Podcasts about riksrevisionen

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I denna veckas podd:• Riksrevisionen har granskat antagningen till polisutbildningen – kommer fram till att olämpliga kandidater kan antas, och att lämpliga kan sållas bort• Gunnar Strömmer säger att bilden av Sverige har ändrats i och med omläggningarna av kriminalpolitiken• En klassiker: Vi har tagit fram listan över justitieråden i Högsta domstolens extraknäck.Missa inte vårt erbjudande till våra podd-lyssnare: Få premium i tre månader för 149 kronorMed:William Eriksson, reporterStefan Wahlberg, tidigare chefredaktör för Dagens JuridikKarin Isaksson, producent Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans avsnitt börjar i Norge och slutar med att vi ringar in den avgående utbildningsministerns arv. Däremellan berättar Jacob om en rapport från Riksrevisionen som gått igenom över 1000 statliga digitaliseringsprojekt och Karin leder en...

Veckopanelen med Kajsa Ekis Ekman, Maurits Rannevid och Lars Leijonborg under ledning av Magnus Thorén. Tvingades Trump till en U-sväng i tullkriget, eller kan det handla om en slags genial plan? Vad väntar världen nu efter Kinas och USA:s allt högre tariffer? Större fokus måste riktas mot ekonomiskt våld i nära relationer, kräver Riksrevisionen. Nya frågetecken kring Vänsterpartiet och rörelsens arbete mot antisemitism efter polisanmälan mot en av partiets företrädare i riksdagen. Unga kristna blir alltmer dömande, nitiska och traditionella i sina värderingar, varnar präster i Svenska kyrkan. Men är det självklart bara av ondo?

Veckopanelen med Kajsa Ekis Ekman, Maurits Rannevid och Lars Leijonborg under ledning av Magnus Thorén. Tvingades Trump till en U-sväng i tullkriget, eller kan det handla om en slags genial plan? Vad väntar världen nu efter Kinas och USA:s allt högre tariffer? Större fokus måste riktas mot ekonomiskt våld i nära relationer, kräver Riksrevisionen. Nya frågetecken kring Vänsterpartiet och rörelsens arbete mot antisemitism efter polisanmälan mot en av partiets företrädare i riksdagen. Unga kristna blir alltmer dömande, nitiska och traditionella i sina värderingar, varnar präster i Svenska kyrkan. Men är det självklart bara av ondo?

Riksrevisionen riktar svidande kritik mot Migrationsverket. Myndigheten är inte bara ineffektiv, den delar dessutom ut medborgarskap på löpande band till människor man inte kunnat styrka identiteten på.Det fria Sverige menar att det inte räcker med några förändringar av Migrationsverket, utan att myndigheten måste läggas ned helt. Utdelningen av medborgarskap och asyl ska pausas helt, medan en ny myndighet får till uppgift att reda upp i den röra som de senaste decenniernas kaos skapat.Become a supporter of this podcast: https://www.spreaker.com/podcast/det-fria-sverige--4339034/support.

Riksrevisionen riktar svidande kritik mot Migrationsverket. Myndigheten är inte bara ineffektiv, den delar dessutom ut medborgarskap på löpande band till människor man inte kunnat styrka identiteten på. Det fria Sverige menar att det inte räcker med några förändringar av Migrationsverket, utan att myndigheten måste läggas ned helt. Utdelningen av medborgarskap och asyl ska pausas helt, medan en ny myndighet får till uppgift att reda upp i den röra som de senaste decenniernas kaos skapat Inlägget Lägg ned Migrationsverket! dök först upp på Podcasts från Det fria Sverige.

Den senaste tiden har en lång rad kända varumärken, som Buttericks och Nathalie Schuterman, gått i konkurs. Bakom siffrorna döljer sig ofta personliga livsöden och krossade företagardrömmar. Och stora skatteskulder. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Rekord i konkurser2024 blev ett rekordår för konkurser. När IAC gick i konkurs hade bolaget en skatteskuld på över en miljard kronor. Även byggbolag som Serneke Sverige, som kastade in handduken för några veckor sen, hade stora skulder. Det är pengar som är att betrakta som förlorade för staten. Högst skuld just nu har Åhléns och SAS. Fiffel och kriminalitetFörutom skulder, höga hyror och dålig försäljning gömmer sig även en del fusk bland konkurserna. Skatteanstånden som infördes under pandemin var “attraktiva för missbruk”, enligt en ny granskning från Riksrevisionen. Och nu har ansvaret för ett annat populärt stödsystem bland kriminella – utbetalningarna från lönegarantin – flyttats från Länsstyrelserna till Skatteverket. Förhoppningen är att få stopp på fusket.Programledare och producent:Hanna MalmodinMedverkande och röster i programmet:Monika Nilsson Lysell, journalist MarketVictor Jensen, reporter EkonomiekotHelena Jangel Stridh, projektutvecklare SkatteverketTomas Envall, sektionschef SkatteverketAnna Brink, projektledare RiksrevisionenErik Örskog, konkursförvaltareJonas Siljhammar, vd Visita ekonomiekotextra@sverigesradio.se

POWW New Songs Episode 67 part 2. This episode features the second third of new tracks from October 2024. Including a lot of great punk, street punk, ska, synth punk, garage punk, and hardcore punk tracks. Featuring tracks from Tuff Turf, Essex, Eastfield, Doctor Velvet, Tube Alloys, Chubby and the Gang, Träume, Seeing Snakes, Less Than Jake, Riksrevisionen, Turn Off, Gas Station Boner Pills, Trouble Bound, S.H.I.T., Kings Never Die, 2Minute Minor, Amyl and the Sniffers, Alvilda, Sn​õ​õ​per, and B.O.L. - Baserriko Ollaxkue Labien.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Professor emeritus Lena Marcusson har utrett statens former för samverkan och dialog med kommuner och regioner. Ett tydligt uppdrag kan man tycka tills man inser den enorma komplexitet som det svårfångade begreppet samverkan kan omfatta. Dels finns det en stor variation av typer av samverkan, dels medför den svenska flernivådemokratin otaliga potentiella kombinationer av offentliga aktörer. Och till råga på allt så kan sakfrågor också överlappa varandra på olika sätt beroende på hur man skär tårtan. Går det överhuvudtaget att ha koll på detta? Staten och kommunsektorn – samverkan, självstyrelse, styrning, SOU 2024:43: https://www.regeringen.se/contentassets/7278e116b7f2402590ad771f30d2fa2e/staten-och-kommunsektorn--samverkan-sjalvstyrelse-styrning-sou-2024.pdf Några axplock från betänkandets referenser: Överenskommelser mellan regeringen och SKL inom hälso- och sjukvården – frivilligt att delta men svårt att tacka nej, Riksrevisionen 2014:20 https://www.riksrevisionen.se/rapporter/granskningsrapporter/2014/overenskommelser-mellan-regeringen-och-skl-inom-halso--och-sjukvarden---frivilligt-att-delta-men-svart-att-tacka-nej.html Vanans makt – regeringens styrning av länsstyrelserna, Riksrevisionen 2019:2 https://www.riksrevisionen.se/rapporter/granskningsrapporter/2019/vanans-makt---regeringens-styrning-av-lansstyrelserna.html Överenskommelser som styrmedel, Statskontoret https://www.statskontoret.se/publicerat/publikationer/publikationer-2015/overenskommelser-som-styrmedel/ Att styra de självstyrande – en analys av statens styrning av kommuner och regioner, Statskontoret 2023:7 https://www.statskontoret.se/publicerat/publikationer/publikationer-2023/att-styra-de-sjalvstyrande--en-analys-av-statens-styrning-av-kommuner-och-regioner/ Utvecklingen av den statliga styrningen av kommuner och regioner 2022, Statskontoret https://www.statskontoret.se/publicerat/publikationer/publikationer-2023/utvecklingen-av-den-statliga-styrningen-av-kommuner-och-regioner-2022/  

Revision för barnets rättigheter? Riksrevisionen har granskat regeringens insatser för efterlevnaden av barnkonventionen inom skolområdet. Och det snackar vi om i det här avsnittet. Det är fokus på tre skolmyndigheter, två får kritik, en får det inte. Och av kritiken kan vi lära saker om vår egen verksamhet eller organisation.  Vi pratar granskning och revision i största allmänhet och funderar på om vi känner någon revisor.

Riksrevisionen syynää valtion työtä minuriteettikielitten etheen. Remissivasthauksitten aika Renmarkskommittén ehotuksheen oon ohi, mutta enämpi vasthauksia voipi tulla. Fem folk-fästivaali alkaa Tukholmassa ja riikinpelimanni Fredrik Hangasjärvi oon innoishaan ette päässä soittamhaan. Jukkasjärvessä annethaan meänkieltä ja kulttuuria polvesta polhveen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Den här veckan pratar vi om SiS, statens institutionsstyrelse. Vi har med oss Valeria Hällander (journalist) och Sabina Björk (fd anställd på Sis). Vi har pratat om myndigheten tidigare och många känner nog till den kritik som varit riktad mot myndigheten under flera år, men varför händer det inget? Vilka är dom som hamnar på SiS, egentligen? Hur kan det finnas lagligt våld på en instans som ska vårda och behandla? Hur mycket behandling är det på SiS-hemmen? Hur kan en mamma vars dotter blivit placerad på Sis, känna sig mer säker när dottern är på rymmen och hemlös i Stockholm än när hon är instängd på ett hem som staten skapat för att vårda henne? Här kan du läsa granskningsrapporten som Riksrevisionen gjort som tydligt visar på bristerna inom Sis: https://www.riksrevisionen.se/rapporter/granskningsrapporter/2024/sis-sarskilda-ungdomshem---brister-i-statens-tvangsvard-av-barn-och-unga.htmlFölj också @sistjejer på Instagram för fler vittnesmål. Ångestpodden har som mål och syfte att kommunicera vetenskaplig fakta, av folkbildande karaktär samt bedriva ett påverkansarbete kring ökad tillgänglighet av vård och stöttning för alla som lider av psykisk ohälsa. Samtalen handlar om att lära sig saker i förebyggande syfte. Att sänka trösklar och inge en känsla av att inte vara ensam. Det handlar inte om att öka den psykiska hälsan, utan göra ohälsan lite mindre outhärdlig. Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Sofie Hallberg Instagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallberg Facebook: Ångestpodden TikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden? Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon? mind.se spes.se suicidezero.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Elina Pahnke presenterar en inne och ute-lista inspirerad av Annie Lööfs politiska idol, Margaret Thatcher. Inne är det att prata om dom som inte har makt som dom som har makt. Bevis? Att bua mot en statsminister är att ha makt, en statsminister som blir buad på – Har inte det! *snyft* Mireya Echeverria Quezada har kollat på Den stora älgvandringen och konstaterat att älgarna som blir långsam dokusåpa varje vår ändå är mindre bevakade än henne själv. Hur påverkas vi som personer och politiken under kontrollsamhället? Hanna Stenman inspireras av, Alice Teodorescu Måwe, och rasar på Riksrevisionen under en minut och mutear dom jävlarna som en jävla diktator! Ge pengar till flum och kriminella NU! Och du som läser detta vågar inte missa detta avsnitt av Kontext podcast, Sveriges gulligaste antifascistiska podd. Klippare är tålmodiga Joel Zettergren. Jinglarna är gjorde av coolingen Gerald Lombano. LYSSNA!

Riksrevisionen har fel och regeringen rätt om rot. Men när det gäller uteblivna åtgärder för bostadsbyggandet kan regeringen inte längre skylla på inflationen, menar vår expertkommentator Kent Persson, som även ger sin syn på skiljemännens väldigt olika beslut i hyresfrågan, distansarbetets påverkan på bostadsmarknaden och Liberalernas Jakob Olofsgårds nya uppdrag – som kan föra bostadsfrågan högre upp på den politiska dagordningen. Programledare: Anna Bellman.

7 mars. När Allmänna arvsfonden delar ut pengar från människor som har dött utan arvingar har de dålig koll både på hur pengarna används och vem som får dem. Det visar en granskning från Riksrevisionen, som nu föreslår att arvsfonden avvecklas helt. Frida Widmalm, projektledare för granskningen, berättar mer för Andreas Ericson.

Nyheterna Radio 10:00

Elförbrukningen förväntas dubblas till 2045. Vad innebär det för svenska företag och hur ska svenska småföretag klara av elförsörjningen? Vad krävs för att vi ska få ett effektivt elsystem med rimliga kostnader? Och vad kan vi lära oss från den senaste forskningen på området? Det försöker vi ta redan på i det andra avsnittet av Albinssons Agenda – en podd om hållbarhet. Programledare är Jennie Albinsson, Företagarnas expert på miljö och klimat. Jennie får i detta avsnitt besök i studion av Johannes Österström, projektledare på Riksrevisionen, Företagarnas chefsekonom Johan Grip samt Fabian Levihn, chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi. Lyssna nu!

Nyheterna Radio 12.00

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

19 september. I en ny rapport från Riksrevisionen granskas hur regeringen och myndigheter har hanterat det svenska elsystemet. Vid flera tillfällen har beslut fattats utan konsekvensanalys, visar granskningen. Johannes Österström, Riksrevisionen, och Carl Berglöf från Energiföretagen gästar Andreas Ericson.

Andrej, Martin, Dan och Kristoffer i Riksrevisionen besökte GBG och Katten för att snacka om punkscenen i Örebro, bandstarten, Sopdykarna, byte av instrument, dåliga skämt, recensioner, skate, Närke-bärs, dåliga morgnar, punk, utvecklingen och skrivandet. Vidare till inspiration, kommande E-EP-släpp, personkemi, Studio Oktober, Owe Inborr & Wolfthrone Studios, trallpunk, Inga Anor, Nisse Hellberg och Massgrav.

Vad händer med vår syn på pengar när vi slutar att hantera dem som självständiga föremål? Dan Jönsson granskar kontanternas betydelse. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2016-09-21.Det låter nästan som den perfekta kuppen. Aldrig någonsin har så mycket pengar försvunnit så snabbt i Sverige som natten mellan den 30 juni och den 1 juli i år. När de gamla 20-, 50- och 1000-kronorssedlarna blev ogiltiga saknades fortfarande nästan två miljarder kronor som ingen hade växlat in. Även om den siffran krympt lite under den korta övergångstiden när de gamla sedlarna fortfarande gått att lösa in på banken, så har Riksbanken med denna nyemission av allt att döma lyckats bli fri från en liten del av sin skuld till allmänheten. En sedel är i grund och botten just en skuldsedel - och snabba sedelbyten får ofta den effekten. En liten offentlig skuldavskrivning.Hade jag bott i ett något mer korrumperat land så skulle jag kanske ha misstänkt Riksbanken för att ha en sådan baktanke med detta historiskt snabba sedelbyte. Nu tror jag baktanken i själva verket är en annan. De verkligt stora siffrorna handlar nämligen inte om eventuellt kvarglömda och oinlösta sedlar utan om de sedlar som lösts in men istället för att bytas ut mot nya papperspengar omvandlats till siffror på ett bankkonto. Bara i maj i år försvann på det här sättet sex miljarder kronor i kontanter ur det svenska penningsystemet. Det är mer än någonsin tidigare. Sveriges samlade kontanter uppgår idag till ungefär 80 miljarder kronor, bara några få procent av den totala penningmängden. Och siffran minskar snabbt. Många experter räknar med att det om femton år kommer att finnas så lite kvar att vi i Sverige, som kanske första land i världen, kan tala om ett kontantlöst samhälle.Att Riksbanken så medvetet driver på den kontantlösa utvecklingen kan verka underligt. Möjligheten att trycka pengar hör trots allt till en centralbanks viktigaste styrinstrument, och ju mer kontanterna försvinner, desto mer överlåts den uppgiften på de kommersiella bankerna och deras utlåningsverksamhet. Men att just Sverige går i bräschen för den här processen har nog sina skäl. Det ingår sedan länge i den offentliga självbilden att höra till det teknokratiska avantgardet, det vill säga att vara tidigt ute med att ta till sig tekniska och administrativa nyheter. Det är mycket riktigt svenska uppfinningar som Swish och iZettle som på allvar tagit kontantlösheten till en ny nivå. Dessutom verkar svensken i gemen, och svenska politiker i synnerhet, hysa ett globalt sett avundsvärt, möjligen naivt, ja rentav smått förstockat förtroende för samhällets och marknadens institutioner. Det spelar liksom ingen roll hur Riksrevisionen kladdar ner sig eller Nordea fifflar, i grund och botten är vi ändå övertygade om att myndigheterna finns där för att hjälpa oss och att bankerna är serviceinstitutioner vi kan påverka med vår konsumentmakt.Precis som när det gäller till exempel sociala medier och övervakningskameror så tycks de flesta därför vilja tro att den praktiska nyttan med kontantlösa tekniker på något vis tar udden av riskerna med sådant som datalagring och växande maktkoncentration. Det är en farlig illusion. Det är verkligen ingen självklarhet att ett samhälle utan kontanter skulle bli vare sig säkrare - för allmänheten - eller tryggare - för den enskilde. Vad händer med den enorma mängd information som kommer att finnas lagrad hos banker och andra kreditföretag? Det är alldeles för lätt att föreställa sig en fiffig skilsmässoadvokat eller en korrupt polis som hittar obehagliga mönster i våra inköpsvanor. Eller för den delen vad som händer om systemen kraschar - eller i en möjlig framtid där det visar sig att samhällsinstitutionerna vänder sig emot oss och banken eller staten bestämmer sig för att låsa eller beslagta våra tillgångar.Nästa stora steg i den här utvecklingen är den biometriska. Redan för tio år sedan fanns det kristna domedagsprofeter som varnade för hur de idéer som då fanns om hur ens bank-ID skulle lagras på ett mikrochip som opererades in under huden direkt såg ut att uppfylla Uppenbarelsebokens profetia om hur Odjuret i den yttersta tiden skall skilja ut dem som får köpa och sälja med ett märke i pannan eller på handen. Men med den biometriska tekniken behövs inte ens det lilla mikrochipet. Med hjälp av en scanner som läser av vårt fingeravtryck eller vår iris blir vi värderade och debiterade på ett ögonblick. Enkelt och praktiskt? Onekligen. Men också det kusliga embryot till en alltför välbekant, dystopisk ordning där Storebrors allseende, dömande öga stirrar tillbaka mot oss från varje liten streckkod.Ändå - trots alla apokalyptiska och dystopiska förebud - tror jag det är svårt att riktigt föreställa sig hur radikalt denna totala sammansmältning av den fysiska och elektroniska identiteten i en nära kontantlös framtid kommer att förändra oss. För vad händer med vår syn på pengar när vi helt slutar hantera dem som självständiga föremål? Genom hela historien har begreppet pengar varit förknippat med det materiella. Den första kända myntfoten, i det gamla sumeriska riket, lär ha varit oxar; längre fram har guldet haft den starkaste ställningen och många av de klassiska myntenheterna, som pund, mark och peso är egentligen viktmått. Sedan knappt ett halvsekel är numera guldmyntfoten upphävd, men de stora centralbankerna håller sig ändå med en guldreserv - om utifall.Denna bild av pengar som något kroppsligt och utomstående har färgat förståelsen inte bara av begrepp som rikedom och överflöd, utan också av den kraft vi brukar tänka oss att pengarna bär på. Pengarnas förmåga att få makt över det mänskliga psyket är att förstå som en gravitationskraft, ett inflytande från en utomstående och främmande kropp. Mot girighet är följaktligen ingen människa immun - men mot varje utomstående kraft finns också en möjlighet att bjuda motstånd.I det kontantlösa samhället förlorar sådana bilder all mening. Gränsen mellan människa och pengar, mellan person och bank-ID, suddas ut. Vi kommer att gå runt med pengarna som en ständig energidepå i kroppen, sammanlänkad med vårt blodomlopp, vår matsmältning, vårt nervsystem. Hur ska då ord som girighet och fattigdom illustreras? Hur ska tiggaren tigga pengar? Vad ska Joakim von Anka bada i? Kontantlösheten kommer att ställa inte bara vår fantasi utan också vår mänsklighet på nya svåra prov. På sätt och vis tror jag det är i det kontantlösa samhället vi börjar närma oss sanningen om vad pengar faktiskt är - en energi, en symbol för inbördes förhållanden mellan oss människor. För makt, skuld, tillit och beroende. Synen på pengar som något utomstående och materiellt är inte bara åskådlig, den är också moraliskt bekväm och i grunden illusorisk. Den lyfter ut en motsättning vi i själva verket bär inom oss. Och mellan oss.Men sanningen är kanske inte alltid en befrielse. Förmågan till symboliskt tänkande hör till våra allra viktigaste resurser - och de fysiska pengarna har i alla tider varit ett ovärderligt verktyg för att förstå och hantera motsättningar och konflikter. Utöva makt, bedriva motstånd. De har fungerat, kan man säga, som en buffert, en tankemässig branddörr mellan våra individuella kroppar och den gemensamma samhällskroppen. Vi bör fundera över vad som sker om vi tar bort den. Innan det är för sent.Dan Jönsson, författare och kulturskribent

21 juni. Sedan 2018 måste företag som säljer bensin och diesel minska utsläppen med en viss andel. Det sker ofta genom iblandning av biodrivmedel. Nu har Riksrevisionen granskat metodens kostnadseffektivitet. Andreas Ericson intervjuar Peter Jörgensen, projektledare för granskningen som visat att dagens utformning inte är fullt ut genomförbar och riskerar att medföra en rad oförutsedda konsekvenser.

Roberto Maiorana, Trafikverkets generaldirektör, säger att han räknar med att den nya planeringssystemet som skapat tågstrul under senaste året ska vara i ordning i december. I veckan var det på håret att det bröt ut en tågstrejk, främst på grund av tågpersonalens missnöje med sena schemaändringar. En orsak till de sena ändringarna är Trafikverkets nya digitaliserade planeringssystem som sjösattes i december förra året. Systemet fungerar fortfarande inte fullt ut. Enligt EU-regler ska Trafikverket ge tågföretagen besked om ändringar, tex pga banarbete, 18 veckor i förväg, men nu kan det handla om några dagars framförhållning. Generaldirektör Roberto Maiorana tror att Trafikverket kommer att klara kravet på 18 veckors framförhållning i december i år.– Det är klart att vi förstod redan vid införandet att det här kunde ge oss utmaningar, men det har gett oss större utmaningar än vad vi hade förväntat oss, säger Roberto Maiorana.Syftet med det nya digitala planeringssystemet är att järnvägsspåren ska kunna utnyttjas bättre, med mer tågtrafik. Men införandet har alltså skapat stora problem i tågtrafiken det senaste året, för både tågföretag, anställda och resenärer - med sena besked om avgångar och schemaändringar för tågpersonal. Även näringslivet har drabbats då godstrafiken krånglat.Ber regeringen om två miljarder mer till vägunderhållVägar byggda före 70-talet som inte är anpassade till dagens tyngre fordon - i kombination med varmare vintrar - gör att många av de statliga vägarna är slitna. I årets budget fick Trafikverket en miljard extra till vägunderhåll. Men pengarna räcker ändå inte och nu har Trafikverket begärt 2 miljarder till för nästa år. I Trafikverkets budgetunderlag till regeringen står att "Nuvarande ekonomiska ramar innebär att vägnätet bryts ner i allt snabbare takt".– Under förra året investerade vi över 16 miljarder på förbättringsåtgärder men det blir för mycket ad hoc och nödreparationer och det gör att vägstandarden försämras på sikt och det är jag väldigt bekymrad över, säger Roberto Maiorana.– Vi vill ha bra vägar i Sverige och det blir ju till slut även kopplat till en trafiksäkerhet på väg.Kommer vi behöva acceptera att vissa vägar får hålla lägre standard än vad vi är vana vid?– Det blir ju i värsta fall en fråga om en prioritering och då blir det ett lågtrafikerat vägnät som kanske får stå i vägen för det. Men vi vill inte hamna där så därför jobbar vi med att få en förståelse för att vi behöver med medel. Och det här är något som är jätteviktigt för att vi ska få hela Sverige att fungera, säger Roberto Maiorana.Skenande kostnaderUnder flera år har Trafikverket kritiserats för dålig kostnadskontroll på infrastrukturprojekt. Enligt en granskning från Riksrevisionen 2021 så underskattar Trafikverket systematiskt kostnaderna för föreslagna investeringar. Och i Trafikverkets senaste förslag till infrastrukturplan stå det: ”De beräknade kostnaderna för ännu ej påbörjade investeringar i vägar och banor har i genomsnitt ökat med 50 procent sedan gällande plans fastställelse". Hur kommer det sig att de så ofta räknar fel?Gäst: Roberto Maiorana, generaldirektör på Trafikverket Programledare: Cecilia Strömberg WallinKommentar: Bo-Lennart Nelldal, professor emeritus i tågplanering vid KTHTekniker: Oscar ThorProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in fredag den 19 maj i radiohuset i Stockholm.

Per Dackenberg är revisionsdirektör vid Riksrevisionen. I avsnittet diskuteras Riksrevisionens granskning av Polismyndigheten och arbetet med mängdbrott.

Rapport om LVU-kampanjen mot svensk socialtjänst presenteras. Riksrevisionen släpper granskning om regeringens arbete för att stärka Sveriges informations- och cybersäkerhet. Personporträtt av Kamala Harris. Sveriges Radios Lyrikpris. Erdogans hälsa och valrörelsen i Turkiet. Flykten från Sudan. KD:s nya partisekreterare Liza-Maria Norlin. Vindkraftsutredningen. Tysk arbetskraftsbrist - stort framtidsproblem. Påven: nunnor får rätt att rösta.

24 april. Varje år fördelar staten över 20 miljarder kronor till civilsamhället. Detta görs av ett 40-tal olika myndigheter och med hjälp av ungefär 80 olika förordningar. Nu har Riksrevisionen granskat hur några myndigheters kontroll av bidragen ser ut. Leif Svensson som genomfört granskningen berättar om resultatet av den och vad som behöver göras för att i framtiden förbättra kontrollen. Docent Magnus Ranstorp från Försvarshögskolan medverkar också och förklarar vad han tror krävs för att inte skattepengar ska gå till extremister eller brottslingar. Andreas Ericson leder samtalet.

Efter att regionpolischef Mats Löfving hittats död i sitt hem för två månader sedan kritiserades rikspolischef Anders Thornberg för hur han hanterat skandalen inom polisledningen. Nu svarar Anders Thornberg på kritiken. I december 2022 publicerade tidningen Expressen en granskning om påstådda oegentligheter inom den högsta polisledningen. Det handlade bland annat om att regionpolischef Mats Löfving skulle ha haft en relation med underrättelsechef Linda Staaf och att han därför skulle varit jävig i beslut som rörde henne när han var hennes chef på NOA.Efter omfattande mediebevakning tillsatte rikspolischef Anders Thornberg en utredning där juristen Runar Viksten skulle gå till botten med uppgifterna. Den 22 februari 2023 presenterade Viksten sin utredning på en presskonferens, hans slutsats var bland annat att Mats Löfving hade varit jävig och att rikspolischefen borde överväga att skilja honom från hans anställning. Enligt Viksten hade rikspolischefen inte gjort några fel. Anders Thornberg höll samma dag en presskonferens där han sade att han skulle hålla ett arbetsrättsligt samtal med Mats Löfving. Samma kväll hittades Mats Löfving död i sitt hem.Anders Thornberg har i efterhand kritiserats för att han tillsatte en utredning, trots att en brottsutredning om delvis samma saker redan pågick, och för att han utsåg utredaren som även skulle utreda honom själv. Thornberg har också fått kritik för att utredningen, med integritetskänsliga uppgifter, presenterades på presskonferenser. I Ekots lördagsintervju svarar Anders Thornberg på kritiken.KORRIGERING I intervjun säger programledaren att redaktionen haft direktkontakt med Linda Staaf angående uppgiften om kommunikationen mellan henne och rikspolischefen. Korrekt är att uppgiften kommer från en källa till Ekot.Skenande gängkriminalitetSverige har mest dödligt skjutvapenvåld i Europa och är det enda landet som har en ökande trend av skjutningar. Förra året sköts 61 människor ihjäl i Sverige. Gärningsmännen blir yngre och yngre, sprängningarna ökar och det har blivit vanligare att gängen ger sig på anhöriga till sina fiender. Bara cirka en fjärdedel av de dödliga våldsbrotten i en kriminell miljö klaras upp. Kan Polisen vända utvecklingen med den grova brottsligheten? Låg uppklaringNyligen har Riksrevisionen granskat hur Polismyndigheten använder sig av särskilda händelser för att bekämpa grov kriminalitet. Insatserna kan göra mer skada än nytta om de pågår under en längre tid, är slutsatsen. Riksrevisionen har också kommit fram till att polisen blivit sämre på att klara upp så kallade mängdbrott, som stöld, skadegörelse, bedrägeri, misshandel.Mer pengar I årets statsbudget fick Polismyndigheten 37 miljarder kronor. Sedan 2018 har anslagen till polisen ökat med över 50 procent.Gäst: Anders Thornberg, rikspolischefProgramledare Cecilia Strömberg WallinKommentar: Simon Andrén, kriminalreporter, EkotTekniker: Tor SigdvardsonProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in eftermiddagen den 20 april i radiohuset i Stockholm.

Veckopanelen under ledning av Staffan Dopping. Med den nationella folkräkningen ska vi återta kontrollen, säger Jimmie Åkesson. Riksrevisionen anser att polisen gör mer skada än nytta med konceptet "särskild händelse". Pågår verkligen priskrig som märks i plånboken? Och tv-bråket mellan fotbollens förbundskapten Janne Andersson och experten Bojan Djordjic, vad lär vi oss av det? Vad menar Magdalena Andersson med att Sverige ska bli mer som Sverige? Dessutom om SOM-undersökningen som visar svenskarnas åsiktskantringar och det hotfulla budskapet från Rysslands ambassadör i Sverige. Med Paulina Neuding, Martin Marmgren och Lisa Bjurwald. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckopanelen under ledning av Staffan Dopping. – Med den nationella folkräkningen ska vi återta kontrollen, säger Jimmie Åkesson. Riksrevisionen anser att polisen gör mer skada än nytta med konceptet "särskild händelse". Pågår verkligen priskrig som märks i plånboken? Och tv-bråket mellan fotbollens förbundskapten Janne Andersson och experten Bojan Djordjic, vad lär vi oss av det? Vad menar Magdalena Andersson med att Sverige ska bli mer som Sverige? Dessutom om SOM-undersökningen som visar svenskarnas åsiktskantringar och det hotfulla budskapet från Rysslands ambassadör i Sverige. Med Paulina Neuding, Martin Marmgren och Lisa Bjurwald. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Riksrevisionen kritiserar polisen. FI:s bolånerapport. Så beskär du äppelträd. EU-parlamentet röstar om asylpakten. Ångerfull Janne Andersson efter storbråket. Krigstrauman i Ukraina. Tyska regeringen osams. Torka hotar italienska delikatesser. Fem planeter på rad bredvid månen ikväll.

Brittiska underrättelsetjänsten Mi5 höjer terrorhotsnivån i Nordirland. Dramatisk brand i migranthäkte i Mexiko. Riksrevisionen kritiserar polisen. Krigstrauman i Ukraina. Ångerfull Janne Andersson efter storbråket. Med mera.

Nyheterna Radio 09.00

Trots ökade resurser, fler anställda och en stor omorganisation når polisen sämre resultat när det gäller att utreda mängdbrott. Varför förblir en stor del av mängdbrotten olösta? Medverkande Lena Bergenstråle, nationell processledare, Nationella operativa avdelningen (Noa), Polismyndigheten Per Dackenberg, revisionsdirektör, Riksrevisionen. Mats Galvenius, vice vd, Svensk Försäkring Louise Meijer (M), ledamot i justitieutskottet Ardalan Shekarabi (S), vice ordförande i justitieutskottet Cecilia Stanell, egenföretagare, ICA Supermarket Sjöhagen i Västerås Samtalet leds av Emelie Lekebjer, projektledare på SNS.

KORRUPTION! Är enligt Världsbankens arbetsdefinition missbruk av offentlig makt för privat vinning. Det är ett slags politisk brottslighet, och när den förekommer på statlig nivå och organiserat, statsorganiserad brottslighet, som typiskt förknippas med, men inte är begränsat till, mutor, utpressning och politiska konspirationer med vilka gärningsmannen, som har offentlig makt, bedrar allmänheten. Världsbanken skiljer mellan administrativ korruption och korruption som syftar till kontroll över staten; det senare handlar om att olagligt styra över politiska institutioner och funktioner och det förra om att se till så att lagar inte efterlevs exempelvis med mutor. Grov korruption innebär att statens höga representanter stör den politiska ordningen (exempelvis med riggade val), och lindrig korruption att statens tjänstemän på mera vardaglig basis skor sig personligen på orätta sätt genom sin ställning. Politisk korruption är att manipulera politiken, samhällsinstitutioner och förfaranden för att kvarbli vid makten, tillförskaffa sig rikedomar eller förmåner och behålla eller öka sin status, vare sig genom handling eller underlåtelse av handling, i det offentliga eller privata, och vare sig av individer eller organisationer. Ordet korruption kommer från latin corruptio som betyder 'fördärvat tillstånd', 'förfall' eller 'bestickning'. Ekobrottsmyndigheten (EBM) kritiseras nu av Riksrevisionen för att inte arbeta effektivt. Jag antar att staten självmant tar på sig ansvaret för att "kunde bli" så här tokigt. ”Trots att det gått över 20 år sedan myndigheten skapades, finns fortfarande hinder för ett effektivt arbete. Vissa brister kan EBM själv åtgärda, andra frågor ligger utanför myndighetens kontroll. Vi rekommenderar därför att regeringen gör en översyn av EBM:s uppdrag och konstruktion”, säger riksrevisor Helena Lindberg i ett pressmeddelande. Bristerna anses bero på dålig intern styrning och resursfördelning. Riksrevisionen konstaterar också att EBM:s underrättelseverksamhet saknar direktåtkomst till viktig finansiell information hos exempelvis Skatteverket och polisen samt inte får använda sig av den så kallade inhämtningslagen. Riksrevisionen föreslår i sin rapport bland annat att regeringen ser över EBM:s uppdrag och konstruktion, och ser till att underrättelsedelen får de rättsliga förutsättningar som krävs." I Sverige med sin institutionaliserade så vem fan kunde väl ha anat detta.... BTW vem skall bära ansvaret för alla uppkomna missförhållandens konsekvenser...? #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Klartext berättar idag om att det kommit nya uppgifter om dålig arbetsmiljö på Samhall. Nu ska det statliga företaget Samhall granskas av myndigheten Riksrevisionen. Ni får också höra vad Polisen säger var orsaken till händelsen på Konserthuset i Uppsala då två personer dog. Dessutom får ni veta mer om en magisk värld utan sorger och problem. 

Riksrevisionen sågar Sveriges skolresultat. Den PISA-undersökning som för två år sedan togs som intäkt för att “svensk skola stod stark” har visat sig vara så behäftad med oegentligheter att den inte längre kan användas alls. Regeringens företrädare, vilka ansträngt sig för att förhindra just en oberoende undersökning, bemötte rapportens kritik med karaktäristisk tydlighet, och hävdade att svensk skola ändå är på väg åt rätt håll – och fel håll – samtidigt.  Hur mår den svenska skolan egentligen? Varför redovisades Sveriges PISA-resultat felaktigt? Och vad händer med ett samhälle där ideologi överordnas sanningen?   Se detta avsnitt på YouTube här: https://www.youtube.com/watch?v=BxcLtusbEI8 STÖTTA MIG:

Under de senaste åren har ett stort antal plattformar för delningsekonomi etablerats i Sverige, bland annat inom uthyrning av bostäder och leveranser. Riksrevisionen gästar SNS för att presentera en granskning de har genomfört av Skatteverkets arbete med att beskatta delningsekonomin. Medverkar gör även Rebecca Filis, strateg och verksamhetsutvecklare Nya affärsmodeller på Skatteverket och David Mothander, public policy-ansvarig i Norden hos företaget Bolt. Medverkande Max Dahlbäck, granskningsledare på Riksrevisionen Rebecca Filis, strateg och verksamhetsutvecklare Nya affärsmodeller på Skatteverket David Mothander, public policy-ansvarig i Norden hos företaget Bolt Samtalet leds av Daniel Strandberg, projektledare på SNS.

Riksrevisionen drar förhastade slutsatser och tar inte hänsyn till att vi haft en lågkonjunktur på Stockholms bostadsmarknad. Ska Norrland återindustrialiseras krävs politiska åtgärder. Moderaternas förslag till ägarlägenheter är i grunden rätt, men om det ska fungera måste finansieringsfrågan lösas, menar Lennart Weiss i Veckans aktuellt där han också hyllar Skandias nya rapport om amorteringstrappa för unga vuxna. Programledare: Anna Bellman Kontakta oss på: podd@bostadspolitik.se www.bostadspolitik.se www.facebook.com/bostadspolitik.se/

Nyligen klubbade riksdagen en ny organisation för Riksrevisionen. Systemet med tre oberoende riksrevisorer ersätts med en modell där endast en riksrevisor ska finnas. Det nya systemet träder i kraft redan i april, och den som sitter kvar sist av nuvarande riksrevisorer intar det nya ämbetet som Sveriges enda riksrevisor. Då en av de tre posterna redan är vakant, och riksrevisor Stefan Lundgren häromdagen begärde entledigande innebär det att Helena Lindberg blir ensam kvar i funktionen. Hon blir därmed Sveriges första riksrevisor som ensam bär uppdraget. I vår intervjupodd pratar hon med chefredaktör Jonas Nordling om uppdraget, Riksrevisionens roll och vad det nya systemet innebär. Men också om effekterna av skandalerna 2016 som fick tre av hennes företrädare att avgå och som delvis ligger till grund för de förändringar som riksdagen nu inför.

Det svaga konsumentskyddet vid köp av nybyggda bostadsrätter får ofta kritik, inte minst i media. Nu har Riksrevisionen fått sätta tänderna i frågan om staten gjort tillräckligt för att skydda köparna.  Snåret träffar Riksrevisionens projektledare, Johannes Österström, Programleder gör Viktor Ginner.

Ekonomistudion torsdag:x. Vem är vinnare och vem är förlorare när Moderaterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna kör över regeringen och tvingar fram stramare regler för arbetskraftsinvandring.x. I går kväll släpptes FED:s protokoll från januarimötet och nytt ECB-besked i dag, matig makroanalys i Ekonomistudion.x. Skyddet för köpare av nyproducerade bostadsrätter är dåligt, konstaterar Riksrevisionen och tycker att regeringen borde skruva i lagen. Vad bör göras? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

"Boken om Alga" heter Ika Johannessons och Jimmy Wilhelmssons nya referensverk om den svenska spelhistorien. Men vad berättar spelen om oss själva? Är ambitionen att vinna Monopol bara harmlös underhållning? FRI ENTRÉ-REFORMEN BLEV EN DYR HISTORIA Hur bra blev reformen med fri entré på våra museer? Mina Benaissa har läst utredningen från Riksrevisionen. Vad kostade kalaset? Har nya grupper verkligen hittat till muséerna? Vad innebär det ökade publiktrycket för muséerna själva? VI MÖTER GÄNGET BAKOM NETFLIX-FILMEN THE TWO POPES När Golden Globe-nomineringarna offentliggjordes i förra veckan stod det klart att Netflixfilmen The two popes har fyrfaldiga vinstchanser: skådespelarpriser till Anthony Hopkins och Jonathan Pryce samt priserna för bästa manus och bästa drama. Vår reporter Karin Svensson tycker att filmen är en oväntat rolig skildring av ett uppdiktat möte i Vatikanen mellan påven Benedictus den sextonde och den argentinske kardinalen Bergoglio, som ska komma att bli hans efterträdare, och få påvenamnet Franciskus. Hon träffade gänget bakom The two popes på filmfestivalen i London. KATARINA WIKARS RECENSERAR EN AMERIKANSK KLASSIKER Av alla författare från amerikanska Södern är Carson McCullers den som kommer att leva längst", sa Gore Vidal en gång. Och nog känns den häpnadsväckande modern  - Carson McCullers roman Bröllopsgästen från mitten av fyrtiotalet om ensamma Frankie, på randen till tonåren, som ingenstans passar in och som bara längtar efter något att tillhöra. Katarina Wikars har läst nyöversättningen av Bröllopsgästen av Carson McCullers. OBS-ESSÄN HANDLAR OM BIBELNS EVANGELIER På sitt eget sätt berättar vart och ett av de fyra evangelierna historien om Jesus. Många författare har lockats att fylla igen luckorna, men Mattias Hagberg tycker att de står sig slätt mot originalen som han betraktar som lysande litteratur. Programledare: Fredrik Wadström

I DAGENS PROGRAM:Ett Sverigedemokraterna i medvind samlas till landsmöte i Örebro i dag. Intervju med partiledaren Jimmie Åkesson.Vänsterpartiet hotar med att väcka misstroende mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. M och SD indikerar att de är redo att stödja ett sånt förslag. Vad betyder det?Riksrevisionen riktar skarp kritik mot planeringen av snabbtågen. Och Maria Börjesson, professor i transportekonomi, tycker att pengarna borde användas till andra infrastruktursatsningar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det spanska stålet är äntligen här. Vid Amerikakajen ligger just nu ett fartyg fullastat med stora stålkonstruktioner. GP:s Filip Kruse berättar om hur de ska monteras, och när vi kan se konturerna av den nya bron. Dessutom: Sökandet efter Wilma Andersson fortsätter, Vänsterpartiet hotar med misstroendeomröstning mot minister och Riksrevisionen riktar stark kritik mot planerna på höghastighetståg. Programledare: Andreas Granath

Jimmie Åkesson om SD:s opinionssiffror. Debatt - Prylarnas Pris. Riksrevisionen och utjämningssystemet. Hundarna som gör livsviktiga tjänster. Snart 30 år sen muren föll. Ryssland vill öka sitt inflytande i Afrika. Den finländska arbetskraftsinvandringen.

Hur kan styrningen av rättskedjan effektiviseras och de rättsvårdande myndigheterna bli bättre på att samarbeta? Går det att minska antalet flaskhalsar i systemet? Och hur kan ett helhetsperspektiv uppnås? För att minska brottsligheten och öka människors trygghet krävs bland annat en fungerande rättskedja. Riksrevisionen har granskat samordningen mellan polis, åklagare, domstolar och kriminalvård och gett förslag på hur den kan förbättras. Enligt Riksrevisionen är kedjeperspektivet inte tillräckligt framträdande i regeringens styrning till myndigheterna. Bland annat kan samordningen och kommunikationen mellan aktörerna i rättskedjan förbättras på flera sätt. Regeringen och myndigheterna är medvetna om behovet av ett helhetsperspektiv men tar ändå inte tillräckligt stor hänsyn till vilka konsekvenser olika beslut får för hela rättskedjan. Helena Fröberg, utredare, presenterar Riksrevisionens granskning och rekommendationer. Kommenterar gör Domstolsverkets generaldirektör Martin Holmgren, riksåklagare Petra Lundh, Eva Årestad Radner, Polismyndigheten samt Kriminalvårdens tillförordnade generaldirektör Stefan Strömberg.

I denna bonusepisod dyker jag ned i vår folkkära sparform ISK som kommit under lupp i veckan efter Riksrevisionens granskning av sparformen 6 år efter införandet. Statlig media vinklade nyheten som kraftiga kostnader för staten och finansministern menade att det är skäl nog för årets andra skattehöjning av sparformen trots löften om immunitet vid valet 2014. Men vad stod det egentligen i rapporten som varken statlig media eller pluspoängsplockande politiker belyste? Jag går igenom den 60-sidiga rapporten som du finner på Riksrevisionen.se Fortsatt trevlig sommar, Nicklas

Nordea förbereder sig för flytt. Samtidigt inleder Riksrevisionen en granskning av statens aktieförsäljning. Ekonomin går på högvarv - varför stiger inte lönerna? Hör också hur mycket pengar konflikterna i världen kostar i förlorad BNP. Programledare: Hanna Malmodin Producent: Anders Billing, chef Ekonomiekot Gäster i studion: Anders Jelmin, reporter Ekonomiekot Sören Granath, reporter Ekonomiekot Medverkande och röster i programmet: Alexandre Marc, chefsanalytiker Världsbanken Jago Salmon, rådgivare FN Ingvar Mattson, riksrevisor Lennart Grufberg, fd riksrevisor Peter Norman, fd finansminister Valter Hultén, nationalekonom Medlingsinstitutet Björn Wahlroos, ordförande Nordea Daniel Ek, vd Spotify Tekniker: Josef Reinhold ekonomiekotextra@sverigesradio.se

Läkare vid Gröndals vårdcentral kallar Försäkringskassans krav på kompletteringar av sjukintyg för ett arbetsmiljöproblem som stjäl tid från patienterna. De ägnar flera timmar i veckan åt att skriva om intyg.  Det är helt hur som happ och man kan inte förutse när det kommer en komplettering, säger Mårten Lundén, läkare vid Gröndals vårdcentral. Det handlar om hur samhället ska hantera att allt fler människor sjukskrivs, särskilt för psykisk ohälsa. Och om vem som är bäst lämpad att avgöra om patienten ska vara sjukskriven, läkaren eller Försäkringskassan? Hanna blev sjukskriven för utmattningssyndrom, men sjukskrivningen nekades och hon föll längre ner i sin depression. Hon överklagade och fick rätt i förvaltningsrätten. I studion: Ellinor Lindeborg, läkare, Kristina Alexanderson, professor vid sektionen för försäkringsmedicin, Karolinska Institutet och Pathric Hägglund, Riksrevisionen, Annika Strandhäll, socialminister.

Riksbankens envishet oroar bankekonomer. Finansdepartements ljusa prognoser oroar Riksrevisionen. Dessutom: miljardrullning när ett land äger ett fotbollslag - men är det verkligen "fair play"? Medverkande: Anna Breman, chefsekonom Swedbank Håkan Frisén, prognoschef SEB Pär Ivarsson, ekonomireporter SR Richard Henriksson, SR Intervjuade: Ingvar Mattson, riksrevisor Joacim Olsson, vd Aktiespararna Magdalena Andersson, finansminister (S) Producent: Anders Wennersten Programledare: Louise Andrén Meiton Tekniker: Fredrik von Der Pahlen

I somras avslöjade Dagens Nyheter allvarliga fel i hanteringen av flera ärenden hos Riksrevisionen. Förtroendet för myndigheten blev svårt skadat och riksrevisorerna avgick en efter en. Riksrevisionen ska granska regeringens politik och att våra skattepengar används effektivt. Nu ska Riksrevisionens tre nya riksrevisorer återupprätta myndighetens anseende, externt och internt. Frågan är bara hur? Riksrevisor Stefan Lundgren intervjuas. Senare i programmet tittar vi närmare på budgeten som på senare år blivit en tummelplats för oppositionspolitik i Sverige. Tisdagen efter påsk kommer regeringens vårbudget. Hur mycket strid kommer alliansen ta om skatterna?

Tysklands politiska karta ritas om, bidöden oroar, dagiset Västis fostrade politiskt intresserade, ny papparoll i Japan, krönikör Ulrika Knutson, panelen om: värnplikt, vinster i välfärd och Riksrevisionen. Timme 2: många paralympier i Brasilien pga många trafikolyckor, satirduon Utkantssverige, EU:S rörliga arbetsmarknad, G 20-mötets inflytande, TV-seriers likartade inledningar, kåseri av Helena von Zweigbergk och om att tänka på refrängen.

Demokrati-vaka i Turkiet, vinnare och förlorare i Rio efter OS, folkomröstning i Thailand, påvens påverkan i praktiken, Pokémon Go i New York, krönika av Ulrika Knutson och panelen om Riksrevisionen och avtalet EU/Turkiet. Timme2: Vad gör push-notiserna med oss, satir med Utkantssverige: ekumenisk extremism, MC-taxi i Kigali, amerikanska blåbär, så blev värnplikten frivilligt försvar, sist ett kåseri av Helena von Zweigbergk.

Många föräldrar till barn i behov av särskilt stöd uttrycker att de är desperata. Nedskärningar och uteblivna specialpedagoger ledde under våren 2015 till föräldrauppror. En granskning som Riksrevisionen gjorde 2011 visade att föräldrar till barn i behov av särskilt stöd inte sällan blir sjukskrivna eller arbetslösa som en följd av att de måste kämpa för barnens rätt. Hur stort ansvar ska föräldrar behöva ta för att deras barn ska få den hjälp de har rätt till?

Missar i avtal, dålig koll på järnvägen och fullt fungerande maskiner som skrotas. I Kaliber fortsätter granskningen av hur skattepengarna för järnvägsunderhållet används. - SJ önskade när jag kom från Uppsala och anlände här i Stockholm så sa de “Ha en trevlig dag i Stockholm”. Jag tycker de kunde ha informerat om att det inte är några tåg alls som går här, säger en av resenärerna på Stockholms centralstation. - Vart ska du nu? - Jag ska till Flemingsberg. - Och blir försenad? - Ja uppenbarligen mycket. Men det här är ju inte första gången. - Har du drabbats av det här förut? - Ja, vi höll på fyra timmar till Uppsala för en och en halv vecka sen. - Vad tänker du om att det blir så här? - Med alla dessa händelser nu så borde det göras någonting radikalt. Underhållet av järnvägen är eftersatt och regeringen har skjutit till pengar till Trafikverket som sköter den. Nu senast i vårbudgeten meddelade finansminister Magdalena Andersson att Trafikverket får 620 miljoner extra i år. - Det finns ju en del kritiska komponenter i järnvägssystemet där vi behöver öka underhållstakten. Det handlar om kontaktledningar, det handlar om växlar, det handlar om ställverk. Men det handlar också om att underhålla rälsen. Och poängen är att ge en mer tillförlitlig järnväg i närtid. Men i förra veckans Kaliber berättade vi att missar och rena felaktigheter i Trafikverkets upphandling av underhåll har lett till domstolstvister om vad avtalen innehåller. Och att Trafikverket efter förlikning har fått ersätta entreprenörer med mångmiljonbelopp.    - Strukton fick 131 miljoner extra och det är för att vi har titta på det här så har vi sett att det finns otydligheter. Och det har vi tagit ansvar och ersatt Strukton för, för de har utfört jobb i anläggningen som vi ville ha, sa Anna Lundman underhållschef på Trafikverket. Nu fortsätter Kalibers granskning av vad som ligger bakom kritiken mot Trafikverket. Riksrevisionen, regeringens utredare och forskare säger alla att verket måste bli bättre på att få ut mer av våra skattepengar när de upphandlar järnvägsunderhåll. Bråk om vad avtalen innehåller, kontrakt som sägs upp och fungerande järnvägsmaskiner som körs till skroten. Trafikverket kommer att svara på kritiken om en stund, men först ska vi titta närmare på själva rälsen. - Här har du ju träsliprar och alla de här gröna kallas för befästningar och dom håller ju fast själva rälsen alltså. Det här är Tina. Hon är bantekniker och jobbar med att laga räls. Vi står mitt i Stockholm och spanar ner på den räls som bär alla tåg till och från södra Sverige. På dagarna passerar tågen tätt här, så det är på nätterna Tina och hennes arbetskamrater jobbar. - Och när det väl är igång så kanske vi har tre timmar på oss att hinna med det här. Sen börjar vi lugna ner oss själva och säga att “vi gör det vi kan”, men sen är det paniken på Trafikledningen, dom vill ju ha igång sin trafik, det börjar bli morgon, klockan är fyra-fem och pendlarna ska iväg till sina arbeten och det, så det är inte populärt om vi drar över tiden. Så det är ett jävla tempo och där är man som en myrstack. Man borrar, skruvar när man väl har fått dit den här nya detaljen. - Du gillar det? - Ja, ja! Man är ett team, man jobbar, alla vet vad de gör. Man behöver inte prata så mycket heller, utan man vet att nu händer det och nu händer det. - Du som är ute på banan, hur skulle du säga att skicket är? - Skicket, ja det är väl si och så. Bättre och sämre. Vi tar ett exempel här nu. Ett slirsår på rälsen, det blir liksom, du ser att det blir som en liten skada. Ett tåg vid lövhalka eller om det är frost på rälsen, så slirar hjulen på tåget. Då blir det som en repa. Sen om det där bara ligger och inte åtgärdas och det kryper ner vatten, så småningom om det inte görs någonting, ja då blir det ju en spricka. Så vi rapporterar det här så klart och eventuellt kan vi få det som en tjänst att åtgärda det här, men det är Trafikverket som bestämmer om vi får ta det här. Här i Stockholm, där Tina jobbar, har Trafikverket anlitat två olika entreprenörer som sköter underhållhållet av banan. Och det, säger hon, gör att det ofta är mycket folk ute på rälsen och den ena aktören vet inte alltid vad den andra gör. - Vi ska ut på ett fel och det visar sig att den andra aktören är i samma växel. Någonting har ju brustit där. Och vem ska vara där då? Då kanske den ena får släppa det där jobbet därför att man inte kan vara två stycken för att man har olika arbeten att utföra helt enkelt. Så det har hänt. Det är sådana här händelser som gör att Tina tycker att Trafikverket verkar ha ett dåligt helhetsgrepp. Att planeringen inte fungerar. Och det är inte bara Tina som tycker så här. Det är också den slutsats som regeringens utredare Gunnar Alexandersson drog alldeles nyligen i sitt delbetänkande “Koll på anläggningen”: - Den kunskap man har är inte tillräcklig och finns inte tillgänglig på den övergripande nivå som mans kulle behöva för att verkligen kunna planera arbetet och få det utfört på det sätt som krävs. Det är också svårt att prioritera mellan olika åtgärder. Jag kan tycka att det är särskilt anmärkningsvärt att man egentligen har känt till det här ganska länge. Internt, och det har också lyfts fram i olika tidigare utredningar. Men ändå har man inte kommit till skott med att åtgärda bristerna. Det tycker jag nästan är det största problemet. I det man nu gör så försöker man bygga upp nya system i det man kallar ANDA-projektet och där försöker man förstås ta den här typen av hänsyn. Gunnar Alexandersson säger att när kunskapen om järnvägen brister påverkar det upphandlingarna av järnvägsunderhåll. - Man kan säga att det blir svårt att beskriva anläggningen på det sätt som krävs för att en entreprenör ska veta vad som behöver göras och vad som den förväntas behöva göras under kontraktsperioden. Och det kan leda till överraskningar som den Kaliber berättade om i förra veckan - att Trafikverket hamnar i tvist och måste betala miljontals kronor i efterhand när entreprenören kommer ut och hittar en bana i betydligt sämre skick än de hade räknat med. - Då kan man ju få en diskussion om vilka extra eller särskilda åtgärder som behöver göras. Den typen av dialog har man ju mellan entreprenörer och Trafikverket, men det kan ju också leda till att man måste göra väldigt svåra prioriteringar i vissa fall. Järnvägsunderhållet började läggas ut på entreprenad av dåvarande Banverket i början av 2000-talet men man hade också kvar en egen avdelning för underhåll fram till 2010, när Banverket slogs ihop med Vägverket och blev Trafikverket. Från och med då började Trafikverket lägga ut i princip allt underhåll på entreprenörer. Gunnar Alexandersson säger att omställningen till en ren beställarsorganisation har lett till att Trafikverkets kunskap om järnvägen har försämrats. - Om fokus har blivit att man beställer en viss funktion på banan från en entreprenör och därmed överlåter väldigt mycket av arbetet med att också samla in kunskap om anläggningen till entreprenören, så tappar men i gengäld en del av den egna kunskapen om anläggningen som man behöver för att planera arbetet. Fungerande maskiner skrotas I samband med bildandet av Trafikverket knoppades den del av blev den del av myndigheten som hade utfört underhåll, Banverket Produktion, av och blev ett statligt bolag, Infranord. Idag är det Sveriges största järnvägsentreprenör. - Är det den här? - Ja, det här bland annat, det här är en ballastplog. Vid avknoppningen fick Infranord med sig i stort sett hela Banverket Produktions maskinpark. Vi står på en verkstad och tittar på några av de maskiner som används när man jobbar med järnvägen. Det är Matz Johansson och Jonny Nadérus, förtoendevalda på fackförbundet Seko, som visar. - När du gör spåret. Så lägger du på makadamen. Då plogar den upp vallarna och allting runt och snyggar till i spåret, gör rent växlar och alltihop. - En stor gulgrön maskin kan man säga. - Ja, det är en ballastplog helt enkelt. - Det är flera som är lite mindre än den här. Dom har sålt till Dubai, tror jag en maskin gick. Och när den kom ner till Dubai var det ingen som kunde köra den, så då fick två av våra killar åka ner och visa hur man gjorde. Efter att Infranord bildades har man sålt flera av de maskiner man ärvde av Banverket. - Och det är såna här plogar som är jättebra att ha på mellanjobb. Men de bara försvinner. Det försvinner mer och mer maskiner. Enligt Seko gör sig Infranord av med en tredjedel av maskinparken - en del har sålts och en del gamla utslitna maskiner har gått till tippen - men Infranord har också skrotat fullt fungerande järnvägsmaskiner: - Först tänker man att det är gamla skrothögar de ska ersätta, men sen ser man vilka maskiner de tar bort och det är otroligt bra maskiner. - Problemet är att man skrotar fullt dugliga arbetsmaskiner som även om de har femton år på nacken skulle kunna gå i minst tio år till så länge vi har maskintekniker som kan serva dem. Eftersom Infranord gör mindre underhåll idag än när man var Banverket produktion, är det helt rationellt att göra sig av med de dyra maskinerna och hyra in efter behov. Maskinerna är dyra att behålla för ett statligt bolag som har krav på sig att göra vinst. Men för skattebetalarnas del har det enligt Seko inneburit att ett stort antal maskiner vi en gång investerade i gemensamt har skrotats, trots att de hade kunnat göra nytta på banan: - I stort sett är det bara gamla Banverket som har sådana här maskiner. Det går inte att hyra in. Det går att hyra in sämre maskiner som har sämre arbetsmiljö och lägre kapacitet och som innebär att det inte kommer att bli ett bra arbete. - Men är ni bara nostalgiska över de här gamla maskinerna? - Om hela Europa skulle vara nostalgiskt så är vi det också. Över åttio procent av de europeiska järnvägsförvaltningarna behåller sina maskiner, ansvarar för underhållet i staten. Så jag är europeiskt nostalgisk om det är så. - Men vad betyder det för järnvägsunderhållet när bra maskiner skrotas eller säljs? - Härifrån ligger Karlbergs station några tusen meter bort. När det blir ett spårfel där och det behövs arbetsmaskiner för att laga, då kommer resenärerna få stå och vänta i några timmar, för det finns inga maskiner i närheten och det innebär ytterligare tågförseningar och också ett sämre järnvägsunderhåll. Vi har sökt Infranord men de vill inte medverka i en intervju - när vi ber dem bemöta Sekos uppgifter skickar de ett skriftligt svar via mejl:  "Det stämmer att vi anpassar maskinflottan till vår nuvarande affärsmodell och precis som i alla andra branscher arbetar vi hela tiden med förbättrade arbetsmetoder och ökad effektivitet. En konsekvens av detta blir att vi skrotar ut maskiner som antingen är ineffektiva, ej efterfrågade eller arbetsmiljömässigt dåliga." Infranord fick alltså med sig alla maskiner vid avknoppningen men skulle samtidigt börja konkurrera på samma villkor som alla andra entreprenörer. Beslutet om att maskinparken skulle tillfalla Infranord var regeringens, men det påverkade järnvägen. Trafikverket kunde i sina upphandlingar inte kräva att en viss typ av maskiner skulle användas även om de kanske var mest effektiva. Det hade i så fall gett Infranord en konkurrensfördel. Det ledde istället till att entreprenörer som var sämre rustade kunde vinna underhållskontrakten. "Snön fortsätter att ställa till det, hundratals tågavgångar ställs in idag. Och här är Lunchekot tisdag. Något bättre i tågtrafiken idag men fortfarande stora problem."  Vi reser tillbaka till de kalla och snöiga vintrarna i början av det här decenniet: - Ja, vi håller på att sopa rent en växel här där det har yrt in snö från ett tåg. Sen jag började är det här är den värsta jag har varit med om. Ja, vintrarna 2010-2011 var kalla och snöiga och banarbetarna kämpade på för att hålla rälsen farbar. På vissa ställen var man mer framgångsrik än andra. I Västsverige var det järnvägsentreprenören Balfour Beatty Rail, BB Rail, som hade ansvar för snöröjningen. Det gick inte bra, tåg stod still och Trafikverket krävde snabbare snöröjnig, men det hade BB Rail varken maskiner eller personal till. Det visade sig snart att man var helt oense om vad som ingick i kontraktet. Varken entreprenören eller Trafikverket var nöjda med jobbet. - Vi kom gemensamt fram till att gemensamt säga upp det här avtalet. Det var viktigt för oss att se till att underhållet skulle skötas och att trafiken inte skulle störas. Malin Holen på Trafikverket i en intervju med Sveriges Radio i november 2011. Tvisten löstes genom att Trafikverket köpte ut Balfour Beatty Rail ur kontraktet för 125 miljoner kronor: - Men borde ni inte ha gjort upp det på förhand, vem som skulle betala vad? - Vi tycker ju att det är tydligt i kontraktet, men vi är oense om den tolkningen. Och därför valde vi den här lösningen vi att gemensamt säga upp det här avtalet. Ett otydligt kontrakt med en underhållsentreprenör leder till att Trafikverket får betala ut 125 miljoner. Vi har frågat Trafikverket om otydligheten i kontraktet bestod i BB Rail kunde ta över underhållet utan att ha de mest effektiva maskinerna. Vi har inte fått svar. Men när vi läser avtalet där kontraktet sägs upp, ser vi att oenigheten bland annat handlar om vem som ska stå för extrakostnader för järnvägsmaskiner. I två program undersöker Kaliber vad som går snett när Trafikverket upphandlar järnvägsunderhållet. Vi har visat att felaktigheter i underlag har lett till dåligt skrivna avtal och att missar i planering ger ökade kostnader. Snart ska vi prata med Trafikverkets högsta ledning men innan dess träffar vi mor och dotter, Kerstin och Ulrika Andersson som står och väntar på tåget till Stockholm på perrongen i Falun. - Jag tycker att det är fantastiskt. Sitta bara och njuta, luta sig tillbaka, titta ut, ha det bra. Så kommer man fram lugnt och tryggt. - Ja, jag tycker också att de skulle satsa mer på tåg. Det är ju väldigt bra sätt att transportera sig. - Varför behöver de satsa mer? - Jag tror att det börjar bli väldigt dåligt med spår och dålig kvalitet. De har inte hållit efter det som de borde. - Varför tror du det? - Jag tror att det är väldigt eftersatt under många år nu. Så nu blir det nog dyrt att fixa till allting, men jag hoppas att de gör det. - Det är klart att det vore fantastiskt om alla kunde transportera sig miljövänligt. Trafikverket har fått mycket kritik för hur de sköter upphandlingarna av underhåll. Bland annat av regeringens utredare och Riksrevisionen. De tycker också att verket borde satsa mycket mer på uppföljningar. Jan-Eric Nilsson är professor på Statens väg- och transportforskningsinstitut och han gjorde ett försök att följa pengarna hur pengarna används för några år sen. - Det fick vi helt enkelt lägga ner, för det gick inte. Man skriver ett avtal på ett antal miljoner på ett visst kontrakt, och då gick det inte att följa upp hur stort kostnadsutfallet blev på samma kontrakt, därför systemet är inte upplagt så att man kan följa de fakturor som kommer in och koppla det till kontraktet. - Hur viktigt är det, skulle du säga, att Trafikverket har koll på sin budget, sina avtal och sina planer? - Det är ju hela uppdraget för Trafikverket. Förr i tiden så underhöll man järnvägen själv. Nu köper man det här och då gäller det att köpa de saker som är förnuftigast att satsa på. Jag tycker att kunskapen att göra systematiska uppföljningar, där finns fantastiskt mycket att lära sig och det finns en resa kvar att göra. - Men vad skulle behöva komma till för att det ska bli en förändring? - Det är ju tiotusenkronorsfrågan även om det skulle heta miljonfrågan nuförtiden, men jag fattar inte att man inte får den här bollen i rullning. - Vad skulle de behöva göra? - Analysera data, hitta folk som kan skriva smarta kontrakt, läsa sig av kommersiella företag som har såna här komplexa kontrakt, det är vad jag tror man skulle behöva göra. Trafikverket har dålig kontroll på både anläggningen och ekonomin, säger forskare och utredare. Men Trafikverkets tillförordnade generaldirektör, Torbjörn Suneson, håller inte med och vill inte heller koppla kollen på anläggningen till upphandlingarna. - Det är två helt olika saker. Upphandlingarna kan vi göra bra ändå. Men vi har bättre koll än man någonsin haft. Sen finns det önskemål från forskare och från Riksrevisionen att vi skulle ha ännu bättre kontroll. Det skulle vi gärna ha också, men vi har absolut tillräckligt bra kontroll för att göra bra upphandlingar. Och när man gör de här beskrivningarna och kopplar kontroll och upphandling, då tror jag inte man är riktigt insatt i hur upphandling går till. - Behövs det inte ett väldigt bra underlag för att kunna göra en korrekt upphandling? - Ju bättre kunskap man har om utvecklingen av spåren, under de fem plus två år, om man utnyttjar optionen som ett underhållskontrakt gäller, desto säkrare blir man om vad som ska göras. Men nu är det ett faktum att det är en gammal anläggning, det är en sliten anläggning, det är jättemycket trafik, så vi kan inte förutsäga exakt vad som sker. Då bygger man in möjligheten att reglera mängder i kontraktet, och det gör man för att försäkra sig om att man inte får onödigt stora riskkostnader. Men det där är detaljer som man kan prata med våra upphandlingsexperter om. - Men verket har ju hamnat i tvist med flera entreprenörer just kring frågor kring kontraktet, vad som ska ingå och vad som inte ska ingå. Är det inte så att om Trafikverket hade haft bättre koll på förutsättningarna, då hade kunnat reglera kontrakten bättre? - Det är möjligt att man hade kunnat undvika det, men det centrala är att det uppstår arbeten som var mer än det man förutsåg och det måste man betala för, för det måste göras. Sen kan det uppstå olika åsikter om hur mycket man ska betala för det och i de här fallen som ni har tittat på är det så att vi har sagt att “nä men så där mycket ska inte skattebetalarna behöva betala för det här” och sen har då entreprenören i fråga hävdat att “vi har gjort det här jobbet, vi ska ha betalt för det” och då använder vi det juridiska systemet, så vi tar det till en juridisk konflikt. Det är alldeles naturligt när man jobbar med kontrakt av olika slag, att om man inte kommer överens, då använder vi rättssystemet. - Men vi har ju hittat att Trafikverket har lämnat fel uppgifter i upphandlingsunderlaget och därefter har man hamnat i tvist med entreprenören. Som lyssnare, skattebetalare så antar jag att man är nyfiken på om det här inte hade kunnat undvikas om man hade haft en bättre koll från verkets sida? - När man har lämnat felaktiga underlag till ett kontrakt, det är olyckligt, det ska vi undvika. Men sånt kan hända och det har uppenbarligen hänt i åtminstone ett fall som jag har hört om. Då måste man se till att man kan reglera det så att det blir sjyst. I det här fallet som du hänvisar till var det ett ursprungskrav som vr långt större än det vi tillslut betalade och vi sparade rätt ordentligt med pengar genom att vi gick in i den tvisten kvalificerat. - Men nu var det en långdragen tvist, dem måste ju ha kostat Trafikverket pengar och resurser också? - Absolut, det kostade den. Så att det är alltid bättre om man vet från början. Men när det inträffar att det blir oklarheter. Då ska man reglera det, och gäller det att inte ge upp och tycka att man ska kämpa för skattemedlen, det gör vi. - Du säger att ni har kämpat för skattemedlen genom att tvista? - Det kan du skriva upp. Vi kämpar för skattemedel varje dag. Torbjörn Suneson delar inte heller Sekos upprördhet över att Infranord nu skrotar arbetsmaskiner som kunde använts på järnvägen. Det var ett regeringsbeslut att låta Infranord få maskinerna vid avknoppningen men det påverkar Trafikverket genom att man nu inte styr vilka maskiner som används i underhållet. - Jag tror att de nya entreprenörerna som kommer in, som gör att - om det nu är som du säger - att de också har maskiner. Så att den där oron, den delar inte jag. - Det är ju maskiner som är investerade med skattepengar från början, vad tänker du om det?? - Det är förmodligen jättebra. Vi måste byta maskinpark även om vi har köpt en lastbil för skattemedel, så någon gång så har den tjänat ut och det har kommit en effektivare eller vad det nu är för maskin man använder. - I det här fallet har de inte tjänat ut, de är fullt fungerande. - Ja, men en gammal spade kan också vara bra, men det kan komma nya maskiner som är mycket effektivare. Trots kritiken mot Trafikverket menar Torbjörn Suneson att man har bra kontroll på hur skattepengarna används överlag, och att inget i kritiken som har riktats är nytt. - Riksrevisionen, forskarna och Gunnar Alexandersson säger ingenting som vi inte själva har sagt och konstaterat, så att vi delar problemanalysen och vi skulle gärna ha möjlighet att uttala oss om det och vi jobbar med att utveckla sådana system, men just nu behövs det mer arbete och tid för att komma dit. - När har ni kommit dit tror du? - Det vet jag inte, det är svårt att sia. - Vad är din målsättning? - Ja, det är jättesvårt att säga, men vi har bra koll och vi ska ha ännu bättre koll. Omvärlden förändras hela tiden, vi lever i en dynamisk tillvaro, så jag tror aldrig vi blir färdiga om jag ska vara ärlig. Jag tror att det är tid som är det viktigaste. Det är tid som behövs, säger Trafikverkets tillförordnade generaldirektör. Men kritiken har riktats under lång tid. Hur mycket längre kan järnvägen vänta? Tina, som är banarbetare och ser rälsen dagligen, säger att det börjar bli väldigt bråttom. - Men när du ser på skicket, är du orolig för att något ska hända? - Ja, det är det där, hur man ska uttala sig om det. Orolig. Ja, det har ju varit ganska frekvent med trasiga korsningar, det har ju alla fått läsa om och det är klart att jag vill ju inte stå här och vara någon Saida och säga att “nu kommer det att hända en katastrof”, men det har ju varit nära nu några gånger, och det man har iakttagit på underhållsbiten, det så klart, underhålls det inte succesivt, åtgärdar man inte månadsanmärkningar, eller rent underhåller rälsen, det så klart det går ju sönder tillslut. Man måste ju underhålla grejer precis som man målar sitt hus eller vad som helst. - Vad ska man tänka som resenär? - Som resenär? En del kollegor säger att “jag åker inte något jävla tåg” - Av dina kollegor som jobbar med järnvägen? - Ja, någon säger så. Men jag åker tåg, det gör jag. - Jag vet bara att det måste ju underhållas på ett mer effektivt sätt och jag upplever, och flera i min bransch, att det är systemfel, högre upp, myndigheten som har hand om det här. Och det hoppas jag politiker också ser och förstår och gör något år det. Tina heter i verkligheten något annat.   Reportrar: Anna Iversen och Micha Arlt Exekutiv producent: Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Men kan journalistiken vara opartisk mellan kunskap och kvacksalveri? Vi visar hur journalistikens debattformat skapar falsk balans med SVT:s debatt om barnvaccin som aktuellt exempel. Striden om digitalradion fortsätter. I veckan sågades planerna av Riksrevisionen och vi undrar om det var dödsstöten för de kvartsekellånga turerna. Och så är socialamedierkrönikören Jack Werner på journalistkonferens i Italien. Falsk debattbalans om vaccin Vi journalister tycker ju ofta att vi gjort vår hemläxa när båda sidor har kommit till tals. Men kan man vara opartisk mellan kunskap och kvacksalveri? Mellan fejk och fakta? Här talas det ofta om så kallad falsk balans, där journalistiken rör sig i förnuftets utmarker och riskerar att förvilla snarare än att försöka förklara. SVT-debatt har i dagarna fått kritik efter att man låtit vaccinmotståndare och vaccinförespråkare göra upp i studion. Det blev en debatt om en fråga där vetenskapen i själva verket är överens om fakta. Mediernas reporter Mattias Pleijel har undersökt vad som händer när fakta ställs mot vidskeplighet i en skenbart objektiv debatt.  Digitalradion hårt pressad från flera håll Striden om digitalradion fortsätter och fortsätter. I veckan har planerna fått i stenhård kritik av Riksrevisionen och den utredning om hur DAB skulle kunna införas har fått både hiss och diss av remissinstanserna – bland annat ett tungt slag i form av hård kritik från Post- och telestyrelsen.  Den senaste tiden har alltså flera tunga instanser kritiserat planerna på att stänga ned FM-nätet till förmån för ett nytt system för digital radiodistribution. Och frågan är om det här är dödsstöten för de kvartsekellånga turerna om DAB. Reporter: Karin Hållsten. Krönika: De sociala mediernas kortspel Mediernas krönikör Jack Verner är i veckan på journalistkonferens i Perugia, Italien. Där har han spanat på en framtid där vi inte skriver artiklar och gör inslag utan snarare skapar kort redo att delas ut för att bli vinnare i de sociala mediernas kortspel.

Hur säker kan man vara på att man får rätt vård och att den läkare man möter har rätt kompetens?Kaliber undersöker vem som kontrollerar kvaliteten i den svenska vården och hur illa det kan gå när rätt kompetens saknas. - Ja det går inte att beskriva. En sådan sorg och smärta som var…Att det kunde gå så illa. Att vi hade sån otur och träffade den doktorn, säger Ulla Pettersson. En stol är tom i köket hemma hos Ulla Petersson i Åmål. Det är någon som saknas - Kjell-Erik, Ullas lillebror. Han sökte vård efter att ha drabbats av en grav hjärtinfarkt men fick inte den hjälp han behövde. Istället blev han ordinerad ryggövningar. På rehabkliniken Olivia i Danderyd håller Nils Björneheim på med att stoppa träpluppar i små hål. Det är ett solitaire-spel och används för att träna finmotoriken. Bredvid sitter arbetsterapeuten Sandra Skog. - Jag tänker att om tio minuter så är det den här handträningsgruppen. Vi kanske ska ta det lite lugnt nu? Så vi inte tar slut på dig fullständigt, säger Sandra Skog till Nils Björneheim. - Ja, det behövs nog, säger Nils och reser sig upp. Han går ut i korridoren. Hur går det för Nisse? - Den här operationen han var med om, det var ju en fullständig katastrof att det blev som det blev och som han har berättat för mig så var han riktigt illa däran. Tänker man på det så har det ju hänt väldigt mycket på så kort tid, säger Sandra Skog.  Ute i samlingshallen står Nils och kollar dagens schema. Senare väntar bland annat språkövningar, gym, minnesträning och qigong. Det är ett tajt schema, så vi bestämmer oss för att ses hemma hos Nils när dagen är slut. Nils är gammal träslöjdslärare och jobbade tidigare på en skola en bit bort. Hans elever kallade honom för Nisse. Men allt skulle förändras en dag i oktober 2012. - Här står vi på sjukhuset. Här ligger han nerbäddad med alla maskiner runtomkring. Vi är hemma hos Nils och hans fru, Marie-Louise. I handen håller hon fotografin från sjukhuset. - Här ligger han nerbäddad, med alla maskiner runt omkring. Helt borta, säger Marie-Louise. Vad var det som hände? Vad var det som hände? Jo….eeh…vi skulle bli…det var det här med…, säger Nils och blir tyst. Han har svårt att  få fram orden och det mesta av hans minne från händelsen är borta. Men Marie-Louise som skriver dagbok minns det fortfarande tydligt. - Han skulle ta bort en polyp i näsan. Den gjorde så att han hade andningssvårigheter, säger Marie-Louise. En polyp är en liten vävnadsknöl i slemhinnan som gör att man blir täppt i näsan. Det är en relativt vanlig åkomma som uppemot 300 000 svenskar har problem med. Knölen tas ofta bort genom ett litet ingrepp i näsgången. - Och Nisse åker iväg på morgonen.. eller vi skjutsar dig till sjukhuset. Och sen är det 'hejdå, lycka till, vi syns ikväll'. Och jag själv skulle ha avskedsfest på jobbet för jag skulle gå i pension samma dag. Jag stod och blåste ballonger på jobbet och så ringer läkaren från sjukhuset och säger att ”Det där har inte gått något vidare…”, berättar Marie-Louise. Läkaren som opererat Nils har begått ett allvarligt misstag. Men det får Marie-Louise inte veta när sjukhuset ringer. Bara att Nils har fått en akut hjärnblödning och att han åkt med ambulans till neurointensiven på Karolinska sjukhuset. - Och då åkte jag och sonen dit. Och vi hittade rätt på dig och fick se dig, och det var ingen munter syn just då i alla fall, säger Marie-Louise och tittar på Nils som sitter tyst och lyssnar. Vad kände du just då? - Ärligt talat så vet jag inte. Det var bara tomt. Ett tomt kaos. Jag vet inte riktigt, det vart blackout, säger Marie-Louise Björneheim. Var du någonsin rädd för att inte Nisse skulle komma tillbaka? - Ja, det var jag ju. Oh ja, det var jag. Jag trodde faktiskt inte det. Så som han såg ut när han låg på sjukhuset…För han rörde sig ju inte. Vi kunde få en liten, liten förnimmelse om vi höll honom i handen. Att man fick en liten, liten tryckning tillbaka. Men ingen annan reaktion. Och det var jättejobbigt. Usch. Nils går inte att få kontakt med. Han läggs in med slangar för att tömma hjärnan på blod. Och en track i halsen, ett slags rör för att underlätta andningen. Det ska dröja månader innan han vaknar till liv. Och då är det en annorlunda Nils som vaknar upp. - Han visste ju inte vem jag var. Konstigt nog kände du igen barnbarnet. Men inte Mattias och mig första gångerna du började vakna upp. Du tittade bara på oss som att, vilka är vi? Säger Marie-Louise. Läkaren får inte fortsätta operera De första månaderna kan Nils varken röra sig, prata eller minnas något. Det blir en lång resa med rehabilitering, där Nils får lära sig prata och gå på nytt. Och det dröjer nästan två år innan Nils  får veta vad som gått fel. I augusti 2014 kommer ett beslut från Inspektionen för Vård och omsorg, den myndighet som bedriver tillsyn över vården. Där framgår det att läkaren försökt ta bort Nils polyp med en tång, och att han inte använt någon optik för att kunna se vad han gör. En direkt olämplig metod enligt IVO. Nils som ligger nedsövd märker aldrig när läkaren råkar göra hål och kommer åt den del i huvudet där hjärnan sitter. Marie-Louise går iväg och hämtar ett kuvert. Kuvertet med den utredning som IVO skickade för några månader sen. - Han har haft upp ett instrument upp i hjärnan. Det blev ett hål. Man har ett litet nät emellan näsan och hjärnan där luktsinnet sitter liksom. Och det var det han petade sönder och sen upp i hjärnan. Och så blev det blodutfyllnad och då blev det en stor hjärnblödning, förklarar Marie-Louise. Läkaren får även kritik för ytterligare ett fall, där en patient fått smärta och blödningar efter två misslyckade näsoperationer. Man beslutar att läkaren inte bör utföra någon mer kirurgi, och sjukhuset placerar honom på en annan mottagning i Stockholm. Jag har varit i kontakt med läkaren, men han vill inte medverka i någon intervju. - Det är helt ofattbart. Man kan inte tro att sånt här kan hända. Och man blir ju jätteledsen. Gjort går inte att göra ogjort. Men det förstörde Nisses liv och delvis mitt. Och sonens också egentligen, det händer ju mycket runt omkring, säger Marie-Louise. - Ja, det är ju som du säger. Man vet ju inte vem som bestämmer över en. Det känns ungefär som dom vart och petat undan benen på en. Och sen har man försökt komma tillbaka, tillbaka…, säger Nils Björneheim. Hur kunde en olämplig läkare få operera Nils? Och finns det fler än bara Nils som drabbats av att inte få träffa en läkare med rätt kunskaper? Jag bestämmer mig för att kontakta Inspektionen för vård och omsorg och får då veta att just kompetensbrister inom vården är ett av flera riskområden som man sett de senaste åren. Janna Kokko är utredare på IVO. - Vad vi har gjort är att vi har samlat in risker både från det som vi har sett och sen också det som andra aktörer påpekar som riskområden. Och där har många aktörer påpekat att kompetensbrister hos personal är ett riskområde, eller en risk för patientsäkerheten. Men vi har kollat på det på väldigt övergripande nivå för att kunna prioritera vår kommande tillsyn, berättar Janna Kokko. Enligt henne handlar det inte specifikt om bara kompetensbrist hos enskild personal, utan även om brist på vissa typer av specialister och att en del inte får tillräckligt med kompetensförhöjning. Jag är nyfiken på om det finns fler fall som Nils. Därför begär jag ut alla avslutade anmälningar som handlar om kompetens bland vårdpersonal. Jag begär också ut alla tillsynsärenden där IVO kritiserat personal för oskicklighet, det vill säga att personalen har bristfälliga kunskaper i sitt yrke. Sammanlagt går jag igenom 191 fall som lett till kritik de senaste fem åren, och hälften av dom rör läkare. Sverige saknar de kontrollsystem som finns i många andra länder I dom ärenden jag granskat, hittar jag flera exempel på både dödsfall och allvarliga vårdskador, som kan härledas till att läkare haft brister i sin kompetens. Här finns exempel på barn som dött, patienter som blivit blinda och läkare som ordinerat dödliga medicindoser till sina patienter. Så hur kommer det sig att patienter riskerar att träffa läkare med bristande kunskaper?          Jag åker till Sahlgrenska Akademin i Göteborg. Här möter jag Eric Hanse. Han är professor och dekanus. Tidigare var han ansvarig för läkarutbildningen i Göteborg. - Ja, läkarkårens kompetens är god och hög generellt sett. Men den kan bli ännu högre, säger Eric Hanse. Enligt Eric Hanse så finns det flera saker som kan bli bättre och gemensamt är kontrollen av läkares kompetens. En del handlar om själva läkarutbildningen, där kraven successivt minskar ju längre man kommer. Som exempel nämner han den svenska specialistutbildningen som inte innehåller någon obligatorisk slutexamen. Men det stora problemet kommer efter utbildningen. Då blir det istället upp till arbetsgivaren att se till att läkaren har rätt kompetens för sitt jobb. Något system som återkommande kontrollerar kompetensen finns inte.  - Det är väldigt olyckligt. På alla nivåer i den här utbildningskedjan, hela vägen från grundutbildning till AT och vidareutbildning och fortsatt vidareutbildning, så bör det finnas kontrollstationer, så att säga. Och såna kontrollstationer blir aldrig vattentäta, och ska inte vara heller kanske, hur finmaskiga man än gör dom. Men dom minskar risken för att sånt här ska hända i alla fall, säger Eric Hanse. Om man som arbetsgivare anställer en läkare, vad har man för möjligheter att kontrollera den här läkarens kompetens? - Nej, man har ju att lita på att dom utbildningar som den här läkaren har gått på olika nivåer uppfyller en god kvalitet, säger Eric Hanse. Det är den femte december 2013 och medicinska riksstämman hålls på Waterfront Congress Centre i Stockholm. Här samlas branschfolk och föreläsare för att debattera och nätverka. På en debattscen står barnläkaren Anders W Jonsson, även riksdagsledamot för Centerpartiet. Ämnet för debatten är ”Vem vill gå till en läkare som inte hänger med?” och Anders W Jonsson argumenterar för att Sverige bör införa en kontroll över läkarkompetens.  - Ja, det här var en av många debatter jag varit med i under de senare åren, där vi diskuterat just det här, varför Sverige är så unika i det att vi inte har någon kvalitetskontroll av legitimerad personal, säger Anders W Jonsson. Systemet Anders W Jonsson förespråkar kallas recertifiering. Det går ut på att yrkesutövare återkommande får bevisa sin kompetens, till exempel via kunskapstester vart femte år och ofta genom att redovisa att man uppdaterat sig med ny relevant forskning. Systemet används i olika former runt om i världen. Men inte i Sverige. - Jag tycker att det är fel. Jag tycker att Sverige i likhet med i stort sett alla andra länder, borde ha system där man återkommande får visa att man behåller kompetensen på det område man är legitimerad att arbeta. Jag kommer ihåg från den här debatten vi hade att efteråt hade jag stämt träff med en amerikansk barnläkarkollega som var på stämman i ett annat ärende. Jag skulle visa honom Sveriges riksdag. På vägen hit till riksdagen frågade han vad jag debatterat. Och då berättade jag det här, och han blev ju väldigt förvånad. Hur kan det vara så i Sverige att man inte har någon kompetenskontroll alls på läkare? Och så beskrev han det amerikanska systemet där man har dubbla kontrollsystem, där dels delstaterna har en uppföljning, och dels yrkesföreningarna också har en uppföljning. I det material jag gått igenom hos IVO, är det tydligt att läkare med kompetensbrister ofta upptäckts först efter att fel har begåtts. Och det här är ett problem menar Anders W Jonsson, som tycker att Sverige borde införa ett system som granskar läkares kompetens innan felen begås. Han jämför det med svenska revisorer, som var femte år får förnya sina yrkescertifikat. - Det borde i Sverige vara lika viktigt att ta hand om svårt sjuka människor som det är att hantera pengar. I ett läge där vi säger att auktoriserade revisorer, där ska staten återkommande kontrollera att man håller kompetens. Då är det ju skamligt att man då tycker att hela sjukvården där det handlar om människors hälsa, liv och död, att man där inte har någon form av kompetenskontroll, säger Anders W Jonsson Med på scenen står även Olle Larkö. Han är överläkare och dekanus på Sahlgrenska Akademin. Kollega till Eric Hanse som ni hörde tidigare i programmet. - Vad vi vänder oss emot är att vi inte har samma krav på läkarna som man har i andra länder, säger Olle Larkö. Varför har vi inte det? - Ja, det är svårt att svara på det. Kan vara ett uttryck, om man får vara lite elak, ”Slapp-Sverige”. Att man tror att saker ordnar sig i alla fall, säger han. Enligt Olle Larkö är det framförallt läkares fortbildning som är viktigt att kontrollera. Det vill säga den kunskap som läkare får efter att dom är färdiga specialister, till exempel genom att åka på konferenser eller läsa ny forskning. Och han får medhåll från sin kollega Eric Hanse. - Den allmänna synen är att läkaryrket som många andra yrken är något som ingår i ett livslångt lärande. Och alla utbildning, även i det livslånga lärandet, är något som befrämjas av krav på individerna på alla nivåer. Men som det är nu i systemet så minskar kraven successivt ju längre man kommer i det livslånga lärandet. Och det är på sikt inte bra för inlärningskvaliteten. Så vi tror ändå att det är bra med krav på alla nivåer, även om man har vart yrkesverksam en längre tid, säger Eric Hanse. Olle Larkö bryter in. - Det är klart att det kan förekomma att kompetensbrister gör att man felbehandlar. Det är ju därför vi tycker att man ska förebygga detta så långt man kan. Med att hänga ut i utvecklingen helt enkelt. Läkare är inga fantommänniskor heller, utan vi kan göra fel även om man är kompetent. Det är olyckligt om man gör fel för att man är inkompetent, och vi vill så långt som möjligt gardera oss från detta, säger han. Kjell-Erik drabbades av grav hjärtinfakt men blev ordinerad ryggövningar I ett av fallen jag granskat, dyker orten Åmål upp. Här bor Ulla Pettersson och hennes make Holger. Vi går in Ullas kök. Efter en stund pekar hon på den rödvita mattan framför diskbänken och börjar berätta om sin lillebror, Kjell-Erik. - Här bara han ramla ner. Och blev liggandes ner här efter diskbänken. Alldeles precis efter här låg han. Så det var jobbigt att sköta matlagning och disk, det känns fortfarande jobbigt med den här bänken, för det påminner så mycket om det som hände då, säger Ulla Pettersson. Vi sätter oss i matrummet. Det var en oktoberdag som hennes lillebror Kjell-Erik kom hit, berättar hon. Kjell-Erik var blek, kallsvettig och klagade över en extrem smärta i ryggen och bröstet. Dom åker till vårdcentralen där dom blir ombedda att sätta sig i väntrummet.  - Nej, det orkar jag inte, sa min bror då. Men sen kom det en läkare. Och när vi hade berättat då att han hade så ont i ryggen, och han hade ont i mellangärdet och det tryckte över bröstet och han hade väldigt hjärtklappning. Då fick vi följa med in på ett undersökningsrum. Och där togs EKG. Och då sa han att, ja det syntes en liten förändring. Och så fråga han min bror om han hade haft en hjärtinfarkt tidigare. Och nej svarade ju min bror då, berättar Ulla. Läkaren ser fundersam ut, berättar Ulla. Han säger till Kjell-Erik att lugna ner sig och ta ett djupt andetag. Efter en stund säger han att Kjell-Eriks hjärtklappning bara är en panikattack, orsakad av inflammation i ryggen. - Och så skulle han visa min bror hur han skulle göra ryggövningar för att stärka upp ryggmuskulaturen. Så han fick lägga sig på britsen. Och så skulle han ha händerna utefter sidorna och sträcka upp överkroppen och huvudet. Och det kunde ju inte min bror. Läkaren fortsätter med att försöka få Kjell-Erik att göra ryggövningar. Efter en stund ber han Kjell-Erik och Ulla att gå in i ett annat rum och vänta, eftersom en annan patient står på tur. - Och då säger min bror till doktorn att. ”Ja, jag kommer inte att klara mig igenom det här”. Och då tog doktorn tag i armen på min bror. Och så sa han att ”Lugna ner dig nu. Lugna ner dig. För det som du känner bak i ryggen, det är inte farligt. Och inte det du känner tryck över mellangärdet. Och hjärtklappningen, det är inte farligt. Du behöver INTE oroa dig!”, berättar hon. "Jag kommer dö nu" Medan de väntar i rummet börjar Kjell-Erik att hosta kraftigt. Läkaren kommer senare tillbaka och gör bedömningen att Kjell-Erik även lider av lunginflammation. Han skriver ut lite antibiotika och skickar hem Ulla och Kjell-Erik. Väl hemma hos systern, börjar allt snurra för Kjell-Erik. Han har svårt att andas och svetten pärlas i hans panna. Ulla bestämmer sig för att ringa en ambulans.  - Och min bror, han sa att ”Jag kommer att dö nu”. Och då försökte jag trösta honom och säga att ”Bara ambulansen kommer”. Och ”Jag dör innan dom kommer…”. Det var det sista han sa. Och sen bara han rasa ihop på golvet.  Ulla försöker ropa och ruska om Kjell-Erik, men får inget svar. Hon springer till telefonen för att ringa 112 igen, när hennes man ser ambulansen stanna utanför. - Och dom började ju å jobba med honom på en gång. Och gjorde såna här tryck på bröstkorgen på'n. Ulla står ute i hallen medan personalen försöker få liv i Kjell-Erik. Efter en stund hör Ulla hur det blir tyst i köket. - Personalen på ambulansen kom ut och sa att…”Tyvärr, det går inte att få något svar från din bror, hjärtat är stilla och det går inte att få igång det”. Och när dom kom med båren och….ja dom undrade ju om jag ville att han skulle vara kvar här tills en läkare kom och konstaterade dödsfallet. Eller om dom skulle ta med honom. Och då var han ju redan blå i det som man såg av ansiktet och så…Så då var det ju bara att konstatera att…han var död, säger Ulla medan tårarna rinner ner för hennes kinder. Chefläkare på Närhälsan och den vårdcentral som Ulla och Kjell-Erik besökte heter Monica Radeberg. Efter händelsen gjorde hon en egen utredning och anmälde även ärendet enligt Lex Maria. - Jag ser allvarligt på händelsen och beklagar den. Och det är av den anledningen som vi har gjort den här händelseanmälan och en Lex Maria-anmälan till IVO, säger Monica Radeberg. Den obduktion som gjordes efter Kjell-Eriks död, visade att han avlidit i en hjärtinfarkt. Och enligt både IVO och Monika Radeberg, borde läkaren ha förstått det redan första gången han såg resultatet av EKGt. Det visade nämligen tydliga tecken på att Kjell-Erik hade en akut hjärtinfarkt och läkaren borde ha ringt på en ambulans direkt. Hur kunde det bli så här? Det var en felbedömning. Och som jag också skrev i händelseutredningen och som också IVO höll med om, var att det handlade om kompetensbrist hos enskild hälso- och sjukvårdspersonal, säger Monica Radeberg, chefläkare på Närhälsan. Om en läkares kompetens brister i vissa avseenden som du säger. Hur kommer det sig att han jobbade där han gjorde? - I det här fallet handlade det om behov av läkare, alltså vikarier. Det var brist. Man har inte tillräckligt med ordinarie läkare och behöver ha bemanningsläkare eller vikarier. Så det var ju ett bemanningsföretag som hade hjälpt den här enheten med läkarbemanningen. Ni som anställer personal. Vad har ni för ansvar i det här? - Vi har ett ansvar att ta referenser…Att vi har personer med rätt kompetens…på rätt ställe.. Och vad var det som gick fel i det här fallet? – Ja, den här personen hade ju inte rätt kompetens i det här fallet……..Det jag vill tillägga är att jag beklagar detta. Det är en tråkig händelse som vi tagit på stort allvar. Den doktorn jobbar ju inte kvar i närhälsan. Vad jag vet, så gör han inte det, säger Monica Radeberg. Läkaren är fortfarande verksam inom vården i Västra Götaland och har i perioder varit stafettläkare på andra vårdcentraler i regionen. När jag ringer upp honom, håller han inte med om att hans kompetens varit otillräcklig. Men någon intervju där han kan utveckla det hela, vill han inte vara med i. Var han jobbar idag, vill han inte heller uppge. Läkarbristen förvärrar problemen Det är inte bara IVO som identifierat kompetensbrist som ett problem i den svenska vården. I december 2014 meddelar Riksrevisionen att även dom sett problem med kompetensen inom sjukvården i en förstudie. Senare i höst ska de presentera resultatet av en större granskning av kompetensproblemen inom vården. Men här ligger fokus mer på kompetensförsörjning, det vill säga frågan om rätt kompetens finns på rätt plats. Det råder idag brist på läkare med spetskompetens,  framförallt inom psykiatrin och allmänmedicin. Och enligt flera experter jag talat med är det ofta ur det perspektivet man ser problemet. Det stora problemet är inte inkompetent personal, utan snarare att det här inte kompenseras med annan, mer kompetent personal. Men kan det vara så att läkarbrist kan få konsekvenser även för enskilda läkare? Jag åker till Stockholm för att träffa Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren. - Ja, det är allvarligt. Man kan säga att både legitimation och specialistbeviset är statens garant för att yrkesutövaren håller måttet, säger Heidi Stensmyren. För Heidi Stensmyren är det framförallt fortbildning som är viktig för att bibehålla god kompetens. Hon är inte övertygad om att recertifiering är rätt väg att gå, däremot skulle hon gärna se ett system som ställer högre krav på att läkarna får rätt fortbildning.  Samtidigt tror hon att läkarbrist och kompetensbrist hos enskilda läkare kan ha vissa samband. - Tittar man på primärvården, så är det ju många läkare som kanske är den enda läkaren på vårdcentralen. Och det innebär i stor grad ensamarbete. Och det här blir en nedåtgående spiral. För dom har då så få läkare på plats så man får svårt att delta i fortbildning och uppdatera sig. Eftersom det är så dåligt bemannat. Sen så blir det här en spiral som fortsätter. Man får inte fortbildning och får ta en större del i produktionen. Och så blir det bara produktion till sist. Det blir en ond cirkel.   På Södermalm i Stockholm, ligger huvudkontoret för Sveriges kommuner och landsting, SKL. Jag har stämt träff med chefen på SKL:s vård- och omsorgsavdelning, Hans Karlsson, för att fråga hur han ser på det här med kompetensbrister och att det sker fel i vården. Som lagen är skriven, är det idag upp till arbetsgivaren att se till vårdpersonalen har rätt kompetens. Jag har pratat med en del experter som menar att det är ett problem att Sverige inte har något riktigt system som kontrollerar läkarnas kompetens. Vad tänker du om det? - Ja, det beror på vad du menar med kontroll. Vi har ingen myndighet som på något sätt prövar kompetens efter ett visst antal år eller som följer upp det i den meningen. Däremot finns ju tillsynsmyndigheter, Inspektionen för vård och omsorg som har ett tillsynsansvar, säger Hans Karlsson på SKL. Det finns ju exempel på andra länder där man har till exempel recertifiering. Att man kollar upp kompetensen var femte år till exempel. Hur ser du på ett sånt system? - Om man söker sig till ett vårdande yrke så…har man…då är grundinställningen att man faktiskt ska kunna klara sitt yrke på ett bra sätt. Vi tror mindre på en formalisering i form av någon typ utav examen igen, utan det handlar om att ständigt vara upptagen av att lära sig lite mer.. Men som lagen är skriven så är det ju ändå arbetsgivaren som har ansvar att kontrollera läkarens kompetens. Varför kan det ändå ske sådana här fel i vården? - Ja, och det är ju en riktig beskrivning att arbetsgivaren, chefen ska vara ansvarig för det. Man ska se till att personen dels har rätt utbildning men också har fått rätt kompetensutveckling under tiden. Det är ett konstaterande att så här långt är systemet inte perfekt. Ingen är nöjd med det. Alla är upptagna med att försöka ta bort dom brister som finns. Eller att kompensera för det faktum att vi inte är perfekta människor. Det vi måste göra när vi vet att det är att göra ett fel eller att det är att det händer något som inte var avsett, är att det är en del av en vardag. Då handlar det om att acceptera att det förekommer, och bygga in system som säkerställer att dom här bristerna inte leder till att det drabbar en patient. Men hur ska man som patient veta att den läkare man träffar faktiskt har rätt kompetens? - Jag tycker att man som patient i svensk sjukvård ska kunna förutsätta det. Man ska inte behöva försäkra sig extra mot det eller vara oroad för det. Jag är övertygad om att i den absoluta majoriteten, nästintill alla fall, så kan du vara helt säker på det. Sen finns det exempel på att uppenbart inte kompetensen räckte, säger Hans Karlsson, chef på SKL:s vård- och omsorgsavdelning. I matrummet hemma hos Ulla Pettersson i Åmål igen. Hon visar en bild på sin bror Kjell-Erik. Han står på en fiskebåt, med gula regnkläder och håller upp en stor fisk. Det är en av de sista bilderna som togs på hennes bror. - Att det kunde gå så illa.. En doktor som ändå inte var så ung…utan hade lite erfarenhet. Att vi hade sådan otur att vi träffade den doktorn. Det är dom tankarna jag har, som snurrar runt i huvudet på mig både dag och natt. Och att en inte ska lita på en doktor längre. Jag kommer aldrig göra det mer…  Reporter: Michael Verdicchio P4 Göteborg Producent: Andreas Kron P4 Göteborg Andreas Lindahl Exekutiv producent Kaliber kaliber@sverigesradio.se

Går det att kontrollera fram kvalitet i skolan eller kan en alltför omfattande kontroll rentav vara skadlig? Det tredje och sista programmet i Kalibers och UR Skolministeriets serie om Skolinspektionen handlar om vad de som granskar skolinspektion anser. Och vad vill politikerna med Skolinspektionen i framtiden? – En av de allra mest misslyckade reformerna i svensk skolpolitik, och då är ändå konkurrensen hård, det är Göran Perssons kommunalisering av skolan. Göran Persson menade att om man kommunaliserar skolan så kommer resultaten att höjas och läraryrket att stärkas. I själva verket så vet alla idag att det har blivit precis tvärtom, säger skolminister Jan Björklund. – Vilda västern var ju en spännande tid. De svaga hade svårt. De starka segrade . Därför kan man konstatera att Vilda västern kan vara ett utmärkt stoff till ungdomsromaner. Men det är en usel modell för svensk skola, säger Stefan Löfven. Om exakt en vecka är det riksdagsval och redan tidigt i valrörelsen stod det klart att skolan skulle bli en av valets viktigaste frågor. Så det var väntat att både Jan Björklund och Stefan Löfven valde att lyfta fram skolfrågan i sina sommartal i år.  Löfven pratar om vinstjakt i skolan medan Björklund pekar på kommuner som inte tar sitt ansvar som skolhuvudmän,  det vill säga kommuner och privata aktörer. Det kan verka som att Jan Björklund och Stefan Löfven pratar om olika saker, men båda pekar på problem som är följder av att Sverige, under de senaste decennierna, fått ett av världens mest liberala och decentraliserade skolsystem. Samtidigt har den statliga styrningen av skolan ökat med hjälp av mer inspektion och kontroll. Och 2008 bildades en ny myndighet – Statens skolinspektion. I tredje och sista delen av Kaliber och skolministeriets granskande serie om Skolinspektionen ställer vi frågan om det går att kontrollera fram kvalitet i skolan. Kan en alltför omfattande kontroll rentav vara skadlig? Vad säger de som jobbar inom skolan och blir granskande?  Och vad har politikerna har att säga om skolinspektionens roll i framtiden. Men först en tillbakablick: – Och allt det där har de lärt sig och vi kommer inte att ha lärt oss någonting om musik.  Då förstår jag hur mycket kunskap vi missar och hur dum man kommer verka vara när de kan allt det där, och så börjar vi gymnasium så kan vi ingenting, så vet vi inte ens vad en ton är, säger eleven Nora.   I två program har vi granskat hur bra Skolinspektionens kontroller fungerar. I det första programmet träffade vi Nora som gick i nian på en nystartad friskola. Skolan hade många brister trots att den hade blivit kontrollerad och godkänd av skolinspektionen. Det saknades lärare, lokaler och utrustning. Och undervisningen i ämnen som franska och musik var svajig och problemkantad. Så Noras sista år på högstadiet präglades av stor oro inför framtiden. – Om jag ska vara ärlig så ångrar jag lite grann att jag började här. Den är inte riktigt klar, säger Nora. Vi har berättat att inspektörer på Skolinspektionen själva tycker att kraven som ställs för att få starta en ny skola idag är otillräckliga. Och Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler säger att dagens system är utformat så att man måste tillåta en uppstartsfas för nya friskolor. I det andra programmet handlade det om vad för slags brister i en skola man egentligen kan upptäcka under en inspektion. Lärare från en skola som blivit granskad berättade om hur de tvingas lägga viktigt elevarbete åt sidan för att få dokument och nya handlingsplaner i ordning. Skolan får efter en tid tummen upp av Skolinspektionen – medan lärarna som vi pratat med menade att grundproblemen på skolan fanns ju kvar och att det som var formulerat på papper inte var något annat än luftslott. – Det är en väldigt speciell situation att sitta på en intervju med Skolinspektionen eftersom hela skolans framtid ligger i händerna på Skolinspektionen, sa läraren Annika. Flera av dom som jobbar med att utföra inspektioner på skolor tycker inte själva att dom kommer åt alla brister. – Jag kanske vet att kvaliteten på en skola är dålig. Men så skickar de in någon pappersprodukt som ser bra ut. Ja, då kan inte jag göra så mycket mer för vi har inte varit där tillräckligt och samlat in tillräckligt många uppgifter, så det skulle inte hålla juridiskt, säger en inspektör till Kaliber. Att bara granska papper ger en missvisande bild Skolinspektion som fenomen är egentligen inget nytt, men hur skolan har granskats och vilken betydelse kontrollen har haft har varierat mycket över tid ända sen mitten på 1800-talet då den första skolinspektionen sjösattes. Den Skolinspektion vi har idag, bildades för sex år sen och har som uppgift att kontrollera och granska skolorna så att de håller måttet. Men också verka för att förbättra kunskapsresultaten. Det har gjorts satsningar, reformer, undersökningar och kontroller. Och just det här med att kontrollera skolan har blivit allt viktigare. --Det är regeringens uppfattning att varje skola ska granskas lika kritiskt och uppfylla samma höga kvalitetskrav oavsett vem som driver den eller vilken inriktning den har. Regeringen har därför föreslagit skarpare och tätare kvalitetsgranskningar av varje skola och föreslagit att 150 miljoner kronor per år i utökade resurser till Statens skolinspektion ska anslås för detta, sa Jan Björklund i Riksdagen 2008, strax efter att skolinspektionen hade bildats.  Men är kontroll och inspektion ett bra sätt att höja kvaliteten på skolan? Det finns de som har undersökt saken. – Nu är kaffeapparaten borta! Vi håller på och bygger om, nämligen. – Ja. – Så det är därför det liksom är… I en korridor på Riksrevisionen är Sophie Casson Lindbäck på jakt efter en kaffekokare. – Var är kaffet? Där! Efter en stunds letande går vi in på hennes rum med varsin blå kopp rykande kaffe. Sophie Casson Lindbäck är revisionsdirektör på Riksrevisionen, den myndighet som har till uppgift att granska andra myndigheter. Förra året var hon ansvarig för en rapport om just Skolinspektionen. Och i rapporten riktar riksrevisionen kritik mot Skolinspektionens tillsyn. – Det viktigaste för oss var att visa, empiriskt som vi kallar det, genom intervjuer och statistik och enkäter, att Skolinspektionen i tillsynen oftast inte bedömer undervisningen, det som är viktigast i skolan, säger Sophie Cassun Lindbäck. – Varför har det blivit så? – Det är väldigt svårt att bedöma undervisningen, det visar vi också. Men vi tycker att det är viktigt att berätta. För det finns ofta föreställningar om att, har Skolinspektionen varit och tillsynat en skola då är den ju avcheckad och godkänd. Och har man fått brist i det som skolinspektionen kallar undervisning och lärande, då tror man ju att de har bedömt undervisningen. Men det har man alltså oftast inte och det är jätteviktigt att riksdagsledamöterna vet om det här. Sen kan det ju vara så att dokumenten hänger ihop med det som Skolinspektionen kallar processer. Om dokumenten inte är i ordning det kan ju vara symptom på att man inte har koll på sin verksamhet. Absolut kan det vara så, men det ger ju inte hela bilden, säger Lindbäck Man granskar papper men skapar förväntningar om att själva undervisningen är godkänd, fast man inte har tittat på den. Det menar Sophie Casson Lindbäck. Att bedriva granskning är också kostsamt, säger hon, och det måste vara rättssäkert. Och då är det enklare att bedöma om ett dokument är i sin ordning än att dra slutsatser av vad en enskild inspektör uppfattar om en skola under ett besök. Riksrevisionen kom i sin rapport om Skolinspektionen fram till att det sätt som man granskar skolan på idag är tveksamt med tanke på att en så komplex verksamhet som skolan där själva kärnan, det vill säga undervisningen, inte låter sig pressas ner i en färdig form så lätt. Och det är det som är granskningssamhällets baksida, eller om man så vill, Skolinspektionens omöjliga uppdrag, menar Sophie Casson Lindbäck. – Man har mycket högre förväntningar på skolinspektionen än vad skolinspektion i praktiken kan leverera. Och när jag säger man så handlar det om alla från riksdagsledamöter till den enskilde föräldern eller eleven som ska välja skola. Där är forskningen tydlig att det här granskningssamhället, där riksrevisionen är en del, vi får ju också vara självkritiska, vi bidrar ju alla till att det blir väldigt mycket granskning, kritik, kontroll, och då gäller det väl att kunna vara kritisk - apropå glappet mellan förväntan och verklighet. Kan kritik och kontroll säkerställa att det blir bra kvalitet i den faktiska verksamheten? Riksrevisionen kom alltså fram till att Skolinspektionen inte kan säkerställa kvaliteten i skolan eftersom de inte tittar tillräckligt mycket på undervisningen, som trots allt är skolans kärna. Inspektörerna vill ha mer fokus på att granska undervisningen Kaliber och Skolministeriet har ställt ett antal frågor till alla som jobbar på Skolinspektionen och som gör själva inspektionerna ute på skolorna. Och på frågan hur de tycker att Skolinspektionen skulle kunna utveckla sitt arbete för att bidra till kvalitet och likvärdighet i skolan, så är just mer fokus på undervisningens kvalitet en återkommande tanke. Så här säger några av inspektörerna. ”Det behövs mer fokus på undervisningens kvalitet. Tydligare stöttning till skolorna efter tillsynen, kanske någon enhet eller avdelning från Skolverket som går in och stöttar rektorerna efter att en tillsyn genomförts” ”Det är viktigt att de formella delarna fungerar för det är en rättssäkerhet för enskilda elever. Men det vi inte gör är att titta på elever som en grupp, om en viss skola ger bra undervisning till sina elever. Vi har ju i uppdrag att hjälpa skolorna att utvecklas och det kanske viktigaste att utveckla är ju undervisningen för det är ju där saker och ting händer, det är ju där elever lär sig. Men den delen har vi lämnat åt sidan för den juridiska delen. Så där skjuter vi bredvid målet.” I våras tittade några forskare med inriktning på pedagogik och statsvetenskap på hur det fungerar att styra skolan med hjälp av inspektion. Sara Carlbaum är statsvetare och jobbar på Umeå universitet. Och också hon ser risker med en skenande kontrollapparat. – Vi skapar en ökad misstro på att skolsystemet inte fungerar, att vi inte har någon tilltro till lärare, vi har ingen tilltro till rektorer, vi har ingen tilltro till huvudmännen, utan vi behöver den här ökade kontrollen. Och det finns då en förväntan på att när det finns en kontroll då ska det inte finnas några ickefungerande skolor eller skolor med bristande kvalitet eller eventuella oseriösa aktörer, utan då ska de här systemen jämt upptäcka det. Och det ser jag som att det här skapar ju en väldigt extrem kontroll, ett kontrollbehov som till slut kanske inte egentligen fyller någon större funktion, säger Sara Carlbaum. – Vad kan det få för konsekvenser för eleverna med ett sådant system? – Alltså det har ju funnits en väldigt stor tilltro, och det finns det fortfarande, till Skolinspektionen till exempel, som ett system för att se till barnens rättigheter eller till elevernas rättigheter. Och en risk med ett utökat kontrollsystem det är att man egentligen bara, från huvudmännens sida, blir mer fokuserad på: vad är det Skolinspektionen kräver? Än vad barnen, allas barns bästa egentligen kanske är, säger Carlbaum. Sara Carlbaum menar att man måste fråga sig om ökad kontroll är lösningen på skolans alla problem och vill höja ett varningens finger för att låta Skolinspektionen växa sig större genom att få mer resurser, större muskler och fler sanktionsmöjligheter innan man ens tar reda på om det verkligen leder till en bättre skola. – Jag menar att vi kan inte kontrollera i all evighet, eller i en väldigt stor utsträckning, utan frågan är ju vart den här balansen ligger, alltså hur mycket kan vi kontrollera innan det blir på något sätt kontraproduktivt. Alltså det man borde diskutera det är väl vad utbildning bör vara till för. Är det till för enbart den enskilda individen att nå vissa mål? Är det till för samhället i stort? Alltså vad utbildning är till för i stort är väl sådant som man bör diskutera. Och att man också kan diskutera: vad gör den här kontrollen? Vad ska vi ha den till? Vad bidrar den med? Och vad är eventuella negativa konsekvenser av kontrollen? Säger Sara Carlbaum Både Riksrevisionen och forskare som vi har pratat med, alltså de som granskat granskaren, pekar på att man faktiskt inte vet om granskningen verkligen har den effekt som det var tänkt, att den leder till bättre kvalitet, likvärdighet och ökade kunskapsresultat. Men vad säger då de som är ute i verkligheten, de som jobbar i skolan? Jo, en del varnar för att felfinnandet riskerar att leda fel.    Lärarfack, skolledare och friskolor inte nöjda med Skolinspektionen  I ett mötesrum högst upp i ett stort kontorskomplex, med utsikt över den kaotiska Stockholmstrafiken sitter representanter för de viktigaste aktörerna i den svenska skolan. Det är bland annat Sveriges kommuner och landsting, de två lärarfacken, friskoleorganisationer och Sveriges elevråd. Och framme vid podiet står Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler. Anledningen till att alla kommit hit är att Ann-Marie Begler ska presentera de kommande förändringarna i inspektionens arbete. Det gäller framförallt den regelbundna tillsynen på skolor. De viktigaste förändringarna är att man kommer att fokusera på de svaga skolorna. Och tanken är också att inspektörerna inte längre ska besöka alla kommunala skolor, men däremot alla fristående. – Vi vill att ni överväger, eller i alla fall funderar på vilket sätt man kan återinföra skolinspektörer, säger en av deltagarna. En av de som sitter och lyssnar och antecknar är Matz Nilsson, han är förbundsordförande för Skolledarna. Och han är kritisk. Inte till myndigheten utan till det uppdrag de har fått. – Felfinneriet tror vi inte är lösningen, utan det gäller också att lyfta dem och stödja dem i sitt utvecklingsarbete, säger Nilsson Matz Nilsson tycker att man istället, med stöd i vetenskap och forskning, borde fokusera på att stötta skolor och huvudmän. Och han tror inte att den nya tillsynsmodellen som just har presenterats kommer att förändra saker i grunden. Vi har inte råd att fortsätta på samma sätt, menar han: – Vi har nu… vi går in på det sjunde året på denna inspektionen. Vi ser att svenskt skolresultat fortfarande faller. Vi kan inte vänta sex år till och upptäcka samma sak därför vi tror från Sveriges skolledarförbund, ska vi få en snabbare resultatutveckling då måste skolornas personal involveras i  att inte bara bli granskade utifrån sina brister. Nilsson är inte den enda på seminariet som är kritisk. Så här säger Pontus Bäckström, från Lärarnas riksförbund: – Det är lite det som också syns i det här seminariet: alltså, om man tittar mycket på dokumentationen och tittar –har det upprättats ett åtgärdsprogram som skollagen säger att det ska göras? Ja det har det gjort. Ja, men sedan kommer följdfrågan: har det sedan inneburit att man har fått det stöd man ska få? Då ser vi att nej det är inte alltid man får det. Och där är ju en brist i dagsläget som tillsynen i någon mån kan ge. Och det skulle kunna behöva förbättras. – Vi delar bedömningen att det blir för mycket fokus på dokumentationen. När man inte möts mellan erfaren lärare och en annan lärare så kommer man ju inte kunna mötas i det pedagogiska samtalet, och det är just det det får till fokus, då fokuserar man mer på dokumenten och mindre egentligen på undervisningen, på mötet mellan lärare och elever, och det är där allting händer, säger Andreas Mörck, lärarnas riksförbund. Ytterligare en deltagare på seminariet är Birgitta Ljung och hon är där som de idéburna friskolornas röst. Hon delar inte Beglers entusiasm inför vare sig de kommande förändringarna eller för skolinspektionens uppdrag, som det ser ut idag. – Det är fortfarande bara inriktning på att söka fel och ingenting för att lyfta det positiva, och det tror väl vi i min organisation att ska man lyfta skolan så är det frågan om att försöka hitta det som är bra. Det är ju ingenting som märks och syns i debatten särskilt mycket, det är ju de här inspektionerna som får genomslag, där det är snarare så tror jag att man sänker skolor. Skolverksamheten i Sverige den liksom blir nedpressad i sko… jäms med fotknölarna. Det är så lärare och skolor upplever det, säger Birgitta Ljung. De som blir granskade av skolinspektionen är alltså är kritiska till fixeringen vid dokumentation och bristen på helhetssyn kring det skolorna gör. De är inte emot skolinspektion i sig, tvärtom. De tycker att tillsyn behövs. Men många efterlyser att man jobbar tillsammans för att hjälpa skolorna att bli bättre istället för att racka ner på dem. Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler tycker inte att kritiken mot att man sysslar med papperskontroll är riktigt rättvis. Hon menar att man kan inte kan skilja på dokumentation och verklighet på det sättet. – Om man tittar på de beslut vi har: det handlar ju ytterst om undervisningen. Om elever inte får särskilt stöd, det handlar ju faktiskt om elevernas undervisning. Om rektor inte klarar fullt ut av sitt uppdrag med att till exempel utvärdera sin verksamhet, förändra sin verksamhet och utveckla den utifrån de utvärderingar man gör, och utifrån den information man har, då handlar ju det om kvaliteten i verksamheten. Tittar man på våran tillsynsmodell så är det mycket mindre dokument vi granskar idag än vad man har gjort tidigare och det tycker jag är väldigt positivt. Vi kommer också nu, när vi kommer att välja ut 20 % av skolorna, kunna få möjlighet att gå in mer i klassrummet och använda våra resurser till att granska lektioner mer för att få ett underlag för våra beslut. Samtidigt måste man ju också säga att själva utvecklingen av kvaliteten, hur undervisningen ska bedrivas, hur man ska undervisa, den är i stor utsträckning det professionellas ansvar, säger Ann-Marie Begler generaldirektör på Skolinspektionen. – Men kan man kontrollera fram kvalitet i skolan, i en så komplex verksamhet som skolan är? – Man kan genom inspektion bidra till att huvudmännen arbetar med kvalitetsutveckling. Och jag har väldigt väldigt många exempel på att det också sker. Och det är ju det som är syftet med verksamheten, det är det grundläggande syftet: att förbättra skolan just för elevernas skull, säger Begler En skola för elevernas skull. Och ansvaret för eleverna det har ju huvudmännen, poängterar Begler gång på gång. Det är viktigt att allmänhet och politikerna inte förväntar sig mer av Skolinspektionen än det de kan göra -  att peka på brister och utvecklingsmöjligheter. Och själva arbetet för att utveckla en skola, det görs bäst av de som jobbar där. – Det är ju viktigt för oss att informera om att just vårt uppdrag är att peka på de här förändringsbehoven och utvecklingsbehoven, men att det är de som då driver skolan som måste jobba med det. Och det är väldigt självklart för man känner ju sin egen verksamhet, så det går ju aldrig för någon annan utifrån att arbeta med internt förändrings- och utvecklingsarbete, säger generaldirektören. Högsta chefen på skolinspektionen tycker att tillsynen som den ser ut idag fyller en viktig funktion och att deras satsningar är helt i linje med det uppdrag de fått från regeringen. Skolinspektionen viktig  Vad säger då de som har gett dem det uppdraget? Vi ville veta vad själva upphovsmannen till dagens Skolinspektion tänker kring dess roll, men utbildningsminister Jan Björklund vill inte ställa upp på intervju med Kaliber för att svara på våra frågor om skolinspektionen. Ingen av Folkpartiets andra skolpolitiker i riksdagen vill träffa oss heller. Men Bertil Östberg, statssekreterare på Utbildningsdepartementet, tar emot oss. – Min första fråga är: hur skulle du beskriva den roll som Skolinspektionen har i det svenska skolsystemet? – Ja skolinspektionen har en viktig roll. Skolinspektionen var när vi tillträdde i regeringen en del av Skolverket. Vi tyckte att den var så viktig så att det skulle bli en egen myndighet, så från 2008 så är Skolinspektionen en egen myndighet och vi har också fördubblat resurserna till Skolinspektionen – dubbelt så mycket pengar och dubbelt så många anställda idag, och vi har också i den nya skollagen från 2011 givit skolinspektionen mycket mera muskler. Nu kan Skolinspektionen ingripa med förelägganden och med viten på ett sätt som tidigare inte var möjligt, säger Östberg. – Det finns en stor tilltro, bland annat från politiskt håll, men också hos allmänheten till den här myndigheten och vad den kan åstadkomma, skulle du säga att man lyckas uppfylla de förväntningarna? – Jag tror skolinspektionen gör ett väldigt bra arbete men det är klart att skolinspektionen jobbar ju ständigt för att utveckla sin verksamhet. Under de senaste fem sex åren så har ju Skolinspektionen granskat alla skolor. Vi är nu inne i en ny tillsynsomgång och där är tanken att Skolinspektionen mer ska inrikta sitt arbete på de skolor där man kan förvänta sig att de största problemen finns därför att vi tror att det ger bättre resultat, säger Östberg. – Du var inne på att Skolinspektionen har fått mycket resurser, utökade resurser, men det har också kommit kritik om att, bland annat från Riksrevisionen, om att det faktiskt inte går att säga att Skolinspektionen kan säkerställa kvaliteten i svensk skola, vilket man har förväntningar på sig om.. – Ja nej det är klart att det gäller att utveckla verksamheten och det är klart att även om man har en väldigt bra skolinspektion så ska man inte tro att de kan hitta alla problem i den svenska skolan. Men vi tror att skolinspektionens verksamhet på ett bra sätt bidrar till att göra skolan bättre. På Sveavägen 68 i Stockholm har det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, sitt partihögkvarter. Där tar skolpolitiske talespersonen Ibrahim Baylan emot. Och han menar att en kontrollmyndighet som Skolinspektionen, den behövs i det skolsystem som vi har idag: – Vi behöver kontroll och uppföljning i ett ganska decentraliserat system, det är viktigt, men det har funnits en övertro i den nuvarande regeringspolitiken att det allena kommer att lösa alla problem. Resultaten av detta är ju tyvärr ganska magra, snarare har det lett till en ökad överbyråkratisering, att det är mer fokus på det ytliga, man ska visa att det är rätt, sen om de dokument man visar egentligen har hjälpt eleverna eller inte, det verkar, enligt Riksrevisionen vara mindre viktigt och det måste förändras. Jag tror man behöver bredda Skolinspektionens uppdrag. Precis som Riksrevisionen skriver så måste man kolla på det ju forskningen visar bidrar, nämligen undervisningens kvalitet, lärarnas kompetens, och annat. Idag är det ju väldigt fokuserat på dokumentation och det i sin tur har ju lett till en ökad byråkratisering och att det ser bra ut på ytan men där det i grund och botten handlar om elevers rätt till utbildning och det fullföljs inte, säger BAylan Hur stor kan då en kontrollapparat tillåtas växa innan den motverkar sitt syfte? Finns det en gräns? – Ja jag tror att det finns sådana gränser. Man kan inte bygga ut kontroll hur mycket som helst. Men det är klart att vi ska ha en stark kontroll och vi ska ha en skolinspektion som har starka muskler och som verkligen ingriper när det inte fungerar bra. Så ska det absolut vara. – Det är en relevant diskussion som man måste ta nu för Skolinspektionens verksamhet har ju vuxit enormt mycket. Och det handlar inte bara om att skjuta till nya resurser, man måste också fundera: hur används resurserna? Och den diskussionen är det nog dags att ta nu, skulle jag tro, säger Baylan. Det finns gränser för hur stort uppdrag Skolinspektionen kan få, enligt både Bertil Östberg, folkpartist och statssekreterare på Utbildningsdepartementet, och Socialdemokratiska skolpolitiska talesperson Ibrahim Baylan. Men än är inte gränsen nådd. Inget talar för att skolinspektionens roll kommer minska, oavsett om det blir regeringsskifte eller inte, och det utan att någon vet om det verkligen leder till bättre kvalitet i skolan. Det har vi kunnat berätta i dagens Kaliber. Och vi har också hört en forskare som menar att en växande kontrollapparat till och med bidrar till att skapa misstro gentemot skolan. Men politikerna vi har hört är fast beslutna om att kontroll, det behövs i dagens fria skolsystem, även om kampen om skolan inte på långa vägar är slut. --Vi måste återupprätta den svenska kunskapsskolan. Det är så vi skapar ökad jämlikhet i Sverige. För klassresor de börjar i klassrummet, säger skolminister Jan Björklund. --Tänk om. Tänk om Sverige behöver en skolminister, utbildningsminister som lyssnar på forskarna och lärarna och de andra, och inte bara skjuter snabbare än sin egen skugga, säger Stefan Löfven. Under tiden som politikerna fortsätter att argumentera i sina skolfrågor så går årskull efter årskull ut i den hårt kontrollerade skolvärlden och det är långt ifrån alla som känner att de har fått det dom behövde. Som Andreas, som vi hört om tidigare i den här programserien. – Här är mina betyg. – Och? – Jag hade fyra IG. Nej jag skoja, ha ha. Alltså om man jämför idag och ett år tillbaka, så är idag… idag känns som den dag jag blir insläppt i paradiset. Om man jämför med att komma ut ur helvetet. Det är ganska bokstavligt talat också, säger Andreas. Reportrar Maya Abdullah och Karin Andersson, UR Producent Karl Brodin, UR Exekutiv producent Andreas Lindahl, SR andreas.lindahl@sverigesradio.se

Det är Skolinspektionen som ska säkra kvaliteten i den svenska skolan. Men hur väl fungerar deras kontroll? Kaliber i P1 är tillbaka efter sommaruppehållet och i samarbete med Utbildningsradions Skolministeriet granskar vi i skolinspektionen - myndigheten som skolministern menar ska agera vakthund mot oseriösa aktörer och dålig kvalitet. I det första programmet möter vi skolinspektörer som ifrågasätter systemet och eleven Nora som inte känner att hon fått den skolgång hon blivit lovad. – Musiken är ju mest så, eftersom jag kommer ihåg… jag gick ju en stund kvar i min gamla skola, i nian, typ hela augusti och lite av september, och bara på den korta stunden så märkte jag hur mycket jag lärde mig ändå… du vet slavarna, musikens tid… alltså vi lärde oss mycket om historien om musiken och toner och gitarr och piano och allt det där… Nora går i nian på den nystartade Deltaskolan i Haninge utanför Stockholm. Det är en liten friskola, här går runt 80 elever. Jag träffar henne en dag i maj, och trots att det bara är några veckor kvar till skolavslutningen så har Nora ännu inte fått någon musik- eller franskaundervisning. Även undervisningen i andra ämnen har varit svajig och problemkantad, berättar hon. – Och allt det har de lärt sig och vi kommer inte ha lärt oss nånting om musik. Då förstår jag hur mycket kunskap vi missar och hur dum man kommer verka vara när de kan allt det där, och så börjar vi gymnasium så kan vi ingenting, så vet vi inte ens vad en ton är, säger Nora Jag är på Noras skola för att vara med när Skolinspektionen gör en tillsyn här idag. Skolan har varit igång under nästan ett helt läsår, men det här är första gången som Skolinspektionen gör ett fysiskt besök för att kolla hur den nya skolan fungerar. Deltaskolan har sina lokaler inne i ett större kontorskomplex, en senapsgul byggnad i förortens centrum. Deltaskolan marknadsför sig som en skola för livet, och Visionen är att alla elever ska få godkänt i alla ämnen.  Hur bra fungerar kontrollen? Med skolpeng, aktiebolagsdrivna skolor och en i stort sett fri etableringsrätt har Sverige ett av världens mest liberala och decentraliserade skolsystem. I teorin kan vem som helst starta en skola. Men för att alla elever ska få en god och likvärdig skolgång, har vi sen 2008 Statens skolinspektion, en myndighet som ska se till att alla skolor – kommunala och fristående – håller måttet. Och tilltron till Skolinspektionen som grindvakt är stor. Utbildningsministern Jan Björklund har sagt att Skolinspektionen ska vara en vakthund mot dålig kvalitet. När det under senare år har rapporterats om problemskolor och oseriösa skolhuvudmän, när skolor gått i konkurs och elever och lärare lämnats vind för våg, så har svaret från politiskt håll ofta varit högre kvalitetskrav – och mer och bättre kontroll. Kaliber i samarbete med Skolministeriet från UR ställer frågan: hur bra fungerar den här kontrollen egentligen? Kan Skolinspektionen leva upp till så höga förväntningar? Och vad släpper man igenom? Och varför har Nora inte haft någon franska eller musik? – Sen kommer vi att intervjua rektorn, i en och en halv timme. Och i princip vad vi gör är att vi intervjuar rektorn utifrån ett strukturerat underlag. Vi kommer göra lektionsobservationer, sen kommer vi ha en intervju med eleverna i årskurs 8 och 9, säger inspektören från skolverket. Det är bara fristående skolhuvudmän som måste söka tillstånd och gå igenom en etableringskontroll för att få starta en ny skola. Den som vill starta en friskola fyller i en blankett och skickar in olika dokument till Skolinspektionen. De gör sen en prövning som nästan helt grundar sig på de inskickade dokumenten. När ansökan är godkänd så går den nya skolan igenom en etableringskontroll innan man startar. När Skolinspektionen gjorde en sån etableringskontroll för Deltaskolan på våren inför skolstarten förra året, så hittade man flera brister:  -      Verksamheten bedrivs inte av den huvudman som har godkännande för utbildningen -      Huvudmannen har inte tillgång till elevhälsa vid skolenheten -      Huvudmannen har inte lokaler för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas -      Huvudmannen har inte den utrustning som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas -      Huvudmannen har inte anställt en rektor som uppfyller behörighetskraven i skollagen -      Huvudmannen har inte rekryterat behöriga lärare i samtliga ämnen som erbjuds vid verksamheten Skolhuvudmannen, Mia Lundberg enskild firma, fick då skicka in papper för att visa hur hon tänkte komma tillrätta med bristerna. Men Skolinspektionen såg att några brister fanns kvar. Det handlade om lärare som saknade behörighet, att det saknades lärare i vissa ämnen och att det inte fanns någon skolkurator. Men i juni 2013, inför skolstarten till hösten, fick Deltaskolan ändå klartecken för att starta och ta emot elever. Skolinspektionen förutsatte att huvudmannen skulle rätta till bristerna före terminsstart. Så långt har det mest varit fråga om en skrivbordskontroll. Det är alltså först nu i maj, när skolan har funnits i nästan ett år, som man tar reda på vad det har blivit av det hela, i verkligheten. "Viljan inte världens största" De två inspektörerna, en jurist och en pedagog, har suttit med på några lektioner under morgonen. Och nu har det blivit dags för ett samtal med skolans rektor Thomas Borg. –  Hur förmedlar ni till eleverna vad det är de ska lära sig och hur kursplanerna ser ut och så där? – Ja, alltså jag kan säga direkt att det som kan göra mig besviken ibland det är att det finns inte världens största engagemang. Om man så att säga ska demokratisera och låta eleverna delta i undervisningen. Så är det ju. Utan de är ju präglade att –planera det där, sköt det där. Viljan är inte världens största eller världens bästa, säger Tomas Borg   – Hos eleverna? – Ja just det, precis.                 Inspektörerna frågar om skolan har skolsköterska och skolkurator. De ställer frågor om bibliotek och utrustning, och de vill veta hur skolan jobbar med särskilt stöd. Det blir snart tydligt att allt inte är på plats, att mycket på skolan inte fungerar, något som rektorn själv medger. – Jag ser ju hellre att en elev går ut härifrån och kan läsa, skriva och räkna, prata engelska än att man kan…ha viss förståelse, förstå mig rätt. – Mm. Sen är det ändå många som har behov av musiken för att förstå engelska. Det får man inte glömma. – I know. Jag vet det. – Jag menar inte…det är inte som så att jag vill sätta det ämnet mot ett annat. Jag menar bara som så här att kan du få över pengar genom att göra så, och kunna anställa två mattelärare istället, eller två språklärare, så tycker jag att det är mer funktionellt. – Mm, jag förstår. Du vi pratade ju lite om lärarnas, och vi har bett om att få en lista och så vidare, men har alla lärare idag… har alla lärare pedagogisk utbildning idag, som jobbar här? – Både ja och nej. Alltså, en del har ju…alla har ju inte pedagogisk utbildning från lärarhögskolan. En del har ju en pedagogisk utbildning från idrottsrörelsen, till exempel. En har jobbat som polis i 20 år, som jag tycker också har en väldigt bra pedagogisk utbildning. Så är det. – Men alla har inte idag formell behörighet? --Nej. Det är riktigt, svarar Deltaskolans rektor Många skolinspektörer ifrågasätter systemet Vi ville veta hur inspektörer på Skolinspektionen själva ser på sina möjligheter att se till så att bara skolor som håller måttet får starta. Vi har fått kontakt med 116 inspektörer, som svarat på frågan om de tycker att kraven som ställs på nystartade skolor är tillräckliga? Och 40 av de uppger att de inte, eller delvis inte, tycker att kraven räcker. ”Bedömning görs utifrån dokument. Svårt att bedöma avsikten med att starta skolan, om de bakom har rätt kompetens mm. Svårt att säga hur det ska bli i verkligheten. Vissa huvudmän är kända som dåliga men får ändå tillstånd att starta nya skolor.” ”Huvudmän startar skolor utan att ha en plan eller veta ens hur man ska se till att eleverna får det de har rätt till. Även vid förstagångstillsyner där skolan uppger att de påbörjat arbete med många olika områden men sen visar det sig att inget gjorts på skolan sedan den startade. Det är inte en skola man bedriver utan en social inrättning för elever med trasslig skolbakgrund och där anställs även lärare som inte är utbildade.” Flera av inspektörerna vittnar om att det är svårt att bedöma om en huvudman är seriös eller ens vet vad det innebär att bedriva en skola. De berättar om uppstartsproblem och att de vanligaste bristerna de ser är att det saknas kompetenta lärare och lämpliga lokaler. Några av inspektörerna ställer också upp på intervjuer med oss mot att de får vara anonyma. Vi har därför låtit andra personer ersätta deras röster. Så här beskriver en av dem hur svårt det kan vara att komma åt olämpliga huvudmän: – Dels är det svårt att få kunskap om en huvudman om man aldrig haft en skolverksamhet innan, dels vet vi att det är många problemhuvudmän eller huvudmän med problem sen tidigare som ändå får tillstånd för att det är juridiskt väldigt svårt att… sätta dit dem eller liksom stoppa dem från att få tillstånd. Det ser vi gång på gång. Det är inte så lätt att komma åt. Det ska ganska mycket till också, det här med bevisbörda. Hon förklarar att även om man upptäcker brister redan i etableringskontrollen så kan det bli svårt att anmärka på bristerna, rent juridiskt, eftersom det är tidskrävande att samla in bevis som ska hålla i domstol - tid som inte alltid finns. Och då väljer man lätt den enklaste vägen. – Vi släpper det, vi låter det gå. Vi kollar det sen i förstagångstillsynen. Vi orkar inte sätta ner foten här heller, för det tar för mycket tid och resurser och det är jobbigt. – Och vad kan man hitta vid de här förstagångstillsynerna?   – Ja, men till exempel så kan man väl redan i förväg ibland se att det här kommer de inte att fixa, de kommer inte att ha kompetenta lärare vid skolstart. De säger att de kommer att ha den här lokalen i ordning och sen när de väl startar… vi kollar ju inte till exempel hur ska ni ge eleverna särskilt stöd. Det gör vi inte i etableringskontrollen. Det finns bara ett visst antal punkter vi kollar på eftersom verksamheten inte är igång. Flera av inspektörerna menar att kraven på nystartade skolor inte är tillräckligt högt ställda, att det inte går att stoppa oseriösa eller dåliga huvudmän så länge de har alla papper i ordning, och att skolorna som tillåts starta kan vara halvfärdiga. Och bilden av en halvfärdig skola är också vad Nora och andra elever på Deltaskolan, målar upp för oss. – I september började jag här… – Och hur tycker du att det har funkat på den här skolan? – Inte så jättebra. Om jag ska vara ärlig så ångrar jag litegrann att jag började här. Den är inte riktigt klar. – Skolan menar du? Hur då? – Det har varit lite sådär med lärare, typ vi har haft tre olika bildlärare. Kafeterian är inte fixad, vi har inga böcker, vi har inga skåp där vi kan lägga våra kläder…ja det är litegrann sådär. Jag tycker inte att den är riktigt förberedd. – Vilka andra ämnen bekymrar dig? Både när det gäller din kunskapsnivå när du ska börja gymnasiet, men också nhär det gäller betyg och så? – Det är musik, det är teknik, sen så är det…vad är det mer? SO… SO också. Det är ungefär de ämnena. Geografi…har vi haft geografi?  (Elever i bakgrunden: – Nä) Vi har inte haft geografi heller… – Har du mycket kamrater på andra skolor så du kan jämföra och höra med dem? – Ja… de tycker att den här skolan är väldigt dålig. Och när jag hör hur mycket de lär sig så mår man själv lite dåligt för jag känner man vill ju inte verka dum sen när man börjar på gymnasiet. – Vad var det som gjorde att du ville byta skola till att börja med? – Det lät så bra, det lockades, rektorn pratade så bra, alla var jättenöjda i början, men sen så började man märka lite grann att den inte var så bra. De får det att låta så bra, så man blev lite lurad, kan man säga. Jag frågar en annan av inspektörerna som vi har pratat med, också hon vill vara anonym och har fått sin röst utbytt, jag frågar om hon tycker att det är rimligt att elever får gå på en skola där allt inte är på plats och kanske förlora en termin eller två. – Nä, nä, absolut inte. Det är det, man är för snäll egentligen och det är väl inte förrän nu man har börjat utarbeta någon form av att man hellre ska fälla än att fria, för egentligen är det tvärtom från vår sida. Det handlar ju om att man måste vara insatt i att det är från dag ett som man ska ha en bra utbildning. Inte att ”vi håller på att göra det här” och ”vi ska fixa”. Om man tänker på vilka som ska gå i de här skolorna, så är det ju för deras skull man ska kunna vara hårdare och stoppa på en gång. Riksrevisionen hittar brister Redan 2012 tittade Riksrevisionen på hur Skolinspektionens kontroller av nystartade friskolor fungerade. Nina Gustafsson Åberg, är utredare på Riksrevisionen och hon menar att Skolinspektionen har svårt att leva upp till den roll man fått i det svenska skolsystemet. – Skolinspektionen har en väldigt viktig roll i det här systemet, för att få hela systemet med fristående friskolor att fungera så behöver man ha en myndighet som släpper in rätt aktörer. Och i den meningen så tycker vi att Skolinspektionen behöver utveckla sin prövning. Riksrevisionen såg i sin granskning att Skolinspektionen hittade brister hos två tredjedelar av alla nystartade skolor när man gjorde en förstagångstillsyn på skolorna. Många av bristerna var återkommande, å det handlade ofta om lärare som inte var behöriga och dålig uppföljning av elevernas kunskaper. Prövningen för att få starta skolor handlar mer om att huvudmannen ska svara rätt på en blankett, säger Nina Gustafsson Åberg: – Och då är frågan lite grann vad prövningen faktiskt lyckas fånga? Man måste komma ihåg att det är en jättekomplex verksamhet… alltså, en majoritet i riksdagen vill ha fristående skolor och man vill att de ska vara bra från dag ett och samtidigt har den här myndigheten ett uppdrag att granska en verksamhet som inte finns. Och det är jättesvårt. Och den här paradoxen, att man fått i uppdrag att granska en verksamhet som inte finns, väcker frågan vad man egentligen kan förvänta sig av Skolinspektionens granskning. – Alltså, vad kan vi ha för förväntningar egentligen på den här prövningen, vad kan man tro att den kan leda till? Det kanske är så att den här prövningen kan sålla bort de allra, allra värsta exemplen och den sållar ju bort väldigt många, det måste man komma ihåg. Men det är samtidigt så som vi också såg att det finns problem med lärare och det finns problem med lokaler och finns ett antal problem som ofta återkommer. Så om man fördjupar prövningen av de områden så kommer man eventuellt de problemen lite tidigare i alla fall. Eller kan se varningstecknen ännu tydligare så att man kanske kan fatta ett annat beslut helt enkelt, säger Nina Gustafsson Åberg. Riksrevisionen kom alltså fram till att Skolinspektionen måste bli bättre när de gör sin prövning, men de påpekar också att politikerna har gett Skolinspektionen en svår uppgift, att granska en verksamhet innan den startar. Skönt att lämna skolan För Nora och några av hennes skolkompisar är skadan redan skedd, men hon tycker ändå det ska bli skönt att gå ut nian, trots att hon fortfarande inte vet hur det blir med betyg och ämnen hon inte haft någon undervisning i hittills. – Men det känns skönt ändå, vi ska sluta nu, jag gick bara här i ett år, min brorsa gick här i sjuan, min mamma tog ut honom direkt, och jag ville inte att han skulle gå här för tre år… att gå här, det känns som att han skulle tappa så mycket kunskap som andra lär sig på andra skolor. Om ni kollar runt så märker ni: det är som en fritidsgård. Man gör lite grann hur man vill, man kommer när man vill, man går när man vill. Man har ingen respekt för tiderna och sånt där. Deltaskolans huvudman, Mia Lundberg, har fått chansen att bemöta kritiken från eleverna, men hon hänvisar till rektorn Thomas Borg. Han medger att de haft problem med lokaler och lärare i praktiska och estetiska ämnen, och också när det gäller språkundervisningen. Men trots att han tidigare stolt berättat att skolan är bra på att locka till sig elever, tycker han inte att allt är skolans fel. Noras känsla av att ha blivit lurad, och att skolan är som en fritidsgård, avfärdar han. Och han menar att det är svårt att garantera att eleverna får all undervisning som de har rätt till. – Alltså, det stora problemet är ju vår årskurs 9 där vi inte lyckats med alla bitar. En anledning är ju då att om man byter skola, och byter man skola efter jul, sista terminen som är kvar, det är ju svårt för oss att reparera nånting som man har… man har flytt från nånting va, man hoppar från en tunna till en annan, men vår ambition är att när de går ut så ska de ha betyg i alla ämnen som de har rätt till innan de går ut, säger Thomas Borg. – Det är inte så långt kvar av terminen, hur ska man göra då ? Hur ser du på det? – Först och främst är det så här att, jag har försökt få in antalet timmar som de haft i musik tidigare, och delvis på grund av den timplanslösa skolan så är det svårt att veta hur många timmar musik de haft. – Du har ju ansvar för din skola och för de elever som går här och i det ansvaret ligger ju att ta reda på hur mycket timmar de har gjort i ett visst ämne för att kunna ge den undervisning de har rätt till? – Men alltså, det är klart att jag har ett ansvar för det, men det är ju ganska svårt när man börjar här och har en skolbakgrund där man har bytt skola två eller tre eller fyra eller kanske ännu fler gånger.   fria skolvalet, men en klar nackdel är faktiskt den biten att man kan byta. Man kan hoppa från tunna till tunna när man får problem eller är besviken eller inte är nöjd med betygen, då byter man skola. Och någonstans på resans gång så tappar man information och man tappar nettotid, och det kan ju inte vara som så att den som står sist i produktionskedjan, i det här fallet vi, att skulden enbart ska hamna på oss. Vi har kunnat berätta att Skolinspektionen – kontrollinstansen som ska se till att bara skolor som håller måttet får starta, att de ändå släpper igenom skolor som inte är färdiga. Vi har hört inspektörer som själva berättar om krav som är för lågt ställda. Och när Riksrevisionen undersökte hur bra Skolinspektionens etableringskontroller fungerar, så såg de att två tredjedelar av skolorna som fått starta hade brister när de senare följdes upp. Kanske rättar skolorna till problemen med tiden. Men konsekvenserna – i form av knackig skolgång, uteblivna betyg och osäkerhet inför framtiden, får de elever ta som har oturen att vara först att välja en sådan skola, en skola som trots att den har blivit godkänd av en myndighet, inte kan ge dem den undervisning de har rätt till. Skolinspektionens generaldirektör svarar Är det rimligt att elever som valt en nystartad skola med en massa förhoppningar, att de ska behöva finna sig i att saker inte finns på plats och att undervisningen inte fungerar - under en termin, under ett helt läsår? Nej, det tycker inte den person som är högst ansvarig för kontrollmyndigheten: – Det är naturligtvis inte alls rimligt att elever går i en verksamhet som inte uppfyller lagstiftningens krav och här har ju huvudmannen ett mycket mycket tydligt ansvar, säger Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler. – Men man måste också komma ihåg, i det system som finns, de politiska partierna är överens om att det ska finnas fristående skolor och kommunala skolor. Det ska finnas en möjlighet för nya fristående skolor att etablera sig. Då tror jag att man ska vara medveten om att det finns en uppbyggnadsfas för skolorna, precis som det kan finnas stora fördelar i en helt nystartad skola. Men systemet ser ut så att vi har fristående skolor, vi har ett ansökningsförfarande och ansvaret för att bedriva skolan det ligger hos kommunen och de fristående skolhuvudmännen. Och vi ska granska och peka på brister och nödvändiga utvecklingsområden för att eleverna ska få sin rätt till utbildning tillgodosedd, fortsätter Begler. Ann-Marie Begler är tydlig med att Skolinspektionens verksamhet inte ska ses som någon garant för att skolor som startar verkligen håller måttet. – Nej, och det är ju så att våran etableringskontroll liksom våran tillsyn det skapar ju inga garantier, utan ansvaret för skolverksamheten det ligger ju hos huvudmannen som, när det gäller fristående skolor äger skolan, eller hos de kommunala huvudmännen. Där ligger det, liksom, absolut tydliga ansvaret. Det vi kan göra med vår etableringskontroll det är att se: finns de grundläggande förutsättningarna på plats? Kraven som ställs på nystartade skolor är inte tillräckliga, enligt många av de inspektörer som vi har frågat, men det, menar Ann-Marie Begler, är inte något myndigheten kan rå över. – Man kan naturligtvis ha olika uppfattning om kraven är tillräckliga. Vi följer ju de kraven som lagstiftningen ställer. Man kan ju liksom ha lagstiftning som anger andra typer av krav. Men vårat uppdrag här, det är ju inte att hitta på någon egen verksamhet utan det är att följa de kraven som Sveriges riksdag har beslutat om ska gälla vid etablering av en skola. – Många av inspektörerna säger då att det är svårt att kontrollera vissa saker, alltså huvudmannens intentioner, seriositet eller kompetens att faktiskt bedriva skolverksamhet, och att det är lätt att missa, alternativt att man inte kan komma åt saker fast man ser dem…hur ser du på er roll i det här? – Jo, naturligtvis är det ju så att vissa saker är ju hemskt hemskt tydliga för oss, och det kan man ju också se i våra beslut. Det finns andra saker som är väldigt mycket svårare att kontrollera där vi är hemskt beroende av att få information från elever, från föräldrar och också från lärare. Så att det är ju alltid en problematik i tillsyn och i granskning. Det som vi har gjort då för att förbättra vårt underlag i vår tillsyn det är att vi frågar elever, vi frågar personal och vi frågar föräldrar inför vår tillsyn hur de ser på sin skola. Och då får vi ett väldigt rikt material. – Den myndighet som ska vara en vakthund mot dålig kvalitet måste alltså kompromissa med elevers rättigheter, för att det ska finnas en möjlighet för nya skolor att etablera sig. Det är så systemet ser ut. Och ansvaret för att ge alla elever en god och likvärdig skolgång har samhället överlåtit åt var och en av de aktörer som verkar på skolmarknaden. Vad kom då Skolinspektionen fram till efter tillsynsbesöket på Deltaskolan i maj? I somras, den 27 juni, kom beslutet: ”Skolinspektionen konstaterar att det fortfarande saknas rutiner och strukturer på många områden. Det saknas exempelvis rutiner för att säkerställa att eleverna får ta del av utbildningens mål och att de ges möjlighet att utöva inflytande över utbildningen …” (ljudet tonar ut) Beslutet mynnar ut i ett föreläggande om 11 punkter. Det betyder 11 konkreta brister som Deltaskolans huvudman måste komma tillrätta med. Kritiken handlar om att alla lärare inte är behöriga eller har utbildning för det de undervisar i. Att det saknas specialpedagogisk kompetens och skolkurator. En annan kritikpunkt är att skolan inte alltid gör klart för elever vad målet med utbildningen är, vilka krav som ställs på dem och vilka rättigheter de har. Och det här bekräftar mycket av Noras kritik mot skolan. Deltaskolan säger till oss att de inte håller med om Skolinspektionens kritik i alla delar. Men senast den 30 september måste de redovisa för Skolinspektionen att de har rättat till bristerna. Då är Nora någon annanstans, men i hennes och klasskamraternas gamla skolbänkar sitter en ny uppsättning elever, som kanske har samma förhoppningar och förväntningar som Nora hade. Och hur gick det då för Nora till slut? Hon erbjöds en nödlösning med franskan som hon inte var nöjd med och tackade nej till, men musiken tog skolan igen genom att de två sista veckorna före skolavslutningen ägnades helt åt musik. – Han fixade ju det de två sista veckorna tror jag det var, så det var ju bra att vi fick musik men det var lite klantigt att fixa det de två sista veckorna när man nästan slutat skolan. – Hur var det, vad gjorde ni på de här veckorna? – Vi lärde oss spela piano några låtar, sjöng, spela trummor… vi hann ändå med ganska mycket för att vi gick ju varje dag i två veckor. – Men tror du att du lärde dig lika mycket som om… – Nä, det tror jag inte eftersom de andra niorna, eller skolorna gick i musik i ett helt år… och man läser ju också på musiken om historien om musik, det gjorde inte vi. Vi hann inte det. Den skolan, Deltaskolan hade behövt ett år till. Den var inte riktigt klar. Man kände det. Reporter: Maya Abdullah UR  maya.abdullah@ur.se Producent: Karl Brodin UR karl.brodin@ur.se Exekutiv producent: Andreas Lindahl andreas.lindahl@sverigesradio.se Nästa vecka fortsätter Kalibers granskning av Skolinspektionens möjligheter att hålla ordning i den svenska skolan.  Då handlar det om hur fasaderna putsas upp när skolinspektionen kommer på besök. 

Mycket pengar, utsatta människor och stora brister i kontrollen. Har det som var tänkt att fungera som ett skydd för samhällets svagaste blivit en arena för bedragare? Allt fler kräver nu att regeringen river upp systemet med gode män och förvaltare och gör om från grunden. - Jag är 95 år och där är jag och min syster, säger en äldre dam. - Foton som hänger på väggen och vilken är det som är du då? Är det du som är till vänster eller höger? - Höger förstås. - Förstås? Ja,ja… skrattar sjuksköterskan Sabina Bäckström. Det är snart dags för lunch på demensboendet Nytorgsgården i Stockholm – och sjuksköterskan Sabina Bäckström går ett varv och ser till de boende. Många av dem som bor här har blivit gamla och glömska och klarar inte längre av att sköta sin ekonomi, men hjälpen de får av samhället fungerar inte alltid, berättar Sabina.      - Om du ringer och tjatar och pengarna inte kommer? Vem ska du kontakta då om de inte har anhöriga?, säger Sabina Bäckström. Det här är den tredje och sista delen i Kalibers serie om förvaltarskap. Det som tidigare kallades omyndigförklaring.  Förvaltarskap och godmanskap har kommit till för att skydda den som inte kan ta hand om sig själv. Det kan vara på grund av psykisk sjukdom  eller till exempel demens. Men tidigare i vår serie har vi hört om människor som far väldigt illa. Stora summar pengar som försvinner utan kvitton och människor som inte får sitt förvaltarskap omprövat på många år. Under seriens gång har vi också fått många mejl och telefonsamtal från människor som berättar om liknande händelser.      Innan vi tar reda på vad den ansvariga ministern, justitieminister Beatrice Ask, har att säga om systemet ska vi börja med att ringa in problemen. Kritiken handlar inte om ifall förvaltarskap och godmanskap behövs. Tvärtom de flesta är överens om att behoven kommer att öka. I takt med att vi blir allt äldre kommer fler av oss att förlora våra förmågor. Många äldreboenden och psykiatriska institutioner har också slagit igen de senaste decennierna. Men även många av dem som bor på en institution behöver hjälp av någon som sköter deras ekonomi. Det gör de flesta på Nytorgsgården, där sjuksköterskan Sabina Bäckström jobbar. - Alltså det behövs ju nån som sköter ekonomin så är det ju bara. Så det finns ju ett behov det gör det ju absolut. Någon måste ju kunna sköta ekonomin speciellt för dem med minnessjukdomar. Sabina Bäckström har jobbat som sjuksköterska i 14 år och haft mycket kontakt med gode män och förvaltare genom åren och hon säger att det där väldigt olika hur väl de sköter sina uppdrag. En del gode män hälsar på ibland, håller kontakt med personalen och ser till så att deras huvudmän får både den omvårdnad och de pengar de behöver,  men det finns också de som inte ens ser till så att de boende får sina grundläggande behov uppfyllda. - De flesta problemen som vi har är ju när man tar kontakt och de inte riktigt sköter det ekonomiska. Man tar kontakt för pengarna börjar ta slut och de behöver gå och klippa sig eller gå på fotvård eller något sånt och så dröjer det väldigt länge innan pengarna kommer in. Ibland måste man ringa och tjata och påminna: Nu är det så att vi bara har så många kronor kvar. Det behöver fyllas på för annars kommer hon inte att ha råd att göra någonting. Det måste fyllas på. Jaa, säger dem. Vid nästa tillfälle när man behöver pengarna så finns de inte där och det är väl inte så riktigt som det ska fungera, berättar Sabina. - Vad gör ni då i en sådan situation? - Nä, alltså det är väldigt svårt för personalen. Jag menar vi kan ju inte ta med boende på sådana saker som de kanske skulle behöva. Men även saker som en utflykt. Har de inte råd att åka så är det ju uschligt att de får sitta hemma på en solig dag om de ska ut och bara fika, men har inga pengar. Det måste ju kunna fungera det här med godmanskap för dem som inte har släktingar eller kan sköta ekonomin själv. För de boende blir på Nytorgsgården kan alltså skillnaden mellan en bra eller dålig god man eller förvaltare innebära skillnaden mellan om man kan åka med på en utflykt eller inte.    Som det ser ut idag ska systemet med gode män och förvaltare uppfylla både behoven för den som bor på en institution och för den som bor i sitt eget hem. För den som bor hemma finns det inte alltid någon personal som kan ringa och tjata om pengar.  Att bli satt under förvaltarskap är en betydligt större inskränkning i en människas liv än att ha en god man, även om båda uppdragen vilar på samma lag. En god man aldrig får göra nånting som är tvingande, utan måste ha sin huvudmans samtycke, medan en förvaltare tar över beslutanderätten och träder in i personens ställe. En del av dem som har en förvaltare har små eller inga möjligheter att göra sina röster hörda. Därför anses det också extra viktigt att samhället skyddar just den här gruppen. Men så ser det inte alltid ut i praktiken.    En som har mer inblick än de flesta i hur systemet fungerar i verkligheten är Elisabeth Carlsund. Hon gick i pension för ett och ett halvt år sen, men innan dess jobbade hon på Riksrevisionen. Det är kommunerna som har ansvar för förvaltarskap och godmanskap, men de statliga länsstyrelserna har till uppgift att kontrollera att kommunerna utövar den tillsyn de ska. När Elisabeth Carlsund granskade länsstyrelsernas kontroller – år 2006 och  2009 – såg hon ett skyddsnät där maskorna blivit så stora att systemet kan locka till sig bedragare.    - Kombinationen av att det handlar om många människor som inte kan föra sin egen talan, det är därför de har en ställföreträdare, mycket pengar inblandade och det finns väldigt lite insyn från samhällets sida i realiteten. Vi följer inte ens upp hur många handlar det om här, hur mycket pengar handlar det om? Det vi har idag, det är siffror från den första granskningen som avser 2004. Sen har vi inte siffror på hur mycket det är. Och det sker väldigt mycket utan att det finns en ordentlig insyn i och med att det inte finns någon uppföljning av det hela, säger Elisabeth Carlsund. Det finns alltså inte ens någon statistik över hur många som har god man och förvaltare idag. De senaste siffrorna är från 2004. Då handlade det om 88 000 personer men det har blivit många fler sen dess – och allra mest ökar förvaltarskapen. Det visar en undersökning som Kaliber har gjort. Men trots att det handlar om  så utsatta människor saknas det idag tydliga regler för hur förvaltarskapet ska gå till. När tingsrätterna fattar beslut om förvaltarskap lägger de stor vikt vid läkarintyget,  men i den första delen av vår serie berättade Karin Sparring Björkstén som specialist i psykiatri och geriatrik och jobbar som överläkare i psykiatri i södra Stockholm att det råder en stor osäkerhet i läkarkåren om hur läkarintygen för förvaltarskap ska skrivas. Det finns idag inte ens några kriterier för vem som ska anses behöva en förvaltare. - I en del andra länder har man jobbat med det här och det finns direktiv. I  England har man nåt som heter the mental capacity act, där man har strukturerat upp väldigt noggrant hur man ska bedöma om människor har förmåga att fatta vettiga beslut som är bindande. Men vi har inga direktiv ens för det här, säger Karin Sparring Björkstén. Idag kan ett läkarintyg om förvaltarskap skrivas av vilken legitimerad läkare som helst, en läkare som kanske bara har träffat personen en kort stund på en vårdcentral. Och omprövningen av förvaltarskap görs inte heller alltid som den ska. Enligt lagen ska ett förvaltarskap omprövas varje är, men i tillsynsrapporter från länsstyrelser läser vi om kommuner, som på grund av tidsbrist, dröjer flera år med att upphäva förvaltarskap. Till och med i fall där de själva har konstaterat att förvaltarskapet borde upphöra.   När tingsrätten har fattat beslut om förvaltarskap och förvaltaren tillsätts är det kommunens överförmyndare som sköter rekryteringen. De kan fråga runt i sin egen bekantskapskrets eller till exempel annonsera efter folk. Och det var en just en sån annons om att Uppsala kommun sökte gode män som Berit Stag läste i tidningen för 21 år sen. - Berit, vi ses om fjorton dagar, säger en kvinna i Uppsala som har Berit som god man. - Jaa, det gör vi som vanligt såklart, säger Berit Stag, som precis har varit och hälsat på en av sina huvudmän. Hon brukar besöka kvinnan två gånger i månaden. Berit har sammanlagt sju huvudmän och hon drivs av en önskan om att ge dem så goda förutsättningar som möjligt i samhället. - Jag tycker om att försvara människor som inte kan försvara sig själva till de rättigheter man har. Vi kan ju bråka med myndigheter, vi som är friska, på ett helt annat sätt. De har inga möjligheter att kunna göra det och då är det väldigt intressant att hjälpa dem så att de har sin rätt. För de har lika stor rätt att leva och ha ett bra liv i samhället som vi har. Det är väl därför jag tycker om att göra det, säger Berit Stag. - Från överförmyndaren i din kommun, hur mycket instruktioner har du fått av dem hur du ska genomföra uppdraget? - Man får ju inte instruktioner därifrån mer eller mindre. När man får uppdraget så man får man ett papper där det står vilka åtgärder man ska göra då i början, att man ska ta kontakt med banker och si och så, sen är det upp till mig själv, så man får ju inte mycket hjälp därifrån. - Men hur mycket utbildningar erbjuds du från kommunen? - Ingen, mer eller mindre. Ingen utbildning därifrån. När jag började, då fanns ju inte godmansföreningen och gjorde det här då som de gör nu med utbildning. Men nu är det då att via föreningen så utbildas ju folk. - Men i den kommun där det inte finns någon engagerad förening, vad händer med den? - Stackars huvudmän! Det är ju bara att säga det. De får inte den hjälp de behöver där kanske. Det krävs ingen särskild utbildning för att bli förvaltare eller god man och det gör det inte heller för att bli överförmyndare. De som är överförmyndare är ofta politiskt förtroendevalda. Eva von Scheele är förbundsjurist på Sveriges kommuner och landsting och  företräder kommunerna och hon bekräftar att det inte finns några tydliga regler, varken för hur förvaltare eller överförmyndare ska hjälpa de mest utsatta i samhället idag.  - Det stora problemet, det är den lagstiftning som inte varken hjälper varken överförmyndarna eller ställföreträdarna att tala om vilket uppdrag ställföreträdarna har. Och det i sin tur är ju en rättsosäkerhet för de mest utsatta i samhället, säger Eva von Scheele. - Vad sätter det den som tar på sig uppdraget i för sits? - Att den får ett otroligt stort ansvar, skyldigheter som man sen då ska redovisa för överförmyndaren som sen då i sin tur ska försöka tolka lagen, där det inte finns någonting att tolka. Lagarna som styr systemet med godmanskap och förvaltarskap kom till redan i början av 1900-talet. Det har gjorts en del ändringar genom åren, men i grunden ser systemet likadant ut nu som då, men samhället har under samma period genomgått stora förändringar. Margareta Brattström som är professor i civilrätt på Uppsala universitet och en av Sveriges främsta experter på familjejuridik, tycker inte att lagstiftningen har följt med sin tid.     - Det finns ju ganska många fall där det inte riktigt fungerar som det är tänkt. Och då måste man ju börja fundera på hur det kommer sig. Finns det någonting som kan vara bättre? Och det har ju utretts flera gånger om och man vet en hel del men man har inte genomfört det än. Så det är ju lite sorgligt, säger Margareta Brattström. Vi ska återkomma till de utredningar som faktiskt är gjorda, men först ska vi återigen titta närmare förvaltarens uppdrag.  Att vara förvaltare är ett frivilliguppdrag som till stor del bygger på att folk vill ställa upp ideellt. Arvodet för en förvaltare ligger på mellan 9 000 och 13 000 kronor om året och uppdraget kan vara både krävande och utsatt. Det handlar inte bara om att ta hand om en persons vardagsekonomi, utan kan också röra sig om stora affärer som fastighetsförsäljningar – och om att se till så att huvudmannen får bra omvårdnad. En förvaltare har heller ingen rätt att avsäga sig sitt uppdrag förrän en ersättare har hittats. Många kommuner har idag svårt att hitta folk som vill åta sig uppdraget och det har i sin tur lett till att de förvaltare som finns kan ha väldigt många uppdrag.   Berit Stag som vi träffade i Uppsala har sammanlagt sju godmans- och förvaltaruppdrag och enligt henne tar det ungefär motsvarande 75 procent av en heltidstjänst att sköta dem.     Men det finns förvaltare och gode män som har över 70 uppdrag – och i lagen finns det ingen övre gräns för hur många uppdrag en förvaltare får ha. Att en del förvaltare har väldigt många uppdrag ser de flesta kommuner som ett stort problem. Så för att förbättra kvaliteten har flera kommuner satt upp egna maxgränser. Men när vi läser protokoll från överförmyndarnämnders sammanträden och ringer till de här kommunerna visar det sig att även de ofta bryter mot sina egna regler. Överförmyndarnämnd Mitt i Sundsvall har till exempel satt en gräns på max tio uppdrag. Ordförande i nämnden är Bertil Swenson.    - Vi har en gräns på högst tio stycken, säger han. - Följer ni den gränsen? - Japp. - Fast jag vet att ni har flera förvaltare som har fler än tio uppdrag… - Ja det beror ju på om det är en person som har skött uppdraget väldigt länge, så kan de få någon till. Maud Ollén, överförmyndare i Norrköping: - Vi har i våra riktlinjer en maxgräns på tio uppdrag. Vi följer den till 95 procent. Det finns en och annan god man och förvaltare som har några fler uppdrag än tio. Malmö har satt sitt tak tre gånger så högt. Där får en ställföreträdare ha 30 uppdrag, men inte heller här följs reglerna. - Dels är det väldigt individuellt hur många man klarar av, sen är det så att vi har svårighet att hitta ställföreträdare till de uppdrag som är mest krävande, säger ordförande i överförmyndarnämnden Bengt Persson. Även i de fall där en kommun håller sin maxgräns kan förvaltaren ha fler huvudmän, eftersom han eller hon samtidigt kan ha uppdrag i andra kommuner.    Ett annat stort problem i regelverket som många experter pekar på är överförmyndarens dubbla roller. Förutom att tillsätta förvaltaren är det också överförmyndarens ansvar att granska förvaltaren. Följden av det här blir att den som klagar på en förvaltare samtidigt kritiserar överförmyndaren. Det är ju överförmyndaren som ska se till så att allt fungerar. I vårt förra program berättade vi om Karolina Ahlström. Hon slog larm till överförmyndaren i Boden och berättade att hon misstänkte att hennes pappas förvaltare hade gjort av med flera hundra tusen av hennes pappas pengar för egen räkning. Men hon tyckte inte att hon fick något gehör. - Det var som att de försökte skydda sig själva och förvaltaren genom att poängtera att han var så bra och pålitlig och att allting har varit i sin ordning när de har fått sina kvitton och årsräkningarna, berättade Karolina Ahlström. Karolina Ahlström polisanmälde själv förvaltaren och det gjorde till slut även kommunen.Polisutredningen har precis påbörjats och förvaltaren vill inte uttala sig. Som anhörig har man rätt att ta del av de årsräkningar förvaltaren lämnar in till överförmyndaren, men alla har inte anhöriga.   För att se till så att kommunerna verkligen sköter tillsynen har därför också de statliga länsstyrelserna till uppgift att granska den här verksamheten. Men inte heller länsstyrelsernas tillsyn fungerar som den ska. När Elisabeth Carlsund gjorde sina granskningar för riksrevisionen såg hon också att det ser väldigt olika ut i olika delar av landet.    - Det är ett system som öppnar i realiteten för väldigt stora variationer med alldeles för stora maskor där det slipper igenom problem som borde ha plockats upp och uppmärksammats och åtgärdats av både överförmyndare och länsstyrelser men där det inte händer. För mycket ramlar igenom, säger hon. - Men skulle du säga att det här området ändå är ganska genombelyst och granskat vid det här laget? Man känner till problemen? - Ja två granskningar av mer eller mindre samma område med tre år emellan, det är ganska väl omhändertaget får man väl säga med tanke på den konkurrens som finns när det gäller att titta på olika områden. Riksrevisionen har alltså gjort två stora granskningar och justitiekanslern, JK, har också undersökt länsstyrelsernas tillsyn - senast 2013 och också sett att tillsynen inte är tillräcklig på många håll i landet.   Redan för tio år sen, år 2004, gjordes också en stor statlig utredning av systemet med godmanskap och förvaltarskap. Det resulterade i en 1 500 sidor tjock rapport över brister och förslag till åtgärder, men sen dess har inte mycket hänt. Flera andra länder i vår närhet har däremot sett över sina system. I Norge och Finland till exempel är tillsynen förstatligad. I Finland är det dessutom numera till största delen tjänstemän som har hand om förvaltaruppdragen.  Finland och Norge har också infört så kallade framtidsfullmakter. De innebär att man själv medan man är frisk utser en person som ska träda in i ens ställe den dag man kanske behöver den hjälpen. De flesta är överens om att framtidsfullmakter skulle minska trycket på de ställföreträdare som finns, men de löser inte de andra stora problem som finns i systemet. Regeringen väntas snart komma med ett nytt lagförslag om godmanskap och förvaltarskap och vi har fått signaler om att det kommer ingå ett införande av framtidsfullmakter i det. Men ingenting i utredningsförslaget tyder på att systemet kommer att förändras i grunden. Trots att kritik mot systemet nu kommer från så många håll. Från Eva von Scheele, förbundsjurist på Sveriges Kommuner och landsting: - Man lappar och lagar och har utredningar som gör vare sig varken till eller från, eller tvärtom det blir andra problem av dem som man inte har förutsett så att det behövs en översyn över alltihop, tycker jag. Och från Claes Gillberg som är överförmyndare och ordförande i den ideella organisationen föreningen Sveriges överförmyndare: - Vi vill nog att den skulle reformeras lagstiftningen ganska rejält, så att man får isär och väldigt tydligt pekar på hur det ska vara och kanske slipper en hel del sådana här oegentligheter som dyker upp. Margareta Brattström, professor i civilrätt på Uppsala universitet är också kritisk. Hon har vid det här laget hunnit få bokhyllan full av utredningar som har gjorts inom det här området.   - Det har inte hänt så mycket och det är ju det som är lite frustrerande, eftersom som sagt var det här är personer som inte kommer skrika efter hjälp själva för det kan de inte göra. Och de flesta länder i vår omedelbara närhet har ju nya regler på det här området. - Vad är det som hindrar då att vi gör samma sak i Sverige? -Det är ju lagstiftarens ambition – riksdag och regering – det måste ju en fråga på den politiska dagordningen, avslutar Margareta Brattström. Den som har möjlighet att sätta den politiska dagordningen inom det här området är justitieminister Beatrice Ask – vi får göra en kort intervju med Beatrice Ask på språng mellan en debatt och ett anförande. Kommer regeringens lagförslag att förändra systemet i grunden? - Nej, vi gör inte om systemet. Det finns de som säger att det vore bättre att använda sig av offentligt anställda rakt över. Vi har ett system som bygger på ett frivilligt engagemang av vanliga medborgare. I grunden är det en tradition och en erfarenhet som fungerar bra på många sätt och det finns ingen anledning att slänga ut barnet med badvattnet. Men vi måste och ska rätta till de brister som finns, säger Beatrice Ask. - Under den här serien har vi träffat väldigt många som har råkat illa ut. Anhöriga som har fått göra egna utredningar när man har haft misstankar om att förvaltaren har förskingrat pengar, vi har pratat med personal på äldreboende där de boende inte får gå på fotvård för att pengarna inte kommer in i tid – vad tänker du om det här? - Det är ju bland samhällets mest utsatta människor som inte själva kan fatta beslut i egna angelägenheter och de är väldigt sköra och syftet med en god man eller en förvaltare är att någon ska föra deras talan och stå på deras sida och det fungerar inte alltid. Men jag är inte säker på att det skulle fungera bättre generellt i något annat system heller. Det här är svårt och därför måste det vila på en väldigt bra rekryteringsprocess, tillsyn och kontroll hela tiden. - Men flera av dem vi har pratat med säger att systemet är så osäkert idag att  det till och med lockar till sig bedragare. Vad säger du om det? - Ja, det är ett av skälen till att skärpa kraven när det gäller rekrytering och att också kontrollera dem som utses till gode män och förvaltare bättre än hittills och där kommer regeringen också att ta initiativ. Man ska också ha klart för dig att en stor del av verksamheten fungerar ju väl, människor får den hjälp de behöver och då tycker jag kanske att det viktigaste är att rätta till de uppenbara bristerna och få det att fungera bättre. - Men hur stor del av verksamheten fungerar väl? - Ja, jag har inte siffror på det i huvudet just nu och det kan man kanske inte ha för det finns ju grader av det hela, men de här allvarliga händelserna som jag säkert tror att ni har stött på, de är i helheten inte en stor andel, men vart och ett av dem är ju naturligtvis oerhört allvarliga. - Men hur kan man veta att det inte är en stor andel om man inte har kontrollerat? - Vi har behov av bättre statistik också på det här området, men vi har ju ändå en överblick , vi har ju överförmyndarnämnder och andra, så viss kunskap finns det ju faktiskt om hur det ser ut. - Vi har ju till exempel pratat med personal som jobbar inom omsorgen – och har pratat med flera som säger att det är vanligare att det inte fungerar än att det fungerar… - Ja de säger det till dig, men vad har du för statistik på att de kan tala för alla. Jag träffar ju också väldigt många personer som arbetar med de här frågorna- och vad jag säger är att de är komplicerade och det händer saker som är allvarliga och som man måste åtgärda, men det är inte generellt sett så att de säger att det inte fungerar alls, men vi kan inte acceptera de här bristerna, att människor som inte kan hantera sin situation, utsätts för olika typer av brottslighet eller dålig hantering av den som är satt att faktiskt sköta deras tillgångar eller viktiga beslut. - Så vad tänker ni göra åt det? - Vi kommer inom kort att lägga förslag som handlar om att skärpa reglerna för rekrytering och tillsättning, ställa högre krav på tillsynen, ställa större krav på utbildning som ska erbjudas de som ställer upp som gode män och förvaltare. Sen finns det en del av förslaget som handlar om att ge den enskilde större möjlighet att påverka också.  - Men flera andra länder har gjort om sina system, Flinland och Norge till exempel och förstatligat tillsynen – varför gör inte Sverige samma sak? - Där för att vi inte har funnit skäl till att göra det och vi får väl med intresse studera konsekvenserna av hur det kommer att fungera i andra länder där man valt ett annat system, men vi är inte Danmark, Norge eller Finland. Vi är Sverige och vi har vår erfarenhet – och vi har ju inte haft likadana system tidigare heller. - Men det är så många som vittnar om att systemet fungera väldigt dåligt idag – när har man skäl nog att ändra ett system? - Ja, man måste nog höra fler än dem som ni har haft kontakt med och har framfört de synpunkterna. Vi har gjort omfattande utredningar, där många har kommit med synpunkter – och jag säga det att det är ju inte så att en folkstorm som säger att vi bör ändra systemet från grunden, utan det som remissinstanserna har haft synpunkter på är ju framförallt att det finns saker som behöver förbättras, att det finns problem att ta itu med och det har vi arbetat med att försöka åstadkomma och kommer inom kort att lägga förslag, avslutar justitieminister Beatrice Ask. Reportrar: Micha Arlt och Anna Berg Producenter: Micha Arlt och Anna Berg Exekutiv producent: Annika H Eriksson kaliber@sverigesradio.se

Restaurangbesök, tamponger och hemmabiosystem - medan Stefan var på sitt gruppboende rullade pengarna ut från hans konto. När samhället ska skydda de allra svagaste kan 100 000-tals kronor försvinna utan att någon reagerar. Kaliber om ett system där varningssignalerna har satts ur spel. -Hej pappa, hur mår du? Mår du bra? Håller du på och sondmatar? Karolina Ahlström ringer till sin pappa som sen början av 2000-talet bor på ett gruppboende för människor med psykiska funktionshinder. Ungefär lika länge har han haft en förvaltare – en åtgärd som kommit till för att skydda de allra svagaste i samhället. Men gör den det? Eller har samhället svikit den som inte kan göra sin röst hörd?   Det här är den andra delen i Kalibers serie om förvaltarskap. Det som tidigare kallades omyndigförklaring. Den som blir satt under förvaltarskap behåller sin rösträtt, men i nästan alla andra sammanhang träder förvaltaren in i personens ställe. Förvaltarskapet har kommit till som ett skydd för de svagaste i samhället. Det handlar om människor med olika funktionsnedsättningar som psykisk sjukdom och demens,  men gång på gång hör vi historier om hur den som är satt att hjälpa utnyttjar sin ställning och skor sig på den utsattas bekostnad,  utan att kommunen reagerar. Handlar det här bara om några enstaka fall eller överger samhället den som inte kan ta hand om sig själv?    Kaliber kan idag visa att det finns stora brister inbyggda i själva systemet.  Karolina bläddrar i ett fotoalbum. - Här är han så otroligt lik min farfar som också ser väldigt bra ut. Det är roligt att se. Jag har bara glada positiva minnen om pappa. Han spelade badminton och läste sagor. För mig var han aldrig sjuk för han var ändå en pappa och kunde göra såna saker som pappor gör, berättar Karolina Ahlström när hon visar oss bilder på sin pappa Stefan ur ett fotoalbum från när hon var liten. Redan när hon låg i sin mammas mage började han bli psykiskt sjuk och idag är han så pass dålig att hon inte vill att vi följer med och träffar honom. Stefan har skador i matstrupen som gör att han måste sondmatas. Det är livsfarligt för honom att äta – och det var för att hindra honom från att köpa mat som en förvaltare sattes in år 2004. Sedan dess har förvaltaren tagit hand om Stefans ekonomi,  medan personalen på hans gruppboende har hjälpt till med det som behövs i vardagen. Och det var Stefans kontaktperson på boendet som en dag i somras när Karolina var och hälsa på sin pappa, uppmärksammade henne på att allting inte stod rätt till med hennes pappas ekonomi. - Hon sa att det stämmer inte. Det finns aldrig några pengar när vi behöver pengar till Stefan. Vi behöver köpa nya skor till honom, han behöver ny vinterjacka. Och när vi frågar honom, förvaltaren, så säger han bara det finns inga pengar. Det finns inga pengar att handla för. Stefan har så mycket skulder. - Din pappa då, han var också där, vad sa han? - Han sa att jag tror att han blåser mig. Jag förstår ju nu att han också har haft en stark magkänsla om det. När Karolina kommer hem igen ringer hon till överförmyndarexpeditionen i Boden, där hennes pappa bor och ber om att få förvaltarens årsräkningar över hennes pappas ekonomi skickade till sig. - Jag fick de senaste tre åren hemskickade till mig och jag började titta och det ser jag direkt att det här stämmer inte. Det var stora inköp på Coop, det var inköp på konditori. Det var inköp på Elon… Det var ju så solklart att det stämmer inte. Ingenting av det här har kommit min pappa tillgodo. När Karolina får se de inköp som har gjorts misstänker hon alltså att det inte står rätt till. Det har handlats massor av mat – och Karolinas pappa får ju inte äta. Det finns också ett mobilabonnemang, men hennes pappa har ingen mobil,  så hon ringer tillbaka till överförmyndarexpeditionen och berättar vad hon har upptäckt. - Jag kände att jag inte fick någon stöttning i det jag sa, utan det var mest den här förvaltaren, han har ju så många uppdrag och det här är en väldigt pålitlig människa. Karolina Ahlström tvivlar inte på att hennes pappa behöver en förvaltare – och när tingsrätten fattade beslutet om förvaltarskap år 2004 tyckte hon att det var bra. Även om hon då inte visste så mycket om vad det innebar. När en förvaltare tillsätts går det till så att kommunens överförmyndare, ofta en förtroendevald person rekryterar den som ska bli förvaltare. Ett uppdrag som till stor del bygger på ideellt arbete. Det krävs ingen särskild utbildning för att bli förvaltare. Lagen säger bara att personen ska vara en ostraffad, rättrådig, erfaren och allmänt lämplig. Själva systemet med godmanskap och förvaltarskap bygger på en nästan 100 gammal lagstiftning. Det har visserligen gjorts en del justeringar genom åren, men i stort ser den likadan ut nu som då. Bengt Wahrolén är jurist och arbetar med förvaltarärenden och enligt honom har lagen inte följt med sin tid. - Man har låtit det mer eller mindre växa mossa över den här lagstiftningen. Grundsystemet har behållits och det är ett system som bygger på att kommunen ska ha ansvar för dem som bor i kommunen. Ursprungligen byggde det på att familjen hade ansvar för sina släktingar och det stora1974 var att man släppte in utomstående. Det vill säga det som nu har vuxit ut till omsorg och vård på kommunal nivå. En förvaltare brukar få ett arvode på mellan 9 000 och 13 000 kronor om året. Och behovet ökar. Vi står bara i början av den så kallade äldreboomen. Dessutom har många psykiatriska institutioner slagit igen de senaste decennierna. En undersökning som Kaliber har gjort visar att ansökningarna om förvaltarskap har ökat med 25 procent på fem år, från 1 500 ansökningar år 2008 till 2 000 år 2013. Hur många av dem som blir förvaltarskap vet vi inte men många kommuner har idag svårt att hitta folk som vill ställa upp och det har lett till att överförmyndaren till och med kan behöva leta i sin egen bekantskapskrets när de behöver anlita förvaltare. Problemet är att samma överförmyndare som rekryterat förvaltaren sen också till uppgift att granska den här personen – och garantera att förvaltaren gör ett bra jobb.  Få är så insatta i hur det här systemet fungerar som Elisabeth Carlsund. Hon gick i pension för ett år sedan, men innan dess gjorde hon två stora granskningar av godmanskap och förvaltarskap på Riksrevisionen – den senaste år 2009. Och hon ser just överförmyndarens dubbla roller som en stor brist i systemet. - Har jag en riktig tur så har jag en jättebra förvaltare eller god man, men har jag otur så är det mycket som kan passera kunde vi se, utan att det händer någonting. Och då är det, vart ska man vända sig? Ja, vad kan man göra, man kan klaga hos överförmyndaren. Den överförmyndare som har rekryterat kanske,  någon som de känner och övertalat dem mer eller mindre att ta det här uppdraget, och som inte alltid sköter sin tillsyn. Vi ska återkomma till de brister i tillsynen som Riksrevisionen upptäckte i sina granskningar, men först ska vi tillbaka till Karolina Ahlström. När hon upplever att hon inte får något gehör från överförmyndaren börjar hon granska sin pappas förvaltare på egen hand. Hon begär ut både årsräkningar och kvitton på inköp. Och det är när hon får se kvitton från stormarknaden Coop hon upptäcker att det finns två kort kopplade till hennes pappas konto, ett som hennes pappa har kunnat handla med och ett som förvaltaren själv har använt. - Om man tittar på det pappa har handlat så är det cigaretter, det är sopsäckar, halogenlampor, engångshyvlar. Inget ätbart. Om man kollar då på det förvaltaren har handlat så är det väldigt mycket. Det är godis, det är mat, det är oxfilé, det är renkött, det är glass och inte bara det. Han har också stora kapitalvaruinköp. Ett hemmabiosystem. Där har han handlat en solsäng, en solbädd, för 1595 kronor, säger Karolina. Karolina börjar nu lägga ihop kvitto efter kvitto på mat och prylar som varken hon eller personalen på hennes pappas boende sett att hennes pappa har fått ta del av under åren som har gått. Det är alltså kommunens överförmyndare som har ansvar för att granska förvaltaren. Förvaltaren är skyldig att lämna en årsräkning varje år. Men hur brukar de här granskningarna gå till ute i kommunerna? För att ta reda på det åker vi och träffar Claes Gillberg. Han är ordförande i föreningen Sveriges överförmyndare, en ideell intresseorganisation och han är själv överförmyndare i Täby utanför Stockholm. Claes Gillberg säger att överförmyndaren ska granska förvaltarens årsräkning varje år. Det innebär att man går igenom den blankett som förvaltaren skickat in och ser till att inkomster och löpande utgifter som t ex hyra och vårdavgifter stämmer, men när det gäller inköp som mat och kläder görs inte alltid en  kontroll av kvitton. - Vi går ju igenom årsräkningarna, men sen när det gäller kvitton, ja då kan vi begära in kvitton om vi är osäkra. - Hur tydliga instruktioner finns det för hur de här årsredovisningarna ska kontrolleras? - Nej, det finns ingen, om vi jämför med socialnämnder, som också finns i alla kommuner,  så finns det en Socialstyrelse med rätt att skriva författningar och liknande.  Detta saknas helt på överförmyndarsidan. Det finns alltså inga exakta regler för hur överförmyndarens kontroll ska gå till, men utöver den här rutinmässiga genomgången görs också mer noggranna stickprovskontroller. Hur många och hur ofta varierar också mellan olika överförmyndare. På så sätt kan en inköp som de Karolina upptäckte slinka igenom år efter år, trots att det ser väldigt märklig ut om man tittar närmare på dem. Vi ber Claes Gillberg titta på ett utdrag av Karolinas pappas utgifter. - Ja, inte stora pengar men tidningen Laura för kvinnor + 40… kattmat… nä, jag vet inte, men det ser väldigt märkligt ut. När det gäller överförmyndarens olika roller, är också Claes Gillberg kritisk till hur systemet ser ut idag. Det är formellt egentligen tingsrätterna som ska utse förvaltare och gode män, men i praktiken har den uppgiften sen länge hamnat på överförmyndarens bord. - Ja, det är ju inte en bra lösning naturligtvis, men det har blivit så. Vår absoluta huvuduppgift är ju tillsynen. Sen har det ju över tid blivit så att vi får göra en hel del av grundarbetet i den rättsliga processen att utse gode männen och då resonerar man väl praktiskt tror jag att det är svårare för tingsrätten, som har en stor domsaga med många kommuner inblandade att veta var det finns lämpliga gode män. Ja, det har blivit en slentrian, så det är egentligen inte en bra lösning. Claes Gillberg får medhåll av Eva von Scheele, som är förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting. Inte heller hon är nöjd med säkerheten i systemet som det ser ut idag. - Det är ett väldigt konstigt system, att man dels ska rekrytera och försöka få människor att ta de här uppdragen, och sen så fort de har fått ett uppdrag så utövar man tillsyn. Det är ett tveeggat uppdrag som jag är mycket tveksam till om det är det mest effektiva och det bästa. Som systemet är utformat idag ska alltså samma person som har till uppgift att värna om Karolinas pappa både rekrytera förvaltaren och kontrollera så att förvaltaren sköter sitt uppdrag. När någon klagar på en förvaltare blir det alltså indirekt ett klagomål på överförmyndaren.  Det här var nånting som Karolina tyckte att hon blev varse när hon larmade överförmyndaren om att hon misstänkte att förvaltaren hade använt hennes pappas pengar för egna inköp. - Jag kände att jag inte fick något medhåll från deras sida. Jag fick ingen hjälp. Det var som att de försökte skydda sig själva och förvaltaren genom att poängtera att han var så bra och pålitlig och att allt har varit i sin ordning när de har fått sina kvitton och fått in årsräkningarna så har allting stämt. Mellan 2004 och 2013 har förvaltaren, enligt Karolina, köpt mat och prylar till sig själv för över 300 000 kronor av hennes pappas pengar. Förvaltaren har vid den här tidpunkten också flera andra förvaltaruppdrag åt kommunen, och överförmyndaren har ingenting att anmärka på. - Det gör mig ju också vansinnig. Vad har de sysslat med? Vad gör de under sin arbetsdag? Hade de bara kollat igenom kvittona ordentligt och sett till vad det är för person det handlar om så hade de ju förstått att det här är inte rimligt. Men han har fått fortsätta att handla och härja bäst han vill. När hon inte tycker att hon får någon hjälp av överförmyndaren polisanmäler Karolina själv förvaltaren den 30 augusti förra året - och efter stor tvekan väljer hon också att gå ut i lokaltidningen, Norrländska Socialdemokraten, och berätta sin historia. - Det är ganska stort att gå ut med en sån här grej. Att blotta pappa och mig och vårt privatliv. Att blotta det inför alla. Så jag blev livrädd, men sen så kände jag att neej, jag ska göra det här. Inte bara för att sätta press på överförmyndarnämnden utan även för att jag visste ju då att han hade 14 andra klienter,  huvudmän, och jag kände bara att om de kan få reda på att det är något fuffens som försiggår så kan de också kan börja granska och få stopp på det hela. Att vi är några man och kvinnor starka i det här så att vi kan hjälpas åt. Det är först efter artiklarna i tidningen som Karolina upplever att  överförmyndarens granskning tar fart. På eftermiddagen den 12 september, samma dag som tidningen publicerar sin första artikel, har överförmyndarnämnden ett möte där de avsätter Karolinas pappas förvaltare. Dagen efter frånsäger sig förvaltaren själv de 14 andra huvudmän han har ansvar för. Och en knapp månad senare, den 9 oktober, polisanmäler även kommunen förvaltaren. Han anmäls för trolöshet mot huvudman, förskingring och urkundsförfalskning . Men hur kunde kommunen dröja så länge? Just nu pågår en utredning på länsstyrelsen av hur Bodens kommun har skött ärendet.  Det yttersta ansvaret för Karolinas pappas förvaltarskap har den politiskt tillsatta överförmyndarnämnden. Ordförande i nämnden är Arne Pettersson (S). Varför har de inte reagerat tidigare? - Ja, det är svårt att svara på naturligtvis, helt klart är ju att vi inte har reagerat, säger han. - Men är det inte er uppgift att just granska? - Ja, men vi har granskat. - Och hur tycker du att ni har utfört den granskningen? - Jag vill avvakta länsstyrelsens granskning, så jag svarar inte på det nu. Vi har 450 årsräkningar att granska och det är inte så lätt att hitta att allting, att det är storlek på skorna och om man behöver en dammsugare eller inte. - Här var det mat för en man som har sondmatning... - Ja, det där vill jag inte gå in på. - När Karolina slår larm och ber att få er hjälp och ert stöd så upplever hon inte får det - vad säger du om det? - Det får stå för henne. - Varför tror du att hon säger det? - Ja, det vet jag inte. - Hon upplever att ni vill skydda er förvaltare? - Ja, det fåt stå för henne också. Varför skulle vi skydda en förvaltare? - Ett klagomål på en förvaltare innebär också ett klagomål på er tillsyn. Hur tror du att det påverkar er? - Nej, det påverkar inte oss alls, utan får vi ett klagomål på oss så tar vi ju det på allvar naturligtvis. - Det är inte så Karolina har upplevt det… - Nej, jag förstår det. När vi pratar med Arne Pettersson betonar att han tillträdde som ordförande i överförmyndarnämnden i Boden först år 2011. När Arne Pettersson tog över ordförandeskapet hade hela den tidigare nämnden nyligen avgått. Orsaken var att den hade fått skarp kritik från länsstyrelsen just för deras bristande tillsyn av förvaltare. Även då var det en anhörig som slog larm. Efter kritiken såg överförmyndarnämnden över sina rutiner . Men under samma period hade alltså Karolinas pappas förvaltare en mängd uppdrag för kommunen, utan att någon reagerade.  Men Arne Pettersson, ordförande i överförmyndarnämnden i Boden, tycker att huvudmännens intressen tas till vara och att tillsynen fungerar:  - Jag tycker att vi sköter tillsynen och att det här skulle inträffa är ytterst beklagligt bara. - Men nu har det ju inträffat, inte bara en gång utan flera gånger? - Ja, men så är det nog  i många kommuner att det händer saker. Kan man hitta sätt att hitta olika sätt att utnyttja olika system så finns det ju ofta bedragare. Kanske vi har varit mera på tårna att följa upp och göra polisanmälningar, så jag vill inte säga att vi på nåt sätt inte agerar. - Men tycker du fortfarande att man kan känna sig trygg om man har en förvaltare i Bodens kommun? - Ja, absolut. Polisutredningen mot Karolinas pappas före detta förvaltare har precis påbörjats. Vi har pratat med förvaltaren och erbjudit honom att bemöta anklagelserna, men han vill inte ge några kommentarer. Men när en förvaltare döms för brott har han eller hon ett personligt ansvar. Karolinas pappas nya förvaltare kan begära skadestånd av kommunen för hennes pappas räkning, men för att kunna få det krävs det att kommunen har brustit i sin tillsyn och enligt jurist Bengt Wahrolén kan det vara svårt att få rätt. - När det gäller kommunen måste jag kunna visa att tjänstemännen har varit försumliga. Det vill säga att de måste ha kunnat inse att förvaltaren inte skötte sig och då blir kommunen skadeståndsskyldig. Och det är alltså ett extra steg. Men det finns alltså ytterligare en kontrollinstans - ovanför överförmyndaren – som också ska se till så att ingen huvudman råkar illa ut och det är de statliga länsstyrelserna. De ska kontrollera att överförmyndarna utför sin tillsyn på ett bra sätt - och det är deras verksamhet som Elisabeth Carlsund har granskat på Riksrevisionen – en gång 2006 och ytterligare en gång år 2009. I sina granskningar hittade hon bland annat förvaltare som hade gjort uttag på stora belopp utan att redovisa; husförsäljningar som inte var dokumenterade och flera fall där årsräkningar saknades helt. - Det som vi har pekat på i de här granskningarna är förutom att man hittar sådana oklarheter med vart pengarna går helt enkelt, så var det otydligt med kritiken, hur allvarligt länsstyrelsen såg på det och vad man ansåg att överförmyndaren skulle göra åt det hela. Vilket gör att tillsynen inte var effektiv i den meningen. - Så vad hände då när en massa pengar var borta utan kvitton? - Ja, tyvärr, i många fall verkar det som att det hände alldeles för lite eller ingenting. I Riksrevisionens båda granskningar kom det också fram att det är stora skillnader i hur tillsynen sköts i olika delar av landet. För att förbättra kontrollen slogs därför länsstyrelsernas tillsynsverksamhet i juli 2012 samman till sju större enheter, men enligt en undersökning som Justitiekanslern, JK, har gjort har tvärtom antalet kontroller i landet minskat efter sammanslagningen. Lagen säger att länsstyrelserna ska kontrollera alla överförmyndare en gång per år, men förra året var det bara en av sju enheter som levde upptill det kravet enligt JK. Det var Dalarna. I Boden gjorde länsstyrelsen ingen tillsyn förra året. Det berodde enligt länsstyrelsen i Norrbotten på tidsbrist. Man var tvungen att prioritera så kallade riskkommuner - och till dem hör inte Boden, trots den kritik som har riktats. En rundringning som Kaliber har gjort till de sju länsstyrelseenheterna visar att länsstyrelsernas kontroll inte ledde till mer än en polisanmälan under 2013. Istället är det ofta precis som i Karolinas pappas fall en anhörig som slår larm. - Det var jag som var tvungen att börja granska det här för att det skulle komma fram. Och det är skrämmande att veta att, hade jag inte varit där och då och pratat med pappas kontaktperson så kanske det inte hade kommit fram. Det kanske hade fått fortgå i flera år till. Han har struntat i att betala min pappas hyra till exempel. Han har en hyresskuld på över 21 000 kronor. Vad hade hänt då, hade han kunnat bli utslängd från sitt boende? Man vet inte. Det är skrämmande att tänka hur långt det hade kunnat gå. Personlig konkurs. Jag vet inte. Jag vågar inte ens tänka tanken. Under arbetet med den här serien har vi hört talas om mängder av liknande fall och vi har inte stött på en enda person som tycker att systemet fungerar bra som det ser ut idag. Men trots Riksrevisionens två rapporter och trots att det gjordes en stor utredning av systemet med godmanskap och förvaltarskap redan år 2004 har inte mycket hänt sen dess. Snart väntas regeringen komma med ett nytt lagförslag på området, men ingenting tyder så här långt på att systemet kommer att förändras i grunden. Jurist Bengt Wahrolén går så långt som att systemet som det ser ut idag riskerar att urholka förtroendet för rättsväsendet i stort. - Tilltron till samhället skadas. Vi andra som ser på, även om vi inte just nu berörs, vi drabbas ju också för att vi undrar hur blir det när jag blir gammal och tappar förmågan? Kommer mina släktingar att kunna se efter mig eller kommer kommunen att ta över kommandot? Och vad gör de med det kommandot? Nu väntar Karolina Ahlström på att polisens utredning ska bli klar. Kommunens omsorg däremot har hon helt tappat förtroendet för. - Det känns som att det finns ju inget skydd för de svaga och utsatta. Det är ju de som ska finnas till för de utsatta, om de inte går att lita på vem ska då hjälpa? Om inte ens överförmyndarnämnden ska vara de som hjälper, gör det? I nästa vecka fortsätter vi vår granskning av förvaltarskap – då frågar vi oss varför ansvariga politiker inte har tagit tag i de här bristerna trots alla varningssignaler. Reportrar: Micha Arlt och Anna Berg Producenter: Micha Arlt och Anna Berg Exekutiv producent: Annika H Eriksson kaliber@sverigesradio.se

Alla är överens om att punktligheten är den största utmaningen för järnvägen. Men de som skulle kunna hitta en lösning på problemen känner sig bakbunda: sifferunderlagen de behöver i sin forskning är antingen av för dålig kvalitet - eller helt enkelt omöjliga att få del av. Det tredje och sista programmet i serien om den svenska järnvägen handlar om forskningen som strandade. Lyssna på övriga delar i Kalibers granskning:Folkets järnväg del 1: Statistik för försenade tåg tolkas felaktigtFolkets järnväg del 2: SJ:s biljettpriser - "ett lotteri" Järnvägsforskare nekas siffror - svårare utreda förseningar Alla är överens om att punktligheten är den största utmaningen för järnvägen. Men de som skulle kunna hitta en lösning på problemen känner sig bakbunda och hindrade. Det tredje och sista programmet i serien om den svenska järnvägen handlar om forskningen som strandade. Förtroendet för järnvägen är lågt och alla är överens om att tågen måste börja komma fram i tid. Men de som skulle kunna få förseningarna att minska har idag inte möjlighet att göra sitt jobb. Det berättar vi om i dagens Kaliber – Först blev resenärerna väldigt arga och vissa gick mot mig och det var väldigt hotfullt kände jag,så att jag hoppade upp då på en bänk som stod där då vid busshållplatsen. Det är vi som personal som utsätts för bemötandet från resenärerna, vissa resenärer. Det är inte bra för oss. Åke Johansson har jobbat som konduktör, eller tågmästare som det numera heter, på SJ i 30 år. Ett jobb som alltmer går ut på att försvara sig mot arga resenärer. I den senaste förtroendebarometern hamnade SJ näst sist. – Tågtrafiken är ju lite opålitlig idag. Jag skulle önska att den gick i tid. Välkommen till den tredje och sista delen i Kalibers serie om den svenska  järnvägen – i de två tidigare programmen har vi undersökt glappet mellan de ansvarigas och resenärernas bild på förseningarna och SJs biljettsystem – i det här programmet tittar vi närmare på vad som skulle behöva göras för att förtroendet för järnvägen ska öka. – Det är faktiskt så illa att när vi ska räkna på stora, stora järnvägsinvesteringar, låt oss säga höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg så har vi inte ens tillgång till hur många som åker med tågen idag. För att se hur stora problem järnvägen står inför behöver vi ta reda på hur förtroendet för järnvägen ser ut idag och då särskilt förtroendet för SJ, inte bara för att det är den största tågoperatören i Sverige, utan också för att SJ fortfarande symboliserar järnvägen för många – eller som Per Corshammar, järnvägsingenjör på konsultföretaget Ramböll uttrycker det: – Jag tror att svenska folket älskar tåget och det transportmedlet men vi kan inte tycka om dem nu när de leverera så dålig kvalitet. Och det beror dels på SJ och på Trafikverket och det här kan människor inte separera, vems är felet, det bryr man sig inte om, man måste komma fram i tid. Ytterst ansvarig för själva järnvägsnätet är infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och hon ser allvarligt på den förtroendekris som tågtrafiken är inne i.   – Den absolut värsta följden det är naturligtvis om människor och företag tappar förtroendet för att åka eller transportera med järnväg. Alltså, det tar oerhört lång tid att bygga upp ett förtroende med det går snabbt att rasera och det är egentligen ingenting som någon önskar. Men precis hur djup är förtroendekrisen för tågtrafiken? Vi går till Svenskt Kvalititetsindex, SKI, som undersöker kundnöjdheten hos olika företag - de gör varje år intervjuer med slumpvis utvalda resenärer hos SJ som får berätta hur de har upplevt året som gått. Pedram Kaivanipour är analytiker på SKI.   – Det man kan säga är ju att i år hamnade SJ på samma nivå som Ryanair och Ryanair brukar annars vara ett slagträ i just transportsektorn när det handlar om missnöjda kunder och vi ser att SJ ligger på samma nivå. Och kollar man på hur många det är som är missnöjda så är 60% av kunderna missnöjda med SJ och det är ett ganska hårt betyg, men det innebär ju att det finns en del utmaningar som man borde ta tag i? Hur ser utmaningarna ut? – Det handlar framför allt om punktligheten. Man måste börja gå enligt tid och komma fram enligt tid. Och det är väl den största utmaningen man har hos SJ i dagsläget. Det gror ju ett missnöje och att lojaliteten och förtroendet för SJ sjunker.  Hur stora problem har SJ jämfört med andra transportföretag, alltså de som har hand om persontrafik? – Ja, SJ sticker väl ut lite i mängden när man tittar på hur mycket missnöjda kunder de har, så vill man skapa en bild där man är ett pålitligt transportmedel då måste man börja jobba på det här ganska mycket. Tyvärr så ända sedan 2000-talet när vi började göra de här mätningarna så har vi sett en tendens att man har börjar bli mindre och mindre nöjd och problematiken kring just punktligheten och hur man bedömer SJ som en pålitlig leverantör, det har naggats i kanten rejält. Så att år efter år har det blivit sämre och vi ser ingenting som skulle indikera att en förbättring är på väg. Enligt SKI är alltså den förtroendekris SJ är inne i både långvarig och djup. De som ingår i SKIs mätningar är alla kunder hos SJ – men i den årliga förtroendebarometern som genomförs av SIFO undersöks förtroendet hos hela allmänheten. I den senaste Förtroendebarometer från 2012 hade inte fler än 14% ett stort förtroende för SJ  – av de undersökta företagen var det bara SAAB som hade ett sämre förtroende  av de undersökta företagen - efter konkursen. Men trots att oberoende undersökningar har visat det här resultatet i flera år nu, känner inte SJs VD Crister Fritzson riktigt igen sig. Han hänvisar istället till de kundundersökningar SJ själva genomför ombord på sina tåg, nöjd-kund-index. – De undersökningar som vi gör, som vi redovisar i våran årsredovisning, det är när vi intervjuar folk som åker våra tåg och där ser vi att vi har en bättre kundnöjdhet än vad SKI visar. Så jag känner att vi är på rätt spår men vi är absolut inte framme ännu. Så hur ska järnvägen komma hela vägen fram – och få nöjda resenärer? Vad krävs för att resenärernas förtroende för tågtrafiken ska kunna återvinnas? – Jag vill vara säker på att jag kommer fram och inte behöva ta ett tåg tidigare än jag behöver. Det skulle vara målet, att lita så pass mycket på dem att max 5 minuters försening. – Det skulle komma och gå i tid. Jag tror att det är just det, punktligheten, om det skulle funka så tror jag att det skulle vara jättebra att åka tåg.  – Ja, att det är punktligare. Säkrare tåg kanske som funkar även vintertid. Om det funkar snabbt rätt och lätt och utan konstigheter när man ska reklamera nånting och så, så ökar ju förtroendet, absolut. Resenärerna på Stockholms Central får medhåll för sina krav av tågmästare Åke Johansson i Sundsvall. – Ja, det kan ju inte bli annat när det är så mycket förseningar som det är. De har ju rätt att vara förbannade på järnvägstrafiken, all rätt. Problemen märker vi redan innan tåget går så kommer resenärer fram och frågar kommer vi att komma fram i tid idag? Och även om han formulerar sig lite annorlunda gör Åke Johanssons chef, SJs VD Crister Fritzon samma prioritering. – Punktlighet, punktlighet, punktlighet. Fokus på kund, kund, kund. Det är de två övergripande frågorna vi måste ha. Förstå kunden, förstå marknaden, se till att vi levererar den produkten. Förbättra punktligheten. Vi är på rätt spår men vi har inte kommit fram än så där är vårt fokus. Christel Wiman är VD för organisationen tågoperatörerna, där även de privata tågbolagen ingår och hon håller också med. – Här finns ju ett arbete som pågår. Punktlighet ligger, näst efter trafiksäkerhet, högst både för Trafikverket och för tågoperatörerna. Här hittar vi ett svar som allakan enas kring – den största orsaken till att förtroendet för järnvägen är lågt är att tågen inte tillräckligt ofta är i tid. Det bästa sättet att öka förtroendet är med andra ord att minska antalet förseningar.  Så då återstår frågan hur det ska gå till? I Sverige bedrivs forskning om järnvägen på flera högskolor och universitet – dessutom har vi en helt egen myndighet, Statens väg- och trafikforskningsinstitut, VTI. som har till uppgift att se till så att de som ansvarar för infrastrukturen får så goda underlag som möjligt för att kunna fatta beslut. Vi åker till VTI och träffar Jan-Eric Nilsson. Han är professor i transportekonomi och en av dem som försöker ta reda på hur förseningarna i tågtrafiken ska kunna minska. Jan- Eric ritar upp ett diagram på ett papper för att visa hur det gick till när de för ett par år sedan skulle starta ett forskningsprojekt kring just förseningarna i tågtrafiken.    – Vi hade ett antal hundra tusen för att just försöka förstå vad det är som driver förseningar, var uppträder de? Om du har fått en primärförsening, hur sprider den sig i nätet? Det var liksom den typen av frågor vi skulle titta på. Jan-Eric ritar in en kurva för att visa hur innehållet såg ut i det underlag man hade fått från dåvarande Banverket – och det blir en märklig kurva för ganska snabbt hittade Jan-Eric och hans kollegor stora frågetecken i underlaget för tågtrafiken. – Rena galenskaper som gjorde att vi inte litade på det vi såg. En av de stora grejerna var att det var väldigt många godståg som var långt före sin tidtabell framme och det finns en viss logik i att godstågen kan komma fram tidigare. Persontåg måste ju gå efter tidtabell, de kan man inte köra fortare, men godstågen kan göra det av vissa rimliga skäl, men sen när det blir en halv dag eller flera dagar före tidtabell, då är det bara någonting som har blivit fel. Så det var ett exempel. Och de tidiga godstågen var de enda tveksamheterna de hittade i det statistiska underlaget. Ett annat exempel var att vi såg att det var vissa tåg som var framme vid den näst sista stationen kanske klockan 12 och så var de framme vid slutstation en minut i 12, vilket liksom bara är logiskt fel. Så att det finns några slags buggar i de här systemen som gör att kvalitet är tveksam så vi skickade tillbaka statistiken och avslutade vårt forskningsprojekt.    Jan-Erics forskargrupp på VTI la alltså ner försöket att utreda orsakerna till förseningarna – det som var kvar av de 800 000 de hade fått till projektet skickades tillbaka till Trafikverket. Det här är långt ifrån det enda exemplet på att forskning om förseningarna i tågtrafiken inte har kunnat genomföras – forskare efter forskare vi träffar säger samma sak – de får inte tillgång till den information de behöver för att kunna ta read på vad förseningarna beror på - Men hur stor betydelse får det? Hur hade den som reser med tåg kunnat märka om Jan-Erics forskargrupp hade kunnat jobba vidare?    – Ja, som resenär så tar sig ju då infrastrukturhållaren, det vill säga Trafikverket, an de riktigt dåliga ställena först. Det är ju så prioriteten ska vara. Du ska givetvis bygga bort, om du har ofta en typ av signal som går sönder eller en viss typ av korsning eller växel som går sönder, ja med ersätt då med någonting annat, men om du inte vet precis strukturen på förseningarna då kan du inte göra de där grejerna. Det är ju det som är det pinsamma i den här kråksången att vi tror att det är mycket som är fel. Trafikverket säger att vi har en mer och mer eftersläpande underhåll och allt, de kanske har rätt, men vi kan inte ha hårda siffror att belägga det. Det har gått ett och ett halvt år sedan VTI la ner det här forskningsprojektet – sedan dess har de både skrivit och ringt till Trafikverket och bett om att få ett nytt underlag  - men hittills utan resultat. I ett mejl till oss skriver Trafikverket att deras tidigare data kunde vara svårtolkad, men att de sedan dess har förnyat och kvalitetssäkrat sitt system. På frågan varför Jan-Eric och hans kolloger, efter ett och ett halvt år fortfarande inte har fått ta del av det nya kvalitetssäkrade materialet får vi inget svar.    Jan-Eric har dessutom ytterligare en fråga han gärna skulle vilja ha bevarad och den rör de inställda tågen. De tåg som Trafikverket för tillfället inte alls räknar in i förseningsstatistiken:   – Det har betydelse i väldigt många olika samman, givetvis för resenärerna som drabbas av det, men alltså när man ska förstå vad som händer ute i järnvägsnätet så har det ju en betydelse hur tätt tågen går. Om man då har ställt in ett tåg. Då löper ju allting på mycket smidigare. Då behöver man ju förstå varför det här har hänt. Det är en del utav underlaget för att bedöma kvaliteten i den trafiks om bedrivs. Men har ni efterfrågat den här informationen? Ja, vi har frågat efter det och vi jobbar en hel del med kollegor i England som har precis motsvarande typ utav frågor med motsvarande myndigheter i England och där finns den informationen. Så varför får VTI inte tillgång till statistiken över inställda tåg? Inför vårt första program om järnvägen träffade vi Trafikverkets ställföreträdande generaldirektör Caroline Ottosson och enligt henne finns det brister även i den statistiken.     – Vi har behov av att utveckla den kodningen och få bättre kvalitet i de inställda tågen. Men det är viktigt när man tittar på hur järnvägssystemet fungerar, att man tittar både på inställda tåg och på punktlighet. Men vad menar du med att kodningen inte fungerar? – Jag menar att vi måste precisera kodningen, både att de är inställda men vi är också intresserade koda orsaken till att de är inställda och där är vi inte idag så vi behöver förbättra kvaliteten i informationen. Förutom att föra statistik över hur många tåg som ställs in behöver Trafikverket alltså bli tydligare när det gäller att dokumentera varför tågen har ställt sin in. Men varför görs inte det idag?   – Vi vet att ett tåg är inställt men vi har idag inte krav i vår egen organisation att vi ska koda varför det blev inställt men det skulle vi vilja titta på tillsammans med branschen. Inte långt ifrån Jan-Eric Nilssons arbetsrum på VTI jobbar Jonas Eliasson – han är professor i transportsystemanalys på kungliga tekniska högskolan, KTH. Jonas Eliasson skulle gärna vilja räkna förseningarna i tågtrafiken på ett annorlunda sätt än det som görs idag. – Ja, helst vill man ju mäta det i personminuter, alltså det spelar ju ingen roll om ett tåg som är tomt blir sent eller inte. Och man vill ju också veta något om inställda tåg. Man vill ju också veta det längs hela tågets sträckning. Ibland så redovisas förseningar bara vid ankomststationen, alltså vid sista stationen, men det är ju inte heller så kul därför att om folk har klivit av längs vägen så är det ju där de kliver av, det är det som är det relevanta. Så man måste vikta förseningarna inte med tåg utan med personer och det görs väldigt sällan. Genom att mäta förseningarna i personminuter istället för tåg skulle förmodligen också fler resenärer kunna känna igen sig i statistiken – för det under under rusningstrafik och på storhelger, när det är mycket folk på tågen och många tåg på rälsen som risken för tågförseningar är som störst – men idag är det inte möjligt för Jonas Eliasson att ta reda på hur många resenärer som drabbas.   – Det beror på att vi helt enkelt inte vet hur många som kör på tågen och det är för att SJ och andra operatörer anser att det här är deras affärshemligheter. Det är faktiskt så illa att när vi ska räkna på stora, stora järnvägsinvesteringar, låt oss säga höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg så har vi inte ens tillgång till riktigt säkra siffror på hur många som åker med tågen idag. Och det säger sig ju självt att då är det hopplöst att veta om sådana här åtgärder är kostnadseffektiva eller inte. Det som hindrar Jonas Eliasson från att genomföra sin forskning är alltså inte att uppgifterna saknas eller är felaktiga utan att de som kör tågen, tågoperatörerna  inte vill lämna ut uppgifterna.     – De tycker att det här är deras affärshemligheter medan sådana som jag som forskar om det här tycker att liksom samhället tillhandahåller banor som ni kör tåg på. Då borde väl ni också berätta, visserligen förstås under affärsmässig sekretess, för regeringen, för Trafikverket och för forskning, åtminstone så pass mycket underlag så att vi kan fatta goda beslut om hur vi ska tillhandahålla spårkapacitet på ett bättre sätt. Men, ja så länge ingen tvingar dem så är det klart att det är bekvämare för dem att inte berätta saker. Varken Jan-Eric Nilsson på VTI eller Jonas Eliasson på KTH får alltså ut de uppgifter de behöver för att kunna ta reda på hur förseningarna i tågtrafiken skulle kunna minska. Men vem bär ansvaret för det? Och för att se til så att forskningen ska börja bedrivas på ett bra sätt? – Ja, regeringen är de som måste ålägga Trafikverket att göra det här och Trafikverket måste också svara regeringen att, ja, det gör vi och det kommer att lyckas. Därför att Trafikverket har en liten benägenhet att svara att, nej det går nog inte. Alternativt att ja, det ska vi göra och sedan gör de inte det ändå. Så att i regeringen kan man ibland skymta en viss frustration över att de prioriterar det här väldigt hårt men får väl inte riktigt det gensvar från Trafikverket de ibland skulle vilja. Vad kan det få för betydelse då att det finns så dåligt med underlag som du säger? – Ja, det värsta är ju att vi vet ju inte vilka åtgärder det är som skulle vara de mest kostnadseffektiva. Det är det absolut mest allvarliga. Vi vill veta vad vi ska göra åt det här och då är det orsakskodningen som är det helt avgörande. Vi måste veta varför förseningarna uppstår. Om vi inte vet det, då spelar det ingen roll, vi kan inte göra någonting då.    Forskning som inte kan genomföras för att tågoperatörerna inte vill lämna ut affärshemligheter och projekt som helt måste avbrytas på grund av att underlaget saknas eller är av för dålig kvalitet? Vad säger infrastrukturministern. moderaternas Catharina Elmsäter-Svärd om det? – Ja, det är i sådana fall beklagligt för min uppfattning är att det är ju att det är bra att använda forskningen och inte minst vårt eget transportforskningsintitut och de har ju många uppdrag. Det ska man också ha i minnet att varför Trafikverket bildades det var ju också ett sätt att kunna tänka sig att transportslagsövergripande få ut mer för pengarna, vara mer effektiv. De har ju varit igång i knappt två år så traditionen från det tidigare Banverket, in i det nya och hur man nu jobbar. Det är säkert så att finns förbättringspotential där. Det skulle jag säkert tro. De forskare vi har pratat med säger att det här är ett jätteproblem, att få fram data för att kunna forska på hur förseningarna ska kunna åtgärdas och var pengarna till järnvägen ska kunna användas bäst. Vad säger du om det? – Ja, jag delar uppfattningen att har man inte relevant underlag och kan man inte heller titta längre tillbaka i tiden så är det mycket, mycket svårare att göra rätt. Då blir det en prövofas. Jag delar också uppfattningen att jag tycker att det är bra att kunna ha bra siffror och statistik men också ha dem så öppna och trasperanta som möjligt. Men varför beordrar inte regeringen helt enkelt Trafikverket att lämna ut de här uppgifterna? – Ja, du måste väl utgå ifrån att uppgifterna finns och jag tolkar det som att de kanske inte finns. Nej, som vi kunnat berätta tidigare i programmet – finns inte en del av den data forskarna skulle behöva – det gäller till exempel varför tåg blir inställda – men i andra fall finns underlaget, men lämnas inte ut. Så hur prioriterad är den här frågan för regeringen? Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd igen:  – Ja, just forskardelen den är mera ny för mig, utifrån din frågeställning. Det som jag tycker känns oerhört angeläget, det är att ska vi få ut så mycket infrastruktur som möjligt för pengarna, både i den tid som vi har tänkt oss men också till den kostnad vi har satt av pengar, för det är det som sen gör att resenärer kan börja komma i tid så gäller det att hitta hela det samspelta kittet och å är det data, det är bra information, det är uppföljning. Just den frågan, hur vi ska få så mycket infrastruktur som möjligt för pengarna har precis varit föremål för utredning av Riksrevisionen – Riksrevisionen är den statliga myndighet som både ska granska andra myndigheter och följa upp politiska beslut - så sent som i december förra året presenterades de sin slutrapport över hur satsningarna på vår infrastruktur görs. Claes Norgren är Riksrevisor. – Det vi har gjort under de senaste 3 åren, det är att titta på de 500 miljarder kronor som du och jag och andra skattebetalare sätter av för att investera i transportinfrastruktur de kommande 10-12 åren och får man valuta för pengarna? Sedan är det ju också så att ur ett medborgarperspektiv så är det ju viktigt också att man också kan lita på och ha förtroende för transportinfrastrukturen och här finns det ju klara problemindikationer med långa väntetider, förseningar och så vidare. Riksrevisionen har inte undersökt vad som behöver göras för att minska tågförseningarna, men när de har tittat på hur satsningarna på järnvägen har sett ut genom åren har de ändå kunnat hitta ett tydligt trendbrott i hur vi har använt pengarna som satsats på järnvägen. I början av 2000-talet kan man se att satsningarna på underhåll minskade kraftigt. Och ungefär samtidigt ökade kostnaderna för reparationer kraftigt. – Man har prioriterat om och där finns det en sorts rot till en del av de här problemen med förseningar skulle jag bedöma, att man har eftersatt underhållet. Alltmer pengar läggs alltså på att släcka bränder och reparera och mindre på att underhålla – numera ställs också många tåg in i förebyggande syfte när vädret blir dåligt och flera tågsträckor har fått en utökad restid redan i tidtabellen för att undvika förseningar. Åke Johansson som har jobbat på järnvägen sedan 80-talet, mestadels på tåget mellan Sundsvall och Stockholm, tycker att resenärerna har fått det sämre. – När X2000 kom 1990, då åkte man härifrån på 3 timmar, idag tar det 3 timmar och 40 minuter och ändå håller man inte tiden. Det är en utveckling som är onödig alltså. Skulle man satsa på den järnväg man pratar om att man ska satsa på, miljövänlig och så vidare, då skulle man lägga ut dubbelspår. Genast förbereda för det, men man skjuter på det, skjuter på det, skjuter på det. Och det skapar ju de här problemen för resenärerna, för järnvägsbolagen och för oss som jobbar på tågen. Finns möjligheten att återfå det goda rykte som järnvägen en gång hade? – Ja, visst finns det det. Det är bara att man bestämmer sig för att göra ett bättre jobb än det som sker idag. Men då krävs det också att, det är alltså inte en fråga för ett enskilt företag, varken för SJ eller Norrlandståg eller Tågkompaniet, utan det är en fråga för politikerna att ta sitt ansvar. Det är deras jobb nu att ta sitt ansvar för nu för järnvägstrafiken och för resenärernas förtroende för järnvägen. Att politikerna ska ta ett större ansvar kommer också Riksrevisionen fram till i sin rapport. Enligt den följer inte regeringen de riktlinjer som finns idag.  – Ja, alltså riksdagen har formulerat ett antal principer och när vi har granskat dem så ser vi att man inte lever upp till dem tillräckligt. Riksrevisor Claes Norgren igen. – Det innebär helt enkelt att man bör bättre prissätta samhällsekonomiska kostnader så att resandet blir på lämplig nivå. Och sen när man då ska investera, om jag ska använda ett enkelt intryck så, innan man börjar borra i Hallandsåsen så måste man fundera på om järnvägen kan åka en annan väg, om man kan vidta andra åtgärder så att man så att säga investerar de stora pengarna där de verkligen behövs. Och här i de granskningar vi har gjort så har vi sett avvikelser som indikerar att vi skulle kunna få mer valuta för pengarna. Men vad beror de här avstegen på? Varför följs inte de här direktiven? Hur ska det här bli bättre nu då? – Ja, vi rekommenderar egentligen regeringen och Trafikverket att följa Riksdagens principer. Riksrevisionen har också nyligen startat en ny utredning som fokuserar enbart på förseningarna i tågtrafiken, den förväntas vara klar i höst.   Under tiden vi har arbetat med den här serien har Trafikverket skickat ut ett pressmeddelande där de skriver att de nu inleder ett 10-årigt samarbete med forskare runt om i landet för att minska antalet förseningar.     Och efter vårt förra program om SJs prissystem som av många liknas vid ett lotteri – skriver SJ på sin hemsida att de under året kommer att installera ett nytt stödsystem – det ska göra att biljetterpriserna inte ska svänga så mycket som 1000% på bara några timmar. Det pågår en diskussion mellan Trafikverket och branschen om ifall man ska fortsätta presentera den totala tågpunktligheten för resenärerna med 15 minuters marginal. Som ett led i det systematiska punktlighetsarbetet planerar man också att ta reda på vad resenärerna upplever som en försening. Vi går steget längre än så – och har frågat resenärer på Stockholms Central – hur de – om de fick drömma helt fritt – skulle önska att tågtrafiken i Sverige fungerade. – Att de kommer i tid och att det inte är för mycket snö på spåret för då funkar det aldrig. – Jag skulle önska att de satte lite såhär typ som Ryanair, alltså att du vet att ”så här många biljetter finns för det har priset, sen så går det upp till nästa prissteg”. Jag tror att fler skulle åka med tåget om det var tydligare priser, för nu är det lite ruffel och båg-känsla. – Snabbtåg till alla storstäder. – Alltid i tid och sittplats, jag älskar att åka tåg. – Ja, drömma helt fritt så skulle det vara en tågtrafik som på något sätt bekostades genom skattemedel så att alla kunde åka gratis vart som helst. För det känns som en bra grej i och med att det är så miljövänligt när det går på el. – Den skulle komma i tid och avgå i tid. Det är ungefär det som skulle vara drömmen tror jag faktiskt. Om man inte  behöver oroa sig för att komma för sent så är det ett fantastiskt sätt att resa på.  Tågmästare Åke Johansson som gav politikerna lågt betyg för hur järnvägen sköts – hyser desto högre tilltro till tågresenärerna:   De flesta resenärer är tålmodiga, de är positiva och tycker att det är bra att åka tåg. Det är ju positivt att åka tåg miljömässigt och man kan göra en massa saker på tåget. Man kan tänka sig att efter alla förseningar som alla upplever att de skulle sluta åka tåg, men de fortsätter. Jag tycker de är värda bättre möjligheter att färdas och komma fram i tid.   Reportrar: Micha Arlt och Jimmy Karlsson Producent: Eskil Larsson

Agneta Engberg, trodde att vardagen skulle bli lättare, när hennes sjuke son äntligen blev tilldelad en god man för två år sedan. Men det blev tvärtom. Agneta kände snart att den gode mannen inte skötte sitt uppdrag. Trots att familjen försökt byta god man under lång tid, händer det ingenting, och maktlösheten växer. Reglerna för vem som får ta uppdraget som god man är vaga och skillnaden på tillsynen i Sveriges kommuner och Länsstyrelser av gode män och överförmyndare är stor. Riksrevisionen som granskat tillsynen i landet ser flera svagheter i systemet. Nu efterlyser revisionen ytterliggare granskning. Hur ångrar man en app? Gäller distans- och hemförsäljningslagen även vid digitala köp? Företag som säljer till exempel appar, e-böcker och musik tillämpar nu olika regler. Plånboken reder ut vad som gäller. Kan man ångra köpet av en app? Konsumentverkets Marek Andersson reder ut reglerna kring köp av digitala varor och tjänster. Det glada 80-talet Vi har kommit fram till 80- och 90-talet i vår serie om Sveriges ekonomi under 100 år. Mer pengar i plånboken och hur lätt som helst att låna, så var det ekonomiska läget under 80-talet. – Men vi dansade vi på gravens brant, säger Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia på Uppsala universitet. I början av 90-talet var glansdagarna över. Den överhettade ekonomin övergick i depression. Lyssna på del 3 i Plånbokens serie om 100 år i svensk ekonomi. Vem ärver huset, Margareta Brattström? Ärver jag och min bror och huset efter min svägerskas död eller går det till allmänna arvfonden? Plånbokens expert på familjerätt Margareta Brattström gästar programmet och svarar på lyssnarnas frågor. Veckans lyssnarlista Om lyssnarnas erfarenheter angående ersättningar från försäkringsbolag.

Sverige minskar klimatutsläppen i Afrika, istället för hemma. Sveriges regering tänker klara en tredjedel av våra nationella mål för minskade klimatutsläpp till år 2020 genom CDM-projekt i fattiga länder. Hundratals miljoner skattekronor har gått till vattenkraftverk, vindsnurror, solel och biogas i till exempel Rwanda, Tanzania, Mauritius och Benin, men också i Kina, Indien och Brasilien. Om projekten bevislingen leder till minskade utsläpp enligt FNs kontroller så får Sverige tillgodoräkna sig tonvis med koldioxid som vi kan släppa ut hemma istället. Tanken är att man få större utsläppsminskningar för pengarna i u-länder och samtidigt sprider svensk miljöteknik. Men de svenska CDM-satsningar har kritiserats av Riksrevisionen, miljöorganisationer och forskare för att klimatnyttan inte alltid är så stor som påstått. Klotet åkte till Rwanda för att inspektera de svenska klimatprojekten på plats. Programledare: Marie-Louise Kristola.

Eva Lindström är riksrevisor och sitter i ledningen för Riksrevisionen. Riksrevisionen ska granska hur regering och myndigheter hushållar med skattepengarna. Den ska också kontrollera hur regeringen efterlever de folkvaldas beslut. Och Riksrevisionen kommer ofta med bister kritik. Men bryr sig regeringen? Riksrevisor Eva Lindström intervjuades av Tomas Ramberg.