Podcasts about saknaden

Den här veckan funderar Flinck och Rutte högt och lågt om både det ena och det andra i och runt våra två handbollsligor. Som: Längtan efter profiler, hets och rivalitet. Krisen i klubbhandbollen. En alternativ tv-verklighet. Saknaden av matchkrönikor i lokaltidningarna. Den stora besvikelsen i herrligan. Risken för läggmatcher (nåja) i damligan. Vem är vem av Bajen-profilerna.

Att brevväxla under antiken var något helt annat än dagens snabbmessande. Vincent Flink Amble-Naess inspireras av tidens omsorgsfullhet, men befarar att helgonens, geniernas och hjältarnas tid förbi. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-05-09.I skiftet mellan tre- och fyrahundratalet e.Kr ägde en brevväxling rum mellan två av senantikens mest framstående män. Det var kyrkofäderna Augustinus och Hieronymus som skrev till varandra.Augustinus föddes i Nordafrika, och förutom ett par studieår i ungdomen var det där han tillbringade hela sitt långa liv. Hieronymus levde vid tiden för brevväxlingen i det Heliga landet. När man betraktar en karta över romarriket kan det verka överskådligt, men avståndet mellan Augustinus hemstad i dagens Algeriet och Hieronymus Betlehem är närmast oöverskådligt. Färdvägen bjuder inte heller på några bekvämligheter. Det är med få undantag ett kargt och öde land som sträcker sig mellan städerna. För den som fick i uppdrag att leverera ett brev från den ena platsen till den andra, i en tid då varken asfalterade vägar eller motorfordon fanns att tillgå, var landvägen därför inte ett alternativ. Kvar stod Medelhavet, men också till havs lurade faror: väldiga vågor och rövarband med slipade vapen. De vältaliga formuleringarna fraktades med livet som insats. Och det tog tid. En brevväxling kunde ta decennier i anspråk. ”Jag minns att jag skrev till dig medan jag ännu var ung” skriver Augustinus, ”men nu är jag redan gammal”.Och även själva produktionen tog tid. Det var nämligen inte männen själva som skrev. Breven dikterades för en person med yrkestiteln takygraf, snabbskrivare. I oerhörd hastighet ristade dessa specialister in en förkortad form av texten på en tavla av trä eller vax. Sedan lästes alltsammans upp för professionella skrivare, som omsorgsfullt förde över innehållet till papyrus.Kyrkofäderna diskuterar vilken tolkning av Paulus ord i Galaterbrevet som är den rätta, men kanske är det inte själva innehållet som är det viktiga, utan hur männen förhåller sig till varandra. Det rådde en ömsesidig respekt mellan dem, av ett slag som har blivit dagens debattklimat främmande. Augustinus och Hieronymus var meningsmotståndare, men ansträngde sig för att debattera som vänner. Vid de få tillfällen då bitska kommentarer faktiskt yttras, följs de av en ursäkt i nästkommande brev. Kanske är det inte ägnat att förvåna; det är inte svårt att föreställa sig vilken ångest ett förhastat ord måste ha inneburit. Om en människa idag råkar såra någon kan hon omedelbart be om ursäkt, och därmed är saken ur världen. För de två kyrkofäderna fick förlåtelsen emellertid vänta.Kanske var det just avståndet – det tidsliga och det rumsliga – som gjorde att de förblev vänner. Förhållandet säger något om samtiden. Tack vare den teknologiska utvecklingen har det blivit möjligt att ögonblickligen komma i kontakt med människor över hela världen. Utvecklingen har inneburit en vinst, men samtidigt har något gått förlorat. Trots framstegen är själva grundvillkoren för de mänskliga relationerna oförändrade. Behovet av avstånd förblir en viktig del av vänskapen. Till vardags uttrycks saken som att man inte ska ta någon för givet. Formuleringens banalitet döljer ett existentiellt bråddjup – alla våra relationer är villkorade, eftersom de har sitt slut i graven. Saknaden efter någon kan därför ses som en förberedelse för döden, både vännens död och den egna.Under sin livstid hade Augustinus och Hieronymus ett begränsat antal skrivtillfällen att förfoga över. Postgångens långsamhet och brevskrivandets umbäranden påminde dem ständigt om detta. Därför ansträngde de sig för att göra det bästa av varje meddelande.Också idag begränsas vår kommunikation naturligtvis av döden, men teknologin har skapat en illusion av oändlighet. Det ger upphov till ett nytt slags problem. Den som tror att allt går att ställa till rätta i efterhand riskerar att hela tiden skjuta saker på framtiden. Det finns ingen anledning att ta itu med något idag om det lika gärna kan göras imorgon. Synsättet har kommit att prägla den moderna mentaliteten. Det kan kallas prokrastinering, hållningslöshet eller lättja. Men kanske bottnar det i en och samma sak: dödsförnekelse.Under kyrkofädernas tid var döden alltid närvarande. Den som någon gång har deltagit i en gudstjänst har lätt att förstå varför: Församlingen tillber en avrättad man, dricker hans blod och äter hans kropp. Det hade varit svårt att inbilla en människa vars hela tillvaro regisserades av kyrkan att hennes jordeliv saknade slut.Förhållandet är paradoxalt. Under en tid då alla trodde på evigt liv var döden närvarande i kulturen, men den sekulära människan vill inte låtsas om den. Kanske är anledningen att förnekelsen fyller en viktig funktion. Insikten om livets korthet manar nämligen till eftertanke. Denna eftertanke tycks under antiken ha betraktats som en form av plikt.Ibland får jag en känsla av att motsvarigheten för den moderna människan är att hela tiden vara lycklig. En lycklig människa besväras inte av dödsångest, och vid första anblick framstår därför målsättningen som välfunnen. En svårighet kvarstår emellertid: Den som enbart söker lyckan går fel, och måste nöja sig med något annat. I det moderna samhället har förströelsen blivit en form av surrogat, som kommer oss till del genom en strid ström av hemleveranser och videoklipp. Förströelsen är förvisso mindre njutbar än lyckan, men i gengäld kan den upprätthållas under längre tid. Det förefaller kanske motsägelsefullt, men för att undvika tanken på döden måste själva livet gestaltas i dess avbild. Ingenting får ta slut, ingenting får ställas på sin spets, ingenting får bjuda motstånd. Ingenting får hända, kort sagt.I längden blir människor olyckliga, och känner ångest över all tid de lägger ned på sådant som de i sitt hjärta finner meningslöst. Kanske hör de talas om personer som ägnat sina liv åt något större och mera upphöjt, och fylls av beundran. De tänker att det är så livet egentligen borde levas, och inte på det splittrade vis som utmärker deras egen tillvaro.För egen del riktas min beundran ofta mot personer som föddes långt innan det moderna samhället, som till exempel just Augustinus och Hieronymus. Men kanske är det jag uppfattar som dygd bara en följd av deras materiella förutsättningar. Kanske är helgonens, geniernas och hjältarnas tid förbi. Och kanske måste vi som har haft oturen att födas för sent helt enkelt nöja oss med våra tidsfördriv och distraktioner. Det är trots allt en tanke som utmanar löjet att jag – som har svårt att skriva en radioessä på min laptop – skulle kunna dra lärdom av den ton som råder i brevväxlingen från tre- och fyrahundratalen, och skriva till mina vänner som om orden inte omedelbart gick att ångra. Men idéens absurditet gör den också mera lockande. Jag drar mig till minnes den argentinske författaren Borges ord om att det som utmärker en gentleman är att han bara intresserar sig för förlorade företag. Och genast framstår ett nytt liv som möjligt. Ett där kyrkofäderna ler i sin himmel.Vincent Flink Amble-Naessläkare och kulturskribent

I somras blev hon stor hjälte när Sveriges slog ut USA i en rysare. Nu är Zećira Mušović och Blågult redo för två tuffa EM-kvalmatcher mot Irland. Målvakten som precis vunnit ännu en ligatitel med sitt Chelsea, avslöjar sitt nya projekt i hemstaden Helsingborg, pratar om längtan efter att vinna Champions League och sommarjobbet på SVT. Dessutom berättar hon om saknaden av landslagschefen Marika Domanski Lyfors. Med: Zećira Mušović Programledare: Anna Rydén

Avsnitt 75: Veckans värdering Vi kan äntligen konstatera att vi är tillbaka med ett 100%-igt deltagande efter en minst sagt turbulent april månad. Saknaden har varit abnorm! SHL har vaskat fram sin mästare, silly season är igång och Masters på grus i Europa i deluxe-format väntar er, våra goa lyssnare! Nu blir det åka av! Tack för att ni lyssnar och ta hand om er, och kärleken!Följ oss gärna på instagram där vi heter "Aronsson & Park". Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under andra världskriget skickades 70 000 finska barn till Sverige för att undkomma krigets umbäranden. Det var med stor tveksamhet som de finska mödrarna skickade bort ofta mycket små barn och saknaden efter barnen blev plågsamt stor. Några tusen barn skulle aldrig komma tillbaka till sina biologiska föräldrar.Barnförflyttningarna skedde på svenskt initiativ, eftersom det fanns en känsla att Sverige gjort för lite för sitt utsatta grannland. Att det var traumatiskt för små barn att tvingas lämna sina mödrar för att hamna i en främmande familj med ett främmande språk verkar inte bekymrat de svenska välgörarna särskilt mycket.I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Ann Nehlin, vid Mälardalens universitet. Hon är aktuell med boken De finska krigsbarnen – Ett nordiskt familjedrama.Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 när Sovjetunionen anföll Finland och pågick fram till mars 1940. Senare anföll Finland Sovjetunionen i juni 1941 för att återta förlorat territorium. Fortsättningskriget skulle pågå till 19 september 1944. Barnförflyttningarna från Finland till Sverige organiserades av olika hjälporganisationer, som Centrala Finlandshjälpen i Sverige och den Nordiska Hjälpcentralen i Finland. Redan under vinterkriget började barn från östra Finland anlända till Sverige. Vissa barn var undernärda och i behov av vård. Mer än 5 000 barn var sjuka och fick vårdas på sjukhus och sanatorier, eftersom många av dem led av bentuberkulos och andra former av tuberkulos.Barnen placerades över hela Sverige, och mottagandet var överväldigande. Många barn hamnade i fosterfamiljer, medan andra bodde på barnhem. För de flesta barnen var tiden i Sverige positiv, men för en del blev separationen från deras biologiska föräldrar traumatisk och det kom att prägla deras liv.Många av de svenska familjerna tog emot barnen som sina egna och utvecklade starka band med dem. Brevväxlingar mellan de svenska och finska familjerna ger en inblick i deras erfarenheter och känslor. För de finska mödrarna var längtan efter sina barn stark, samtidigt som de försökte övertyga sig själva om att det var till barnens bästa de hade skickat dem till Sverige.De flesta av dessa barn kom från arbetarklassen, med många arbetande mödrar där fäderna var vid fronten. Barnen kom till totala främlingar i Sverige som inte alltid förstod sig på barnen. Välbeställda barn kunde ofta placeras hos släktingar och vänner i Sverige.Efter kriget krävde den finska staten att alla barn som befann sig i Sverige skulle skickas tillbaka. De flesta svenska familjer fogade sig efter det beslutet men en del tog strid och försökte få behålla de barn de hade tagit hand om, ibland under många år. I en del fall blev konflikterna så svåra att lösa att de fick avgöras i domstol.Bild: Nyanlända finska krigsbarn. Foto: Hjälpkommittén för Finlands barn, Stockholmskällan, Public Domain.Musik: Elämää juoksuhaudoissa - A.Aimo, V.Vesterinen, Sointu Orkesteri, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt träffar jag Bianca Salming. Vilken fantastisk människa. Så mycket positiv energi, sånt härlig inställning och samtidigt nära sina känslor. Vi pratar om hennes nya bok som kan hjälpa oss andra till hållbar träning “Min Träningsdagbok” heter den. Hon berättar om sin resa från att som liten hålla på med dans och hockey till att nu vara på elitnivå inom friidrotten. Hon berättar om hur hon hanterar motgångar, att hon lärt sig välja bättre tankar och om varför hon bara kan ha vita strumpor när hon tävlar, inte svarta. Vi pratar vad hennes föräldrar haft för olika betydelse för hennes idrottssatsning om än båda har varit lika viktiga. Hon berättar också om sorgen och saknaden efter att pappa Börje gick bort för ett år sedan i ALS och hur det här året varit.Ett så härligt samtal med både skratt och tårar. Missa inte veckans avsnitt. Producerat av @kaspersen_nyfikenpa @kaspersenKristin Kaspersen

En spelare vi har fått en del önskemål om är Åkersbergas målvakt Maja Grusell.Sagt och gjort, nu gästar hon podden!Vi pratar bland annat om ett missförstånd på en finalbankett efter en SM-final, men OCKSÅ:Det fysiska spelet inom innebandynSaknaden efter Hanna Nordstrand, Tilda Sandlund och Emelie ErikssonRivaliteteten mellan Ackers och TäbyDen mystiska skadan som hon dras medMålvaktskollegan i SSL som borde få spela i landslagetTrevlig lyssning!Ni får gärna följa oss på sociala medier, för det senaste om podden:Facebook och Instagram hittar ni här. Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aftonbladets legendar Lena Mellin kommer hit idag och är lite SVÅR att komma in på livet! Hon berättar att hon inte saknar att bli skedad och vad hennes icks på killar är! Kan hon vara självkritisk kring metoo-tiden då hon var ansvarig utgivare, var är Lenas unpopuliar opinions och vad minns hon från krog-branden på Monte Carlo där fyra människor omkom! Jesper får axla hela fotbollspanelen alldeles själv och resonerar kring hur våld och recession hänger ihop! Dessutom: Är det rätt väg att gå att hänga ut rassist-kärringar på Camilla Läckbergs instagram!Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anmälningshysterin har gått till överdrift! Sociala medier har gått till överdrift! Luleås supportrar har fan gått till överdrift ändå! JVM-truppen! Saknaden av Albert Sjöberg! Och hur tungt är tappet av Simon Edvinsson? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag tänker på ordet "sakna" och tycker att det är ett fattigt ord. Två a:n och så svenskans tråkigaste konsonanter s, k och n. Om Stina Ekblad:Stina Ekblad, skådespelerska. Född i Finland, utbildad i Danmark, bor i Sverige.Producent Dmitri Plax tankar@sverigesradio.se

Sidekick: Karin Erlandsson. Korka inte flaskan nu! Strejken är inte som kriget i Ukraina. Aldrig rätt tid höja vårdlönerna. Gurkodlaren misstänkt för människohandel. Trakasserier på åländsk teater och i Finlands Olympiska kommitté. Norska sanningsord på Fifa-mötet i Qatar. Var det faktiskt Biden som gick för långt? Plågan med grupparbeten. Saknaden efter första april-skämt. Den trendiga och dumtelefonen skyddar dig. Jämsäs farkkubutik.

När jag tänker efter måste det vara ett av de vanligaste och ändå mest förbisedda ljuden i många människors liv. Om Henrik Nilsson:Henrik Nilsson är författare och essäist, född och bosatt i Malmö. Han ägnar sig också åt att introducera och översätta utländsk litteratur, särskilt från den spansk- och portugisiskspråkiga världen.Producent: Mette Göthberg

I hemarbetets tid kan jag sakna spänningen i att springa till stationen och glädjen när man med andan i halsen hoppat på tåget. Om Ing-Marie Wieselgren:Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Regioner, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen.Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Artisten och låtskrivaren Per Gessle gör efterlängtad comeback i Framgångspodden! Tillsammans med Roxette satte han Sverige på kartan och som frontfigur i Gyllene Tider skapade han odödliga hits. Han är onekligen en av våra mest framgångsrika artister och största musikexporter genom tiderna. Han är nu aktuell med en akustisk turné vid namn "Per Gesse - Unplugged". Vi pratar om hans otroliga karriär, att tänka utanför boxen och hur han gick från att vara en outsider till att bli mainstream. Vi får höra historier om galna fans som stal hans tvätt, gitarrer som fastnade i tullen och får komma in bakom kulisserna på hans mest kända hits. Vi pratar också om vad som är felet med popmusik idag och om saknaden efter Marie Fredriksson. Tusen tack för att du lyssnar! Besök Framgångsakademin: www.framgangsakademin.seBeställ "Mitt Framgångsår": https://bit.ly/3jGuZyJAlexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet: www.framgangspodden.seI betalt samarbete med Convendum: https://convendum.se/sv/I betalt samarbete med IHM Business School: https://www.ihm.se/I betalt samarbete med Charge Amps: https://chargeamps.com/sv/ Per Gessle - Unplugged: https://www.livenation.se/artist-per-gessle-7699 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Artisten och låtskrivaren Per Gessle gör efterlängtad comeback i Framgångspodden! Tillsammans med Roxette satte han Sverige på kartan och som frontfigur i Gyllene Tider skapade han odödliga hits. Han är onekligen en av våra mest framgångsrika artister och största musikexporter genom tiderna. Han är nu aktuell med en akustisk turné vid namn "Per Gesse - Unplugged". Vi pratar om hans otroliga karriär, att tänka utanför boxen och hur han gick från att vara en outsider till att bli mainstream. Vi får höra historier om galna fans som stal hans tvätt, gitarrer som fastnade i tullen och får komma in bakom kulisserna på hans mest kända hits. Vi pratar också om vad som är felet med popmusik idag och om saknaden efter Marie Fredriksson. Tusen tack för att du lyssnar! Besök Framgångsakademin: www.framgangsakademin.seBeställ "Mitt Framgångsår": https://bit.ly/3jGuZyJAlexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet: www.framgangspodden.seI betalt samarbete med Convendum: https://convendum.se/sv/I betalt samarbete med IHM Business School: https://www.ihm.se/I betalt samarbete med Charge Amps: https://chargeamps.com/sv/ Per Gessle - Unplugged: https://www.livenation.se/artist-per-gessle-7699 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mr Partido Podcast hälsar på i ännu en, för podden, ny sport då Daniel den här veckan möter tennislegendaren Thomas Johansson för ett samtal om den senaste svenska Grand Slam-segern - nämligen hans vinst i Australian Open 2002. Dessutom: Padelintresset! Grushatet! Gräsallergin! Taxiresan! Blackouten! Porsche-köpet! Saknaden! Och mycket mer! Podden produceras av MpaG Media och Martin Gustafsson. Följ Mr Partido Podcast på Instagram och Twitter!

SHL-podden Retro har den här veckan hittat ett synnerligen givande samtal med AIK-legendaren Dick Tärnström, som bland annat berör:Saknaden av adrenalinet!Dåliga skridskoåkare!AIK:s betydelse!DIF-nobben!Att assistera Crosbys första NHL-mål!Roger Melins ledarskap!Och mycket mer!SHL-podden på Twitter!SHL-bloggen på Twitter!SHL-podden är Betssons podcast om svensk hockey och produceras av Med Vän Kommunikation. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

För mig som jobbar med att resa och skriva om andra länder har pandemin varit en prövning. Resten av världen är ju mitt huvudsakliga arbetsområde. Saknaden har med andra ord varit stor. Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

I denna säsongspremiär pratar vi bl.a. om: Att vi är tillbaka med nytt namn, ny logga och nytt intro! Hur besatt Nolan egentligen är av tid. Joel benar hur 'time travel' fungerar och hur det används i filmen, samtidigt som Benjamin är en aning trött på just 'time travel' -koncept rent generellt. Att filmens komplexitet kanske gick för långt, eller inte tillräckligt långt? Saknaden av ett emotionellt lager och intimitet a.k.a MYS! Den "djupa" antagonistens triviala framträdande. James Bond? Det fenomenala tekniska arbetet som Nolan ALLTID levererar i världsklass! IMAX-kameror, bildspråket, avsaknaden av CGI och den svenska musiken! Och såklart massa fascinerande trivia!

SHL-podden Retro möter den här veckan Malmö- och Leksands-ikonen Robert Burakovsky. Han pratar bland annat om:Dagens hockey imponerar inte!Att följa sonen i NHL!Svårigheterna att hitta jobb!Den stora saknaden efter den egna karriären!Otrevliga tyskar!Rick Bowness uselhet!Saknaden efter pappan!Och mycket mer!SHL-podden på Twitter!SHL-bloggen på Twitter!SHL-podden är Betssons podcast om svensk hockey och produceras av Med Vän Kommunikation. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Juniorsporten om att inte kunna följa sitt favoritlag som vanligt. Jag saknar nog mest att inte få stå så nära folk, för ibland känns det som att man är en person när man sjunger, säger 12-åriga Hammarbysupportern Cecilia Lindberg. Hör också en av de ytterst få som fått se allsvensk fotboll live, bollkallen Julia Lindqvist. Eftersom det inte är någon publik så hör man verkligen hur de kommunicerar, "flytta över" eller "fall bakåt", så det är jättekul verkligen. Redaktör: Linn Nenzén

Vi snackar saknad, standup, hotellboenden, James Bond och massor av annan skit i ett färskt avsnitt av Seriemördarna. Kanske lite TV-serier också. 

Det har hunnit spelats ett par allsvenska matcher av säsongen 2020 och en kvartsfinal i Svenska Cupen. hur väl står sig JDT:s lagbygge? Vd saknads och vad kan göras bättre? Ole och Hasse går igenom laget och senate matcherna och specifikt insatsen mot AIK i "cuppajäveln". Hur klarar sig den nya kaptenen? Saknaden av den gamle kaptenen och de unga talangernas insatser så här långt. Välkommen till avsnitt 220 av Blått Snack!

Utifrån sett hade Cecilia ett bra liv. Hon hade villa, Volvo, en man och två söner. Ändå valde hon att avsluta sitt liv vid 34 års ålder. Hör hennes pappa och lillebror berätta om deras sökande efter svaret på frågan: varför? I avsnittet pratar vi även med Pirjo Stråte, vice ordförande på riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES), om svårigheten med att upptäcka psykisk ohälsa. Vi hör också Johanna Nordin, verksamhetsansvarig för Minds stödlinje. Kontakta Mind om du mår dåligt och behöver prata: Självmordslinjen, ring 90101 eller chatta på https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/ Föräldralinjen, ring 020-85 20 00 Äldrelinjen, ring 020-22 22 33 https://www.jourhavande-medmanniska.se

Utifrån sett hade Cecilia ett bra liv. Hon hade villa, Volvo, en man och två söner. Ändå valde hon att avsluta sitt liv vid 34 års ålder. Hör hennes pappa och lillebror berätta om deras sökande efter svaret på frågan: varför? I avsnittet pratar vi även med Pirjo Stråte, vice ordförande på riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES), om svårigheten med att upptäcka psykisk ohälsa. Vi hör också Johanna Nordin, verksamhetsansvarig för Minds stödlinje. Kontakta Mind om du mår dåligt och behöver prata: Självmordslinjen, ring 90101 eller chatta på https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/ Föräldralinjen, ring 020-85 20 00 Äldrelinjen, ring 020-22 22 33 https://www.jourhavande-medmanniska.se

Efter Dianas död är allt kaos. Två små pojkar har förlorat sin mamma och en hel värld sörjer ”folkets prinsessa”. I dag har det gått nästan 23 år sedan Diana gick bort, men än i dag påverkar hon den kungliga världen. Det nya avsnittet Svensk Dam Doku är den tredje och sista delen i vår Svensk Dam Doku-serie, om prinsessan Diana.Programledare: Johanna LejonRedigering: Johan Söderlund See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I femtonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den ungerska långfilmen Sátántangó (1994), i regi av Béla Tarr. Det blir ett samtal om bl.a. tango, struktur, tid, rum och dötid. Den vandrande människan i Béla Tarrs filmer, tempot och bildspråket. Hyper-realism, Tarkovsky, det mystiska i livet och ordets kraft. En genomgång av filmens karaktärer, berättarrösten, misär och sceneriets närvaro i filmskaparens filmer. Ordning, kaos, hierarki, kollektivism och totalitarism. Att bryta sig loss från gruppen och gå sin egen väg. Saknaden av ett spirituellt liv och att förtrycka energier. Det blir även en del snack om en kosmisk ekonomi, kyrkklockor och den där ugglan...

Sara, Helle och Irena sörjer skiten ur Arne Weise. Vi får också en genomgång av Amy Winehouse med P3 Musikdokumentärs Vendela Lundberg.

6:e Moharram 2019 – En föreläsning av Broder Ali

I den tårdrypande (nåja) säsongsavslutningen är Vera i färd med att packa upp från “08-invationen av Visby” för att packa nytt för att åka och hälsa på Nelly i Grekland. Saknaden är stor. Nelly har fått påhälsning av familjett, som bland annat har lyckats hitta medelhavets enda isbar - där alla måste klä sig i neonfärgade pälsar. Tjejerna brister ut i spontan skönsång (nåja) när Vera grattar Nelly till höstens stora förändring. Vad ska hon göra? Dilemmat är det svåraste hittills och apropå svårt - blir det för svårt att hålla sig från att ge de älskade lyssnarna en bonuspresent?

Heather och hennes två systrar var tighta. Lekte och bråkade som syskon gör. Heather berättar om sorg och saknad, om vanmakten att inte kunna hjälpa, och om hur hennes systrar lever kvar i minnen och drömmar.

En vecka har gått sedan vi hade begravning för min mamma.  Svårt att beskriva en dag som jag inte ville uppleva men som ändå var så viktig.  För mig är det som om sorgen börjat att lossna  på riktigt först nu, efter begravningen. Saknaden, tomheten och overkligheten att hon inte finns.  Sorgen kommer som vågor,...

- Saknaden efter en del människor är som fantomsmärtor. Den strömmar från det innersta av ryggraden till "längtans-synapserna" i hjärnan där längtan tycks ha fastnat som om den satt fast med superlim. Birgitta Hübinette är polis sedan slutet av 1970- talet med specialistutbildning för utredningar där barn utsatts för brott. Birgitta pendlar mellan Sveriges största kommun och Sveriges till folkmängden minsta. Hon har filosofie kandidatexamen i psykologi, pedagogik och sociologi samt psykoterapiutbildning steg 1. Bor med sambo och tre katter. Producent Gunilla Nordlund tankar@sverigesradio.se

Katharina från Värmland flyttade norrut där hennes man slagit sig ner efter att ha arbetsvandrat många år. Men livet blev inte som hon hoppats. Spetälska, död och fattigdom drabbade hennes familj. Välkommen till en ny säsong av Släktband. Under tio veckor kommer vi att få höra berättelser om människor som levt i gamla tider och som på olika sätt lämnat spår efter sig. Den här omgången av Släktband har hemmet i fokus. Det kommer att handla om hur folk kämpade för att få behålla sina hem och om när hemmet blev så farligt att familjemedlemmar till och med miste livet, och som idagens program när vi berättar om hur drömmen om ett bättre hem lockade människor att lämna det gamla bakom sig för att söka ett nytt hem på annan plats. Katharina Eriksdotter var en av dom. Hon föddes 1823 i Gräsmark i Värmland och kom så småningom att tvingas flytta till Norrland. Katharinas ättlingar idag vet mycket om hennes liv och vardag tack vare en stor brevsamling som familjen vårdat genom alla år - en brevsamling som faktiskt fortsätter växa hela tiden. - Mellan mina fingrar idag på förmiddagen så dyker det upp ett brev som jag tydligen inte har läst och där skildrar sonen Katharinas sista dagar, hur hon drar sitt sista andetag och hur de är samlade runt omkring henne.  Katarina Näslund berättar om sin farmors farmor Katharina Eriksdotter. Vi sitter i Hembygdsgården i Viksjö strax utanför Härnösand och Katarina har brett ut foton, brev och en nyligen skriven släktbok på det stora matbordet i salen med utsikt över bygden. Hit till Ångermanland kom Katarina Eriksdotter i mitten av 1800-talet efter att ha gått igenom många prövningar i sin hembygd i Värmland. Katharina var äldst av sex syskon och fick som alla andra i hushållet hjälpa till med familjens sysslor. När hon var 19 blev det en plats ledig på gästgiveriet Linnagården som drevs av Erik Persson. Han hade just blivt änkeman och hade tre små barn att ta hand om. - Bara ett drygt år senare så är hon gravid och Erik Persson erkänner att han är far till barnet. Katharina börjar anpassa sig till livet på gästgiveriet och två år senare får hon ytterligare ett barn, en flicka som döps till Augusta. Men Augusta kommer att noteras som stum och fånig i kyrkböckerna, berättar Katarina Näslund. - 1846 gifter sig Katharina med Erik Persson som är 26 år äldre än henne, och när hon gifter sig är hon snart på väg med det tredje barnet, Kajsa, som föds i januari 1848. Och Erik Persson dör i feber i april tre månader senare. Katharina är nu änka med  två barn, ett dog som liten, plus att hon har vårdnaden om Erik Perssons barn i första giftet.  Katharina äger nu Linnagården där det strömmar in körkarlar som rastar sina hästar och antagligen blir det för mycket för henne. Hon säljer gästgiveriet Linnagården och bosätter sig i Forsnäs på en annan gård. Under tiden på Linna har hon lärt känna körkarlen Jan Nilsson som går under namnet Vacker-Jan. Tycke uppstår och 1850 gifter sig de båda och Jan blir ägare och bonde i Forsnäs.        I rask takt föddes nu sönerna Johannes, Nils och Gustav. Men ganska snart visade det sig att hennes man Jan hade överskattat sitt ekonomiska kunnande. Han blev lurad på många olika sätt, bland annat skrev han på borgensförbindelser vilket innebar att han var tvungen att betala andra människors skulder. Till slut var familjen barskrapad och det återstod inget annat för Jan än att ansluta sig till de många värmlänningar som varje år gjorde vandringar norröver där det fanns arbete - 40 mil till fots och sen samma väg tillbaka igen många månader senare. - Han går upp tillsammans med de andra på vårarna, i april, och kommer hem till jul. Katharina försöker hanka sig fram så gott det går. Men 1860 har det gått så långt att de inte längre klarar av att behålla gården i Forsnäs, berättar Katarina Näslund.  - Det blir exekutiv auktion och Katharina och barnen får bo på nåder i ett ensligt beläget torp längre in i skogen. Hon hade ett talesätt som de brukade citera;  Lyckan har många vänner men nöden prövar dem  Katharina härdar ut några år i torpet, men till slut hamnar de till och med i en backstuga. Men då förstår Jan att det inte går att leva så längre. Långfredagen 1866 har Jan gått fram och tillbaka i elva år. - Då sätter han Katharina och barnen på släden och börjar resan norrut. Det tar ett halvår från avresan innan det är på plats i Viksjö där de tilldelas en liten torpstuga i Villola och Jan får arbete som jordbruksarbetare. Jan tillverkar också timmerkälkar som han kan dryga ut kassan med. En specialitet och kunskap han tagit med sig från Värmland. - Vi ska komma ihåg att året efter de anlänt blir det nödår, så livet var hårdast tänkbara.  Nu drabbade också svår sjukdom familjen. Sonen Nils fick den då relativt ovanliga sjukdomen spetälska och dog 21 år gammal. Året var 1874. Och bara sex år senare drabbas Katarinas man Jan av sjukdom och blev sängliggande. - 1880 kan man läsa i breven att Jan är sängliggande och vi förstår att Katharina får sköta försörjningen. Till sin hjälp har hon Augusta som fysiskt är en stark hjälpreda, berättar Katarina Näslund. Men det var inte slut med olyckorna för familjen. När Jan hade varit sängliggande i två hela år råkade Katharina ut för en märklig och olycklig händelse. - Det berättas att hon när hon mjölkade kon en kväll så vispade den svansen över hennes vänstra öga som infekterades och började vara. Hon fick vård på Härnösands lasarett men de kunde inte hjälpa henne. Katharinas öga värkte sönder och från 1882 och de sista 18 åren är hon enögd.  - Hon hade en stor rädsla att hon skulle bli blind på det andra ögat också.   Katharina måste nu -trots sin skada- sköta om sin sjuke man och utföra både hans och hennes egna sysslor. - Jag ser framför mig hur hon vårdar honom i den lilla torpstugan under sex långa år. Jan hade även han fått spetälska. Så står det i kyrkböckerna, berättar Katarina, men om det står inget i de många brev som sonen Gustav skriver. Troligtvis för att det var en skamlig sjukdom. Den lilla familjen med Katharina, hennes spetälske man Jan och dottern Augusta klarade sig någorlunda under fem år. Men så i december 1885 blev situationen ohållbar. Bara nån mil från deras hem ligger Västanå bruk och dit fick de flytta och bli understödstagare på bruket.   Men olyckorna fortsätter att rada upp sig. Bara en månad efter flytten dör Jan 58 år gammal, och då kommer nästa slag. - Det visade sig att inspektorn på Västanå bruk tyckte att Augusta var en belastning och ville att hon skulle skickas tillbaka till Värmland till sin förmyndare. Katharina var då 63 år och tvingades följa med Augusta ner genom landet till Gräsmark.    Katharina bosatte sig hos sonen Gustav och hans familj som flyttat till Fjäls glasbruk i närheten av Hässjö i Medelpad. Katharina kom aldrig mer att få träffa sin dotter Augusta. Men familjen höll kontakt med varandra via brev. Och det är breven som gör att de sentida ättlingarna vet så mycket hur Katharina tänkte. Och nu idag när Katarina Näslund läser breven, inte minst de som kommer från Gustav så blir hon rörd. - Saknaden måste ha varit svår, och de kom aldrig mer att träffa varandra. Nu idag när Katarina Näslund läser breven har hon stor beundran för Gustavs förmåga att skriva vackra och innehållsrika brev trots sporadisk skolgång.  Min kära syster och svåger. Den smärtsamma underrättelsen som ni med detta brev mottager hava ni kanske väntat. Ja vi hava väntat det alla och nu jag härmed underrätta eder att vår moder är död. Hon avsomnade lugnt och stilla tisdagen den 1 maj kl 3 på dagen. För varje dag sågo vi allt mer och mer att slutet närmade sig. Vi sutto omkring hennes säng och förstod att hennes dödskamp snart skulle börja. Min hustru Märta tog hennes hand i sin och sade: Är ni inte glad farmor som får sluta snart? Då slog hon upp sitt enda öga och svarade det tydligaste hon sagt den dagen med ett högt och tydligt: jo då. Så knäppte hon ihop sina händer över bröstet, drog hon några svaga andetag och så var allt slut. Vår moders ande flydde dit inga plågor och ingen värk skall vara mer. Gud välsigne hennes minne. Jag minnes ingenting annat än gott efter henne. Hennes största lycka här i livet tror jag var att få uppskattning av andra. Eder Gustav Psalmen "Jag går mot döden var jag går" spelades på Katharina Eriksdotters begravning den 1 maj år 1900. Katharina och hennes familj var långt ifrån ensamma om att göra den långa vandringen från Värmland till Ångermanland. Hoppet om en bättre framtid norrut delades av många värmlänningar. Norrlandslänen ökade sin befolkning till nästan det dubbla under andra halvan av 1800-talet och de inflyttade värmlänningarna bidrog i hög grad till det. För det hade blivit allt svårare att leva av de små jordlotterna i Värmland och i Norrland behövdes arbetskraft till den nya skogs och träindustrin. Det berättar Peter Olausson som är historiker vid Karlstad universitet och som forskat om värmlänningarnas flyttmönster. Värmlänningar slår sig ner i Norrland - Skälen till att de flyttade var flera; de nya sågverken behövde arbetskraft, och hemma i Värmland hade det blivit allt svårare att försörja en familj när jordlotterna blivit mindre. - Värmland hade varit ett invandrarlän och hade haft en stadig befolkningsökning under flera hundra år, berättar han. Den ökningen nådde sin topp ungefär vid 1860, då strömmarna började gå åt andra hållet. Hemmansdelningen var enorm vilket innebar att man fick väldigt små lotter vid arvsskiften, så små att de inte gick att leva av. - Så folk sökte sig åt olika håll, och i Norrland drog den nya sågverksindustrin folk från Värmland, Dalarna och norrut, berättar han. Skogshantering var något som värmlänningarna behärskade. - Det gjorde de, instämmer Peter Olausson, och de hade med sig en uppfinning som gjorde dem ännu mer attraktiva. Det var en speciell mekanism som kallades "getdoningen". Den kopplade samman timret och hästen på ett flexibelt sätt så att man kunde ta sig fram smidigare genom skogen än vad de gamla stela kopplingarna tillät. Det var särskilt folk från Fryksdalen i Värmland som var kända för att kunna hantera Getdoningen. Arbetsvandringar var något man kände väl till i Värmland, inte minst i Fryksdalen. Det var vanligt att man gav sig iväg kortare eller längre perioder för att arbeta på andra håll. Så det här var folk som inte var så knutna vid sin egen torva. - Nej nej, de har rört på sig under långliga tider. I andra delar av Värmland sökte man sig åt andra håll, många tog sig till exempel söderut till Bohuslän under sillperioderna. Men när det gällde vandringarna norrut, så var framför allt fryksdalingarna pionjärer, och sedan följde andra efter berättar Peter Olausson. Man kan ju undra hur mycket de faktiskt visste när de gav sig iväg. - Jag tror att de gick iväg på mer eller mindre välgrundade rykten, svarar Peter Olausson. Om någon hade varit i till exempel Sundsvall och kom hem och berättade hur det var, så var det väl den bästa reklam man kunde få. Samtidigt så blev ju läskunnigheten allt större och tidningarna började spridas. - På 1860-talet så fanns det flera informationskällor. De här stora flyttströmmarna från Värmland och norrut skedde ju samtidigt som emigrationen till Amerika blev allt större. Man skulle ju kunna tänka sig att Norrlandsvandringen var ett budgetalternativ för den som kände att de måste lämna sitt gamla hem och ordna ett nytt någon annanstans. - Det är klart att det var billigare, det var ju faktiskt vanligt att man gick hela vägen, och alltså inte behövde pengar till biljetten. Men framför allt var det nog mänskligt billigare, för det var ett mindre steg att ta sig till Norrland, där man kunde språket och visste hur det går till. Precis som när det gällde Amerikafararna så var breven som skickades från Norrland hem till familjen i Värmland viktiga när det gällde att locka fler att komma efter. Peter Olausson tar fram ett brev som skickades från Torpshammar, fem mil väster om Sundsvall den 9 maj 1878. Det är en mjölnarson från västra Värmland som varit i Göteborg men som nu berättar för sina föräldrar att han och hans bror istället åkt norrut för att pröva lyckan: Torpshammar den 9 maj 1878 Älskade föräldrar och syskon, tusende tack för det sista brevet. Jag får berätta för er att jag rest från Göteborg hit uppåt därför det blev så dåliga tider. De sätter ner daglönen 10 procent, samt dagen till 9 och en halv timma så jag tyckte det ej bar sig att stanna. Jag reste från Göteborg den 28 april och kom hit den 29:e dennes, men jag har haft ganska trevligt under hela resan och hoppas att det blir bra här med tiden, för här ser ut för till att vara en trevlig trakt fast här har snögat och varit kallt var dag. Jag har inget prästbetyg det torde ni vara bra att taga ut åt mig för det må jag ovillkorligen ha för eljest får jag ej stanna här. Det torde ni göra så fort ni får brevet och sända det hit. Jag får ni sluta för denna gången med en obeskrivlig kär hälsning till eder från eder son. J A Qvarnström - Väldigt mycket i breven handlar om arbetsförtjänsten och arbetsvillkoren, var är det bäst? Sedan handlar det förstås om släkt och vänner som man träffar på, andra värmlänningar som skickar med hälsningar, och så förstås detta att man skickar hem pengar till sina gamla föräldrar. Peter Olausson tror att värmlänningarna som slog sig ner i Ångermanland, Medelpad och Västerbotten klarade sig ganska bra, inte minst för att de var många och höll ihop. - Värmlänningarna bildade ju ett slags kolonier i delar av Norrland. Många av dem har bibehållit grundidentiteten "Vi kommer från Värmland". Jag har inte kunnat se att värmlänningarna skilde ut sig genom att vara väldigt framgångsrika eller misslyckade, men de var ganska många i jämförelse med folk från andra trakter och kunde hålla ihop och bibehålla sin värmländska identitet, om de nu önskade det. Alnön utanför Sundsvall är ett exempel på en sådan trakt. - Det vet många släktforskare, som har sina rötter där. De arbetsvandringar som folk förr gjorde har sällan lämnat några spår i de offentliga arkiven och därför kan man lätt inbilla sig att folk i gamla tider var mycket mer orörliga än vad som faktiskt var fallet. -När man tittar i de vanliga källorna, som till exempel husförhörslängderna, vad får man för bild då? I allmänhet får man en känsla av att folk var väldigt bofasta, säger Peter Olausson och fortsätter: - Men källorna berättar ju ingenting om vardagsrörligheten, och säger sällan något om till exempel arbetsvandringarna. Den bonde som enligt husförhörslängderna ser ut vara orörlig kanske i själva verket är ute för att arbeta på andra ställen stora delar av året. - Då är det ju bara andra källor, som till exempel brev, som kan berätta något om hur det verkligen var. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström  Uppläsare: Tommy Engman och Per Dahlberg slaktband@sverigeradio.se

I veckans avsnitt pratar vi om saknad, att bli starstrucked och vad tänker egentligen grannarna? Trevlig lyssning

Saknaden efter Avicii. Deepfake och mysteriet med Siris röst.Konsten att uttala pasta VongAAAle och Fröken Ur nostalgi. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hjälp, så många som far illa i denna veckas podcast - den monsteransatta familjen i A quiet place, lille Alyosha i ryska Saknaden, för att inte tala om syskonen Baudelaire! Johan, C-G, och Göran ryser. Men njuter nostalgiskt av den mogna årgångskorruptionen i Widerberg-klassikern Mannen från Mallorca, vald av Kalle Lind från Snedtänkt och På spåret. Allt detta, och dessutom Donald Sutherland som snuskig miljardär…? Sluta nu!!! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mårthen Bergman, Mattias Lindström och Erik Edman går igenom varendaste ett av lagen i allsvenskan. 15:ish minuter per lag, två per dag.Först ut: AIK!Saknaden av Nisse, matchformen på Milosevic, allsvenskans kanske bästa anfallsuppsättning MEN: hade man behövt värva Bonke från MFF?Och specialodds förstås.Klipper gör Martinho Gustafsson.Hör av er på vår Facebook: Ljugarbänken! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Varför har alla spel loot boxes? varför blir dlcs och expansioner mindre? och är microtransactions framtiden? Vi pratar om spelens alla komponenter och vad som har hänt med dlcs.

Sommaren 1992 är ingenting sig likt i Mariestad. Landets journalistkår invaderar stan, 20 000 människor går skallgång efter försvunna Helena Andersson och familjen slits mellan hopp och förtvivlan. Natten till den 14 juni 1992 försvinner Pernilla Wadebäcks barndomsvän 22-åriga Helena Andersson från Mariestad. Försvinnandet och sökandet efter Helene engagerar hela Mariestad och mediesverige. I dag är Pernilla reporter på Sveriges Radio och i den här serien berättar hon personligt om fallet Helene Andersson. Hon intervjuar de få vittnen som finns och återvänder till Helenas föräldrahem där det känns som att tiden stått still. Reporter är även Mats Öfwerström. Om reportrarna Pernilla Wadebäck och Mats Öfwerström är reportrar på P4 Skaraborg. De lärde känna vararandra redan under gymnasietiden i Mariestad i slutet av 1980-talet då även jämngamla Helena Andersson fanns i samma umgängeskrets. Pernilla Wadebäck är barndomsvän med Helena Andersson. De två växte upp i samma villaområde i utkanten av staden. Mats Öfwerström och Pernilla Wadebäck har genom åren bevakat flera stora kriminalfall, ett av de mest uppmärksammade är mordet på Lisa Holm 2015. Här kan du se, höra och läsa ännu mer om Fallet Helena. pernilla.wadeback@sverigesradio.se mats.ofverstrom@sverigesradio.se

I det här lite speciella avsnittet av podcasten ”Vem är jag?” möts jag och min femåriga dotter.  Ett samtal som till stor del kretsar kring kiss och bajs i den här fasen av livet, men också om framtidsdrömmar, saknaden efter en mormor och döden – dock inte en gnutta missbruk. … Inlägget 8. Juni – Framtidsdrömmar, döden & saknaden efter mormor dök först upp på adamtillberg.com.

- Sorgen är som ett åskväder om sommaren, säger Per-Olov. Man ser det vid horisonten men hör inte mullret. Det enda man vet säkert är att det snart kommer slå till, med full kraft. Det har gått tre och ett halvt år sen Per-Olov förlorade sin fru. De hade levt ihop i 28 år och sorgen som vällde fram då var bedövande. I ett samtal i Radiopsykologen i mars 2013 berättade han om sin förtvivlan och sin saknad. Och om sin desperata önskan om att hitta sätt att få stopp på känslorna.Så gick åren. Sorgen blev mindre akut. Saknaden efter Kerstin är fortfarande närvarande men allt oftare letar ljuset sig in i vardagen igen. Så varför släpper inte känslan av ensamhet och övergivenhet greppet om honom? - Att leva med Kerstin var som att dra en värmande god filt över sig, säger Per-Olov. Under hela vårt äktenskap slapp jag känna alla de här känslorna. Nu när hon är borta får de fritt spelrum. Per-Olov kontaktar återigen Radiopsykologen och den här gången är han redo att borra djupare i frågan varifrån känslan av övergivenhet egentligen kommer.

Gulan 15 år, lever i ett flyktingläger i Erbil. Hon har inte gått i skolan på flera år trots att det är det enda hon vill. Det viktigaste kan vara att få ha en vanlig vardag, få drömma och plugga.

En femtonårig flicka från Syrien har inte kunnat gå i skolan på flera år trots att det är det enda hon vill. Om vikten av ha en vanlig vardag trots att det är krig, att få drömma om framtiden och inte behöva oroa sig över att inte kunna läsa och skriva när man blir stor.

En femtonårig flicka från Syrien har inte kunnat gå i skolan på flera år trots att det är det enda hon vill. Om vikten av ha en vanlig vardag trots att det är krig, att få drömma om framtiden och inte behöva oroa sig över att inte kunna läsa och skriva när man blir stor.

Ni vet känslan av saknad. Saknaden till någon du älskar, saknaden till någon du flyttar ifrån, saknaden till dig själv och till någon du en gång var. Saknaden till platser du befunnit dig på och saknaden till situationer som du skulle göra allt för att få uppleva igen. Saknaden är veckans ämne och vi pratar högt och brett, lättsamt men också starkt om hur vi har upplevt saknad och vi tror och hoppas att någon har känt samma sak.