Podcasts about jordbruket

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nästa vecka är det val till EU-parlamentet. Bland raden av viktiga beslut som ska fattas av politikerna den närmaste fem-årsperioden finns de som gäller jordbruket. I just Nederländerna är de frågorna högaktuella och illustrerar hur nära kopplade de är till både klimatet och till hållbar utveckling. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Landet kämpar med unionens sämsta vattenkvalité och med stora utsläpp av kväve och växthusgaser, samtidigt som splittringen blivit allt tydligare i åsikterna kring hur och i vilken takt den gröna omställningen ska ske. En splittring som går att se såväl inom politiken som bland enskilda företag och medborgare nu när miljökraven ökar.Klotets Marie-Louise Kristola har besökt forskare, lantbrukare och miljöorganisationer i Nederländerna och ger en bild av ett land på kontinenten som visar på utmaningarna inom den sektor som får en tredjedel av hela EU:s budget.MedverkandeAndreas Liljeheden - EU-korrespondent för Sveriges RadioAmber Laan - mjölkbonde i Varder, NederländernaOscar Widerberg - forskare vid Vrije universitetet i Amsterdam, NederländernaSanne Smeets - ekobonde, NederländernaMarjan Minnesma - jurist och grundare av miljöorganisationen UrgendaMarie-Louise Kristola . programledare och reporterAnders Wennersten - producent

Nya smarta idéer behövs för att lösa de utmaningar som finns inom jordbruket. Och det är här som innovationsstödet EIP-Agri spelar roll. En halv miljard kronor är avsatta för innovationsprojekt inom jordbruk, trädgård och rennäring fram till 2027. För den med rätt idé och rätt partners finns stora möjligheter att göra skillnad. Under de tio år som arbetet varit igång har långt över 100 projekt godkänts. Allt från AI som reducerar ogräsfrön till digital stängselövervakning och algbaserat fodertillskott har fått finansiering. Så på vilket sätt gör det här nytta och varifrån kommer alla idéer? Medverkar gör: Ragni Andersson, agronom som driver konsultfirman Agrigera och som sitter i Landsbygdsnätverkets Innovationssupport för stödet i EIP-Agri. Pelle Johansson, matkonsult på Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten som byggt upp företaget Arctic Winery som tillverkar ett mousserande vin med champagnemetoden och svarta vinbär som bas. Björn Lagerman, innovatör som tagit fram appen BeeScanning för att rädda bisamhällen från att dö ut. Programledare: Helene Almqvist Producent: Ingrid Whitelock

När våra föregångare gick från att vara jägare och samlare till att bli bofasta jordbrukare det kan vara den största förändringen av våra livsvillkor någonsin. I Skandinavien gick den här förvandlingen väldigt fort, och jordbrukarbefolkningarna kom invandrande i två vågor där de till stor del ersatte den tidigare befolkningen, enligt en ny studie. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jordbruket innebar möjlighet att trygga en stabil matförsörjning och kunde i förlängningen frigöra tid för att syssla även med annat. Och hur det gick till när det etablerades i våra trakter beskrivs nu i en stor dna-kartläggning som forskare i Danmark och Sverige har gjort och som nyligen publicerades i tidskriften Nature. Bilden som framkommer är att det gick fort och skedde i samband med att befolkningen till stor del byttes ut, i två omgångar. Kanske gick det hela också våldsamt till. Vissa rubriker har handlat om att de invandrande jordbrukarna ”slaktade” och ”utrotade” de tidigare invånarna, men sådant kan en genetisk studie inte visa, även om det anas i bakgrunden.Genom studien och programmet får vi veta en del om de olika folkgrupperna, varifrån de kom och hur de levde sina liv, och vilka spår de lämnat i dagens skandinaviska befolkning.Vi hör också om hur denna förändring kan avläsas i historiskt pollen på sjöbottnar.Medverkande: Anne-Brigitte Nielsen, paleoekolog vid Lunds Universitet och medförfattare i studien; Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala Universitet.Programledare: Lena NordlundReporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Podden möter Artur Granstedt som har arbetat länge med närings- och odlingsfrågor. Samtalet handlar om hur jordbruket kan spela en nyckelroll för att vända den negativa utvecklingen för klimatet. Artur delar generöst med sig av insikter och intressanta resonemang, bland annat om problemet med en allt för stor specialisering av jordbruk och hur man kan vidga sin syn på vad "näring" är. En annan viktig sak är att vi faktiskt sitter på lösningar, vi vet vad vi ska göra och nu är det bara att sätta igång! Övriga medverkande: Erland Kornfeld och Daniel Johnston (teknik). Mejla oss gärna: kyriotetespodden@gmail.com

Ytterst på en halvøy ved Hardangerfjorden har det vært gårdsdrift siden 1500-tallet. Melkebonde Peder Nernæs er 14. generasjon bonde her. Han har solceller på fjøstaket og dieseltraktoren kan erstattes med en elektrisk, men så lenge han produserer melk og kjøtt, kan gården aldri bli utslippsfri. Jordbruket er ansvarlig for 9,4 prosent av Norges utslipp. Jordbrukets klimaproblem er ikke kull, olje og gass, men den metanholdige tarmgassen fra husdyra. Norges vei til null er en podkastserie i fem episoder. Serien tar for seg Norges klimaproblem og løsninger og hva det vil kreve – av teknologi, adferdsendringer og av vilje - å bli et nullutslippssamfunn. Norges vei til null er laget av Kirsten Å. Øystese med hjelp fra Erlend A. T. Hermansen, seniorforsker ved CICERO, Senter for klimaforskning. Ansvarlig redaktør er Anders Bjartnes Takk til Fritt Ord som har gitt støtte til produksjonen  

Förklaringar till ord och begrepp från bondesamhällets tid.  (NWT 2015-06-05)

Jeg tar en prat med Knut Børve, leder i Budsjettnemda for jordbruket for å lære mer om hva Budsjettnemnda gjør og det de legger fram.

Nora Sandberg - Jordbrukspoddens aller første gjest - har sin egen episode som gjesteprogramleder. Nora har sydd sammen en "kvinner-i-jordbruket-spesial", og har med seg hele tre gjester. Elisabeth Irgens Hokstad er kjent for mange fra tillitsvalgtarbeid i jordbruket, men er også administrator for facebookgruppen "Nettverk for kvinnelige bønder". Gjest nummer to er Kristin Lemme, som har startet egen bedrift for å kunne tilby arbeidsklær for kvinner gjennom merket FLOR. Til slutt har Nora med seg Ragnhild Karset Heiberg, oppvokst i boligfelt som giftet seg med en bonde og har nå ansvaret for den daglige drifta.

Utegångsförbud i delar av Peru. Brasiliens tidigare justitieminister ska gripas. Utfrågning av rikspolischefen. Tysk by rivs för ny kolgruva. Kraken - en ny variant av covid. Vad kan Sverige lära av Ukrainas försvarsvilja. Föräldraledighet ger bättre mental hälsa hos mammor. Jordbruket i Pakistan. Summering av årets Folk och försvar. Svenska förhoppningar Golden Globe.

Läget i Brasilien. Vad kan Sverige lära av Ukrainas försvarsvilja. Föräldraledighet ger bättre mental hälsa hos mammor. Jordbruket i Pakistan. Vad handlar kulturkriget om Utfrågning av rikspolischefen. Tysk by rivs för ny kolgruva. Kraken - en ny variant av covid. Summering av årets Folk och försvar.

Vi hører Tonje Fjeldstad og samboeren Eirik Østring fortelle om sin saueproduksjon på Moen i Målselv. De driver også nisjeproduksjon med ute-gris og ammeku. I tillegg til at Tonje og Eirik var med i årets unge bonde 2021 er også Tonje spesielt kjent fra sin instagram konto der hun legger ut morsomme øyeblikk fra sin hverdag på gården.

Håkan Carlborg är Ekobonden i Knutby som vill förändra världen. Han är andra generationens ekobonde och brukar sin jord med växelbruk, har sina djur på naturbete och producerar sin egen solel. Målet är att bli klimatpositiv och på vägen även inspirera andra. Han ligger i framkant för det klimatneutrala jordbruket, men har också en ryggsäck full av dyrköpta läxor. Vi pratar plöjningsfritt jordbruk och hur det är att vara i händerna på naturen när konstgödsel och bekämpningsmedel är ute ur ekvationen. Vi pratar också framtid och möjligheter och Håkan är bonden som tycker att det är på tiden att bränslepriserna höjs. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jordbruket är den sektor i Sverige, som efter industrin och transporterna, släpper ut mest växthusgaser. Motsvarande 10 miljoner ton koldioxid förra året, och över en femtedel av Sveriges totala utsläpp. Stora delar av de här utsläppen är svåra att minska. Mycket är kopplat till djuren inom lantbruket, och stora delar av utsläppen kommer direkt från markerna, som läcker koldioxid? och andra växthusgaser, när vi människor brukar dem. På bondgårdarna finns inga bolmande skorstenar och länge har utsläppen från åkrarna flugit under radarn. Men i takt med klockan tickar för klimatet, så vänds strålkastarljuset nu även mot jordbrukets klimatpåverkan. Samtidigt behöver matproduktionen öka, och frågan är hur det ska gå ihop. Så vad kan man göra för att minska utsläppen? Programledare: Niklas ZachrissonReporter: Daniel Värjö och Marie-Louise KristolaProducent: Mona Hambraeus

Jordbruket la 27. april fram sitt krav, og jordbruksforhandlingene er offisielt i gang. Anders Huus, seniorrådgiver i Norges Bondelag er gjest i dagens episode. Han gir oss en oversikt over tallene, oppsummerer hovedtrekkene i kravet og forteller også litt om hva som nå blir veien videre. Denne episoden vil du ikke gå glipp av!

Jordbruket beskrivs ofta svartvitt. Eko eller konventionellt. Giftfritt eller giftigt. Men det finns så mycket däremellan. Vi besöker Sven Ohlson i Halland, på gården som varit i familjen i över 400 år. Lantbrukaren Sven Ohlson skrev ett brev till oss: "Jag anser att det ofta kommer fram en förenklad bild av det så kallade "giftjordbruket" som berör mig illa och gör mig en aning nedstämd. Ofta anses det inte finnas något positivt att berätta om alternativen inom den vetenskapsbaserade odlingen, allt är enbart monokultur, död och elände. Min bild är en helt annan där det går att knyta ihop vetenskap med biologisk mångfald på ett ganska optimalt sätt." De flesta jordbruk i Sverige är konventionella, 80 procent av arealen. Svens gård utanför Falkenberg i Halland har funnits i familjen i minst 400 år. Han odlar raps, vete, ärtor, maltkorn, grynhavre, vall, och har kycklingar. Dessutom massor med mellangrödor för att stötta jordarna. Allt börjar med jorden, säger Sven. Det är det enskilt viktigaste i mitt företag. Det handlar om att få ett kretslopp och att inte förbruka sin jord utan att bygga upp den. Mitt perspektiv är inte det här året eller nästa, utan 50, 60, 70 år framåt. För Sven handlar mycket om att låta jorden vara ifred och tillföra växtmaterial. Han kör väldigt lite med maskiner, plöjer och harvar inte. Varför är han inte ekologisk? - Jag upplever att det här är ett bättre sätt att hålla hög kvalitet och minska klimatpåverkan. Sven har bara besprutat med insekticider två gånger på sex år. - Växtskydd och konstgödning är dyrt. Att minska på det är bra för företaget och gården. - Nidbilden är att den konventionella bonden älskar att spruta och gödsla, säger Anna Nilsson, chefredaktör för tidningarna Land Lantbruk och Land Skogsbruk. Det är inte lönsamt att varken gödsla eller spruta för mycket. - Det ligger hållbarhet i själva definitionen av lantbruk. - Det konventionella och ekologiska närmar sig varandra, säger Anna. Men jag tror inte att lantbruket kommer sluta helt med att använda kemiska växtskyddsmedel eller mineralgödsel. Däremot kommer framställning och användning utvecklas. - Det finns inget krig mellan konventionella och ekologiska bönder. Det målas mer upp i media och ibland inom forskningen. - Vi är först och främst lantbrukare, säger Sven Ohlson. Sen kommer eventuella skiljelinjer.

Migrantarbetare är en del av dagens industriella storjordbruk och har varit det sedan länge. Under sommaren 2020, på grund av pandemin, efterfrågades arbetskraft från den svenska ungdomen. Dock, trots ett ökat intresse för odling och gröna näringar, var det få ungdomar i Sverige som tog jobb inom det industriella jordbruket. I det här avsnittet diskuterar […]

Jordbruket står for 8,6 prosent av norske klimautslipp. Det meste av metanutslippene kommer fra dyrenes fordøyelse, spesielt fra drøvtyggere som sau og ku. Metan har stor klimapåvirkning i atmosfære. Men hvor mye metan slipper norske egentlig sauer ut? Og er det stor forskjell på hvor mye hver og en slipper ut – slik at vi kan avle på de som slipper ut minst? Det skal Norsk sau og geit for aller første gang sjekke ut nå ved hjelp av «Metanmåleren». Lars Erik Wallin, generalsekretær i Norsk sau og geit samt styreleder i Norsk sau og geit, Kjell Erik Berntsen er med programleder Frida Gunnestad Johansen på sauegård. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tidigt under coronakrisen rapporterades det om brist på billig arbetskraft till den svenska frukt- och gröntodlingen. I framtida orostider - skulle robotar kunna utföra det ofta hårda jobbet? Under våren fanns farhågan att svenska jordbruket skulle drabbas när inströmningen av billig arbetskraft ströps på grund av pandemin. Nu har säsongsarbetarna fått särskilt tillstånd att komma och jobba på de svenska odlingsfälten. Men, om nästa kris gjorde det omöjligt att ta in säsongsarbetare utifrån, är frågan om robotar kan ta över fler tunga och monotona jobb inom jordbruket. I programmet hörs: Tore Aronsson, företagare och grönsakodlare på Aronssons grönsaker utanför Lidköping, Håkan Brolin, maskinförsäljare på Dataväxt, Petter Ögren, professor i robotik, lärande och perception på Kungliga tekniska högskolan, Martin Topolinski, arbetare på Aronssons grönsaker utanför Lidköping. Programledare Gustaf Klarin Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Jordbruket är beroende av utländsk arbetskraft, men säsongsarbetarna kommer inte in i landet på grund av coronapandemin. Vem ska göra deras jobb och vad krävs för att jobben inom jordbruket ska locka finländare? Helena Fabritius, verksamhetsledare för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund i Åboland, abiturienten Richard Simola och akademilektor Mika Helander vid Åbo Akademi deltar i debatten som leds av Peter Petrelius. E-post: slaget@yle.fi

Marie Karlsson, undersköterska, är besviken på regeringens åtgärd. Vad säger Ardalan Shekarabi, socialförsäkringsminister? Jordbruket saknar personal. Och så träffar vi trädgårdsmästaren Victoria Skoglund.

Sverige använder sig till stor del av utländsk arbetskraft när det kommer till trädgårdsskördning. Men vad händer nu när gränserna är stängda och säsongsarbetarna inte kan komma hit? Kan de som permitteras under coronakrisen få jobb inom lantbruket för att hjälpa bönderna? Det här tar vi upp i det här avsnittet av Aftonbladet Daily. Gäst: Natalia Kazmierska, reporter på Aftonbladet. Programledare: Jenny Ågren. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Del 4 av 4 om de svenska sädesslagen. Jordbruket började med vetet. Kallades "ångersäd" för att det är så svårt att odla i Sverige. Nu är vetet störst. Berättelser från spannmålsexperten, odlaren och bagaren. Och ett gammalt recept. I fyra program fokuserar vi på de fyra svenska sädesslagen. Vete, råg, korn och havre. Som brukar nämnas i just den ordningen, efter den ekonomiska betydelsen. Vi vänder på ordningen: Fjärde programmet handlar om vetet, som kom till Sverige med jordbrukarna för cirka 6000 år sedan. - Vetet är spännande för att det är det allra äldsta sädesslaget, säger Matti Wiking Leino, agronom och doktor i växtförädling, och författare till boken Spannmål - svenska lantsorter. Jordbruket började med vetet, för sådär 10000-12000 år sen. - Vetet är det sädesslag vi odlar mest av, men samtidigt är det också det mest svårodlade i vårt klimat. Vetets stora boom kommer i slutet av 1800-talet när jordbrukstekniken förändrades. Då kom konstgödsel och ett mekaniserat jordbruk. - Vetet är det sädesslag som snabbast anpassades till de nya förutsättningarna, berättar Matti. Vetet hade tidigare varit en ren lyxprodukt och kunde nu bli något allmänt. En lyx som vem som helst kunde köpa. - Jag odlar västgöta lantvete, Ölands lantvete och spelt, säger Niclas Dagman, spannmålsodlare på västgötaslätten. De gamla sorterna är enklare att odla än de moderna. Anna Groneberg, bagare på Garveriet i Floda utanför Göteborg, bakar med gamla lantsorter och t ex emmer. - Vete har fått ett dåligt rykte, men jag älskar det, säger hon.

Många djurgårdar har hoppat av jordbrukets miljöersättningssystem på grund av för stränga miljökrav. Miljökraven borde tvärtom bli strängare - tycker miljöorganisationerna. Fortsättningsvis rinner en massa näringsämnen ut i Skärgårdshavet - lika mycket år efter år. Något måste göras - men vad? I Slaget efter tolv deltar jordbrukaren Jan-Erik Karlsson, växtodlingsrådgivare Peter Fritzén och linjedirektören för jordbrukslinjen vid Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK Johan Åberg. Maria Nylund leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Jordbruket är en av grunderna för vår existens. Men hur hanterar vi jorden och vad ska vi ha den till? I det här, det första programmet, gräver vi oss ner i själva jorden, vägledda av professor Jan Ericsson på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Han berättar om världens alla åldriga jordar och förklarar varför just Sverige har så bra jord att odla i. Vi träffar även bonden Thomas Nilsson i skånska Rävkrok. Han älskar både sitt jobb och sin jord, och vill att markerna ska se fina ut när vintern kommer. För den stadsnära odlaren Charlotte Nycander, som också driver restaurang, är odlandet en glädje och ett slit, men också ett sätt att skapa relationer med intresserade kunder. Ett program av Joseph Knevel & Bo Torbjörn Ek. Kontakta redaktionen på kampenom@sverigesradio.se

Jordbruket har lagt fram sitt krav og dermed er årets jordbruksforhandlinger offisielt i gang! Hva vil Bondelaget og Småbrukarlaget satse på i år, kan bonden vente inntektsvekst og vil staten komme oss i møte? Anders Huus, seniorrådgiver i Bondelaget er på plass i studio.

Vårsådden är i full gång och utsläppen av näringsämnen bara fortsätter. Trots årtionden av miljöarbete verkar ingenting bita på jordbruket. Sydvästra Finlands jordbruk förorsakar mer fosforutsläpp per hektar än de flesta andra regionerna kring Östersjön. Varför får inte miljöåtgärderna någon effekt? E-post: slaget@yle.fi. (På bilden: jordbrukaren Sonja-Ek Johansson)

Det finländska lantbruket måste bli lönsammare. Det betyder dels större gårdar men framför allt bättre betalt för produkterna - det visar jord och skogsbruksministeriets nya rapport om lantbrukets framtid. Om lantbruket ska centraliseras ytterlgiare - hur påverkar det själva näringen, miljön men också landsbygden i stort? I slaget efter tolv på onsdag ordföranden för SLC Mats Nylund (bilden t h), miljöchefen vid Natur och Miljö Anne Antman (bilden t v) och Kenneth Nordberg, landsbygdsforskare vid Åbo Akademi. Diskussionen leds av Filip Stén. E-post: slaget@yle.fi

Klarer Norges Bondelag, Småbrukarlaget og regjeringa å bli enige om jordbrukets klimaforpliktelse, og er det i det hele tatt mulig å redusere klimaavtrykket fra næringa vår uten at det går på bekostning av norsk matproduksjon? Det er tema når Sigrid Hjørnegård, konstituert generalsekretær i Norges Bondelag, og Laila Aas, forsker ved Norges Miljø- og Biovitenskapelige Institutt, er gjester i ukas pod.

Om vi vill sätta stopp för den globala uppvärmningen, då kanske räddningen finns hos oljerättikan, en vanlig mellangröda. Jordbruket kan spela en stor roll för att binda koldioxiden i jorden. Så kallade mellangrödor, som oljerättikan, kan både binda koldioxid och skapa en näringskraftig odlingsjord. I programmet hörs: Jon Orvendal, lantbrukare Heby, Göran Bergkvist, docent i växtodlingslära, och Thomas Kätterer, professor i ekologi SLU. Gustaf Klarin gustaf.klarin@sverigesradio.se

Alla Skånes bönder har känt av effekten av sommarens ihållande värme. I Mitt Lantbruk pratar vi om konsekvenserna för näringen men ser också framåt. Måste lantbrukaren börja planera annorlunda i ett varmare klimat? Länsförsäkringars naturskadespecialist Pär Holmgren hoppas på att konsumenterna ska inse värdet av den svenskproducerade maten så att vi slipper importera livsmedel. Men han menar också att skogs- och jordbruket kan bidra till att lösa problemet med uppvärmningen av klotet. Hjälp finns att få för den som är drabbad – Länsförsäkringars jourtelefon bemannas av både jurister, ekonomer och psykologer.  Det finns också ljus i mörkret. Höstsäsongen har börjat bra och årets höstsådda grödor kan komma att hjälpa upp resultatet.

Jordbruken bidrar med 13 procent av Sveriges utsläpp av klimatgaser. Det mesta kommer från åkermarken som släpper ifrån sig lustgas och koldioxid. Vilka åtgärder kan minska utsläppen? På en gård i Östergötland har marken inte plöjts sedan 2007. Där bedrivs ett plöjningsfritt jordbruk som innebär att jorden bearbetas mycket skonsammare än vid en plöjning. Är det en framkomlig väg för att minska jordbrukets bidrag till klimatförändringarna? Med: Karin Varveryd, lantbrukare, Torbjörn Jansson, forskare vid SLU, Alarik Sandrup, näringspolitisk chef hos Lantmännen, Elin Röös, forskare vid SLU, Pål Börjesson, forskare vid Lunds universitet, David Bastviken, forskare vid Linköpings universitet, Filip Johnsson, forskare vid Chalmers, Björn-Ola Linnér, forskare vid Linköpings universitet. Repris från 12 juni i år. Pelle Zettersten pelle.Zettersten@sverigesradio.se

Sveriges bönder är mycket beroende av importerad diesel och gödsel. Ny forskning pekar på andra lösningar än beredskapslagring för att klara en eventuell krissituation. Fram till för 25 år sen fanns i Sverige en stor beredskap för om kriget skulle komma. Jordbruket skulle fortsätta fungera även vid en avspärrning av landet. Man hade exempelvis stora lager av diesel och konstgödsel. Men efter järnridåns fall och Sveriges inträde i EU slopades beredskapen. I det senaste försvarspolitiska beslutet ingår att det civila försvaret ska byggas upp igen. Ny forskning hävdar nu att återupptagen lagring av viktiga varor inte är någon långsiktig och hållbar lösning av problemet, däremot finns det konstruktiva lösningar.   Med: Camilla Eriksson, forskare Sveriges Lantbruksuniversitet, Mats Wennberg, lantbrukare Storvreta, Kurt Hansson, lantbrukare Sala. Programmet är en repris från den 11 maj 2018. Mats Carlsson-Lénart vet@sverigesradio.se

Jordbruken bidrar med 13 procent av Sveriges utsläpp av klimatgaser. Det mesta kommer från åkermarken som släpper ifrån sig lustgas och koldioxid. Vilka åtgärder kan minska utsläppen? På en gård i Östergötland har marken inte plöjts sedan 2007. Där bedrivs ett plöjningsfritt jordbruk som innebär att jorden bearbetas mycket skonsammare än vid en plöjning. Är det en framkomlig väg för att minska jordbrukets bidrag till klimatförändringarna? Med: Karin Varveryd, lantbrukare, Torbjörn Jansson, forskare vid SLU, Alarik Sandrup, näringspolitisk chef hos Lantmännen, Elin Röös, forskare vid SLU, Pål Börjesson, forskare vid Lunds universitet, David Bastviken, forskare vid Linköpings universitet, Filip Johnsson, forskare vid Chalmers, Björn-Ola Linnér, forskare vid Linköpings universitet. Pelle Zettersten pelle.Zettersten@sverigesradio.se

Sveriges bönder är mycket beroende av importerad diesel och gödsel. Ny forskning pekar på andra lösningar än beredskapslagring för att klara en eventuell krissituation. Fram till för 25 år sen fanns i Sverige en stor beredskap för om kriget skulle komma. Jordbruket skulle fortsätta fungera även vid en avspärrning av landet. Man hade exempelvis stora lager av diesel och konstgödsel. Men efter järnridåns fall och Sveriges inträde i EU slopades beredskapen. I det senaste försvarspolitiska beslutet ingår att det civila försvaret ska byggas upp igen. Ny forskning hävdar nu att återupptagen lagring av viktiga varor inte är någon långsiktig och hållbar lösning av problemet, däremot finns det konstruktiva lösningar.   Med: Camilla Eriksson, forskare Sveriges Lantbruksuniversitet, Mats Wennberg, lantbrukare Storvreta, Kurt Hansson, lantbrukare Sala. Mats Carlsson-Lénart vet@sverigesradio.se

Osterøy si historie del 8 - 1800-talet og jordbruket blir modernisert by Oster

Den här berättelsen börjar i ett klassrum i Flogstaskolan i ”docentgettot” i Uppsala. Lärarinnan visar overhead-bilder och talar om skövlingen av regnskog i Latinamerika. Skövlingens utbredning anges i fotbollsplaner, och det faller på skolbarnen att rädda skogen genom att samla in pengar. I det här avsnittet av RadioScience blickar forskaren Jonas Josefsson tillbaka på 1980-talets miljöengagemang och ett möte på Naturvårdsverket under doktorandtiden. Han förklarar hur dessa händelser påverkat hans syn på jordbruk, forskning, miljöarbete och världen. Jonas är forskare i ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet och han producerar också musik.

Tack vare avsaltningsteknik lever över 100 miljoner människor idag på platser där det annars hade varit för torrt. Bland annat många länder i Mellanöstern och snart också Borgholms kommun på Öland. Ungefär två miljarder människor påverkas idag på något sätt av brist på sötvatten och klimatförändringarna gör läget värre, ofta i världens konfliktområden. En del forskare menar till exempel att en bidragande orsak till kriget i Syrien var torkan, som gjorde att många jordbrukare inte längre kunde försörja sig.Steget är inte långt till apokalyptiska framtidsvisioner, som i den senaste Mad Max-filmen, där en galen diktator kontrollerar hela befolkningens tillgång till dricksvatten.Även där vattenbristen inte lett till krig eller förtryck är problemen redan allvarliga. Jordbruket påverkas på platser som Kalifornien, i Sydeuropa och i Mellanöstern, men också i Sverige till exempel på Öland. En lösning kan vara att helt enkelt ta bort saltet ur havsvatten. Tekniken för att omvandla havsvatten till dricksvatten har de senaste åren tagit stora kliv framåt. Även om det fortfarande är dyrt så finns metoderna tillgängliga och på platser där inga andra alternativ finns, byggs nu avsaltningsanläggningar i rasande fart. Metoden som ökar mest kallas omvänd osmos och bygger på att vattnet släpps igenom halvgenomträngliga membran. Borgholms kommun har beslutat att låta uppföra en sådan avsaltningsanläggning i Sandvik, för att säkra vattentillgången. Det berättar Eva-Lena Israelsson som är ordförande i kommunfullmäktige i Borgholm på Öland.Förutom till de boende i kommunen behövs vatten till de lokala näringarna, till exempel de många och väldigt törstiga korna och de väldigt många och törstiga turisterna.På Öland har kommunerna under sommaren som varit kört över tankbilar med vatten från fastlandet, men i många delar av världen är det inget möjligt alternativ. I delar av mellanöstern är grundvattnet helt enkelt slut. Utan tekniska lösningar för avsaltning av havsvatten skulle dessa länder inte vara beboeliga.Fler förväntas behöva tekniken framöver för att kunna bo kvar i sina hemländer, och kanske också göra dem frodigare. På bara några år har till exempel Israel fått ett överskott av vatten, tack vare avsaltning.Raed Bashitialshaaer är forskare vid Lunds Universitet och arbetar med att förbättra tekniken, han har tagit fram projektioner till år 2050 och beräknar att avsaltning kommer att öka med minst tre gånger fram tills dess. Men det kan gå mycket snabbt. År 2020 kommer sannolikt 150 miljoner kubikmeter om vatten om dagen att avsaltas, alltså en ökning med 50% gentemot idag.Framtiden i torra länder kan alltså vara grönare, men teknologin har en stor utmaning kvar. När havsvatten förvandlas till färskvatten skapas idag också en biprodukt; varje liter dricksvatten ger också ett avfall i form av två liter supersalt lösning.Idag häller man ofta tillbaka saltlösningen där man tog upp vattnet, till exempel rakt ut i havet. Det har medfört problem, till exempel i den persiska gulfen, där största delen av världens avsaltningsanläggningar finns idag. Den salta sörjan kan påverka ekosystemen lokalt när det blandas med havsvatten igen. En praktisk metod för att komma åt problemet är att helt enkelt bygga längre rör, så saltlösningen inte fångas vid kusterna. Blandas det ut i havsvattnet längre ut blir miljöproblemen mindre. Men fler lösningar behövs, och forskas kring.En annan utmaning är den energi som krävs för att avsalta havsvatten. Idag drivs anläggningarna till stor del med fossilt bränsle. Men många områden med brist på sötvatten har ett överflöd av solljus, och utvecklingen går mot mer solenergi och miljövänligare avsaltning. Tillgång till rent vatten och bra sanitet för alla människor på jorden löses inte bara med avsaltning. Tekniken behöver infrastruktur och fungerar bäst på platser där det är fred och det finns pengar att investera. Som i Kalifornien, i delar av Mellanöstern, och på Öland.Men redan idag tillåter tekniken över 100 miljoner människor att bo i delar av världen där det annars hade varit omöjligt. Poddversionen av detta program innehåller av upphovsrättsliga skäl inte all musik ur programmet. En länk till Don Henley-låten "Praying for Rain" som hördes i radiosändningen hittar du längre ned.

En tyngende krigsskatt som ble krevd inn med hård hånd, ble for mye for strilebønder og fattige bergensere. Året er 1765 og dagen er 18. april. Foran Stiftsgården samler flere tusen sinte mennesker seg. Så får øvrigheten regelrett juling. «Vi kaller det strilekrigen, men det er flere grupper som deltok i dette opprøret. Sunnhordlendinger og fattige bergensere ble med og sammen var de kanskje 4000-5000 som satte Bergen i en unntakstilstand, forteller historikerne Gina Dahl og Bjørn Arvid Bagge. Foranledningen til krigsskatten er kong Frederik V desperate behov penger fordi han må ha en stor beredskapsstyrke mot Schleswig. Det er i tiden rett etter syvårskrigen. «I begynnelsen betaler de denne ekstraskatten så godt de kan, men strilene som bor utenfor Bergen er bland de fattigste i landet. Jordbruket deres var primitivt og avlinger og fiske slo feil på denne tiden. Det ble ikke ikke penger til å betale skatt. Da sendes soldater ut for å kreve inn skatten og de farer fram med hard hånd. De tar grytene og de tar båtene fra folk, forteller Bagge og Dahl. Stiftsamtmannen lovte at de skulle få tilbakebetalt skatten. En undersøkelseskommisjon kom ens ærend fra Danmark for å etterforske saken. Flere ble dømt til døden, men ingen ble henrettet. Kommisjonen rettet kritikk både mot øvrigheten og bøndene. Programleder er Jan Henrik Ihlebæk.

I Kalifornien råder rekordtorka sedan flera år. Jordbruket har tvingats säga upp tusentals arbetare och vattenransonering införts. Klotet har besökt en kurs för de som bötfälls för vattenslöseri. Dessutom får vi en rapport från det pågående klimatmötet i Peru. Där har glaciärerna smält med 40 % redan. Den viktigaste färskvattenkällan hotar att sina på sikt. Kommer världen nå ett avtal för att stoppa koldioxidutsläppen? Vi hör också ekonomipristagaren Jean Tiroles uppmaning till ungdomen att inte acceptera en mörk framtid utan studera ekonomi, politik och klimatvetenskap för att kunna sätta press på politikerna. Programledare: Marie-Louise Kristola och Johan Bergendorff

Vetenskapsradion Historia tar tempen på debatten om de senaste rönen hur stenåldersjägarna blev bönder. Jordbruket spreds med invandrare, säger genetikerna, medan arkeologerna är skeptiska. - Det är känsligt att dra stora slutsatser om hela kulturer utifrån ett litet antal DNA-analyser, menar arkeologen Åsa Larsson. Hon tycker också att det är problematiskt att såväl DNA-forskare som journalister utan problem går ut med uppgifter om eventuella skillnader i jägarnas och böndernas hudfärg, och frågar sig om genetikerna är säkra på att det över huvud taget är de första jordbrukarna som de har analyserat. Dessutom avslutas serien om den svenska historiens många kvinnliga entreprenörer. 1900-talet såg en stark nedgång i kvinnligt företagande, på grund av könsdiskriminerande regler och nya ideal kring hemmafruar och nationalekonomen Anita du Rietz berättar om utvecklingen som till slut ledde fram till Svenskt Näringslivs Jens Spendrups ohistoriska uttalande om kvinnors bristande erfarenheter som företagare. Programledare är Tobias Svanelid.

Nu invigs Sveriges största bioraffinaderi för jordbruksprodukter. Där skall för första gången i Sverige produceras produkter till den kemiska industrin på råvaror som vanligtvis ses som jordbruksprodukter. Raffinaderiet är till delar ett EU-finansierat projekt där Lunds tekniska Högskola, Sveriges lantbruksuniversitet och Danmarks tekniska universitet har jobbat tillsammans. I veckomagasinet hör du också om lyckade försök med ett alzheimervaccin, ritande nobelpristagare och den östrogenliknande platskemikalien bisfenol A. En av veckans stora nyheter handlar om alzheimerforskning. Det är svenska forskare som gjort en studie av patienter med Alzheimers sjukdom och som visar att det kan vara möjligt att ta fram ett vaccin mot sjukdomen. Tidigare försök har orsakat dödsfall och allvarliga biverkningar, men nu har man alltså fått fram ett vaccin som tycks vara ofarligt. Alzheimerforskaren Agneta Nordberg kommenterar fynden i den nya studien. På Nobelmuséet invigs nu en utställning där man får möta nobelpristagare genom en lite annorlunda lins. Fotografen Volker Steger har i sin fotostudio fotograferat 50 nobelpristagare som försöker förklara sin forskning med en teckning. I måndags slog Svenska Daglbadet upp stort att de gjort ett experiment med fyra av deras reportrar och sett att efter bara två dagar med speciell kost så kunde de se att halten av den hormonstörande plastkemikalien bisfenol A ökat med flera tusen procent. Det var just efter att ha ätit burkmat och druckit burkläsk i två dagar som gav störst effekt. Annika Östman ger oss övriga nyheter från vetenskapsfronten den här veckan.

Varje år vid den här tiden strömmar besökarna till Hornborgasjön i Västergötland. Vissa kommer genom luften, de glider in i tusental på breda vingar och tar våtmarkerna i besittning. Väl på plats börjar de hoppa, trumpeta och dansa. Andra kommer med bilar och bussar, utrustade med kameror och tubkikare för att se på skådespelet. Det handlar förstås om tranor. Hornborgasjön har blivit en vallfartsort för naturintresserade människor, både från Sverige och andra länder, och det är en spektakulär syn som lockar. För tre år sedan sågs 18.500 tranor vid sjön - men under påskveckan slogs det rekordet med råge. Hela 26.500 individer räknades in. Lördagen den 14:e april är Tranans dag, och Naturmorgons Lasse Willén finns på plats vid Hornborgasjön. Vi minglar bland både fåglar och åskådare och försöker ta reda på varför trandansen lockar så många. Och om antalet tranor kommer att fortsätta att öka. Östersjön är ett känsligt hav, och övergödningen är ett stort problem. Näringsämnen som fosfor och kväve läcker ut via åar och bäckar, och det leder till algblomning och syrebrist. Jordbruket svarar för en stor andel av läckaget, men i Södermanland har man satsat på att minska utsläppen. Tillsammans med markägarna längs Svärtaån har länsstyrelsen kalkat, anlagt dammar och genomfört andra åtgärder för att minska övergödningen. I Lena Näslunds reportage från Svärtaån får vi veta mer om vad jordbruket kan göra för Östersjön. Ett par lysande ögon mötte Monica Nilsson när hon körde in i garaget en sen kväll. Det visade sig att en mård hade flyttat in bakom en säck med isoleringsmaterial, och den nya hyresgästen vållar både glädje och bekymmer - inte minst för katten i huset. Veckans kråkvinkel med Tina-Marie Qwiberg kan man höra här: I onsdags åkte fiskaren Nils Losell ut på havet utanför Vitemölla i östra Skåne för att vittja sina garn. Men något ovanligt hade fastnat i nätmaskorna - en stör! I programmet berättar Nils om sin mycket ovanliga fångst. Morten Persson har tagit fotona du ser i det här bildspelet:

Idag står vi på ett grönt tak i staden och pratar om att odla för att äta, men också för att kyla staden och ta hand om regnvatten, bland mycket annat. Louise Lundberg, intendent på Augustensborgs Botaniska Takträdgårdar berättar om hur det fungerar i praktiken och vilka visioner som finns. Augustenborg i Malmö är en slags testzon för hållbar stadsutveckling och folk kommer från när och fjärran för att besöka den. Men det finns fallgropar för takodlande, trädgårdsjournalisten Eva Robild berättar om dem. Men det finns ganska långtgående planer på storskalig ekologisk närodling i städerna, inte minst på höjden. Vår reporter Åsa Kjellman Erici åkte till Stockholm för att träffa initiativtagarna på företaget Plantagon som arbetar med att ta stora växthus i form av glober (se bild nedan) som ska byggas inne i städerna. Tanken är att man ska så i botten av växthuset och sen flyttar en liten maskin successivt odlingslådorna uppåt längs ett transportband, som skruvar sig mot toppen, där man skördar. Hör reportaget i dagens program. Efterlysning Och så vill vi passa på att göra en efterlysning. Om du eller någon du känner ska flytta från huset med den stora tomten till boendet i stan med en liten balkong, och gärna vill ta med din trädgård dit, då söker vi dig. Bor du dessutom i Skåne och vill ha tips på hur man flyttar det stora till det lilla, är det ännu bättre. Mejla oss på stadsgront@sr.se. När vi ändå är i gång och tipsar, missa inte redaktionens egna odlingsförsök som uppdateras fortlöpande under Våra odlingar här uppe till vänster. Sköna maj välkommen! Önskar Petra Quiding, programledare  

Släktbands landskapsupplaga 10 nov 2008 Veckans Släktband ger sig på sätt och vis sig ut på vandring i Sverige. Den här upplagan av Släktband tar ju avstamp i de föreställningar vi har om människor som bor i olika delar av landet. Turen har kommit till Västergötland, och så här står det att läsa om västergöten i boken Sveriges Folk från början av förra seklet: Med den stora utsträckning och skiftande natur, som utmärker Västergötland, följer att folkkaraktären skall erbjuda vissa skiftningar; dock återfinns såsom allmänna grunddrag sparsamhet samt klok beräkning och ett visst drag av humor. Knallarna – de västgötska hjältarna och skurkarna Kanske är det knallarna, de kringvandrande handlarna från Västergötland som gett västgötarna rykte om sig att vara lite extra skojiga och snabba i truten. Knallarna gav sig ut på långa vandringar med sina varor i en säck på ryggen eller i en liten handdragen kärra. Inte sällan var det textilier de bar med sig, med tiden skulle ju Västergötland bli centrum för den svenska textilindustrin, men det var också vanligt att de hade svarvade träföremål eller metallprodukter i bleck. Redan tidigt, i den så kallade förlagsindustrin, så satt folket i de västgötska småstugorna och producerade varor som sedan knallarna samlade ihop för att sälja på marknader och i gårdar i andra landskap. En av de många knallar som gav sig ut med påsen på ryggen var Karl Andersson från Dalstorp i Sjuhäradsbygden - han gav sig ut på landsvägarna med sina bleckvaror i mitten av 1890-talet. Många år senare fann Karls barnbarn bland hans efterlämnade papper en levnadsbeskrivning som Karl producerat. Så här skrev han själv om sin första vandring: Eftersom vi voro många i hemmet, fick en del av oss syskon tidigt giva oss ut att förtjäna eget bröd. När jag var 15 år tog jag drängplats hos en grannbonde och fick 20 kronor för sommarens sex månader. På hösten samma år tog jag plats hos en bonde som var smed för 25 kr per år där jag fick börja lära smedyrket. När jag fyllt 16 1/2 år tog jag riktig drängplats med 85 kronor för ett år och därtill föllo små persedlar som bestod av skor eller stövlar, väv till skjortor och ull till strumpor. Jordbruket låg dock inte i min håg. Jag såg andra möjligheter. Jag ville ut som knalle då ju många i min bygd levde av denna näring. Därför blev jag hänryckt när en knalle kom med påse på ryggen. Och kom det en som hade varulagret på hästskjuts, kunde jag inte hejda mig, utan sade en sådan skall jag bli. Om just Karl Andersson var rolig och skojsam när han var ute och sålde sina varor, det vet vi ingenting om. Men Dan Korn som forskat mycket om livet i det gamla Västergötland, och som bland annat gett ut flera böcker med titlar som ”På böggda” och ”De som aldrig sett havet” han menar att knallarna verkligen behövde humorn för att bli framgångsrika. -För att kunna sälja, och bekanta sig med folk måste man vara ”läpalätter” som det heter på Västgötska, berättar Dan Korn. -Knallarna var ju oftast välkomna dit de kom, de kom ju med nyheter från den stora världen och de fick berätta historier och vara roliga när de skulle sälja sina varor. Västgötskan har också senare blivit synonymt med att vara rolig. -Uno Myggan Eriksson påpekade någon gång att folk när de skulle vara roliga på scen ofta tog till en slags teater-västgötska för att locka till skratt, oavsett var de kom ifrån. Så Västergötar har väl fått rykte om sig att vara roliga- -Och det anser jag att det stämmer, säger Dan Korn. Det är ganska svårt att definiera var den västgötska humorn består av. -Den är svår att översätta, menar Dan Korn, och blir oftast inte rolig om man försöker översätta dem. Han berättar en historia om en gubbe som var på väg till marknaden i Svenljunga. Han gav sig iväg tidigt om morgonen när det fortfarande var mörkt. Plötsligt dyker det upp en man ur mörkret och rusar fram och ger bonden ett slag på käften. Bonden for vidare och funderade på vem det kunde ha varit. -Till slut kom han på lösningen, säger Dan Korn. ”Det måste la vart nån som kände mig.” Tillbaka till Karl Anderssons berättelse om sin tid som knalle. Här har han kommit fram till målet för sin första vandring, Växjö. På torget i Växjö som vi stod plockade de ner mig i en tom bleckhäck och fyra man bar mig till Svanbergs krog där jag ställdes upp för att bjuda på konjak. Jag sade spontant nej. Då beställde de in lika många glas som vi var personer och var och en tömde sin sup. Jag vägrade men här gällde ingen pardon, de tog mitt glas och hällde innehållet innanför rockkragen. Så skulle suparna betalas. De kostade ca 15 öre st. Jag vägrade med påföljd att knallarna höll mig medan en av dem tog upp min börs och betalde. Jag var så fri för stunden. När marknaden var slut sade jag till en av torgarna: ”Köp mitt lager så far jag hem och far aldrig mer ut på marknader” och detta var min uppriktiga mening. Jag fick det svaret ”jag köper ej ditt lager för har du fått blodad tand stannar du inte länge hemma”. Han hade förvisso rätt. Jag tog rådet av en gammal hantverkare bland hopen som rådde mig taga säcken på nytt och fortsätta ner mot Blekinge och så blev fallet. Varulagret och jag hamnade i Skruv. Ja, han hade det tufft, den unga knallen Karl Andersson på sin allra första vandring. Men det hindrade inte att det skulle bli många fler knalleresor för honom, precis som kollegan på torget i Växjö hade förutspått. Västgötarnas rykte som pratglada och munviga kan spåras ganska långt ner i tiden. Dan Korn har funnit ett gammalt skillingtryck från tidigt 1700-tal. Sången försöker uppmana folk att ta värvning i ett av Karl XII:s sista krig. -Det skillingtrycket är lagt i munnen på en Mar-bo, en person från Marks härad, och det är delvis skrivet på dialekt, berättar Korn. I sången uppmanar västgöten sin flicka att packa ner hans saker för att han ska dra ut i krig. I den här sången är västgöten ett föredöme som skyndar sig att dra ut i krig. I den här beskrivningen är västgöten hjälte, och långt ifrån så fånig som han beskrevs längre fram. Fånig blev västgöten senare, i början på 1800-talet, då de blev föremål för en statlig kampanj. -I skiftet mellan 17- och 1800-talet utmålade man västgötar som utsugare och parasiter som försökte sälja saker som folk egentligen inte behövde, säger Dan Korn. Han har funnit en skrift från Hushållningssällskapet i Västmanland som ger goda råd om hur man ska blanda sin egen rödfärg, hur man botar sjuka djur. -Och mitt i detta finns råd om bästa sättet att undvika besök av västgötar. Fast egentligen är det inga goda råd, utan mer en stridsskrift som handlar om hur skadliga västgötar är som går runt på landsbygden och tar pengar av folk. Uppenbarligen var man rädd att landsbygdens folk skulle ta sig in i penningekonomin, menar Dan Korn. Knallen Karl Andersson som skrev sin kortfattade levnadsbeskrivning på 40-talet han gjorde pengar med tiden, han blev en framgångsrik fabrikör tillsammans med sina bröder. Det är förresten hans barnbarn som har återfunnit hans berättelse, där han beskriver hur han och bröderna med tiden kom på hur de skulle kunna tjäna pengar: ”Nu kom tanken fram: gör bleckkärlen själva, det ger bättre förtjänst och mera trygghet. Vi voro tre bröder, vi skulle starta med tillverkningen tillsammans. Jag utsägs till ledaren, min yngste bror 18 år, som tidigare inhämtat kännedom i blecktillverkning blev verkmästare och den äldre brodern, Herman 23 år försäljare. Han reste på marknaderna som voro talrika i Småland, Blekinge och delvis Skåne. Herman körde omkring från marknad till marknad och tidvis från gård till gård och bjöd ut våra alster. Jag gjorde honom ock sällskap och vi delade på oss och gick in i var sin stuga. Vi blevo i allmänhet väl bemötta, men många kvällar var det svårt att få mat och rum under nätterna. Men kom man på nytt gick det galant och de rentav väntade oss och hade t.o. med undanlagt pengar för blivande köp. För barnen var det en stor upplevelse när knallen kom.” Knalleregistret i Ulricehamn I Västgötarummet på Ulricehamns stadsbibliotek finns ett speciellt knallearkiv. Det är släktforskarföreningen Ulricehamnsbygdens forskarklubb som samlat material om knallar. Anna- Lena Hultman är ordförande i forskarklubben och har ägnat massor av tid för att organisera och söka material om knallar. - Det är viktig att samla de minnen som finns efter knallarna, eftersom vi är i en riktig knallebygd här runt Ulricehamn och Borås, säger Anna- Lena Hultman. Knalleregistret består bland annat av fotografier, berättelser som samlats in, tidningsklipp, utdrag från husförhörslängder och mantalslängder. - Varje knalle har en egen akt där vi fyller på med information allteftersom. Det kan till exempel handla om var deras handelsdistrikt var beläget och när de började som knallar. Anna- Lena Hultman drar ut en pärm och berättar att många av knallarna bytte namn. - De flesta var ju vanliga bondpojkar som sen tog sig nya namn när de blev knallar, så många av våra släktnamn kommer från den tiden. Om man bläddrar här i pärmen ser man sådana namn, Backelin, Hallin, Litsell... - Det var ju så att det fanns regler för knallarna. Var man bondpojke och blev bondknalle, fick bara en från varje gård resa ut med handel. Om de var fler pojkar i familjen kunde de andra i stället skriva sig i Ulricehamn eller Borås som handelsbetjänt hos någon handlare. - Därför var det väldigt många härifrån Sjuhäradsbygden som skrev sig i Ulricehamn och Borås, och befolkningen ökade av den anledningen väldigt mycket i början av 1800- talet i de städerna, berättar Anna- Lena Hultman. - De särskilda privilegier som knallarna hade upphörde på 1860- talet . Därefter blev de likställda med alla andra som bedrev handel, säger Anna- Lena Hultman. - Och privilegierna diskuterades med jämna mellanrum i svenska riksdagen. Till exempel var det på 1700- talet på tal att knallarna i Ulricehamn och Borås skulle förlora privilegierna. - Men då kom borgerskapet i Ulricehemn på att de skulle fjäska och försöka få behålla sina rättigheter. De uppvaktade Drottning Ulrika Eleonora och undrade om de kunde få byta namn på staden Bogesund till Ulrikehamn- vilket de fick. Men det blev ändå en del indragningar i rättigheterna. - Det fanns tre olika kategorier, berättar Anna- Lena Hultman. Dels var det bondenkallarna, som bara fick resa på vissa tider av året; januari till mars- april och september till jul. Resten av året skulle de sköta sina jordbruk. - Den andra kategorin var handelsbetjänterna som var skrivna i Ulricehamn eller Borås, men inte bodde där. De kunde resa när som helst under året. - Och sedan fanns det handlande borgare i Ulricehamn och Borås som hade de bästa förutsättningarna. Men det var inte alla av dem som reste själva, utan de tjänade på att låta handelsbetjänter vara skrivna hos dem, berättar Anna- Lena Hultman. Många av knallarna hade det kämpigt, eftersom kunder ville handla på kredit och knallarna fick då vänta upp till ett år innan betalning. Och eftersom knallana många gånger själva fått kredit hos de som tillhandahöll varorna, var det många av knallarna som gick i konkurs. Konkurshandlingarna, berättar Anna- Lena Hultman, är guldgruva! Det är en källa till information om till exempel knallens varulager, var hans vagnar stod i landet och var han hade fodringar. Dessa handlingar finns i Häradsrättens arkiv som finns på våra Landsarkiv. - Passjournalerna är också en källa till information om knallarna. Där står vart och när knallen åkte. Om du är intresserad att komma i kontakt med knallearkivet kan du kontakta Anna- Lena Hultman på den här e- postadressen: konkordia@konkordia.se Vill du hellre besöka arkivet är det Ulricehamns stadsbibliotek som gäller. Hör gärna av dig till redaktionen för Släktband om du har tankar, tips eller kommentarer till programmet. Klicka här och du kommer direkt till vår postlåda: slaktband@sr.se