Podcasts about husen

On this episode of the NHRA Insider Podcast powered by Speedmaster, host Brian Lohnes is joined by Top Fuel crew chief Brian Husen. The Brians chat about the 2024 season that was, lessons learned, things accomplished and how it sets the Kalitta Air team up for success in 2025. Husen shares some really great personal insights into what he learned and how he will grow along with his entire crew for the upcoming season.    Along with that chat, Lohnes has some semi-spicy rumors regarding some equipment bought, a familiar name that's also going to be a bit of a shocker in Pro Stock, and more. The off-season is nearly over and racing is on the horizon!

Since the boys are off for the rest of the week, Mark Husen joins from Bellin Sports Medicine. While Maino and Nikki and Mark talk about health safety, they also go off the rails and talk about high school mascots and the WIAA. Maino brings up some Thanksgiving trivia that ends with Maino trying to do an Arnold Schwarzenegger impersonation. We're thankful for Mark, a great friend of the show. Then Tom Rueckl is in for our Moving With The Malcores segment. Tom is the developer of the condos being built right across the street from Northbrook Golf and Grill and is also a financial advisor as well!   They have a couple of recently completed models and will be on the market soon! Contact Ben and Deanna for more details on them! Maino and the Mayor is a part of the Civic Media radio network and airs Monday through Friday from 6-9 am on WGBW in Green Bay and on WISS in Appleton/Oshkosh. Subscribe to the podcast to be sure not to miss out on a single episode! To learn more about the show and all of the programming across the Civic Media network, head over to https://civicmedia.us/shows to see the entire broadcast lineup. Follow the show on Facebook and X to keep up with Maino and the Mayor! Guests: Mark Husen, Tom Rueckl

Our friend Mark Husen is IN STUDIO this morning from Bellin Sports Medicine for his weekly segment with the guys. Besides talking about the excellent services with Bellin Sports Medicine, the conversation turns, as we suspected, to Maino's pinched nerve in his neck. Mark has some great ideas to help work that out, and then Nikki Z. brings in lidocaine patches to help soothe his pain. We now call her "Nurse Nikki" here at the station. Maino and the Mayor is a part of the Civic Media radio network and airs Monday through Friday from 6-9 am on WGBW in Green Bay and on WISS in Appleton/Oshkosh. Subscribe to the podcast to be sure not to miss out on a single episode! To learn more about the show and all of the programming across the Civic Media network, head over to https://civicmedia.us/shows to see the entire broadcast line up. Follow the show on Facebook and X to keep up with Maino and the Mayor! Guests: Mark Husen, Nikki Zerjav

Mark, where are you from and how did you get into Athletic Training? A family friend owned the Milwaukee Bucks We used to landscape his yard. I was a sophomore or junior in high school and got connected with the Bucks AT. Went through the Internship route Worked Minor league baseball with the Brewers Started working with Bellin Health after my internship Passed on a low A ball job and stayed with Bellin Tell some of your family origin story…did you have kids, tried but couldn't, chose to not do natural childbirth… Been married since 2010 One month before our wedding my wife-to-be ran a marathon and collapsed most of the way through. 2 months into our marriage she did a tilt table test and learned she had low blood pressure. 2011 convention in New Orleans and she was still running She had a cardiac incident while in the pool…as in she actually died. She ended up needing an internal defibrillator. Talk about your adoption journey. We were trying to have kids, but the heart meds were possibly affecting her. We started using IVF and failed once, tried again and then my dad fell and broke his femur.  Then we learned that it failed again. It was heart breaking. Then my dad passed away the next week. Most of the football season was a blur due to all of the family trauma. My wife took the lead in looking into adoption. We did not know if we wanted local, foreign, foster care, straight adopt. We connected with adopt help out of California and a social work back here. Once people know, the stories started coming out of the woodworks.  Lots of people I knew were affected by adoption in one way or another. April 1st, 2014 we went live with our adoption.  Which was coincidentally our birth mom's birthday. What conversations have you had with other ATs about the choice to adopt? Our adoption is open. We get lots of friends asking us to speak to friends in family in similar situations. Our son knows he has a birth mother and a mom and dad here. Contact Mark: IG, Twitter Jeremy - SportsMedicineBroadcast on IG

In this Podcast, the cast of ‘Devi' join us as we chat with the talented Shilpa Maskey, Najir Husen, and Gaurav Pahari about Nepali cinema, women's safety, OTT platforms, and behind-the-scenes stories from their upcoming thriller film. GET CONNECTED WITH Shilpa Maskey:  Instagram: https://www.instagram.com/shilpamaskey_/ Najir Husen: Instagram: https://www.instagram.com/najirhusenofficial/ Gaurav Pahari: Instagram: https://www.instagram.com/gauravpahariofficial/  

Bellin Sports Medicine's Mark Husen joins us in studio this morning. The conversation starts with talk about the new Onside Kick rule in the NFL. Then more discussion about staying hydrated, the different turfs in sports, and other health concerns that can crop up in locker rooms and during competitions. Then we welcome Amber Hammond from "Girls On The Run". The program has fun, evidence-based programs that inspire participants to recognize their inner strength, increase their level of physical activity, imagine their possibilities, and confidently stand up for themselves and others. Maino and the Mayor is a part of the Civic Media radio network and airs Monday through Friday from 6-9 am on WGBW in Green Bay and on WISS in Appleton/Oshkosh. Subscribe to the podcast to be sure not to miss out on a single episode! To learn more about the show and all of the programming across the Civic Media network, head over to https://civicmedia.us/shows to see the entire broadcast line up. Follow the show on Facebook and X to keep up with Maino and the Mayor! Guests: Mark Husen, Amber Hammond

Husen såldes in som en smart och enkel investering. Men svenskarna som hoppade på tåget fastnade med miljonskulder och hotades av fängelse. Ny dokumentärserie från SvD:s podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda.

Husen såldes in som en smart och enkel investering. Men svenskarna som hoppade på tåget fastnade med miljonskulder och hotades av fängelse. Ny dokumentärserie från SvD:s podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda.

Husen såldes in som en smart och enkel investering. Men svenskarna som hoppade på tåget fastnade med miljonskulder och hotades av fängelse. Ny dokumentärserie från SvD:s podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda.

Husen såldes in som en smart och enkel investering. Men svenskarna som hoppade på tåget fastnade med miljonskulder och hotades av fängelse. Ny dokumentärserie från SvD:s podd Blenda. Lyssna på svd.se/blenda.

Del 1 av 3. Husen såldes in som en briljant investeringsmöjlighet. På kort tid skulle de skapa en passiv inkomst för sina ägare. Men så blev det inte. Alice Aveshagen och Daniel Persson Mora berättar om svenskarna som blev fastighetsägare i USA – och förlorade miljoner på kuppen. En dokumentär från SvD. För att höra resten av serien behöver du vara prenumerant. Gå till svd.se/blenda.

Våren 2024 stormar det rejält kring en av musikbranschens mäktigaste män och frågan är om det här är skandalen som till slut kommer att få honom på fall? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Solen lyser lika klart som alltid över det exklusiva området Holmby Hills i Los Angeles. Husen är enorma och trädgårdarna minutiöst manikyrerade. Fram tills nu har det verkat som en helt vanlig måndag. Men när ett hundratal poliser rullar in på South Mapleton Drive står det klart att den 25 mars 2024 är en dag som det kommer att pratas om länge i kvarteret.TV-kanalen Fox 11 sänder live när polisbilarna stannar utanför ett vitt jättemansion.– It is a very beautiful home, now they are waiting to enter.Det enorma tvåvåningshuset tillhör ingen mindre än rapparen, producenten och skivbolagsbossen Sean Combs. Även känd som Puffy, Puff Daddy och Diddy. Under dom senaste månaderna har anklagelser om allt från vapenbrott till våldtäkt och trafficking avlöst varandra och nu har alltså polisen slagit till.Det här är berättelsen om en av hiphopscenens mäktigaste spelare som var med och tog musikgenren från subkultur till mainstream. 2023 stäms han av sitt ex Cassandra “Cassie” Ventura, som menar att han bland annat ska ha misshandlat och våldtagit henne, något som Diddy förnekar. Men så i maj 2024 publicerar CNN en övervakningsfilm som förändrar allt.Det här är långt ifrån första gången Sean ”Diddy” Combs är i blåsväder, men frågan är om det här är skandalen som till slut kommer att få honom på fall?Medverkande: Petter Hallén och Ametist Azordegan.Programmet är gjort av Joanna Korbutiak i maj 2024Producent och programledare var Siri HillExekutiv producent Lars TruedsonSlutmix Fredrik NilssonLjudklippen i programmet kommer från dokumentären Biggie: I Got a Story to Tell (2021, Netflix), en intervju med BET (1997), Source Awards (1995), MTV Video Music Awards (1997), MTV Europe Music Awards (2006), BET Awards (2022), en livesändning från tv-kanalen Fox 11 (2024), nyhetssändningar från CNN (2024) och ABC News 7 (2024), samt Youtubekontot Biggie1972.

Der historische Roman Die Hoffnung am Horizont von Anna Husen beschreibt die Familiensaga rund um die Villa Sommerwind in Timmendorf. Im zweiten Band geht es um die Zeit der Weimarer Republik bis Kriegsende im Jahr 1945. Der kleine Ort konnte sich kaum vom Schrecken des Großen Krieges erholen, bevor erneut die Männer in den Krieg zogen. Einfühlsam erzählt uns Anna Husen, wie es die Menschen an der Ostsee erlebt haben. Die Rezensionen zu Die Hoffnung am Horizont findet ihr auf meinem Blog https://fraugoetheliest.wordpress.com/2024/04/03/villa-sommerwind-im-dritten-reich/

Hör reportaget om de skånska orternas utmaningar med segregation och trasiga hus som ingen vill bo i. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Östra Göinges små samhällen i Skåne tampas med socioekonomiska utmaningar. Otryggheten ökar, flera hus är förfallna och arbetslösheten är hög.Borde dessa orters miljonprogramprojekt rivas, varför förfaller de vackra gamla trähusen och är kanske just de gamla husen glesbygdens räddning?Följ med Ekots reporter Katarina Gunnarsson på en resa genom Hanaskog, Glimåkra och Simontorp i Östra Göinge.

Len Nelson guest hosts with John this morning while The Mayor is in Mexico lying on a beach. Mark Husen from Bellin Sports Medicine joins us for his weekly segment on sports health...he's on his way to Arizona! Then John and Len honor our Vietnam Veterans with guest Rich Karki who shares a bit about his journey during the war. Great guy with an amazing story. Maino and the Mayor is a part of the Civic Media radio network and airs Monday through Friday from 6-8 am on WGBW in Green Bay and on WISS in Oshkosh. Subscribed to the podcast to be sure not to miss out on a single episode! To learn more about the show and all of the programming across the Civic Media network, head over to https://civicmedia.us/shows to see the entire broadcast line up. Follow the show on Facebook and X to keep up with Maino and the Mayor! Guests: Mark Husen, Len Nelson, Rick Karki, Rich Karki

DIE ÄNGSTE DES DR. SCHENK - GESCHICHTEN ZWISCHEN TAG UND TRAUM Deutschland, 1978 Regie: Herbert Vesely Bjoern und Patrick haben sich tief in die deutsche Fernsehelandschaft der 1970er-Jahre gegraben, um Euch einen vergessen TV-Gruselfilm (Produziert vom ZDF und ORF) zu präsentieren, in dem sich Leute wie Heinz Bennent, Dan van Husen, Irm Hermann, Otto Sander, Christiane Kaufmann, Rudolf Schündler und viele andere versammeln. Blog: https://antenne-traumstadt.podcaster.de/ Facebook: https://www.facebook.com/AntenneTraumstadt Musik: Carlos Ebelhaeuser (Musiker, Komponist / BLACKMAIL, THE DAMNED DON´T CRY) Link zum neuen Album von THE DAMNED DON´T CRY: https://open.spotify.com/album/3cAHZfiunmXQzsIUWuQ3cS?si=RWp72NHJRNuBtJYIIORfjQ&fbclid=IwAR1UbQ9FeQ1d9hIp-xF7zZhzafzng8lAhpeRyCADLQRXS0UPbYbxd32K7xk&nd=1

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Senior Lecturer in the Department of Engineering at Manchester Metropolitan University, Tom Allen.

Idag återskapas fasader i gammal stil, men förstår vi egentligen vad de dekorerade husen säger? Arkitekten Rasmus Waern reflekterar över ornamenten i puts och gips som bokstavligen hänger löst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egnaFasader dras med ett tvivelaktigt rykte. Den som visar upp en fasad, döljer något bakom den. Också inom arkitekturen, där fasaden ju är en helt oundgänglig del, har idealet länge varit att den ska födas ur själva strukturen. Är denna tillräckligt intressant behövs ingen fasadgestaltning. Men det är få hus som förärats en så intressant stomme att utsidan ritat sig själv. Fasaden var därför länge arkitekturens huvudnummer.Idag återskapas också några av de fasader som i mitten av det förra seklet rensades på allt utanverk. För det hörde länge till god ton att begära om inte rivning, så åtminstone en rejäl avhyvling av den puts och gips som försökte spegla renässansens och barockens djupa ornamentik. Man förstod helt enkelt inte vad grannlåten från det hatade 1800-talet skulle vara bra till. Nu ser vi på denna tid med större respekt, men frågan är om vi för den sakens skull förstår oss på dess fasader.På den förr så överdådiga Stureplan i Stockholm börjar dekoren nu ta tillbaka terrängen. En rekonstruerad fasad avtäcktes våren 2023 och fler står på tur. Att husen återfår sina fasader är en välgärning, men de politiska ambitionerna gör idag inte halt vid rekonstruktioner. I många kommuner, ja också internationellt, förväntas också nybyggen svara mot klassicismens ideal. Detta är lättare sagt än gjort. Dels för att vi inte bygger hus på samma sätt som förr, men också för att det ornamenten manifesterade är främmande för oss. Ändå, eller kanske just därför, fortsätter den förmoderna arkitekturen att locka.Det här är inget att förvånas över. Den europeiska staden så som vi fortfarande känner den, formades till stor del kring förra sekelskiftet. Det var den dittills mest kraftfulla vågen av urbanisering världen sett och den drog fram i takt med industrin. Klassiska fasader blev civilisationens sinnebild.Att klassicismen satte tonen berodde på att arkitekturutbildningen på École des Beaux-Arts i Paris var mönsterbildande, och staden bevisade gång på gång sin status som 1800-talets huvudstad. Dessa hus och stadsrum, med gator lika breda som husen var höga, satte normen för Europas växande storstäder. London, som hellre byggde uppförstorade radhus längs vindlande vägar, fick aldrig samma inflytande, trots det brittiska imperiets oerhörda makt. De parisiska principerna tog plats också bortom sina ursprungliga förutsättningar. Grunda, så kallade franska balkonger, tillkom exempelvis för att förhindra skador på husen då högt lastade vagnar tog sig fram på smala gator. Men idén fick snabb spridning, liksom tanken om en enhetlig stadsbild som frukten av tydliga regelverk. Omvandlingen av Paris under mitten av 1800-talet var det största stadsomvandlingsprojekt världen dittills skådat. Aldrig tidigare hade heller en stad smyckats med så mycket skulpturer. Även om den progressiva konsten gjorde vad den kunde för att ta avstånd från den cancansprittande nybarock som vällde fram över fasaderna, gick den inte att bortse från. Ornamentiken blev också ett redskap i länder med behov av att hävda sin självständighet. Såväl i Finland som i Ungern bars den nationella särarten fram av arkitekturen när länderna reste sig mot rysk eller österrikisk överhöghet. Motståndet skapade säregna modeller av den europeiska staden.Arkitekturens varianter berättar om Europas historia, men också om dess geografi och geologi. Den som sett Tallinns fasader i kalksten och granitbjörnarna i Helsingfors har också fått en blick in i både berggrund och i en kulturhistoria som går bortom det pittoreska. Husens ornament är tysta men närvarande följeslagare på vandringar genom städer som byggdes för att betraktas. Värdet i arkitekturen berodde på hur spirituellt arkitekterna gav de stumma byggnadsmaterialen liv.Den svenska arkitekturen har aldrig uttryckt den självhävdelse som präglat länder vilka klämts mellan sköldar. De skulpturer som Tessin planerade för att kröna Stockholms slott kom till exempel aldrig till utförande. Det lågmälda uttrycket har sedan dess varit en följeslagare i svensk arkitektur, men varken sparsamhet eller funkis tog kål på dekorationerna. Det var snarare 1950-talets rationalism och det industrialiserade byggandet som satte ornamenten åt sidan.Också ointresset för berättande fasader har sin historia. 1800-talets idealism firade sin sista stora triumf vid världsutställningen i Paris år 1900. Därefter dog den, för att senare återuppväckas av fascistiska och kommunistiska diktaturer. Detta faktum gjorde den därefter länge fullkomligt obsolet, vilket bidrog till att den revs bort. Arkitekturhistorikern John Summerson skrev 1941 att arkitekturen, med vissa svårigheter, frigjort sig från ornamenten men inte från rädslan för ornament. Orden är ännu aktuella. Det är svårt att upprepa en ornamentik som i grunden syftade till att berätta något. Det är inte bara bildspråket som fattas, utan också en vilja att påstå något bortom självklarheter. Detta är dagens fastighetsbransch sällan särskilt intresserad av.För att se vad våra städer har och saknar, behöver vi se på andra. I en stad som Budapest bjuds vandraren på säregna berättelser. De gamla husen är fyllda med politiska, humoristiska, erotiska, religiösa eller bara pretentiösa signaler. Hur staden förmådde att skapa ett sådant överdåd av gatuunderhållning är häpnadsväckande i sig. Men risken är att denna stadsbild som länge varit Storstadseuropas emblem, inte har många år kvar. Ornamenten i puts och gips hänger bokstavligt talat löst, och sedan de en gång statligt ägda husen i forna öst sålts ut lägenhet för lägenhet, tar ingen längre ansvar för utsidan. Lämnar figurerna fasaderna finns det inte mycket kvar. Kostnaden för att återskapa så pass enkla fasader som de vid Stureplan, gör det tydligt att rekonstruktioner aldrig kommer kunna bli ett storskaligt alternativ. Husen måste räddas medan de ännu står upp. Det gäller förstås inte minst de i Ukraina.Att rädda dekorerade fasader kan också väcka insikter om innebörden i dessa valv och profiler. Då hamnar man snart i kroppens betydelse som förebild. Den gamla ornamentiken var mer eller mindre tydliga abstraktioner av den mänskliga kroppens kontur, dess balans, proportioner och karaktär. Detta skulle också den nya arkitekturen kunna visa.Att husen ska bekräfta oss är ingen orimlig begäran. Kanske skulle heroiska idéer om fasaden som en onödig mask och konservativa förväntningar på en ny årgångsarkitektur kunna mötas i en gemensam strävan efter fasader som bjuder på ett slags mänskligt sällskap. Det vore något för arkitekturen att berätta om. För alla vill nog att städer ska vara både spirituella och egensinniga.Rasmus Waern, arkitekt och arkitekturhistoriker

Wir lieben es mit Klischees zu brechen. Dieses Mal ist die Bundesagentur für Arbeit dran. Warum arbeitet man dort gerne und welche Optionen gibt es überhaupt? Miriam von Husen weiß das sehr gut als Teamlead Arbeitsvermittlung und will uns von BA überzeugen. Let's see!

Mark Husen is an athletic trainer for Bellin Health in the Green Bay WI area and a recently inducted member of the Wisconsin Athletic Trainers Association Hall of Fame. He has done a lot in his career, which we get into, but has always had a huge focus on cardiac care and the access to AEDs. He shares a personal story about the importance of AED accessibility and why it has been a passion of his to these invaluable resources plentiful wherever he can. He also discusses a $100,000 initiative with the Green Bay Packers to help meet this need. We also discuss relationships within the athletic training profession. Mark highlights why they have been so important in his career and why he focuses on it so much with not only his own career but with other athletic trainers that he interacts with. This episode has a ton to take away and we really enjoyed talking to Mark. Please enjoy this episode. LINK: https://www.athletictrainingchat.com/2023/06/ep-137-mark-husen-cardiac-care-and.html In this Episode: +Marks story of a cardiac episode +Grants and donations to secure AEDs +The importance of relationships +ATs as the keystone of athletic departments +Connecting with young professionals Connect  +Twitter: @markhusenatc +IG: @husen.mark www.athletictrainingchat.com www.cliniallypressed.com SUBSCRIBE: https://www.youtube.com/channel/UCc3WyCs2lmnKK6shrL5A4hw?sub_confirmation=1 #ATCchat #ATtwitter #complicatedsimple #atimpact #at4all #nata #boc #bocatc #athletictraining #athletictrainingchat #health #medicine #medical #careeverywhere #service #marketing #ATvalue --- Support this podcast: https://podcasters.spotify.com/pod/show/athletictrainingchat/support

Yo guys, kisah misteri dan memedi kali ini kami bahas soal Pelaku mutilasi bos Galon di Tembalang Semarang. Setelah t*b*h dip*t*ng" j4s4dny4 lalu dicor ! Apa motif pelaku hingga seberani itu ?! Selengkapnya Selamat Mendengarkan ! Powered by Firstory Hosting

Thanks for joining this week's unSeminary podcast. We're talking with Kasey Husen, the Executive Director of Communicatons and Events at Crossroads Christian Church in Corona, California. Kasey talks with us about the importance of having a Communications Director at the senior leadership level at your church. Beyond branding and marketing, Kasey shares how they can […]

En gång sågs husen som magiska, idag gör vi bostadskarriär. Vad går förlorat i utvecklingen? Vincent Flink Amble-Naess funderar över frågan medan han tar oss med till en medeltida fransk bondby. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När jag sluter ögonen och tänker tillbaka, framstår mitt barndomshem som vore det beläget i en sagovärld. Jag minns den vita kakelugnen, fönstret i burspråket och det svala stengolvet i köket. Alldeles tydligt minns jag också vårt trapphus, som var mejslat i kalksten och innehöll koraller och avlånga snäckskal. När vi återvände från en middag och jag pendlade mellan sömn och vakenhet i min mammas famn, verkade fossilen nästan ha satts i rörelse, liksom burna på vågor från urtiden. Om en vuxen hade berättat för mig då, att vårt hus hade en själ som skulle överleva oss alla, hade jag betraktat det som en självklarhet. Kanske är det lätt att avfärda det som en föreställning som hör barndomen till. Men kanske ändå inte. Storinkvisitorn Jacques Fournier var under början 1300-talet biskop i den sydfranska staden Pamiers. Senare skulle han bli påve i Avignon under namnet Benedictus XII, men det låg ännu långt in i framtiden. Som ung man ledde han inkvisitionen i den lilla byn Montaillou i Occitanien. Och hans still var verkligen inkvisitorisk. Till skillnad från sina yrkesbröder tillgrep han tortyrredskapen bara i yttersta nödfall. Istället utsattes hans offer för en serie extremt detaljerade korsförhör. Utfrågningarna rörde alltifrån teologi till sexualitet, lantbruk och djurhållning. Metoden var inte olik den Sokrates hade tillämpat i sina samtal med atenarna. Fourniers syfte var att kartlägga en sekt av albigenser som utmanade den katolska läran. Det ryktades att bönderna hade övergett monoteismen, och blivit övertygade om att världen var ett slagfält mellan ljus och mörker. Genom inkvisitorns utfrågningar framträdde sakta men säkert en bild av lokalinvånarnas mycket säregna föreställningsvärldar. Inte minst deras syn på sina bostäder var av intresse.Man bör hålla i minnet att bybornas yttranden var vittnesmål som avlades inför en fientlig domstol. Av det som sades mellan skål och vägg finns nästan ingenting bevarat. Liksom senare tiders väckelserörelser var det nämligen i just hemmen som gudstjänsterna ägde rum. De troende samlades i köken, kring eldarna och på jordgolven. Där tog de varandra i händerna och viskade sina trosbekännelser om världsalltets delning mellan godhet och ondska. Det var också där de fick veta att det skulle komma en dag då slutstriden skulle stå, och de rättrogna skulle vara kallade att ta till vapen mot mörkret och mot den ogenomträngliga natten. Kanske bidrog dessa predikningar till albigensernas syn på sina hus som magiska. De byggnader som inhyser så ödesmättade förkunnelser måste trots allt upplevas som ganska speciella. Kunskapen om livet i den lilla byn har nått världen genom historikern Emanuel le Roy Laduries klassiska studie ”Montaillou. En fransk bondby”. Boken är baserad på de domstolsprotokoll som fördes av Fournier under inkvisitionstiden. Ett av dokumenten rör en kvinna vid namn Madame Garaudy. I sitt vittnesmål beskriver hon hur irrlärorna spred sig som en pest mellan husen. När idéerna väl hade fått fäste, tänkte hon sig, satte de sig bokstavligt talat i väggarna. Därefter gick de inte bort på åtminstone fyra generationer. Byborna i Montaillou talade om lojala hus, om svekfulla hus, om troende hus och om kätterska. Det var ingen metafor, eller åtminstone inte bara. Mycket tyder på att själva byggnaden ansågs vara magisk eller på något vis besjälad. I en arvstvist beskrivs familjens stuga som ”en fortsättning på den avlidne herrens person” och till och med som ”den verklige herren över de tillgångar som utgör arvet”. Därtill var det inte ovanligt att delar av familjeöverhuvudets lik inkorporerades i byggnaden. Naglar och hår petades in mellan plankorna eller blandades i det klenbruk som bildade väggarna i de förmögna familjernas bostäder.Trots att byggnaden var så viktig för byborna har forskningen visat att priset på ett nybyggt hus var extremt lågt. Anledningen torde ha varit en bristande efterfrågan. Till skillnad från på vår egen bostadsmarknad, hörde det nämligen till ovanligheterna att en människa bytte bostad. I en häpnadsväckande passage av le Roy Laduries bok beskrivs hur myndigheterna bestraffade ett hus som hade brutit mot reglerna: Inte invånarna, alltså, utan själva fastigheten. En lösmynt kvinna kikade in genom en springa i dörren till sin granne och fick där syn på den kätterska predikanten Pierre Authié som höll en hemlig mässa. Efter att hon angivit honom gjorde man omedelbart slag i saken. Huset där Authié hade predikat brändes ned till grunden. Om man inte renade platsen med eld, uppgav en av bönderna, riskerade man att irrlärorna hoppade som loppor till de intilliggande husen. Bybornas uppfattningar om sina bostäder framstår som bisarra för den moderna läsaren. Men kanske beror det delvis på att vi har blivit förhärdade. Marknadens realiteter har fått oss att betrakta våra bostäder inte i första hand som hem, utan som varor att köpa och sälja för pengar. Med tanke på urbaniseringen och befolkningsökningen, är det svårt att föreställa sig hur det skulle kunna förhålla sig annorlunda. Men det förändrar inte faktumet att det vid sidan om fördelarna – att fler människor får någonstans att bo – också kan finnas vissa nackdelar. Ett exempel är just denna instrumentella uppfattning av hemmet, en uppfattning som reflekteras i ett modeord som ”bostadskarriär”. Under arbetet med den här essän var jag en eftermiddag ute och promenerade i närheten av mitt barndomshem, i skuggan av Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Av en händelse stod ytterdörren till byggnaden öppen. Jag stannade ett ögonblick och såg in. Porten var mindre än vad jag mindes den som. Dessutom var trapphuset ostädat och taklampan flimrade på ett sätt som ingav misstankar om dålig ekonomi i föreningen. Trots dessa prosaiska inslag var det något särskilt över platsen. Kanske hade jag sovit för lite, eller också berodde det på att jag hade hoppat över frukosten, men på något sätt fick jag för mig att jag hörde hemma där och att det var nästan brottsligt att jag hade flyttat därifrån. Den där tanken skakade jag naturligtvis av mig så snart jag gick vidare. Jag är egentligen inte en vidskeplig person. Inte egentligen. Men ibland tänker jag mig ändå att det är just barnets syn på världen som en förtrollad eller magisk plats, som är den mest naturliga för oss. Kanske, tänker jag mig, kan hela vår uppväxt ses som en rekapitulering av idéhistorien.När vi är små är allting dunkelt. En eld brinner i natten och kastar långa skuggor över väggarna. Lågorna fladdrar och barnet tycker sig ana en själ bakom rörelsen. Så kommer upplysningen, solen stiger och skuggorna bleknar. Och visst ser man världen lite klarare. Men kanske blir man också bländad.Vincent Flinck Amble-Naess, frilansskribent och läkareLitteraturEmmanuel Le Roy Ladurie: Montaillou – en fransk bondby 1294–1324. Översättare: Jan Stolpe. Natur & kultur, 2019.

Minst 35 000 människor har mist livet i jordbävningen i Turkiet och Syrien. Nu väcks frågan hur många som hade kunnat räddas om alla hus varit jordbävningssäkert byggda. I jordbävningens spår kan en grushög ligga precis intill ett hus som står till synes oskadat kvar. Och efter katastrofen har det kommit beskyllningar om byggfusk. Hur kan man bygga för att ett hus ska stå emot en jordbävning?Medverkande: Björn Lund, seismolog vid Uppsala Universitet, Johan Silfwerbrand, professor i betongbyggnad vid KTH, Ulrika Björkstén, Sveriges Radios Vetenskapskommentator. Programledare: Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.seReporter: Tora Tomasdottirtora.tomasdottir@sverigesradio.seProducent: Peter Normarkpeter.normark@sverigesradio.se

Schultz/Erixzon kämpar på. Förra veckan starka rek på bottnas Idol och Call Me Brodda. Vad väntar bakom hörnet denna vecka. Missa inte det...tipp, Tapp, tipp, tapp. 

Kajian Sohih Bukhori

En symbol i en dödsannons, ett vajande strå i motljus på sociala medier. Boel Gerell reflekterar över de utskurna fragmenten som vi och andra gör till berättelsen om vårt liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-03-22. Hörrudu, ska du inte ta en bild? Det är helt fantastiskt ju!Mitt sällskap pekar pockande mot horisonten och havsbandet där solen just är på väg att gå ner. Och jag lyfter motvilligt mobilen, bara för att sänka den igen. Det går inte, är för ljust, för långt borta och för mycket. I stället sätter jag mig på huk i strandrågen och fokuserar på ett enda glänsande strå i motsol och försöker hålla mobilen alldeles stilla så att varje blänk i den egentligen oansenliga växten ska gå fram.Kvar efter kvällens timslånga promenad blir det ensamt vajande strået, putsat, filtrerat och arkiverat i Instagrams herbarium av komprimerade och hårt beskurna minnen. En behändig kvadrat, kant i kant med andra kvadrater som tillsammans bildar något slags berättelse om ett liv. Från promenaden vid havet saknas inte bara den alltför höga himlen utan också skavsåret på vänster lilltå, efter sandalerna som aldrig suttit riktigt bra.Det alltför stora och det alltför lilla hamnar gärna utanför bilden tillsammans med allt annat som spretar åt olika håll och är stort och litet samtidigt. I prydliga rader lägger sig rutorna efter varandra tills det sista fotografiet oundvikligen tagits och det blivit dags att summera resultatet. Vilken av alla dessa bilder representerar bäst helheten? Är det den bästa bilden? Det oftast förekommande motivet? Det som enkelt och lättfattligt kan begripas eller det som vi tror oss veta att fotografen kände mest för?På just detta centrala och mest viktiga tänker jag när jag bläddrar genom tidningens söndagsbilaga och låter blicken vandra över dödsannonserna, som fyller bakvagnen av papperstidningen. En symbol, en vers och några personliga rader: vår älskade, vår mycket älskade, vår far, bror, morfar, farfar, farfarsfar. Mitt allt. Komplexa känslor kokade ner till några enstaka ord, decenniers relationer reducerade till en handfull roller. Och så symbolen på det, som i en enda stiliserad silhuett ska summera ett helt liv.Hur väljer man egentligen? Vad var det viktigaste? Fotbollsföreningen? Partiet? Hunden, den älskade taxen. Kanske veteranbilen, som polerades högblank inför premiärturen i vårsolen. Golfklubborna? Trumpeten eller jaktgeväret. Eller den där ensamma blomman i motljus, dagen på stranden när himlen tycktes för stor. I samma ögonblick som människan går ur tiden rämnar den motsägelsefullt sammanfogade helheten i skärvor, svartsjukt förvaltade av dem som blir kvar. I brist på verklig kunskap antar vi, jämkar samman och lägger till rätta tills det som vi uppfattar som ett faktum i hög grad också är en lögn. Sanningen, om någon sådan finns, får i stället sökas i detaljerna.I det lilla och fortfarande skarpa. I slitaget på knäna i trädgårdsbyxorna, efter ett oändligt antal timmars lukande i rabatterna. I doften som dröjer sig kvar i en morgonrock och de sju raderna på ett vykort som skickades för snart femtio år sedan. Människan är inte längre där men i stilen finns handens rörelser och i ordvalet rösten och för ett kort ögonblick kan något återigen komma till liv.När författaren och kulturjournalisten Marit Kapla tar sig för att skildra den värmländska orten Osebol och dess invånare i boken med samma namn, är det till språkets potential att härbärgera verkligt liv hon sätter sin lit. Den stora berättelsen saknas, det som ges är fragment och brottstycken som talar lika mycket genom sitt innehåll som genom sina glapp och tystnader.  Luften går igen i det grafiska uttrycket och sättningen av texten som mest påminner om prosalyrik.Klassificeringen av boken är intressant, för när den gav Marit Kapla Augustpriset 2019 var det i kategorin skönlitteratur. Men på landets bibliotek sorteras verket ofta in som lokalhistoria och i bokhandeln går det att hitta under memoarer och biografier. Glidningen säger något om det bedrägliga i perspektivet, på ytan en samling till synes rakt återgivna citat från byns invånare. Och samtidigt ett hårt beskuret urval, som bara lämnar en bråkdel kvar av det som ursprungligen sagts.Så vad är då det viktigaste, i en människas berättelse? I Osebol är det ofta det till synes ovidkommande som består. Tillfälligheterna, som gör livet. Små företeelser som i förlängningen får stora konsekvenser. Butiken som slår igen i byn, ett pulserande hjärta ska det visa sig, som hållit orten vid liv. Vattenpölen som lastbilen väjer för den där dagen, för att inte stänka ner den gamle mannen. Varvid släpet kränger över till andra sidan vägen och krockar med en mötande bil. Små saker, som en vattenpöl. Och samtidigt, om inte pölen varit.Ett efter ett lyfts minnena upp på kaffebordet, vänds och vrids och det är inte bråttom. Strax bakom de levandes ryggar dröjer de döda kvar. Närvarande i tingen, som nyss var deras. Husen och marken som människorna brukat i generationer. Tiden är ingenting. Som verk har Osebol mer gemensamt med den grekiska antologin än med dagens hastigt förbiflimrande litterära klotterplank täckta av läppstiftsmärken, selfies och krognotor.Platsen är periferin, vinkeln retrospektiv och just i det specifika och intimt privata blir erfarenheterna allmängiltiga. Fast förankrade i just dessa människor och denna ort och ändå till synes tidlösa, tyngdlöst svävande över sidorna. I den grekiska antologins gravskrifter för jaget ordet och genom ett liknande perspektiv gör sig den amerikanske författaren Edgar Lee Masters till tolk för de döda som vilar i sina gravar i den numera kanoniserade och drygt sekelgamla samlingen Spoon River Anthology.En besläktad berättarmodell använder Börje Lindström i lyriksamlingen På kyrkogården i södra Lappland från 2020. Ur jagets djup klingar de dödas vittnesmål om hårt arbete, gamla oförrätter, svek och svunnen kärlek. Allt silat genom lager av tid och mull och med bara återskenet av den en gång bländande dramatiken kvar. Liksom i Osebol får vi förståelsen för glesbygdens villkor på köpet. Den stora ledan och lyckan i att höra till en plats och vara den som stannar när andra går.Också i Kjell Espmarks senare författarskap väcks de döda till liv igen. I samlingsvolymen En sky av vittnen från 2020 skildras världshistoriens stora händelser genom ögonen på dem som var med. Greppet är effektivt och texterna virtuosa och ändå blir de mänskliga konturerna märkligt vaga. Så är det heller inte på skärpan i detaljerna författaren fokuserar, utan på det större perspektivet. Av människorna blir exempel som ger dramatiken ett ansikte som det heter. Medan Kapla och för den delen Lindström utgår från ansiktet och låter det tala för sig själv.En fråga om fokus och perspektiv, alltså. Grässtrået eller himlavalvet. Den stora berättelsen eller skärvan av ett liv. I sprickorna ges utrymme för läsaren att gå in och göra världen till sin. Var och en med sina vattenpölar, som så lätt hade kunnat undvikas. Om vi bara vetat. I efterhand växer pölen och blir något mer än en pöl. Blir en symbol och en punkt som förblir skarp när allt annat grumlas, slätas ut och går upp i vartannat. Och som vi först när allt är förbi, förstår var det verkligt viktiga.Boel Gerell, författare och kritikerLitteraturMarit Kapla: Osebol, Teg Publishing, 2019Edgar Lee Masters: Spoon River Anthology, Macmillan & Co, 1915Börje Lindström: På kyrkogården i södra Lappland, Heidruns förlag, 2020Kjell Espmark: En sky av vittnen: Låna mig din röst, Norstedts förlag, 2020

I Hangö är fastighetsmarknaden glödhet. Ändå minskar befolkningsmängden. Husen är så dyra att vanligt folk inte kan köpa dem, klagar nu många hangöbor. Och hyresbostäder finns inte heller. Hur blev det så här och hur kan man vända utvecklingen? Hangös stadsdirektör Denis Strandell, folkbildaren Johannes Runeberg (vf), kommunpolitikern Barbro Wikberg (sfp) och förbundsordförande Sture Fjäder (saml) - de tre sistnämnda gamla Hangöbor - debatterar Hangös framtid under ledning av Bettina Sågbom. Sändningen sänds live från Östra hamnen i Hangö. Publik är välkommen. E-post: slaget@yle.fi

This episode is also available as a blog post: https://youarewithinthenorms.com/2022/06/09/tulsa-doctors-shooting-preston-phillips-md-stephanie-husen-md-are-victims-of-doj-dea-enforcement-and-oklahoma-law/ --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app Support this podcast: https://anchor.fm/norman-j-clement/support

Drohnen sind immer häufiger als Hilfsmittel für die Wasserrettung und den Katastrophenschutz im Einsatz. So auch am Beispiel der Hochwasserkatastrophe vergangenes Jahr im Ahrtal, wo viele zahlreiche Helfer sowohl vom Boden, als auch aus der Luft unterstützten. Mit Hilfe von Drohnen haben sie relevante Lageberichte der Infrastruktur an Einsatzzentralen weitergeleitet. Wie genau Drohnen bei der DLRG eingesetzt werden, das klären wir im Gespräch mit Sina von Husen. Sie ist Drohnenpilotin der DLRG-Ortsgruppe Horneburg / Altes Land. Freu dich auf eine spannende Folge! Viel Spaß! Mehr von der DLRG 1. Zur Website der DLRG → https://www.dlrg.de/ 2. Die DLRG auf Facebook → https://www.facebook.com/DLRG 3. Die DLRG auf Instagram → https://www.instagram.com/dlrg/ 4. Die DLRG auf Twitter → https://twitter.com/dlrg 5. Unterstütze die DLRG mit Deiner Spende → https://www.dlrg.de/spenden/online-spenden/ 6. Schreib eine E-Mail an die DLRG → podcast@dlrg.de

Herzlich willkommen liebe Zuhörerinnen und Zuhörer zu einer neuen Paperwings Podcastfolge: Heute geht es um das Thema: Wofür brauche ich ein digitales Bootcamp?“ Als Experten habe ich den Autoren und Medienwissenschaftler Dr. Martin Andree eingeladen. Wer ist Martin Andre? Dr. Martin Andree unterrichtet digitale Medien an der Universität Köln und ist CEO von AMP Digital Ventures. Er ist habilitierter Medienwissenschaften und ist darüber hinaus bereits seit über 20 Jahren im digitalen Marketing aktiv, 2012 bis 2018 war er Corporate Vice President bei Henkel. Marketingexperte Martin Andree und Unternehmer Niklas van Husen nehmen digital untrainierte Unternehmer:innen mit ins »Digital Bootcamp« – Leicht zugängliche Fitness, die das Überleben in der neuen Geschäftswelt sichert. Ohne Social-Media-Werbung, E-Commerce und einen durchdachten Sales Funnel kommt heute kaum ein Unternehmen mehr aus. Oft fehlt es den Verantwortlichen jedoch an digitaler Fitness oder dem Geld für teure Beratungen. Das »Digital Bootcamp« von den beiden Marketing-Experten Martin Andree und Niklas van Husen schafft umfassende Abhilfe: Es ermöglicht, innerhalb kürzester Zeit einen Überblick über den gesamten Prozess des Online-Marketings zu bekommen. Während im Netz unzählige Informationen und »Alles-easy«-Versprechen kursieren, machen die Autoren klar: Wer sein digitales Business erfolgreich führen und sich gegen die starke Konkurrenz durchsetzen möchte, kommt nicht ohne spezielles Wissen, neue Methoden und einen gewissen Zeit-Invest aus. Anders gesagt: Ohne Training kein Sixpack. Dabei lebt das »Digital Bootcamp« nicht nur vom Expertenwissen seiner Autoren, sondern auch von dem besonderen Format und den reichhaltigen vielfarbigen Illustrationen, Checklisten, Übungen und Infografiken, die jedes Thema leicht zugänglich und nachvollziehbar darstellen. Ein Intensiv-Workout, das weiterbringt und Spaß macht. www.ampdigitalbootcamp.com

Das geplante Selbstbestimmungsgesetz soll endlich das veraltete und diskriminierende Transsexuellengesetz ablösen. Ein guter Anlass für Laura Lucas und Lena Sindermann um darüber zu sprechen, warum das neue Gesetz so wichtig und längst überfällig ist. Wusstet ihr zum Beispiel, dass man für eine Personenstands- und Namensänderung vor Gericht intimste Fragen (über beispielsweise das eigene Masturbationsverhalten etc.) beantworten muss?Leider kursieren immer noch - auch in feministischen Kreisen - viele Desinformationen und Mythen rund um Transidentitäten. Gemeinsam mit der Bundestagsabgeordneten Tessa Ganserer, der queeren Aktivistin Leah Oswald, der Biologin Katja Husen und dem Psychotherapeuten Hagen Löwenberg wird mit diesen Mythen aufgeräumt. Denn wie immer hilft nur eins: Aufklärung!Links und HintergründeUnsere Gäste:Tessa GansererLeah Oswald: https://leah.isKatja Husen: https://www.uke.de/allgemein/mitarbeiterprofile/mitarbeiterprofilseite_katja_husen.htmlHagen Löwenberg: https://praxis-loewenberg.de/vita/Weiterführende Links:Video von Mai Thi Nguyen-Kim: Die Wissenschaft hinter Transgender: https://youtu.be/YwwHAVk0SQ8Bundesverband trans*: Soll Geschlecht jetzt abgeschafft werden?: https://www.bundesverband-trans.de/lesestoff-soll-geschlecht-jetzt-abgeschafft-werden/Bundesverband trans*: Reaktion auf Alice Schwarzer: https://www.bundesverband-trans.de/sammelband-schwarzer-schadet-trans-personen/Tipps:Dokumentation: “Ab heute - der lange Weg zum eigenen Namen”: https://www.abheute-doku.comLinus Giese “Ich bin Linus - wie ich der Mann wurde, der ich schon immer war”Phenix Kühnert: “Eine Frau ist eine Frau ist eine Frau”Folge “Can we say Bye-Bye to the Gender Binary?” aus der Serie “Getting Curious” mit Jonathan van NessPodcasts “Science Vs.” https://gimletmedia.com/shows/science-vs/j4hl23Dokumentation: “Disclosure”Du magst den Lila Podcast?Dann ünterstütze uns doch bei unserer Arbeit! In jede Folge stecken wir eine Menge Arbeit und um diese noch unabhängiger von Werbeeinnahmen machen zu können, sind wir auf euch angewiesen! Wir haben verschiedene Wege, wie ihr uns ein paar Euro zukommen lassen könnt – wir sind bei Patreon und Steady, ihr könnt Paypal nutzen oder direkt auf unser Konto überweisen.Alle Wege findet ihr hier.Jeder Euro hilt und fließt sofort in unsere Arbeit als Redaktion! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Wann sollte ich als Unternehmen oder Selbstständige auf TikTok oder Influencer_innen setzen? Was tun, wenn mir das Wort »Digitalisierung« schon den Schweiß auf die Stirn treibt? Und wie sieht es mit der Haltbarkeit digitaler Strategien aus? Antworten haben Niklas van Husen und Martin Andree: »Wir wollen mit unserem Ansatz auch Ängste nehmen! Denn sind wir mal ehrlich: Es geht vielen so, dass die Digitalisierung ihnen Bauchschmerzen macht... . « Was den Autoren selbst Sorge während der Buchrecherche bereitet hat, was ihnen Sport bedeutet und wie eine digitale Strategie viel Geld retten kann – das und mehr erzählen sie euch in dieser Folge von Campus Beats. Dr. Martin Andree und Niklas van Husen sind seit Jahren und Jahrzehnten im digitalen Business unterwegs, sind Geschäftsmänner und arbeiten mit Unternehmen und Hochschulen zusammen. Ihr Buch »Digital Bootcamp – Das Power-Handbuch für digitales Marketing, Sales & Media« ist 2022 im Campus Verlag erschienen und ein Must Read. Für alle. Egal ob sie neu im www sind oder sich längst als Online-Profi einstufen würden. /// Link zum Buch: https://www.campus.de/buecher-campus-verlag/business/marketing-verkauf/digital_bootcamp-17111.html /// Link zu Niklas van Husen: https://www.campus.de/autoren/autoren-a-z/niklas_husen-8834.html /// Link zu Dr. Martin Andree: https://www.campus.de/autoren/autoren-a-z/martin_andree-4048.html

CIBARUSAH - Kantor Urusan Agama (KUA) Cibarusah mewajibkan kepada para calon pengantin yang akan melangsungkan pernikahan menyertakan sertifikat vaksinasi Covid-19. Kepala KUA Kecamatan Cibarusah, H. Husen mengatakan, syarat tambahan tersebut untuk mendorong warga agar ikut vaksinasi yang tengah digencarkan pemerintah. Terlebih melihat kondisi terkini dimana Kabupaten Bekasi masih dalam PPKM level 3, maka program vaksinasi harus menjangkau seluruh lapisan yang menjadi target dari vaksinasi tersebut. "Iya kita wajibkan semua calon pengantin sudah tervaksinasi sebelum melangsungkan pernikahan. Oleh sebab itu bukti vaksinasi menjadi syarat tambahan di KUA Cibarusah," ucap Husen, Selasa (01/03/22). Husen juga menjelaskan, selain sertifikat vaksin, calon pengantin juga harus melakukan swab test terlebih dahulu sebelum melangsungkan akad pernikahan. "Standar protokol kesehatan juga kita perhatikan, mulai dari pembatasan tamu, penggunaan masker, serta hasil swab tes calon pengantin sebelum melangsungkan akad nikah," katanya. Dirinya juga menyebutkan, sejak awal tahun 2022, data pasangan calon pengantin di Kecamatan Cibarusah terbilang stabil tanpa adanya kenaikan jumlah calon pengantin pada bulan-bulan tertentu. "Iya, menurut data kami sejak Bulan Januari dan Februari jumlah calon pengantin di Kecamatan Cibarusah terbilang stabil dengan rata-rata sebanyak 30 pasangan calon pengantin setiap bulannya," ujarnya.

Join 2B1P as Husen takes his very first 'am I gay" test. Hello Beautiful people! Welcome to Our Podcast / Youtube/ TikTok/ Instagram!!! LOL!!! Come follow Mark and Jessy on their many adventures!!! CATCH US EVERY MONDAY AND THURSDAY!!!Please comment and Subscribe to our social! Youtube = 2boys1pod Tiktok = 2boys1pod Instagram = 2b1Pod Facebook = 2boys1pod If you have any request please feel free to email us at info.2boys1pod@gmail.com SEE YOU SOON!

Do you get too into the game that you lose friends? We don't... you should get help LOL jokes! Anyways come listen to Husen talk about his amazing gaming! Hello Beautiful people! Welcome to Our Podcast / Youtube/ TikTok/ Instagram!!! LOL!!! Come follow Mark and Jessy on their many adventures!!! CATCH US EVERY MONDAY AND THURSDAY!!!Please comment and Subscribe to our social! Youtube = 2boys1pod Tiktok = 2boys1pod Instagram = 2b1Pod Facebook = 2boys1pod If you have any request please feel free to email us at info.2boys1pod@gmail.com SEE YOU SOON!

We are proud to present to you our very first guest Husen! Join us with some laughs! Make sure you put your seatbelt on because this is going to be a ride! Hello Beautiful people! Welcome to Our Podcast / Youtube/ TikTok/ Instagram!!! LOL!!! Come follow Mark and Jessy on their many adventures!!! CATCH US EVERY MONDAY AND THURSDAY!!!Please comment and Subscribe to our social! Youtube = 2boys1pod Tiktok = 2boys1pod Instagram = 2b1Pod Facebook = 2boys1pod If you have any request please feel free to email us at info.2boys1pod@gmail.com SEE YOU SOON!

In this episode we're talking about Enterprise Blockchain, and how blockchain is disrupting industries with its multifaceted applications.   We're here with Husen Kapasi the Blockchain Lead at PwC Europe with focus on Enterprise Blockchain i.e. Blockchain application.   Get all the resources for this episode: https://redzone10x.net/disrupting-industries-with-enterprise-blockchain-featuring-husen-kapasi

Today's episode is an interview with Mark Husen on the topic of the role of the athletic trainer.  Mark is the team facilitator for business growth and development for athletic training at Bellin Health Titletown.  Mark is a 2017 @WATA_inc Distinguished Service Award winner for his outstanding service in our community. If you have any questions for our guest or host please leave a comment on our social media platforms: Twitter: @BellinTitletown, Instagram: @bellinhealthtitletown, Facebook: @BellinHealthTitletown For more information on Mark Husen follow the link below:Covering the Community (bellin.org) For more information on Bellin Health Titletown's athletic training services, follow link below:Athletic Trainers (bellin.org)

"How could something that happened so long ago affect me today?" I asked my therapist right after she told me I was suffering from Post Traumatic Stress Disorder (PTSD). How could an assault at six years old be the defining factor in my adult existence?And with those questions, my life's trajectory changed. I began to search for answers.This is the story of that journey. A journey that took me deep into past traumas to face memories I'd tried to bury my whole life. A journey that revealed how my trauma was not mine alone, but was connected to my parents' and grandparents' traumas. A journey that showed me how this transgenerational trauma had controlled my thoughts, my choices, and my life. And how it now infected my children's lives as well.This is a story of how I finally broke the cycle of transgenerational trauma and found healing - not only for me, but for my children. Dorothy Husen is a Licensed Marriage and Family Therapist. Dorothy lived most of her adult life with Complex Post Traumatic Stress Disorder due to childhood trauma. The hidden chronic stress from her childhood developed into physical chronic illnesses decades later. It was then, at age 48, and in therapy for the first time, that she discovered the truth of what had been holding her back in life. Her own healing journey led her to become a trauma specialist. Today, she has her own private practice in which she helps her clients dissolve their pain and live life fully. www.dorothyhusen.com

23th April (starting- 17:45 minutes)- Husn-e-suluq: Tune in to know who deserves our best behavior. A fact that is so lesser known and not given too much importance. Best behavior (akhlaq) is so important in our life. Non-Muslims don't read Qur'an and Hadith they read us.

How do you think the world came into being? Pastor Doug shares how the world was created.

Dorothy shares her #1 health tip and some actionable pointers to get you started! She also shares some free resources & where you can find more information

Dorothy shares the journey of writing her new book "Breaking the Chains of Transgenerational Trauma - My Journey From Surviving to Thriving" - a simple and actionable story.

Dorothy discusses the importance of listing to your internal signals & how they can support weight loss.

Dorothy & I discuss our learnings about identity and how this drives our behaviors and subsequently our outcomes! Dorothy also shares how she helps clients reconnect their mind to their body.

Kelompok Palestina, Hamas menyatakan telah meluncurkan seratus tiga puluh roket ke Israel dengan sasaran kota Tel Aviv dan wilayah sekitarnya. Seorang perempuan dilaporkan tewas dalam serangan. Sistem pertahanan Kubah Besi Israel tampak berusaha menembak roket di udara, tetapi karena jumlahnya banyak, sebagian lolos. Semua penerbangan di bandara Tel Aviv dihentikan sementara. Serangan roket terjadi sesudah serangan udara Israel menghancurkan gedung apartemen di Kota Gaza yang didahului pemberitahuan kepada para penghuni untuk meninggalkan tempat itu. Husen, seorang aktivis kemanusiaan dan wartawan asal Indonesia di Gaza, menggambarkan situasi pelik di sana. Sementara itu, Perdana Menteri Israel, Benjamin Netanyahu, berjanji akan meningkatkan serangan terhadap Hamas dan kelompok-kelompok militan Palestina. Eskalasi tersebut, menurut Sekretaris Jenderal Prakarsa Nasional Palestina, Mustafa Barghouti, harus segera diakhiri dan ia berharap negara-negara lain akan menengahi gencatan senjata.

Dorothy shares her story of gaining and losing hundreds of lbs whilst struggling with emotional trauma. We also discuss whether spiritual practises can heal emotional wounds.

En symbol i en dödsannons, ett vajande strå i motljus på sociala medier. Boel Gerell reflekterar över de utskurna fragmenten som vi och andra gör till berättelsen om vårt liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Hörrudu, ska du inte ta en bild? Det är helt fantastiskt ju! Mitt sällskap pekar pockande mot horisonten och havsbandet där solen just är på väg att gå ner. Och jag lyfter motvilligt mobilen, bara för att sänka den igen. Det går inte, är för ljust, för långt borta och för mycket. I stället sätter jag mig på huk i strandrågen och fokuserar på ett enda glänsande strå i motsol och försöker hålla mobilen alldeles stilla så att varje blänk i den egentligen oansenliga växten ska gå fram. Kvar efter kvällens timslånga promenad blir det ensamt vajande strået, putsat, filtrerat och arkiverat i Instagrams herbarium av komprimerade och hårt beskurna minnen. En behändig kvadrat, kant i kant med andra kvadrater som tillsammans bildar något slags berättelse om ett liv. Från promenaden vid havet saknas inte bara den alltför höga himlen utan också skavsåret på vänster lilltå, efter sandalerna som aldrig suttit riktigt bra. Det alltför stora och det alltför lilla hamnar gärna utanför bilden tillsammans med allt annat som spretar åt olika håll och är stort och litet samtidigt. I prydliga rader lägger sig rutorna efter varandra tills det sista fotografiet oundvikligen tagits och det blivit dags att summera resultatet. Vilken av alla dessa bilder representerar bäst helheten? Är det den bästa bilden? Det oftast förekommande motivet? Det som enkelt och lättfattligt kan begripas eller det som vi tror oss veta att fotografen kände mest för? På just detta centrala och mest viktiga tänker jag när jag bläddrar genom tidningens söndagsbilaga och låter blicken vandra över dödsannonserna, som fyller bakvagnen av papperstidningen. En symbol, en vers och några personliga rader: vår älskade, vår mycket älskade, vår far, bror, morfar, farfar, farfarsfar. Mitt allt. Komplexa känslor kokade ner till några enstaka ord, decenniers relationer reducerade till en handfull roller. Och så symbolen på det, som i en enda stiliserad silhuett ska summera ett helt liv. Hur väljer man egentligen? Vad var det viktigaste? Fotbollsföreningen? Partiet? Hunden, den älskade taxen. Kanske veteranbilen, som polerades högblank inför premiärturen i vårsolen. Golfklubborna? Trumpeten eller jaktgeväret. Eller den där ensamma blomman i motljus, dagen på stranden när himlen tycktes för stor. I samma ögonblick som människan går ur tiden rämnar den motsägelsefullt sammanfogade helheten i skärvor, svartsjukt förvaltade av dem som blir kvar. I brist på verklig kunskap antar vi, jämkar samman och lägger till rätta tills det som vi uppfattar som ett faktum i hög grad också är en lögn. Sanningen, om någon sådan finns, får i stället sökas i detaljerna. I det lilla och fortfarande skarpa. I slitaget på knäna i trädgårdsbyxorna, efter ett oändligt antal timmars lukande i rabatterna. I doften som dröjer sig kvar i en morgonrock och de sju raderna på ett vykort som skickades för snart femtio år sedan. Människan är inte längre där men i stilen finns handens rörelser och i ordvalet rösten och för ett kort ögonblick kan något återigen komma till liv. När författaren och kulturjournalisten Marit Kapla tar sig för att skildra den värmländska orten Osebol och dess invånare i boken med samma namn, är det till språkets potential att härbärgera verkligt liv hon sätter sin lit. Den stora berättelsen saknas, det som ges är fragment och brottstycken som talar lika mycket genom sitt innehåll som genom sina glapp och tystnader.  Luften går igen i det grafiska uttrycket och sättningen av texten som mest påminner om prosalyrik. Klassificeringen av boken är intressant, för när den gav Marit Kapla Augustpriset 2019 var det i kategorin skönlitteratur. Men på landets bibliotek sorteras verket ofta in som lokalhistoria och i bokhandeln går det att hitta under memoarer och biografier. Glidningen säger något om det bedrägliga i perspektivet, på ytan en samling till synes rakt återgivna citat från byns invånare. Och samtidigt ett hårt beskuret urval, som bara lämnar en bråkdel kvar av det som ursprungligen sagts. Så vad är då det viktigaste, i en människas berättelse? I Osebol är det ofta det till synes ovidkommande som består. Tillfälligheterna, som gör livet. Små företeelser som i förlängningen får stora konsekvenser. Butiken som slår igen i byn, ett pulserande hjärta ska det visa sig, som hållit orten vid liv. Vattenpölen som lastbilen väjer för den där dagen, för att inte stänka ner den gamle mannen. Varvid släpet kränger över till andra sidan vägen och krockar med en mötande bil. Små saker, som en vattenpöl. Och samtidigt, om inte pölen varit. Ett efter ett lyfts minnena upp på kaffebordet, vänds och vrids och det är inte bråttom. Strax bakom de levandes ryggar dröjer de döda kvar. Närvarande i tingen, som nyss var deras. Husen och marken som människorna brukat i generationer. Tiden är ingenting. Som verk har Osebol mer gemensamt med den grekiska antologin än med dagens hastigt förbiflimrande litterära klotterplank täckta av läppstiftsmärken, selfies och krognotor. Platsen är periferin, vinkeln retrospektiv och just i det specifika och intimt privata blir erfarenheterna allmängiltiga. Fast förankrade i just dessa människor och denna ort och ändå till synes tidlösa, tyngdlöst svävande över sidorna. I den grekiska antologins gravskrifter för jaget ordet och genom ett liknande perspektiv gör sig den amerikanske författaren Edgar Lee Masters till tolk för de döda som vilar i sina gravar i den numera kanoniserade och drygt sekelgamla samlingen Spoon River Anthology. En besläktad berättarmodell använder Börje Lindström i lyriksamlingen På kyrkogården i södra Lappland från 2020. Ur jagets djup klingar de dödas vittnesmål om hårt arbete, gamla oförrätter, svek och svunnen kärlek. Allt silat genom lager av tid och mull och med bara återskenet av den en gång bländande dramatiken kvar. Liksom i Osebol får vi förståelsen för glesbygdens villkor på köpet. Den stora ledan och lyckan i att höra till en plats och vara den som stannar när andra går. Också i Kjell Espmarks senare författarskap väcks de döda till liv igen. I samlingsvolymen En sky av vittnen från 2020 skildras världshistoriens stora händelser genom ögonen på dem som var med. Greppet är effektivt och texterna virtuosa och ändå blir de mänskliga konturerna märkligt vaga. Så är det heller inte på skärpan i detaljerna författaren fokuserar, utan på det större perspektivet. Av människorna blir exempel som ger dramatiken ett ansikte som det heter. Medan Kapla och för den delen Lindström utgår från ansiktet och låter det tala för sig själv. En fråga om fokus och perspektiv, alltså. Grässtrået eller himlavalvet. Den stora berättelsen eller skärvan av ett liv. I sprickorna ges utrymme för läsaren att gå in och göra världen till sin. Var och en med sina vattenpölar, som så lätt hade kunnat undvikas. Om vi bara vetat. I efterhand växer pölen och blir något mer än en pöl. Blir en symbol och en punkt som förblir skarp när allt annat grumlas, slätas ut och går upp i vartannat. Och som vi först när allt är förbi, förstår var det verkligt viktiga. Boel Gerell, författare och kritiker Litteratur Marit Kapla: Osebol, Teg Publishing, 2019 Edgar Lee Masters: Spoon River Anthology, Macmillan & Co, 1915 Börje Lindström: På kyrkogården i södra Lappland, Heidruns förlag, 2020 Kjell Espmark: En sky av vittnen: Låna mig din röst, Norstedts förlag, 2020

Hans Lindelöw talar i Långshyttan 6 mars 2021. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dorothy’s book, Breaking the Chains of Transgenerational Trauma: My Journey from Surviving to Thriving is out, and I think it’s great! If you read her book, you’ll understand where she came from, how she moved forward, and how she can help others heal. The podcast I refer to her being on was a MindDog TV Episode that aired on 12/21/20. She’s been on few more podcasts since then! Just search Dorothy Husen in your podcast app and see what comes up! Her book is not about her deconversion, but it is an interesting and important chapter (in my atheist opinion). Here’s the Amazon link to get Dorothy’s book…https://www.amazon.com/Breaking-Chains-Transgenerational-Trauma-Surviving/dp/194964247X/ref=sr_1_1?dchild=1&keywords=dorothy+husen&qid=1613961902&sr=8-1Her Website: dorothyhusen.com Check out the courses she has available!This episode was recorded on 12/29/2020! Now that my faith in all things audio related has been thoroughly tested, it is finally airing on 2/21/21. I hope. ;-)

Dorothy is all about healing your mind & body. Through all the trauma she went through in her life she learned how to heal herself. She helps people who is going through trauma as young children and show them a way to get in touch with your mind & body for a process of healing. ALL ABOUT DOROTHY: Mind/Body Coach Inc. Dorothy Husen is a Licensed Marriage and Family Therapist. Dorothy lived most of her adult life with Complex Post Traumatic Stress Disorder due to childhood trauma. She began her healing journey at age 48 when she entered therapy for the first time. She is now a trauma specialist so that she can pass her healing forward. She has recently published her first book, titled “Breaking the Chains of Transgenerational Trauma, My Journey from Surviving to Thriving”. https://www.amazon.com/Breaking-Chains-Transgenerational-Trauma-Surviving/dp/194964247X/ Here are three points Dorothy wants you to know. 1. It's never too late to heal attachment wounds and pass forward your healing even to adult children. 2. Providing parents help, support, and education is the key intervention for the health and well- being of the next generation. 3. The first step to heal transgenerational trauma is to develop a daily practice of mindful meditation and “going inward” (Inside your body). Contact Dorothy on her website at https://www.dorothyhusen.com/contact A free gift to get you started: Learn 4 Breath Techniques to Heal You: https://www.dorothyhusen.com/meditation you can also reach Dorothy by email at dorothyhusen@gmail.com or her social media Dorothy Husen

 Dorothy shares her inspiring story of finding herself at 50 and shares many of the tools she used to help her thrive. Dorothy Husen is a licensed marriage and family therapist. Dorothy lived most of her adult life with complex post traumatic disorder due to childhood trauma. The hidden chronic stress from her childhood developed into physical chronic illness decades later. It was then, at age 48, and in therapy for the first time, that she discovered the truth of what had been holding her back in life. Her own healing journey led her to become a trauma specialist. Today, she has her own private practice in which she helps her clients dissolve their pain and live life fully. She has also recently published her first book, Transgenerational Trauma, My Journey from Surviving to Thriving.  More about Dorothy or to book an appointment: http://www.dorothyhusen.com/ Find Dorothy's book here: https://www.dorothyhusen.com/book-review

Part 2 - Khusus untuak sanak pandanga Darah Mudo, Uda Husen maagiah tips untuak manjago "sustainability" komunitas. Tu yang paliang penting, ado pasan dari Uda Husen untuak saling berkolaborasi supayo dampak yang bisa awak agiah untuak nagari samakin gadang! Siap kan sanak??

Part 1 - Di sesi pertamo ko Uda Husen bacarito tentang asal usul Yayasan Sumatra Volunteer. Apo yang mambuek Uda Husen pulang kampuang dan mambuek sebuah komunitas? Ba kok dijadian Yayasan? Yuk disimak!

We kick off our series on feedback with a pair of haikus from Mellisa and Serena: Feedback can be harsh What else will I have to change? Now, is it better? *** Feedback helps your growth Done well, not ‘bout your self worth Needed when remote *** These poetic gems weren't just included to embarrass the co-hosts, but to serve as models for pieces of work that might receive feedback. Spencer then uses Hattie and Timperley's four levels of feedback (task, processing, self-regulation, and self) to let them know how they did. Resources from the episode: Winne, P. H., & Butler, D. L. (1994). Student cognition in learning from teaching. In T. Husen & T. Postlewaite (Eds.), International encyclopaedia of education (2nd ed., pp. 5738-5745). Oxford, UK: Pergamon Hattie, J., & Timperley, H. (2007). The power of feedback. Review of Educational Research, 77(1), 81–112. https://doi.org/10.3102/003465430298487 Brookhart, S. M. (2017). How to Give Effective Feedback to Your Students. (2nd Ed.) ASCD, Alexandria VA Theme music created by Moore Square Magnet Middle School's Maya Smith Hosts: Mellisa Smith, Serena Halstead, and Spencer Ziegler Data, Research, and Accountability department for the Wake County Public School System --- Send in a voice message: https://anchor.fm/datalit/message

Hur stor del av husens förvaltning går att automatisera och kommer vi se ett hus som helt kan ta hand om sig självt? Vilka fördelar finns det med att digitalisera hus och hur påverkar det i slutändan de som bor där? Det finns stora vinster att göra när det kommer till energi och hållbarhet men hur påverkas tryggheten om ingen fysisk förvaltare finns? 

More Info: http://bit.ly/3b2JoE3 --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app

Get The Book: https://amzn.to/2K6gDLzhttps://www.dorothyhusen.com/Sponsors:https://mybookie.com Promo Code minddoghttps://record.webpartners.co/_6_DFqqtZcLQWqcfzuvZcQGNd7ZgqdRLk/1https://apply.fundwise.com/minddoghttps://myvitalc.com/minddog. promo code minddogtvhttps://skillbuilder.academy/dashboard?view_sequence=1601856764231x540742189759856640&promoCode=MINDDOG100OFFhttps://shareasale.com/r.cfm?b=599839&u=1659788&m=52971&urllink=&afftrack=https://shareasale.com/r.cfm?b=48060&u=1659788&m=9183&urllink=&afftrack=

Listen and submit questions for the follow up interview!! This episode is an interview with Dorothy Husen done by Luke King. It originally aired in July of 2019. Since then, her book has been published! Breaking the Chains of Transgenerational Trauma: My Journey from Surviving to Thriving. I'll be doing a follow up interview with Dorothy on 12/29/20. If you have questions for Dorothy please email youratheistpastor@gmail.com or post them in the Yappers group on Facebook.Buy the book: https://www.amazon.com/Breaking-Chains-Transgenerational-Trauma-Surviving/dp/194964247X/ref=sr_1_1?crid=2CZ9OOFIUBXPX&dchild=1&keywords=dorothy+husens+book&qid=1608539758&sprefix=dorothy+huse%2Caps%2C233&sr=8-1If you want to make some atheist friends, go to Facebook and join the Yappers group! https://www.facebook.com/groups/183085855616010 - It’s private, so no worries if you don’t want everyone to know you’re a heathen just yet! If you’d like to support this podcast, go to patreon.com/your atheist pastor.

I Skellefteå byggs norra Europas högsta hus i massivt trä. Kulturhuset blir med sina 20 våningar ett landmärke i staden. Följ med in på byggarbetsplatsen och hör om den moderna träarkitekturen som tar plats. Det har blivit inne att bygga höga hus i trä. Det högsta som planerats är W350 i Tokyo. 350 meter högt för att 2041 stå klart som en trofé då japanska skogsbolaget Sumitomo firar sitt 350-års jubileum. I Norge finns sedan ett par år Mjöstornet som är 18 våningar högt och med mer betong i stommen- Men redan nu pågår bygget för fullt med det som blir norra Europas högsta hus så gott som helt i massivt trä. Det nya Kulturhuset Sara i Skellefteå som invigs hösten 2021. Och som också innehåller ett nytt stort hotell. Något som kan behövas eftersom Skellefteå just nu växer i och med att Northvolts nya batterifabrik placerats i staden. P1 Kultur kommer i tre reportage skildra den här nya träarkitekturen där teknisk utveckling gjort det möjligt att bygga riktigt högt.  Extra viktigt idag när betong och stålindustrin står för några av de största koldioxidutsläppen och trä har seglat upp som ett alternativt mer miljövänligt byggmaterial även i stora hus. Cecilia Blomberg, som gjort serien, börjar idag med ett byggarbetsplatsbesök i Skellefteå - ett besök som ägde rum i september innan coronapandemin tog fart igen. Cecilia Blomberg cecilia.blomberg@sverigesradio.se 

SkyGems Academy Podcast 23rd speaker is Vahid Husen Sayyad. Vahid is an International Educational Trainer from India and is based in Gujerat, India. He has been working in the education industry for more than 13 years. Vahid is the founder and COO of English Zone. He is also the founder and director of One Step Educational Solutions. He has more than 13 years of experience in teaching English and Communication Skills/ IELTS/ Career Counseling / Parenting/ Teachers' Training. “We need to get our students to be more skillful, we need to focus on STEAM education system. STEAM will be something that is going to help them,” said Vahid. Now, we are pleased to present to you … Vahid Husen Sayyad.

SkyGems Academy Podcast Series 1 - 23rd speaker is Vahid Husen Sayyad. Vahid is the founder and COO of English Zone. He is also the founder and director of One Step Educational Solutions. “We are not independent. We are living in independent countries but we are not independent. We are dependent on each other on every single thing,” said Vahid. Now, we are pleased to present to you … Vahid Husen Sayyad.

Tanda-tanda Jin Bersarang Di Tubuh Kita Ust. Husen Al-Mubarak, MA --- Support this podcast: https://anchor.fm/gasa-al-fajr/support

Bersama Al-Habib Murtadho bin Abu Bakar bin Thohir. Beliau Cucu Wali Qutub Al-Habib Abdullah bin Husen bin Thohir (Hadramaut - Yaman)

Teman kami Husen bercerita perihal pengalamannya bersinggungan dengan Wong Edan di sekitar rumahnya di bilangan Pusponjolo, Semarang Barat.

Vi befinner oss i ett kök i en lägenhet i Åmåls högsta hus. Fyra våningar. Ett av de få husen med hiss. Husen är byggda på sent 1960-tal. I det här området bor de som inte har så mycket pengar. Trots att Åmål är en så liten ort (kommunen har 13 500 invånare) finns det en viss bostadssegregation, men klyftorna är förstås mindre här än i en stor stad. Och till skillnad från i storstäderna är det inga stora geografiska avstånd mellan de olika bostadsområdena. Vi är hemma hos ELIN och hennes syster JESSICA. Elin går i åttan, Jessica i nian. Om det skulle vara en omröstning om vem som är skolans snyggaste tjej så är det troligt att Elin skulle vinna. Jessica skulle kanske komma på femte plats. 

Najir Husen is a well known actor. Starting from grass root level to being a potential super star of the Nepali movie industry, he has come a long way. He is loved by youth and is hailed for the roles he portrays in silver screen. He believes in leading a simple life and finding pleasures in simplicity and minimalism. Here is a man who is influential in social media yet very little bothered with on goings of virtual world.Get to know more of his humble personality on casual conversation with Jai Pradhan. Host: Jai Pradhan https://www.instagram.com/jai_pradhan Guest: Najir Husen https://www.instagram.com/najirhusenofficial/ Location Courtesy: Tasneem's Kings Kitchen, Jhamsikhel Road, Lalitpur #NajirHusen #MillennialOfNepal #JaiPradhan Follow Us On: https://www.instagram.com/millennialsofnepal/ https://www.facebook.com/millennialsofnepal/ Millennials of Nepal is a conversational podcast about life style. It is intended to present deep conversation with our favorite celebrities. We have never seen the side of any celebrity, where they talk about what they actually think about. It's time to know what millennials actually think! It's about the different phases of life and how one is reacting or responding to it. We talk to the lengths of have how they plan to approach the uncertainty of life.

Ustad Haikal bin Husen Alamri

Usatd Haikal Bin Husen Alamri

Ustad Haikal Bin Husen Alamri

Courtney Husen (OTR/L) is an occupational therapist at Mary Free Bed Rehabilitation Hospital in Grand Rapids, MI where she splits her time treating clients in the Chronic Pain Clinic and Oncology Department. In this episode we discuss what the field of OT does for patients in these unique areas, how she collaborates with other medical professions, and much more. Happy listening!

With more and more information coming out about the severity of this pandemic, people are starting to wake up to the reality of what is really going on, and they aren't happy. As we continue to see the sharp drop off from the doomsday predictions back in March, citizens are starting to ask why their governments aren't letting them out. Alan Dershowitz, respected attorney and professor, gets it completely wrong on the notion that the Constitution does not grant you the right to not have the state "plunge a needle into your arm." We discuss the police power and how far government can go, and it's much less than Dershowitz says. Show Notes Alan Dershowitz States Government Absolutely Has the Power to Plunge Needle In Your Arm https://townhall.com/tipsheet/bethbaumann/2020/05/19/watch-alan-dershowitz-makes-the-case-for-government-mandated-coronavirus-vaccine-n2569134 Text from California Supreme Court Case Miller v. Board of Public Works of City of Los Angeles: The police power of a state is an indispensable prerogative of sovereignty and one that is not to be lightly limited. Indeed, even though at times its operation may seem harsh, the imperative necessity for its existence precludes any limitation upon its exercise save that it be not unreasonably and arbitrarily invoked and applied. Hadacheck v. Sebastian, 239 U. S. 394, 36 S. Ct. 143, 60 L. Ed. 348, Ann. Cas. 1917B, 927; District of Columbia v. Brooke, 214 U. S. 138, 149, 29 S. Ct. 560, 53 L. Ed. 941. It is not, however, illimitable and the marking and measuring of the extent of its exercise and application is determined by a consideration of the question of whether or not any invocation of that power, in any given case, and as applied to existing conditions, is reasonably necessary to promote the public health, safety, morals (Railroad Co. v. Husen, 95 U. S. 465, 470, 471, 24 L. Ed. 527; Beer Co. v. Massachusetts, 97 U. S. 25, 24 L. Ed. 989), or general welfare of the people of a community (Chicago, B. & Q. Ry. Co. v. Ill., 200 U. S. 561, 592, 26 S. Ct. 341, 50 L. Ed. 596, 4 Ann. Cas. 1175). In short, the police power, as such, is not confined within the narrow circumscription of precedents, resting upon past conditions which do not cover and control present day conditions obviously calling for revised regulations to promote the health, safety, morals, or general welfare of the public; that is to say, as a commonwealth develops politically, economically, and socially, the police power likewise develops, within reason, to meet the changed and changing conditions. What was at one time regarded as an improper exercise of the police power may now, because of changed living conditions, be recognized as a legitimate exercise of that power. This is so because: ‘What was a reasonable *485 exercise [of this power] in the days of our fathers may to-day seem so utterly unreasonable as to make it difficult for us to comprehend the existence of conditions that would justify same; what would by our fathers have been rejected as unthinkable is to-day accepted as a most proper and reasonable exercise thereof.’ Streich v. Board of Education, 34 S. D. 169, 147 N. W. 779, L. R. A. 1915A, 632, Ann. Cas. 1917A, 760. Miller v. Board of Public Works of City of Los Angeles (1925) 195 Cal. 477, 484–485 [234 P. 381, 383]

Lotta Wersäll (Arkitekt och stadsplanerare på Landskapslaget) reflekterar om hur livet mellan husen har blivit under #COVID19 utifrån hennes erfarenhet som arkitekt och stadsplanerare. Vi pratar om ytor mellan husen, pocket parker, barnens rörelse, aktiva bottenvåningar och andra funktioner som vi behöver omvärdera och tänka extra på i kommande stadsutvecklingsprojekt. Vi pratar om hur den "nya normala" kan vara och varför? och även vad är en smart stad?  Följa #urbanistca på Instagram https://www.instagram.com/urbanistica.podcast/ Titta på live samtal på Youtube kanalen https://www.youtube.com/channel/UC8msNnlQae3RcIqvjCUjUVA?view_as=subscriber #UrbanisticaPodcast produceras i ett samarbete med Landskapslaget (Landskapsarkitektur och Stadsbyggnad) Har du en smart story? mejla citylife.mustafa@gmail.com Facebook events https://www.facebook.com/urbanistica.podcast   Visit my homepage for other projects/collaborations https://mustafasherif.com/ Note !  The sound quality of #UrbanisticaPodcast s' episodes that are recorded during #COVID19 time might not be perfect. Due to the online recording and the use of different types of microphones by guests and #MustafaSherif. Thank you so much for understanding and listening. Stay safe ! Get bonus content on Patreon See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

País Países Bajos (Holanda) Dirección Martin Koolhoven Guion Martin Koolhoven Música Junkie XL Fotografía Rogier Stoffers Reparto Dakota Fanning, Guy Pearce, Emilia Jones, Paul Anderson, William Houston, Ivy George, Jack Hollington, Carice van Houten, Kit Harington, Carla Juri, Jack Roth, Justin Salinger, Bill Tangradi, Vera Vitali, Dorian Lough, Dan van Husen, Naomi Battrick Sinopsis A finales del siglo XIX, Liz (Fanning) es una madre joven que intenta huir de su pasado mientras es perseguida por un diabólico predicador (Pearce), que ha llegado al pueblo donde vive ella.

Husen tornar upp sig runt Malmö Centralstation, ett tecken på att Malmö blir allt tätare i sin stadsstruktur. Vilken roll spelar stadens nya stadsdel Nyhamnen i förtätningsstrategin? Vi samtalar med Malmös nya stadsbyggnadsdirektör och branschen om Nyhamnen och övriga Malmö – vad kan vi vänta oss av stadsutvecklingen i Malmö de kommande åren? Medverkande: Marcus Horning, stadsbyggnadsdirektör Malmö, Petra Jenning, arkitekt, FOJAB och Henrik Bredenfeldt, regionchef, NCC Property Development. Programledare är Per Ankersjö.

Måste man vara konservativ för att vara rotad på en plats? Nej, det är hög tid att vi alla börjar vurma för det lokala, säger författaren och journalisten Eva-Lotta Hultén. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Som ung längtade jag hela tiden bort och ut i världen. Jag jobbade, sparade och gnetade för att få råd att åka på läger utomlands, tågluffa i Europa och ryggsäcksluffa genom Latinamerika. Men den senare luffen slutade med hemlängtan efter fem månader. Jag saknade naturen på Västkusten. Det hade hunnit bli maj och jag kunde omöjligt tänka mig att missa den bohuslänska försommaren. Jag bokade om min biljett och lämnade Brasilien tidigare än tänkt. Några år senare var jag ändå tillbaka i Latinamerika, som volontär i Mexiko på ett rehabiliteringscenter för handikappade. Det var ett fantastiskt och lärorikt halvår som jag inte vill ha varit utan men under månaderna där upptäckte jag att jag faktiskt inte heller ville vara utan den svenska vintern, som jag trott att jag tyckte så illa om. Jag saknade det vilsamma mörkret och kylan, sned novembersol och domherrar mot snö och jag fick allt oftare en känsla av att vara på fel plats, trots att jag gjorde nytta. Vad gjorde jag egentligen i Mexiko? Varför var jag inte hemma och gjorde mig behövd där? Nog fanns det väl viktiga saker att arbeta för i Sverige också? Jag reste hem med ambitionen att engagera mig i miljö- och klimatfrågor. Den brittiske författaren David Goodhart har myntat termerna Somewheres och Anywheres. Eller översatt till svenska: Någonstansare och Varsomhelstare. Varsomhelstarna är generellt högutbildade, liberalt sinnade och öppna för globalisering och förändring. De känner sig hemma i vilken storstad som helst i världen. Någonstansarna är i stället starkt bundna till en plats, värdekonservativa och vilsna i den snabbt föränderliga värld där vi lever. Är då jag en någonstansare eller en varsomhelstare? Jag klarar mig fint i städer runtom i världen men trivs inte längre än några dagar i någon stad oavsett var den finns. I våras var jag en vecka i Paris och tyckte faktiskt inte ens att den mångbesjungna kärlekens stad var något vidare när trafikbullret började driva mig till vansinne och min längtan efter träd växte. Då har jag lättare att känna mig hemma på landsbygden, oavsett land. Men helst vill jag vara på den svenska landsbygden, och allra helst på Västkusten. Mitt välmående är alltså starkt kopplat till en plats. I det avseendet är jag en någonstansare. Men på den skala som kallas för GAL-TAN hör jag definitivt hemma på GAL-sidan, som står för Grön, Alternativ, Libertär och kan kopplas till livet som Varsomhelstare. David Goodharts begrepp tycks mig problematiska eftersom de förknippar skillnaderna i värderingar så tydligt med om man har en stark hemhörighetskänsla eller ej. Genom de ord han valt framstår det ju nästan som att det är själva tillhörigheten som skapar nationalism och bakåtsträvande idéer. Som att känslan av att höra hemma någonstans skulle göra en mindre benägen att förändras. Jag tänker att nationalism snarare har med inställningen till det man upplever vara ens plats i världen att göra: om man ser på den som något man äger eller är bunden till genom blod eller bara som den del av världen där man trivs. Och att motstånd mot förändringar i hög utsträckning beror på om de upplevs som positiva eller ej. I Marit Kaplas Augustprisbelönade bok Osebol skildras den lilla byns förändring från ett i högsta grad lokalt samhälle med egen affär, flera arbetsplatser och skola inte långt borta till en plats där service försvinner och människor veckopendlar till jobb i andra städer, eller dit de kommer bara på ledigheter. I byn på runt 50 invånare ryms många nationaliteter: Danmark, Norge, Nederländerna, Ungern, USA. Någon jobbar på flyktingförläggningen nästgårds. Det går fint att byta plats att känna sig hemma på och det går fint att välkomna nya människor till platsen. Hoten mot det lokala är inte nya människor utan system som slår sönder förutsättningarna för att leva goda, hållbara liv på landsbygden. Det ekonomiska system vi skapat bygger på både kringflackande människor och kringflackande pengar. Snickaren Jan Hagström i Osebol veckopendlar till Örebro eftersom han inte kan hitta anställning i närheten. Samtidigt jobbar estländska arbetare med att bygga hus i skidorten Branäs, bara några mil bort. Husen består av moduler som skeppats över från Estland, trots att Sverige är fullt av trä att bygga av, inte minst i trakterna runt Osebol och Branäs. Det här systemet kanske är bra för den monetära nationella och internationella ekonomin men knappast för den verklighetsbaserade ekonomin i betydelsen hushållning med jordens resurser. Och på vilket sätt har den utvecklingen gjort livet i en by som Osebol bättre? Många av rösterna i boken berättar om hur byn förr var mer levande. Man möttes i affären, jobbade tillsammans med byns skidbacke, umgicks med grannar, njöt av röda lingonskogar och gemensamma jakter. Visst var livet hårt då också men jag anar att det var mer begriplig för dem som levde det, och definitivt mer hållbart för vår planet. Jag frågade en framtidsanalytiker på OECD, samarbetsorganisationen för ekonomisk och social utveckling, om de ser någon återgång till det lokala i sina trendanalyser. Hennes svar var nej. Ökad globalisering är fortsatt den synliga trenden. Vi förväntas röra på oss ännu mer, transportera varor ännu mer. Jag hoppas så innerligt att prognoserna är fel. För hur ska vi någonsin klara biologisk mångfald och klimatneutralitet om vi inte åter börjar leva mer lokala liv? Om vi inte alla blir mer av Somewheres i bemärkelsen att vi känner oss hemma i ett ekosystem och i en social gemenskap som vi vill bidra till att utveckla? Det finns också personliga fördelar med att återknyta till platsen där vi bor. Vi mår bättre av att vistas regelbundet i naturliga landskap och vi kan knappast flänga till naturen i form av sandstränder på andra sidan jordklotet på veckobasis. Den amerikanske författaren, poeten och bonden Wendell Berry menar att för att människan ska ha ett ansvarsfullt förhållande till världen för att vi inte ska ödelägga den - så måste vi föreställa oss vår egen plats i den och känna sympati med alla de levande varelser vi delar den med. Först då kan vi skapa möjligheten till en medmänsklig, hjälpsam och hållbar resurshushållning. I texten Examen i att komma hem skissar han på en kursplan i hemkomst som utgår från ett antal frågor, bland andra: Vad har hänt här? Vilken är den här platsens särprägel? Vad tillåter naturen att vi gör här utan bestående skador eller förluster? Vad kan vi göra för att reparera de skador vi åstadkommit? Villkoren för en arts överlevnad är lokal anpassning. Det gäller såväl människor som djur, slår Wendell Berry fast och undrar hur vi har kunnat inbilla oss att vi är undantagna. Att man känner sig hemma i städer världen över men inte i det lokala blir med ett sådant förhållningssätt inte ett tecken på god utbildning och intellektuell förfining utan på en brist på koppling till förutsättningarna för ens egen överlevnad. Nuförtiden inbillar jag mig inte längre att livet pågår någon annanstans och att jag måste resa långt eller befinna mig i städer för att få uppleva det. Jag hör hemma någonstans och det är här. Eva-Lotta Hultén, journalist och författare

Beberapa waktu yang lalu muncul perdebatan, apakah ada perkosaan di sebuah rumah tangga? Bagi sebagian orang hubungan suami istri adalah hubungan yang menghalalkan sehingga tidak mungkin ada perkosaan. Tetapi data menunjukkan hal yang berbeda. Perkosaan ternyata ada di dalam rumah tangga! Simak perbincangan Habib Husen Ja'far dan Kalis Mardiasih di episode kali ini.

Vår tid kräver ett religiöst språk hävdas det. Sven Anders Johansson ser en månghundraårig syn på ondska och natur gå under i klimatkrisens tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den 1 november 1755 drabbades Lissabon av en fruktansvärd jordbävning. Staden vid den här tiden Europas fjärde största ödelades och en stor del av dess befolkning dog. Att händelsen är intressant än idag beror på att den troligen bidrog till att förändra det västerländska tänkandet i allmänhet, och synen på naturen och det onda i synnerhet. Det här var en tid då Gud fortfarande antogs vaka över allt som hände. Världen var ordnad, allt hade sin bestämda plats i Guds skapelse. Så hur kunde Gud låta en katastrof som denna äga rum? Frågan, en variant av det klassiska teodicéproblemet, hade naturligtvis ställts långt tidigare, men nu, vid 1700-talets mitt, får den en ny laddning. Den amerikanska idéhistorikern Susan Neiman beskriver utförligt denna övergång i sin bok Evil in Modern Thought. Från och med nu blir naturen något neutralt, och ondskan upphör att vara ett filosofiskt problem. För ondskans problem förutsätter ett systematiskt samband mellan [] naturlig och moralisk ondska. Men världen tycks inte uppvisa några sådana samband alls skriver Neiman. Några menade förstås att jordbävningen berodde på portugisernas syndiga leverne, men den sortens argument hade inte framtiden för sig. Istället kommer naturen och moralen fortsättningsvis att skiljas åt. Immanuel Kants formulering från 1786 fångar separationen: Naturens historia börjar alltså med det goda, ty den är Guds verk; frihetens historia med det onda, ty den är ett människoverk. Den myndiga, upplysta mänskligheten skiljs från naturen, som hädanefter blir ett objekt för mänskligt vetande och brukande. Ondska har följaktligen ingenting med jordbävningar att göra den förpassas till den mänskliga sfären. Under de århundraden som följer får beteckningen ondska följaktligen allt mindre relevans. Den moderna sociologin, psykologin och på senare tid även genetiken spelar viktiga roller i den utvecklingen. Insikten om att också de mest bestialiska handlingar har sociala, psykologiska och genetiska orsaker leder kort sagt till att begreppet ondska får ett minskat förklaringsvärde. Men om denna långsamma förändring följer av Kants synsätt, så är det också något i den fortsatta utvecklingen som vederlägger hans hoppfulla ideal. För om onda handlingar i själva verket är symptom på fattigdom eller trauman i barndomen så innebär det ju också att friheten är mindre än vi trodde. Och Kants filosofi gick ju ut på att vi skulle göra oss fria genom att tänka själva. Men blev vi verkligen fria? Eller fanns det ett förbiseende, rent av ett inslag av blind hybris, i denna förnuftstro? Om Lissabon-katastrofen ledde till en förändrad syn på naturen och det onda man skulle rent av kunna säga att den innebar ondskans försvinnande och naturens uppkomst så tror jag att vi just nu befinner oss i ett snarlikt, fast motsatt skifte. Jag tänker förstås på den globala uppvärmningen och dess konsekvenser. Är det så enkelt att naturen återigen har blivit ond? Ja, för de vars liv slås sönder av orkaner på Haiti, torka i Sudan eller skogbränder i Kalifornien är den känslan förmodligen inte så avlägsen. Men poängen är nog snarare att vår relation till naturen, som en följd av klimatförändringarna, återigen betraktas i moraliska termer. Syndamedvetandet, skammen, domedagsscenarierna, avlatsbreven (i form av klimatkompenserande), predikanterna, hopplösheten och hoppfullheten allt finns där, i vardagen, politiken och framförallt i massmedierna. DN:s kulturchef Björn Wiman är en av dem som har introducerat ondskebegreppet i klimatdiskussionen: Vi behöver prata om godhet och ondska, helvete och paradis förklarar Wiman. Vi behöver det religiösa språket. Ja, uppenbart finns det ett sådant behov, för Wiman är inte ensam. Men varför behöver vi det? Och vad leder det språkbruket till? Tendensen kan delvis förklaras med att det är så jargongen ser ut: när något är riktigt förkastligt kallar vid det gärna för ondska för att understryka situationens allvar. Men framförallt, tror jag, handlar det om att skapa en moralisk gemenskap genom att markera avstånd till det man uppfattar som motståndarsidan. Ett skäl till det är att skillnaden mellan de som kallas klimatförnekare och de som är klimataktivister rent filosofiskt inte nödvändigtvis är så stor. För figurer som Jair Bolsonaro och Donald Trump är naturen mest en råvarukälla med vars hjälp vi kulturvarelser kan skapa mer välstånd, mer tillväxt. För klimataktivisterna i den andra ändan av spektrumet är naturen det som vi kulturvarelser måste rädda innan det är för sent. Krass ekonomism och vinningslystnad står alltså mot moralism och omsorg. Även om det är inbjudande att ansluta sig till den moraliserande sidan så kan man invända att det inte gör så stor skillnad. Också för dem är naturen det andra, det vill säga ett yttre objekt för vårt agerande, något vi kan använda eller rädda tack vare vårt förnuft. Rör det sig inte så sett om samma naturbehärskning, samma antropocentriska hybris? (Det tydligaste uttrycket för denna antropocentriska objektifiering är kanske den underliga frasen om att rädda klimatet, som om det vore själva klimatet som sådant som var på väg att gå under, snarare än framstegstanken.) I bägge fallen upprätthålls den gräns som Kant beskrev: på ena sidan naturen; på andra sidan friheten, förnuftet och handlingskraften. Problemet för oss idag är att det är svårt att, på Kants vis, se naturen som Guds sfär. Gud är ute ur ekvationen, det religiösa språket till trots. Naturen är herrelös, och samtidigt allt annat än passiv. Det är en svårsmält insikt för en upplyst mänsklighet. Att naturen slutade framstå som ond berodde ju på att naturbehärskningen effektiviserades. Husen blev jordbävningssäkra, obotliga sjukdomar blev möjliga att bota de tidigare hoten reducerades till bara natur. Idag vet vi att denna natur i hög grad är en produkt av framsteget, av naturbehärskningen, kulturen, moralen. Naturen är inte något där borta den är tvärtom vår egen skapelse, vårt eget monster. Men det måste i så fall också sägas att hela mänskligheten, all vår moral, all vår girighet och all vår frihet, också är en del av det vi kallar natur, ett oöverskådligt system som ingen kontrollerar. Om naturen uppstod genom Lissabon-jordbävningen, kan man säga att denna natur, det vill säga detta naturbegrepp, nu håller på att gå under. Om det är goda eller dåliga nyheter beror på vad man är och var i biosfären man befinner sig. Frågan är ju också vad som uppstår istället. Möjligen kan man hoppas på det som ekoteoretikern Timothy Morton kallat ecognosis, det vill säga en ny form av samexistens som inbegriper en insikt om att gränserna mellan det mänskliga och det icke-mänskliga, historien och naturen, tänkandet och världen är oklara, porösa, föränderliga, om de alls existerar. En sak är i alla fall tydlig redan nu: det religiösa språket, den uppblåsta sagoboksretoriken om gott och ont, är ingen lösning, snarare ett symptom på människans maktlöshet. I det avseendet bär den kanske trots allt på en sanning. Sven Anders Johansson, professor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet Litteratur Susan Neiman, Evil in Modern Thought: An Alternative History of Philosophy, Princeton: Princeton Universty Press, 2002 Immanuel Kant, Mutmasslicher Anfang der Menschengeschichte, i Kants gesammelte Schriften avd. 1, bd 8, red. Königlich Preussischen Akademie der Wissenschaften, Berlin: Georg Reimer, 1912 Malina Abrahamsson, Björn Wiman: I klimatkrisen behöver vi det religiösa språket, Dagen, 2018-11-23 Timothy Morton, Dark Ecology: For a Logic of Future Coexistence, New York: Columbia University Press, 2016

Kalis Mardiasih curhat tentang kejulidan tetangganya yang setiap saat mengeluarkan kata sakti "maaf, sekedar mengingatkan". Ia kemudian merefleksikan dalam kehidupan sehari-hari ternyata memang banyak orang yang sering berkomentar mulai dari gaya busana, makanan, dan lain-lain atas nama dakwah. Lalu bagaimana Habib Husen Ja'far menanggapi?

Widerstand gegen ein Unrechtssystem wie den Nationalsozialismus ist Christenpflicht. Diesem Grundsatz war Paulus van Husen verpflichtet, ein katholischer Jurist aus Horst an der Emscher. Van Husen gehörte dem Kreisauer Kreis an, wurde noch kurz vor Kriegsende zu einer Zuchthausstrafe verurteilt.

Bagian dari obrolan bersama penulis sekaligus peneliti keislaman, Habib Husein Ja'far Hadar, tentang Islam yang kerap disebut sebagai agama perang. Sebelumnya, kami dan Habib Husein telah membahas sejarah dan konsep peperangan dalam agama Islam. Pada bagian kedua ini, kita bahas konsep jihad dalam agama Islam. Apa iya meledakkan bom di tempat ibadah orang lain itu jihad? Habib Husein juga memberi pencerahan soal bagaimana seharusnya umat Muslim bertoleransi pada mereka yang nonmuslim di bulan Ramadan. Selain itu, kami juga membahas pandangan Islam soal takbir yang meledak-ledak.

Banyak kisah yang mengaitkan Islam dengan peperangan. Kamu tahu enggak, perang pertama umat Islam terjadi di bulan Ramadan? Iya, bulan yang dikenal sebagai masa-masa penuh cinta dan damai. Seperti apa kisah peperangan itu, dan bagaimana sebenarnya ajaran Islam melihat peperangan? Kemarin, kami cari pencerahan ke Ciputat, ngobrol bareng Habib muda yang juga peneliti sekaligus penulis keislaman, Husein Ja'far Hadar.

Lådor av betong och transparent glas. Hus med insidan utanpå. Hus som inte flyttar på sig och knappt låter sig rivas. Katarina Wikars om den nybrutalistiska arkitekturen. Sextio- och sjuttiotalets brutalistiska byggnader har så smått börjat omvärderas. Tidigare utskällda och föraktade hus i grå betong tycks omfamnas av en ny generation entusiaster. I böcker och på poddar spirar ett nytt intresse. Samtidigt hotar fortfarande rivning många av de här husen och renoveringar har inte sällan gått hårt åt dem. Arkitekturhistorikern Marin Rörby har tillsammans med fotografen Tove Falk Olsson har gjort sin andra studie över denna epok i boken Sverige Brutal, uppföljaren till Sthlm Brutal. Husen med attityd, solitärerna. Om den tidiga modernismen hade idéer om den nya människans historielöshet så var det här en annan tid med andra behov. Brutalismens byggnader var satta att tjäna det allmänna, göra samhällsnytta. Storskaliga statligt finansierade bostadskomplex i England och i USA, offentliga byggnader, stadshus, skolor, sjukhus och bibliotek byggdes gärna i rå betong. Sociala ambitioner låg implicit i stilen. Följ med Katarina Wikars på en nybrutalistisk vandring i Stockholm med poeten och arkitekten Lars Mikael Raattamaa, där vi går igenom det nybrutalistiska manifestet av Reyner Banham från 1955. Ethel Delin berättar om villan i Djursholm hon beställde av arkitekten Leonie Geisendorf som varit elev hos Le Corbusier i Paris. Geisendorf stod också bakom S.t Görans gymnasium på Kungsholmen, som nu blivit studentbostäder. Och så ett besök i LO:s bortglömda betongpalats på en åker i Åkersberga. I Katarina Wikars reportage nämns förstås modernist-ikonen Le Corbusier och han väcker just nu starka känslor i Frankrike, landet där han framför allt verkade. Just nu planeras ett stort Corbusiermuseum i Poissy - en förort till Paris - och den plats där Le Corbusiers kända Villa Savoye finns. Men, Le Corbusier vurmade för totalitära ideologier, detta har diskuterats tidigare i Frankrike, men i med planerna på ett nytt museum har de kritiska rösterna höjts igen. Kulturredaktionens Cecilia Blomberg medverkar i ett samtal om den nu återuppväckta Corbusier-debatten. Dessutom, vår reporter Joakim Silverdal har träffat författaren Eva Lindström som prisats för årets svenska bilderbok för "Kom hem Laila". Programledare: Gunnar Bolin Producent: Maria Götselius

Lådor av betong och transparent glas. Hus med insidan utanpå. Hus som inte flyttar på sig och knappt låter sig rivas. Katarina Wikars om den nybrutalistiska arkitekturen. Sextio- och sjuttiotalets brutalistiska byggnader har så smått börjat omvärderas. Tidigare utskällda och föraktade hus i grå betong tycks omfamnas av en ny generation entusiaster. I böcker och bloggar spirar ett nytt intresse. Samtidigt hotar fortfarande rivning många av de här husen och renoveringar har inte sällan gått hårt åt dem. Arkitekturhistorikern Marin Rörby har tillsammans med fotografen Tove Falk Olsson har gjort sin andra studie över denna epok i boken Sverige Brutal, uppföljaren till Sthlm Brutal. Husen med attityd, solitärerna. Om den tidiga modernismen hade idéer om den nya människans historielöshet så var det här en annan tid med andra behov. Brutalismens byggnader var satta att tjäna det allmänna, göra samhällsnytta. Storskaliga statligt finansierade bostadskomplex i England och i USA, offentliga byggnader, stadshus, skolor, sjukhus och bibliotek byggdes gärna i rå betong. Sociala ambitioner låg implicit i stilen. Följ med på en nybrutalistisk vandring i Stockholm med poeten och arkitekten Lars Mikael Raattamaa, där vi går igenom det nybrutalistiska manifestet av Reyner Banham från 1955. Etel Delin berättar om villan i Djursholm hon beställde av arkitekten Leonie Geisendorf som varit elev hos Le Corbusier i Paris. Geisendorf stod också bakom S.t Görans gymnasium på Kungsholmen, som nu blivit studentbostäder. Och så ett besök i LO:s bortglömda betongpalats på en åker i Åkerberga.

Lådor av betong och transparent glas. Hus med insidan utanpå. Hus som inte flyttar på sig och knappt låter sig rivas. Katarina Wikars om den nybrutalistiska arkitekturen. Sextio- och sjuttiotalets brutalistiska byggnader har så smått börjat omvärderas. Tidigare utskällda och föraktade hus i grå betong tycks omfamnas av en ny generation entusiaster. I böcker och på poddar spirar ett nytt intresse. Samtidigt hotar fortfarande rivning många av de här husen och renoveringar har inte sällan gått hårt åt dem. Arkitekturhistorikern Marin Rörby har tillsammans med fotografen Tove Falk Olsson har gjort sin andra studie över denna epok i boken Sverige Brutal, uppföljaren till Sthlm Brutal. Husen med attityd, solitärerna. Om den tidiga modernismen hade idéer om den nya människans historielöshet så var det här en annan tid med andra behov. Brutalismens byggnader var satta att tjäna det allmänna, göra samhällsnytta. Storskaliga statligt finansierade bostadskomplex i England och i USA, offentliga byggnader, stadshus, skolor, sjukhus och bibliotek byggdes gärna i rå betong. Sociala ambitioner låg implicit i stilen. Följ med på en nybrutalistisk vandring i Stockholm med poeten och arkitekten Lars Mikael Raattamaa, där vi går igenom det nybrutalistiska manifestet av Reyner Banham från 1955. Ethel Delin berättar om villan i Djursholm hon beställde av arkitekten Leonie Geisendorf som varit elev hos Le Corbusier i Paris. Geisendorf stod också bakom S.t Görans gymnasium på Kungsholmen, som nu blivit studentbostäder. Och så ett besök i LO:s bortglömda betongpalats på en åker i Åkerberga.

12-31-2017 Weekend Message. Guest Speaker: Doug Husen. Message: What if Jesus Had Never Been Born?

Vad gör en plats till ett ställe där man gärna vill vistas? Och motsatsen – något som man helst vill undvika? Vi måste tänka mellanrummet först, anser arkitekten Ewa Westermark som i Snåret diskuterar offentliga platser tillsammans med Elin Olsson, landskapsarkitekt och planeringschef hos miljöminister Karolina Skog samt Björn Sundin, fd kommunalråd (S) i Örebro. Programledare: Emma Jonsteg.

Taken kallas ibland för husens femte fasad och veckans program utforskar städernas taklandskap. Dessutom handlar det om varför det ofta är en dålig idé att byta ut de gamla takpannorna i tegel. När Ulla Skoog och bebyggelseantikvarien Stephan Fickler tittar ut över hustaken i Göteborg ser de hur taken idag allt mer belamras av ventilationsschakt, mobilmaster och andra tekniska installationer. Ulla berättar om hur det gick till när hon lyckades stoppa kommunen från att byta ut de vackra och fullt fungerande gamla takpannorna i tegel på ett hus i Slottsskogen, och så besöker de det nybyggda området Eriksberg där man inte längre kan se taken. Husen blir bara högre och högre och taken plattare och plattare, men varför vill nästan varje svensk stad numera ha en egen skyskrapa? Producent är Urban Björstadius.

Coming Up Good Evening: 00:43 Robin Husen’s The Hungry Year as read by Matthew Staton: 03:46 Icy Sedgwick’s The Dead House as read by Margaret Essex: 11:30 Pleasant Dreams: 39:44 Pertinent Links The District of Wonders Network Patreon: https://www.patreon.com/districtofwonders Robin Husen @ Twitter: https://twitter.com/reliant_robin Matthew Staton email: myvoiceinmyhead@gmail.com Icy Sedgwick: http://www.icysedgwick.com/ Icy Sedgwick @ Twitter: https://twitter.com/IcySedgwick See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En våg av husockupationer sköljer över italienska Neapel sedan 5 år tillbaka och stadens myndigheter uppmuntrar ockupanterna. Lars Hermansson åkte ned till Neapel för att förstå hur det ligger till. Lyssna på hela tisdagens P1 Kultur med Mona Masri här Husockupationer är i sig inget ovanligt. De flesta storstäder är med om sådant ibland, att unga bostadslösa flyttar in i tomma byggnader tills polisen kör bort dem. Det ovanliga med Neapel idag är att stadens myndigheter uppmuntrar ockupanterna. Som inte alltid är så unga. Kring dessa hus och byggnader har det uppstått en gräsrotsrörelse av arbetslösa, konstnärer och akademiker som ställer krav på att samhället ska förvaltas och styras underifrån. Och att de gemensamma rummen ska vara gratis att vistas och verka i.

Ann-Helén Laestadius har skrivit den första skönlitterära romanen som handlar om den stora stadsomvandlingen i Kiruna. I "Tio över ett" riktar hon blicken mot sina barndomskvarter.  Husen i Bolagsområdet är de första som redan har börjat tömmas och rivas på grund av rasrisken när gruvan i Kiruna blir större och större. Huvudpersonen Maja bor i ett av husen som ska rivas. Hon kliver upp varje natt tio över ett och väntar panikslaget på sprängningarna i gruvan. Sprängningarna som hotar hennes hus, familj, ja hela hennes tillvaro. Hon har en väska packad med kläder till alla i familjen om det värsta skulle hända.Majas rädsla för gruvan vävs samman med rädslan för andra förändringar i livet. Hennes bästa kompis ska flytta från stan, killen hon blir kär i är son till gruvchefen. För Ann-Helén Laestadius är boken ett sätt att bearbeta sorgen över att kvarteren i Bolagsområdet försvinner för alltid.-Jag tar mycket av mina egna känslor kring sorgen över att allt ska försvinna och vemodet i det att förlora sina platser och minnen. För mig är det så viktigt för min identitet var jag kommer ifrån, var jag har mina rötter och vad det är som har format mig, därför är det viktigt att dra handen efter teglet och veta att det var här jag växte upp.Och romanformen ger också Ann-Helén Laestadius möjlighet att bearbeta sina kluvna känslor kring Kirunaflytten.-Det är en maktlöshet, men det är också förståelse, det finns inga andra alternativ om Kiruna ska fortsätta finnas. Men det är det som gör det så svårt, du kan inte riktigt vara arg. Så därför låter jag Maja vara extremt arg, hon får förmedla min ilska som jag inte kan stå och gapa ut.Ann-Helén Laestadius säger att konsten, litteraturen och filmen  är otroligt viktigt i Kirunas stadsomvandling, dels för att bevara minnen, men också för att kunna säga det man tycker och känner.Helene Alm helene.alm@sverigesradio.se  

Barnen tyckte inte Berit var klok när hon flyttade till det första radhusområdet i stockholmsförorten Tensta. Husen på bomässan BO 06 som skulle förändra synen på miljonprogrammet. Hur gick det? 2006, lagom till boutställningen Bo06 i Stockholmsförorten Tensta, stod de första radhusen klara och besöktes av tusentals nyfikna som satte sig på tåget ut till den första boutställningen i ett miljonprogramsområde. Tre år senare flyttade Berit Franzel in i området.  Då stod hälften av husen osålda och hennes barn tyckte inte att hon var klok som köpte det. - Det var trögt i början, säger Arne Olsson på byggbolaget Folkhem som byggde 21 av husen på Järingegränd. Idag har ett nytt liv har växt fram mellan husen i ett område som av en del börjat kallas "Tensta Hill", lite av Tenstas egen gräddhylla. - Gemenskapen här har jag inte upplevt någon annanstans. säger Berit Franzel. Tio år har gått sen boutställningen Bo 06 i Stockholmsförorten Tensta. Tendens Ola Hemström har återvänt till det då nya radhusområdet som skulle ge Tenstaborna själva en chans att göra  bostadskarriär.  Hur gick det?Vill du höra av dig till de medverkande eller till redaktionen? Maila till ola.hemstrom@sverigeradio.se.

Under 1600-1700 talen utkämpades många strider vid de svenska gränserna. Ärkefienderna var Danmark och Ryssland. Krigen var brutala, människor och boskap slaktades, gårdar brändes och många flydde. Olof flydde kriget och överlevdeDen här säsongen har Släktband uppbrott som tema. Det har handlat om människor som till exempel brutit upp från sina hem, sitt äktenskap eller invanda mönster.Flera av dom exempel vi haft uppe har handlat om människor som brutit upp av fri vilja, men i dagens program ska vi berätta om några familjer som drevs på flykt från sina hem och gårdar för att kriget kom.Under 1600- och 1700-talen utkämpades många strider på svensk mark. I öster mot Ryssland och i den södra landsändan och den västra mot ärkefienden Danmark.I det här programmet berättar vi om två familjer som drabbades, en av ryssen och en av dansken. Och vi börjar i Värmland där general Gyllenlöve i slutet av 1600-talet brände ner och slog sönder allt som kom i hans väg. Som i Sillbodal där hans trupper gick in för att förstöra så mycket som möjligt. Inte bara gårdarna och deras livsviktiga ugnar utan också sädesförråd, kläder och kreatur.Bergerud: Järnen af ugnarne nerertagne Boda: förlorat 3 hästar, 2oxar och 2 stutar. Ugnarne nederslagne Bön: Ugnarne nederslagne Gunnerud: all boskap rövad. Ugnarne nederslagne Hångstad: Husen ruinerade och ugnarne nederslagne, Högsäter: Förlorat 3 hästar, all annan boskap, kläder och mat, Klevan: Förlorat 1 häst. Ugnarne nederslagne Olerud: Förlorat 2 hästar och kläder Sundshagen: Ugnarne nederslagne Vikene: Förlorat en häst och en not. Det här är ett protokoll från Häradsrätten i Nordmark som berättar om plundringen av Sillbodals socken 1676. Att ta ner ugnarna, som det berättas om, är sannolikt ett sätt att se till att ingen i den trakten kan få tag i det livsnödvändiga brödet. På det sättet skulle Gyldenlöwes trupper se till att den svenska armén inte skulle kunna ta sig till Norges huvudstad. Det var ju annars Bohuslän danskarna ville ta tillbaka, Värmland var bara en bricka i spelet, där man brände gårdar, dödade människor och kreatur och där de som hade turen att överleva drevs på flykten.De danska trupperna kom till Värmland i två omgångar, 1676 och så en gång till i en överraskningsmanöver tre år senare.Den gången gick hären över Östmark, och där bodde bland andra familjen Oinonen.- De blev ihjälslagna, och hemmanet blev nedbränt, berättar släktforskaren Gunn Höij.Det är hennes man som stammar från familjen Oinonen, en familj som kom till Sverige från Finland ungefär år 1600. De var kunniga i svedjebruk och lockades till Sverige av kronan. Det var Per Pålsson, den äldste i familjen, som kom först. Till att börja med slog han sig ner i Hälsingland. Han var den förste som kom från Finland, då flyttade han till Ockelbo. När hans hustru dog så flyttade han till Östmark i Värmland när han träffade en ny kvinna som lockade honom dit, berättar Gunn Höij.Familjen hamnade precis på gränsen till Norge på en plats i Värmland som heter Mulltjärn. Per Pålssons barn från första äktenskapet var redan vuxna, en av dem, Per, hade redan själv fru och en son. De följde nu med till Värmland.Familjen försörjde sig på att bruka jorden där de slagit sig ner. Men när sonsonen till Per Pålsson Oinonen hade hunnit upp i tonåren skulle allt slås sönder.  Det var då Gyldenlöwes trupper kom till Värmland för andra gången. Kenneth Larsson är historiker vid Karlstads universitet och han menar att det andra anfallet var mycket mer förödande för värmlänningarna än det första. Första gången verkar de ha haft en viss beredskap, medan det kommer helt överraskande andra gången. Därför slog det mycket hårdare, säger han. Överraskningen fungerade. General Gyldenlöwe själv beskrev förödelsen så här:I en straekning langs grendsen af 14-15 mils laengde och 5- 6 mild bredde findes ikke 20 huse tillrest. Möjligen skryter han en smula, generalen, men han hävdar alltså att bara enstaka hus, kanske 20 stycken, fanns kvar längs den värmländska gränsen till Norge efter härjningarna. Både människor och djur hade dödats, gårdar hade bränts ner, och många värmlänningar hade drivits på flykt. Kenneth Larsson tvekar inte att kalla krigföringen den brända jordens taktik.- Det är helt klart så. Det gällde att få bort alla tänkbara försörjningsmöjligheter både för befolkningen och för den svenska armén. - Jag har inga siffror men vet att många flydde, andra blev tillfångatagna och transporterade som gisslan till Norge. Jag har ett exempel på en bonde som återkommer till tinget hösten efter kriget, och han beskrivs som alldeles utfattig och utan förmåga att försörja sig. Han och hans son har suttit i fångenskap i 7 månader och en fjärdedels månad. Man gjorde så för att se till att det inte skulle gå att skapa några uppbåd, alltså folk som kunde försvara sig.En av de många som flydde från kriget i Värmland var sonsonen i familjen Oinonen, den nu femtonårige Olof. Han lyckades ta sig över gränsen till Norge, och där höll han sig undan i fem hela år. När han kom hem var han en vuxen man och gick till tinget för att få tillbaka sin fars och farfars gård.- Han hade alltså hållit sig gömd i Norge efter faderns död och krävde nu arv till Mulltjärn, berättar Gunn Höij.  Hur det gick till när Olof kom undan, det vet inte Gunn, men gissar att han helt enkelt hade tur och inte var på plats när trupperna kom. Gränsbor brukar inte gilla krig eftersom det oftast är de som råkar mest illa ut, så Olof fick säkert hjälp av folk han kände sedan tidigare, kommenterar Kenneth  Larsson. Vid den här tiden var idén om nationalitet mest en sak för adeln och kungahus. För vanligt folk spelade de ingen roll om det var svenska eller danska trupper som härjade. - Man var först och främst sockenbo, därefter häradsbo och möjligen kände man nåt för länet och landskapet.Det mest absurda med Gyldenlöwes andra anfall på Värmland, det som bland andra drabbade familjen Oinonen och som var så förödande för vanligt folk, det var att det kom så sent att det inte spelade någon som helst roll för krigsutgången. Kriget är förlorat för danskt vidkommande, så möjligen är anfallet i Värmland ett sätt att ge sin fiende en sista knäpp på näsan, tror Kenneth Larsson. Han har undersökt vad som hände med gårdarna i Västra Värmland efter Gyldenlöwefejden. Han har framför allt tittat i mantalsboken som ju för bok över människors möjlighet att betala skatt. Som exempel tar han fram Silleruds socken, som faktiskt ligger ganska långt österut och alltså inte alls ligger direkt vid norska gränsen- Där kan man tydligt se hur antalet fattiga, vanförde och även soldater som har behov av hjälp, ökar under de här åren. Antalet fattiga ökar med fyra gånger under 1674-79.- Jag hittade en anteckning i Häradsrätten 7-8 månader efter härjningarna. Det handlar om en far och son som tagit sig tillbaka efter att ha suttit i fångenskap. Under tiden har deras gård legat Öde och osått. De beskrivs som Alldeles utfattige och saknar förmåga att försörja sig själva. Domboken är full med såna här exempel på människor som har mist stora värden, allt ifrån att gården är bränd till att man mist boskap eller skörd.Trots att Olof Oinonen alltså höll sig undan i Norge under flera år, så får man nog ändå utgå från att de flesta värmlänningar som flydde undan Gyldenlöwes trupper tog vägen österut. Det vet man därför att de kom tillbaka efter kriget och krävde att få bosätta sig på sina gamla ställen igen.När ryssarna kom flydde ålänningarna hals över huvud Händelserna i Värmland utspelade sig 1679. Om vi förflyttar oss 35 år fram i tiden, till 1714, och till Åland, som då tillhörde Sverige, bodde där vid den här tiden en 12 årig flicka som hette Anna Stephansdotter. Hon kom att hamna i den stora flykten sensommaren 1714 när i stort sett alla ålänningar som kunde flydde hals över huvud i små båtar mot Sverige. Ryssen hade kommit och ockuperade Åland.En del av flyktingarna hamnade på Lindingö och Anna var en av dom. När sen ryssarna gav sig av 1721 återvände många till sina hem och gårdar av vilka många blivit plundrade och förstörda.Men Anna Stephansdotter blev kvar på Lidingö och i dag många år senare bor hennes släkting Jan Malmstedt där. Han forskar i både öns och familjens historia och har bland annat skrivit boken "Lidingöhistorier".- Man vet ganska lite om henne, men man vet att hon var född på Åland 1702. De flesta av de åländska flyktingarna som kom hit till Lidingö var från socknen Finström och byn Grävström och andra kom från Bamböle. Så en god gissning är att det var därifrån hon kom. Hon bör ha varit 12-13 år när hon kom hit som sannolikt ett ensamkommande flyktingbarn, säger Jan Malmstedt.Det var under det stora nordiska kriget som Ryssland angrep östra Sverige, det som i dag är Finland, och bit för bit tog sig längre västerut tills de 1714 angrep Åland. Ockupationen varade i sju år, men det var under de första åren som allra flest ålänningar lämnade gårdar och hem och flydde därifrån. På den tiden bodde det omkring 250 personer på Lidingö, fördelade på ungefär 25 gårdar. En stor skillnad mot dagens över 40 000 Lidingöbor! Det hundratalet åländska flyktingar märktes alltså tydligt och bidrog till en markant befolkningsökning. Flyktingarna fördelades på de olika gårdarna och fick förmodligen hjälpa till med arbetet och livet på dem.- Jag skulle tro att de var ungefär samma sorts människor som de som bodde här, samma typ av fiskare och småbönder. Det är nog fel att säga att det var en lätt sak att inplacera dem här, men när man tittar på var de hamnade på just Lidingö, så ser man att de placerades ut på öns alla gårdar. Stora gårdar hade fler ålänningar och mindre gårdar hade färre. Man kan ju beräkna att det måste ha varit minst ett hundratal ålänningar som inkvarterades där. Men det var ju människor som kunde det här med fiske och jordbruk, så jag skulle tro att man ganska lätt klarade av att ge dem någonting att syssla med, säger han.Kanhända kände några av ålänningarna och lidingöborna varandra, eftersom ålänningarna brukade segla till Stockholm för att göra affärer och sälja varor som ved, fisk och fågel.Väl på andra sidan Ålands hav kunde de åländska flyktingarna andas ut efter en många gånger farofylld och snabb flykt. De som däremot inte lyckades komma undan den ryska framfarten kunde få möta riktigt otäcka öden, berättar Jan Malmstedt. Det var inte ens självklart att överleva själva flykten över havet. I kyrkböckerna står det att läsa om begravningar av flyktinglik, personer som omkommit under flykten. Vintertid hände det att folk förfrös både händer och fötter. Andra lyckades aldrig ta sig västerut från Åland utan tillfångatogs av ryssarna och fördes österut, antingen till Ryssland eller ända bort till mellanöstern för att bli slavar.Men i Olofsmässotiden då ingen wiste deraf förrän Fienden war infallen i landet, blef nu så hastigt flyckt, att de som hade fartyg med plats kunde få något med sig undan fienden, men den som icke hade fartyg blef en del af fienden öfwerfallen och på ett grufweligit sätt hanterade en del af dem kom omsider undan med blåtta lifwet till en fremmande ortSå skildras de svårigheter och vedermödor, som bristen på lämpliga båtar orsakade ålänningarna, i en åländsk skrivelse. - Det vet man ju att det var en flykt hals över huvud, mer eller mindre, säger Jan Malmstedt. Det är oerhört dramatiskt att tänka sig in i det.Och då är det ju inte så konstigt att väldigt få ålänningar, om några, vågade stanna kvar på sina öar under de ryska ockupationsåren. Möjligen stannade någon ålänning kvar och lyckades hålla sig undan ryssarna, men i stort sett tömdes Åland. Det är så som man beskriver det, säger Jan Malmstedt.Slutligen, sju år efter att Rysslands ockupation av Åland inleddes, slöts fred i Nystad år 1721. Det innebar att många ålänningar nu äntligen kunde återvända till sina hem. Men Anna Stephansdotter stannade alltså kvar på Lidingö även efter att freden slutits. Där gifte hon sig med lidingöbon och torparen Erik Olof. Det fanns givetvis även andra ålänningar som stannade kvar på den svenska sidan av Ålands hav, bland annat några präster som kom att betyda mycket för de åländska flyktingarna genom organiserandet av ett slags flyktingmottagning och flyktingsjukhus.- En av prästerna, Hedén, var boende på gården Ekholm. Där upptäcker man väldigt många både födda och döda, exceptionellt många för att vara en så liten gård. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att han hade ett flyktingläger och tog hand om sjuka flyktingar och då kan man kalla det flyktingsjukhus i någon mån, fortsätter Jan Malmstedt.Det åländska flyktingbarnet, Jan Malmstedts anmoder Anna Stephansdotter, levde alltså med sin Erik Olof på Lidingö. Tillsammans fick de flera barn, men endast ett av dem, sonen Olof Erik, överlevde barndomen. Han fick en dotter som fick heta Anna Greta, som i sin tur gifte sig med en viss Petter Malmstedt. Och så kommer det sig alltså att lidingöbon Jan Malmstedt har åländskt blod i sina ådror.- Det är faktiskt Anna det börjar med, hon är den första jag vet någonting om i min släkt och som går att hitta. Det är en säregen känsla.Programmet är gjort av: Elisabeth Renström och Anna-Lotta Hirvonen Nyström Uppläsare: Lars Carlsson, Jon Agerskov och Lisa Wall slaktband@sverigesradio.se   

Husen som byggdes för sommaren. 1938 sker något fullständigt revolutionerande i Sverige. Tiden är mogen att införa lagstadgad ledighet för alla arbetare; rätt till 2 veckors betald semester. Arbetarklassen vinner äntligen den fritid som ger möjlighet att byta miljö och få perspektiv på sin vardag. Enligt tidens ideologi anses förströelse göra människor förströdda, kortsiktiga nöjen göra människor nervösa. Aktiva nöjen, segling, camping- och cykelsemester, är det bästa. Runt om i landet, längs älvarna, vid sjöarna och i skogsbrynen, öppnas det vandrarhem, byggs det sportstugor och fritidshus för ett aktivt friluftsliv. Ny teknik och nya material gör att det går att bygga både billigt och lätt. Masonit, en träfiberskiva, används flitigt och du kan fortfarande se enkla så kallade "masonitstugor" på badorter som t.ex. Tylösand som byggdes ut på 30- och 40-talen. Fritidshusen saknar bekvämligheter, det ska vara utedass och vatten som hämtas i brunn. Tidigare, innan 1938 var det bara den välbeställda medelklassen och överklassen som haft möjlighet till sommarvistelser; sk. Sommarnöjen. Hus till för rekreation max 1,5 h timme med ångbåten ifrån staden. I veckans program tar arkitekten Katarina Bonnevier med oss ut i sommaren, till de hus vi tar vår tillflykt i när staden känns trång. Gäst i studion är arkitekturhistorikern Ann Katrin Pihl Atmer som berättar om vikten av veranda och utsikt. Hör Salima Severin berätta om vikten av att odla en kolonilott. Och hör hur den ekonomiska kollapsen 2007 skapade ruiner av semesterparadis i ett av världens turisttätaste land Spanien. 

När Årsta Torg i södra Stockholm byggdes i slutet av fyrtiotalet och början av femtiotalet var det Sveriges första kompletta förortscentrum, men idag är det färgerna och mönstren på fasaderna som sticker ut mest. Husen är målade i stora geometriska mönster i gult, grönt, svart och vitt. Mari Ferring är bebyggelseantikvarie och disputerade nyligen på en avhandling i vilken hon undersöker färgernas betydelse i arkitekturhistorien, och hur färgerna speglar samhällets förvandlingar, och hon säger att Årsta Torg är unikt. Under femtio- och sextiotalet fick färgerna sedan stryka på foten till förmån för arkitekturens former, men under sjuttiotalet kom en reaktion mot tegelväggar och vad man tyckte vad trista, grå betongmiljöer. Samhället förändrades och de ljusa färgerna blev åter populära. Dessutom fortsätter serien om den svenska vistraditionen, och den här veckan berättar musikvetaren Marita Rhedin vid Göteborgs universitet om 1930- och 40-talen, en storhetstid för vissången. Programledare är Urban Björstadius.