Podcasts about socialstyrelsens

Varmt välkommen till ett nytt avsnitt av Idrott-och ledarskapspodden. Det är dags för avsnitt 159 och i det här avsnittet får du möta Åse Lunde. Åse är specialist och expert inom kris-och katastrofledning och har en bakgrund som polis, bl.a. som operativ förhandlare i kris- och gisslansituationer. Hon är utbildad och certifierad vid nationella insatsstyrkan och även vid FBI Crisis (hostage) Negotiation School. Hon har även jobbat för FN och varit strategisk rådgivare i krishantering och krisberedskap vid Myndigheten för Samhälsskydd och beredskap och som strategisk rådgivare vid Institutet för Högre Totalförsvarsutbildning vid Försvarshögskolan inom ämnen som resiliens, tidig förvarning & strategisk analys, kriskommunikation mm. Den här bakgrunden har lett till att Åse under större delen av sitt yrkesliv arbetat med några av de mest komplexa och krävande områdena i samhället – kris- och katastrofledning, civilt försvar och totalförsvar, både i Sverige och internationellt. Hon har agerat stabschef i några av de mest uppmärksammade kriserna i Sverige, som under pandemin och bränderna i Trängslet och Kagghamra, och har även arbetat för FN i konfliktzoner och efter naturkatastrofer och som expert för Socialstyrelsens krisledningsorganisation i samband med kriget i Ukraina. I avsnittet berättar Åse om hur man hanterar dessa komplexa situationer, hennes starka drivkraft att utveckla människors förmåga och kunskap, att hjälpa individer och team att växa, fatta beslut under osäkerhet och hitta vägar framåt i komplexa situationer. Åse har en sällsynt förmåga att se helheter, skapa synergier och stärka resiliens – något som är lika viktigt inom idrotten och i det ”vardagliga” ledarskapet som i krisledning. Åse kom tidigt i kontakt med Mental träning och i avsnittet berättar hon hur denna träning bland annat gav henne en viktig grundkunskap gällande vikten av att kunna behålla lugnet i tuffa situationer och varför det är så viktigt att alltid börja med dig själv för att sedan kunna hantera andra. Varmt välkommen till ett mycket spännande avsnitt fyllt av både kunskap och inspiration. Trevlig lyssning! Mer om Åse kan du läsa på https://www.resilientresult.com/ Och vill du veta mer om vad som händer i Jenny's verksamhet så går du in på www.jennyhagman.com eller följ henne på instagram @jenny_hagman Tack till Daily Sports som sponsrar hela säsong 18. Daily Sports är ett företag av kvinnor för kvinnor som producerar högkvalitativa kläder för att stärka kvinnors förmåga och vilja att vara aktiva och samtidigt känna sig bekväma och snygga, på och av golfbanan. Du som lyssnar får 15 % rabatt med koden JENNY15. Gå in på www.dailysports.se för att läsa mer och se de senaste kollektionerna. Tack till Daily Sports Vi önskar dig en fortsatt skön dag och kväll och ta hand om dig och varandra. Varma hälsningar Jenny och Team Train for Balance.

Jacob och Wille gästas denna vecka av allmänläkaren och forskaren Minna Johansson. Minna har de senaste åren fört en kamp för alla allmänläkare i Sverige för att de ska få lägga vårdens resurser på saker som är bevisat att faktiskt hjälpa deras patienter på ett effektivt vis samtidigt som det ökar chanserna för att den del de får av våra skattepengar ska räcka till. Framför allt har hon genom debatter i flera olika miljöer på ett bra sätt argumenterat för att vården idag lägger för mycket av sina resurser på åtgärder som påstås vara förebyggande men som i själva verket saknar evidens för att göra någon större nytta. Samtidigt som de har undanträngningseffekter på annan vård som gör att det blir svårare för de som faktiskt är sjuka att snabbt får den hjälp de behöver. Du kan till exempel läsa de här två artiklarna i läkartidningen, Det vetenskapliga stödet för fysisk aktivitet på recept är inte starkt och Livsstilsråd kan skada och tränga undan annan vård enligt forskare. Minna har också en bra artikel i BMJ där hon för fram begreppet Time Needed to Treat som en betydelsefull parameter när man ska välja behandling inom vården, Sacrificing patient care for prevention: distortion of the role of general practice. För hennes forskning och arbete för att låta allmänläkare lägga mer av sin tid på saker som spelar större roll har Minna de senaste åren bland annat fått pris som ”Årets allmänläkarvän” av Svenska distriktsläkarföreningen och ”Årets Lejon” av Svensk förening för allmänmedicin. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack (00:02:52) Introsnack - om Willes nya hund (00:06:40) Veckans gäst, Minna Johansson, allmänläkare occh forskare (00:08:25) Forskning som ett utlopp för frustrationen som kan uppstå när man jobba kliniskt på vårdcentral (00:10:58) Livsstilsråd är inte alltid önskade och även när de förmedlas på ett bra vis har de tveksam nytta (00:13:17) Problemet med undanträningseffekter när vården inte får prioritera själv (00:14:32) Time Needed to Treat som en viktig del att beakta när vi väljer vård (00:20:37) Ett beteende som är ett folkhälsoproblem ska bekämpas men kanske inte med individuella samtal (00:26:56) Det är lätt att bli lurad kring hur stor effekten för råd är om man jobbar med det privat (00:32:18) Socialstyrelsens levnadsvaneråd inom vården är enormt tidskrävande och har minimal effekt (00:36:21) Krav på att vården ska göra ineffektiva saker är en del av orsakerna till dagens problem (00:39:44) Vården behöver en struktur som tydligt ger prioriteringar till vården efter effekt och betydelse (00:42:00) Evidensen för att goda råd inom vården har effekt är ofta dålig (00:49:11) Ska man ha personer med lägre lön och kortare utbildning som ger råden istället? (00:54:26) Sociala medier och trender påverkar våra politiker som i sin tur tror på enkla lösningar (00:59:10) Interventioner från samhället som påverka allas liv är oftast mycket mer effektivt som förebyggande åtgärd (01:05:03) Att ge råd kan få negativa konsekvenser med (01:07:42) Som vårdgivare är det ofta svårt att veta exakt vad som orsakar vad och gissningar kan tolkas fel (01:13:52) Vården kan göras mer effektiv

I det tvåhundrafemtiosjunde avsnittet av podden pratar vi om psykoterapins negativa effekter. Gäst är Alexander Rozental. I den andra delen av intervjun pratar vi om det faktum att läkemedel måste godkännas av läkemedelsmyndigheter efter fas 3-prövningar innan de får användas i vården, vilket inte gäller psykoterapier. Vad tycker Alexander om det? Tror han att kraven på att redovisa läkemedlens biverkningar gör att dessa får en relativ nackdel gentemot psykoterapier?Christian frågar även varför bara var femte psykoterapistudie nämner negativa effekter. Vi får en expertfråga från Hanna Kataoka som är psykiater och doktorand inom beroende och psykiatri på Göteborgs universitet, som undrar varför terapi ofta ses som något ”gott” och läkemedel som något ”ont”. Vi pratar även om den slappa attityden till etisk prövning som funnits vid psykodynamiska lakansinlindningar och simulerade livmoderssammandragningar ­– en metod som kostat flera barn livet. Dessutom pratar vi om vårdens låga följsamhet till Socialstyrelsens riktlinjer och hur ofta psykoterapeuter informerar patienter om potentiella negativa effekter.Om du vill kommentera avsnittet finns Alexander på Instagram där han heter alexanderrozental och Christian på Twitter där han heter c_dahlstrom, eller på Bluesky han heter christiandahlstrom.bsky.social. Trevlig lyssning! Hjälp till att hålla merparten av avsnitten gratis och få tillgång till exklusiva avsnitt på: http://patreon.com/sinnessjukt”Effekten” på Kulturhuset Stadsteatern: https://kulturhusetstadsteatern.se/teater/effektenSynka Patreon med Spotify: https://www.patreon.com/posts/sa-lyssnar-du-pa-34442592Köp signerade böcker och Beckomberga-printar här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butik Boka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  Socialstyrelsens nya rapport om personalen i äldreomsorgen avhandlas i avsnitt 106 av Podden om ett hållbart arbetsliv.  Bakom podden står Age Management i Sverige AB - AMSAB®,  www.agemanagement.se

Vi öppnar Socialstyrelsens kunskapsstöd "Att utveckla den dagliga verksamheten" från sommaren 2024 och bläddrar fram till kapitlet om kvalitet. Och vi lyckas bocka av allt från vad lagen säger till hur deltagarna och personalen ser på saken. Detta är också tråkigt nog Davids sista avsnitt av Betaniapodden då han sökt sig till nya jaktmarker, vart vi önskar honom all lycka och välgång! Tack David. 

Jag träffar Thomas Lindén: Government Chief Medical Officer / Knowledge-Based Policy of Health Care - och snackar lite om folkhälsan, Socialstyrelsens rekommendationer kring ett sunt leverne (inkl hur många glas vin som är OK per vecka) - narkotikautredningen, lärdomar från pandemin och beredskap - psykisk ohälsa (och hur man hanterar det), antidepp och hjälp att få - AI och individanpassad vård - framtiden för Sverige: ”Make Sweden Great Again”. Ett som vanligt spretigt samtal - hoppas att det kan ge några nya vinklar för en bättre framtid.

Vi tar avstamp från Socialstyrelsens kunskapsstöd "Att utveckla den dagliga verksamheten" för att prata om rätten att få utvecklas, vad det kan innebära och vad det skulle kunna kräva av oss som personal. Mycket nöje!  

Vi ska informera om att Granskningsnämnden för radio och tv har fällt en P1 Dokumentär: Pubertet på liv och död familjernas kamp för barnens transvård för osaklighet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I dokumentären skildras berättelser från familjer till barn med könsdysfori som påverkats av att Socialstyrelsens rekommendationer för hormonbehandling av unga har ändrats.Granskningsnämnden anser att framställningen av skälen till Socialstyrelsens förändrade rekommendationer gällande hormonbehandling av unga var missvisande då det framstod som att rekommendationerna ändrats som en direkt följd av debatten om transvård. Av ett uppföljande inslag i Studio Ett framgick att rekommendationerna i själva verket ändrades på grund av ett förändrat kunskapsläge och en växande ung patientgrupp. Programmet stred därför mot kravet på saklighet.Lyssna på dokumentären här

Vi tar en titt på ytan av vad som är Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer för adhd och autism. Så att ni slipper. David lyfter fram svårigheterna i att nå ut till grupper som traditionellt varit svåra att nå bland annat på grund av språkförbistring. Tomas drar en lans för idén om att ökad kunskap aldrig är till negativ konsekvens när det kommer till diagnostisering av personer med adhd och autism. Vi pratar också kort om: chefer, beslutsfattare, myndighetssvenska, vårdinsatser, tolerans, stigmatisering, jämlikhet, Olivia Wigzell, DSM 5, sensorisk över- och underkänslighet, inkludering, livskvalitet, prevalens, folksjukdomar, kunskap, Juulia Järvdike, individuell plan, WeMind, utredningar, läkare, psykolog, styrkor, svårigheter, komorbiditeter, psykoedukation, positivt beteendestöd, barnkonventionen och den ständiga jakten på välmående!  

I två avsnitt har Krimmagasinet rapporterat om en kvinna som påstås ha injicerat sin dotter med insulin. Mamman misstänks ha gjort detta utifrån "barnmisshandel genom förfalskning av symptom", allmänt kallat Münchausen by proxy. I dag hör du om domen mot kvinnan, men även mer om det här fenomenet.Björn Lundin är Sveriges främste expert på barnmisshandel genom förfalskning av symptom, och har också yttrat sig på Socialstyrelsens begäran i fallet vi tidigare rapporterat om. I dag intervjuar vi honom om just det här fenomenet, och får mängder med information om det här ganska komplexa och svårtolkade fenomenet.Medverkande:Björn Lundin – barn- och ungdomspsykiater med inriktning på barnmisshandel genom förfalskning av symptomTobias Henricsson – programledareDu kan läsa mer om barnmisshandel genom förfalskning av symptom på Björns hemsida: https://www.bgfs.se/. På hemsidan finns också länkar till hans bok "Att skada sitt barn".Klippning och produktion: Tobias Henricsson/PRS Media.Glöm inte att sponsra oss på för att få fler och längre avsnitt! Gå in på patreon.com/krimmagasinet och donera en summa som podden får per månad.Du kan också swisha ett engångsbidrag till nummer 123 356 17 01 (betalningsmottagare: Tobias Henricsson).KONTAKT:E-post: krimmagasinet@prsmedia.seFacebook: www.facebook.com/prsmedia.seTänk om...? https://play.acast.com/s/tankomMinuter med mord: https://play.acast.com/s/minuter-med-mord/ Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det tvåhundratrettioandra avsnittet av podden pratar vi återigen om sömn och sömnstörningar. Gäst är Markus Takanen. I den andra delen av fyra pratar vi om sömndiagnoser som insomni, restless legs syndrome (RLS) och obstruktiv sömnapné (OSAS). Vi pratar även om parasomnier, narkolepsi och hypersomni. Vad är kännetecknande för de här sömnstörningarna och hur vanligt förekommande är de? Dessutom fördjupar vi oss i sömnens betydelse vid olika psykiatriska diagnoser, som depression, bipolär sjukdom, ångestsyndrom, ADHD och autism. Hur vanligt är samsjuklighet i sömnstörningar, och hur viktigt är det att komma tillrätta med sömnen för att kunna må bättre?Om du vill kommentera avsnittet finns Christian på Twitter där han heter c_dahlstrom, eller på Bluesky han heter christiandahlstrom.bsky.social. Trevlig lyssning! Recension “Sömn vid hälsa och ohälsa”: https://vadardepression.se/recension-somn-vid-halsa-och-ohalsa-pernilla-garmy-m-fl/Hjälp till att hålla merparten av avsnitten gratis och få tillgång till exklusiva avsnitt på: http://patreon.com/sinnessjuktSynka Patreon med Spotify: https://www.patreon.com/posts/sa-lyssnar-du-pa-34442592Köp signerade böcker och Beckomberga-printar här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/Studier vi nämner:Ohayon, Maurice M. "Insomnia: a ticking clock for depression?." (2007).Wynchank, Dora, et al. "Adult attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) and insomnia: an update of the literature." Current psychiatry reports 19 (2017): 1-11.Socialstyrelsens översikt över narkolepsi: https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/sallsynta-halsotillstand/narkolepsi/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trepartsöverenskommelsen och systemet med oberoende tvistlösningar har hittills varit ett misslyckande och lett till att parterna blivit mindre intresserade av att förhandla – det är ohållbart och lagstiftaren borde se över systemet, menar vår expertkommentator Viktor Mandel. Han kommenterar också Socialstyrelsens kartläggning över hemlösheten, utspelen om SBAB, demonstrationen mot regeringens passivitet – och Sernekes garantierbjudande i Karlatornet. Programledare: Anna Bellman.

Det går på en sekund - fallet. Men vad säger forskningen kring broddar och andra halkskydd och om hur man ska bete sig för att undvika att halka och falla? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fallolyckor kan innebära stort lidande för den som drabbas. Det kostar också samhället 17 miljarder kronor varje år, enligt Socialstyrelsens utredning. Då handlar det om fallolyckor både utomhus och inomhus.Låg på is efter halka i nästan tre timmarI dagens Vetenskapsradion Hälsa får du höra om den 78-åriga kvinna som blev liggande på trottoaren i cirka 2 tim och 40 minuter efter en halkolycka i centrala Stockholm i måndags.Så mycket hjälper broddar vid halkaVi reder ut vilka halkskydd som är effektivast med universitetslektorn Glenn Berggård vid Luleå tekniska högskola. Forskaren Carl Bonander, verksam vid Göteborgs och Karlstads universitet, berättar om effekterna när kommuner delat ut broddar gratis till alla över 65 år. Från Socialstyrelsen finns Michaela Prochazka med som är samordnare för äldrefrågor, och berättar om vikten av att lära sig att ta sig upp efter ett fall, när det är möjligt.Medverkande är Lalla Thord, sköterska som tog hand om 78-åringen på trottoaren, Glenn Berggård, lektor vid Luleå tekniska högskola samt regionråd i Norrbotten för vänsterpartiet, Carl Bonander, forskare vid Göteborgs och Karlstads universitet, Michaela Prochazka, samordnare för äldrefrågor vid Socialstyrelsen.Programledare Annika Östmanannika.ostman@sverigesradio.seProducent Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigeradio.seMED: Lalla Thord/ sköterska som tog hand om 78-åringen på trottoaren, Glenn Berggård/lektor vid Luleå tekniska högskola samt regionråd i Norrbotten för vänsterpartiet, Carl Bonander/ forskare vid Göteborgs och Karlstads universitet, Michaela Prochazka/samordnare för äldrefrågor vid Socialstyrelsen.

Edward och Mats är tillbaka i sin poddkanal, med nya berättelser och insikter om godsaker och kulturhistoria. Mats är som vanligt värst, och kan den gång berätta att han deltagit i en slags ”Laver Cup”, fast med vinflaskor istället för tennisracketar. Detta för samtalet osökt vidare till poddparets åsikter om Socialstyrelsens skärpta rekommendationer för alkoholbruk, liksom en redogörelse för Edwards alltmer eskalerande turer med sin mobiltelefon.Dagens stora tema är ukrainsk mat och dryck, och med hjälp av bland annat kokboken ”Cmak; vårt ukrainska kök” berättar de tu om Ukrainas kulinariska traditioner, allt från borsjtj och bröd via syrad grädde, kvass, fläsk och Kievkyckling och Vorschmack. Mats redogör för landets vinproduktionshistoria och Edward smuttar på en rödbetsmartini – blandad av Gunilla – medan han förklarar varför det blir galet att säga ”dumplings” när man menar klimp, degknyten eller kokta piroger. Båda drömmer de om att en vacker och fredlig dag kunna fara till Kiev för att njuta av allt detta på plats.En glad lyssnare får veta vad det är för skillnad mellan köttbullar, färsbiffar och järpar – och dessutom vankas många råd om vad man redan nu bör förbereda inför advent och jul. Det är exempelvis hög eller mycket hög tid att ysta ostar och göra korv!Skicka gärna respons och frågor till: podden@edwardblom.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

- Det at tage et andet menneskes stemme på sig, og sige 'jeg har et bud på, hvordan det er at være dig' - det er det mest magtfulde sted, man kan stille sig. Så vi skal virkelig gøre os umage.' Sådan siger psykolog Trine Uhrskov i denne episode om LA2(u), som er en videreudvikling af LA2 (Low Arousal 2) målrettet mennesker med udviklingshandicap, kognitive udfordringer og/eller intet verbalt sprog. I episoden bliver du klogere op både det tilstræbte indefra-perspektiv, 'Trivselsøer' og 'Nøgleordslytning' - og hvordan uenighed kan være en motor til faglighed. Brug podcasten til at sætte gang i den faglige snak om LA2(u): Download disse refleksionsspørgsmål  Besøg Socialstyrelsens hjemmeside for at se mere om LA2 Medvirkende: Nanine Elmeskov, socialpædagog på Krogsbølleparken, Center for Handicap Lolland og Trine Uhrskov, psykolog, udvikler af LA2/LA2(u) og indehaver af Sopra 

Välkommen till CRA-podden! CRA-podden är en fri podcast om hantverket att behandla missbruk med Community Reinforcement Approach (CRA) Adolescent Community Reinforcement Approach (A-CRA) och Community Reinforcement Approach and Family Training (CRAFT). CRA är en vetenskapligt beprövad behandlingsmetod för missbruk och har sin grund i KBT Kognitiv beteendeterapi) och MI (motiverande samtal). CRA rekommenderas i Socialstyrelsens riktlinjer för riskbruks- och missbruksvård. A-CRA, som riktar sig specifikt till ungdomar och unga vuxna samt CRAFT som riktar sig till närstående som vill hjälpa en närstående med missbruksproblem, bygger på CRA. Den här podden vänder sig till dig som vill bli, eller vill bli en bättre missbruksbehandlare med dessa CRA-metoder.  Här finner du poddbloggen   Värd:  Lena Olsson-Lalor Fil.Mag.Klin. Psyk. Leg psykoterapeut. Handledare och lärare i psykoterapi, KBT samt rektor på Grundläggande psykoterapiutbildning, KBT i Luleå. Lena utbildade sig i Community Reinforcement Approach redan 2004 och har lång erfarenhet av att utbilda inom CRA.   CRA-podden produceras av Vinovus AB - Bli en bättre behandlare www.blienbattrebehandlare.se Kontakt: info@blienbattrebehandlare.se

Ann Heberlein i bråk med Moa Wallins nya podd Fas 3, Socialstyrelsens nya alkoholrekommendationer, Fernando Botero, och Karin af Klintbergs serie Kungen och Jag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nanna Olasdotter Hallberg och Kristofer Andersson om kulturveckan som gått.

Magnus tar den här veckan med Jocke österut på en 'På spåret'-inspirerad tävling. Det pratas platser för måltidsintag, skäggfrisyrer och saker man kan göra med ett blästerskåp. Detta och mycket annat får ledigt plats när vi tar ut svängarna och bryter mot Socialstyrelsens nya rekommendationer. Vi ber om ursäkt och önskar er alla en riktigt […]

Dricker du mer än tio starköl per vecka? Eller minst fyra glas vin en kväll i månaden? Då ska du erbjudas vård, enligt Socialstyrelsens nya rekommendationer. - Socialstyrelsen uppgraderar sina råd om riskbruk av alkohol: stöd bör erbjudas den som dricker tio standardglas eller mer per vecka, eller fyra standardglas eller mer per tillfälle en gång i månaden eller oftare. - Anledningen till rådets ändring är ny forskning som visar att män löper större risk för alkoholrelaterade skador, inklusive ökad risk för cancer, än tidigare trott. - De nya råden gäller både män och kvinnor, med 2024 som planerat släppdatum för en uppdaterad version av riktlinjerna efter ändringen. Det gäller mao att passa på nu innan årskiftet... De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Max FÖRSENADE nostalgi kvart och en försenad En analys av Håkans Björn Skifs-ifieringOisin Cantwell i stor comeback! Om första domen om involverande av underårig i brottslighet!Fotbollspanelen med Danne Larsson idag om bög-hatet i turkiet och svenska landslagets MEGAkris!Heta potatisar med Legendariska Skådespelaren Johan Rabaeus!Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den som dricker fyra 33-centilitersöl, eller mer, vid ett och samma tillfälle ska erbjudas hjälp av vården. Socialstyrelsens nya rekommendationer har fått många svenskar att känna sig som alkisar. En av dem heter Edward Blom.Sen pratar vi om att Sverige befinner sig något av en turkisk rävsax. Parallellt med Nato-tjafset försöker Sverige nämligen få den ökända gängledaren Kurdiska Räven utlämnad, och i går hotade Ebba Busch med att dra in Turkiets bistånd. Något hon verkar ha ångrat under morgonen.

Efter två skjutningar och en explosion får polisen i Nyköping förstärkning. Nytt besked om Toves dödsorsak. Åtal efter spiontillslag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under den senaste veckan har två personer skottskadats i Nyköping och under natten till torsdag skedde en explosion. Nu får polisen där förstärkning. Och i Göteborg inleder polisen en särskild händelse efter två sprängningar i flerfamiljshus inom loppet av tio minuter.Hovrättsförhandlingarna om mordet på Tove har skjutits upp flera gånger eftersom en av försvararna till de två livstidsdömda tjejerna velat få mer klarhet i hur Tove dog. Åklagaren begärde därför att Socialstyrelsens rättsliga råd skulle granska det rättsmedicinska utlåtandet, och i veckan kom deras besked.Vi berättar också om åtalet efter det spektakulära spiontillslaget i Nacka förra året.Har du tips så hör av dig till oss:Mail: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15Instagram: p3krimpodden

Om att sverigedemokraterna har tröttnat på att det dröjer för regeringen att få till gårdsförsäljning av alkohol. Vi får höra om hur Socialdemokraterna är som opposition och om förra S-ministern Anders Ygemans Yotube-karriär. Dessutom får vi höra om demonstrationen i Socialstyrelsens trapphus som ledde till att sjukdomsstämpeln på homosexuella togs bort 1979. I den här podden möter du David Druid och Katherine Zimmerman som tidigare var kolleger i Morgonpasset i P3. Här möts de igen och pratar om politik och lite annat. Med sig har de också Ekots politiska inrikesreporter Lova Olsson och satirikern Moa Wallin från P3 Klubben. Tillsammans blir det mycket skratt och nästan allt du behöver ha koll på kring veckans politiska händelser. Producent: Sukran KavakDigital redaktör: Anton LundholmProgrammet spelades in den 31 mars 2023

I detta avsnitt diskuterar Lotta, Marie och Peik Socialstyrelsens förslag till nya nationella riktlinjer för vård och insatser för autism och ADHD, samt vad det innebär.

I vårt sista avsnitt av säsongen undersöker vi temat queer kamp. Hur har den queera kampen sett ut tidigare och hur den ut nu? Hur skildras den queera kampen i litteraturen/kulturen och hur har litteraturen/kulturen använts för den queera kampen? Vi läser böcker, ser på film, undersöker sociala medier och studerar queera manifest.____________________Queer kamp, del 101.15 Det sista avsnittet!04.50 Utdrag ur texter om queer kamp.16.25 Texter i skärningspunkten mellan aktivism och litteratur.27.45 Studiebesök på Socialstyrelsens trappa.32.00 Den queera kampens historia.____________________MedverkandeGäster: Jan Hammarlund, Saga Becker, Maria Hymna Ramnehill.Programledare och producenter: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Teknik och klippning: Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.____________________På https://bogbibblan.se finns en lista över alla verk vi nämner i avsnittet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

”-Det behöver bli mer attraktivt att söka vård i primärvården, den behöver stärkas!” ”-Vi vill att hela hälso- och sjukvårdssystemet skall utvecklas i den goda och nära vårdens anda” I detta avsnittet av Nära-vårdpodden uppmärksammar vi Socialstyrelsens rapport om omställningen och samtalar med Iréne Nilsson Carlsson, folhälsoråd och ansvarig för Nära vårdfrågorna på Socialstyrelsen. Vi pratar om vikten av ett långsiktigt arbete, att vi måste bli bättre på att samarbeta över gränserna, digitaliseringen, det hälsofrämjande och inte minst skapa strukturer som stödjer detta.

I denna veckans radiosändning bjuds det på intervju med självaste Barbro Westerholm. 1979 var hon den som klev ut på Socialstyrelsens trappa och lovade att avskriva homosexualitet som en psykisk sjukdom. Bland mycket annat är hon riksdagsledamot för Liberalerna, och i år har hon suttit i riksdagen i hela 27 år! Vi snackar vad som hänt, vad som sker just nu och lite om vad framtiden har att erbjuda. Missa inte!(Värt att tillägga: avsnittet spelades innan Nyamko Sabuni avgick)Medverkande: Sara Rydberg, Richard Wahlström & Barbro Westerholm

Det här är ett av två avsnitt som handlar om organisering av kommunal hälso- och sjukvård. Vad kan vara utmanande i arbetet med kommunal hälso- och sjukvård, och hur kan man på ett framgångsrikt sätt möta dessa utmaningar? Tema för det här avsnittet är samverkan. De två avsnitten är en del av Socialstyrelsens arbete med att stödja omställningen till en god och nära vård. Lyssna på Catrin Engberg Tukia, enhetschef och chef för sjuksköterskorna i Borgholms kommun, och Agneta Höglund Petersson, enhetschef för rehabenheten och medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) i samma kommun. Samtalet leds av Ragnhild Mogren Svensén, utredare på Socialstyrelsen.

Det här är ett av två avsnitt som handlar om organisering av kommunal hälso- och sjukvård. Vad kan vara utmanande i arbetet med kommunal hälso- och sjukvård? Och hur kan man på ett framgångsrikt sätt möta dessa utmaningar? Tema för det här avsnittet är god och nära vård. De två avsnitten är en del av Socialstyrelsens arbete med att stödja omställningen till en god och nära vård. Lyssna på Björn Klemedsson, verksamhetschef, Bodil Fälth, medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR), och Therese Finn, medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). Alla tre kommer från Ängelholms kommun. Samtalet leds av Ragnhild Mogren Svensén, utredare på Socialstyrelsen.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska föreslå en äldreomsorgslag och lämna förslag som stärker tillgången till medicinsk kompetens inom äldreomsorgen. Utredningen leds av Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell. SNS bjuder in till samtal om uppdraget med representanter från kommun, region, akademin och funktionsrättsrörelsen. Medverkande Paula Blomqvist, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet Martin Engström, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Halland (deltar via länk) Ejja Häman Aktell, avdelningschef för vård och omsorg i Skellefteå kommun Elisabeth Wallenius, ordförande för Funktionsrätt Sverige (deltar via länk) Olivia Wigzell, generaldirektör för Socialstyrelsen och särskild utredare för Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner Samtalet leds av Gabriella Chirico Willstedt, forskningsledare vid SNS.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att reda ut hur vårderbjudandet kring behandling för klimakteriebesvär ser ut i landet och att ta reda på hur mycket kvinnor vet och är förberedda på klimakteriet, samt vad man önskar stöd för och av vem. Utredningen visar på stora nationella skillnader både vad gäller de besvär kvinnor söker för och vad regionerna erbjuder. Syftet med undersökningen är att förbättra vården, berättar Socialstyrelsens ansvariga utredare, Christina Strååt i avsnittet. Vi får också höra hur vården uppfattar sin egen kompetens, vad man har förutsättningar ett erbjuda olika insatser och att det finns en stor skillnad i inställning till hormonbehandling. Kvinnor skattar sina besvär olika men även var och hur vill man helst ha en vårdinsats och av vilken profession. Det finns mycket att regera över, visste du t ex att de flesta vill veta vad de kan göra själva och bara 10% känner sig förberedda på klimakteriet trots att det är proaktiva insatser man främst önskar?Läs mer på www.klimakteriepodden.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Om du någon gång undrat hur Socialstyrelsens masterminds bakom Bastjänstgöringen har tänkt, så är din chans här och nu i detta avsnitt! Vi intervjuar drömgästerna Ragnhild Mogren Svensén, utredare och Anders Kring, jurist som är en duo med en perfekt kombination av juridik, pedagogik och erfarenhet där varje ord och syfte har värderats noga i målbeskrivningen. De har även samrått med utvalda aktörer inför framtagande av BT. Yes yes vi två var med på ett hörn! Bonus: Varför försvann vetenskapligt projekt och vad ska vi säga när det inte längre heter SOSFSen??!!

I det hundrasjuttioåttonde avsnittet av podden pratar vi återigen om psykiatrins framtid och statens roll i sjukvården. Gäst är Kerstin Evelius. Det här är den tredje delen av fyra och här berättar Kerstin mer om hur man kan tillgängliggöra psykoterapi för fler. Kan app-psykologer vara en del av lösningen, och hur ska man i så fall se till att de bolagen inte får betalt för att behandla friska patienter?Kerstin berättar även om bristen på psykiatrispecialister och varför psykiatrisjuksköterskor gör så stor skillnad. Dessutom pratar vi om det faktum att freudianer har infiltrerat sjukvården i Göteborg, vilket Vetenskap och Folkbildning och Charlotta Sjöstedt avslöjade nyligen – hur kan man få sjukvården att följa Socialstyrelsens rekommendationer om evidensbaserad vård? Kerstin utbildade sig själv på en psykodynamiskt inriktad utbildning på Stockholms universitet i början av 90-talet, här berättar hon om den smått religiösa stämningen som gjorde att hon i efterhand övervägde att på skoj stämma universitetet på en krona. Om du vill kommentera avsnittet finns Kerstin på Twitter där hon heter psykiskhalsa, även Christian finns där och heter c_dahlstrom. Trevlig lyssning!Hjälp till att hålla merparten av avsnitten gratis och få tillgång till exklusiva avsnitt på: http://patreon.com/sinnessjuktKerstins rapport ”För att börja med något nytt måste man sluta med något gammalt”: https://www.regeringen.se/48ddbb/contentassets/906430d9feb248e984afbed18a37e65c/for-att-borja-med-nagot-nytt-maste-man-sluta-med-nagot-gammalt---forslag-for-en-langsiktigt-hallbar-styrning-inom-omradet-psykisk-halsa-sou-2018_90.pdf Köp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

2021-04-22 / "Vetcov - 60 Minuter" spelas in live och allt som diskuteras bygger på era frågor som ni skriver till oss under samtalets gång på chatten. Värdar denna gång: Jan Lötvall, Gunnar Steineck och Ola Stenqvist. 00:00 Välkommen 00:59 Ny medlem – Ola Stenqvist 02:25 Gunnar och Ola om nuvarande läget i Sverige 05:34 Socialstyrelsens rapport 07:24 Vad menas med "flytta patienter" 08:20 Om indiska varianten kommer – vad gör FHM då? 10:40 FHM nämner munskydd på sin PK 11:46 Pandemin och positiva effekter 12:41 Anders Tegnell står och bara hittar på 14:08 FHM vill nu jämföra sig med Belgien 15:21 Kan en ny pandemi ligga runt hörnet? 17:17 "Krama barnbarnen igen" – helt galet 19:49 Stötta oss gärna 20:58 Körer och smittspridning 24:46 Tvätta händerna - helt onödigt 28:03 Lagstifta andningskydd på Valborg 29:41 Tips: Krister Forsberg och andningsskydd 32:09 Flockimmunitet - Sveriges strategi 35:19 Tvingas ta av munskydd vid vaccinering 37:05 Anafylaktisk chock 38:38 Prova spotta med munskydd på! 39:55 Droppsmitta och aerosolsmitta – förvirring 41:50 Tips om Lisa Meylers insändare 42:29 Av med munskyddet på systembolaget? 43:50 ”Grå tinningarnas charm” 44:21 Fjärde våg i höst 46:36 Ny strategi kan hindra fjärde våg 48:12 Nya modifierade vacciner 49:06 mRNA – fantastiskt 52:04 En svullen lymfkörtel… 54:04 Promenera ute utan andningsskydd 55:05 Skolavslutning snart 56:08 Skolan till hösten – vad tror vi? 58:23 Nollvision från Vetenskapsforum covid-19 58:53 Något måste göras nu, på en gång 59:39 ”Platta ut kurvan” 01:00:11 Gunnar ber om din hjälp 01:01:13 ”61 minutes!” Avslutning Vill du stötta vårt arbete? Du kan bli medlem i Vetenskapsforum Covid-19 här: vetcov19.se/bli-medlem/ Du kan även donera till vårt arbete: vetcov19.se/donera/

Reaktioner på regeringens ANDTS-strategi från oppositionen Norge och rusreformen efter att AP sänkt förslaget  Socialstyrelsens rapport om kvinnor och narkotika Kanadas nya konsumtionssiffror. Konsumtionen har ökat efter legalisering. Den siffra som visade på kraftig nedgång för 15-17 år är nu åter på samma nivå som innan legalisering

I veckans podd firar vi Tobias & Carolas SuccéPremiär i Lets Dance!Gabriel i drama med grannarna på Mallorca.Vi rasar över Socialstyrelsens beslut angående att män som har sex med män inte får ge blod.Vi hyllar Molly Sandén för hennes Oscars-nominering!Och till sist väcks känslor i veckans lista.Nu kör vi!I säng med Tobias & Gabriel produceras av Poddagency See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sara tror att hon ska på fest. Men hon lockas till en byggplats där fyra unga tjejer hoppar på henne. Hon misshandlas och knivhuggs. Igår avslutades rättegången. Men frågan är vem som har gjort vad? Händelsen inträffar i oktober 2020. Sara anländer till centralstationen i Göteborg där hon möter upp en vän. Hon tror att hon ska på fest. Men kort efter blir hon ledd iväg till en byggarbetsplats. Det hon inte vet är att en tjej hon är osams med väntar där tillsammans med ytterligare två personer. Snart blir hon påhoppad och huggen med kniv. Men frågan är vem som höll i kniven? Igår avslutades rättegången som handlar om mordförsök alternativt synnerligen grov misshandel. Domen väntas inom några veckor. Det är inte klart hur rätten kommer döma men vad som är klart är att fallet sticker ut. Det rör sig om ett grovt våldsbrott och alla åtalade är unga kvinnor. De senaste sju åren har antalet personer som får uppsöka vård för knivskador ökat. Överrepresenterade är männen i åldrarna 20-40 år men även bland kvinnor har antalet skador ökat. Socialstyrelsens statistik över vård efter knivvåld: ÅR KVINNOR TOTAL 2008 - 132 2009 - 132 2010 - 97 2011 - 80 2012 - 81 2013 - 79 2014 - 96 2015 - 104 2016 - 98 2017 - 99 2018 - 105 2019 - 117 Summa: 1220 ÅR MÄN TOTALT 2008 - 779 2009 - 662 2010 - 596 2011 - 600 2012 - 540 2013 - 597 2014 - 638 2015 - 626 2016 - 691 2017 - 734 2018 - 718 2019 - 802 Summa: 7983 Källa: Socialstyrelsen Programledare: Evalisa Wallin Viktor Ahldén   Medverkande: Åsa Nilsson - åklagare Erica Sommerfors - försvarsadvokat Emma Andersson - trygghetsvärd Västtrafik "Sara" - brottsoffer "Fridas" pappa - far till en av de åtalade "R" - vän till en av de åtalade   Producent: Viktor Papini Reportrar: Lova Nyqvist Sköld, Mette Carlbom Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.se

Sara tror att hon ska på fest. Men hon lockas till en byggplats där fyra unga tjejer hoppar på henne. Hon misshandlas och knivhuggs. Igår avslutades rättegången. Men frågan är vem som har gjort vad? Händelsen inträffar i oktober 2020. Sara anländer till centralstationen i Göteborg där hon möter upp en vän. Hon tror att hon ska på fest. Men kort efter blir hon ledd iväg till en byggarbetsplats. Det hon inte vet är att en tjej hon är osams med väntar där tillsammans med ytterligare två personer. Snart blir hon påhoppad och huggen med kniv. Men frågan är vem som höll i kniven? Igår avslutades rättegången som handlar om mordförsök alternativt synnerligen grov misshandel. Domen väntas inom några veckor. Det är inte klart hur rätten kommer döma men vad som är klart är att fallet sticker ut. Det rör sig om ett grovt våldsbrott och alla åtalade är unga kvinnor. De senaste sju åren har antalet personer som får uppsöka vård för knivskador ökat. Överrepresenterade är männen i åldrarna 20-40 år men även bland kvinnor har antalet skador ökat. Socialstyrelsens statistik över vård efter knivvåld: ÅR KVINNOR TOTAL 2008 - 132 2009 - 132 2010 - 97 2011 - 80 2012 - 81 2013 - 79 2014 - 96 2015 - 104 2016 - 98 2017 - 99 2018 - 105 2019 - 117 Summa: 1220 ÅR MÄN TOTALT 2008 - 779 2009 - 662 2010 - 596 2011 - 600 2012 - 540 2013 - 597 2014 - 638 2015 - 626 2016 - 691 2017 - 734 2018 - 718 2019 - 802 Summa: 7983 Källa: Socialstyrelsen Programledare: Evalisa Wallin Viktor Ahldén   Medverkande: Åsa Nilsson - åklagare Erica Sommerfors - försvarsadvokat Emma Andersson - trygghetsvärd Västtrafik "Sara" - brottsoffer "Fridas" pappa - far till en av de åtalade "R" - vän till en av de åtalade   Producent: Viktor Papini Reportrar: Lova Nyqvist Sköld, Mette Carlbom Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.se

En del av de som insjuknat i covid-19 behöver långvarig rehabilitering för att bli återställda och kunna komma tillbaka efter sjukdomen. Vilka insatser behövs? Och hur ska hälso- och sjukvården svara mot detta behov? Lyssna på Judith Bruchfeld, överläkare och docent i infektionssjukdomar på Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet, Cecilia Winberg, tillträdande förbundsordförande för professions- och fackförbundet Fysioterapeuterna, och Thomas Lindén, chef för avdelningen för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen. Samtalet leds av Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell.

En god hälso- och sjukvård förutsätter att det finns en bra samverkan mellan den kommunala hälso- och sjukvården och regionernas hälso- och sjukvård. Vilken betydelse har samverkan haft för att klara utmaningar under covid-19-pandemin? Och vilka lärdomar har dragits? Lyssna på Ann Söderström, hälso- och sjukvårdsdirektör i Västra Götalandsregionen, Jeanette Andersson, strateg för nära vård på VästKom, och Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd på Socialstyrelsen. Samtalet leds av Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell.

Har du set DRs drama Ulven Kommer? -Det har vi også! Vi har inviteret hovedforfatter Maja Jul Larsen ind for at stille en masse spørgsmål om sagsbehandler-Lars, mærkelige forældre, æsler i plejefamilier og meget mere. Vi prøver at finde rundt i Hollys vaklende fortælling og det er blevet til en livlig samtale med masser af grin. Så lyt med og bare roligt -der er ingen spoilers, selvom vi prøvede at få plottet listet ud af Maja. Serien: https://www.dr.dk/drtv/serie/ulven-kommer_211992 Hvis du skriver opgave så anbefaler vi at kigge i Socialstyrelsens udgivelser: https://socialstyrelsen.dk/born/anbringelse/udgivelser -Herunder bla. "Håndbog for det gode anbringelsesforløb i familiepleje". Børns Vilkår udgiver hvert år deres rapport: "Svigt af børn i Danmark." https://bornsvilkar.dk/wp-content/uploads/2020/05/Svigt-Rapport-2020_web.pdf Hvis du er interesseret i anbringelse af børn med funktionsnedsættelser, så har Ankestyrelsen netop udgivet denne: https://ast.dk/publikationer/anbringelser-uden-samtykke-af-born-og-unge-med-funktionsnedsaettelse

De med kronisk lungsjukdom är den grupp med underliggande sjukdomar som hade ökad risk för att dö i covid19 på IVA i Sverige i våras. Det visar en ännu inte publicerad studie. Det handlar om vad som hände med de drygt 1 500 patienter som under pandemins två första månader lades in på intensivvårdsavdelningar, IVA,  i Sverige. Det som avgör risken att dö i covid19 på  IVA, i Sverige allra mest är ålder och kön. Men huvudförfattaren till studien, professor i intensivvård, Michelle Chew, tycker det är förvånande att man kunde se att de med kronisk lungsjukdom blev en sådan tydlig riskgrupp för de med underliggande sjukdomar.  Hon samtalar med professor i intensivvård, Jonas Åkesson vid Lunds universitet och professor i infektionsmedicin Håkan Hanberger, expert för Socialstyrelsens särskilda covid19 databas. Linda Blom, med typ 2 diabetes, och Victoria Älverstad, med en ovanlig lungsjukdom, finns också med i samtalet.

Under våren 2020 såg vi att särskilda boenden för äldre drabbades extra hårt av covid-19, med stor smittspridning. Vad låg bakom den dramatiska utvecklingen? Vad har vi lärt oss? Och hur kan de särskilda boendena förbereda sig för att hantera covid-19 framöver? Lyssna på Helena Gustafsson, medicinskt ansvarig sjuksköterska på Frösunda omsorg, Maj Rom, projektchef på Sveriges kommuner och regioner, SKR, och Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd på Socialstyrelsen. Samtalet leds av Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell.

Nu finns nya siffror på hur många funktionsnedsatta som har dött av corona-viruset på LSS-boenden i Sverige. Och det är värre än för befolkningen som helhet. Risken för att dö av covid-19 är större för de som bor på LSS-boenden än hos övriga befolkningen, visar myndigheten Socialstyrelsens siffror. Du får också höra om hur så kallade Bitcoin-bedragare luras på internet. En kvinna som klickade på en facebook-annons berättar hur hon blev lurad och nu måste sälja allt hon har.

Sörmland är den region som hittills drabbats hårdast av covid-19 sett till befolkningsmängden. Det skulle kanske komma ett trettiotal patienter, enligt Folkhälsomyndighetens beräkningar, men verkligheten blev en helt annan. På Mälarsjukhuset i Eskilstuna blev det kaotiskt när patienterna började strömma in.   Hos oss blev det snabbt väldigt många patienter, och det var ju ingen som kunde föreställa sig det över huvud taget. Det var ju liksom en chock, säger specialistsjuksköterskan Elin Norås, som jobbar på de tre covid-intensivvårdsavdelningarna. Man såg inte att någon blev bättre och undrade hur länge det här skulle hålla på. På Mälarsjukhuset blev man överrumplade, eftersom Folkhälsomyndighetens prognos hade förutspått att 30 personer med corona skulle behöva intensivvård där under hela pandemin. Men istället blev Sörmland den region som drabbats hårdast av covid-19 sett till befolkningsmängden. Två månader efter att man ökade från sju intensivvårdsplatser till 30 har över 84 covid 19-patienter vårdats där. Karin Frisell är överläkare och medicinskt ledningsansvarig på intensiven på Mälarsjukhuset. Både hon och intensivvårdssköterskan, Elin Norås, beskriver hur kaotiskt det varit sedan slutet av mars, och den extrema stressen när 14 svårt sjuka covid-patienter i respirator ligger på rad och vårdas i samma lokal.   Jag kanske har tre patienter som är jättesvårt sjuka. De har respiratorer, och någon kanske har dialysapparat. Börjar jag göra något på ena patienten, så piper det på den andra sängen så måste jag gå dit och byta en pump. Då kanske det piper från respiratorn på säng nr 2, då måste jag gå dit och suga bort slem i halsen. Och då hinner jag inte göra färdigt det jag tänkt att göra förrän det piper på nästa. Det har varit mycket hela tiden.  Alla patienter har varsin ventilator, som larmar för olika saker. Alla har också kurvor med hjärtslag som också larmar, sprutpumpar som ger ifrån sig ett ljud när de börjar bli tomma, så alla dessa medarbetare som är i samma rum samtidigt. Skyddsmaskerna gör också att man inte kan prata i vanlig samtalston, utan kollegor blir hesa, för att de måste prata med så hög röst hela tiden. Man kan inte använda vanligt kroppsspråk längre, när de är helt täckta av skyddskläder. Det är ju ansträngande för hjärnan. Det är klart att de är jättetrötta. Själv har Karin Frisell bara haft någon enstaka ledig dag de två senaste månaderna. Hon är den som ska ha helikopterperspektiv på intensivvårdspatienterna, och fått larma när det varit fler patienter än dom kunnat hantera. Och hon skickade ut ett nödrop till socialstyrelsen, om att de snabbt behövde både fler respiratorer och mer personal. I respiratorförrådet är det så fullt av lådor, slangar och apparater, att det nästan är svårt att ta sig fram. Karin Frisell och Elin Norås går igenom olika typer av respiratorer. Det är lite rörigt här inne nu i apparatförrådet. Vi skickade ett nödrop, här ser du det står Socialstyrelsens beredskapslager. De heter servo900. De var väldigt heta på 80-talet. De ser ut att komma från 80-talet? Ja, de kommer från 80-talet. Vi har träffat så många respiratorer, för oss spelar det inte så stor roll, vi kan lösa det. Det har visat sig att det inte är så hälsosamt att ligga för länge i en narkosapparat. De är till för att ligga i åtta timmar och inte åtta dygn. Mycket av personalens tid har gått till att tvätta och byta respiratorer eftersom de sjukaste covid-patienterna behövde de bästa respiratorerna. Behov av personal var enormt. De fick hjälp av vårdpersonal från andra regioner som Örebro, Blekinge och Jämtland, men framför allt från andra avdelningar på sjukhuset och från andra sjukhus Sörmland. Maria Claesson som är operationssköterska i Katrineholm i vanliga fall är en av dem som nu jobbar i Eskilstuna. Vad är skillnaden för dig nu och jobba på IVA? Allt. Det ingenting som är sig likt, det är bara nya arbetsuppgifter. Dra upp läkemedel, byta läkemedel  i pumpar, omvårdnad det brukar vi aldrig göra på det här viset. Hur är det då? Det är intressant, samtidigt som det är lite skrämmande, just för att jag ser mängden patienter som är skrämmande. Jag vet inte hur jag ska förklara det men det är en konstig situation. I vanliga fall jobbar inte Maria Claesson med så sjuka patienter i vanliga fall, och att göra det har varit omskakande. Personalen, som nu fått två timmar längre resväg till och från jobbet, bussas från Katrineholm till Eskilstuna. Då kan vi prata av oss med varandra i bussen liksom så att man har släppt det när man kommer hem. Arbetsdagarna blir ju längre, tack vare att vi har en timme hit och en timme hem. På flera sjukhus ges en snabbutbildning till de som får nya uppgifter, men överläkare Karin Frisell och intensivvårdssjuksköterskan Elin Norås skakar på huvudet. Vi har ju inte hunnit snabbutbilda personal i förväg, som det har stått att andra sjukhus har gjort. Det gick ju från noll till hundra på två dagar. Den personalen som tack och lov har velat komma hit och jobba har fått lära sig i skarpt läge. Skulle du säga att det är lika patientsäkert nu som annars? Det är en svår fråga, det heter att vi bedriver vård med samma krav på säkerhet som i vanliga fall. Vi har försökt hitta system att hålla ordning på trycksår och sådana saker som det har visat sig att de här patienterna har i mycket högre utsträckning än i vanliga fall. Det är för vi har sämre materiella resurser, vi är inte lika många runt patienten som i vanliga fall. I början när patienten är så svårt sjuka då kanske vi inte ens kan vända en patient för att kroppen inte klarar av det, men det också varit att vi inte har hunnit, och det är klart att patienten hellre vill överleva med trycksår än att inte överleva. Elin Norås brukar i vanliga fall skriva dagbok till patienterna, så att de kan läsa vad som hänt medan de varit sövda, men det har hon inte haft en chans att göra nu. Men hon försöker alltid hålla dem i handen när hon pratar med dem. Även om man är djupt sövd så pratar vi med patienten. Jag berättar vad jag heter, vad klockan är, vad jag ska göra. Det gör vi med alla patienter, och det har vi haft tid att göra även med de här patienterna. Efter att ha hört hur ansträngt det varit på andra håll i Europa och världen är intensivvårdssköterskan Elin Norås, också lättad över att ingen av deras intensivvårdspatienter behövt dö ensam. När en patient inte kommer att klara sig, flyttas den till ett enskilt rum, dit den närmaste familjen fått komma och ta avsked, trots att det egentligen är besöksförbud. I normala fall så har ju anhöriga sett sin närstående under den här intensivvårdstiden. Alltså, ser du din anhöriga ligga med massor av slangar, svullen i kroppen, annan hudfärg, du ser alla apparater, du blir det lättare att förstå att oj,  vad svårt sjuk min anhöriga är. --Nu har de kanske följt med till akuten, de pratar i telefon innan de sövs, och sedan tre veckor senare får de komma hit och ta farväl. Hela den biten har den anhörige gått miste om det, det blir en stor chock. I Ingen i hela Sverige kan föreställa sig hur det på en intensivvårdsavdelning och hur en så här svårt sjuk patient ser ut, det är går liksom inte att förklara för det är ofattbart för människor att förstå. Ett mått på intensivvård, berättar överläkare Karin Frisell, är att räkna antalet timmar patienterna ligger i respirator. Förra året hade Mälarsjukhuset 18 000 timmar på hela året. Och nu har snittet varit 22 000 respiratortimmar på en månad. Varför just Sörmland blivit så drabbat är det ingen som vet. Det finns inte några färdiga analyser. Nu blir det bara gissningar utifrån patienterna som kommer in, och många av dem har varit överviktiga, berättar Elin Norås och Karin Frisell. Det som vi har sett som verkar vara en stor riskfaktor är ett högt BMI. Sörmland har många med högt BMI. Det har vi märkt i åratal, på förlossningen och på operation, det är inget nytt för oss. Men att de skulle bli så sjuka i covid-19, visste vi inte. Så det var lite av en överraskning. De flesta som ligger hos oss har någon form av underliggande sjukdom, det kan räcka med en lätt diabetes eller en blodtrycksmedicin, som vi i vanliga fall inte reagerar över. Men trots att det lugnat ner sig lite de senaste veckorna, är många är oroliga för hur de ska orka om det kommer en andra våg. Men då kommer det finnas en bättre förberedelse, menar överläkaren Karin Frisell. Och i rollen som medicinskt ledningsansvarig på intensiven har hon redan nu svarat på många frågor från andra regioner.  Det ringer varje dag frågar om vid vi gjort, och hur man kan förbereda. Om det kommer en andra våg, då har vi en helt annan förberedelse och vi kommer veta hur vi ska lägga scheman, hur många vi ska ha vid varje pass.  Den här uthålligheten som vi måste ha nu, det är det tuffaste, att det inte tar slut, att det pågår vecka efter vecka, säger överläkare Karin Frisell, på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Karin Wirenhed karin.wirenhed@sverigesradio.se

De med Parkinsons sjukdom tillhör inte någon riskgrupp för Covid-19.Hör Håkan Widner, Professor och Överläkare i Neurologi på Skånes Universitetssjukhus, om Socialstyrelsens rapport om riskgrupper som kom den 17 april.

Dom i Falcon Fundsmålet. Coronaspridningen får flera länder att införa övervakning av sina medborgare. Hemtjänsten i coronatider. Dödssiffrorna i Sverige. Sociala pekpinnar mot corona. Antalet tester för covid-19 ska utökas kraftigt. Socialstyrelsens nya bedömning om vilka som ingår i riskgruppen. Mias föräldrar har båda haft corona - hur är det med dem nu? Halmstads hemslöjdsförening slöjdarbetar viralt. Bilförsäljningen rasar men flera bilmärken börjar nu öppna sina fabriker igen

I det hundrasextionde avsnittet av podden fortsätter vi tala om förlossningsdepressioner. Det här är del två av tre av vår serie om förlossningsdepressioner och gäst är forskaren och barn- och ungdomspsykiatrikern Pär Höglund. Enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, drabbas mellan 10–20 procent av alla kvinnor som föder barn av perinatal-depression – det vill säga den bredare definitionen av förlossningsdepression där man även räknar tiden innan förlossningen äger rum.I det här avsnittet talar vi generellt om förlossnings-/perinatal-depression och fokuserar sedan på den födande kvinnan, för att i den sista delen fokusera på depression hos partners. Vad säger SBU:s och Socialstyrelsens rapporter egentligen om forskningsläget, vilka behandlingar som är mest effektiva och hur man söker vård i olika delar av landet? Pär och Christian berättar hur de själva och deras partners upplevt att MVC och BVC har hanterat frågan.Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hypotetiskt, tillspetsat: bör vi offra ungas och kommande generationers framtida välfärd till förmån för dagens äldre och sjuka? Filosoferna Nils-Eric Sahlin och Gustaf Arrhenius filosoferar. Om några månader vet vi hur svårt Corona-pandemin drabbat Sverige. Än så länge får vi förbereda oss på det värsta: att många fler behöver intensivvård än vad det finns plats för. Hur prioriterar vi då? Filosofer har varit med att utforma Socialstyrelsens prioriteringsregler. Frågan som allt fler diskuterar nu är om vi bör stänga ner hela samhällsekonomin för att minimera antalet smittade, med risk för konkurser, massarbetslöshet och rejält sänkta skatteinkomster för statskassan - vilket kan drabba vårdskolaomsorg för dagens unga och framtida generationer. Eller kan vi offra några människor på vägen? Är det rimligt att resonera så cyniskt? Å andra sidan, är det rimligt att bortse från dagens ungas framtida väl och ve? Om detta värstafalls-scenario, detta val mellan pest och kolera i coronatider, samtalar chefen för Institutet för framtidsstudier Gustaf Arrhenius, professor i praktisk filosofi, med professorn i medicinsk etik vid Lunds universitet Nils-Eric Sahlin. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Här kommer ett guldkornsavsnitt för dig som är intresserad av implementering av lågaffektivt bemötande. Psykolog Erik Rova berättar om framgångsfaktorer i samband med en implementeringssatsning som gjordes på alla förskolor i Örnsköldsviks kommun, men ger också tips och goda råd till er som står i startgroparna inför ett implementeringsprojekt. Vill du veta mer om vad som krävs för att få lågaffektivt bemötande att få fäste och stanna i verksamheten så utlovas ett riktigt matnyttigt avsnitt! Psykologerna Erik Rova och Anton Sjögren driver tillsammans med sina kollegor Pedagogisk psykologi och du hittar en massa bra information och material på deras hemsida: http://pedagogiskpsykologi.se/ Här hittar du VÄXA-stödmaterial för förskolan som är framtaget i samarbetet mellan Örnsköldsviks kommun och Pedagogisk psykologi: https://www.ornskoldsvik.se/utbildningochbarnomsorg/barnochelevhalsa/vaxastodmaterialforforskolan.4.d76378b1660f053d5568428.html Utbildningsdagen Pedagogiskt ledarskap som Erik berättar om i det här avsnittet går av stapeln 28 oktober 2020 och du hittar all information du behöver här: https://www.pedagogisktledarskap.se/ I intervjun tipsar Erik också om Socialstyrelsens implementeringsskrift. Den finns här: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2012-6-12.pdf Välkommen att lyssna!

Cirka en miljon svenskar har alkoholvanor som kan ge hälsoproblem, så kallat riskbruk. Hur kan primärvården arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande genom att ta upp alkoholvanor och ge dem som behöver stödjande behandling? Lyssna på allmänläkaren Suzana Björnstedt Buhovac och Olle Wiklund, psykolog, som leder en epidemiologisk studie om riskbruk av alkohol. Tillsammans med Socialstyrelsens folkhälsoråd Iréne Nilsson Carlsson, diskuterar de frågan.

I dagens avsnitt bland annat: Läkare på Falu lasarett botar apatiska migrantbarn genom att separera dem från föräldrarna, Kirk Douglas död vid 103 års ålder, Aftonbladet tappar annonsintäkter, kalabalik när AfD orsakar maktskifte i Thüringen, styrelseskicken i Augsburgs och Aberdeens under senare medeltiden, Donald Trump frias på båda punkter i riksrättsåtalet, Pete Buttigieg kraftigt framåt i opinionsmätningar inför primärvalet samt Nicolás Maduro liberaliserar Venezuelas penningpolitik https://radio.bubb.la/fredag-7-februari-2020/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Läkare på Falu lasarett provade att separera apatiska migrantbarn från föräldrarna, båda barnen friska inom tre timmar – barnläkaren Johanna Dalström kommenterar att de istället för att enligt Socialstyrelsens vägledning endast verka för permanenta uppehållstillstånd började se över andra behandlingsmetoder när lagen om tillfälliga uppehållstillstånd infördes, och att det i och med höstens debatt på temat inte längre var tabu att diskutera manipulation Kirk Douglas död vid 103 års ålder, ikoniske skådespelaren var den siste representanten för Hollywoods gyllene era och medverkade i fler än 80 filmer under karriär som sträckte sig över sju årtionden Närmare 20 % lägre annonsintäkter för Aftonbladet under 2019 jämfört med föregående år, enligt uppgifter till Dagens Media, Expressen har sedan tidigare aviserat sparpaket om drygt 100 miljoner på årsbasis på grund av annonstapp Maktskifte i Thüringen sedan AfD ställt sig bakom FDP:s kandidat till ministerpresident Thomas Kemmerich, som därmed vinner avgörande omröstning med en röst mer än sin motkandidat Bodo Ramelow från Die Linke Treårigt projekt för utredandet av Augsburgs och Aberdeens respektive styrelseskick under senare medeltiden inleds vid universiteten i Mainz och Aberdeen, hoppas besvara frågor om hur styrelseskick och organisation skiljde sig åt mellan städerna, använder tidigare studier där verk från Augsburg digitaliserats samt hur tilldelning av land gick till i Skottland Senaten friar Donald Trump på båda punkterna i riksrättsåtalet, omröstningen avseende maktmissbruk slutar 52–48 och den om förhindrande av kongressens arbete 53–47 sedan respektive partilinjer följts förutom att Mitt Romney (R) röstat för fällande i första fallet, två tredjedelars majoritet hade krävts för fällande Pete Buttigieg kraftigt framåt i opinionsmätningar inför primärvalet i New Hampshire på tisdag, från 11 % i måndags till 23 % i senaste mätningen, bara en procentenhet bakom favoriten Bernie Sanders som länge representerat grannstaten Vermont i kongressen Venezuelanska banker har börjat depåföra utländsk valuta åt affärskunder efter president Maduro i tysthet liberaliserat penningpolitiken och lättat på efterföljning av valuta- och priskontroller enligt källor till Reuters, höga avgifter på 1-2 % av saldo per månad och 1 % av belopp vid överföringar på grund av säkerhetsläget

Kjell Rindar är lärare och har länge varit en eldsjäl inom RFSL och Queerrörelsen i stort. Han var med och startade första homosexuella frigörelsedagen som senare blev homosexuella frigörelseveckan. Vi pratar om det osynliga arbetet bakom, om RFSLs arbete att skapa lokala föreningar, om samtalet med Barbro Westerholm under demonstrationen på Socialstyrelsens trapp, om reseledartiden, Humlegården och hur gemenskapen inom RFSL formade hans identitet. Vi pratar en del om de vänner som gick förlorade i aids och om arbetet med stödgruppen som han var med och startade på RFSL. Kjell berättar också om länken mellan RFSL och Pedofila arbetsgruppen som då och då länkas till honom även om han inte var den del av den föreningen.

Regeringen gav 2017 Socialstyrelsen i uppdrag att analysera vilka vårdområden som bör koncentreras till färre sjukhus. Arbetet väntas påverka resurser och kompetensförsörjning vid olika sjukhus på olika sätt och målet är att förbättra vårdkvaliteten för patienterna. Socialstyrelsens arbete har kommit en bra bit på vägen och regionerna kan nu ansöka om tillstånd att bedriva vård inom de områden som är först ut. Med hjälp av ett rikt datamaterial över svensk cancervård studerar Daniel Avdic, forskare i hälsoekonomi vid Monash Business School, orsakssamband mellan patientvolymer och olika patientutfall. I studien analyseras om sambanden styrs av förändringar i medicinsk teknik, övergripande organisationsförändringar eller ökad praktisk erfarenhet bland kirurgerna när vården koncentreras. Det görs även simuleringar av hur vårdkvalitet och antalet avdelningar med cancerkirurgikapacitet i Sverige skulle påverkas vid införande av patientvolymgränser. I en ny SNS-rapport har Daniel Avdic analyserat hur kvaliteten i cancervården påverkas av att fler operationer utförs vid färre sjukhus. Kan fler patienter leda till bättre vårdkvalitet?

Hur fungerar vården för personer med depression och ångestsyndrom idag? Varför ökar den psykiska ohälsan hos unga och går det att göra något åt det?  Kan dagens digitalisering stjälpa eller hjälpa? Lyssna på Riitta Sorsa, utredare på Socialstyrelsen och Cecilia Svanborg, registerhållare för Svenska Internetbehandlingsregistret SibeR, som utvecklar dessa frågor med utgångspunkt i Socialstyrelsens utvärdering. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen.

I detta avsnitt får vi träffa Kenneth Johansson som är ordförande för Statens Medicinsk-etiska Råd. Kenneth har tidigare varit ordförande för både socialutskottet när han satt i Riksdagen och ordförande för Socialstyrelsens donationsråd. I avsnittet pratar vi om den politiska processen bakom ett beslut, de statliga utredningarna, hur Kenneth engagerat sig för frågan tidigare, Socialstyrelsens roll och några av de viktiga etiska frågorna som finns.

Andelen barn som medicineras för adhd varierar stort mellan olika delar av landet. I Nynäshamn är det 13,3 procent av pojkarna som får adhd-medicin, vilket kan jämföras med bara 1,8 procent i Emmaboda. Vad beror de här skillnaderna på? Och vilken roll spelar skolan? Vi besöker Nynäshamn och Emmaboda för att höra vad skolpersonal där tänker om skillnaderna. Dessutom hör vi barn- och ungdomspsykiatern Sven Román och Socialstyrelsens utredare Peter Salmi.

Andelen barn som medicineras för adhd varierar stort mellan olika delar av landet. I Nynäshamn är det 13,3 procent av pojkarna som får adhd-medicin, vilket kan jämföras med bara 1,8 procent i Emmaboda. Vad beror de här skillnaderna på? Och vilken roll spelar skolan? Vi besöker Nynäshamn och Emmaboda för att höra vad skolpersonal där tänker om skillnaderna. Dessutom hör vi barn- och ungdomspsykiatern Sven Román och Socialstyrelsens utredare Peter Salmi.

I det hundrafemtiotredje avsnittet av podden pratar vi om behandling av social fobi eller social ångest hos barn och ungdomar. Gäst är återigen läkaren och forskaren Pär Höglund, som arbetar som barn- och ungdomspsykiatriker på BUP i Stockholm. Vi pratar bland annat om vad som skiljer barn och ungdomar från vuxna patienter med social fobi, och hur sättet man ställer diagnos skiljer sig mellan yngre och äldre patienter.Dessutom pratar vi om hur långa köerna kan vara i olika delar av landet, och hur man som förälder kan gå tillväga om man inte tycker att ens barn får rätt eller tillräckligt snabb hjälp. Pär berättar varför behandling av barn och ungdomar inte är lika väl beforskat, och hur det påverkar behandlingsrekommendationerna som till exempel Socialstyrelsen ger ut. Han förklarar också vilka behandlingar som BUP i Stockholm rekommenderar, samt varför de skiljer sig lite från Socialstyrelsens rekommendationer, som i fallet barn och ungdomar är lite svårbegripliga.OBS! I avsnitt 152 nämner Pär att BUP i Stockholm genom ”Barninternetprojektet” även erbjuder internetbehandling för barn och ungdomar, vilket vi glömde nämna här. Det är främst i form av olika forskningsprojekt än så länge, men är på väg att bli en ordinarie behandlingsform som i så fall likt all öppen specialistvård kan sökas oavsett var du bor i landet. Hör mer om det i det föregående avsnitt eller läs mer på bup.se/bip!Som vanligt älskar vi när ni berättar för oss vad ni tyckte om avsnittet. Gå in på Twitter och berättar för oss där, Pär heter doctor4quality och Christian heter c_dahlstrom. Trevlig lyssning!Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Antalet vävnadsdonationer och transplantationer har ökat de senaste åren, men behovet är fortsatt stort. Vilka ytterligare ansträngningar måste göras? Hur går arbetet med detta? Och vilken betydelse kan en transplantation ha? Lyssna på Torsten Malm, överläkare och docent på Vävnadsbanken, Skånes universitetssjukhus i Lund, Britt Arrelöv, regional vävnadssamordnare och ordförande för Vävnadsrådet, Ömer Yasar som genomgått hornhinnetransplantation på båda ögonen, och Agneta Holmström, enhetschef på Socialstyrelsens nationella donationscentrum. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen (191031)

I det hundrafemtioandra avsnittet av podden pratar vi om behandling av social fobi eller social ångest hos vuxna. Gäst är läkaren och forskaren Pär Höglund som därmed gör efterlängtad comeback i podden! Vi går igenom Socialstyrelsens behandlingsrekommendationer vid social fobi, Pär berättar hur man ska tolka dem och vad som egentligen har bäst vetenskapligt stöd för sin effekt.I vilka fall kan man prioritera läkemedelsbehandling framför – eller i kombination med – kognitiv beteendeterapi, trots att riktlinjerna prioriterar KBT som ensam behandling högst? Vi pratar även om internetpsykiatri.se och om de nya nätpsykologerna via video och chatt, som även de erbjuder KBT mot social fobi. Pär berättar hur läkemedelsbehandling går till och vilka läkemedel man använder, samt varför så kallade bensodiazepiner (en sorts lugnande medel) förskrivs allt mindre. Vi pratar även om fördelarna och fallgroparna med självhjälpsbehandlingar vid social fobi, till exempel självhjälpsböcker.Berätta gärna vad ni tycker om avsnittet på Twitter där Pär heter doctor4quality och Christian heter c_dahlstrom. Trevlig lyssning!Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Omkring 200 000 personer i Sverige har den kroniska hudsjukdomen psoriasis. För omkring 23 000 personer är symtomen svåra och kan ha stor påverkan på livskvaliteten. För första gången lyfts nu vården för dessa patienter i Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer. Lyssna på Barbra Bohannans egna erfarenheter av sjukdomen, Eva Angesjö, distriktsläkare, Brämhults vårdcentral, Borås och Alexandra Karlén, projektledare på Socialstyrelsen. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (190906).

Kakan Hermansson får denna vecka besök av sin egna gudfar, Torsten Sundberg! Torsten berättar bland annat hur det var att växa upp i en mindre ort och komma ut som homosexuell, och hur det kändes när han demonstrerade mot Socialstyrelsens klassificering av homosexualitet som en sjukdom. Podden produceras av ELLE i samarbete med Acast. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kakan Hermansson får denna vecka besök av sin egna gudfar, Torsten Sundberg! Torsten berättar bland annat hur det var att växa upp i en mindre ort och komma ut som homosexuell, och hur det kändes när han demonstrerade mot Socialstyrelsens klassificering av homosexualitet som en sjukdom. Podden produceras av ELLE i samarbete med Acast. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Socionompodden avsnitt 33 berättar Olivia Wigzell generaldirektör Socialstyrelsen och Annika Öquist enhetschef om Socialstyrelsens arbete. Ett ingående samtal om Socialstyrelsens syfte, målsättning och hur yrkesverksamma och privatpersoner kan dra nytta av Socialstyrelsens arbete.info@socionompodden.se

Idag handlar podden om vikten av att du får i dig tillräckligt med näring. Och att det kan innebära att du håller medicinerna ifrån dig. Hur är nuläget? Jo, en miljon svenskar antidepressiva läkemedel, nästan en miljon äter statiner mot högt kolesterol (troligen i onödan) och en halv miljon har diabetes. De flesta typ 2. Mer än var tredje vuxen sörmlänning, (drygt 65 000 personer) äter blodtryckssänkande mediciner, enligt Socialstyrelsens statistikdatabas. Och vad är den tredje vanligaste dödsorsaken? Rätt gissat. Läkemedel! Professor Stig Bengmark rekommenderar i sin bok ”VÄLJ HÄLSA” 1-1,5 kg frukt & grönt per dag, The American Cancer Institute rekommenderar 9 portioner frukt & grönt per dag och personer som åt 7 portioner frukt & grönt, eller mer, per dag, minskade risken för våra stora folksjukdomar med 25-33% (studie gjord på University College London). Var tredje magcancer, var tredje kranskärlssjukdom och var tionde stroke beror på att vi äter för lite frukt och grönt, enligt Världshälsoorganisationen WHO. (ur tidningen KURERA) Du får träffa entreprenören, coachen, hälsonörden Daniel Holmlin, som idag åker runt i Europa och lanserar ett näringstillskott som är otroligt spännande. Hur gärna jag än tycker att du ska äta ren kost i sin naturliga form, så är detta ett sätt som gör det enkelt att få i dig, och kanske dina barn, rekommenderad mängd näring från en mängd frukt, bär & grönt. På ett smidigt och prisvärt sätt. Och produkten innehåller noll tillsatser. Vi tar upp saker som antiinflammatorisk kost, polyfenoler, antioxidanter, vitaminer, mm. Läs mer på: https://shop.feelgoodhavefun.nu/naringsgel/ Gratis epostkurs om frukt & grönt: https://shop.feelgoodhavefun.nu/frukt-gront-istallet-for-medicin/ Feel good & have fun´s hemsida: http://www.feelgoodhavefun.nu HJÄLP MIG gärna få fler lyssnare genom att ge podden bra betyg och bra recensioner i din podapp. Och sprid den till andra som behöver häloinformation. Tack på förhand. Mycket nöje! Med vänlig hälsning, Benny

I detta avsnitt så diskuterar vi den ökända PTP-handboken och Socialstyrelsens riktlinjer - hur ska vi förstå riktlinjerna? Vår gäst är Emma Sjögren, ordförande för Psykologförbundets Studeranderåd - facklig stjärna!

Salomon Schulman avbröt sin lovande schackkarriär efter att ha läst en novell av Stefan Zweig. Här reflekterar han över ett spel i förändring som förändrar dem som spelar det. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.  Schack matt! Den etymologiska betydelsen av schackspelets slutpunkt är Kungen är död. Under dess existens, under ett och ett halvt millennium, har den triumferande frasen utropats av otaliga människor. Det är som i bisamhället: drottningen är den starka pjäsen vars omnipotens behärskar brädet, medan kungens drönarroll och sårbarhet bekräftar matriarkatets styrka. Under det gångna seklet kom schack att bli bohemernas tidsfördriv. Varje kontinentalt kafé med självaktning hade något schackbord för gästerna och till och med här i kallan Nord kunde en sådan raritet påträffas. Tegnérs klassiska dikt om Björn och Fritjof sutto båda, vid ett schackbord skönt att skåda bär syn för sägen. Nederlagen svider inte längre i det sociala tomrummet. De sjunker in likt en harmlös mjukvara i sina själars obotliga ensamhet.  Kontrahenternas inrutade tillvaro samlade tankarna till en hjärnornas kamp, som tangerade både lekfullhetens värme och stridens hetta, medan timmarna bara rasade iväg. Det var männens revir. Damerna höll sig borta, trots att spelets efemära särmärke just var den starka kvinnomakten, symboliserad av drottningens manöverradier. För den rotlöse romantikern var schack ett sätt att kunna behålla något av sin tankefrihet i en värld vars gränser till samhällets nyttoinriktade liv alltmer suddats ut. Bohemerna försvinner nu alltmer från brädena, medan kvinnornas sakta inträde blivit ett synbart faktum. Förutom det välkomna tillskottet av kvinnor pågår sedan en tid ett mer plågsamt paradigmskifte. Den stora smällen kom 1997 då den dåvarande världsmästaren, Kasparov, fick se sig tillintetgjord av den uppgraderade datorn Deep Blue. Maskinen hade besegrat Människan. Endast Noam Chomsky kunde bevara sin sinnesro. Självklart kan en bulldozer häva mer än en vanlig tyngdlyftare, fnös lingvisten. Sedan dess har datoriseringen till stor del lyckats slå sönder denna sällskapsform, precis som den gjort verkstadsgolvet till en ödelagd lakun. Socialstyrelsens samtliga tre kön sitter nu framför sina skärmar för att utmana algoritmernas obevekliga exakthet. Nederlagen svider inte längre i det sociala tomrummet. De sjunker in likt en harmlös mjukvara i sina själars obotliga ensamhet. En spännande inblick i schackspelarens förvandlade karaktär förmedlar boken The Grandmaster Magnus Carlsen and the Match that made Chess Great Again av idrottsjournalisten Brin-Jonathan Butler, från 2018. Med sin yrkesbakgrund finner Butler brädkampens likheter med sporter som boxning och baseball men framför allt med tjurfäktning. Författaren får varken ögonkontakt eller någon förnimmelse av känslor hos norrmannen, som föddes 1990 och blev världsmästare redan 2013. Han beskrivs nästan som ett monster. Carlsen vill inget hellre än att se motståndaren lida samtidigt som han är sjukligt skräckslagen för att själv förlora sina matcher. Det sistnämnda är kanske inte direkt en världssensation. Vem vill förlora en spänningsfylld tvekamp inte ens den mest pacifistiske bohem! Hade Butler läst sin Gorkij skulle han säkert lagt märke till att den kanoniserade schackentusiasten Vladimir Lenin blev ilsken då han förlorade, och tjurade likt ett barn. Då förde sig Stalin bättre. Jezhov, mannen som senare skulle bli chef över Folkkommissariatet för inrikes ärenden NKVD  som stod stå för de fruktansvärda utrensningarna 1937, förlorade efter 37 drag mot lillefar i en fejkad match. Några år senare förlorade Jezhov än en gång då sitt liv. Han visste inte att han hade spelat schack med Döden, långt före Bergmans sjunde insegel. gränserna mellan galenskap och genialitet suddas ut, kanske schackets kardinalkaraktäristikum Butler liknande som sagt spelet vid tjurfäktning, men frågan är om schackmästaren är en fäktare eller en tjur. Instinkt och intuition är kanske viktigare än intelligens. Alltför sällan ser man skickliga spelare utstråla en intellektets mångsidighet. Butler refererar matchen från 2016 mellan utmanaren Krimryssen Sergey Karjakin och Carlsen. Fighten äger rum i en ljudisolerad glasbur mitt på Manhattan. Biljetterna är svindyra och salongen stinker av exklusiva damparfymer. Detta är magnaternas mästerskap, medan de i livet utmönstrade schackschackrarna tvingas förbli vid sina bräden på Washington Square för att lura till sig några dollar av godtrogna turister. Att möta en av dessa gatumästare är förvisso mer livgivande än att läsa ett referat av en match om världsmästartiteln, men Butler serverar ändå härliga pärlor i sina utvikningar. Särskilt när gränserna mellan galenskap och genialitet suddas ut, kanske schackets kardinalkaraktäristikum. Legendaren Bobby Fischer, den elegantaste schackspelaren genom tiderna, tecknas med burleskhetens bjärtaste färger. Han ville bokstavligen slita sina motståndare i stycken, medan han glodde med sina hotfulla ormögon på sina offer, likt boxaren Muhammed Ali. Fischer var galen i all sin briljans. Han var konstnär medan Carlsens stilart snarast liknas vid oförsonliga automatstyrda drönarattacker. Fischer blev sinnesrubbad likt många schackspelare av klass. Han blir en rabiat antisemit, trots att han själv var jude, får förgiftningsidéer, flyr mänskligheten och dör vid 64 års ålder, av en händelse lika många år som antalet schackrutor. Butler ser schack som en beroendeframkallande drog. Många blir slavar under sitt spelbegär, en intellektets Bermudatriangel. Författaren till och med efterlyser ett AA för dessa beroende knarkare på det att de ska undslippa sinnessjukhusens martyrier. Beskrivningen rör mig på djupet. Eftersom den är självupplevd. I mina tonår tillhörde jag de lovande spelarna här i landet. Kväll efter kväll i rökiga schacklokaler gjorde att mina redan onda mardrömmar invaderades av groteska schackfigurer som drev mig ut i kusliga ödelandskap befolkade av vidunderliga varelser. Jag räddades av Stefan Zweig. I hans Schachnovellen Schacknovell hålls en viss Dr B inspärrad och isolerad av nazisterna. I en nervkittlande scen lyckas han sno åt sig en schackbok med gamla mästarpartier. Han lär sig partierna utantill och för att fullt ut kunna spela med sig själv i tanken, lyckas han dela sitt psyke i två, en vit och en svart del. Men till slut bryter han förstås ihop. Aldrig har något litterärt verk påverkat mig så avgörande som denna Zweigs sista bok. Helt identifierad med gallermannen, på gränsen till personlighetsupplösning, avslutade jag abrupt min schackbana. Men frågan är om inte detta opus influerade exilförfattaren än djupare; det kan läsas som ett illavarslande förebud. En tid efter sitt avslutade verk tog Zweig sitt liv. Detta är alltså vad som står på spel, kanske inte livet men väl förnuftet, också för två mästare i en ljudisolerad glasbur på Manhattan. Efter en hård kamp som slutade jämnt fick snabbschack skilja kontrahenterna åt. För purister inom gamet var detta helt förkastligt, rena pokern. Vida värre än de fotbollsstraffar som får avgöra mästerskapsmatcher. Carlsens avgörande damoffer i den sista matchen kanske på ett symboliskt plan kan ge något av en matadors slaktlycka. Förutom den tärande känslan att i nästa rum står datorn för vilken schack varken är sport eller konst eller en förlorad romantisk tradition. Salomon Schulman, läkare, författare och skribent

Idag lever i dag ca 81 000 personer med epilepsidiagnos i Sverige, ungefär 69 000 vuxna och cirka 12 000 barn och ungdomar. För första gången lyfts nu vården för dessa patienter i Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer. Lyssna på Fredrika Rosenquists egna erfarenheter av sjukdomen, Ulla Lindbom, neurolog på Karolinska universitetssjukhuset och Anna Lord, projektledare för Nationella riktlinjer på Socialstyrelsen. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen (190322).

Skall barn sova hos sina föräldrar?Det handlar dagens avsnitt om när vi återigen träffar docent och barnläkare Stefan Johansson.Lyssna till dr. Stefans och Socialstyrelsens rekommendationer, förankrade i forskning och vetenskap när vi pratar "säker samsovning". Detta för att minimera risken för plötslig spädbarnsdöd.@babyzpodcastwww.babyzblogg.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Endometrios är i dag klassat som en folksjukdom och i det här avsnittet pratar vi om varför det är så många som går länge utan diagnos och behandling vid endometrios och vad som behöver göras för att begränsa lidandet. Med i programmet är Åsa Österlund, fysioterapeut och kbt-terapeut på Capio Lundby närsjukhus och Karin Sundfeldt, gynekolog, överläkare och professor och en del av Endometriosteamet vid Sahlgrensa Universitetssjukhuset. Här kan du läsa mer om Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid endometrios: http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellariktlinjer/endometrios Och här hittar du en webbutbildning där du kan lära dig mer om endometrios: https://www.narhalsan.se/om-narhalsan/for-vardgivare/kunskapscentrum Karin Sundfeldt, gynekolog, överläkare/ professor och Åsa Österlund, fysioterapeut/kbt-terapeut.  

Både barnrättsorganisationer och regeringens tidigare nationella samordnare Cecilia Grefve har konstaterat att socialsekreterare pratar för lite med barn. I slutet av förra året kom Socialstyrelsens nya kunskapsstöd om just att prata med barn och veckans gäst, Thomas Jonsland som varit ansvarig för arbetet. Det tidigare kunskapsstödet: Samtal med barn var välanvänt men vände sig bara till socialtjänsten. Att samtala med barn vänder sig även till hälso- och sjukvården samt tandvården. Thomas berättar att myndigheten började med att göra en förstudie om behovet. Där kom det fram att de som arbetar inom de olika verksamheterna har en oro att de inte är tillräckligt kompetenta för att prata med barn och det leder till att samtalen inte blir av. När barnkonventionen blir lag år 2020 stärks barns rätt till delaktighet i beslut som berör dem och det var ytterligare ett skäl till att uppdatera kunskapsstödet. Thomas tipsar också om kunskapsstödet ”Att bedöma barns mognad för delaktighet” som tidigare tagits fram av Socialstyrelsen. Var snäll och lyhörd Thomas menar att det viktigaste när det gäller att prata med barn är att samtalet blir av. Alla kan prata med barn men alla behöver också kontinuerligt utveckla sin förmåga att prata med barn. Det nya kunskapsstödet är något att utgå ifrån men det behövs också mer anpassat utifrån den yrkesroll man har. Han menar också att lyhördhet för vem det unika barnet framför dig är och den unika sammanhang som hen och du befinner er i är nyckeln för hur man ska hantera samtalet. Socialstyrelsen har intervjuat många barn i arbetet med kunskapsstödet och för barn är det viktigaste att de vuxna de möter är snälla, oavsett var de arbetar. Citat från barnen finns med i hela dokumentet. Få ett bättre samtal med barn I kunskapsstödet finns det tips på hur man hanterar olika delar av ett samtal men också hur man kan förbereda sig själv och barnet på ett samtal. Thomas Jonsland menar att myndigheten aldrig pekar med hela handen utan kunskapsstödet är ett resonerande kring hur man kan göra för att få till bättre samtal med barn. Ett avsnitt handlar dock om samtal med föräldrar som Thomas menar alltid finns med i samtalet på något sätt även om de inte befinner sig i rummet. Även där menar han att det är viktigt att bedöma graden av delaktighet från föräldrarna utifrån dem, situationen och barnets bästa. Kunskapsstödet innehåller också ett särtryck om att samtala med barn om sexuella övergrepp och människohandel. Socialstyrelsen har under året möjlighet att föreläsa om kunskapsstödet vid större konferenser eller möten. Kontakta gärna Thomas Jonsland om detta! För enskilda arbetsgrupper finns det en presentation som chefer kan använda för att presentera kunskapsstödet för sina anställda. Programledare: Josefine Johansson. Producent: Ylva Mossing.

Torsten Sundberg var medlem i kollektivet Röda Bögar F. Vi pratar om uppväxten med popmusiken i Dalsland, Storstadslivet och fängelsegruppen i Vänersborg, Om politik och längtan efter en snäll revolution, Vi pratar om Bögkollektiv-livet och konsekvenserna som kom av priset Årets pillesnopp, Och om hur Torsten hamnade där på Socialstyrelsens trapp 1979. Tack för att ni lyssnar! Följ oss på @queerstorypod på instagram

Mycket av den högspecialiserade sjukvården är både komplicerad och sällan förekommande. Är det rimligt att allt görs på många sjukhus eller skulle vi få en mer jämlik vård med högre kvalitet om viss vård koncentrerades till några få sjukhus i landet? Lyssna på Peter Nordqvists berättelse om sin dotter med medfött hjärtfel, Jens Johansson  Ramgren, barnhjärtkirurg och sektionschef för Barnhjärtkirurgiska Sektionen på Skånes Universitetssjukhus, Mats Synnergren, barnhjärtkirurg och verksamhetschef för Barnhjärtcentrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Kristina Wikner, chef för Socialstyrelsens enhet för högspecialiserad vård. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen (181116). 

De flesta av er känner säkert till Mikael Zimmerman. Tandläkare och docent med gedigna kunskaper inom smittskydd och hygien i tandvården. Han har varit rådgivare åt både det Lettiska och Vietnamesiska hälsoministeriet i frågor om smittskydd, vårdrelaterade infektioner och antibiotikaresistens initierade av Utrikesdepartementet. Han har också medverkat i Sveriges tandläkarförbunds och Socialstyrelsens rekommendationer för hygien i tandvården. Han har deltagit i skapandet av Tandvårds-Strama och har helt nyligen kommit ut med en uppdaterad utgåva av boken ”Hygien och smittskydd i tandvården”. Och nu kära Blodad tand-lyssnare har ni möjlighet att få ta del av en dryg timme av hans kunskaper.   Vi kommer att bland annat att prata om:   Historik- HIV Sterilteknikerutbildningen Hålla sig uppdaterad på hygien. Hur gör man det bäst? Svensk Förening för VårdHygien: www.sfvh.se Sterilen på kliniken Yrkesstolthet och arbetsglädje Klinik-, personal- och labhygien Hygien-miljö Tandvårds Strama Webbutbildning, träna på patientfall och antibiotika: antibiotikasmart.se. Planera sina behandlingar. Engångsborr       Några rättelser: Bergen-mötet om HIV/AIDS frågor i tandvården var i maj 1994 inte 1995 MRSA -- står för Meticillinresistenta Staphylococcus aureus Webbutbildningen i antibiotikahanterting går att nå via STRAMA-appen, men har en egen webbplattform: antibiotikasmart.se     Foto: Johanna Norin

Antalet organ- och vävnadsdonatorer har ökat stadigt de senaste åren, men det behövs fortfarande fler. Hur går arbetet med detta och vilka ytterligare ansträngningar måste göras? Lyssna på Agneta Holmström, enhetschef på Socialstyrelsens nationella donationscentrum, Pia Fernberg, tillträdande regionalt donationsansvarig läkare i region Stockholm-Gotland, Håkan Hedman, förbundsordförande för Njurförbundet. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (181005)

Varje år får mellan 8000 och 10 000 personer afasi i Sverige, vanligtvis efter en stroke. För första gången lyfts nu vården för dessa patienter i Socialstyrelsens nya Nationella riktlinjer för vård vid stroke. Lyssna på Mathilda Cederlund, lärare, som fick en stroke när hon var 26 år gammal, Ann Ander, logoped på Stroke Forum på Sahlgrenska universitetssjukhuset och Anna Lord, utredare på Socialstyrelsen. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (180907)

Genom en så kallad trombektomi kan en stor blodpropp dras ur ett blodkärl med en tunn liten korg som förs in i blodådran och på så sätt förhindra neurologiska skador på hjärnan. En mycket effektiv behandling som kräver att patienten sjukhusbehandlas inom några få timmar. Neuros ordförande medverkade i ett kreativt samtal om framtidens akuta strokevård under Almedalsveckan 2018. Hör Neuropoddens reportage!   I dag är det kraftig underbehandling och ojämlik tillgång till mekanisk trombektomi vid stroke, trots evidens och Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer. Och kring hur kan den vårdformen ska bli mer tillgänglig och användbar i framtiden, hölls ett kreativt rundabordssamtal under Almedalsveckan 2018. En av de medverkande var Neuros ordförande Lise Lidbäck och lyssna på hennes och några av de andras spännande tankar om akut strokevård i denna podcast. Medverkande i inslaget är Lise Lidbäck förbundsordf Neuro, Anders Henriksson 1:e v ordf SKL, Jesper Petersson ordf programråd nervsystemets sjukdomar, Per Arnell Ambulanshelikopterverksamhen VGR, Lars Rosengren ordf. nat. arbetsgrupp stroke. #dm_agenda #neuro #almedalen #almedalen2018 #neuromedia #stroke #funkpol #lif #vård En podcast för Neuropodden av Håkan Sjunnesson / NeuroMedia 2018

Idag bjuder Doktor Blund in en expert på malign hypertermi. Anna Hellblom jobbar på MH-centrum, och ger oss en heltäckande genomgång av ämnet. En bild om MH-mekanismen och en om utredningsgången finns här (Tack Anna!) Om du är medlem i SFAI kan du se en video av när Anna föreläser om MH här. Socialstyrelsens sida om […]

I detta avsnitt träffar vi Sebastian Hökby för att prata om Elevhälsoportalen. Vi vet idag att ohälsa kan leda till inlärningsproblem och att inlärningsproblem vise versa kan leda till psykisk ohälsa. Enligt Skolverket och Socialstyrelsens vägledning har elevhälsan på våra skolor utöver det utbredda individuella arbetet med eleverna också i uppgift att bidra till miljöer som främjar lärande, utveckling och hälsa åt alla elever på skolan på ett sätt som vilar på vetenskaplig grund. Skolinspektionen har tidigare bedömt detta arbete som bristfälligt och därför är syftet med Elevhälsoportalen att ge ett stöd till skolans personal i detta arbete. Om Sebastian är doktorand på Karolinska Institutet och forskar på sambandet mellan ungdomars internetvanor och psykisk ohälsa. Han jobbar sedan 7 år tillbaka på Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP). Sedan starten av projektet Elevhälsoportalen (utvecklad av FoU-enheterna CES, CAMM och CHIS) har han ansvarat för hälsoområdet psykisk ohälsa i Elevhälsoportalen. Avsnittets tips var: Elevhälsoportalen Folkhälsomyndighetens rapport Minds rapport

I detta det sjuttonde avsnittet av ”Edward Bloms smörgåsbord” avnjuter Mats och Edward japansk sake, diskuterar det tyska bruket med dubbeldoktorer – och skålar för Mark- och miljödomstolens beslut att sätta stopp för planerna på att riva de kulturhistoriskt viktiga 1800-talsbyggnaderna på Blasieholmen i Stockholm.Edward avslöjar sensationella familjenyheter, vilket i sin tur får Mats att avslöja sin fascination för namn.Sedan berättar de båda gastronomerna om sina erfarenheter av Sveriges enda Michelin-trestjärniga restaurang, det vill säga Frantzén i Stockholm. Är maten som serveras där ”duttig, futtig och fjantig” (vilket Edward ofta befarar när han råkar hamna på krogar i kulinarisk frontlinje)? Nej, snarare serverades han ”kanapéer såsom de görs i himlen” hos Frantzén, där besöket var något av ett allkonstverk och Mats fick stifta bekantskap med en ”Instagramlåda” av högklassiga råvaror. Veckans lyssnarfrågor handlar om så speciella ämnen som granskottsbrännvin och surdegsbröd, vilket får Mats och Edward att av bara farten avhandla brännvinskryddning i största allmänhet och Socialstyrelsens samt Brödinstitutets uppmaningar om att man bör äta 6–8 skivor bröd i synnerhet. ”Svenska folket älskar att bli hunsade!” konstaterar Edward apropå myndighetsrekommendationer, och han och Mats lovar att fortsätta poddens alkoholromantiska inriktning.Avslutningsvis uppmanas lyssnarna att skänka en slant till den internationella, katolska bistånds- och välgörenhetsorganisationen Caritas, gärna med ett bidrag märkt ”Edward Blom”. Bankgironumret är 900-4789 (och det går även bra att swisha till: 9004789)! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Under 2000-talet har antalet hemlösa barnfamiljer ökat kraftigt och idag är minst 15.000 barn drabbade, enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. Många föräldrar har inga andra problem än att de är fattiga och har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Men vad orsaken än är så drabbas barnen alltid hårt. För 13-åriga Nardos familj är situationen akut. Socialtjänsten har sagt upp dem från deras tillfälliga boende och nu vet de inte var de ska sova.

Under 2000-talet har antalet hemlösa barnfamiljer ökat kraftigt och idag är minst 15.000 barn drabbade, enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. Många föräldrar har inga andra problem än att de är fattiga och har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Men vad orsaken än är så drabbas barnen alltid hårt. För 13-åriga Nardos familj är situationen akut. Socialtjänsten har sagt upp dem från deras tillfälliga boende och nu vet de inte var de ska sova.

Palliationspoddens fjärde avsnitt är det andra av två där läkaren Johan Sundelöf samtalar med läkarna Christel Wihlborg och Hanna Dahl utifrån temat ”Så lyckas vi med den palliativa vården. I det första avsnittet var temat Brytpunktsamtal. I det andra avsnittet kommer samtalet in på andra viktiga mål utifrån Socialstyrelsens riktlinjer, som till exempel god symtomlindring, symtomskattning och vid behovs ordinationer. Innehåll: 1.27 Vid behovsordinationer på plats i tid 5.55 När är det dags att säga till läkaren att den sjuke är sämre 7.19 Att identifiera patienter med palliativa vårdbehov. 9.49 Finns det risker med att införa vid behovs ordinationer i injektionsform? 10.46 In till sjukhus eller stabilisera på plats vid försämring? 11.45 Ordinationsmall vid vård i livets slutskede. 13.29 Tips om artikel i Läkartidningen om farmakologisk behandling av olika symtom. 13.57 Rädslor för opioider och morfin. 19.21 Kan man ge både Morfin och Midazolam? 20.07 Plåstrets roll hos den äldre sköre patienten? 24.50 Andra vid behovsordinationer som till exempel Midazolam i enlighet med rekommendationer. 27.08 Att använda skattningsinstrument. 33.49 Att registrera i Svenska palliativregistret., varför då? 37.08 Ett forskningsprojekt – god vård livets slut i Simrishamns kommun. 40.43 Ett gemensamt mål – en jämlik palliativ vård. 42.04 Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer för palliativ vård. 43.47 Två frågor: Var vill den sjuke vill vara den sista tiden och genusperspektivet; - kvinnor får inte lika god palliativ vård enligt en artikel i tidskriften Palliativ vård baserat på siffror i Svenska palliativregistret. 48.00 Genusperspektivet 51.31 Sälvkänsla vid sviktande autonomi.

När är det dags att ändra målen med vården, från bot och livsförlängande behandling, till symtomlindring och god omvårdnad? När är det dags för brytpunktsamtal? Vem ska hålla brytpunktsamtal, och hur tar man upp frågan om behandlingsrestriktioner? Det här är några av de frågor som läkarna Christel Wihlborg och Hanna Dahl talar om i Palliationspoddens tredje avsnitt. Poddavsnittet är det första av två på temat ”Så lyckas vi med den palliativa vården. I det andra avsnittet kommer samtalet in på andra viktiga mål utifrån Socialstyrelsens riktlinjer, som till exempel god symtomlindring, symtomskattning, vid behovs ordinationer, och att registrera i Svenska palliativregistret, eller att den som är sjuk inte behöver avlida ofrivilligt ensam. Innehåll: 1.01 Inledning. Johan och Ulrika. Fråga från vården: När är det dags för brytpuntsamtal? 2.04 Vad menas med brytpunktsamtal? 4.11 introduktion av läkarna Christel Wihlborg och Hanna Dahl 6.52 Att vara informerad om sin situation, brytpunktsamtalet 15.37 Att ha tagit ställning utan att den som är sjuk eller närstående känner till det 18.00 Nycklar till trygg vård och minskad risk för remittering till sjukhus i livets slutskede 20.24 Behandlingsbegränsningar och Brytpunktsamtalen. 34.20 Att remittera för palliativ uppföljning i primärvården? 39.08 Att dokumentera brytpuntsamtalet oftare. 54.02 Facit finns inne på rummen. Vad vill patienten? 57.01 Avslutande reflektion med Johan och Ulrika

Tandhälsan bland äldre förbättras snabbt, och fler behåller sina tänder längre. Vilka nya utmaningar innebär det för tandvården?  Björn Klinge, professor i parodontologi vid Karolinska Institutet och Socialstyrelsens sakkunnige Andreas Cederlund diskuterar utvecklingen i vår podcast på djupet. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (170905) 

Den 1 januari 2018 får Sverige nya regler för hur all vårdpersonal ska hantera läkemedel. Vad blir bättre med det nya regelverket och vilka blir utmaningarna? Mikael Hoffmann, ordförande för Svenska läkaresällskapets kommitté för läkemedelsfrågor, och Ulla Olsson, tidigare ordförande för Riksföreningen medicinsk ansvariga sjuksköterskor, diskuterar med Lisa van Duin, jurist och projektledare, i Socialstyrelsens podd På djupet. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (170828)

Varför behöver vården nationella riktlinjer för hur olika tillstånd bör behandlas? Hur skapas riktlinjerna och hur används de i vardagen? Lyssna på Arvid Widenlou Nordmark på Socialstyrelsens avdelning för kunskapsstyrning och Birgitta Göthman från nationella programrådet för astma/KOL. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (170320).

- Kärlek har vi ont om i världen och det ska bejakas – det var grundfilosofin för Barbro Westerholm, generaldirektör på Socialstyrelsen 1979–1985 när hon strök homosexualitet ur sjukdomsregistret. Lyssna på Barbro som berättar om sin tid som Socialstyrelsens första kvinnliga generaldirektör och hur den tiden la grunden till att hon senare klev in i politiken och fortsatte att påverka och driva svåra frågor. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (170307)

Hur har Socialstyrelsens förhållande till medborgarna sett ut genom tiden och vad är sanningen bakom 6-8 brödskivor om dagen? Lyssna på Birgitta Eriksson som har arbetat på Socialstyrelsen i 44 år. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (170123)

Det var för att skydda de mest utsatta barnen som Lex Bobby kom till 2008. Men har lagen minskat risken för att barn ska fara illa?  – Det är Isolde. Vi var på Österlen. Här dansar hon runt, hon kom på hur en lampa fungerar också och satt och tände och släckte den hela kvällen.  Det är en ovanligt varm höstdag och Mattias har tagit ledigt från jobbet för att träffa mig. Hans dotter Isolde är ett av de barn lex Bobby kom till för att skydda. Vi tar kaffet med oss och går en trappa ner för att titta i en kartong han inte har orkat öppna på flera år.  Isolde var ett efterlängtat barn när hon kom för 7 år sen, men strax efter hon fötts tog relationen mellan Mattias och Isoldes mamma slut, Isolde bodde hos sin mamma och en utdragen vårdnadstvist började.  – Enligt henne skulle jag komma dit någon timme på helgerna och sen skulle jag inte vara mer med än så. Så där började det… Det här är sådant som jag letade upp när du ringde. Jag har inte orkat plocka med Isoldes små tavlor som hon har målat. Jag fick alla bilder från förskolan så det här är sådant som hon har gjort.  Vill du ta en paus eller vill du fortsätta?  – Nej, vi fortsätter, det är så här. Det här har inte jag tittat på ordentligt. Man orkar till en viss gräns, man hanterar sorgen för den är varje dag. Den blir inte lättare med åren, det finns inget som säger enligt mig att sorg går över eller liknande, och varje gång jag lyfter fram något sådant här, läser någonting eller tittar på det så sörjer jag. Därför har jag inte orkat. För den här sorgen är nog att hantera till vardags. Mattias dotter blev tre och ett halvt år. Hon dödades av sin mamma i juni 2013. Ett halvår efter att Mattias hade anmält oro för henne till Socialtjänsten.   Det är ovanligt att barn dör på grund av brott i Sverige. I genomsnitt har 5 barn per år dödats de senaste 5 åren. Men när det händer och det hade funnits varningssignaler om att barnet var i behov av skydd ska det göras en grundlig utredning av vad som gick fel. På så sätt ska man kunna hitta bristerna i samhällets skyddsnät, rätta till dem och förhindra att det händer igen. Det är det lex Bobby gå ut på. Kaliber idag kommer att visa att viktig kunskap om barnen som dödats missas och att fallen som utreds är så få att frågan är om det ens går att hitta generella brister. Kaliber kommer också visa att det inte skulle behöva vara så. Men först ska vi gå vi gå tillbaka 10 år i tiden för lex Bobby kom till efter en händelse som skakade om Sverige.   Ur Ekot: “I göteborgstrakten har polisen satt in stora resurser för att leta efter en 10-årig pojke som försvann igår.” I januari 2006 anmäldes 10-årige Bobby försvunnen av sin mamma och styvpappa och många engagerade sig i sökandet efter honom. Nästan tre veckor senare kom det fram att det var de som hade misshandlat honom till döds. Ur Ekot: “Enligt åklagaren så blev pojken svårt plågad innan han dog. Han fick bland annat ström genom kroppen och hade blivit lämnad naken i snön.” Det som hände Bobby skulle inte få hända igen. Lex Bobby trädde i kraft två år efter hans död och det fanns en stor politisk enighet om att den behövdes. Flera andra länder hade börjat göra den här typen av haveriutredningar långt tidigare. Staffan Janson är barnläkare och gästprofessor i pediatrik vid Uppsala universitet och han är en av dem som länge hade jobbat för att den här typen av haveriutredningar skulle införas i Sverige också: – Vartenda dödsfall på ett bygge till exempel utreds ju i detalj. Är det den mänskliga faktorn, är det någon teknisk faktor eller är det någonting annat som har ställt till detta? Och på det viset lär man sig och det viset minskar man antalet dödsfall inom andra sektorer, inom byggnadssektorn, inom trafiksektorn, inom flyget. Staffan Janson har jobbat med utsatta barn i 40 år och han övertygad om att det man kan få ut av sådana här utredningar kan rädda liv: – Det är jag alldeles säker på. Man kan till och med bygga upp det som kan kallas för lathundar. Man kan skriva på en enda sida, kanske med tio punkter: det här och det här och det här. Är det så att du misstänker 4 av de här tio sakerna? Reagera! Lex Bobby trädde i kraft i januari 2008 och det är på Socialstyrelsen som utredningarna görs - men redan innan de kan komma igång har det uppstått problem. Polisen är skyldig att meddela Socialstyrelsen när de lägger ner en utredning mot någon som misstänkts ha dödat ett barn. Det händer väldigt sällan så då går ansvaret över till åklagaren som ska rapportera när i en dom i ett sådant här mål har vunnit laga kraft.  Men Socialstyrelsen får inte in de här underrättelserna som de ska, berättar Marie Nyman som tog över som projektledare för lex Bobby-utredningarna i april år: – Nej, det är här det har fallerat. Vi får inte det, utan vi får ofta påkalla, ringa runt och fråga om det finns någon dom. Så det här är ju ett förbättringsområde som behöver ske, att det sker per automatik. För risken är ju att vi kanske missar någon. Åklagare och polis säger till Kaliber att de inte har lyckats få in rapporteringen av de här fallen i sina rutiner. Det har informerats om att det ska göras, men i praktiken glöms det ofta bort. Så Marie Nyman och hennes kollegor tvingas leta efter fallen de ska utreda. Det gör de bland annat genom att ringa runt till åklagarna och genom att hålla utkik efter dem i media: – Alltså, dagstidningar, kvällstidningar, SVT och Sveriges radio som rapporterar om sådana här saker som vi brukar hålla ögonen på. Men hur går det till då, gör ni en anteckning om dem då? – Ja, vi antecknar och har lite koll på dem. Och så begär ni in det här sedan då från åklagaren? – Ja, jag tror att de flesta har uppmärksammats. Jag tror inte att media har missat någon. Men skulle det vara så att vi inte får in någon underrättelse, ja då sker det ju ingen sådan här dödsfallsutredning på Socialstyrelsen. Det har missats fall och det är inte det enda som inte har fungerat med lex Bobby. Det här är inte heller första gången lagen granskas.   När utredningen kan börja begär Socialstyrelsen in skriftlig dokumentation om barnen från de myndigheter som hade varit i kontakt med dem. Det kan till exempel vara från socialtjänsten, sjukvården, skolan och polisen för att sedan börja leta efter vad som kan ha gått fel. – Och då gäller det att systematisera det här läsandet. Det är ofta en otrolig mängd att läsa.  Och där håller vi nu på med… jag vet att vi har fått kritik för att vi kanske inte har gjort det här på ett riktigt systematiskt sätt tidigare. Men jag vet att man sen den här kritiken kom till oss har vi ändå försökt bättra det och det har blivit mycket bättre och nu försöker vi skruva lite extra på det och ha en metodik i våra utredningar. Ja, Socialstyrelsen är kritisk till att åklagare och polis inte rapporterar dödsfallen som de ska men de har också själva fått kraftig kritik för hur de sköter utredningarna. För fyra år sen gav regeringen Statskontoret i uppdrag att utvärdera Socialstyrelsens arbete med utredningarna och 2014 kom de med en nästan 100 sidor tjock rapport. I den får Socialstyrelsen underkänt på flera punkter. Så här lät det i P4 Jönköping i september 2014: ”En färsk rapport ifrån Statskontoret visar att den här lagen i princip är helt tandlös. Johan Sörensson du är chefsjurist på Statskontoret, varför har det blivit såhär? Vi har ju övervägt att man ska korrigera den här lagen men vi bedömer att det inte är tillräckligt utan vi tror både att det behövs fler fall och att man också behöver gå djupare i varje fall för att hitta likheter, för att hitta förbättringsåtgärder.” Statskontoret föreslog både att regeringen skulle överväga att göra om lagen och att de skulle flytta utredningarna från Socialstyrelsen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Kritiken mot Socialstyrelsen handlar bland annat om att Statskontoret inte anser att det räcker att läsa den skriftliga dokumentationen för att få reda på vad som har gått fel och kunna rätta till felen. Man behöver också prata med dem som varit inblandade. Men Socialstyrelsen tar inte personlig kontakt. De har tyckt att det vore oetiskt att göra det. Att en utredning inte får starta förrän rättsprocessen är över innebär att det ofta har hunnit gå lång tid sen barnet dödades och då har man inte velat riva upp känslor hos personalen. Marie Nyman jobbade inte som projektledare på Socialstyrelsen när kritiken från Statskontoret kom, men nu är hon ansvarig för utredningarna. Så hur ser det ut idag?  – Det vi funderar på nu det är att kunna göra det i fall där vi ser att det skulle vara viktigt att få kompletteringar. Men ni ska fortfarande bara göra det i vissa fall? – Mmm Är det inte en förutsättning för att få veta mer att man pratar med dem som har jobbat med det? – Det beror ju på vad som kommer fram i de handlingar vi får in så att säga. Vi tar även in rutiner och handlingsplaner och sådana saker. Det gäller ju att skapa sig en bild av hur det här kunde hända. Men i arbetet med Kalibers granskning har jag pratat med flera barnläkare, psykologer och psykiatriker och de säger alla att det inte går att skapa sig en bild av vad som hänt utan att prata med de inblandade. – Det är naturligtvis inte så att någon måste prata men många vill. Många ser brister, missförhållanden som de är oerhört olyckliga över och som de inte vill ska drabba andra barn. Åsa Landberg är barnpsykolog och har bland annat jobbat inom barn och- ungdomspsykiatrin och på Rädda Barnen. I sitt jobb har hon också träffat personal som har varit inblandad i fall där barn har dött. – Man behöver ge dem som är nära barnen en möjlighet att berätta sin historia, ge sin syn på saken. Åsa Landberg säger att mycket av det som händer i myndigheters kontakter med utsatta barn aldrig hamnar i journaler och skriftliga dokument. Saker som att man kanske inte har haft tid, inte har fått stöd av ledningen eller inte har rätt utbildning:   – Det finns en risk för att de här dödsfallsutredningarna drabbas av samma tillkortakommanden som utredningarna kring barnen. Det handlar om för mycket fokus på skriftlig dokumentation, bristande helhetssyn, bristande barnperspektiv. Ska man göra strukturförändringar, ska man ha förslag så måste man också prata med de människor det rör. Marie Nyman på Socialstyrelsen säger att ett hinder för att prata med de som varit inblandade också är att det är stor personalomsättning inom till exempel Socialtjänsten och vården. – Men om de är kvar så är det klart att visst de har säkert viktig information. Men vi tänker att den personen, kanske inte är så viktig, utan mer vad man har för rutiner och struktur i organisationen för att upptäcka sådant här. Vad finns det för skäl att inte kontakta dem? – Vi vill se varje ärende, varje ärende är unik. Alltså en del i det här är ju att det blir otroligt mycket mer arbetskrävande. Det tar ju mer resurser. Jag tror att ska man göra det så behöver man åka ut till verksamheterna, åka ut till kommunen och landstinget. Och det är ju kanske inte bara en verksamhet, utan kanske fem verksamheter i ett ärende. Så det blir ju otroligt mycket mer tid man kommer att få lägga på varje ärende. Så det gäller ju att avväga där, syftet med att göra de här utredningarna och vad det ska leda till. Men vad är syftet med dem? – Man ska ha en kunskapsuppbyggnad kring att inte det här ska hända igen. Att vi ska lämna förslag på åtgärder till regeringen.   Att kontakta anhöriga till barnen som har dödats har aldrig diskuterats på Socialstyrelsen. Men i en del andra länder som gör dödsfallsutredningar spelar offrets familj en viktig roll för att få reda på vad som har hänt. – Här är hennes små händer och hennes små fötter och här är hennes annons. Så hon är begravd den 6 september. Mattias vill berätta sin historia. Hans dotter Isolde dödades av sin mamma i juni 2013. Ett halvår efter att hennes mamma hade hotat Mattias med att ta sitt eget och hennes liv. När man till exempel hamnar i konflikt som Mattias och Isoldes mamma gjorde har man inte så mycket annat val än att lita på att samhället kliver in och skyddar barnet. – Man är fruktansvärt maktlös. Helt maktlös. Det som är absolut tyngst och jobbigast i mitt liv, som jag känner det är att, hur mycket människor i min omgivning än säger att det fanns ingenting du kunde göra så tycker ju inte jag det. Jag har ju inte kunnat skydda mitt barn. Men jag vet inte vad jag skulle ha gjort mer. Jag föreslog för min jurist att jag skulle åka dit och sparka in dörren och hämta henne och fick svaret, gör inte det. Då kommer du aldrig att få träffa henne igen. Jag gjorde inte det och nu är hon död. Nu är hon borta. Ring sociala och gör en orosanmälan, sa juristen och det gjorde jag. Jag ringde upp och gjorde en orosanmälan och får frågan, tror du att hon kommer att göra något sådant? Ja, vad fan ska man svara? Jag tror ju inte det. Jag tror ju inte det om någon. Så frågan är ju bara egentligen… Jag ska inte få den frågan, utan det borde ha agerats på det.    Mattias ansökte också i tingsrätten om att det skulle göras en vårdnadsutredning av Isoldes hemförhållanden men fick avslag. Efter Isoldes död riktade Inspektionen för vård och omsorg, IVO kritik mot socialtjänsten för att det inte hade gjorts en ordentlig skyddsutredning. Isoldes mamma dömdes för mord till rättspsykiatrisk vård.   Vi vet inte om Isoldes död finns med bland de lex Bobby-utredningar som har gjorts av Socialstyrelsen för de är sekretessbelagda, men med stor sannolikhet gör den det. Det står inte i lagen att Socialstyrelsen måste kontakta varken personal eller anhöriga, men Mattias hade velat få ge sin bild av det som hände. – Jag önskar att man hade valt att fråga mig vad jag ville. Det enda jag hade kvar var ju att på något sätt göra det korta liv, tre och ett halvt år som Isolde levde, meningsfullt. Det är klart att det river upp känslor. Det är klart att det är jobbigt, jag sitter här och gråter. Men det är väl ändå mitt val i så fall att säga nej tack? För för mig hade det varit av största vikt att få vara med och påverka. För mig hade det varit ett sätt att se att det finns någon form av vilja att förändra sättet vi hanterar sådana här situationer på.   Socialstyrelsen har ansvar för genomförandet av dödsfallsutredningarna men även om alla fall som ingår i lex Bobby skulle utredas lika grundligt som en flygolycka så skulle utredningarna bli få och det är här kritiken mot lagens utformning kommer in. Som lex Bobby är skriven är det enbart fall där barn dör på grund av brott som ska utredas.    Staffan Janson som är barnläkare och har jobbat med utsatta barn i 40 år kan inte förstå varför inte fler dödsfall utreds. – Alltså hela idén med den typen av lag som lex Bobby är, borde ha blivit, är att man ska utreda alla oklara dödsfall hos barn så i grunden så att man ser mönstren av detta.   Sedan lex Bobby trädde i kraft 2008 har 35 barns död utretts. Socialstyrelsens uppgift är att hitta gemensamma nämnare och ringa in bristerna i skyddsnätet men fallen är enligt Staffan Janson så olika och så få att det inte går att hitta gemensamma mönster och komma med konkreta förslag till förbättringar.  – Vi har i alla fall hitintills inte kunnat se att de här rapporterna har lärt oss någonting som vi kan ha användning av. I alla fall ingenting nytt, utöver det vi redan vet, Och det är ju det vi önskar. Vi vill ju ha en ny användbar kunskap och det är klart att det finns mycket att lära sig här. Staffan Janson och många andra som jobbar med utsatta barn har under lång tid påpekat att det skulle gå att få fram den kunskap som behövs för att förhindra att barn far illa om man vidgade lagen och gjorde som man gör i en del andra länder. I England och flera delstater i USA till exempel, utreds också oklara dödsfall bland barn. Bland dem finns det också barn som också kan ha varit i behov av samhällets skydd.     För att få reda på hur många fler barn som skulle kunna utredas i Sverige om vi gjorde liknande har Kaliber begärt ut statistik över de barn i Sverige som har dött av odefinierad, oklar eller yttre orsak de senaste 5 åren. Skulle de fallen också utredas rör det sig inte längre om 5 barn per år utan om 120 barn.  Jag ber Staffan Janson titta på ett av de fall vi vet inte har granskats enligt lex Bobby. Det handlar om en 5-årig flicka med grava funktionsnedsättningar som dog samma år som Isolde. Det hann göras 7 orosanmälningar om henne till Socialtjänsten innan hon dog om misstanke om våld och bristande omsorg. – Det här är ju då ett fall där det uppenbarligen är grav vanvård och här kan man ju nästan direkt se att här finns det ett antal saker som man skulle kunna lära sig av, eftersom man inte har reagerat riktigt från myndigheternas sida.   En del av de dödsfall som finns i statistiken vi har tagit fram, kan man enligt Staffan Janson snabbt hitta en naturlig förklaring till och lägga åt sidan, men bland de här 120 barnen finns det också barn som har varit i behov av skydd. Barn som har tagit livet av sig och barn som har dött av vanvård: – Kan man göra detta med många fall så är det klart att kunskapsmängden kommer att bli väldigt stor. Vi kommer att kunna lära ut saker som vi inte kände till tidigare till personal som har hand om framför allt små barn så att de kan reagera i tid och se till att detta inte händer. Det handlar ofta om att sätta in stöd i familjer där man kan få en klar misstanke om att här står det inte rätt till. Känner du till någon åtgärd som har införts på grund av de här utredningarna? – Nej, det gör jag inte. Tycker du att det är meningsfullt att fortsätta med dem som det ser ut idag? – Nej, det är inte meningsfullt, utan det meningsfulla är att man tänker om här. Att man lär sig av de genomtänkta utredningar som görs i USA eller England, kanske framför allt i England eftersom de är mera lika oss och tar hem den kunskapen och skriver om den här lagen.   Snart har det gått nio år sedan lex Bobby trädde i kraft, fyra år sedan Statskontoret rekommenderade regeringen att se över lagen och två år sedan de föreslog att ansvaret för utredningarna skulle flyttas över från Socialstyrelsen till IVO. Ingenting har ändrats i lagen och Socialstyrelsen tar ännu inte kontakt med de inblandade, vilket alla vi har pratat med säger är nödvändigt för att kunna stärka skyddet för utsatta barn.   Marie Nyman som är projektledare för utredningarna tycker ändå att Socialstyrelsen har tagit till sig av kritiken:   – Vi har en intern rutin för att det här ska gå till så att det blir tydligt. Vi håller på att utveckla utredningsarbetet för att det ska bli bättre och det är utifrån Statskontorets kritik som vi gör den här satsningen nu så att det tycker jag att vi har gjort. Hur många utredningar har gjorts sen Statskontoret kom med kritiken? 2014 och 2015? – Då måste jag titta efter… ja, det var bara, 2014 var det ett ärende och 2015 var det ett ärende, eller 2015 var det nog två ärenden men ett har vi inte fått in någon underrättelse på förrän här i våras så det har dröjts på det. Och sen har vi gjort en i år och vi har tre på gång som vi ska göra. Men alltså det är ju så här det är, det är ju få ärenden. Men vad är meningen med att utreda ett fall per år? – Vi är ju skyldiga att utreda så då måste vi göra det.   Sedan kritiken mot lex Bobby kom har antalet utredningar minskat från i snitt ungefär 5 per år till 1 2014 och 1 2015. Marie Nyman säger att de har utrett alla dödsfall de har fått rapporterade till sig och kan inte svara på varför utredningarna har blivit färre, trots att antalet barn som dödas inte har blivit det. En av orsakerna kan vara att de inte hittar alla fall som inte rapporteras som de ska. Polis och åklagare säger till Kaliber att de ser över sina rutiner. Resultatet av lagen som skulle förhindra att det som hände 10-åriga Bobby skulle hända igen redovisas för regeringen i en rapport vartannat år. I den senaste som kom i år skriver Socialstyrelsen själva att de hittills inte har kommit fram till några nya slutsatser och att förslagen till åtgärder inte heller är nya.  På Socialdepartementet pågår en översyn av lagen men man har precis bytt utredare så vi kan inte få veta vad man har kommit fram till hittills.     Vi har också försökt få en intervju med barn- äldre och jämställdhetsminister Åsa Regner som är ytterst ansvarig för lagen och också erbjudit henne att lyssna på det här programmet i förväg, men har fått svar att hon inte har möjlighet att medverka den här gången.     Mattias, som förlorade sin dotter Isolde hoppas att anhöriga ska få en chans att vara med i utredningarna i framtiden för han tror att han hade haft viktig kunskap att bidra med: – Ja, absolut. Jag tror fortfarande att jag har det. Om det kan rädda ett enda barn så är det värt att riva upp de här såren. Reporter: Micha Arlt Producent: Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Hur funkar vårt donationsregister? Hur många står i kö för att få ett nytt organ? Hur gör jag min vilja känd? Lyssna på Michael Wanecek, donationsansvarig läkare på S:t Görans sjukhus och Socialstyrelsens experter Tesi Aschan och Wenche Stribolt. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen.

Flemming misstänks för sexuella övergrepp på sin dotter. Anklagelsen mot honom hade kommit till på skolan genom kommunikationsmetoden FC. Men vem är det egentligen är som skriver? Del 2: läsa tankar I oktober 2012 misstänks Flemming för sexuella övergrepp på sin dotter Rebecca. Rebecca har en grav utvecklingsstörning och kan inte kommunicera genom att prata. Anklagelsen mot honom hade kommit till på Rebeccas skola genom en kommunikationsmetod som heter faciliterad kommunikation. Den går ut på att en assistent stödjer Rebeccas hand så att hon kan peka på ett tangentbord.Frågan är vem det egentligen är som skriver? Andra delen: läsa tankar Är det här framme eller? Ja.Jag är på väg till det gruppboende där Rebeccas bodde när allting hände. I huset så är det sex lägenheter.Bor man en i varje eller hur funkar det? Ja, så det bor sex personer på gruppbostaden och då var det tre tjejer och tre killar som bodde där i blandade åldrar. Och Rebecca var yngst.Frida Ahlgren var under den här tiden Rebeccas kontaktperson på boendet. Hur var Rebecca, undrar jag? En jätteglad tjej. Alltid glad. Väldigt sprallig. Social, jättesocial. Ville aldrig vara själv utan gillade att vara i allrummet tillsammans med de andra som bodde där och med personalen framförallt, berättar hon.Idag är Frida Ahlgren utbildad stödpedagog och jobbar som omsorgshandledare inom hemtjänsten. Men då, 2012, träffade hon Rebecca varje dag, tog hand om henne och skötte kontakten med Rebeccas skola. Det började ju med att jag var på ett utvecklingssamtal tillsammans med Rebecca där de talade om att hon hade sagt saker som var oroväckande, via FC. Då var det bland annat att hon hade sagt att hon inte kunde sova på nätterna för att det sprang folk in i hennes lägenhet, hon sade att hon hör dåligt och ville gå till läkaren och hon sade även att hennes bror är hörselskadad. Och inget av det stämmer. Och då började vi ana lite oro. Vad kommer att komma härnäst när de säger att hon sagt sådana saker?Frida hade också gått på en endagsutbildning som skolan ordnat om faciliterad kommunikation. Och hon hade själv testat att skriva med Rebecca fem, sex gånger. Men det hade inte fungerat. Rebecca hade bara pekat på alla möjliga bokstäver, säger hon. Vi var ju rädda att det skulle kunna komma nånting mot oss då. Vi hade ju män som jobbade hos oss och vi var ju de som var ganska intima med henne och duschade henne och hjälpte henne med det intima. Så vi var ju rädda att det skulle komma fram något sådant sedan. Men då kom ju detta istället.Det är med den här metoden som Rebecca ska ha uttryckt att hennes pappa, Flemming, har utnyttjat henne sexuellt. Den som stödde, eller faciliterade, Rebecca när detta först kom fram var hennes elevassistent i skolan. Samma elevassistent som var med och skrev med Rebecca under polisförhören.Felaktiga uppgifter om abortDe anklagelser som kommer fram är inte bara att pappan ska ha haft sex med Rebecca. Han ska också ha tagit med henne till andra män och låtit dem ha sex med henne också. Han ska ha förgripit sig på en av Rebeccas bröder. Och så ska han ha gjort Rebecca med barn. Ja, hon nämnde att hon skulle ha varit gravid och gjort en abort och då hittade vi inga uppgifter om det. Vi letade ju efter journalanteckningar och begär olika vårdinrättningar att skicka in sådant. Men det fanns ingenting. Och sådana saker är ju starka indikationer på att det här inte stämmer, säger åklagare Stefan Lind som var förundersökningsledare i Rebeccas ärende.Polisen kontaktar åtta olika kliniker i regionen. Ingen har gjort någon abort på Rebecca. Och så ungefär en och en halv månad efter det sista förhöret med Rebecca hör skolans kurator av sig till polisen och säger att Rebecca nu tagit tillbaka allting. Hon ljugit om pappa och ingenting har hänt. Den här informationen ska precis som vanligt ha skett genom faciliterad kommunikation med elevassistenten som alltid skrev med Rebecca. En vecka senare lägger åklagaren ner fallet med motiveringen att brott inte kan antas. Det är det starkaste skälet att lägga ner en utredning. Det var ju en samlad bedömning av allting, både bevisning men givetvis hade metoden som sådan en viss betydelse. Givetvis, säger åklagare Stefan Lind.Jag har spelat upp delar av de videoinspelade polisförhören med Rebecca för Stefan Lind, nu tre år senare. I det här fallet så är det ju ett rent fysiskt sätt att styra hennes fingrar på. Och om inte jag missminner mig så fanns det ett mått av att man skulle känna i någon form av muskelrörelser i handen, vilken bokstav och vart hon ville på tangentbordet, och det kändes ju spontant som lite märkligt.Så om man ska vara krass så vet ni inte vems berättelse det är som har dykt upp här? Nej, det vet vi inte. Det kan ju vara hennes eller en annan elevs som dyker upp via en annan elevassistent. Vi vet ju faktiskt ingenting egentligen. Helt krasst så är det nog så faktiskt.Stefan Lind skulle inte förbjuda någon att använda den här metoden i polisförhör igen för, säger han, det spelar ingen roll hur en anklagelse kommer fram, de måste ändå alltid säkra upp den med hård bevisning. Som när målsägaren är ett spädbarn till exempel. Då kan ju den personen inte berätta någonting alls."Inte en kritisk tanke"I det här fallet blev den misstänkte Flemming, på starkast möjliga sätt, friad från anklagelserna som kommit fram genom faciliterad kommunikation med elevassistenten. Tack och lov så ljög hon så enormt att det blev lätt för polisen att kolla. Men det fanns inte en kritisk tanke i någon av alla de här så kallade akademiska huvudena. Det var från rektor, specialpedagoger, assistenter, kuratorer, socialsekreterare. Ingen hade en kritisk tanke, kan detta vara sant? säger Flemming.Att ha blivit misstänkt för att ha förgripit sig på sin dotter, det är inget som försvinner bara för att polisen lägger ner en förundersökning, säger han. Det är ju något som smetar vid en än. För så fort någon tar upp det här blir det Var han inte pedofil? Ja det var han väl?. Så man blir aldrig fri från en sådan lögn. Beroende på att i efterhand så kommer inte folk ihåg hur det var.Här måste jag också tala om att Rebecca inte längre är i livet. Hon dog på hösten efter att hennes pappa friats från misstankarna. Det hade inget med det här att göra. Rebecca hade nämligen också epilepsi och den 23 oktober 2013 fick hon ett krampanfall som hon inte klarade.Jag hör av mig till Rebeccas elevassistent. Jag vill veta om hon verkligen trodde att det var Rebeccas egna ord hon fick fram? Hur hon ser på metoden idag? Om hon använder den med någon annan? Ja, jag vill helt enkelt gärna prata med henne. Ja, det kan jag förstå att du vill. Jag måste kolla upp lite här hur det är med det här. Hur jag får uttala mig om detta nu, säger elevassistenten.Efter det här samtalet får jag ett sms där hon säger att hon inte vill vara med. Och hon svarar inte längre när jag ringer.Myndigheterna varnarFlemmings fall är inte det enda i Sverige där faciliterad kommunikation lett till grova anklagelser. Ungefär samtidigt blir en elevassistent på en annan särskola i Göteborg anklagad för sexuellt utnyttjande av en av eleverna på skolan. Den utredningen lades också ner. Men elevassistenten fick ändå inte behålla jobbet och säger att han idag är för knäckt för att orka prata om det.Jag får också höra om ett tredje fall. En familj som själva bett om att få använda faciliterad kommunikation i sitt barns skola, men där det sen inte dröjt mer än några månader innan anklagelser om andra fysiska övergrepp kom. Inte heller de orkar prata om det som hänt.Socialstyrelsen avrådde från faciliterad kommunikation efter en tillsynsinspektion 2010. År 2014 gjorde de också en större kartläggning av det internationella forskningsläget om metoden. Myndigheten konstaterar då att faciliterad kommunikation inte går att lita på. Det finns helt enkelt inte något vetenskapligt stöd för metoden. När fem rapporter av fem visar att det är faciliteraren som påverkat kommunikationen, så blir ju det också vår slutsats, säger Alexandra Snellman som var ansvarig utredare för Socialstyrelsens kartläggning. De här människorna befinner sig i en jättesvår situation och deras anhöriga befinner sig också i en svår och frustrerande situation. Och då hade det varit jättebra om det hade fungerat, men vi har som sagt inga som helst bevis för det, fortsätter hon.Sensommaren samma år anmäler Flemming metoden till Skolinspektionen och i december 2014 kommer deras beslut. Inte bara Göteborg, utan alla skolor i hela Sverige förbjuds att använda faciliterad kommunikation. Normalt sett lägger sig inte Skolinspektionen i enskilda metoder ute i skolorna, det har de faktiskt bara gjort en gång tidigare, men FC var speciellt. Är någonting inte vetenskapligt grundat så ska det inte finnas i svensk skola, säger enhetschef Lena von Platen som fattade beslutet"Jag har lagt detta bakom mig"Kerstin Damgaard var rektor på skolan där Rebecca gick och det var under hennes ledning som FC användes där. Idag är hon rektor på en annan gymnasiesärskola i Göteborg. Hon säger att metoden inte används alls längre. Vi använder oss inte av det eftersom vi har fått föreläggande från Skolinspektionen.Och din personliga åsikt? Det vill inte jag gå in på utan jag har lagt detta bakom mig nu. Har du någon självkritik kring agerandet och användandet av faciliterad kommunikation så här i efterhand? Jag vill inte gå in på det.Varför inte det? För att jag har lagt det bakom mig och vi använder oss inte av det alternativa kommunikationssättet.Och du vill inte svara på om du fortfarande tycker att metoden är en relevant, bra och tillförlitlig metod eller inte? Nej, det vill jag inte.Och anledningen till det, igen? Jag har lagt detta bakom mig."Kommunicerar med djur på det sättet"Men trots skolinspektionens beslut och socialstyrelsens kritik mot faciliterad kommunikation fortsätter metoden att användas med funktionsnedsatta i Sverige idag. Framförallt inom olika antroposofiska verksamheter.Och det verkar ske med myndigheternas goda minne. Det visar sig när jag begär ut fakturauppgifter från samtliga svenska kommuner. Bara sen januari 2015 (alltså efter skolinspektionens förbud och Socialstyrelsens kartläggning som säger att metoden inte går att lita på) har ett 20-tal svenska kommuner sammanlagt betalat ut över 170 miljoner kronor till antroposofiska organisationer som använder faciliterad kommunikation i vissa av sina verksamheter. Vi kan inte se exakt vad alla pengarna har använts till, men det handlar framförallt om vårdavgifter till LSS-boenden, HVB-hem och daglig verksamhet. Pengar som alltså har gått till organisationer som stödjer och använder metoden. Det verkar finnas saker inom FC som jag inte kan förklara, som jag inte kan förstå, säger en föreståndare för ett LSS-boende med antroposofisk inriktning där man använder faciliterad kommunikation med flera av de boende idag. Även den verksamheten finansieras med skattemedel från kommunen. Föreståndaren inte vill medverka i programmet och är därför anonym. Det kan hända att någon skriver det som medarbetaren tänker på och då vet inte jag om det är små, små signaler, om det är manipulation eller om det är så att de kan läsa tankar, förstår du? Så det blir ganska flummigt om man säger så. Jag tycker inte själv att det är så konstigt eftersom jag har egna erfarenheter av att kommunicera med djur på det sättet, säger föreståndaren.Det här var andra delen av Kalibers poddserie Mirakelmetoden. Fortsätt lyssna i appen Sveriges Radio Play eller via Kalibers Facebooksida. Del 3 publiceras onsdagen den 16 mars.Reporter Mikael SjödellProducent Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se 

Personal och anhöriga har vittnat om barn som isolerats, spänts fast som straff och som getts tunga mediciner med livsfarliga biverkningar.  Vad hade kunnat göras annorlunda? I två program har Kaliber granskat BUP-kliniken i Stockholm. I det första berättade vi om Amanda som upprepade gånger spänts fast på en brits när hon fått svåra ångestattacker. Hennes mamma orkade inte se på, men ibland hann hon inte undan när bältningarna skedde. Det gick så fort.- Jag vet när jag har varit på avdelningen och de bara rusar in när larmet går. Det bara rusar in människor. Bara det är ju traumatiskt. Vid nåt tillfälle var det väktare som kom. Bara det att se den här väktaren med svarta handskar på mitt barn.Amanda var 14 år när hon lades in på kliniken första gången. Här vårdas barn som är upp till 18 år, barn som lider av svåra psykiska problem som till exempel självskadebeteende, djupa depressioner, psykoser och borderline.Personal har berättat att bältesläggningar ibland användes i förebyggande syfte eller till och med som straff - något som inte är tillåtet enligt lagen. - Det är bältningar i princip dagligen, säger en skötare.- Oftare och oftare blev det så här, berättar en annan skötare. Det två skötarna i personalen har god insyn i vården tillsammans med en läkare som också vittnar:- Det eskalerade. Med tvångsåtgärder med bältesläggning med tvångsmedicineringar och Amanda blev bälteslagd ohyggligt många gånger på en kort period. Det spred sig så det var väldigt många andra som också blev bälteslagda. Det bara steg. - Man har ingen kontroll riktigt, berättar en av skötarna. Det är en ganska fruktansvärd känsla egentligen när man står där och man vet att nu har Amanda egentligen bara ångest. Och vi kan inte hantera det här bättre än att bara lägga henne i bälte. Det är ju inte så att hon har agerat ut och slagit någon. Vid något tillfälle har hon gjort det också och försökt skada sig själv, men inte i alla lägen.Så många gånger var de här bältningarna omotiverade? - Ja, i ett slags preventivt syfte. Det är mot reglerna och då står man där och tänker, alltså, fan, blev det här rätt nu? Vad är det jag deltar i?Kaliber har tagit del av en intern sammanställning över hur många beslut om fastspänning som fattades när det gäller Amanda. Den visar att hon - på bara tre och en halv månad 2014 - satts i bälte 44 gånger.Per-Olof Björck är klinikens verksamhetschef och har det yttersta ansvaret för vården där. - Jag kan inte kommentera ett enskilt fall. Bältningar borde man undvika, det har jag sagt. Det låter ju orimligt för vem som helst som lyssnar. Att använda bälte är tillåtet men bara om personen riskerar att skada sig själv eller andra. Efter programmet har flera hört av sig om sina egna erfarenheter av tvångsvård på BUP-kliniken i Stockholm. En mamma skriver om hur hennes dotter bältades där under en period. De ville ha stopp på bältningarna eftersom de gav dottern högre och starkare ångest. Det var en spiral rakt ner i helvetet när hon blev inlagd, säger hon. En tjej som själv låg inne samtidigt som Amanda skriver så här;De säger att jag inte behöver skrika för att bevisa att jag mår dåligt och behöver stöd, men varför säger de då att de inte har tid när jag gråter och ber så fint jag kan? De säger att jag ska säga till innan jag skadar mig och jag säger till hela tiden men det står en tvåa i min journal och inte en trea och därmed försvinner min rättighet till sällskap i den kalla stenbyggnad som de mot min vilja stängt in mig i. Det finns ingenting att göra, jag spenderar dagarna i bältessängen, med byxor dragna som snaror kring halsen och resten av tiden bara stirrandes ut i tomma intet. Tvångsåtgärder - som bältesläggning eller avskiljning, alltså isolering av patienter - är tillåtna i Sverige idag och hur man får använda dem är noga reglerat i flera lagar. Det finns ingen hundraprocentigt tillförlitlig statistik men när vården använder tvång så ska det rapporteras in till Socialstyrelsen. Enligt deras statistik gjorde BUP-kliniken i Stockholm förra året 108 bältesläggningar som varade upp till fyra timmar. I hela Sverige registrerades 146. Stockholmskliniken stod alltså för mer än sju av tio rapporterade bältningar inom BUP över hela Sverige förra året. Vi har tidigare berättat om att det - redan innan Amandas tid på kliniken - slogs larm om att tvångsmedel användes i en alltför stor omfattning och på ett felaktigt sätt där. Personalen gjorde en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som senare riktade allvarlig kritik mot kliniken för att man hade brukat olika tvångsåtgärder på sätt som inte var förenliga med lagen. Varför har bältningarna fortsatt? Och vad säger ansvariga politiker? Jessica Ericsson från Liberalerna - alltså det som tidigare hette Folkpartiet - är ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen inom Stockholms läns landsting. - Den beskrivning som ges i programmet är fullständigt oacceptabel och fruktansvärd. Jag blev arg, ledsen, frustrerad. För den beskrivningen av patienterna, den beskrivningen av verksamheten ska inte förekomma, inte under några omständigheter. Hur kan det få fortsätta?- Jag hoppas att det inte fortsätter, jag tror att det här handlar om förra året. Ja, förra året, 2014 - då Amanda spändes fast så många gånger - var ett rekordår på BUP-kliniken i Stockholm. Enligt deras egen statistik över tvångsåtgärder gjordes drygt 100 bältningar det året. Det är fler än det antal som genomfördes under 2011, 2012 och 2013 - tillsammans. - Jag har ju varit på studiebesök på BUP-kliniken alldeles nyligen, berättar Jessica Ericsson. För att skapa min egen bild och den bild som jag fått är att man jobbar väldigt aktivt med komma till rätta med de problem som finns. Och att det har skett ganska stora förändringar bara under året.  Tvångsåtgärderna har minskat ordentligt och framför allt sedan maj ser vi en ordentlig nedgång.Men även om antalet bältningar på BUP-kliniken i Stockholm har minskat de senaste månaderna så kommer 2015 att bli ett nytt rekordår för redan i september hade man gjort fler bältningar än man gjorde under rekordåret 2014. - Jag tror att det är många i den här historien som önskar att de hade gjort vissa saker annorlunda, säger Jessica Ericsson.Enligt Stockholms läns landstings egen statistik så hade man redan i september i år fattat beslut om fastspänning vid 116 tillfällen. Det är alltså fler än under hela 2014.- Det har varit rörigt på kliniken, säger Jessica Ericsson. Man har haft en personalomsättning, det har varit otydliga roller. Man har inte fått ordning på det. Från och med i år har man börjat jobba klart mer aktivt.  - Jag tänker att vi kommer att behöva följa upp det här jäkligt noga, rent ut sagt, på många olika sätt. Det gjordes en fördjupad utredning här från Hälso- och sjukvårdsnämnden i Hälso- och sjukvårdsförvaltningen som presenterades i slutet av augusti. Den visar att man kommit ganska långt.  Men det är inte bara BUP-kliniken i Stockholm som fått kritik för att man använder tvångsåtgärder mot barn och unga inom den slutna psykiatriska vården. I februari i år slog FN:s Barnrättskommitté ned hårt mot hur isolering och bältningar används i Sverige. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg ser allvarligt på kritiken från FN. - Internationellt kallas bälte för The Swedish Belt. Jag vet inte om det finns någon koppling till att man använder det här mer än på andra håll, det vet jag faktiskt inte. Jag kan bara notera att jag inte har sett så stark kritik från Barnrättskommittén när det gäller den typen av tvångsåtgärder när jag tittat i andra länders rapporter.BO har också kartlagt barns erfarenheter av tvångsvård. I samtal med barnen så har han tagit del av många berättelser som liknar Amandas.   - Jag mötte barn som var med om ungefär den mängden bältningar. Jag tycker att bältningar - som Barnrättskommittén är inne på - är väldig problematiskt mot barn och unga över huvud taget. Att i en akut situation inledningsvis hamna i en sån tvångsåtgärd, det är ju illa nog, men om det är något som upprepas gång på gång, då är det ett misslyckande, helt klart. Det som jag har mött, av de barn som jag har pratat med, så blir ju inte vården det som inger hopp om att man ska bli bättre. Det bryter ner det hoppet. Att det blir en miljö som bara präglas av tvång och brist på tillit. Så det blir väldigt problematiskt. Man når inte fram till barnet med det stöd och behandling som barnet behöver.  Många menar att tvångsåtgärder - såsom bältningar - kan undvikas i de allra flesta fall. På Sveriges kommuner och landsting, SKL har man till exempel tagit fram flera alternativa metoder. I projektet Bättre vård - mindre tvång, som pågick mellan 2010 och 2014, lärde man ut de här metoderna till personal på olika avdelningar och kliniker. Ing-Marie Wieselgren är nationell psykiatrisamordnare och projektledare på SKL.- Målsättningen, det finns bara ett mål som det kan vara och det är att minska behovet av tvångsåtgärder. En förutsättning för att nå det målet är att göra patienterna mer delaktiga. - Tillsammans med patienterna gjorde man snyggt på avdelningarna, berättar Ing-Marie Wieselgren. Man bytte möbler och målade. Man gjorde tydliga dagsscheman. Man frågade patienten vad är det som är jobbigt. Ja, det är att vänta. Okej, vi talar om när olika saker ska hända. Vi ser till att du får bestämda tider till läkarsamtal. Men i de här akuta situationerna då, för nu pratar du om att måla väggar och ha fina möbler, men just i de här akuta situationerna vad finns det där för metoder som man kan tillämpa när man ska försöka gå en annan väga än att till exempel bälta en patient?- Framförallt är det att vara tidigare, att se innan. Att tillsammans lära känna när det är en uppladdning på gång. Eller när blir en person rädd. Och vad kan vi göra i stället.  Och att när du väl måste ta till det, att det då upplevs så bra som det bara går av dem som är med om det. Bättre vård - mindre tvång riktade sig främst till vuxenpsykiatrin. Nu har SKL startat ett nytt liknande projekt där metoderna ska läras ut till personal inom barn- och ungdomspsykiatrin. Men det finns redan exempel på hur andra kliniker minskat antalet tvångsåtgärder. På BUP i Halland har man utvecklat en egen metod. Håkan Jarbin är chefsöverläkare på BUP i Halland och sitter även i Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatris styrelse. - Vi har ju bälte i Halland, men det var flera år sedan någon låg i det nu Nu säger fel. tror inte att det har varit någon på tre år, men det är jag inte säker på. I Halland har de i stor utsträckning lyckats undvika att spänna fast unga i bältessäng. - Men det är ändå en trygghet att det finns möjligheten att göra det, att ha möjligheten men inte använda den utan jobba på relation istället, säger Håkan Jarbin. Man måste skapa en allians snarare än att hindra dem totalt från att skada sig själva. Så vi låter dem skada sig till viss del utan att ingripa med våld och kraft utan försöker ha en dialog och få igång ett annat sätt att hantera det på. De får dunka sig tills det blir blåmärken, de får rispa sig tills det kommer lite blod, vi stoppar inte det. Och stoppar man det direkt så är risken att det blir en upptrappning och ständiga bältesläggningar och då förstärker man det beteendet och det är det beteendet som allting snurrar kring och då har man målat in sig i ett hörn. Och när de börjar de skada sig så försöker vi bortse från det och locka dem till annat.På BUP i Halland har man försökt få patienterna att fundera över vad de vill göra med sina liv, att se framåt, att vara fysiskt aktiv, spela pingis, gå en promenad och ha ett fullt dagsschema.- Och är det så att de försöker skada sig lite till så lägger man en kudde emellan men man går inte i clinch i dem, säger Håkan Jarbin. Det kan ju synas lite tufft att låta någon skada sig men det är så viktigt att det är personen själv som börjar ta vård om sig själv och att man inte får fysiskt bråk kring samarbetet. I första skedet. Man ska inte säga att bälte inte behövs för det gör det, men om man kan ha bälte utan att använda sig av det, då är det det bästa. Det kräver väldigt mycket personal och en väldig förmåga och sinnesnärvaro från personalen att vara med i detta och hitta utvägarna. Och ta risker som det innebär, för det måste man göra. Men då måste man också ha koll på läget och kunna samarbeta. Så det är en jättesvår och jättebesvärlig vård.Både chefsöverläkaren för BUP i Halland, Håkan Jarbin och Ing-Marie Wieselgren på Sveriges Kommuner och Landsting, säger alltså att det finns metoder att ta till som kan minska tvångsåtgärderna inom den slutna barn- och ungdomspsykiatrin. När vi i första programmet i vår serie berättade om Amanda - den flicka som upprepade gånger spänts fast i en bältessäng på BUP-kliniken i Stockholm - så fick vi mejl från Norge. I det berättade en psykiater att när de jobbat med självskadepatienter där, då upptäckte de att ju fler tvångsåtgärder man genomför, desto mer ökar man patientens självskadebeteende. Vi ringer till Norge och Bodø där Juwamer Mavlud arbetar som psykiater på Nordlandssykehuset i Nord-Norge. Han svensk psykiater och när han kom till Norge 1997 reagerade han på hur man behandlade unga med självskadebeteende. - Självskadebeteende blev behandlat nästan som en allvarlig sjukdom. De blev underlagt tvång och tvångsmedicinering och så vidare och så vidare. Jag vill kalla det för desperationsbehandlingsupplägg helt enkelt.Juwamer menar att tvångsåtgärder gör att patienterna riskerar att hamna i ett kroniskt självskadebeteende och påbörjade därför ett förändringsarbete.- Tvång var förbjudet, totalt förbjudet, tvång skulle icke förekomma över huvud taget. Nu arbetar de utifrån huvudtanken att självskadebeteendet inte ska betraktas som en psykisk sjukdom utan som en beteendestörning som patienten själv får ta ansvar för. - Men självaste skadebeteendet är ett symptom som vi kallar för kommunikativt värde, dvs att du kommunicerar med omvärlden för att du inte kan ge uttryck för det som plågar dig. Nyckeln är att man ger ansvar tillbaka till patienten, men det ska inte ske över en natt. I Bodø arbetar de efter principen att patienterna i möjligaste mån ska leva sina liv hemma och inte alls läggas in.- Håll dem borta från avdelningarna så mycket som möjligt för att undvika kronofisering och institutionalisering, säger Juwamer Mavlud. För att undvika att patienterna hamnar i ett kroniskt självskadebeteende, så får de fortsätta att leva i sin vanliga vardag, men med tillgång till en samtalskontakt. Men på Nordlandssykehuset har de också vad som kallas brukarstyrda platser. Om en patient börjar må riktigt dåligt, då kan han eller hon ringa till sjukhuset och be om att få komma in direkt - utan att behöva gå via sin husläkare eller en akutmottagning. De lägger i princip in sig själva.- De ingår ett kontrakt, du kommer in och när du kommer in så är det så att det bli max 4-5 dygn eller kortare, oftast är det väl 2 dygn, berättar Juwamer Mavlud. Det är individuella kontrakt man skriver. Om det är självskador så är det förbjudet att skada dig. Om det är folk som har missbruksproblem, då är det förbjudet att missbruka på avdelningen. Och man skriver individuella kontrakt med de enskilda patienterna som får erbjudande om att komma dit. Alltså, det införde jag, självskadeförbud. Du är välkommen hit men det ingår att icke skada sig själv. Om det sker, även om det så är mitt på natten, så blir du utskriven. Då får du vara på hotell. Trot eller ej blev det ingen självskadning mer.  Under arbetet med Kalibers serie om den slutna barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige så har vi mött flera experter som har strategier för hur man kan undvika situationer liknande den som uppstått på BUP-kliniken i Stockholm. Inom BUP i Halland, som vi hörde om, stoppar man inte direkt unga med skadebeteende från att göra sig själva illa, i Norge har man tvärtom infört nolltollerans. För Åsa Nilsonne som är professor i medicinsk psykologi - och har jobbat med unga kvinnor med gravt självskadebeteende - är lösningen terapi.  - Det är ju någon slags desperat sista lösning när en patient inte kan styra sitt beteende alls.  Och då måste man ju arbeta, för det första med att förebygga så att folk inte ska hamna i en så extrem känslomässig situation. Och för det andra med att hitta andra sätt att hantera den extrema känslan när den väl uppstår. Hur förebygger man sådant? - Man försöker förstå vad är det för situationer som är särskilt sårbara eller särskilt svåra för den här människan att hantera. När är det hennes ångest väcks. Om situation är, till exempel, att hon blir väldigt rädd, då får man dels försöka lära henne egna strategier för att lugna ner henne, dels lära henne att använda personalen i förebyggande syfte. Att säga att nu är jag på väg att bli så här rädd, nu behöver jag känna mig trygg, jag behöver att någon sitter och pratar med mig, något som gör att känslan går ned. Alla känslor kan ju när som helst gå i riktning mot att de blir mer starka eller mindre starka och då måste man lära sig vad som kan dämpa känslan för den här personen. För den som blir patient och har den här typen av svårigheter med sina känslor, hon klarar inte att göra det här själv, då hade de inte varit patient. Hon behöver inte bli tillsagd att Lugna ner dig!, därför att problemet är att hon inte vet hur man gör för att lugna ner sig när det blir så här besvärligt.Åsa Nilsonne är självkritisk till hur man inom vården ibland ser på psykiskt sjuka människor som inte kan styra sitt beteende.- Av någon anledning blir vi inom vården väldigt provocerade av detta. Vi blir inte provocerade när någon får ett epileptiskt anfall, för det förstår vi att personen inte kan rå för. Men vi blir provocerade när någon får ett vredesutbrott eller en panikattack därför att vi tycker att folk borde kunna skärpa sig eller borde förstå att så gör man inte. Då blir det inte sällan konflikter. Det blir inte sällan en slags maktkamp och då kan bältet komma in som ett led i den maktkampen, att man har det maktmedlet att lägga någon i bälte när man inte lyckas lösa problemet på annat sätt.  Vi lämnar vår granskning om bältning och självskadebeteende. I vårt andra program visade vi hur användningen av antipsykotiska läkemedel - såsom neuroleptika - har ökat mycket inom BUP och att det saknas kontroll över de allvarliga biverkningar som kan uppstå - framförallt hos barn.  Förra veckan berättade vi om Claudio som höll på att mista livet när han vårdades på BUP-kliniken i Stockholm. Han var 15 år när han blev sjuk. Så här berättade hans föräldrar om mötet vården.- När han kom dit, den här läkaren, jag kommer aldrig att glömma henne, började proppa honom med mediciner.Vad sa läkaren då till er om de här medicinerna?- Läkaren sa att det här var det bästa. Hon visste vad hon höll på med. Hon hade mycket erfarenhet. Hon kunde allting, säger Claudios mamma Angela.- Vi trodde på medicinerna. Vi trodde de skulle hjälpa, berättar Claudios pappa som också heter Claudio.Vi kunde läsa i journalen att Claudio behandlades med fyra olika neuroleptika. När vi låtit experter titta i Claudios journal så menar de att han fått onödigt många mediciner samtidigt. Mediciner som riskerar att ge mycket svåra biverkningar. Dessutom kunde vi konstatera att sättet som Claudio medicinerades på stred både mot Socialstyrelsens och BUP:e egna farmakologiska riktlinjer. För Claudio ledde biverkningarna att han till slut kollapsade.- Och när vi kommer tillbaka till avdelningen, vi ser att Claudio kan inte gå, berättar hans mamma. Hans hand hade dragit upp sig så här. Och benen också. Och han dreglade. Halva sidan var förlamad.Claudio blev väldigt sjuk av medicinerna och familjen har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg. - Till sist, vi trodde att Claudio kommer att dö här. Ja, det trodde vi, berättar föräldrarna.Enligt chefsläkaren Sten Jacobson som sitter i psykiatriledningen för Stockholms sjukvårdsområde - och som ansvarar för vården på BUP-kliniken - bör läkarna vara mycket restriktiva med neuroleptika. - Det är oerhört viktigt. Varför då? - För att neuroleptika har biverkningar. Sten Jacobson anser att det är ytterst väsentligt att läkarna på kliniken följer de riktlinjer som finns. Om de frångår dem måste läkarna kunna motivera sina beslut. Han säger att psykiatriledningen nu kommer att granska Claudios fall - och även hur läkare på kliniken förhåller sig till riktlinjerna. - Självklart måste vi granska det. Jag anser att det är allvarligt. Jessica Ericsson, ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen i Stockholms läns landsting reagerar starkt på Kalibers uppgifter om Claudios vård.- Med anledning av programmet i måndags om en kille som hade fått väldigt tung medicinering på ett sätt som lät - det lät förskräckligt, helt enkelt - så har jag pratat med förvaltningen igår om att vi behöver ha en medicinsk revision här där man går igenom journalerna, för att se att man faktiskt kikar över hur ser det ut. Använder man rätt mediciner vid rätt tillfälle? Hur sker uppföljningen? För det som beskrevs kring den killen, sånt ska inte förkomma. Och det är väl jättebra att han har gjort en IVO-anmälan.Stockholms läns landsting ska nu alltså se över sina rutiner. Chefsläkaren i psykiatriledningen, Sten Jacobson, säger att han välkomnar Kalibers granskning. - Min bestämda uppfattning är att det har blivit betydligt bättre på kliniken, men det återstår fortfarande mycket arbete.  Personalen slog larm 2013, man skulle komma till rätta, men så har man ändå inte gjort det. Personalen vittnar fortfarande om att de här avskiljningarna på RIA-avdelningen sker på ett otillåtet sätt. Personal vittnar om att man ibland bältar i förebyggande syfte. Hur kan det bli så, när man har fått den här kritiken och ska förbättra sig, men så blir det inte bättre?  - Jag anser att det har skett en förbättring, men det finns fortfarande en hel del saker att åtgärda. Och de här Kaliberprogrammen nu, innebär ju att ja, vi har ju alldeles tydligt som ledning, vi måste ju skärpa vår interna granskning, så att vi verkligen är säkra på att förbättringarna faktiskt har skett. Hur ska ni säkerställa, från ledningens sida nu då, att det kommer att bli bättre och mer patientsäkert för de barn och unga som är intagna på kliniken? - Vi gör en genomgripande intern revision av både styrdokumenten men också hur de tillämpas i praktiken. Sten Jacobson är självkritisk också när det gäller Amanda - hon som isolerades i över tre veckor och blev fastspänd i en bältessäng 44 gånger under tre och en halv månad.- Det kan jag hålla med om att där verkar det som att vi har brustit då.   Reportrar: Helene Almqvist och Mikael FunkeResearch: Emilia MellbergProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

David Elbe pratar med Henrik från Dödsorsak.se om hur de har använt Socialstyrelsens öppna data. - Ladda hem som MP3

Kaliber fortsätter idag granskningen av läkarnas kompetens och fokuserar på det som många läkare själva beskriver som en tickande bomb - bristen på fortbildning. Sverige är ett av mycket få länder i Europa som inte ställer några nationella krav på att specialistläkare hänger med i utvecklingen. Patienter skadas allvarligt och några har till och med omkommit efter att dom träffat läkare som saknar rätt kunskaper. Det berättade vi i Kaliber för några veckor när vi bland annat tog upp fallet med Ulla Pettersson i Åmål som förlorade sin bror Kjell-Erik efter att en läkare missbedömt hans hjärtinfarkt som panikångest. - Personalen på ambulansen kom ut och sa att, tyvärr, det går inte att få något svar ifrån din bror. Så då var det ju bara att konstatera att, han var död, berättade Ulla Pettersson. Vi berättade också att Sverige saknar system som kontinuerligt kontrollerar läkarkompetens. Efter programmet har vi fått in många reaktioner. En del som hört av sig är patienter, men de allra flesta är läkare. Läkare som Mats Nilsson i Östersund. - Ja, reaktionen var att det är en långbänksdiskussion som har hållit på definitivt sen 70-talet och egentligen har det inte hänt någonting, säger Mats Nilsson. Vad menar du då? - Det saknas tid och resurser för att kontinuerligt följa upp utvecklingen via olika vetenskapliga artiklar och prövningar så att alla doktorer får del av detta och på ett gott sätt kan ta hand om patienterna. Så om jag förstår dig rätt här nu. Menar du att det är fortbildningen som är det stora problemet? – Ja. Man kan säga att en konferens idag kostar någonting mellan 2000-3000 upp till 5000-6000 kronor för två dagars konferens. Och det gjorde dom inte för 20 år sen. Sen tillkommer då resa och boende. Och det är liksom ingen som tagit tag i att anslå de pengarna, säger Mats Nilsson. Han är långt ifrån ensam om att peka ut brist på fortbildning som en tickande bomb inom den svenska vården. I februari gick sex av landets största fackrörelser för vårdpersonal ut i ett gemensamt upprop. Man varnar för att fortbildningsnivån bland vårdpersonal är på väg åt fel håll. Och att läget är så pass allvarligt, att vården snart inte kan garantera att patienterna får träffa personal som är uppdaterade med de senaste behandlingsmetoderna. Kaliber idag ska handla om läkarnas fortbildning. Vi ska börja på Sahlgrenska sjukhuset och ortopedmottagningen i Mölndal. Överläkaren Mikael Sundfeldt är mitt uppe i en operation av ett brutet ben. Med hjälp av en borr gör han hål i ett ben för att sedan kunna fästa en metallplatta på det brutna benet. Mikael Sundfeldt är specialist inom ortopedi och framförallt expert på skelettskador som skett via olyckor. Det är ett kunskapsintensivt yrke, där behandlingsmetoder snabbt blir gamla. Något som gör det extra viktigt att ständigt fortbilda sig. - Vidareutbildning är oerhört viktig för att du ska kunna göra ett bra jobb. Det här är ju ett livslångt lärande, och du måste hela tiden vara påläst. Du måste veta det senaste, det går inte att komma i bakvattnet utan du måste hela tiden vara kunnig och patienterna kräver att du ska vara påläst på det absolut senaste, säger Mikael Sundfeldt. Enligt Mikael Sundfeldt måste man dels uppdatera sig med nya forskningsrön och ibland åka iväg på konferenser där dom senaste behandlingsmetoderna presenteras. I en ortopeds fall kan det handla om hur man bäst opererar en höft eller om att få information om dom senaste knäproteserna. Det är vad som krävs för att hänga med i utvecklingen. Men enligt Mikael Sundfeldt, är ofta verkligheten en helt annan. - Det finns säkert jättemånga som får alldeles för lite utbildning. Det svåra är att få in det i arbetstiden. För ofta när man börjar så rullar arbetstiden på, man ska springa och göra massa olika saker. Mottagning, möten och allting. Ska man åka på en kurs så tar det kanske tre, fyra dagar. Då är du borta från familjen tre, fyra dagar. Du är borta från kliniken tre, fyra dagar. När du kommer tillbaka är det kanske en patient som har ringt dig, som inte fått tag på dig. Och sen har du kanske kollegor som får ställa upp och ta din arbetsbörda under tiden du är borta. Så tid är ett problem. Ekonomi är ett problem. Det är dyrt att åka på kurser, säger Mikael Sundfeldt samtidigt som hans mobil börjar ringa. Det är en patient han glömt ta emot. Han försvinner snabbt iväg. Längre ner i korridoren sitter Magnus Karlsson, verksamhetschef för ortopedin på Sahlgrenska. Det är han som löser scheman och som har hand om den budget som kliniken har att röra sig med. - Alltså, traditionellt så är det ju extremt viktigt med fortbildning av läkare för att dels hålla aktuellt kunskapsläge, men också att ifrågasätta det man gör hela tiden och inte halka efter. Kunskapen inom sjukvården, oavsett om det är ortopedi, den ändras hela tiden. Det är inte samma som det var för tio år sen eller femton år sen. Vissa saker kan ändras på bara några få år. Vi har ju dels en budget för fortbildning, och det kan man väl säga att den budgeten har inte gått ihop sig någon gång, säger Magnus Karlsson, verksamhetschef för ortopedin på Sahlgrenska. Varför är det så? - Nja, vi har traditionellt varit dåliga att ta höjd för det… Vi ska backa bandet lite. Året är 2004 och läkarkårens täta band med läkemedelsindustrin har ifrågasatts en längre tid. Medier rapporterar om läkare som åker iväg på dyra utbildningar, sponsrade av läkemedelsbolagen. Det är många gånger påkostat, där läkemedelsbolagen inte sällan bjuder på både flyg, hotell och dyra middagar på platser som Sydafrika och Västindien. Flera läkare blir påkomna och misstänka för mutbrott. Men 2005 blir det delvis stopp för lyxresorna. I en överenskommelse mellan landstingen och läkemedelsindustrin, kommer man överens om att industrin bara får betala för en del av läkarnas utbildningskostnader. Resten av kostnaden lovar landstingen att stå för. Dom flesta verkar överens om att beslutet är rätt. Men hur blev det egentligen med själva fortbildningen? På Östermalm i Stockholm har Läkarförbundet sitt huvudkontor. Här jobbar Turid Stenhaugen som utredare med särskild fokus på just fortbildningsfrågor. Sedan 2004 är hon ansvarig för en enkät som regelbundet mäter hur mycket fortbildning svenska läkare får. Och det var just överenskommelsen mellan landstingen och industrin, som fick förbundet att reagera. - Ja, det var helt enkelt så att läkemedelsindustrin bidrog med ganska mycket finansiella resurser. Det fanns ganska stora farhågor då inom professionen då om att det skulle bli mindre fortbildning, att det skulle bli sämre möjligheter generellt för läkarna att få kompetensutveckling, säger Turid Stenhaugen Till en början såg det positivt ut. I Läkarförbundets fortbildningsenkät såg man faktiskt att fortbildningen ökade dom första åren. Men trenden skulle visa sig vara kortvarig. - Från 2007, ungefär då så var resultaten som bäst. Och då deltog läkarna i såna här med planerade utbildningsaktiviteter,  externa fortbildningar, ungefär 9,1 dagar i genomsnitt på ett år. Och sedan nu, vid det senaste tillfället när vi genomförde undersökningen år 2012, då var det nere i 7,1 dagar. Och om man tittar på hur mycket man deltar i internutbildning, så var det ungefär 1,5 timme per vecka tidigare. Och där är man nu nere i under en timme per vecka, säger Turid Stenhaugen. Enligt Turid är siffrorna allvarliga. Inte bara för att dom stadigt minskar, utan även för att dom ligger under förbundets lägsta rekommendation. Och hon tror att det kan ha blivit värre sen 2012. Sen årsskiftet 2015, får inte längre industrin sponsra läkares utbildning alls. Numera ska allt betalas av arbetsgivarna. - Vi har följt den här utvecklingen och varit väldigt oroade. Vi har skrivit om det i olika artiklar, men egentligen så har vi märkt, att trots att vi har varnat med varningsklockor så har ingenting hänt. Vi har framförallt fört fram det här till arbetsgivaren men inget har hänt, säger Turid Stenhaugen, utredare på Läkarförbundet. Så hur ser egentligen situationen ut idag? Det ville vi ta reda på. Kaliber skickade därför ut frågor till landets 29 universitets- och länssjukhus. Vi frågade verksamhetschefer inom kirurgi, ortopedi och cancervård om specialistläkarna på deras avdelningar får tillräckligt med fortbildning. 52 av 81 kliniker svarade. Och det är en allvarlig bild som målas upp. Nedan följer några av svaren från undersökningen: ”Även om jag som chef är för utbildning, så är jag restriktiv. Centralt anser man att utbildning är ett område det ska sparas pengar på.” ”Nej, läkarna skulle behöva mer. Det är inte katastrof-läge, men det är inte långt ifrån.” ”Ja, vi försöker ju vara liberala, men kompetensutvecklingen hos vissa är verkligen  inte tillräcklig. Och pengar gör ju att man tvingas prioritera.” ”Det här är ett jätteproblem på kirurgen, och politiker och arbetsgivare tar det inte på allvar. Fortsätter det så här kan vi inte längre lova rätt behandling till våra patienter.” Nästan hälften svarar att specialistläkarna på deras avdelningar inte får tillräckligt med fortbildning. Som patient på ett operationsbord riskerar alltså du att träffa en läkare som inte är uppdaterad med dom senaste behandlingsmetoderna.  Och trots att landstingen ska se till att läkarna får tillräckligt med fortbildning, svarar 26 chefer på Sveriges ledande sjukhus att det saknas pengar för att kunna ge läkarna detta. - Ja, det är under all kritik, säger Heidi Stensmyren. Hon är ordförande på Läkarförbundet. - Vi ser mycket allvarligt på det här. Risken är att kvaliteten i vården blir sämre. Risken är framförallt att vi kommer att arbeta med gammal teknik, att vi inte är uppdaterade. Att vi inte kan erbjuda den nivå på vården som den svenska befolkningen har all rätt att få. Sen ett par år tillbaka är frågan om läkarnas fortbildning en av förbundets viktigaste frågor. Men att få landstingen och arbetsgivarna att lyssna, är inte helt lätt enligt Heidi Stensmyren. - Ja, det stora problemet är att i verksamheterna, ute på golvet, så är det fortbildningen som skärs ned först när man ska spara. Och hälso- och sjukvården har ju haft effektiviserings- och besparingskrav nu i många, många år. Och där är fortbildningen typexempel på något som försvinner snabbt och lätt. Och det är den stora utmaningen. Nu, från den första januari, så är det så att huvudmannen ska finansiera all fortbildningsaktivitet för läkare. Problemet är att dom inte lagt tillräckligt med utrymme i sina budgetar, att dom inte avsatt tillräckligt med pengar för det, säger Heidi Stensmyren. Vi ska återvända till ortopedmottagningen på Sahlgrenska och verksamhetschefen Magnus Karlsson. Han är en av dom som svarat på undersökningen. - Problemet är finansieringen, där de här företagen tidigare har tagit den finansieringen. Landstingen, regionerna, SKL har kanske inte heller tagit höjd och har ju inte heller vetat vad den kostnaden är. Och den kommer ju bli rejäl nu då. Och där kan jag väl känna en viss oro, att det kan bli ganska avsevärt mycket dyrare att använda sig av den typen av utbildningar som haft traditionellt hittills i alla fall, säger Magnus Karlsson. Men enligt Magnus Karlsson finns det ett till problem, som till stor del hänger ihop med ekonomin. Och det är tidsbrist. Att anlita vikarier för att läkare ska åka iväg på konferenser är både dyrt och ibland omöjligt att få ihop med schemat. Och att i en sådan situation få tid över till att fortbilda sig är inte helt enkelt. Speciellt på en klinik som den Magnus Karlsson chefar över, där inte fortbildning finns tydligt inlagt i schemat för specialistläkarna. - Nej, vi har inte avsatt tydligt utbildning i schemat. Däremot ska det finnas administration, och då ska det finnas möjlighet att fördjupa sig där. Nu kan man ärligt säga att många läkare är ganska hårt schemalagda, och de har en ganska begränsad administrativ tid. Vilket gör att dom inte alltid hinner fördjupa sig och föröka sina kunskaper teoretiskt, så är det. Läkare är ganska behövda och vi schemalägger dom rätt hårt där de ska vara. Du måste ju också producera vård. Det är ju liksom en avvägning av hur mycket tid och resurser du har för att utbilda och se till att du har tillräckligt kvalitet på de läkarna du har, och hur mycket vård du ska producera, om man nu kan uttrycka det så krasst. Den avvägningen är jättesvår att göra, säger Magnus Karlsson. En annan som svarat på Kalibers undersökning, är Karl-Åke Jansson på ortopedkliniken på Karolinska norr om Stockholm. Karolinska är ett sjukhus som länge dragits med stora nedskärningar, och enligt Karl-Åke Jansson spelar ekonomin in ganska mycket. Men det främsta problemet som han ser det, är att sjukvården ofta inte gör någon större utvärdering av den fortbildning läkarna behöver. - Alla jobbar nog och har en viss struktur. Men hur den ser ut över tid, den är inte riktigt.. jag har i alla fall inte sett någon sådan. Och det tror jag behövs, säger Karl-Åke Jansson. Det finns olika förslag om hur man ska utvärdera läkares fortbildning inom de olika specialistföreningarna. Svensk ortopedisk förening i Karl-Åke Janssons fall. Och enligt honom hade det inte behövt vara särskilt svårt. - För varje individ så måste man kanske upprätta då hur det ska se ut de närmsta åren. Vad är det den individen behöver? Och vad behöver man som ortoped på en viss tidsperiod? Och så lägger man in det i en individuell handlingsplan för ett år, följer upp den på ett strukturerat sätt, i ett medarbetarsamtal, säger han. I ett tidigare program, berättade Kaliber att Sverige saknar system som återkommande kontrollerar läkarkårens kompetens. Då pratade vi bland annat med Olle Larkö som är dekanus på Sahlgrenska Akademin. Då lyfte han fram vikten av fortbildning.  Jag åkte tillbaka till Olle Larkö igen. För när det gäller just fortbildningen, är Sverige ganska unika. Tillsammans med Malta och Portugal, är Sverige det enda landet i Europa, som inte har någon nationell reglering av läkares fortbildning. Och det här är ett stort problem enligt Olle Larkö. - Jag tycker det är ganska slappt, vi har inga krav på vidareutbildning när man är aktiv läkare under sin specialistperiod på kanske 30, 35 år. Det är ju risk för sämre doktorer då, krångligare än så är det ju inte. Det enda vi tycker är att vi kanske ska göra som man gör kanske i Tyskland eller England. I USA är man långt före, dom kräver att man ska ha specialistexamen, det har vi inte i Sverige. Utan det är i princip tiden man jobbar som är det viktiga. Dom kräver att man ska tenta om igen vart tionde år. Vi har ingenting som är i närheten av dom. Många länder, tex Tyskland, kräver att man ska bevista kongresser som är godkända, vi har inget sånt i Sverige heller. Sverige är helt enastående i detta. Det är ett uttryck tycker jag för ”slapp-Sverige”, säger Olle Larkö. Olle Larkö tycker dels att Sverige måste börja ställa krav på att läkare ska fortbilda sig, men också att det behövs ett system som på riktigt mäter mängden fortbildning. Som exempel nämner han CME-poäng, ett system som används i bland annat USA och Tyskland. - Continuing Medical Education står det för. Man får en poäng per timme man sitter på en godkänd kongress. Dom klockar dig när du går in, dom klockar dig när du går ut. Och så ska man ha 50 timmar per år. Gör man inte det under ett antal år, så blir man av med sitt specialistbevis. Det är ju en väldigt ambitiöst, och det tar ett tag innan vi når dit. Men om man började med att man faktiskt måste bevista vetenskapliga konferenser som alla andra européer gör, det tycker jag är ett första steg. Sen är inte det perfekt, det kan kompletteras med annat och sånt.. I Kalibers undersökning med läns- och universitetssjukhusen, efterlyser nästan alla hårdare krav på fortbildning. En del vill ha tydligare riktlinjer, medan andra vill se CME-poäng. Och en av dom är just Karl-Åke Jansson på Karolinska. - Vi är inte där ännu, men det är möjligt att man är på väg dit. Och det är på så sätt man skulle kunna värdera om den individuella specialisten har den kompetens som krävs och upprätthålla en kontinuerlig fortbildning. Samtidigt så är Sverige inte speciellt känt för att skapa sådana system, säger han. Nej, enligt dom flesta jag talat med, verkar CME-poäng vara långt bort. Men faktum är att det finns ett förslag. I en statlig utredning som presenterades förra våren, fanns förslag om att läkarkåren, tillsammans med en rad andra yrken, skulle få särskilda föreskrifter som direkt uppmanar till fortbildning. Och förslaget togs väl emot av bland annat Läkarförbundet och Svenska Läkarsällskapet, som i åratal kämpat för tydligare regler. - Vi önskar mycket bättre strukturer för kompetenssäkring. Det ska inte vara upp till patienterna att ta reda på om läkaren har fått fortbildning utan det här ska vara ett kontinuerligt system och det ska vara ett krav på verksamheten att se till att sköta kompetensutvecklingen, säger Heidi Stensmyren. Men förslaget har än så länge bara varit ute på remiss. Och en av dom som svarat är Socialstyrelsen. Men dom tycker inte det behövs några nya regler. Pernilla Ek är chef på Socialstyrelsens behörighetsenhet. - Vi är ju i grunden positiva till att man uppmärksammar personalens kompetens som den viktiga spelaren i att bedriva patientsäker vård. Men vi anser ju att de här bestämmelserna redan finns på plats, säger Pernilla Ek. I Hälso- och sjukvårdslagen så står att ”där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, lokaler och utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.” Och i patientsäkerhetslagen står det att ”hälso- och sjukvårdspersonalen ska bedriva sitt arbete enligt vetenskap och beprövad erfarenhet”. Juridiken är ett kapitel i sig. Men kontentan av det Pernilla Ek säger, är att det redan står i lagen att läkare ska arbeta på ett korrekt sätt, och att arbetsgivaren har ett ansvar för läkarnas kompetens. Det är med andra ord underförstått att fortbildningen ingår i detta. Och det här är något som väcker viss frustration hos Läkarförbundet. - Man har vant sig vid, eller är väl van vid att det här sköter sig lite av sig självt, men det gör det inte, det vet vi. Man måste inse att fortbildning och kompetensutveckling är ett arbete som inte kan skötas med vänsterhanden. Det krävs planer för det. Vi planerar ju in miljö, sortering av avfall, vi har ju en rad områden som systematiskt planeras inne i verksamheterna. Och att inte fortbildning skulle planeras systematiskt inom en verksamhet, det håller inte måttet, säger Heidi Stensmyren. I Kaliber idag har vi berättat om bristen på fortbildning. Läkarfacket larmar för att nivån stadigt sjunker. Och i Kalibers undersökning uppger närmare hälften av kirurg, ortoped och cancer-avdelningarna att deras specialistläkare inte får tillräckligt med fortbildning. Så vad tänker egentligen arbetsgivarna om det här? Jag åkte till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. På deras vård- och omsorgsavdelning heter chefen Hans Karlsson. Och jag frågade honom hur han ser på att så många upplever att fortbildningen inte är tillräcklig. - Det är svårt att uttala sig om mängd i form av timmar och tid. Men jag tror att det man kan ta reda på, det är ju att titta på kvaliteten. Hur är kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Och då kan vi konstatera att när det gäller medicinska utfall och vad patienterna tycker om svensk sjukvård, så har vi en oerhört hög kvalitet. Jag tror att man ska modernisera begreppet kompetensutveckling och titta på att det innehåller fler delar än det som traditionellt förknippas med det. Och det traditionella är ofta kurs och konferens. Jag tänker att kompetensutveckling är mycket mer än det och kanske också ska tydliggöras i ett sådant här arbete, säger Hans Karlsson. Hur tänker landstingen rent ekonomiskt i den här frågan? - Ja, landstingens syn på det här handlar nog inte så mycket om pengar. Utan det handlar mer om att hitta rätta formerna för läkare att kunna fortbildas. Jag tror att det är något man får följa över tid och jag är ganska övertygad om att en del av den fortbildning som har varit i form av kurs och konferens kan ersättas med andra former. Webbutbildning, utbildningar där man tillsammans med kollegor på den egna arbetsplatsen tar del av senaste rönen, att man tar del av de senaste kunskapsunderlagen som nu blir allt mer tillgängliga i verksamheten, säger Hans Karlsson. Det finns ju ett förslag om att ställa formella krav på fortbildning. Det så kallade yrkeskvalifikationsdirektivet. Vad tänker SKL om det? - Ja, nu är ju direktivet fortfarande under diskussion och här kommer vi att lämna in ett formellt svar. Jag vill inte föregripa det idag, men jag kan väl säga att den här typen av bindande, normerande föreskrifter är generellt något som vi inte tycker bidrar till kvaliteten i någon större omfattning. Men enligt flera experter som jag har varit i kontakt med så är Sverige ganska unika om att inte ha formella krav på fortbildning. Bara Malta, Portugal och Sverige saknar det här. Hur ser du på det? - Det är ganska svårt att jämföra olika länder, ,men kan vi konstatera att i många länder så är läkare ofta egna yrkesutövare och har en egen verksamhet. De allra flesta svenska läkare jobbar idag som anställda. Några i vårdföretag och de allra flesta i Sveriges olika landsting. Och då finns ju en möjlighet för en relation mellan arbetsgivare och arbetstagare, att se till att kompetensen finns. Där är verksamhetschefsansvaret väldigt tydligt, säger Hans Karlsson. Nej, bindande regler är inget som SKL menar kommer höja kvaliteten. Trots att så många verksamhetschefer  säger att det är just tydligare regler som behövs. Och att det inte skulle handla om pengar, det håller inte Heidi Stensmyren på Läkarförbundet med om. - Landsting och politiker är mycket väl medvetna, är min uppfattning, om behoven av fortbildning. Men det är när man börjar prata pengar, kostnader och konkret som det stoppar upp. Och det räcker ju inte att vi lite snällt från sidan säger att ”men det här håller inte måttet”. Utan det är dags att myndigheter och gärna också departement sätter ner foten. Och säger att vi måste ha krav på fortbildning. Det måste finnas strukturer för uppföljning. Det här kan inte skötas lite vid sidan om, säger Heidi Stensmyren. Sveriges nye folkhälso-, sjukvårds och idrottsminister är socialdemokraten Gabriel Wikström. Jag undrar hur han ser på att så många läkare larmar om att fortbildningen inte är tillräcklig. - Jag tycker att det är allvarligt. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att fortbildning i nästan alla yrkesgrupper är nödvändigt för att man ska kunna upprätthålla kvaliteten men också för att yrket ska upplevas som både utmanande och inspirerande. Och särskilt viktigt skulle jag tro att det är för en yrkesgrupp som läkarna. Och det här är ju någonting som är oacceptabelt. Det måste ju bara fungera och i första hand så är det ju faktiskt landstingens och regionens ansvar att  se till att läkarna får den fortbildning som man både har rätt till och behöver för att utföra sitt jobb, säger Gabriel Wikström (S) Mycket riktigt så ligger ansvaret för sjukvården främst hos landstingen. Men just förslaget om ett yrkeskvalifikationsdirektiv, ligger hos regeringen. Så vad tycker då sjukvårdsminister Gabriel Wikström? - Jag vill inte säga vare sig bu eller bä på den frågan, utan vi diskuterar den just nu. Det är ett intressant förslag men man måste naturligtvis alltid analysera helheten innan man kan ta ställning. Vi är ju en relativt ny regering så vi har en del frågor att ta tag i. Det här är ju naturligtvis ett viktigt område och jag ber om att få återkomma både om tidsplan och regeringens ställningstagande, säger Gabriel Wikström (S). När jag frågar Wikström hur han ser på att så många läkare upplever pengar och tid som ett problem för fortbildningen, vill han inte kommentera vad landstingen gör åt problemet. Men han säger ändå att det är något han känner väl igen. - Det är en bild som stämmer väl överens med min egen också. Och som sagt, här har vi ju stora strukturella utmaningar inom den svenska sjukvården. Det handlar ju både om organisation och ledarskap, men det handlar också om att se över, vad ägnar egentligen sjukvårdspersonalen sin tid åt? Och då vet vi att väldigt många upplever att man får ägna sin tid åt administration. Och här har ju regeringen varit proaktiv och i höstas lade vi ett förslag om en så kallad professionsmiljard som just skulle handla om att man avlastar vårdens yrkesgrupper administrativt så att man ägna mer tid åt såväl patientkontakt men också till exempel fortbildning. Nu var det tyvärr ett förslag som föll i och med budgeten men det är ju förslag som vi räknar med att återkomma med under åren, för det här är ju faktiskt en av vårdens stora utmaningar, säger han. På Sahlgrenska jobbar ortopeden Mikael Sundfeldt vidare. Och han tror att om inte frågan blir löst snart så väntar allvarliga konsekvenser. - På sikt så tror jag att det är katastrof. På kort sikt så kanske man inte ser så stora problem, men om man ser det på en fem, sex års horisont så blir det katastrof. I slutändan handlar ju detta om att våra patienter måste få optimal vård. Det är det som det handlar om. De ska få det senaste och det bästa och det mest prisvärda. Och ända sättet att veta det, det är att hela tiden hålla sig ”up to date”. Medicinsk kunskap är färskvara. Reporter: Michael Verdicchio P4 Göteborg Producent: Andreas Kron P4 Göteborg  Andreas Lindahl  Exekutiv producent Kaliber kaliber@sverigesradio.se

Överbeläggningar på landets sjukhus leder till att patienter dör och skadas allvarligt. Det kommer vi att visa i dagens Kaliber. Vi börjar på Gävle sjukhus nyårsdagen 2011. Fredrik Sundqvist, 11 år, har haft vattkoppor sen annandagen och har de senaste dagarna fått allt ondare i höften. Han och hans mamma placeras i ett rum på akuten i väntan på en plats på infektionskliniken. Till barnkliniken får han inte komma eftersom vattkopporna kan smitta. Fredriks mamma, Maja Sundqvist berättar: – Det var ju platsbrist och givetvis förstår man att man inte kunde komma upp på barnkliniken och göra så att alla andra barn också blev smittade, det är ju förståeligt. Men det man ser så här i efterhand det är ju att det måste ju finnas något mer rum, någon med plats. När vi kommer in till sjukhuset med Fredrik och han är sjuk, då tänker ju inte vi på att det är storhelg och lite folk. Det som hände den här dagen blev sedan Lex Maria-anmält och utrett av både sjukhuset och Socialstyrelsen. I sjukhusets analys av händelsen står det att Fredrik borde ha vårdats på infektionskliniken. Men det finns inga platser där. Fredrik och hans mamma väntar kvar på akuten. – Jag minns bara Fredrik han sa: jag är så trött mamma, jag måste få sova. Så jag släckte lamporna där för att han skulle få sova. Men som han mådde då. Sammanlagt så sov han sju minuter under de där timmarna vi väntade. Han var ju så trött stackarn. Jag kommer inte ihåg exakt, men från två till kvart i fem kanske. Det som var så konstigt, det var att när vi var själva där inne de där timmarna och jag knäppte på lampan, då fick jag en chock för han såg så konstig ut i färgsättningen. Det syntes på honom i ansiktet att det är något som händer, men samtidigt, vad skulle jag veta vad som hände. Så det påtalade jag då innan vi gick att det är ju någonting fel på honom, det kan ju inte bara vara höften. Det påtalade jag redan då. Istället för att komma till infektionskliniken skrivs Fredrik in på ortopedavdelningen, där man planerar att punktera vätskeutgjutningen i höften som orsakat smärtan de senaste dagarna. – Nu ska vi åka upp på det här rummet på ortopeden, och det beklagade de och sa att det finns inget annat ställe vi kan göra av honom i och med att han har vattkoppor. Men de som mötte oss där uppe, jag minns speciell uttrycket på en tjej som kom där uppe. Det var ett “oj, vad gör ni här”. Det syntes vilket medlidande vi fick när vi kom upp. Och det hörde jag hon sa sen, att “vad gör dom här?” På ortopeden förbereder man Fredrik för operation. Men nu är han så dålig att han inte kan stå på benen, han ska duscha och håller på att svimma. Fredriks mamma, Maja, börjar bli riktigt orolig, men försöker att inte visa det för honom. – Så jag säger att jag är trött, och då säger han att mamma du ska inte vara så trött, du kan ta och lägga dig här för det finns en säng här bredvid. Maja känner att något är riktigt fel, så hon går ut till läkarna i korridoren och sägeratt de måste komma. När de kommer in berättar de att Fredrik ska flyttas ner till intensivvårdsavdelningen. – Och det är också en sådan grej de säger “För vi har inga grejer här, säger de, för vi har ingen antibiotika här. Det hade funnits om vi hade varit på barnkliniken. Det är ju också en sån där grej, det finns inte rum, det ska ju finnas saker i alla rum, eller åtminstone nära. Fredrik är nu på intensivvårdsavdelningen. Läkarna bedömer att han har fått blodförgiftning. Bakterier från ett vattkoppssår har förökat sig i kroppen. Bakterier som också var orsaken till smärtorna i höften. Det är en känd komplikation vid vattkoppor men det är ovanligt att det leder till blodförgiftning. – Och vi stod där med Fredrik och det var slangar hit och dit och han pratade och han skojade med läkaren, de pratade ishockey. De skojade med varandra läkaren och han. Fredrik försvinner alltmer bort och förlorar medvetandet. Efter bara ett par timmar är han död. – Man förstod inte hur sjuk han var. Ja, det är så svårt. Man ser ju liksom hur han tynar bort på något vis. Gävle sjukhus konstaterar i sin analys av händelsen att man gjort fel, barn med vattkoppor ska behandlas på infektionsavdelning med infektionsläkare som medicinskt ansvarig. När flera olika avdelningar hade hand om Fredrik blev det oklart vem som hade huvudansvaret. Vi står i entrén till Gävle sjukhus där man har haft problem med platsbrist under lång tid. Gävleborgs landsting har toppat överbeläggningsstatistiken sen Sveriges kommuner och Landsting  började mäta i januari förra året. För bara några veckor sen slog läkare här larm om allvarliga brister på akutavdelningen. I ett brev till sjukhusledningen som Kaliber har fått ta del av via Arbetarbladet, skriver de att det inte längre är medicinskt säkert på akuten.   Lite senare i Kaliber ska vi prata med sjukhusledningen om platsbristen Enligt hälso- och sjukvårdsagen är sjukhus skyldiga att tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet och att ha den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att en god vård ska kunna ges. Ändå läggs patienter dagligen i korridorer eller flyttas mellan avdelningar på grund av platsbrist. För de allra flesta patienter som vårdas på sjukhus går det bra. Vi tittade på de fall där det inte gjort det och gick igenom alla vårdskador och dödsfall på sjukhus som anmälts enligt Lex Maria förra året. I undersökningar ingår inte psykiatriska avdelningar. Av 585 Lex Maria-beslut fann vi 35 dödsfall och 24 allvarliga skador som bland annat - helt eller delvis - orsakats av plats- eller personalbrist. Det handlar alltså om var tionde fall. Flera av fallen finns i Skåne. När tidningen Sjukhusläkaren tidigare granskade Skånes universitetssjukhus under en tvåårsperiod fann de åtta dödsfall kopplade till platsbrist bara där. Förra året vårdades Vesna Dedukic pappa Tomislav på SUS Lund där man har minskat antalet vårdplatser under flera år. Vi träffas i en park intill järnvägsstationen i Lund. – Han var 70 år och mådde rätt så bra asså, han hade haft en hjärtinfarkt för flera, flera år sen och han var alltid igång och som sagt väldigt aktiv. Han ville aldrig ligga ner, eller sitta han var hela tiden aktiv. I februari fick Tomislav först urinvägsinfektion och sen hjärnpropp. Han skickades mellan hemmet, vårdcentralen och lasaretten i Landskrona och Helsingborg. Men hans tillstånd försämrades. Till slut kom han till akuten på universitetssjukhuset i Lund. Han hade då fått svininfluensa och kunde inte längre andas själv utan behövde respirator och vårdades på akutvårdsavdelningen, infektionsavdelningen, och intensivvårdsavdelningen. – Så fort han blev lite, lite bättre flyttade de honom tillbaka till nån annan avdelning där de inte behövde så mycket tillsyn. Och sen blev han värre igen, och då flyttade de honom tillbaka igen och så höll. På 13 dagar som jag har räknat blev han flyttad 10 gånger från de olika avdelningarna och det tyckte vi var helt hemskt eftersom han mådde dåligt och han fick blåmärken av all flyttning, de ville inte flytta hela sängen, de använde en sänglyft eller vad det heter och han fick blåmärken men de var tvungna att göra så. Efter 20 dagar på universitetssjukhuset dog Tomislav, de sista sex dagarna flyttades han sex gånger mellan avdelningarna. Hans dotter Vesna klagade senare hos Inspektionen för Vård och omsorg, IVO. I myndighetens beslut riktade man ingen kritik mot de medicinska besluten, däremot kritiserade man sjukhuset för att Tomislav flyttats runt så mycket under hans sista dagar i livet. Läkarna angav i utredningen att det var bristen på vårdplatser som gjorde att man var tvungen att flytta Tomislav så många gånger. Vesna såg hur jobbigt det var för hennes pappa: – Och när vi klagade sade de att ja, ni får klaga på politikerna, det är de som bestämmer. Så de kunde inte göra nåt annat.   I Region Skånes toppmoderna kontorshus i Västra Hamnen i Malmö träffar vi moderaten Carl-Johan Sonesson som är politiskt ansvarig för vården i Skåne. Han känner inte till detaljerna kring Tomislav men beklagar de incidenter som inträffat på grund av platsbrist och överbeläggningar. Han tror inte att lösningen är fler platser, utan att det handlar om att utnyttja de platser man har bättre. – Utvecklingen är på det sättet att man kan göra mer och mer saker över dagen, öppenvård istället för slutenvård. Medelvårdtiden har ju drastiskt minskat i hela västvärlden. Det är klart att har man en teknikutveckling så ska man ju inte behålla en  sjukhusstruktur som vi hade igår utan då måste vi också anpassa sjukhusstrukturen till det nya.   Men nu är det ju så att både socialstyrelsen, arbetsmiljöverket och Inspektionen för vård och omsorg har riktat omfattande kritik mot akutvården i Skåne, där de säger att det finns för få platser och att besparingarna har gått för långt. Ligger det inte nåt i den kritiken? – Jo när det gäller akutsjukvården har vi sett att trycket blivit väldig mycket högre sedan 2009 har det ökat med 40% och jag tror att det är lika över Sverige, att söktrycket till akuten ökat, och det är ju långt över demografin och befolkningen har utvecklats, och varför gör man det ja det är nåt i den moderna människan att man går till akuten istället för till sin vårdcentral. Just nu pågår ett arbete med att bygga ut hemsjukvården och primärvården i Skåne för att färre patienter ska åka in till akuten. Carl-Johan Sonesson tror inte att problemet med överbeläggningar handlar om pengar. – Det är väldigt svårt att se att det skulle vara resurstilldelningen aggregerat som det är fel på. I sådana fall är det inom ramen för respektive sjukhus som man skulle ha fördelat på ett annorlunda sätt, men då får du ställa den frågan respektive sjukhusledning hur man gör de prioriteringarna. Så vi frågar ledningen för Skånes universitetssjukhus om platsbristen som uppmärksammats gång på gång både i medier och av olika tillsynsmyndigheter. Förvaltningschef Jan O Eriksson och chefläkare Marie Ekberg berättar att de under förra året inledde ett stort arbete för att komma tillrätta med platsbristen, bland annat genom närmare samarbete med vårdcentralerna så att folk inte ska komma till akuten i onödan. Att bli effektivare inne på sjukhuset ingår också i handlingsplanen: Jan O Eriksson: – ...där vi försöker se över alla delar av vårdflödet från det att patienten kommer till akuten, till hur vi jobbar inne på akutmottagningarna och samarbetet mellan akuten och vårdavdelningarna och arbetet inne på vårdavdelningarna för att optimera vårdarbetet som leder i så fall till ännu bättre vård med ännu kortare vårdtider allt i akt och mening att försöka se till att vårdplatstillgången räcker och det arbetet har gett ett visst resultat men det är långt ifrån färdigt. Marie Ekberg – Ja, jag instämmer, vi ser ju allvarligt på de här händelserna som har inträffat relaterat till vårdplatsbrist och det har, som Jan säger, vidtagits en rad åtgärder men det finns säkert mer att göra. Ja, både sjukhusledning och landsting har jobbat för att komma tillrätta med platsbristen. Och under förra året minskade överbeläggningarna på sjukhuset. Men åsikterna går isär om vilken effekt arbete haft. På canceravdelningarna där Nils Wilking är verksamhetschef säger han att det har blivit bättre: – Det har skett en klar förbättring och den satsning man har gjort och som pågår med palliativa vårdplatser och avancerad hemsjukvård tycker vi har gett klara resultat. Åtta trappor upp, på den akutkirurgiska avdelningen träffar vi kirurgen Thorarinn Gudmundsson. Han har jobbat här i tio år och upplever att platsbristen snarare förvärrats under senare tid. Vi sätter oss i avdelningens fikarum, med vid utsikt över Lund. – I mina ögon, de åtgärder som görs nu har ingen effekt överhuvudtaget, det känns som att de som styr har liten aning om vad som händer inom verksamheten. Ja, politiker och chefer talar om att effektivisera flödena medan personal på golvet säger att det behövs fler vårdplatser och personal. Samma sak hör vi i alla städer vi besöker. Sjukvården har blivit effektivare och behandlingarna går snabbare idag än tidigare. Samtidigt vittnar många läkare och sjuksköterskor om att det saknas vårdplatser här och nu. Till exempel kirurgen Thorarinn Gudmundsson: – Man måste ta hänsyn till att populationen blir äldre, det blir fler som behöver under en kortare tid inläggning på sjukhus för att kunna ha ett värdigt liv hemma, man kan inte skicka hem patienter som man vet kommer att komma in om några dagar igen bara för att det är platsbrist och det händer ideligen. Så hur löser du den här ekvationen här på golvet med fler sjuka patienter och färre platser? – Jag blir allt mindre läkare och allt mer strateg. Jag vet var det finns platser där jag kan trycka in patienter, jag tar risker vad gäller patientsäkerheten också. Stor del av min tid går ut på att hitta platser. Det går så långt att har fått stryka planerade operationer på grund av att det inte funnits plats på grund av att det inte funnits plats för dem att komma in dagen efter. Även Helsingborgs lasarett har under flera år dragits med överbeläggningar och patienter som placerats i korridorer i brist på lediga rum. Förra året fick de betala 2 miljoner i vite till Arbetsmiljöverket. Efter det införde ledningen ett förbud mot att lägga patienter i korridorer. När sängarna på en avdelning är fulla får man inte ta emot fler. Resultatet är att många patienter blir kvar på akuten. Lungläkaren Charlotta Berling behandlar patienter med lungcancer och kol. Här på lungavdelningen blev det lugnare efter korridorsförbudet, men när hon gör arbetspass på akuten ser hon baksidan av förbudet: – Vi tycker ju att det är helt värdelöst ur patientsäkerhetssynpunkt och även för personalen, det är ju både sköterskorna och vi läkare som drabbas av detta. när de ligger på akuten är det helt omöjligt att ha bra koll på patienter som ligger i rum med så lite personal. Man har ju bättre övervakning av patienterna om de ligger i en korridor på en vårdavdelning där det hela tiden finns personal som passerar. Så ur patientsäkerhet så är det mycket bättre att ligga i korridor på en avdelning. Kjell Ivarsson är divisionschef för bland annat Helsingborgs lasarett: – Jag har en tydlig uppfattningen att vi ska inte ha patienter alls i korridorer, patienterna ska komma till rätt från början, (det behöver vi arbeta med på olika sätt,) vi behöver arbeta dels internt på sjukhuset  för att effektivisera de vårdtider vi har men det kräver också ett stort samarbete med primärvård och kommun. Och att man har vård utanför sjukhuset med avancerad sjukvård i hemmet. När Helsingborgs lasarett byggs om kommer man ta bort ytterligare 30 sjukhusplatser. Det ska kompenseras med 12 nya platser vid Landskronas lasarett och en utbyggnad av den avancerade hemsjukvården med 40 platser. Kjell Ivarsson beräknar att det kommer räcka, men läkaren Charlotta Berling är orolig för hur det ska gå:   – Som det är nu så upplever jag att vi har för få vårdplatser, helt klart, och skulle man utöver detta ta bort ytterligare 30 vårdplatser... jag kan inte se framför mig hur det skulle kunna bli en rimlig situation varken för patienter eller personal. Det är helt otänkbart. Vad kommer hända ifall det blir så? – Jag tror ju att det kommer gå ut över patienter, om vi nu inte får lägga upp patienterna i korridorerna ja då kommer det bli massor av patienter på akuten som inte kommer vidare. Det kommer leda till att personal börjar säga upp sig på akuten, det finns inga som kan arbeta under sådana förutsättningar. På många håll i landet har personal redan sagt upp sig på grund av den höga arbetsbelastning som platsbristen skapar. I Uppsala stängde landstinget vårdplatser förra året för att spara pengar. Många anställda sade upp sig i protest. Infektionsläkaren Erik Salaneck samlade in 2600 namnunderskrifter bland personalen mot nedskärningarna. Men landstingspolitikerna stod fast vid sitt beslut. – Ja, vi var ju väldigt upprörda när vi skulle behöva genomgå ytterligare ett stålbad i februari 2013. Erik Salaneck säger att platsbristen på sjukhuset har blivit ett normaltillstånd. – Numera kan det vara så att det egentligen är helt fullt när man går in i natten. Då är man ganska nöjd med att man kanske har ett antal överbeläggningsplatser att arbeta med under natten om man alltså ser till hela sjukhuset. Det är som grodan i hett vatten-analogin, vi har nu vant oss och accepterar en situation som egentligen är ofantligt patientosäker. Erik Salaneck tror att det i längden blir dyrare med färre platser. – Man har visat i vetenskapliga undersökningar att vården är vare sig effektiv eller kostnadseffektiv, alltså det blir dyrt när man har en för hög beläggningsnivå. Man arbetar enligt en princip som är väldigt ovetenskaplig när man belägger upp fullt. Det måste vara några tomma platser för att det ska fungera bra. Plats- och personalbrist leder alltså till dödsfall på svenska sjukhus. I Kalibers granskning av förra årets  Lex Maria-beslut så orsakades var tionde dödsfall och allvarlig skada helt eller delvis av plats- eller personalbrist -  35 dödsfall och 24 allvarliga vårdskador.   Men mörkertalet är stort, Lex Maria-anmälningar görs inte alltid, säger personal vi talat med. – Jag känner till exempel där våra chefsläkare har sagt att “vi har redan Lex Maria-anmält ett liknande fall så vi behöver inte anmäla detta.  Och personalen hinner inte alltid skriva avvikelserapporter. Anja Backlund är sjuksköterska vid Helsingborgs lasarett: – Nej, tyvärr inte, vi försöker ju skriva dem men det är ju det man prioriterar sist egentligen för man försöker prioritera att ta hand om patienterna först.  Rafael Saers, sjuksköterska på Gävle sjukhus: – Jag tror att det finns ett ganska stort mörkertal där folk inte hinner skriva avvikelser på arbetstid.  My Morin, sjuksköterska på akuten på Södersjukhuset i Stockholm: – Såna skulle vi ju egentligen kunna skriva varje timma, det gör vi ju inte, det har vi ju inte tid till! Vi återvänder till Åmot, norr om Gävle, där Maja och Mattias Sundqvist fortfarande undrar vad som hände när deras 11-årige son Fredrik dog. Vi går igenom pappren från sjukhuset. – Vi åkte in för att han hade ont i höften och då skulle vi ju bli bra. Vara kvar ett par dagar och sen åka hem.  Fredrik dog i blodförgiftning som inte behandlades i tid, bland annat därför att det var platsbrist på infektionskliniken. Omhändertagandet av Fredrik Sundqvist var oacceptabelt långsamt, säger Socialstyrelsen, som riktade skarp kritik mot Gävle sjukhus efter händelsen. Vi bläddrar i Socialstyrelsens beslut, och läser: – “Bristerna omfattar både kompetens, kommunikationsförmåga, organisation, rutiner och ansvarsfördelning.” – Det står ju mycket fint sådär om vad som ska göras, men som ändå känns som att det är lätt att skriva en sak. Hur är det sen i praktiken och hur har det blivit sen? På Gävle sjukhus tar Roger O Nilsson emot i en konferenssal. Han är divisionschef i Gävleborg landsting och ansvarig för vården på sjukhuset där Fredrik dog för tre år sen. Han säger att man det senaste året har gjort flera saker för att komma till rätta med överbeläggningarna på sjukhuset. – Vi har bättre processer, vi har också dagliga kommunikationsmöten, vi följer vårdplatssituationen dagligen vilket gör att vi har en bättre kontroll på vårdplatssituationen dagligdags och veckovis.  Vi frågar om fallet med 11-årige Fredrik Sundqvist. – Är det ett specifikt patientfall så skulle jag vilja ha de frågorna så får vi ta det i en annan intervju i såna fall. Roger O Nilsson vill ta reda på mer så vi återkommer efter några veckor. Divisionschefen förnekar först att det skulle ha med platsbrist att göra… – Platsbristen i sig har ingenting med den här tragiska situationen att göra... Han ligger på akuten, det finns inte plats på infektionsavdelningen, det finns inte något isoleringsrum på barnkliniken. Det är de två avdelningar där man kunde tänkt sig att han skulle vårdas. Bidrog inte det till att man inte kom igång med den vård som han behövde? Han blir liggande kvar på akuten i väntan på att transporteras till en annan avdelning. – Det är en faktor som spelar in, det är korrekt. Men det är också att man inte - för det framgår i händelseanalysen där mina medicinare säger, det är det här vi står dagligdags inför att göra prioriteringar - hade man förstått allvaret som var. Men om jag minns rätt så fick också vissa av de här läkarna kraftig kritik utifrån händelseanalysen vi ändå visade på där det brast. För vi har gjort rutiner för att vi inte ska hamna i samma situation igen, vilket vi nu följer, där vi nu har rutiner. Hur ska man kommunicera, vilken är det som har ansvar för, hur går inläggningen till. Här brast vi. Här brast vi i den här situationen. Så är det. Vi brast i omhändertagandet totalt sett. Maja Sundqvist: – På ett sjukhus ska det finnas resurser. Det är ju deras jobb, det är därför vi är där det är därför vi ska få hjälp. Då ska man inte behöva vänta så hemskt för att få tag på folk.Och vilken dag det än är då ska det finnas folk, de ska inte dra ner något. Saker kan inträffa fast det är helg, fast det är kväll, dag, natt. Då borde det finnas det där rummet eller fler rum som man har kvar. Och folk framför allt. I dagens Kaliber har vi undersökt konsekvenserna av plats- och personalbrist på landets sjukhus. bland förra årets Lex-Mariabeslut hittade vi 35 dödsfall och 24 allvarliga vårdskador som helt eller delvis orsakats av brist på sängar eller personal.   Reportrar och producenter: Anna Iversen och Maja Lagercrantz Exekutiv producenter: Annika H Eriksson och Thomas Björklund   Nästa vecka fortsätter granskningen om platsbristen på svenska sjukhus.

Så har vi kommit fram till den tionde omgången av Bästa minnet. Tävlar denna gång gör Ritva Jacobsson, John Guthed och Niklas Långström. Tillsammans lyssnar vi på klipp från Bosse Ringholms märkliga presskonferens om Inga-Britt Ahlenius och ockupationen av Socialstyrelsens kontor för homosexuellas rättigheter. Dessutom dyker vi ner i fenomenet Rederiet. Tävlande: Ritva Jacobsson, professor emerita i medeltidslatin John Guthed, kreativ chef på mobilbyrå Niklas Långström, psykiatriprofessor

Bästa minnet rullar vidare, denna gång med arkivklipp från Socialstyrelsens 6-8 brödskivor om dagen, Carola och Bunga Bunga. John Guthed minns bland annat hur han som liten såg Carola vinna schlagerfestivalen 1983 och förvånas över hur en ung person kunde vara så öppen med sin tro. Tävlande: Ritva Jacobsson, 71 år, professor emerita i medeltidslatin Niklas Långström, 48 år, psykiatriprofessor John Guthed, 39, kreativ chef på mobilbyrå

I Lund pågår arbetet med att systematiskt gå igenom sydsvenska kyrkböcker och skriva in dem i moderna dataregister under rubriken Demografisk databas södra sverige. Det är ett drygt arbete som kommer att kräva ytterligare ett antal år innan alla socknar i Skåne och Blekinge är inskrivna i databasen. I de här databaserna finns samma uppgifter med som i kyrkböckerna, men när man lagt dem i en databas blir möjligheterna att söka snabbt och enkelt otroligt mycket större. Solveig Fagerlund på Demografiska databasen i södra Sverige har gjort en sammanställning av sjukdomsnamn, samlade från dödböckerna i sydsvenska socknar. Med hjälp av den kan man bland annat förstå vad gamla sjukdomsnamn skulle översättas till idag. Och det register hon skapat går att använda för att bli lite klokare när det gäller att förstå hur människor levde och dog förr. -Om man studerar hur människor dog förr så kan man få veta ganska mycket om det samhälle de levde i. Man kan ta det lilla barnet på 9 år som blev krossat av ett tröskverk – han lekte ju inte där utan han var säkert med och arbetade, säger hon. -Det finns också flera fall där äldre människor har dött i bakugnar, och det kan man ju fundera på hur det gått till, men jag tror att det handlar om den gamla tidens stora bakugnar där gamla människor kunde krypa upp för att få del av eftervärmen. -Och någon har framkastat teorin att de har dött av koloxidförgiftning därinne, säger Fagerlund. Moraliteter Men ibland innehåller också dödsorsakerna moraliska aspekter. Solveig Fagerlund har tagit fram en dödsattest som säger att kvinnan i fråga ”dödde av en sjukdom som var orsakad av hugg och ovänskap”. -Ibland hänvisar man till levnadssättet på ett sätt som är lite svårtolkat, säger Fagerlund, och nämner några exempel på både kvinnor och män som sägs ha dött av ”liderlighet” -Det här är ju ett moraliskt fördömande från prästen. Men moraliska präster är bara ett av problemen när det gäller beskrivningar av vad folk dött av. Okunskap är ett annat – det var ju inte alldeles självklart att prästerna behärskade medicinsk latinska termer. Fram till mitten av 1700-talet fanns det inga särskilda regler om att dödsorsaken måste stå i dödböckerna. Det enda som måste noteras är olycksfall, självmord, barns dödsfall och smittsamma epidemiska sjukdomar. Tabellverket 1749 tillkommer tabellverket, dåtidens statistiska centralbyrå, som kräver att prästerna ska notera alla dödsorsaker i dödböckerna. -Detta sätter igång stora diskussioner, för många präster menar att de inte har kunskap nog till detta, berättar Fagerlund. Men statsmakten menade att prästerna trots allt hade tillräcklig kunskap, och kunde de inte precis vad sjukdomen heter så skulle de i alla fall skriva folknamnet. Alla släktforskare vet att det kan vara svårt att förstå vad de olika sjukdomarna man finner i gamla dödböcker skulle kallas idag. Sättet att benämna sjukdomar har också förändrats över tiden, helt enkelt beroende på hur man såg på kroppen och dess sjukdomar i olika tider. Den allra äldsta läran har sitt ursprung i det antika Grekland. Den kallas humoralpatologin och faktiskt finns det en hel del avtryck av den också i vårt moderna språk. -Det var ju läran om hur fyra kroppsvätskor, blod, gul galla, svart galla och slem, måste vara i balans. De fyra vätskorna hade sin motsvarighet i de fyra elementen luft, eld, jord och vatten. För att få vätskorna i balans ordinerade man åt koppning, åderlåtning och kräkmedel. Det är från Humoralpatoligin vi har sjukdomsuttryck som till exempel katarr och fluss, ord som båda antyder anhopningar av slem i kroppen. Nosologi Men i slutet av 1600-talet börjar man utveckla Nosologin, läran om hur man ska klassificera olika sjukdomar. Dessa båda system levde länge vid sidan av varandra, berätta Solveig Fagerlund. Nosologi brukar översättas med ”symptombeskrivning”. -Om man har feber och samtidigt fläckar på kroppen, ja, då hade man fläckfeber, förklarar hon. Blir man omtöcknad av feber har man kanske tyfus, för tyfus betyder ”töcken”. I den databas som nu finns över sjukdomsnamn i Skåne kan man söka på flera sätt. Man kan ta kända diagnoser enligt vårt språkbruk som utgångspunkt, man kan utgå från de latinska benämningarna, det går också att söka på enskilda kroppsdelar. Och givetvis kan man också starta sin sökning med de gamla sjukdomsnamnen. När Solveig Fagerlund visar mig hur det fungerar använder vi en vanlig sjukdomsbenämning, nämligen rödsot. När hon söker på rödsot får hon träffar på både blåsot och blodsot, och samtidigt en förklaring av vad det kan röra sig om för sjukdom. Det kan röra sig om diarréer eller dysenteri, det senare betyder ”dålig tarm”. ”Osot” Men alla sjukdomar som Solveig fagerlund funnit i de gamla dödböckerna går inte att förstå idag. -”Sot” det vet vi är ”sjukdom”, men vad är då ”osot”? frågar hon sig. Och det finns fler sådana exempel: ”Skribbel”, är en annan sjukdomsbeteckning som hon inte lyckats dechiffrera, och som hon gärna vill ha hjälp att förstå. Det finns också exempel på sjukdomar som i hög grad avspeglar sin egen tid. Moderpassion är ett sådant ord till exempel, ett ord som Solveig Fagerlund funnit ganska ofta bland dödsorsakerna. Moder i det här faller ska läsas som livmoder, och passion betyder sjukdom. Men kan man dö av det? Ja, förmodligen har den här benämningen använts på allt från cancersjukdomar till mer ofarliga underlivsproblem och själsliga problem. -Jag har hittat 250 fall där man använder beteckningen moderpassion berättar hon. Det verkar som att läkarna använde den när de inte visste vad de skulle skriva. Dragsjuka En annan diagnos som ställer till huvudbry är ”Dragsjuka”. Men Solveig Fagerlund berättar att namnet beskriver hur kroppens muskler, särskilt de i nacken, drar ihop sig så att huvudet vrids bakåt. Eftersom det som vi idag kallar epidemisk hjärnhinneinflammation har samma symptom har det också kallats dragsjuka i journalerna. I mitten av 1800-talet ändrar sig terminologin i dödböckerna. Då ökade kunskaperna om celler och om bakterier, och det ger avtryck. -Men fortfarande kan man ibland se dödböcker på landbygden där de gamla orden används, slutar Solveig Fagerlund. Gådeå sjukhus Som vi förstått var det många kvinnor som fick den flitigt använda diagnosen moderpassion och som rymde många sjukdomsbilder. Inte bara fysiska utan också själsliga tillstånd. I de journaler som fördes på Hospitalen, eller sinnessjukhusen som de kallades under en period, finns oftast mycket utförliga beskrivningar om patienten. Göran Stenmark på SVAR, svensk arkivinformation, i Ramsele tar fram ett sånt exempel. Det rör den 43 år gamla Carin från Viksjö i Ångermanland. Hon togs in 1852 och beskrivs noggrant i journalen. ”Patienten har åtskillige gånger varit rubbad till sina Sinnen. Hon har haft tvenne oäkta barn. (...) Man känner att hennes broder lidit af svärmeri. En af anledningarna till hennes grubbel har varit att hon blifvit öfvergifen av sin lägersman. (...) På sista tiden hafva anfallen återkommit 2ne gånger årligen och varit från 1 till 3 månader, hvarefter lugn och arbetslust inträdt. När anfallen slutat är hon lugn och glad till sinnes och hyser t om förhoppningar om äktenskap, hvilket hon dock under sina ljusaste studer dock inser är fåfänglighet.” - De här journalena är ofta tragiska, men säger mycket om vår historia, säger Göran Stenmark. Man förstår att de funderar om hennes sjukdom har att göra med olycklig kärlek och att hon blivit övergiven av lägersmannen, dvs fadern till barnen. Arkiv från de gamla vårdinrättningarna är intressanta, framförallt inom sociologin, psykologin, psykoterapin men också i lokalhistorien finns det ett stort intresse för den här typen av medicinhistoriskt material. I många handlingar får man en omfattande insyn i  människors liv. Förutom själva sjukdomsbilden får man i akterna kunskap om t ex kroppsutseende, längd, ögonfärg och speciella kännetecken. Från Gådeå sjukhus, liksom de andra Hospitalen i Sverige, kan man se att patienterna klassifierades som lugna, oroliga, opålitliga, slöa och osnygga osv. Genom att klicka på länken kan du ta del av SVARs arkivbestånd för Gådeå Sjukhus journaler fram till 1881. Det  är överläkarens patientjournaler som finns från 1826. Länken ligger ute t om mars 2008. Därefter kan man abbonnera på sidan via SVAR. Provinsialläkarnas årsberättelser Är man intresserad av att få veta mer om sjukdomsläget i en trakt får man inte missa provinsialläkarnas årsrapporter. Provinsialläkarna var statligt anställda läkare som arbetade på landsbygden. De fanns redan på 1600-talet, men den första egentliga instruktionen är från 1744. Provinsialläkarna skulle bedriva sjukvård till en fast låg taxa, alltid vara tillgängliga och hade också tillsyn över bland annat smittskyddet, de veneriska sjukdomarna och de utförda vaccinationerna. Bengt Erik Näsholm, hembygdsforskare i Ramsele, har intresserat sig för sin bygds provinsialläkare, varav den förste var Otto Sillén. Otto Sillén var verksam från år 1861 och de nästkommande  tio åren i Bodums distrikt i Västernorrland samt Länslattarettet och Kurhuset i Backe. Provinsialläkaren skrev varje år en rapport som beskrev hälsotillståndet i distriktet. Denna rapport skickades till Länsstyrelsen och till föregångaren till Socialstyrelsen som sammanställe statistik för hela riket. Provinsialläkarens årsrapporter innehåller inte bara sjukdomsläget, utan också noteringar om vädret, hur det såg ut geografiskt, vad folk sysslade med och hur olika sjukomar antogs ha kommit till bygden. Otto Sillén till exempel noterade att många arbetade i skogen där de gick i fuktiga kläder och ådrog sig katarrer och ledvärk.  Det samma gällde de som slog myrar för att få tillräckligt med hö till kreaturen. Hur ortsbefolkningen bodde och vad de åt beskrevs också i provinsialläkarens årsrapport. Så här skrev Otto Sillén 1861; ”Födan består hufvudsakligen af sur-fisk, tillagad ungefär såsom surströmming, ännu längre gången i föruttnelse, gröt, illa och alltför kort tid kokt potatis, strömming eller sill, och om sommaren sur mjölk, kött förtäres högst sällan färskt, utan torkat av får eller get. Brännvin finnes ej, om man undantager Slagvatten, varmed en eller annan lärer förse sin törstiga nästa. Deremot drivkes mycket surt Vin och otrolig mängd kaffe, hvaraf man anslår, att minst 15 skålpund åtgår för varje person om året. Denna otjenliga föda och dryck torde i förening med höbergningen å myrarna, hvilken fortsätter långt inpå hösten, då arbetarne hela dagen gå våta om fötter och ben få antagas vara orsaken till de här nästan hos hvarje person förekommande chroniska Ventrikellidanden.” Vidare beskriver han hur de bor 1861; ”Boningshusen äro serdeles illa byggda, nästan alldrig drefvade, ofta ej försedda med trossgof så att deri råder ett förfärligt golfdrag, och under kallare dagar fryser vattnet inne i de bebodda rummen,. Täcken och Lakan äro okända, utan begagnas i stället fårskinnspäslar både öfver och under den liggande. Allför många personer äro äfven inlagda i samma rum, så att, om ej frisk luft ständigt insläpptes genom de glesa väggarna och golfen, sjukdomar troligen skulle uppkomma häraf.” Bengt Erik Näsholm berättar att provinsialläkaren Otto Sillén också hade synpunkter om nybyggesverksamheten och skogsavverkningen. Otto Sillén varnade allmogen att sälja bort skogen skogsbolag och istället själva avverka och sälja det färdigavverkade timret. På så sätt skulle allmogen kunna  behålla värdet på skogen längre. Är man intresserad att söka i dessa provinsialläkares årsrapporter finns handlingarna på Riksarkivet där det ingår i Socialstyrelsens arkiv och föregångares arkiv. Länk till En hel del har årsrapporterna har skrivits av och kan sökas under provinsialläkarnas rapporter på Svars hemsida. Länkt till