kongelige Musikkonservatorium där en av hans lärare hette Ib Nørholm. Nu bor och komponerar Sunleif Rasmussen i sina farföräldrars hus på en av Färöarnas 16 bebodda öar, nämligen Sandoy. Dessutom undervisar han kompositionselever på Musikskolan i Torshavn, Färöarnas huvudstad. På Färöarna lever 50 000 människor och 100 000 får!

Världskända Kronoskvartetten har sprängt gränserna för vad en stråkkvartett kan göra, och i projektet "Fifty for the future" beställer de ny musik av tonsättare från hela världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Totalt 50 tonsättare från hela världen - varav 25 män och 25 kvinnor - deltar i projektet "Fifty for the future" eller på svenska "Femtio för framtiden". Bland dem finns tonsättaren Karin Rehnqvist. Hennes stycke "The Riddle" uruppfördes av Kronoskvartetten på Uppsala konsert och kongress den 5 maj 2017. I dokumentären hör vi Kronoskvartetten repetera ”The Riddle” och möter Rehnqvist och två av musikerna i Kronoskvartetten, nämligen violinisten och grundaren David Harrington och cellisten Sunny Yang. Yang men också den kinesiska pipa-virtuosen Wu Man ger för svenska medier unika intervjuer. Wu Man berättar bland annat hur Kronoskvartetten förlöste den oskrivna musiken inom henne. I projektet har Kronoskvartetten också engagerat tonsättare som Franghiz Ali-Zadeh, Afghanistan, Fodé Lassana Diabaté, Mali, Tanya Tagaq, Kanada, Laurie Anderson och Philip Glass från USA. I samma anda äger också deras årliga festival rum i San Fransisco den kommande veckan. Kronoskvartetten består av David Harrington, violin, John Sherba, violin, Hank Dutt, viola och Sunny Yang, cello. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.

Världskända Kronoskvartetten har sprängt gränserna för vad en stråkkvartett kan göra, och i projektet "Fifty for the future" beställer de ny musik av tonsättare från hela världen. Totalt 50 tonsättare från hela världen - varav 25 män och 25 kvinnor - deltar i projektet "Fifty for the future" eller på svenska "Femtio för framtiden". Bland dem finns tonsättaren Karin Rehnqvist. Hennes stycke "The Riddle" uruppfördes av Kronoskvartetten på Uppsala konsert och kongress den 5 maj 2017. I dokumentären hör vi Kronoskvartetten repetera The Riddle och möter Rehnqvist och två av musikerna i Kronoskvartetten, nämligen violinisten och grundaren David Harrington och cellisten Sunny Yang. Yang men också den kinesiska pipa-virtuosen Wu Man ger för svenska medier unika intervjuer. Wu Man berättar bland annat hur Kronoskvartetten förlöste den oskrivna musiken inom henne. I projektet har Kronoskvartetten också engagerat tonsättare som Franghiz Ali-Zadeh, Afghanistan, Fodé Lassana Diabaté, Mali, Tanya Tagaq, Kanada, Laurie Anderson och Philip Glass från USA. I samma anda äger också deras årliga festival rum i San Fransisco den kommande veckan. Kronoskvartetten består av David Harrington, violin, John Sherba, violin, Hank Dutt, viola och Sunny Yang, cello. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.

Birgitta Tollan for till Toronto i Kanada och till San Francisco i USA för att möta två kvinnor, som båda tillhör en ny grupp spännande tonsättare: Tredje generationen med rötter i Asien. Alexina Louie är en av de mest spelade nutida tonsättarna i Kanada. Hon har vunnit många priser och utnämndes 1996 till Composer in Recidence vid Canadian Opera Company i Toronto där hon bor. Alexina Loiue har skrivit verk för alla konstellationer. Alexina Louie stammar från Kantoon i Kina. Hon studerade hos amerikanska tonsättaren Pauline Oliveros vid University of California i San Diego. Oliveros lärde henne att lyssna djupt på musikens klang och färger. Under 6 år efter examen i Californien försökte hon finna sin egen röst i komponerandet och studerade asiatisk filosofi och musik. - Genom min fördjupning i den asiatiska musiken fann jag min verkliga identitet, säger Alexina Louie. En kvinna som är mycket rotad i det västerländska, men som har starka band till Asien. Ett av de kinesiska instrumenten, den 7strängade långcittran Chin, fascinerar henne mycket. - Det är ett innerligt instrument som framkallar musik för själen, i en poetisk musikalisk gestik med de subtilaste uttrycksmedel. Cittran Chin gestaltas i Alexina Louies kompositioner genom kanadensiska Erica Goodmans harpspel. Den japanska hovmusiken Gágakó är mycket formell och har en långsam puls. Även vad gäller harmoniförändringar. Speciellt två av instrumenten i Gágakómusik intresserar Alexina Louie: blåsinstrumentet hsiao (shao) med dubbla rörblad som kan böja tonen mer än en oboe någonsin skulle kunna och den genomträngande hichiriki, en kort bambuflöjt med 17 pipor. Alexina Louie skriver inte själv för de olika traditionella instrumenten, utan låter våra västerländska instrument uttrycka deras röster. - Med min kinesiska bakgrund har jag en större, rikare kulturell palett att välja ifrån. Det ger mig en större källa att ösa ur. Det kan ibland kännas dubbelt, men här i Kanada finns de bästa förutsättningar för att trivas, säger Alexina Louie. 1982 skrev Alexina Louie O Magnum Mysterium, Memorian Glenn Gould, till minne av det kanadensiske pianogeniet Glenn Gould som dog bara 50 år gammal. Vid minnesceremonien efter Glenn Goulds död samlades 3 000 människor och sjöng hymner och koraler tillsammans, bl a Nun danket alle Gott. Denna och flera av Bachs verk och Mahler's Das Lied von der Erde ingår som reminiscenser i Alexina Louies komposition till minne av Glenn Gould. Ett verk som spelats av många orkestrar, bl a BBC Symphony   Melissa Hui föds 1966 i Hongkong, där hon bor tills hon är 8 år. Familjen flyttar till Vancouver i Kanada. Från början ville Meissa Hui bli arkitekt. Hon ser sig själv som en designer som skapar former; ett koncept bestående av olika musikaliska block med ingredienser som tonhöjd, register, klang, rytmik, karaktär och profil. Som 25-åring kommer denna unga tonsättare till stenkyrkan i den lilla byn San Rocco på italienska rivieran; i ett Europa, som hon upplever som otroligt historiskt. - San Rocco, säger Melissa Hui, en tusenårig by med en aura av både antikvitet och modernitet, en plats till synes tidlös; där tiden ännu återstår att erfara. Melissa Hui beskriver det som att hon suttit där i kyrkan i över tusen år, hon har då och då slumrat in, och därför upplevt den latinska mässan som fragmenterad och dekonstruerad. Där i Italien skriver hon inne i huvudet ett musikverk som hon åker hem till Kanada och skriver ner i noter. Ett stycke musik med klart europeiska rötter, men i en karaktäristiskt egen design. Melissa Hui blev som 28-åring docent i komposition vid Stanford University söder om San Francisco, där jag möter henne. Hon är utbildad vid Yale, Cal Arts i Los Angeles och vid University of British Columbia. Hennes kompositioner har beställts av ett otal symfoniorkestrar och hon har fått en mängd priser och utmärkelser. Melissa Hui ingår i en grupp kanadensiska tonsättare ur det som kallades Generation X, mellan 20 och 30 år. De känner sig fria i sin profession eftersom Kanada är ett ungt land. Det finns egentligen inte någon eller några entydiga musikaliska traditioner att behöva leva upp till enligt Melissa Hui. Ej heller finns många kanadensiska kvinnliga tonsättare att ha som förebilder, men hon nämner Barbara Pentland och Violet Archer som båda föddes strax efter sekelskiftet 1900. - Att vara utan kvinnliga musikaliska förebilder kan vara en fördel, eftersom jag då kan omfamna allt jag vill. Visst kan det skapa förvirring och identitetslöshet, men det kan också leda till en intressant syntes av nya värden och traditioner. Jag behöver inte känna att Beethoven s a s hänger mig över skuldran utan istället hävda: "Han är man, inget för mig". Det är befriande och ger mig kraft, förklarar Melissa Hui. - Jag växte upp i en förort i norra Vancouver, berättar Melissa Hui. Endast en av mina vänner var av kinesisk härstamning, men vi talade engelska tillsammans. Eftersom vi bodde i en förort utan blandkulturer var alla mina övriga vänner vita. - Många väntar sig att jag populistiskt skall skriva musik i en kinesisk tradition. Men för mig är det helt omöjligt att skapa illusioner av mina kulturella rötter, förklarar hon. Det kinesiska finns undermedvetet eller t o m omedvetet i mig. Om du med en baktanke skriver pentatonisk musik och instrumenterar med en gong, enbart för att västerlänningarna förväntar sig det, så blir det oärligt och ytligt, allt det som den kinesiska kulturen inte är, säger Melissa Hui. - I min musik finns introspektion och gleshet. Det är kinesiskt. I västvärldens litteratur är prosan, berättelsen, som dominerar. I kinesisk litteratur är poesin betydelsefullare. Varje ord har en mångfald av betydelser och det står mycket skrivet mellan raderna, menar Melissa Hui.

Han var en av de första danska tonsättarna som reste till Darmstadt, men Aksel Borup-Jörgensen använder inte strikt serialism utan är en mycket intuitiv, lyrisk musiksnidare. Axel Borup-Jørgensen föddes 1924 i Hjørring på Jylland. Han avled i Birkerød 2012. När han var tre år emigrerade familjen till Sverige och han tog studenten i Linköping, där han också gjorde sin värnplikt. Senare flyttade han till Köpenhamn och avlade 1950 musikpedagogisk examen i piano vid Det Kongelige danske Musikkonservatorium. Som tonsättare är Axel Borup-Jørgensen autodidakt. Synnerligen produktiv har har varit och skrivit mer än 150 opus; minimala solostycken, ensembleverk och symfoniska verk. Intresset för Schönberg och Webern förde honom 1959 och 1962, som förste dansk, till sommarkurser i Darmstadt. Men Axel Borup-Jørgensen använder inte strikt serialism utan är en mycket intuitiv, lyrisk musiksnidare. Han har tonsatt dikter av bl a Heidenstam, Gunnar Björling, Elsa Grave, Langston Hughes, Hölderlin och Rilke. Hos Axel Borup-Jørgensen möter vi inte sällan intima stämningsbilder i ofta små format som hellre skildrar tillstånd än händelser. Hans måleriska orkesterstil kulminerar i verket Marin, en beställning från Danmarks Radio, som han skrev mellan åren 1963 och 1970. Detta var en så stor anstränging att Axel Borup-Jørgensen efter det övergick till att enbart skriva för mindre ensembler. Bara renskrivningen  av partituret tog 900 timmar. Hela verkets tillblivelse tog 7000 arbetstimmar i anspråk. Herbert Blomstedt dirigerade Danmarks Radios Symfoniorkester i uppförandet av Marin. Verket tilldelades det internationella Rostrum of Composers prize i Paris 1970. Axel Borup-Jørgensen fortsatte att utveckla sin personlige stil fram till sin død, gärna i tätt samarbete med instrumentalister som kunde hjälpa honom med att realisera sina idéer om nye spelsätt och nya klangmöjligheter från traditionella instrument som blokflöjt och gitarr. Bl a tillsammans med världsartisten Michala Petri och sin dotter Elisabet Selin. Danske tonsättaren Pelle Gudmundsen-Holmgreen beskriver i en intervju sin äldre kollega: "Borup har funnit en egen, poetisk skönhet. Han är en  tonsättarnas poet. Han har ett svenskt drag i sin musik, man kan nästan höra de svenska skogarna och vidderna och den säregna melankoli, som ofta vilar över svensk konst." Birgitta Tollan mötte Axel Borup-Jørgensen i Köpenhamn och frågade honom om man kan förstå att man har en så produktiv gärning bakom sig.   Låtlista. Alla stycken är tonsatta av Aksel Borup-Jørgensen:   För orgel IV, opus 106 Jens E Christensen OUR Recordings 6220617   Nordisk sommarpastorale op 51 Danska Radions Symfoniorkester Leif Segerstam, dir Dacapo 8.224030   Musik för slagverk och viola, opus 18 Anette Slaatto, viola Mathias Reumert, slagverk Dacapo   Vinterelegi För sinfonietta och 3 sångare, opus 55 Århus Sinfonietta Ars Nova Copenhagen Søren Kinch Hansen, dirigent Carambolage 8.226576   Praeambula Per Dybro Sørensen, gitarr Point Records PACD 81   O BARN Erik Skjoldan, Helene Gjerris Rilke Songs and Piano Works Point Records PCD 5117.   Songs for soprano and guitar on poems by Ole Sarvig, op 104 Karl Petersen, gitarr Marianne Lund, sopran   Notenbüchlein für Anna Elisabeth op. 82. Finale: Chant d'oiseaux Elisabeth Selin, blockflöjt OUR Recordings     MARIN Danska Radions Symfoniorkester Leif Segerstam, dir Dacapo 8.224030   Sirenernas kyst, opus 100 Ars Nova Copenhagen Søren Kinch Hansen, dirigent Carambolage 8.226576   Thalatta!, Thalatta! opus 127 Erik Skjoldan, piano Our Recordings

Ljudkonstnären och kompositören Gordon Monahan, en av de mest mångsidiga inom avantgarden. Birgitta Tollan söker upp f d pianisten och rockmusiken, numera ljudkonstnären och organisten, Gordon Monahan, i hans ateljé under takåsarna i f d Östberlin. Här, mitt i den pulserande storstaden, bor Gordon Monahan de delar av året då han inte är på sin ranch utanför Toronto i Kanada. Gordon Monahan's mångåriga verksamhet med ljudande verk för högtalare, video, kinetiska skulpurer och datorkontrollerade ljudinstallationer, har gjort honom till en av de mest mångsidiga avantgarde-ljudkonstärerna. Han är både kompositör och utövande ljudskulptör som rör sig mellan naturliga akustiska fenomen och mediateknologi, gärna på olika locations, inom populärkultur och på livescener. Gordon Monhans har intresse för hi- och lowtech och för s k hög- och lågkultur. Men Gordon Monahan startade som medlem av olika rockband hemma i Ottawa i Kanada. Numera spelar han elektrisk orgel i underhållningsgruppen Fuzzy Love som skriver eget material och gör covers av kända artisters pophits. Som t ex George Michaels Careless Whisper, Lennon McCartneys Strawberry Fields och Overload med Sugababes. Sedan 1978 har Gordon Monahan gjort ett oändligt antal performances och ljudinstallationer över hela världen. Men han startade alltså som konservatorieutbildad pianist, även om han föredrog nutida musik istället för den klassiska. Bl a spelade han gärna pianostycken av John Cage. I början av 1980-talet var Gordon Monahan i gång med att att komponera sin ljudskulptur Piano Mechanics och John Cage kom förbi Toronto. Det var då John Cage uttalade de berömda orden: Vid pianot producerar Gordon Monahan ljud som vi aldrig hört tidigare. Gordon Monahan har skapat fler verk där theremin är i fokus. För några månader sedan komponerade han stycket Theremin pendulum - en mekanisk, rörlig ljudskulptur som svänger fram och tillbaka, men i ett vad han kallar kaotiskt mönster, oförutsägbart. Själva pendeln är antennen på en theremin - en vidhängande tråd som rör sig. Tonhöjden ändrar sig med rörelserna. I programmet hör vi även det mäktiga stycket Speakers Swinging från 1982. Här svänger tre personer ljudande högtalare i en koreograferad komposition av Gordon Monahan. - Speakers Swinging kräver svett, hårt arbete och envishet, förklarar Gordon Monahan.

Möt en av den svenska elektroakustiska musikens stora damer: Hanna Hartman i Berlin. Hanna Hartman föddes i Uppsala 1961. Efter studier i Teater- och Litteraturvetenskap vid Uppsala univeristet gick hon Dramatiska Institutuet 1989-1991. Efter en del års arbete vid Sveriges Radios dokumentärredaktion och radioteatern i Stockholm flyttade Hanna Hartman och hennes digitala ljudstudio utomlands; först till Köpenhamn och senare till Berlin, där hon nu bor och verkar. Allting börjar och slutar med ljud. Hanna Hartman är den svenska ljudpoeten som hämtar klanger från hela världen till sina kompositioner. Hon har arbetat för tyska radiostationer och Sveriges och Danmarks Radios "radiofoniska byggarbetsplatser". För stycket, Cikoria - en resa, ett år erhöll Hanna Hartman 2000 ett prestigefyllt Karl-Sczukapris som delas ut i Berlin. Vi möter henne när hon gett ut sin första CD med tre av sina verk, bl a Färjesånger. Birgitta Tollan träffade Hanna Hartman vid hennes digitala ljudstudio i hemmet i forna Östberlin. Och mötte en konstnär vars mikrofoner nyligen fångade klirret av den sicilianska vulkanen Etnas lavaströmmar och geysir med vattenkaskader och bubblande svavel på Island, men som även attraheras av vardagsljud: från dragkedjor, mjölkseparatorer, skruvar och godsvagnar. Hanna Hartman framträdde tidigare  med gruppen Les Femmes Savantes - de bildade kvinnorna - fem Berlinbaserade kvinnliga kompositörer/performers från Tyskland, Argentina och Sverige.   Låtlista: Hanna Hartman Färjesånger Hanna Hartman Die Schrauben, die die Welt zusammanhalten   Från CD'n Hanna Hartman, Elektron EM 1005.

Produceret af radiojournalisten Birgitta Tollan

Boken "Århundradets kärlekskrig" av författaren och litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström blev en av 2016 års mest omtalade svenska böcker, men också en opera. Den omdiskuterade punktromanen Århundradets kärlekskrig av författaren och litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström blev operan Kärlekskriget med musik av tonsättaren Paula af Malmborg Ward. Den 3 mars 2017 hade Stockholms stadsteater urpremiär för en pjäs på boken, och den 6 juli samma år var det urpremiär för operan Kärlekskriget. Birgitta Tollan har talat med publik och en stor del av ensemblen i samband med premiären i Vattnäs konsertlada vid Orsasjön, Dalarnas enda operahus. Jag skulle tvingas kyssa den hand som slog mig För att få leva i din höga närhet Du var kungen Jag var pigan Ebba Witt-Brattström berättar att romanen är en sorgesång över ett havererat äktenskap som varat i många år. Det som en gång var stor kärlek har vänts till långdragen kamp, ett kärlekskrig. En lidande kvinna uppfattas som aggressiv och en aggressiv man uppfattas som lidande. Vi är hjärntvättade på nåt sätt!, säger Ebba Witt-Brattström. I dokumentären lyssnar vi på musiken och sjunger gör världsalten Anna Larsson som HON, basbarytonen Lars Arvidson som HAN och den unga sopranen Amelia Jakobsson som IVONA, en karaktär som librettisten Mathias Clason skrev in i librettot tillsammans med regissören, skådespelaren och sångaren Niklas Hjulström som här regisserar sin första opera. IVONA finns inte med i punktromanen. Hon är i operan polska och städar hos det upphöjda medelklassparet. Dessutom är hon forskarassistent och ibland emotionellt stöd till karaktären HON. När operan Kärlekskriget hade spelats för sista gången kunde vi läsa om #metoo-upprop över hela världen. Tre av kvinnorna i teamet kring Kärlekskriget har varit tongivande i frågor om kvinnors liv och rättigheter: Anna Larsson var initiativtagare till uppropet #visjungerut i Sverige. Paula af Malmborg Ward har bl a komponerat radiooperan Hittekvinnan efter fem böcker av Kerstin Thorvall, operan Dansa min docka om anorexi och körverket Äggen är slut om klimakteriet. Och Ebba Witt-Brattström har under många år skrivit böcker och debattartiklar i ämnet: Kulturkvinnan, Kulturmannen och andra texter, Stå i bredd : 70-talets kvinnor, män och litteratur, Å alla kära systrar!, Ur könets mörker m fl. Om operan satts upp efter #metoo-uppropen - hade Ebba Witt-Brattström då sett annorlunda på relationen mellan HON och HAN efter att ha läst alla tusentals vittnesmål från kvinnor som varit utsatta för patriarkala övergrepp? Basbarytonen Lars Arvidson var senare initiativtagare till ett upprop till stöd för uppropet #visjungerut tillsammans med bl a Peter Mattei, Rickard Söderberg, Lars Cleveman och Michael Weinius. All musik i denna dokumentär är ur operan Kärlekskriget. Musiken är inspelad av Kristian Eliasson, som är kompositör, musiker och ljudkonstnär. Spelar gör Västerås Sinfonietta under ledning av dirigenten Fredrik Burstedt.

I det fjärde och sista programmet spinner Birgitta Tollan kvinnliga singer/songwritertrådar runt samtiden. Möt bl a Laleh i en tidig intervju. Hungern sitter inte i magen utan i rösten, sjunger Laleh. Med utgångspunkt i Rickie Lee Jones, över Suzanne Vega (the Mother of mp3) till legenden Barbro Hörberg, poeten Elisabeth Hermodsson, humoristen Maria Lindström och geniet Stina Nordenstam landar vi i 2000-talets singer/songwriterboom med Lollo Harms från Popkolloföreningen för unga tjejer efter Marit Bergmans initiativ. Popkollo är ett slags moderna flickskolor med syfte att nå fler unga tjejer och få dem att börja spela och fullfölja sitt musikintresse. Visskoleutbildade Jenny Almsenius inspireras av Rysslands Evert Taube, Vladimir Vysotskij. Norska Lisa Dillan, improvisationslärare på Musikhögskolan i Oslo, har gjort låten When I close my eyes med inspiration av en dikt av Karin Boye ur Härdarna med följande textrad: Jag lyssnar, fången i förtärande tvång. I rytmen av din rytm, i takten av din gång slår min puls i hunger. Laleh - singer/songwriter, kompositör, musiker, arrangör och musiktekniker, utbildad vid Musikprogrammet vid Hvitfeldtska Gymnasiet i Göteborg, berättar om lyckan hon känner när London Symphony Orchestra spelar in hennes Snö som är musik till filmen Arn. Hungern sitter inte i magen utan i rösten, sjunger Laleh, och det får bli motto för hela serien Skuggor och ljus som härmed klingar ut för gott.   Spellista: Shadows And Light   Joni Mitchell Joni Mitchell The Last Waltz Rhino 81227827823  chuck e is in love Rickie Lee Jones Rickie Lee Jones Warner Bros. tried to be a man Rickie Lee Jones Rickie Lee Jones mfl. Sermon on Exposition Boulevard New West Records Jungfruns Bön Maria Lindström Maria Lindström m fl Ur vägen PSCD 059 Unga flickor Maria Lindström Maria Lindström m fl Åtminstone db Productions DBCD 12 Hejsan Britta Barbro Hörberg Barbro Hörberg m fl Gamla Älskade Barn Frituna Vad gör vi med sommaren, kamrater Elisabet Hermodsson Elisabet Hermodsson VAD GÖR VI MED SOMMAREN KAMRATER ? PROPRIUS PROP 7724 Toms Diner Suzanne Vega Suzanne Vega Solitude Standing 1987 A&M Luka Suzanne Vega Suzanne Vega m fl Solitude Standing 198  A&M Little Star Stina Nordenstam Stina Nordenstam Little Star (Re-Issue) 1997 East West EW106CD His Song Stina Nordenstam Stina Nordenstam Memories Of A Color telegram records tcd-11 Mary Bell Stina Nordenstam Stina Nordenstam Dynamite East West 0630182402 No Party piano mix 7 Marit Bergman Marit Bergman Marit Bergman MySpace Floden Ny version Jenny Almsenius Jenny Almsenius http://www.jennyalmsenius.se/musik.htm When I close my eyes Lisa Dillan Lisa Dillan Kommer på platta senare Der yek goshe (I ett hörn) Laleh Laleh Warner Music Far Har Lärt Mig Laleh Laleh Prinsessor Warner Music 5051011-8646-2-9 Snö Laleh Laleh. The London Symphony Orchestra.

Vi hör historiska intervjuer med svenska och internationella singer/songwriters. Bland annat Joan Baez. Vi möter även 21-åriga Stina Nordenstam i den allra första intervju hon gjorde i svensk media. Titeln Skuggor och ljus kommer från Joni Mitchells komposition Shadows and Light från 1976. I singer/songwriter-genren har kvinnor tagit sig stor plats. Med hjälp av musiken steg kvinnor och kvinnliga erfarenheter, tankar, känslor och kamp ut ur skuggorna och in i ljuset på musikscenerna. Den tredje delen innehåller några historiska intervjuer med svenska och internationella singer/songwriters. Birgitta Tollan intervjuar två 21-åriga kommande storstjärnor: Eva Dahlgren 1981 efter att hon fått sin första Rockbjörn och den skygga Stina Nordenstam 1991, I den allra första intervjun Stina gjorde i svensk media inför debuten med CDn memories of a color. Den världsberömda mexikanskättade freds- och ickevåldsförkämpen Joan Baez demonstrerar sjungande för HBT-rättigheter i Stockholm och berättar om hur kluvet det var att vara halvt mexikanska i Kalifornien på 60-talet. Det är sjungande sångdiktaren Jan Hammarlund som fick en pratstund med sin stora idol. Dessutom innehåller programmet samtal med ordjonglören Christina Kjellsson om den göteborgska kultikonen Brittmarie Brax med smeknamnet Brittis. Fram till sin död Allhelgonadagen 1998 skrev Brittis ett 30-tal sånger. Christina Kjellsson samlade ihop de inspelningar som fanns, lyfte fram Brittis röst och lade på nytt ackompanjemang på CD'n, som heter Brittis. Vi hör den legendariska liveinspelningen av Leaping Lesbians med Meg Christian. I en outgiven låt sjunger öppet lesbiska Janis Ian Im married in Toronto but not in New York. Även Ani DiFranco finns med i denna näst sista del av Skuggor och ljus.   Spellista: Shadows And Light Joni Mitchell Joni Mitchell, Persuasions mfl The Last Waltz Rhino 81227827823 Altar boy and the thief Joan Baez Joan Baez m fl Blowing away 1977 Epic Records EK-34697 Leaping lesbians Sue Fink  Meg Christian Face the Music - Meg Christian Olivia Love Is Blind Janis Ian Janis Ian m fl Aftertones Cooking Vinyl COOKCD 270 Married In London Janis Ian Janis Ian Outgiven. Downloaded from www.janisian.com Novemberregn Eva Dahlgren Eva Dahlgren m fl Petroleum Och Tång EMI 50999 5 13635 2 9 Ge dig Eva Dahlgren Eva Dahlgren m fl För väntan CBS/Epic 85064 Västra Gatan  Christina Kjellsson Christina Kjellsson m fl Mitt i en mening Borderline Records 2000 (BLCD 22) Mitt i en mening Christina Kjellsson Christina Kjellsson Mitt i en mening Borderline Records 2000 (BLCD 22) Alone At Night Stina Nordenstam Stina Nordenstam mfl Memories Of A Color telegram records/caprice records tcd-11   Britt-Marie Brax Patriarkatet Britt-Marie Brax, sang. Christina Kjellsson, div instrument och kör. Erica Granström, kör.    Britt-Marie Brax Natt klockan två Britt-Marie Brax, sång. Christina Kjellsson, div instrument.   Britt-Marie Brax Sociala mörker Britt-Marie Brax, sång. Samuel Olsson, bas.   Britt-Marie Brax Minnena är fyllda Britt-Marie Brax, sång. Christina Kjellsson, div instrument.

En stad där den klassiska musiken har fått starkt stöd av samhället. Här delas även ett av världens mest prestigefyllda konstmusikpris ut, Léonie Sonnings Musikpris, på 100.000 Euro år 2017. Birgitta Tollan gör självsvåldiga nedslag i musiklivet i sex städer: Reykjavik, New York, Oslo, Helsingfors, Berlin och Köpenhamn. Har vardera stad en speciell musiksjäl? Vi möter musiker, tonsättare, operachefer, operasångerskor, ensembler, programläggare, kritiker, festivaldirektörer och musikvetare. Det är dags för Köpenhamn! Prestigebyggena, det nya operahuset och Danmarks Radios nya konserthuset, i Köpenhamn har skrivit in skeppsredare och kulturministrar i musikhistorien. Trots gigantiska överdrag av budgeterna. Danmarks Radio tvingades avskeda en massa medarbetare och kanalen P2 hotades. Men finns det pengar över till själva musiken?  - Operahuset använder stora delar av sin budget till att driva det gigantiska huset. Vi skulle hellre vara utan prestigehusen om vi fick möjlighet att förverkliga våra konstnärliga ambitioner och ha ett mer varierat utbud, säger violinisten Alexander Øllgaard, som spelar i operaorkestern Det Kongelige Kapel, i Kroger Kvartetten och i Trio Aristos.   - De fria medlen har blivit färre. Smala genrer har fått det sämre. Jag undrar hur många symfoniorkestrar man kan hålla igång på bekostnad av mindre experimenterande grupper som arbetar oavhängigt, säger saxofonisten och komponisten Lotte Anker, en av de främsta inom dansk experimenterande nutida musik och jazz. - Det saknas kvinnliga lärare och kvinnliga instrumentalister i jazzutbildningen vid det Rytmiska Konservatoriet, så vi har startat danska IMPRA, ett nätverk och en föreningen för kvinnliga improvisationsmusiker efter svensk förebild.   Svenska flöjtisten Kristina Ersson utbildade sig på Musikkonservatoriet i Köpenhamn och har under fyra år varit anställd som soloflöjtist i Sjællands Symfoniorkester som på somrarna kallas Tivolis Symfoniorkester. - Den stora klassiska publiken i Köpenhamn är konservativ och över 40 år. Därför är det svårt att sälja biljetter till alltför okända, moderna program. Vi vill nå en yngre publik och vi vill utbilda publiken. Därför erbjuder vi extrapriser för serier där speciella s k Farliga konserter ingår. Vi använder även hemsidan, udda konserttider och olika jippon för att locka annorlunda publik, säger Kristina Ersson.   Nikolaj Koppel är chef för all musikverksamhet vid Tivoli i Köpenhamn, som drivs kommersiellt. Han kommer ur den välkända musiksläkten Koppel som startade med pianisten och tonsättaren Herman D Koppel. Nikolaj Koppel var tidigare konsertpianist och satsar återigen på en kammarmusikserie Pianoforte, där världskända klassiska pianister framträder, t ex Gabriela Montero, Murray Perahia, Lang Lang, Emanuel Ax, Marc-André Hamelin och Marta Argerich m fl. - Det är inte vår största uppgift att promovera nutida musik, säger Nikolaj Koppel. Men vi satsar mycket på att få ut musiken på udda ställen, t ex hörde 25 000 människor på Roskildefestivalen förra året musik av Sjostakovitj och Stravinskij. Vi vill nå dem som är mellan 15 och 26 år, alltså människor som ännu inte stiftat familj, säger Nikolaj Koppel.   Dessutom medverkar Lotte Bichell, kulturjournalist på Berlingske Tidende.   Låtlista: Untitled In CoF Minor A Valentine To Sherwood Anderson Mikhail/Gertrude Stein Mikhail. Gertrude Stein. DJ Spooky Remix Utgiven med boken Sound Unbound   Stråkkvartett i D-dur, op 63. I Allegro Moderato. Niels W Gade Köpenhamns Stråkkvartett   Dansk musik i 1000 år - en antologi Dacapo 8.224185   Berber Lotte Anker Lotte Anker, alt- och tenorsaxofoner. Craig Taborn, piano. Gerald Cheaver, Trummor Live at the Loft, Inspelad live i Köln ILK 148CD       String Quartet No. 8 'Night Descending Like Smoke' (1995-97), III: Voyage Per Nørgård The Kroger Quartet Nørgård: String Quartets No. 7-10 DACAPO 8.226059   Der Er et Yndigt Land Adam Oehlenschläger, text. H. E. Krøyer, musik Pia Raug & Steve Dobrogosz Hjertesproget / Pia Raug og Steve Dobrogosz  Exlibris EXL40 30050   Symfoni nr 3, op 27 Expansiva. I Allegro Espansiva Carl Nielsen Danska radiosymfonikerna. Michael Schönwandt, dirigent Dansk musik i 1000 år - en antologi          dacapo CD 7 8.224184-96   Symphony No. 7 (2004-2006) I Per Nørgård Thomas Dausgaard, conductor. Danish National Symphony Orchestra,   Danish National Vocal Ensemble,  Danish National Chorus Per Nörgård: Symphony 3 & 7 Dacapo 6220547    Tjenerindens fortælling, The Red Centre Assembly Hall Poul Ruders Danska kungliga operans kör och orkester. Michael Schönwandt, dirigent Tjenerindens fortælling Dacapo 2 CD 8.224165-66   Symphony #16, BVN 417, "Syndflod Af Sol" (Sun Deluge) - 2. Scherzo (1950-51) Rued Langgaard Thomas Dausgaard; Danish National Symphony Orchestra Langgaard (R): Symphonies #15 & 16      Dacapo 6.2000001   Champagne Galoppen H C Lumbye Tivolis Symfoniorkester. Giordani Bellincampi, dirigent Dansk musik i 1000 år - en antologi Dacapo 8.224186                 Listen Benita Haastrup Benita Haastrup, percussion Sunrise Calibrated CAL1080   Stråktrio op 9, Nr 2 Beethoven Trio Aristos: Alexander Øllgaard m fl Privat inspelning   String Quartet No. 8 'Night Descending Like Smoke' (1995-97), II: Man Animal Per Nørgård The Kroger Quartet Nørgård: String Quartets No. 7-10 DACAPO 8.226059   Morning Dove Anker, Courvoiser, Mori Sylvie Courvoiser / Ikue Mori / Lotte Anker Alien Huddle INTAKT CD 144   Simmering Anxiety Part 1 Pernille Bévort Bévort, saxofoner. Marie-Louise Schmidt, piano Playground +1 Calibrated CALI 059   November Anker, Cronholm, Mazur Lotte Anker,saxofonister. Marilyn Mazur, slagverk. Josefin Cronholm, sång ANKER / CRISPELL / MAZUR: Poetic Justice Dacapo DCCD 9460   Untitled In CoF Minor A Valentine To Sherwood Anderson Mikhail/Gertrude Stein Mikhail. Gertrude Stein. DJ Spooky Remix Utgiven med boken Sound Unbound