Podcasts about nilsonne

Förskolepodden: Vi pratar förskola

Play Episode Listen Later Feb 26, 2019 55:08

Vad kan vi lära om oss själva genom att vara med hundar och är det sunt att umgås med någon som alltid ska göra som man säger? Människan och hunden har levt sida vid sida i tusentals år. Genom åren har hunden formats efter våra behov och önskemål. Den har skyddat oss, vallat vår boskap, hjälpt oss jaga och hållit oss sällskap. De senaste decennierna har det också blivit allt mer vanligt att hunden används inom vården. Assistanshundar utbildas för att hjälpa till med allt från att ge lugn och trygghet och skapa rutiner för personer med psykisk ohälsa, till att hjälpa personer med epilepsi, läsa av och varna dem så långt som 40 min innan de får ett anfall. I USA har är det vanligt att man förser psykiskt traumatiserade krigsveteraner med speciellt tränade hundar. Många veteraner med PTSD kan ha svårt att röra sig ute bland folk av rädsla för att drabbas av ångestattacker och då kan hunden finnas där som ett stöd. Den kan också väcka sin ägare ur hemska mardrömmar. Gäster i programmet: Åsa Nilsonne, psykiater och professor emerita i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet, Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet, Karim Jebari, filosof och forskare vid Institutet för Framtidsstudier. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Programmet sänds direkt.

ptsd med hund genom programmet kropp programledare sund karolinska institutet nilsonne karim jebari per jensen ulrika hjalmarson neideman

Vad händer i hjärnan när vi mediterar? Och vem är det som egentligen bestämmer i ditt liv? Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi och en av de som introducerade mindfulness i Sverige. Med ökad kunskap om hur hjärnan fungerar går det också att tydligare se effekterna av regelbunden meditation. Hör henne berätta om mindfulness utan flum!

mindfulness med sverige utan flum nilsonne

5. Medvetande Hos Hundar Och Grisar

Etologinytt

Play Episode Listen Later Jun 29, 2018 51:06

Hur vet man om hundar, grisar och andra djur tänker och är medvetna? Att de inte bara är reflexmaskiner eller små instinktsautomater? Ett stort och svårt ämne som vi belyser med hjälp av Åsa Nilsonne, Ann-Sofie Sundman och Donald Broom. Slutsats: Hundar och grisar är smarta!

att ett hundar nilsonne

Hjalmar Nilsonne, Om AI på elmarknaden

Solcellskollens podcast

Play Episode Listen Later Jun 12, 2018 40:33

I poddens fjortonde avsnitt satt vi ner med Hjalmar Nilsonne. Hjalmar är VD och grundare av startupen Watty, som är ett av de allra mest spännande svenska företagen när det gäller AI-applikationer i energisektorn. Med andra ord, om du är intresserad av AI, spaningar om framtidens elmarknad, och att höra mer om Wattys bakgrund och teknik — då får du inte missa detta avsnitt!

ai med vd hjalmar watty nilsonne

36. Att tänka rätt

Play Episode Listen Later Apr 8, 2018 21:10

Vi har träffat Åsa Nilsonne som är psykiater och psykoterapeut och hon hjälper oss med hur vi ska tänka. Hur påverkar våra tankar oss och hur kan vi förändra vårt sätt att tänka? Hur förändrar vi våra förutsättningar och hur kan vi uppleva vardagen på ett annat sätt? Hur kan vi räcka till för oss själva och andra?

nilsonne

#72 Mindfulness i hjärnan med Åsa Nilsonne

Lära Från Lärda - Podcasten om lärorika böcker

Play Episode Listen Later Mar 18, 2018 53:18

Boken heter "Mindfulness i hjärnan" och gäst är författaren och psykiatern Åsa Nilsonne.Det finns många olika skolor inom Mindfulness och begreppet kan ibland förknippas med viss "flum". Men på senare år har mer och mer forskning visat hur hjärnan kan påverkas av träning i Mindfulness. Det kan bland annat påverka närvaro, uppmärksamhet och känsloliv.I programmet pratar vi bl.a. om varför Mindfulness är intressant. Hur kopplingar ser ut mellan Mindfulness och exempelvis uppmärksamhet och välmående. Och hur man kan gå till väga för att träna Mindfulness. Lyssna och få en kortversion av boken! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

men mindfulness lyssna boken nilsonne

Radio Frihetligt 3/12: Avsnitt 21, intervju med Gustav Nilsonne

Radio Frihetligt

Play Episode Listen Later Dec 3, 2017 48:06

Vetenskapsspecialens Gustav Nilsonne kommer förbi studion och vi får ett uttömmande samtal om hur vetenskapsvärlden fungerar och hur det går att se på den sfären med frihetliga ögon, vi pratar också om libertinism, mån-anarkism och annat som man tänker på när man är i Kalifornien. Trevlig lyssning! Nu kan du bli medlem i Frihetligt Guld! Stöd frihetligt.se och se till att inte missa någonting av det som kommer hända nästa år: https://bubb.la/frihetligt-guld-signup

kalifornien gustav intervju trevlig nilsonne radio frihetligt

Vad kommer att prägla riksdagsåret, Ungerns hårda gränsbevakning, Åsa Nilsonne om psykiatrins utveckling och har vattentoan någon framtid..

Godmorgon, världen!

Play Episode Listen Later Sep 17, 2017 111:42

I Godmorgon, världen! dessutom krönika av Johan Norberg, kåseri av Emil Jensen, panelen och satir med Public Service med mera. Första timmen: * Misstroendeförklaringen mot försvarsministern - vad händer nu med alliansen? * Vilka frågor präglar det kommande riksdagsåret? * Amerikanska politikerböcker - en ständigt växande genre * Psykiatern Åsa Nilsonne om psykiatrins utveckling * Krönikör Johan Norberg: "Därför ville amerikanerna placera mej i en bastu" * Panelen Andra timmen: * Stängslet i Ungern väcker känslor * Margit Silberstein om moderaternas nya flyktingpolitik: "De kallar den en vision" * Public Service * Tyskland valspurtar! * Har vattentoan någon framtid? * Det personliga blir världspolitik på Istanbul konstbiennal * Kåseri av Emil Jensen Programledare: Sara Stenholm Pihl Producent: Karin Wickström Tekniker: Jessica Klingsell

kr att istanbul kommer public service vilka framtid n gon utveckling ungern amerikanska johan norberg ungerns godmorgon nilsonne emil jensen margit silberstein

#55 Hippocampus

RadioScience

Play Episode Listen Later Jul 14, 2017 44:51

Vi har två små sjöhästar i hjärnan, en innanför varje öra, som organiserar våra minnen och hjälper oss att hitta rätt väg tillbaka i lingonskogen, att komma ihåg hur det var hos farmor när vi var små, och att undvika att göra om ett och samma misstag i kärlek. De här delarna av hjärnan är förstås inga riktiga sjöhästar, men kallas hippocampus (sjöhäst på grekiska) för att de har formen av en sjöhäst. Åsa Nilsonne är psykiater och professor emerita i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet. Sedan mitten av 1990-talet har hon arbetat psykoterapeutiskt med kvinnor som fått diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning. I det här avsnittet berättar hon om sin favoritdel av hjärnan, om sin bok "H" där Hippocampus är huvudperson, och om hur hon slutade skriva ut psykofarmaka och istället lär patienter att hantera problem utan medicin.

sedan krlek hippocampus karolinska institutet karolinska vetenskap institutet minnet psykoterapi nilsonne hjrnan

Ett specialprogram om medicinens roll - av Anki Matthies Lindo

Radio Totalnormal

Play Episode Listen Later Jun 28, 2017 58:12

Ett specialprogram där Anki Matthies Lindo har varit på Konferens i regi av Internationella samfundet för psykologiska och sociala behandlingar. Hon har intervjuat Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor i medicinsk psykologi, Eva Sjöholm som är representant för stödgruppen “fri från psykofarmaka” samt professor Peter Götzsche och Docent Tomas Ljungberg som alla även deltagit i konferensen. Vi sänder specialprogram och repriser fram till och med 24:e augusti. Nästa livesändning blir 31:a augusti.

live musik radio show ett lindo prat psykisk anki special programs internationella intervjuer peter g matthies konferens nilsonne eva sj

"Min hund är deprimerad"

Play Episode Listen Later May 21, 2017 38:01

Många lyssnare har flera hundar och har berättat om hur flocken har sörjt när en hund har avlidit, precis som människor kan hundar blir deprimerade och detta samtalar Hundpodden Vår Bästa Vän om. Hundinstruktören och hundpsykologen Carina Persson menar att det är viktigt att ha kul ihop med sin hund. - Det är lätt att tro att en glad hund är en hund med en bra lydnad. Ägarna är inte elaka mot sina hundar, de vill sina hundar väl men en hund som det är ordning och reda på behöver inte vara en glad hund, säger Carina Persson. Hundar som är samarbetsvilliga och som accepterar situationer fogar sig. Poddens hundpsykolog Eva Bodfäldt menar att man måste bygga en trygg relation med en hund. - Vad behöver en hund för att må bra? Det är en fråga man bör ställa sig. Hunden behöver få skratta och ett liv med upplevelser. Hur vet man om hunden är tillfälligt ledsen eller deprimerad? Åsa Nilsonne, professor emeritus, menar att det är en av de svåraste frågorna. - Förr så så man att man aldrig kommer att kunna veta om hundar kan bli deprimerade eftersom att de inte kan tala men idag har vi större kunskap om däggdjur. "Vår hane som nu är i himlen sörjde när hans bästa vän dog. Han låg på hennes plats och stirrade rakt ut. Efter några veckor blev han sig själv igen". - Lyssnaren Denise

efter hund hundar nilsonne deprimerad hundpodden hundpodden v eva bodf

Hur mår psykiatrin?

Play Episode Listen Later Nov 1, 2016 54:31

Flera namnkunniga personer har på senare tid kritiserat både behandling och diagnoser inom psykiatrin, vissa går så långt som att säga att vården gör mer skada än nytta för många patienter. Psykofarmaka dödar många. Om vi bara använde 2% av den psykofarmaka som används idag skulle vi ha en mycket friskare befolkning som ville leva mycket längre. Det säger den danske läkaren och professorn Peter Gøtzsche som riktar stark kritik mot psykiatrin. Han menar att psykiatrin köper läkemedelsindustrins manipulerade studier med hull och hår och gör människor läkemedelsberoende i onödan. Den amerikanske psykiatern Allen Frances har också länge varit kritisk till psykiatrin. Han menar att det blivit en inflation i antalet diagnoser och är oroad över hur unga personer diagnosticeras och i vissa fall behandlas i förebyggande syfte. Svidande kritik riktas även mot den svenska psykiatriska vården. Förre nationella psykiatrisamordnaren Anders Printz gick tidigare i höstas ut och sa att hela den svenska psykiatrin behöver skrotas och byggas om från början. Hur mår egentligen psykiatrin och vad behöver göras för att komma på rätt köl? Gäster i studion är Åsa Nilsonne, psykiater och professor i medicinsk psykologi vid KI och Sven Román, barn och ungdomspsykiater BUP Mora. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.

flera kropp programledare hur m peter g allen frances nilsonne psykiatrin ulrika hjalmarson neideman

Bestraffning

Play Episode Listen Later Oct 16, 2016 52:28

Många frågar sig vad man ska göra när hunden gör fel. Ska man bestraffa hunden när den gör fel? Och vad är ens en bestraffning? Senior professor i medicinsk psykologi Åsa Nilsonne gästar VBV. Vid hundträning används många olika inlärningstekniker och bestraffning är en metod som länge varit omdiskuterad. Programledarna Maria Hedqvist, Gurgin och poddens hundpsykolog Eva Bodfäldt bjuder in Åsa Nilssone, psykiatern och senior professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet, för att reda ut begreppet bestraffning. Åsa Nilssone menar att bestraffning som inlärningsmetod gör att vi går in i ett motivationssystem där vi vill försvara oss och undvika smärta. - Det man framför allt lär sig genom bestraffning är vad man inte får göra. Men att lära sig något nytt genom bestraffning är mycket svårare.Inget tyder på att bestraffning är en mer framgångsrik inlärningsteknik än belöning, Eva Bodfäldt menar att man straffar för att sätta stopp på ett beteende och inte för att skada eller hämnas. - Om man ska utmäta ett straff så bör man verkligen veta vad man gör. Ska man straffa så ska man göra det med ett leende. Man kan inte handla i affekt, säger Eva Bodfäldt.

man men senior ska vid inget karolinska institutet nilsonne gurgin bestraffning vbv hundpodden eva bodf

Det gåtfulla nuet

Oförnuft och känsla

Play Episode Listen Later Jul 18, 2016 26:07

Lev i nuet. Ja, det gör vi. Det är svårt att göra något annat. Men finns det ett djupare sätt att göra det på? Ett sätt som kan bidra till att positivt förändra våra liv? Gäst är Åsa Nilsonne, psykiater och författare till boken "Mindfulness i hjärnan".

men mindfulness ett lev nuet nilsonne

"Jag hatar min hund! Vad ska jag göra?"

Play Episode Listen Later Apr 24, 2016 46:07

En lyssnare behöver hjälp med sin tabubelagda situation, därför kopplar VBV-gänget in senior professor i medicinsk psykologi och leg. psykoterapeut Åsa Nilsonne. Programledarna Maria Hedqvist, Gurgin och poddens hundpsykolog Eva Bodfäldt bjuder in Åsa Nilsonne, senior professor i medicinsk psykologi, för att hjälpa lyssnaren som skrev in en fråga till VBV: "Jag har ett problem som jag inte pratar med någon om. Jag skäms. Jag hatar min hund. För 5 år sedan hämtade jag min älskling från en uppfödare som jag känner. Hon var ett yrväder. Högt, lågt och överallt var hon. Och jag älskade det. Nu flera år senare så känner jag att jag hatar henne. Jag vet inte varför. Det här stressar mig och ger mig huvudvärk. Jag älskar henne men hatar henne. Vad ska jag göra?"Åsa Nilsonne menar att man inte ska vara rädd för att söka hjälp och att det är hundägarens ansvar att hatet inte övergår till handling. - Hat är inte en känsla som de flesta av oss människor njuter av, för de flesta är hat en obekväm och skrämmande känsla eftersom att man inte alltid vet var ens gräns går. Det är en känsla som vi är beredda att göra nästan vad som helst för att slippa känna och därför blir den extremt otäck, ju mer man talar om den desto mindre skrämmande blir den, säger Åsa Nilsonne.Poddens hundpsykologs tips är att skapa förutsättningar för bra möten, förebygga konfliktsituationer och istället försöka skratta med hunden. - Det är svårt att säga om en hund kan hata sin hundägare trots att man kan se undvikande beteenden från hundens sida, aggressioner och starka känslor från hunden i specifika situationer, menar Eva Bodfäldt.

hund jag ska hatar poddens nilsonne gurgin vbv hundpodden eva bodf

Att ha fler än en hund

Play Episode Listen Later Dec 6, 2015 50:06

Vad ska man tänka på när man skaffar två eller ännu fler hundar? Det undrar lyssnaren Nattis. Tvåhundsägaren Åsa Nilsonne hälsar på och veterinären Ylva Trygger ger tips för en skönare hundvinter. Många som äger eller har ägt en hund har någon gång lekt med tanken om att skaffa en till hund. Hela VBV-gänget tillsammans med Åsa Nilssonne, tvåhundsägare och professor i medicinsk psykologi, är eller har varit flerhundsägare diskuterar träningen, vad man bör tänka på och för- och nackdelarna med att skaffa en till hund.Programledaren Gurgin lyfter det känsliga ämnet om favorisering och hur han själv är skyldig till det och Åsa Nilsonne går vidare med ämnet. - Det här är ett sånt där förbjudet samtalsämne bland föräldrar. Man kan älska sina hundar lika mycket men tycka om hundarna olika mycket. Men här har man ett ansvar, man väljer själv hur mycket uppmärksamhet man ger till den ena eller den andra hunden, säger Åsa Nilsonne.Något att tänka på före det nya hundköpet är att skällande hundar kan trigga varandra, menar programledaren Maria Hedqvist. Poddens hundpsykolog Eva Bodfäldt menar att man först bör se över sin livssituation innan man skaffar en till fyrbent vän och om det ens finns tid för en till hund?- Hundar lär sig av varandra, om det är problem med den äldre hunden och man tar in en yngre hund så kan den yngre ta efter. Om det är något som hundar har lätt att lära sig av varandra så är det rädslor. Man måste fundera på om det är så vettigt att ta in en till familjemedlem och titta på om den äldre hunden är kompetent. säger hundpsykologen Eva Bodfäldt.

tv man men att hund fler poddens hundar nilsonne hundpodden eva bodf ylva trygger

Hade det kunnat undvikas? - Kaliber granskar barnpsykiatrin del 3

Kaliber

Play Episode Listen Later Nov 30, 2015 29:10

Personal och anhöriga har vittnat om barn som isolerats, spänts fast som straff och som getts tunga mediciner med livsfarliga biverkningar. Vad hade kunnat göras annorlunda? I två program har Kaliber granskat BUP-kliniken i Stockholm. I det första berättade vi om Amanda som upprepade gånger spänts fast på en brits när hon fått svåra ångestattacker. Hennes mamma orkade inte se på, men ibland hann hon inte undan när bältningarna skedde. Det gick så fort.- Jag vet när jag har varit på avdelningen och de bara rusar in när larmet går. Det bara rusar in människor. Bara det är ju traumatiskt. Vid nåt tillfälle var det väktare som kom. Bara det att se den här väktaren med svarta handskar på mitt barn.Amanda var 14 år när hon lades in på kliniken första gången. Här vårdas barn som är upp till 18 år, barn som lider av svåra psykiska problem som till exempel självskadebeteende, djupa depressioner, psykoser och borderline.Personal har berättat att bältesläggningar ibland användes i förebyggande syfte eller till och med som straff - något som inte är tillåtet enligt lagen. - Det är bältningar i princip dagligen, säger en skötare.- Oftare och oftare blev det så här, berättar en annan skötare. Det två skötarna i personalen har god insyn i vården tillsammans med en läkare som också vittnar:- Det eskalerade. Med tvångsåtgärder med bältesläggning med tvångsmedicineringar och Amanda blev bälteslagd ohyggligt många gånger på en kort period. Det spred sig så det var väldigt många andra som också blev bälteslagda. Det bara steg. - Man har ingen kontroll riktigt, berättar en av skötarna. Det är en ganska fruktansvärd känsla egentligen när man står där och man vet att nu har Amanda egentligen bara ångest. Och vi kan inte hantera det här bättre än att bara lägga henne i bälte. Det är ju inte så att hon har agerat ut och slagit någon. Vid något tillfälle har hon gjort det också och försökt skada sig själv, men inte i alla lägen.Så många gånger var de här bältningarna omotiverade? - Ja, i ett slags preventivt syfte. Det är mot reglerna och då står man där och tänker, alltså, fan, blev det här rätt nu? Vad är det jag deltar i?Kaliber har tagit del av en intern sammanställning över hur många beslut om fastspänning som fattades när det gäller Amanda. Den visar att hon - på bara tre och en halv månad 2014 - satts i bälte 44 gånger.Per-Olof Björck är klinikens verksamhetschef och har det yttersta ansvaret för vården där. - Jag kan inte kommentera ett enskilt fall. Bältningar borde man undvika, det har jag sagt. Det låter ju orimligt för vem som helst som lyssnar. Att använda bälte är tillåtet men bara om personen riskerar att skada sig själv eller andra. Efter programmet har flera hört av sig om sina egna erfarenheter av tvångsvård på BUP-kliniken i Stockholm. En mamma skriver om hur hennes dotter bältades där under en period. De ville ha stopp på bältningarna eftersom de gav dottern högre och starkare ångest. Det var en spiral rakt ner i helvetet när hon blev inlagd, säger hon. En tjej som själv låg inne samtidigt som Amanda skriver så här;De säger att jag inte behöver skrika för att bevisa att jag mår dåligt och behöver stöd, men varför säger de då att de inte har tid när jag gråter och ber så fint jag kan? De säger att jag ska säga till innan jag skadar mig och jag säger till hela tiden men det står en tvåa i min journal och inte en trea och därmed försvinner min rättighet till sällskap i den kalla stenbyggnad som de mot min vilja stängt in mig i. Det finns ingenting att göra, jag spenderar dagarna i bältessängen, med byxor dragna som snaror kring halsen och resten av tiden bara stirrandes ut i tomma intet. Tvångsåtgärder - som bältesläggning eller avskiljning, alltså isolering av patienter - är tillåtna i Sverige idag och hur man får använda dem är noga reglerat i flera lagar. Det finns ingen hundraprocentigt tillförlitlig statistik men när vården använder tvång så ska det rapporteras in till Socialstyrelsen. Enligt deras statistik gjorde BUP-kliniken i Stockholm förra året 108 bältesläggningar som varade upp till fyra timmar. I hela Sverige registrerades 146. Stockholmskliniken stod alltså för mer än sju av tio rapporterade bältningar inom BUP över hela Sverige förra året. Vi har tidigare berättat om att det - redan innan Amandas tid på kliniken - slogs larm om att tvångsmedel användes i en alltför stor omfattning och på ett felaktigt sätt där. Personalen gjorde en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som senare riktade allvarlig kritik mot kliniken för att man hade brukat olika tvångsåtgärder på sätt som inte var förenliga med lagen. Varför har bältningarna fortsatt? Och vad säger ansvariga politiker? Jessica Ericsson från Liberalerna - alltså det som tidigare hette Folkpartiet - är ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen inom Stockholms läns landsting. - Den beskrivning som ges i programmet är fullständigt oacceptabel och fruktansvärd. Jag blev arg, ledsen, frustrerad. För den beskrivningen av patienterna, den beskrivningen av verksamheten ska inte förekomma, inte under några omständigheter. Hur kan det få fortsätta?- Jag hoppas att det inte fortsätter, jag tror att det här handlar om förra året. Ja, förra året, 2014 - då Amanda spändes fast så många gånger - var ett rekordår på BUP-kliniken i Stockholm. Enligt deras egen statistik över tvångsåtgärder gjordes drygt 100 bältningar det året. Det är fler än det antal som genomfördes under 2011, 2012 och 2013 - tillsammans. - Jag har ju varit på studiebesök på BUP-kliniken alldeles nyligen, berättar Jessica Ericsson. För att skapa min egen bild och den bild som jag fått är att man jobbar väldigt aktivt med komma till rätta med de problem som finns. Och att det har skett ganska stora förändringar bara under året. Tvångsåtgärderna har minskat ordentligt och framför allt sedan maj ser vi en ordentlig nedgång.Men även om antalet bältningar på BUP-kliniken i Stockholm har minskat de senaste månaderna så kommer 2015 att bli ett nytt rekordår för redan i september hade man gjort fler bältningar än man gjorde under rekordåret 2014. - Jag tror att det är många i den här historien som önskar att de hade gjort vissa saker annorlunda, säger Jessica Ericsson.Enligt Stockholms läns landstings egen statistik så hade man redan i september i år fattat beslut om fastspänning vid 116 tillfällen. Det är alltså fler än under hela 2014.- Det har varit rörigt på kliniken, säger Jessica Ericsson. Man har haft en personalomsättning, det har varit otydliga roller. Man har inte fått ordning på det. Från och med i år har man börjat jobba klart mer aktivt. - Jag tänker att vi kommer att behöva följa upp det här jäkligt noga, rent ut sagt, på många olika sätt. Det gjordes en fördjupad utredning här från Hälso- och sjukvårdsnämnden i Hälso- och sjukvårdsförvaltningen som presenterades i slutet av augusti. Den visar att man kommit ganska långt. Men det är inte bara BUP-kliniken i Stockholm som fått kritik för att man använder tvångsåtgärder mot barn och unga inom den slutna psykiatriska vården. I februari i år slog FN:s Barnrättskommitté ned hårt mot hur isolering och bältningar används i Sverige. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg ser allvarligt på kritiken från FN. - Internationellt kallas bälte för The Swedish Belt. Jag vet inte om det finns någon koppling till att man använder det här mer än på andra håll, det vet jag faktiskt inte. Jag kan bara notera att jag inte har sett så stark kritik från Barnrättskommittén när det gäller den typen av tvångsåtgärder när jag tittat i andra länders rapporter.BO har också kartlagt barns erfarenheter av tvångsvård. I samtal med barnen så har han tagit del av många berättelser som liknar Amandas. - Jag mötte barn som var med om ungefär den mängden bältningar. Jag tycker att bältningar - som Barnrättskommittén är inne på - är väldig problematiskt mot barn och unga över huvud taget. Att i en akut situation inledningsvis hamna i en sån tvångsåtgärd, det är ju illa nog, men om det är något som upprepas gång på gång, då är det ett misslyckande, helt klart. Det som jag har mött, av de barn som jag har pratat med, så blir ju inte vården det som inger hopp om att man ska bli bättre. Det bryter ner det hoppet. Att det blir en miljö som bara präglas av tvång och brist på tillit. Så det blir väldigt problematiskt. Man når inte fram till barnet med det stöd och behandling som barnet behöver. Många menar att tvångsåtgärder - såsom bältningar - kan undvikas i de allra flesta fall. På Sveriges kommuner och landsting, SKL har man till exempel tagit fram flera alternativa metoder. I projektet Bättre vård - mindre tvång, som pågick mellan 2010 och 2014, lärde man ut de här metoderna till personal på olika avdelningar och kliniker. Ing-Marie Wieselgren är nationell psykiatrisamordnare och projektledare på SKL.- Målsättningen, det finns bara ett mål som det kan vara och det är att minska behovet av tvångsåtgärder. En förutsättning för att nå det målet är att göra patienterna mer delaktiga. - Tillsammans med patienterna gjorde man snyggt på avdelningarna, berättar Ing-Marie Wieselgren. Man bytte möbler och målade. Man gjorde tydliga dagsscheman. Man frågade patienten vad är det som är jobbigt. Ja, det är att vänta. Okej, vi talar om när olika saker ska hända. Vi ser till att du får bestämda tider till läkarsamtal. Men i de här akuta situationerna då, för nu pratar du om att måla väggar och ha fina möbler, men just i de här akuta situationerna vad finns det där för metoder som man kan tillämpa när man ska försöka gå en annan väga än att till exempel bälta en patient?- Framförallt är det att vara tidigare, att se innan. Att tillsammans lära känna när det är en uppladdning på gång. Eller när blir en person rädd. Och vad kan vi göra i stället. Och att när du väl måste ta till det, att det då upplevs så bra som det bara går av dem som är med om det. Bättre vård - mindre tvång riktade sig främst till vuxenpsykiatrin. Nu har SKL startat ett nytt liknande projekt där metoderna ska läras ut till personal inom barn- och ungdomspsykiatrin. Men det finns redan exempel på hur andra kliniker minskat antalet tvångsåtgärder. På BUP i Halland har man utvecklat en egen metod. Håkan Jarbin är chefsöverläkare på BUP i Halland och sitter även i Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatris styrelse. - Vi har ju bälte i Halland, men det var flera år sedan någon låg i det nu Nu säger fel. tror inte att det har varit någon på tre år, men det är jag inte säker på. I Halland har de i stor utsträckning lyckats undvika att spänna fast unga i bältessäng. - Men det är ändå en trygghet att det finns möjligheten att göra det, att ha möjligheten men inte använda den utan jobba på relation istället, säger Håkan Jarbin. Man måste skapa en allians snarare än att hindra dem totalt från att skada sig själva. Så vi låter dem skada sig till viss del utan att ingripa med våld och kraft utan försöker ha en dialog och få igång ett annat sätt att hantera det på. De får dunka sig tills det blir blåmärken, de får rispa sig tills det kommer lite blod, vi stoppar inte det. Och stoppar man det direkt så är risken att det blir en upptrappning och ständiga bältesläggningar och då förstärker man det beteendet och det är det beteendet som allting snurrar kring och då har man målat in sig i ett hörn. Och när de börjar de skada sig så försöker vi bortse från det och locka dem till annat.På BUP i Halland har man försökt få patienterna att fundera över vad de vill göra med sina liv, att se framåt, att vara fysiskt aktiv, spela pingis, gå en promenad och ha ett fullt dagsschema.- Och är det så att de försöker skada sig lite till så lägger man en kudde emellan men man går inte i clinch i dem, säger Håkan Jarbin. Det kan ju synas lite tufft att låta någon skada sig men det är så viktigt att det är personen själv som börjar ta vård om sig själv och att man inte får fysiskt bråk kring samarbetet. I första skedet. Man ska inte säga att bälte inte behövs för det gör det, men om man kan ha bälte utan att använda sig av det, då är det det bästa. Det kräver väldigt mycket personal och en väldig förmåga och sinnesnärvaro från personalen att vara med i detta och hitta utvägarna. Och ta risker som det innebär, för det måste man göra. Men då måste man också ha koll på läget och kunna samarbeta. Så det är en jättesvår och jättebesvärlig vård.Både chefsöverläkaren för BUP i Halland, Håkan Jarbin och Ing-Marie Wieselgren på Sveriges Kommuner och Landsting, säger alltså att det finns metoder att ta till som kan minska tvångsåtgärderna inom den slutna barn- och ungdomspsykiatrin. När vi i första programmet i vår serie berättade om Amanda - den flicka som upprepade gånger spänts fast i en bältessäng på BUP-kliniken i Stockholm - så fick vi mejl från Norge. I det berättade en psykiater att när de jobbat med självskadepatienter där, då upptäckte de att ju fler tvångsåtgärder man genomför, desto mer ökar man patientens självskadebeteende. Vi ringer till Norge och Bodø där Juwamer Mavlud arbetar som psykiater på Nordlandssykehuset i Nord-Norge. Han svensk psykiater och när han kom till Norge 1997 reagerade han på hur man behandlade unga med självskadebeteende. - Självskadebeteende blev behandlat nästan som en allvarlig sjukdom. De blev underlagt tvång och tvångsmedicinering och så vidare och så vidare. Jag vill kalla det för desperationsbehandlingsupplägg helt enkelt.Juwamer menar att tvångsåtgärder gör att patienterna riskerar att hamna i ett kroniskt självskadebeteende och påbörjade därför ett förändringsarbete.- Tvång var förbjudet, totalt förbjudet, tvång skulle icke förekomma över huvud taget. Nu arbetar de utifrån huvudtanken att självskadebeteendet inte ska betraktas som en psykisk sjukdom utan som en beteendestörning som patienten själv får ta ansvar för. - Men självaste skadebeteendet är ett symptom som vi kallar för kommunikativt värde, dvs att du kommunicerar med omvärlden för att du inte kan ge uttryck för det som plågar dig. Nyckeln är att man ger ansvar tillbaka till patienten, men det ska inte ske över en natt. I Bodø arbetar de efter principen att patienterna i möjligaste mån ska leva sina liv hemma och inte alls läggas in.- Håll dem borta från avdelningarna så mycket som möjligt för att undvika kronofisering och institutionalisering, säger Juwamer Mavlud. För att undvika att patienterna hamnar i ett kroniskt självskadebeteende, så får de fortsätta att leva i sin vanliga vardag, men med tillgång till en samtalskontakt. Men på Nordlandssykehuset har de också vad som kallas brukarstyrda platser. Om en patient börjar må riktigt dåligt, då kan han eller hon ringa till sjukhuset och be om att få komma in direkt - utan att behöva gå via sin husläkare eller en akutmottagning. De lägger i princip in sig själva.- De ingår ett kontrakt, du kommer in och när du kommer in så är det så att det bli max 4-5 dygn eller kortare, oftast är det väl 2 dygn, berättar Juwamer Mavlud. Det är individuella kontrakt man skriver. Om det är självskador så är det förbjudet att skada dig. Om det är folk som har missbruksproblem, då är det förbjudet att missbruka på avdelningen. Och man skriver individuella kontrakt med de enskilda patienterna som får erbjudande om att komma dit. Alltså, det införde jag, självskadeförbud. Du är välkommen hit men det ingår att icke skada sig själv. Om det sker, även om det så är mitt på natten, så blir du utskriven. Då får du vara på hotell. Trot eller ej blev det ingen självskadning mer. Under arbetet med Kalibers serie om den slutna barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige så har vi mött flera experter som har strategier för hur man kan undvika situationer liknande den som uppstått på BUP-kliniken i Stockholm. Inom BUP i Halland, som vi hörde om, stoppar man inte direkt unga med skadebeteende från att göra sig själva illa, i Norge har man tvärtom infört nolltollerans. För Åsa Nilsonne som är professor i medicinsk psykologi - och har jobbat med unga kvinnor med gravt självskadebeteende - är lösningen terapi. - Det är ju någon slags desperat sista lösning när en patient inte kan styra sitt beteende alls. Och då måste man ju arbeta, för det första med att förebygga så att folk inte ska hamna i en så extrem känslomässig situation. Och för det andra med att hitta andra sätt att hantera den extrema känslan när den väl uppstår. Hur förebygger man sådant? - Man försöker förstå vad är det för situationer som är särskilt sårbara eller särskilt svåra för den här människan att hantera. När är det hennes ångest väcks. Om situation är, till exempel, att hon blir väldigt rädd, då får man dels försöka lära henne egna strategier för att lugna ner henne, dels lära henne att använda personalen i förebyggande syfte. Att säga att nu är jag på väg att bli så här rädd, nu behöver jag känna mig trygg, jag behöver att någon sitter och pratar med mig, något som gör att känslan går ned. Alla känslor kan ju när som helst gå i riktning mot att de blir mer starka eller mindre starka och då måste man lära sig vad som kan dämpa känslan för den här personen. För den som blir patient och har den här typen av svårigheter med sina känslor, hon klarar inte att göra det här själv, då hade de inte varit patient. Hon behöver inte bli tillsagd att Lugna ner dig!, därför att problemet är att hon inte vet hur man gör för att lugna ner sig när det blir så här besvärligt.Åsa Nilsonne är självkritisk till hur man inom vården ibland ser på psykiskt sjuka människor som inte kan styra sitt beteende.- Av någon anledning blir vi inom vården väldigt provocerade av detta. Vi blir inte provocerade när någon får ett epileptiskt anfall, för det förstår vi att personen inte kan rå för. Men vi blir provocerade när någon får ett vredesutbrott eller en panikattack därför att vi tycker att folk borde kunna skärpa sig eller borde förstå att så gör man inte. Då blir det inte sällan konflikter. Det blir inte sällan en slags maktkamp och då kan bältet komma in som ett led i den maktkampen, att man har det maktmedlet att lägga någon i bälte när man inte lyckas lösa problemet på annat sätt. Vi lämnar vår granskning om bältning och självskadebeteende. I vårt andra program visade vi hur användningen av antipsykotiska läkemedel - såsom neuroleptika - har ökat mycket inom BUP och att det saknas kontroll över de allvarliga biverkningar som kan uppstå - framförallt hos barn. Förra veckan berättade vi om Claudio som höll på att mista livet när han vårdades på BUP-kliniken i Stockholm. Han var 15 år när han blev sjuk. Så här berättade hans föräldrar om mötet vården.- När han kom dit, den här läkaren, jag kommer aldrig att glömma henne, började proppa honom med mediciner.Vad sa läkaren då till er om de här medicinerna?- Läkaren sa att det här var det bästa. Hon visste vad hon höll på med. Hon hade mycket erfarenhet. Hon kunde allting, säger Claudios mamma Angela.- Vi trodde på medicinerna. Vi trodde de skulle hjälpa, berättar Claudios pappa som också heter Claudio.Vi kunde läsa i journalen att Claudio behandlades med fyra olika neuroleptika. När vi låtit experter titta i Claudios journal så menar de att han fått onödigt många mediciner samtidigt. Mediciner som riskerar att ge mycket svåra biverkningar. Dessutom kunde vi konstatera att sättet som Claudio medicinerades på stred både mot Socialstyrelsens och BUP:e egna farmakologiska riktlinjer. För Claudio ledde biverkningarna att han till slut kollapsade.- Och när vi kommer tillbaka till avdelningen, vi ser att Claudio kan inte gå, berättar hans mamma. Hans hand hade dragit upp sig så här. Och benen också. Och han dreglade. Halva sidan var förlamad.Claudio blev väldigt sjuk av medicinerna och familjen har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg. - Till sist, vi trodde att Claudio kommer att dö här. Ja, det trodde vi, berättar föräldrarna.Enligt chefsläkaren Sten Jacobson som sitter i psykiatriledningen för Stockholms sjukvårdsområde - och som ansvarar för vården på BUP-kliniken - bör läkarna vara mycket restriktiva med neuroleptika. - Det är oerhört viktigt. Varför då? - För att neuroleptika har biverkningar. Sten Jacobson anser att det är ytterst väsentligt att läkarna på kliniken följer de riktlinjer som finns. Om de frångår dem måste läkarna kunna motivera sina beslut. Han säger att psykiatriledningen nu kommer att granska Claudios fall - och även hur läkare på kliniken förhåller sig till riktlinjerna. - Självklart måste vi granska det. Jag anser att det är allvarligt. Jessica Ericsson, ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen i Stockholms läns landsting reagerar starkt på Kalibers uppgifter om Claudios vård.- Med anledning av programmet i måndags om en kille som hade fått väldigt tung medicinering på ett sätt som lät - det lät förskräckligt, helt enkelt - så har jag pratat med förvaltningen igår om att vi behöver ha en medicinsk revision här där man går igenom journalerna, för att se att man faktiskt kikar över hur ser det ut. Använder man rätt mediciner vid rätt tillfälle? Hur sker uppföljningen? För det som beskrevs kring den killen, sånt ska inte förkomma. Och det är väl jättebra att han har gjort en IVO-anmälan.Stockholms läns landsting ska nu alltså se över sina rutiner. Chefsläkaren i psykiatriledningen, Sten Jacobson, säger att han välkomnar Kalibers granskning. - Min bestämda uppfattning är att det har blivit betydligt bättre på kliniken, men det återstår fortfarande mycket arbete. Personalen slog larm 2013, man skulle komma till rätta, men så har man ändå inte gjort det. Personalen vittnar fortfarande om att de här avskiljningarna på RIA-avdelningen sker på ett otillåtet sätt. Personal vittnar om att man ibland bältar i förebyggande syfte. Hur kan det bli så, när man har fått den här kritiken och ska förbättra sig, men så blir det inte bättre? - Jag anser att det har skett en förbättring, men det finns fortfarande en hel del saker att åtgärda. Och de här Kaliberprogrammen nu, innebär ju att ja, vi har ju alldeles tydligt som ledning, vi måste ju skärpa vår interna granskning, så att vi verkligen är säkra på att förbättringarna faktiskt har skett. Hur ska ni säkerställa, från ledningens sida nu då, att det kommer att bli bättre och mer patientsäkert för de barn och unga som är intagna på kliniken? - Vi gör en genomgripande intern revision av både styrdokumenten men också hur de tillämpas i praktiken. Sten Jacobson är självkritisk också när det gäller Amanda - hon som isolerades i över tre veckor och blev fastspänd i en bältessäng 44 gånger under tre och en halv månad.- Det kan jag hålla med om att där verkar det som att vi har brustit då. Reportrar: Helene Almqvist och Mikael FunkeResearch: Emilia MellbergProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

De medicinerade barnen - Kaliber granskar barnpsykiatrin del 2

Kaliber

Play Episode Listen Later Nov 23, 2015 29:35

Antipsykotiska läkemedel ges allt oftare till barn men vilka är riskerna? Kaliber om tunga mediciner, läkare som inte följer riktlinjerna och Claudio som höll på att mista livet när han medicinerades Jag brukar kolla på matcherna på Champions League. Jag kollar mycket på fotboll. Jag gillar det och har spelat själv. Det här är Claudio. Han visar runt i sitt rum. Han gillar träning och fotboll. Här är din medicinlåda. Ja, förut fick jag ta mer. Det är glest i medicinfacken. Men så har det inte alltid sett ut. När Claudio var 15 blev han sjuk. Vi har alltid sett honom som frisk. Men Claudio blev sjuk. Från en dag till en annan, säger Claudios föräldrar Claudio och Angela. Han hade svårt att sova mellan natten söndag till måndag. Han hade svårt att sova. Vi hade lagt oss och klockan var fyra. - Han vaknar och gråter och skriker. Det var som någon slags kramp i kroppen som han fick. Jag tänkte att kan det vara någon sorts förkylning, vi tar tempen på honom, ger honom en Alvedon och sen blir det bra, säger Claudios mamma. Allt hände så fort. Claudio hade inte haft några psykiska problem innan. Och helt plötsligt blev han sjuk, han inbillade sig saker - till exempel att han just vaknat ur ett koma. Han var rädd och förvirrad. Efter besök på vårdcentralen och sen sjukhuset blir han inlagd på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, BUP, i Stockholm. När han kom dit, den där läkaren, jag kommer aldrig glömma det, hon började proppa honom med mediciner, säger Claudios pappa.Vad sa läkaren då till er om de här medicinerna? Läkaren sa att det här var det bästa. Hon visste vad hon höll på med. Hon hade mycket erfarenhet. Hon kunde allting, säger Claudios mamma. Vi trodde på medicinerna. Vi trodde de skulle hjälpa, men vi visste inget om sådana starka mediciner. Vi har inte hört de där namnen på medicinerna förut, säger Claudios pappa. Claudios pappa häller ut medicinerna på köksbordet.- Haldol, 20 mg Zuprexa, Oxascan, Olanzapin, läser föräldrarna upp.Medicinerna på bordet är de flesta neuroleptika. Mediciner som används för att behandla allvarliga psykoser och schizofreni. På kliniken försöker man lista ut vad som är fel, samtidigt som man försöker stötta föräldrarna. I journalen kan man se att de olika läkarna engagerat sig för att hjälpa honom. Men för Claudio blev inläggningen på BUP en början på ett långt töcken, när han kommer ut från kliniken fem månader senare har han gått igenom 20 tvångsinjiceringar, 24 elchocksbehandlingar, 12 fastspänningar i bältessäng och flera attacker där han förlorat medvetandet. - Till sist trodde vi att Claudio kommer att dö här. Ja det trodde vi, berättar föräldrarna. Det här är den andra delen i Kalibers granskning av barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Idag handlar det om neuroleptika - medicin som används - ofta framgångsrikt - mot allvarliga psykoser och schizofreni. Men det är också en medicin som kan ge allvarliga biverkningar - speciellt för barn.På BUP har förskrivningen av neuroleptika ökat mycket. Det visar nya siffror som Kaliber har låtit Socialstyrelsen ta fram. 2009 förskrev BUP:s läkare i Sverige 10 000 recept med neuroleptika till barn och ungdomar. Förra året hade den siffran ökat till nästan 16 000. Alltså en ökning med nästan 60 procent. Ökningen är störst hos de yngre barnen. Förra året skrev BUP:s läkare ut mer än tre gånger fler recept med neuroleptika - till barn mellan fem och nio år - än vad man gjorde 2009. - Jag ser ett väldigt stort problem. Det finns all anledning att ta det på oerhört stort allvar, säger Åsa Nilsonne är psykiatriker och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet.- Vi har ju också det problemet att många av de här preparaten vet vi inte vilka långtidseffekterna kan vara - särskilt när vi ger dem till barn. Åsa Nilsonne säger att neuroleptika är ett värdefullt preparat för dem som verkligen är i behov av det, men menar att det samtidigt finns en övertro på neuroleptika bland många läkare: Hon säger att läkemedlen skrivs ut för slarvigt, med tanke på de biverkningar som finns.- Det är fruktansvärda biverkningar och som vi borde ha väldigt mycket respekt för. Håkan Jarbin är chefsöverläkare på BUP i Halland. Han ingår även i Läkemedelsverkets expertgrupp som just nu håller på att skärpa de riktlinjer som finns när det gäller förskrivning av neuroleptika. Han blir bekymrad när han ser hur mycket förskrivningen av neuroleptika till barn har ökat. Biverkningarna är många och flera av dem är allvarliga.- De lömska biverkningarna som är mer under huden, om man säger så, inte i hjärnan utan mer under huden är att man får ökad aptit. Man går upp i vikt. Får metabola biverkningar. Med fettrubbningar och glukosrubbningar som kan leda till diabetes av ålderstyp. Det kan leda till högt blodtryck och övervikt. Sen endokrina biverkningar som påverkar prolaktinet i som är ett sexhormon som gör att man får problem både med mens och sexuella funktioner, men också med en del av benbildningen, man får klenare skelett till exempel. Andra allvarliga biverkningar är motoriska och kallas extrapyramidala symtom. Det förkortas EPS. EPS innefattar kramp i muskler, stelhet, skakningar, rastlöshet, motorisk oro och ofrivilliga muskelspänningar. - Det ser ut som man har Parkinsons sjukdom, man blir stel och orörlig och går sakta och skakar, säger Håkan Jarbin.Enligt Håkan Jarbin så är det inte ökningen av neuroleptika i sig som är problemet. Oftast fungerar medicinen bra utan allvarliga biverkningar. Problemet handlar snarare om att inte alla läkare följer upp medicineringen ordentligt, med kontroller av till exempel vikt, blodfetter och för att se att det inte har uppstått biverkningar som till exempel extrapyramidala symtom. Om allvarliga biverkningar uppstår måste man sänka dosen eller upphöra med medicineringen. - Man vet ju också att riskerna ökar när man exponerar fler. Jag tror att kontrollerna sköts inte så bra som de bör skötas, säger Håkan Jarbin.15-åriga Claudio är en av dem som upplevt de allvarligare biverkningarna man kan få av neuroleptika. Den 18 september för tre år sen läggs han in på BUP-kliniken i Stockholm. Enligt hans föräldrar har han inte haft psykiska problem tidigare. Han var inte suicidal som många andra patienter, och förvirring som han upplevde var något nytt. Men Claudio hade haft problem. I skolan och på fotbollsträningen. Några killar hade under en lång tid hackat på och trakasserat honom. Till en början misstänker man att Claudio insjuknat i en psykos. Men det är osäkert. Det framgår av Claudios journal. Senare gör läkaren bedömningen att han är bipolär. Hans föräldrar får ett eget rum så de kan vara med sin son. - Vi bodde där tillsammans med Claudio, säger hans föräldrar.Ni bodde där båda två?- Vi skulle aldrig lämna Claudio.Claudio får snart flera neuroleptika. Som förstamedicin sätts Olanzapin in. Vi visar Claudios journal för Håkan Jarbin på BUP i Halland. Han har ingen möjlighet att gå igenom hela journalen, men han upptäcker ändå snabbt ett problem.- Ja nu ser jag här att Han hade Olanzapin den här patienten ser jag. Olanzapin är inget försthandsmedel för det är det som ger värst av alla metabola biverkningar. Det bör man inte börja med, säger Håkan Jarbin.Men här har man ju fortsatt med den. - När man fortsätter med den så känns det inte bra, den är ju tredjehandsmedel i så fall. Riskerna är ju så pass stora. Det tycker jag är bekymmersamt.Enligt Läkemedelsverkets riktlinjer och även i BUP Stockholms egna riktlinjer ska inte Olanzapin användas som förstahandsmedel, utan ska mer användas som komplement - eftersom medicinen ger så pass kraftiga bivekningar. Enligt journalen har alltså läkaren brutit med de interna riktlinjerna. - Och jag vet att om det är akut så är den väldigt bra, säger Håkan Jarbin. Men då är det ju risken att man inte bara använder den de tre första dagarna utan man rullar på sen. Men om man fortsätter mer än tre dagar börjar nackdelarna torna upp sig om man säger sig.Medicinen kommer Claudio ha stående - alltså att han får den dagligen - under hela tiden han är på BUP. Vi träffar verksamhetschefen på kliniken, Per-Olof Björck. - Ja, jag tycker överhuvudtaget att man ska vara väldigt försiktig med farmaka när det gäller växande individer, säger Per-Olof Björck. Moderna neuroleptika har biverkningar som är ganska allvarliga. Det finns ju risker beskrivna och det vet vi ju om.När Claudio vårdades på kliniken hade verksamhetschefen Per-Olof Björck inte börjat än. Han säger att han inte vill kommentera enskilda ärenden. Men vi visar honom den fullmakt som Claudio och hans föräldrar har skrivit under - vilket ger honom rätt att fritt prata om vården, trots sekretessen. Men verksamhetschefen vill ändå inte svara på våra frågor om Claudios vård. - Det blir bara fånigt. Jag kommenterar inte ett enskilt fall, säger Per-Olof Björck.Förra veckan i Kaliber granskade vi BUP-kliniken i Stockholm och fallet Amanda. Hon som bältades 44 gånger på tre och en halv månader. Då fick vi höra personal berätta om hur man ibland använde tvångsåtgärder - alltså bältningar och avskiljningar - som straff på kliniken. En av skötarna som var med och berättade minns Claudio som han fick bra kontakt med. Men han märkte att Claudio blev mer och uppskruvad och förvirrad. Skötaren vill vara anonym, så vi har bytt ut hans röst. - Det förvärrades under veckorna som gick, och det blev mer och mer och mer. Jag försökte prata med honom men det gick inte. Han blev bara sämre och sämre. Jag såg ingen förbättring. Skötaren berättar att Claudio flera gånger förväxlade personalen med de mobbande killarna från skolan, och att Claudio mest var rädd.- Han var uppvarvad och orolig, sen var han livrädd, säger skötaren. De tre första veckorna får Claudio två typer av neuroleptika. Men trots medicinerna så blir han inte bättre. Kaliber får kontakt med den psykiatriker som hjälpt Claudios föräldrar att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Det har än så länge inte kommit något beslut. Psykiatrikern menar att det begåtts flera fel i vården av Claudio. Den psykiatriska världen är liten och läkaren är rädd för att öppet kritisera vården och tror att det kan påverka hans framtida arbete. Vi har därför bytt ut hans röst. - De första tre veckorna efter inläggningen var väl inte så dramatiska egentligen.Men det blev dramatiskt sen. Man började medicinera honom väldigt frikostigt. Den där medicineringen tog en väldig fart, säger psykiatrikern. I Läkemedelsverkets rekommendationer står det att barn och ungdomar är mer känsliga för biverkningar av neuroleptika än vuxna. Framförallt gäller det de motoriska biverkningarna - alltså de extrapyramidala symtomen, EPS. Claudio ges nu maxdosen för vuxna av Olanzapin. Han får också ett annat neuroleptika - Levomepromazin. Det dröjer inte länge förrän han har fem stående mediciner. Det framgår av Claudios journal. - Så fort man sysslar med någon sorts läkemedelscocktail, då vet man inte vad man håller på med riktigt, säger psykiatrikern.Både i landstingets egna interna rekommendationer och i Läkemedelsverkets riktlinjer för neuroleptika, står det att är viktigt att polyfarmaci undviks, alltså att man inte ska använda flera läkemedel samtidigt, eftersom man inte vet hur medicinerna interagerar med varandra. Enligt journalen så följer man alltså inte de interna rekommendationerna. I journalen kan man också läsa att Claudio blir alltmer uppvarvad och agiterad. Skötaren som vi har kontakt med beskriver att Claudio i takt med den ökande medicineringen så försvinner han allt mer mentalt.- Det var inte riktigt den Claudio jag mötte första gången. Som var lite rädd och traumatiserad. Det var en annan person. Det fortsatte bara att ge honom mer och mer mediciner och det blev bara sämre och sämre, säger skötaren.Claudios föräldrar blir förtvivlade, men trodde ändå att medicinerna skulle hjälpa. Men de började snart tvivla på behandlingen.- För han luktade när jag kramade honom. Han luktade bara medicin, säger pappan.Han luktade medicin?- Bara medicin. Jag blev helt chockad för att han luktade medicin.Som något kemiskt?Ja. Precis.Men ifrågasatte ni inte läkaren, varför han skulle få så mycket mediciner?- Jo, vi frågade henne. Men hon sa, vi måste prova vilken medicin som kan passa till honom. Det var det svaret som vi fick. Hon testade, säger mamman.Senare under vårdtiden ges Claudio också neuroleptikan Haldol. Ett preparat som tillhör den gamla generationens neuroleptika. Preparat som Haldol håller på att fasas ut på grund av de svåra biverkningarna. Haldol har extrapyramidala symtom som signifikant vanlig biverkning, enligt de studier som har gjorts. Håkan Jarbin som arbetar med att ta fram nya riktlinjer till Läkemedelsverket vad det gäller förskrivningen av neuroleptika blir överraskad över att Haldol används på BUP i Stockholm. - Det förvånar mig. Det kan jag säga för unga får ju väldigt mycket av de motoriska biverkningarna på Haldol. De får det i 100 procent av fallen i stort sett. Och det är risk att man får kroniska smackningar, tuggningar, felaktiga rörelsemönster som bara rullar på hela tiden när man slutar med Haldolet sen så det ska man undvika till unga. I journalen framgår det att Claudio gång på gång försöker vägra att ta medicinerna.- Och när han inte ville ta sina mediciner kom de och sprutade medicinerna. De var fyra stycken, berättar Claudios föräldrar.Under tiden på kliniken tvångsinjicerades Claudio sammanlagt 20 gånger. Ofta med Olanzapin.- De höll fast honom. Vi såg det.Enligt psykiatrikern som har gått igenom journalen börjar nu Claudio få de extrapyramidala symtomen, EPS.- Han får skakningar, stelhet, ordentlig parkinsonism, vadont, fradga i munnen. Nu får han stående det här motgiftet. Biperiden. Stående. Det är medicin som om den ges stående också kan ge biverkningar. Och för varje dag ökar biverkningarna, men man sänker inte medicinerna. Man tar inte bort dem. Och nu börjar det bli riktigt läskigt.Men är det självklart att de här biverkningarna beror på medicinerna?- Ja. för det här var inget han hade i början av inläggningen.Men det kan inte vara så att ni bara gör olika bedömningar? - Ja, men riktlinjen är ju - ser man extrapyramidala symtom ska man antingen sänka medicinen eller sätta ut den. Eller byta till något annat och det har man inte gjort.Här ser du att man har brutit mot riktlinjerna? - Här har man brutit mot riktlinjen. Är det så att man alltid ska följa riktlinjerna? - Ja det ska man göra.Man kan inte få bryta dem? - Då ska man motivera det i så fall.Men är det motiverat? - Nej, det tycker jag inte. För dagen därpå den 23 oktober då står det i journalen att han är stel, går som en gammal man, skakar i händerna, parkinsonaktigt. Det här är en 15-årig pojke! Krypningar i benen, periodvis hotfull. Dagen därpå. Dreglar, skakiga händer, släpande gång, svårt att hålla ett glas mjölk. En pojke som har fungerat, aldrig varit i kontakt med BUP för en dryg månad sen överhuvudtaget, säger psykiatrikern.- 25 oktober, sväljningssvårigheter. Han är stel i underarmarna, vinglig gång, stel i händerna, släpig gång, står och går runt hela tiden. Det är klassisk akatesi när man inte kan vara stilla. Och det får man av?- Neuroleptika. Biverkningar. Klassisk biverkningar eller extrapyramidala symtom. Nu har han haft maxdos av Olanzapin i 17 dagar i sträck och under sex dagar har han haft Levomepromazin i sex dagar, som är ett tungt neuroleptika, men man gör ändå ingenting åt medicineringen.Men varför reagerar man inte när man ser de här symptomen?- Det förstår inte jag, att ansvarig överläkare inte reagerar.Vi ber om att få en intervju med BUP-klinikens chefsöverläkare. Hur ser man på neuroleptika på kliniken? Hur viktigt är att följa de rekommendationer som finns? Varför har man använt Haldol? Är det här något som har diskuteras läkare emellan? Men den pressansvarige svarar i ett mail att ingen på kliniken har den överblick som vi efterfrågar - och att de därför inte vill ge några intervjuer.Enligt psykiatrikern hade ett alternativ till medicinerna kunnat vara att arbeta i lugn och ro. Att reda ut det som hade hänt i skolan. Och att man samtidigt hade haft mycket personal som kunde vara där och stötta.I en journalanteckning framgår det att en sjuksköterska vid ett tillfälle sitter och lyssnar på Claudio, och håller om honom. Det är en av gångerna då han är lugn. Trots biverkningarna sänker den ansvariga läkaren inte dosen neuroleptika, enligt journalen.- Nu håller Claudios kropp på att kollapsa, säger psykiatrikern. På natten kissar han på sig när han står upp och han fortsätter att kissa på sig de närmsta dagarna. Den 27 till 28 oktober får han ännu mer extrapyramidala symtom. Han blir stel i rygg och nacke och då är han på väg att få den här sprättbågen, man kan inte böja huvudet. Oerhört otäckt. Han dreglar extensivt. Han har dålig balans. Han lutar åt ena sidan och han har fått förstoppning. Klassiska symtom. Biverkningar. Claudio har nu medicinerats i 42 dagar med stark dos av neuroleptika. Läkaren på BUP tar nu beslut om flytta Claudio till den vuxenpsykiatriska intensivvårdsavedelningen, PIVA där han ska genomgå elbehandling ECT - alltså elchocker.- Han får sex behandlingar med ECT, 31 oktober till den 12 november, säger psykiatrikern.Men vad hade hänt om han inte hade fått de här elchockerna?- Då hade nog kroppen lagt av.Och det skulle innebära?- Jag tror det hade varit en stor risk att han hade dött.Men Claudio blir bättre av elbehandlingen och han får komma tillbaka till kliniken. Nu har man också satt in den fjärde neuroleptikan - Haldol. Det gamla preparatet som håller på att fasas ut. Känd för att ge extrapyramidala biverkningar särskilt hos barn. Det dröjer inte länge innan Claudio kollapsar igen. Claudios föräldrar har åkt hem en natt för att få sova. Men de blir väckta av telefonen på morgonen. Det är läkaren på kliniken som säger att Claudios hälsotillstånd är allvarligt och att de misstänker att han har fått en stroke.- Så vi rusar iväg, berättar mamman. Och de hade redan tagit Claudio till Södersjukhuset. De hade honom där. Och när vi kommer tillbaka till avdelningen, vi ser att Claudio kan inte gå. Hans hand hade dragit upp sig så här. Och benen också. Och han dreglade. Halva sidan var förlamad. Ansiktet var förlamat. Alltså hela halva kroppen var förlamad.Claudio sitter nu i rullstol och kan inte gå. Hans pappa hjälper honom att duscha, klä på sig och borsta tänderna. Enligt psykiatrikern - som gått igenom journalen - är det mycket som tyder på att Claudio nu håller på att få malignt neuroleptikasyndrom - ett livshotande tillstånd. Det är den allvarligaste formen av extrapyramidala symtom. Tillståndet är sällsynt, men risken är större för patienter som Claudio, enligt psykiatrikern.- Och risken för att få det är mycket högre om man är ung, mycket högre om man är av manligt kön. Det visar sig att han har väldigt många riskfaktorer för att få det här. Och det är lättare att barn får det. Och det har en dödlighet som är högre för barn. Det är ett fullständigt livsfarligt tillstånd. Men det tänker man inte på. Nu man kan börja tänka, nu är han på väg att få det här. Det första stadiet i malignt neuroleptikasyndrom är extrapyramidala symptom. Det är därför man ska sätta ut medicinen eller minska den eller byta ut den så fort man ser sådana symtom. Det har man inte gjort här.I journalen den 16 november gör en ny läkare en anteckning. Han ifrågasätter att man ger Claudio Haldol. Han skriver att den ska tas bort för att undvika extrapyramidala biverkningar. Den 17 november görs ännu en anteckning i journalen - den här gången av ännu en ny läkare - en barnneurolog. I journalen ställer han frågan: Skulle det kunna handla om malignt neuroleptikasyndrom. Och nu sänker man faktiskt dosen Olanzapin.Men samma kväll är Claudio och agiterar, spottar och fräser och biter i sin hand. Strax före klockan nio på kvällen tar en jourläkare beslut om att Claudio ska tvångsinterneras med Olanzapin. 18 minuter senare blir Claudio okontaktbar. I journalen står det att han ligger helt utan tonus i kroppen - alltså att han är helt slapp i musklerna - tillståndet varar i 30 minuter. Och det här kommer hända fler gånger. I journalen kallar man det för frånvaroattacker. - Ja det är ett tecken på att kroppen håller på att kollapsa ännu en gång. Han börjar närma sig slutet. Kroppen orkar inte med, den håller på att ge upp, säger psykiatrikern.De kommande dagarna får Claudio flera frånvaroattacker. Nu sätter man återigen in Haldol - det som man tidigare tog bort för att lindra biverkningarna. Claudio är i riktigt dåligt skick. I journalen framgår det att han flera gånger har dödsångest och pendlar mellan gråt och uppgivenhet. Han ber personalen om hjälp att dö. Dagen efter är skicket så pass dåligt att han återigen skickas till Piva för att få fler elbehandlingar.- Vi trodde att Claudio skulle dö, berättar föräldrarna. Till sist trodde vi att Claudio kommer att dö här.Men elbehandlingen ger effekt. Så man fortsätter. Och efter ett tag kan Claudio skrivas ut från BUP och han kan flytta hem igen. Då har han varit på kliniken i nästan fem månader. Räknar man i journalen kan man se att under vårdtiden blev Claudio tvångsinjicerad 20 gånger. Sammanlagt har han medicinerats med fyra olika neuroleptika. Fem gånger har han drabbats av det man i journalen beskriver som frånvaroattacker. 12 gånger har han spänts fast i bältessäng och sammanlagt har han genomgått 24 elbehandlingar.Utifrån journalen gör psykiatrikern bedömningen att Claudio inte alls är bipolär. Istället tror han att har ADHD och lidit av posttraumatisk stress av mobbningen. Att det var det som utlöste allt från början. Hade han fått adekvat behandling, hade man tagit reda på mer om hans bakgrund, med mobbningen, hur det var i skolan, och inte gett honom en massa mediciner utan lyssnat på familjen. Då hade han varit utskriven inom någon månad tror jag. Han ligger två år efter när vad gäller skolgång nu. Han har fortfarande problem när han springer med sin arm som han sen tidigare hållit vikt in till kroppen. Jag tycker det är jätteallvarligt och jag tycker det visar på ett stort problem inte bara inom BUP utan inom psykiatrin överhuvudtaget att man använder neuroleptika för frikostigt och inte heller tar på allvar de här biverkningarna.Håkan Jarbin chefsöverläkare på BUP i Halland har med andra kollegor inom kåren legat på Läkemedelsverket om att införa nya riktlinjer vid förskrivning av neuroleptika till barn och ungdomar. Det de har sett är att det har slarvats med uppföljande kontroller. Den mest utsatta gruppen patienter, säger han, är de som flyttas runt mellan olika behandlingshem med täta läkarbyten. Här är det lätt att de viktiga uppföljande kontrollerna inte görs. Det är en mycket viktig fråga. För det är rätt att de här barn- och unga som är omhändertagna får mer mediciner än andra barn, och det är ju helt rimligt eftersom de ofta har psykiska problem. Men den sköts nog mindre noga än andra barns medicinering och det är verkligen inte okej.I vinter börjar Läkemedelsverkets expertgrupp, där Håkan Jarbin ingår, arbetet med att ta fram de nya riktlinjerna. Det har tagit form, och tagit fart, och det är bra att det kommer från en myndighet, för det talar mer till verksamhetschefer och landstingsledning, och sen gäller det också att implementera dessa så att det verkligen kommer barnen till godo. Kalibers siffror visar på en stor ökning av förskrivningen av neuroleptika till barn på BUP. Störst är ökningen hos barn mellan fem och nio år. Claudio var nära att dö när han vårdades på BUP. Nu är han tillbaka skolan. Nu bryr han sig inte om killarna som brukade vara taskiga. Och han är också börjat med fotbollen igen. Jag var inte så mycket medveten om vad som hände där på BUP, säger Claudio.Du har glömt mycket, eller? Alltså jag vet inte så mycket om det där. Pappa har berättat lite för jag vet inte så mycket. Sen ville jag inte veta mer. Jag vill inte veta mer.Reporter: Mikael FunkeResearch: Emilia MellbergProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

När tålamodet prövas

Play Episode Listen Later Sep 22, 2015 54:30

I bilkön, när barnen bråkar eller när partnern vägrar diska direkt efter middagen. Det kryllar av situationer när tålamodet prövas. Men hur mycket tålamod ska vi egentligen ha med omgivning? Charlotta är ensamstående mamma till tre barn, varav ett har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, hon vet hur det är när tålamodet prövas. Efter långa konflikter händer det att hon säger saker som hon sen ångrar. Tålamod beskrivs som en dygd inom flera religioner, den tålmodige kan utså stress och press utan att rubbas och låter aldrig humöret ta över. Men att vara väldigt tålmodig kan också vara en strategi som låter den konflikträdda slippa undan konfrontation. Programmet är ett telefonväkteri och lyssnarna kan ringa till det direktsända programmet för att berätta om sina erfarenheter av hur det känns när tålamodet brister, telefonnummer: 08 215 216. Gäster i studion är psykologen Anna Bennich Karlstedt och Åsa Nilsonne, psykiater och författare. Vi berättar också om ett av psykologins mest berömda experiment, då barns tålamod testades med marshmallows. De barn som avstod från godiset lyckades bättre senare i livet, men på senare år har slutsatserna som drogs ifrågasatts.

men efter programmet kropp nilsonne anna bennich karlstedt

Hur vet jag att min hund är lycklig?

Play Episode Listen Later Jul 12, 2015 68:02

En av de vanligaste frågorna svenska hundägarna funderar på är om hunden är lycklig och det är en fråga som två experter i frågan biter tag i. Vad gör egentligen att hundar mår bra? Och hur mycket kan vi egentligen påverka våra hundars lyckokänslor?I det här avsnittet samtalar programledarna Maria Hedqvist och Gurgin med poddens hundpsykolog Eva Bodfäldt och Åsa Nilsonne som är professor i medicinsk psykologi. - Jag är övertygad om att upplevelsen av lycka inte är något som kommer på måfå som en regnskur utan det är något som man kan bädda för eller träna sig i att uppleva, menar Åsa Nilsonne. Poddens hundpsykolog menar att man kan se när en hund är lycklig och att man till och med kan se när en hund skrattar:- En hund som är lös, ledig i kroppsspråket, som slänger ögonen bakåt med öppen mun som man kan höra flåsa är en hund som är lycklig. Lycka är något som hunden kanske inte jagar på samma sätt som människor gör. Hundar kan känna välbefinnande genom att jaga eller när de lyckas att lösa ett problem.

att hund jag vet poddens hundar lycklig nilsonne gurgin hundpodden eva bodf maria hedqvist

Ihopmatchad och missnöjd - om partnerval

Malous filosofiska salong

Play Episode Listen Later Jun 23, 2015 54:28

Greta hade varit singel ett tag. Hon ville ta vetenskapen till hjälp och sökte till ett Tv-program för att låta experter matcha ihop henne med den rätta livspartnern. Genom programmet träffar Greta Per och de blir ett par. Men alla tester till trots tar förhållandet slut.- Det går att matcha personer genom psykologiska tester men omständigheterna kan man inte styra över, säger Greta om experimentet i efterhand. Dagens Kropp & Själ handlar om vad som styr vilken kärlekspartner vi väljer och om hur det går sedan när egenskaperna vi föll för börjar bli det som vi stör oss på mest av allt hos den andra. Gäster i studion är; Åsa Nilsonne, psykiatriker, Bengt Brülde, filosof och Cecilia Fyring, parterapeut

tv men genom kropp missn nilsonne bengt br

#14 Tror Sigge Eklund på ödet? Åsa Nilsonne och Sigge Eklund

Play Episode Listen Later Feb 27, 2015 29:21

Malous filosofiska salong med författaren och psykiatern Åsa Nilsonne och författaren Sigge Eklund om vad det egentligen är som styr våra liv, är det ödet? Gästerna och Malou von Sivers samtalar också kring vem som äger sanningen och om det finns något som är riktigt sant. Och är det bättre att fly än att illa fäkta? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

tror malou sivers sigge eklund nilsonne malous

Hjärnan, sexet, och behovet av riktigt bra glid

Lundströms Bokradio

Play Episode Listen Later Feb 7, 2015 42:56

Det är kroppen vi vill åt! Och vi ägnar oss åt en systematisk språklig kroppsundersökning. Vi börjar med hjärnan, författaren Åsa Nilsonne berättar varför hon valt Hippocampus till huvudperson i sin nya roman H. Vi fortsätter ned att uppmärksamma en text från 1904 med rubriken "Könslifvets regelverk" med hjälp av forskaren Maja Bondestam. Och så landar vi på skidorna, i begrundan över Hans Olav Hamrans vallningsbibel - boken Bra glid. Vilken betydelse har de litterära agenterna för svensk litteratur? Är de hjältar eller gangsters? I Sverige har själva yrket funnits i 20 år, och förknippas mest med framgångar i att sälja svensk kriminallitteratur till utlandet. En litterär agent fungerar som en författares bollplank, förhandlar kontrakt med förlagen och säljer bok- eller filmrättigheter på den internationella marknaden. Men hur tänker dom? Vad driver en agent? Missa inte Hugo Lavetts reportage om den litterära agentverksamheten.

men av vilken bra missa riktigt i sverige hippocampus behovet sexet glid nilsonne bokradio

#2 Lyssnarfrågor om inlärning med Eva Bodfäldt och Åsa Nilsonne

Play Episode Listen Later Jan 29, 2015 63:21

Tack för lyssnarfrågorna som strömmat in!Vår Bästa Väns hundpsykolog Eva Bodfäldt tillsammans med Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi, svarar på lyssnarnas frågor om inlärning! Varför är mjuka metoder ovanligt svenskt? Vad skall jag tänka på med en gammal jycke? När bör man överväga att byta metod? Hur vet man att ens hund lärt sig? Och hur vet man när en hund är i inlärningsmode? Vill du veta mer om hunden, hundpsykologi och mycket mer från hundexperter? Fler avsnitt av Vår Bästa Vän finns på iTunes (Apple), Podkicker (Android) eller på TuneIn.com!

varf tack fler lyssnarfr metoder mjuka nilsonne eva bodf inlrning

#1 Om inlärning med Eva Bodfäldt och Åsa Nilsonne

Play Episode Listen Later Jan 26, 2015 51:50

Häng med på en fika när Gurgîn träffar proffstruppen! Vår Bästa Väns hundpsykolog Eva Bodfäldt samtalar med Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi, om inlärning. Vad är inlärning? På vilka olika sätt lär vi hundägare och hundar sig? Har hundar olika inlärningsstilar? Och hur påverkas vår kunskap om inlärning av det faktum att inlärningsstudiorna är baserade på råttor i bur? På torsdag publiceras ett lika långt avsnitt om inlärning som helt bygger på lyssnarfrågorna som strömmat in inför detta ämne! Vill du veta mer om hunden, hundpsykologi och mycket mer från hundexperter? Fler avsnitt av Vår Bästa Vän finns på iTunes (Apple), Podkicker (Android) eller på TuneIn.com!

fler studier metoder mjuka gurg nilsonne eva bodf inlrning

Människan i tiden

Filosofiska rummet

Play Episode Listen Later Jan 11, 2015 39:01

Om man lever i nuet, kan man då förhålla sig till det förflutna och planera för framtiden? Ett samtal mellan historikern Dick Harrison, psykiatern Åsa Nilsonne och Peter Gärdenfors som är filosof och kognitionsvetare. Programledare: Lars Mogensen. Tiden går. Så tycks det i alla fall. Dagarna, veckorna och åren passerar rentav förbi i ett allt högre tempo ju längre vi lever. Matematiskt är det möjligt att förklara den illusionen: Varje år som förflyter utgör en procentuellt mindre del av den sammanlagda tiden man erfarit sen födseln. Varje nytt år upplevs kanske därmed som allt kortare. Hur vi förhåller oss till tiden, den som varit, den som är, den som går och den som förhoppningsvis kommer – är ämnet för Filosofiska rummet, med historikern Dick Harrison, psykiatern Åsa Nilsonne och Peter Gärdenfors som är filosof och kognitionsvetare. Programledare: Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist.

ett tiden varje rummet peter g dagarna filosofiska dick harrison nilsonne thomas lunderquist

Om att börja tävla efter 60

gustav julspecial tisdag nilsonne

Play Episode Listen Later Dec 26, 2014 15:07

Åsa Nilsonne , professor i medicinsk psykologi och ägare till två hundar, berättar om hur det var för henne att börja tävla efter 60 års åldern om vad som fått henne till att tävla och hur hon tränade med tonåringar. Hur är det som hundägare att inte tillhöra normen i olika sammanhang? Att inte ha samma ålder, hudfärg eller kön som alla andra? Hör Åsas inspirerande resa in till hundtävlandet! Flera avsnitt kommer att publiceras från Stockholm Hundmässa de kommande veckorna framöver. Som vanligt släpps nya avsnitt varje måndag och torsdag kl 10:00!

att efter nilsonne

Lördag 20 December (Gäst: Gustav Nilsonne)

radio bubb.la

Play Episode Listen Later Dec 20, 2014 120:51

Lördag 20 December (Gäst: Gustav Nilsonne) by radio bubb.la

gustav nilsonne

Tisdag 16 December (Julspecial: Dag Öhrlund, Gustav Nilsonne)

radio bubb.la

Play Episode Listen Later Dec 16, 2014 177:01

Tisdag 16 December (Julspecial: Dag Öhrlund, Gustav Nilsonne) by radio bubb.la

Lördag 22 November – Gäst: Gustav Nilsonne

radio bubb.la

Play Episode Listen Later Nov 22, 2014 115:16

Lördag 22 November – Gäst: Gustav Nilsonne by radio bubb.la

gustav nilsonne

Fördomar, föreställningar och myter om hunden med Åsa Nilsonne, Eva Bodfäldt och Qaisar Mahmood

Play Episode Listen Later Aug 25, 2014 21:06

Gurgîn bjuder in Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi, hundpsykologen Eva Bodfäldt och den hundrädda samhällsdebattören Qaisar Mahmood för att filosofiskt kantskrapa ämnet: Fördomar, föreställningar och myter om hunden! Vill du veta mer om hunden, hundpsykologi och mycket mer? Fler avsnitt av Vår Bästa Vän finns på iTunes. FACEBOOK: Hundpodcasten Vår Bästa VänINSTAGRAM: @HundpodcastenTWITTER: @Hundpodcasten

hund hunden fler filosofi myter hundar myt gurg nilsonne qaisar mahmood eva bodf frdomar

Del 1 - KBT-samtal om hundrädsla med Qaisar Mahmood, Åsa Nilsonne och Eva Bodfäldt

Play Episode Listen Later Aug 11, 2014 18:28

Gurgîn samlar proffstruppen för att rädda sin hundrädda vän Qaisar Mahmood!I ett väldigt öppet samtal berättar Qaisar om sin hundrädsla och hur den fortfarande kan leva kvar trots att han lever med en hund. Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet, KBT-terapeut och författare tillsammans med podcastens återkommande hundpsykolog Eva Bodfäldt samtalar med Qaisar i två avsnitt om hur han bör tänka och agera. FACEBOOK: Hundpodcasten Vår Bästa VänINSTAGRAM: @HundpodcastenTWITTER: @Hundpodcasten

hund hunden samtal mahmood psykologi psykolog karolinska institutet hundar kbt kognitiv fobi gurg nilsonne qaisar mahmood qaisar rdsla eva bodf

Del 2 - KBT-samtal om hundrädsla med Qaisar Mahmood, Åsa Nilsonne och Eva Bodfäldt

men eller relationer skillnaden medverkar karolinska institutet zweigbergk nilsonne

Play Episode Listen Later Aug 11, 2014 15:23

hund hunden samtal mahmood psykologi psykolog karolinska institutet hundar kbt kognitiv fobi gurg nilsonne qaisar mahmood qaisar rdsla eva bodf

ARTÖVERSKRIDANDE RELATIONER

Oförnuft och känsla

Play Episode Listen Later Jul 4, 2014 24:29

Skillnaden mellan oss människor och andra däggdjur har länge diskuterats och befinner sig någonstans i en gråzon. Det kan i många fall vara lättare att hitta likheter snarare än skillnader. Men vad händer när man blir vän med ett djur? Går det överhuvudtaget? Eller är det bara mellan oss människor som vänskapsrelationer kan uppstå? Följ med Helena von Zweigbergk på en snårig tur bland artöverskridande relationer. Medverkar i programmet gör Åsa Nilsonne, författare och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet, och Fred O Donaldson, som i över trettio år forskat på lekbeteende hos människan och andra däggdjur.

Mindfulness – lösningen på allt?

Play Episode Listen Later Jul 9, 2013 49:22

Dagens program är en repris från i vintras Du blir mer kreativ, en bättre medarbetare, det stärker immunförsvaret och förbättrar din sömn. Det verkar finnas få saker som mindfulness inte råder bot på efter en sökning på internet. Kritiker menar att vi tagit emot metoden med allt för öppna armar och att det finns risker med att i princip vem som helst kan kalla sig mindfulnessinstruktör. Veckans Kropp & Själ diskuterar vilken kunskap som finns om metodens effekter och varför den blivit så utbredd i Sverige. De som vill lära sig om medveten närvaro verkar bara bli fler, på arbetsmarknadscentrum på uppdrag av arbetsförmedlingen i Sandviken kan långtidsarbetslösa inom det som kallas FAS 3 ägna sig åt mindfulness två timmar i veckan. Att delta i aktiviteter är en förutsättning för att få ut ersättning. Psykologen Jenny Jägerfeld har kallat metoden för vår tids största icke-religiösa rörelse och menar att den i vissa fall används på fel sätt. Människor ombeds acceptera sin situation istället för att protestera, det blir en snabb lösning istället för år av terapi. Var går egentligen gränsen för hur mycket man ska acceptera? Att kalla sig mindfulnessinstruktör kräver ingen formell utbildning, en del erbjuder kurser på bara några dagar. Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi, är en av de som introducerat metoden i Sverige, hon menar att mindfullness inte ska användas som behandlingsmetod i sig utan ska ses som ett komplement. Att blir mer ”mindful” kan till exempel hjälpa en person att komma i håg att ta sin medicin. Gäst i studion är även Katarina Plank, religionshistoriker som skrivit om metodens historia och intåg i Sverige.

mindfulness var att sverige allt dagens kritiker kropp fas sandviken nilsonne psykologen jenny j

VEM BESTÄMMER I DITT LIV?

Oförnuft och känsla

Play Episode Listen Later Jul 1, 2013 24:11

Den fria viljan kan finnas i teorin men knappast mitt i det praktiska vardagslivet. Hur ska man göra för att välja rätt när så mycket i oss människor, och runtomkring oss påverkar våra val hela tiden? Kanske ska man överlåta allt fler av sina beslut åt slumpen? - Det är det mest vitala och riktiga vi kan göra i våra liv och samhällen, säger George Cockcroft, författaren till boken "Tärningsspelaren". Förutom yttre faktorer som påverkar ens beslut så pågår det även inne i oss människor olika processer som tävlar om att avgöra det val som du som person till slut gör. Vad betyder det för den så kallade "fria viljan"? Intervjupersoner är Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi och författare till fackboken "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" Och George Cockcroft, författare till boken "Tärningsspelaren".

vem kanske ditt nilsonne liv? intervjupersoner

Den mördartid nu kommer … Sommaren nalkas och vi sätter kriminalromanerna under lupp i Lundströms Bokradio

Lundströms Bokradio

Play Episode Listen Later May 18, 2013 44:00

Varför vill vi läsa om ond bråd död när vi ska koppla av? Och hur används egentligen kvinnokroppar i dessa texter? Reporter Mona Masri frågar bland annat Alexandra Coelho Ahndoril, ena halvan av deckarpseudonymen Lars Kepler, om detta. Mats Söderlund har givit ut en rad diktsamlingar och varit energisk ordförande för Författarförbundet under flera år. Nu kommer hans första roman - en mörk historia om en pojke som blir utsatt för vuxnas och kamraters övergrepp. Marie Lundström intervjuar.Den hyllade och prisbelönta amerikanska poeten C D Wright utkommer nu på svenska. För reporter Jon Jordås berättar hon om vilket av hennes fem sinnen som fungerar både bäst och sämst rent poetiskt. Och om hökar.Från USA till Ryssland: demonförläggaren Jelena Sjubina har flera av de största ryska författarna i sitt stall. Hennes namn fungerar som en kvalitetsetikett när böckerna säljs ute i butik. Reporter Fredrik Wadström har träffat henne.Producent: Nina SolominLundströms lästips! Böcker som nämns i veckans program:Mats Söderlund, Observatoriet (2013), Det står en pöbel på min trapp (1992)C. D. Wright, Fånge hos mjuka ord, övers Niclas Nilsson (2013)Lars Kepler, Hypnotisören (2009), Paganinikontraktet (2010), Eldvittnet (2011) Sandmannen (2012)Åsa Nilsonne, Ett liv att dö för (2006), En passande död (2013)Katarina Wennstam, Alfahannen (2010), Svikaren (21012)Astrid Lindgren, Stora Emilboken (2013)

united states wright ett kommer varf hennes sommaren ryssland astrid lindgren den m lundstr hypnotis lars kepler katarina wennstam nilsonne marie lundstr mats s jon jord alexandra coelho ahndoril alfahannen bokradio niclas nilsson

Den mördartid nu kommer...

Lundströms Bokradio

Play Episode Listen Later May 18, 2013 44:00

Sommaren nalkas och vi sätter kriminalromanerna under lupp. Varför vill vi läsa om ond bråd död när vi ska koppla av? Och hur används egentligen kvinnokroppar i dessa texter? Reporter Mona Masri frågar bland annat Alexandra Coelho Ahndoril, ena halvan av deckarpseudonymen Lars Kepler, om detta. Mats Söderlund har givit ut en rad diktsamlingar och varit energisk ordförande för Författarförbundet under flera år. Nu kommer hans första roman - en mörk historia om en pojke som blir utsatt för vuxnas och kamraters övergrepp. Marie Lundström intervjuar. Den hyllade och prisbelönta amerikanska poeten C D Wright utkommer nu på svenska. För reporter Jon Jordås berättar hon om vilket av hennes fem sinnen som fungerar både bäst och sämst rent poetiskt. Och om hökar. Från USA till Ryssland: demonförläggaren Jelena Sjubina har flera av de största ryska författarna i sitt stall. Hennes namn fungerar som en kvalitetsetikett när böckerna säljs ute i butik. Reporter Fredrik Wadström har träffat henne. Producent: Nina Solomin Tips! Böcker som nämns i veckans program: Mats Söderlund, Observatoriet (2013), Det står en pöbel på min trapp (1992) C. D. Wright, Fånge hos mjuka ord, övers Niclas Nilsson (2013) Lars Kepler, Hypnotisören (2009), Paganinikontraktet (2010), Eldvittnet (2011) Sandmannen (2012) Åsa Nilsonne, Ett liv att dö för (2006), En passande död (2013) Katarina Wennstam, Alfahannen (2010), Svikaren (21012) Astrid Lindgren, Stora Emilboken (2013)

united states wright ett kommer varf hennes sommaren ryssland astrid lindgren den m hypnotis lars kepler katarina wennstam nilsonne marie lundstr mats s jon jord alexandra coelho ahndoril alfahannen bokradio niclas nilsson

Mindfulness – lösningen på allt?

Play Episode Listen Later Feb 12, 2013 49:28

Du blir mer kreativ, en bättre medarbetare, det stärker immunförsvaret och förbättrar din sömn. Det verkar finnas få saker som mindfulness inte råder bot på efter en sökning på internet. Kritiker menar att vi tagit emot metoden med allt för öppna armar och att det finns risker med att i princip vem som helst kan kalla sig mindfulnessinstruktör. Veckans Kropp & Själ diskuterar vilken kunskap som finns om metodens effekter och varför den blivit så utbredd i Sverige. De som vill lära sig om medveten närvaro verkar bara bli fler, på arbetsmarknadscentrum på uppdrag av arbetsförmedlingen i Sandviken kan långtidsarbetslösa inom det som kallas FAS 3 ägna sig åt mindfulness två timmar i veckan. Att delta i aktiviteter är en förutsättning för att få ut ersättning. Psykologen Jenny Jägerfeld har kallat metoden för vår tids största icke-religiösa rörelse och menar att den i vissa fall används på fel sätt. Människor ombeds acceptera sin situation istället för att protestera, det blir en snabb lösning istället för år av terapi. Var går egentligen gränsen för hur mycket man ska acceptera? Att kalla sig mindfulnessinstruktör kräver ingen formell utbildning, en del erbjuder kurser på bara några dagar. Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi, är en av de som introducerat metoden i Sverige, hon menar att mindfullness inte ska användas som behandlingsmetod i sig utan ska ses som ett komplement. Att blir mer ”mindful” kan till exempel hjälpa en person att komma i håg att ta sin medicin. Gäst i studion är även Katarina Plank, religionshistoriker som skrivit om metodens historia och intåg i Sverige.

mindfulness var att sverige allt kritiker kropp fas sandviken nilsonne psykologen jenny j

Så mycket kan du förändra dig