Podcasts about talade

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheterna Radio 08.00

Ramadan kareem och glad påsk! Akila Mah och George Sarkes fastar enligt sina religioner, magarna kurrar och på nätterna dröms det om stora köttbitar... och så är Gud med, i allt. Samhörigheten i kyrkan och moskén, främlingar som hälsar och bjuder in till samtal, att försöka vara en bättre människa för sig själv och sina nära genom tron. Poeten Nachla Libre är gäst och berättar om att skriva om Gud i ett land där islamofobin är ständigt närvarande. Och så pratar vi om spoken word och den talade poesins plats i Sverige. 

Nyheterna Radio 10.00

Alexander Bard övertalar oss om att de grundläggande filosofiska antaganden i västerlandet de senaste 2500 åren är fel. Lösningen på problemen finns i det gamla Periska Imperiet. Kom med på en vild ritt genom historien och filosofin rakt in i framtiden!  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På bara några år har Andrew Tate gått från okänd till världens mest googlade person. Den 36-årige medieprofilen, självhjälpsgurun och tidigare kickboxaren kallas nu för "kungen av toxisk maskulinitet" – och är åtalad för våldtäkt, trafficking och organiserad brottslighet. Vad är det med hans kontroversiella budskap som lockar unga män? Programledare: Evelyn Jones. Med Sandra Stiskalo, reporter och redaktör på DN Kultur. Producent: Sabina Marmullakaj.

Predikan från gudstjänsten den 16 april 2023. Du kan även se våra gudstjänster ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠på vår YouTube-kanal⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Pingstkyrkan Västra Frölunda.

Linnea Rönnqvist pratar om att FN-representanter för flera länder lämnade ett möte där Rysslands barnrättskommissionär Maria Levova-Belova höll ett tal i FN på temat “Att evakuera barn från konfliktzoner”. Anledningen är att hon anklagas för att vara ansvarig för att flera tusen ukrainska stulits från sina föräldrar och förts ut ur Ukraina till Ryssland under kriget.Kalle Berg pratar om att Erdogan igår jämförde Sverige med Nazityskland. Och det var inte första gången han använde den referensen för att kritisera ett lands agerande – det var femte!Och så blir det ett torsdagsquiz där Linnea Rönnqvist möter sin kollega och vän Amanda Karlsson i en rafflande uppgörelse. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ina Lundström tar oss igenom den senaste svamp-hypen. Varför snackar alla plötsligt Fungi? Kalle Berg har kollat på Bidens och och Putins respektive tal från tisdagen och har upptäckt lite skillnader i ton. Vi gästas av GP:s politikreporter Arne Larsson som ger oss det senaste i arenafrågan. Är det klart med en ny inomhusarena i Göteborg? Dessutom: Våren är här! Papegoja på vift i Landala, romersk dildo och för stora spanska tåg. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Linus Lindahl och Mariela Quintana Melin ger den senaste uppdateringen av veckans krimnyheter. Vi berättar om 20-åringen som fritogs utanför Vrinnevisjukhuset i Norrköping i onsdag. Mamman till Marie som mördades i en tygaffär i Göteborg 2005 berättar om beskedet att man har fått en DNA-träff på en misstänkt – men trots det kommer inte åtal väckas. Vi berättar också om två personer nära kopplade till "den kurdiske Räven" som åtalats för synnerligen grovt narkotikabrott - och en tredje person i utredningen är internationellt efterlyst.Har du tips så hör av dig till oss:Mail: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15Instagram: p3krimpodden

Nyheterna Radio 12.00

I sitt linjetal i Pennsylvania utmålade Joe Biden sin föregångare Donald Trump och MAGA-republikaner som ett hot mot demokratins överlevnad i USA. Trump svarade att Biden är demokratins verkliga hot. Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator och Cecilia Khavar, USA-korrespondent, Dag Blanck, professor i nordamerikastudier vid Uppsala universitet. Programledare: Kajsa Boglind Producent: Maja LagercrantzTekniker: Adam Alvin

Under tider av tvivel har jag de senaste åren sett tillbaka på ett kvällsmöte på ett PULS-läger, då Gud personligen bevisade att han finns på riktigt.

Dessutom om Wes Anderson nya film The French Dispatch, de stora demonstrationerna på Kuba och Serge Gainsbourgs provokation med sin Marseljäsentolkning.

I vårt pandemidrabbade land blev det inte mycket av det traditionella valborgsfirandet, så varför inte lyssna på ett riktigt eldande vårtal från förr? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Norrland var 1936 den del av landet som kanske längtat mest efter att isarna skulle rämna och storskogen frigöra sig ur de meterdjupa drivornas famntag. Här firas vårens ankomst efter urgammal ritual vid bruken, i byarna och i städerna. I Sundsvall har täta folkmassor samlats kring kyrktrappan, där våren hälsas på traditionsenligt vis med tal och sång av Sundsvalls sångarförbund. Talade gjorde folkbildaren och författaren Giovanni Lindeberg.

Under 1930- och 40-talet betalar det svenska hovet ut enorma summor pengar till en småkriminell restaurangföreståndare. Annars hotar mannen, Kurt Haijby, att gå ut med att han har en sexuell affär med kung Gustaf V. Till slut försöker myndigheterna bli av med Haijby genom att lägga in honom på mentalsjukhus. I dag kvarstår mysteriet. Talade han sanning? Var han kungens älskare eller inte? Om inte, varför lät sig hovet utpressas? Harrisons Historiska Brott är en podd från Svenska Dagbladet. I andra säsongen, Brottsplats Stockholm, berättar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, några av de mest fascinerande kriminalfallen ur den svenska huvudstadens historia. Med Dick Harrison och Eva Johannesson. Producent: Clara Wallin. Redaktör: Adam Svanell.

Predikan från Pingstkyrkan Eskilstuna

This episode explore how a number of people have been coping with the lockdown and their lifestyle. They also touched mental health as this aside hunger is pivotal to surviving the time we are in. We all need hope thus, there's a message of hope on it for you. Remember we are in this together so please let's all stay at home. Voice Overs: Tobi, EA, Semilore, Prometheus, Mame et Talade. Music: Lord Sky- Coronavirus, Asa- Fire on the Mountain; 9 Lives, Brymo- Them Dey Go, Burna Boy- Another Story ft Manifest; Collateral Damage, Falz- E No Finish; After All Said and Done.

Crisen (ja med "C") fortsätter och många vill ha tydlighet från personer i ledande ställning. Så även NIF-supportrar. Därför låter Blåstället Nässjö IF:s ordförande Greger Phalén få gästa podden för att svara på lyssnarfrågor och samtala med Henrik och Myran om pågående krishantering och det positiva utfall nuvarande stålbad kan föra med sig.

- När jag började mellanstadiet och fick ny lärare kom min identitet på svaj. Plötsligt fick jag tillbaka mina uppsatser med röda streck under nästan varje ord. Anna Sundström Lindmark bor i Umeå och är författare. Hon har skrivit boken "Vi skulle segla runt jorden" som handlar om Agnes vars pappa tar sitt liv, en fiktiv berättelse baserad på hennes egna erfarenheter. Hennes första bok heter "I skuggan av ett geni och handlar om hennes farfar och hur hans historia påverkade kommande generationer. Anna har erfarit att berättelser kan rädda människoliv och är därför verksam i Write Your Self, en skrivrörelse som hjälper människor att återerövra sin berättelse efter trauman. Producent Gunilla Nordlund tankar@sverigesradio.se

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Storbritannien lämnar Eu ikväll, en samhällsfarlig sjukdom, så vill Folkhälsomyndigheten att coronaviruset ska klassas av regeringen och så får vi tips om hur vi ska klä oss till hösten

This is our first review and it's Fireboy DML's Laughter, Tears and Goosebumps. What are your best 3 songs from the album? I wouldn't want to spoil it for you, so listen and enjoy.  Music: Fireboy DML- Laughter, Tears and Goosebumps.

Dessa är Herrens högtider, som ni skall utlysa som heliga sammankomster, då ni skall offra eldoffer åt Herren, brännoffer och matoffer, slaktoffer och dryckesoffer, varje dag det som är bestämt. 38Därtill kommer Herrens sabbater och era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla frivilliga offer som ni ger åt Herren.39På femtonde dagen i sjunde månaden, när ni bärgat vad landet gett, skall ni alltså fira Herrens högtid, som varar i en vecka. Den första dagen är det sabbatsvila och den åttonde dagen är det också sabbatsvila. 40Och på den första dagen skall ni ta frukter av era finaste träd, palmblad, lummiga grenar och pilkvistar och hålla en glädjefest inför Herren, er Gud, under sju dagar. 41Ni skall fira denna högtid som en Herrens högtid en vecka varje år. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. I sjunde månaden skall ni fira den. 42Då skall ni bo i lövhyddor under en vecka. Alla infödda israeliter skall bo i lövhyddor, 43för att era efterkommande skall veta att jag lät israeliterna bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.44Så talade Mose till israeliterna om Herrens högtider.3 Mos 3:37-44 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

Nästan hälften av de som åtalades för inblandning i mord med skjutvapen under åren 2013-2017 friades i domstol enligt en undersökning I lagens namn gjort. Det är stora skillnader mellan dödsskjutningar som lett till åtal på 90-talet jämfört med senaste åren. På 90-talet fälldes de allra flesta som åtalades, medan det på senare år är en större andel som frias. Katri Reyna Väänänen är mamma till Yonathan som blev mördad i Kista i mars 2017, och mordet på hennes son är ett av de fall som klarats upp senaste åren. Den åtalade mannen dömdes till livstids fängelse. Det betyder att någon åtminstone får stå till svars för det. Det betyder inte att Yonathan kommer tillbaka. Det betyder inte att någonting egentligen blir förändrat men om han hade blivit frikänd vet jag inte hur jag hade reagerat.  Jag tänker också på barnen, min dotter Keyla och hans två bröder, att han har tre yngre syskon och att det är viktigt för dem att få se att någon får konsekvenser. Det blir jättekonstigt om deras storebror blir mördad och inget händer. För min egen del är det som att jag kan lägga åtminstone det ältandet bakom mig, säger Katri. Tekniker: Fredrik Nilsson. Research: Robin Ejderklev. Programledare/producent: Evalisa Wallin. Om undersökningen I lagens namn har läst tings- och hovrättsdomar gällande mord (dödligt våld) som skett med skjutvapen under åren 1995-1999 samt 2013-2017. Underlaget bygger på laga kraft vunna domar som begärts ut från domstolar och fallen har spårats med hjälp av bakgrundssamtal med polis, åklagare, kriminologer samt i viss mån medierapportering. Det kan saknas enstaka ärenden men bör täcka in om inte alla så i vart fall nästan alla dödsskjutningar som lett till åtal. I materialet har, utöver den som åtalas för mord/dråp, även de som åtalats för medhjälp, anstiftan, skyddande av brottsling, vapenbrott (direkt kopplat till mordvapen) och andra eventuella brott direkt kopplade till mordet inkluderats. Domar om dödligt våld med skjutvapen som skett 1995-1999  16 fall varav ett med två offer 17 offer  24 åtalade personer 2 personer friade Domar om dödligt våld med skjutvapen som skett 2013-2017 47 fall varav tre med flera offer  51 offer  125 åtalade personer 58 personer friade

Lasse Berg har i decennier beskrivit världen för oss i tv-filmer, reportage, radioprogram och de omåttligt populära Kalahari-böckerna om människans ursprung. I Ordfronten #57 pratar han med Pelle Andersson om sin senaste bok Ändå inte försvunnen, om sorgen efter dottern … Continue reading →

Mark 2:18-30 Apg 13:1-3

Ett väldigt efterfrågat ämne av flera lyssnare, och det är hur man kan rationellt komma fram till att Profeten Muhammad fred vare över honom talade sanningen och är därmed en sann profet. Ställ gärna frågor över anchor.fm eller skicka över era förslag till framtida ämnen. Glöm inte att recensera podcasten om ni gillar innehållet.

Rödgrön valspurt på Kulturnatten … det här är nyheterna på Studentradion 98,9 med Axel Stjärnkvist och Julia Bardh

I detta avsnitt tar Yolanda Aurora Bohm Ramirez med dig på en resa på rosa linjen (pendeltåget brä) från barndom till parallell ungdom till så kallad vuxendom. Hon läser ur sin nya bok IKON och berättar om inspiration, sitt skapande och romantiserad revolution. V.g. obs.: Detta är mer en live-föreställning än ett poddavsnitt. Njut eller hata! Kolla gärna in hennes Instagram https://www.instagram.com/molotovcocktaildress/ samt hennes hemsida https://www.yolandabohm.com/ och du kan köpa hennes bok på Adlibris.com, Bokus.se, Akademibokhandeln eller ännu hellre hos mindre bokaffärer. Låten “I Fucking Love Science av artisten MakeMake aka Maja. SoundCloud: https://soundcloud.com/makemakeofficial/makemake_04_i-fucking-love-science Spotify: Appen: spotify:track:1FGoI43GVpTlTLKiHsqrdP Webben: https://open.spotify.com/track/1FGoI43GVpTlTLKiHsqrdP?si=7_c9NslSQe-_TYNBLXsirA

Den fruktansvärda skolskjutningen i Florida har väckt diskussionen om hårdare vapenlagar till liv och Robert Mueller åtalar 13 ryska medborgare och tre ryska företag. Medverkande: Ginna Lindberg, Ekots utrikeschef, Kajsa Boglind, Sveriges radios korrespondent i Washington D.C., Sten Sjöström, utrikesreporter på Ekot, Roland Poirier Martinsson, konservativ fri skribent.  Programledare: Sara Stenholm Pihl Producent: Åsa Secher

Dagens dikt - radions äldsta program vid sidan av Dagens eko - fyller 80 år idag.Hur ser konjunkturen för den ljudande dikten ut? Och varför låter dikt som den låter? Dagens dikt - radions äldsta program vid sidan av Dagens eko - fyller 80 år idag.   Hur dikt läses har skiftat mellan tider och sammanhang - från teatralt och högstämt till entonigt och minimalistiskt. Vad avgör hur dikten låter? Samtal med Anna Axfors, poet; Per Engström, kritiker; Daniel Möller, litteraturvetare; Jasmin Nur, poet samt Lena Birgersdotter, redaktör för Dagens dikt.

Att kunna framföra idéer och kunskaper i tal är allt viktigare för småföretagare. Vi pratar om hur man håller presentationer som folk kommer ihåg.

20-årige Robin Lodalen dog när han försökte snedda över Kville bangård i Göteborg. Han fick 15 000 volt genom kroppen. Trafikverket sa att hela bangården hade stängsel och varningsskyltar. Men det stämde inte. Och när Kaliber undrar varför, skyller myndigheterna på varann. Det är två dagar före nyårsafton 2014. Klockan är strax innan fem på eftermiddagen. Det är mörkt och kallt. Två tjugoåringar är på väg till en datorbutik i ett industriområde på Hisingen i Göteborg. De har bestämt sig för att gena över en bangård. En av dem kommer inte överleva. Ett par timmar senare kommer han plockas ner från taket på en godsvagn. Nio år tidigare dog en annan ung man på samma plats. Då föreslogs att säkerheten skulle höjas efter dödsfallet men allt genomfördes inte. Och två dagar före nyårsafton 2014 förlorar alltså ytterligare en ung man livet på bangården. Du lyssnar på Kaliber i P1 och en granskning av Spår som dödar. – Så fel och så sjukt. Några personer gråter vid en nygrävd grav i Göteborg. De tröstar varandra. För bara några veckor sedan, begravde de sin son, bror, kusin och vän. Graven är fylld av blommor och bilder på en leende ung man med brunt hår. Det är tjugoårige Robin Lodalen . Han håller upp ett glas och skålar mot kameran. Bilden är tagen på julafton 2014. Fem dagar senare är han död. – Det är jätte svårt är det. Det känns så fruktansvärt meningslöst. Storasyster Mian Lodalen håller en arm runt mamma Susan. Nio år efter att en ung man dött på en tågvagn på bangården på Hisingen i Göteborg, blir Robin den andra personen att dö vid samma spår. – Det hade inte behövt bli så här. – Och då gick vi mot den här bron då som är lite längre bort. Jag träffar Robins kompis som vi i det här programmet kommer kalla Johan. Vi går samma väg som han och Robin gick den där kvällen i december. De ska till en datorbutik som ligger i ett industriområde på andra sidan trafikleden. Ingen av dem har någon bil.  De kollar på sina mobiltelefoner där de har en karta. De går i en gångtunnel och kommer ut på andra sidan trafikleden. Upp till vänster ligger en liten dunge med träd. Bäst skulle vara om de genade upp just här. – Så vi började gå. Bakom träden ligger Kville bangård med sina 25 spår. – Vi stod och kollade in och att vi bara kan ta oss rakt över snabbt och enkelt. Så vi kollade in och tänkte efter lite så det inte kommer några tåg och så och sen bara gick vi in liksom. Robin och Johan går över de första spåren. Men vid spår 11 står ett godståg parkerat. Det har stått här i två timmar och om nio timmar ska det köra vidare. De cylinderformade vagnarna är lastade med farligt gods. På vagn nummer två finns en stege på sidan. – Så han frågar om jag kan ta en bild på honom. Och då ställer jag ner mina kassar och väska och tar upp min mobil. Samtidigt då så har han klättrat upp på en vagn då som står där och det såg inte jag. – Så när jag är vänd mot skogen så hör jag ett pang liksom och hela skogen lyser upp. Så kollar jag bak så ligger han där på vagnen. Utslagen liksom. Robin har fått en så kallad ljusbåge i sig. Han har inte nuddat kontaktledningen ovanför vagnen, men får ändå  15 000 Volt genom kroppen. – Det första var att chocken kom och paniken. Så ringde jag 112 ganska fort då. Några timmar efter Robin klättrar upp på taket på vagnen knackar det på en villadörr i ett samhälle utanför Ulricehamn. 10 mil från Göteborg. Susan Lodalen öppnar dörren. Där står två poliser. De har kommit för att berätta att hennes yngste son dött på en bangård i Göteborg. – Jag sa fel person, fel dörr. Det är inte Robin. När jag träffar Susan har det gått nästan två månader sedan den där kvällen. Hon sitter i den stora soffan i familjens vardagsrum. På ett bord fyllt med blommor och ljus står samma bild av Robin som den som finns på graven. En leende Robin som höjer glaset mot kameran. - Och han har kostym på sig... - Ja, alltid. Varje juldag klär vi oss alltid fint. Det var här i vardagsrummet utanför Ulricehamn som mamma Susan tog den där sista bilden på Robin. Robin, som precis börjat jobba som bartender, som tyckte om att resa och hade massor av vänner. Fem dagar efter att hon tog bilden kommer poliserna för att berätta att han nu ligger död på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Susan plockar fram en liten plastpåse.  I den ligger en plånbok, en mobil och ett armbandsur. Det luktar bränd plast. Det var det här Robin hade på sig, när han dog den där kvällen uppe på godsvagnen. Men klockans sekundvisare tickar fortfarande framåt som om inget hänt. – Det går inte att beskriva att han är borta. Nio år tidigare var det en annan förälder som fick en liknande dödsbud. Från Ekots nyhetssändning: ”Nu är klockan två och det är nyheter från Ekot. I Göteborg omkom en 18-årig pojke och hans kamrat fick livshotande skador sedan de fått 16 000 volt genom kroppen.” Den 13 november 2005 tar sig två tonåringar,  in på samma bangård som Robin. De är där för att ta häftiga bilder på varandra. Även de klättrar upp på en godsvagn som har en stege.  Plötsligt smäller det till. När ambulansen kommer till platsen hittar de en17:åring som är allvarligt brännskadad. 18- åringen är redan död. Dåvarande Banverket, det som nu är Trafikverket, säger i intervjuer efter olyckan 2005 att de ska se över säkerheten vid Kville bangård för att se om det finns några brister. Men nio år senare sker alltså samma sak igen. Nyhetssändning från P4 Göteborg: ”Dödsolyckan igår på Kville bangård då en ung man omkom efter att han klättrat upp på ett tåg är den andra dödsolyckan på 10 år på Kville bangård. ” Även Robin Lodalens död uppmärksammas stort i lokal media. Och frågorna kommer såklart snabbt om hur ytterligare en ung person kunnat gå bort på samma plats som nio år tidigare.  Efter olyckan 2005 gjorde bland annat dåvarande banverket och elsäkerhetsverket utredningar. Där framkom att stängsel saknades norr om bangården där tonåringarna kom in 2005. Sträckan utan stängsel var några hundra meter lång. Utredaren från Banverket liksom utredaren från Elsäkerhetsverket föreslår att man ska se över behovet av stängsel. Och Räddningstjänsten skriver i sin insatsrapport att man kan förhindra att en liknande olycka sker igen genom att inhägna hela området. Och i intervjuer efter Robins död 2014 säger företrädare för Trafikverket att stängsel har satts upp och att det finns varningsskyltar. Dessutom bevakas området av vakter. ” Efter det såg vi självfallet över så vi har åtgärdat och stängslat bättre med betydligt tjockare och bättre stängsel, skyltat upp tydligare att det är förbjudet att vistas i området och att det är livsfarligt och att ledningarna är farliga.” Så här säger Helga Valdimarsdottir från Trafikverket i flera intervjuer. Jag hittar tre radio och tv-intervjuer som gjorts dagen efter Robin dog. ”Om vi tar Kville som exempel så har vi bra med stängsel runtom Kville, vi har grindar som är låsta, du behöver vara behörig för att komma in på området men igen, vill du ta dig in så kan du ta dig in.” ”Det är inte mycket annat vi kan göra än att stängsla, låsa, vakta. Det är tyvärr det vi kan klara av” Men Kaliber kan visa att det Trafikverket sagt i flera intervjuer strax efter Robins död inte stämmer. På Kville Bangård finns än idag inget stängel och inga varningsskyltar där Robin och Johan gick in. Och de gick alltså in på samma sida som de två tonåringarna tog sin in 2005. – Det är väldigt lätt att ta sig in. Och inga skyltar ser man ju heller. Johan, Robins kompis står och tittar ut över bangården där hans vän förlorade sitt liv för bara ett par månader sedan. Det är jobbigt säger han, men han vill berätta. Han vill inte att samma sak händer igen och han tycker inte det Trafikverket sagt i media stämmer. – Alltså hade det varit stängsel så hade vi tänkt efter noga, om det stått livsfara eller högspänning eller vad som helst. Så det var inget som fick oss att tänka att det var farligt. Men det är ju inte tillåtet att vara på bangårdar. Dessutom är det ju farligt. Och Johan och Robin var ju ändå 20 år gamla. – Man tänker att det var dumt gjort av oss, men så tänkte vi inte just då. Robin syster Mian Lodalen lägger några snittblommor precis intill Kville Bangård där hennes lillebror dog för två månader sedan. Jag berättar för henne vad jag vet, att det tvärtemot vad Trafikverket sagt i intervjuer inte finns något stängsel och inga skyltar där Robin gick in på bangården. – Jag tror man säger det för att man tror man kommer undan med det. Det är vad jag tror. Det låter för dumt för att vara sant eller det låter  för osannolikt att det är flera hundra meter helt öppet mot en gångväg till en plats som är fullständigt livsfarlig.  – Men Robin var ju 20 år. Borde han inte förstått att det var farligt att vara så nära de här ledningarna? Att man inte ska klättra upp på tåg? – Var och en har ju ansvar för varje steg han, hen tar och vad man gör och att man ska skaffa sig information och kunskap absolut. Men den här platsen är inte ett ställe där man tror att det är fara. Och särskilt därför att det är så inbjudande och tillåtande att gå in eftersom det inte finns stängsel. Och praktiska stegar som man kan klättra upp på de här tågtaken. Jag träffar Helga Valdimarsdottir, enhetschef på Trafikverket i väst, som uttalat sig  i media efter Robins död. Vi träffas på Trafikverkets kontor som ligger bara några minuter från Kville bangård. Och nu har hon ändrat sin berättelse. - Nej det saknas, jag trodde faktiskt det fanns runt hela om jag ska vara helt ärlig. Det är den delen som kommer när det kommer en skogsdunge där är det inte stängslat. - För det är ju typ 300 meter? - Ja.  Det stämmer. Jag trodde faktiskt det var hela vägen, jag har ju vart mycket på Kville och man ser framför sig att jag vet att där är det stängsel, men sedan är det ju den delen som inte finns som är längre bort så det stämmer. Det är inte stängslat hela vägen. - Men varför sa du så då i flera intervjuer fast du inte visste säkert? – För jag var väldigt övertygad om att så var fallet. Sedan olyckan 2005 har stängslet på andra sidan bangården rustats upp och man har satt upp ett cirka en meter högt staket vid den nordvästra sidan av bangården. Men längst med runt 300 meter norr om bangården finns varken stängsel eller staket och det var där Robin och Johan gick in. - Vad tänker du om det i dag att du ändå uttalande dig så säkert i flera intervjuer att det fanns massa stängsel och skyltar? Det finns inga skyltar på den sidan heller, vi har varit och tittat. – Nej det är klart det är dumt. Så är det ju, men när saker händer så snabbt och man blir intervjuad så går man ju från det man tror sig veta. Och det trodde jag mig veta då. - Men ska man inte kunna lita på vad en representant för Trafikverket säger i intervjuer? – Självklart. Robins syster Mian tittar ut över bangården. Hon kan inte förstå hur det kan saknas flera hundra meter stängsel mellan en gångbana och en bangård. – Hur är det möjligt att denna plats får vara så här tillgänglig för allmänheten det är helt otroligt. Och helt skandalöst. Tycker jag. Två unga personer har dött på Kville bangård. Än idag saknas det stängsel och varningsskyltar för flera hundra meter längs med bangården. Samtidigt är ett av Trafikverkets mål att ingen ska dö på svenska spår. Så hur kommer det sig då att stängsel inte sattes upp efter olyckan 2005? I utredningar efter olyckan föreslogs ju att man ska se över stängselfrågan. Jag träffar Björn Sundberg. Idag jobbar han på Trafikverket och 2005 var det han som gjorde utredningen för Banverket.    – Nu när man tittar tillbaka är det ju nästan ett parallellfall. – Varför föreslog du i din utredning att man skulle se över behovet av staket då? – Jo men vi konstaterade ju att man har ju forcerat eller gått vid sidan av befintligt staket och vi noterade nu att det är för lätt att komma in här då tyckte jag i min utredningsrapport. Och en ganska enkel åtgärd är ju att se över skalskyddet. – Men vad tänker du, det är ju ändå 10 år sen snart och det finns inget staket här än i alla fall. – Nej det gör det inte. Det är synd att det ska ta 10-15 år innan det händer något ordentligt.  Ja det är tragiskt. Björn Sundberg säger alltså att man borde satt upp stängsel för länge sedan runt hela Kville Bangård. Och i trafikverkets eget rapporteringssystem hittar jag ett tjugotal händelser där personer sprungit på spåren de senaste fem åren. Obehöriga på spåren är alltså ett problem på Kville Bangård. Trots det så är alltså en stor del av norra sidan av bangården, som vetter mot en cykel-  och gångbana, utan stängsel. Jag träffar Christer Ahlin, chef för underhåll på trafikverket i väst. Men han menar att ansvaret inte ligger på Trafikverket. – Ja du, det är faktiskt så att det är kommunen som beslutar och har ansvar för att sätta upp staket, så den frågan får du ställa till kommunen i så fall. Han pratar om stängsellagen, och att det är kommunens ansvar. Och det visar sig att det finns en lag från 1945 som reglerar just stängsel vid järnväg. Där står det att det är kommunen som ska besluta om stängsel som ska skydda människor. Kommunen ska alltså besluta och sedan ska Trafikverket genomföra beslutet. Enligt Christer Ahlin har Trafikverket varit i kontakt med  Göteborgs stad för att påpeka spårspring på Kville Bangård sedan början av 2000-talet. – Ja det har det gjorts och det finns tjänsteanteckningar på att så har skett också. Även utredaren Björn Sundberg minns att han var i kontakt med Göteborg stad efter olyckan för nio år sedan. - Ja jag fick ju ingen respons eller ja, det var ingen som högg på kroken om man säger så. Ibland annat tjänsteanteckningar kan jag se att dåvarande Banverket varit i kontakt med Göteborg Stads fastighetskontor just om spårspring på Kville Bangård.  Fastighetskontoret ska också enligt ett mötesprotokoll varit inbjudna till ett möte om spårspring redan 2004, men inte kommit. Jag träffar Martha Sandoval, chef för förvaltningsavdelningen vid fastighetskontoret, men hon har svårt att svara på varför de inte gått på mötet. De hittar inte någon dokumentation. – Jag kan inte svara på det alls, jag fanns inte i organisationen, och det är inga medarbetare här som kommer ihåg om kallelsen kom och varför man inte var med. Så jag kan tyvärr inte svara på det. Den tjänsteman som ska ha varit inbjuden till mötet 2004 säger till mig att han inte gick på mötet, eftersom han att ha frågat kollegor och  fått veta att han inte var rätt person. Men detta är inget Martha Sandoval känner till. Trots att hon pratat med tjänstemannen i fråga inför vår intervju. Fastighetskontoret förvaltar mark mellan gångbanan och Kville bangård och 2009 satte de tillsammans med banverket upp det ungefär en meter höga staket som idag finns vid nordvästra bangården.  Men när jag undrar varför inte de sista 300 meterna har varken staket eller stängsel visar det sig att en helt annan del av kommunen har ansvar för den marken. Den mark där Johan och Robin kom in.  Det är park- och naturförvaltningens mark. Men Martha Sandoval vet inte om fastighetkontoret varit i kontakt med park och naturförvaltningen om Kville Bangård. – Det finns inget ärende kring det och jag kan inte svara på om informationen fördes vidare till en annan organisation. Det vet jag inte. - Vad tänker du om det att informationen verkar ha fastnat här? – Återigen jag vet faktisk inte, jag kan inte återskapa det som skedde 2004-2005. - Men du måste ha en åsikt? Ska det vara så? – Jag har ingen åsikt i frågan för det som hände 2004. Det verkar alltså som att Banverket har haft kontakt med fastighetskontoret medan det är park- och naturförvaltingen som förvaltar marken där det idag inte finns varken staket eller stängsel. Där Robin och hans vän alltså gick in. Jag ringer Jakob Andreasson, Verksamhetschef för Förvaltning och Planering på park- och naturförvaltningen. Han säger att de inte fått någon information från fastighetskontoret om Kville Bangård, och vid vårt första samtal menar han först att det är Trafikverkets ansvar att sätta upp stängsel. – Den som har någonting att skydda eller vill hålla ute någon är den som har ett uppdrag att sätta upp ett staket. - Men jag har pratat med Trafikverket också och de säger att det finns en lag som heter stängsellagen… Han börjar googla på stängsellagen när jag tar upp den. – Nej det var faktiskt en nyhet…jag googlar runt på den här direkt för att se vad som står där. När jag träffar honom några dagar senare har han läst på om lagen. Men han säger att de inte fått någon information om spårspring och dödsfall vid Kville Bangård och att någon borde informerat dem. – Jag tänker det här är ju en yta på omkring 300 meter som är er mark där då. Där det inte finns något som helst staket. Om man läser om en sådan olycka, borde man inte fundera i alla fall, kan de ha tagit sig in den vägen? – Som sagt, olyckan var inne i bangården och olyckan har ju kommenterats i media av  Trafikverket och då utgår man från att de har gjort egna bedömningar vad olyckan beror på och Trafikverket har inte i något läge kontaktat oss och signalerat att det här skulle vara något som behöver åtgärdas. Men jag hittar en riskanalys från 2013 som Göteborg Stad beställt inför att en spårvagnsdepå ska byggas vid Kville bangård. Den beskriver både problem med spårspring och dödsolyckan från 2005.  Men trots att park- och naturförvaltningen har svarat på förslaget om spårvagnsdepån som gått ut på remiss har de inte läst riskanalysen.  Det hör inte till deras ansvarsområde menar Jakob Andreasson. – Vi har svarat på ett planärende, i närheten men där har vi bara beaktat våra ytor, alltså det som eventuellt är kommunala parkfrågor. Vi beaktar inte den här typen av säkerhetsinformation när vi svarar på våra planärenden. – Men den här informationen hade ju kunnat vara värdefull för er rent när det gäller just riskerna kring den här bangården just när ni har marken precis i anslutning. Vad tänker du kring det? – I grunden så har ju inte vi något ansvar för bangården och beaktar därmed inte några risker på själva bangården. Efter intervjun begär jag ut e-post från park- och naturförvaltningen.  Jag får ut ett mail som skickades dagen efter mitt första samtal till Jakob Andreasson. Det har skickats till Trafikverket. Där skriver park- och naturförvaltningen . ”Hej. Vi har blivit uppmärksammade på att det saknas staket längs en del av sträckan vid Kville Bangård. Vi har också läst i lagen om stängselskyldighet att det är kommunen som ska åberopa insats. Efter senaste olyckan känns det angeläget att även denna del stängslas. Hur ser ni på frågan? ” Först efter jag hör av mig börjar alltså park- och naturförvaltningen undersöka om det behövs stängsel vid Kville Bangård. Då har två unga män dött. – Den här familjen till pojken som dog i december tycker ju att det borde funnits ett stängsel på plats med tanke på olyckan 2005. – Men det kan ju vara så att det borde finnas stängsel på fler ställen, men just nu finns det inget här. Trafikverket skyller alltså på kommunen och kommunen på Trafikverket. Robins syster, Mian Lodalen tycker att någon borde ta ansvar i stället för att bolla runt ansvaret mellan varandra. – Jag blir helt mörkrädd om jag tänker på, är det liknande på andra banvallar? Dels med den undermåliga säkerheten men också att det bollas runt på det här sättet. Ta ansvaret och sätt upp ett staket. Det är sådant som man som anhörig inte ens orkar höra nästan att ingen tar ansvar. Trafikverkets mål är att ingen ska dö på svenska spår. Och just nu pågår ett projekt som heter Säkra bangårdar inom trafikverket där man vid sju bangårdar i landet satt upp runt två meter höga stängsel med taggtråd. Bland annat vid en annan bangård i Göteborg. Projektledare Susanne Alemyr visar mig runt på Sävenäs rangerbangård. – Det är ganska kraftigt. Två meter högt och 40 centimeter snett med taggtråd. – Tycker du det är bra att man gjort det här projektet här då? – Ja det tycker jag, jag tycker det är jätte bra, det känns bra. Och trots att beslut om stängsel runt Kville bangård är kommunens ansvar enligt Trafikverket, så arbetar de nu ändå för att få ett likadant stängsel runt Kville Bangård som finns här runt Sävenäs. Nio år efter den första dödsolyckan. Jag berättar för Robins kompis Johan om planerna på stängsel vid Kville. – Ok,  det var synd att de inte hade gjort det tidigare. Det är bara ren otur då. Jag visar honom bilder på hur det kommer se ut. – Det där hade vi aldrig kunnat ta oss över. Så då hade vi inte gått in. - Du tror inte ni försökt klättra över där? – Nej, det ser ju omöjligt ut liksom. Men det finns en sak till som jag reagerar på. Hur kunde godsvagnar med stegar stå parkerade under en kontaktledning? Enligt Trafikverkets egna föreskrifter ska den här typen av vagnar vara bevakade eller på annat sätt hållas under så kallad betryggande uppsikt om de står under en kontakledning. Kville Bangård uppfyller kraven enligt Trafikverket eftersom det ska finnas personal på bangården dygnet runt. Men Robin och Johan lyckades ta sig över halva bangården och dessutom klättrade Robin upp på en vagn och dog utan att någon på bangården reagerade. Hur kan det vara betryggande uppsikt? Det får Tommy Jonsson, biträdande planeringsdirektör på Trafikverket i uppdrag att svara på,  men hans svar förvånar mig. – Nej jag menar att de föreskrifter vi har är egentligen föråldrade i förhållande till den trafik och de problem vi har. Eftersom föreskrifterna ändå inte förhindrar olyckor satsar Trafikverket på till exempel stängsel i stället säger Tommy Jonsson. Men trots att stängsel alltså saknas vid Kville bangård tycker han fortfarande bangården kan anses tillräckligt bevakad. – Ja det måste man ju säga, allt är ju relativt i det här perspektivet och den enda sak som hindrar det här är ju att få upp möjligheten att fysiskt hindra människor att faktiskt beträda spåren, obehörigt. Regler som inte förhindrar olyckor och en myndighet och en kommun som skjuter ansvaret mellan sig. Kaliber har kunnat visa att Kville Bangård saknar skydd eftersom ingen har tagit ansvar.  Det kan ha kostat Robin livet.  I kyrkan vid Robins grav i Göteborg är de en ny begravning, några andra som tar farväl av en anhörig. I ett rum bredvid sitter en familj i sorg.  Bland dem en storasyster som förlorat en lillebror. – Jag kan inte, jag kommer inte runt det. Jag tycker det är oförlåtligt. Att de har undlåtit att ha säkerhet och jag tycker det är skandalöst att de uttalar sig på ett sätt som vilseleder människor. Som läser tidningar och lyssnar på nyheter. När man säger att säkerheten är god. Vi har gjort förbättringar sedan dödsolyckan 2005 då en pojke dog på exakt samma plats och en annan pojke skadades allvarligt. Nej jag tycker de borde skämmas faktiskt. Det tycker jag. Reporter: Sofia Boo Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Del 2 av Så talade Strauss avhandlar Richard Strauss 20- och 30-tal och det kontroversiella samröret med nazisterna med efterföljande brittsommar. ”Hela historien är en mer eller mindre obruten kedja av dumheter, en serie av alla sorters nedrigheter, girighet, svek, mord och förödelse. Och hur lite har inte de som skriver historien lärt av detta”. Orden yttrades av Richard Strauss och kan tjäna som upptakt till det sorgligaste och mest komplicerade kapitlet i Richard Strauss liv och verk, hans samröre med nazismen efter 1933. Strauss var en paradoxal gestalt, och det finns mycket att säga om hans handlingar under kriget. Han var aldrig medlem av nazist-partiet, men som Tysklands störste tonkonstnär (ja, en av världens främsta tonsättare) blev Strauss ett tacksamt symboliskt slagträ och en fjäder i hatten för propagandaminister Goebbels. Utan att göra särskilt motstånd lät sig Strauss bli en marionett i händerna på regimen.  Kriget och erfarenheterna av en nation som förgör sig själv resulterar dock i en konstnärlig nytändning hos Richard Strauss. Ofta talas det om hans sista kreativa år under 1940-talet som en brittsommar, när verk som Capriccio (hans sista opera), Metamorphosen för 23 solo stråkar och Vier letzte Lieder blir till. Alla med spår av sorg och en stämning av farväl och livets slutskede. Vier letzte Lieder är inget annat än Richard Strauss’ rekviem, lika mycket över sig själv och den fasanfulla period i sitt hemlandshistoria som han överlevde. ”Att dö är precis som jag komponerande det i ”Tod und Verklärung” sade Strauss till sin älskade judiska svärdotter Alice. P2 dokumentär i två delar av Johan Korssell.

I del 1 porträtteras den yngre Richard Strauss, kompositören med framgångarna men också de många motsättningarna i Strauss väsen. Progressiv och traditionalist på samma gång. Dessutom ringer Johan Korssell upp världens främsta lyriska Strauss-sopran, Renée Fleming. Richard Strauss (1864-1949) har skrivit in sig i musikhistorien med tunga bidrag lika mycket till orkesterlitteraturen som till operarepertoaren. Salome, Elektra och Rosenkavaljeren tillhör de yppersta mästerverken bland 1900-talets operor och Strauss symfoniska dikter (Don Juan, Till Eulenspiegel, Also sprach Zarathustra m. fl.) fortsätter att vinna ny publik till den klassiska musiken. Vid förra sekelskiftet tillhörde Strauss de mest radikala krafterna inom musiken, av publik och kritik betraktades han som ”avantgardist”. Men efter Elektra (1909) kom Strauss att göra helt om, och hans musik blir mer traditionell ofta nostalgiskt tillbakablickande. Allt Strauss gjorde var emellertid inriktat på publiken, om musiken uppfattades som progressiv eller traditionell var för honom ointressant. Dessutom var det alltid ämnet som fick bestämma den musikaliska stilarten. Vidare kan man som dirigenten och musikvetaren Leon Botstein beskriva Richard Strauss som en senromantiker skeptisk till genikulten. Han såg sig hellre som musikalisk hantverkare. Alltså, ett exempel på en väldigt oromantisk inställning - en attityd som helt säkert bidragit till missuppfattningarna kring Strauss. Det klangliga överdådet i hans musik tycks omöjligt att få ihop med en sådan genomsaklig syn på musikskapandet. Strauss-biografen Michael Kennedy, som liksom även Leon Botstein medverkar i första delen av serien, menar t o m att Strauss alltid var konservativ även i sina mest experimentella verk. Detta mot bakgrund av Strauss uppväxt där hans horn-spelande far Franz inpräntade sina musikaliska värderingar på sonen. Idealen var klassiska med Mozart som förebild. Richard Strauss kom dock att på en väsentlig punkt trotsa sin far när han lade till Richard Wagner bland idolerna. Wagner var en tonsättare som pappa Strauss hatade, och som på inget sätt kan inordnas i de klassiska ideal som Franz Strauss predikade. Dirigenten Hans von Bülow jämställde senare Strauss begåvning med just Wagners och kallade den yngre tonsättaren för Richard den tredje. Men varför inte Richard den andre? Nja, det kunde inte finnas en Richard den andre efter Wagner menade von Bülow.   P2 dokumentär i två delar av Johan Korssell.

I programmet Det var på 40-talet man talade om handlar det om god konst för alla, 1947 års män, statliga möbler, och "fajanser målade i år". Sänt: 1972-05-05

Det var på 30-talet man talade om - en rubrik satt av Maud Reuterswärd och Katarina Dunér, under vilken man med hjälp av arkivinspelningar och grammofon försökte ge en inblick i 1930-talets konst- och kulturliv. Bland rösterna i programmet hörs journalisten och konstkritikern Gustaf Näsström och konstnärerna Ragnar Sandberg och Torsten Billman. Sänt: 1972-01-29.

Talade över Galaterbrevet kapitel 5, att striden mellan anden och köttet rasar, och stridsplatsen är ditt och mitt hjärta. Att vandra i Anden är seger receptet! Strategin har gjorts klar i Johannes 10:10 där Jesus vill ge liv och liv i överflöd, och antagonisten vill stjäla, slakta och förgöra. Nehemaja kapitel 3 talar om hur Guds folk ställer sig bredvid varandra för att återuppbygga Jerusalems murar. Också vi är satta att bygga upp "murarna" kring våra egna liv och sammanhang/samhällen. Att ställa sig bredvid varandra i den Helige Andes kraft och Guds Nåd.