Podcasts about laddning

https://jonkopingenergi.se/privat/ladda-bilen/smart-laddning Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dags att börja om! Nu börjar det snart bli dags att sammanfatta årets säsong och börja fundera på hur man ska lägga upp nästa. Vi kommer med lite tips och råd hur man kan g

Denna vecka är Christoffer på dåligt humör, han har för en gångs skulle inte kört bil och det resulterade i en dyr och kostsam historia. Peter har däremot varit och flängt både här och där och har upplevt Audis koncept på den ultimata laddstationen, något som verkligen är utöver det vanliga. Christoffer var i Göteborg på Europapremiär av en ny elbilskombi som går att få levererad innan året är slut, inte illa. Dessutom snackar duon om priset på nya Kia EV9, röran med WLTP och ett fall i ARN. Prova på reklamfri version av Elbilsveckan: https://plus.acast.com/s/teknikveckan. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt av Elbilsveckan så har vi fått dom nya priserna för Elli Charging - och dom är inte nådiga. Christoffer och Peter diskuterar varför någon nu skulle vilja använda sig av Elli Charging längre, det är en tråkig utveckling, speciellt för dom som inte har möjlighet att ladda hemma. Volvo lanserar snart nya EX30 men redan nu har många detaljer delats och ett chockerande val gör bilen helt ointressant för Christoffer. Apropå ointressant så kör just nu Christoffer Toyota bz4X och delar med sig av sina tankar kring den. Vem skulle vilja köpa den? Christoffer har svaret. Allt om elbil ICCT: https://alltomelbil.se/har-ar-de-som-ar-bast-och-samst-pa-elbilar-tesla-och-byd-i-topp/Allt om elbil Kia EV9: https://alltomelbil.se/en-forsta-titt-pa-kia-ev9-stora-elsuven-med-plats-for-sju-personer/Slipp reklam med Elbilsveckan Plus: https://plus.acast.com/s/6ec1ff9b-7486-411a-8d0d-edb10d125ec3 Prova på reklamfri version av Elbilsveckan: https://plus.acast.com/s/teknikveckan. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

3 matcher avhandlas. 1 Cupguld sätts in på banken. Laddning för derbyt börjar. God lyssning!

Nyheterna Radio 08.00

En stor racerapport från Boston Maraton, Lyssna gärna på Szackes berättelse från loppet. LG är i fas och mår riktigt bra! Keep on running!

Energimyndigheten och Trafikverket tar fram fram ett handlingsprogram för nationell utbyggnad av laddinfrastruktur och tankinfrastruktur för vätgas. En delrapport kom i februari. Nu jobbar man vidare med förslag till åtgärder och styrmedel till slutredovisningen i november. Vi har pratat med Clara Irons Wallin på Energimyndigheten. Vad gör man i utredningen, vad är klurigast och vilket […] Inlägget omEV #69: Om handlingsprogram för laddning och vätgas – intervju med Clara Irons Walling dök först upp på OMEV: Omvärldsanalys Energieffektiva Vägfordon.

Yngre generationer kan uppfatta en punkt som hård och aggressiv, medan tre punkter efter varandra breder ut sig. Författaren Tone Schunnesson reflekterar över sitt förhållande till slutet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 26/11 2018. I alla hjärtans dag-present året jag fyllde nitton fick jag något som kom att hänga över mig i många år. Peter Weiss bildungsroman Motståndets estetik, en stabbig ilsket röd pocketutgåva av den trilogi som behandlar olika sorters motstånd mot fascismen. Det här är mitt första riktigt starka minne av punkten, eller snarare avsaknaden. Jag tyckte att jag läste och läste men meningarna tog aldrig slut. Jag tappade kraft och lät tanken vandra, tvingades börja om, ibland flera sidor tillbaka. Jag försökte skapa ställen i texten där jag kunde vila mig men lyckades inte, fullständigt underkastad Weiss och det försvunna skiljetecknet. Som jag längtade efter den punkten, och när den väl kom var det som att jag simmat allt för länge under vatten. Jag nådde ytan desperat, andades in så häftigt att luften brände i mina lungor. Jag hade klarat mig, men utan någon uppskattning för vad jag nyss hade tagit mig igenom. För visst är det så med punkten, den blir synlig först när den inte är där. Eller när den sitter på fel ställe. Som när en vän, som på grund av dyslexi, placerade den mitt i meningar. När han bad mig förklara hur jag gjorde hade jag inget bra svar att erbjuda. Mycket mer än konkreta regler handlar grammatik ofta om en privilegierad intuition och jag hänvisade korkat nog till den intuition som han ju saknade. Här kom nu Weiss och utmanade min trygghet och för första gången drabbades jag av skiljetecknets fulla kraft. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Weiss är bara en av oändligt många författare som förstått hur betydelsebärande punkten är, och hur den belyser språkets kroppsliga dimension. Punkten synliggör rörelsen bakom texten, skriver Laurence Pett och Pascale Tollance i förordet till boken Point Dot Period... The Dynamics of punctuation in Text and Image och syftar på författaren som håller i pennan, och bestämmer sig för att runda av. Dessutom relaterar språket både till rum och tid, och ska därför förstås som något som händer snarare än något som beskriver, och på det här sättet blir punkten spår av en händelse. Kanske var det så Peter Weiss ville minimera författarens närvaro i sin gestaltning av historiska händelserna så fruktansvärda att de är bortom språket. Roland Barthes, som alltid verkar lite hjärtekrossad, hänvisar oss tillbaka till ordets latinska ursprung: punctum, som också kan betyda litet hål eller sår. Litteraturprofessorn Pierre Szendy vänder sig istället mot grekiskan där vi finner spår av punkten i det som betyder prägel eller märke, till och med märke efter ett slag. Punkten händelse är betydelsefull också inom konsten och Wassily Kandinskij hävdar att punkten är den ultimata, mest enastående föreningen av tystnad och tal. Alla skiljetecken är bild i text, men inget skiljetecken är lika levande för mig som punkten. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Den sliter oss ur något när vi vill vara kvar, säger åt oss att stunden är över samtidigt som den syftar tillbaka till platsen vi kom ifrån. Punkten kan vara slut eller början på en evig loop. Någon som använder punkten särskilt begåvat komplext och lustfyllt är den kanadensiska poeten Anne Carson. Hennes interpunktion har en förmåga att skjuta som en pil genom bröstet och i "The Life of Towns" en diktserie om städer gör punkten dikterna till en värld som hela tiden avbryter sig själv, genom att avbryta meningarna innan läsaren förväntar sig ett avslut. Så här låter det i Sylvia Town: The burners and the starvers. Came green April. Drank their hearts came. Burning and starving her. Eyes pulled up by roots. Lay on the desk. Författaren Jennifer K. Dick läser samman Carsons interpunktion med Kadinskijs geometriska teorier, som syftar på både punkten och cirkeln, där cirkeln blir lika viktigt för dikten som punkten. Cirkeln syftar i text till O, det O! som formar läpparna i en cirkel och därmed inleder så många verser i litteraturhistorien. Tänk John Keats: O Solitude! if I must with thee dwell, detta drabbande O! som lockar läsare in i en mun som härbärgerar världen och börjar tala. Punkten är också en cirkel, men ifylld.  En cirkel som inte manar till tal utan tvärtom tystnad. Dick skriver att medan cirkeln i sin form, formen av en jordglob, försöker rymma hela världen vill punkten, som sluter sig runt sig själv, utesluta den. Punkten som överraskar oss blir ett hål in i ett språk som vi ofta producerar utan tillförsikt, ett språk vi övermodigt presenterar som en perfekt maskin när det i själva verket är lika sårigt och osäkert som vi. I slutarbetet med min roman Tripprapporter mailade jag fram och tillbaka med min redaktör om textens allra sista punkt, som jag hade utelämnat. Jag hade låtit bli att sätta dit den, både för att undvika den skräck det innebär att att vara klar men också för att jag tänkte att min romanfigur helt enkelt var blöt om fötterna efter ett dopp i poolen och skulle snubbla över balkongens räcke ut i luften och allt detta skulle sägas i avsaknaden av ett skiljetecken. Till sist bestämde vi oss för att sätta punkt ändå, jag ville att hon skulle överleva. Dessutom fanns risken att det skulle uppfattas som ett korrfel. Att utelämna punkten kräver nämligen ett visst förtroende från läsaren. Att man tydligt talar om var man befinner sig och vad man kan förvänta sig, som i en kubistisk dikt av Getrude Stein, eller om man vill vara mer cynisk, ett förtroende som framförallt inte handlar om form utan om ålder eller kön, eller att ditt namn läses som ett namn sprunget ur språket du skriver på. Ska vi äta lunch ... Jag ångrar inte att jag till sist bestämde mig för att sätta punkt, för i en vardag där jag använder den allt mer sällan innehar den en väldig pondus. När jag sms:ar med mina kompisar och de skriver punkt i slutet av sina meddelande, eller ännu värre efter mitt namn, tror jag de är arga på mig och själv sätter jag bara punkt i de första artiga sms:en till en redaktör eller kollega. Punkten är bortrationaliserad när vi inte längre betalar per sms, där meddelandets skicka är att sätta punkt. Skrivandets hastighet, möjliggjort av tekniken, gör att vissa av språkets allra känsligaste element går förlorade och kvar finns det grovhuggna, yttersta lagret av språk men istället tillkommer en underhållande rapphet. Kanske är längtan efter den punkt jag övergett anledningen till att jag slumpmässigt börjat avsluta mina meningar med tre såsiga punkter, något som jag tidigare förknippat med illa skriven dialog och kiosklitteratur. De tre punkterna gör mig oproportionerligt glad genom hur de skapar osäkerhet i något som inte bör vara osäkert alls: Ska vi äta lunch punkt punkt punkt. Eller så ligger min glädje i den mekaniska och opersonliga rörelsen bakom, hur de tre punkterna på rad liksom urvattnar den pondus punkten plötsligt fick när vi försökte göra den oviktig. Tone Schunnesson, författare Litteratur Point, Dot, Period The Dynamics of Punctuation in Text and Image. Redaktörer: Laurence Petit, Pascale Tollance, Cambridge Scholars Publishing, 2016.

Förslaget om elprisstöd har äntligen kommit. BMW tror att vätgas är det nya hippa och Volvos nya elektriska SUV EX90 är på gång. Gruvor, gruvor, hela världen pratar gruvor och så fortsätter vi succeserien elbilsskolan som i detta avsnitt handlar om laddning hemma och på resa.

Uppföljning/uppvärmning Superextraspeciell gäst med många mikrofoner: Joakim Ewenson! Fläktar och Apple Pay när man har flyttat Midsommarsummeringen - hur har alla hanterat värmen? Proxmox-kluster på Raspberry Pi, del 3: ytterligare observationer Driva tunga saker som tangentbord via Raspberry Pi Tråla archive.org efter gamla bloggtexter och inse hur mycket som gått förlorat för alltid… Dieseldrama Spelmässan gr8game i Stockholm i november. Nån som vet något om den? https://gr8game.com Ämnen Joakims alla mikrofoner Joakim försöker DDOS:a Kodsnack Hur gör man så proffsiga filmer på Youtube? Alla tekniska detaljer! Joakim har provat att långköra med Polestar. Laddning av elbil låter som en soppa än så länge Film & TV Obi-Wan Kenobi S01: alldeles för kort, men bra slut trots allt.4 / 5 BMÅ (J) Things to do in Denver when you're dead. Tarantino-pastisch som inte går att hata. 3,5/5 BMÅ (J) Westworld säsong 4 har haft premiär. Mycket bra Länkar Joakim Ewenson Mistore Proxmox-kluster på Raspberry Pi, del 3: ytterligare observationer Super 8 https://gr8game.com Yeti X Yeti nano Sitemap Røde NT USB Varmilos Mactangentbord Teknik med Ewenson på Youtube Spellistan med mekaniska tangentbord Canon EOS R Sennheiser-myggor Mullvad Att långköra med Polestar Obi-Wan Kenobi Things to do in Denver when you're dead Westworld säsong 4 Fullständig avsnittsinformation finns här: https://www.bjoremanmelin.se/podcast/darth-vaders-prisbasbelopp.html

Uppföljning/uppvärmning Superextraspeciell gäst med många mikrofoner: Joakim Ewenson! Fläktar och Apple Pay när man har flyttat Midsommarsummeringen - hur har alla hanterat värmen? Proxmox-kluster på Raspberry Pi, del 3: ytterligare observationer Driva tunga saker som tangentbord via Raspberry Pi Tråla archive.org efter gamla bloggtexter och inse hur mycket som gått förlorat för alltid… Dieseldrama Spelmässan gr8game i Stockholm i november. Nån som vet något om den? https://gr8game.com Ämnen Joakims alla mikrofoner Joakim försöker DDOS:a Kodsnack Hur gör man så proffsiga filmer på Youtube? Alla tekniska detaljer! Joakim har provat att långköra med Polestar. Laddning av elbil låter som en soppa än så länge Film & TV Obi-Wan Kenobi S01: alldeles för kort, men bra slut trots allt.4 / 5 BMÅ (J) Things to do in Denver when you're dead. Tarantino-pastisch som inte går att hata. 3,5/5 BMÅ (J) Westworld säsong 4 har haft premiär. Mycket bra Länkar Joakim Ewenson Mistore Proxmox-kluster på Raspberry Pi, del 3: ytterligare observationer Super 8 https://gr8game.com Yeti X Yeti nano Sitemap Røde NT USB Varmilos Mactangentbord Teknik med Ewenson på Youtube Spellistan med mekaniska tangentbord Canon EOS R Sennheiser-myggor Mullvad Att långköra med Polestar Obi-Wan Kenobi Things to do in Denver when you're dead Westworld säsong 4 Fullständig avsnittsinformation finns här: https://www.bjoremanmelin.se/podcast/avsnitt-314-darth-vaders-prisbasbelopp.html

Yngre generationer kan uppfatta en punkt som hård och aggressiv, medan tre punkter efter varandra breder ut sig. Författaren Tone Schunnesson reflekterar över sitt förhållande till slutet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 26/11 2018. I alla hjärtans dag-present året jag fyllde nitton fick jag något som kom att hänga över mig i många år. Peter Weiss bildungsroman Motståndets estetik, en stabbig ilsket röd pocketutgåva av den trilogi som behandlar olika sorters motstånd mot fascismen. Det här är mitt första riktigt starka minne av punkten, eller snarare avsaknaden. Jag tyckte att jag läste och läste men meningarna tog aldrig slut. Jag tappade kraft och lät tanken vandra, tvingades börja om, ibland flera sidor tillbaka. Jag försökte skapa ställen i texten där jag kunde vila mig men lyckades inte, fullständigt underkastad Weiss och det försvunna skiljetecknet. Som jag längtade efter den punkten, och när den väl kom var det som att jag simmat allt för länge under vatten. Jag nådde ytan desperat, andades in så häftigt att luften brände i mina lungor. Jag hade klarat mig, men utan någon uppskattning för vad jag nyss hade tagit mig igenom. För visst är det så med punkten, den blir synlig först när den inte är där. Eller när den sitter på fel ställe. Som när en vän, som på grund av dyslexi, placerade den mitt i meningar. När han bad mig förklara hur jag gjorde hade jag inget bra svar att erbjuda. Mycket mer än konkreta regler handlar grammatik ofta om en privilegierad intuition och jag hänvisade korkat nog till den intuition som han ju saknade. Här kom nu Weiss och utmanade min trygghet och för första gången drabbades jag av skiljetecknets fulla kraft. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Weiss är bara en av oändligt många författare som förstått hur betydelsebärande punkten är, och hur den belyser språkets kroppsliga dimension. Punkten synliggör rörelsen bakom texten, skriver Laurence Pett och Pascale Tollance i förordet till boken Point Dot Period... The Dynamics of punctuation in Text and Image och syftar på författaren som håller i pennan, och bestämmer sig för att runda av. Dessutom relaterar språket både till rum och tid, och ska därför förstås som något som händer snarare än något som beskriver, och på det här sättet blir punkten spår av en händelse. Kanske var det så Peter Weiss ville minimera författarens närvaro i sin gestaltning av historiska händelserna så fruktansvärda att de är bortom språket. Roland Barthes, som alltid verkar lite hjärtekrossad, hänvisar oss tillbaka till ordets latinska ursprung: punctum, som också kan betyda litet hål eller sår. Litteraturprofessorn Pierre Szendy vänder sig istället mot grekiskan där vi finner spår av punkten i det som betyder prägel eller märke, till och med märke efter ett slag. Punkten händelse är betydelsefull också inom konsten och Wassily Kandinskij hävdar att punkten är den ultimata, mest enastående föreningen av tystnad och tal. Alla skiljetecken är bild i text, men inget skiljetecken är lika levande för mig som punkten. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Den sliter oss ur något när vi vill vara kvar, säger åt oss att stunden är över samtidigt som den syftar tillbaka till platsen vi kom ifrån. Punkten kan vara slut eller början på en evig loop. Någon som använder punkten särskilt begåvat komplext och lustfyllt är den kanadensiska poeten Anne Carson. Hennes interpunktion har en förmåga att skjuta som en pil genom bröstet och i "The Life of Towns" en diktserie om städer gör punkten dikterna till en värld som hela tiden avbryter sig själv, genom att avbryta meningarna innan läsaren förväntar sig ett avslut. Så här låter det i Sylvia Town: The burners and the starvers. Came green April. Drank their hearts came. Burning and starving her. Eyes pulled up by roots. Lay on the desk. Författaren Jennifer K. Dick läser samman Carsons interpunktion med Kadinskijs geometriska teorier, som syftar på både punkten och cirkeln, där cirkeln blir lika viktigt för dikten som punkten. Cirkeln syftar i text till O, det O! som formar läpparna i en cirkel och därmed inleder så många verser i litteraturhistorien. Tänk John Keats: O Solitude! if I must with thee dwell, detta drabbande O! som lockar läsare in i en mun som härbärgerar världen och börjar tala. Punkten är också en cirkel, men ifylld.  En cirkel som inte manar till tal utan tvärtom tystnad. Dick skriver att medan cirkeln i sin form, formen av en jordglob, försöker rymma hela världen vill punkten, som sluter sig runt sig själv, utesluta den. Punkten som överraskar oss blir ett hål in i ett språk som vi ofta producerar utan tillförsikt, ett språk vi övermodigt presenterar som en perfekt maskin när det i själva verket är lika sårigt och osäkert som vi. I slutarbetet med min roman Tripprapporter mailade jag fram och tillbaka med min redaktör om textens allra sista punkt, som jag hade utelämnat. Jag hade låtit bli att sätta dit den, både för att undvika den skräck det innebär att att vara klar men också för att jag tänkte att min romanfigur helt enkelt var blöt om fötterna efter ett dopp i poolen och skulle snubbla över balkongens räcke ut i luften och allt detta skulle sägas i avsaknaden av ett skiljetecken. Till sist bestämde vi oss för att sätta punkt ändå, jag ville att hon skulle överleva. Dessutom fanns risken att det skulle uppfattas som ett korrfel. Att utelämna punkten kräver nämligen ett visst förtroende från läsaren. Att man tydligt talar om var man befinner sig och vad man kan förvänta sig, som i en kubistisk dikt av Getrude Stein, eller om man vill vara mer cynisk, ett förtroende som framförallt inte handlar om form utan om ålder eller kön, eller att ditt namn läses som ett namn sprunget ur språket du skriver på. Ska vi äta lunch ... Jag ångrar inte att jag till sist bestämde mig för att sätta punkt, för i en vardag där jag använder den allt mer sällan innehar den en väldig pondus. När jag sms:ar med mina kompisar och de skriver punkt i slutet av sina meddelande, eller ännu värre efter mitt namn, tror jag de är arga på mig och själv sätter jag bara punkt i de första artiga sms:en till en redaktör eller kollega. Punkten är bortrationaliserad när vi inte längre betalar per sms, där meddelandets skicka är att sätta punkt. Skrivandets hastighet, möjliggjort av tekniken, gör att vissa av språkets allra känsligaste element går förlorade och kvar finns det grovhuggna, yttersta lagret av språk men istället tillkommer en underhållande rapphet. Kanske är längtan efter den punkt jag övergett anledningen till att jag slumpmässigt börjat avsluta mina meningar med tre såsiga punkter, något som jag tidigare förknippat med illa skriven dialog och kiosklitteratur. De tre punkterna gör mig oproportionerligt glad genom hur de skapar osäkerhet i något som inte bör vara osäkert alls: Ska vi äta lunch punkt punkt punkt. Eller så ligger min glädje i den mekaniska och opersonliga rörelsen bakom, hur de tre punkterna på rad liksom urvattnar den pondus punkten plötsligt fick när vi försökte göra den oviktig. Tone Schunnesson, författare Litteratur Point, Dot, Period The Dynamics of Punctuation in Text and Image. Redaktörer: Laurence Petit, Pascale Tollance, Cambridge Scholars Publishing, 2016.

Ruinerna tar plats i poesin igen, men denna gång representerar de inte ett förlorat förflutet, konstaterar Anna Blennow. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.En man kommer vandrande genom staden Rom. Vi känner inte till något säkert om honom utom hans namn: Gregorius. Kanske kom han från England, troligen någon gång på 1200-talet. Vad vi vet är att den reseberättelse han skrev är ett av de äldsta vittnesmål som finns bevarat av Romresenärer genom tiderna. Den stad Gregorius genomströvar är både levande och förgången, och full av antika ruiner mer storslagna än någonting han sett. Vid en visit i det som en gång var kejsar Diocletianus badhus noterar han att kolonnerna där är så enorma att ingen ens skulle kunna kasta en sten lika högt (man får en känsla av att han själv har försökt, men misslyckats).Att ett Rom i ruiner ändå är större än vilken annan blomstrande stad som helst hade redan den diktande biskopen Hildebert de Lavardin påpekat i början av 1100-talet. I dikten Om Rom, som skulle komma att citeras i berättelser och böcker i århundraden efteråt, skriver han: Likt dig, Rom, är ingenting, trots att du ligger nästan helt i ruiner. Hur stor du var som hel, visar du ännu som bruten. Ett par sekel senare anknyter den franske poeten Joachim du Bellay till samma tematik i en enigmatisk sonett: Rom är det enda monumentet över Rom / och endast Rom har besegrat Rom.Ruinerna som symbolbild av sorg över det som gått förlorat vändes i poetiska verk som dessa istället till segervisshet. Synen på den kristna kyrkan som både arvtagare till och besegrare av det antika Rom sipprar in i den litterära traditionen och etablerar Roms paradoxala karaktär som en stad som lever trots att den fallit. Och lika dubbeltydig blir bilden av ruinen: såväl gravsten som segermonument, och symbol för både förlust och evigt minne.Ordet ruin kommer från latinets ruína, som i sin tur bygger på verbet rúere, att störta samman. Ursprungsbetydelsen är alltså själva ögonblicket då allt kollapsar och faller, medan ordet idag istället betecknar det kvarstående resultatet.Men i samma ögonblick som ruinen blir till ett fragment av den helhet den en gång bestått av, öppnas en möjlighet att åter göra det trasiga monumentet helt. Renässansens antikvarier lät antikens Rom återuppstå som en papperets idealkonstruktion i ritningar och på planskisser. 1800-talets arkeologer förbättrade gärna monumenten rent fysiskt med tegel och murbruk för att få dem att bli mera lika sitt tänkta ursprungliga utseende. Och nuförtiden kan datoranimeringar och digitala hjälpmedel hjälpa oss att förstå hur antikens Rom kan ha sett ut ja, kan ha sett ut, för ruinen bär inte på någon absolut sanning. Den utgör en indikation och en vägvisare, en bit av ett pussel som kan ha många olika tänkbara lösningar. Målet för den bildade besökaren, då som nu, är att antingen genom fakta eller fantasi fylla i ruinernas kunskapsluckor.Oavsett om den finns i Rom, i Alvastra eller på Ground Zero i New York är ruinen en byggnad som lämnat sin ursprungliga funktion och istället trätt in i en roll som historiskt minne och monument. Och i samma process har den också blivit till ett nytt objekt som måste bevaras intakt för att kunna bära på det budskap vi tillmäter den. Ett återkommande problem för museer och kulturarvsplatser är därför frågan om hur vi ska kunna föreviga de ruiner som redan i sig är så fysiskt bräckliga.Den antika staden Pompeji, nära dagens Neapel, begravdes vid vulkanen Vesuvius utbrott år 79. När arkeologerna började gräva fram den igen fann de, snarare än ruiner, en komplett antik miljö där såväl byggnader och invånare som bröd och oliver från vardagens måltid hade bevarats nästintill intakta. Men när de freskbemålade väggarna exponerades för luft och ljus, och så småningom strömmar av svettiga och dammiga turister, började de ofrånkomligen vittra och förfalla.Ruinen, själva symbolen för att allt är förgängligt, har inte heller den evigt liv. Också en ruin kan falla i ruiner, som när resterna av den antika romerska staden Palmyra i dagens Syrien till stor del förstördes av IS-trupper 2015. De tempel som redan skattat åt förgängelsen gick under ännu en gång. Omvärlden reagerade med sorg och bestörtning över de historiska minnesmärken som gått förlorade. Men sätter vi upp förväntningar som är omöjliga att infria, när vi vill att ruinerna ska vara för evigt, att de ska bära på oförändrade värden, att de oupphörligt ska manifestera vår tro och vår ideologi? Och även om ett monument består, skriver poeten och språkprofessorn Susan Stewart, kommer förändrade maktförhållanden och nya generationer att omforma och förvandla dess betydelse.Ruinen kan manifestera det förflutna och förgångna, men den kan också stå som påminnelse om en nära förestående kollaps. I pandemiernas, krigens och klimatkrisens tid syns en ny besatthet av civilisationernas fall i poesin. En dikt ur Malte Perssons dystopiska Undergången skildrar en övergiven byggnad vars tomma rum fylls av graffiti, mögel och stank av urin, en vision som öppnar för förlusten av ett helt samhälle: i tomma villor, nedlagda fabriker / och olönsamma biografpalats / syns redan hur ett mänskligt nu som sviker / åt framtidens förflutna lämnar plats. Och i Fredrik Nybergs ruindikter monteras såväl bondgårdar som museer ned i monotont malande prosastycken. Ständigt återkommer den symboliska bilden av det bärande valvets slutsten, som drar med sig allt då den faller.Vår desillusionerade samtid, där vi tycks ha tappat tron på rekonstruktion och helhet, och där tillvarons grundmurar vacklar, för tankarna till romantikens förkärlek för ruinen som förgänglighetssymbol. 1700- och 1800-talets konstnärer och poeter lät avbilda sig vid fallna kolonner och skrev elegier över den förgångna tid då allt var idealiskt och intakt. Deras omvärld var liksom vår en orolig och osäker tid med revolutioner och maktstrider, men där ruinerna för dem representerade ett förlorat förflutet ser vi istället en förlorad framtid.Men ruinen är inte bara en översättningsakt mellan det förgångna och nuet, som Susan Stewart skriver. Den har också alltid utgjort förbindelselänken mellan den förgängliga civilisationen och den primitiva men eviga naturen. Under industrialismens långa tidevarv, från romantiken till 2000-talet, har längtan till naturen ständigt ställts mot de teknologiska landvinningarna naturen som aldrig kan gå under för att den ständigt återföds. Romantikens idealbild av den pittoreska ruinen med slingrande murgröna och överväxta murar är också det högst reella öde som väntar varje monument som förfaller. Naturen blir både ett hot och ett löfte: den bara väntar på att få återföra både oss och ruinerna till den jord ur vilken vi kommit, men grässtrået som bryter igenom den rämnande stenläggningen visar att livet kommer att fortgå.Anna Blennow, latinforskare och poetLitteraturSusan Stewart, The Ruins Lesson. Meaning and material in Western Culture, The University of Chicago Press 2020Malte Persson, Undergången, Albert Bonniers Förlag 2021Fredrik Nyberg, Ruiner. Första häftet (IXXII), Norstedts 2021

NYTT AVSNITT: @northprojects_

Studio Klassiker får besök av Björn Sundfeldt, Gunnar Dackevall och Eric Lund och vi pratar om hastighetsrekord och Porsche 911 DP1 Zirkelbach. Dessutom laddar redaktionen inför Bilsport Performance & Custom Motor Show i Jönköping under påskhelgen.

Oskar Gisecke och Jon Faglöv från DEFA reder ut hur vi framtidssäkrar laddinvesteringen tekniskt och digitalt. OCPP är ett begrepp som vi nämner tex. Ett standardiserat protokoll för kommunikation mellan laddboxar. Vi pratar även om "laddlöftet". Vad är det? :)  

I detta avsnitt har Anders besökt Nios flådiga showroom på Karl Johann i Oslo – det första utanför Kina. Vi tittar på lanseringsbilen ES8 med en unik lösning som innebär att den faktiskt inte behöver laddas på långresorna. Dessutom snackar vi svenska självkörande lastbilar från Einride och prisexplosion på begagnade elbilar. Och så tittar vi norrut för att förstå hur mycket som finns att tjäna på klimatomställningen.

Energimyndigheten släppte nyligen utredningen ”Analys och förslag för bättre tillgång till laddinfrastruktur för hemmaladdning oavsett boendeform”. I dagens podd pratar vi med Anders Lewald och David Mowitz på Energimyndigheten som deltagit i arbetet. Utredningen fokuserar på den typen av laddning som kräver aktiv medverkan av någon aktör utöver bilägaren. 00:30 Laddning vid parkering i samfälligheter. […] Inlägget omEV #55: Om Infrastruktur för hemmaladdning oavsett boendeform dök först upp på OMEV: Omvärldsanalys Energieffektiva Vägfordon.

Volkswagen är på gång med en ny snyggare elbil. Dessutom rapporterar vi om nya rekord i subventioner i klimatomställningen. Vi undersöker om det verkligen blir dyrare att köra sin elbil på sommarsemestern i europa än en fossilare? Och så får vi besök från Göteborg energis elnäts-VD som svarar på kritikstormen!

Vad pratar LG om? Och hur djupt under skinnet kan vi komma på Szacke? Vi pratar om laddning och hur man ska träna sista två veckorna till halvmaraton. Göteborgsvarvet stundar och tillsammans med New Balance går vi igenom några upplägg!

Vi kollar vad forskningen säger om hur miljövänliga (eller snarare omiljövänliga) hybridbilar egentligen är. Dessutom kollar vi in nya Tesla Plaid. Och så skärskådar vi en tung nyhet: Cementa ska börja tillverka koldioxidneutral cement – eller hur var det nu med det? Dessutom har Polestar sent omsider ordnat billigare laddning på IONITY-nätverket.

Tisdagens avsnitt bjuder på hög spänning - från Xiaomi då. Dessutom har Google Photo börjat kosta pengar idag, YouTube om barnen själv får välja och vi får se den första smarta kameran som kan läsa av handgester. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tisdagens avsnitt bjuder på hög spänning - från Xiaomi då. Dessutom har Google Photo börjat kosta pengar idag, YouTube om barnen själv får välja och vi får se den första smarta kameran som kan läsa av handgester. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Efter två avsnitt där vi gått igenom trycket på elnätet tar vi nu upp en av de smarta effektiva lösningar som kan hjälpa till att avlasta nätet. Vi ska hjälpa våra slutkunder att tänka om. Avlasta nätet och bli en vinnare i plånboken! Patrik Hahne från Enequi har lösningen och den är svensk!  Entreprenörsanda och tekniska inovationer skapar momentum för häftiga lösningar - och det har Enequi lyckats med!  

Standarder syftar till att undvika missförstånd och slippa uppfinna hjulet på nytt varje gång. Standarder bidrar även till att aktörer på marknaden vågar satsa eftersom de vet att deras produkter då kommer anses säkra, fungera och ha förutsättningar att bli attraktiva på marknaden. Här i vårt fall handlar det om att elfordon och laddinfrastruktur ska […]

Vi tittar närmare på den nya billigare varianten av Polestar 2. Och så tar vi en titt på grannen i väster där försäljningen av bensin- och dieselbilar kollapsar. Men framförallt djupdyker vi i uppfinningen som ska elektrifiera våra lastbilstransporter: elvägar. Blir det lastbilarnas räddning eller bara en dyr återvändsgränd?

Alfred har provkört nya e-mustangen! Det har hänt stora saker med laddinfrastrukturen i Sverige sedan årsskiftet! Och behöver elbilar verkligen ingen service? Dessutom ska Volvo bli helt elektriska - men kan vi lita på det denna gången?

Vi tippar alla matcher, sluttabell, kvartsfinaler och allt man kan tänka sig inför handbollsligans slutrunda. In och lyssna och ladda upp. Lördag 16:00 smäller det! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Yngre generationer kan uppfatta en punkt som hård och aggressiv, medan tre punkter efter varandra breder ut sig. Författaren Tone Schunnesson reflekterar över sitt förhållande till slutet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 26/11 2018. I alla hjärtans dag-present året jag fyllde nitton fick jag något som kom att hänga över mig i många år. Peter Weiss bildungsroman Motståndets estetik, en stabbig ilsket röd pocketutgåva av den trilogi som behandlar olika sorters motstånd mot fascismen. Det här är mitt första riktigt starka minne av punkten, eller snarare avsaknaden. Jag tyckte att jag läste och läste men meningarna tog aldrig slut. Jag tappade kraft och lät tanken vandra, tvingades börja om, ibland flera sidor tillbaka. Jag försökte skapa ställen i texten där jag kunde vila mig men lyckades inte, fullständigt underkastad Weiss och det försvunna skiljetecknet. Som jag längtade efter den punkten, och när den väl kom var det som att jag simmat allt för länge under vatten. Jag nådde ytan desperat, andades in så häftigt att luften brände i mina lungor. Jag hade klarat mig, men utan någon uppskattning för vad jag nyss hade tagit mig igenom. För visst är det så med punkten, den blir synlig först när den inte är där. Eller när den sitter på fel ställe. Som när en vän, som på grund av dyslexi, placerade den mitt i meningar. När han bad mig förklara hur jag gjorde hade jag inget bra svar att erbjuda. Mycket mer än konkreta regler handlar grammatik ofta om en privilegierad intuition och jag hänvisade korkat nog till den intuition som han ju saknade. Här kom nu Weiss och utmanade min trygghet och för första gången drabbades jag av skiljetecknets fulla kraft. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Weiss är bara en av oändligt många författare som förstått hur betydelsebärande punkten är, och hur den belyser språkets kroppsliga dimension. Punkten synliggör rörelsen bakom texten, skriver Laurence Pett och Pascale Tollance i förordet till boken Point Dot Period... The Dynamics of punctuation in Text and Image och syftar på författaren som håller i pennan, och bestämmer sig för att runda av. Dessutom relaterar språket både till rum och tid, och ska därför förstås som något som händer snarare än något som beskriver, och på det här sättet blir punkten spår av en händelse. Kanske var det så Peter Weiss ville minimera författarens närvaro i sin gestaltning av historiska händelserna så fruktansvärda att de är bortom språket. Roland Barthes, som alltid verkar lite hjärtekrossad, hänvisar oss tillbaka till ordets latinska ursprung: punctum, som också kan betyda litet hål eller sår. Litteraturprofessorn Pierre Szendy vänder sig istället mot grekiskan där vi finner spår av punkten i det som betyder prägel eller märke, till och med märke efter ett slag. Punkten händelse är betydelsefull också inom konsten och Wassily Kandinskij hävdar att punkten är den ultimata, mest enastående föreningen av tystnad och tal. Alla skiljetecken är bild i text, men inget skiljetecken är lika levande för mig som punkten. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Den sliter oss ur något när vi vill vara kvar, säger åt oss att stunden är över samtidigt som den syftar tillbaka till platsen vi kom ifrån. Punkten kan vara slut eller början på en evig loop. Någon som använder punkten särskilt begåvat komplext och lustfyllt är den kanadensiska poeten Anne Carson. Hennes interpunktion har en förmåga att skjuta som en pil genom bröstet och i "The Life of Towns" en diktserie om städer gör punkten dikterna till en värld som hela tiden avbryter sig själv, genom att avbryta meningarna innan läsaren förväntar sig ett avslut. Så här låter det i Sylvia Town: The burners and the starvers. Came green April. Drank their hearts came. Burning and starving her. Eyes pulled up by roots. Lay on the desk. Författaren Jennifer K. Dick läser samman Carsons interpunktion med Kadinskijs geometriska teorier, som syftar på både punkten och cirkeln, där cirkeln blir lika viktigt för dikten som punkten. Cirkeln syftar i text till O, det O! som formar läpparna i en cirkel och därmed inleder så många verser i litteraturhistorien. Tänk John Keats: O Solitude! if I must with thee dwell, detta drabbande O! som lockar läsare in i en mun som härbärgerar världen och börjar tala. Punkten är också en cirkel, men ifylld.  En cirkel som inte manar till tal utan tvärtom tystnad. Dick skriver att medan cirkeln i sin form, formen av en jordglob, försöker rymma hela världen vill punkten, som sluter sig runt sig själv, utesluta den. Punkten som överraskar oss blir ett hål in i ett språk som vi ofta producerar utan tillförsikt, ett språk vi övermodigt presenterar som en perfekt maskin när det i själva verket är lika sårigt och osäkert som vi. I slutarbetet med min roman Tripprapporter mailade jag fram och tillbaka med min redaktör om textens allra sista punkt, som jag hade utelämnat. Jag hade låtit bli att sätta dit den, både för att undvika den skräck det innebär att att vara klar men också för att jag tänkte att min romanfigur helt enkelt var blöt om fötterna efter ett dopp i poolen och skulle snubbla över balkongens räcke ut i luften och allt detta skulle sägas i avsaknaden av ett skiljetecken. Till sist bestämde vi oss för att sätta punkt ändå, jag ville att hon skulle överleva. Dessutom fanns risken att det skulle uppfattas som ett korrfel. Att utelämna punkten kräver nämligen ett visst förtroende från läsaren. Att man tydligt talar om var man befinner sig och vad man kan förvänta sig, som i en kubistisk dikt av Getrude Stein, eller om man vill vara mer cynisk, ett förtroende som framförallt inte handlar om form utan om ålder eller kön, eller att ditt namn läses som ett namn sprunget ur språket du skriver på. Ska vi äta lunch ... Jag ångrar inte att jag till sist bestämde mig för att sätta punkt, för i en vardag där jag använder den allt mer sällan innehar den en väldig pondus. När jag sms:ar med mina kompisar och de skriver punkt i slutet av sina meddelande, eller ännu värre efter mitt namn, tror jag de är arga på mig och själv sätter jag bara punkt i de första artiga sms:en till en redaktör eller kollega. Punkten är bortrationaliserad när vi inte längre betalar per sms, där meddelandets skicka är att sätta punkt. Skrivandets hastighet, möjliggjort av tekniken, gör att vissa av språkets allra känsligaste element går förlorade och kvar finns det grovhuggna, yttersta lagret av språk men istället tillkommer en underhållande rapphet. Kanske är längtan efter den punkt jag övergett anledningen till att jag slumpmässigt börjat avsluta mina meningar med tre såsiga punkter, något som jag tidigare förknippat med illa skriven dialog och kiosklitteratur. De tre punkterna gör mig oproportionerligt glad genom hur de skapar osäkerhet i något som inte bör vara osäkert alls: Ska vi äta lunch punkt punkt punkt. Eller så ligger min glädje i den mekaniska och opersonliga rörelsen bakom, hur de tre punkterna på rad liksom urvattnar den pondus punkten plötsligt fick när vi försökte göra den oviktig. Tone Schunnesson, författare Litteratur Point, Dot, Period The Dynamics of Punctuation in Text and Image. Redaktörer: Laurence Petit, Pascale Tollance, Cambridge Scholars Publishing, 2016.

I podcastens andra avsnitt får vi träffa entreprenören och idémakaren Kristian Sandahl. Kristian är VD och grundare till elbilsladdningsbolaget Chargenode. Och lika unik lösning för elbilsladdning har även Kristian en unik och häftig resa bakom sig. Energin i rummet från Kristians entreprenöriella personlighet genomsyrar hela samtalet och vi hoppas verkligen att den når ut i lurarna! Håll till godo 

Vi pratar Laddning inför sportlov, svarar på lyssnarfrågor och tar upp sex och samlevnad till ära för avsnitt 6.Support till showen http://supporter.acast.com/familj. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Elbilarna är här för att stanna och då behöver man ha koll på hur laddning funkar hemma. Jon Norberg träffar Oskar Lundgren, elbilsentusiast och Joakim Wiberg, rådgivare på Dalakraft som reder ut vad som gäller och behövs för att vara på den säkra sidan.

Jacob är en av Sveriges mest vältränad och allsidiga konditionsidrottare. Han försöker slå rekordet på en superklassiker och ett steg i detta är att försöka slå rekordet på Vätternrundan med Sub 6.29 teamet. Vi pratar om hans träning, bakgrund och så hjälper vi Jacob att lägga upp en energiplan för Vätternrundan.     Tidsschema: 01:00 Jacob presenterar sig själv 02:40 Superklassikern 05:55 Jacobs idrottsbakgrund 07:50 Status idag 10:25 Rekordförsöket på Vätternrundan sub 6.29 15:27 Vad är din svagheter som idrottsman? 16:15 47km/h i snitt!! 18:00 Energi för rekordförsöket, (energiplan) 31:46 Förberedelser innan start 37:20 Laddning dagen innan 38:00 Andra tillskott, frågor & tips   Mer poddar och artiklar hittar du på Prestera Mera   Värdar Tommy Ivarsson, Fil.mag Biomedicin (M.Sc.)–Specialisering mot mänsklig prestation.tommy@umara.se   Simon Gustavsson, Fil.kand Biomedicin (B.Sc.)–Specialisering mot områdena kost och träning. simon@umara.se  

Anders rapporterar live från sin elbilsresa i Europa och vi pratar om laddning på långresor. Volvo Trucks levererar sina första helt eldrivna lastbilar - vilket ju passar bra eftersom EU är på offensiven. Och så förklarar Fabian sin kärlek till sin nya värmepanna.

Anders rapporterar live från sin elbilsresa i Europa och vi pratar om laddning på långresor. Volvo Trucks levererar sina första helt eldrivna lastbilar - vilket ju passar bra eftersom EU är på offensiven. Och så förklarar Fabian sin kärlek till sin nya värmepanna.

Dessutom om Nordirlands gräns som hela Brexit kommit att handla om. Stasiarkiven drar nya generationer som letar svar på vem som var angivare. Hur ser dom framtida hoten mot Sverige ut? Ny bok om Werner von Heidenstam avslöjar försök till naziinfiltration i Sverige. Timme 1 * Regeringsveckan med statsvetaren Tommy Möller * Vänsterpartiet och förnedringsklausulen * Nordirlands gräns är Brexits stora dilemma * Krönika Ulrika Knutson * Panelen Timme 2 * Hyresrättens laddning * Satir med Utkantssverige   * Stasiarkiven lockar nya generationer * Hur ser hoten mor Sverige ut? * Ny bok om Werner von Heidenstam * Kåseri Pamela Jaskoviak

Bara några dagar kvar till SM i Body Fitness. Maria berättar allt om de senaste dagarnas tömning och planerna för de kommande dagarnas laddning. SM närmar sig och det gäller att pricka formen helt rätt till på fredag kl 18.

I det här avsnittet diskuterar jag Chi-laddning, är det något att ha? Är det värt att skaffa en mobiltelefon som man kan ladda trådlöst. Här berättar jag hur jag ser på saken. ▶ YouTube kanal: http://youtube.com/channel/UCcE2BttSGPO1rEqj5Rp-jnQ ▶ Här hittar du alla mina prylar: http://kit.com/DigitalaRutan ▶ Podcast: http://Anchor.fm/DigitalaRutan ▶ http://Twitter.com/DigitalaRutan ▶ http://Instagram.com/DigitalaRutan !! Ny Video Varje Onsdag Kl.18.00 !! Digitala Rutan är en Svensk Teknik kanal. Jag pratar om teknik, gör recensioner på teknikprylar, ger tips på hur man kan använda mobiltelefoner, datorer och kameror på bästa sätt. Jag bor i Södra Sverige och gör detta som Hobby, för att jag älskar att prata om teknik. Finns många Svenskar som är teknikfrälsta, därför tänkte jag att det var en bra ide att starta den här kanalen. mkt nöje //Tommy

Om en startup som lovar oss laddning av flera enheter samtidigt, på upp till tre decimeters avstånd. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/ensakidag/message

Anders berättar allt om hans besök på Teslafabriken! Hur mycket folk arbetar egentligen i världens mest moderna bilfabrik? Och vad ska alla som arbetar där göra när Elon har automatiserat bort dem? Kungsbacka storsatsar på elbilsladdning och vi pratar laddinfrastruktur med den Kungsbackabaserade fritidspolitikern och entreprenören Anders Eriksson. Dessutom: Fabian kör fort och blir stoppad av polisen. Innebär detta slutet för Teslakörande?

Anders berättar allt om hans besök på Teslafabriken! Hur mycket folk arbetar egentligen i världens mest moderna bilfabrik? Och vad ska alla som arbetar där göra när Elon har automatiserat bort dem? Kungsbacka storsatsar på elbilsladdning och vi pratar laddinfrastruktur med den Kungsbackabaserade fritidspolitikern och entreprenören Anders Eriksson. Dessutom: Fabian kör fort och blir stoppad av polisen. Innebär detta slutet för Teslakörande?

Vad är det som lockar med Maria Svelands romaner "Bitterfittan" och "Bitterfittan 2"? P1 Kultur diskuterar böckerna, bitterheten och ett laddat könsord. Titeln "Bitterfittan" väckte i sig stor uppmärksamhet när den första romanen gavs ut 2007. Det finns bland annat berättelser om besökare på bibliotek som på olika sätt försökt beskriva boken utan att nämna titeln, och i tysk radio bokstaverades ordet "Bitterfitta" till och med i ett radioinslag.  Söker man på synonymer till ordet bitter hittar man bland annat följande: sträv, hård, hätsk, hatisk, förgrämd, besviken och tragisk. P1 Kulturs Jenny Teleman funderar på detta med bittra kvinnor, och vår reporter Sandra Stiskalo ringde upp språkvetaren Karin Milles, som forskat på könsord. Hur används ordet fitta idag? Dessutom blir det ett kritiksamtal med Nina Asarnoj och Sandra Stiskalo om romanen "Bitterfittan 2". Hur intressant är Maria Svelands senaste bok? Kulturredaktionen

I veckans avsnitt av Teslapodden snackar vi lastbilar! Med Teslas aviserade inträde i lastbilsbranschen, spekulerar Anders och Fabian ohämmat runt Teslas planer och hur dessa kommer påverka framtidens godstransporter. Vi möts av en blandning av tillförsikt och dystopi i kombination med samtal om depression, avföring och robotdammsugare. Kort sagt, högt och lågt i en salig röra, precis som vanligt.

I veckans avsnitt av Teslapodden snackar vi lastbilar! Med Teslas aviserade inträde i lastbilsbranschen, spekulerar Anders och Fabian ohämmat runt Teslas planer och hur dessa kommer påverka framtidens godstransporter. Vi möts av en blandning av tillförsikt och dystopi i kombination med samtal om depression, avföring och robotdammsugare. Kort sagt, högt och lågt i en salig röra, precis som vanligt.

Veckans avsnitt av Teslapodden handlar om laddning! Anders och Fabian reder ut begrepp som Typ2, ChaDeMo, CCS och mycket annat som kan få den mest erfarne bilist att bli förvirrad.Dessutom får vi veta hur det känns att klämma sig i Model X falkvingedörr och Fabian berättar vem han drömmer om på natten.

Veckans avsnitt av Teslapodden handlar om laddning! Anders och Fabian reder ut begrepp som Typ2, ChaDeMo, CCS och mycket annat som kan få den mest erfarne bilist att bli förvirrad.Dessutom får vi veta hur det känns att klämma sig i Model X falkvingedörr och Fabian berättar vem han drömmer om på natten.

Det laddade avsnittet om laddning, volt, kilowatt och hur allt fungerar. Fabian talar ut om sin laddångest. Anders har hittat en ny spännande (förlåt!) funktion i sin Model S. Och så ger vi oss in i badkarsbranschen!Gillar du podden och vill få 8000 kr i rabatt på din Tesla? Använd någon av dessa länkar: http://ts.la/fabian1360http://ts.la/anders8042

Det laddade avsnittet om laddning, volt, kilowatt och hur allt fungerar. Fabian talar ut om sin laddångest. Anders har hittat en ny spännande (förlåt!) funktion i sin Model S. Och så ger vi oss in i badkarsbranschen!Gillar du podden och vill få 8000 kr i rabatt på din Tesla? Använd någon av dessa länkar: http://ts.la/fabian1360http://ts.la/anders8042

Mantis Radio 101 + Imaginary Forces DVNT Automatic Tasty – Over The Hill [Lunar Disko] Mat Lionis – Src Kinases [dub] Withering Zithering – Recombinant Organism [Acre Recordings] Withering Zithering – Looking At And Looking For [Acre Recordings] COVA – Batria [Terrain Ahead] Ukkonen – Tresgradus [Uncharted Audio] Slam – Groovelock (Deepchord Centrum remix) [Soma Records] Anodyne – Bs-6 [Acroplane] Machine Gun Militia – Machine Gun Skank [Oeuvre] Ingen – Subway [dub] Bran Lanen – Soul Over Mechanics [Cicuta Netlabel] Voidloss – Diaphanous Fever of Dreams [Singularity] David Meiser – Waves of Pressure [mental remake] [dub] Warlock – Space Junk [Rag and Bone] Lighter Thief – Like Dat (Kirk Degiorgio remix) [beardman] Radical G – Shadowdancing (_Unsubscribe_ remix) [The Public Stand] Moony – Blast [Ghost House Records] Deset – Crisis V.I.P [Ghost House Records] George Lanham – This Sceptical Isle [The Zone Records] Warlock – No Half Measures [Rag and Bone] MOTOR – Man Made Machine (Extended) [CLR] IMAGINARY FORCES Imaginary Forces – Live Improvisation Karl O’Connor + Mick Harris – We Can Elude Control Coil – Strange Birds Autechre – Perlence Subrange 6-36 William S Burroughs – Wonderful Copenhagen Kenneth Kirschner – 100810 Sleeparchive – 10 Years, 3 Beers, 3 Albums And No Seat Ilpo Väisänen – Asumaton Antti Rannisto – Ääniesineitä 7 Pan Sonic – Corona Sleeparchive – 10 Years, 3 Beers, 3 Albums And No Seat Imaginary Forces – Återstående Laddning Imaginary Forces – Materia Flöde Imaginary Forces – Kall Luft Imaginary Forces feat Matthew Saw – Slutvinjett Imaginary Forces – Låg Flex

Mantis Radio 101 + Imaginary Forces DVNT Automatic Tasty – Over The Hill [Lunar Disko] Mat Lionis – Src Kinases [dub] Withering Zithering – Recombinant Organism [Acre Recordings] Withering Zithering – Looking At And Looking For [Acre Recordings] COVA – Batria [Terrain Ahead] Ukkonen – Tresgradus [Uncharted Audio] Slam – Groovelock (Deepchord Centrum remix) [Soma Records] Anodyne – Bs-6 [Acroplane] Machine Gun Militia – Machine Gun Skank [Oeuvre] Ingen – Subway [dub] Bran Lanen – Soul Over Mechanics [Cicuta Netlabel] Voidloss – Diaphanous Fever of Dreams [Singularity] David Meiser – Waves of Pressure [mental remake] [dub] Warlock – Space Junk [Rag and Bone] Lighter Thief – Like Dat (Kirk Degiorgio remix) [beardman] Radical G – Shadowdancing (_Unsubscribe_ remix) [The Public Stand] Moony – Blast [Ghost House Records] Deset – Crisis V.I.P [Ghost House Records] George Lanham – This Sceptical Isle [The Zone Records] Warlock – No Half Measures [Rag and Bone] MOTOR – Man Made Machine (Extended) [CLR] IMAGINARY FORCES Imaginary Forces – Live Improvisation Karl O’Connor + Mick Harris – We Can Elude Control Coil – Strange Birds Autechre – Perlence Subrange 6-36 William S Burroughs – Wonderful Copenhagen Kenneth Kirschner – 100810 Sleeparchive – 10 Years, 3 Beers, 3 Albums And No Seat Ilpo Väisänen – Asumaton Antti Rannisto – Ääniesineitä 7 Pan Sonic – Corona Sleeparchive – 10 Years, 3 Beers, 3 Albums And No Seat Imaginary Forces – Återstående Laddning Imaginary Forces – Materia Flöde Imaginary Forces – Kall Luft Imaginary Forces feat Matthew Saw – Slutvinjett Imaginary Forces – Låg Flex