Podcasts about dilemmat

Påskveckans onsdag bjuder på påskpyssel i tips och trix! Dilemmat handlar om en tråkig kompis och "Streck, Bud, Bodis" får oförståeligt fortsätta...

Superglada och trevliga Emil Henrohn är tillbaka hos Gry och Vännerna! Det diskuteras tatueringar och omtanke i "Vem i gänget", nakenbilder i Dilemmat och superhjältar i "3 saker på 5 sekunder"! Emil berättar om sitt aprilskämt som höll på att sluta i katastrof och frågan är... har han tagit en VOI till Uppsala eller inte? God Onsdag!

Att lokalisera massgravar och identifiera döda har både en politisk och en social innebörd. Patricia Lorenzoni reflekterar över forensisk antropologi. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det finns frågor där juridikens och konstens områden överlappar varandra. Kan den döda förmås att tala, och i så fall hur? Kan den som bragts om livet ges upprättelse? För rättsskipningen handlar det om bevisvärdering och ansvarsutkrävande. För konsten om möjligheten att berätta om den som bestulits på sin mänsklighet, utan att i berättandet upprepa stölden.Dilemmat aktualiseras i M NourbeSe Philips diktsvit Zong! från 2008. Bakgrunden är en händelse 1781 när över etthundratrettio människor – alla förslavade afrikaner – slängdes överbord från ett brittiskt slavskepp för att spara på vattenransonerna. Händelsen har gjort avtryck i rättsarkiven, men inte som mord utan som ”förstörelse av egendom”. Den avhumanisering som möjliggjorde brottet fortsätter därmed in i rätten, och sedan in i de historiska arkiven. Hur berätta om detta, när alla spår det lämnat är fortsättning på brottet? Zong! blir en historia som inte kan berättas och som likväl måste berättas.Människorna som slängdes överbord från skeppet Zong försvann för alltid ner i havet. Och i haven fortsätter människor att försvinna, genom aktivt våld eller genom passiv ovilja att undsätta. FN-projektet Missing Migrant Project anger att under tioårsperioden mellan 2014 och 2024 rapporterades närmare 30 000 människor döda eller saknade på Medelhavet, den enskilt dödligaste av världens gränsregioner. Eftersom många kroppar aldrig återfinns, och inte alla har anhöriga som söker efter dem, kan mörkertalet vara stort.”Försvinna” är ett aktivt verb. Att göra det passivt låter skavigt och fel: ”att försvinnas”. Men det är i passiv form rättsantropologen Alexa Hagerty använder det i boken Still life with bones: Field notes on forensic anthropology. För när det handlar om människor är ”försvinna” bara sällan någonting någon gör, oftare är det någonting någon utsätts för. Vi kan fråga oss: om människors försvinnande omtalas i passiv form, hur påverkar det vår blick på dem och det de var med om innan de togs ifrån oss?Det var i kalla krigets Guatemala som ordet ”försvinnande” började användas som beteckning för hur militären mördade och slängde människor i massgravar. Kriget här var allt annat än kallt. Hagerty har arbetat både i Guatemala och i Argentina, i det senare fallet med offer för militärjuntans statsterror på 1970- och 80-talen. Tusentals av juntans offer försvanns genom att de släpptes från hög höjd ner i havet. Från militärens perspektiv var det inte bara ett sätt att göra slut på en motståndare. Det var också ett förvägrande av ett minnesmärke, av en grav. Som att säga: ”den här människan har aldrig funnits”.Att lokalisera massgravar och identifiera döda har både en politisk och en social innebörd. Hagerty berättar om hur teamet hon jobbar i tillsammans med anhöriga ”artikulerar” skelett, det vill säga lägger ut dem anatomiskt. Personen läggs på rygg, handflator riktas uppåt, små små ben passas in i vad som en gång var en helhet sammanhållen av kött, senor och hud. Skador på skelettet bidrar till att återskapa en berättelse om brottet. Har kvarlevorna kunnat identifieras får de efterlevande äntligen en kropp att begrava.Processen handlar både om ansvarsutkrävande och om att återupprätta relationen mellan de som dödades och dem som blev kvar. Ibland också om att blidka de döda och deras oro så att hemsökelser må upphöra. Vi hör emellanåt påstås att en begravning av den döda kroppen är nödvändig för att efterlevande ska kunna ”gå vidare” eller få ett ”avslut”. Men inte alltid står en kropp att finna. Hagerty arbetar med att lokalisera de döda, men är också tydlig med att bara en bråkdel av dem som försvunnits återfinns, och än färre identifieras. Rättslaboratoriet, där papplådorna med namnlösa dödas kvarlevor staplas på varandra, liknar hon vid en skärseld av kartong.Boken blir därför också ett försvar av det liv som måste gå vidare, även om den historia som började med någons förvinnande aldrig slutar i en återfunnen kropp. Skärselden är i katolsk tradition en plats av väntan, ett mellanrum. För många är mellanrummet den enda plats för vila som erbjuds. Kanske är det medvetenheten om detta som gör att vissa inte ens vill försöka hitta sina döda. Federico García Lorca, som 1936 mördades av Francos falangister, är ett berömt exempel. Inför de åtskilliga försök som genom åren gjorts att lokalisera hans grav, har familjen bett att Lorca istället ska få vila ostört tillsammans med sina olyckskamrater.Lorca behövde måhända ingen grav för att eftervärldens skulle minnas honom. I de flesta fall av försvinnanden kämpar de anhöriga mot glömskan och det offentliga utsuddandet. Idag kantas Europas gränser bokstavligen av migranters anonyma gravar, människor som dött i sökandet efter ett levbart liv. 2015 lät det tyska konstkollektivet Centrum för politisk skönhet genomföra ett antal begravningar under namnet ”De döda kommer”. I samarbete med anhöriga i Tyskland grävde de upp anonyma gravar i södra Europa, identifierade döda migranter och förde deras kroppar till Berlin. Där fick de begravas i närvaro av sina kära.Konstkollektivet insisterade på att behandla de döda som människor att sörja, och synliggjorde därmed också närvaron av sörjande anhöriga i Europa. Så bröt de den logik enligt vilken vissa människors död passerar obemärkt. NourbeSe Philip hanterar sitt etiska dilemma genom vägran; en vägran att lägga till, en vägran att fylla ut. I Zong! finns ingen plats för försonande fantasier om det vi egentligen ingenting kan veta. Istället arbetar poeten uteslutande med ord som faktiskt finns i arkiven, bryter upp dem och skapar sprickor och avgrunder. Zong! kan läsas som ett requiem över dem som förnekades en gravvård.Snarare än försök att få de döda att själva tala, är både Zong! och De döda kommer därför ett slags omvårdnad som drar de försvunna åter in i de levandes sfär. Här löper verken också samman med Hagertys skildring av laboratoriearbetet. Still life i titeln till hennes bok är engelska för ”stilleben”, det slags konstnärliga motiv som består i orörliga ting; serviser, blommor, frukter, ibland döda djur från en tänkt jakttur, ibland också mänskliga skallar. De sistnämnda brukar läsas som en allegori över livets förgänglighet. Men över rättslaboratoriet finns ingenting allegoriskt, här är allting kroppslighet. Men också närhet och ömhet inför människor Hagerty bara får lära känna genom deras skelettskador. Termen hon använder för sin praktik är care. På svenska blir det ”omsorg”, ett ord etymologiskt besläktat med ordet för förlust, för sorg. I det varsamma arbetet med de mördades ben öppnas ett rum i vilket vetenskapsmännen och de anhöriga förenas i omsorgen om de döda.För Hagerty är detta en helig praktik. Vad hon säger sig ha kommit till insikt om är att arbetet med att gräva upp och studera kvarlevor inte bara är vad som möjliggör begravning. Det är i sig begravning.Patricia Lorenzoniidéhistoriker och författare

Denna morgon får Gry och gänget besök av en Fredrik Wikingsson med resfeber, bara några timmar efter sitt besök i studion ska han nämligen till Australien! Vi pratar med honom om det och om Alla Mot Allas All star säsong som rullar på just nu. Dilemmat tar fram det värsta ur Nyhets-Jonas och Halvtids-Erik bjuder som vanligt på klippfavoriter.

I veckans avsnitt: ✓ Intervju med Emily ”Modemassakern” Dahl som berättar om hur det är att vara öppet kritisk till sin egen bransch, om hur nya fenomen som dropshipping skapar utmaningar för konsumenterna – och om vad som är riktigt bra modereklam. ✓ Favoriterna ur David Lynchs repertoar av reklamfilmer. ✓ Reklamjingeln en döende konstform – skicka in dina favoriter till Resumé! ✓ Misslyckade kommunikationen bakom TT-nyheten om föräldrar som tar med advokater till skolan. ✓ Severance uppmärksammade pr-kupp på Grand Central Station i New York.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan du inte vänta tills måndag eller torsdag? Vill du ställa en lyssnarfråga? Gå in på Instagram och följ Ellinor och Melina på:@melina.criborn@ellinorlofgrenKlipps av Victor Ganguly@victorganguly Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Roger tar plats i köket igen och bjuder på tre olika matrelaterade hacks under programpunkten "Bögen i köket" och i Familjerådet pratar vi om "lånet jag aldrig glömmer..."

18 januari. Visst får en stat spionera på våldsverkare och främmande makt, men den behöver också granskas i hur detta utförs. Dilemmat kring detta exploderade med den så kallade IB-affären 1973. Mattias Svensson samtalar med Anna-Lena Lodenius om hennes bok ”Spionjakt i folkhemmet”.

Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Många israeler lever under konstant stress i och med kriget mellan Israel och Hamas – en stress som man kan använda för att minska i vikt. Det tipset gav tidningen Jerusalem Post i söndags, men har nu avpublicerat artikeln efter massiv kritik.Sen pratar vi om att föda fritt, helt utan kontakt med vården. Kvinnor har fött barn i alla tider och borde därför klara det själva, menar förespråkarna. Men faktum är att människor lite svårt att föda på egen hand, i alla fall i jämförelse med andra djur.

I fredags lämnade Elin Olsson över sitt betänkande om ”Ordning och reda på hyresmarknaden” till bostadsminister Andreas Carlson. Sedan gick hon raka vägen till Bopolpoddens studio för ett samtal om oordningen på hyresmarknaden – problematiken med blockuthyrningar, oseriösa mellanhandsföretag och olovliga uthyrningar – och sitt viktiga uppdrag för att främja bostadsbyggandet i samband med industrisatsningarna i norr. Lennart Weiss kommenterar och Anna Bellman programleder.

Gamlaste nytt är tillbaka som vanligt igen efter förra veckans livepodd, mer rasande än någonsin. Bertil har granskat Leif Mannerströms PR-team igen och tillsammans avhandlar grabbarna Zlatans oväntade självmedvetenhet under intervjun med Piers Morgan. Dessutom diskuteras en rad orimliga kändisnyheter från ett än mer orimligt quiz. Och så slutligen presenteras världens första professor i lycka. Programledare: Bertil Andersson och Rasmus Torstensson Detta är en podcast i samarbete med K103 Studentradio.

Var DN:s vinkel mot ABF motiverad i avslöjandet kring ryska riksförbundet? Dessutom om den bortglömda principiella frågan i SR:s granskning av granskningen. Vi frågar oss också om demokratin försvaras bäst av att vi larmar om HOTET mot den? Vi pratar också om det senaste mellan Armenien och Azerbajdzjan och tipsar om kommande egna gräv.

Var DN:s vinkel mot ABF motiverad i avslöjandet kring ryska riksförbundet? Dessutom om den bortglömda principiella frågan i SR:s granskning av granskningen. Vi frågar oss också om demokratin försvaras bäst av att vi larmar om HOTET mot den? Vi pratar också om det senaste mellan Armenien och Azerbajdzjan och tipsar om kommande egna gräv.

I dagens avsnitt pratar vi om incels som blir fakecels och vad som har hänt med deras hopp. Vi gräver också i innebörden av girl code och att vara med en kompis ex. Vi konstaterar även att Angelica är lite väl bokstavlig.

Horvat till Islanders, hur ser vi på lagets slagstyrka nu? Och var det vettigt pröjs för stjärnan? I avsnittet snackar vi också en av ligans stora besvikelser: Florida. Vad krävs för att kravla sig till slutspel? Dessutom är programpunkten "Dilemmat" tillbaka – där tyskt centeress finns på trejdbordet. För Veckans NHL Merch: veckansnhl.se För att stötta Veckans NHL: patreon.com/veckansnhl info@veckansnhl.se Trevlig lyssning!

Avsnitt 308 är här! Ponkan är på hugget efter att ha sett två Blackhawk helikoptrar på väg till jobbet och Krick har sett en galen, men cool, kvinnlig lastbilschaffis. Sen blir det ett lyssnarbrev där vi ska rädda ID Buzz ur ”tråk-fällan”. Sen blir det mörker. Krick har nämligen bilproblem av episka mått. Jeepen är såld och nu vet han inte alls vad han ska köra. Monsterpickis och skit-elbil är på tapeten men Ponkan måste rycka ut som smakråd. Ska det kanske bli en Charger, Cadillac, Chrysler eller Ford istället? Efter detta så berättar Krick den vackra historien om den galet choppade Omaha Coupe. Slutligen blir det lite hojsnack plus att Krick får en 50-årspresent! Häng med!

Ungern går till val och premiärminister Viktor Orbáns vänskap med Putin ser ut att ligga honom och regeringspartiet Fidesz i fatet. Orbán har fått väldigt mycket kritik för deras relation, säger Milan Djelevic, Sveriges Radios Östeuropakorrespondent. Söndag 3 april går Ungern till val.Orbáns relation till PutinEU-landet Ungern har medverkat till fördömanden och sanktioner mot Ryssland efter invasionen av Ukraina. Därom har han sagt nej till att sluta importera rysk olja och gas.Dilemmat för Orbán har varit att hans relation till Putin varit alltför god. Det har han fått väldigt mycket kritik för, säger Milan Djelevic.Om Viktor OrbánViktor Orbán är född 1963 som den äldsta av tre bröder.Orbán var med och grundade Fidesz, partiet som har haft regeringsmakten i Ungern sedan 2010. När Fidesz grundades var partiet en vänsterliberal studentrörelse som var i opposition mot den kommunistiska regimen.Genom åren har Orbán gått mot ett konservativt tänkande. Han har utvecklat partiet till ett mer nationalistiskt, konservativt och flyktingfientligt parti, säger Ekots Östeuropakorrespondent Milan Djelevic.Partiet Fidesz och Viktor Orbán har anklagats för att montera ned demokratin i Ungern, genom att undergräva rättsväsendets oberoende och begränsa pressfriheten.Hbtq-personers rättigheter har begränsats i UngernUngerska Haya, 29, kom ut som transkvinna under en period där hbtq-personers rättigheter i Ungern diskuteras på högsta politiska nivå. 2020 blev det förbjudet för transpersoner att juridiskt korrigera sitt kön i Ungern.Jag behöver komma ut varje gång jag visar legitimation, säger Haya till Sveriges Radio.Medverkande: Ungerska Haya, 29.Reporter: Milan Djelevic, Sveriges Radios Östeuropakorrespondent. Caroline Kernen, P3-korrespondent, Johanna Melén, Rysslandskorrespondent, Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent.Ljud från AFP.Programledare: Marcus NilssonProducent: Julia Juhlin Karlsson och Dennis Jörnmark

TJUGOFEMTE avsnittet av SÄG-Podden! Idag blir det het stämning i studion när vi pratar om saker vi hissar eller dissar. Vi debatterar om taggsystemet i skolan är bra och om lakrits är gott eller inte. Cornelia visar hur högt IQ hon har när det kommer till tekniken.

Tillsammans med Magnus Näsström, kyrkogårdschef Ronneby Pastorat djupdyker vi i krav och utmaningar i arbetet med att prova och säkra gravstenar. Vilka resurser och kompetenser krävs hos begravningshuvudmannen för att fullgöra detta ansvar. Exempel på hur olika förvaltningar valt att arbeta med gravstensprovning, riskbedömning, praktiskt och administrativt arbete. Magnus berättar hur Ronneby kyrkogårdsförvaltning har utvecklat “Göteborgsmodellen” med riskklasser. Konsekvenser av osäkra gravstenar är ett ökat återlämnande av gravplatser - hur ska de hanteras? Dilemmat mellan gravstenarnas och begravningsplatsers kulturvärde och begravningsavgiften berörs också. Magnus är “pappa” till “Fågellunden” som vi pratat om flera gånger och han berättar här mer hur gravskicket fungerar.

Dagens gäst är en person som på kort tid har blivit en god vän till mig. Anna-Karin Wyndhamn och jag lärde känna varandra för några få år sedan när hon hörde av sig och berättade om vad jämställdhetsintegrering var för något och hur det implementerades på högskolor, universitet, myndigheter och forskningsråd. Sedan skrev vi en bok ihop. Genusdoktrinen, som kom ut för lite över ett år sedan. Men hon gör mycket mer än att skriva böcker ihop med mig. Hon är till vardags forskare på Göteborgs universitet, skriver bland annat på Göteborgs-postens ledarsida och har precis lanserat en ny podd – Söndagsskolan – ihop med Ann Heberlein. I dagens podd summerar vi debatten som följde boksläppet, vad som har hänt med debatten i övrigt och hur man kan motverka genusdoktrinen på politisk nivå.Välkommen Anna-Karin Wyndhamn till Rak höger!– Tackar, Ivar Arpi!Det blir nästan lite märkligt att vi ska ha ett uppstyrt samtal eftersom vi pratar så ofta!– Inte så ofta nuförtiden, nu är det kanske en gång i veckan?Precis, vi har trappat ned från flera gånger per dag till en gång i veckan ungefär. Det är ett långsamt ”withdrawal”.– Vi står i kontakt med varandra hela tiden, det kan man väl säga.Vi börjar med Genusdoktrinen. En sak som jag tyckte gjorde den unik i jämfört med många andra böcker var att du skrev den och du hade dina erfarenheter från nationella sekretariatet för genusforskning, och att du arbetade med jämställdhetsintegrering medan vi skrev boken. Väldigt ofta är man, som jag, en outsider till arbetet eller till genusforskning. Det betyder inte att man har fel men det är mer sällan som någon insider är kritisk. När du gick tillbaka till universitet, hur var det? För då har du varit, om man ska tala i krigsmetaforer, något slags förrädare. Du har tagit information från insidan till människor på utsidan, skrivit en bok med en ledarskribent på Svenska Dagbladet och sen har du mage att komma tillbaka till universitetet? Eller hur var det?– Folk tillskriver mig att jag är en svikare i någon mån, att jag har bidragit till att det här viktiga fältet genusvetenskap, och i förlängningen jämställdhetsarbetet, tappar mark eller blir ifrågasatt på oskälig grund. Den falangen finns. Det avståndstagandet känner jag med hela min kropp. Men jag måste säga att det samtidigt finns många som har sträckt ut en hand. För varje gång någon har sagt ”Jag vill inte träffa dig” så finns det de som har skickat en fråga, ”Ska vi ses”, eller ”Jag tycker det du gör är bra”. Så jag känner ändå att det finns ett stöd och jag måste säga till mitt lärosätes försvar att jag inte har varit utan arbete. Jag har inte behövt göra meningslösa uppgifter eller känna att jag är marginaliserad på det sättet. Om något så hoppas jag att det kan få andra akademiker som känner samma eller likartad kritik som jag gjorde, eller inom ett annat område som är genompolitiserat, att man kan göra detta utan att man blir av med sin plattform eller att man tappar all trovärdighet. Någonting som ofta kastades mot mig när du och jag höll på att prata om boken som allra mest, var att jag hade med denna bok förbränt mitt akademiska förtroendekapital. Det tycker jag inte, såhär ett år efter, att jag kan sägas ha gjort. Jag är kvar inom forskningen, jag har fått ett stort forskningsanslag. På det viset är jag inte ett rött kort, eller brunt kort, givet vad folk har försökt smeta på oss. Blåbrunt, för att koppla till den senaste partiledardebatten i riksdagen. Jag har ändå den här plattformen kvar.Hur skulle du ha förverkat ditt forskningskapital genom Genusdoktrinen? Vad är argumentet för det?– Som jag uppfattade det så handlade det om att Genusdoktrinen inte kan kategoriseras som en vetenskaplig produkt. Det var ett journalistiskt granskningsarbete vi gjorde. Dels försöker man antyda att det därigenom har lägre trovärdighet och är ett slarvigare typ av jobb, jämfört med att skriva akademiska artiklar som absolut ingen läser. Den andra delen är att jag samarbetade med dig, och din dåvarande position på Svenska Dagbladet som borgerlig tidning i sig misstänkliggör mig. Det tycker jag är så intressant eftersom det finns paralleller till andra samtida diskussioner om akademisk frihet, som har varit sedan boken kom. Man har svårt att från akademin titta på vad som faktiskt sägs eller läggs fram, och istället tittar man bara på avsändaren. Och om avsändaren har rätt partibok eller kopplingar till rätt personer. Då avvägs trovärdighet och viktighetsgrad utifrån det. Jag har läst en bok som heter The Revolt Of The Public av Martin Gurri. Han är före detta CIA-analytiker, eller omvärldsanalytiker, denna underbara yrkestitel. Han skrev den här boken 2014 och då anses han ha förutsett Donald Trump och brexit, något som han återkommer till är just att etablissemanget, och då menar han experter, universitet, politiker, myndigheter, militär, polis, är kvar i den moderna staten som byggdes upp under 1900-talet, med en hierarkisk uppbyggnad. Du har en expert eller myndighet eller politiker i toppen och sen har du medborgare/undersåtar som tar emot information. En journalist sitter i teve och berättar i nyhetssändning hur läget i världen är. Gurri tar som exempel Walter Cronkite som var ett legendariskt nyhetsankare i USA. Han avslutade sina nyhetssändningar med att säga ”And that's the way it is”. Det är ju extremt otidsenligt idag, i och med att du har ett konstant nyhetsflöde med sociala medier och du har tillgång till nyhetsmedier över hela världen. Samtidigt har sociala medier, internet, digitalisering och allt det där gjort att människor i allmänhet förväntar sig delaktighet. Man förväntar sig att bli lyssnad på och man deltar i samtal hela tiden. Det återkommer väldigt ofta att om det inte har gått genom peer review, om du inte har gått genom exakt den här processen, så vägrar man befatta sig med det som sägs, oavsett om det som sägs är korrekt eller inte. Det spelar ingen roll, det finns en process som måste ha skett på ett visst sätt. Oavsett hur kakan smakar måste de olika stegen för hur man knådar degen måste ha gått till på ett visst sätt.– Det där bygger delvis på en lögn, eftersom väldigt många av de granskningssystem som man har, som ska säkerställa att det som kommer ut ur peer review, ändå inte riktigt håller måttet. Det visar sig att den biasen som du och jag kritiserade i fråga om jämställdhetsintegreringen och i forskningsstyrningen, den finns också i de här redaktionsråden, där man blir frälst på sin egen teori och bejakar texter även om de innehållsligt och i både frågeställning och slutsats, är helt tokiga och verklighetsfrånvända och det är uppenbart att det här är någon som redan har bestämt vad man ska komma fram till. Ändå släpper man igenom det. Det är det som gör att man håller så hårt i att det som ska vara peer reviewat, att det är något slags kvalitetsgaranti. Det är det inte alltid. Om man ska säga att vi har en journalistisk touch så är det inte trovärdigt på samma vis. Då har vi flera olika case i närtid som i så fall vore utan. Alltså Macchiariniskanalden, det är ett exempel på något som delvis kom i ljuset tack vare journalistiskt arbete.Thomas Quick är ett annat sånt fall, med Mannen som slutade ljuga.– Och så var det de apatiska flyktingbarnen.Det var Dan Josefsson som skrev Mannen som slutade ljuga, och Ola Sandstig skrev om de apatiska barnen.– Exakt. Där man i andra änden av dessa granskningar har forskare som förfäktar precis det du säger, att ”det som kommer från oss, det är sant, det har trovärdighet, det är så som saker och ting är”. Men så kommer de här från sidan, människorna, journalisterna som förhoppningsvis inte har den typen av lojaliteter och som försöker avtäcka sanningen. Jag tror att vi är mer än någonsin i behov av den typen av granskningar.Det finns flera exempel på hur peer review-processen inte fungerar som den ska. Ett exempel är forskningsprojektet som kallas för ”Grievance Studies” av Peter Boghossian, James Lindsay och Helen Pluckrose. Där skrev de 20 forskningsartiklar och det började med ”The Penis As A Social Construct”, som de skrev innan det här och lyckades få in i en vetenskaplig journal och den gick igenom peer review. Och i ”Grievance Studies” lyckades de få in ett antal helt galna studier i vetenskapliga journaler där de gick genom peer review. De hade antagligen kunnat fortsätta längre till om inte Wall Street Journal kom dem på spåren och avslöjade det hela i förtid. Just i dagarna sa Peter Boghossian upp sig från sitt jobb på Portland University för att det var en ohållbar arbetssituation. Det har inte du behövt göra än på Göteborgs universitet, så det finns skillnader. Men det visar att peer review-processen inte är felfri.– Det finns likartade skandaler i Sverige, med en didaktisk tidskrift, där utgångspunkten var högskolan i Jönköping där professor Tomas Kroksmark drev den under många år, hävdade sig ha ett redaktionsråd och en granskning vilket gjorde att många doktorander, skickade sina texter. Det räknades som något viktigt och värdefullt att publicera sig i denna tidskrift och kunde läggas in i avhandlingsarbetet, som exempel på vetenskaplighet. Det var bara den lilla detaljen att han aldrig använde det där redaktionsrådet eller granskade något, så den som skickade in blev ganska snabbt publicerad utan att alls få ändringsförslag och kvalitetssäkringsförslag eller påpekanden. Det där var en rätt så stor grej egentligen men jag vill mena att det inte fick den uppmärksamheten som det förtjänade. Han prickades för att han inte hade redlighet, han hade brustit så att säga. Men man höll lite tyst om det vill jag nog mena, inom det akademiska fältet. Varför frågar man sig? Ja, för att det var många som hade fyllt sina cv:n med texter publicerade i just denna tidskrift. Så det byggs liksom ett slags beroende av att de här tidskrifterna finns, må de vara dubiösa i sitt sätt att säkerställa vetenskaplighet och redlighet i hur den forskningen har kommit fram. Precis det som Grievance studies-gänget visade, är jag ganska övertygad om finns i många andra publikationer också.En angränsande problematik är att det är svårt att få publicera forskningsresultat som går emot en konsensus inom ett fält. Det är ingenting jag kan bevisa rakt av men jag har mejlat en del av de professorer och forskare som är aktiva inom det här fältet, alltså vad gäller könsskillnader. Där har man forskning som går emot konsensus att allt är sociala konstruktioner, att bristen i jämställdhet eller likhet mellan könen beror på strukturellt förtryck. Många av dem är forskare inom flera fält och de har jämfört att det tar två år att få ett paper accepterat när jag skriver om könsskillnader, men det tar tre månader eller ett halvår om jag skriver om mitt andra forskningsområde. Det där är inte en smoking gun, det är circumstantial evidence så att säga, det går inte att bevisa med de fallen jag hört talas om. Men jag tror att det där också är ett problem och det anknyter till det vi skrev om i boken, att vi har i Sverige forskningsråd som har fått order av regeringen att man ska arbeta för jämställdhet och man ska inkludera vissa perspektiv. Då ställer de krav på forskarna, att du ska fylla i en forskningsansökan hur du integrerar ett genusperspektiv.– Precis. Det något annat i detta som är mycket osmickrande drag i vetenskapssamhället. Då tittar jag speciellt på samhällsvetenskap och humaniora, och mitt eget fält utbildningsvetenskap, där man faktiskt under mycket lång tid har blundat för att vissa mönster och förklaringar också har biologiska svar, att den spelar en roll. Om vi till exempel tittar på resultaten i skola och att pojkar sackar efter så otroligt mycket och har gjort det över lång tid – vad kan det ha för orsaker? En kan vara mognadsgrad och utvecklingstakt i mognaden, vad gäller hjärnan. Det där har man ifrån pedagogik, didaktik, samhällsvetenskapen i stort inte vägt in som faktorer. Jag tror att skälet till detta delvis är att man känner ”Det kan vi inte skriva för folk kan inte hantera den typen av information”. Den ser man som politiskt laddad, medan det här andra, som i allra högsta grad är politiskt laddat, att hävda att kön bara är sociala konstruktioner, det ser man inte som ideologiska ställningstagande på det sätt om det är. Du skickade det här citatet från den här nya serien som går på SVT, ”Från savannen till Tinder” med Belinda Olsson som programledare. Agnes Wold, som är bakteriolog men också något slags orakel i väldigt många frågor, säger såhär: ”Vi är både olika och lika, men det är trots allt så att män tog makten någon gång i historiens gryning genom muskelstyrka och så hittade de på religion, kultur och media och hela skiten. Så de har liksom alltid övertaget och det gäller att inte förse dem med vapen. Det är ett otroligt farligt vapen, särarten. Det har kvinnor, alltså politiskt smarta kvinnor, alltid vetat om. Det har ingenting att göra med huruvida vi är lika eller olika, men så fort du sätter det vapnet i händerna på dem så kommer de att använda det direkt. Och det är bara att historiskt konstatera då”.– Låt oss inte glömma att hon gör en skillnad på kvinnor och politisk smarta kvinnor. Det är alltså inte alla utan de som är politiskt smarta. De har förstått, de har sett, de klarar av den här informationen och de vet hur de ska hantera den. Det är den där hierarkiseringen av vilka som klarar av viss typ av information och fakta som är djupt obehaglig. Det har vi sett i hög grad, just med Agnes Wold i det här programmet men också hos andra namnkunniga forskare som är aktiva i samhällsdebatten och där man så att säga vill skydda befolkningen från att få reda på vissa saker. Samtidigt ska de inte få intrycket av att de kan ha riktigt grundade åsikter, för det är vi som sitter i elfenbenstornet som har den bästa utsiktsposten.Precis, för det här är precis Martin Gurri pratar om i boken. Konflikten mellan etablissemang och folket. Etablissemanget är fortfarande övertygade om att de är i toppen av pyramiden, de har inte förstått att det inte är så gemene man längre ser på världen. När någon säger att ”Du klarar inte av den här informationen” så är det något av det mest provocerande som finns. Tanken att det finns kunskap som är för farlig för att vi ska få veta något om den, jag tror att det Agnes Wold ändå gör här, som man får vara tacksam för, är att hon är ärlig. Hon säger det rakt ut. Det hon säger här tror jag är en ganska vanlig attityd. En kritik som jag har fått när jag skrev artikelserien, som delvis födde idéen att vi borde skriva en bok och göra det ihop, var när flera hörde av sig. Mellan skål och vägg sa de ”Jag tror inte att någon förnekar att det finns biologiska skillnader”. Det kanske är sant, att de inte gör det på tumanhand eller att de gör det mellan skål och vägg, att de inte förnekar det. Men det får inga konsekvenser för vad de skriver offentligt. Inga konsekvenser för vad de gör i forskningen eller i sitt politiska engagemang. Då är det så att det finns en sanning för viss och sen ett projekt som är för gemene man, för det är för farligt för vanligt folk med sanningen.– Ja det är ju egentligen det man gör för gemene man och kvinna, är ett slags utbildningsprojekt istället. Det är delvis det som du har kritiserar och avtecknar i Genusdoktrinen. Man har i grunden en idé om hur samhället på sikt bör se ur och hur människor ska betrakta varandra och förhålla sig till varandra. Det är just den delen som är både odemokratisk och därför också oaptitlig eftersom man inte tillmäter varje individ den möjligheten att fatta sina egna beslut eller att ha kapacitet att kunna tänka kring den information och kunskap som finns och sen agera utifrån det. Så det finns ett slags von oben-attityd här i allt det vi nämner, som vi båda vände oss väldigt emot och som var en grund till att boken skrevs.Det man vill uppnå med en peer review-process eller redaktörsskap, går att uppnå på andra sätt också. Jonathan Rauch skrev en bok som kom ut nyligen, som heter The Constitution of Knowledge. Han har två grundregler för hur ett öppet samhälle ska tänka på de här sakerna som jag tycker är bra. Nummer 1: No final say, Nummer 2: No personal authority. Det vill säga, du kan inte säga att “Det här är sanningen för tid och evighet”. Det är alltid öppet för utforskning. Och ”Bara för att du är Agnes Wold, så betyder det inte att ditt ord är lag”. Det finns andra forskare, andra sätt att se på det. Det är alltid öppet för en kritisk diskussion.– Jo, precis. Dilemmat i det samtalsklimat som vi har just nu är att positionerna är så låsta och lägren har grävts så djupa. När du och jag kom med den här boken, och vi kan se andra mönster kopplat till andra böcker som har kommit ut och rört vid likartade frågeställningar, Jag tänker till exempel på Kajsa Ekis Ekman Om könets existens. Det är att vi inte riktigt blir bemötta på det sättet som du beskriver. Att man letar ordentligt i texten, var finns det eventuella felaktigheter eller medvetna misstolkningar av data? Kritiken som kommer från det andra lägret som jag ska uttrycka mig svepande, är att ”Det här var fel för att det var fel”. Eller att det är fel person som skriver det. Man har inga problem att fästa fula etiketter på upphovspersonerna till texter eller till dem som för diskussioner som rör vid känsliga områden. Det gör att det blir som det du och jag hamnade i, det är väldigt svårt att föra det resonemanget när den andra parten inte riktigt vill diskutera texten i sig utan man diskuterar bilden av texten, bilden av personerna som står bakom den. Apropå vad vi talade om inledningsvis, om person och persona. Det tyckte jag var en svårmanövrerad terräng, när du och jag skulle försöka att dels få igång en diskussion och sen försöka svara på de mycket fula texter som skrevs om vår bok. Jag vet inte hur du uppfattade det där? Du är med van vid den typen av slagsmål.Nu kan man väl säga att vi båda är lika vana vid det. Ta Kajsa Ekis Ekman som exempel. Jag har invändningar mot hennes bok som har att göra med när hon avfärdar vissa biologiska argument. Jag hävdar att hon inte är stringent där, men det är ju en diskussion som har att göra med hur hon argumenterar, vilka argument jag ställer upp på. Hennes grundpoäng är att det finns något vi kallar för kvinnor och det som pågår just nu i Västvärlden särskilt, är att man försöker ta bort grunden för det som hon ser som feminism, grunden för politiskt engagemang. Jag till exempel hamnar väldigt nära, och du hamnar nära en viss typ av feminister i det. Men där jag känner att jag skiljer mig från henne är när hon säger att ”Sen finns det inte mer att säga om det”, ungefär. Där man ska försöka hitta systematiska skillnader, för då blir det något som undergräver hennes politiska projekt. Men det där är en diskussion som jag tycker är intressant, hur man ska försöka hitta beröringspunkter och var man skiljer sig åt. Istället blev det mycket diskussion kring att hon var omoralisk, en hatisk människa, att hon förnekar existensen av transmänniskor och att hon med sin skrift skapade en otrygg miljö för dem och i förlängningen riskerar livet på dem. För argumentet som finns är att om människor med könsdysfori inte får genomgå könstransition tidigt och snabbt, och man inte heller ger dem att ”Du är inte bara transkvinna, du är kvinna fullt ut”, då kan det leda till att de begår självmord. Det här var något vi var med om också, att istället för att prata om argumenten så blev det ”Varför, vad är motivet till den här boken?” Det är då det brunblå, ”Är du nazist, var det därför du skrev?”– Det gör ju att det är väldigt svårt att argumentera sansat och sakligt mot en sådan bajsmacka som kommer emot en, när man använder den typen av etikettering och avfärdande. Kajsa Ekis Ekmans bok blev föremål för en hundrapunktslista på RFSL, där man sa ”Här är 100 fel Kajsa Ekis Ekman påstår i sin bok”. När väldigt många av de här punkterna som var uppradade hade att göra med att hennes bok inte delade de grundideologiska ställningstaganden som RFSL har gjort och driver som en del av deras agenda. Det är jätteknasigt och ohederligt att säga att det är en lista på 100 fel, då skulle de ha skrivit ”Här är en lista på några punkter där vi skiljer oss i uppfattning från Kajsa Ekis Ekmans bok”. Jag tycker att som lyssnar och har följt den här diskussionen tidigare och kanske är intresserade av frågan, kan notera att nationella sekretariatet för genusforskning, som är en av huvudaktörerna vi granskar i boken, har fortfarande inte svarat i någon debattartikel, inget offentligt där man bemöter kritiken som vi kommer med, punkt för punkt. Att man berättar ”Vad gör de, vad är bevekelsegrunderna för detta?” Detsamma gäller Jämställdhetsmyndigheten. Går man in och tittar på nationella sekretariatet för genusforsknings hemsida, är den oerhört tunn numera. Det är väldigt svårt att få grepp om vilka som arbetar där och vad de gör, vad de har för historik i vad de har gjort. Deras hemsida rensades på väldigt mycket material i samband med att du och jag gjorde den här boken och började gräva runt där. Behöver man sopa igen det man har gjort så är det nog rimligt att anta att man inte har 100 % rent mjöl i påsen.”Internet glömmer aldrig”, och det är inte skärmdumpar man pratar om då, utan det finns alltså web archive eller wayback machine, där du kan se hur en hemsida såg ut längre tillbaka. Så om någon vill kolla upp det vi säger om att de har rensat sin sida så kan man gå in på wayback machine och kolla hur sidan förändrats. Jag är en repig skiva nu, men det är min nya teori om världen. Istället för att vara transparent och lösa utmaningen att det är fler som granskar, folk skriver på Twitter, Flashback, Facebook, bloggar, poddar, det kan du hantera på olika sätt. Ett sätt är att bli mer transparent och öppen för diskussion. Risken med det är att det kan visa sig att kejsaren är naken. Eller att du blir utmanad på ett sätt som tvingar dig att ändra dig, och att folk upptäcker det. Ett annat sätt är att dra sig tillbaka och bli mer otillgänglig så att du kan avfärda kritiken som kommer utan att bemöta den. Då kan du göra det som sekretariatet gjort, du är helt enkelt mindre transparent, lägger inte ut intervjuer eller grejer på Instagram. Ett exempel på det var när vi blev varse med hjälp av en källa om att det varit ett seminarium om Genusdoktrinen på Stockholms universitet. Då var det en massa genusvetare och de hade haft ett eget seminarium, de bjöd inte in oss och bemötte ingenting i offentligheten. I sitt trygga rum kunde de tänka sig att diskutera. – Precis. Det är ett mönster som går igen. Jag har ändå koll på vad som händer, vilka seminarier som arrangeras och sammanhang det bjuds in till. Det förekommer en hel del samtal om akademisk frihet, med precis den problematisering som du och jag gör. Möjligen inte bara med koppling till jämställdhetsintegrering men ”Vilka är hoten mot akademisk frihet?” och så vidare. Det jag noterar är att det är väldigt försiktiga diskussioner, det är väldigt sällan så att någon som är öppet kritisk på det vis som jag har varit och som du är eller andra också för den delen. Det finns ju några röster till inom akademin som har bjudit den typen av motstånd i texter. De är sällan med i de här diskussionerna utan det är, om jag får vara lite fräck, mellanmjölksröster som får komma till tals. Där man kanske erkänner att ”Jo, vi kan ju se oss runtom i Europa och se att den akademiska friheten är hotad, finns rörelser både i Storbritannien och USA, det är ett tecken på att det är någonting som händer”. Men de här fallen vi har haft i Sverige, alltså flagranta fall där forskarnas frihet kringskärs, att man får vara väldigt försiktig med hur man väljer sina ord, man får vara försiktig när man svarar på studenters frågor och hur man navigerar lokalt på institutionen, när man väldigt forskningsprojekt och samarbetspartner, vem man talar med i offentligheten och så vidare. Dessa fall talar man försiktigt om, eller inte alls. Det tycker jag faktiskt är en fortsatt feghet bland mina kollegor, att man inte vågar prata om detta. Att man inte ens vågar bjuda in och ha ett seminarium.En återkommande kritik som jag har fått, och som du också har fått och vår bok kritiserades för, var att vi ville ha det som i Ungern. Man jämförde det vi skrev med Ungern. Vad tänkte du om den kritiken?– Jag tänker att den som säger så har för det första inte läst boken. Och för andra, om jag vore i Ungern så hade jag stått utanför institutionerna för genusvetenskap och försvarat dem, därför det är precis den typen av politisk styrning, där politiken kommer och skär bort delar av akademin, eller förbjuder vissa sätt att tänka i vissa frågor, som jag med all min kraft har försökt att reagera mot och som vi gör i boken. Om politiska krafter i Sverige skulle börja argumentera för att vissa discipliner, vissa akademiska fält, bör politiken besluta om att de ska avfinansieras eller försvinna – det är helt fel väg att gå. Däremot behöver man säkra upp kvalitetskontrollen, apropå det vi pratade om innan, så att inte sånt som inte håller måttet, och som är politiska inlagor snarare än vetenskap, det behöver man kvalitetskontrollera bättre. Det är två olika diskussioner. Vad tänker du om det?Jag håller helt med. Problemet är inte genusvetenskap som ämne i regel. Genusvetenskap är ett ganska nytt ämne, som sprang ur kvinnohistoria och om det var på 90-talet som genusvetenskap bildades. De frågor som genusvetenskap utforskar finns även i andra ämnen där man forskar om genus och kön. Det är legitima forskningsområden. Det som jag framförallt har varit kritisk till är att man från politiskt håll sagt att ”Det här ska in i forskning, det här ska in på myndigheter” och att vissa forskningsfält på något sätt har blivit överrockar till andra forskningsfält. Vi tar upp Germund Hesslow i Lund, att då lyfter man in genus som korrektiv till hans föreläsning om könsskillnader och evolution. Det är så det går till. Genus ska in och jämställdhetsintegreringen ska in överallt och då höjer man upp det på en nivå där det inte hör hemma. Jag är emot den politiseringen där man gör så. Men jag skulle inte vilja förbjuda den sortens forskning. Det är en viss typ av forskning som ofta är ganska politisk som har fått en ställning. Det är det som är problemet. Jag ställde den här frågan i arbetet med boken till generaldirektörerna på Forte och Formas, som är forskningsinstituten, ”Om vi istället för jämställdhetsintegrering hade svenskhetsintegrering, om frågan var på vilket sätt gynnar din forskning svenska intressen” och att det skulle vara nånting som alla forskare i alla ämnen tvingades ta ställning till, ”Skulle du kunna utföra uppdraget då?” Ingen av dem hade tänkt på det, och då sa de ”Då blir det upp till om man kan arbeta under sådana omständigheter”. Undertexten var att det är fullkomligt absurt, något du aldrig skulle göra. Men jag tycker att det är en relevant jämförelse, just för att för att det lyfter fram det absurda i att vissa perspektiv ska ha tolkningsföreträde framför andra.– Precis. Man kan tänka sig att lyssnaren eller läsaren tänker ”Äh, det berör inte mig för jag är inte en forskare. Jag kommer inte söka några medel hos VR eller Forte eller något liknande, men det är ju inte bara där det stannar. Om man tar en sån sak som att myndigheter eller akademiska institutioner hbtq-certifierar sig. Det låter ju vackert och värdigt och medmänskligt, på ett sätt att göra någonting sånt, Men om man tittar till hur utbildningsprogrammen där ser ut och vad de innehåller, vilken agenda de har, så är det inte någonting som är ett neutralt program som bara handlar om att alla människor är lika mycket värda och liknande, att man ska har ett tillåtande klimat på arbetsplatsen, och att sexuella preferenser inte ska vara skäl för att man inte får uppdrag eller kan klättra i karriären. Det handlar om ett sätt att betrakta människan, ett sätt att förstå makt och att förstå hierarkier som påverkar varje aspekt av den här arbetsplatsen och de människorna som arbetar där. Det finns på myndigheter, det finns i policydokument som reglerar verksamheter som vi alla, oberoende av var vi är, så kommer vi i kontakt med och tvingas i förlängningen att underordna oss det här sättet att se på verkligheten och på människan. Det är huvudsakligen socialkonstruktivistiskt och det är just den typen av indoktrinering som jag finner stötande och begränsande snarare frigörande.Transfrågan är ju inte, om man kollar på antalet människor det handlar om som har könsdysfori, så är det inte ett stort samhällsproblem i det avseendet, men det blir en väldigt stor fråga för att man måste ställa upp på ett visst sätt att se på världen. Även om du inte träffar transpersoner i din vardag särskilt ofta, måste du ställa upp på ett sätt att se på dig själv, se på kön och sexualitet. Till exempel att 1177 avråder vårdpersonal från att använda ordet ”kvinna”. Försäkringskassan skriver om ”gravida personer” och liknande. Det är klart att det blir ett slags indoktrinering. Det där är helt nytt sätt att se på vad som är verkligt, vad är en människa. Det blir mycket mer omfattande. Om jag träffar en person som är trans och den personen har ett visst pronomen, så gör jag gärna det av respekt för en annan människa. Men det är något helt annat om vi ska prata om det på en övergripande nivå. För då finns det någonting som heter kvinnor och något som heter män. En transkvinna är en transkvinna, en transman är en transman. Det är alltså någon som har bytt, det finns en transition där.Jag kan ta ett konkret exempel som jag har noterat. Jag sade inledningsvis att jag jobbade med att granska disciplinnämnden och i det arbetet intervjuade jag ett antal människor på olika positioner vid universitetet och pratade om ärenden och hur de tar sig ut och vad som händer osv. Under vilket samtliga hela tiden refererar till studenterna som ”hen”. Nu är det så att den granskning jag gjorde handlade om jämställdhet delvis, och det är väldigt svårt att göra en sån granskning om man vägrar att tala om studenten som ”han” eller ”hon”.Jämställdhet mellan vilka i så fall?– Precis. Man försvårar jämställdhetsarbetet genom det här. Jag är ganska säker på att det någon gång har gått ut information om att man ska i möjligaste mån inte köna studenterna när man talar om dem, utan man ska referera till ”hen” istället. Det verkar progressivt och medvetet och som att man har rätt tänk. Men det jag tänker mig att höra det är första det första, när du säger ”hen”, vad är ”hen”? Var det en icke-binär person? För då är det intressant och jag behöver väga in det när jag tänker på vad det är för mönster som utkristalliseras här. Eller var det inte det, och gör du ett politiskt val när du kallar hon eller han för ”hen”, fast hon eller han inte iscensatte sig som en ”hen”? Lyssnar man på den politiska debatten just nu, inläggen i partiledardebatten, så refereras det till ”hen” också när det sannolikt var en hon eller han det handlar om. Du gjorde nyligen en intervju med Abigail Shrier, apropå Irreversibel skada och hon gör väldigt mycket av detta, ”vad sägs i skolorna, vilka föreställningar, vilken agenda är det som drivs där?” Nu är hon inte i Sverige och gör sin studie men detta som du och jag talar om finns också i svenska skolor, och det finns nog all anledning att fästa strålkastarljuset på det framgent och fundera på vad det är för drivkrafter, vad det är för agenda som är bakom detta.Om man ska vara självkritisk till det vår bok, då är det väl att någonting som jag önskar att vi utforskat mer, som man upptäckte successivt under arbetet med boken, det var just den här motsättningen mellan å ena sidan jämställdhetsintegreringen, ”Vi måste ha fler kvinnor inom naturvetenskapen, vi måste ha fler kvinnor på ledande positioner”, hela den agendan som går igenom i jämställdhetsintegreringen och politisk retorik. Och å andra sidan, att det inte finns något kön, det totalt könsneutrala sättet, att man försöker upplösa könet. De här processerna pågår parallellt…– Men de är inte förenliga.Nej, de är inte förenliga. Om jag skulle följa upp Genusdoktrinen skulle jag följa upp de här motsägelserna ännu mer, men just att det i vissa dokument som vi granskade så var det å ena sidan jämställdhetstanken som vi är mer vana vid, att det behövs fler kvinnor, att strukturer motverkar kvinnor, och sen mot slutet så kom det plötsligt att ”Vad menar vi egentligen när vi säger kvinnor och män? Det är vår västerländska, patriarkala könsuppdelning”. Okej, men resten av dokumentet då? Där du skrev om kvinnor och män och att det var så viktigt att kvinnor skulle fram?– Precis, det skulle inte vara några toaletter för damer och herrar men vi räknar exakt hur många kvinnor och män det sitter i korridoren. Hur har det blivit ett sånt dubbeltänkt? Jag gissar att gissar att det ena är delvis resterna av ett gammalt jämställdhetsarbete där man från politiskt håll, i synnerhet socialdemokratiskt håll, har varit besatt av idén om att det ska vara fifty-fifty. Varannan damernas och hela den delen, som i stycken kan ha poänger, i alla fall att titta på om det är en väldig skillnad mellan hur många män, hur många kvinnor. Men sen har man i ett skede där man inte tänkte efter, bjudit in experter, rådgivare, utredare som investerat jättetungt i den typen av teoribildningar som du och jag kritiserar och försöker utreda. Det är inte jämställdhetsarbete utan det har blivit ett annat politiskt projekt än vad de flesta svenska politiska partier ursprungligen sade sig förespråka. Jag tror att om man ska vända det här och ändå hålla fast vid jämställdhetsarbete, jämställdhetsinsatser, och sådana behövs, så är det experterna man behöver byta ut.Nu kommer vi in på något som vi kanske inte heller gick så djupt in på i boken: ”Vad ska vi göra då?” En jämförelse som vi har gjort är återigen ”Vilka sanningar kan folk hantera?” Man kan se att ”kvinna” som begrepp eller utgångspunkt för politik, behövs under en övergångsperiod. Egentligen så finns inte kön, egentligen så är kön irrelevant. Det här tycker jag går igen i Kajsa Ekis Ekmans sätt att se på det. Kvinna, men egentligen spelar det ingen roll. Det är som ett arv från marxismen, en motsvarighet till proletariatets diktator som de har under en övergångsperiod och under den här perioden är kön otroligt viktigt för att bevisa att det inte är viktigt. Så vi ska kvotera, vi ska göra allt sånt och det gör vi för att kön inte är viktigt. Det är så man tänker, att det är ett bevis på att kön inte ska vara en faktor som du gör kön till den främsta faktorn. Det är stegen vi klättrar upp med men sen kan vi slänga bort den när vi väl har uppnått den här jämställdheten.– Precis, enligt det synsättet är vi fjättrade, fast i en diskurs om kön. Ett sätt att tänka om kön. Då får man erkänna diskurserna under en temporär period, under tiden som vi omskolar alla i att tänka att kön inte finns utan bara är effekten av vad vi gör mot varandra, hur vi agerar. Då etableras en ny diskurs och i den finns inte kön.Det är det här som är den pågående revolutionen i Sovjet. Att när man upptäcker att det kastlösa samhället inte är realiserat, och du upptäcker olika attityder, är det rester från den borgerliga samhällsordningen som fanns innan och som du måste bearbeta och omskola människorna. Det är en pågående revolution. Om det då finns biologiska skillnader så kommer man behöva en revolution som aldrig är klar. Vad ska man göra åt det här? Låt oss säga att vi har rätt i vår tes om att det finns en politisering av högre utbildning och forskning och myndigheter, vad ska man göra?– Någonting som man kan göra utan att det kräver något slags politisk revolution, det är att titta över alla policydokument, alla styrdokument man har och som man låter vara dikterande på verksamheten och i dessa rensa ut formuleringar om normkritik, om intersektionellt perspektiv. Alltså, rensa ut de formuleringar som föreskriver att verksamheten ska styras och regleras utifrån en viss vetenskaplig position. Då har man gjort en separering mellan den vetenskapliga sfären och styrningen av verksamheten. Här har man inte varit försiktig, här har man låtit hela det här språkbruket välla in och påverka policydokumenten. Där är nationella sekretariatet för genusforskning och jämställdhetsmyndigheten skyldiga till detta. Men jag kan tycka att man inte har bjudit minsta motstånd från lärosätena.– Men du jag vill fråga dig, jag återvänder till Genusdoktrinen innan vi så småningom avslutar. Är det någonting du ångrar i det vi skrev eller hur vi gjorde?Jag tror faktiskt inte det är någonting som jag ångrar i boken. Det är alltid så att man önskar att man kunde gå ännu djupare, det är väl mer så i så fall. Jag var inne på att vi kunde ha haft en del om hur du kan gå vidare. Vi fattade ett sånt beslut i arbetet med boken, att vi inte skulle göra det, för att det skulle vara möjligt för människor som inte höll med, att man skulle få dra egna slutsatser utifrån det vi skrev. Men om jag skulle ångra någonting så skulle jag önska att vi hade ännu djupare på vad man kan göra, för det där är något som vi sen efteråt har folk vänt sig till oss och frågat ”Vad ska vi göra?” Det hade varit bra att ha mer material färdigt där. Dels det och skulle jag gärna haft, och det här var inte någonting som vi lyckades med, men jag hade önskat att vi fått tillgång att prata med till exempel jämställdhetsmyndigheten eller nationella sekretariatet för genusforskning. Men det var utanför vår kontroll. – Vi gjorde vad vi kunde där.Ja. Och själv då? Vad tycker du?– Det grämer mig fortfarande oerhört att vi inte fick till någon debatt eller diskussion med de som vi kritiserar hårdast i boken. Jag tänker på Fredrik Bondestam, Anna Wahl, jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag eller ansvariga ministrar. Det såg jag som ett slags önskebild framför mig, att vi skulle få stå mittemot varandra och diskutera. Jag har förstått att väldigt många av dem som är väldigt arga på boken och inte alls håller med om någonting i den, de har bara läst inledningen och avslutningen. Och om jag hade vetat det när vi skrev, att de tänkte bara läsa de första två sidorna och de två sista, så kanske vi skulle ha formulerat oss lite annorlunda?Hur skulle vi ha formulerat oss?– Nej, men vad jag är ute efter är att vi är ganska skarpa, både i inledningen och avslutningen. Det gör att människor som inte vill läsa oss eller ta till sig argumentationen som ligger mellan sida 3 och 322, kan åberopa detta som att vi är hårda i tonen. Det har jag funderat en del på och där vacklar jag lite. Men som sagt, boken som helhet är det ingenting jag ångrar med.– Jag hade kanske för höga tankar om mina akademiska kollegor, att de faktiskt skulle läsa det de uttalade sig om, och inte bara göra det på inledningen eller på preferens, bara på namnbasis. Det är någonting som är oerhört slående, att människor med högsta akademiska grad och mycket höga positioner, uppe i toppen av olika lärosäten, har inga som helst problem att avfärda texter, tänkare, författare eller journalister på ett väldigt svepande sätt och utan att egentligen ha satt sig in i det underlag som personen har fört fram. Det är inte bara du och jag som har blivit drabbade av detta utan där ser vi flera olika tunga tester som har kommit, som man helt enkelt låtsas inte existerar och man väger inte in dem i sina egna texter, i sina egna överväganden. Där menar jag att man inom samhällsvetenskapen i mycket hög grad fortfarande, precis som Charlotta Stern skrev om genusvetenskapen för några år sedan, har skygglappar på.Hon tog Steven Pinker och hans bok Blank Slate som exempel. Där hade han samlat forskning och det var ett enormt genomslag i samhällsdebatten, men i de 20 mest citerade artiklarna inom genus, sociologi, hur många av dem tar överhuvudtaget upp att det finns biologisk forskning? Alla utom en ignorerade det helt, tror jag. Några nämnde det bara för att avfärda det.– Det är ett svaghetstecken. – Jag kan nog mena att vi har båda blivit misstänkliggjorda i fråga om att vi på något sätt inte längre skulle tycka det är viktigt med jämställdhetsarbetet. Det har jag aldrig sagt att det inte skulle vara, men man måste försöka förstå vad det stora problemet är. Det kanske har ändrat sig sedan man gjorde de här grundanalyserna och sen också vara öppen med att det finns olika faktorer som spelar roll för att vi får det utfall vi får. Men den här ohederligheten i debatten, det är den jag är ute efter. Det gör att det är väldigt svårt att inte tappa sugen och modet när man debatterar med personer som sitter där och skjuter pilar istället. Men vi kämpar på!Jag skulle säga stort tack men nu säger jag, vi kämpar på, Anna-Karin Wyndhamn! Stort tack för att du var med i dagens avsnitt!– Tack Ivar!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

De svenska så kallade IS-kvinnorna, som i måndags utvisades till Sverige, väcker debatt. Med sig hade de sex barn under tio år, och två av kvinnorna anhölls misstänkta för krigsförbrytelser begångna i Syrien när de anlände till Arlanda. Vilka skyldigheter har ett land gentemot sina medborgare – och hur påverkas de drabbade barnen? I dagens avsnitt berättar DN:s reporter Niklas Orrenius, som tidigare besökt al-Hol-lägret i nordöstra Syrien, om hanteringen av de svenskar som anslutit sig till terrorsekten IS. Avsnittet spelades in på tisdag eftermiddag, innan åklagarna beslutade att de två kvinnorna skulle släppas på fri fot. Enligt Åklagarmyndigheten är de är fortfarande misstänkta. Programledare: Ülkü Holago. Producent: Sabina Marmullakaj. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Tekniker: Oliver Bergman, Bauer Media.

Sommaren levererar, men vi ställs inför utmaningar. Pernilla har haft inbrott och en båt krockar. Fans som agerar å fel sätt. Vi firar emojins dag och längtar efter nakna trädgårdsdagen. Dilemmat att ta ställning för eller emot kompisar som klantat sig. Är Yoni-massage ok? Och glöm inte att varje klitoris är vacker. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den brittiska varianten av covid-viruset är farligare än vad man tidigare trott. Om konsten att koka en säker vinsås. Ogräsmedlet glyfosat gör sitt uttåg ur svenska trädgårdar. Vetenskapspodden med Ulrika Björkstén, vetenskapskommentator, och Camilla Widebeck och Gustaf Klarin, reportrar på Vetenskapsradion.  Producent Nina Benner Tekniker Nisse Lundin

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-197627"));Hej kära läsare Om knappt två veckor är det dags att fira mors dag. För er som inte vill fastna i stereotypen och ge bort choklad, en flaska vin eller något klädesplagg så vill jag slå ett slag för vårt LifeTalk spel. Det ger något på längre sikt och mamma kan fira med sig själv eller dela med vänninorna. Beställ nu så hinner det lätt fram i tid för att ge bort den 30e! Dessutom har jag precis släppt en webbkurs på min underbara frus kursportal. Den handlar om Mental Hälsa och hur du kan snabbt kan bli bättre på det viktigaste i livet. Nyfiken? Ta en titt och gå med HÄR. Den här veckans coachbrev vill jag inspirera till de tre lättaste stegen att höja din energi, förbättra din hälsa och öka din motståndskraft. Lätt också att avfärda men efter att ha fått feedback från tusentals människor som provat kan jag säga att enda gången det här inte fungerar är när du inte gör det … Ditt liv är ett mästerverk, Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-246896"));Veckans citat ”När nu oro har visat sig vara en så olönsam business, varför inte hitta ett bättre jobb?”- Hafiz UNCODE.initRow(document.getElementById("row-166153")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-896746"));Tre enkla, supereffektiva steg till energi & hälsa!UNCODE.initRow(document.getElementById("row-976906"));Sällan har väl det varit ett sådant fokus på hälsa som det är nu. Det om något är väl ett bevis på den gamla klyschan ”Inget ont som inte har något gott med sig”. För om det är en sak som jag tror att vi alla kan hålla med om så är det att utan att ha hälsan är det inte mycket annat i livet som är värt i närheten lika mycket. Ändå kan det vara så svårt att få till eftersom informationen är så motstridig, eller hur? Man läser en bok som säger att om du bara följer mina råd så kommer du att bli av med varenda sjukdom och studsa genom livet med maxad energi. Nästa bok säger att om du gör som den där första boken så kommer du att få problem, gör som jag säger istället. Dilemmat blir ju på intet sätt lättare av att båda författarna har diplom, doktorsexamina och forskning som stöttar vad de säger. Så vad ska man då ta sig till? För även om vi alla förstår att det inte går att skydda sig mot allt där ute i världen samtidigt som vi inte vet vad som gömmer sig i vår personliga genpool, så är vi också på det klara med att det finns saker vi kan göra som både hjälper och stjälper oss i våra hälsomål. Att vi i alla fall behöver göra det vi kan för att stärka oss själva och vårt fysiologiska system om vi ska kunna leva livet fullt ut. Därför gillar jag att titta på det vi alla kan komma överens om. Tror till exempel inte att det finns en enda läkare därute som inte anser att det är bra att dricka mer vatten och mindre av annat. Att livet i sig behöver vatten för att utföra sina metaboliska mirakel. Ta bort vatten från vilken livsform som helst och den kommer att sjunka i energinivå. När det händer har vi tagit första steget mot sjukdom. Så drick mer vatten. Helst 2-3 liter per dag vilket du löser med ett par stora glas vatten innan varje måltid. Inte särskilt kontroversiellt så långt. Tror heller inte att det blir så mycket motstånd när jag säger att vi behöver äta mer frukt & grönt. Helst med en tonvikt mot det gröna som innehåller mindre socker än frukt. Vill du lösa det så fyll tallriken med 2/3 grönsaker och sallad och lägg till resten därefter. När du blir sugen på något mellan måltiderna så ta en frukt istället för en ostmacka, proteinbar, bulle eller godis. Passa på att dricka ett extra glas vatten innan också så löser du det där med vattnet än bättre. Något här som du känner att du inte klarar av? Som är svårt att göra? Förmodligen inte men utmaningen med det som är enkelt att göra är ju att ...

Försnack Ade testar Fedora… Eller?? Bra ljud förra veckan? Lyssnarrespons Bittin via telegram: det @Adetoft snackade om här i chatten och i podden tas upp på Fedoras GNOME möte just nu att Fedoras hemsida mest gör reklam riktat mot programmerare och inte vanliga massan Veckans ämne Att handla från Google… i Tyskland och varför går det inte i sverige? Och varför. Veckans App/Tips https://www.mailboxde.com/ Annat Vill bara tala om att herr Adetoft numera är innehavare av ett e-sim. Slut på meddelande. Dilemmat med att springa runt med två telefoner i fickan under arbetstid har gnagt i mig en längre tid. Jag tar ofta kort på jobbet och för att få någon som helst kvalitet, både bildmässigt och användarvänlighet, använder jag mig av min iPhone. Jobbets Samsung A någonting klarar inte av att hålla den nivå som iPhone gör. Jag har länge funderat på det där med e-sim. Det gör ju att det blir en slot ledig i telefonen. IPhone har ju bara en. E-sim löser ju det men som vanligt är jag ganska sen på bollen. En dag kände jag mig stark och gjorde slag i saken. Ut med det gamla, in med det nya. Nu kommer adetoft att gå runt med endast en lur som tynger ner arbetsbyxan. Chrome OS fortsätter sin kraftiga tillväxt https://swedroid.se/chrome-os-fortsatter-sin-kraftiga-tillvaxt/?utm_source=pocket-app&utm_medium=share Smarta hem-standarden CHIP verkar äntligen vara på gång Alla de stora tillverkarna står bakom Connected Home over IP https://feber.se/pryl/smarta-hem-standarden-chip-verkar-antligen-vara-pa-gang/423978/?utm_source=rss&utm_medium=feed https://www.ballograf.se/ Promo Podden är licensierad under Creative Commons Dela lika 4.0 (CC BY-NC-SA 4.0) licens Gillar du podden? Stöd oss att fortsätta. Vi dras med en del kostnader och du kan hjälpa oss genom att skänka en slant via Liberapay. Vi skulle verkligen uppskatta om ni som lyssnar ger oss tips och synpunkter på vad ni tycker. Lämna gärna era omdömen på iTunes, sociala medier eller ett meddelande på vår poddsida. Eller skicka e-post till oss, på adressen staff@vardagsteknik.nu. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/vardagsteknik/message

Serien om afroamerikaners kamp för medborgerliga rättigheter fortsätter. Det kommer att handla om hur depressionen drabbar svarta, Scottsboropojkarna, maktkamp mellan kommunister och NAACP, afroamerikaners helomvändning av partilojalitet, Marian Andersson affären, kampen för anti-lynchningslagar, vita primärval och Myrdals American Dilemma . Glöm inte att prenumerera på podcasten! Ge den gärna betyg på iTunes! Följ podden på Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret) eller Instagram (@stjarnbaneret) Kontakt: stjarnbaneret@gmail.com

I dagens avsnitt pratar vi bl.a. om: Hur man får en film som enbart utspelar sig i en bil och med bara en karaktär att fortfarande bli intressant! Sympatin vi känner och varför den är så viktig. Det simplistiska temat som ändå lyckas bli väldigt spännande. En minst sagt dialogdriven film, vilket vi verkligen uppskattar! Den döda pappan och några övertydliga metaforer som vi kanske hellre hade skippat. Dilemmat som vår protagonist har hamnat i, gör han ens rätt? Red kameror, nattinspelningar, flares och dubbelexponering! Musiken och dess eventuella frånvaro. Tom Hardy är tydligen den enda skådisen som kan fängsla oss i 1h30min!? KAN FOLK I FILM SLUTA SPY UTAN ANLEDNINGAR!!! Många sjukt roliga trivias och såklart massa annat kuuuuul!

I detta avsnitt av OrigoPodden samtalar kurator Poya, Origos polis Hilda med Charlotte från Barnahus Stockholm. Avsnittet har sitt fokus i hur polisarbetet kring heder kan se ut i ärenden som gäller barn och unga, samt svårigheterna i dessa ärenden. - Dilemmat kring att utreda hedersrelaterad brottslighet skyndsamt för att säkra berättelser och bevis - samtidigt som man tillåter individen att genomgå uppbrottsprocessen och dess konsekvenser? - Vilka nyckelfaktorer behöver finnas för att målsägaren ska orka berätta och hålla ut under hela processen? - Vad tittar polisen efter om man misstänker hedersrelaterat våld och förtryck? - Varför ska man anmäla hedersrelaterad våld och förtryck till polisen? - Hur kan jag använda Origos polis?

Under pandemin har bankkontona matats med slantar som annars skulle gått till shopping, uteluncher och resor. Men när det ofrivilliga sparande är över väntas istället en konsumtionsfest. Kan baksmällan bli tung? Programledare: Hanna Malmodin Producent: Anders Diamant Medverkande och röster i programmet: Jens Magnusson, privatekonom SEB Claudia Wörmann, boendeekonom SBAB Andreas Eriksson, rektor Kungsholmens västra gymnasium Kristian Nilsson, biträdande prognoschef Konjunkturinstitutet Cecilia Hermansson, nationalekonom forskare KTH i Stockholm Morgan Housel, författare The psychology of money Joe Biden, USA:s president Sven Jerring Tekniker: Ludvig Larsson ekonomiekotextra@sverigesradio.se

Över hälften av konsumenterna förstår inte hållbarhetskommunikation enligt en färsk studie. Samtidigt saknar nästan hälften av all kommunikation om miljöpåståenden täckning. När alla snackar hållbarhet visar det sig vara lättare sagt än gjort att tillfredsställa såväl konsumenterna som myndigheterna – och inte minst jordklotet. Vad är det egentligen som skaver? Veckans gäst Kaj Török, hållbarhetschef på Max Burgers, berättar om varför han upplever en clash mellan marknadscheferna och hållbarhetscheferna, Max hållbarhetsarbete och varför han inte anser att Max är ett hållbart företag.

När Sverige ska minska klimatutsläppen behövs stora mängder biobränslen. Men skogen närmar sig sin smärtgräns när det gäller hur mycket mer bioenergi den kan leverera. Det gröna guldet beskrivs som en nyckel i klimatomställningen. Efterfrågan på biobränslen och bioenergi väntas öka kraftigt de närmaste åren, när trafiken måste bort från bensin och diesel, och industrin ska sluta använda olja och kol. För att täcka behovet skulle mängden råvara från skogen behöva öka med mellan 30 och 90 procent, från den mark som idag används för virkesproduktion, enligt en rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet. Om skogens bidrag ska räcka till all den bioenergi som står på önskelistan, kanske skogen måste börja brukas betydligt mer intensivt än idag. Dilemmat är att den biologiska mångfalden då kan påverkas negativt. Så vilken väg ska Sverige välja? Programledare: Niklas Zachrisson Reportrar: Sara Sällström och Julia Videgård Producent: Mona Hambraeus

I detta avsnitt av Macradion står Marcus inför ett dilemma och kan inte riktigt bestämma sig om han skall köpa en ny iMac eller ha is i magen. En ny design borde funnits på plats och Apple har släppt vad som gissningsvis är Apples sista iMac med Intel-processor. Dennis har åkt upp till storstaden och berättar om hur det var och Mathias pratar senaste betan av iOS 14 och tackar lyssnarna för tipsen som gjorde hans vardag lite enklare. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I detta avsnitt av Macradion står Marcus inför ett dilemma och kan inte riktigt bestämma sig om han skall köpa en ny iMac eller ha is i magen. En ny design borde funnits på plats och Apple har släppt vad som gissningsvis är Apples sista iMac med Intel-processor. Dennis har åkt upp till storstaden och berättar om hur det var och Mathias pratar senaste betan av iOS 14 och tackar lyssnarna för tipsen som gjorde hans vardag lite enklare. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det andra avsnittet diskuterar vi Borås och Luleå baskets kontroversiella SM-guld. Vi pratar även om vilken spelare och organisation vi hade valt att starta en NBA-franchise med och om det fortfarande går att vinna ett championship med en big som 1st option. Vi hinner även med några hot takes om bl.a. Greg Popovich och till nästa avsnitt har Henrik lovat att införskaffa en ny mikrofon.

I veckans valborgsavsnitt får ni återigen äran att lyssna på Erwin när han håller en monolog om fenomenet som kallas central sensitisering. Ett svårbegripligt fenomen som i korta ordalag handlar om kroppens förmåga att bli överkänslig och överbeskyddande. Erwin nämner en lättläst artikel på området som du finner här. Hålltider: 00:00:50 - Vad är central sensitisering och varför snacka om detta? 00:05:00 - Reder ut terminologin i central sensitisering 00:10:45 - Skillnaden mot perifer sensitisering och den normala sensitiseringsfunktionen 00:19:15 - Veckans spaning 00:22:00 - När central sensitisering blivit ett syndrom 00:25:00 - Diagnoser där central sensitisering bidrar till problembilden 00:32:00 - Veckans fråga 00:37:00 - Dilemmat med central sensitisering och vad bör man göra åt det? Följ Tyngre Rehab och värdarna på Instagram: @Tyngrerehab, Daniel Andréasson, Kenneth Färnqvist, Adrian Valkeaoja och Erwin Lindén. Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts - lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att vi värdar blir glada.

Vera har tvingats lämna LA i förtid pga Coronaviruset, men vad spelar det för roll när Dads Bugatti spelas för fulla hus? Nelly har tvingats ställa in en weekend i Athen, blivit ratad av sin blinddate och sprungit ifrån Mustiga Mauri i en mataffär. Det bjuds på tips till alla killar om hur man ska och inte ska skriva till tjejer, och det blir även lite poängbedömning av den där dejten Nelly var på. Dilemmat är tillbaka - denna gång handlar om vad man ska göra när man misstänker att bästa kompisen har stulit ens saker.

Dagens Morgonpasset i P3 är kortare än vanligt på grund av Radiosporten. Kalle, Marcus och Hanna benar ut om Kalle Berg är tillräckligt känd för att medverka i ett reality-serie om pingis, diskuterar de siamesiska tvillingarna på Naturhistoriska i Göteborg och hänger med utvecklingsingenjören Sofia Andersson som berättar om hur avlopp fungerar.

I detta monsterlånga avsnitt berättar dina favvopoddare Emanuel och Fanny om det äventyr som är att äta frukost. Dessutom laddar Fanny upp med ett nytt batteri av frågor, denna gång från en Mina vänner-bok - en resa som tar alla möjliga omvägar. Barndom och nutid, högt och lågt! Hör gärna av dig till kompismedpodden@gmail.com eller på Insta där vi heter kompismedpodden. Trevlig vecka!

Vera har släppt en ny låt och Nelly har lagt kärleken på is. Ostronen pratar lögner, men vem är egentligen den största lögnaren av dem? Och vad är värst att heta? Anne eller Gert? Nelly konstaterar att det kunde gått mycket sämre i livets lotteri och testar Veras kunskaper. Det diskuteras yrken och hur bra lämpad man är som dagisfröken om man hatar barn. Dilemmat denna vecka handlar om hur man vet att man är bra i sängen eller inte. 

Ostronen är precis hemkomna från festival i Göteborg där de passade på att intervjua Samir Badran, Lollo från Estraden, Felix Sandman och Kim från Norlie KKV om vad som är bäst respektive sämst med att vara vuxen. En av dem ogillar att man måste ha vuxna kläder och en annan har en hälsning till sitt 15-åriga jag. Dessutom: Hur var Vera och Nelly som barn och i skolan? Och var egentligen Nelly en så bra vän när hon växte upp? Dilemmat handlar om hur man ska hantera sina vänner när allt man vill är att vara unik.

Det är höstmysigt i poddstudion och Ostronen får för sig att läsa sms för varandra. Vera lär Nelly allt hon kan om Tinder och Nelly berättar för en förvånad Vera om vad hon ska göra med pengarna om hon vinner tio miljoner.  Ostronen försöker ragga upp varandra på krogen - med varierat resultat och Veras körlärare Danni berättar hur man vet att man kuggat på uppkörningen.  Dilemmat handlar om det svåraste som finns - vänskap.

I den tårdrypande (nåja) säsongsavslutningen är Vera i färd med att packa upp från “08-invationen av Visby” för att packa nytt för att åka och hälsa på Nelly i Grekland. Saknaden är stor. Nelly har fått påhälsning av familjett, som bland annat har lyckats hitta medelhavets enda isbar - där alla måste klä sig i neonfärgade pälsar. Tjejerna brister ut i spontan skönsång (nåja) när Vera grattar Nelly till höstens stora förändring. Vad ska hon göra? Dilemmat är det svåraste hittills och apropå svårt - blir det för svårt att hålla sig från att ge de älskade lyssnarna en bonuspresent?

Lovisa har ett ganska speciellt dilemma som hon presenterar för Jessica och som kanske inte passar den finkänsliga att lyssna på. Det involverar också en känd artist och en känd skådespelare. Jessica har även hon en berättelse att dela med sig av och som tvärtom från Lovisas, involverar en del tårar. Jessica har också planen klar angående “panikträningen” inför Big Sur Marathon i USA. Vad det innebär berättar hon i veckans avsnitt. Det blir också en lyssnarfråga som handlar om att ge järnet trots att kroppen inte svarar på den träning man utsätter den för; att träna med smärta, kan man göra någonting åt det egentligen? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hallå där alla som älskar NHL i allmänhet och Fantasyhockey i synnerhet!   Förutom att vi i detta avsnitt får höra om Davids senaste triumfer på innebandyplan samt Patriks möte med Andreas Jämtin har vi givetvis en massa intressant innehåll från NHL!   Vi presenterar en ny deltagare i podden, Olof Sylvén, som kommer att hålla i programpunkten Dilemmat!   Patrik och David rankar också sina respektoive topp 10 ytterforwards i ligan. Hur ska man till exepmpel värdera Mikko Rantanen i förhållande till övriga wingers i ligan...?   Kommer Patrik att kunna följa upp sina fina fyra rätt från förra veckan när han denna vecka ställs inför fem nya frågor från You Crash The Game?   Lämna gärna ett betyg till oss i din plattform för podcasts, det hjälper oss att nå ut till fler likasinnade.   Vill du kontakta oss? Maila på info@veckansnhl.se   Vill du köpa You Crash The Game spelet? surfa in på http://youcrashthegame.se/ och handla. Leverans utlovas före jul om posten sköter sitt!

I avsnitt 17 av "Berghagen och Tess" är Malin tillbaka. Det blir snack om vad som hände i podden här hon var i USA och att vara perfekt i det operfekta. Om Let's Dance-dilemmat. Malin har varit på en utbildning och blivit utmanad av en visdomsmästare. Att längta efter julen och vem sitter egentligen på din "första bänkrad". Finns offerkoftan i en större storlek och Tess berättar om en nära-döden-upplevelse. Som vanligt. Fullmatat.För kontakt, kärleksbrev och samarbeten mejla till: berghagenochtess@gmail.comEn podcast med Malin Berghagen och Tess Merkel Solomons i samarbete med FEMINA.Producent: Benjamin Andrée, Prodcaster AB See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi behöver få koll på vad som påverkar pensionen tidigt för att få pensioner som det går att leva på. Dilemmat är att våra hjärnor tycker att det är jobbigt att tänka ut saker som inte ger omedelbar feedback. Därför blir pensionsfrågorna alltid något som vi skjuter framför oss till ”en annan dag”. Kan systemen utformas så att de hjälper våra hjärnor att skapa engagemang redan i unga år? Under årets Almedalsvecka anordnade minPension seminariet ”Högre pensionsålder – räcker det?”. I det här poddavsnittet får du möta Anders Stenkrona, doktor i finansiell ekonomi vid Stockholms Universitet och Mattias Munter, pensionsekonom på Skandia, som båda deltog i seminariet med sina tankar och idéer.

Besättningen ställs inför ett dilemma som testar deras vänskap mer än de kunnat tro.

Besättningen ställs inför ett dilemma som testar deras vänskap mer än de kunnat tro.

Besättningen ställs inför ett dilemma som testar deras vänskap mer än de kunnat tro.

Therese har bilat till Tyskland med sin kille och upplevt små och stora problem. Zäta berättar om när hon bodde på ett hostel med nio svartrockare i samma rum och när hon blev runtvisad av en främmande man i Hamburg. Dessutom en quiz om vår planet och en diskussion om hur man ska hantera sin uppgivenhet. 

Genuin Läderkula har fler än ett liv. Efter en veckas uppehåll, på grund av byråkrati och tekniskt strul, är vi tillbaka på banan igen med ett nytt avsnitt. Den här veckan laddar vi upp inför helgens allsvenska matcher, där vi framför allt diskuterar seriefinalen mellan Norrköping-Malmö, men tar även upp A-och U21-landslagets senaste kamper. Vi sparkar mot marknadsföringen för biljetter till Sverige-Bulgarien. Det blir även i vanlig ordning en torsdagstillbakablick och en intervju med en allsvensk spelare. Den här gången pratar vi med Pekings Sebastian Andersson om anfallskollegan och poddfavoriten Kalle Holmberg. Medverkande: Ludwig Billengren, Johan Björck, Sebastian Pearson. Officiell hashtag: #genuinladerkula Musik: Werdenfelser Trompeten landler by Strassmeir Dachaur Bauernkapelle From the: Free Music Archive CC-PD Mozart – Piano Sonata in B-flat major, III. Allegretto Grazioso by Brendan Kinsella From the: Free Music Archive CC-PD

Sorg blandades med glädje när längdhopparen Per Jonsson fick sämre syn och kvalade in till Paralympics. Simmaren Maja Reichard är regerande mästare men en holländska har börjat plocka världsrekord. Parapodden görs av Lasse Persson och Sigge Dabrowski. Reportrar: Roger Burman och Jonas Enarsson.

MFF-podden med Fredrik Hedenskog, Fredrik Lindstrand och Kent Jönsson som gedigen inhoppare för Max Wiman diskuterar för att hitta orsakerna till Malmö FF:s tunga vecka. Förluster mot Jönköping och Sundsvall – varför blev det så? Vad är det som inte funkar? Vilka åtgärder ska vidtas? Behöver lagets arbetsro eller är det dags för förändringar? Men allt går inte i moll. Podden pratar om Guillermo Molins insats mot Sundsvall och, för all del, den utlånade Pawel Cibickis allsvenska succéstart. Vidar Örn Kjartanssons bleka inledning avhandlas också. Hur stort tålamod ska man ha med importspelarna och var går gränsen? Podden resonerar också kring Allan Kuhns status – har han omklädningsrummet med sig? Och vad betyder sportchefens påtagliga närvaro för tränarens roll?

Vi reder ut vad som gäller för att ta hem sticklingar och plantor från semesterorten hem till Sverige. Dilemmat med billig jord. Och varför tvåårig grönkål går att äta men blir inte lika frodig. Maj-Lis Pettersson svarar också på frågor om gisslet med vinbärsgallkvalstret, plantering av jordärtskocka från grönsaksdisken, nästan explosivt växande murgrönsveronika och vilken ros som kan vara lämplig vid en dansk sommarstuga i Småland. Gustaf Klarin är programledare i Radioträdgården.

Episod 16