Podcast appearances and mentions of annika strandh

Socialdemokraternas ledning vill ha hårdare invandringspolitik, kan det skapa bråk internt? Och Annika Strandhäll kämpar för arbetstidsförkortning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Göteborg samlas Socialdemokraterna för partiets 42:a kongress. Partiet ska besluta om vilken politik man ska skylta med under valrörelsen, men det finns gnissel i vissa frågor. Partiledaren Magdalena Andersson vill ha en stram migrationspolitik, trots internt tryck för en mjukare linje. En annan het potatis är arbetstidsförkortningen, vad tycker partiledning om Annika Strandhälls linje i frågan? Samtidigt hänger den numera väldigt omtalade lotteriskandalen som ett mörkt moln över partiet.Veckans avsnitt spelas in på Svenska mässan i Göteborg där Socialdemokraternas partikongress hålls. På plats är, förutom alla politiker, även artisten Titiyo som jämför Magdalena Andersson med en eldig häst.Medverkande: Helena Gissén, inrikespolitisk kommentator på Ekot och Katarina Helmerson, politikreporter på Ekot.Programledare: Parisa HöglundProducent: Mattias Dellert

Hur ska vi få till kortare arbetstid? För nästan exakt ett år sedan pratade vi i Starta pressarna om en av de då hetaste politiska frågorna: kortare arbetstid. Avsnittet fick rubriken ”Strandhäll har rätt, du jobbar för mycket”. Frågan är fortfarande stekhet, inte minst med anledning av Socialdemokraternas kommande partikongress. Idag gästas vi på Katalys och Starta pressarna av just Annika Strandhäll, och också av Kommunals expert i frågan, Hampus Andersson. Medverkande: Annika Strandhäll, Hampus Andersson, Sixten Engqvist & Daniel Suhonen

Frågeställaren Jesper tycker att socialdemokraten Annika Strandhäll är “otrevlig” och “allmänt aggressiv” och undrar varför ingen i ledande ställning i partiet verkar inse det. Henrik Torehammar ser prövar ändå tanken att Strandhäll är “en god Hanif Bali”. Torbjörn Nilsson pratar om ett underbarn som inte levererat på förväntningarna. Maggie Strömberg spekulerar om Magdalena Anderssons nya lag och om det är Teresa Carvalho som kommer knipa en plats i verkställande utskottet på kongressen om tre veckor. Har du en fråga? Mejla politiken@svd.se

Jonas byter assistansbolag, Hasse i bar överkropp och är kåthet en grundkänsla?KÖP BILJETT TILL INAKTUELLT LIVE PÅ LISEBERGSTEATERN FREDAG 16 MAJ KL. 19:30: live.inaktuellt.seKöp Inaktuellts egna merch på inaktuellt.seFölj poddens Instagram: @inaktuelltpoddMejla in dina frågor till: inaktuellt@podplay.seLyssna på Inaktuellt Live VARJE måndag och torsdag från kl 09:30 på Podplay.se eller i Podplay-appen för att lyssna och ställa frågor direkt till Jonas, Hasse Brontén, Linnéa Bali och producenten Dawwa.

Hur effektivt är KU-vapnet mot politiska motståndare? Och vilka frågor blir hetast under politikåret 2025? Vi tar fram spåkulan och siar om rafflande stämmor och partiledare som kan få det tufft. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Politikåret började med att Annika Strandhäll KU-anmälde Ebba Busch för en post på Instagram. Men Busch hade redan pudlat, så hur effektiv var strategin att ge saken förnyad uppmärksamhet? I veckan stod det klart att EU-kommissionen inte sätter käppar i hjulet för gårdsförsäljning i Sverige. Vi minns debatten som pågått sedan 00-talet och som tidigare splittrat högersidan. Vi ringar in årets viktigaste och svåraste frågor och berättar om väljarnas förväntningar på 2025.Medverkande: Helena Gissén och Fredrik Furtenbach, inrikespolitiska kommentatorer på Ekot. Programledare: Parisa HöglundProducent: Therese Rosenvinge

11 september. Inom Socialdemokraterna föreslås en sänkning av arbetstiden från 40 till 35 timmar. Vad innebär det för ekonomin, sysselsättningen och arbetslivet? Annika Strandhäll, riksdagsledamot för S, och Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom Svenskt Näringsliv, diskuterar med Andreas Ericson.

Annika Strandhäll har gjort sig känd för att våga stå upp för sin egen övertygelse även om priset ibland varit högt. Särskilt när det gäller den strid hon tagit mot högerextremisman där hon bland annat hamnat på dödslistan över landsförrädare.Men vad betyder det att ha sina rötter i Bergsjön när det blåser som värst? Är hon mer stryktålig eller är det kanske så att självkänslan ligger i prestationen och att hon alltid har lite ont i magen?Olof Palme myntade en gång begreppet att politik är att vilja. Men är det verkligen så fortfarande, eller är politik att prioritera eller kanske rent av bara att följa opinionen? Och vilka personliga egenskaper skall framtidens politiska ledare ha för att kunna klara tuffa kriser som krigs- och klimathot?Vi pratar också om hur galet elstödet var, att som barn inte ha mat i kylskåpet, att hon aldrig blivit orättvist behandlad av journalister och om hur gött det är att kliva in på Pressbyrån på Centralen i Göteborg.Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Högern mobiliserar mot det de kallar genusideologin världen över. Dit klumpar de samman aborträtt, hbtqfrågor, genusstudier, queerteori, minskad nativitet, positiv särbehandling, sexuell frigörelse, transvård och lagstiftningar för jämställdhet. De reproduktiva rättigheterna är under attack i ett konservativt hegemoniskifte. Apans anatomi gästas i detta avsnitt av Lotta Ilona Häyrynen och Myra Åhbeck Öhrman för att prata om varför delar av kvinnorörelsen hamnat i en ohelig tvärfront med antigenusrörelsen i transfrågan. Läs mer: Lotta Ilona Häyrynen: Agnes Wold visar hur lätt man radikaliseras https://www.aftonbladet.se/kultur/a/zEo3W1/lotta-ilona-hayrynen-om-transfobi-radslor-och-informationskrig Lotta Ilona Häyrynen: Är inte vi del av den samlade kvinnorörelsen, Agnes Wold och Annika Strandhäll? https://arbetet.se/2024/04/11/ar-inte-vi-del-av-den-samlade-kvinnororelsen-agnes-wold-och-annika-strandhall/ Myra Åhbeck Öhrman: Den transkritiska feminismens radikalisering borde vara bekant https://arbetet.se/2022/08/05/den-transkritiska-feminismens-radikalisering-borde-vara-bekant/ Myra Åhbeck Öhrman: All politisk debatt muterar ofrånkomligen till ett kulturkrig https://tidningensyre.se/2021/19-november-2021/forminska-inte-transfobin-till-kulturkrigsnonsens/ Myra Åhbeck Öhrman: Transrättigheter är mänskliga rättigheter https://www.opulens.se/opinion/transrattigheter-ar-manskliga-rattigheter/ Hanna Gustafsson: "Freedom will race like whisky through my veins" https://fluffyhannis.blogspot.com/2024/04/freedom-will-race-like-whisky-through.html Victoria Smiths bok Haggor är klaustrofobisk kvinnoläsning https://arbetet.se/2024/03/19/victoria-smiths-bok-haggor-ar-klaustrofobisk-kvinnolasning/ Irena Pozar: Ett meddelande från VeckoRevyn med anledning av debatten om den nya könstillhörighetslagen https://veckorevyn.com/nyheter/ett-meddelande-fran-veckorevyn-med-anledning-av-debatten-om-den-nya-konstillhorighetslagen/ Tomas Hemstad: "Hur många transkvinnor går det på en Agnes Wold?" https://www.ottar.se/hur-manga-transkvinnor-gar-det-pa-agnes-wold/ Mathias Wåg: I Italien har familjen blivit ett slagfält https://www.aftonbladet.se/kultur/a/eJpVRg/mathias-wag-om-feminismen-i-italien Emil Andersson: Vad som räknas som kön är ett politiskt val https://tidningenbrand.se/brand/nummer-1-2018-wetoogether/kon-ar-ett-politiskt-val/ Kontext podcast: Konspirationen kring Ulfs hbtqi-samvete!https://poddtoppen.se/podcast/1480598867/kontext/54-konspirationen-kring-ulfs-hbtqi-samvete Judith Butler: Who's afraid of Gender? (Bok)

Om frågan som får Magdalena Andersson att skruva på sig och om hur SD lade beslag på Löfvens klassiska citat. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Socialdemokraterna ska förnya sin politik svänger det hejvilt åt både vänster och höger. Vart är partiet på väg och varför duckar Magdalena Andersson frågan om arbetstidsförkortning samtidigt som Annika Strandhäll skruvar upp tonläget? Nu har partierna lanserat sina valkampanjer inför det stundande EU-valet, men det är inte alltid så lätt att para ihop rätt slogan med rätt parti. Och därför ser det mörkt ut för KD i Bryssel. Med Helena Gissén och Fredrik Furtenbach. Programledare: Parisa Höglund.Producent: Linda Aktén.

Annika Strandhäll ger starkt stöd till Vårdförbundet i den pågående konflikten med Sveriges kommuner och regioner. Hon dömer ut SKR:s argument att minskningen av arbetstiden skulle bli för dyr. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hon är tidigare socialminister och numera ordförande för Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Nu är Annika Strandhäll en av de socialdemokrater som ska lägga grunden för socialdemokraternas nya politik.Sågar SKR:s uträkningI en pågående konflikt med Sveriges kommuner och regioner (SKR) kräver Vårdförbundet bland annat sänkt veckoarbetstid med 3 timmar. Enligt SKR:s skulle en sådan åtgärd kosta 36,5 miljarder kronor, ett argument som Annika Strandhäll dömer ut.“Det finns inga som helst seriösa belägg för SKR:s siffror. Det är teoretiska modeller som bygger på förenklade antaganden.” Hon menar att SKR inte räknat in förenklad schemaläggning och andra åtgärder för att möta arbetstidsförkortningen samt att arbetstidsförkortning i andra sektorer och länder inte har lett till den typen av kostnader.Föreslår kortare arbetstidNu står det också klart att kortare arbetstid kommer att vara ett av förslagen på ny socialdemokratisk politik som ska läggas fram i början av sommaren. Annika Strandhäll leder arbetsgruppen om ett mer hållbart arbetsliv. Hon vill ännu inte presentera hur arbetstidsförkortningen ska se ut, men hon säger att det inte kommer handla om en extra semestervecka.”En katastrof tajmingmässigt”Annika Strandhäll har också väckt uppmärksamhet i debatten om den nya könstillhörighetslagen som röstades igenom i riksdagen förra veckan. Lagen innebär att det ska bli lättare att byta juridiskt kön. Snart går det att göra från 16 års ålder med målsmans godkännande och det krävs inte längre en könsdysforidiagnos utan det räcker med en vårdkontakt med läkare eller psykolog. En bred majoritet av riksdagspartierna var för lagen, även Socialdemokraterna, men Annika Strandhäll var emot förslaget. ”Jag tycker att detta tajmingmässigt, var något av en katastrof” säger hon och hänvisar till den stora ökningen av könsdysfori, vars orsaker inte ska vara tillräckligt utredda. Trots den tydliga ståndpunkten valde Annika Strandhäll att inte närvara vid riksdagsomröstningen.Gäst: Annika Strandhäll (S)Programledare: Katarina von ArndtKommentar: Helena GissénTekniker: Joachim PerssonProducent: Stina Fischer och Gustav Franzén

Kan det kanske vara så att den politiska partikulissen i sig är under attack.. "En splittrad regering, internt missnöje i Moderaterna och en statsminister under press. Frågan om det ska bli enklare att byta juridiskt kön har rört upp känslor. – Jag kan inte komma på en enda fråga där man revolterat i partiet på det här sättet, säger statsvetaren Tommy Möller. Det är tisdag i början av april och drygt en vecka kvar till omröstningen. Det lagförslag som ligger på bordet har skapat intensiv debatt inom Moderaterna. Riksdagsgruppen med 68 ledamöter sitter i möte. Det blir det fjärde mötet i partiet inom loppet av ett par dagar där man diskuterar könstillhörighetslagen. Stämningen är tryckt. Hur hamnade Moderaterna här? Redan i januari 2023 står ”förbättrade möjligheter att ändra kön” med på listan över lagförslag som regeringen ska lägga fram under våren. ”Om det blir den 21 februari eller något senare låter jag just nu vara osagt”, säger sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) som svar på en fråga om lagen i riksdagen. Därefter tar det stopp. De tre regeringspartierna är inte överens. Efter sommaren står det klart att Moderaterna och Liberalerna kommer att lämna förslaget till riksdagen utan Kristdemokraterna – ett ovanligt drag eftersom regeringspartierna vanligtvis går fram med lagförslag tillsammans. ”Vi hoppas där finna brett stöd bland de folkvalda för att ta nästa steg för att modernisera könstillhörighetslagstiftningen och öka transpersoners frihet”, skriver socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) och jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) i en debattartikel i Expressen i höstas. Statsvetaren Tommy Möller beskriver den situation som uppstått för Ulf Kristersson som svårbegriplig. Att en sådan här liberal reform stöter på motstånd i det konservativa Moderaterna borde Ulf Kristersson ha förstått. – Det är inte ett ledarskap som imponerar. Han har inte gått i takt med partiopinionen och inte ens i takt med den egna riksdagsgruppen, säger Möller. – Det är ovanligt att en moderat statsminister drabbas av den här typen av intern kritik. Vanligtvis rättar man in sig i ledet. Jag kan inte komma på en enda fråga där man revolterat i partiet på det här sättet. Flera M-ledamöter har för DN vittnat om att det finns ett stort motstånd mot det nuvarande förslaget, men få har varit öppet kritiska. – Vid en omröstning har jag väldigt svårt att se att man skulle gå mot partiledningen, säger Tommy Möller. När förslaget nu ska läggas fram för omröstning på onsdagen klockan 16 har KD begärt kvittningsförbud. Det betyder att styrkeförhållandena i riksdagen kan förändras eftersom man inte kan ”kvitta ut” frånvarande ledamöter. Enigheten är inte total ens i oppositionen. S-kvinnornas ordförande Annika Strandhäll går emot partilinjen i sin kritik mot förslaget. Socialdemokraten och riksdagsledamoten Patrik Björck har i en debattartikel i SvD aviserat att han tänker rösta nej till förslaget. Från M-håll beskrivs omröstningen som en prestigefråga för Ulf Kristersson, och vissa går så långt som att det handlar om hans överlevnad som statsminister. – Jag tror inte att folk ute i landet inser att om förslaget fälls så kommer Ulf behöva avgå som partiledare, kanske inte på kort men på lång sikt, säger M-källan. På en pressträff under Moderaternas Sverigemöte förra veckan fick Ulf Kristersson flera frågor om könstillhörighetslagen, hur han hanterat frågan och om hela den moderata riksdagsgruppen kommer att följa partilinjen. – Jag ångrar ingenting i detta. Som ni vet, det normala är ju inte att man har en ny lagstiftning via ett utskottsinitiativ, men det händer ibland och det här är ett sånt tillfälle, sa han då. De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Erik Nilsson och Henrik Torehammar går igenom förslaget till ny könstillhörighetslag – en fråga som exploderat i den allmänna debatten den senaste tiden, men som tröskats i olika former i 17 år. Agnes Wold, Annika Strandhäll och Henrik Jönsson har bildat en oväntad allians. Och slitningar syns både mellan och inom partierna. I valrörelsen stod Ebba Busch på Pride-scenen och lovade en ny lag – men Kristdemokraternas riksdagsgrupp vände och gruppledaren höjde insatserna genom att kräva kvittningsförbud. Producent: Tove Leffler Ansvarig utgivare: Lisa Irenius

I detta avsnitt av Under All Kritik diskuterar Anna-Karin och Ivar könstillhörighetslagen som för närvarande bereds i riksdagen. Lagen syftar till att sänka åldergränsen till 16 år – om vårdnadshavaren samtycker. Röstas den igenom kommer man inte längre behöva ha en könsdysforidiagnos för att byta juridiskt kön. Trots att SD och KD är motståndare, har Moderaterna och Liberalerna bestämt sig för att gå vidare med förslaget – men i riksdagen. Men ansvariga ministrar i M och L vägrar att ställa upp på intervjuer och debatter för att förklara hur de tänker. Till och med S-kvinnor, med Annika Strandhäll som ordförande, har svängt i frågan. Kritiker menar att förslaget kan ha allvarliga konsekvenser för barn och unga, samt pekar på att det saknas vetenskaplig grund. Det kan dessutom få konsekvensen att fler drabbas av könsdysfori. Förslaget innebär dessutom en begränsning av individens frihet och identitet. Könsideologin som ligger bakom låser in barn och unga i snäva kategorier. Skolverkets stödmaterial till lärare uppmanar dem att bekräfta elevers könsidentitet och att helt undvika könskategorier. Så politikerna har ansvaret för den föreslagna lagen. Risken för bidragsfusk och falska identiteter samt den naiva föreställningen om att alla ansöker om könsidentitetsändring av goda skäl diskuteras. Slutligen betonas vikten av att politikerna deltar i debatten och tar ansvar för sina beslut.Rak höger expanderar"Rak höger med Ivar Arpi" började som ett soloprojekt, men såhär tre år in har publikationen vuxit rejält. Nästan 21 000 prenumeranter har visat att det finns en efterfrågan på vad vi gör, vilket är otroligt roligt.Sedan ungefär ett år tillbaka har och varit återkommande skribenter, vars texter och granskningar har fått stort genomslag både hos er läsare och i andra sammanhang.I takt med att fler har blivit betalande prenumeranter kan Rak höger fortsätta att bygga ut sin verksamhet. De tre nya skribenterna är , och . Utöver det viktigaste, att det ger mer läsning till prenumeranterna, tycker jag personligen att det är kul att få kollegor. Rak höger är inte längre ett soloprojekt, utan en större publikation som samlar allt fler.Jag vill också passa på att påminna vad som gör oss annorlunda. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumerationer får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837För den som föredrar att använda Swish, Plusgiro eller Bankgiro även för vanliga prenumerationer så går det också utmärkt. Märk insättningen med “Substack” och din mejladress. I dagsläget är det årsprenumeration och mecenatnivå som är lättast för mig att administrera på det viset.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Plötsligt, mitt i en intervju med DN:s Lina Lund, började Magdalena Andersson prata om Henrik Jönsson. “Vem finansierar honom?” undrade hon. “Han sprider hatpropaganda,” sufflerade hennes pressekretare Mirjam Kontio. Efteråt påstod de att det var Lina Lund som hade fört Henrik Jönsson på tal, när det i själva verket var Magdalena Andersson själv som gjort det i ett samtal om påverksansoperationer och säkerhet. Den som själv lyssnar på DN:s inspelning hör hur att det inte alls är journalisten som tar upp Jönsson. Ändå har partisekreteraren Tobias Baudin tagit rygg på Magdalena Andersson, vilket även Annika Strandhäll och Peter Hultqvist gjort. Samtidigt förnekar de att de ens tagit del av vad Henrik Jönsson faktiskt gör. Hur i hela världen tänker de då? Någon de inte har sett eller hört är ändå ett så allvarligt säkerhetshot att de självmant tar upp honom i samtal? Det hänger inte ihop. Det hade varit bättre om Magdalena Andersson och hennes anhang bad ursäkt i stället. Erkände att det man sade inte var genomtänkt. Men sånt händer inte i svensk politik, åtminstone inte i maktpartiet.I dagens podd pratar jag med folkefienden i egen hög person. Henrik Jönsson är samhällsdebattör, entreprenör och författare. Om ni av någon anledning undgått det så gå gärna in på hans youtube-kanal där han varje vecka levererar en ny video. Börja förslagsvis med hans senaste:Henrik Jönssons hemsida: https://henrikjonsson.com/Han går även att följa här på Substack: Välkomna, alla nya prenumeranter!Hemskt roligt att så många nya prenumeranter har hittat hit. Ni är varmt välkomna! Detta är vad ni kan förvänta er:* Varje tisdag släpps ett nytt avsnitt Rak höger* Varje torsdag släpps ett nytt avsnitt av Under all kritik. * Varje vecka publiceras en text av mig, Susanna Birgersson, Anna-Karin Wyndhamn eller någon annan (fler skribenter kommer snart).Om andra texter och poddar tillkommer, så får det ses som en bonus.Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster. Låt februari ge dig en rak höger!Just nu är det 20 procents rabatt på årsprenumerationer.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Tre gäster med humor, stil och flärd dissekerar nutidens politiska snackisar och smärtpunkter. Vänstern har slutat prata om högern som ett hot om fascism för att istället mobba Kristersson för att han är töntig. Kommer Magdalena Andersson att kunna tiga ihjäl Jamal El Hajs Hamasflirtande trots att det finns bildbevis? Annika Strandhäll (S) vill ha minskad arbetstid, är det en bra idé? Varför hittade man inga spår av kokain i riksdagen hos Moderaterna? Hur påverkar det bilden av Sd att Jimmie Åkesson reser till Israel för att diskutera hur man kan bekämpa antisemitismen? Vad säger det om Mp:s migrationspolitik att partiets enda just nu arbetande språkrör inte vet vad ett humantärt visum är? Gäster: Patrik Kronqvist, politisk redaktör på Expressen, Dick Erixon, publisher på Riks och Samtiden, Henrik Jalalian politisk redaktör på ETC. Programledare: Nina Solomin, kulturchef på magasinet Fokus. 

Vi måste ta ett omtag om vår syn på arbetsmarknaden Idag presenterade socialdemokratin en rapport om hur sprickorna i arbetslivet blir allt fler och djupare. Samhällsvetarpodden pratar med Annika Strandhäll, som är s-riksdagsledamot, men också sammankallande i den arbetsgrupp som ska formulera socialdemokratins framtida arbetsmarknadspolitik.

Annika Strandhäll gästar gänget. Annika är riksdagsledamot för Socialdemokraterna och har tidigare tjänstgjort som chef för Socialdepartementet, socialförsäkringsminister och miljö- och klimatminister. Idag är hon ordförande för S-kvinnorna.OBS. Hela avsnittet är 2 tim 44 min långt. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden.Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Inga avbrott eller reklam. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Annika Strandhäll gästar gänget. Annika är riksdagsledamot för Socialdemokraterna och har tidigare tjänstgjort som chef för Socialdepartementet, socialförsäkringsminister och miljö- och klimatminister. Idag är hon ordförande för S-kvinnorna.OBS. Hela avsnittet är 2 tim 44 min långt. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden.Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Inga avbrott eller reklam. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Regeringen vill ändra föräldraförsäkringen så att man ska kunna ge bort ett antal föräldradagar till någon som man inte bor med – något som ska gynna bland annat ensamstående kvinnor. Den tidigare socialförsäkringsministern Annika Strandhäll (S) är emot förslaget och varnar för en marknadiserad föräldraförsäkring.Sen pratar vi om hur tv- och streamingbranschens åtstramningar kan komma att påverka vårt tv-tittande. TV4:s sparpaket har redan påverkat tablån, med pausat Let's Dance och Talang. Så vad kommer tablån att fyllas med istället, och vad beror nedskärningarna på?

Annika Strandhäll är Paolos bästa pasta-influencer och Jens liljestrand har fått stryk av Paolo.Den här podden produceras av Non Grata Media AB och ges ut av tidningen Nongrata. Ansvarig utgivare är Jannik Svensson.http://www.nongrata.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Maggie Strömberg undrar vad valet om ett år egentligen ska kallas, Torbjörn Nilsson anar en upprepning av 2019 års val och Henrik Torehammar blir nostalgisk och önskar att alla gamla partiledare kommer tillbaka och tar över Europaparlamentet. Längs vägen nämns bland andra Sara Skyttedal, Johan Pehrson, Carl Bildt och Annika Strandhäll.

I dagens avsnitt blir det ett dyk ned i historien, på flera sätt. Allt ifrån Netflix nedsvärtande av Kleopatra, till betänkandet om att förbjuda “förnekande av förintelsen”. Men vi hittar också påstående om svenskar i Sudan och så har Strandhäll återigen haft otur när hon tänkte.

På allmän begäran ska vi “testa” nationell liberalism genom att läsa en programförklaring om detta från Medborgerlig samling. Är det något att samlas kring, eller bör vi likt Sverker slänga det i soptunnan? Dessutom följer vi upp ett maktpartiet Socialdemokraternas senaste övertramp, och kollar in hur det går i rättegången mot “årets förebild” Hani Bilal i Örebro.Vi tar även en titt på ett nytt reportage från Insikt24 som besöker LO-ombudsmannen Henrik “Henko” Johansson i rättssalen, där han blir våldsam som vanligt. Henrik, som tidigare varit pressekreterare åt Annika Strandhäll, blir således en utmärkt symbol för den allt mer pressade och desperata socialdemokratiska rörelsen.Detta är bara första halvtimmen. För att höra hela programmet, och alla andra program i efterhand, behöver du lösa en stödprenumeration på https://www.svegot.se/support.

På allmän begäran ska vi “testa” nationell liberalism genom att läsa en programförklaring om detta från Medborgerlig samling. Är det något att samlas kring, eller bör vi likt Sverker slänga det i soptunnan? Dessutom följer vi upp ett maktpartiet Socialdemokraternas senaste övertramp, och kollar in hur det går i rättegången mot “årets förebild” Hani Bilal i Örebro. Vi tar även en titt på ett nytt reportage från Insikt24 som besöker LO-ombudsmannen Henrik “Henko” Johansson i rättssalen, där han blir våldsam som vanligt. Henrik, som tidigare varit pressekreterare åt Annika Strandhäll, blir således en utmärkt symbol för den allt mer pressade och desperata socialdemokratiska rörelsen. Inlägget Nationell liberalism? dök först upp på Dagens Svegot.

Niklas Altermark, är gästen i senaste podden. Niklas Altermark har tagit striden om sjukförsäkringen och med Försäkringskassan . Hans bok ”Avslagsmaskinen” visade hur folk skulle bli friska över en natt, hur så kallade objektiva fynd infördes med mera.”Äntligen!” utropade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll våren 2017. Nya siffror bekräftade att antalet sjukskrivna hade vänt nedåt, en trend som inleddes bara veckor efter att regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att minska sjuktalet. I Strandhälls värld var detta ett tecken på att den svenska befolkningen nu var friskare.Samtidigt, i en annan del av verkligheten, börjar sjuka dela sina erfarenheter från det friskare Sverige, i facebookgrupper och på bloggar. Människor som fått ersättning under flera år för kroniska sjukdomar får plötsligt avslag. Många beskriver hur de blir tvungna att låna pengar eller sälja sina tillhörigheter. Det friskare Sverige verkar inte må riktigt bra.Avslagsmaskinen är en unik granskning av hur det gick till när svenska folket plötsligt blev friskare över en natt. Vad händer med de som drabbas av Försäkringskassans hårdare bedömningar? Och vad händer med demokratin när sjukförsäkringspolitiken kan läggas om utan tydliga beslut eller lagändringar?Niklas Altermark är fil.dr verksam vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, där han forskar om funktionshinders- och välfärdspolitik. Boken bygger på hundratals berättelser från människor som blivit av med sin sjukförsäkring samt intervjuer med handläggare och centrala beslutsfattare på Försäkringskassan.

Trakasserier och hot blir allt vanligare i politikers vardag. Många menar att kvinnor drabbas särskilt hårt och att det bidrar till att de drar sig undan från politiken. Medverkande Karin Enström, partisekreterare för Moderaterna Sandra Håkansson, doktorand i statsvetenskap vid Uppsala universitet Emanuel Karlsten, journalist och vinnare av Stora Journalistpriset 2020 i kategorin Årets förnyare samt föreläsare om sociala medier. Emanuel leder även samtalet. Anna-Lena Pogulis, projektledare för SKR:s överenskommelse med regeringen inom hat, hot och våld mot förtroendevalda Annika Strandhäll, förbundsordförande för S-kvinnor och tidigare statsråd

Vi fortsätter gårdagens granskning av Tidöavtalets del om hur man vill komma tillrätta med kriminaliteten. Vi har dessutom sett 30 minuter med Annika Strandhäll och talar om offerkoftor, narcissism och bristande självinsikt.Detta är bara första halvtimmen, hela avsnittet finns på https://www.svegot.se/2022/10/20/strandhalls-offerkofta/Gårdagens avsnitt: https://www.svegot.se/2022/10/19/tidoavtalet-om-kriminaliteten/

Vi fortsätter gårdagens granskning av Tidöavtalets del om hur man vill komma tillrätta med kriminaliteten. Vi har dessutom sett 30 minuter med Annika Strandhäll och talar om offerkoftor, narcissism och bristande självinsikt. Inlägget Strandhälls offerkofta dök först upp på Radio Svegot.

Slöseriombudsmannen Josefin Utas skriver i Expressen att ”en skandal pågår i Sverige, men ingen reagerar. Medierna bryr sig inte och någon politisk opposition finns uppenbarligen inte längre”. När hon sedan blev blockad på Twitter av Annika Strandhäll bjöd jag in henne till #DEKONSTRUKTIVKRITIK för att hälsa henne välkommen till gänget. Njut! Länk till avsnittet på aronflam.com: https://bit.ly/DK_JOSEFINUTAS STÖTTA #DEKONSTRUKTIVKRITIK på: SWISH 0046768943737 paypal.me/ARONFLAM Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH

En fråga som hamnat lite i skymundan i valdebatten är frågan om jämställdhet. I P1-morgon debatterades kvinnors sjukskrivningar och ekonomiska självständighet med Ebba Busch och Annika Strandhäll. Programledare: Cecilia Strömberg Wallin Producent: Pontus Håkansson

Partiernas talespersoner möts i en debatt med publik i radiohuset i Stockholm. Ämnet är miljö- och klimatpolitik. Medverkar gör Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister (S), Jessica Rosencrantz, miljö- och klimatpolitisk talesperson (M), Martin Kinnunen, miljö- och klimatpolitiska talesperson (SD), Rickard Nordin, talesperson i klimat- och energifrågor (C), Helena Gellerman, klimatpolitisk talesperson (L), Kjell-Arne Ottosson, klimatpolitisk talesperson (KD), Lorentz Tovatt, klimatpolitisk talesperson (MP) och Elin Segerlind, klimatpolitisk talesperson (V).

Idag är Miljöpartiet ensamt om ekologismen som ideologisk grund. Vänsterpartiet har återgått till att kalla sig enbart socialistiskt, och Socialdemokraterna betonar istället pragmatismen. Varför, och vad innebär det för politiken? De svenska riksdagspartierna lyfter alla, med undantag för SD, fram klimatet som en av de allra viktigaste politiska frågorna. Men hur går det när åtgärderna ska vägas mot andra viktiga frågor? Hur motiverar politikerna sina ställningstaganden utifrån den ideologi de grundar sig i? Och rymmer ideologierna kanske möjligheter att ta hårdare tag för att möta klimatkrisen, i stället för att lita till att marknaden och tekniska framsteg ska lösa utmaningen? I ett andra program av två fokuserar vi på de röda och gröna partierna.Vi har låtit samtliga riksdagspartier beskriva sin klimatpolitik kopplat till deras ideologi, och sedan bett forskare förklara varför svaren ser ut som de gör, och vilka möjligheter som politikerna missar.Inför årets valrörelse har Vänsterpartiet bytt partiledare och klimatpolitisk talesperson, och partiet uppger sig numera vila enbart på den socialistiska ideologin, istället för att som tidigare vara ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund. Enligt David Larsson Heidenblad, historiker vid Lunds universitet, är detta en renodling och ett sätt att återknyta till den socialistiska grunden. Och enligt filosofen Olle Torpman finns det en spänning inom socialismen när det gäller miljö- och klimatfrågor, där frågan är om människor som inte har andra grundläggande behov tillgodosedda kan förväntas göra uppoffringar för klimat och miljö. Forskarna menar att det kan gynna V och MP att tydliggöra partiets skillnader jämfört med tidigare. Socialdemokraternas Annika Strandhäll nämner pragmatismen som den viktiga vägen framåt, eftersom det avgörande är att få med sig befolkningen på den stora gröna omställningen, säger hon.Medverkande: David Larsson Heidenblad, historiker vid Lunds universitet; Olle Torpman, filosof vid Institutet för framtidsstudier; Jens Holm, tidigare klimatpolitisk talesperson (V); Elin Segerlind, klimatpolitisk talesperson (V);  Lorentz Tovatt, klimatpolitisk talesperson (MP); Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister (S).Reportrar: Ulrika Björkstén och Ci Holmgren ulrika.bjorksten@sr.se ci.holmgren@sr.seProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Vi tar upp att det är fem år sedan terrordådet på Drottninggatan, att Annika Strandhäll vill locka kommuner att bygga mer vindkraft och att demonstranter klistrar fast sig i körbana för att stoppa trafiken. Dessutom om att kommun säljer herrgård till islamistisk stiftelse och vi frågar oss om C är nästa parti under riksdagsspärren.

Annika Strandhäll presenterade stolt regeringens beslut att godkänna slutförvaret i Forsmark, men hade det gått med Miljöpartiet kvar i regeringen? Sverige spänner de militära musklerna, men statsministern tvekar om att kalla in försvarsberedningen. Sverigedemokraterna strider mot LO och IF Metall, och historikern Tony Gustafsson tar ”kamikazeuppdraget” att skriva SD:s vitbok. Friskolan IES regler om minsta kjollängd hinner vi också med.Veckopanelen med Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete och fröken i podden Söndagsskolan, Torbjörn Hållö, ekonom på LO och kolumnist i Göteborgs-Posten och Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood och tidigare MP-politiker. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Annika Strandhäll presenterade stolt regeringens beslut att godkänna slutförvaret i Forsmark, men hade det gått med Miljöpartiet kvar i regeringen? Sverige spänner de militära musklerna, men statsministern tvekar om att kalla in försvarsberedningen. Sverigedemokraterna strider mot LO och IF Metall, och historikern Tony Gustafsson tar ”kamikazeuppdraget” att skriva SD:s vitbok. Friskolan IES regler om minsta kjollängd hinner vi också med.Veckopanelen med Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete och fröken i podden Söndagsskolan, Torbjörn Hållö, ekonom på LO och kolumnist i Göteborgs-Posten och Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood och tidigare MP-politiker. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Regeringen har gett grönt ljus till slutförvar av använt kärnbränsle i Forsmark. Ett historiskt beslut som tagit årtionden att fatta. Det har varit en lång resa men nu är beslut om slutförvaret fattat. Är debatten död nu eller kommer den att få en nytändning? Och kommer människor att kunna läsa Annika Strandhälls handstil om 100 000 år?Vi pratar också om vilka partier som hatar - och älskar - varandra mest i riksdagen. Ny spännande forskning från Göteborgs universitet.Medverkande: Fredrik Furtenbach och Tomas Ramberg, inrikespolitiska kommentatorer på Ekot.Programledare: Parisa HöglundProducent: Viktor MattssonTekniker: Josef Reinhold

Regeringen har gett grönt ljus till slutförvar av använt kärnbränsle i Forsmark. Ett historiskt beslut som tagit årtionden att fatta. Det har varit en lång resa men nu är beslut om slutförvaret fattat. Är debatten död nu eller kommer den att få en nytändning? Och kommer människor att kunna läsa Annika Strandhälls handstil om 100 000 år?Vi pratar också om vilka partier som hatar - och älskar - varandra mest i riksdagen. Ny spännande forskning från Göteborgs universitet.Medverkande: Fredrik Furtenbach och Tomas Ramberg, inrikespolitiska kommentatorer på Ekot.Programledare: Parisa HöglundProducent: Viktor MattssonTekniker: Josef Reinhold

Man ska kunna göra rejäla misstag som ung och ändå kunna ha en politisk karriär, anser panelen om civilminister Ida Karkiainen och den famösa bilden där hon tycks göra en nazisthälsning. Men hennes först lättsinniga attityd till den rasistiska sydstatsflaggan är betydligt mer besvärande. I övrigt diskuteras Annika Strandhälls besked om kommande slutförvarsbeslut och nygamla men mjuka pandemiråd inför storhelgerna. Med Anna Gullberg, Expressen, Torbjörn Hållö, LO-ekonom och Sven Otto Littorin, rådgivare. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Man ska kunna göra rejäla misstag som ung och ändå kunna ha en politisk karriär, anser panelen om civilminister Ida Karkiainen och den famösa bilden där hon tycks göra en nazisthälsning. Men hennes först lättsinniga attityd till den rasistiska sydstatsflaggan är betydligt mer besvärande. I övrigt diskuteras Annika Strandhälls besked om kommande slutförvarsbeslut och nygamla men mjuka pandemiråd inför storhelgerna. Med Anna Gullberg, Expressen, Torbjörn Hållö, LO-ekonom och Sven Otto Littorin, rådgivare. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad är det som har lett till energipriser på rekordnivåer? Skulle det rimligen gått att undvika?    Liberalerna var tidigt ute och menade att man skulle rikta ett misstroendevotum mot Annika Strandhäll. Om hon inte tog beslut i frågan om slutförvar av det utarmade bränslet innan Lucia (den 13e december), sen dess har även kristdemokraterna anslutit sig till misstroendehotet mot Annika Strandhäll. Kommer man lyckas peta ministern?   Moderaterna och Sverigedemokraterna har ännu inte meddelat besked i frågan men det förefaller väldigt osannolikt att man inte skulle använda tillfället att gå ihop och peta en minister.    Mathias menar att Magdalena Anderssons regeringsbildning har varit oväntat sjabblig. Emil tar upp en färsk opinionsundersökning avseende Stockholm stad som en oväntad nyhet där Vänsterpartiet börjar flåsa Moderaterna i nacken.    Vi avslutar med en lyssnarfråga om vad en KU-anmälan är och vad som händer om någon blir prickad av konstitutionsutskottet!        Läsbart:  Nya näringsministern: ”Inte troligt att vi får se projekt med ny kärnkraft” - DN.SE  Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform Svensk författningssamling 1974:1974:152 t.o.m. SFS 2018:1903 - Riksdagen      HÖR AV DIG TILL OSS:    Instagram: https://www.instagram.com/andrakammaren  Facebook: Andra kammaren | Facebook  Youtube: https://www.youtube.com/channel/UC1Egup5p2CL0TTdm6RB9G4g  Webbsida: Andra Kammaren Podcast – Vi förklarar vad vad som egentligen händer i politiken  Mejl: Andrakammarenpodcast@gmail.com 

Vi tar fram det roligaste i nya SCB-mätningen, berör elpriset och coronaläget samt cirkusen kring nygamla ministern Annika Strandhäll.

De privilegiene som er kommet til syne i forbindelse med Stortingsrepresentantenes pendlerboliger er noe mer enn bare enkeltpersoners utnyttelse av en generøs ordning. Det er den systematiske tilgodeseelse av dem selv som sier sitt om de folkevalgtes innstilling. De karrer til seg det de kan. Dråpen som fikk begeret til å renne over var avsløringen av at de også har sørget for å ha gratis strøm. Forutseende. Vi ser det samme i alle vestlige land: Eliten har trukket opp stigen etter seg. Og den skammer seg ikke. Sex-skandalene og grådigheten har noe til felles. En innvandrer fra Midtøsten skriver i DN om miljøminister Annika Strandhäll som har ti saker hos Kronofogden, dvs hun har blåst i å betale private regninger. Saed Alnahhal skriver at dette systemet er han vant til fra araberverdenen: Der blåser toppene i å betale. Men han trodde Sverige var annerledes. Det samme kunne vi si om det traust Stortinget. Også det er ved å adoptere korrupsjonskulturen. Det kommer til å bli banket inn i nordmenn hver gang de mottar strømregningen i vinter. Videoen er klar til å sees via Odysee, der vi nå har en egen Podcast kanal! Lag en konto på Odysee her! – Odysee vil da gi oss poeng som hjelper oss å klatre i algoritmene! Følg oss på Rumble. Følg oss også på PodBean, iTunes og alle steder der podcasts finnes. Husk å rate oss med 5 stjerner, så flere likesinnede sannhetssøkere finner oss der! Kjøp Alf R. Jacobsens politiske bombe «Stalins svøpe: KGB, AP og kommunismens medløpere» her!

Ring P1 från Göteborg om bland annat Annika Strandhälls skulder, Finlands självständighetsdag och strejkande interner på Tidaholmsanstalten. Programledare Janne Josefsson, ansvarig utgivare Sabina Schatzl

Magdalena Anderssons regeringsbildning har hittills präglats en rad frågetecken. Vi diskuterar de problem som ministrarna Annika Strandhäll och Tomas Eneroth utgör. Men framför allt ”Magdas” eget agerande under den pågående förundersökningen rörande Eneroth. Stöd podden - swisha ett bidrag till 123 504 71 05!

Statsminister Magdalena Anderssons nya regering skakas redan av skandaler. Men kommer någon minister att tvingas bort, eller klarar både Annika Strandhäll och Tomas Eneroth mediernas granskning? Annika Strandhäll, ny klimat- och miljöminister, hann knappt tillträda innan hennes privatekonomi hamnade i fokus. Men hur stor skandal är det egentligen med gamla betalningsanmärkningar och skulder till Kronofogden? Och är det jobbigare för Socialdemokraternas feministiska regering att infrastrukturminister Tomas Eneroth misstänks för sexuellt ofredande?Liberalerna klarar inte spärrenI veckans avsnitt av Det politiska spelet pratar vi dessutom om SCB:s stora mätning. Centerpartiet backar mest, men det riktiga sorgebarnet är Liberalerna som för femte mätningen sedan valet ligger under riksdagsspärren.Medverkande: Fredrik Furtenbach och Mari ForssbladhProgramledare: Parisa HöglundProducent: Björn Barr

Magdalena Andersson presenterade idag både regeringsförklaring och de nya ministrarna. Hur ska det nya laget hjälpa henne vinna valet i höst? Nio nya ministrar ingår i Anderssons nya regering och några av dem var riktiga överraskningar. Ett exempel är nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter som har mer erfarenhet från näringslivet än politiken, ett annat att Annika Strandhäll gör come back som miljöminister.Att infrastrukturminister Tomas Eneroth får förnyat förtroende samma dag som åklagarkammaren inleder en utredning mot honom om sexuellt ofredande beskrivs som ytterst dålig tajming. Vad händer om åtal väcks?Mycket att analysera för politiska kommentatorerna Tomas Ramberg och Fredrik Furtenbach.Programledare: Parisa Höglund.Producent: Kajsa Boglind 

Nedan följer en något kortad version av podden i textform.Välkommen, Adam Cwejman, till Rak höger!– Tack så mycket!Du skrev en text för några år sedan som hade rubriken ”Året då alla blev fascister” men det var alltså inte det här året utan det var 2015. Det hade lika gärna kunna vara skrivet nu, med tanke på hur mycket vi diskuterar det 2021 också. Men kan du beskriva varför året då alla blev fascister var 2015, vad du menade?– 2015 var året med flyktingkrisen och rädslan för vad som skulle hända ifall man helt enkelt stängde gränsen. Beskrivningen ”fascist” användes väldigt ofta, kanske oftare än oftare än tidigare. Sättet som det användes på, som jag märkte, påminde rätt mycket om en numera väldigt gammal tradition där man beskriver meningsmotståndare man inte tycker om som fascister. Den här gamla traditionen har ju använts med god effekt, och det finns en god anledning till det. Fascismens skepnad är på något sätt symbolen för den ultimata ondskan, efter andra världskriget. Men sättet som det används på, och det var tesen som jag drev i den texten, påminner rätt mycket om hur man under kommunisttiden beskrev i stort sätt alla meningsmotståndare som fascister, även demokrater av olika slag: liberaler, konservativa, socialdemokrater, bondepartister och så vidare. Det var ett ett sätt att få ett moraliskt övertag som är så totalt, så massivt, att diskussionen är över. Och jag tror att det ofta är så man använder det idag också, med framgång.När fascismen uppstod på 1920-talet beskrevs den av kommunister som den mest reaktionära, mest chauvinistiska och imperialistiska falangen av finanskapitalet. Det beskrevs som den sista andningen kapitalismen gör för att hålla sig kvar vid makten på något sätt inför hotet från den oundvikliga kommunistiska revolutionen. I den definitionen hamnade kapitalismen och fascismen väldigt tätt ihop. Och precis som du är inne på så användes fascism som ett sätt att uttrycka ogillande. Men det kan kanske också förklara varför människor till vänster haft en tendens att beskriva till exempel Margaret Thatcher, Ronald Reagan eller nyliberalismen som en form av fascism. Det har en äldre historia.– Och en äldre historia som inte är en total lögn. För när fascismen uppstår direkt efter första världskriget är det arbetslösa, virriga soldater som i mångt och mycket känner sig svikna av det samhälle de har ägnat sig flera år åt att försvara och strida för. De här soldatfacken i Italien där de första fascistklubbarna uppstår, de är en aggressiv reaktion mot revolutionära strömningar. De är ett svar på revolutionära strömningar från vänster. Så själva impulsen för fascismen är reaktionen mot vänstern. Och i vissa fall så tänkte liberaler och konservativa att: ”Det här är inte bra, men vad ska vi göra? Ingen här är värd att samarbeta med”. Och så uppstår den här – vänsterns eviga dolkstötslegenden – att borgarna i vissa fall hellre samarbetar med reaktionen än de revolutionära elementen. Det är väldigt tydligt i Italien, det är tydligt i Spanien under 1930-talet där en del liberaler samlade sig på republikens sida och vissa går till Franco-sidan som ju är ett sammelsurium av rojalister, konservativa och falangister. Så det finns liksom en historia här, varför man säger så. Sen har man dragit det väldigt långt. Man har gjort det till ett allmängiltigt argument. Å ena sidan finns fascismen som ett historiskt fenomen och då kan man se att i Italien uppstår den egentliga fascismen under Mussolini. Den är specifik för Italien. Å andra sidan har fascismen börjat användas som samlingsnamn för fler diktaturer i den här tidseran som delar drag med den italienska fascismen. Exempelvis Franco i Spanien och Salazar i Portugal. Men om man tar falangisterna och Salazar i Portugal, är ju inte fascister i egentlig mening. Franco tryckte ned den spanska fascistpartiet, och anledningen var att fascisterna var en revolutionär rörelse till stor del, man föraktade mycket av det gamla och ville krossa det. Man ville skapa en ny värld som var annorlunda än den gamla och man hånade konservativa som gamla gubbar som ville bevara en värld från igår. Så man var väldigt positiv till teknologisk utveckling och liknande, och förändring på sådana områden, samtidigt som man var reaktionär på andra områden. Det där är också en distinktion som gör att till exempel Franco och Salazar i vissa avseenden skulle kunna beskrivas som fascistiska om man har något slags idealtyp där man ska uppfylla vissa kriterier, men de skulle själva vända sig emot det för att de ville bevara katolicismen, de ville bevara det samhälle som hade funnits innan. De var djupt konservativa och reaktionära, skulle man kunna se det som, snarare än att de var revolutionära på det sätt som Mussolini och Hitler var. Men ett tredje sätt att definiera fascism är det du är inne på. När Stefan Löfven kallade sverigedemokraterna för ett fascistiskt parti, och citerade Henrik Arnstad. Då är det fascismen som ett slags latent inneboende tendens i ett kapitalistiskt samhälle – någonting som kan uppstå på olika sätt, i olika sammanhang, snarare än att Stefan Löfven var rädd för att det skulle vara brunskjortor som tog till gatorna och började att strida som på 1930-talet. Vad tänker du om den fascismdefinitionen? Är det ett evigt fenomen i vårt samhälle, en tendens som finns där, eller är det något som är historiskt specifikt?– Det finns vissa drag som definitivt har en röd tråd tillbaka till 1920- och 1930-talet. Det finns neo-fascistiska partier, eller direkt nazistiska partier. Det finns partier i Spanien som kallar sig för falangister, det finns ett parti som kallar sig för ”Autentiska falangisterna”. Så de finns och de är stolta över sitt historiska stamträd. Men det finns också en lathet inför förståelsen av olika typer av radikala högerrörelser. För de kommer i väldigt olika kulörer och varianter såsom du själv beskriver. Jag vill lägga till två till där, de radikala, våldsbejakande revolutionära fascistiska elementen kom på kant med reaktionen, alltså antingen den rojalistiska eller traditionella konservativa rörelsen. – I Ungern så såg Horthy, som ju var allierad med nazisterna, pilkorsen ibland som ett rejält hot. I Rumänen så var det konflikter mellan Antonescu och järngardet. Så det finns en lathet i hur begreppet används. Man förstår inte att det är en myriad av rörelser. Vissa av dem är med stolthet direkt härstammade från fascismen och i vissa fall så har de förändrats till något annat. – I dag finns det knappt något parti i Europa som är öppet neo-fascistiskt och som samtidigt har stort parlamentariskt stöd. De partier på den yttersta högerkanten som får partipolitiskt stöd är de som går in mot mitten. Förstår man inte den här förändringen så förstår man väldigt lite av den yttersta högern i Europa överhuvudtaget. Så det är klart att det är väldigt lätt och effektivt att säga att allt höger om de konservativa är fascism, punkt slut. Men då tar man inte in det som partiforskningen i Europa visat: att man måste kategorisera dem, och skilja på olika traditioner i olika länder. – I vissa länder är det mycket mer radikalkonservatism. I Polen finns det inte riktigt utrymme för en fascistisk höger givet landets historia, så där är den yttre högern betydligt med katolskt nationalkonservativ. Detsamma gäller även Portugal och Spanien i stor utsträckning. Men det Löfven gör är ytterst effektivt som politiskt redskap. Många går runt och tror att det är en obruten linje från 1930-talet till idag, som om ingenting har hänt under tiden, som om all politik under tiden har varit helt oväsentlig. Men då förstår man inte det som är ens politiska fiende.Om man tänker sig att fascismen är medveten om att man inte får vara fascist, så skulle folk inte säga öppet att de är fascister. Då blir det en kritisk tänkares uppgift att ta reda på vad som döljer sig under ytan. Självklart skulle fascister förneka att de var fascister eller att de hade någonting gemensamt med det. Därför måste den kritiska tänkaren avmaskera de som förnekar det. Samma sak med högerextremism mer generellt, att man måste försöka avslöja det hos människor, för de kommer inte erkänna det själva. I begreppet fascism så finns det vissa saker som historiskt sett har varit viktiga, till exempel till att man ha varit motståndare till demokrati, man har velat ta total kontroll över samhälle, i alla fall har man sagt det, även om inte alla lyckats. Men där skiljer de sig också då fascister och den idéfamiljen från till exempel det vi kallar för högerpopulism, för i den senare traditionen handlar det mycket om att få in mer demokrati, att folkets röst ska höras mer, att man ska ha fler folkomröstningar och så vidare. Medborgarna ska ha mer inflytande över politiken, deras röster ska vägra tyngre än i dag, medan demokratin i fascistiska länder snarare varit något som man är emot. Där har det snarare varit en stark ledare som på något sätt ska representera folkviljan, medan folkets inflytande minskat.– Det är en nyans som i regel går och förlorad och jag tror den går förlorad medvetet. Det vill säga att de som är intresserade av att demaskera fascismen bryr sig inte om den sortens detaljer – huruvida man är för eller mot demokratin – för de menar att det där är opportunistiska och taktiska val. Det gör ju också att det blir svårt att förstå en del som är av det mer populistiska slaget, alltså partier som Ukip, Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti, och Femstjärnerörelsen i Italien är ett annat exempel. Som du säger är de partierna någon sorts radikaldemokrater, kanske av ett opportunistiskt slag, absolut, men jag har svårt att se de vill porträttera sig på det sättet för att smyga in fascism bakvägen. – Merparten av partierna i EU inte våldsbejakande fascistiska partier utan de är någonstans på den här skalan för partier bortom etablerade borgerliga partier, alltså bortom agrara, liberala, socialliberala, konservativa kombinationer, däremellan. De partierna måste ju förstås och tas på allvar tror jag för vissa av dem gör ju saker som får betydelse. Ta Lega Nord som ett exempel, det italienska partiet som började som ett regionalt parti i nordliga Italien. De har ju stort inflytande – ska de bara avfärdas som att det är fascism, punkt slut? ”Vi vet vad de vill, vi vet vad de kommer göra”. Då förstår man ju inte vad de gör i förhållande till ekonomi och så vidare. Det blir som att medvetet dumma ner analysen och därmed blir man också lite sämre tror jag på att förstå när riktiga fascister verkligen försöker ta makten någonstans. För de har inte försvunnit, de finns ju kvar. De radikala, våldsbejakande, högerextremisterna och fascisterna – de finns kvar och deras tankar har ju inte förändrats väsentligen under alla dessa år. Men lyckligtvis så är de ju ändå i minoritet. Men ändå har de fått symbolisera den partipolitiska förändringen i Europa. Vi har idag ett nytt parlamentariskt läge där Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna öppnat upp för att samarbeta med Sverigedemokraterna i någon mån. Men i mars i år så sa Stefan Löfven att demokratin är i fara om SD får inflytande över en ny regering. Det är ju någonting som har återkommit genom åren och det är också därför man har haft till exempel Decemberöverenskommelsen och Januariöverenskommelsen. Allt det där handlar om att utesluta SD från allt politiskt inflytande. Något som har återkommit är också bilden av Franz von Papen i olika debattinlägg från socialdemokrater. Peter Hultkvist hör stövlar mot asfalt, han säger att: ”Det går inte att tämja högerextrema. Vem hamnar på rätt sida av historien”. Jag ska bara säg att Franz von Papen var konservativ politiker i Tyskland på 1920- och 30-talet. Han var inte nazist men han släppte fram Hitler till positionen som rikskansler och sen manövrerades han ut. Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida, som alltid är smakfullhetens förnämaste riddare, han gjorde ett fotomontage där Ulf Kristersson och Franz von Papen stod bredvid varandra. Så då har vi bilden där, det är 2021, det vi lärt oss något av historien? Det är 1932, i Weimar-republiken, ska man tänka. Vad tycker du, är det här en rimlig jämförelse? Och vad ser du för risker med att prata på det här sättet? Eller förtjänster för den delen, från vänsters sida. Gör de rätt i att göra såhär strategiskt?– Strategiskt så är det alldeles lysande. Väldigt användbart. Man åberopar den starkaste historiska parallell man har som talar till människors moraliska övertygelse, deras anständighet. Och samtidigt så pekar man med handen och säger ”Vill du ha det som man hade det i nazityskland?” Så taktiskt – jättebra. Det fungerar toppen, man höjer den sociala kostnaden och gjorde det under väldigt många år för att på något sätt få någon att samarbeta med eller förhandla med, diskutera med sverigedemokraterna. I den bemärkelsen så är det alldeles utmärkt för socialdemokraterna för de vet givetvis hur det parlamentariska läget ser ut, att om de inte kan luta sig mot borgerliga partier i en modern, svensk, 2020-talsversion av den klassisk enhetsfront, då har man ju en rätt stark högermajoritet i Sverige. Så de vet att det här är det sista halmstrå de har att greppa efter för att förhindra att borgerligheten styr det här landet. Är det ohederligt för att det är opportunistiskt? Ja, till stor del.Tror du verkligen att det är det? Vissa som säger de här sakerna gör det kanske av opportunistiska skäl, men jag tror faktiskt att många verkligen tror på det. De bygger liksom sin världsbild på det här, och sen har du sådana som du och jag till exempel som inte ser det på samma sätt. I bästa fall är vi godtrogna och dumma som Neville Chamberlain eller Franz von Papen och i värsta fall så är vi något slags smygfascister.– Ja, och många är nog övertygade. Det finns ett stort övermått i Sverige av det som kan kallas historicism, man ser de historiska linjerna så tydligt att man ser sig själv i historien. Man nästan lever sig in i det här, att det är verkligen som Spanien 1935-36. Att det handlar verkligen om att man har den här enhetsfronten mot det fascistiska hotet. Då tror jag att man måste ha lite av en belägringsmentalitet, det vill säga att man ser det som Henrik Arnstad ser på sverigedemokraterna och på högern i allmänhet. Att de sitter och lurar i vassen hela tiden och bara väntar på att införa raslagar och allting och att borgerligheten då bara kommer att lägga sig platt eller att de faller i någon sorts palatskupp av något slag. – Men för att den här tanken verkligen ska stämma så måste ett antal villkor uppfyllas. Det första är att SD har lyckats med en utan motstycke framgångsrik maskirovka, alltså en teater där de säger en sak men menar en annan. Det andra är att de inte har förändrats som parti ett dyft sedan början av 1990-talet när partimedlemmar stod och heilade och hade på sig naziuniform, noll förändring på 30 år. Det tredje är att de borgerliga partierna i förhandlingen med sverigedemokraterna skulle lägga sig platt i stort sätt i alla frågor där sverigedemokraterna då avslöjar sig själva, säger att det här vill vi ha och att då M, Kd och kanske l bara skulle lägga sig platt och säga ”ni får allting”. Det finns fler villkor som jag tror måste uppfyllas för att det här fascistiska maktövertagandet ska ske i Sverige men jag tror inte på att det kommer att ske. – Dels kan man se vilken politik SD har drivit, man kan se vilka förslag de lägger, man kan jämka det med M och KD och se var de skulle kunna ge med sig. Jag tror nog M och Kd kommer ställa upp rätt tydliga villkor, ”Det här kan vi förhandla om, det här kan vi inte förhandla om”. Och i synnerhet tror jag inte att M och Kd är så desperata efter makt att de skulle omkullkasta den svenska demokratin för att få chansen att styra med ett då öppet fascistiskt SD. Det är så fantasifullt och det tror jag att de flesta förstår, inklusive rätt många av vänsterväljarna. Sen finns det nog vissa som verkligen tror på riktigt att den här förestående revolutionen kommer att ske från höger och det motiverar den rädsla och de höga tonerna som man ofta hör. – Skulle jag tro att det verkligen höll på att ske ett fascistiskt maktövertag hade jag nog låtit likadant men jag tror inte att det kommer att ske och jag vill ändå säga med det sagt att jag har många skäl, både ideologiska, privata, att vara väldigt, väldigt vaksam inför högerradikala strömningar som skulle få inflytande i landetJag tror att man ska jämföra med vad har hänt i Norge, Danmark och Finland. Alla tre har haft ett motsvarande parti, skulle jag hävda, vid makten i någon mån i olika perioder de senaste decennierna. Vad har hänt där? Har det blivit det här helvetet på jorden som man ser framför sig? Och vad har konsekvenserna blivit? Då tror jag att man kan få en indikation på vad som kommer att ske i Sverige. Den jämförelsen borde vi göra oftare istället för att alltid prata om Polen och Ungern, som är mycket längre bort från en svensk politisk tradition och kultur än vad våra grannländer är. En annan sak jag tänkte ta upp med dig här var att det är tio år sedan Breiviks terrordåd skedde. Liberalerna skrev såhär på Twitter för nu nio dagar sedan ”Idag tio år sedan terrordåden i Oslo och på Utöya. Vi får aldrig ge vika för extremism och antidemokratiska krafter. Idag riktar vi våra tankar till offren och deras familjer” på deras officiella Twitterkonto. Då svarade Annika Strandhäll såhär, hon är riksdagsledamot och tidigare minister för S: ”Detta inlägg smakar minst sagt lite illa när ni som liberalt parti samtidigt är beredda att underlätta för ett parti med rötter i vit makt-rörelse och precis denna tanketradition som drev Breivik att få regeringsinflytande”. Robert Hannah protesterade, han är riksdagsledamot för liberalerna, han skrev ”Vidrig nivå på debatten i Sverige. Sossar tänker göra allt för att brunsmeta endast för att behålla makten men man måste visst vara stödparti till socialdemokraterna för att få minnas offer för terroristdåd och då tog ledarskribenten på Aftonbladet Lina Stenberg det till nästa nivå och skrev ”Fast nu får väl liberalerna bestämma sig. Antingen är man för SD/ Brevik eller så är man det inte”. Du har ju anknytning till liberalerna sen tidigare, du har varit ordförande för Luf. Vad tänker du om det här hur Brevik används just nu i svensk samtidsdebatt?– Efter dådet så var det liknande tongångar. Sen var det borta ett tag och nu väcker man det argumentet, det vill säga man sätter likhetstecken. Det är fascismanklagelsen all over again, det vill säga att man säger i stort sett ”Är ni inte med oss så ät ni emot oss och emot oss är Breivik. Hur ska ni ha det?” Och för att då återanknyta till det här ”Året då alla blev fascister”, texten jag skrev: Efter kriget när det fanns oppositionella som hade överlevt hela kriget i Östeuropa, alltså liberaler, borgerliga, socialdemokrater och andra, som kröp ut ur ruinerna och ville återetablera sina partier. För att kommunisterna då, de hade inte fått stöd i den utsträckning som kräves för att få en demokratisk majoritet. Inte i något östeuropeiskt land som de tog över, så vad de gjorde var att de stämplade i stort sett alla som inte valde att uppgå i de enhetsfronter som man hade, de anklagade man för att vara fascister. Det var länder som var i kaos och det fanns ingen rättsstat överhuvudtaget, det sköttes av ockupationsmakten kommunisterna. Då ställde man dem inför rätt, man mördade dem och allt med svepskäl ”Det här är ju fascister, de är motståndare”. Jag gör ingen historisk jämförelse här i bemärkelsen att det här är exakt vad socialdemokraterna gör, det gör de verkligen inte. Men tanken att de som är emot oss, eller i alla fall inte väljer att lägga sig platt och vara emot oss, de är kopplade till det värsta som finns långt ut på extremhögern, dvs en mördare och terrorist som Breivik. Det argumentet är ju på ett sätt vidrigt för att det gör ju ett parti som liberalerna som har en tradition som de väldigt ofta talar om, alltid konsekvent varit emot all radikalism, och rätt många av deras medlemmar känner nog ett visst stor tung känsla i bröstet, ”Herregud, är det det här vi gör?”.Med Sverigedemokraterna?– Ja, precis. Men jag tror såhär: tror man på riktigt på det här likhetstecknet så skulle man gjort något annat med SD under lång tid. Då hade man gjort det till en polisiär fråga. Man hade gjort det till en fråga för Säpo, och för polisen. För om det här på riktigt är ett parti som står bakom och vill göra samma sak som Breivik, då är det här en fara mot rikets säkerhet, för demokratin. Varför behandlar man dem då med demokratiska medel? Varför går man inte till nästa steg om man ser att detta parti som har tjugo procent av väljarstödet i Sverige? Om man på riktigt tror att vi står på samma punkt som i Tyskland 1932, då borde man vara betydligt mer aktiv än att skriva några tweets och artiklar. Varför gör man inte mer om man på riktigt tror att det är Breiviks parti?Gott står mot ont och att inte göra mer än att säga att de är odemokratiska, menar man verkligen det man säger då? Menar man verkligen att de delar världsbild med Breivik? Då är jag förvånad över att man inte gör mer. Men om man ska gå dem till mötes lite här: Jag har inte läst hela manifestet som Breivik skrev. Jag läste delar av det när det kom 2011. Sen så läste jag det nu när jag skrev en text på min sajt Rak höger. Det är över 1 500 sidor, och han blandar referenser till källor som är hyfsat mainstream med referenser till tänkare som inte långt från mainstream, sedan kommer en extrem manual där det står om hur man exempelvis ska tillverka bomber, vilken typ av steroider man ska ta, och så vidare. Men han kritiserar invandring och islamism, men ännu mer islam. Han skriver om demografisk förändring. Och ja, jag har också skrivit invandringskritiskt. Ja, jag har uttryckt nationalism. Ja, jag har kritiserat islamism, jag har diskuterat islam. Så det finns beröringspunkter. Då är frågan: Kan man göra de här sakerna som jag, och andra, har gjort utan att bli Breivik? Frågan i texten jag skrev är: varför har inte fler Breivik trätt fram om de här idéerna är så vitt spridda? För då borde det vara så att fler tog till vapen, att fler gjorde den här typen av terrordåd. Men det är någonting i honom, i hans idéer, något i vem han var, som är mycket mer extremt. Men ja, Breivik står närmare Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna, den typen av partiet, än vad han gör vänsterpartiet. Det behöver man inte hymla med. Men när man använder Brevik på det här sättet liknar när högern använder Stalin, Pol Pot, Mao Zedong, eller andra som tillhygge mot vänsterpersoner för att helt uppenbart ligget de mycket närmare dem i sin ideologi än vad man själv gör. – Man gör politiken till något binärt. Du är för invandring, du är emot invandring. Eller du är för islamism eller emot. Om man ser politik på detta binära vis, då är det helt rimligt att se det på det här viset. Då har man två kategorier: man har för eller emot. Man har god och ond och så vidare. Det här sättet att se på politik leder till en totalt fördummad politisk teori. Ta frågan om statens roll i ekonomin. Säg att du gör den till mindre eller mer. Mer stat i ekonomin, ja socialdemokraterna hela vägen till kommunistiska partiet, samma skrot och korn eller? Partier som av något skäl vill minska invandringen eller reglera den på ett annat sätt, ja visst, då ville Brevik ha totalstopp och repratriering. Är det samma sak som socialdemokraterna som vill ha en stramare invandring? Ja, enligt en här logiken så är det spå det viset. Vill man ha den här sortens förenklad, binär, politisk teori, ja då kommer man låta på det här viset. Visserligen selektivt för även till vänster så finns det en rad politiska frågor där man har någon beröringspunkt som du säger med någon som är mer radikal. Innebär det att vänsterpartiet är samma sak som ett oreformerat marxist-lenistiskt parti? Nej, det är de inte. Det är ett reformerat markist-leninistisk parti som i mångt och mycket ha gjort upp med sin odemokratiska och totalitära historia. Nu kommer jag provocera en del men det finns kortare distans mellan vänsterextremister och Det finns människor som har den bakgrunden som är journalister i public service idag. Det finns väldigt få som har bakgrund inom nynazistiska rörelser som är det. Det finns fler kopplingar mellan existerande diktaturer som Huga Chavez Venezuela, Fidel Castros Kuba, mellan dem och vänsterpartiet och vänsteraktivister som skriver i våra tidningar och har varit apologeter för den typen av förtryck, än vad det finns människor som försvarat Breiviks mod är något att stå efter. Så det blir också ironiskt i det avseendet när man inte städat någonting framför den egna dörren. Jag vill också lägga till att Breivik själv, något som jag då tryckte på i min text, eller tog upp som en poäng han gjorde i rättegången var att han ville skynda på den konflikt han såg som oundviklig. Han ville att hans dåd skulle innebära att det skulle vara svårare att vara kulturkonservativ och nationalist och liknande. Så du måste välja sida, då måste bli mer radikal om du är kulturkonservativ och nationalist för det kommer att bedrivas en häxjakt på dig. Det kallas för accelerationism där syftet med terrorn är att skynda på en process som man ändå ser som oundviklig. Man vill väcka människor. Det var det som Breivik ville göra, han ville väcka folk. Bader-Meinhof-ligan på 70-talet, den marxistisk-leninistiska terrorgruppen i Västtyskland ville det också. Även islamiska staten har pratat om att de med sina terrordåd vill krympa det som de kallar för gråzonen där muslimer som lever i sekulära länder måste välja sida på grund av den då statliga repressionen som terrordåd kommer leda till. Då kommer muslimer i väst och sekulära länder i muslimska världen kommer tvingas välja mellan den sanna tron och sin sekulära identitet. Du ska krympa den gråzonen där många av dem lever, med hjälp av terrorn. Det många reagerat på med min text har varit att man då uppfattar det som att jag lägger skulden på vänstern för Breivik men det är inte det jag säger utan det jag säger är att om man beskriver sverigedemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna i termer av odemokratisk Franz von Papen, nyfascism, att man verkligen framställer det på det sättet, då har man ju skyndat på den konflikten. Då gör man i princip det som Breivik i rättegången sa att han ville uppnå. Då är man en del av det.– Jag håller nog inte helt med, för det skulle kräva att partier som ligger långt ut på högerkanten väljer sida och accelererar sin radikalisering. Den rörelse vi har sett de senaste fem, tio åren då de partier som tveklöst har rötter i betydligt mer radikala kretsar har i de politiska finrummen förändrats rätt mycket. Hur menar du då?– Ta SD som exempel. Hade de fått tjugo procent om de inte hade förändrats sedan 1990? Jag tror inte det. Tittar man på Sd:s väljare, som nu är tjugo procent av Sveriges befolkning, är det en mindre andel av dem som betecknar sig som någon sorts radikalnationalister än som betecknar sig som konservativa liberaler, i mitten, eller till och med socialdemokrater. I så fall har i någon bemärkelse Breiviks tanke misslyckats eftersom många av de här partierna har gått en annan väg. De partierna som har varit ”true”, så att säga, för fortfarande en tynande tillvaro. Det finns undantag, Gyllene Gryning som nämndes tidigare i samtalet var ett sånt exempel. Nu är merparten av partiledningen i det partiet bakom lås och bom för att de var radikalt våldsbejakande. Så även Grekland, ett land med en relativt sett rätt instabil demokrati, lyckades mota bort den radikalismen.British National Party har ju rasat samman helt och hållet de senaste tio åren. – Ja, och det sker för att den typen av radikalism kräver en uppoffring från dess medlemmar som väldigt få är beredda att leva med och en del till och med växer ur. Det är klart att det kommer nya hela tiden, Slovakien är ett land där det hela tiden kommer nya radikalhögerpartier där det ena är värre än det andra. Men deras väljarstöd är lågt, även om det kommer upp ibland mot sex-sju procent. Om man ska bryta den vallen för att få bredare folkligt stöd, då måste de göra någonting annat, eller att fundamentet i landet eller något annat förändras. – I viss mån har många missförstått vad som har skett i Europa på 2010-talet. Absolut har det skett en explosion av högerpopulistiska partier, men vad har hänt dessa partier när de har blivit större? Jag säger inte nödvändigtvis att det är bra men någonting sker ju med dem. Så de som hårdast kör på den här enhetsfrontstaktiken ökar konfliktnivån mycket. Då får man det som sker i USA, där även den tidiga traditionella högern i någon mån radikaliseras till slut. Det sker rätt mycket som ett svar skulle jag säga, på vad som händer långt ut på vänsterkanten i USA. Tack och lov så har vi inte något liknande i Sverige, det vill säga att även om vi har en stor vänster i Sverige så är den inte så radikaliserad, varken när det kommer till ekonomiska frågor eller identitetspolitiska frågor, att få ett motsvarande svar från högern utan den svenska högern är fortfarande rätt traditionellt beskedlig.Sven-Eric Liedman, idéhistorikern, han skrev en debattartikel häromdagen där han varnade för vad som kommer att hända med kulturpolitiken om SD får makt över den, eller får inflytande där. Det som är ironiskt med det är att Myndigheten för kulturanalys släppte en rapport för ett tag sen där man gick igenom hur politiskt styrd kulturen är i Sverige och att det ibland är direktpåverkan från politiker på kommunal och regional nivå men även från regeringens sida och central nivå. Man styr väldigt mycket och det påverkar film, musik, konst. Kulturutövarna anpassar sig till en styrande ideologi för att få stöd. Det handlar väldigt mycket om intersektionell analys och identitetspolitik. Du och jag skrev ju boken Så blev vi alla rasister där vi kollade på public service en hel del och man kan se att man har det där tänkandet som genomsyrar väldigt mycket. I min senaste bok – Genusdoktrinen – som jag skrev ihop med Anna-Karin Wyndhamn så kan man se hur universiteten arbetar. De är myndigheter i Sverige och att man underställs politisk påverkan, både på vad man ska forska om, vem som ska få pengar och vem som ska få anställning. Det är mål man ställer upp från politikens sida. Vissa av de sakerna som finns i USA har vi också här, och där finns potential för svensk höger att i alla fall svara med att ta bort politik som finns på plats. En sista sak som jag tänkte att vi kunde prata om är rollen som Förintelsen, fascismen, Hitler och nu Breivik spelar i vårt kulturella medvetande. Vi är i mångt och mycket sekulariserade, det vill säga vi hänvisar sällan till Bibeln, Gud eller kristendomen i offentligheten för att ge kraft till våra argument. Däremot använder vi just fascism, nazism och Förintelsen som något slags nästan religiöst språk och en referensram som vi alla delar. Det där blir också problematiskt och komplicerar bilden för vi har å ena sidan den faktiska Förintelsen, det som skedde historiskt. Å andra sidan kan man säga som Åsa Romson sa under migrationskrisen att Medelhavet höll på att bli som Auschwitz. Och man kan också hänvisa till Auschwitz, till 1930-talet, till höger och vänster på olika sätt för att ge moralisk styrka till sina argument. Hur ser du på det där? Funkar liknelsen? Att man kan likna det vid en sekulär religion? Och är det bra eller dåligt i så fall?– Alltså, “sekulär religion” är nog ett begrepp jag skulle vara försiktig med att använda för det betyder så mycket. Men jag förstår din poäng. I västvärlden, eller i stora delar av den, så lever vi i en era av botgörelse. I Storbritannien och USA sker något slags mental avkolonialiseringsprocess där man vill göra upp med århundranden av imperialism, patriarkat och förtryck av olika slag. Kampen mot reaktionen som man ser i vår samtid, den länkas in i det här. För människor som vill vara en del av en stor berättelse, för jag tror att när man organiserar sitt liv i olika typer av narrativ, man beskriver sin kamp, man ser på sig själv: “vad är min del i det här stora dramat som är mänsklighetens historia”? Det här är definitivt en del av den stor berättelse att ingå kampen mot fascismen som på något sätt är reaktionens sista stora våldsdåd mot det anständiga. Det får en att känna att man är en del av något stort, något historiskt. Det är enklare att driva den här sortens idéer i länder som har varit väldigt långt bort från den historiska verkligheten. Sverige är ett ypperligt land egentligen. Det är lite svårare att använda de argumenten i länder som Danmark och Norge, som var ockuperade av fascismen, som hade faktiska nazistkollaboratörer. Det är svårare där. Men här, i Sverige, när Romson sa det där om Medelhavet, det är något väldigt lockande att använda sina största moraliska släggor man har. Det funkar på ett emotionellt plan, det funkar inte på ett sakpolitiskt eller konkret plan. Det fördummar.Även om det inte går att jämföra rakt av, så lyfter andra världskriget, nazismen, fascismen och Förintelsen fram vissa moraliska aspekter i tillvaron som vi annars kanske skulle missa. Jag är lite kluven till det för jag tycker liksom att de händelserna var unika på många sätt, men det finns något som gör att de var så unikt onda att man till varje pris vill undvika att något liknande ses igen, å andra sidan fördummas det många gånger och överanvänds så att det tappar sin laddning. Det perverterar det historiska minnet av de här händelserna. – Att det perverterar minnet är illa nog, men vad det kanske framförallt gör är att det fördummar vår förståelse för det som är riktigt farligt. För det som verkligen kan hända, för tecken i samtiden på att något håller på att gå åt helvete. Vaclav Havel, den tjeckiske oppositionsledaren och sedermera presidenten, han återkom till att det är väldigt viktigt att leva i sanning, även när det inte är enkelt. För det är enkelt att svepas med de stora narrativen, den moraliska svartvita uppdelningen. Men jag tror uppriktigt inte är att det är att leva i sanning eller förstå vad som händer. Och jag tror i många fall att det är att vanhelga offren för radikalism, och det finns många, även i vår tid. Det gör oss också sämre på att förstå riktigt farliga, samhällsomstörtande verksamheter, när vi använder det här på det slentrianmässiga viset, som exempelvis Annika Strandhäll gör. Det stärker inte Socialdemokraternas motståndskraft mot farlig radikalism. Det är att kokettera med det viktiga uppdraget som är att vara demokrat och för frihet. Det är nog det som provocerar mig mest. Det är i mångt och mycket ett opportunistiskt ljugande som känns enkel att använda för att det är så kraftfullt, för att det länkar in den kraftfulla berättelsen. Men man kommer inte att förstå sann radikalism när den väl träffar en. En sak med Förintelsen, en tanke som jag uppfattar har varit ganska betydelsefull, men jag kan inte säga exakt i vilken utsträckning. Det är den som kom till uttryck i Utrota varenda jävel som Sven Lindkvists bok från 1992 heter, att förintelsen är en logisk följd av Europas historia och att kolonialismen och imperialismen var ett slags generalrepetition. Så Förintelsen var ingen avvikelse, utan slutpunkten för europeisk civilisation fram till dess. När vi kollar på europeisk historia, vårt kulturarv, så måste vi enligt detta sätt att se på det, alltid se tidslinjerna framåt, i vilket avseende leder det här fram till förintelsen, nazismen, till de här brotten. Det gör också att vi blir väldigt självkritiska, kanske med viss rätt, men vi blir osäkra på vårt eget kulturarv för vi vet inte om det var en del i upptakten till det som ledde fram till syndafallet så att säga, förintelsen. Vad tror du? Är det närvarande när vi kollar på västerländsk och även svensk intellektuell historia? Kan man vara ohejdat stolt över det västerländska idé- och kulturarvet eller måste man vara vaksam på att Förintelsen lurar i många av idéerna?– Jag vänder mig emot att västerlandet skulle ha patent på oerhörda brott mot mänskligheten. Västerlandet var den första civilisation som hade den tekniska, administrativa möjligheten att på en gigantisk skala mörda människor. Därför skedde det först i västerlandet. Men oerhörd ondska och totalitära idéer, oavsett om de är religiös eller politisk skrud är inget som är reserverat för västerlandet det kan hända varsomhelst, i olika kulturer och det har hänt, många gånger. Tidigare också, både i väst, i Asien, i Afrika. Nu råkar det vara så att det är västerlandet som har gått längst med att göra upp med de idéer av radikal kollektivism, vare sig det är nationalism eller vad det nu kan vara som ger upphov till de här. Det är bra på många vis, men det kan också slå över i en hysterisk självkritik av närmast maoistiskt slag där man ska avkolonialisera sig själv på helt absurda vis. Det är klart att det kan slå över och det gör det hela tiden i väst just nu, och länkas in i den eviga kampen mot fascismen. Jag upplever det som att kommunismens brott är något man inte gjort upp med på samma sätt. Du kan säga att unga som är kommunister ändå vill något väl. Jag känner själv människor som var väldigt engagerade kommunister när vi varit unga. Jag har vänner fortfarande, inte så många, som kallar sig kommunister. Jag känner ingen som säger om nazister eller nynazister: ”Han var nynazist men han vill ändå väl”. Men så kan man säga om kommunister. Eller att man är en aktiv nynazist, “men en trevlig kille i övrigt”. Det finns inte samma laddning med kommunismen även om det som skedde under kommunismen är fruktansvärda brott mot mänskligheten det också.  – Vi har internaliserat det moraliskt på samma vis för att fascismen nedkämpades som aktiv politisk kraft 1945, sen var det slut. Det har bubblat men det har aldrig dykt upp, om man inte räknas Salazars Portugal och Francos Spanien, men som politik kraft har den varit död och varit död sen dess. Tack och lov dog Sovjetkommunismen som aktivt politiskt system. även om dess dödsryckningar håller på än idag, protester i Kuba och i Nordkorea finns det kvar. Men på grund av det det var et långt process där det var ett accepterat alternativt, även i Sverige ansågs det vara ett accepterat alternativ att vara Sovjetvänlig. Därför finns det inte samma behov av att göra upp med det. Dessutom har vi personer som har en bakgrund inom den radikala vänstern och kanske vuxit upp och lämnat de mest radikala åren, men det är inte samma skam att ha varit med i radikala kommunistiska organisationer som att ha varit med radikala nazistorganisationer. Det som Kjell-Albin Abrahamsson kallade för halvtidshumanism. Det skulle jag säga är en av västerlandets unikt existerande, konstiga sjukdomar.Vad är definitionen av det?– Det är att man har goda instinkter när det kommer till vaksamhet mot fascism och alla dess avarter, men man är fullkomligt tondöv när det kommer till någon sorts radikalism av annat slag. Möjligen att man har vaksamhet mot religiös extremism, om den är kristen. Men man inordnar den islamska radikalismen i någon sorts ”Ah, de som kritiserar det är suspekta så det är nog inte så farligt”. Det här förklarar kanske lite varför den moraliska narrativet slår väldigt hårt åt ena hållet, där det är en kamp att säga ”De radikala kommunisterna är inte farliga, hur många har de mördat?” Jag skulle vilja hävda att tack och lov radikalkommunism, revolutionär sådan, och revolutionär nazism är randfenomen idag. Även om det bubblar upp ibland med fruktansvärda konsekvenser, när terrorister gör något aktivt. Men vår tid är annorlunda och vi måste förstå den i sitt sammanhang, med sina många nyanser, och låta historien vara ett hjälpmedel och inte ett opportunistiskt verktyg som vi slår våra politiska meningsmotståndare i huvudet med.Många har beskrivit det men att en sak som möjliggjorde framväxten av nazismen var att man hade hela samhället var avtrubbat inför våld. Våld var något som folk tyckte var naturligt efter att ha legat i skyttegravar, på ett sätt som inte varit möjligt innan första världskriget. Idag skulle jag säga att våld mer än någonsin som en politisk verktyg är tabu och det är jag tacksam för. Om det skulle framkomma att ett parti har en paramilitär vinge i Sverige idag så är min gissning att stödet för det partiet skulle försvinna över en natt. Om det skulle framkomma att topparna i SD samtidigt sponsrar en paramilitär organisation som begår politiska våldsdåd mot meningsmotståndare, då skulle de där tjugo procenten i väljarkåren försvinna väldigt snabbt. Den typen av politik vill vi inte ha idag, vi är väldigt annorlunda jämför med det historiska 1930-talety som ledde fram till fascism och nazism och andra världskriget. Jag vill avsluta med att fråga dig, är vi på rätt sida av historien du och jag? Vad är det vi ska vara vaksamma mot? Är vi förblindade av vår egen ideologiska utgångspunkt som är något slags liberalkonservativa (eller konservatism i mitt fall)? Vad är vi blinda för? Vad ska vi vara rädda för eller vaksamma på? Små frågor– Jag tror ändå att den här observationen du gör är rätt pregnant för det här våldet som man kan se i vissa samhällen, som är en vardag, tyvärr tror jag att man ser det rätt mycket i USA just nu, både från den radikala vänstern och högern, att det är något som kan komma rätt snabbt. Om samhällets anständiga krafter som är emot våld och totalitära politiska redskap, den vaksamheten behövs alltid. Den är evig för vi är inte immuna mot snabba förändringar givet att samhället hamnar i djupa kriser, vare sig de är ekonomiska eller politiska eller sociologiska. Jag tror att så länge man har den insikten och förstår vad det är som driver radikalisering, vad är det som driver människor att ta steget bort från samtalet, orden, parlamentariska processer. – Vaksamheten behövs men den ska inte missbrukas. Det är möjligt att man får fel. Och att vi står inför en fascistisk diktatur om tio år. Men jag har väldigt svårt att se det. Men kanske vet Aftonbladet Ledare något vi inte vet. Om vi hamnar i en fascistisk diktatur om tio år hoppas jag att vi hamnar i samma fängelsecell så vi får tid att umgås lite mer, eftersom vi bor i olika städer och aldrig har tid att träffas. Stort tack ör att du var med i Rak höger, Adam Cwejman!Tack så mycket!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Denna gästas vi återigen av Annika Strandhäll. När hon senast gästade oss, 2018, arbetade hon som socialminister. I hennes arbete pratade hon väldigt mycket om frågorna kring psykisk ohälsa. Samtidigt, på hemmaplan, mådde hennes man väldigt dåligt. Hur dåligt, visste ingen. Thomas beställde hem antidepressiv medicin på nätet och arbetade på precis som vanligt, men hemmiljön blev allt sämre mellan dom. Dom hamnar i en skilsmässa och Annika ska flytta till en ny lägenhet. Några dagar senare tar Thomas livet av sig. Hur är det att leva med skulden kring en anhörigs självmord? Hur hanterar man sorgen? Hur känns det att utåt sätt varit påläst och mån om att alla måste prata om dom här frågorna, men ändå inte förstå när någon som står en så nära mår så dåligt. Tack snälla Annika för att du delar med dig.

Anna ser samband mellan Annika Strandhälls arbetsmetod och branden i Notre-Dame, Moa värnar om internets laglöshet, Fredrik har ett scoop och Christopher har blivit utskälld i Ryssland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det är fantastiskt att vi för första gången i Ångestpoddens historia idag har med oss en politiker från riksdagen. Dagens avsnitt gästas nämligen av socialminister Annika Strandhäll.  Det känns extra viktigt att prata psykisk ohälsa med en politiker eftersom dom ju har makten till förändring så det pratar vi om. Varför prioriteras inte psykiatrin?  Hur kommer det sig att så många mår dåligt? Varför är det lättare att debatera kring bostadsbrist än ungas psykiska ohälsa. Elevhälsan i Sverige, hur står det till med den egentligen och HUR ska vi motverka att det var sjätte timme är någon som i vårt land mår så pass dåligt så denne tar sitt liv? Dessutom Annikas egna erfarenhet av att må psykiskt dåligt. Om utbrändhet och att som politiker våga vara öppen om det.