Podcasts about mediciner

Mediciner blir dyrare. / Idag kan man lämna in sin deklaration. / Ledare för IS bodde i Göteborg. / Många blir trötta på våren Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Av Jenny Pejler och Ingrid Forsberg.

Nyheterna Radio 12:00

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I Sverige har cirka 1,3 miljoner människor obesitas, dvs ett bmi på 30 och uppåt, och med det följer ökade hälsorisker och diskriminering. Men varför har Sverige och världen drabbats av en obesitasepidemi och kommer nya läkemedel göra så att det här är ett problem som snart ligger bakom oss? Det har Emma frågat Ylva Trolle Lagerros som är docent vid KI och överläkare på Centrum för Obesitas medan Clara drar sig till minnes 90-talets fettfobiska reklamer och tycker att tiden stått still när hon läser 90 år gamla tidningsartiklar om fetsot.Klipp och musik:Lätta, Reklam TV4 1995Lätta reklamfilm 1990TV4 Nyhetsmorgon, Hälften av svenskarna lever med överviktVetenskapsarkivet, FetmaepideminP3 Nyheter, Pengabrist avbryter lyckade obesitasbehandlingarDon't tell comedy, Poor Fat vs. Rich Fat | Maddie Wiener | Stand Up ComedyOzempic commercialABC News, Oprah gets personal about weight struggles in new townhall Vår tenta i obesitas hittar du på instagram, @akursen_poddmail: akursenpodd@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I krisen är det viktigt att tvätta händerna och sköta sin hygien. Att inte toaletten fungerar kan ställa till det och ge en utmaning att lösa det på bästa sätt även ur ett hygieniskt perspektiv. Och det kan vara extra viktigt att tänka igenom sitt behov av mediciner. Du hittar eftersnack på detta avsnitt på https://www.patreon.com/hemberedskap Shownotes och länkar till medverkande ljudklipp på https://www.hemberedskap.se/avsnitt309

Charlie är pirrig över social framgång för sin son och Jessica är frustrerad över vakuumet hon befinner sig i, men vägrar ge upp. Mediciner, utredningar och hur får man ett hemmasittande barn från säng till skola egentligen? 

BARN står utan sin medicin, vuxna står utan sin medicin. Det finns ingen backup plan och konsekvenserna är stora för många. Får det ske är frågan? Det sker! Kontakt: Hej.adhdlivet@gmail.com

I det här avsnittet tar jag upp det känsliga ämnet: Antidepressiva läkemedel. Jag intervjuar Mats Billmark, som är författare av den populära boken "Lär dig leva". Mats åt tidigare höga doser antidepressiva.I avsnittet berättar han om hur medicinerna påverkat hans liv, hans känsloliv, hans många försök till uttrappning och hur fruktansvärt dåligt man mår av utrappning. Mats har skrivit en bok som heter "Bli dig själv igen". Boken riktar sig till dig som vill trappa ner och bli fri från din antidepressiva medicin. Det är oerhört individuellt huruvida man trivs med antidepressiva, och jag kan inte nog förtydliga att för vissa är det livsviktigt.Men jag tycker ämnet är väldigt viktigt, för varför är det över en miljon människor som äter antidepressiva? Dessutom undrar jag varför sjukvården inte kan mer om uttrappning och hur svårt det är. Jag hör sällan att sjukvården initierar att patienten kanske bör sluta när livet ser bättre ut för patienten. Dessutom har jag många klienter och vänner som fått antidepressiva utskrivna på grund av en övergående livskris. Och eftersom det är otroligt svårt att trappa ut medicinen så tycker jag att det är oansvarigt. Köp boken här: https://www.bokus.com/bok/9789152744314/bli-dig-sjalv-igen-hur-du-trappar-ner-och-blir-fri-fran-antidepressiva-mediciner/Nyheter! Prestationspodden har funnit en ny riktning. Förutom att sprida kunskap om stress ska podden vara en inspiration till förändring och samtal ska bygga på autenticitet. Vill du komma i kontakt med mig, Caroline, besök carolinenorbelie.com. Följ mig också på Instagram: carolinenorbeliecoaching och på Linkedin som CAROLINE NORBELIE. Om du letar efter en klippare, kontakta Daniel på daniel@lejon.se. Tack för att du lyssnar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

O ep32 do PretoPod é sobre o Davi do BBB24! Ele que ganhou uma bolsa de estudos 100% em meio aos ataques e isolamento que vem sofrendo por conta do racismo dentro da casa. Vem conversar e debater com a gente --- Support this podcast: https://podcasters.spotify.com/pod/show/pretopod/support

Jag ska tappa mitt julöl och patrick berättar hur jag ska göra. Sen om att ge slaktrester till sina höns (OLAGLIGT???). Sen svarar vi på ett resonerande brev om hur katastrofen kommer se ut. Sker den plötsligt eller långsamt? Befinner vi oss redan i den? hur ska man tänka och förbereda för om livet som vi känner det ser helt annorlunda ut. Mediciner? El? Osv.Sen om Patricks jordkällarprojekt. Förvara din potatis Och skydda dig mot joniserande strålning. DET BÄSTA AV TVÅ VÄRLDAR!Och såklart våra beredskapsnyårslöften. GOTT NYTT ÅR! PUSS! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Caroline är uppe i fjällen och vandrar så Jacob och Erik står själv för innehållet i avsnitt 84 av Hälsoveckan by Tyngre. Ämnet är dokumentären ”Min Tjockumentär” som visas på SVT och SVTplay. I dokumentären får vi följa artisten och komikern Fredrik Boltes före och efter han genomgått en gastric bypass, en form av fetmaoperation. I avsnittet börjar vi med att berätta om delar av dokumentären och vad vi själva tyckte om innehållet både när det gäller den fakta som presenteras och det rena underhållningsvärdet. Sen efter det diskuteras också en del av de reaktioner som vi har sett i tidningar och på sociala medier. På Hälsoveckan by Tyngres instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack - Jacobs katt har återvänt efter en vecka (00:03:45) Diskussion och reflektioner kring dokumentären Min Tjockumentär (00:05:53) Statistiken kring obesitasoperationer varierar över tid pga förbättrad teknik och eftervård (00:07:40) Kirurgi och ortopedi har sällan en ordentlig placebo i sina studier (00:12:16) Min Tjockumentär och Fredrik Boltes bakgrund när det gäller viktkontroll (00:14:02) Boltes hade för stunden inga sjukdomar som tydligt påverkar chanserna att leva länge (00:17:39) Om dokumentären tolkas som reklam för gastric bypass så har man dålig koll på risk vs vinst med operationen (00:24:45) Har du en riskfaktor över lång tid så ökar risken för allvarligare sjukdomar (00:29:23) Mediciner kan du ofta sluta med och bli av med biverkningar, det gäller inte riktigt för operationerna (00:31:08) Dokumentären är väldigt bra gjord - underhållande, berörande och tankeväckande (00:37:30) De små informationsfilmerna är förenklingar (00:41:59) Dokumentären återger statistiken kring fetmaoperationer på ett rättvist och bra sätt (00:45:29) De positiva och negativa reaktionerna på dokumentären i media och på sociala medier (00:47:13) Du kan ha en sjukdom utan att du ses som sjuk av dig själv och/eller andra (00:52:08) Dokumentären känns kroppspositivistisk men samtidigt skickar han iväg en peak till rörelsen i slutet (00:55:11) Boltes oro för att hans son ska hamna i samma situation som han var (00:59:05) Dokumentären har bra inslag om hur vår omgivning påverkar oss människor på gruppnivå (01:00:14) Långtidsresulaten för fetmaoperationer är bra även efter 15-20 år (01:01:11) Du kan inte ta enskilda personer och säga något om det blev bättre eller sämre viktmässigt (01:04:08) De negativa hälsoeffekterna från riskfaktorer beror på dosen över tid (01:07:52) Individen kontra samhällets ansvar i fetmafrågan

Nyheerna Radion 07.00

Under 90-talet skapade en ny stil inom modefotografi stora rubriker. Beniga modeller med blek hy, stripigt hår, utsmetat smink och butter uppsyn betraktades som solklara exempel på en missbrukarlook. "Knarkare säljer parfym", löd en rubrik i Aftonbladet 1996. Det är skamligt, kommenterade den socialdemokratiske riksdagsledamoten Widar Andersson. Det som rörde upp känslor var en reklamkampanj där, bland andra, det nya stjärnskottet Kate Moss syntes. Modellerna i kampanjen beskrevs som unga, bleka och hålögda.Looken retade gallfeber på en opinion som började gasta om magra modeller, ätstörningar och glamorisering av drogmissbruk. Frågor ställdes om varför modevärlden skulle hylla drogmissbrukare? Heroinister! Drevet gick och luften gick så småningom ur looken.Men i början av november i år skrev tabloidtidningen New York Post en artikel med rubriken Bye-bye booty: Heroin chic is back, där det förklarades att 90-talets heroin chic-estetik håller på att göra comeback. Men, värt att påminna om om man är lite petig med modehistorien är att beniga modeller med lågt BMI inte är synonymt med den stil som fick öknamnet heroin chic. Det var snarare en look en hel estetik som bjärt bröt av mot den svulstigare 80-talsstil som dominerat; och den handlade om långt mer än bara kroppsvikt. I veckans Stil berättar vi historien om hur estetiken med öknamnet heroin chic skapades.Det blev en stil som kom att göra starkt intryck på många av dem som var unga under 1990-talet. Vi träffar Cecilia Suhaid Gustafsson, som idag är konstnärlig ledare för Riksteaterns dansrepertoar och driver podden Kulturens ABC, men vid den här tiden gick hon på gymnasiet och var uppslukad av fotomodeller. Hon minns tydligt när Kate Moss gjorde entré i hennes liv. Heroin chic-estetiken återfanns inte bara i modebilden. Liknande uttryck färgade vid samma tid även musik och film. 1995 recenserade Helena Lindblad den cinéma vérité-inspirerade filmen Kids, som med ett rått och dokumentärt uttryck visade upp staden New York. Bakom filmen stod regissören Larry Clark och manusförfattaren Harmony Korine. Vi pratar med filmkritikern Helena Lindblad om den senares inverkan på skildringen av den amerikanska ungdomskulturen.Heroin chic-estetikens kroppsideal har under hösten påståtts vara tillbaka. Vissa pekar ut Kim Kardashians drastiska viktnedgång inför årets Metgala som en brytpunkt för skiftande ideal. Andra har spekulerat i hur hennes onormalt stora kroppsförändring egentligen var möjlig. På sociala medier sprids obekräftade rykten om att realitystjärnan kan ha använt sig av ett läkemedel. För under hösten har en ny bantningstrend skapat rubriker i USA. Mediciner med ämnet semaglutide, menat för diabetes- och obesitaspatienter har börjat köpas upp av rika, friska människor. Nöjesjournalisten Michelle Hallström berättar om hur Hollywoodtrenden redan tagit sig till Sverige och överläkaren Mikael Rydén påtalar dess riskabla konsekvenser.Veckans gäst är Stefania Malmsten, grafisk formgivare och lektor i visuell kommunikation vid Beckmans Designhögskola, som var med och startade två av 1990-talets mest inflytelserika modetidningar i Sverige: Pop och Bibel.

Det kommer nya rön om vår tarmflora så ofta att få hinner med, så vi tar en närmare titt på de största studierna som kommit nyligen och blir förvånade. Nya, tunga studier pekar på effekter mot hjärt-kärlsjukdom, depression, fetma och kronisk inflammation för probiotika.Pre- och probiotika kan enligt en stor studie märkbart minska depression och enligt en annan förbättra mental hälsa och psykologiska funktioner så pass att man hoppas ta fram en helt ny klass av mediciner: psykobiotika.Samtidigt tror forskare i Stanford att vi kommer att ha tarmflorebehandlingar mot flera sjukdomar – och de har precis gjort ett stort genombrott.Prenumerera i din podd-app nu: linktr.ee/saleverdulangre Producent: Linn AsterbyProduktionsbolag: Asterism Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns många situationer där det underlättar att ha ett välfyllt medicinskåp hemma. Vi nämner ett antal av våra favoriter att preppa.

Få upp flåset och få ett lyckopiller, minnespiller & kreativitetspiller i ett! Varför tränar schackmästarna sina muskler, hur kan man hacka sitt belöningssystem med choklad, hur bromsar man demens, varför gör det så enorm skillnad att resa sig upp ibland och hur boostar man mirakelmolekylen som skyddar din hjärna?Vi berättar hur lite som behövs för att leva längre!Tema rörelse bjuder på så mycket intressant att det får sex avsnitt:Avsnitt 12: “Rör dig – så blir du yngre” med professor BertilAvsnitt 13: Expertgäst Lovisa "Lofsan" SandströmAvsnitt 14: Fråga Bertil: Rörelse del 1Avsnitt 15: "Rörelse gör det inga mediciner kan" med professor BertilAvsnitt 16: Expertgäst Stig Wiklund – OS-stjärnornas mentala coachAvsnitt 17: Fråga Bertil: Rörelse del 2Prenumerera i din podd-app nu: linktr.ee/saleverdulangre Producent: Linn AsterbyProduktionsbolag: AsterismTekniker: Alexander Avelin See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är läkemedelsföretag hjältar eller skurkar? Styrs allt av pengar eller är det viljan att förbättra världen hos smarta forskare som ligger bakom nya vaccin och läkemedel? Professor Fredrik Nyström pratar med Jonas Vikman på LIF, Läkemedelsindustriföretagen och försöker reda ut vad som är sant och falskt i påståenden om covid-19 vaccin.

Håkan Jarbin, överläkare som forskar på medicinering vid depression och ångest, berättar för Lars om de olika farmaka som finns, deras verkningar och biverkningar, och hur de kan kombineras med terapi. Tyvärr är ljudkvalitén dålig eftersom intervjun gjordes över vanlig telefon - beklagar detta! Håkan rekommenderar för vidare läsning: http://www.sfbup.se/vardprogram/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I dagens avsnitt förklarar överläkare Lena Hjelte hur Kaftrio och Orkambi fungerar. Hon ger en medicinsk förklaring till hur de båda medicinerna angriper grundproblemet till Cystisk Fibros och vad de positiva följderna blir. Hon går även igenom vad som krävs för att få börja med Kaftrio eller Orkambi. Vi kommer in på fertilitet, biverkningar och huruvida behandlingen är densamma för alla eller inte. Det är ett informativt samtal där Lena Hjelte hela tiden hänvisar till forskningen. Det blir tydligt att båda preparaten är relativt nya och att mycket data fortfarande är obesvarad.   Avsnittet är sponsrat av RfCf Stockholm och det tackar vi för!

Jag fattar, tror jag!? Vad ska jag gör nu då? Hur applicerar jag min förståelse? Ett lungt och avslappnat samtal med Cecilia om vad insikterna runt de 3 principerna kan betyda. Har du verkligen fattat? Eller har du kanske bara fattat det intellektuellt? Cecilia var med i avsnitt "32: Hoppfull berättelse om psykisk ohälsa!", och berättade om hennes erfarenheter med psykisk ohälsa och hur hennes förståelse av de 3 principerna hjälpte henne. Cecilia är idag helt fri från mediciner, alkohol och går inte i terapi. Tidigare har Cecilia under åren testat metoder och behandlingar så som: Psykodynamisk terapi KBT – Kognitiv beteendeterapi DBT – Dialektisk beteendeterapi IMR – Illness Management and Recovery ECT – Electroconvulsive Therapy (Elbehandling där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering) Cecilia har tagit medicin under lång tid men även självmedicinering med alkohol. Mediciner som tagits: Litium Lyrica Sobril Stesolid Cecilia har deltagit i program: NA – Anonyma narkomaner AA – Anonyma alkoholister Återfallsprevention Blivit diagnostiserad som ADHD och Bipolär 2. Vill du komma i kontakt med Cecilia gör du det lättast via mejl på cecilia-hector@hotmail.comeller på Instagram https://www.instagram.com/cecilia.hector/ Intresserad av coaching med mig Daniel Magnusson: Boka in en Pro Bono Session Hemsida:https://www.humanchange.se Instagram: https://www.instagram.com/coachmagnusson/ LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/coachmagnusson/ Music: https://www.purple-planet.com --- Send in a voice message: https://anchor.fm/humanchange/message

Cecilia Hector berättar sin otroliga historia om psykisk ohälsa, diagnoser, diverse behandlingsmetoder och mediciner, som fick en vändning som Cecilia aldrig såg. Hennes historia är inspirerande, smärtsam, rörande och framförallt väldigt hoppfull! Hoppfull för dig som kanske själv upplever att du lider av psykisk ohälsa, ser inga utvägar eller kanske har någon i din närhet! Vid ett tillfälle var Cecilia så sjuk enligt vissa utlåtanden att hon var inte välkommen att komma till en verksamhet på dagtid och inte tillhöra ett center i Malmö som hjälper psykiskt sjuka med terapi och fortsatt hjälp. Cecilia har under åren testat metoder och behandlingar så som: Psykodynamisk terapi KBT – Kognitiv beteendeterapi DBT – Dialektisk beteendeterapi IMR – Illness Management and Recovery ECT – Electroconvulsive Therapy (Elbehandling där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering.) Cecilia har tagit medicin under lång tid men även självmedicinering med alkohol. Mediciner som tagits: Litium Lyrica Sobril Stesolid Cecilia har deltagit i program: NA – Anonyma narkomaner AA – Anonyma alkoholister Återfallsprevention Blivit diagnostiserad som ADHD och Bipolär 2. Men det var aldrig i behandlingsmetoderna, programmen, diagnoserna eller i medicinerna som Cecilia hittade sitt välmående och friska psyke som alltid varit friskt. Hon hittade välmåendet i en förståelse i hur vårt mänskliga pyske fungerar genom att förstå de 3 principerna om vårt sinne/livskraften, medvetandet och tankar. När Cecilia förstod vad en tanke egentligen är så började hon hitta tillbaka till sin friskhet. Idag ett år senare är hon helt fri från mediciner och dricker ingen alkohol. Lyssna och bli inspirerad. Vill du komma i kontakt med Cecilia gör du det lättast via mejl på cecilia-hector@hotmail.comeller på Instagram https://www.instagram.com/cecilia.hector/ Intresserad av coaching med mig Daniel Magnusson: Boka in en Pro Bono Session Hemsida:https://www.humanchange.se Instagram: https://www.instagram.com/coachmagnusson/ LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/coachmagnusson/ Music: https://www.purple-planet.com --- Send in a voice message: https://anchor.fm/humanchange/message

Podden #KreativaTankar av Tuana I dagens avsnitt pratar jag med Madelene Lennartsson. Madelene driver Clean Lifestyle och arbetar som hälsoinfluencer, receptkreatör & matfotograf. Vi pratar om att leva med sjukdomen Ulcerös kolit och hur hon hittade en mer kreativ lösning än äta mediciner. 

Jag går in mer på djupet om min sjukskrivning och måendet. *Trigger Warning Ämne: Suicidförsök, Mediciner m.m

Medicinerna, hur påverkar de oss kroppsligen och själsligen? Vi pratar om biverkningar som vi upplever, men även om vilka strategier vi har för att hantera dem.  The medicines, how do they affect us physically and mentally? We talk about the side effects we experience, but also about our strategies to handle them. 

I det läge vi befinner oss i nu i utvecklingen av mediciner mot covid-19, handlar mycket om att använda läkemedel som redan finns mot andra sjukdomar. Fyra sådana verkar i nuläget extra lovande.

Marjaana Ruotsaari blev nedstämd när hon fick typ 2-diabetes, hon orkade inte bry sig och medicinerna rörde hon inte ens. Det såg ut att kunna gå riktigt illa. Hör hennes gripande historia. Diabetesexperten resonerar kring vad som påverkar viljan att följa vårdens råd och rekommendationer.

Orkambi och Trikafta, nya mediciner som ger hopp till den som lever med cystisk fibros. Matilda och Ellen berättar i detta avsnitt hur det har gått för dem med orkambi. Är det en mirakelmedicin eller inte? Vilka biverkningar och positiva effekter har de känt av? Har den nya medicinen ändrat deras syn på framtiden? Måste de börja pensionsspara nu? Många frågor är det... Du får också lyssna till en intervju med Daniella som är med i studien för Trikafta. Trikafta även kallad trippeln godkändes i USA den 21 okt 2019.

SVT vilse i medicinskåpet i granskning om läkemedels lagersaldo. Telia köper TV4 och staten får ännu mer makt över den svenska TV-marknaden. Snårig juridik tydlig på poddmarknaden. SVT vilse i apotekens medicindjungel Nyligen publicerade SVT en granskning som skulle visa att typiska mediciner för vanliga folksjukdomar i stor utsträckning saknas på svenska apotek. Granskningen byggde på en egen kartläggning av lagersaldo för tolv utvalda läkemedel och det visade sig att långt ifrån alla apotek och regioner hade dessa vanliga mediciner inne. Men riskerar verkligen astmatiker, diabetiker och allergiker att stå utan sina mediciner för att apotek runt om i landet är dåliga på att hantera lager? SVT menar att det bara var ett stickprov, men den här historien saknar många nyanser. Reporter: Therese Rosenvinge. Grönt ljus för Telias köp av TV4 och C-more I veckan kom beskedet från EU-kommissionen som godkänner Telias köp av TV4 och C-more. För två månader sen berättade vi om oron för att Telia, med affären i hamn, skulle begränsa sina konkurrenters tillgång till TV4 och C-more. När affären nu blev godkänd, blev också de krav som EU-kommissionen ställer på Telia offentliga. Så hur blev det? Och hur ser egentligen regeringen på att staten nu inte bara kontrollerar public service utan också är storägare av Sveriges största kommersiella TV-hus. Reporter: Johan Cedersjö. Juridisk röra när poddlandskapet granskas Diskussionen om etiken i svenska poddar har nu rasat i flera månader. Flera fall av plagiat har slagits fast och nu i veckan kom beskedet att åklagare kommer väcka åtal om plagiat i en känd podd. Men hur ser det egentligen ut med utgivarskapet när det gäller svenska poddar? Vem tar ansvar för innehållet när snaskiga detaljer nagelfars och sprids till hundratusentals lyssnare? Reporter: Erik Petersson.

I april i år föreslog ett enigt socialutskott i riksdagen att uppmana regeringen att se över vården för dem som lider av psykisk ohälsa och beroende så att ansvaret ligger hos en huvudman. Detta har av många tolkats som att huvudmannen då skulle bli regionernas hälso- och sjukvård. Veckans gäst, Per Sternbeck från Equal Sthlm, menar att deras medlemmar skulle få ännu svårare att få vård om hälso- och sjukvården blev ensam huvudman. Equal Sthlm är en ideell förening som arbetar med personer som har beroende och/eller psykisk ohälsa och/eller annan social utsatthet. Föreningen driver ett boende och en kvinnoverksamhet men också något som de kallar 'socialt ombud' som hjälper medlemmarna att få sina rättigheter tillgodosedda inom olika myndigheter. Equal Sthlms perspektiv är främst Stockholmsbaserat eftersom föreningen bara finns i huvudstaden. Per berättar att de gjorde en brukarrevision av beroendemottagningarna i Stockholms län för några år sedan, och resultatet gjorde föreningen väldigt förvånad. 90 procent av de som deltog i undersökningen var mycket nöjda med de insatser de hade fått. Beroendevården fungerar alltså bra för de flesta, men de som har problem inom många olika områden - kanske fem till tio procent av dem som söker hjälp för sitt beroende - får inte sina behov tillgodosedda. De bollas mellan olika instanser, de släpps inte ens in eftersom det är höga trösklar både för att få hjälp av socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Per berättar att uppdelningen inom beroendevården i Stockholm är tydlig mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, och det fungerar framförallt för att anställda inom socialtjänsten är så flexibla. Trots att de nationella riktlinjerna sedan tio år tillbaka säger att samsjuklighet med beroende och psykiatrisk problematik ska behandlas samtidigt och samordnat så tar psykiatrin inte emot personer förrän de är nyktra och drogfria och beroendevården tar inte emot den som har för allvarlig psykiatrisk problematik. Trots att det finns många förbättringsområden inom socialtjänsten så menar Per att det där finns en grundsyn som innebär att man ska arbeta med helheten. Motsvarande grundsyn saknas helt inom psykiatrin och beroendevården. Men beroende är ju en psykiatrisk diagnos, är det inte lämpligt att det är hälso- och sjukvården som ansvarar för vården? Per menar att vi måste utgå ifrån hur människor blir nyktra och drogfria. Det är oerhört svårt att bli drogfri när man är våldsutsatt eller saknar en bostad eller är uppvuxen i en dysfunktionell familj. Mediciner kan vara till stor hjälp för att bli nykter och drogfri, men de sociala behoven måste också vara uppfyllda för att nykterheten ska vara hållbar. Pers uppmaning till regeringen är att utreda en rätt till vård liknande det som finns inom socialtjänsten. En annan sak som han skulle vilja se är en lagstiftning som tvingar huvudmännen att samverka och ett ekonomistyrningssystem som premierar de enheter som vårdar personer med komplexa vårdbehov i samverkan. Han avslutar med att uppmana socialarbetare att vara stolta över det jobb de gör för att stödja människor att bli nyktra och drogfria. Ett välfungerande socialt arbete gör skillnad och räddar liv! Programledare: Josefine Johansson. Producent: Sanna Rundqvist.

En av våra följare ber om råd när der kommer till hennes sons situation som har diagnosen adhd. ADHD är vad vi kallar för en slaktratt diagnos. Många som inte passar in i sammhället får ofta denna diagnos. Här följer meddelandet som vi ger vår syn på: Hej! Jag har en son med adhd och som vägrar ta adhd medicin typ elvanse som är centralstimulerande. Vi vuxna omkring honom märkte ju att han verkade må bättre på medicin Strattera men efter tid utvecklade autistiska drag. När han började 7 klass slutade han med dessa och sen dess har allt varit en berg o dalbana

För att må bra behöver de allra flesta ta läkemedel för sin RA. Det gemensamma för dessa läkemedel är att de minskar svullnad, smärta och ledskador genom att på olika sätt påverka immunförsvaret. Vi har flera olika läkemedel, men vad avgör vilket man väljer? Det och mycket mer frågar vi Inger Gjertsson, Överläkare inom Reumatologi och Professor vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, med stor erfarenhet om behandlingen vid RA.

Sportjournalisten Malena Johansson gästar Tyngre Träningssnack för att diskutera världen kring fotbollen i Italien och framför allt Cyklingen internationellt. Det funderas bland annat en hel del kring doping och problemet med alla gråzoner kring vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet samt hur man ska förhålla sig till före detta cyklister, både de som har erkänt doping och de som inte har erkänt doping. Det blir även en del kring italiensk fotboll och damidrottens problem med att locka ett intresse från allmänheten när det inte är landskamper eller stora mästerskap. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta (och tidigare) avsnitt. Hålltider 00:04:56 Veckans gäst, Malena Johansson 00:06:17 Intresset vaknade för cykling 00:09:33 Italiensk fotboll och cykling är sporter där det händer mycket sidan om 00:10:50 Det är svårt att gilla Lazio 00:15:41 Historier som pågår runt om cyklingen 00:16:50 Cyklister som rakar benen och estetiken inom cykling 00:25:20 Hur skriver man om cykling för att göra det begripligt för allmänheten? 00:29:24 Kvinnor och cykling 00:31:14 Hur fungerar det med ersättning per arbete för journalister idag? 00:33:17 Balansgång mellan vad som är viktigt att ta upp och vad folk vill läsa 00:37:56 Fler historier kring herrcyklingen än damcyklingen 00:40:05 Damlandslagen är populära men damidrotten tar inte samma plats 00:43:21 Doping inom cyklingen 00:47:53 Gråzonen kring doping och komplicerad fysiologi 00:50:11 Det är svårt att kommunicera kring gråzonen för allmänheten 00:54:39 Marco Pantanis dödsfall och konspirationsteorier 00:59:07 Snacket kring motorer i cyklarna 01:02:46 Betydelsen i att backa och se över vad man verkligen vet med viss regelbundenhet 01:03:48 Doping är inte så svart och vitt som många tror 01:08:52 Kulturskillnader när det gäller olika syn på doping 01:11:30 Svenskarna som var aktiva inom elitcyklingen för 10-20 år sedan 01:15:58 Ingen som talar inom skidsporten heller 01:19:33 Hur blir personer som erkänner bemötta? 01:23:54 Bättre uppslutning kring regler inom cyklingen idag 01:28:07 Mediciner och ämnen som påstås ta för att förebygga ohälsa

Mediciner mot HIV har inneburit ett mirakel från död i AIDS till ett långt liv där man inte smittar partner eller barn. Men nu ökar de resistenta virusen där pillren inte längre biter. Överläkare Sheila Eshiwani på Kenyatta National Hospital i Nairobi, Kenya, har en patient som verkar resistent mot alla bromsmediciner som finns på marknaden. Professor Matilu Mwau som är forskningschef på Kenyas statliga medicinforskningsinstitut Kemri har funnit fler fall. Bland flyktingar i norr var det 50-60 procent hivpositiva där pillren inte hjälpte. 53-årige hivpositiva Charles Odhiambo bytte till en ny kombinationsbehandling. Då gick virusmängden i blodet upp, men han vet inte om det berodde på att hivviruset var resistent mot läkemedlet för något test gjordes aldrig, det var för dyrt. Medverkande: Professor Ravindra Gupta vid University College London,  har sammanställt hivresistensläget i mer än 60 länder och Anna Mia Ekström professor i global infektionsepidemiologi vid Karolinska institutet och som forskar om hiv både i Sverige och Afrika. Johan Bergendorff johan.bergendorff@sverigesradio.se

Undersökningar visar att var tredje äldre person som läggs in akut på sjukhus, har hamnat där på grund av läkemedelsbiverkningar. Och 4 av 5 äldre patienter har någon form av läkemedelsrelaterade problem. De blir alltså sjuka av de mediciner som skulle göra dem friska. I podden träffar vi Patrik Midlöv, professor och distriktsläkare, och Cecilia Lenander, apotekare, som har forskat på säkrare läkemedelsvändning inom primärvården.

Kan din sjuka kropp läka med hjälp av en viss diet? Kan du bli fri från psoriasis, inflammationer och allergier för att du väljer bort vissa produkter?Medicinjournalisten Cecilia Nisbet Nilsson, hävdar det i sin nya bok ”Den läkande maten”. Hör Cecilia och Magnus i ett spännande samtal om en livsviktig fråga. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Våra gener inverkar på det mesta kring vår person, både hur vi påverkas av vår omgivning och hur vi påverkar den. Precis hur stor effekt våra gener har i olika situationer är inte fullt klarlagt men forskningen på området skvallrar om att det troligen är en större inverkan än vad många tror. I dagens avsnitt av Tyngre Träningssnack så gästar Amir Sariaslan hos Jacob och Wille för att diskutera varför du måste ta generna i beaktande när du studerar inom epidemiologin. Utan detta synsätt riskerar du nämligen att hitta många korrelationer som egentligen inte är några betydande effekter utan istället mer verkar vara någonting som dina gener styr över. Till exempel så har man visat att adoptivföräldrar inte har någon betydande inverkan på deras adoptivbarns BMI vilket talar för att många av de korrelationer som man tidigare sett som antytt att föräldrarnas hälsovanor har stor inverkan på deras barns hälsovanor kanske inte är så stora som man tidigare trott. Hålltider 00:00:00 Introduktion av Amir Sariaslan 00:06:15 Svenska tvillingregistret 00:08:15 Föräldrar har bara en liten inverkan på barns övervikt 00:12:40 Miljö kontra gener och individens eget ansvar 00:14:36 Människor som går upp eller ner i vikt när de flyttar till ett nytt land 00:16:40 Epidemiologiskt måste man börja ta gener i beaktande 00:21:40 Gener, träning och livslängd 00:25:20 Hur stor inverkan har miljön när det gäller kriminalitet? 00:31:55 Gener förändras långsamt men samhället har förändrats fort 00:36:20 Vad är de största invändningarna mot resultatet från tvillingstudier? 00:41:25 Vilken egenskap har generna minst inverkan på? 00:43:10 Mammans BMI och barnens risk att utveckla ADHD 00:51:50 Det är viktigt att man kontrollerar för gener inom epidemiologin! 00:54:05 Miljön kan spela stor roll! 00:56:10 Vad gör man med informationen om att mycket är ärftligt och inte så mycket under ens egen kontroll? 00:58:15 Mediciner mot psykiska sjukdomar minskar brottsbenägenheten hos personerna med problem 01:01:10 Att känna till genernas inverkan kan minska på skuldbeläggandet 01:04:00 Glöm aldrig bort att gener inverkar på det mesta och du behöver kontrollera för det!

"Det är som att vara en rund boll som ska ner i ett fyrkantigt hål." Så beskriver bloggaren, skribenten och programledaren Cissi Wallin att det är att leva med ADHD och samtidigt klara av vardagen. Sedan Cissi Wallin fick sin ADHD-diagnos, för ca åtta år sedan, har hon ätit olika typer av mediciner för att må bättre psykiskt. I början hade en del ångest inför det, men idag har hon tänkt om. Det är så många som är okunniga och inte heller vill läsa på om psykisk ohälsa. Till exempel folk som tror att man kan yoga, gå i skratterapi, eller gå på en diet, så blir det bättre. Det kanske funkar för några, men har man en kronisk obalans av kemiprylar i huvudet så funkar inte det. Och många får ju ett betydligt värdigare liv av att äta medicin, så varför ska man skämmas över det?Fördomar och okunskap kring psykisk ohälsaI Psyket pratar hon och Emmy Rasper om pressen som finns på människor med psykisk ohälsa, men också om fördomar. När folk säger "ADHD är en trenddiagnos nu för tiden", då drar det ihop sig i mitt inre. Man kanske inte menar något illa, men det skadar så mycket. Det man indirekt säger är att "det du har och lever är med, det är inte värt att ta på allvar det är bara en trend".Cissis vision är ett samhälle där utgångsläget är att ingen är normal, utan att alla har olika variationer. Jag önskar att man inte utgår ifrån att människor inte har några problem och jag hoppas att man ska vara försiktig med att berätta för folk hur de ska må. Man slår knut på sig själv för att försöka må bra, och sen mår man dåligt för att man mår dåligt och för att man borde vara "normal".

Personal och anhöriga har vittnat om barn som isolerats, spänts fast som straff och som getts tunga mediciner med livsfarliga biverkningar.  Vad hade kunnat göras annorlunda? I två program har Kaliber granskat BUP-kliniken i Stockholm. I det första berättade vi om Amanda som upprepade gånger spänts fast på en brits när hon fått svåra ångestattacker. Hennes mamma orkade inte se på, men ibland hann hon inte undan när bältningarna skedde. Det gick så fort.- Jag vet när jag har varit på avdelningen och de bara rusar in när larmet går. Det bara rusar in människor. Bara det är ju traumatiskt. Vid nåt tillfälle var det väktare som kom. Bara det att se den här väktaren med svarta handskar på mitt barn.Amanda var 14 år när hon lades in på kliniken första gången. Här vårdas barn som är upp till 18 år, barn som lider av svåra psykiska problem som till exempel självskadebeteende, djupa depressioner, psykoser och borderline.Personal har berättat att bältesläggningar ibland användes i förebyggande syfte eller till och med som straff - något som inte är tillåtet enligt lagen. - Det är bältningar i princip dagligen, säger en skötare.- Oftare och oftare blev det så här, berättar en annan skötare. Det två skötarna i personalen har god insyn i vården tillsammans med en läkare som också vittnar:- Det eskalerade. Med tvångsåtgärder med bältesläggning med tvångsmedicineringar och Amanda blev bälteslagd ohyggligt många gånger på en kort period. Det spred sig så det var väldigt många andra som också blev bälteslagda. Det bara steg. - Man har ingen kontroll riktigt, berättar en av skötarna. Det är en ganska fruktansvärd känsla egentligen när man står där och man vet att nu har Amanda egentligen bara ångest. Och vi kan inte hantera det här bättre än att bara lägga henne i bälte. Det är ju inte så att hon har agerat ut och slagit någon. Vid något tillfälle har hon gjort det också och försökt skada sig själv, men inte i alla lägen.Så många gånger var de här bältningarna omotiverade? - Ja, i ett slags preventivt syfte. Det är mot reglerna och då står man där och tänker, alltså, fan, blev det här rätt nu? Vad är det jag deltar i?Kaliber har tagit del av en intern sammanställning över hur många beslut om fastspänning som fattades när det gäller Amanda. Den visar att hon - på bara tre och en halv månad 2014 - satts i bälte 44 gånger.Per-Olof Björck är klinikens verksamhetschef och har det yttersta ansvaret för vården där. - Jag kan inte kommentera ett enskilt fall. Bältningar borde man undvika, det har jag sagt. Det låter ju orimligt för vem som helst som lyssnar. Att använda bälte är tillåtet men bara om personen riskerar att skada sig själv eller andra. Efter programmet har flera hört av sig om sina egna erfarenheter av tvångsvård på BUP-kliniken i Stockholm. En mamma skriver om hur hennes dotter bältades där under en period. De ville ha stopp på bältningarna eftersom de gav dottern högre och starkare ångest. Det var en spiral rakt ner i helvetet när hon blev inlagd, säger hon. En tjej som själv låg inne samtidigt som Amanda skriver så här;De säger att jag inte behöver skrika för att bevisa att jag mår dåligt och behöver stöd, men varför säger de då att de inte har tid när jag gråter och ber så fint jag kan? De säger att jag ska säga till innan jag skadar mig och jag säger till hela tiden men det står en tvåa i min journal och inte en trea och därmed försvinner min rättighet till sällskap i den kalla stenbyggnad som de mot min vilja stängt in mig i. Det finns ingenting att göra, jag spenderar dagarna i bältessängen, med byxor dragna som snaror kring halsen och resten av tiden bara stirrandes ut i tomma intet. Tvångsåtgärder - som bältesläggning eller avskiljning, alltså isolering av patienter - är tillåtna i Sverige idag och hur man får använda dem är noga reglerat i flera lagar. Det finns ingen hundraprocentigt tillförlitlig statistik men när vården använder tvång så ska det rapporteras in till Socialstyrelsen. Enligt deras statistik gjorde BUP-kliniken i Stockholm förra året 108 bältesläggningar som varade upp till fyra timmar. I hela Sverige registrerades 146. Stockholmskliniken stod alltså för mer än sju av tio rapporterade bältningar inom BUP över hela Sverige förra året. Vi har tidigare berättat om att det - redan innan Amandas tid på kliniken - slogs larm om att tvångsmedel användes i en alltför stor omfattning och på ett felaktigt sätt där. Personalen gjorde en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som senare riktade allvarlig kritik mot kliniken för att man hade brukat olika tvångsåtgärder på sätt som inte var förenliga med lagen. Varför har bältningarna fortsatt? Och vad säger ansvariga politiker? Jessica Ericsson från Liberalerna - alltså det som tidigare hette Folkpartiet - är ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen inom Stockholms läns landsting. - Den beskrivning som ges i programmet är fullständigt oacceptabel och fruktansvärd. Jag blev arg, ledsen, frustrerad. För den beskrivningen av patienterna, den beskrivningen av verksamheten ska inte förekomma, inte under några omständigheter. Hur kan det få fortsätta?- Jag hoppas att det inte fortsätter, jag tror att det här handlar om förra året. Ja, förra året, 2014 - då Amanda spändes fast så många gånger - var ett rekordår på BUP-kliniken i Stockholm. Enligt deras egen statistik över tvångsåtgärder gjordes drygt 100 bältningar det året. Det är fler än det antal som genomfördes under 2011, 2012 och 2013 - tillsammans. - Jag har ju varit på studiebesök på BUP-kliniken alldeles nyligen, berättar Jessica Ericsson. För att skapa min egen bild och den bild som jag fått är att man jobbar väldigt aktivt med komma till rätta med de problem som finns. Och att det har skett ganska stora förändringar bara under året.  Tvångsåtgärderna har minskat ordentligt och framför allt sedan maj ser vi en ordentlig nedgång.Men även om antalet bältningar på BUP-kliniken i Stockholm har minskat de senaste månaderna så kommer 2015 att bli ett nytt rekordår för redan i september hade man gjort fler bältningar än man gjorde under rekordåret 2014. - Jag tror att det är många i den här historien som önskar att de hade gjort vissa saker annorlunda, säger Jessica Ericsson.Enligt Stockholms läns landstings egen statistik så hade man redan i september i år fattat beslut om fastspänning vid 116 tillfällen. Det är alltså fler än under hela 2014.- Det har varit rörigt på kliniken, säger Jessica Ericsson. Man har haft en personalomsättning, det har varit otydliga roller. Man har inte fått ordning på det. Från och med i år har man börjat jobba klart mer aktivt.  - Jag tänker att vi kommer att behöva följa upp det här jäkligt noga, rent ut sagt, på många olika sätt. Det gjordes en fördjupad utredning här från Hälso- och sjukvårdsnämnden i Hälso- och sjukvårdsförvaltningen som presenterades i slutet av augusti. Den visar att man kommit ganska långt.  Men det är inte bara BUP-kliniken i Stockholm som fått kritik för att man använder tvångsåtgärder mot barn och unga inom den slutna psykiatriska vården. I februari i år slog FN:s Barnrättskommitté ned hårt mot hur isolering och bältningar används i Sverige. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg ser allvarligt på kritiken från FN. - Internationellt kallas bälte för The Swedish Belt. Jag vet inte om det finns någon koppling till att man använder det här mer än på andra håll, det vet jag faktiskt inte. Jag kan bara notera att jag inte har sett så stark kritik från Barnrättskommittén när det gäller den typen av tvångsåtgärder när jag tittat i andra länders rapporter.BO har också kartlagt barns erfarenheter av tvångsvård. I samtal med barnen så har han tagit del av många berättelser som liknar Amandas.   - Jag mötte barn som var med om ungefär den mängden bältningar. Jag tycker att bältningar - som Barnrättskommittén är inne på - är väldig problematiskt mot barn och unga över huvud taget. Att i en akut situation inledningsvis hamna i en sån tvångsåtgärd, det är ju illa nog, men om det är något som upprepas gång på gång, då är det ett misslyckande, helt klart. Det som jag har mött, av de barn som jag har pratat med, så blir ju inte vården det som inger hopp om att man ska bli bättre. Det bryter ner det hoppet. Att det blir en miljö som bara präglas av tvång och brist på tillit. Så det blir väldigt problematiskt. Man når inte fram till barnet med det stöd och behandling som barnet behöver.  Många menar att tvångsåtgärder - såsom bältningar - kan undvikas i de allra flesta fall. På Sveriges kommuner och landsting, SKL har man till exempel tagit fram flera alternativa metoder. I projektet Bättre vård - mindre tvång, som pågick mellan 2010 och 2014, lärde man ut de här metoderna till personal på olika avdelningar och kliniker. Ing-Marie Wieselgren är nationell psykiatrisamordnare och projektledare på SKL.- Målsättningen, det finns bara ett mål som det kan vara och det är att minska behovet av tvångsåtgärder. En förutsättning för att nå det målet är att göra patienterna mer delaktiga. - Tillsammans med patienterna gjorde man snyggt på avdelningarna, berättar Ing-Marie Wieselgren. Man bytte möbler och målade. Man gjorde tydliga dagsscheman. Man frågade patienten vad är det som är jobbigt. Ja, det är att vänta. Okej, vi talar om när olika saker ska hända. Vi ser till att du får bestämda tider till läkarsamtal. Men i de här akuta situationerna då, för nu pratar du om att måla väggar och ha fina möbler, men just i de här akuta situationerna vad finns det där för metoder som man kan tillämpa när man ska försöka gå en annan väga än att till exempel bälta en patient?- Framförallt är det att vara tidigare, att se innan. Att tillsammans lära känna när det är en uppladdning på gång. Eller när blir en person rädd. Och vad kan vi göra i stället.  Och att när du väl måste ta till det, att det då upplevs så bra som det bara går av dem som är med om det. Bättre vård - mindre tvång riktade sig främst till vuxenpsykiatrin. Nu har SKL startat ett nytt liknande projekt där metoderna ska läras ut till personal inom barn- och ungdomspsykiatrin. Men det finns redan exempel på hur andra kliniker minskat antalet tvångsåtgärder. På BUP i Halland har man utvecklat en egen metod. Håkan Jarbin är chefsöverläkare på BUP i Halland och sitter även i Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatris styrelse. - Vi har ju bälte i Halland, men det var flera år sedan någon låg i det nu Nu säger fel. tror inte att det har varit någon på tre år, men det är jag inte säker på. I Halland har de i stor utsträckning lyckats undvika att spänna fast unga i bältessäng. - Men det är ändå en trygghet att det finns möjligheten att göra det, att ha möjligheten men inte använda den utan jobba på relation istället, säger Håkan Jarbin. Man måste skapa en allians snarare än att hindra dem totalt från att skada sig själva. Så vi låter dem skada sig till viss del utan att ingripa med våld och kraft utan försöker ha en dialog och få igång ett annat sätt att hantera det på. De får dunka sig tills det blir blåmärken, de får rispa sig tills det kommer lite blod, vi stoppar inte det. Och stoppar man det direkt så är risken att det blir en upptrappning och ständiga bältesläggningar och då förstärker man det beteendet och det är det beteendet som allting snurrar kring och då har man målat in sig i ett hörn. Och när de börjar de skada sig så försöker vi bortse från det och locka dem till annat.På BUP i Halland har man försökt få patienterna att fundera över vad de vill göra med sina liv, att se framåt, att vara fysiskt aktiv, spela pingis, gå en promenad och ha ett fullt dagsschema.- Och är det så att de försöker skada sig lite till så lägger man en kudde emellan men man går inte i clinch i dem, säger Håkan Jarbin. Det kan ju synas lite tufft att låta någon skada sig men det är så viktigt att det är personen själv som börjar ta vård om sig själv och att man inte får fysiskt bråk kring samarbetet. I första skedet. Man ska inte säga att bälte inte behövs för det gör det, men om man kan ha bälte utan att använda sig av det, då är det det bästa. Det kräver väldigt mycket personal och en väldig förmåga och sinnesnärvaro från personalen att vara med i detta och hitta utvägarna. Och ta risker som det innebär, för det måste man göra. Men då måste man också ha koll på läget och kunna samarbeta. Så det är en jättesvår och jättebesvärlig vård.Både chefsöverläkaren för BUP i Halland, Håkan Jarbin och Ing-Marie Wieselgren på Sveriges Kommuner och Landsting, säger alltså att det finns metoder att ta till som kan minska tvångsåtgärderna inom den slutna barn- och ungdomspsykiatrin. När vi i första programmet i vår serie berättade om Amanda - den flicka som upprepade gånger spänts fast i en bältessäng på BUP-kliniken i Stockholm - så fick vi mejl från Norge. I det berättade en psykiater att när de jobbat med självskadepatienter där, då upptäckte de att ju fler tvångsåtgärder man genomför, desto mer ökar man patientens självskadebeteende. Vi ringer till Norge och Bodø där Juwamer Mavlud arbetar som psykiater på Nordlandssykehuset i Nord-Norge. Han svensk psykiater och när han kom till Norge 1997 reagerade han på hur man behandlade unga med självskadebeteende. - Självskadebeteende blev behandlat nästan som en allvarlig sjukdom. De blev underlagt tvång och tvångsmedicinering och så vidare och så vidare. Jag vill kalla det för desperationsbehandlingsupplägg helt enkelt.Juwamer menar att tvångsåtgärder gör att patienterna riskerar att hamna i ett kroniskt självskadebeteende och påbörjade därför ett förändringsarbete.- Tvång var förbjudet, totalt förbjudet, tvång skulle icke förekomma över huvud taget. Nu arbetar de utifrån huvudtanken att självskadebeteendet inte ska betraktas som en psykisk sjukdom utan som en beteendestörning som patienten själv får ta ansvar för. - Men självaste skadebeteendet är ett symptom som vi kallar för kommunikativt värde, dvs att du kommunicerar med omvärlden för att du inte kan ge uttryck för det som plågar dig. Nyckeln är att man ger ansvar tillbaka till patienten, men det ska inte ske över en natt. I Bodø arbetar de efter principen att patienterna i möjligaste mån ska leva sina liv hemma och inte alls läggas in.- Håll dem borta från avdelningarna så mycket som möjligt för att undvika kronofisering och institutionalisering, säger Juwamer Mavlud. För att undvika att patienterna hamnar i ett kroniskt självskadebeteende, så får de fortsätta att leva i sin vanliga vardag, men med tillgång till en samtalskontakt. Men på Nordlandssykehuset har de också vad som kallas brukarstyrda platser. Om en patient börjar må riktigt dåligt, då kan han eller hon ringa till sjukhuset och be om att få komma in direkt - utan att behöva gå via sin husläkare eller en akutmottagning. De lägger i princip in sig själva.- De ingår ett kontrakt, du kommer in och när du kommer in så är det så att det bli max 4-5 dygn eller kortare, oftast är det väl 2 dygn, berättar Juwamer Mavlud. Det är individuella kontrakt man skriver. Om det är självskador så är det förbjudet att skada dig. Om det är folk som har missbruksproblem, då är det förbjudet att missbruka på avdelningen. Och man skriver individuella kontrakt med de enskilda patienterna som får erbjudande om att komma dit. Alltså, det införde jag, självskadeförbud. Du är välkommen hit men det ingår att icke skada sig själv. Om det sker, även om det så är mitt på natten, så blir du utskriven. Då får du vara på hotell. Trot eller ej blev det ingen självskadning mer.  Under arbetet med Kalibers serie om den slutna barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige så har vi mött flera experter som har strategier för hur man kan undvika situationer liknande den som uppstått på BUP-kliniken i Stockholm. Inom BUP i Halland, som vi hörde om, stoppar man inte direkt unga med skadebeteende från att göra sig själva illa, i Norge har man tvärtom infört nolltollerans. För Åsa Nilsonne som är professor i medicinsk psykologi - och har jobbat med unga kvinnor med gravt självskadebeteende - är lösningen terapi.  - Det är ju någon slags desperat sista lösning när en patient inte kan styra sitt beteende alls.  Och då måste man ju arbeta, för det första med att förebygga så att folk inte ska hamna i en så extrem känslomässig situation. Och för det andra med att hitta andra sätt att hantera den extrema känslan när den väl uppstår. Hur förebygger man sådant? - Man försöker förstå vad är det för situationer som är särskilt sårbara eller särskilt svåra för den här människan att hantera. När är det hennes ångest väcks. Om situation är, till exempel, att hon blir väldigt rädd, då får man dels försöka lära henne egna strategier för att lugna ner henne, dels lära henne att använda personalen i förebyggande syfte. Att säga att nu är jag på väg att bli så här rädd, nu behöver jag känna mig trygg, jag behöver att någon sitter och pratar med mig, något som gör att känslan går ned. Alla känslor kan ju när som helst gå i riktning mot att de blir mer starka eller mindre starka och då måste man lära sig vad som kan dämpa känslan för den här personen. För den som blir patient och har den här typen av svårigheter med sina känslor, hon klarar inte att göra det här själv, då hade de inte varit patient. Hon behöver inte bli tillsagd att Lugna ner dig!, därför att problemet är att hon inte vet hur man gör för att lugna ner sig när det blir så här besvärligt.Åsa Nilsonne är självkritisk till hur man inom vården ibland ser på psykiskt sjuka människor som inte kan styra sitt beteende.- Av någon anledning blir vi inom vården väldigt provocerade av detta. Vi blir inte provocerade när någon får ett epileptiskt anfall, för det förstår vi att personen inte kan rå för. Men vi blir provocerade när någon får ett vredesutbrott eller en panikattack därför att vi tycker att folk borde kunna skärpa sig eller borde förstå att så gör man inte. Då blir det inte sällan konflikter. Det blir inte sällan en slags maktkamp och då kan bältet komma in som ett led i den maktkampen, att man har det maktmedlet att lägga någon i bälte när man inte lyckas lösa problemet på annat sätt.  Vi lämnar vår granskning om bältning och självskadebeteende. I vårt andra program visade vi hur användningen av antipsykotiska läkemedel - såsom neuroleptika - har ökat mycket inom BUP och att det saknas kontroll över de allvarliga biverkningar som kan uppstå - framförallt hos barn.  Förra veckan berättade vi om Claudio som höll på att mista livet när han vårdades på BUP-kliniken i Stockholm. Han var 15 år när han blev sjuk. Så här berättade hans föräldrar om mötet vården.- När han kom dit, den här läkaren, jag kommer aldrig att glömma henne, började proppa honom med mediciner.Vad sa läkaren då till er om de här medicinerna?- Läkaren sa att det här var det bästa. Hon visste vad hon höll på med. Hon hade mycket erfarenhet. Hon kunde allting, säger Claudios mamma Angela.- Vi trodde på medicinerna. Vi trodde de skulle hjälpa, berättar Claudios pappa som också heter Claudio.Vi kunde läsa i journalen att Claudio behandlades med fyra olika neuroleptika. När vi låtit experter titta i Claudios journal så menar de att han fått onödigt många mediciner samtidigt. Mediciner som riskerar att ge mycket svåra biverkningar. Dessutom kunde vi konstatera att sättet som Claudio medicinerades på stred både mot Socialstyrelsens och BUP:e egna farmakologiska riktlinjer. För Claudio ledde biverkningarna att han till slut kollapsade.- Och när vi kommer tillbaka till avdelningen, vi ser att Claudio kan inte gå, berättar hans mamma. Hans hand hade dragit upp sig så här. Och benen också. Och han dreglade. Halva sidan var förlamad.Claudio blev väldigt sjuk av medicinerna och familjen har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg. - Till sist, vi trodde att Claudio kommer att dö här. Ja, det trodde vi, berättar föräldrarna.Enligt chefsläkaren Sten Jacobson som sitter i psykiatriledningen för Stockholms sjukvårdsområde - och som ansvarar för vården på BUP-kliniken - bör läkarna vara mycket restriktiva med neuroleptika. - Det är oerhört viktigt. Varför då? - För att neuroleptika har biverkningar. Sten Jacobson anser att det är ytterst väsentligt att läkarna på kliniken följer de riktlinjer som finns. Om de frångår dem måste läkarna kunna motivera sina beslut. Han säger att psykiatriledningen nu kommer att granska Claudios fall - och även hur läkare på kliniken förhåller sig till riktlinjerna. - Självklart måste vi granska det. Jag anser att det är allvarligt. Jessica Ericsson, ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen i Stockholms läns landsting reagerar starkt på Kalibers uppgifter om Claudios vård.- Med anledning av programmet i måndags om en kille som hade fått väldigt tung medicinering på ett sätt som lät - det lät förskräckligt, helt enkelt - så har jag pratat med förvaltningen igår om att vi behöver ha en medicinsk revision här där man går igenom journalerna, för att se att man faktiskt kikar över hur ser det ut. Använder man rätt mediciner vid rätt tillfälle? Hur sker uppföljningen? För det som beskrevs kring den killen, sånt ska inte förkomma. Och det är väl jättebra att han har gjort en IVO-anmälan.Stockholms läns landsting ska nu alltså se över sina rutiner. Chefsläkaren i psykiatriledningen, Sten Jacobson, säger att han välkomnar Kalibers granskning. - Min bestämda uppfattning är att det har blivit betydligt bättre på kliniken, men det återstår fortfarande mycket arbete.  Personalen slog larm 2013, man skulle komma till rätta, men så har man ändå inte gjort det. Personalen vittnar fortfarande om att de här avskiljningarna på RIA-avdelningen sker på ett otillåtet sätt. Personal vittnar om att man ibland bältar i förebyggande syfte. Hur kan det bli så, när man har fått den här kritiken och ska förbättra sig, men så blir det inte bättre?  - Jag anser att det har skett en förbättring, men det finns fortfarande en hel del saker att åtgärda. Och de här Kaliberprogrammen nu, innebär ju att ja, vi har ju alldeles tydligt som ledning, vi måste ju skärpa vår interna granskning, så att vi verkligen är säkra på att förbättringarna faktiskt har skett. Hur ska ni säkerställa, från ledningens sida nu då, att det kommer att bli bättre och mer patientsäkert för de barn och unga som är intagna på kliniken? - Vi gör en genomgripande intern revision av både styrdokumenten men också hur de tillämpas i praktiken. Sten Jacobson är självkritisk också när det gäller Amanda - hon som isolerades i över tre veckor och blev fastspänd i en bältessäng 44 gånger under tre och en halv månad.- Det kan jag hålla med om att där verkar det som att vi har brustit då.   Reportrar: Helene Almqvist och Mikael FunkeResearch: Emilia MellbergProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Antipsykotiska läkemedel ges allt oftare till barn men vilka är riskerna? Kaliber om tunga mediciner, läkare som inte följer riktlinjerna och Claudio som höll på att mista livet när han medicinerades Jag brukar kolla på matcherna på Champions League. Jag kollar mycket på fotboll. Jag gillar det och har spelat själv. Det här är Claudio. Han visar runt i sitt rum. Han gillar träning och fotboll. Här är din medicinlåda. Ja, förut fick jag ta mer. Det är glest i medicinfacken. Men så har det inte alltid sett ut. När Claudio var 15 blev han sjuk.  Vi har alltid sett honom som frisk. Men Claudio blev sjuk. Från en dag till en annan, säger Claudios föräldrar Claudio och Angela. Han hade svårt att sova mellan natten söndag till måndag. Han hade svårt att sova. Vi hade lagt oss och klockan var fyra. - Han vaknar och gråter och skriker. Det var som någon slags kramp i kroppen som han fick. Jag tänkte att kan det vara någon sorts förkylning, vi tar tempen på honom, ger honom en Alvedon och sen blir det bra, säger Claudios mamma. Allt hände så fort. Claudio hade inte haft några psykiska problem innan. Och helt plötsligt blev han sjuk, han inbillade sig saker - till exempel att han just vaknat ur ett koma. Han var rädd och förvirrad. Efter besök på vårdcentralen och sen sjukhuset blir han inlagd på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, BUP, i Stockholm.  När han kom dit, den där läkaren, jag kommer aldrig glömma det, hon började proppa honom med mediciner, säger Claudios pappa.Vad sa läkaren då till er om de här medicinerna? Läkaren sa att det här var det bästa. Hon visste vad hon höll på med. Hon hade mycket erfarenhet. Hon kunde allting, säger Claudios mamma. Vi trodde på medicinerna. Vi trodde de skulle hjälpa, men vi visste inget om sådana starka mediciner. Vi har inte hört de där namnen på medicinerna förut, säger Claudios pappa.   Claudios pappa häller ut medicinerna på köksbordet.-  Haldol, 20 mg Zuprexa, Oxascan, Olanzapin, läser föräldrarna upp.Medicinerna på bordet är de flesta neuroleptika. Mediciner som används för att behandla allvarliga psykoser och schizofreni. På kliniken försöker man lista ut vad som är fel, samtidigt som man försöker stötta föräldrarna. I journalen kan man se att de olika läkarna engagerat sig för att hjälpa honom. Men för Claudio blev inläggningen på BUP en början på ett långt töcken, när han kommer ut från kliniken fem månader senare har han gått igenom 20 tvångsinjiceringar, 24 elchocksbehandlingar, 12 fastspänningar i bältessäng och flera attacker där han förlorat medvetandet. - Till sist trodde vi att Claudio kommer att dö här. Ja det trodde vi, berättar föräldrarna. Det här är den andra delen i Kalibers granskning av barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Idag handlar det om neuroleptika - medicin som används - ofta framgångsrikt - mot allvarliga psykoser och schizofreni. Men det är också en medicin som kan ge allvarliga biverkningar - speciellt för barn.På BUP har förskrivningen av neuroleptika ökat mycket. Det visar nya siffror som Kaliber har låtit Socialstyrelsen ta fram. 2009 förskrev BUP:s läkare i Sverige 10 000 recept med neuroleptika till barn och ungdomar. Förra året hade den siffran ökat till nästan 16 000. Alltså en ökning med nästan 60 procent. Ökningen är störst hos de yngre barnen. Förra året skrev BUP:s läkare ut mer än tre gånger fler recept med neuroleptika - till barn mellan fem och nio år - än vad man gjorde 2009.   - Jag ser ett väldigt stort problem. Det finns all anledning att ta det på oerhört stort allvar, säger Åsa Nilsonne är psykiatriker och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet.- Vi har ju också det problemet att många av de här preparaten vet vi inte vilka långtidseffekterna kan vara - särskilt när vi ger dem till barn.   Åsa Nilsonne säger att neuroleptika är ett värdefullt preparat för dem som verkligen är i behov av det, men menar att det samtidigt finns en övertro på neuroleptika bland många läkare: Hon säger att läkemedlen skrivs ut för slarvigt, med tanke på de biverkningar som finns.- Det är fruktansvärda biverkningar och som vi borde ha väldigt mycket respekt för.  Håkan Jarbin är chefsöverläkare på BUP i Halland. Han ingår även i Läkemedelsverkets expertgrupp som just nu håller på att skärpa de riktlinjer som finns när det gäller förskrivning av neuroleptika. Han blir bekymrad när han ser hur mycket förskrivningen av neuroleptika till barn har ökat. Biverkningarna är många och flera av dem är allvarliga.- De lömska biverkningarna som är mer under huden, om man säger så, inte i hjärnan utan mer under huden är att man får ökad aptit. Man går upp i vikt. Får metabola biverkningar. Med fettrubbningar och glukosrubbningar som kan leda till diabetes av ålderstyp. Det kan leda till högt blodtryck och övervikt. Sen endokrina biverkningar som påverkar prolaktinet i som är ett sexhormon som gör att man får problem både med mens och sexuella funktioner, men också med en del av benbildningen, man får klenare skelett till exempel. Andra allvarliga biverkningar är motoriska och kallas extrapyramidala symtom. Det förkortas EPS. EPS innefattar kramp i muskler, stelhet, skakningar, rastlöshet, motorisk oro och ofrivilliga muskelspänningar.    - Det ser ut som man har Parkinsons sjukdom, man blir stel och orörlig och går sakta och skakar, säger Håkan Jarbin.Enligt Håkan Jarbin så är det inte ökningen av neuroleptika i sig som är problemet. Oftast fungerar medicinen bra utan allvarliga biverkningar. Problemet handlar snarare om att inte alla läkare följer upp medicineringen ordentligt, med kontroller av till exempel vikt, blodfetter och för att se att det inte har uppstått biverkningar som till exempel extrapyramidala symtom. Om allvarliga biverkningar uppstår måste man sänka dosen eller upphöra med medicineringen. - Man vet ju också att riskerna ökar när man exponerar fler. Jag tror att kontrollerna sköts inte så bra som de bör skötas, säger Håkan Jarbin.15-åriga Claudio är en av dem som upplevt de allvarligare biverkningarna man kan få av neuroleptika. Den 18 september för tre år sen läggs han in på BUP-kliniken i Stockholm. Enligt hans föräldrar har han inte haft psykiska problem tidigare. Han var inte suicidal som många andra patienter, och förvirring som han upplevde var något nytt. Men Claudio hade haft problem. I skolan och på fotbollsträningen. Några killar hade under en lång tid hackat på och trakasserat honom. Till en början misstänker man att Claudio insjuknat i en psykos. Men det är osäkert. Det framgår av Claudios journal. Senare gör läkaren bedömningen att han är bipolär. Hans föräldrar får ett eget rum så de kan vara med sin son. - Vi bodde där tillsammans med Claudio, säger hans föräldrar.Ni bodde där båda två?- Vi skulle aldrig lämna Claudio.Claudio får snart flera neuroleptika. Som förstamedicin sätts Olanzapin in. Vi visar Claudios journal för Håkan Jarbin på BUP i Halland. Han har ingen möjlighet att gå igenom hela journalen, men han upptäcker ändå snabbt ett problem.- Ja nu ser jag här att Han hade Olanzapin den här patienten ser jag. Olanzapin är inget försthandsmedel för det är det som ger värst av alla metabola biverkningar. Det bör man inte börja med, säger Håkan Jarbin.Men här har man ju fortsatt med den.  - När man fortsätter med den så känns det inte bra, den är ju tredjehandsmedel i så fall. Riskerna är ju så pass stora. Det tycker jag är bekymmersamt.Enligt Läkemedelsverkets riktlinjer och även i BUP Stockholms egna riktlinjer ska inte Olanzapin användas som förstahandsmedel, utan ska mer användas som komplement - eftersom medicinen ger så pass kraftiga bivekningar. Enligt journalen har alltså läkaren brutit med de interna riktlinjerna. - Och jag vet att om det är akut så är den väldigt bra, säger Håkan Jarbin. Men då är det ju risken att man inte bara använder den de tre första dagarna utan man rullar på sen. Men om man fortsätter mer än tre dagar börjar nackdelarna torna upp sig om man säger sig.Medicinen kommer Claudio ha stående - alltså att han får den dagligen - under hela tiden han är på BUP. Vi träffar verksamhetschefen på kliniken, Per-Olof Björck. - Ja, jag tycker överhuvudtaget att man ska vara väldigt försiktig med farmaka när det gäller växande individer, säger Per-Olof Björck. Moderna neuroleptika har biverkningar som är ganska allvarliga. Det finns ju risker beskrivna och det vet vi ju om.När Claudio vårdades på kliniken hade verksamhetschefen Per-Olof Björck inte börjat än. Han säger att han inte vill kommentera enskilda ärenden. Men vi visar honom den fullmakt som Claudio och hans föräldrar har skrivit under - vilket ger honom rätt att fritt prata om vården, trots sekretessen. Men verksamhetschefen vill ändå inte svara på våra frågor om Claudios vård.    - Det blir bara fånigt. Jag kommenterar inte ett enskilt fall, säger Per-Olof Björck.Förra veckan i Kaliber granskade vi BUP-kliniken i Stockholm och fallet Amanda. Hon som bältades 44 gånger på tre och en halv månader. Då fick vi höra personal berätta om hur man ibland använde tvångsåtgärder - alltså bältningar och avskiljningar - som straff på kliniken. En av skötarna som var med och berättade minns Claudio som han fick bra kontakt med. Men han märkte att Claudio blev mer och uppskruvad och förvirrad. Skötaren vill vara anonym, så vi har bytt ut hans röst. - Det förvärrades under veckorna som gick, och det blev mer och mer och mer. Jag försökte prata med honom men det gick inte. Han blev bara sämre och sämre. Jag såg ingen förbättring. Skötaren berättar att Claudio flera gånger förväxlade personalen med de mobbande killarna från skolan, och att Claudio mest var rädd.- Han var uppvarvad och orolig, sen var han livrädd, säger skötaren. De tre första veckorna får Claudio två typer av neuroleptika. Men trots medicinerna så blir han inte bättre. Kaliber får kontakt med den psykiatriker som hjälpt Claudios föräldrar att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Det har än så länge inte kommit något beslut. Psykiatrikern menar att det begåtts flera fel i vården av Claudio. Den psykiatriska världen är liten och läkaren är rädd för att öppet kritisera vården och tror att det kan påverka hans framtida arbete. Vi har därför bytt ut hans röst. - De första tre veckorna efter inläggningen var väl inte så dramatiska egentligen.Men det blev dramatiskt sen. Man började medicinera honom väldigt frikostigt. Den där medicineringen tog en väldig fart, säger psykiatrikern. I Läkemedelsverkets rekommendationer står det att barn och ungdomar är mer känsliga för biverkningar av neuroleptika än vuxna. Framförallt gäller det de motoriska biverkningarna - alltså de extrapyramidala symtomen, EPS. Claudio ges nu maxdosen för vuxna av Olanzapin. Han får också ett annat neuroleptika - Levomepromazin. Det dröjer inte länge förrän han har fem stående mediciner. Det framgår av Claudios journal. - Så fort man sysslar med någon sorts läkemedelscocktail, då vet man inte vad man håller på med riktigt, säger psykiatrikern.Både i landstingets egna interna rekommendationer och i Läkemedelsverkets riktlinjer för neuroleptika, står det att är viktigt att polyfarmaci undviks, alltså att man inte ska använda flera läkemedel samtidigt, eftersom man inte vet hur medicinerna interagerar med varandra. Enligt journalen så följer man alltså inte de interna rekommendationerna. I journalen kan man också läsa att Claudio blir alltmer uppvarvad och agiterad. Skötaren som vi har kontakt med beskriver att Claudio i takt med den ökande medicineringen så försvinner han allt mer mentalt.- Det var inte riktigt den Claudio jag mötte första gången. Som var lite rädd och traumatiserad. Det var en annan person. Det fortsatte bara att ge honom mer och mer mediciner och det blev bara sämre och sämre, säger skötaren.Claudios föräldrar blir förtvivlade, men trodde ändå att medicinerna skulle hjälpa. Men de började snart tvivla på behandlingen.- För han luktade när jag kramade honom. Han luktade bara medicin, säger pappan.Han luktade medicin?- Bara medicin. Jag blev helt chockad för att han luktade medicin.Som något kemiskt?Ja. Precis.Men ifrågasatte ni inte läkaren, varför han skulle få så mycket mediciner?- Jo, vi frågade henne. Men hon sa, vi måste prova vilken medicin som kan passa till honom. Det var det svaret som vi fick. Hon testade, säger mamman.Senare under vårdtiden ges Claudio också neuroleptikan Haldol. Ett preparat som tillhör den gamla generationens neuroleptika. Preparat som Haldol håller på att fasas ut på grund av de svåra biverkningarna. Haldol har extrapyramidala symtom som signifikant vanlig biverkning, enligt de studier som har gjorts. Håkan Jarbin som arbetar med att ta fram nya riktlinjer till Läkemedelsverket vad det gäller förskrivningen av neuroleptika blir överraskad över att Haldol används på BUP i Stockholm.  - Det förvånar mig. Det kan jag säga för unga får ju väldigt mycket av de motoriska biverkningarna på Haldol. De får det i 100 procent av fallen i stort sett. Och det är risk att man får kroniska smackningar, tuggningar, felaktiga rörelsemönster som bara rullar på hela tiden när man slutar med Haldolet sen så det ska man undvika till unga.   I journalen framgår det att Claudio gång på gång försöker vägra att ta medicinerna.- Och när han inte ville ta sina mediciner kom de och sprutade medicinerna. De var fyra stycken, berättar Claudios föräldrar.Under tiden på kliniken tvångsinjicerades Claudio sammanlagt 20 gånger. Ofta med Olanzapin.- De höll fast honom. Vi såg det.Enligt psykiatrikern som har gått igenom journalen börjar nu Claudio få de extrapyramidala symtomen, EPS.- Han får skakningar, stelhet, ordentlig parkinsonism, vadont, fradga i munnen. Nu får han stående det här motgiftet. Biperiden. Stående. Det är medicin som om den ges stående också kan ge biverkningar. Och för varje dag ökar biverkningarna, men man sänker inte medicinerna. Man tar inte bort dem. Och nu börjar det bli riktigt läskigt.Men är det självklart att de här biverkningarna beror på medicinerna?- Ja. för det här var inget han hade i början av inläggningen.Men det kan inte vara så att ni bara gör olika bedömningar? - Ja, men riktlinjen är ju - ser man extrapyramidala symtom ska man antingen sänka medicinen eller sätta ut den. Eller byta till något annat och det har man inte gjort.Här ser du att man har brutit mot riktlinjerna? - Här har man brutit mot riktlinjen.  Är det så att man alltid ska följa riktlinjerna? - Ja det ska man göra.Man kan inte få bryta dem? - Då ska man motivera det i så fall.Men är det motiverat? - Nej, det tycker jag inte. För dagen därpå den 23 oktober då står det i journalen att han är stel, går som en gammal man, skakar i händerna, parkinsonaktigt. Det här är en 15-årig pojke! Krypningar i benen, periodvis hotfull. Dagen därpå. Dreglar, skakiga händer, släpande gång, svårt att hålla ett glas mjölk. En pojke som har fungerat, aldrig varit i kontakt med BUP för en dryg månad sen överhuvudtaget, säger psykiatrikern.- 25 oktober, sväljningssvårigheter. Han är stel i underarmarna, vinglig gång, stel i händerna, släpig gång, står och går runt hela tiden. Det är klassisk akatesi när man inte kan vara stilla.  Och det får man av?- Neuroleptika. Biverkningar. Klassisk biverkningar eller extrapyramidala symtom. Nu har han haft maxdos av Olanzapin i 17 dagar i sträck och under sex dagar har han haft Levomepromazin i sex dagar, som är ett tungt neuroleptika, men man gör ändå ingenting åt medicineringen.Men varför reagerar man inte när man ser de här symptomen?- Det förstår inte jag, att ansvarig överläkare inte reagerar.Vi ber om att få en intervju med BUP-klinikens chefsöverläkare. Hur ser man på neuroleptika på kliniken? Hur viktigt är att följa de rekommendationer som finns? Varför har man använt Haldol? Är det här något som har diskuteras läkare emellan? Men den pressansvarige svarar i ett mail att ingen på kliniken har den överblick som vi efterfrågar - och att de därför inte vill ge några intervjuer.Enligt psykiatrikern hade ett alternativ till medicinerna kunnat vara att arbeta i lugn och ro. Att reda ut det som hade hänt i skolan. Och att man samtidigt hade haft mycket personal som kunde vara där och stötta.I en journalanteckning framgår det att en sjuksköterska vid ett tillfälle sitter och lyssnar på Claudio, och håller om honom. Det är en av gångerna då han är lugn. Trots biverkningarna sänker den ansvariga läkaren inte dosen neuroleptika, enligt journalen.- Nu håller Claudios kropp på att kollapsa, säger psykiatrikern. På natten kissar han på sig när han står upp och han fortsätter att kissa på sig de närmsta dagarna. Den 27 till 28 oktober får han ännu mer extrapyramidala symtom. Han blir stel i rygg och nacke och då är han på väg att få den här sprättbågen, man kan inte böja huvudet. Oerhört otäckt. Han dreglar extensivt. Han har dålig balans. Han lutar åt ena sidan och han har fått förstoppning. Klassiska symtom. Biverkningar.   Claudio har nu medicinerats i 42 dagar med stark dos av neuroleptika. Läkaren på BUP tar nu beslut om flytta Claudio till den vuxenpsykiatriska intensivvårdsavedelningen, PIVA där han ska genomgå elbehandling ECT - alltså elchocker.- Han får sex behandlingar med ECT, 31 oktober till den 12 november, säger psykiatrikern.Men vad hade hänt om han inte hade fått de här elchockerna?- Då hade nog kroppen lagt av.Och det skulle innebära?- Jag tror det hade varit en stor risk att han hade dött.Men Claudio blir bättre av elbehandlingen och han får komma tillbaka till kliniken. Nu har man också satt in den fjärde neuroleptikan - Haldol. Det gamla preparatet som håller på att fasas ut. Känd för att ge extrapyramidala biverkningar särskilt hos barn. Det dröjer inte länge innan Claudio kollapsar igen. Claudios föräldrar har åkt hem en natt för att få sova. Men de blir väckta av telefonen på morgonen. Det är läkaren på kliniken som säger att Claudios hälsotillstånd är allvarligt och att de misstänker att han har fått en stroke.- Så vi rusar iväg, berättar mamman. Och de hade redan tagit Claudio till Södersjukhuset. De hade honom där. Och när vi kommer tillbaka till avdelningen, vi ser att Claudio kan inte gå. Hans hand hade dragit upp sig så här. Och benen också. Och han dreglade. Halva sidan var förlamad. Ansiktet var förlamat. Alltså hela halva kroppen var förlamad.Claudio sitter nu i rullstol och kan inte gå. Hans pappa hjälper honom att duscha, klä på sig och borsta tänderna. Enligt psykiatrikern - som gått igenom journalen - är det mycket som tyder på att Claudio nu håller på att få malignt neuroleptikasyndrom - ett livshotande tillstånd. Det är den allvarligaste formen av extrapyramidala symtom. Tillståndet är sällsynt, men risken är större för patienter som Claudio, enligt psykiatrikern.- Och risken för att få det är mycket högre om man är ung, mycket högre om man är av manligt kön. Det visar sig att han har väldigt många riskfaktorer för att få det här. Och det är lättare att barn får det. Och det har en dödlighet som är högre för barn. Det är ett fullständigt livsfarligt tillstånd. Men det tänker man inte på. Nu man kan börja tänka, nu är han på väg att få det här. Det första stadiet i malignt neuroleptikasyndrom är extrapyramidala symptom. Det är därför man ska sätta ut medicinen eller minska den eller byta ut den så fort man ser sådana symtom. Det har man inte gjort här.I journalen den 16 november gör en ny läkare en anteckning. Han ifrågasätter att man ger Claudio Haldol. Han skriver att den ska tas bort för att undvika extrapyramidala biverkningar. Den 17 november görs ännu en anteckning i journalen - den här gången av ännu en ny läkare - en barnneurolog. I journalen ställer han frågan: Skulle det kunna handla om malignt neuroleptikasyndrom. Och nu sänker man faktiskt dosen Olanzapin.Men samma kväll är Claudio och agiterar, spottar och fräser och biter i sin hand. Strax före klockan nio på kvällen tar en jourläkare beslut om att Claudio ska tvångsinterneras med Olanzapin. 18 minuter senare blir Claudio okontaktbar. I journalen står det att han ligger helt utan tonus i kroppen - alltså att han är helt slapp i musklerna - tillståndet varar i 30 minuter. Och det här kommer hända fler gånger. I journalen kallar man det för frånvaroattacker.  - Ja det är ett tecken på att kroppen håller på att kollapsa ännu en gång. Han börjar närma sig slutet. Kroppen orkar inte med, den håller på att ge upp, säger psykiatrikern.De kommande dagarna får Claudio flera frånvaroattacker. Nu sätter man återigen in Haldol - det som man tidigare tog bort för att lindra biverkningarna. Claudio är i riktigt dåligt skick.  I journalen framgår det att han flera gånger har dödsångest och pendlar mellan gråt och uppgivenhet. Han ber personalen om hjälp att dö. Dagen efter är skicket så pass dåligt att han återigen skickas till Piva för att få fler elbehandlingar.- Vi trodde att Claudio skulle dö, berättar föräldrarna. Till sist trodde vi att Claudio kommer att dö här.Men elbehandlingen ger effekt. Så man fortsätter. Och efter ett tag kan Claudio skrivas ut från BUP och han kan flytta hem igen. Då har han varit på kliniken i nästan fem månader. Räknar man i journalen kan man se att under vårdtiden blev Claudio tvångsinjicerad 20 gånger.  Sammanlagt har han medicinerats med fyra olika neuroleptika. Fem gånger har han drabbats av det man i journalen beskriver som frånvaroattacker. 12 gånger har han spänts fast i bältessäng och sammanlagt har han genomgått 24 elbehandlingar.Utifrån journalen gör psykiatrikern bedömningen att Claudio inte alls är bipolär. Istället tror han att har ADHD och lidit av posttraumatisk stress av mobbningen. Att det var det som utlöste allt från början.   Hade han fått adekvat behandling, hade man tagit reda på mer om hans bakgrund, med mobbningen, hur det var i skolan, och inte gett honom en massa mediciner utan lyssnat på familjen. Då hade han varit utskriven inom någon månad tror jag. Han ligger två år efter när vad gäller skolgång nu. Han har fortfarande problem när han springer med sin arm som han sen tidigare hållit vikt in till kroppen. Jag tycker det är jätteallvarligt och jag tycker det visar på ett stort problem inte bara inom BUP utan inom psykiatrin överhuvudtaget att man använder neuroleptika för frikostigt och inte heller tar på allvar de här biverkningarna.Håkan Jarbin chefsöverläkare på BUP i Halland har med andra kollegor inom kåren legat på Läkemedelsverket om att införa nya riktlinjer vid förskrivning av neuroleptika till barn och ungdomar. Det de har sett är att det har slarvats med uppföljande kontroller. Den mest utsatta gruppen patienter, säger han, är de som flyttas runt mellan olika behandlingshem med täta läkarbyten. Här är det lätt att de viktiga uppföljande kontrollerna inte görs.    Det är en mycket viktig fråga. För det är rätt att de här barn- och unga som är omhändertagna får mer mediciner än andra barn, och det är ju helt rimligt eftersom de ofta har psykiska problem. Men den sköts nog mindre noga än andra barns medicinering och det är verkligen inte okej.I vinter börjar Läkemedelsverkets expertgrupp, där Håkan Jarbin ingår, arbetet med att ta fram de nya riktlinjerna. Det har tagit form, och tagit fart, och det är bra att det kommer från en myndighet, för det talar mer till verksamhetschefer och landstingsledning, och sen gäller det också att implementera dessa så att det verkligen kommer barnen till godo.  Kalibers siffror visar på en stor ökning av förskrivningen av neuroleptika till barn på BUP. Störst är ökningen hos barn mellan fem och nio år. Claudio var nära att dö när han vårdades på BUP. Nu är han tillbaka skolan. Nu bryr han sig inte om killarna som brukade vara taskiga. Och han är också börjat med fotbollen igen. Jag var inte så mycket medveten om vad som hände där på BUP, säger Claudio.Du har glömt mycket, eller? Alltså jag vet inte så mycket om det där. Pappa har berättat lite för jag vet inte så mycket. Sen ville jag inte veta mer. Jag vill inte veta mer.Reporter: Mikael FunkeResearch: Emilia MellbergProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Den som köper morötter och ägg kan välja ekologiskt men behöver man huvudvärkstabletter eller nässpray är det så gott som omöjligt att hitta ett miljövänligt alternativ. Varför finns det ingen miljömärkning av läkemedel? Skydda dig mot hackare Efter Plånbokens inslag om mejlkapningar har vi fått mängder av mejl från oroliga lyssnare som undrar hur man kan göra för att skydda sig på nätet. Törs man göra bankärenden på mobilen och hur skyddar man sin e-post? När i hundan ska jag då dricka sockerdricka? Många minns nog den klassiska scenen när Emil i Lönneberga dricker läsk efter läsk på marknaden. Men snart är sockerdricka, lättöl och Trocadero på back ett minne blott. Nu glasflaskan på väg att ersättas av PET. Expertsvar - När jag fick cancer upptäckte jag att efterlevnadsskyddet på min PPM enbart gäller make/sambo. Varför får jag inte ha min son som förmånstagare? Den och fler lyssnarfrågor besvaras av vår pensionsexpert Mikael Nyman.