Podcasts about Punken

Duon har varit på Punk Royale och två dygn senare är de fortfarande i chock, kvällen har verkligen satt sina spår. Sanne har fyllt 35 och det var dags att fira, hon anade att en överraskning låg runt hörnet och det blev en episk kväll med ett roligt gäng där alla blev tagna av tempot på Punken. Efter att ha gått igenom kvällen och påmint varandra om diverse roliga händelser, öppnas åsiktslådan. Som vanligt blir det både högt och lågt när vi delar våra tankar om de åsikter som skickats in. Vad tycker vi om Lovisa Worge och Hanna Schönbergs perfekta Instagram-flöden? Har Bianca Ingrosso ett sexigt kök? Är vi för periodvis fastande och vad tycker vi egentligen om att skaffa barn via en surrogatmamma? Vi pratar fuck boys och delar tankar om öppna förhållanden. Ni hör ju, detta blir spännande och en salig blandning av djupa tankar, kärlek och humor.https://yourmindfestival.se/Datum: 7 september 2024Plats: Trädgården, StockholmRabattkod för 20%: sannealexandraTack för att ni fortsätter lyssna! Puss & Kram Kontakta oss: team@sannesebbe.comhttps://www.instagram.com/sannealexandra/https://www.instagram.com/s.schardl/KlippningTalkEdit Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anitha åker über och inser att hennes snålhet har förbrukat hennes rätt att klaga på servicen. Alla får fem stjärnor men ingen är värd fler än tre. Punken är död och betygen devalveras - inte ens Jonas Gardell orkar göra en fjolla av en fjäder samtidigt som vi alla drunknar i mellanmjölk.Vi trånar efter Carl och Karins in i dödenkärlek och försöker bena ut pros and cons med situationship. Kärlekens motsvarighet till über. Varför är vi så satans lama? Är Martin Melin, Augustin "Min kuk är för stor" Erba, Jocke Lundell och snubbarna med Pick me girl-vibe lösningen på allt nu när killarna på luckan är kåta på krig? Vad vet vi? Kanske ingenting! Men en sak vet vi och det är att vår älskade podd går i graven nästa vecka. Svinga din bägare med oss och ge oss kärlek en näst sista gång! Bli medlem i Lillelördag klubben och få ta del av specialpoddar och ofiltrerade analyser! https://plus.acast.com/s/lillelordag. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I denna Shortcat bjuds det på intervjuer med författare som besökte Tranås At The Fringe som ägde rum i juli 2023. Gästerna som intervjuades var: Janne Lagerström "Ramones i Sverige: världens första punkband skruvar upp tempot i folkhemmet", Peter Kagerland och Coste Eriksson "Livet Är En Bluff, Punken i Linköping 1977-1986" och David Andersson "RÅPUNK - The birth of Swedish Hardcore, 1981–1989".

"Vi blev utfrysta av The Clash och Sex Pistols, de tyckte vi var för obstinata. Men det var bra för oss, för det gjorde att vi kunde utvecklas musikaliskt precis som vi hade lust". The Stranglers började som en del av den brittiska punkscenen i slutet av 1970-talet och är ett av de band som visade sig ha bäst hållbarhet och uthållighet. Hur kommer det sig? Basisten Jean-Jaques Burnel minns också det klassiska raggarbråket i Klippan i Skåne 1977 och berättar om hur kontakten med publiken uppstår idag.Reporter: Anna Tullberg.

Despite knowing what The Boy would eventually become, you know Moulz & Mel still had to say what's real about Drake's paradigm-shifting, breakout 2009 mixtape, So Far Gone. SPECIAL GUEST REVIEWER: @https://twitter.com/fromoldharlem (fromoldharlem) --------------- Intro (0:00) -- The Rating System, Explained (10:20 - 13:02) -- The Rap Rankings Game (41:36) -- RAB Express: Maxo Kream, Punken (2:08:24) This Week In Moulz & Mel (2:41:50) -- So Far Gone Info (3:19:55) -- Track 1: "Lust For Life" (3:56:17) -- Track 2: "Houstatlantavegas" (5:01:36) -- Track 3: "Successful" (5:25:46) -- Track 4: "Let's Call It Off" (6:16:39) ---------------- Pt. 2: https://raprankings.captivate.fm/episode/s10e06-drake-so-far-gone-pt-2 (https://raprankings.captivate.fm/episode/s10e06-drake-so-far-gone-pt-2)

Mandagen starter med akustisk punk fra Hudkreft. Kristin, Astrid og Nikoline har snakket møbeltyven og hva som blir en mulig dom. Et dypdykk i instagramhistorikken bringte frem pinlige fortrengte minner for alle. Vi får også frem et godt eksempel på hvorfor 11-ringer ikke burde ha instagram. I tillegg er det festivaluke hos Nova. Har du ikke kj;pt billett enda, hjelper vi med det.

Messiah ifrågasätter Aftonbladets genanta Eric Saade-bevakning, Klara presenterar Bingo Kardashian och John går igenom den senaste utveckling i Madeleine McCann-fallet inför preskriberingen på tisdag.

Albumaktuelle FABRÄK's musik er hurtig, voldsom og rå. Deres tekster handler om smadrede byture og alle de ting, de hader. Alligevel er de ikke "et fucking punkband". I første indslag fortæller et af tidens meste interessante danske bands om deres musik og inspirationskilder. Og det bliver indledningen til Kræs' punk-special. For sammen med bands som Joyce, Sleaford Mods, Idles og Fontaines D.C. er FABRÄK en del af en større tendens, hvor unge bands finder inspiration i punkmusikken og laver råt og tempofyldt musik med politiske budskaber om at tage et opgør med det bestående. Musikjournalist Anders Bøtter tegner et portræt af punkbevægelsen, som den så ud i sin storhedstid sidst i 1970'erne. Det gør han i et indslag, hvor også en af punkens pionerer, Sort Sol-guitarist Lars Top-Galia, giver et indblik i 1970'ernes punkscene i København. Sidst i udsendelsen giver musikjournalist Anders Bøtter en indføring i den bølge af punkinspirerede bands, der ser dagens lys i disse år og den politiske situation, de gør oprør mod. Vært: Maja Hald. Tilrettelagt af: Søren Berggreen Toft og Emil Mortensen. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Selv om våre to pønkere er av den middelaldrende garden så prøver de å unngå å utvikle pønke elitistiske, armene-i-kors og bitre gubbe holdninger. Og enda godt er det, for da hadde de ikke tatt seg bryet til å invitere LEAH RØKKE, ROKSANA NIEBRZEGOWSKA og JOHANNES GRANAAS DANIELSEN fra HUDKREFT hjem til sofaen i Grinebiter stua. Bli med oss på reisen tilbake i tid til Hudkreft's spede begynnelsen, med tiden på AKS, oppveksten dems og de første konsertene med verge, til nåtiden, der Hudkreft turnerer ganske heftig landet rundt og sparker hardt oppover mot gubbeveldet, punke eliten og misongynistiske og græbbete politikere!

Legenden Rocco Gustafsson kvällsgästar Piratstudion. Som en rysk docka (eller en lök) skrider han fram, tillsynes enkel men med oändligt fascinerande lager. Eskilstunas stolthet och Sveriges Tommy Ramone!

Im Buch Extreme Ownership geht es um das führen von Teams aber auch sich selbst. Zuerst einmal gibt es keinen Führer wenn niemand folgt. Daher ist das einbeziehen des Teams, der Individuen so wichtig. Es werden verschiedene Punkte erläuter, Verantwortung für die Aufgabe übernehmen, nicht nur die direkt vor einem liegende sondern auch das größere Gesamtbild. Kommunikation nach unten und oben, um das Warum zu erklären. Damit jeder nicht nur weiß, was seine Aufgabe ist sondern auch warum. Wenn diese Aufgabe klar ist, geht es darum für den Einzelnen genug Freiheit zu haben um die Aufgabe selbständig zu lösen – dezentrale Führung bzw. Auftragsbezogene Führung. Die Lösung ist nicht im Detail vorgegeben sondern das Ziel. Dadurch ist es für den einzelnen möglich sich stärker mit der Aufgabe zu identifizieren, innerhalb seines Rahmens spezifisch und schnell zu reagieren um das Ziel zu erreichen. Das bedeutet das Team bzw. den Einzelnen mit Freiheit, Verantwortung und Vertrauen auszustatten. Auch die Ideen und Lösungen, welche von den Einzelnen kommen anzunehmen. Da diese vor Ort, in der Praxis mit der Sache zu tun haben. Als Führungskraft wird durch Verantwortung aber auch durch das was Toleriert wird ein Beispiel gesetzt. Was ich übersehe, was ich durchgehen lasse, wird der neue Standard. Das Buch selbst habe ich im Podcast von Christopher Funk – Vertriebsfunk gehört und es mir dann bestellt. Mittlerweile höre ich auch den Jocko Podcast, von Jocko Willink selbst. Ich kann mich mit vielen Punken sehr gut identifizieren, einmal im Buch aber auch vom Podcast. Das mit der Eigenverantwortung, Selbstdisziplin und dem klaren Warum und was ist das Ziel sind allgemeine Prinzipien welche mir aber auch vielen anderen im Leben weiter helfen. Der Weg dahin muss von innen kommen, gelebt werden. Genauso wie Führung gelebt werden muss. Jeder kennt es, egal was ein Vorgesetzter sagt, solange er es nur sagt aber sich anders verhält, wird das gemerkt. Es entsteht eben eine bestimmte Arbeitskultur aufgrund des Verhaltens. Jeder weiß, was unausgesprochen geht und was nicht. Was ich noch mal viel stärker aus dem Buch gezogen habe ist die Kommunikation nach oben. Einfach um die Führungskraft abzuholen, wo bin ich, läuft alles, was sehe ich als Baustellen? Es ist schon immer mein eigenes Anliegen gewesen, meine Aufgabe so zu beherrschen, damit ich hier die komplette Verantwortung habe und alle meine Möglichkeiten ausloten kann um das Ziel zu erreichen. Die Eigendisziplin, nicht nur auf Arbeit sondern im ganzen Leben, gute Vorbereitung, Sport, Ernährung, die kleinen Aufgaben erledigen, um hier einfach meine Freiheit zu schaffen, da sich nichts ansammelt. Was mir ebenfalls gut am Buch gefällt ist die Klarheit, jedes der 12 Prinzipien ist mit zwei Beispielen unterlegt, einmal Militärisch und dann aus den Erfahrungen mit Unternehmen. Einige Prinzipien sind recht klar, manche erst in der Übertragung mit den Unternehmenserfahrungen wie zB Cover & Move. Klar abgrenzen möchte ich hier zwischen Selbstdisziplin, Eigenverantwortung, also das eigene Leben in den Griff bekommen, seine Aufgaben zu erledigen, auf sich achten um Gesund zu bleiben, nicht in Finanzielle Not zu geraten und sich unnötige Schwierigkeiten in Schule, Studium und Arbeitsleben zu ersparen, zum Selbstoptimierungswahn. Dieser erscheint mir oft als ein Resultat aus der Materialistischen über Individualisierung, bei dem der einzelne nicht mehr die Entfaltung seiner Interessen und Potenziale nimmt, sondern es nach oben skaliert wird. Verzerrt um einem gefühlten so musst du sein um zu bestehen Trend zu folgen. Dadurch bring der Einzelne sich außerhalb des natürlichen Gleichgewichts. Das Eigenverantwortung und Selbstdisziplin aber Kernelemente sind um aktiv das eigen Leben zu gestalten wird im Buch Extreme Ownership noch einmal klar und deutlich, ebenso wie gute Teamarbeit gelingen kann.

Sista avsnittet för denna säsnong. Vi har tagit oss från medeltiden till idag och tittar på samtidskonsten ser att den revolutionära och radikala konsten lever i allra högsta grad! Punken … Continue reading →

We chopped it up about some of the best new music out this time around! In part 2 we talked Trey Songz's double albums "11" & "28," Young M.A.'s dope new track 'Bleed,' Boosie's "Boosie Blues Cafe," Lil Baby's "Street Gossip," Maxo Kream's "Punken," & more.Side topics this time included why Trey is overly defensive of Big KRIT, Young M.A. being a beast, how happy I am that Tekashi is going to jail, why people care about Blueface, & more.

Jakob Overgaard AKA Baby Duka er multikunster med forkærlighed for computerspil og undergrundskultur. Hør hvordan man bygger et spil med sit community og hvordan det altid bliver fedest, hvis det er lidt punk. Gæst: Jakob Overgaard

Mardi 16 janvier, c'était la première de l'année pour Brad Beat et Mugen, l'occasion donc de deux belles chroniques : des news pour le premier, une chronique de Punken, l'album de Maxo Kream pour le second. Au programme également, une sélection vinyle de Lolo. La tracklist  Brad Beat : Slim Thug feat. Paul Wall - RIP Parking Lot Trizz - Sleep in a trap Soriano - Must not know Ralphy London - Scars  Jam Baxter et Ed Scissor - First bite Von Poe VII - Staccato Maverick Montana feat. Rigz - Corner Store Milkavelli, Suspect - Rehab   La potion de Mugen : Punken de Maxo Kream   Maxo Cream - Work Maxo Cream - Roaches Maxo Cream - Grannies Maxo Cream feat. D Flowers - Go   La séléction vinyle de Lolo :   Christian Scott feat. Vic Mensah - Freedom is a world J Lamotta - Everybody needs the sunshine Daryl Donald - Night game   Bonus Track :   Bones - Bas News

Drake's Whiskey company is reportedly going public so we drank and reviewed it for OVO. Disclaimer: we were not paid by OVO to shamelessly plug this. The Ear Buds discuss Sidney Gish and her oddball Indie Rock Album "No Dogs Allowed" as well as Maxo Kream's debut hip hop album, "Punken". Follow us on Twitter @earbudscast Follow us on Spotify @theearbuds

En söndagkväll för ganska precis 40 år sedan på Jarlateatern i Stockholm sattes den svenska punkvågen i rullning. Några år senare hade den lagt sig. Men hur har idealen förvaltats i konsten efter det? Det var den 15 maj 1977 som det amerikanska bandet Ramones ställde sig på Jarlateaterns scen i Stockholm en konsert som slutade med att teatersalongens stolar rycktes loss och kastades upp på scenen och 500 svenska punkare föddes i ett slag. I alla fall är det så det har beskrivits av somliga som var där. Men på några korta intensiva år hade det mesta sedan blåst över. Men musiken hade ett enormt inflytande och gör-det-själv-inställningen som var en av punkens viktigaste artistiska credon spred sig till sist långt utanför treackordsmusiken. Gunnar Bolin har träffat två konstnärer från olika fält som båda påverkades starkt av punken och den efterföljande new waven, författaren Aris Fioretos och kompositören Marie Samuelsson. Fioretos var i sin ungdom redaktör för punktidningen, eller fanzinet som man sade, Noncha allt! Och Samuelsson spelade i bandet Elegi. Gunnar Bolin gunnar.bolin@sverigesradio.se

Äntligen delar vi med oss om hur det är att vara jättelång, vi tar en tur till Stockholms södra förorter och landar i Farsta där punken föddes - och eventuellt också dog. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den 22 oktober är det exakt 40 år sedan singeln "New Rose" med The Damned blev den låt som kom att först gravera punken i vinyl. P1 Kultur bjuder in till födelsedagskalas. I P1 Kultur ska vi ägna oss det som ibland lite föraktfullt kallas för jubileumsjournalistik. I år firar den brittiska punken 40 år.Ofta återkommer datumet den 26 november som själva födelsedagen, för det var då Sex Pistols släppte sin första singel Anarchy in the UK. Men det datum som vi tar vår utgångspunkt i är den 22 oktober 1976. Då släpptes det som anses som den ALLRA första brittiska punksingeln: "New Rose" med The Damned.Med oss i studion är kulturredaktionens Fredrik Wadström och Mia Gerdin. P1 Kulturs reporter Anna Tullberg har även träffat artisten Maria Andersson Lundell, tidigare sångerska i Sahara Hotnights, som influerats av punkens energi och råhet.Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Naila Saleem

I år är det 40 år sen de första punkskivorna kom. Ingen trodde 1976 att punken skulle bli ett långlivat fenomen, men generation efter generation nya lyssnare upptäcker musiken. Två legendariska punkband spelar på årets Way Out West. Hur har historieskrivningen om punk förändrats? Varför vägrar punken att dö? Det här avsnittet är ett slags Filosofiska Rummet om punk, med skivbolagsdirektören Martina Ledinsky, botanikern och journalisten Elin Unnes samt hardcoremusikern och journalisten Christoffer Röstlund Jonsson.

Punken är för evigt sammanknippad med önskan att sticka ut, göra uppror och säga ifrån. Och det är ofta med blinkningar till just punken som vilddjur och posörer trampar fram sina egna vägar. Musiken från avsnittet på Spotify I detta avsnitt av Livet är en fest hör du: DJ Sleepy (Patrik Elofsson), Christian Falk (Imperiet), Robyn (Robin Carlsson), Stonebridge (Sten Hallström), Joakim Thåström (Ebba Grön, Rymdimperiet, Imperiet, Peace Love & Pitbulls), Håkan Persson, Janeric Sundquist, Nils Fagerberg, Lena Jordebo, Stry Kanarie (Anders Sjöholm), Kai Martin (Kai Martin Löwen Åberg) (Kai Martin & Stick), Karl Gasleben (Cosmic Overdose, Twice A Man), Alexander Hofman (S.P.O.K), Mauro Scocco (Ratata), Susan Myrdal, Suzzie Tapper (Suzzies Orkester), Lasse Karlsson (Suzzies Orkester), Fredrik Wadström, Johan Johansson (KSMB, Strindbergs), Cecilia Blomberg, Jocke Berg (Kent), Thore Sonesson, Johan Kinde (Lustans Lakejer), Tom Wolgers (Lustans Lakejer), Andreas Mattson (Popsicle, Sweet Chariots), Henrik Berggren (Broder Daniel), Kenny Håkansson (Broder Daniel), Nicke Andersson (Nick Royal) (Entombed, The Hellacopters), Dregen (Andreas Svensson) (Backyard Babies), Nicke Borg (Backyard Babies)

Om arvet efter proggen och punken. Svensk flower power var en märklig tid. Samma sak med punken som var något av det märkligaste som hänt svenskt musikliv. All musik är inte underhållning. En del manar till eftertanke, kanske till och med till motstånd och förvirring. Musik får politisk laddning för att den ingår i ett bestämt sammanhang. Ibland blir polariseringen mellan individer och grupper särskilt tydlig just i musik. Det är vad musikmagasinet Musik & Politik handlar om. Medverkande: Katarina Mazetti, författare och Mattias Alkberg, musiker och poet.Röst: Marie Skönblom, skådespelerska Skottes Musikteater.Gästkrönikör: Nina Lekander, författare och kulturjournalist.Produktion: Mikael Strömberg / GiG Mikael Strömberg skriver om progg och punk.Musik. Vad är det bra för?Utan musik stannar världen. Jo jag tror faktiskt jorden trillar ur sin elliptiska bana utan musik. Vi tappar ett fundamentalt sätt att uttrycka oss.Om jag går till mig själv. Ingen annan händelse har format mig så starkt som när vi i baksuget av proggen, mot slutet av 1970-talet, ockuperade Ångväveriet i Gävle och startade vårt eget musikhus. Byggnaden var sliten. Övergiven. Fantastisk. Vi representerade bara oss själva och gjorde precis som vi ville. Fixade replokaler. Festade. Hittade någonstans att vara och gå hemifrån för att bryta julaftonens traditioner.Så går det ett, två, tre år. I ett tidningsklipp från Arbetarbladet läser jag att hyresvärden hotar med att chockhöja hyran och frysa ut oss från byggnaden. Det finns en byggplan för centrala Gävle som vi inte får se. Den gången kunde man hoppats att kommunen visat lite mera guts och moraliskt stöd. Men man svek oss. Kultursekreteraren hade ingen koll på musikens egentliga betydelse. Tanken att musik formar en individs alla åldrar, in i arbetslivet, ända in i döden, tror jag inte ens diskuterades. Den kunskapen hade man inte.Under en sommarvecka revs den del av huset där jag och mina polare höll till. Med rivningsmassorna följde också min förstärkare, någon synt och ett elpiano, Fender Rhodes, som jag gnetat ihop efter ett sommarjobb. Själv befann jag mig utomlands, utom räckhåll för rivningskulan.Det händer dagligen att jag kastas tillbaka till den där speciella känslan av m-u-s-i-k i hela kroppen. Det bubblar som kolsyra från tårna, ut i fingrarna. Som en blandning av uppväxt, upptäckt och uppror. Jag hör några plågsamma syntförsök. Surret av gitarrpedaler. Stråkmaskiner. Pukor som stäms. Garv. En del gråt. Starka röster om solidaritet. Kärva mollackord. Ljusblå sus-ackord. Och skitlånga solon långt in på vargtimmarna. Periodvis bodde jag i sörjan av trasmattor och nedsuttna second hand-möbler och gick direkt till mitt jobb på postverket, efter nätter av jammande.Under några intensiva år var det här vår egen skola där alla inblandade agerade lärare och elever, rektorer och vaktmästare.Berodde allt bara på tidens inneboende kreativitet? Eller fanns det en speciell jordmån för musikalisk kreativitet, som gjorde det möjligt för proggen och punken att utvecklas?På den frågan vill jag gärna svara ja! Och det har aldrig slutat växa.Åter till 1970-talet minns jag det som en härlig mix av replokaler, kollektiv, graningekängor, överskottsrockar, Marshallförstärkare. Och linser. Linssoppa, Linsgryta. Linsbiffar. Linsbröd. Linserna var 1970-talets nudlar. En räddare i nöden.Och många låtar var längre än 20 minuter. Ibland var låtarna rent av himmelskt långa. Vi ville ju inte vara sämre än Genesis paradlåt Suppers Ready (26 minuter)!Så här kunde en spelning på Fritidsgården Brynjan i Gävle utvecklas. Jag kommer särskilt ihåg en konsert med den symfoniska progg-gruppen Hangar där jag själv satt i syntkiosken och levde ut mina drömmar som Rick Wakeman.Spelningen börjar med att en av oss redan har skrivit en recension för att senare skickas till lokaltidningarna. Vi litade nämligen inte på att någon kunna bedöma vår arty-farty-Yes-King Crimson-influerade musik.På Brynjan är det glest med folk. Efter ena väggen sitter tre brynäsare och trycker. För att bryta den dåliga stämningen tänder vi värmeljus på scenen. Snart tar det eld i en dunjacka. Trummisen blir smått nervös och fastnar med en trumstock innanför glasögonbågarna och sprätter iväg glasögonen till andra sidan lokalen i ett krasch. Nu är lokalen folktom. Basisten signalerar att han vill ha solo. Som sedan pågår och pågår och pågår till en såsig stråkmaskin. Vi avslutar konserten med att spela ledmotivet till Bröderna Cartwright. Allesammans på en gång, i olika tonarter!Vi var världsbäst. Men ganska snart tvärdog den svenska proggen eftersom den satte musikalitet och teknik i kontrast till ett vagt ideologiskt innehåll. Först hade den karaktären av ett öppet stormöte där varje ögonblick kändes som en revolt, men sedan blev den ett småskuret och slutet system för små lokala politruker.I England och Tyskland spelade Genesis och Kraftwerk progressiv musik utan avsikt att stödja någon politisk riktning. Tysk krautrock och fransk art-rock slog aldrig riktigt i Sverige. Till slut ville vi mer än själva ideologin och många av oss började också studera musik på högskolor och universitet.Det har skrivits kilometervis om 1968-rörelsen, men mer sällan om kulturrevolutionen 1977, punken.Mitt i musikrörelsen och Abbas råkommersialism behövdes ett andningshål och så startade en upprorisk tid med gör-det-själv-musik där Ebba Grön och Sex Pistol liknar easy-listening i jämförelse.I ett pojkrum, i en lägenhet någonstans i Sverige, sitter en ung människa och känner utanförskapet koka. Punken är något av det märkligaste och största som hänt svenskt samhällsliv. En punkare hatade proffs. Hatade mjölk och stämda gitarrer. Hatade kommunpolitiker och musikhögskolornas moderatelever som tränade skalor. Ett band som tryckte upp en affisch eller möjligen en t-shirt ansågs ha sålt sig. För de punkare som inte söp hjärnan i bitar eller hamnade på avgiftningshem gick det oftast rätt hyggligt, deras energi räckte till att bli chefredaktörer, landstingspolitiker, revisorer och it-pedagoger. För många var det bara att konvertera de klassiska hattexterna till något kreativt och flytta över experimentlustan till andra verksamheter.I punkens soppkittel blandas vänster, anarkism, feminism, glam, dödsromantik, sprayburkar, nitar, läder, förvirrade åsikter om vartannat.Spänningen mellan musikermusik (skolad) och punk (oskolad) lär aldrig bli starkare än den var under åren 197787. Varken förr eller senare har avgrunden mellan rockmusik och konstmusik varit djupare. Bland annat blottlägger det skillnader mellan universitetsstad och arbetarstad. Vi och Dom. Punken föddes dessutom i en gyllene tid innan kulturkansliernas sparpaket, när även de minsta kommuner med några tusen invånare hade livaktiga musikscener och stadsarkitekter lät rivningskåkarna stå kvar som framtida aktivitetshus.Visst kan man fnissa åt punken som pubertal förgänglighetsromantik. Men den var på allvar. Och visst kan man bli trött på alla lokala musikfester där banden harvade i samma gödselstack. Men vi hålla ihop och nätverken har bestått.Idag frossar utländsk press i skandinavisk punkologi, återutgivningarna av gamla vinylklassiker och tvättade kassettband har satt fart. Även livsstilen består. Idag har hälsomyndighetens mardrömsscen, Musikverket, flyttat in på nätet och förgrenats än mer.Så sent som i somras gick jag förbi ett gäng som satt och rökte vattenpipa i solskenet. I stereon brummade Blommor & Bajonetter med Arabens Anus. Min yngsta dotter undrade: Pappa, Varför är dom utklädda och varför har dom tuppkammar och fjädrar i håret? Dom är punkare, svarade jag. Jaha, sa hon, som om det vore det mest självklara sättet att leva.Så är det. Liket lever.Den som trots allt tror att musik är underhållning. Till dig vill jag säga: du har inte fattat poängen. Visserligen kan det störa mig lite att till och med punk och progg goes antikrunda. Snart, mycket snart, kikar Knut Knutsson fram i rutan med ett knippe vinyler av PF Commando och Arbete & Fritid.Men vad gör det. Det bevisar bara musikens och dess utövares överlevnadsförmåga.(texten är hämtad från boken Vi Lever När rocken kom till Gävle)