Podcasts about hemmets

HVB-hemmet Allviken har anmälts till Ivo flera gånger, bland annat av poliser. Men tillsynsmyndighetens granskningar har som mest landat i kritik för formella fel och Allviken har fått expandera sin verksamhet, och kunnat flerdubbla sin vinst. Hör granskningen av Ekots Maria Ridderstedt och Mikael Grill Pettersson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Det var en jobbig väg dit. Mycket tankar. Jag kommer inte ihåg så mycket av det. Men jag kommer ihåg att det var känslosamt.Hugo – som vi kallar honom – är på väg till ett Hem för vård och boende – ett så kallat HVB-hem i Tärnsjö i norra Uppland.Hans mamma – som vi kallar Sara – sitter i bilen med honom:– Nej det var en mardröm. Vi visste ingenting. Och köra honom... Han var hög som ett hus…en satt i baksätet med honom. Vi visste ju inte om han skulle kasta sig ut.Hur var det när ni kom fram dit då?– Då grät jag. När vi kom fram. Och vi går där över gården med våra grejer. Och liksom knackar på. Och så kommer det någon som vi antar är personal. Vi är inte liksom helt säkra på det heller. Vem är ansvarig? Utan det var liksom så där... Det var du som skulle komma ja. Ja ja mamman. Det går bra det här. Och så klappar de mig lite på axeln. Sluta gråta nu mamman. Det här går bra. Vi tar hand om honom du. Och nu kan du åka.Hugo har ADHD. Han har alltid sportat, men när slutar med träningen blir han snabbt deprimerad och rastlös. På jullovet i ettan testar han och en kompis benzo - ett slags narkotikaklassat läkemedel och han fastnar direkt.– Det gjorde att jag inte kände så mycket. Men när det väl går ut i kroppen, då kommer alla känslor överrusande över en.Hugos missbruk går snabbt över styr, föräldrarna kan inte kontrollera honom och han håller på att dö i en överdos.– Vi hade nog i vår vildaste fantasi inte en tanke om att det skulle drabba liksom vårat barn som var aktiv idrottskille. Vi hade bilden av att det här drabbar de som kommer från trasiga familjer, socioekonomiskt tuffa förhållanden.Allviken HVB – hemmet dit Hugo kommer – har avtal med nästan alla svenska kommuner och fakturerade omkring 30 miljoner kronor förra året.De har en fin hemsida, figurerar i flera positiva reportage i lokalmedia och har, när Hugo kommer dit, aldrig fått någon kritik från inspektionsmyndigheten Ivo.Hemmets profil är att behandla unga killar med missbruk. Men det första som möter Hugo är erbjudanden om mer droger.– Det fanns jättemycket hasch. Cannabis alltså. Det var flera som rökte, fuskade på pissproven och sådant där, liksom tränade för att få ur sig det. Bränna, svett och sådant där.Stämningen på boendet beror enligt Hugo väldigt mycket på vilken personal som för tillfället är inne och jobbar. Ibland styr personalen och ibland ungdomarna.– Man var ju spänd hela tiden. Man behövde ju alltid låsa sin dörr och sådant där. Och man var noga att det inte var någon som följde efter en och sådär. Man hade ett öga över ryggen hela tiden. Det var liksom väldigt spänt.Varje år placeras cirka 6 000 barn och unga på HVB-hem i Sverige. Det görs för att man för sin egen skull inte kan bo kvar hemma.Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, konstaterade i våras att det fanns uppgifter om våld, hot, sexuella övergrepp, kränkningar eller droger i var fjärde inspektion. Men få av HVB-hemmen stängs.För att förstå hur det kan vara så – går vi igenom klagomål och all tillsyn som har gjorts på just det här hemmet. Redan flera år innan Hugo kommer dit har en ungdom därifrån ringt in till Ivos tipstelefon:“Det finns droger på behandlingshemmet. Personal hjälper ungdomar att lämna negativa drogtest trots att ungdomen tagit droger.”Det här förnekas av föreståndare och ägare. IVO avslutar tillsynen utan kritik.2019 beskriver en förälder i en anmälan till IVO hur det var att komma dit:”Haschdimman ligger tung över hela övervåningen/uppehållsrummet. de intagna tar droger framför personalen.”När Ivo sedan gör sin inspektion upptäcker de inte några brister.I domstolsprotokoll ser vi gång på gång hur olika socialtjänster beskriver att placeringar på Allviken lett till att ungdomar börjat med droger eller missbrukat mer.Vi tar kontakt med en mamma som vi kallar Hanna, hon tycker först att det är jobbigt att minnas - vi har bytt ut hennes röst:– Det gjorde ont i mig. Min son blev ju förstörd där. Det var där han lärde sig vad droger är. Allting började där. Det var helvetet på jorden.Hanna avråds från att hälsa på sin son men åker ändå dit:– Åh Min son han ligger i sängen och sover. Han är väl påtänd snarare. Han var full av sår. Han var blek. Han hade gått ner sig, han såg ut som en pundare. Det var inte så det skulle vara.Flera av de placerade pojkarna begår narkotikabrott under den tid de är där. Hannas son, som vi kallar Samir, förvärras i sitt missbruk under vistelsen där:– Och min son sa att mamma det var på Allviken, allting började. Det var kokain, det var amfetamin, det var heroin, det var hasch. Det var allt möjligt...Fler klagomål kommer också in till IVO och de genomför en inspektion.Två placerade pojkar går med på att tala med IVO. De säger att det är lätt att missbruka på Allviken och att personalen inte verkar veta vad cannabis är.IVO frågar ägaren om pojkarnas uppgifter och hon säger att det inte stämmer.När IVO kommer tillbaka två månader senare vill INGEN av ungdomarna prata med dem. Mellan besöken har minst två ungdomar förvärrats i sitt missbruk och fått flytta.Återigen konstaterar IVO att det inte finns några brister.Hugos mamma Sara har inte så mycket insyn i vad som händer på Allviken, de träffas mest på hans permissioner - men det han säger gör henne orolig.– Han berättade om att det var poliser som kom, ttt det var polisingripanden att det var bråkigt. Han berättade om att de hade knivar. Han berättade att han var rädd för andra boenden.Hugo säger att han själv inte är inblandad i några konflikter. Men nästan alla andra hade någon form av kniv gömd på rummet:– Alltså det var vanliga köksknivar, knivar man tagit in på permissioner, små knivar som kunde gömmas enkelt.Han berättar att på kvällarna och nätterna satt killarna uppe och gjorde vad de ville.Hugo håller fram sin mobil och visar en film från en av kvällarna. Filmen är inspelad i dagrummet, det är två killar som slåss, de stampar i golvet och flera står längs väggarna och tittar på.Varför slåss de?– Det var något bråk som hade hänt dagen innan och så ledde bara till det ena till det andra. De kallade varandra fula ord. Så blev det slagsmål.Men vad fanns personalen i de här situationerna?– De låg och sov, som de sa. Men det hörs ju tydligt att man inte kan sova. De ligger ju inne i personalrummet och kollar film. På kvällarna.Så det kunde pågå slagsmål på övervåningen, utan att personalen ingrep?–Personalen hade ingen koll alls. Det var verkligen sådär hela tiden.IVO känner till flera sådana här händelser.Vid en inspektion berättar en pojke att några ungdomar har slagit sönder övervåningen.Vid ett annat tillfälle misshandlas en pojke av två andra och får bitmärken på bröstet.En natt kommer en kille in i en annan killes rum och vill ha cigaretter. När han säger nej misshandlas han och får en så hård smäll på örat att trumhinnan spricker.Allvikens ägare Marielle Ragvals vänder sig kraftfullt mot dom kritiska beskrivningar vi fått, och menar att de problem som funnits i huvudsak kan förklaras av brister i lagen.– Det är en målgrupp som har ett stort vårdbehov. Och vi ser idag jättestora utmaningar för alla oss som jobbar inom HVB -branschen, där vi idag inte har den lagstiftningen på plats än så att vi har rätt befogenheter att kunna göra ett så bra jobb som möjligt. Vi har inte rätt att till exempel visitera ungdomarnas väskor eller gå igenom deras rum för att försöka se om det finns saker eller föremål som inte får vara där. Vi har inte rätt att kräva att de ska lämna urinprov. Och det här är någonting som vi alla brottas med i branschen där vi känner att vi jobbar med bakbundna händer.Kan det vara så att ni tar emot ungdomar med komplexa problem med för lite personal?– Jag anser inte det. Nej.Och Ivo bedömer också i sitt senaste beslut att verksamheten har förutsättningar att ge de inskrivna ungdomarna en vård som är trygg och säker.Vi kontaktar flera tidigare och nuvarande anställda. En del säger att det inte finns några som helst problem på boendet, att det faktiskt är ett av de bättre man kan vara på, medan andra vittnar om allvarliga missförhållanden.En tidigare anställd – Darko – går med på att träffa oss och berätta öppet om varför han efter många år slutade på Allviken,– Det är synd. Jag var så stolt att vara där, för mig var det en ära att få komma och jobba där en gång i tiden. Det är sån energi. Barn, de går åt rätt håll.Darko är föräldraledig med yngsta dottern som ligger i vagnen och sover när vi tar en promenad och pratar. Han är själv dömd för brott, men det är mer än 15 år sedan och idag är han stolt över att hjälpa unga på rätt väg. Han beskriver att Allviken – i början – var ett bra ställe att jobba på:–Vi fixar dem, hjälper dem på vägen, styr dem åt rätt riktning, pushar dem, bär dem när det behövs. Och sen, allting kraschar så här...det är inte lätt.Kommunerna betalar mellan 3 000-10 000 kronor per dygn för att ha en pojke placerad här. Och Darko berättar att de anställda uppmanas av ledningen gång på gång att inte berätta för socialtjänsten som placerat barnet där om det hänt något allvarligt.– Vi hade problem hela tiden. De har ökat ungdomsgruppen och minskat med personal.Han säger att vid ett tillfälle hade han hört av ungdomarna att en av killarna tar in heroin på boendet.– Det är inte bra att de blir introducerade till heroin på vårat hem. Det är en tung drog, du vet, opiater.Han framför det till ledningen men säger att han inte blir inte trodd.Darko säger att det var obehagligt att jobba ensam på natten.– De är mitt ansvar. Tänk att du är själv med dem, närmaste polisstation är fyra mil ifrån och det kommer två bilar med kriminella...Företaget har också ett stödboende utanför Uppsala dit unga från Allviken får komma för att träna på att klara sig själva. De delar också delvis personal med HVB-hemmet.Våren 2022 misstänker polisen att narkotika hanteras på stödboendet.De spanar utanför och gör till slut ett tillslag.De hittar drygt 7 kilo cannabis . Inplastade haschkakor märkta “Malaga”.Även vågar och vacuumförpackare tas i beslag och enligt polisen tyder det på att narkotika vägs och förpackas inne i bostaden.En boende och en anställd grips på plats. Båda häktas och nekar till brott. Till slut erkänner den yngre killen, den boende, att det är hans droger men han vill inte säga var eller från vem han fått dem. Han döms för grovt narkotikabrott.Den anställda, som även jobbat på Allviken, åtalas aldrig men får sluta på sin tjänst. Nu anställs flera nya personer. Darko, tycker att de är olämpliga för jobbet och bestämmer sig för att sluta:– Det var inte trevligt längre. Och då tänkte jag det är dags att stämpla ut.Ekots granskning visar att flera personer som anställs efter knarktillslaget sen begår brott under pågående anställning, däribland ringa narkotikabrott, trafikbrott men också misshandel.Men Allviken fortsätter att ta emot fler ungdomar. Det har visat sig vara en ekonomisk succé. I flera år har vinsten legat runt en miljon.Men 2023 blev det nästan 10 miljoner.Ägaren Marielle Ragvals säger också att hon alltid gjort sig av med personal som begått brott eller på annat sätt varit olämpliga. Som till exempel kring narkotikatillslaget på hennes stödboende:– Det stämmer att det fanns misstankar riktat mot en personal. Och det jag vill säga är att om det nu finns narkotika gömd i en lägenhet så är väl den förmodligen gömd och ingenting som ligger synligt.Det luktade cannabis. Poliserna som gjorde det där tillslaget sa att det stank av cannabis. Det luktade väldigt starkt av cannabis I den här personens lägenhet. Där personalen också gick in och ut utan att knacka på dörren?– Ja. Det är svårt för mig att svara på. Eftersom att jag inte var inne i den lägenheten. Men det jag kan säga är att när det här inträffade så gjorde jag allting by the book. Den här personalen som misstänktes aslutade jag också.Marielle Ragvals säger att flera av de här uppgifterna, som anmälts till IVO - och som myndigheten enligt handlingarna ställt frågor till företrädare för Allviken om, har hon aldrig nåtts av.–Det här är ingen information som jag har fått tidigare. Det är såklart ingenting som jag önskar. Utan jag tillsammans med alla mina anställda. Vi jobbar av hela vårt hjärta för att försöka hjälpa de här ungdomarna att vända sitt liv.Marielle Ragvals framhåller att hon samarbetat med IVO och varit transparent.Men Ekots granskning visar att olika myndigheter har haft kunskap om långt över 100 allvarliga händelser. Bara här, på detta enda HVB-hem.Det handlar om poliser, föräldrar, socialtjänst och kriminalvård. Berättelser om misshandel, droganvändning, fusk med drogtester, olämplig personal och att hemmet är oerhört ostädat. Vi kan se att Ivo känt till minst 50 av dessa missförhållanden.Trots larmen till Ivo stoppas aldrig verksamheten – istället fattar IVO beslut, om att Allviken HVB ska få tillstånd att ta hand om fler ungdomar. Först från sju till åtta och sedan förra året från åtta till nio.“IVO:s sammantagna bedömning är att Allviken vård AB med den planerade utökningen och har förutsättningar att bedriva verksamheten med god kvalitet och säkerhet”Två år efter knarkbeslaget på Stödboendet kommer det kritik från IVO – det handlar om att man i enstaka fall anställt en person innan man fått in registerutdrag från polisen. Och att man i en välkomstbroschyr skrivit att de frivilliga urinproven är obligatoriska.På Inspektionen för vård och omsorg förklarar tillsynschef Peder Carlsson hur myndigheten får ungefär 30 000 olika informationer årligen.– Det vi gör är att vi går igenom all den informationen för att titta vad står det här? Vad innebär det? Vad måste vi göra? Vad måste vi agera på då?Strax efter att Ekot begärt ut alla anmälningar och andra handlingar om Allviken väljer Ivo att starta en ny tillsyn av bolaget.– Och jag kan ju inte kommentera den pågående tillsynen i nuläget för jag vill inte påverka den på det sättet. Det du beskriver här, om jag pratar i generella termer, en verksamhet som har så mycket påpekanden, det här är ju inte alls bra. Så här ska det ju inte egentligen gå till.Men är det ni som har varit dåliga som myndighet? Är det reglerna som har varit fel eller är det resurserna från regeringen som är för liten?– Ja möjligen en kombination av alla tre. Det finns också ett stort ansvar som åligger kommunen att följa upp sina placeringar.Socialsekreterarna baserar ju ofta sina bedömningar på vad Ivo har skrivit i sina tillsynsrapporter. Det spelar ju roll om ni då gång på gång säger att verksamheten här är trygg och säker?– De måste naturligtvis använda flera informationer än Ivo. Men det är klart att Ivos information som finns om verksamheten ska vara korrekt. Och självfallet så är ju uppfattningen att här borde vi ha agerat tidigare. Min uppfattning är att vi inte har gjort det vi borde i ett tidigare skede.Peder Karlsson säger också att IVO håller på att förändra sitt sätt att bedriva tillsyn i de här verksamheterna och de i höst utvecklat ett fördjupat samarbete med till exempel polisen.– I dag utvecklar vi tillsynen så att vi ska ha ett bättre sätt att hantera all information.Socialtjänsten i Hugos hemkommun har nästan ingen kontakt med honom när han är där och hans föräldrar tar med honom in till stan och fikar när de kommer. Hur han egentligen har det vet mamma Sara inte så mycket om:– Efter att du hörde av dig också så säger han ju att jag berättade inte för dig mamma. Jag berättade inte alls allt. Det är så mycket du inte vet.Men nu hon vet vad IVO visste har hon svårt att förstå varför Allviken får fortsätta:– Nej det är helt obegripligt. Det är helt obegripligt att de inte tar det här på allvar. Jag fattar faktiskt inte hur de kan ignorera det här.Hugo tror att det är fel att samla så många killar med samma problem på ett ställe.– För då liksom, en missbrukare tar med sig narkotika till sitt boende, då kommer det trigga igång andra, en kedjereaktion i princip. Att man måste känna sig tuffare, bättre än varandra det är lite machokultur i de här boendena.Sara, Hugo, Hanna och Samir heter egentligen något annat. Hanna har vi bytt ut rösten på.

När internet slog igenom globalt 1995, revolutionerade det vårt sätt att kommunicera, sprida och tillgå information. De tidiga dagarna av webben handlade främst om att publicera och länka samman så mycket information som möjligt, en digital vilda västern där allt och alla kunde hitta en plats. Nu, nästan tre decennier senare, har fokus skiftat från att bara samla information till att strukturera och skapa plattformar som inte bara organiserar denna information, utan också gör den mer tillgänglig och användbar för den gemene man.  Teknisk utveckling idag handlar om att skapa verktyg och system som förenklar både stora och små aspekter av våra liv. Dessa plattformar är designade för att maximera effektivitet, förbättra tillgängligheten och framför allt, göra det enklare för varje individ att navigera i vardagens komplexitet. Det handlar inte längre bara om att ha tillgång till information, utan om att ha verktygen för att effektivt använda denna information till att förbättra vår vardag och utöka våra möjligheter.  Idag ska vi träffa trollkarlen och entreprenören Wilhelm Lundborg som med techplattformen Homer har tagit sig an utmaningar att förenkla det som ligger oss kanske närmast, hemmet. För många är det huset som står i centrum för våra liv – en plats där minnen skapas, där familjer växer. Hemmets betydelse sträcker sig bortom dess fysiska väggar; det formar våra dagliga rutiner, influerar vårt välbefinnande och blir en grundpelare i vår identitet. Med magiska formler i bagaget från sin tid från techraketerna Spray, Skype och Spotify kommer han att dela med sig av sin vision om att göra livet för bostadsägare enklare och mer pålitligt genom smart teknik och AI. Häng med oss för att få en djupare förståelse av de utmaningar och möjligheter som kommer med att innovera inom det digitala hemmet.    

Nu är det dags! Ett program om kassler. Ursprung, historia, tillverkning. Från lyx på 70-talet till extrapris-produkt. Vi letar nya recept. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kassler. En cylindrisk bit rökt griskött klädd i nät. Finns i alla butiker. Ofta till extrapris.Sök på kassler-recept på nätet och det dyker upp hundratals.Vi berättar om ursprung och historia.Jon Randow berättar hur det tillverkas. Jon är kocken som blev charkuterist. Förra året kom han också ut med boken Charkbibeln, som fick pris av Måltidsakademien som Årets bästa måltidslitteratur 2023, alla kategorier. Det finns hundratals recept på kassler på nätet. Och flest har ICA och Hemmets Journal. Vi pratar med Jenny Worne, matredaktör på Hemmets journal och Icakuriren, och Leif Grönlund, receptmakare på ICA, om populäraste recepten, vilka som köper kassler och kasslerns framtid.Menys Nina Frogneborn och Tomas Tengby får också i uppgift att laga varsin rätt på kassler att överraska den andre med.Joraine Rössler och Timm Dunemann berättar om kasslerns ställning i Tyskland.

Om den camp-fyllda sci fi-matinén “Flash Gordon” från 1980 med en diabolisk Max von Sydow och en högljudd Brian Blessed. Det blir prat om pampig scenografi och kackig greenscreen. Men också lite om AI och Hemmets journal. I Bergman-kollen pratar vi om anomalin “Ur marionetternas liv” (1980) och “"Vargtimmen" (1968). Vi som gör podden heter Karsten Karlsson och Henrik Harej. Kontakta oss gärna på: movieboxpod@gmail.com

Var finns "hem" och varför är det så svårt att hitta dit? Hemkomsten är central i vår kulturhistoria, men kanske letar vi på fel platser. Anna Blennow pekar på en väg till våra förlorade världar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-10-22.Jag står på grusgången utanför det som en gång var min farmors hus. Under en idegran ligger en tegelsten kvar. Min syster och jag lekte att idegranen var vårt hus och tegelstenen vår spis. Min farmor finns inte kvar. Barnen som lekte under idegranen finns inte kvar. Det finns inte längre någon anledning att återvända hit, säger jag till mig själv.Att komma hem. Vad är det egentligen? Vi längtar hem. Hemma längtar vi bort. Hemmet romantiseras och förkväver, idealiseras och förkastas. Litteraturhistorien är full av berättelser om hemkomst. Och det första exemplet i den västerländska litteraturen är fortfarande ett av de mest fängslande: Odysseus irrfärder på den långa vägen från det trojanska kriget hem till Ithaka, där hustrun Penélope väntar. Någon har sagt att en litterär klassiker är en bok som ständigt går att återvända till, eftersom den förändras varje gång man läser den. Bokens berättelse vävs om på nytt, figursydd efter våra egna livstrådar, och läsningen blir en återkomst till bokens välkända men ändå föränderliga hem.Längtan hem kan vara längtan bort, till den plats där det måste finnas någon som kan förstå oss, och som är som viFrån Odysséen och framåt förkroppsligas den manliga hemkomsten ofta i en kvinna. Hon som hela tiden varit hemma, och varit hemmet, medan mannen irrat inte bara på kartan utan också på samvetets spelplan. Såväl Peer Gynt som Bibelns förlorade son blir homeriskt heroiska när de som hemvändare lovar bot och bättring. Kanske är det därför det råder brist på hemvändande kvinnor i litteraturen. För den vars traditionella plats funnits i hemmet är det istället resan ut som är av vikt. Och där tjänstgör Virginia Woolf ofta som flygvärdinna. I hennes novell ”Street Haunting – A London Adventure” (”Att strosa omkring på gatorna. Ett londonäventyr”) iscensätts flykten från hemmet genom en banal inköpsrunda, som blir till en brusande odyssé genom London. Vardagliga händelser förvandlas till omvälvande äventyr, och hela världen strömmar genom textens vågor. Men vid hemkomsten är sagan slut och identiteten utsuddad: ”Men när vi närmar oss vår egen tröskel är det ändå betryggande att känna hur de gamla ägodelarna, de gamla fördomarna omsluter oss och hur jaget, som har förgrenat sig i så många gathörn, som har fladdrat som en nattfjäril mot ljuslågan i så många oåtkomliga gatlyktor, nu är skyddat och omgärdat.”Hemmets trygga vrå både beskyddar och bemästrar, lockar och skrämmer. Varje människa bär på en längtan till ett förlorat barndomsparadis, menar John Sjögren i boken ”Återställelsens glädje. En essä om att komma hem” från 2018. Men med denna längtan följer också insikten om att den måste förbli ouppfylld. ”Allt det ljuva, allt det hemlighetsfulla mystiska som livet när vi var barn bar ett löfte om, visade sig endast peka mot och mynna ut i dödens totala tomhet”, skriver han. I Sjögrens idealiserade minne av barndomens hem kan vi sorglöst släppa våra vuxna bekymmer medan någon annan tar hand om disken och befriar oss från vår smärtsamma särart. Men alla barndomar är inte paradis. Alla hem är inte hem. Längtan hem kan vara längtan bort, till den plats där det måste finnas någon som kan förstå oss, och som är som vi: under den fula ankungens skräppeblad eller hos kaninen Pricken som är apart i en helvit kaninfamilj, tills det visar sig att en hel hög prickiga kaniner väntar bara några kullar bort. En roman där hemmets och längtans koordinater ständigt kastas om är Evelyn Waughs ”Brideshead Revisited” (”En förlorad värld” på svenska), kultklassiker för ständigt nya generationer. Författaren själv definierade dess ärende som ”den gudomliga nådens verkningar på en grupp sinsemellan olika men nära förbundna människor”. John Sjögren spinner vidare på den tråden i sin essä, och den karta han ritar över vägen hem till det förlorade paradiset är religionens och återfödelsens. Men den jordiska kärleken är ett lika starkt tema i boken, där huvudpersonerna är på flykt från sig själva och finner tillfälliga hem hos varandra. ”Det är all visdoms begynnelse att känna och älska en annan människa”, konstaterar Charles Ryder, bokens berättarröst. Hans hjärta driver honom på jakt efter ”den där låga porten i muren, som jag visste att andra funnit före mig och som ledde till en omhägnad och förtrollad trädgård”. Porten leder inte bakåt till minnena eller inåt till skyddande undanskymdhet, utan framåt, utåt. Det är dörren till synlighet och tillblivelse. Att komma hem är att komma ut. Att vara sig själv är att komma hem.Boken utgör själva hemkomsten, både i romanens fiktion och i dess verklighetsbakgrund. Den allt överskuggande längtan efter att få vara den man är behandlas mästerligt, återigen av Virginia Woolf, i romanen ”Orlando”, skriven om och till vännen och älskarinnan Vita Sackville-West. Orlando börjar sin livsbana som ung adelsman i 1500-talets England och slutar som pärlbehängd medelålders slottsfru i samtidens 1920-tal. Romanen skapar en regnbågsfärgad kuliss av erfarenheter i tid och rum som en nyckel till Orlandos komplexa natur. Och när hon till sist återvänder till sitt barndomshem, vars arvsrätt hon förlorat på grund av sitt kön, blir hon äntligen hel: ”Hela hon mörknade och samlades, som när man ritar en bakgrund som ger ytan rondör och stadga och gör det grunda djupt och får det som ligger nära att synas långt bort; och allt samlas ihop, som vattnet samlas innanför brunnens stenar. På samma sätt var hon nu mörk och stilla, och [hade] blivit vad som med rätt eller orätt kallas ett enda jag.”Orlandos livscirkel sluts, och boken som hon skrivit på i trehundra år, ”Ode till en ek”, blir publicerad efter århundraden av refuseringar. Boken utgör själva hemkomsten, både i romanens fiktion och i dess verklighetsbakgrund.Var ligger hem? Och varför är det så svårt att hitta dit? Vi söker efter vårt hem på platser det redan flytt ifrån. Den låga porten som leder hem finns varken under en ek i England eller på Ithakas stränder. Den grekiske filosofen Aristoteles skrev i sitt verk ”Om diktkonsten” att grunden för all konst är efterbildning, mímesis. Vi människor älskar att efterbilda och härma vår omgivning, och att känna igen och identifiera det vi ser. Igenkänningen, anagnórisis, är nära besläktad med insikten, och den punkt i ett drama då sammanhang avslöjas, linjerna sammanstrålar och vändpunkten sker. Och på samma sätt blir berättelsen om hemkomsten också till själva hemkomsten, där efterbildning och igenkänning bygger upp det förlorade på nytt. Vi kommer hem när vi känner igen oss.Kanske är det just återkomsterna som skapar hemkomsten, inte tvärtom, skriver Kerstin Ekman i ”Gubbas Hage”, boken som är ett långt ode till människans hemmahörande i den vilda naturen. Den årligt återkommande igenkänningen av återvändande blåsippor och rödhakar skapar hemkänsla djupt i själva den jord där ”förnyelse och upprepning vilar som löften”. Blommorna kommer att överleva civilisationen, skriver Kerstin Ekman förtröstansfullt, blommorna och böckerna och berättelserna. Utanför min farmors hus står idegranen kvar. Och berättelsen om den är det hem som förblir när också den en gång är borta.Anna Blennow, latinforskare och skribent LitteraturVirginia Woolf, ”London”. Översättning Gun R. Bengtsson. Ellerströms 2009.John Sjögren, ”Återställelsens glädje. En essä om att komma hem”. Artos 2018.Evelyn Waugh, ”En förlorad värld”. Översättning Margaretha Odelberg. Bokförlaget Alba 1982.Virginia Woolf, ”Orlando”. Översättning och efterskrift Margareta Ekström. Norstedts 1982.Kerstin Ekman, Gubbas Hage. Albert Bonniers förlag 2018.Kerstin Ekman, Anmälan av Nordens Flora, Dagens Nyheter 1/9 2018.

Hösten är här och vi grottar ner oss i allt vi vill äta när det blir kallt och mörkt. Ida vill gärna äta korvgryta med sirap och Anna äter korvgryta utan sirap. Dessutom snackar vi kål, att skämmas över sin danska och varför Hemmets journal är en guldgruva.

Enligt statsvetare så röstar kvinnor mer åt vänster, för att dom har "högre utbildning" än män. Kvinnor går alltså först på fluffiga utbildningar som inte lär dom ett skvatt om verkligheten, för att sen rösta på partier som har gått samma fluffiga utbildningar och tillsammans så tror dom att alla hjälper gamla tanter och matar små gulliga kaninungar. Till och med när den här kvinnan SER en man ute i mörkret som filmar henne i sitt hem, så säger hon: "Jag kan inte komma på NÅGON som skulle vilja göra MIG illa." Verkligheten är inte alltid fluffig och gullig. I verkligheten så kan det vara DU, som är bytet. Missa inte det här programmet!HALVA MÅNADEN HAR GÅTT, OCH DRYGT HALVA DONATIONSMÅLET SAKNAS. VERKLIGHETSCHECKEN FORTSÄTTER OM 1500 KR KOMMER IN INNAN DEN 31 OKTOBER:Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaDagens datum är den 15/10 - 2022, och gästerna tar tag i dessa ämnen:* Behövde få tag på Göteborgspolisen - Fick prata med polistant i dalarna.* Ljög för rabiat chef om att ha vaccinerat sig... så kom affärsresan till USA som har vaccinationskrav.* Min mamma är skengift med en arab - igen!* Aldrig trodde man att spagetti och köttfärssås kunde orsaka sånt kaos.* Kommer dessa ord att utrotas ur det svenska språket?* Den bortblåsta tryggheten - Någon filmar mig genom fönstret.* Tiggarna använder sig av kriget i Ukraina.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Johan Widén & Elisabeth EngmanVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:BEKYMRAD JÄGARSOLDAT BLAND BARBIELEKANDE POJKARhttps://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/bekymrad-jaegarsoldat-bland-barbielekandAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM:Lördagen den 22 oktober, 2022Du hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoiTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLEFrom the Vastland - Taurvihttps://youtu.be/v_n2NTIw8i8ELISABETHTootsiehttps://www.imdb.com/title/tt0084805/JOHANFrankie Goes To Hollywood, The Power Of Lovehttps://open.spotify.com/track/1GbyYL0B0Mjn3kSbrEwKKI?si=2d1fbbc035b04e44

Smörgåstårtan verkar ha fått en renässans, men vilken är egentligen den omstridda anrättningens ursprung och hur många ingredienser kan man egentligen lägga på innan det spårar ur? Idag pratar vi om smörgåstårtans historia och berättigande i vår matkultur tillsammans med mathistorikern Richard Tellström och Paola Allegrini som vann Hemmets journals smörgåstårtetävling.Känslan av att framtiden är oviss är en viktig komponent i demokratin. Det menar Sofia Näsström, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet. Den här ovissheten påverkar både vår benägenheten att rösta och vår rätt att vara felbara människor - alltså att börja om. Borde vi öka ovissheten, och förbjuda opinionsundersökningar nära valdagen?Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Ulrika Lindqvist

De små sängarna för syfilissmittade barn på Lilla Hemmet räcker inte till. Kvicksilverbehandlingen är farlig och läkaren Edvard Welander börjar bli gammal. Vem ska nu ta hand om de sjuka barnen? Lilla Hemmet i Stockholm är en vårdinrättning för barn som fötts med syfilis. Barnen går runt med små tygpåsar om halsen, som innehåller kvicksilver. En långvarig behandling som ska göra de friska. Patienter med "fader okänd"Barnen blir kvar i flera år på Lilla Hemmet för att inte smitta andra människor. Det blir allt trängre. Edvard Welander tvingas säga nej till mödrar som vill få sina barn intagna. Hemmets tio platser är ständigt upptagna. Det behövs ett nytt och större Lilla Hemmet. I journalerna kan man se att de intagna barnen har mycket gemensamt, på flera har sjuksköterskan noterat "fader okänd". Vi möter också några av Lilla Hemmets patienter idag.Programmet är gjort 2022.Reporter: Cecilia Ohlén Producenter: Ola Hemström och Sofia Kottorp Slutmix: Olle Sjöström

Både bland läkare och i olika gravidgrupper är frågan om födsel genom kejsarsnitt en vattendelare. Frilansskribenten och läkarstudenten Vincent Flink Amble-Naess undrar varför det har blivit så. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.På 700-talet f Kr lät den romerske kejsaren Numa Pompilius stifta en mycket egendomlig lag. Gravida kvinnor som avled innan nedkomsten skulle få sina foster skurna ur moderlivet. Lagens syfte har fallit i glömska. Tidens läkekonst var långt ifrån tillräcklig för att rädda de ofödda barnen, och någon annan rent medicinsk anledning är svår att föreställa sig. Kanske var det dödgrävarna som döpte ingreppet till sectio caesarea, kejsarsnittet som ett uttryck för deras drastiska humor och som en drift med den man som givit dem den tillsynes meningslösa uppgiften. Exakt hur begreppet uppstod är omöjligt att veta.  Millenier senare regleras kejsarsnittet av andra lagar än dem Pompilius lät stifta. På sätt och vis har ingreppet förvandlats till sin motsats. Istället för vid livets slut, utförs det nu vid dess början:Den gravida kvinnan lägger sig på sidan. Narkosläkaren för in en nål i hennes rygg, och bedövningsmedlet administreras genom en plastslang. Kvinnan tappar känseln i nedre delen av kroppen, men förblir vaken. Hon lägger sig på rygg. Ett skynke spänns upp i brösthöjd, så att personalen kan få arbeta ostört. Bakom duken lägger förlossningsläkaren ett snitt strax under naveln. Barnet lyfts ut med huvudet först, får navelsträngen avklippt och överlämnas till barnmorskan som torkar av det och vyssjar det till dess det tagit sitt första andetag. Sedan avlägsnas moderkakan. Såret försluts. Och barnet lyfts upp över duken så att det blir synligt för modern. Proceduren tar inte mer än en halvtimme.För många kvinnor framstår kejsarsnittet som ett bra alternativ till en konventionell förlossning. Det går snabbare, man kan välja tillfälle på förhand och man slipper förlossningssmärtorna nästan helt och hållet. Visst finns det risker med ingreppet, men detsamma gäller för vaginala förlossningar. Den ena metoden är inte objektivt säkrare än den andra.Ändå tycks många människor känna en stark aversion mot kejsarsnittet, inte bara för egen del utan även för andras. Det är inte utan att man ibland får känslan av att det rör sig om någonting annat än enbart omtanke om de gravida kvinnorna. Faktumet att ingreppet är vanligare bland andra- och tredjegångsföderskor, och lika efterfrågat i alla samhällsklasser, tycks inte hindra människor från att föreställa sig den typiska patienten som en ung och bortskämd förstföderska. Mellan skål och vägg kan saken framställas ungefär som att kvinnorna försöker undkomma sin plikt. Inte sällan tycker man sig ana en implicit föreställning om förlossningen som en form av arbete, där det nyfödda barnet är en välförtjänt belöning. De som genomgår snittet blir enligt detta synsätt en form av fripassagerare, som får belöningen men slipper arbetet.Synen på barnalstrandet som en form av arbete har urgamla anor. Dessutom gäller den inte enbart förlossningen, utan varje steg av processen. Att avla, föda och uppfostra barnen har ofta setts som den kvinnliga motsvarigheten till männens plikt att försörja sin familj. Hemmets angelägenheter är därför inte helt och hållet privata, utan ingår i ett större värdesystem. Endast genom samarbetet mellan man och kvinna kan civilisationen upprätthållas. Inför sin bröllopsnatt lär kvinnorna i det viktorianska England ha fått rådet att slappna av och tänka på imperiet.Kopplingen mellan barnafödande och arbete är tydlig redan i vår kulturs äldsta litterära urkunder. Den första gången förlossningen omnämns i skrift är i första Mosebokens tredje kapitel. För de flesta är berättelsen välbekant.På Guds befallning framträder Eva ur sin mans revben för att göra honom sällskap i paradiset. Mer eller mindre omedelbart gör hon sig skyldig till överträdelser. Hon låter sig lockas av ormen att äta av den förbjudna frukten, och som om det inte vore illa nog drar hon med sig Adam i fallet. När det skymmer över trädgården hör hon sin gud vandra i den svala kvällsvinden, eller som det heter i King James översättning: in the cool of the day.Hans hämnd blir fruktansvärd. Människorna blir bannlysta ur paradiset, och Adam tvingas arbeta i sitt anletes svett. Intill sin död ska han slita på åkrarna, som trots hans idoga ansträngningar ska bära endast törne och tistel. Det är med nöd och näppe han ska hämta sin näring ur den obarmhärtiga jorden.Men inte heller Eva kommer undan. Åt henne har skaparen något särskilt i åtanke. Hennes havandeskap ska vara mödosamma, säger han, och hennes barn ska födas under smärta.De gammaltestamentliga verserna säger något om vårt samhälles ambivalenta syn på uppoffringen som på samma gång en plikt och en bestraffning. Uppfattningen om lidandet som ett nödvändigt ont för att uppnå något mat, pengar, lycka, framgång är djupt rotad i vår kultur. Det gäller de traditionellt manliga sysslorna som att försörja sin familj, där fripassagerare alltid har betraktats med särskilt oblida ögon. Men det gäller också den kvinnliga motsvarigheten alstrandet av barn.Arbetsfördelningen var nämligen avgjord på förhand. Kvinnan skulle föda barnen och mannen skulle försörja dem. Men medan mannens uppgifter har underlättats har förlossningen trots tillgången till epiduralbedövning förblivit mer eller mindre densamma. De flesta verkar inte ens betrakta smärtorna som ett problem. De framstår som lika naturliga för oss som himlakropparnas rörelser eller timmarnas flykt. Solen ska stiga i öster, natten ska följa på dagen och kvinnan ska lida i barnsäng.Den som ifrågasätter dessa självklarheter kan inte hoppas på att övertyga någon. Man kan stapla sina teorier till skyarna, men allt man uppnår är att människor blir lite illa till mods.Föreställningen om förlossningssmärtorna som en plikt är naturligtvis bisarr, och i våra dagar skulle få personer förmodligen skriva under på den. Men kanske kommer den ändå till uttryck i en undermedveten inställning, som gör människor skeptiska till ingrepp som kejsarsnittet utan att helt och hållet kunna redogöra för varför. Kanske rör det sig, kort sagt, om en dålig magkänsla.Numa Pompilius lämnade knappt några avbildningar till eftervärlden, och de tidigaste berättelserna om honom är skrivna hundratals år efter hans död. I själva verket är det oklart om de över huvud taget har något att göra med den verkliga förlagan. Pompilius regerade under legendernas tid, långt innan de romerska kullarna tilldrog sig världens blickar. Det är därför omöjligt att avgöra vad som rörde sig i kejsarens huvud när tanken på snittet för första gången slog ut i hans medvetande. Vissa indicier pekar emellertid mot att Pompilius betraktade ingreppet med samma dåliga magkänsla som dagens människor:Ett järnmynt på Louvren är präglat med kejsarens ansikte i profil. Hans haka är inskjuten i en min av olust.Vincent Flink Amble-Naess, skribent och läkarstudent

I hemmets trygga vrå.Bakom en låst ytterdörr.Där bor du.Ditt hem är din borg.Där du sätter reglerna och sätter ramarna.Och där du ska kunna känna dig trygg.Skräcken i Vitögat - en podcast som får nackhåren att resa sig.En produktion av Seow & Nyblin Media. Skaparna bakom Olösta Fall.Jingle: Pontus HübnerFölj oss på Instagram: https://www.instagram.com/skrackenivitogatFölj oss på Facebook: https://www.facebook.com/skrackenivitogat See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Säg Saida och alla visste vem det var. Sierskan från Boden tog hela svenska folket med storm under 90-talet, alla ville alla ha en bit Saida. Men att alltid vara tillgänglig hade ett pris. Om man hade tappat bort något så var det till Saida man vände sig, det spelade ingen roll om man trodde på hennes förmåga eller inte, säger Madeleine Walles som jobbade på Hemmets journal när Saida hade en egen spalt i tidningen. Året var 1988 och Saidas spalt blev startskottet för en intensiv karriär under 90-talet. Alla ville ha en bit av Saida; hon fick sin egen siarhörna i SVT:s Café Luleå, hon medverkade regelbunden i radions Efter tre, hon snackade till och med sex i Robert Aschbergs Diskutabelt. Hon var väldigt färgstark och hon hade mycket ovanliga åsikter. På den tiden var hela redaktion svag för kufar, säger Robert Aschberg. Hemmets Journal tog med Saida på turné och när man anordnare telefonväkteri brakade telenätet ihop. Alla ville ha tillgång till Saida. Men det hade ett pris. Det fanns en baksida som inte så många såg. Hon slet väldigt hårt och det fanns många öden som tog ganska hårt. Att folk med någon sorts självklarhet skulle ha tillgång till henne, det tror jag kunde störa henne. Att hon inte kunde dra ner gardinen, stänga dörren och vara i fred, säger Janne Walles, tidigare chefredaktör på Hemmets journal. Programmet är ett samarbete med Svenska ikoner. Det är gjort 2019 av Peter Gropman på produktionsbolaget Iris media.

Kalla Fakta intervjuade kvinnan som anmälde Göran Lambertz för våldtäkt. Men vilka uppgifter utelämnades och varför så ensidigt? En publicering i Piteå-tidningen skapade unik splittring i Mediernas Etiknämnd. 100 år i tantens tjänst, vi porträtterar jubilaren Hemmets Journal.

Henke "Favoritburken" Håkansson och Joel "Språkvårdaren"/"Bautastensleverantören"/"Köttklumpen som sitter fast i sin tumme" Andersson tävlar återigen i pissiga liv! Det bjuds på pluggpanik och svettfest och en dust med sophitler i Åhus. Mycket nöje. Stort tack till våra lyssnare och patreon-Kompissar! Vill man stötta podden kan man gå in på www.patreon.com/pissveckan och bli vår Kompiss! Det är frivilligt men fett. Annars: betygsätt oss gärna på iTunes, berätta om podden för en vän, eller kanske dela dina egna pissiga ögonblick från veckan med oss - det blir vi dunderglada för! www.instagram.com/pissveckan/

Mange har barndomsminnen, det kan ni se själva på youtube...medan johan dansar, gärna till något "bonnigt". Sen har vi det där med att inte vara närvarande, som Håkan kan vara ibland. Medverkande: Magnus Schönberg, Johan Ericson och Håkan Lundqvist. Produktion: Poddverandan i Östersund.

Tror du att mordet på Wilma Andersson, kom som en blixt från en klar himmel? Tror du att ingen hade kunnat förhindra Tishko Ahmed från att mörda henne?Tror du att hon mördades långt från någon som kunde höra hennes skrik?I så fall, har du ingen aning om HUR fel du faktiskt har.Använder du fortfarande uttrycket: "Hemmets trygga vrå", och räknar med hjälp från dina grannar om du är i nöd? Visst, om ditt brandlarm ringer. Ja, då kanske du får någon reaktion från den individualiserade svensken i lägenhetshuset - För då kan det ju faktiskt även drabba dom själva. Men, vad skulle du säga om grannarnas reaktion på "hjärtskärande kvinnoskrik" som ekar genom huset, får grannbarnen att "skaka av rädsla" och tystnar abrupt - Är att rätta till kudden, och somna om igen? Missa för allt i världen INTE det här programmet - Det blir en ögonöppnare!MÅLET ÄR 3000 KR INNAN DEN 30 NOVEMBER. STÖD GÄRNA PODDEN:Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaI DETTA PODDRADIOPROGRAM:* Grannarna somnade efter Wilmas "hjärtskärande skrik".* Varför detta hat mot gamla tider, och gamla tiders människor?* Den gruppvåldtagna kvinnan som bläddrade i tidningen.* Motstånd mot utredningar av Estonia - "Acceptera, släpp taget och gå vidare."* Vardagsrasismen ur knallkorkarnas synvinkel.* Hög tid att skicka ut tiggande svenskar på Stockholms gator?MEDVERKANDE:Programledare: Lelle JohanssonGäster: Lennart Matikainen, Tomas Wiklund & Elisabeth EngmanVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:POLITIKERNA SPRÄNGER HUSET NÄR MOHAMMED KNACKAR PÅhttps://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/politikerna-spraenger-huset-naer-mohammeAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenEller sök på Verklighetschecken på iTunes eller Spotify.NÄSTA NYA PROGRAM:Lördagen den 7 November.VECKANS TIPSLELLEOld Man´s Child - What Malice Embracehttps://www.youtube.com/watch?v=tpmV6k_MPmgLENNARTStäng gränsen och sänk skatten - f.d liberal Rita Svensson i onsdagsintervjuhttps://www.youtube.com/watch?v=4kUkfD-iqhU&feature=youtu.beTOMASFrank Sinatra - "Witchcraft"https://www.youtube.com/watch?v=ipMeVKd6eEwELISABETHDonna Fargo ~ U. S. Of Ahttps://www.youtube.com/watch?v=wpx7geeZO8U

I det här avsnittet av Rysarpodden pratar vi om försvinnandet av 13-åriga Leigh Occhi som ägde rum i Tupelo, Mississippi år 1992. Leigh lämnas själv hemma i familjens bostad under en helt vanlig torsdagsmorgon. Inom kort återvänder hennes mamma för att kolla till sin dotter och upptäcker då att hon är spårlöst försvunnen. Hemmets skick vittnar om att något fruktansvärt måste ha ägt rum och de många märkliga detaljerna kring det här fallet har fortsatt att förvirra och förbluffa utredare i snart 30 år.Innehållsvarning:I det här avsnittet berörs ämnet våld mot barn.Följ oss på Facebook:https://www.facebook.com/rysarpoddenFölj oss på Instagram:https://www.instagram.com/rysarpodden/Maila oss:rysarpodden@gmail.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad står det för böcker på DAT-hyllan på biblioteket? 01:30–04:20 Fader Brown av Gilbert Keith Chesterton 04:20–05:23 Hemmets trygga vrå av Cara Hunter (triologi) 05:25–07:44 Kåda av Ane Riel 07:46-11:14 Fritt fall av Jessica Barry 11:55–14:20 Pukehornet av Kerstin Ekman

Aftonbladet hängde ut riksdagsledamot för samröre med en kriminell klan. Men vilka belägg hade tidningen? Pressetiska överväganden när anhöriga till den som porträtteras anklagas för mörka trauman. Och så om att Socialstyrelsen använder krislagar för att belägga coronauppgifter med sekretess. Aftonbladet hängde ut riksdagsledamot för samröre med kriminell klan Aftonbladet hängde i veckan ut en riksdagsledamot för att ha nära anknytning till ett kriminellt nätverk, eller som det numera heter klan. Det var en stort uppslagen nyhet både i papper och på webben. Det var riksdagsledamotens namn och bild och det var tillhörande krönika och TV-inslag. Aftonbladet baserade anklagelserna på en hemlig polisrapport som tidningen kunnat ta del av. I den ska det ha framgått att politikern haft "nära anknytning" till nätverket. Men någon mer information än så får inte vi som läser. Och några mer detaljer om fallet, verkar inte heller tidningen ha haft. Reporter: Johan Cedersjö Anklagande utpekanden i snåriga familjehistorier  Alla har rätt till sin egen historia, men ens egen historia innehåller alltid andra personer. Det här är ett pressetiskt dilemma. För hur ska en ansvarig publicist agera när porträtterade personer berättar om såriga och tragiska händelser som format dem, händelser som ger djup och förståelse för den intervjuade personen men som samtidigt ofta blir mer eller mindre direkta anklagelser mot anhöriga och familj? Erik Petersson har ägnat veckan åt det här dilemmat. Och han gör det med avstamp i en författarintervju med Helena Reje i Hemmets veckotidning. En publicering som i veckan fälldes i Mediernas etiknämnd. Socialstyrelsen använder krislagar för coronasekretess Nu ska vi fortsätta vår granskning av hur offentlighetsprincipen fungerat under coronakrisen. Det har ju varit ett enormt tryck på myndigheterna och pandemin kan ju ses som ett stresstest på hur den öppenhet vi ofta skryter med fungerat när det verkligen gäller. Socialstyrelsen har spelat en central roll under Corona. De har fungerat som en sambandscentral för landets kommuner och regioner och har därför haft tillgång till uppgifter av stort intresse för journalister och allmänhet. Men när Socialstyrelsen, för första gången, bestämde sig för att använda en sekretessparagraf som gäller för fredstida kris, blev medieföretagen tagna på sängen. Irritationen har under våren varit stor och branschorganisationen TU Medier i Sverige har nu begärt att regeringen tillsätter en utredning som går till botten med om myndigheterna mörkat under Corona. Tonchi Percan är reporter.

Vi är många som under senare tid har blivit väldigt bekanta med våra hem. Vi har mer än någonsin kanske sett staden och samhället vi lever i innifrån de egna rummen. Där varje steg utanför måste... En podcast om städer.

Full rulle! Spanarpanelen muntrar upp med toatips för dig i hemmakarantän! Niklas Källner: Ljus på gråzoner. Jessika Gedin: Full rulle. Göran Everdahl: Hemmets nya kontorskuliss. Programledare för Spanarna i P1 är Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor.I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

Full rulle! Spanarpanelen muntrar upp med toatips för dig i hemmakarantän Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

Säg Saida och alla visste vem det var. Sierskan från Boden tog hela svenska folket med storm under 90-talet, alla ville alla ha en bit Saida. Men att alltid vara tillgänglig hade ett pris. Om man hade tappat bort något så var det till Saida man vände sig, det spelade ingen roll om man trodde på hennes förmåga eller inte, säger Madeleine Walles som jobbade på Hemmets journal när Saida hade en egen spalt i tidningen. Året var 1988 och Saidas spalt blev startskottet för en intensiv karriär under 90-talet. Alla ville ha en bit av Saida; hon fick sin egen siarhörna i SVT:s Café Luleå, hon medverkade regelbunden i radions Efter tre, hon snackade till och med sex i Robert Aschbergs Diskutabelt. Hon var väldigt färgstark och hon hade mycket ovanliga åsikter. På den tiden var hela redaktion svag för kufar, säger Robert Aschberg. Hemmets Journal tog med Saida på turné och när man anordnare telefonväkteri brakade telenätet ihop. Alla ville ha tillgång till Saida. Men det hade ett pris. Det fanns en baksida som inte så många såg. Hon slet väldigt hårt och det fanns många öden som tog ganska hårt. Att folk med någon sorts självklarhet skulle ha tillgång till henne, det tror jag kunde störa henne. Att hon inte kunde dra ner gardinen, stänga dörren och vara i fred, säger Janne Walles, tidigare chefredaktör på Hemmets journal. Programmet är gjort av Peter Gropman på produktionsbolaget Iris media.

Välkommen till en ny vecka med podcasten Billgren Wood! Denna vecka återbesöker vi det aldrig sinande inspirationsämnet kök och kökstrender. Från uppvisningsytor, kvadratmetertrollerier och skrytbyggen till välfungerande och logiska ytor att leva med. Och så djupdyker vi i Elsas kommande renovering och får veta allt om ekskivor, porslinshoar och köksfläktens vara eller icke vara. Trevlig lyssning! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

När Carl Larsson valde att gestalta hemmiljön i sitt måleri ansågs han förnya bildkonsten. Men när vardagslivet skildrades i konstnärskollegan Fanny Brates målningar tolkades det som det självklara kvinnomotivet. Hur blev det så? Den kvinnliga konstnärens relation till hemmet är en komplicerad historia, präglad av lika delar instängdhet och möjlighet. Katarina MacLeod närstuderar Brates målning ”Kurragömma” från 1896 – och ser hur den kastar nytt ljus över ett av konsthistoriens mest missförstådda motiv. KATARINA MACLEOD är professor i konstvetenskap vid Södertörns högskola. 2018 utkom hon med boken Bakom gardinerna. Hemmet i svensk konst under nittonhundratalet (Atlas förlag). För närvarande leder hon ett forskningsprojekt om internationella konstutställningar i Sverige under Kalla kriget. MacLeod är också verksam som kulturskribent och konstkritiker. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Magdalena In de Betou Musik: Oskar Schönning Producent: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Känsliga lyssnare varnas! Mycket extra bakgrundsljud, smaskande och raspande avsnitt om stilbärare. I övrigt är det ett mycket bra och informativt avsnitt där Katarina och Jannice guidar dig så att du får bättre förståelse för din egen och hemmets stil. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hemmets router är extra utsatt eftersom den är direktexponerad mot internet. Hemmets övriga nätverksanslutna produkter skyddas av routerns inbyggda brandvägg, men routern i sig står på egna ben. Det är därför viktigt att hålla den säker, något som går att åstadkomma med sju enkla åtgärder. I veckans podd går Tess och Nikka igenom dessa åtgärder steg för steg. De avlivar även två vanligt förekommande myter som felaktigt påstås höja nätverkssäkerheten. 00.00 Intro 01.35 Good app gone bad 04.11 SOS Alarms nya app 08.34 Loppisdatorer innehöll patientdata 10.41 7 tips säkrar routern Fullständiga shownotes finns på https://go.nikkasystems.com/bsp032.

I avsnitt 7 intervjuar vi Amélie Johansson, mäklare på Notar, om hur det är att få förtroendet med full access till andra människors hem. Vad är vett och etikett på visning? Vad gör mäklaren när en säljare lämnat smutsiga kallingar framme, och varför ser vi så sällan privata foton på en lägenhetsvisning? Vi diskuterar också hur den konservativa mäklarbranschen tacklar den ökade digitaliseringen och hur GDPR togs emot. Inledningsvis förklarar vi också vad som egentligen hände med KD i förra veckans avsnitt.

Stylisterna Katarina och Jannice pratar om skorna du behöver och stilleben för hemmets alla rum. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stylisten Katarina och inredaren Jannice pratar om glasögonbågar till olika ansiktsformer och vikten av att inte glömma bort att inreda hemmets alla hörn. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hemkomsten är central i vår kulturhistoria. Men den ser inte likadan ut för kvinnor och män och ibland kan hemmet befinna sig oväntade platser. Latinforskaren Anna Blennow tar oss med på en hemresa. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag står på grusgången utanför det som en gång var min farmors hus. Under en idegran ligger en tegelsten kvar. Min syster och jag lekte att idegranen var vårt hus och tegelstenen vår spis. Min farmor finns inte kvar. Barnen som lekte under idegranen finns inte kvar. Det finns inte längre någon anledning att återvända hit, säger jag till mig själv. Att komma hem. Vad är det egentligen? Vi längtar hem. Hemma längtar vi bort. Hemmet romantiseras och förkväver, idealiseras och förkastas. Litteraturhistorien är full av berättelser om hemkomst. Och det första exemplet i den västerländska litteraturen är fortfarande ett av de mest fängslande: Odysseus irrfärder på den långa vägen från det trojanska kriget hem till Ithaka, där hustrun Penélope väntar. Någon har sagt att en litterär klassiker är en bok som ständigt går att återvända till, eftersom den förändras varje gång man läser den. Bokens berättelse vävs om på nytt, figursydd efter våra egna livstrådar, och läsningen blir en återkomst till bokens välkända men ändå föränderliga hem. Längtan hem kan vara längtan bort, till den plats där det måste finnas någon som kan förstå oss, och som är som vi Från Odysséen och framåt förkroppsligas den manliga hemkomsten ofta i en kvinna. Hon som hela tiden varit hemma, och varit hemmet, medan mannen irrat inte bara på kartan utan också på samvetets spelplan. Såväl Peer Gynt som Bibelns förlorade son blir homeriskt heroiska när de som hemvändare lovar bot och bättring. Kanske är det därför det råder brist på hemvändande kvinnor i litteraturen. För den vars traditionella plats funnits i hemmet är det istället resan ut som är av vikt. Och där tjänstgör Virginia Woolf ofta som flygvärdinna. I hennes novell Street Haunting A London Adventure (Att strosa omkring på gatorna. Ett londonäventyr) iscensätts flykten från hemmet genom en banal inköpsrunda, som blir till en brusande odyssé genom London. Vardagliga händelser förvandlas till omvälvande äventyr, och hela världen strömmar genom textens vågor. Men vid hemkomsten är sagan slut och identiteten utsuddad: Men när vi närmar oss vår egen tröskel är det ändå betryggande att känna hur de gamla ägodelarna, de gamla fördomarna omsluter oss och hur jaget, som har förgrenat sig i så många gathörn, som har fladdrat som en nattfjäril mot ljuslågan i så många oåtkomliga gatlyktor, nu är skyddat och omgärdat. Hemmets trygga vrå både beskyddar och bemästrar, lockar och skrämmer. Varje människa bär på en längtan till ett förlorat barndomsparadis, menar John Sjögren i boken Återställelsens glädje. En essä om att komma hem från 2018. Men med denna längtan följer också insikten om att den måste förbli ouppfylld. Allt det ljuva, allt det hemlighetsfulla mystiska som livet när vi var barn bar ett löfte om, visade sig endast peka mot och mynna ut i dödens totala tomhet, skriver han. I Sjögrens idealiserade minne av barndomens hem kan vi sorglöst släppa våra vuxna bekymmer medan någon annan tar hand om disken och befriar oss från vår smärtsamma särart. Men alla barndomar är inte paradis. Alla hem är inte hem. Längtan hem kan vara längtan bort, till den plats där det måste finnas någon som kan förstå oss, och som är som vi: under den fula ankungens skräppeblad eller hos kaninen Pricken som är apart i en helvit kaninfamilj, tills det visar sig att en hel hög prickiga kaniner väntar bara några kullar bort.   En roman där hemmets och längtans koordinater ständigt kastas om är Evelyn Waughs Brideshead Revisited (En förlorad värld på svenska), kultklassiker för ständigt nya generationer. Författaren själv definierade dess ärende som den gudomliga nådens verkningar på en grupp sinsemellan olika men nära förbundna människor. John Sjögren spinner vidare på den tråden i sin essä, och den karta han ritar över vägen hem till det förlorade paradiset är religionens och återfödelsens. Men den jordiska kärleken är ett lika starkt tema i boken, där huvudpersonerna är på flykt från sig själva och finner tillfälliga hem hos varandra. Det är all visdoms begynnelse att känna och älska en annan människa, konstaterar Charles Ryder, bokens berättarröst. Hans hjärta driver honom på jakt efter den där låga porten i muren, som jag visste att andra funnit före mig och som ledde till en omhägnad och förtrollad trädgård. Porten leder inte bakåt till minnena eller inåt till skyddande undanskymdhet, utan framåt, utåt. Det är dörren till synlighet och tillblivelse. Att komma hem är att komma ut. Att vara sig själv är att komma hem. Boken utgör själva hemkomsten, både i romanens fiktion och i dess verklighetsbakgrund.  Den allt överskuggande längtan efter att få vara den man är behandlas mästerligt, återigen av Virginia Woolf, i romanen Orlando, skriven om och till vännen och älskarinnan Vita Sackville-West. Orlando börjar sin livsbana som ung adelsman i 1500-talets England och slutar som pärlbehängd medelålders slottsfru i samtidens 1920-tal. Romanen skapar en regnbågsfärgad kuliss av erfarenheter i tid och rum som en nyckel till Orlandos komplexa natur. Och när hon till sist återvänder till sitt barndomshem, vars arvsrätt hon förlorat på grund av sitt kön, blir hon äntligen hel: Hela hon mörknade och samlades, som när man ritar en bakgrund som ger ytan rondör och stadga och gör det grunda djupt och får det som ligger nära att synas långt bort; och allt samlas ihop, som vattnet samlas innanför brunnens stenar. På samma sätt var hon nu mörk och stilla, och [hade] blivit vad som med rätt eller orätt kallas ett enda jag. Orlandos livscirkel sluts, och boken som hon skrivit på i trehundra år, Ode till en ek, blir publicerad efter århundraden av refuseringar. Boken utgör själva hemkomsten, både i romanens fiktion och i dess verklighetsbakgrund. Var ligger hem? Och varför är det så svårt att hitta dit? Vi söker efter vårt hem på platser det redan flytt ifrån. Den låga porten som leder hem finns varken under en ek i England eller på Ithakas stränder. Den grekiske filosofen Aristoteles skrev i sitt verk Om diktkonsten att grunden för all konst är efterbildning, mímesis. Vi människor älskar att efterbilda och härma vår omgivning, och att känna igen och identifiera det vi ser. Igenkänningen, anagnórisis, är nära besläktad med insikten, och den punkt i ett drama då sammanhang avslöjas, linjerna sammanstrålar och vändpunkten sker. Och på samma sätt blir berättelsen om hemkomsten också till själva hemkomsten, där efterbildning och igenkänning bygger upp det förlorade på nytt. Vi kommer hem när vi känner igen oss. Kanske är det just återkomsterna som skapar hemkomsten, inte tvärtom, skriver Kerstin Ekman i Gubbas Hage, boken som är ett långt ode till människans hemmahörande i den vilda naturen. Den årligt återkommande igenkänningen av återvändande blåsippor och rödhakar skapar hemkänsla djupt i själva den jord där förnyelse och upprepning vilar som löften. Blommorna kommer att överleva civilisationen, skriver Kerstin Ekman förtröstansfullt, blommorna och böckerna och berättelserna. Utanför min farmors hus står idegranen kvar. Och berättelsen om den är det hem som förblir när också den en gång är borta. Anna Blennow, latinforskare och skribent   Litteratur Virginia Woolf, London. Översättning Gun R. Bengtsson. Ellerströms 2009. John Sjögren, Återställelsens glädje. En essä om att komma hem. Artos 2018. Evelyn Waugh, En förlorad värld. Översättning Margaretha Odelberg. Bokförlaget Alba 1982. Virginia Woolf, Orlando. Översättning och efterskrift Margareta Ekström. Norstedts 1982. Kerstin Ekman, Gubbas Hage. Albert Bonniers förlag 2018. Kerstin Ekman, Anmälan av Nordens Flora, Dagens Nyheter 1/9 2018.

Hemmets alla rum. Vad ska man tänka på när man inreder? Vi går igenom hela huset.  Vad händer egentligen i köket när man SAMLAGAR maten :-o!! Vi öppnar dörren och går in i hallen... ..följ med.

Oftast är det fullt ös hemma hos familjen, så Marie får sällan en lugn stund i vardagen. Det ska lagas middag, skjutsas hit och dit och handlas och rensas ut. Men så börjar små meddelanden dyka upp i huset. Marie hittar flera små papperslappar med korta meningar på. Först är de gulliga, men sedan går de över till att bli mer hotfulla. Vem är det som skriver lapparna, och framförallt vem är de riktade till?Testa Thrillpodden PREMIUM gratis i en månad på PodMe (http://podme.com/podcast/798). Där hittar du exklusiva thrillerpodden-avsnitt (bland annat uppföljaren till avsnittet 013delete) och ett nytt släpps där varannan måndag! Om du efter gratismånaden vill fortsätta prenumerera kostar det 29 kr/månaden och du är samtidigt en riktig HJÄLTE då det möjliggör att vi kan lägga ner den tiden som krävs för att släppa avsnitt löpande varannan vecka! TACK!OBS! FROM 18/4 hittar du även våra premiumavsnitt på Storytel. Sök på "Thrillerpodden" i Storytel-appen så hittar du rätt! Premiumavsnitten släpps alltid exklusivt på Podme först, men efter 30 dagar finns det tillgängliga på Storytel också!FB & Insta: @thrillerpodden See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Oftast är det fullt ös hemma hos familjen, så Marie får sällan en lugn stund i vardagen. Det ska lagas middag, skjutsas hit och dit och handlas och rensas ut. Men så börjar små meddelanden dyka upp i huset. Marie hittar flera små papperslappar med korta meningar på. Först är de gulliga, men sedan går de över till att bli mer hotfulla. Vem är det som skriver lapparna, och framförallt vem är de riktade till? Testa Thrillpodden PREMIUM gratis i en månad på PodMe (http://podme.com/podcast/798). Där hittar du exklusiva thrillerpodden-avsnitt (bland annat uppföljaren till avsnittet 013delete) och ett nytt släpps där varannan måndag! Om du efter gratismånaden vill fortsätta prenumerera kostar det 29 kr/månaden och du är samtidigt en riktig HJÄLTE då det möjliggör att vi kan lägga ner den tiden som krävs för att släppa avsnitt löpande varannan vecka! TACK! OBS! FROM 18/4 hittar du även våra premiumavsnitt på Storytel. Sök på "Thrillerpodden" i Storytel-appen så hittar du rätt! Premiumavsnitten släpps alltid exklusivt på Podme först, men efter 30 dagar finns det tillgängliga på Storytel också! FB & Insta: @thrillerpodden

Våra kök har genomgått många förvandlingar. Från vedspis i slutet av 1800-talet, via kök enligt statligt bestämd standard, till en modern dröm med senaste tekniken. Att ha en rostfria diskbänk med två hoar, det var stort, säger Kristina Sandberg, författare till de prisbelönade romanerna om hemmafrun Maj. Kristina möter oss i Nordiska Museets uppbyggda 40-talslägenhet, med ett kök som skulle kunnat vara Majs kök. Kvinnornas hade ofta sju till åtta måltider om dan att göra, berättar Kristina. Vilken roll spelade köket i Majs och andra hemmafruars liv? Varför ville Kristina skriva om det? Och har vi förlorat något när den tiden försvann? På Ikea guidar Miki Tabakovic oss runt bland de uppbyggda köken. Det populäraste köket 2017 är ett vitt kök med matta luckor. Men utan rostfri bänk. Vilka kök drömmer vi om idag? Hur har de svenska köken utvecklats från det att vi fick vad som kan kallas kök i slutet på 1800-talet? Resan är kantad av vetenskapligastudier, kommitéer, statliga standarder och hyresrätter som blir till bostadsrätter. På många sätt har köket idag faktiskt återfått de funktioner som det hade för hundra år sedan. Menys programledare Tomas Tengby jämför också sitt allra första egna kök med det han har nu. Kolla gärna in video om du vill se var han lagar mat idag.

Vårljuset är lika skarpt o avslöjande som förr men skönhetstipsen är måhända lite annorlunda mot hur det lät i Hemmets magasin 1950.

Året är 1947 och författaren Dagmar Edqvist, mest känd för boken "Fallet Ingegerd Bremssen" om en kvinna som blivit våldtagen, har fått uppdraget att i radioprogrammet Hemmets magasin uppmuntra landets hemmafruar att ta sig tiden att läsa böcker. Producent Rigmor Ohlsson.

En spädgris fylld med äpplen. Mjältburgare. Lutfisk lutad i björkaska. Tillsammans med kocken Niclas Wahlström och Hemmets kokbok från 1928 lagar Kulturradions Jenny Teleman, Katarina Wikars och Karsten Thurfjell mat som tar tid. Är det bondesamhället som kommit tillbaka nu när man återigen i hållbarhetens tidevarv ska ta tillvara inälvor, nosar och svansar? I programmet utlovas också ett modernt recept på grisöronsallad och den kaloririka desserten snöpudding. Här är tre av världens långsammaste recept!

Johan Hakelius: Lugn och ro vid hemmets härd. Jessika Gedin: Liten i orden, stor på jorden. Göran Everdahl: Sagan - den fulländade berättelsen. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.